De tekniska specifikationer för elektronisk fartygsrapportering för inlandssjöfart som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/44/EG om harmoniserade flodinformationstjänster (RIS) på inre vattenvägar i gemenskapen

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/44/EG av den 7 september 2005 om harmoniserade flodinformationstjänster (RIS) på inre vattenvägar i gemenskapen, särskilt artikel 5.1 b, och

(1) RIS bör utvecklas och genomföras på ett harmoniserat, driftskompatibelt och öppet sätt.

(2) De tekniska specifikationerna för elektronisk fartygsrapportering för inlandssjöfart bör definieras.

(3) De tekniska specifikationerna för elektronisk fartygsrapportering bör baseras på de tekniska principer som anges i bilaga II till direktivet.

(4) De tekniska specifikationerna bör vederbörligen beakta det arbete som har utförts av relevanta internationella organisationer. Kopplingen till förvaltningen av andra trafikslag ska säkerställas, i första hand trafikstyrning för fartyg och informationstjänster för fartyg.

(5) Vederbörlig hänsyn bör också tas till det arbete som har utförts av expertgruppen för elektronisk fartygsrapportering, som består av representanter för de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för genomförandet av den elektroniska fartygsrapporteringen och officiella ledamöter från andra statliga organ samt observatörer från branschen.

(6) De tekniska specifikationerna bör motsvara den aktuella tekniska utvecklingen. Erfarenheter som vunnits från tillämpningen av direktiv 2005/44/EG och framtida tekniska framsteg kan leda till att de tekniska specifikationerna behöver ändras. I ändringar av de tekniska specifikationerna bör vederbörlig hänsyn tas till det arbete som har utförts av expertgruppen för elektronisk fartygsrapportering.

(7) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 7 i rådets direktiv 91/672/EEG av den 16 december 1991 om det ömsesidiga erkännandet av båtförarcertifikat för transport av gods och passagerare på inre vattenvägar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

De tekniska specifikationerna för elektronisk fartygsrapportering för inlandssjöfart definieras i bilagan.

Artikel2¶

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT L 255, 30.9.2005, s. 152.

2 EGT L 373, 31.12.1991, s. 29.

BILAGA

1. DEL I: KONVENTION OM TILLÄMPNINGSANVISNINGAR FÖR MEDDELANDEN

1.1 Inledning

De tekniska specifikationerna definierar strukturen för fyra meddelanden för elektronisk fartygsrapportering för inlandssjöfart. Som utgångspunkt används strukturen för UN/Edifact-meddelande (se även kapitel 1.2) med anpassningar, där så krävs, för inlandssjöfart.

I det fall då elektronisk fartygsrapportering krävs för inlandssjöfart enligt nationell eller internationell lagstiftning ska dessa tekniska specifikationer tillämpas.

De fyra meddelandena är följande:

1) Anmälan av (farligt) gods (IFTDGN) – Erinot

2) Passagerar- och besättningslista (PAXLST)

3) Erinot svars- och kvittensmeddelande (Aperak) – ERIRSP

4) Kajplatsanmälan till hamnmyndighet (Berman)

I tilläggen (tillämpningsanvisningar för meddelanden) definieras den exakta användningen för meddelandena, dataelement och koder för att säkerställa gemensam tolkning och användning av meddelandena.

Användning av XML-tekniken är ett annat alternativ. Standardiseringen av XML-meddelandedefinitionen för elektronisk fartygsrapportering för inlandssjöfart behandlas av den berörda arbetsgruppen som stöder den kommitté som inrättats genom artikel 7 i rådets direktiv 91/672/EEG av den 16 december 1991 om det ömsesidiga erkännandet av båtförarcertifikat för transport av gods och passagerare på inre vattenvägar.

1.2 Struktur för UN/Edifact-meddelande

Följande beskrivningar baseras på ISO 9735.

UN/Edifact-meddelanden består av segment. Strukturen för ett meddelande beskrivs i ett träddiagram som anger positionen för och det ömsesidiga förhållandet mellan segmenten och segmentgrupperna.

För varje segment definieras de dataelement som ska användas i ett meddelande. Vissa dataelement har kombinerats och bildar sammansatta dataelement. Meddelandena följer en fast syntax enligt definitionen i ISO 9735.

Segment och dataelement inom ett segment är antigen obligatoriska eller villkorliga. Obligatoriska segment eller dataelement innehåller viktiga data för en mottagande applikation och ska innehålla ändamålsenliga, dvs. giltiga, data. Villkorliga element behöver inte finnas med i ett meddelande.

Varje element startar med två eller tre segment, ”överföringshuvudet” (UNB) och ”meddelandehuvudet” (UNH). Vid behov används även en ”gränsteckensträng” (UNA) som ett första segment för att definiera vilka teckenuppsättningar som används i meddelandet. Varje meddelande avslutas med segmentets ”meddelandeslut” (UNT) och ”överföringsslut” (UNZ). Varje meddelande ingår således i en överföring och en överföring innehåller endast ett meddelande.

1.2.1 Beskrivning av segmenten och dataelementen

I meddelandebeskrivningarna används följande indikatorer:

Kolumn 1 innehåller namnet i form av akronymen (TAG) för segmentgruppen, som representeras av hierarkin för segmentnamnen på högre nivåer. Denna indikering härrör från träddiagrammet.

Kolumn 2 innehåller namnet i form av akronymen (TAG) för segmentet, antalet sammansatta dataelement och antalet dataelement.

Kolumn 3 anger vilken nivå som segmentet är beläget på i träddiagrammet.

Kolumn 4 anger om segmentet eller dataelementet är obligatoriskt (M – mandatory) eller villkorligt (C – conditional).

Kolumn 5 definierar formatet för dataelementet.

Kolumn 6 anger UN/Edifact-namnet för dataelementet. Segmentens namn är skrivna med versala bokstäver i fetstil, namnen på de sammansatta dataelementen är skrivna med versala bokstäver i normal stil och namnen på dataelementen är skrivna med gemena bokstäver i normal stil.

Kolumn 7 ger en beskrivning av dataelementen (fälten). Om ett fast värde måste användas anges värdet omgivet av citattecken.

1.2.2 Syntax

En fullständig beskrivning av dataelementen i servicesegmenten finns i ISO 7372 Handelsdatautväxling – Dataelementkatalog.

1.2.2.1 Teckenuppsättning

För de tecken som ingår i uppsättningarna nedan ska 7-bitarskoderna enligt den grundläggande kodtabellen i ISO 646 användas, såvida inte de överförande parterna särskilt har kommit överens, genom användning av UNA-segmentet, om att använda motsvarande 8-bitarskoder enligt ISO 6937 och ISO 8859 eller andra bitkoder.

Teckenuppsättning för nivå A:

Följande tecken ingår också som en del av teckenuppsättningen för nivå A.

1.2.2.2 Strukturer för överföring

Gränsteckensträngen, UNA, och servicesegmenten, UNB till UNZ, ska uppträda i den angivna ordningsföljden i en överföring. Se kapitel 1.2.2.3.

Det kan finnas flera funktionella grupper inom en överföring.

Ett meddelande består av segment. Strukturerna för segmenten och de ingående dataelementen visas i kapitel 1.2.2.5.

1.2.2.3 Överföring

En överföring består av följande:

Gränsteckensträng UNA, villkorlig

- - - - - - - - - - Överföringshuvud UNB, obligatoriskt

| - - - - - - Meddelandehuvud UNH, obligatoriskt

| | Användardatasegment som beskrivs i tillämpningsanvisningen i bilagan

| - - - - - - Meddelandeslut UNT, obligatoriskt

- - - - - - - - - - Överföringsslut UNZ, obligatoriskt

1.2.2.4 Ordningsföljd för segment och segmentgrupper inom ett meddelande

Diagram över meddelandestrukturen och segmentens ordningsföljd enligt bearbetningsreglerna finns i tilläggen.

1.2.2.5 Segmentstruktur

Segmenttagg: Obligatorisk

Segmentkod: Obligatoriskt delelement

Delelementseparator: Villkorlig

Indikation om kapsling och repetition: Villkorliga dataelement

Dataelementseparator: Obligatorisk

Enskilda eller sammansatta dataelement: Obligatoriska eller villkorliga, enligt specifikation i de relevanta segmentens katalog och tillämpningsanvisning

Segmentslutstecken: Obligatoriskt

1.2.2.6 Dataelementstruktur

Enskilt dataelement:

Obligatoriskt eller villkorligt, enligt specifikation i den relevanta tillämpningsanvisningen.

Sammansatt dataelement:

I enlighet med segmentens katalog och enligt specifikationen i tillämpningsanvisningen.

Delelement och delelementseparatorer:

Obligatoriska (se begränsning nedan).

Dataelementseparator: Obligatorisk (se begränsning nedan).

Begränsning:

Det ska inte finnas någon delelementseparator efter det sista delelementet i ett sammansatt dataelement och ingen dataelementseparator efter det sista dataelementet i ett segment.

1.2.2.7 Komprimering

I de dataelement för vilka dataelementkatalogen specificerar en variabel längd och då det inte finns några andra begränsningar ska betydelselösa teckenpositioner tas bort. När det gäller betydelselösa tecken ska inledande nollor och avslutande blankstegstecken tas bort.

En nolla före ett decimaltecken är signifikant och en nolla kan vara signifikant (t.ex. för att ange en temperatur) om detta anges i dataelementspecifikationen i tillämpningsanvisningen.

Vid komprimering av meddelanden ska följande regler följas:

a) Segment som ska exkluderas

Villkorliga segment som inte innehåller några data ska utelämnas (inklusive deras segmenttaggar).

b) Exkludering av dataelement genom utelämning

Dataelement identifieras med hjälp av sina sekventiella positioner inom segmentet i enlighet med segmentkatalogen. Om ett villkorligt dataelement utelämnas och det följs av ett annat dataelement ska dess position markeras genom att dess dataelementseparator bibehålls.

Tag+DE+DE+++DE+DE+DE'

|________________ Dessa två dataelement har utelämnats

c) Exkludering av dataelement genom trunkering

Om ett eller flera villkorliga dataelement i slutet av ett segment utelämnas kan segmentet trunkeras med hjälp av segmentslutstecknet, dvs. angränsande avslutande dataelementseparatorer behöver inte överföras.

Tag+DE+DE+++DE' Med användning av exemplet i 2.2.7 b, har de två sista dataelementen utelämnats och segmenten trunkerats med hjälp av ' |____

d) Exkludering av delelement genom utelämning

Delelement identifieras med hjälp av sina givna sekventiella positioner inom ett sammansatt dataelement. Om ett villkorligt delelement utelämnas och följs av ett annat delelement ska dess givna position åskådliggöras med hjälp av dess delelementseparator.

Tag+DE+CE:CE+CE:::CE'

|_|____ Två delelement har utelämnats i det sista sammansatta dataelementet.

e) Exkludering av delelement genom trunkering

Ett eller flera villkorliga delelement i slutet av ett sammansatt dataelement kan uteslutas genom trunkering med hjälp av dataelementseparatorn, eller om det är i slutet av ett segment, med hjälp av segmentslutstecknet.

Tag+DE+CE+CE' Det sista delelementet i det första sammansatta dataelementet |___|___ har utelämnats precis som de tre delelementen i det sista sammansatta dataelementet. I båda fallen har de sammansatta dataelementen trunkerats, vilket indikeras i det första fallet med hjälp av dataelementseparatorn och i det andra fallet av segmentslutstecknet.

1.2.2.8 Representation av numeriska dataelementvärden

a) Decimaltecken

Enligt ISO ska decimaltecknet anges som ett kommatecken (,) men en punkt på linjen (.) är också tillåten (se ISO 31-0:1981). Både dessa tecken ingår i uppsättningarna enligt nivå A och B. Då gränsteckensträngen, UNA, används anger dess tredje tecken vilket tecken som ska användas vid överföringen. Det rekommenderas dock att (,) används under alla omständigheter som standard för att återge ett decimaltecken. Decimaltecknet ska inte räknas som ett tecken för värdet då den maximala fältlängden för ett dataelement beräknas. Dock måste hänsyn tas till tecknet vid sändning och mottagning. Då ett decimaltecken sänds måste det finnas minst en siffra före respektive efter decimaltecknet. För värden som endast utgörs av heltal ska varken ett decimaltecken eller några decimalnollor användas, såvida det inte finns behov av att ange precisionsgraden.

Föredras: 0,5 och 2 och 2,0 Inte tillåtet: ,5 eller .5 eller 2, eller 2.

b) Tusentalsavgränsare

Tusentalsavgränsare får inte användas vid överföring.

Tillåtet: 2500000 Inte tillåtet: 2,500,000 eller 2.500.000 eller 2500000

c) Förtecken

Numeriska dataelementvärden ska betraktas som positiva. Även om ett avdrag rent begreppsmässigt är negativt ska det återges som ett positivt värde och sådana fall ska anges i dataelementkatalogen. Om ett värde ska anges som negativt ska det vid överföring omedelbart föregås av ett minustecken, t.ex. -112. Minustecknet ska inte räknas som ett tecken för värdet då den maximala fältlängden för ett dataelement beräknas. Dock måste hänsyn tas till tecknet vid sändning och mottagning.

Förklaring:

Ref.

Den numeriska referenstaggen för dataelementet i enlighet med ISO 7372 UNTDED och, då det föregås av S, referens för ett sammansatt dataelement som används i servicesegmenten.

Namn

Namnet på DET SAMMANSATTA DATAELEMENTET med versaler

Namnet på DATAELEMENTET med versaler

Namnet på delelementet med gemener

Repr.

Datavärdenas representation:

a – alfabetiska tecken

n – numeriska tecken

an – alfanumeriska tecken

a3 – tre alfabetiska tecken, fast längd

n3 – tre numeriska tecken, fast längd

an3 – tre alfanumeriska tecken, fast längd

a..3 – upp till tre alfabetiska tecken

n..3 – upp till tre numeriska tecken

an..3 – upp till tre alfanumeriska tecken

M – obligatoriskt element

C – villkorligt element.

Om ett sammansatt dataelement används ska ett obligatoriskt delelement i ett villkorligt sammansatt dataelement vara synligt.

Om ett lägre antal tecken används i tillämpningsanvisningarna för meddelanden jämfört med det som krävs enligt ISO-standarden, ska detta anges inom parentes. Det återstående utrymmet i ett dataelement ska fyllas med blanksteg.

Användningsindikatorerna i tillämpningsanvisningarna för meddelanden är följande:

I tillämpningsanvisningarna för meddelanden används användningsindikatorerna explicit för att säkerställa en enhetlig användning inom den elektroniska fartygsrapporteringen för inlandssjöfart. I hela dokumentet hänvisas till indikatorerna (M, R, A, D, O och X) som visas bredvid dataposterna och som föreskriver den överenskomna användningen av enheterna för meddelandet.

I följande tabell anges indikatorerna och deras respektive användning:

1.3 Meddelanden

1.3.1 Erinot

En ERI-anmälan (Erinot) ska användas för att rapportera ruttrelaterad information och information om farlig och ofarlig last som transporteras ombord på fartyg som trafikerar de inre vattenvägarna. Erinot-meddelandet är en specifik tillämpning av UN/Edifact-meddelandet ”International Forwarding and Transport Dangerous Goods Notification (IFTDGN, dvs. internationell anmälan om transport av farligt gods)” i den form meddelandet har utvecklats inom Protect-organisationen. Erinot-meddelandet är baserat på Edifact-katalogen 98.B och Protect-tillämpningen version 1.0.

För de data och koder som ingår i de meddelandeapplikationer som grundar sig på dessa meddelandespecifikationer har UN-katalog D98B använts.

Erinot-meddelandet omfattar följande typer:

Transportanmälan från fartyg till myndighet (identifierare ”VES”), från fartyg till land.

Transportanmälan från transportör till myndighet (identifierare ”CAR”), från land till land.

Passageanmälan (identifierare ”PAS”), från myndighet till myndighet.

Följande meddelandefunktioner visar vilken typ av meddelande som kan förväntas:

Nytt meddelande (identifierare ”9”).

Ändring av ett meddelande (identifierare ”5”).

Annullering av ett meddelande (identifierare ”1”).

1.3.2 PAXLST

PAXLST-meddelandet grundar sig på UN/Edifact-meddelandet PAXLST. Det ska användas för datautbyte vid inlandssjöfart mellan kaptenen/befälhavaren eller transportören och utsedda myndigheter, såsom ISPS-terminaler, tull, immigrationsmyndigheter och polis.

Meddelandet ska också användas för att överföra passagerar- och besättningsdata från en utsedd myndighet i avgångslandet till lämpliga myndigheter i transportmedlets destinationsland.

1.3.3 ERIRSP

ERI-svarsmeddelandet (ERIRSP) härrör från UN/Edifact-meddelandet Aperak. Det kan exempelvis genereras av ett RIS-center. Svarsmeddelandena har alla samma struktur med hänsyn till Erinot-meddelandets olika funktioner (nytt, ändring eller annullering). Svaret på en ”ändring” eller en ”annullering” innehåller information om huruvida ”ändringen” eller ”annulleringen” har bearbetats av det mottagande systemet.

1.3.4 Berman

I meddelandet kajplatsanmälan (Berman) kombineras förhandsanmälan om ankomst och den allmänna deklarationen till en enda anmälan som grundar sig på Edifact-meddelandet Berman från UN/Edifact-katalogen D04B. Tillämpningsanvisningen grundar sig på de riktlinjer som har definierats av Protect-gruppen.

Berman-meddelandet ska skickas av fartyg som trafikerar de inre vattenvägarna, innan de anländer till eller avgår från en kajplats eller en hamn. Det innehåller information om ankomsttiden och de tjänster som krävs för att säkerställa en snabb hantering, för att stödja förfaranden och för att underlätta vid kontroller.

Meddelandet innefattar de rättsliga kraven i fråga om anmälan av ett fartyg till en hamn. Det stöder en begäran från fartyget – oberoende om det gäller att anlända till hamnen, lägga till vid fartygets ankomst, lämna kajplatsen vid fartygets avgång eller byta kajplats inom hamnen eller endast passera genom hamnområdet. Anmälan om ankomst och transit innehåller alla uppgifter om fartygets förflyttning, från en punkt utanför hamnområdet till den första kajplatsen inom hamnområdet eller vid transit från den punkt som fartyget lämnar.

Ytterligare nödvändiga tjänster som måste ordnas före ankomst till en kajplats kan specificeras. Den uppskattade ankomsttiden (ETA) vid ankomstpunkten och, där så krävs, avgångspunkten och tidigare hamn är sådan information som krävs.

1.4 Ändringsförfaranden

Förslag till ändringar av tillämpningsanvisningarna för meddelanden ska skickas, tillsammans med en förklaring om varför ändringen behövs, till ordföranden i expertgruppen för elektronisk rapportering.

Ordföranden ska i sin tur skicka förslaget till medlemmarna i expertgruppen och till Europeiska kommissionen.

När det gäller expertgruppen ska de relevanta förfaranden som har definierats i direktivet för expertgruppen för elektronisk rapportering tillämpas.

Europeiska kommissionen kommer att gå vidare med eventuella ändringar i enlighet med de förfaranden som finns fastställda i RIS-direktivet. I detta sammanhang ska vederbörlig hänsyn tas till expertgruppens arbete.

2. DEL II: KODER OCH REFERENSER

2.1 Inledning

I del II definieras de olika koderna och referenserna som ska användas vid elektronisk fartygsrapportering för inlandssjöfart. Syftet med att använda koder och referensnummer är att säkerställa otvetydighet. Användning av koder och referenser kommer att leda till färre feltolkningar och enklare översättning till olika språk. Därför är det obligatoriskt att använda koder och referenser för de koder som finns angivna i meddelandena och som ingår häri. Användningen rekommenderas också när andra data ska överföras mellan olika datorapplikationer och mellan parter som använder olika språk, under förutsättning att det relevanta dataelementet omfattar ett befintligt och publicerat kodvärde. Nedan finns definitioner och beskrivningar av de koder och referenser som används. När det gäller de faktiska kodtabellerna kommer en hänvisning att göras till de relevanta kapitlen i denna bilaga, eller till en URL (Internetadress) om en sådan finns tillgänglig.

2.2 Förklaringar

2.2.1 Terminologi

Syftet med förklaringarna nedan är att säkerställa att betydelsen för de informationselement som används vid elektronisk fartygsrapportering är klar och otvetydig och att underhållet av data och referenser underlättas och säkerställs genom tydliga beskrivningar.

1. Datalexikon

Ett datalexikon är i grund och botten en centraliserad lagring av information om data, såsom betydelsen, kopplingar till andra data, källa, användning och klassificering. Lexikonet används för effektiv planering, hantering och utvärdering vid insamling, registrering och användning av data. Datalexikonet är huvudsakligen och ursprungligen en bok som innehåller ord i alfabetisk ordning med definitioner, etymologi och annan information.

2. Dataelementkatalog

En dataelementkatalog är i grund och botten en bok med anvisningar, som anger namn och uppgifter om en specifik grupp av informationselement. Inom IT är det också en tabell med identifikationssymboler och pekare till matchande data. I ISO 7372 TDED (Handelsdatautväxling – Dataelementkatalog) finns en antagen och överenskommen uppsättning standarddataelement för olika tillämpningsområden. Den innehåller ett nummer, ett dataelementnamn, en beskrivning av begreppet för att förklara den överenskomna betydelsen för att bestämma det informationsinnehåll (datavärde) som dataelementet ska förses med. En specifikation av datavärdets teckenrepresentation, med uppgift om utrymmet (antal tecken) tillhandahålls tillsammans med synonymer till dataelementnamnen i tillämpliga fall och när detta används.

3. Datalager

Ett datalager är i grund och botten en plats där saker lagras. Ofta används termen datalager för att ange den plats där gemensamma data lagras. Datalagret används vid utvecklingen av XML och ebXML för att ange var de så kallade kärnkomponenterna lagras. De första katalogerna med kärnkomponenter finns tillgängliga som preliminära förslag till standarder, se även www.unece.org/cefact/. För ebXML förknippas en lagerpost med en standardiserad metadatauppsättning som är definierad som attribut till registerobjektklassen. Dessa attribut finns utanför det faktiska lagret och tillhandahåller beskrivande information om lagerposten.

4. Ordlista

En lista över t.ex. svåra tekniska termer inklusive förklaringar. Den beskrivs ofta som ett partiellt lexikon. Termerna är ofta alfabetiskt ordnade för att kunna användas som referens i projekt, böcker eller studier.

5. Vokabulär

En lista över ord och ibland även fraser, förkortningar etc. som normalt är alfabetiskt ordnade och definierade eller identifierade på något annat sätt, i likhet med ett lexikon eller en ordlista.

2.2.2 WCO (Världstullorganisationen) och HS (Harmoniserade systemet)

WCO (Världstullorganisationen) har utvecklat en rad standarder och riktlinjer som berör datautbytet inom området varu- och lastdeklarationer.

WCO sköter HS (Harmoniserade systemet) som tillhandahåller ett sexsiffrigt klassificeringssystem för gods och handelsvaror. HS används för att klassificera gods och omfattar över 5000 beskrivningar av de produkter eller produktgrupper som vanligen produceras och säljs. Strukturen för detta numeriska system är sådant att det tillhandahåller en rättslig och logisk struktur, i vilket grupper eller produkter förs in under rubriker, kapitel och avsnitt.

Det kan användas av tullen, men är också avsett att användas för statistik, av tillverkare eller vid transport, import och export.

Strukturen är enligt följande:

För ytterligare lokal användning kan koden utökas enligt följande:

Därutöver finns det ytterligare lokala underavdelningar med upp till 21 positioner för att t.ex. ange den nationella skattekoden.

I WCO:s Kyotokonvention finns en detaljerad beskrivning av förfaranden, processer och informationselement för transit- och import-/exportdeklarationer.

2.3 Definitioner

I dessa tekniska specifikationer gäller följande definitioner:

trafikorganisationstjänst: tjänst som används för att förhindra att det uppstår farliga situationer för fartygstrafiken genom att styra trafikrörelser och för att sörja för en säker och effektiv fartygstrafik inom VTS-området.

agent: en person som är befullmäktigad eller bemyndigad att uppträda som ombud för eller lämna information på en operatörs eller ett fartygs vägnar.

asynkront meddelande: meddelande som kan skickas av avsändaren utan att denne explicit måste vänta på att mottagaren behandlar meddelandet. Mottagaren bestämmer när meddelandet ska behandlas.

pråm: fartyg som inte har något eget framdrivningssystem.

kod: en teckensträng som används a) som en förkortad version av registrerings- eller identifieringsinformation, b) för att representera eller identifiera information som använder en särskild symbolisk form som kan kännas igen av en dator. [ISO TC154/SC1]

behörig myndighet: myndigheter och organisationer som har tillåtelse av staten att ta emot och vidarebefordra information som rapporteras i enlighet med denna standard.

mottagare: den part som anges i transportdokumentet och som ska ta emot varorna, lasten eller containrarna.

avlastare: den handlare i vars namn eller på vars vägnar ett kontrakt om frakt av varor har ingåtts med en transportör eller en part i vars namn eller på vars vägnar varorna faktiskt levereras till mottagaren med avseende på fraktavtalet (synonym: avsändare).

farligt gods:

gods som klassificeras i UNDG-koden,

gods som klassificeras i ADN/ADNR-koden,

gods som klassificeras i IMDG-koden,

farliga flytande ämnen som upptas i IBC-koden,

flytande gaser som upptas i IGC-koden,

fasta ämnen som avses i tillägg B till BC-koden.

dataelement: enhet av data som, i ett visst sammanhang, betraktas som odelbar och för vilken en identifiering, beskrivning och värderepresentation har specificerats.

EDI-nummer: en elektronisk adress till en avsändare eller en mottagare av ett meddelande (t.ex. avsändaren och mottagaren av lasten). Detta kan vara en e-postadress, en överenskommen identifierare eller t.ex. ett nummer enligt det europeiska streckkodssystemet (EAN-nummer).

elektroniskt datautbyte (EDI): överföring med hjälp av elektroniska medel av strukturerade data enligt överenskomna standarder från applikationer på en dator hos en part till applikationer på en dator hos en annan part.

speditör: part som sköter transport av gods, däribland anslutningstjänster och/eller tillhörande formaliteter på avsändarens och mottagarens vägnar.

tillämpningsanvisningar: en handbok som i detalj beskriver hur ett särskilt standardmeddelande ska tillämpas och vilka segment, dataelement, koder och referenser som ska användas och på vilket sätt.

lokalisering: namngiven geografisk plats, såsom en hamn, en godsterminal för inlandssjöfart, en flygplats, en containergodsterminal, en terminal eller någon annan plats vid vilken tullklarering och/eller regelbunden mottagning eller leverans av gods kan ske, med permanent utrustning för att förflytta gods som hör samman med internationell handel eller transport och som används ofta för dessa ändamål. Platsen ska erkännas som sådan av ett behörigt nationellt organ.

logistik: planering, genomförande och kontroll av förflyttning och placering av människor och/eller varor och stödaktiviteter i samband med sådana förflyttningar och placeringar inom ett system som organiserats för att uppnå vissa mål.

manifest: ett dokument som närmare beskriver godset inklusive utrustning som är lastat i ett transportmedel. Ett manifest utgör ofta en samling fraktsedlar för officiella och administrativa ändamål.

transportmedel: den typ av fordon som används för transporten av gods, såsom pråm, lastbil, fartyg eller tåg.

meddelandekod: en unik alfabetisk referens bestående av sex tecken som identifierar en meddelandetyp.

transportsätt: transportmetod som används för att transportera gods, t.ex. på järnväg, väg, till sjöss, på inre vattenvägar.

övervakning: att med hjälp av olika medel följa fartygens status och prestanda och varna ansvariga parter om eventuella avvikelser från förväntade eller planerade prestanda.

multimodal transport: transport av gods (containrar) med minst två olika transportsätt.

nautiskt stöd: stöd som tillhandahålls av bogserbåtar eller sjömän för att bistå med säker navigering och förtöjning.

navigeringsinformation: information som tillhandahålls till befälhavaren ombord som stöd för beslutsfattande ombord.

navigeringsstöd: stöd som tillhandahålls av lotsar ombord eller vid särskilda händelser på land (lotsning från land) för att förhindra att farliga situationer för fartygstrafiken uppstår.

operatör: fartygets ägare/redare eller driftsansvarig.

förorenande gods:

olja enligt definitionen i bilaga I till Marpol-konventionen,

skadliga flytande ämnen enligt definitionen i bilaga II till Marpol-konventionen,

skadliga ämnen enligt definitionen i bilaga III till Marpol-konventionen.

förfarande: de steg som ska följas för att uppfylla en formalitet, däribland val av tidpunkt, format och överföringsmetod för att skicka den information som krävs.

kvalificerare: dataelement vars värde ska uttryckas som en kod som ger specifik betydelse åt ett annat dataelements eller ett segments funktion. [ISO 9735]

radar: system eller utrustning som används för att överföra och reflektera radiovågor för att detektera ett reflekterande objekt, såsom ett fartyg, och bestämma dess riktning, avstånd, hastighet och kurs. Radar kan användas för navigering och detektering.

referensnummer: används för att hänföra till eller nämna ett förhållande eller, där så är tillämpligt, en begränsning.

risk (tull): sannolikheten för en händelse som kan inträffa vid internationell förflyttning och handel med varor som hotar gemenskapens säkerhet och trygghet och utgör en risk för folkhälsan och konsumenter.

riskhantering (tull): systematisk identifiering och genomförande av alla åtgärder som krävs för att begränsa exponeringen för risker. Detta omfattar aktiviteter såsom insamling av data och information, analys och bedömning av risker för att föreskriva och vidta åtgärder och regelbundet övervaka och granska processen och dess resultat, baserat på källor och strategier på gemenskapsnivå, internationell och nationell nivå.

segment (EDI): en fördefinierad och identifierad uppsättning funktionsmässigt relaterade dataelementvärden som identifieras genom sina sekventiella positioner inom uppsättningen. Ett segment startar med en segmenttagg och slutar med ett segmentslutstecken. Det kan vara ett servicesegment eller ett användardatasegment.

segmentkod: en kod som på ett unikt sätt identifierar varje segment enligt specifikationen i en segmentkatalog. [ISO 9735]

befälhavare: den person ombord på fartyget som för befälet och som har befogenhet att ta alla beslut som hör samman med navigering och fartygsledning (synonymer: kapten, skeppare, båtbefäl).

avsändare: se avlastare.

Single Window (en enda kontaktpunkt): ett hjälpmedel som gör det möjligt för parter som är delaktiga i handel och transport att lämna standardiserad information via en enda inmatningspunkt för att uppfylla alla myndighetskrav. Om informationen är elektronisk ska individuella dataelement endast lämnas in en gång.

tagg: en unik identifierare för ett segment eller dataelement. [ISO 9735]

spårning: att hämta information om var lasten, delar av lasten, partier eller utrustning befinner sig.

målföljning: att upprätthålla statusinformation, däribland aktuell position, för lasten, delar av lasten, partier eller utrustning (fulla eller tomma containrar).

transportanmälan: anmälan om ett fartygs avsedda rutt till en behörig myndighet.

UN/Edifact: FN:s regler om elektroniskt datautbyte inom administration, handel och transport (Electronic Data Interchange for Administration, Commerce and Transport). De innehåller en uppsättning standarder, kataloger och riktlinjer för elektronisk överföring av strukturerade data, särskilt i samband med handel av varor eller tjänster mellan oberoende datorbaserade informationssystem. Reglerna, som rekommenderas inom ramen för FN, har godkänts och publicerats av Unece i Untdid (UN Trade Data Interchange Directory) och upprätthålls enligt överenskomna förfaranden.

fartyg (synonym: skepp): ett fartyg i inlandssjöfart eller ett havsgående fartyg. Vid inlandssjöfart omfattar termen även mindre båtar, färjor och flytande utrustning.

fartygsstödstjänster: tjänster som ges till befälhavaren, t.ex. genom bunkringsstationer och reparationsföretag.

trafikstyrning för fartyg: ger information muntligt och elektroniskt och ger anvisningar i samverkan med och som svar på fartyg i ett trafikflöde för att optimera en smidig (effektiv) och säker transport.

sjötrafikinformationstjänster (VTS): en tjänst som en behörig myndighet genomför för att förbättra fartygstrafikens säkerhet och effektivitet och för att skydda miljön. Genom denna tjänst bör det vara möjligt att samverka med trafiken och hantera de trafiksituationer som uppstår inom området.

VTS-område: det avgränsade, formellt fastställda trafikeringsområdet för en VTS. Ett VTS-område kan vara indelat i delområden eller sektorer.

VTS-tjänster: en informationstjänst som även kan omfatta andra tjänster, till exempel i form av navigeringsstöd eller trafikorganisation, eller båda.

2.4 Klassificeringar och kodbeskrivningar

För att minimera tolkningsarbetet för mottagarna av meddelandena, ska klassificeringar och kodlistor användas i största möjliga utsträckning. Befintliga koder ska användas för att undvika att extraarbete uppstår vid sammanställning och underhåll av nya kodlistor.

Följande klassificeringar ska användas för fartygsrapportering vid inlandssjöfart:

1) Fartygs- och konvojtyp (FN:s rekommendation nr 28).

2) Officiellt fartygsnummer (OFS).

3) IMO-numret för identifiering av fartyg (IMO), vilket motsvarar numret enligt Lloyds register för varje havsgående fartyg, utan bokstäverna LR.

4) ERI-numret för identifiering av fartyg.

5) ENI (European Navigation Identification) (unikt europeiskt identifieringsnummer för fartyg).

6) Harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (HS, varor).

7) Kombinerade nomenklaturen (KN, varor).

8) Varunomenklatur för transportstatistik (varor).

9) UN-nummer för farligt gods (UNDG).

10) Internationella koden om transport av farligt gods till sjöss (IMDG).

11) ADN/ADNR.

12) FN:s lands- och nationalitetskod.

13) FN:s kod för handels- och transportrelaterade lokaliseringar (UN/Locode).

14) Kod för farledsavsnitt.

15) Terminalkod.

16) Kod för fraktcontainerstorlek och fraktcontainertyp.

17) Container-ID.

18) Kod för förpackningstyp.

19) Hanteringsinstruktioner.

20) Anlöpets ändamål.

21) Typ av last.

Nedan följer detaljerad information och kommentarer om hur dessa koder ska tillämpas vid inlandssjöfart tillsammans med riktlinjer för användaren. Koderna för fartygs- och konvojtyp anges på olika språk i kodtabellerna. Kombinationer av elementen för de ovan angivna koderna 12–15 finns definierade i kapitel 2.7.

2.4.1 Uppdatering av koder och referenstabeller

Behovet av att koderna och referenserna hålls enhetliga och det starka kravet om att hålla olika tabeller stabila och enhetliga innebär att det krävs stringenta förfaranden och processer för underhåll, offentliggörande och användning av de olika koderna.

Koderna och referenserna är indelade i sex kategorier för att underlätta underhållet av alla de kod- och referenstabeller som används i elektroniska rapporteringsmeddelanden.

Kategori A

Internationella koder och referenser som underhålls av en officiell organisation och som används var och en för sig. Nya eller ändrade koder offentliggörs av den internationella organisationen, som även anger när de nya koderna ska genomföras. Genomförandet av tabelländringarna samordnas av denna organisation. När det gäller rapporteringen enligt specifikationerna för elektronisk fartygsrapportering är det dock ERI-expertgruppen som anger från vilket datum koderna ska användas i meddelandena. Exempel på detta är UNDG-, IMDG-, ADN/ADNR/D- och HS/Taric-koderna.

Kategori B

Internationella koder och referenser underhålls av en erkänd internationell organisation, såsom ISO eller Unece. Ändringarna av tabellerna offentliggörs regelbundet som ett resultat av krav från användarna. Ändringarna samordnas via användargrupper. Exempel på detta är UN/Locode, typ av transportmedel, transportsätt, lands- och valutakoder, fraktkostnader och avgifter.

Kategori C

Affärsrelaterade koder och referenser underhålls av privata respektive offentlig-privata organisationer, såsom EAN, Lloyds, Protect. Exempel på detta är IMO-nummer och EAN-lokaliseringskoder.

Kategori D

Regionala koder och referenser underhålls av en offentlig organisation för användning i ett särskilt område. Exempel på detta är koder för farledsavsnitt och ECDIS-referenser.

Kategori E

Nationella koder och referenser underhålls av ett offentligt, respektive offentlig-privat partnerskap. Exempel på detta är NST/R.

Kategori F

Standardkoder och referenser som används för rapportering och ingår som delar i ett standardmeddelande, och som beskrivs som sådana i meddelandet. Ändringar bör samordnas av kontrollorganen. Exempel på detta är kvalificerare, syntaxkoder, identifierare och funktionskoder.

De internationella koder och referenser som nämns under kategori A härrör i allmänhet från godsets avsändare. Dessa obligatoriska koder ska anges i enlighet med respektive rättsliga krav, regler och förordningar för att möjliggöra och underlätta de behöriga myndigheternas kontroller och nödåtgärder.

När det gäller alla de andra kategorierna är det oftast kontrollorganet som har hand om underhållet av den underuppsättning (subset) som består av koder och referenser som används vid elektronisk rapportering och andra meddelanden för transport på inre vattenvägar. På detta vis kan en harmoniserad användning och genomförandet av nya och ändrade poster i dessa kodtabeller ske på ett samordnat sätt.

Namnet på kontrollorganet för olika meddelanden finns angivet i UNH-dataelementet 0051 eller i tillämpningsanvisningarna för meddelanden eller i respektive kodtabeller så som anges nedan.

2.4.2 Beskrivning av kodtabellerna

2.4.2.1 Fartygs- och konvojtyp

2.4.2.2 Officiellt fartygsnummer (OFS)

2.4.2.3 IMO-nummer för identifiering av fartyg

2.4.2.4 ERN – elektroniskt rapporteringsnummer (för identifiering av fartyg)

2.4.2.5 Unikt europeiskt identifieringsnummer för fartyg

2.4.2.6 Kod i Harmoniserade systemet (HS)

2.4.2.7 Kombinerade nomenklaturen (KN)

2.4.2.8 Varunomenklatur för transportstatistik/reviderad version (NST) 2000

a) Varunomenklatur för transportstatistik/reviderad version (NST/R)

b) Varunomenklatur för transportstatistik/reviderad version – Nederländerna (NST/R NL)

c) Varunomenklatur för transportstatistik/reviderad version – Frankrike (NST/R-FR)

d) Varunomenklatur för transportstatistik/reviderad version – Tyskland (NST/R-DE)

2.4.2.9 UN-nummer för farligt gods (UNDG)

2.4.2.10 Internationella koden om transport av farligt gods till sjöss (IMDG)

2.4.2.11 ADN/R/D

2.4.2.12 FN:s landskod

2.4.2.13 FN:s lokaliseringskod – UN/Locode

2.4.2.14 Kod för farledsavsnitt

2.4.2.15 Terminalkod

2.4.2.16 Kod för fraktcontainerstorlek och fraktcontainertyp

2.4.2.17 Container-ID

2.4.2.18 Förpackningstyp

2.4.2.19 Hanteringsinstruktioner

2.4.2.20 Anlöpets ändamål

2.4.2.21 Typ av last

2.5 Unikt europeiskt identifieringsnummer för fartyg

Det unika europeiska identifieringsnumret för fartyg (ENI), nedan kallat europeiskt identifieringsnummer för fartyg, finns definierat i artikel 2.18 i bilaga II till direktiv 2006/87/EG.

Såvida inte fartyget har ett europeiskt identifieringsnummer för fartyg vid den tidpunkt då det behöver ett europeiskt identifieringsnummer för fartyg för att delta i flodinformationstjänsterna (RIS) ska ett sådant tilldelas detta fartyg av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som fartyget är registrerat eller har sin hemmahamn.

När det gäller fartyg från länder för vilka en tilldelning av ett europeiskt identifieringsnummer för fartyg inte är möjlig, ska ett europeiskt identifieringsnummer för fartyg tilldelas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilket fartyget behöver ett europeiskt identifieringsnummer för fartyg för att kunna delta i RIS första gången.

Den behöriga myndigheten ska utfärda ett certifikat, som dokumenterar tilldelningen av ett behörig europeiskt identifieringsnummer för fartyg.

Endast ett europeiskt identifieringsnummer för fartyg kan tilldelas per fartyg. Det europeiska identifieringsnumret för fartyg utfärdas endast en gång och förblir oförändrat under hela fartygets livslängd.

Ägaren av fartyget, eller dennes representant, ska ansöka om tilldelning av ett europeiskt identifieringsnummer för fartyg hos den behöriga myndigheten. Ägaren eller dennes representant ska också ansvara för att fartyget förses med det europeiska identifieringsnumret för fartyg.

Varje medlemsstat ska meddela kommissionen vilka behöriga myndigheter som ansvarar för tilldelningen av europeiska identifieringsnummer för fartyg. Kommissionen ska föra ett register över dessa behöriga myndigheter och över behöriga myndigheter som har anmälts av tredjeländer och ska se till att registret är tillgängligt för alla medlemsstater. På begäran ska detta register även göras tillgängligt för behöriga myndigheter i tredjeländer.

Varje behörig myndighet ska, i enlighet med föregående stycke, vidta alla nödvändiga åtgärder för att informera alla andra behöriga myndigheter som finns med i registret i enlighet med föregående stycke för varje europeiskt identifieringsnummer för fartyg som det tilldelar liksom data för identifiering av fartyget, så som anges i tillägg IV till bilaga II i direktiv 2006/87/EG.

Dessa data kan göras tillgängliga för behöriga myndigheter i andra medlemsstater, Mannheimkonventionens avtalsslutande parter och, i den mån en likvärdig sekretessnivå kan garanteras, för tredjeländer på grundval av administrativa avtal för att genomföra administrativa åtgärder i syfte att upprätthålla säkerhet och underlätta vid navigering.

2.6 Definition av ERI-fartygstyper

2.7 Lokaliseringskoder

2.7.1 Dataelement

Lokaliseringskoden består av följande separata element:

Den begärda platsen ska alltid anges som en unik kod. Detta kan ske på olika sätt, beroende på syftet med rapporteringen och den lokala situationen.

UN/Locode består alltid av landskoden och lokaliseringskoden. Det är denna kombination som gör UN/Locode unik.

2.7.2 Exempel

Förkortningar

1 Protect: En organisation som består av ett anal europeiska kusthamnar som har utvecklat gemensamma tillämpningsanvisningar för standardmeddelanden. Dessa anvisningar utgör basen för tillämpningsanvisningarna i de tekniska specifikationerna för elektronisk rapportering.

2 UN/Edifacts ordlista, redigerad av Unece (www.unece.org/trade/untdid/texts/d300_d.htm), Transport & Logistics Glossary, FoU-projekt inom ramen för EU:s ramprogram för forskning och teknisk utveckling – Indris (FP4), Compris (FP5), Marnis (FP6)

3 Källa: direktiv 2002/59/EG

4 Källa: direktiv 2002/59/EG

5 Källa: Uneces rekommendation 33.

6 Ändringar av koderna godkänns och offentliggörs via FN vartannat år.

7 Ändringar av koderna offentliggörs av IMO vartannat år.

8 Ändringar av koderna godkänns och offentliggörs vartannat år via respektive ansvarig organisation.

9 Ändringar av hela koduppsättningen offentliggörs av WCO vart fjärde år. De olika underuppsättningarna anpassas på grundval av en ändringsbegäran från ERI-expertgruppen.

10 Genomförandet av nya eller ändrade koder samordnas av ERI-expertgruppen.

11 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG, EUT L 389, 30.12.2006, s. 1.

13 Direktiv 2006/87/EG, EUT L 389, 30.12.2006, s. 1.

Tillägg 1

1. ERI-ANMÄLAN

Erinot-meddelandet är en specifik tillämpning av UN/Edifact-meddelandet International Forwarding and Transport Dangerous Goods Notification (IFTDGN, dvs. internationell anmälan om transport av farligt gods) i den form meddelandet har utvecklats inom Protect-organisationen. Erinot-meddelandet är baserat på Edifact-katalogen 98.B och Protect-tillämpningen version 1.0.

Segmenttabellen för Erinot-meddelandet återges i avsnitt 1.1. Träddiagrammet för Erinot-meddelandet återges i avsnitt 1.2.

För att säkerställa användningen av meddelandet även under speciella förhållanden, såsom i fråga om fartygskonvojer, har ett antal extra kvalificerare införts för RFF-segmenten i TDT-gruppen.

1.1 Segmenttabell

1.2 Träddiagram (ERI-anmälan)

BGM Meddelandebörjan; CNI Uppgifter om sändningen; COM Kommunikationskontakt; CTA Kontaktinformation; DGS Farligt gods; DTM Datum/tid/period; EQD Uppgifter om utrustningen; FTX Frei text; GID Uppgifter om godset; HAN Hanteringsinstruktioner; LOC Plats/lokaliseringsidentifikation; MEA Mått; NAD Namn och adress; PCI Kolli-ID; RFF Referens; SGP Placering av uppdelat gods; TDT Uppgifter om transporten; UNH Meddelandehuvud; UNT Meddelandeslut; SG Segmentgrupp; M Obligatorisk; C Frivillig; Grundar sig på: UNTD98.B, Protect 1.0

1.3 Erinot-meddelandets struktur

I tabell 1 definieras segmenten och dataelementen i ERI-anmälan,