Komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 vad gäller fordonskonstruktion och allmänna krav för typgodkännande av två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar, särskilt artiklarna 18.3, 20.2, 21.5, 25.8, 33.6, 57.12 och 65, och

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) 2016/1824 · förordning (EU) 2018/295 · förordning (EU) 2025/1455.

(1) Den inre marknaden omfattar ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs. Därför gäller ett heltäckande system för EU-typgodkännande av och förstärkt marknadstillsyn för fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter i kategori L i enlighet med förordning (EU) nr 168/2013.

(2) Med fordon i kategori L menas en rad olika lätta fordonstyper med två, tre eller fyra hjul, t.ex. motordrivna cyklar, två- och trehjuliga mopeder, två- och trehjuliga motorcyklar, motorcyklar med sidvagn och lätta fyrhjuliga fordon (fyrhjulingar), såsom fyrhjulingar avsedda att framföras på väg och mopedbilar.

(3) Genom rådets beslut 97/836/EG anslöt sig unionen till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras och/eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (nedan kallad 1958 års reviderade överenskommelse).

(4) Tillverkarna ansöker om typgodkännande av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter i kategori L i enlighet med förordning (EU) nr 168/2013. I unionslagstiftningen har de flesta kraven på fordonsdelar tagits över från motsvarande Uneceföreskrifter. Uneceföreskrifterna ändras ständigt i takt med den tekniska utvecklingen och de respektive unionsförordningarna måste regelbundet uppdateras i enlighet med detta. För att undvika detta dubbelarbete rekommenderade högnivågruppen Cars 21 att flera unionsdirektiv skulle ersättas genom att de motsvarande Uneceföreskrifterna, som anges i bilaga I, införlivas i unionsrätten och således blir obligatoriska att tillämpa.

(5) Genom förordning (EU) nr 168/2013 är det möjligt att tillämpa Uneceföreskrifter genom EU-lagstiftning om införlivande av dessa Uneceföreskrifter för EU-typgodkännande av fordon. Enligt den förordningen och dess delegerade akter och genomförandeakter anses typgodkännande i enlighet med obligatoriskt tillämpliga Uneceföreskrifter utgöra EU-typgodkännande.

(6) Uneceföreskrifter nr 10 om elektromagnetisk kompatibilitet bör bli obligatoriska och ersätta kapitel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/24/EG av den 17 juni 1997 om vissa komponenter och karakteristiska egenskaper hos två- eller trehjuliga motorfordon så att fordon endast behöver uppfylla en uppsättning krav på elektromagnetisk kompatibilitet som godtas i hela världen av parterna i 1958 års överenskommelse. Uneceföreskrifter nr 62 om skydd mot obehörigt nyttjande bör bli obligatoriska och ersätta rådets direktiv 93/33/EEG av den 14 juni 1993 om skyddsanordningar för att förhindra obehörigt nyttjande av två- och trehjuliga motorfordon med samma syfte, dvs. ömsesidigt erkännande mellan parterna i 1958 års överenskommelse.

(7) Obligatorisk tillämpning av Uneceföreskrifter bidrar till att dubbelarbete undviks, dels när det gäller tekniska krav, dels när det gäller certifiering och administrativa förfaranden. Typgodkännanden som direkt grundas på internationellt fastställda standarder bör dessutom ge ökat tillträde till marknaderna i tredjeländer, särskilt de länder som är parter i 1958 års reviderade överenskommelse, vilket därmed ökar unionsindustrins konkurrenskraft.

(8) I enlighet med bestämmelserna i förordning (EU) nr 168/2013 får fordon, system, komponenter och separata enheter i kategori L som omfattas av den förordningen inte släppas ut eller tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk i medlemsstaterna om de inte uppfyller förordningens bestämmelser.

(9) Funktionssäkerhet och miljöprestandakrav innebär att det krävs restriktioner för otillåtna förändringar av vissa fordonstyper i kategori L. För att sådana restriktioner inte ska hindra ägarens service och underhåll bör de vara strängt begränsade till otillåtna förändringar som avsevärt ändrar fordonets prestanda och förorenande utsläpp och buller samt fordonets funktionssäkerhet på ett skadligt sätt. Eftersom skadliga otillåtna förändringar påverkar båda dessa aspekter bör detaljerade krav rörande förebyggande av otillåtna förändringar av framdrivning och bullerminskning fastställas i denna delegerade akt om fordonskonstruktion.

(10) Fordon i underkategorierna L6e-A (lätt fyrhjuling avsedd för väg), L7e-A (tung fyrhjuling avsedd för väg) och L7e-B (tung terränggående fyrhjuling) är fordon med en hög tyngdpunkt jämfört med deras bredd och hjulbas. De har en rad olika passagerar-/lastbärarkonfigurationer och kan framföras i terrängförhållanden. Ett flertal kriterier för statisk sidostabilitet bör fastställas och införas i bilaga XI rörande vikt och mått, med tanke på att vältstabilitet är en viktig faktor i terrängförhållanden. Både vridbordsvinkel och sidostabilitetskoefficient används som indikatorer för statisk stabilitet. Sidostabilitetskoefficienten är ett tredimensionellt statiskt mått och fungerar som en indikator för fordonsstabiliteten i terrängnivå, medan vridbordsvinkelsprovningen simulerar ett fordon som framförs på en jordvallssluttning och testar den statiska längdstabiliteten. Fordonets tillstånd under dessa statiska provningar varierar från driftsklar men för övrigt olastat fordon i underkategorierna L6e-A, L7e-A och L7e-B, till både lastade och olastade förhållanden. Fordonet bör dessutom konstrueras genom att fordonets vikt och mått är utformade för att uppfylla minsta krängningsstabilitet. Övriga provningar bör vara representativa för ett fullastat fordon som direkt framförs uppför och nedför en brant sluttning.

(11) Omborddiagnos är avgörande för effektiv och ändamålsenlig reparation och underhåll av fordonen. Exakt diagnostik ger reparatören möjlighet att fastställa vilken minsta utbytbara enhet som måste repareras eller bytas ut. För att hantera den snabba tekniska utvecklingen av framdrivningskontrollsystem är det lämpligt att se över den förteckning över anordningar som övervakas för felfunktioner i elektriska kretsar år 2017. Senast den 1 januari 2018 bör det fastställas om eventuella identifierade ytterligare anordningar och felfunktioner bör läggas till den förteckning som anges i tillägg 2 till bilaga XII för att ge medlemsstaterna, fordonstillverkarna, deras leverantörer samt reparationsindustrin tillräckligt med tid för att anpassa sig innan etapp II för omborddiagnos träder i kraft.

(12) Omborddiagnos etapp I, som blir obligatoriskt från och med 2016, bör inte tvinga tillverkarna att ändra maskinvara för tankning och bör inte innehålla krav på montering av en elektronisk förgasare eller elektronisk bränsleinsprutning, under förutsättning att fordonet i fråga uppfyller de krav som fastställs i förordning (EU) nr 168/2013 och dess delegerade akter. Efterlevnad av kraven i omborddiagnos etapp I innebär att om bränsletillförsel, gnisttändning eller insugningsluft kontrolleras elektroniskt bör de berörda in- och/eller uteffektskretsarna övervakas, begränsat till de objekt som anges i tillägg 2 till bilaga XII. Om till exempel en motorcykel är utrustad med en mekaniskt driven förgasare, men samtidigt med elektroniskt styrd gnisttändning måste de primära kretsarna för tändspolarna övervakas. När det gäller en mekanisk förgasare med trottelpositionsgivare som avger en kretssignal som insignal till effektregleringsenheten (PCU)/den elektroniska styrenheten (ECU) för att avgöra motorbelastning, vilken i sin tur används för att elektroniskt styra gnisttändningen, krävs övervakning av trottelpositionsgivaren. Även andra givare och/eller styrkretsar som omfattas av punkterna 3.3.5 och 3.3.6 i bilaga XII måste övervakas, även om de inte används direkt för att styra bränsletillförsel, gnisttändning eller insugningsluft. Ett exempel på ett sådant fall skulle vara givarkretsar för hjulhastighet om fordonets hastighet beräknas i PCU/ECU från hjulrotationshastigheter, och som därefter används för att styrka motorcykelns miljöprestanda eller för att utlösa ett standardläge för begränsning av vridmomentet.

(13) För att förbättra den inre marknadens funktion, särskilt när det gäller fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster, krävs obegränsad tillgång till reparationsinformation om fordonen genom ett standardiserat format för att få fram teknisk information, samt en effektiv konkurrens på marknaden för tjänster som avser information om reparation och underhåll av fordon. En stor del av denna information gäller system för omborddiagnos (OBD) och deras samverkan med andra system i fordonet. Det bör fastställas tekniska specifikationer som tillverkarnas webbplatser bör respektera liksom riktade åtgärder som säkerställer rimlig tillgång för små och medelstora företag. Gemensamma standarder som överenskoms med deltagande av berörda aktörer kan bidra till att underlätta informationsutbytet mellan tillverkare och tjänsteleverantörer. Det är därför lämpligt att tillverkarna använder de tekniska specifikationerna i Oasis-formatet, och att kommissionen i god tid uppmanar Europeiska standardiseringskommittén (nedan kallad CEN) och Internationella standardiseringsorganisationen (nedan kallad ISO) att utveckla detta format till en standard i syfte att ersätta Oasis-formatet.

(14) För att bygga vidare på den harmoniseringsstrategi för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon inom all lagstiftning om typgodkännande som stakas ut i kapitel XV i förordning (EU) nr 168/2013, vars bestämmelser i sin tur följer Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EG) nr 715/2007, är det lämpligt att överföra de bestämmelser om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon som anges i genomförandeförordningen till förordningarna (EG) nr 595/2009 och (EG) nr 715/2007, det vill säga kommissionens förordning (EU) nr 582/2011 och anpassa dem till särdragen hos fordon i kategori L.

(15) Det är särskilt lämpligt att anta specifika förfaranden för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon när det gäller etappvisa typgodkännanden. Det är också lämpligt att anta specifika krav och förfaranden för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon i fråga om kundanpassade fordon och tillverkning i små serier.

(16) För att se till att tillämpningen av bestämmelserna om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon inte blir för betungande för fordonstillverkarna på kort sikt med avseende på vissa system som överförs från gamla till nya fordonstyper, är det lämpligt att införa en uttömmande förteckning över vissa begränsade undantag från de allmänna bestämmelserna om tillgång till system för omborddiagnos och information om reparation och underhåll av fordon, som anges noggrant i denna förordning.

(17) Vid undersökningen av de politiska huvudområden som påverkar den euroepiska bilindustrins konkurrenskraft enades högnivågruppen Cars 21 om ett antal rekommendationer i syfte att förbättra industrins globala konkurrenskraft och sysselsättning samtidigt som nya framsteg inom säkerhet och miljöprestanda upprätthålls. Rekommendationerna offentliggjordes av kommissionen 2006 i en rapport med titeln ”Cars 21: Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundratalet”. I frågan om förenklingar rekommenderade gruppen bland annat två lagstiftningsåtgärder, dels att möjligheten bör införas för tillverkarna att själva genomföra de provningar som krävs för godkännande, vilket innebär att de utses till teknisk tjänst (nedan kallat självprovning), dels möjligheten att använda datorsimuleringar i stället för fysiska provningar (nedan kallat virtuell provning). I denna förordning bör därför detaljerade villkor för virtuell provning och självprovning i fastställas enlighet med artiklarna 32, 64 och 65 i förordning (EU) nr 168/2013.

(18) Datorstödd teknik, särskilt datorstödd konstruktion, används i stor omfattning i hela den tekniska processen från konstruktionsutkast och layout av komponenter och utrustning, till analys av hållfasthet och dynamik hos monteringar till definition av tillverkningsmetoder. Tillgänglig programvara gör det möjligt att använda virtuella provningsmetoder baserat på dessa tekniker, vilket högnivågruppen Cars 21 lyfte fram som ett sätt att sänka kostnaderna för tillverkare genom att avskaffa skyldigheten att bygga prototyper för typgodkännande. Tillverkare som inte vill dra fördel av virtuella provningsmetoder bör få fortsätta att använda befintliga fysiska provningsmetoder.

(19) Provningarna genomförs av de tekniska tjänsterna efter att vederbörligen ha meddelats till kommissionen av medlemsstaternas godkännandemyndigheter, när deras kompetens och behörighet har bedömts enligt relevanta internationella normer. Dessa normer innehåller de nödvändiga kraven för att tillåta att en tillverkare eller en underleverantör som agerar på tillverkarens vägnar utses som en teknisk tjänst av typgodkännandemyndigheten i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG (ramdirektivet). För att undvika eventuella intressekonflikter bör tillverkarnas ansvar emellertid anges. Dessutom bör de villkor som gäller för att en tillverkare ska få lägga ut provningar på underentreprenad klargöras.

(20) Ett av huvuddragen i EU:s typgodkännandesystem ligger i den höga förtroendenivå som måste finnas mellan typgodkännandemyndigheten och de tekniska tjänster som den har utsett. Det är därför viktigt att se till att informationsutbytet mellan de tekniska tjänsterna och typgodkännandemyndigheten präglas av öppenhet och klarhet.

(21) En virtuell provningsmetod bör ge samma konfidensnivå för resultaten som en fysisk provning. Därför är det lämpligt att fastställa relevanta villkor för att se till att en tillverkare som fungerar som en intern teknisk tjänst, en underentreprenör som agerar på tillverkarens vägnar eller den tekniska tjänsten kan validera de matematiska modeller som används på ett tillfredsställande sätt.

(22) Kontroller av överensstämmelse av fordon, komponenter eller separata tekniska enheter under produktionsprocessen är en grundläggande del av EU:s typgodkännandeförfarande. Dessa kontroller av överensstämmelse görs genom fysiska provningar av fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som tas från produktionslinjen. Virtuella metoder bör inte vara tillåtna för att utföra provningar av produktionens överensstämmelse, även om de har använts för typgodkännande.

(23) Denna förordning bör tillämpas från och med det datum då förordning (EU) nr 168/2013 börjar tillämpas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I Syfte och definitioner

Artikel1¶Syfte

1. I denna förordning fastställs detaljerade tekniska krav och provningsförfaranden avseende fordonskonstruktion och allmänna krav för godkännande av fordon i kategori L samt de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon i enlighet med förordning (EU) nr 168/2013 samt en förteckning över Uneceföreskrifter och ändringar av dessa.

2. I förordningen fastställs även prestandakrav för tekniska tjänster samt bedömningsförfarandet för dessa.

Artikel2¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EU) 2018/295.

Definitionerna i förordning (EU) nr 168/2013 ska gälla. Därutöver ska följande definitioner gälla:

1. åtgärder mot otillåten förändring: ett antal tekniska krav och bestämmelser vars syfte är att i största möjliga mån förhindra otillåtna förändringar av fordonets framdrivning som kan äventyra funktionssäkerheten, i synnerhet genom att öka fordonets prestanda och skada miljön, och som inte är tillåtna enligt bilaga II.

2. inloppsrör: kombinationen av inloppsöppning och insugningsrör.

3. inloppsöppning: öppningen för luftintag i cylindern, topplocket eller vevhuset.

4. inloppsrör: en del som sammanbinder förgasaren eller luftkontrollsystemet och cylindern, topplocket eller vevhuset.

5. inloppssystem: kombinationen av inloppsöppning och inloppsljuddämpare.

6. avgassystem: kombinationen av avgasrör, expansionskärl, avgasljuddämpare och utsläppsbegränsande anordning(ar).

7. specialverktyg: verktyg i kombination med anordningar mot otillåtna förändringar som endast görs tillgängliga för distributörer som är auktoriserade av fordonstillverkaren, och inte finns tillgängliga för allmänheten.

8. gnisttändning i tändsystemet: alla egenskaper hos den gnista som skapas i tändsystemet hos en motor med styrd tändning och som används för att tända luft-bränsleblandningen, inklusive tidpunkt, nivå och position.

9. bränslematningssystem: en uppsättning komponenter inklusive och mellan bränslelagring och luftbränsleblandnings- eller insprutningsanordning(ar).

10. produktionsöverensstämmelse: förmågan att säkerställa att varje producerad produktserie överensstämmer med kraven för specifikationer, prestanda och märkning i typgodkännandet.

11. kvalitetsstyrningssystem: en uppsättning kopplade eller interagerande element som organisationer använder för att leda och kontrollera hur kvalitetsprogram genomförs och kvalitetsmål uppnås.

12. revision: en process för insamling av belägg som används för att utvärdera hur väl revisionskriterierna tillämpas och inriktas så att de är objektiva, opartiska och oberoende och hanteras i en systematisk och dokumenterad revisionsprocess.

13. korrigerande åtgärder: en problemlösningsprocess inom kvalitetsstyrningsprocessen, där åtgärder vidtas för att undanröja orsakerna till bristande överensstämmelse eller olämpliga situationer, och är utformade för att se till att problemen inte återkommer.

14. ackreditering: en förklaring från ett nationellt ackrediteringsorgan om att en organisation uppfyller kraven i harmoniserade standarder och, i förekommande fall, eventuella ytterligare krav, bland annat de som fastställs i sektorsspecifika system, för att utföra specifika bedömningar av överensstämmelse,

15. kopplingsanordning för fordon i kategori L: alla delar och anordningar som är monterade på fordonens ram, bärande karosseridelar och chassi genom vilka dragfordon och släpfordon kopplas ihop, inklusive fasta eller löstagbara delar för att fästa, justera eller manövrera kopplingsanordningarna.

16. kopplingskulor och dragbeslag: kopplingsanordningar omfattande en rund anordning och beslag som monteras på fordon i kategori L för tillkoppling av släpvagnen medelst ett kopplingshuvud.

17. kulkoppling: mekaniska kopplingsanordningar på släpvagnens dragstång, som är avsedda att sammankopplas med en kopplingskula på fordon i kategori L.

18. kopplingspunkt: förbindelsepunkt mellan kopplingen på ett draget fordon och kopplingen på ett dragfordon.

19. sekundär koppling: en kopplingsanordning som i händelse av frånkoppling av huvudkopplingen kan garantera att släpvagnen förblir kopplad till dragfordonet samt åstadkomma viss styrning.

20. skyltkant: ytterkanten på en skylt som skulle ha totalt fyra tydligt identifierbara kanter om dess form var jämn och rektangulär och som har en total materialtjocklek på högst 10 mm.

21. skaft: alla utskjutande delar eller andra delar som förefaller ha en rund eller praktiskt taget rund form, inklusive bult- och skruvhuvuden, med en relativt konstant total diameter och som har en fri ände som kan kontaktas.

22. nätstorlek: antalet öppningar per (linjärt) tum nät.

23. lastplattform: en plattform som är fäst vid konstruktionen hos fordon i kategori L och är avsedd för lasttransport.

24. standardutrustning: grundkonfigurationen för ett fordon som är utrustat med alla funktioner som krävs enligt de rättsakter som avses i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013, inklusive alla funktioner som är monterade utan att ge upphov till ytterligare specifikationer på konfigurations- eller utrustningsnivå.

25. tilläggsutrustning: alla funktioner som inte ingår i den standardutrustning som monteras på ett fordon under tillverkarens ansvar.

26. tilläggsutrustningens vikt: vikten på den utrustning som kan monteras på fordonet i tillägg till standardutrustningen, i enlighet med tillverkarens specifikationer.

27. kopplingens vikt: vikten på kopplingen och de delar som krävs för att fästa kopplingen på fordonet.

28. högsta tekniskt tillåtna vikt vid kopplingspunkten: vikten som motsvarar den högsta tillåtna statiska vertikala belastningen på kopplingspunkten (värdet ”S” eller ”U”) för ett dragfordon, baserat på kopplingens och dragfordonets konstruktionsegenskaper.

29. faktisk vikt: vikten i körklart skick för ett fordon enligt vad som avses i artikel 5 i förordning (EU) nr 168/2013, plus förarens vikt (75 kg), plus vikten för det alternativa bränsletanksystemet i förekommande fall plus vikten på den tilläggsutrustning som är monterad på det enskilda fordonet.

30. högsta tekniskt tillåtna lastvikt (M): den maximala vikten för ett fordon baserat på dess konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda.

31. högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikt (TM): den maximala vikt som kan dras av ett dragfordon.

32. axel: den gemensamma rotationsaxeln för två eller flera hjul, oavsett om den är motordriven eller roterar fritt och oavsett om den består av ett eller flera segment i samma plan i rät vinkel mot fordonets längsgående mittlinje.

33. högsta tekniskt tillåtna vikt på axeln: vikten som motsvarar den maximalt tillåtna statiska vertikala belastning som överförs till marken av axelns hjul, baserat på axelns och fordonets konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda.

34. nyttovikt: skillnaden mellan den högsta tekniskt tillåtna lastvikten och vikten i körklart skick.

35. längsgående plan: ett vertikalt plan som löper parallellt med fordonets riktning vid körning rakt fram.

36. utsläppsbegränsande system: den elektroniska motorstyrningskontrollen och varje utsläppsrelaterad komponent i avgas- eller avdunstningssystemet som förser den kontrollen med indata eller som tar emot dess utdata.

37. felindikator: en lampa eller en ljudsignal som gör fordonets förare uppmärksam på en felfunktion enligt vad som avses i artikel 21 i förordning (EU) nr 168/2013.

38. felfunktion: det att en utsläppsrelaterad komponent eller ett system inte fungerar så att utsläpp överskrider de OBD-gränsvärden som anges i del B i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013, eller som sätter igång ett driftsläge som betydligt minskar motorns drivmoment, eller att OBD-systemet inte uppfyller de grundläggande övervakningskraven enligt bilaga XII.

39. sekundärluft: luft som förs in i avgassystemet med hjälp av en pump eller insugningsventil eller någon annan anordning för att bidra till oxidationen av kolväten och koloxid i avgaserna.

40. feltändning i motorn: avsaknad av förbränning i cylindern på en motor med styrd tändning på grund av att det inte uppstår någon gnista, feldosering av bränsle, undermålig kompression eller någon annan orsak.

41. typ I-prov: den körcykel som används vid godkännande av utsläppsnivåer.

42. körcykel: en provningscykel som består av start av motorn, ett körläge under vilket ett eventuellt fel skulle upptäckas, och avstängning av motorn.

43. uppvärmningscykel: att fordonet är i drift så att kylarvätskans temperatur stiger med minst 22 K från och med det att motorn startas och uppnår minst 343,2 K (70 °C).

44. bränsleadaption: justeringar med hänsyn till blandningsförhållandet av basbränslet.

45. bränsleadaption på kort sikt: dynamiska eller omedelbara justeringar av blandningsförhållandet av basbränslet.

46. bränsleadaption på lång sikt: betydligt mer gradvisa justeringar som uppväger skillnaderna mellan fordon och gradvisa förändringar som sker över en längre tid.

47. beräknat lastvärde (CLV = calculated load value): den aktuella lufthastigheten delat med den högsta lufthastigheten, i förekommande fall korrigerad med hänsyn till höjd. Denna definition ger ett dimensionslöst tal som inte är motorspecifikt och ger underhållsteknikern en uppgift om den andel av motorkapaciteten som utnyttjas (där full gas motsvarar 100 %).

48. permanent standardinställning för utsläpp: en uppgift om ett tillstånd där motorstyrningskontrollen permanent intar ett läge som inte kräver indata från en felande del eller ett system där en sådan felande del eller ett sådant system kan innebära en ökning av utsläppen från fordonet till en nivå som överskrider de gränsvärden som anges i del B i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013.

49. kraftuttagsenhet: en motordriven anordning för att driva extra utrustning som monterats på fordonet.

50. tillgång till OBD-systemet: tillgång till alla utsläpps- och säkerhetsrelaterade OBD-uppgifter, inklusive alla felkoder, som krävs för inspektion, diagnos, underhåll eller reparation av miljö- eller funktionssäkerhetsrelaterade delar av fordonet, via det seriella gränssnittet i det enhetliga diagnosuttaget i enlighet med punkt 3.12 i tillägg 1 till bilaga XII.

51. obegränsad tillgång till OBD-systemet:

a) Tillgång som inte förutsätter en tillträdeskod som endast kan erhållas via tillverkaren eller en likartad anordning, eller

b) tillgång som möjliggör utvärdering av producerade uppgifter utan behov av någon särskild avkodningsinformation, såvida inte sådan information är standardiserad.

52. standardiserade uppgifter: det att allt informationsflöde, inklusive alla felkoder som används, endast produceras i överensstämmelse med gällande industristandarder, som genom att deras format och tillåtna valmöjligheter är klart fastställda, ger största möjliga harmonisering inom industrin för fordon i kategori L och vilkas användning är uttryckligen tillåten i denna förordning.

53. brist: i samband med OBD-system för fordon, att upp till två skilda kontrollerade komponenter eller system tillfälligt eller ständigt uppvisar en driftskarakteristik som menligt påverkar den annars effektiva OBD-kontrollen eller inte uppfyller alla övriga detaljerade OBD-krav.

54. betydlig minskning av det framdrivande momentet: framdrivande moment som utgör upp till 90 % av drivmomentet i normalt driftsläge.

55. mönstrad nätyta: en yta som består av ett jämnt utspritt mönster av former, t.ex. runda, ovala, rombformade, rektangulära eller fyrkantiga hål som är jämnt utspridda med högst 15 mm mellanrum.

56. galleryta: en yta som består av ett galler med jämnt utspridda parallella stänger och en spaltvidd på högst 15 mm.

57. nominell yta: den teoretiskt perfekta, geometriska ytan där inga ojämnheter i ytan såsom utbuktningar eller fördjupningar beaktas.

58. lutning: graden av vinkelavvikelse i förhållande till ett vertikalt plan.

59. kundanpassning: alla ändringar av ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som görs på kundens uttryckliga begäran och som är föremål för godkännande.

60. system för överföring: ett system enligt definitionen i artikel 3.15 i förordning (EU) nr 168/2013 som förts över från en gammal typ av fordon till en ny typ av fordon.

61. stöd: en anordning som är fast fästad vid fordonet och som kan hålla fordonet i dess parkeringsläge när det lämnas obevakat av föraren.

62. sidostöd: ett stöd som när det fälls ut eller svängs till ett öppet läge stöder fordonet på endast ena sidan, medan båda hjulen har kontakt med det stödjande underlaget.

63. centralstöd: ett stöd som när det svängs till öppet läge stöder fordonet genom att förse det med en eller flera kontaktpunkter mellan fordonet och det stödjande underlaget på båda sidor av fordonets längsgående mittplan.

64. tvärgående lutning: lutningen sidledes uttryckt i procent av det faktiska stödjande underlaget, när den linje som bildas av skärningspunkten på fordonets längsgående mittplan och det stödjande underlaget är vinkelrätt mot den maximala lutningslinjen.

65. längsgående lutning: lutningen i för och akter uttryckt i procent av det faktiska stödjande underlaget när fordonets längsgående mittplan är parallellt med, och således i linje med, den maximala lutningen.

66. användningsläge: när stödet fälls ut eller svängs till öppet läge och placeras i parkeringsläge.

67. viloläge: när stödet fälls in eller svängs till stängt läge för körning.

Kapitel II Tillverkarnas skyldigheter med avseende på fordonskonstruktion

Artikel3¶Monterings- och demonstrationskrav på konstruktion av fordon

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1824 och rättelse till förordning (EU) 2016/1824.

1. För att uppfylla de krav på fordonskonstruktion som fastställs i artikel 18 i och bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska tillverkare utrusta fordon i kategori L med sådana system, komponenter och separata tekniska enheter som påverkar funktionssäkerheten och miljöskyddet som är så utformade, konstruerade och monterade att fordonet vid normal användning och vid underhåll enligt tillverkarens anvisningar uppfyller de detaljerade kraven och provningsförfarandena.

2. I enlighet med artiklarna 6–20 ska tillverkare genom fysisk demonstrationsprovning visa typgodkännandemyndigheten att fordon i kategori L som släpps ut på marknaden, registreras eller tas i bruk inom unionen uppfyller kraven för fordonskonstruktion i kapitel III i förordning (EU) nr 168/2013 och uppfyller de detaljerade krav och provningsförfaranden som fastställs i artiklarna 6–20 i den här förordningen.

3. Tillverkare av delar och utrustning ska se till att reservdelar och utrustning som släpps ut på marknaden eller tas i bruk inom unionen uppfyller de relevanta kraven i förordning (EU) nr 168/2013, enligt vad som anges i de detaljerade tekniska krav och provningsförfaranden som avses i den här förordningen. Ett godkänt fordon i kategori L som är utrustat med sådana reservdelar eller sådan utrustning ska uppfylla samma provningskrav och prestandagränsvärden som ett fordon som är utrustat med originaldelar eller utrustning som uppfyller uthållighetskraven allt ifrån och till och med de uthållighetskrav som anges i artiklarna 22.2, 23 och 24 i förordning (EU) nr 168/2013.

4. Tillverkarna ska även se till att typgodkännandeförfaranden för att kontrollera produktionsöverensstämmelse följs avseende de detaljerade kraven för fordonskonstruktion som fastställs i artikel 33 i förordning (EU) nr 168/2013 samt de detaljerade tekniska kraven i den här förordningen.

5. I förekommande fall ska tillverkarna till typgodkännandemyndigheten inlämna en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att förhindra otillåtna förändringar av fordonets framdrivningssystem, inklusive datorer för kontroll av utsläpp och funktionssäkerhet.

Artikel4¶Tillämpning av Uneceföreskrifter

1. Uneceföreskrifterna och de ändringar av dessa som anges i bilaga I till denna förordning ska gälla för typgodkännande.

2. Fordon som är konstruerade för en högsta hastighet av 25 km/tim ska uppfylla alla relevanta krav i Uneceföreskrifterna som gäller för fordon som är konstruerade för en högsta hastighet av över 25 km/tim.

3. Hänvisningar till fordonskategorierna L1, L2, L3, L4, L5, L6 och L7 i Uneceföreskrifterna ska förstås som hänvisningar till fordonskategorierna L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e respektive L7e enligt denna förordning, inklusive eventuella underkategorier.

Artikel5¶Tekniska specifikationer om krav på konstruktion av fordon samt provningsförfaranden

1. Fordonsprovningsförfarandena ska utföras i enlighet med de krav på provningar som fastställs i denna förordning.

2. Provningsförfarandena ska utföras eller bevittnas av typgodkännandemyndigheten, eller om typgodkännandemyndigheten ger sitt tillstånd, av den tekniska tjänsten.

3. Mätningsmetoderna och provningsresultaten ska rapporteras till typgodkännandemyndigheten i det format för provningsrapporter som fastställs i artikel 32.1 i förordning (EU) nr 168/2013.

Artikel6¶Krav beträffande åtgärder för förebyggande av otillåtna förändringar av fordonets framdrivning

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådana åtgärder för förebyggande av otillåtna förändringar av fordonets framdrivning som avses i bilaga II (C1) till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

Artikel7¶Krav beträffande arrangemang för typgodkännandeförfarandens

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådana arrangemang för typgodkännande som avses i del C2 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga III till den här förordningen.

Artikel8¶Krav beträffande produktionsöverensstämmelse

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådan produktionsöverensstämmelse som avses i del C3 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga IV till den här förordningen.

Artikel9¶Krav beträffande kopplings- och fastgörningsanordningar

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådana kopplings- och fastgörningsanordningar som avses i del C4 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga V till den här förordningen.

Artikel10¶Krav beträffande anordningar för att förhindra obehörigt nyttjande

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådana anordningar för att förhindra obehörigt nyttjande som avses i del C5 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga VI till den här förordningen.

Artikel11¶Krav beträffande elektromagnetisk kompatibilitet (EMC)

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på elektromagnetisk kompatibilitet (EMC) som avses i del C6 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga VII till den här förordningen.

Artikel12¶Krav beträffande utvändiga utskjutande delar

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådana utvändiga utskjutande delar som avses i del C7 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga VIII till den här förordningen.

Artikel13¶Krav beträffande bränslelagring

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådan bränslelagring som avses i del C8 bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga IX till denna förordning.

Artikel14¶Krav beträffande lastplattformar

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådana lastplattformar som avses i del C9 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga X till den här förordningen.

Artikel15¶Krav beträffande vikter och mått

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådana vikter och mått som avses i del C10 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XI till den här förordningen.

Artikel16¶Krav beträffande funktionell omborddiagnostik

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådan funktionell omborddiagnostik som avses i del C11 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XII till den här förordningen.

Artikel17¶Krav beträffande handtag och fotstöd för passagerare

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådana handtag och fotstöd för passagerare som avses i del C12 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XIII till den här förordningen.

Artikel18¶Krav beträffande plats för registreringsskylt

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på registreringsskyltens plats som avses i del C13 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XIV till den här förordningen.

Artikel19¶Krav beträffande tillgång till reparations- och underhållsinformation

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådan tillgång till reparations- och underhållsinformation som avses i del C14 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XV till den här förordningen.

Artikel20¶Krav beträffande stöd

De provningsförfaranden och krav som är tillämpliga på sådana stöd som avses i del C15 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 ska utföras och kontrolleras i enlighet med bilaga XVI till den här förordningen.

Kapitel III Skyldigheter och krav rörande tekniska tjänster

Artikel21¶Prestandakrav och bedömning av tekniska tjänster

Tekniska tjänster måste uppfylla de prestandakrav och det förfarande för deras bedömning som avses i bilaga II (C16) till förordning (EU) nr 168/2013, som ska kontrolleras i enlighet med bilaga XVII till den här förordningen.

Artikel22¶Tillåtlighet när det gäller självprovning

När det gäller självprovning av interna tekniska tjänster enligt vad som avses i artikel 64.1 i förordning (EU) nr 168/2013 får sådana provningar endast utföras när så är tillåtet enligt bilaga III till denna förordning.

Kapitel IV Medlemsstaternas skyldigheter

Artikel23¶Typgodkännande av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter

I enlighet med artiklarna 18, 25 och 33 i förordning (EU) nr 168/2013 och med verkan från de datum som fastställs i bilaga IV till förordning (EU) nr 168/2013, ska nationella myndigheter när det gäller nya fordon som inte uppfyller förordning (EU) nr 168/2013 och denna förordning, anse att intyg om överensstämmelse inte längre är giltiga vid tillämpningen av artikel 43.1 i förordning (EU) nr 168/2013 och ska, av skäl som hänför sig till utsläpp eller bränsle- eller energiförbrukning eller tillämpliga krav på funktionssäkerhet eller fordonskonstruktion, förbjuda utsläppande på marknaden, registrering och ibruktagande av sådana fordon.

Kapitel V Slutbestämmelser

Artikel24¶Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

1 EUT L 227, 28.8.2010, s. 1.

2 EUT L 89, 27.3.2013, s. 37.

3 EUT L 120, 13.5.2010, s. 29.

4 EUT L 254, 20.9.2012, s. 1.

5 EUT L 215, 14.8.2010, s. 27.

6 EUT L 72, 14.3.2008, s. 1.

7 EUT L 120, 7.5.2011, s. 1.

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).

9 Element i OBD-steg II med förbehåll för den undersökning som avses i artikel 23.4.

10 Endast vid aktiverat standardläge som leder till en betydlig minskning av det framdrivande momentet eller om ett system för gasreglering via ledning är monterat.

11 Om en redundant APS eller redundant TPS är monterad ska signaldubbelkontrollerna uppfylla alla krav på kretsrationalitet. Om endast en APS eller TPS är monterad är rationalitetsövervakning av APS- eller TPS-kretsar inte obligatorisk.

12 OBD-steg II: två av tre av de kretsrationalitetsfel som är markerade med ”II” ska övervakas förutom övervakningen av kretskontinuitet.

13 Endast vid användning som indata för ECU/PCU med relevans för miljöprestanda eller funktionssäkerhetsprestanda.

14 Undantag är tillåtna på tillverkarens begäran, i stället nivå 3; manöverdonet avger en signal endast utan symptomindikation.

42 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 901/2014 av den 18 juli 2014 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 vad gäller administrativa krav för godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 249, 22.8.2014, s. 1).