Komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 vad gäller krav på miljöprestanda och framdrivningenheters prestanda

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, särskilt artiklarna 18.3, 23.12, 24.3 och 74, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) 2016/1824 · förordning (EU) 2018/295 · förordning (EU) 2023/2724.

(1) Med fordon i kategori L menas en rad lätta fordonstyper med två, tre eller fyra hjul, bl.a. motordrivna cyklar, två- och trehjuliga mopeder, två- och trehjuliga motorcyklar, motorcyklar med sidvagn och lätta fordon med fyra hjul (fyrhjulingar), såsom fyrhjulingar avsedda att framföras på väg, terrängfyrhjulingar och mopedbilar.

(2) Enligt förordning (EU) nr 168/2013 är det möjligt att tillämpa föreskrifter antagna av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece) vid EU-typgodkännande av hela fordon. Enligt förordningen betraktas typgodkännande enligt obligatoriskt tillämpliga Uneceföreskrifter som EU-typgodkännande.

(3) Den obligatoriska tillämpningen av Uneceföreskrifter bidrar till att dubbelarbete undviks, dels när det gäller tekniska krav, dels när det gäller certifiering och administrativa förfaranden. Typgodkännanden som direkt grundas på internationellt fastställda standarder kan dessutom ge ökat tillträde till marknaderna i tredjeländer, särskilt de länder som är avtalsslutande parter i Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas (Unece) överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (”Reviderad överenskommelse av år 1958”), som unionen anslutit sig till genom rådets beslut 97/836/EG, och därigenom stärka unionsindustrins konkurrenskraft. Hittills är dock Uneceföreskrifter i flera fall föråldrade eller saknas, och därför revideras föreskrifterna och anpassas till teknikens utveckling.

(4) I förordning (EU) nr 168/2013 upphävs därför flera direktiv om godkännande av fordon i kategori L och system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon i fråga om krav på miljö- och framdrivningsprestanda. För EU-typgodkännande bör därför de direktiven i första hand ersättas med bestämmelserna i den här förordningen. På längre sikt, när översynen på FN-nivå är färdig, kommer likvärdiga Uneceföreskrifter att finnas tillgängliga, så att det då blir möjligt att ersätta den här förordningen med hänvisningar till de Uneceföreskrifterna.

(5) Närmare bestämt blev Uneceföreskrifter nr 41 om buller från motorcyklar i kategorierna L3e och L4e anpassade till teknikens utveckling 2011. Föreskrifter nr 41 bör därför göras obligatoriska vid EU-typgodkännande och ersätta bilaga III till kapitel 9 i direktiv 97/24/EG för att motorcyklar ska behöva uppfylla endast en uppsättning krav avseende buller som är globalt erkända av de avtalsslutande parterna i den reviderade överenskommelsen av år 1958. Uneceföreskrifter nr 85 om mätning av nettoeffekt av elektriska motorer bör också göras obligatoriska med samma målsättning om ömsesidigt erkännande mellan de avtalsslutande parterna i den reviderade överenskommelsen av år 1958 i fråga om framdrivningskrav för elmotorer.

(6) Miljöstegen Euro 4 och Euro 5 är åtgärder som utformats för att minska utsläppen av partiklar och ozonbildande ämnen som kväveoxider och kolväten. En betydande minskning av kolväteutsläppen från fordon i kategori L är nödvändig för att luftkvaliteten ska förbättras och kraven uppfyllas. Systemtypgodkända avgassystem bör inte bara direkt avsevärt minska de oproportionerligt stora utsläppen av kolväten från avgasrör och avdunstning från dessa fordon, utan också bidra till att minska halterna av flyktiga partiklar i stadsområden och eventuellt också smog.

(7) En av åtgärderna mot för höga kolväteutsläpp från fordon i kategori L är att begränsa avdunstningsutsläpp till de massgränser för kolväten som anges i bilaga VI.C till förordning (EU) nr 168/2013. Därför behöver en provning av typ IV utföras vid typgodkännandet för att mäta fordonets avdunstningsutsläpp. En variant av SHED-provning av typ IV (avdunstningsprovning i förseglad kammare) är att montera en snabbåldrad kolbehållare eller att tillämpa en additiv försämringsfaktor när en icke-miljövänlig kolbehållare monteras. Det kommer att undersökas i den miljökonsekvensundersökning som nämns i artikel 23.4 i förordning (EU) nr 168/2013 huruvida det är kostnadseffektivt att ha kvar denna försämringsfaktor som ett alternativ till montering av en representativ, snabbåldrad kolbehållare. Om det visar sig att metoden inte är kostnadseffektivt kommer ett förslag att läggas fram vid en lämplig tidpunkt om avskaffande av alternativet, så att det träder i kraft efter steget Euro 5.

(8) En standardiserad metod för att mäta fordons energieffektivitet (bränsle- eller energiförbrukning, koldioxidutsläpp och elektrisk räckvidd) är nödvändig för att säkerställa att inga tekniska handelshinder uppstår mellan medlemsstaterna, samt för att se till att kunder och användare får objektiv och precis information.

(9) Metoderna för att mäta framdrivningsprestanda, däribland högsta konstruktionshastighet, högsta vridmoment och högsta kontinuerliga totala effekt, hos fordon i kategori L kan variera från en medlemsstat till en annan, något som kan utgöra ett hinder för handeln inom unionen. Det är därför nödvändigt att utarbeta harmoniserade krav för metoder att mäta framdrivningsprestanda hos fordon i kategori L för att möjliggöra de godkännande av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som ska tillämpas för varje sådan fordonstyp.

(10) Kraven beträffande funktionssäkerhet och miljö nödvändiggör restriktioner med avseende på manipulation av vissa typer av fordon i kategori L. Om dessa inte ska utgöra hinder för fordonsägarnas service och underhåll bör sådana restriktioner strikt begränsas till manipulation som avsevärt förändrar fordonets prestanda, funktionssäkerhet och utsläpp av föroreningar eller buller på ett skadligt sätt. Eftersom skadliga manipulationer av fordonets drivsystem påverkar både miljöprestanda och funktionssäkerhet, bör de detaljerade kraven för förebyggande av manipulation av framdrivningsenhetens prestanda och ljuddämpning i den här förordningen också användas som utgångspunkt vid tillämpningen av förebyggande av manipulation av framdrivningen.

(11) I del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 hänvisas det till de åtta typer av provning som möjliggör en bedömning av miljöprestandan hos det fordon i kategori L som ska godkännas. Det är lämpligt att fastställa detaljerade provningskrav i denna delegerade akt samt att ändra del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 genom att koppla de gränsvärden som fastställts av rådet och Europaparlamentet till de detaljerade provningsförfaranden och tekniska krav som fastställs i denna förordning. En hänvisning till detaljerade provningsförfaranden och krav i den här förordningen bör införas i del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 genom de ändringar som fastställs i bilaga XII till den här förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I Syfte och definitioner

Artikel1¶Syfte

I denna förordning fastställs detaljerade tekniska krav och provningsförfaranden avseende miljö- och framdrivningsprestanda för godkännande av fordon i kategori L, samt de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon i enlighet med förordning (EU) nr 168/2013, och dessutom inrättas en förteckning över Uneceföreskrifter med tillhörande ändringar.

Artikel2¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1824.

I denna förordning gäller definitionerna i förordning (EU) nr 168/2013. Därutöver gäller följande definitioner:

1. WMTC etapp 1: den globalt harmoniserade provcykeln för motorcyklar som fastställs i Uneces globala tekniska föreskrifter nr 2 som används som alternativ provcykel för typ I-utsläppsprovning i den europeiska körcykeln sedan 2006 för motorcykeltyper i kategorin L3e.

2. WMTC etapp 2: den globalt harmoniserade provcykeln för motorcyklar som fastställs i de ändrade Uneces globala tekniska föreskrifter nr 2 som används som obligatorisk provcykel för typ I-utsläppsprovning vid godkännandet av överensstämmelse med Euro 4 för fordon i (under)kategorierna L3e, L4e, L5e-A och L7e-A.

3. WMTC etapp 3: den reviderade WMTC som avses i bilaga VI.A i förordning (EU) nr 168/2013 och som motsvarar den globalt harmoniserade provcykeln för motorcyklar som fastställs i Uneces globala tekniska föreskrifter nr 2 och anpassad för fordon med låg maximal konstruktionshastighet, som används som obligatorisk provcykel för typ I-utsläppsprovning vid godkännandet av överensstämmelse med Euro 5 för fordon i kategori L.

4. högsta konstruktionshastighet: fordonets högsta hastighet bestämd i enlighet med artikel 15 i denna förordning.

5. avgasutsläpp: utsläpp av gasformiga föroreningar och partiklar från avgasrör.

6. partikelfilter: ett filter som monteras i avgassystemet hos ett fordon för att minska mängden partiklar från avgasflödet.

7. korrekt underhållet och använt: vid val av ett provningsfordon, att det uppfyller kriterierna när det gäller en god nivå av underhåll och normal användning enligt vad som anges i rekommendationerna från fordonstillverkaren för godkännande av ett sådant provningsfordon.

8. motorns bränslekrav: bränsletyp som normalt används av motorn:

a) bensin (E5),

b) motorgas (LPG),

c) naturgas/biometan,

d) antingen bensin (E5) eller motorgas,

e) antingen bensin (E5) eller naturgas/biometan,

f) diesel (B5),

g) blandning av etanol (E85) och bensin (E5) (flexbränsle),

h) blandning av biodiesel och diesel (B5) (flexbränsle),

i) väte (H2) eller en blandning (H2NG) av naturgas/biometan och väte,

j) antingen bensin (E5) eller väte (tvåbränsle).

9. typgodkännande avseende miljöprestanda: godkännande av en fordonstyp, en fordonsvariant eller en fordonsversion med beaktande av följande villkor:

a) överensstämmer med delarna A och B i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013,

b) tillhör en enda framdrivningsfamilj enligt de kriterier som anges i bilaga XI.

10. fordonstyp med avseende på miljöprestanda: en uppsättning fordon i kategori L som inte skiljer sig åt när det gäller följande:

a) ekvivalent tröghet i förhållande till referensmassan i enlighet med tilläggen 5, 7 eller 8 till bilaga II,

b) de framdrivningsegenskaper som anges i bilaga XI avseende framdrivningsfamilj.

11. periodiskt regenererande system: föroreningsbegränsande anordning såsom katalysator, partikelfilter eller annan föroreningsbegränsande anordning som kräver en periodisk regenerering efter mindre än 4000 km vid normal körning.

12. alternativbränslefordon: fordon som konstruerats för drift med minst ett slags bränsle som antingen är gasformigt vid omgivningens temperatur och under atmosfärstryck eller som huvudsakligen har framställts från någon annan råvara än mineralolja.

13. H2NG-flexbränslefordon: fordon som konstruerats för drift med olika blandningar av vätgas och naturgas eller biometan.

14. huvudfordon: fordon som är representativt för en framdrivningsfamilj som anges i bilaga XI.

15. typ av föroreningsbegränsande anordning: en kategori av föroreningsbegränsande anordningar som används för att begränsa utsläpp av föroreningar och inte skiljer sig åt i fråga om sina väsentliga miljöprestanda och formgivningsegenskaper.

16. katalysator: en föroreningsbegränsande anordning som omvandlar giftiga biprodukter från förbränning i avgaserna från en motor till mindre giftiga ämnen genom katalyserade kemiska reaktioner.

17. typ av katalysator: en kategori av katalysatorer som inte skiljer sig åt i följande avseenden:

a) antal belagda grundstommar, struktur och material,

b) typ av katalytisk aktivitet (oxidering, trevägskatalys eller någon annan slags katalytisk aktivitet),

c) volym, förhållande mellan frontytan och längden på grundstommarna,

d) innehåll av katalysatormaterial,

e) fördelningen av katalysatormaterial,

f) celltäthet,

g) dimensioner och form,

h) termiskt skydd,

i) ej särskiljbart avgasgrenrör, katalysator och ljuddämpare som ingår i ett fordons avgassystem eller avskiljbara avgassystemenheter som kan ersättas.

18. referensvikt: vikt i körklart skick av ett fordon i kategori L som fastställts i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 168/2013 och ökats med förarens vikt (75 kg) och i förekommande fall med framdrivningsbatteriets vikt.

19. överföringssystem: del av drivsystemet i efterföljande led i produktionen av drivkraft, som består av bland annat momentomvandlare, koppling, transmissionen och dess styrning, antingen drivaxel, drivband eller drivkedja, differentialer, den slutliga utväxlingen samt det drivna hjulets däck (radie).

20. stopp-och-start-system: automatiskt stopp och start av framdrivningsenheten i syfte att minska tomgångskörning och därigenom fordonets bränsleförbrukning, föroreningar och koldioxidutsläpp.

21. programvara för drivsystem: uppsättning algoritmer som driver databehandlingssystem i styrenheter för drivsystem, framdrivning eller överföring, innehållande en ordnad sekvens av instruktioner som ändrar styrenheternas tillstånd.

22. kalibrering: tillämpning av en viss uppsättning datatabeller och parametrar som används av styrenhetens programvara för fininställning av fordonets drivsystem, framdrivningsenhet eller överföringssystem.

23. drivsystemets styrenhet: kombinerad styrenhet för förbränningsmotorer, elmotorer eller överföringssystem, inbegripet transmission eller koppling.

24. motorns styrenhet: den fordonsdator som delvis eller helt styr fordonets motor eller motorer.

25. överföringssystemets styrenhet: den fordonsdator som delvis eller helt styr fordonets överföringssystem.

26. sensor: omvandlare som mäter en fysikalisk storhet eller ett tillstånd och omvandlar det till en elektrisk signal som används som insignal till en styrenhet.

27. manöverdon: omvandlare av en utsignal från en styrenhet till rörelse, värme eller andra fysikaliska tillstånd för att styra drivsystem, motor eller överföringssystem.

28. förgasare: anordning som blandar bränsle och luft till en blandning som kan förbrännas i en förbränningsmotor.

29. spolport: koppling mellan vevhus och förbränningskammare i en tvåtaktsmotor genom vilken en ny mängd blandning av luft, bränsle och smörjolja förs in i förbränningskammaren.

30. luftinsugningssystem: system bestående av flera komponenter som gör det möjligt för mängden färsk luft eller blandningen av luft och bränsle att föras in i motorn och som omfattar, om den monterats, motorns luftfilter, insugningsrör, resonator(er), spjällhus och inloppsrör.

31. turboladdare: avgasturbindriven centrifugalkompressor som ökar mängden luft som förs in i förbränningsmotorn, och därigenom ökar framdrivningsenhetens prestanda.

32. turboaggregat: luftintagskompressor som används för tvingat intag av en förbränningsmotor, och därigenom ökar framdrivningsenhetens prestanda.

33. bränslecell: omvandlare av kemisk energi från väte till elenergi för framdrivning av fordonet.

34. vevhus: utrymmen i eller utanför motorn som är kopplade till oljetråget med inre eller yttre förbindelser genom vilka gaser och ångor kan läcka ut.

35. genomtränglighetsprov: provning av förluster genom väggarna i ett icke-metalliskt bränslelager och förbehandling av material i ett icke-metalliskt bränslelager inför provning av bränslelagring i enlighet med punkt C8 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013.

36. genomträngning: förluster genom väggarna i bränslelager och tillförselsystem, som i allmänhet mäts genom bestämning av viktförlusterna.

37. avdunstning: förluster genom avdunstningsutsläpp från bränslelager, bränsletillförselsystem eller andra källor genom vilka kolväten avdunstar i atmosfären.

38. ackumulering av körsträcka: ett representativt provningsfordon eller ett antal representativa provningsfordon som körs en fördefinierad sträcka enligt artikel 23.3 a eller b i förordning (EU) nr 168/2013 enligt provningskraven i bilaga VI till den förordningen.

39. eldrift: ett system som består av en eller flera anordningar för lagring av elenergi såsom batterier, elektromekaniska svänghjul eller kondensatorer, en eller flera anordningar för konditionering av eleffekt och en eller flera elmotorer som omvandlar lagrad elenergi till den mekaniska energi som för fordonets framdrivning avges vid hjulen.

40. elektrisk räckvidd: för fordon som drivs med endast el eller med hybrideldrift och som laddas utanför fordonet, den sträcka som kan köras med el från ett fullt laddat batteri eller annan elenergilagringsanordning, uppmätt enligt förfarandet i tillägg 3.3 till bilaga VII.

41. räckvidd vid laddning utanför fordonet: den totala sträcka som kan köras under fullständiga kombinerade körcykler till dess att den energi som härrör från extern laddning av batteriet (eller annan elenergilagringsanordning) uttömts, och som mäts enligt förfarandet i tillägg 3.3 till bilaga VII.

42. högsta hastighet under 30 minuter: ett fordons högsta uppnåbara hastighet som uppmäts under 30 minuter till följd av den effekt under 30 minuter som anges i Uneceföreskrifter nr 85.

43. typgodkännande avseende framdrivningsenhetens prestanda: godkännande av en fordonstyp, fordonsvariant eller fordonsversion med avseende på framdrivningsenhetens prestanda med beaktande av följande villkor:

a) högsta konstruktionshastighet,

b) högsta kontinuerligt uppmätta vridmoment eller högsta nettovridmoment,

c) högsta kontinuerligt uppmätta effekt eller högsta nettoeffekt,

d) högsta sammanlagda vridmoment och effekt när det gäller en hybridanordning.

44. typ av framdrivning: framdrivningsenheter vars egenskaper inte skiljer sig åt i något grundläggande avseende när det gäller högsta konstruktionshastighet, högsta nettoeffekt, högsta kontinuerligt uppmätta effekt och högsta vridmoment.

45. nettoeffekt: den tillgängliga effekt i provbänk i slutet av framdrivningsenhetens vevaxel eller motsvarande vid den rotationshastighet som mäts av tillverkaren vid typgodkännandet, med de tillbehör som förtecknas i tabell Ap2.1-1 eller Ap2.2-1 i tillägg 2 till bilaga X, och med hänsyn tagen till växellådans inverkan om nettoeffekten endast kan mätas med växellådan monterad på framdrivningen.

46. högsta nettoeffekt: högsta nettoeffektuttag från framdrivningsenheter som inkluderar en eller flera förbränningsmotorer vid körning med full belastning av motorn.

47. högsta vridmoment: uppmätt högsta vridmoment vid körning med full belastning av motorn.

48. tillbehör: alla apparater och anordningar som förtecknas i tabell Ap2.1-1 eller Ap2.2-1 i bilaga X.

Kapitel II Tillverkarnas skyldigheter avseende fordonens miljöprestanda

Artikel3¶Krav på montering och demonstration av miljöprestanda för fordon i kategori L

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1824.

1. Tillverkarna ska utrusta fordon i kategori L med system, komponenter och separata tekniska enheter som påverkar ett fordons miljöprestanda utformade, konstruerade och monterade så att fordonet vid normal användning och underhållet enligt tillverkarens föreskrifter uppfyller de detaljerade tekniska kraven och provningsförfarandena i den här förordningen.

2. Tillverkarna ska genom fysisk demonstrationsprovning visa för godkännandemyndigheten att de fordon i kategori L som tillhandahålls på marknaden, registreras eller tas i bruk inom unionen uppfyller de detaljerade tekniska kraven och provningsförfarandena avseende fordonens miljöprestanda som fastställs i artiklarna 5–15.

3. Om tillverkarna ändrar egenskaperna hos systemet för utsläppsbegränsning eller prestanda hos någon annan komponent med betydelse för utsläppen efter det att den med avseende på miljöprestanda godkända fordonstypen släpps ut på marknaden, ska tillverkarna rapportera detta till godkännandemyndigheten utan dröjsmål. Tillverkarna ska styrka för godkännandemyndigheten att det ändrade systemet för utsläppsbegränsning eller den ändrade komponenten inte leder till sämre miljöprestanda än som visades i samband med typgodkännandet.

4. Tillverkare av delar och utrustning ska se till att reservdelar och utrustning som tillhandahålls på marknaden eller tas i bruk i unionen uppfyller de detaljerade tekniska krav och provningsförfaranden som avses i den här förordningen med avseende på fordonets miljöprestanda. Ett godkänt fordon i kategori L utrustat med en sådan reservdel eller utrustning ska uppfylla samma provningskrav och gränsvärden för prestanda som ett fordon som är utrustat med en ursprunglig del eller utrustning som uppfyller uthållighetskraven fram till och inklusive de krav som anges i artiklarna 22.2, 23 och 24 i förordning (EU) nr 168/2013.

5. Tillverkarna ska se till att typgodkännandeförfarandena för kontroll av produktionsöverensstämmelse följs när det gäller de detaljerade kraven på miljöprestanda och framdrivningsenhetens prestanda som fastställs i artikel 33 i förordning (EU) nr 168/2013 och i punkt C3 i bilaga II till den förordningen.

6. Tillverkarna ska till godkännandemyndigheten lämna en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att förhindra manipulation av drivsystemets styrning, inklusive datorer som styr miljöprestanda och framdrivningsenheternas prestanda i enlighet med punkt C1 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013.

7. För hybridanordningar eller anordningar som är utrustade med ett stopp-och-start-system ska tillverkarna i fordonet installera ett driftsläge som möjliggör, med beaktande av provning eller kontroll av miljöprestanda och framdrivningsenhetens prestanda, kontinuerlig drift av fordonet med den bränsledrivna motorn. Om denna kontroll eller provning kräver ett särskilt förfarande ska detta beskrivas i detalj i servicemanualen (eller motsvarande). Detta särskilda förfarande får inte kräva användning av någon annan särskild utrustning än den som tillhandahålls med fordonet.

Artikel4¶Tillämpning av Uneceföreskrifter

1. De Uneceföreskrifter och ändringar av dessa som anges i bilaga I till den här förordningen ska tillämpas vid typgodkännande avseende miljöprestanda och framdrivningsenhetens prestanda.

2. Fordon med en högsta konstruktionshastighet av ≤ 25 km/h ska uppfylla alla tillämpliga krav i Uneceföreskrifter som gäller för fordon med en högsta konstruktionshastighet av > 25 km/h.

3. Hänvisningar till fordonskategorierna L1, L2, L3, L4, L5, L6 och L7 i Uneceföreskrifterna ska förstås som hänvisningar till fordonskategorierna L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e respektive L7e enligt denna förordning, inklusive alla underkategorier.

Artikel5¶Tekniska specifikationer, krav och provningsförfaranden med avseende på miljöprestanda för fordon i kategori L

1. Provningsförfarandena för miljöprestanda och framdrivningsenhetens prestanda ska utföras i enlighet med provningskraven i denna förordning.

2. Provningsförfarandena ska utföras eller bevittnas av godkännandemyndigheten eller, med godkännandemyndighetens tillåtelse, av den tekniska tjänsten. Tillverkarna ska välja ett representativt huvudfordon för att demonstrera att fordon i kategori L uppfyller miljökraven till godkännandemyndighetens belåtenhet och i överensstämmelse med kraven i bilaga XI.

3. Mätmetoder och provningsresultat ska rapporteras till godkännandemyndigheten i provningsrapportformatet enligt artikel 32.1 i förordning (EU) nr 168/2013.

4. Typgodkännande avseende miljöprestanda rörande provningar av typ I, II, III, IV, V, VII och VIII ska utökas till olika fordonsvarianter och -versioner och framdrivningstyper och -familjer, förutsatt att fordonets version, framdrivning eller det föroreningsbegränsande systemets parametrar som anges i bilaga XI är identiska eller ligger inom de toleranser som anges i den bilagan.

5. Hybridanordningar eller anordningar som är utrustade med ett stopp-och-start-system ska provas med den bränsledrivna motorn igång om detta anges i provningsförfarandet.

Artikel6¶Krav för typ I-prov: Utsläpp från avgasrör efter kallstart

De provningsförfaranden och krav för typ I-prov av utsläpp från avgasrör efter kallstart som anges i del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

Artikel7¶Krav för typ II-prov: Utsläpp från avgasrör vid provning av (ökad) tomgång och vid fri acceleration

De provningsförfaranden och krav för typ II-prov av utsläpp från avgasrör vid provning av (ökad) tomgång och vid fri acceleration som anges i del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga III till den här förordningen.

Artikel8¶Krav för typ III-prov: Utsläpp av vevhusgaser

De provningsförfaranden och krav för typ III-prov av utsläpp av vevhusgaser som anges i del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga IV till den här förordningen.

Artikel9¶Krav för typ IV-prov: Utsläpp genom avdunstning

De provningsförfaranden och krav för typ IV-prov av utsläpp genom avdunstning som anges i del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga V till den här förordningen.

Artikel10¶Krav för typ V-prov: Hållbarhet för föroreningsbegränsande anordningar

De provningsförfaranden och krav för typ V-prov av hållbarhet för föroreningsbegränsande anordningar som anges i del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga VI till den här förordningen.

Artikel11¶Krav för typ VII-prov: Koldioxidutsläpp, bränsleförbrukning, elenergiförbrukning eller elektrisk räckvidd

De provningsförfaranden och krav för typ VII-prov för energieffektivitet med avseende på koldioxidutsläpp, bränsleförbrukning, elenergiförbrukning eller elektrisk räckvidd som anges i del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga VII till den här förordningen.

Artikel12¶Krav för typ VIII-prov: Provningar av miljörelaterad omborddiagnos

De provningsförfaranden och krav för typ VIII-prov av den miljörelaterade delen av omborddiagnos (OBD) som anges i del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga VIII till den här förordningen.

Artikel13¶Krav för typ IX-prov: Ljudnivå

De provningsförfaranden och krav för typ IX-prov av ljudnivå som anges i del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga IX till den här förordningen.

Kapitel III Tillverkarnas skyldigheter avseende fordonens framdrivningsprestanda

Artikel14¶Allmänna skyldigheter

1. Innan ett fordon i kategori L görs tillgängligt på marknaden, ska tillverkaren visa fordonets framdrivningsprestanda för godkännandemyndigheten enligt de krav som fastställs i denna förordning.

2. När ett fordon i kategori L görs tillgängligt på marknaden eller när det registreras eller innan det tas i bruk, ska tillverkaren se till att framdrivningsenhetens prestanda hos fordonstypen i kategori L inte överstiger vad som rapporteras till godkännandemyndigheten i det underlag som föreskrivs i artikel 27 i förordning (EU) nr 168/2013.

3. Framdrivningsenhetens prestanda för ett fordon som är utrustat med en ersättningsversion av ett system, komponent eller separat teknisk enhet får inte överstiga prestanda för ett fordon som är försett med originalversionen av systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten.

Artikel15¶Krav på framdrivningsprestanda

De provningsförfaranden och krav avseende framdrivningsenhetens prestanda som anges i del A2 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga X till den här förordningen.

Kapitel IV Medlemsstaternas skyldigheter

Artikel16¶Typgodkännande av fordon i kategori L samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till sådana fordon

1. De nationella myndigheterna får, om en tillverkare begär det, inte av skäl som hänför sig till fordonets miljöprestanda, vägra att bevilja ett typgodkännande eller nationellt godkännande avseende miljöprestanda och framdrivningsenhetens prestanda för en ny fordonstyp, eller förbjuda tillhandahållande på marknaden, registrering eller ibruktagande av ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, om det berörda fordonet uppfyller kraven i förordning (EU) nr 168/2013 och de detaljerade provningskraven som fastställs i den här förordningen.

2. Med verkan från de datum som fastställs i bilaga IV till förordning (EU) nr 168/2013 ska de nationella myndigheterna, när det gäller nya fordon som inte överensstämmer med Euro 4-miljösteget i delarna A1, B1, C1 och D i bilaga IV och bilaga VII till förordning (EU) nr 168/2013 eller Euro 5-miljösteget i delarna A2, B2, C2 och D i bilaga IV och bilaga VII till förordning (EU) nr 168/2013, betrakta överensstämmelseintyg som innehåller tidigare miljögränsvärden som inte längre giltiga vid tillämpningen av artikel 43.1 i förordning (EU) nr 168/2013 och ska av skäl som hänför sig till utsläpp, bränsle- eller energiförbrukning eller tillämpliga krav på funktionssäkerhet eller fordonskonstruktion, förbjuda tillhandahållande på marknaden, registrering och ibruktagande av sådana fordon.

3. Vid tillämpning av artikel 77.5 i förordning (EU) nr 168/2013 ska de nationella myndigheterna klassificera den godkända fordonstypen i enlighet med bilaga I till den förordningen.

Artikel17¶Typgodkännande av föroreningsbegränsande ersättningsanordningar

1. De nationella myndigheterna ska förbjuda tillhandahållande på marknaden eller installation i fordon av nya föroreningsbegränsande ersättningsanordningar som är avsedda att monteras på fordon som godkänts enligt denna förordning, om de inte är av en typ för vilken ett typgodkännande av miljöprestanda och framdrivningsenhetens prestanda har beviljats i enlighet med artikel 23.10 i förordning (EU) nr 168/2013 och med den här förordningen.

2. De nationella myndigheterna får fortsätta att bevilja utökningar av sådana EU-typgodkännanden som avses i artikel 35 i förordning (EU) nr 168/2013 för sådana föroreningsbegränsande ersättningsanordningar som är av en typ som omfattas av direktiv 2002/24/EG enligt samma villkor som ursprungligen tillämpats. De nationella myndigheterna ska förbjuda tillhandahållande på marknaden eller installation i ett fordon av sådana föroreningsbegränsande ersättningsanordningar, såvida dessa inte är av en typ för vilken en relevant typgodkännande har beviljats.

3. En föroreningsbegränsande ersättningsanordning som är avsedd att monteras i ett fordon typgodkänt i överensstämmelse med denna förordning ska provas i enlighet med tillägg 10 till bilaga II och bilaga VI.

4. En föroreningsbegränsande ersättningsanordning som tillhör ett fordons ursprungliga utrustning och är av en typ som omfattas av den här förordningen, och som är avsedd att monteras på ett fordon som det relevanta helfordonstypgodkännandet hänvisar till, behöver inte uppfylla provningskraven i tillägg 10 till bilaga II, förutsatt att den uppfyller kraven i punkt 4 i det tillägget.

Kapitel V Slutbestämmelser

Artikel18¶Ändring av bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013

Del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 ska ändras i enlighet med bilaga XII.

Artikel19¶Ikraftträdande

1. Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

1 Measurement procedure for two-wheel motorcycles equipped with a positive or compression ignition engine with regard to the emissions of gaseous pollutants, CO2 emissions and fuel consumption (FN-dokument ECE/TRANS/180/Add2e av den 30 augusti 2005) inklusive ändring 1 (Unecedokument ECE/TRANS/180a2a1e av den 29 januari2008).

2 WMTC etapp 2 är samma som WMTC etapp 1, ändrad genom rättelse 2 av tillägg 2 (ECE/TRANS/180a2c2e av den 9 september 2009) och rättelse 1 av ändring 1 (ECE/TRANS/180a2a1c1e av den 9 september 2009).

3 Dessutom kommer de rättelser och ändringar som anges i den miljökonsekvensundersökning som avses i artikel 23 i förordning (EU) nr 168/2013 att beaktas, liksom rättelser och ändringar som föreslås och antas av Uneces arbetsgrupp WP29 i den fortlöpande förbättringen av den globalt harmoniserade provcykeln för fordon i kategori L.

4 EUT L 326, 24.11.2006, s. 55.

5 EUT L 42, 12.2.2014, s. 1.

6 De värden som anges i specifikationerna är ”verkliga värden”. Vid fastställande av gränsvärdena har villkoren enligt ISO 4259:2006 (”Petroleumprodukter – Beräkning och tillämpning av precisionsmått hos provningsmetoder”) tillämpats. Vid fastställande av ett minimivärde har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats och vid fastställande av ett maximi- och ett minimivärde är den minsta skillnaden 4R (R = reproducerbarhet). Utan hinder av denna åtgärd, som krävs av tekniska skäl, ska bränsletillverkaren icke desto mindre eftersträva ett nollvärde då det föreskrivna maximivärdet är 2R och ett medelvärde i de fall maximi- och minimigränsvärden anges. Om ett klarläggande krävs av huruvida ett bränsle uppfyller specifikationerna, ska villkoren i ISO 4259:2006 tillämpas.

7 Bränslet får innehålla sådana antioxidanter och metalldesaktivatorer som normalt används för att stabilisera strömmar av raffinaderibensin men rengörings-/dispersionstillsatser och lösningsoljor får inte tillföras.

8 Den verkliga svavelhalten i det bränsle som används för typ I-provet ska registreras.

9 Etanol som uppfyller specifikationerna enligt pr. EN 15376 är den enda syrehaltiga beståndsdel som avsiktligt får tillföras referensbränslet.

10 Detta referensbränsle får inte avsiktligt tillföras föreningar som innehåller fosfor, järn, mangan eller bly.

16 De värden som anges i specifikationerna är ”verkliga värden”. Vid fastställande av gränsvärdena har villkoren enligt ISO 4259:2006 (”Petroleumprodukter – Beräkning och tillämpning av precisionsmått hos provningsmetoder”) tillämpats. Vid fastställande av ett minimivärde har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats och vid fastställande av ett maximi- och ett minimivärde är den minsta skillnaden 4R (R = reproducerbarhet). Utan hinder av denna åtgärd, som krävs av tekniska skäl, ska bränsletillverkaren icke desto mindre eftersträva ett nollvärde då det föreskrivna maximivärdet är 2R och ett medelvärde i de fall maximi- och minimigränsvärden anges. Om ett klarläggande krävs av huruvida ett bränsle uppfyller specifikationerna, ska villkoren i ISO 4259:2006 tillämpas.

17 Vid en tvist ska man använda förfarandena för tvistlösning och tolkning av resultat på grundval av provningsmetodernas precision i EN ISO 4259:2006.

18 Vid en nationell tvist om svavelhalt ska antingen EN ISO 20846:2011 eller EN ISO 20884:2011 åberopas på liknande sätt som hänvisningen i den nationella bilagan till EN 228.

19 Den verkliga svavelhalten i det bränsle som används för typ I-provet ska registreras.

20 Halten blyfri bensin kan bestämmas som 100 minus summan av procentsatserna för vatten och alkoholer.

21 Detta referensbränsle får inte avsiktligt tillföras föreningar som innehåller fosfor, järn, mangan eller bly.

22 Etanol som uppfyller kraven i EN 15376 är den enda syrehaltiga beståndsdel som avsiktligt får tillföras detta referensbränsle.

30 De värden som anges i specifikationerna är ”verkliga värden”. Vid fastställande av gränsvärdena har villkoren enligt ISO 4259:2006 (”Petroleumprodukter – Beräkning och tillämpning av precisionsmått hos provningsmetoder”) tillämpats. Vid fastställande av ett minimivärde har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats och vid fastställande av ett maximi- och ett minimivärde är den minsta skillnaden 4R (R = reproducerbarhet). Utan hinder av denna åtgärd, som krävs av tekniska skäl, ska bränsletillverkaren icke desto mindre eftersträva ett nollvärde då det föreskrivna maximivärdet är 2R och ett medelvärde i de fall maximi- och minimigränsvärden anges. Om ett klarläggande krävs av huruvida ett bränsle uppfyller specifikationerna, ska villkoren i ISO 4259:2006 tillämpas.

31 Intervallet för Cetantal överensstämmer inte med kravet på ett minsta internvall av 4R. Termerna i ISO 4259:2006 får dock användas för att lösa tvister mellan bränsleleverantörer och bränsleanvändare, förutsatt att tillräckligt många kompletterande mätningar för att uppnå erforderlig precision genomförs i stället för enstaka bestämningar.

32 Den verkliga svavelhalten i det bränsle som används för typ I-provet ska registreras.

33 Även om oxidationsstabiliteten kontrolleras är det sannolikgt att lagringsbeständigheten är begränsad. Rådgivning ska inhämtas från leverantören om lagringsförhållanden och lagringstid.

34 FAME-halt ska uppfylla kraven i EN 14214.

35 Oxidationsstabiliteten kan visas enligt EN ISO 12205:1995 eller EN 14112:1996. Detta krav ska ses över efter utvärderingar enligt CEN/TC19 av oxidationsstabilitet och provningsgränser.

43 Återstod ska tolkas som: återstod 100 C3 C3 C4.

44 Med denna metod kanske inte förekomst av korrosiva ämnen kan bestämmas exakt om provet innehåller korrosionshämmande medel eller andra kemikalier som minskar provets korrosivitet på kopparremsan. Tillförsel av sådana ämnen i det enda syftet att påverka provningsmetoden är därför förbjuden.

48 Biobränsle: flytande eller gasformigt bränsle avsett för transport, framställt av biomassa.

49 Inerta gaser (andra än N2) + C2 + C2+.

50 Värde ska bestämmas vid 293,2 K (20 °C) och 101,3 kPa.

51 Värde ska bestämmas vid 273,2 K (0 °C) och 101,3 kPa.

60 Ska inte kondenseras.

61 Vatten, syre, kväve och argon sammantaget: 1900 μmol/mol.

62 Vätgasen ska vara fri från damm, sand, smuts, bindemedel, oljor och andra ämnen i en sådan mängd att de kan skada utrustningen på tankstället när fordonet tankas.

69 Indexet för vätgasbränsle fås genom att man från 100 molprocent subtraherar det totala innehållet av de gasformiga beståndsdelar som inte innehåller vätgas som listas i tabellen (gaser totalt), uttryck i mol-%. Det är mindre än summan av de maximalt tillåtna gränserna för alla beståndsdelar som inte innehåller vätgas som visas i tabellen.

70 Totalvärdet för gaserna är summan av värdena för de beståndsdelar som inte innehåller vätgas som listas i tabellen, förutom partiklar.

73 Värdet ska avrundas till en decimal.

74 Värdet ska avrundas till fyra decimaler.

77 PM = växeln i friläge, kopplingen uppsläppt. K = kopplingen ur.

85 Tillämplig referenshastighet vj

86 Om fordonet kan uppnå denna hastighet.

95 Med ndv avses förhållandet mellan varvtal i min-1 och hastighet i km/h.

96 Med pmr avses förhållandet effekt/vikt beräknat med

99 Med n_norm avses det värde som räknats fram med hjälp av ekvationerna Ap9-1 och Ap9-2.

101 Med ”cl” avses tidpunkt för urläggning av kopplingen.

103 Enligt vad som föreskrivs i den version av den här förordningen som gällde för fordonets typgodkännande.

104 Enligt vad som föreskrivs i den version av den här förordningen som gällde för fordonets typgodkännande.

105 Enligt vad som föreskrivs i den version av den här förordningen som gällde för fordonets typgodkännande.

106 Kallas även ”externt laddningsbar”.

107 Kallas även ”icke externt laddningsbar”.

110 T.ex. sport, ekonomi, stadskörning eller landsvägskörning.

111 Mest elförbrukande hybriddriftsläge: det hybriddriftsläge som kan bevisas ha den största elförbrukningen av alla valbara hybriddriftslägen vid provning i enlighet med villkor A i punkt 4 i bilaga 10 till Uneceföreskrifter nr 101, vilket ska fastställas med utgångspunkt i de upplysningar som lämnas av tillverkaren och i samförstånd med den tekniska tjänsten.

112 Mest bränsleförbrukande driftsläge: det hybriddriftsläge som kan bevisas ha den största bränsleförbrukningen av alla valbara hybriddriftslägen vid provning i enlighet med villkor B i punkt 4 i bilaga 10 till Uneceföreskrifter nr 101, vilket ska fastställas med utgångspunkt i de upplysningar som lämnas av tillverkaren och i samförstånd med den tekniska tjänsten.

117 EUT L 141, 6.6.2009, s. 12.

118 Medelvärde för referensbränslena G20 och G25 vid 288,2 K (15 °C).

119 Internationella elektrotekniska kommissionen.

121 Också känd som ”externt laddningsbar”.

122 Också känd som ”icke-externt laddningsbar”.

125 EUT L 317, 14.11.2012, s. 1.

126 Om det är svårt att använda det vanliga avgassystemet får ett avgassystem som ger likvärdigt tryckfall monteras för provningen om tillverkaren medger detta. När motorn körs i provningslaboratoriet får systemet för utsugning av avgaser inte medföra att utsugningsröken vid anslutningen till fordonets avgassystem har ett tryck som skiljer sig från lufttrycket med mer än ± 740 Pa (7,40 mbar), om inte tillverkaren före provningen har godtagit ett högre mottryck.

127 Luftklaffen ska vara den som styr insprutningspumpens luftregulator.

128 Om fläkt eller blåsande fläkt kan kopplas loss, ska nettomotoreffekten först uppges med urkopplad fläkt (eller blåsande fläkt) och därefter med inkopplad fläkt (eller blåsande fläkt). Om en fast elektrisk eller mekanisk fläkt inte kan monteras på provbänken ska den effekt som denna tar upp fastställas vid samma varvtal som vid mätning av motoreffekten. Nettoeffekten erhålls genom subtraktion av den effekt som fläkten tar upp från den korrigerade effekten.

129 Termostaten får vara låst i helt öppet läge.

130 På provbänken ska kylaren, fläkten, fläktmunstycket, vattenpumpen och termostaten i största möjliga mån ha samma placering som när de är monterade på fordonet. Om någon eller några av dessa komponenter i provbänken är placerade på ett sätt som avviker från placeringen i fordonet, ska placeringen i provbänken beskrivas och anges i provningsrapporten. Kylvätskan får endast cirkuleras med motorns vattenpump. Kylmedlet får kylas med motorkylaren eller en extern krets om tryckfallen i denna är i huvudsak desamma som dem i motorns kylsystem. Eventuell kylargardin ska vara öppen.

131 Lägsta generatoreffekt: Generatorn levererar den ström som är absolut nödvändig för att driva de tillbehör som fordras för att motorn ska fungera. Det får inte ske någon laddning av batteriet under provningen.

132 Exempel: EGR-system (avgasrecirkulation), katalysator, termisk reaktor, sekundär lufttillförsel och bränsleförångningsskydd.

143 Proverna får utföras i luftkonditionerade provkammare där omgivningsförhållandena kan regleras.

144 Proverna får utföras i luftkonditionerade provkammare där omgivningsförhållandena kan regleras.

145 Om ej låst.

150 Anordningen för mätning av vridmoment ska vara kalibrerad för att ta hänsyn till friktionsförluster. Noggrannheten får vara ± 2 % för mätningar som utförs vid effekter som är lägre än 50 % av det högsta värdet. För mätningen av högsta vridmoment ska den alltid vara ± 1 %.

151 Turbokylda motorer skall provas med turbokylning, både vätske- och luftkylning, men om motortillverkaren begär det får ett luftkylt turboaggregat ersättas med ett provningsbänkssystem. I bägge fallen skall mätning av effekt vid varje varvtal ske med samma tryckfall och temperaturfall hos motorluften genom turboaggregatet på provningsbänkssystemet som det som tillverkaren anger för systemet på ett komplett fordon.

153 Det fullständiga insugningssystemet ska monteras så som föreskrivs för avsedd användning om det finns risk för en betydande inverkan på motoreffekten, I fråga om tvåtaktsmotorer, om tillverkaren begär detta. I annat fall får ett likvärdigt system användas, varvid det bör kontrolleras att inloppstrycket inte skiljer sig med mer än 100 Pa från den gräns som tillverkaren anger för ett rent luftfilter.

154 Det fullständiga insugningssystemet ska monteras så som föreskrivs för avsedd användning om det finns risk för en betydande inverkan på motoreffekten, i fråga om tvåtaktsmotorer, om tillverkaren begär detta. I annat fall får ett likvärdigt system användas, varvid det bör kontrolleras att inloppstrycket inte skiljer sig med mer än 100 Pa från den gräns som tillverkaren anger för ett rent luftfilter.

155 Hela avgassystemet ska monteras enligt vad som anges för avsedd användning: om det finns risk för en betydande inverkan på motoreffekten, I fråga om tvåtaktsmotorer, om tillverkaren begär detta. I annat fall får ett likvärdigt system monteras, förutsatt att trycket uppmätt vid utloppet av motoravgassystemet inte skiljer sig med mer än 1000 Pa från tillverkarens uppgifter. Utloppet av motoravgassystemet definieras som en punkt 150 mm nedströms från slutet av den del av avgassystemet som är monterat på motorn.

156 Om motorn har avgasbroms ska reglerventilen vara inställd i det helt öppna läget.

157 Bränsletrycket kan om nödvändigt ställas in så att det motsvarar de tryck som råder i den aktuella motoranvändningen (särskilt om ett system med bränsleåterföring används).

158 Luftinloppsventilen är reglerventilen för insprutningspumpens pneumatiska regulator. Regulatorn eller bränsleinsprutningsutrustningen kan innehålla andra anordningar som kan påverka den insprutade mängden bränsle.

159 På provbänken ska kylaren, fläkten, fläktmunstycket, vattenpumpen och termostaten i största möjliga mån ha samma placering som när de är monterade på fordonet. Om någon eller några av dessa komponenter i provbänken är placerade på ett sätt som avviker från placeringen i fordonet, ska placeringen i provbänken beskrivas och anges i provningsrapporten. Kylvätskecirkulationen får endast drivas av motorns vattenpump. Vätskan kan kylas antingen av motorkylaren eller av en extern kylkrets, förutsatt att tryckfallet i denna krets och trycket vid pumpinloppet väsentligen förblir detsamma som för motorkylsystemet. Om kylarspjäll ingår ska det vara i öppet läge. Om fläkt, kylare och kåpa inte lätt kan monteras på fordonet, ska den effekt som förbrukas av fläkten när denna är separat monterad i rätt läge i förhållande till (eventuell) kylare och kåpa, bestämmas vid varvtal som motsvarar de motorvarvtal som används vid mätning av motoreffekt antingen genom beräkningar med utgångspunkt i standardegenskaper eller genom praktiska provningar. Denna effekt ska, sedan den som korrigerats enligt de atmosfäriska standardförhållanden som definieras i punkt 4.2, härledas ur den korrigerade effekten.

160 Om en urkopplingsbar eller progressiv fläkt eller kompressor ingår, ska provningen utföras med den urkopplingsbara fläkten (eller kompressorn) urkopplad eller med den progressiva fläkten eller kompressorn i drift med maximal eftersläpning.

161 Generatorns minsta effekt: Generatoreffekten ska begränsas till den som är nödvändig för att driva de tillbehör som absolut krävs för att motorn ska kunna köras. Om det är nödvändigt att ansluta ett batteri ska detta vara fulladdat och i gott skick.

178 Generatorns minsta effekt: Generatoreffekten ska begränsas till den som är nödvändig för att driva de tillbehör som absolut krävs för att motorn ska kunna köras. Om det är nödvändigt att ansluta ett batteri ska detta vara fulladdat och i gott skick.

179 Om fordonets målhastighet inte kan nås ska mätningen utföras när fordonets högsta hastighet nås.

180 Den växel som är närmast erforderligt varvtal för driftspunkten ska väljas.

183 Om fordonets målhastighet inte kan nås ska mätningen utföras när fordonets högsta hastighet nås.

184 Den växel som är närmast erforderligt varvtal för driftspunkten ska väljas.

187 Samma familjkriterier gäller även sådan funktionell omborddiagnostik som anges i bilaga XII till förordning (EU) nr 44/2014.

188 Maximalt 30 % godtagbart för provning av typ VIII.

189 Endast för fordon som är utrustade med lagringsanordning för gasformigt bränsle.