Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 25 juni 2026

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

ATHANASIOS RANTOS

föredraget den 25 juni 2026( 1 )

Mål C ‑ 251/24 och C ‑ 392/24

Axpo Energy Romania SA

mot

Agenţia Naţională de Administrare Fiscală,

Guvernul României

ytterligare deltagare i rättegången:

Ministerul Energiei (C ‑ 251/24)

och

PPC Renewables Romania SRL

mot

Agenţia Naţională de Administrare Fiscală,

Direcţia Generală de Administrare a Marilor Contribuabili,

Guvernul României,

Ministerul Finanțelor

ytterligare deltagare i rättegången:

Ministerul Energiei (C ‑ 392/24)

(begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Bucureşti (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien))

” Begäran om förhandsavgörande – Energi – Förordning (EU) 2019/943 – Inre marknaden för el – Artikel 3 – Principer om elmarknadernas funktion – Fri prissättning – Direktiv (EU) 2019/944 – Gemensamma regler för den inre marknaden för el – Artikel 5 – Marknadsbaserade leveranspriser – Förordning (EU) 2022/1854 – Nödåtgärder för att hantera höga energipriser – Artikel 8.1 – Nationella åtgärder i händelse av kris – Begreppet marknadsintäkter – Artikel 8.2 – Villkor för dessa åtgärders förenlighet – Nationella bestämmelser om betalning av en pålaga för bolag som bedriver handel (trading) och elproducenter – Inverkan på principen om fri prissättning – Åtgärder med en verkan som motsvarar kvantitativa exportrestriktioner ”

Inledning

1. Respektive begäran om förhandsavgörande, som har framställts av Curtea de Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien), hör samman med två tvister mellan bolagen Axpo Energy Romania SA (nedan kallat Axpo) respektive PPC Renewables Romania SRL (nedan kallat PPC) (nedan tillsammans kallade sökandebolagen i de nationella målen) och rumänska myndigheter.( 2 ) De rör, bland annat, tolkningen av förordning (EU) 2019/943,( 3 ) direktiv (EU) 2019/944( 4 ) och förordning (EU) 2022/1854,( 5 ) i samband med en nationell lagstiftning om införande av en mekanism för intäktstak som är tillämplig på aktörer som bedriver handel ( trading ) på marknaden för el och naturgas och på elproducenter.

2. I enlighet med EU-domstolens begäran, kommer detta förslag till avgörande att fokusera på en bedömning av frågan om införandet av ett sådant tak, för det första, utgör ett ingrepp i den fria prissättningen på grossistmarknaden, som kan stå i strid med de principer som föreskrivs i förordning 2019/943 och direktiv 2019/944, utan att detta ingrepp kan klassificeras som ”nationell krisåtgärd” i den mening som avses i förordning 2022/1854 och, för det andra, om det leder till en diskriminerande beskattning av transaktioner som genomförs på den nationella marknaden i förhållande till dem som är avsedda för export.

3. Dessa mål om förhandsavgörande, som ingår i den rad av mål som nyligen har inletts vid EU-domstolen( 6 ) till följd av den energikris som har påverkat de europeiska energimarknaderna, bereder domstolen en möjlighet att ytterligare precisera sin praxis avseende tolkningen av förordning 2022/1854, vilken antogs som ett tillfälligt instrument av undantagskaraktär avsett att lösa en situation av störningar utan motstycke på dessa marknader.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Förordning 2019/943

4. I artikel 3 i förordning 2019/943, med rubriken ”Principer för elmarknadernas funktion” föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna, tillsynsmyndigheter, systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för distributionssystem, marknadsoperatörer och delegerade operatörer ska säkerställa att elmarknaderna fungerar i enlighet med följande principer:

a) Prisbildningen ska baseras på tillgång och efterfrågan.

b) Marknadsreglerna ska uppmuntra till fri prisbildning och undvika åtgärder som hindrar en prisbildning baserad på tillgång och efterfrågan.

…

h) Hinder för gränsöverskridande elflöden mellan elområden eller medlemsstater och gränsöverskridande transaktioner på elmarknaderna och berörda tjänstemarknader ska successivt avlägsnas.

…

p) Marknadsreglerna ska underlätta handeln med produkter i hela unionen och förändringar i regelverket ska beakta konsekvenser för såväl kortsiktiga som långsiktiga terminsmarknader och produkter.

…”

5. Punkterna 1, 4 och 5 i artikel 10 i denna förordning, med rubriken ”Tekniska budgivningsgränser”, har följande lydelse:

”1. Det får inte finnas ett högsta eller lägsta gränsvärde för grossistpriset på el. Denna bestämmelse ska tillämpas på bland annat bud och clearingpris inom alla tidsramar och omfatta balansenergi och obalanspriser, utan att det påverkar de tekniska prisgränser som får tillämpas inom balanstidsramen och inom [tidsramarna] för dagen före- och intradagsmarknader i enlighet med punkt 2.

…

4. Tillsynsmyndigheter eller, när en medlemsstat har utsett en annan behörig myndighet för det ändamålet, denna utsedda behöriga myndighet, ska kartlägga de strategier och åtgärder som tillämpas inom deras territorium och som skulle kunna bidra till att indirekt begränsa grossistprisbildning, inklusive begränsning av bud som rör aktivering av balansenergi, kapacitetsmekanismer, åtgärder från de systemansvariga för överföringssystem, åtgärder avsedda att utmana marknadsresultat eller förhindra missbruk av dominerande ställning, eller ineffektivt definierade elområden.

5. Om en tillsynsmyndighet eller annan utsedd behörig myndighet har identifierat en strategi eller åtgärd som skulle kunna användas för att begränsa grossistprisbildning ska den vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja eller, om detta inte är möjligt, mildra verkningarna av den strategin eller åtgärden på budgivningen. Medlemsstaterna ska lämna en rapport till kommissionen senast den 5 januari 2020 och närmare beskriva de åtgärder de har vidtagit eller avser att vidta.”

Direktiv 2019/944

6. I artikel 3 i direktiv 2019/944, som har rubriken ”Konkurrenskraftig, konsumentinriktad, flexibel och icke-diskriminerande elmarknad” föreskrivs följande i punkterna 1, 3 och 4:

”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras nationella rätt inte i onödan hindrar gränsöverskridande handel med el, konsumentdeltagande genom bl.a. efterfrågeflexibilitet, investeringar i framför allt intermittent och flexibel energiproduktion, energilagring, eller utbyggnad av elektromobilitet eller nya sammanlänkningar mellan medlemsstaterna och ska säkerställa att elpriserna återspeglar den faktiska efterfrågan och det faktiska utbudet.

…

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att det inte finns några otillbörliga hinder inom den inre marknaden för el vad gäller marknadsinträde, marknadsdrift och marknadsutträde, utan att det påverkar de behörigheter som medlemsstaterna behåller i förhållande till tredjeländer.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa lika villkor i de fall då elföretagen omfattas av transparenta, proportionella och icke-diskriminerande regler och avgifter och att de behandlas på ett transparent, proportionellt och icke-diskriminerande sätt, med avseende på balansansvar, tillträde till grossistmarknaderna, tillgång till uppgifter, bytesprocesser och faktureringssystem och, i förekommande fall, licensiering.”

7. I artikel 5 i detta direktiv, med rubriken ”Marknadsbaserade leveranspriser”, föreskrivs följande i punkterna 1–4:

”1. Leverantörerna ska ha rätt att själva fastställa priset på den el som de levererar till kunderna. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa effektiv konkurrens mellan leverantörerna.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa skydd för energifattiga eller utsatta hushållskunder, enligt artiklarna 28 och 29 genom socialpolitiska åtgärder eller på andra sätt än genom offentliga ingripanden i prissättningen på el.

3. Genom undantag från punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna tillämpa offentliga ingripanden i prissättningen på el till energifattiga eller utsatta hushållskunder. Sådana offentliga ingripanden ska omfattas av de villkor som fastställs i punkterna 4 och 5.

4. Offentliga ingripanden i prissättningen på el ska

a) vara av allmänt ekonomiskt intresse och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppfylla det allmänna ekonomiska intresset,

b) vara klart definierade, transparenta, icke-diskriminerande och kontrollerbara,

c) garantera lika tillträde för unionens elföretag till kunderna,

d) vara begränsade i tid och proportionella i fråga om förmånstagarna,

e) inte på ett diskriminerande sätt medföra merkostnader för marknadsaktörer.”

Förordning 2022/1854

8. I artikel 8 i förordning 2022/1854, med rubriken ”Nationella krisåtgärder” föreskrevs följande:

”1. Medlemsstaterna får

a) bibehålla eller införa åtgärder som ytterligare begränsar marknadsintäkterna för producenter som producerar el från de källor som förtecknas i artikel 7.1, inbegripet möjligheten att göra skillnad mellan olika tekniker, samt marknadsintäkterna för andra marknadsaktörer, inbegripet dem som bedriver elhandel,

b) fastställa ett högre tak för marknadsintäkter för producenter som producerar el från de källor som förtecknas i artikel 7.1, förutsatt att deras investeringar och driftskostnader överskrider det högsta tal som fastställs i artikel 6.1,

…

2. De åtgärder som avses i punkt 1, i enlighet med denna förordning

a) ska vara proportionella och icke-diskriminerande,

b) får inte äventyra investeringssignalerna,

c) ska säkerställa att investeringarna och driftskostnaderna täcks,

d) får inte snedvrida elgrossistmarknadernas funktion och i synnerhet inte påverka prioritetsordningen och prisbildningen på grossistmarknaden,

…”

Rumänsk rätt

9. I artikel 15 i OUG nr 27/2022,( 7 ) i dess lydelse enligt lag nr 206/2022( 8 ) och enligt OUG nr 119/2022,( 9 ) föreskrivs följande:

”(1) Från den 1 september 2022 ska, under den period då bestämmelserna i detta brådskande dekret är tillämpligt, elproducenter, aggregerade elproduktionsenheter, tradingbolag, leverantörer som bedriver handelsverksamhet och aggregatorer som förhandlar fram kvantiteter av el och/eller naturgas på grossistmarknaden betala en pålaga till energiomställningsfonden, som ska fastställas enligt de metoder som anges i bilaga nr 6 och bilaga nr 6.1.

(2) Bestämmelserna i punkt (1) är inte tillämpliga på produktionskapacitet som har tagits i bruk efter att detta dekret trätt i kraft eller på allmännyttiga värmeleverantörer som producerar el från kraftvärme.

…

(13) För varje försäljning av elenergi för export eller för gemenskapsintern leverans från Rumänien till personer som avses i punkt (1), ska pålagan till energiomställningsfonden (’C’) beräknas på följande sätt: C = (Pmt – Pa) × Qt × 100 procent, där: Qt = den kvantitet av energi som förhandlas fram för export eller levereras; Pmt = det genomsnittliga energihandelspris på dagen före-marknaden som gällde dagen före transaktionen; Pa = inköpspriset.”( 10 )

10. Metoden för att beräkna den pålaga till energiomställningsfonden som elproducenterna ska betala fastställs i bilaga 6 till OUG nr 27/2022 (i dess lydelse enligt bilaga 2 i OUG nr 119/2022),( 11 ) medan metoden för att beräkna den pålaga till energiomställningsfonden som aktörer som bedriver handelsverksamhet ska betala föreskrivs i bilaga nr 6.1 till OUG nr 27/2022 (i dess lydelse enligt bilaga nr 3 i OUG nr 119/2022).( 12 )

Tvisterna i de nationella målen, tolkningsfrågorna och förfarandet vid domstolen

11. Sökandebolagen i de nationella målen, vilka är två bolag som är verksamma på el- och naturgasmarknaden i Rumänien,( 13 ) har var för sig väckt talan vid Curtea de Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) och, bland annat, yrkat att flera rumänska myndigheter ska förpliktas att ersätta dem för den skada som de anser sig ha lidit, från september 2022, till följd av tillämpningen av artikel 15 OUG nr 27/2022, i dess lydelse enligt OUG nr 119/2022 (nedan kallad den omtvistade åtgärden).

12. I huvudsak innebär den omtvistade åtgärden att en pålaga till energiomställningsfonden har införts, vilken ska betalas av aktörer som bedriver handelsverksamhet på el- och naturgasmarknaden (nedan kallad pålagan som är tillämplig på handelsaktörer) och av elproducenter (nedan kallad pålagan som är tillämplig på elproducenter).

13. Närmare bestämt beräknades pålagan som är tillämplig på handelsaktörer (mål C‑251/24) till skillnaden mellan det månatliga vägda genomsnittliga försäljningspriset på el/naturgas som levererats under referensmånaden och det vägda genomsnittliga inköpspriset på el/naturgas som levererats under referensmånaden, plus en vinstandel på 2 procent, enligt den metod som föreskrivs i bilaga 6.1 till den omtvistade åtgärden. I fråga om försäljning av el för export eller gemenskapsinterna leveranser från Rumäniens territorium, fastställdes denna pålaga däremot till skillnaden mellan energihandelspriset på dagen före-marknaden som gällde dagen före transaktionen och inköpspriset, enligt artikel 15.13 i denna åtgärd.

14. Vidare beräknades pålagan som tillämpades på elproducenterna (mål C‑392/24), enligt den metod som föreskrivs i bilaga 6 till denna åtgärd, som produkten av skillnaden mellan det månatliga försäljningspriset och 450 RON (cirka 90 euro) per MWh och den månatliga kvantitet som fysiskt hade levererats från själva produktionen eller överförts från produktionsportföljen till leveransportföljen.

15. I för detta förslag till avgörande relevanta delar, önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida den omtvistade åtgärden åsidosätter vissa bestämmelser i förordning 2019/943 och direktiv 2019/944, på grund av att den utgör ett ingripande i den fria prisbildningen på grossistmarknaden, utan att kunna omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 8 i förordning 2022/1854.( 14 ) Den har vidare bett domstolen att fastställa huruvida denna åtgärd åsidosätter artiklarna 28, 30 och 35 FEUF och vissa bestämmelser i förordning 2019/943 och i direktiv 2019/944, genom att den inför en annan beskattning på transaktioner som skett på den nationella marknaden än på dem som är avsedda för export.( 15 )

16. Mot denna bakgrund, har Curtea de Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest) beslutat att vilandeförklara målet( 16 ) och, i mål C‑251/24, till domstolen ställa sex tolkningsfrågor, varav vilka endast den fjärde och den femte tolkningsfrågan är föremål för detta avgränsade förslag till avgörande:

”4) Ska artiklarna 3 a, b, h och p, 10.1, 10.4 och 10.5 i förordning 2019/943, jämförda med [skälen] 22 och 23 i förordningen, artikel 5.1, 5.3 och 5.4 i [direktiv 2019/944] samt artikel 8 i förordning 2022/1854, vilka reglerar principerna för prisbildning på grossistmarknaden för energi, tolkas så, att de utgör hinder för att en medlemsstat inför en tilläggsskatt, såsom den pålaga som påförs handelsverksamhet enligt OUG nr 27/2022? Ska dessa bestämmelser tolkas så, att pålagan kan anses vara proportionerlig för det fall den inte beaktar driftskostnaderna för de marknadsaktörer som bedriver handelsverksamhet? Ska dessa bestämmelser tolkas så, att pålagan kan anses vara icke-diskriminerande, för det fall den endast omfattar en del av de aktörer på grossistmarknaden som bedriver verksamhet för inköp och återförsäljning av energi?

5) Ska artiklarna 28, 30 och 35 FEUF, artikel 3 i förordning 2019/943 och artikel 3 i direktiv 2019/944, enligt vilka det är förbjudet att införa rättsliga hinder för gränsöverskridande flöden av el mellan medlemsstater, tolkas så, att de utgör hinder för att en medlemsstat inför en tilläggsskatt, såsom den pålaga som påförs handelsverksamhet enligt OUG nr 27/2022, vilken under perioden från den 1 september 2022 till den 16 december 2022 fastställdes enligt en mer betungande formel för exporttransaktioner som inte medgav någon vinst, medan det medgavs en teoretisk vinst på 2 procent vid inhemsk försäljning? Utgör unionsrätten, vid tolkningen av dessa bestämmelser, hinder för att införa en sådan pålaga som från och med den 16 december 2022 endast ska tas ut vid försäljning av energi för export, men inte vid import av energi?”

17. Även i mål C‑392/24, har Curtea de Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest) beslutat att vilandeförklara det nationella målet och ställa sju tolkningsfrågor till EU-domstolen, varav endast den femte frågan är föremål för detta avgränsade förslag till avgörande:

”5) Ska [de bestämmelser som anges i den fjärde tolkningsfrågan i mål C‑251/24] tolkas så, att unionsrätten utgör hinder för att en medlemsstat inför en tilläggsskatt, såsom den pålaga som påförs elproducenters intäkter? Kan pålagan, mot bakgrund av tolkningen av dessa bestämmelser, anses vara proportionerlig även om den inte beaktar de faktiska driftskostnader som elproducenterna bär?”( 17 )

18. Skriftliga yttranden har getts in till domstolen av sökandebolagen i de nationella målen och Europeiska kommissionen.( 18 )

Rättslig bedömning

19. På begäran av domstolen, kommer detta förslag till avgörande att fokusera på dels den fjärde tolkningsfrågan i mål C‑251/24 och den femte tolkningsfrågan i mål C‑392/24, som jag kommer att behandla tillsammans, dels den femte tolkningsfrågan i mål C‑251/24.

Den fjärde tolkningsfrågan i mål C ‑ 251/24 och den femte tolkningsfrågan i mål C ‑ 392/24 avseende principen om fri prisbildning

20. Den hänskjutande domstolen har, genom sin fjärde tolkningsfråga i mål C‑251/24 och sin femte tolkningsfråga i mål C‑392/24, vilka i allt väsentligt är identiska, i huvudsak, önskat få klarhet i huruvida vissa unionsrättsliga bestämmelser om elmarknadens funktion, särskilt vad gäller den fria prissättningen,( 19 ) och nationella krisåtgärder,( 20 ) samt proportionalitetsprincipen (i målen C‑251/24 och C‑392/24) och icke-diskrimineringsprincipen (i mål C‑251/24) utgör hinder för den omtvistade åtgärden, i den mån den rör intäkter från handelsverksamhet (mål C‑251/24) eller intäkter från elproduktion (mål C‑392/24).

21. Denna domstol har, i huvudsak, i likhet med sökandebolagen i de nationella målen, uttryckt farhågan att den omtvistade åtgärden först och främst kan utgöra ett ingripande i den fria prisbildningen på grossistmarknaden, i strid med förordning 2019/943,( 21 ) och att den vidare kan klassificeras som en åtgärd likvärdig med ett fastställande av försäljningspriset som inte är nödvändigt och att den dessutom är diskriminerande och oproportionerlig, i strid med direktiv 2019/944,( 22 ) samt att den, slutligen, kan utgöra en ”icke samordnad nationell åtgärd” som skulle kunna påverka den inre energimarknadens funktion, i den mening som avses i förordning 2022/1854.

22. Det ska, i detta hänseende, inledningsvis erinras om att direktiv 2019/944 och förordning 2019/943 föreskriver gemensamma bestämmelser och principer avseende elmarknadens funktion inom unionen.( 23 ) Vad närmare gäller de principer om prisbildning på marknaderna som den hänskjutande domstolen har nämnt, ska det påpekas att det i artikel 5 i direktivet föreskrivs att leverantörerna ska ha rätt att själva fastställa priset på den el som de levererar till kunderna (punkt 1), samtidigt som medlemsstaterna ska ha rätt att under vissa förutsättningar göra allmännyttiga ingripanden i prissättningen (punkterna 2–5). I artikel 3 a och b i förordningen uppmuntras däremot, i huvudsak, en fri prisbildning på grundval av utbud och efterfrågan och i artikel 10 i förordningen förbjuds, bland annat, varje högsta och lägsta gräns för grossistpriset på el samt strategier eller åtgärder som skulle kunna bidra till att indirekt begränsa grossistprisbildningen.( 24 )

23. Vidare ska det preciseras att bestämmelserna i direktiv 2019/944 och förordning 2019/943 inte är tillämpliga på rena skatteåtgärder.( 25 ) Inledningsvis uppkommer således frågan om huruvida den omtvistade åtgärden kan klassificeras som ”skatteåtgärd”, vilken är utesluten från tillämpningsområdet för dessa båda rättsliga instrument.( 26 )

24. I förevarande fall framgår av motiveringen till den omtvistade åtgärden att denna främst har till syfte att fastställa bestämmelser för att korrigera de störningar som konstaterats på el- och naturgasmarknaderna, vilka medfört en höjning av transaktionspriserna på dessa marknader.( 27 ) Följaktligen förefaller inte den nationella lagstiftaren ha skapat denna åtgärd som en ren skatteåtgärd, utan snarare som ett instrument för regleringen av el- och naturgasmarknaden.

25. Det kan visserligen inte uteslutas att denna åtgärd, såsom kommissionen har understrukit i sitt svar på de frågor som domstolen har ställt och på vilken den bett om skriftliga svar, uppfyller de kriterier som domstolen i sin praxis har slagit fast för kvalificeringen av en skatt eller en avgift.( 28 ) De båda pålagorna i fråga föreskrivs nämligen i lag, på grundval av i förväg fastställda satser och villkor, och de är obligatoriska och ska betalas av samtliga berörda företag. Eftersom denna åtgärd uttryckligen eftersträvar ett syfte avseende reglering av elmarknaden, anser jag emellertid att den ska prövas mot bakgrund av direktiv 2019/944 och förordning 2019/943, i den mån den omfattas av deras tillämpningsområden.

26. I detta hänseende kan jag, för det första, eftersom det rör sig om tolkningen av direktiv 2019/944, inte annat än upprepa den bedömning som jag gjorde i mitt förslag till avgörande i målet Secab( 29 ). Jag påpekade där att artikel 5 i detta direktiv avser medlemsstaternas ingripanden på slutkundsmarknaden för el och avser el leverantörernas försäljningspriser på el till slutkonsumenter. Detta direktiv har följaktligen inget samband med en sådan åtgärd som den som är aktuell i det nationella målet, vilken, i likhet med den nationella lagstiftning som prövades i ovannämnda mål, avser fastställandet av ett tak för el producenternas intäkter på grossistmarknaden, eller för handelsaktörernas intäkter.( 30 )

27. Vad vidare gäller tolkningen av förordning 2019/943, kan jag konstatera att den pålaga som tillämpas på handelsaktörerna inte har någon direkt inverkan varken på inköpspriset eller på priset vid försäljning av el eller naturgas på tradingmarknaden. Denna pålaga rör nämligen skillnaden mellan dessa priser, och således aktörernas marginal, och inte det pris till vilket elen och naturgasen säljs.( 31 ) På samma sätt påverkar inte den pålaga som tillämpas på elproducenterna direkt grossistpriset på el, utan avser likaså aktörernas marginal, i den mån den motsvarar skillnaden mellan det månatliga försäljningspriset på el och takbeloppet på 450 RON (cirka 90 euro) per MWh. Som kommissionen har anfört, innehåller beslutet om hänskjutande vidare ingen anvisning om vilka kriterier som har legat till grund för den rumänska lagstiftaren fastställande av detta takbelopp.

28. För det andra, vill jag påpeka att förordning 2022/1854, som var i kraft under perioden från den 1 december 2022 till den 30 juni 2023, utgör ett nödingripande avsett att hantera höjningen av elpriserna i samband med energikrisen. Den har bland annat som mål att införa ett tak för de intäkter som vissa elproducenter uppbär på marknaden och möjliggöra en omfördelning till slutkunderna.( 32 ) Artikel 6 i denna förordning inför således ett obligatoriskt tak för elproducenternas marknadsintäkter från de energikällor som avses i artikel 7 i förordningen, vilket fastställts till ett högsta belopp på 180 euro per MWh producerad el. Vidare tillåter artikel 8.1 i denna förordning medlemsstaterna att, som krisåtgärd, införa åtgärder som begränsar marknadsintäkterna för producenter som producerar el från dessa källor, inbegripet genom att göra skillnad mellan olika tekniker, samt marknadsintäkterna för andra marknadsaktörer, under förutsättning att de uppfyller de villkor som föreskrivs i artiklarna 8.2( 33 )och 10 i denna förordning.( 34 )

29. Det ska, inledningsvis, påpekas att den omtvistade åtgärden infördes innan förordning 2022/1854( 35 ) antogs och att dess tidsmässiga tillämpningsområde endast delvis överensstämmer med förordningens tidsmässiga tillämpningsområde, det vill säga perioden mellan den 1 och den 16 december 2022.( 36 ) Följaktligen är denna förordning endast tillämplig på den omtvistade åtgärden under denna period och medlemsstaterna har således fortfarande behörighet att vidta liknande åtgärder som dem som föreskrivs i denna förordning, men vilka har ett annat tidsmässigt tillämpningsområde.( 37 )

30. Beträffande den tidsram inom vilken de bestämmelser i förordning 2022/1854 som den hänskjutande domstolen åsyftar var tillämpliga, ska en bedömning göras av huruvida den omtvistade åtgärden, mot bakgrund av dess karaktär och syfte, kan klassificeras som ”nationell krisåtgärd” i den mening som avses i artikel 8.1 i denna förordning och, i förekommande fall, om den uppfyller de kumulativa villkor som föreskrivs i punkt 2 i denna bestämmelse och de krav som anges i artikel 10 i denna förordning.

31. I detta hänseende, vad för det första gäller frågan om huruvida den omtvistade åtgärden utgör en nationell åtgärd som är förenlig med artikel 8.1 i förordning 2022/1854, anser jag att denna nödåtgärd, som har antagits i syfte att mildra effekterna av de höga energipriserna, vid en första anblick utgör en ”nationell krisåtgärd” i den mening som avses i denna bestämmelse. Det är emellertid viktigt att kontrollera om denna åtgärd avser ett tak för ”marknadsintäkter” i enlighet med denna bestämmelse.

32. Det ska erinras om att begreppet marknadsintäkter i artikel 2.5 i förordning 2022/1854 definieras som ”realiserade intäkter som en producent erhåller i utbyte mot försäljning och leverans av el i unionen”.( 38 ) Följaktligen kan det intäktstak som medlemsstaterna inför i enlighet med förordningen i princip inte tillämpas på teoretiska intäkter som inte motsvarar verkligheten på marknaden, utan ska återspegla de berörda producenternas verkliga vinster.( 39 ) Samtidigt bör medlemsstaternas behöriga myndigheter, enligt skäl 37 i denna förordning, kunna använda ”rimliga uppskattningar” för beräkningen av taket för marknadsintäkter, utan att någon ytterligare förklaring ska krävas i detta hänseende. Som domstolen har slagit fast, får dessa uppskattning även utgöras av presumtioner, förutsatt att dessa presumtioner gör det möjligt att göra rimliga uppskattningar av dessa intäkter, vilka är representativa för de verkliga marknadsförhållandena under den berörda perioden.( 40 )

33. Med det sagt, ger förordning 2022/1854 emellertid inga ytterligare indikationer, utan ger medlemsstaterna ett visst utrymme för skönsmässig bedömning beträffande dess genomförande.( 41 ) Eftersom det i denna förordning inte finns några bindande anvisningar om den metod som medlemsstaterna ska tillämpa när de fastställer ett tak enligt artikel 8.1 i förordningen, är det under alla omständigheter de villkor som anges i artikel 8.2 som ska iakttas.( 42 )

34. För det andra, vad gäller dessa villkor, ska det inledningsvis påpekas att även om det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida den omtvistade åtgärden uppfyller dessa villkor, med beaktande av samtliga faktiska och tekniska omständigheter som kännetecknar inte bara de berörda aktörernas och anläggningarnas situation utan även den nationella elmarknaden,( 43 ) kan domstolen emellertid bidra med preciseringar för att vägleda den nationella domstolen vid dess bedömning.

35. Vid bedömningen av en nationell åtgärd mot bakgrund av de villkor som anges i artikel 8.2 i förordning 2022/1854 måste även beaktas att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning endast utgör tillfälliga ingripanden avsedda att hantera exceptionella omständigheter. En åtgärds varaktighet och exceptionella karaktär är relevanta omständigheter som ska beaktas vid prövningen av huruvida en viss åtgärd är nödvändig och proportionerlig i syfte att bedöma omfattningen av dess verkningar.( 44 )

36. Inledningsvis, vad gäller kravet på att åtgärderna ska vara proportionerliga i enlighet med artikel 8.2 a i denna förordning, ska det påpekas att den pålaga som tillämpas på handelsaktörerna uppgår till 98 procent av skillnaden mellan försäljningspriset och inköpspriset på elhandelsmarknaderna och 100 procent avseende export eller gemenskapsinterna leveranser från Rumänien. Denna pålaga, som beräknas på grundval av ett fiktivt pris, är inte direkt knuten till intäkterna från försäljning eller leverans av el. Den utgör, vidare, en särskilt hög pålaga i det att den motsvarar nästan hela skillnaden mellan försäljningspriset och inköpspriset på el och naturgas,( 45 ) och därmed endast lämnar en vinstmarginal på 2 procent för inhemska transaktioner och ingen marginal för export och gemenskapsinterna leveranser. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att kontrollera, bland annat, huruvida denna pålaga beaktar de kostnader som de berörda företagen har (vilka kan överstiga vinstmarginalen på 2 procent)( 46 ) och huruvida den, såsom kommissionen har anfört, kan medföra en väsentlig minskning av de volymer som handlas, liksom av antalet verksamma aktörer på tradingmarknaden, med en risk för snedvridning på grossistmarknaden. Vidare grundar sig den pålaga som tillämpas på elproducenterna , samtidigt som den ska beräknas på grundval av de intäkter som de berörda företagen faktiskt har haft, på ett schablon-takbelopp på 450 RON (cirka 90 euro) per MWh. Det framgår inte av beslutet om hänskjutande om den nationella lagstiftaren har preciserat villkoren för fastställandet av detta belopp.

37. Vidare, vad gäller det krav på icke-diskriminering som föreskrivs i artikel 8.2 a i samma förordning, ska det påpekas att den omtvistade åtgärden inte är tillämplig på vissa kategorier av producenter, nämligen aktörer för nya produktionskapaciteteter och allmännyttiga tillhandahållare av värmetjänster som producerar el genom kraftvärme, vilket, i avsaknad av en objektiv motivering, skulle kunna medföra att åtgärden ska anses vara diskriminerande. Vad särskilt gäller den pålaga som tillämpas på handelsaktörerna , kan den skillnad i behandling som föreligger mellan, å ena sidan, inhemska transaktioner och, å andra sidan, export och gemenskapsinterna leveranser, som är föremål för den femte tolkningsfrågan i mål C‑251/24, också leda till att pålagan ska anses vara diskriminerande.

38. Slutligen, vad gäller de övriga villkor som anges i artikel 8.2 b, c och d i förordning 2022/1854, ska det kontrolleras att den omtvistade åtgärden inte äventyrar investeringssignalerna, att den medger att investerings- och driftskostnaderna täcks och inte snedvrider elgrossistmarknadernas funktion, bland annat genom att inte påverka prioritetsordningen och prisbildningen på grossistmarknaden.( 47 ) I förevarande mål, kan det konstateras att beslutet om hänskjutande inte innehåller tillräckliga uppgifter för att ge användbara indikationer i detta avseende.( 48 )

39. För det tredje, vad gäller frågan om vad som ska ske med överintäkter som uppkommer till följd av tillämpningen av den omtvistade åtgärden,( 49 ) kan det konstateras att enligt artikel 10.1 i förordning 2022/1854 ska alla överintäkter till följd av tillämpningen av taket för marknadsintäkter användas på ett riktat sätt för att finansiera åtgärder till stöd för elslutkunderna som mildrar effekterna av de höga elpriserna på dessa kunder.

40. I förevarande mål och med förbehåll för den bedömning av de faktiska omständigheterna som ankommer på den hänskjutande domstolen, förefaller den nationella lagstiftning som är aktuell i de nationella målen anslå intäkterna av den omtvistade åtgärden till förmån för elslutkunderna.( 50 ) Enligt artikel 15.6–15.8 OUG nr 27/2022, i dess lydelse enligt OUG nr 119/2022, är de belopp som uppbärs enligt denna åtgärd avsedda att finansiera mekanismen med pristak på leverans av el och naturgas som införts genom samma rättsakt till förmån för slutkunderna.

41. Mot denna bakgrund, föreslår jag att den fjärde tolkningsfrågan i mål C‑251/24 och den femte tolkningsfrågan i mål C‑392/24 enligt följande. Artikel 3 a, b, h, och p, samt artikel 10.1, 10.4 och 10.5 i förordning 2019/943, jämförda med skälen 22 och 23 i samma förordning, artikel 5.1, 5.3 och 5.4 i direktiv 2019/944, och artikel 8 i förordning 2022/1854, samt proportionalitetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som inför dels en pålaga som är tillämplig på handelsaktörer, dels en pålaga som är tillämplig på elproducenter, i avsaknad av uppgifter som visar att dessa pålagor påverkar grossistpriserna på el, under förutsättning att dessa pålagor uppfyller de villkor som anges i artikel 8.2 i denna förordning.

Den femte tolkningsfrågan i mål C ‑ 251/24 avseende hinder för gränsöverskridande handel

42. Genom sin femte tolkningsfråga i mål C‑251/24, önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida de bestämmelser i unionsrätten som förbjuder rättsliga hinder för gränsöverskridande handel med el mellan medlemsstaterna( 51 ) utgör hinder för en nationell lagstiftning som inför en pålaga som är tillämplig på tradingaktörer. Närmare bestämt önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida denna pålaga kan klassificeras som ”åtgärd som inför direkta restriktioner eller restriktioner med motsvarande verkan för den gränsöverskridande handeln mellan medlemsstater” i den mån den påverkar export av el mer än interna försäljningar.( 52 )

43. Beträffande de unionsrättsliga bestämmelser som den hänskjutande domstolen har åberopat, ska det påpekas att artiklarna 28.1, 30 och 35 FEUF, som en grundläggande princip inom unionsrätten, stadfäster ett förbud mot alla åtgärder som medför restriktioner för exporten av varor mellan medlemsstaterna. Artikel 3 i förordning 2019/943 samt artiklarna 3.1 och 58 i direktiv 2019/944 har, i huvudsak, till syfte att undanröja hinder för gränsöverskridande elhandel.

44. Vidare, vad gäller den relevanta nationella lagstiftningen, ska det erinras om att den pålaga som tillämpades på handelsaktörer, för perioden mellan den 1 september och den 16 december 2022, skilde sig åt beroende på om transaktionerna genomfördes på den inhemska marknaden eller avsåg export( 53 ) och att denna pålaga, från den 16 december 2022, endast skulle betalas på export av el och inte på import.( 54 )

45. Det är således obestridligt att den pålaga som tillämpas på handelsaktörer inför en skillnad i behandling av transaktioner som sker på den inhemska marknaden och de som är avser export. Följaktligen anser jag, eftersom den rumänska elmarknaden utgör en integrerad del av Kontinentaleuropas marknad, att en skillnad i tillämpningen av denna pålaga på export och import kan påverka den gränsöverskridande handeln och, således, utgöra ett hinder för denna handel, i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2019/944 och artikel 3 p i förordning 2019/943. Det framgår inte några omständigheter i den nationella lagstiftningen, såsom den har redovisats i beslutet om hänskjutande, som motiverar denna skillnad.

46. Vidare kan denna pålaga, av samma skäl, utgöra en åtgärd med en verkan motsvarande kvantitativa exportrestriktioner i den mening som avses i artikel 35 FEUF.( 55 ) Eftersom pålagan omfattas av de harmoniseringsbestämmelser om handelshinder som föreskrivs i direktiv 2019/944 och förordning 2019/943, anser jag emellertid inte att det är nödvändigt att undersöka om den är förenlig med unionens primärrätt.( 56 ) Eftersom denna pålaga, enligt min uppfattning, inte kan klassificeras som tull på export, kan slutsatsen dras att artiklarna 28 och 30 FEUF inte är relevanta i förevarande mål.

47. Mot denna bakgrund, föreslår jag att den femte tolkningsfrågan i målet C‑251/24 ska besvaras enligt följande. Artikel 35 FEUF, artikel 3 i förordning 2019/943 och artikel 3 i direktiv 2019/944 ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver en mer betungande formel för exporttransaktioner än den som är tillämplig på inhemska transaktioner och import, utan att denna skillnad i övrigt är motiverad av något av de skäl som anges i artikel 36 FEUF eller av ett tvingande skäl av allmänintresse, eller är proportionerlig i förhållande till det eftersträvade målet.

Förslag till avgörande

48. Mot bakgrund av det ovan anförda, föreslår jag att domstolen ska besvara den fjärde och den femte tolkningsfrågan i mål C‑251/24 och den femte tolkningsfrågan i mål C‑392/24 som har ställts av Curtea de Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) på följande sätt:

1) Artikel 3 a, b, h, och p, samt artikel 10.1, 10.4 och 10.5 i Europaparlamentets och rådets förordning 2019/943 (EU) av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el, jämförda med skälen 22 och 23 i denna, artikel 5.1, 5.3 och 5.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU och artikel 8 i rådets förordning (EU) 2022/1854 av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna, samt proportionalitetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen

ska tolkas så,

att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som inför dels en pålaga som är tillämplig på handelsaktörer på el- och naturgasmarknaden på 100 procent av skillnaden mellan det månatliga vägda genomsnittliga försäljningspriset på el/naturgas som levererats under referensmånaden och det månatliga vägda genomsnittliga inköpspriset på el/naturgas som levererats under referensmånaden, plus en vinstandel på 2 procent och 100 procent på skillnaden mellan energihandelspriset på dagen före-marknaden som gällde dagen före transaktionen och inköpspriset beträffande export och gemenskapsintern försäljning av el från Rumänien, dels en pålaga som är tillämplig på elproducenter, beräknad som produkten av skillnaden mellan det månatliga försäljningspriset och 450 rumänska lei (RON) (cirka 90 euro) per MWh och den månatliga kvantitet som fysiskt levererats från själva produktionen eller förts över från produktionsportföljen till leveransportföljen, i avsaknad av uppgifter som visar att dessa pålagor påverkar grossistpriserna på el, under förutsättning att dessa pålagor uppfyller de villkor som anges i artikel 8.2 i förordning 2022/1854.

2) Artikel 35.3 FEUF, artikel 3 i förordning 2019/943 och artikel 3 i direktiv 2019/944

ska tolkas så,

att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver en mer betungande formel för exporttransaktioner än den som är tillämplig på inhemska transaktioner och import, utan att denna skillnad i övrigt är motiverad av något av de skäl som anges i artikel 36 FEUF eller av ett tvingande skäl av allmänintresse, eller är proportionerlig i förhållande till det eftersträvade målet.

1 Originalspråk: franska.

2 De rumänska myndigheter som är svarande i det nationella målet är, närmare bestämt, i mål C‑251/24, den rumänska regeringen och Agenția Națională de Administrare Fiscală (Skattemyndigheten, Rumänien) samt, i mål C‑392/24, den rumänska regeringen, Ministerul Finanțelor (finansministeriet, Rumänien), skattemyndigheten och Direcția generală de administrare a marilor contribuabili (generaldirektoratet för större skattebetalare, Rumänien), samt Ministerul Energiei (energiministeriet, Rumänien), vilket är intervenient i båda de nationella målen.

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (EUT L 158, 2019, s. 54).

4 Europaparlamentets och rådets förordning av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (EUT L 158, 2019, s. 125).

5 Rådets förordning av den 6 oktober 2022 om en krisintervention för att komma till rätta med de höga energipriserna (EUT L 261 I, 2022, s. 1).

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2025, Electrabel m.fl. (C‑633/23, EU:C:2025:991) (nedan kallad domen Electrabel m.fl.), och dom av den 22 januari 2026, Secab (C‑423/23, EU:C:2026:32) (nedan kallad domen Secab), mål i vilka jag upprättat förslag till avgörande. Se, även, de pågående målen 2Valorise Ham m.fl. (C‑467/24), i vilket mitt förslag till avgörande kommer att föredras den 16 juli 2026, samt Varo Energy Belgium m.fl. (C‑358/24), Vermilion Energy Ireland m.fl. (C‑533/24) och Acea Produzione m.fl. (C‑153/25), i vilka mitt förslag till avgörande kommer att föredras den 22 oktober 2026. Se även, för fullständighetens skull, målen ENV Bulgaria Renewables (C‑187/25), VETS Svoge (C‑327/25), ARERA (C‑878/25), ARERA-II (C‑879/25), ARERA-III (C‑880/25) och GSE (C‑881/25), vilka, vid tidpunkten för detta förslag till avgörande, ännu är i den skriftliga fasen av förfarandet.

7 Ordonanța de urgență a guvernului nr. 27 privind măsurile aplicabile clienților finali din piața de energie electrică și gaze naturale în perioada 1 aprilie 2022–31 martie 2023, precum și pentru modificarea și completarea unor acte normative din domeniul energiei (brådskande regeringsdekret nr 27/2022 om åtgärder för slutkunder på el- och naturgasmarknaden under perioden från den 1 april 2022 till den 31 mars 2023 och om ändring och komplettering av vissa lagstiftningsakter på energiområdet) av den 18 mars 2022 ( Monitorul Oficial al României , Partea I, nr 274 av den 22 mars 2022) (nedan kallat OUG nr 27/2022).

8 Legea nr. 206/2022 pentru aprobarea Ordonanței de urgență a Guvernului nr. 27/2022 privind măsurile aplicabile clienților finali din piața de energie electrică și gaze naturale în perioada 1 aprilie 2022–31 martie 2023, precum și pentru modificarea și completarea unor acte normative din domeniul energiei (lag nr 206/2022 om godkännande nr 27/2022 om åtgärder för slutkunder på el- och naturgasmarknaden under perioden från den 1 april 2022 till den 31 mars 2023 och om ändring och komplettering av vissa lagstiftningsakter på energiområdet), av den 8 juli 2022 ( Monitorul Oficial al României , Partea I, nr 692 av den 11 juli 2022).

9 Ordonanța de urgență nr. 119/2022 pentru modificarea și completarea Ordonanței de urgență a Guvernului nr. 27/2022 privind măsurile aplicabile clienților finali din piața de energie electrică și gaze naturale în perioada 1 aprilie 2022–31 martie 2023, precum și pentru modificarea și completarea unor acte normative din domeniul energiei (brådskande regeringsdekret nr 119/2022 om ändring och komplettering av brådskande regeringsdekret nr 27/2022 om åtgärder för slutkunder på el- och naturgasmarknaden under perioden från den 1 april 2022 till den 31 mars 2023 och om ändring och komplettering av vissa lagstiftningsakter på energiområdet) ( Monitorul Oficial al României , Partea I, nr 864 av den 1 september 2022) (nedan kallad OUG nr 119/2022) OUG nr 119/2022 godkändes genom Legea nr 357/2022 privind aprobarea Ordonanței de urgență a Guvernului nr. 119/2022 pentru modificarea și completarea Ordonanței de urgență a Guvernului nr. 27/2022 privind măsurile aplicabile clienților finali din piața de energie electrică și gaze naturale în perioada 1 aprilie 2022–31 martie 2023, precum și pentru modificarea și completarea unor acte normative din domeniul energiei (lag nr 357/2022 om godkännande av brådskande regeringsdekret nr 119/2022 om ändring och komplettering av brådskande regeringsdekret nr 27/2022 om åtgärder för slutkunder på el- och naturgasmarknaden under perioden från den 1 april 2022 till den 31 mars 2023 och om ändring och komplettering av vissa lagstiftningsakter på energiområdet) ( Monitorul Oficial al României , Partea I, nr 1198 av den 13 december 2022) (nedan kallad lag nr 357/2022).

10 För fullständighetens skull, ska det påpekas att denna punkt 13 har upphävts, från den 16 december 2022, genom artikel I.22 i lag nr 357/2022.

11 Enligt denna bilaga beräknades den pålaga till energiomställningsfonden som elproducenterna skulle betala som produkten av (den eventuella) skillnaden mellan det månatliga försäljningspriset och 450 rumänska lei (RON) (cirka 90 euro) per MWh och den månatliga kvantitet som fysiskt levererats från själva produktionen eller förts över från produktionsportföljen till leveransportföljen.

12 Enligt denna bilaga fastställdes den pålaga till energiomställningsfonden som de leverantörer som bedrev handel skulle betala på grundval av skillnaden mellan det månatliga vägda genomsnittliga försäljningspriset på el/naturgas som levererats under referensmånaden och det månatliga vägda genomsnittliga inköpspriset på el/naturgas som levererats under referensmånaden, plus en vinstandel på 2 procent.

13 Närmare bestämt bedriver Axpo verksamhet inom handel med energi och leverans av energi till slutkonsumenter, medan PPC är verksamt som elproducent från förnybara källor och bidrar med 2 procent av den nationella elförsörjningen.

14 Det rör sig om den fjärde tolkningsfrågan i mål C‑251/24 respektive den femte tolkningsfrågan i mål C‑392/24.

15 Det rör sig om den femte tolkningsfrågan i mål C‑251/24.

16 Den hänskjutande domstolen har även inlett ett förfarande vid Curtea Constituțională (Författningsdomstolen, Rumänien) och bett den uttala sig om huruvida samma relevanta bestämmelser i den nationella lagstiftningen är författningsenliga.

17 Den femte tolkningsfrågan i mål C‑392/24 är, i huvudsak, identisk med den fjärde tolkningsfrågan i mål C‑251/24. Det ska, i informationssyfte, erinras om att de övriga tolkningsfrågor som den hänskjutande domstolen har ställt i dessa mål, i huvudsak, rör tillämpningen av andra bestämmelser i förordning 2019/943 och i direktiv 2019/944, artiklarna 49, 56, 63.1, 101, 102, 107.1, 108 och 191.2 FEUF, samt vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 2021, s. 1), i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 2018, s. 82), samt i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

18 Dessa parter har även besvarat de frågor som domstolen ställt och på vilka den begärt skriftliga svar enligt artikel 61 i dess rättegångsregler.

19 Det rör sig, i synnerhet, om artikel 5.1, 5.3 och 5.4 i direktiv 2019/944, samt artikel 3 a, b, h och p och artikel 10.1, 10.4 och 10.5 i förordning 2019/943, jämförda med skälen 22 och 23 i denna.

20 Det rör sig om artikel 8 i förordning 2022/1854.

21 De pålagor som tillämpas på handelsaktörerna och elproducenterna åsidosätter, enligt dem, kraven på ett flexibelt system för prisreglering på grundval av utbud och efterfrågan, såsom det föreskrivs i artikel 3 i förordning 2019/943, och skyldigheten att ta bort de administrativa takbelopp som tillämpas på de priser på grossistmarknaden som föreskrivs i artikel 10 i denna förordning.

22 Genom att den omtvistade åtgärden föreskriver pristak på grossistmarknaden, fastställer den, enligt den hänskjutande domstolen, indirekt pristak för icke-hushållskonsumenter. Den pålaga som tillämpas på handelsaktörer innebär, på ett diskriminerande sätt, extra kostnader för dessa, och inte för alla marknadsaktörer som köper och säljer el på grossistmarknaden, medan den pålaga som tillämpas på elproducenter, på ett diskriminerande sätt, innebär extra kostnader för dessa och inte för andra producenter (el- och kraftvärmeproducenter samt de vars produktionskapacitet har tagits i bruk efter den 1 april 2022). Vidare åsidosätter dessa pålagor även kravet på att åtgärder för prisingripanden som föreskrivs i artikel 5.4 b och d i direktiv 2019/944 ska vara proportionerliga, eftersom de införts utan någon föregående konsekvensbedömning vad gäller, bland annat, vinstmarginalen på 2 procent eller tröskeln på 450 RON (cirka 90 euro) per MWh, och utan att den faktisk driftskostnad för de berörda bolagen beaktats. Vidare gäller för elproducenterna fortfarande en skyldighet att betala bolagsskatt, utöver den pålaga som de ska betala enligt den omtvistade åtgärden. De har även en skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, trots att medlemsstaterna, enligt skäl 22 i detta direktiv, bör använda andra politiska instrument för att upprätthålla rimliga elpriser för sina medborgare.

23 Se, bland annat, artiklarna 1 och 3 i direktiv 2019/944, samt artikel 1 i förordning 2019/943.

24 I skäl 22 i förordning 2019/943 preciseras, bland annat, att grundläggande marknadsprinciper bör fastställa att elpriser ska bestämmas på grundval av tillgång och efterfrågan.

25 Domstolen har, exempelvis, slagit fast att dessa bestämmelser inte är tillämpliga på en nationell reglering om införande av en särskild skatt som är tillämplig på elproducenter, vilken även eftersträvar ett syfte avseende intäktstillväxt till förmån för statsbudgeten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 2019, Slovenské elektrárne, C‑376/18, EU:C:2019:1068, punkterna 37–43 och där angiven rättspraxis). Domstolen har även angett att en skatt på elproducenters intäkter, beräknad på grundval av skillnaden mellan det genomsnittliga månatliga försäljningspriset på el och ett pris på 450 RON (cirka 90 euro) per MWh, som åtminstone delvis eftersträvar ett budgetmässigt mål och inte syftar till att reglera elleveranserna eller till att säkerställa konsumentskyddet eller den fria konkurrensen, inte kan utgöra en åtgärd som motsvarar en ”åtgärd för fastställande av försäljningspriset” på el eller en inskränkning av elleverantörernas frihet att fastställa sina försäljningspriser (se dom av den 16 oktober 2025, Braila Winds, C‑391/23, EU:C:2025:799, punkterna 52 och 53).

26 Det ska erinras om att EU-domstolen i fast praxis har slagit fast att det är den som på grundval av pålagans objektiva kännetecken – och utan hänsyn till hur pålagan betecknats i nationell rätt – ska fastställa huruvida det i unionsrättsligt hänseende rör sig om en skatt, avgift, tull eller annan pålaga (se, bland annat, dom av den 3 mars 2021, Promociones Oliva Park, C‑220/19, EU:C:2021:163, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

27 Det framgår även av denna motivering att de åtgärder som införts genom denna rättsakt, enligt lagstiftaren själv, skulle kunna strida mot vissa bestämmelser i direktiv 2019/944 och förordning 2019/943.

28 Se, analogt, dom av den 21 december 2011, Air Transport Association of America m.fl. (C‑366/10, EU:C:2011:864, punkt 143).

29 C‑423/23, EU:C:2025:63 (punkt 36), en bedömning som domstolen därefter bekräftade i domen Secab (punkt 52).

30 Även om det, såsom i målet som ledde fram till domen Secab, inte är uteslutet att den omtvistade åtgärden indirekt kan påverka försäljningspriset till slutkonsumenterna (se även, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Secab, C‑423/23, EU:C:2025:63, punkt 37), kan uppgifterna i beslutet om hänskjutande i detta avseende inte leda till slutsatsen att den aktuella nationella lagstiftningen ska likställas med ett sådant statligt ingripande i elprissättningen för slutkunderna, i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 2019/944.

31 Som kommissionen har understrukit, kan denna pålaga visserligen ha indirekt verkan på grossistprisbildningen, eftersom omöjligheten att uppnå tillräckliga marginaler för att göra vinster – eller ens för att täcka kostnaderna – kan få en avskräckande verkan på aktörerna och medföra en minskning av volymerna el och naturgas som handlas. Beslutet om hänskjutande anger emellertid inga omständigheter som gör det möjligt att konstatera en sådan verkan.

32 I motsats till direktiv 2019/944 och förordning 2019/943, som antogs på grundval av artikel 194 FEUF om unionens energipolitik och som har till syfte att fastställa en allmän ram som reglerar elmarknadens globala funktionssätt, har förordning 2022/1854, som antogs på grundval av artikel 122 FEUF, inte till syfte att införa permanenta åtgärder på marknaden, utan att föreskriva undantagsåtgärder som är riktade och tidsbegränsade och som är avsedda att svara på en specifik konjunkturell situation på marknaden.

33 Artikel 8.2 a–e i förordning 2022/1854 kräver, i huvudsak, att dessa åtgärder ska vara proportionella och icke-diskriminerande, att de inte äventyrar investeringssignaler, täcker investerings- och driftskostnader, inte snedvrider elgrossistmarknadernas funktion och är förenliga med unionsrätten.

34 I artikel 10.1 i förordning 2022/1854 föreskrivs, i huvudsak, att överintäkter till följd av tillämpningen av denna åtgärd ska användas på ett riktat sätt för att finansiera åtgärder till stöd för elslutkunderna som mildrar effekterna av de höga elpriserna på dessa kunder.

35 Den omtvistade åtgärden infördes genom OUG nr 119/2022, från den 1 september 2022.

36 Det ska preciseras att även om förordning 2022/1854 trädde i kraft den 8 oktober 2022, i enlighet med dess artikel 22.1, är artiklarna 6, 7 och 8 i denna endast tillämpliga på perioden mellan den 1 december 2022 och den 30 juni 2023, såsom föreskrivs i dess artikel 22.2 c.

37 Artikel 8 i förordning 2022/1854 tillåter visserligen medlemsstaterna att inte bara införa utan också ”bibehålla” nationella krisåtgärder, som antagits före denna, men ingen av dess bestämmelser giltigheten av dessa åtgärder för perioden före den 1 december 2022. Följaktligen omfattas den omtvistade åtgärden, vad gäller denna period, endast av medlemsstaternas behörighet. Som domstolen har slagit fast, kan bestämmelserna i denna förordning inte, i sig, utgöra hinder för en nationell lagstiftning under en period då förordningen inte var tillämplig (se domen Secab, punkt 38, och domen Electrabel m.fl., punkt 58).

38 Min kursivering. I skäl 30 i förordning 2022/1854 preciseras vidare att taket för marknadsintäkter endast bör tillämpas på realiserade marknadsintäkter.

39 Se, i detta hänseende, mitt förslag till avgörande i målet Electrabel m.fl. (C‑633/23, EU:C:2025:131, punkt 38).

40 Se domen Electrabel m.fl. (punkt 48).

41 Såsom jag underströk i mitt förslag till avgörande i målet Electrabel m.fl. (C‑633/23, EU:C:2025:131, punkt 43), bör medlemsstaterna exempelvis, för att i en krissituation genomföra undantagsåtgärderna på effektivaste och lämpligaste sätt, kunna välja de metoder som de bedömer är tekniskt och administrativt nödvändiga och anpassade till de särskilda särdragen på deras respektive nationella marknader.

42 Se, för ett liknande resonemang, domen Secab (punkt 60).

43 Se, för ett liknande resonemang, domen Electrabel m.fl. (punkterna 52 och 53).

44 Se mitt förslag till avgörande i målet Secab (C‑423/23, EU:C:2025:63, punkterna 49–51). Det ska även erinras om att dessa åtgärder avseende intäktstak, i enlighet med förordning 2022/1854, har till syfte att skydda elslutkunderna (se även, för ett liknande resonemang, domen Electrabel m.fl., punkt 51).

45 Mot bakgrund av dels skillnaden mellan de vägda månatliga genomsnittspriserna (försäljningspris och inköpspris) under referensmånaden, dels, beträffande försäljning av el för export och gemenskapsinterna leveranser från Rumänien, skillnaden mellan energihandelspris (försäljningspris och inköpspris) på dagen före-marknaden som gällde dagen före transaktionen.

46 Domstolen angav, exempelvis, i sin dom Electrabel m.fl. (punkt 53), att det, i detta hänseende, är relevant att kontrollera huruvida det finns en korrigeringsmekanism som vid behov gör det möjligt för operatörerna eller de nationella myndigheterna att göra gällande faktiska intäkter för att korrigera resultatet av dessa presumtioner om de inte leder till rimliga uppskattningar som är representativa för de verkliga marknadsförhållandena under den berörda perioden.

47 Det sista villkoret som anges i artikel 8.2 e i förordning 2022/1854 avser, mycket allmänt, att den aktuella åtgärden ska vara förenlig med unionsrätten, vilket bland annat gäller den relevanta sektorspecifika lagstiftningen (såsom direktiv 2019/944 och förordning 2019/943, vilka jag har behandlat i den första delen av min bedömning), samt, i bredare bemärkelse, iakttagandet av grundläggande rättigheterna och unionsrättens allmänna principer.

48 Det ska emellertid erinras om att skälen 27–29 i förordning 2022/1854 ger relevanta indikationer genom att, bland annat, precisera att referenspriset ska fastställas på en nivå över en investerares rimliga förväntningar, att taken för marknadsintäkter måste lämna en marginal på det pris som investerarna rimligen kunde ha förväntat sig, att de inte ska fastställas till genomsnittspriser, utan på en nivå som motsvarar högre priser, och att de behöriga nationella myndigheterna får hänvisa till de ”nuvarande totala utjämnade kostnaderna för att producera energi” för den relevanta produktionstekniken.

49 I artikel 2.9 i förordning 2022/1854 definieras ”överintäkter” som ”en positiv skillnad mellan producenternas marknadsintäkter per MWh el och det tak för marknadsintäkter på 180 [euro] per MWh el som föreskrivs i artikel 6.1 [i denna förordning]”. Även om denna definition endast avser det takbelopp som föreskrivs i artikel 6.1 i förordningen, anser jag att det krav som ställs i artikel 10 även måste tillämpas på det tak som en medlemsstat föreskriver i artikel 8.1 i förordningen.

50 Denna tolkning bekräftas för övrigt av de svar som sökandebolagen i de nationella målet och kommissionen har lämnat på domstolens skriftliga frågor.

51 Det rör sig om artiklarna 28, 30 och 35 FEUF, artikel 3 i förordning 2019/943 och artikel 3 i direktiv 2019/944.

52 Det ska erinras om att under perioden från den 1 september till den 16 december 2022, föreskrevs en beräkningsformel för denna pålaga som missgynnade exporttransaktioner i förhållande till interna transaktioner genom att den inte inbegrep någon vinstmarginal, medan den beräkningsformel som var tillämplig på interna transaktioner inkluderade en marginal på 2 procent. Från den 16 december 2022, blev samma pålaga tillämplig endast på export av el och inte import.

53 Beträffande export och gemenskapsintern försäljning av el från Rumänien, togs nämligen den pålaga som tillämpades på handelsaktörer ut med 100 procent på skillnaden mellan elhandelspriset på dagen före-marknaden som gällde dagen före transaktionen och inköpspriset, medan försäljningen på den nationella marknaden åtnjöt en (potentiell) vinstmarginal på 2 procent.

54 Pålagan gällde nämligen inte längre import, medan den fortfarande var tillämplig på export av el på varje belopp som översteg 2 procent av inköpspriset.

55 Även om denna aspekt inte är har tagits upp i begäran om förhandsavgörande i målet C‑251/24, kan den omtvistade skatten, såsom kommissionen har påpekat, även utgöra en åtgärd med en verkan motsvarande en kvantitativ importrestriktion i den mening som avses i artikel 34 FEUF, eftersom den, samtidigt som den är tillämplig på både inhemska transaktioner och import, inte beaktar importkostnaderna.

56 Se, bland annat, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2004, Radlberger Getränkegesellschaft och S. Spitz (C‑309/02, EU:C:2004:799, punkt 53 och där angiven rättspraxis).