Domstolens dom (första avdelningen) den 8 oktober 2026
Preliminär utgåva
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 8 oktober 2026 ( * )
” Överklagande – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder som vidtagits med anledning av det militära angreppet mot Ukraina – Förordning (EU) 2022/334 om ändring av förordning (EU) nr 833/2014 – Artiklarna 3d och 3e – Förbud för icke-ryskregistrerade luftfartyg som ägs eller chartras, eller på annat sätt kontrolleras av ryska fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ, att landa på, starta från eller flyga över unionens territorium – Avvisande av en färdplan – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till prövning – Akt mot vilken talan kan väckas ”
I mål C‑482/24 P,
angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 9 juli 2024,
Global 8 Airlines, Bisjkek (Kirgizistan), företrätt av E. Novicāne, K. Novicāns och E. Stankevičs, advokāti,
klagande,
i vilket den andra parten är:
Europeiska kommissionen, företrädd av M. Bruti Liberati, M. Carpus-Carcea och B. Sasinowska, samtliga i egenskap av ombud,
svarande i första instans
med stöd av
Förbundsrepubliken Tyskland, företrädd av J. Möller och R. Kanitz, båda i egenskap av ombud,
intervenient i målet om överklagande,
meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden F. Biltgen (referent), domstolens vice ordförande T. von Danwitz, tillika tillförordnad domare på första avdelningen, samt domarna S. Gervasoni, A. Kumin och I. Ziemele,
generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona,
justitiesekreterare: handläggaren A. Lamote,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 17 december 2025,
och efter att den 12 mars 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Global 8 Airlines LLC (nedan kallat Global 8 Airlines eller bolaget) har yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som tribunalen meddelade den 29 april 2024, Global 8 Airlines/kommissionen (T‑277/23, EU:T:2024:285) (nedan kallat det överklagade beslutet). Genom detta beslut avvisade tribunalen Global 8 Airlines talan om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut – vilket bolaget underrättades om den 20 mars 2023 – om upptagande av två lätta affärsflygplan tillhörande bolaget i en förteckning över luftfartyg som omfattas av förbudet mot att landa på, starta från eller flyga över Europeiska unionens territorium enligt rådets förordning (EU) 2022/334 av den 28 februari 2022 om ändring av rådets förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 57, 2022, s. 1) (nedan kallat det omtvistade beslutet).
Tillämpliga bestämmelser
Internationell rätt
2 Den internationella konventionen om samarbete för luftfartens säkerhet (nedan kallad Eurocontrolkonventionen) undertecknades i Bryssel den 13 december 1960 och har ändrats vid flera tillfällen för att därefter revideras och konsolideras genom protokollet av den 27 juni 1997. Eurocontrolkonventionen har visserligen ännu inte formellt trätt i kraft, men den tillämpas provisoriskt sedan år 1998, i enlighet med ett beslut fattat i december 1997 av den ständiga kommission som inrättats inom Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol) (nedan även kallad organisationen). Europeiska gemenskapen godkände protokollet om anslutning till Eurocontrol genom rådets beslut 2004/636/EG av den 29 april 2004 om Europeiska gemenskapens ingående av protokollet om Europeiska gemenskapens anslutning till Eurocontrol (EUT L 304, 2004, s. 209).
3 Enligt artikel 1 i Eurocontrolkonventionen har konventionen som målsättning att stärka samarbetet mellan de fördragsslutande parterna inom luftfartsområdet med vederbörlig hänsyn till försvarets behov och därvid ge alla användare av luftrummet all den frihet som är förenlig med den säkerhetsnivå som krävs. För att uppnå denna målsättning har Eurocontrol inrättats.
Unionsrätt
Förordning nr 833/2014,
4 I artikel 3d i rådets förordning (EU) nr 833/2014 av den 31 juli 2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 229, 2014, s. 1), i dess lydelse enligt förordning 2022/334 (nedan kallad förordning nr 833/2014), föreskrivs följande:
”1. Det ska vara förbjudet för luftfartyg som flygs av ryska lufttrafikföretag, inbegripet som marknadsansvarigt lufttrafikföretag enligt avtal om gemensam linjebeteckning eller reserverad platskapacitet, eller för ryskregistrerade luftfartyg, eller för icke-ryskregistrerade luftfartyg som ägs eller chartras, eller på annat sätt kontrolleras av ryska fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ, att landa på, starta från eller flyga över unionens territorium.
2. Punkt 1 ska inte gälla i fråga om nödlandning eller vid överflygning till följd av en nödsituation.
3. Genom undantag från punkt 1 får behöriga myndigheter tillåta ett luftfartyg att landa på, starta från eller flyga över unionens territorium om [de] behöriga myndigheterna på förhand har fastställt att landningen, starten eller överflygningen är nödvändig för humanitära ändamål eller för andra ändamål som är förenliga med målen i denna förordning.
4. Den eller de berörda medlemsstaterna ska underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om varje tillstånd som beviljats enligt punkt 3, inom två veckor från beviljandet.”
5 I artikel 3e i förordning nr 833/2014 föreskrivs följande:
”1. Den nätverksförvaltare som kommissionen har utsett i enlighet med genomförandebeslut (EU) 2019/709 [om utnämningen av en nätverksförvaltare för nätverksfunktioner för flygledningstjänst för det gemensamma europeiska luftrummet (EUT L 120, 2019, s. 27)] ska bistå kommissionen och [medlemsstaterna] i säkerställandet av att artikel 3d tillämpas och efterlevs. Nätverksförvaltaren ska särskilt avvisa alla färdplaner inlämnade av luftfartygsoperatörer som tyder på en avsikt att bedriva verksamhet över unionens territorium som utgör en överträdelse av denna förordning eller av andra vidtagna säkerhetsåtgärder, så att piloten därigenom inte tillåts flyga.
2. Nätverksförvaltaren ska på grundval av en analys av färdplaner regelbundet tillställa kommissionen och medlemsstaterna rapporter om tillämpningen av artikel 3d.”
Genomförandebeslut 2019/709
6 Eurocontrol utsågs till nätverksförvaltare för perioden 2020–2029 med stöd av artikel 1.1 och 1.2 i genomförandebeslut 2019/709, jämförd med artikel 7 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/317 av den 11 februari 2019 om inrättande av ett prestations- och avgiftssystem i det gemensamma europeiska luftrummet och om upphävande av genomförandeförordningarna (EU) nr 390/2013 och (EU) nr 391/2013 (EUT L 56, 2019, s. 1).
Bakgrund till tvisten
7 Bakgrunden till tvisten, som det redogörs för i punkterna 2–17 i det överklagade beslutet, kan sammanfattas som följer.
8 Global 8 Airlines är ett aktiebolag bildat enligt kirgizisk rätt. Det är ett kommersiellt flygbolag som är inskrivet i Republiken Kirgizistans företagsregister, av vilket framgår att bolaget ägs av en fysisk person, D.L., och leds av en annan fysisk person, U.M., vilka båda är lettiska medborgare.
9 Den 28 februari 2022 antog Europeiska unionens råd, med stöd av artikel 29 FEU, beslut (Gusp) 2022/335 om ändring av beslut 2014/512/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 57, 2022, s. 4) och, med stöd av artikel 215 FEUF, förordning 2022/334. Detta skedde i syfte att kunna vidta en rad restriktiva åtgärder som bland annat avsåg stängning av unionens luftrum för vissa kategorier av luftfartyg.
10 Genom två beslut av den 9 september 2022 respektive den 20 februari 2023 godkände styrelsen för Global 8 Airlines inköp av två flygplan (tillverkarens serienummer: RB274 och RB120) (nedan kallade de två flygplanen). Flygplanen köptes av ett ryskt bolag som ägdes till fullo av ryska medborgare.
11 De två flygplanen registrerades i Republiken Kirgizistans företagsregister såsom tillhörande Global 8 Airlines den 12 september 2022 (registreringsnummer: EX-88012) respektive den 9 mars 2023 (registreringsnummer: EX-88011).
12 Sedan inskrivningen i företagsregistret har flygplanet med registreringsnummer EX-88012 utfört flera flygningar, bland annat mellan Ryssland och flygplatser i unionen. För flygplanet med registreringsnummer EX-88011 finns inga uppgifter om registrerade flygningar.
13 Den 24 februari 2023 lämnade Global 8 Airlines in en färdplan för flygplanet med registreringsnummer EX-88012 till Eurocontrol avseende en flygning mellan Augsburg (Tyskland) och Budapest (Ungern). Eurocontrol avvisade denna färdplan samma dag genom ett automatiserat meddelande.
14 Den 15 mars 2023 vände sig Global 8 Airlines via e‑post till Eurocontrol för att få förklaringar kring det automatiserade meddelandet.
15 Genom e‑postmeddelande av den 20 mars 2023 informerade Eurocontrol Global 8 Airlines om att flygplanet med registreringsnummer EX-88012 fanns med i en förteckning över luftfartyg som omfattas av artikel 3d i förordning nr 833/2014 och som är belagda med flygförbud (nedan kallad den aktuella förteckningen). Eurocontrol angav även att organisationen hade fått denna förteckning från kommissionen. Eurocontrol uppmanade bolaget att vända sig till kommissionen via dess funktionsbrevlåda, som handhas av kommissionens generaldirektorat för mobilitet och transport (nedan kallat DG MOVE), om det ville begära att dess flygplan skulle avföras från den aktuella förteckningen.
16 Den 21 mars 2023 vände sig Global 8 Airlines till kommissionen, via e‑post till nämnda funktionsbrevlåda, för att klargöra sin ståndpunkt och för att, i allt väsentligt, få till stånd en omprövning av bolagets ställning. Bolaget begärde bland annat att flygförbudet för de två flygplanen skulle upphävas och att de skulle tas bort från den aktuella förteckningen samt att kommissionen skulle översända uppdaterad information om bolaget till Eurocontrol. Global 8 Airlines begärde även att kommissionen, i förekommande fall, skulle underrätta bolaget om namnet på den nationella myndighet som var behörig att handlägga dess begäran om omprövning.
17 Genom e‑postmeddelande av den 28 mars 2023 informerade den anställda vid DG MOVE som handhar funktionsbrevlådan (nedan kallad den DG MOVE-anställda) Global 8 Airlines om att de två flygplanen var belagda med flygförbud enligt artiklarna 3c och 3d i förordning nr 833/2014. Han informerade även bolaget om att flygförbudet gällde tills vidare och redogjorde för skälen till förbudet.
18 Genom e‑postmeddelande av den 6 april 2023 svarade Global 8 Airlines den DG MOVE-anställda och lämnade ytterligare upplysningar om bolagets ställning.
19 Den 25 april 2023 underrättade den DG MOVE-anställda på nytt Global 8 Airlines om att det inte fanns något skäl som motiverade att de två flygplanen skulle avföras från den aktuella förteckningen.
Talan vid tribunalen och det överklagade beslutet
20 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 22 maj 2023 väckte Global 8 Airlines, med stöd av artikel 263 FEUF, talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.
21 Genom särskild handling, som inkom till tribunalens kansli den 15 september 2023, framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder med stöd av artikel 130.1 i tribunalens rättegångsregler. Till stöd för sin invändning åberopade kommissionen sex grunder (nedan kallade avvisningsgrunder). Den första avvisningsgrunden avsåg att det omtvistade beslutet inte existerade och, under alla omständigheter, inte exakt kunde identifieras. Den andra avvisningsgrunden avsåg att det omtvistade beslutet inte kunde bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, eftersom det, i förekommande fall, skulle anses utgöra en preliminär åtgärd som under alla omständigheter inte hade några bindande rättsverkningar i förhållande till Global 8 Airlines. Den tredje avvisningsgrunden avsåg att det omtvistade beslutet var att anse som ett beslut fattat enbart av medlemsstaterna. Den fjärde avvisningsgrunden avsåg att bolaget hade väckt talan om ogiltigförklaring av fel beslut och vid en domstol som saknade behörighet att pröva talan. Den femte avvisningsgrunden avsåg att talan inte hade väckts i rätt tid. Den sjätte avvisningsgrunden avsåg att ändamålet med talan hade förfallit, med hänsyn till det allmänna förbud för lufttrafikföretag registrerade i Republiken Kirgizistans företagsregister att bedriva verksamhet i unionen som hade införts av säkerhetsskäl.
22 Genom det överklagade beslutet avvisade tribunalen Global 8 Airlines talan, av det skälet att det omtvistade beslutet inte utgjorde en akt mot vilken talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF kan väckas.
Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
23 Genom beslut av domstolens ordförande av den 22 november 2024 tilläts Förbundsrepubliken Tyskland att intervenera i målet på kommissionens sida.
24 Global 8 Airlines har yrkat att domstolen ska
– förklara att överklagandet kan tas upp till prövning och att det är välgrundat,
– upphäva det överklagade beslutet i dess helhet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande.
25 Kommissionen har yrkat att domstolen ska
– avvisa överklagandet, alternativt lämna det utan bifall i dess helhet, och
– förplikta Global 8 Airlines att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande.
26 Förbundsrepubliken Tyskland har yrkat att domstolen ska
– avvisa överklagandet, alternativt lämna det utan bifall, och
– förplikta Global 8 Airlines att ersätta rättegångskostnaderna.
Prövning av överklagandet
27 Global 8 Airlines har till stöd för sitt överklagande i huvudsak åberopat tre grunder, vilka avser punkterna 34–55 i det överklagade beslutet. Den första grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig bestämning av saken i målet. Den andra grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av strukturen i förordning nr 833/2014. Den tredje grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig bedömning av unionsrätten såsom den tillämpas i praktiken av samtliga berörda aktörer. Domstolen finner att både den andra och den tredje grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att det omtvistade beslutet inte kan anses utgöra en akt mot vilken talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF kan väckas. Dessa grunder ska därför prövas tillsammans.
Huruvida överklagandet kan tas upp till prövning
Parternas argument
28 Kommissionen, med stöd av Förbundsrepubliken Tyskland, har gjort gällande att överklagandet ska avvisas.
29 Kommissionen har för det första gjort gällande att Global 8 Airlines inte med tillräcklig precision har angett vilka skäl i det överklagade beslutet som avses. För det andra anser kommissionen att Global 8 Airlines inte har anfört några argument som särskilt syftar till att visa att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i det överklagade beslutet. För det tredje har Global 8 Airlines enligt kommissionen inte motiverat sina påståenden om felaktiga bedömningar från tribunalens sida. Alternativt ska dessa påståenden i själva verket anses utgöra en begäran om att domstolen ska göra en fullständig omprövning av den ansökan som ingetts till tribunalen, vilket faller utanför domstolens behörighet i ett mål om överklagande.
30 Global 8 Airlines anser att överklagandet kan tas upp till prövning.
Domstolens bedömning
31 Av artikel 256.1 andra stycket FEUF, artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol samt artiklarna 168.1 d och 169.2 i domstolens rättegångsregler framgår att det i ett överklagande klart ska anges vilka punkter i det överklagade avgörandet som ifrågasätts och de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för yrkandet om att det ska upphävas, vid äventyr av att överklagandet avvisas helt eller i den del det avser den aktuella grunden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2025, ECB och kommissionen/Corneli, C‑777/22 P och C‑789/22 P, EU:C:2025:580, punkt 58 och där angiven rättspraxis).
32 Vad gäller det nu aktuella fallet gör domstolen följande bedömning. Global 8 Airlines har i sitt överklagande angett vilka punkter i det överklagade beslutet som bolaget anser innehålla felaktiga bedömningar från tribunalens sida, nämligen punkterna 39–55 i beslutet. Bolaget har vidare – visserligen på ett kortfattat men ändå tillräckligt begripligt sätt – redogjort för den felaktiga rättstillämpning som det anser att tribunalen gjorde i samband med sakbestämningen i målet och i samband med bedömningen av det omtvistade beslutet som en akt mot vilken talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF inte kan väckas. Global 8 Airlines har även angett skälen till att bolaget anser att det överklagade beslutet ska upphävas.
33 Vid sådana förhållanden finner domstolen att överklagandet kan tas upp till prövning.
Prövning i sak
Den första grunden: Felaktig rättstillämpning i samband med sakbestämningen
– Parternas argument
34 Till stöd för den första grunden har Global 8 Airlines gjort gällande att bolagets talan vid tribunalen inte avsåg Eurocontrols avvisande av en färdplan som bolaget lämnat in, utan upptagandet av de två flygplanen i den aktuella förteckningen.
35 Kommissionen, med stöd av Förbundsrepubliken Tyskland, har bestritt vad Global 8 Airlines anfört i denna del och anser att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden.
– Domstolens bedömning
36 Vad gäller den första grunden kan följande konstateras. Av punkt 1 i det överklagade beslutet framgår att tribunalen bestämde saken i målet på så sätt att den utgjordes av ”Europeiska kommissionens beslut – vilket Global 8 Airlines underrättades om den 20 mars 2023 – om upptagande av två lätta affärsflygplan tillhörande bolaget i en förteckning över luftfartyg som omfattas av förbudet mot att landa på, starta från eller flyga över Europeiska unionens territorium enligt [förordning nr 2022/334]”.
37 Vidare framgår av en samlad läsning av punkterna 14, 37, 39, 48, 51 och 55 i det överklagade beslutet att det var detta beslut som tribunalen lade till grund för sin prövning av frågan huruvida det i målet var fråga om akt mot vilken talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF kan väckas.
38 Det är i och för sig riktigt att det i punkterna 41, 42, 47 och 54 i det överklagade beslutet talas om Eurocontrols avvisande – på medlemsstaternas vägnar – av färdplaner som de berörda luftfartygsoperatörerna lämnat in i fall där den aktuella flygoperativa verksamheten skulle strida mot förbudet i artikel 3d i förordning nr 833/2014. Det som sägs i nämnda punkter ska dock anses ingå i en bedömning som tribunalen, i linje med i punkt 36 i det överklagade beslutet angiven rättspraxis, gjorde av det faktiska och rättsliga sammanhang i vilket det omtvistade beslutet antogs. Det anförda utgjorde därmed endast stöd för tribunalens bedömning att andra beslut som fattas i samband med behandling av de berörda luftfartygsoperatörernas färdplaner, och som är att anse som beslut fattade av medlemsstaterna, skulle kunna medföra bindande rättsverkningar som påverkar operatörernas rättsliga ställning och att en eventuell laglighetsprövning av beslut av detta slag som fattats inom ramen för genomförandet av artiklarna 3d och 3e i förordning nr 833/2014 därmed ska göras av medlemsstaternas domstolar.
39 Av det ovan anförda följer att tribunalen inte gjorde fel när den fann att saken i målet utgjordes av det beslut från kommissionen vars innehåll det redogjorts för i punkterna 1 och 36 ovan.
40 Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.
Den andra och den tredje grunden: Felaktig bedömning av det omtvistade beslutet som en akt mot vilken talan enligt artikel 263 FEUF inte kan väckas
– Parternas argument
41 Till utveckling av den andra och den tredje grunden har Global 8 Airlines gjort gällande att det i artikel 3d i förordning nr 833/2014 talas om ”luftfartyg som ägs eller chartras eller på annat sätt kontrolleras av ryska fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ”, vilket enligt bolaget kräver att det görs en separat rättslig bedömning av ägandet eller kontrollen av de luftfartyg som avses i denna artikel. Bolaget anser i synnerhet att det i artikeln använda uttrycket ska betraktas som ett självständigt och särskilt begrepp i förhållande till Eurocontrols tillhandahållande av flygledningstjänster, vilket nämns separat i artikel 3e i förordningen. Vid den separata rättsliga bedömning som ska göras utgör Eurocontrols roll som nätverksförvaltare nämligen endast en underordnad omständighet.
42 Enligt bolaget fattas det slutliga beslutet om det berörda luftfartygets exakta status av DG MOVE, medan medlemsstaterna och Eurocontrol endast genomför detta slutliga beslut inom ramen för sina befogenheter.
43 Kommissionen, med stöd av Förbundsrepubliken Tyskland, har gjort gällande att överklagandet är ogrundat.
44 Enligt kommissionen är upptagandet av flygplan i den aktuella förteckningen inte en fråga som kan bli föremål för en lagenlighetsprövning av tribunalen. Detta eftersom flygförbudet är direkt tillämpligt enligt artikel 3d i förordning nr 833/2014 och det inte ankommer på kommissionen, utan enbart på medlemsstaterna, att besluta om de åtgärder som krävs för att genomföra förordningen. Dessa genomförandeåtgärder vidtas sedan av Eurocontrol på medlemsstaternas vägnar.
45 Kommissionen anser således att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den fann att kommissionens beslut att uppta de två flygplanen i den aktuella förteckningen inte utgjorde ett beslut med bindande rättsverkningar. Sådana rättsverkningar följer enligt kommissionen endast av Eurocontrols avvisande – på medlemsstaternas vägnar – av individuella färdplaner som lämnats in till organisationen.
46 Därutöver har kommissionen anfört följande. Även om det anses att den aktuella förteckningen måste kunna bli föremål för en lagenlighetsprövning och att det är DG MOVE som fattar det slutliga beslutet om statusen för de flygplan som finns upptagna i denna förteckning, så skulle en ogiltigförklaring av ett sådant beslut inte påverka Global 8 Airlines rättsliga ställning. Detta eftersom en ogiltigförklaring av ett sådant beslut fattat av DG MOVE inte automatiskt skulle medföra att medlemsstaternas beslut om genomförandeåtgärder och Eurocontrols avvisande av den berörda färdplanen blev ogiltiga.
47 Förbundsrepubliken Tyskland delar kommissionens uppfattning att det i artikel 3d i förordning nr 833/2014 angivna flygförbudet är direkt tillämpligt och att Global 8 Airlines borde ha angripit avvisandet av bolagets färdplan och inte upptagandet av de två flygplanen i den aktuella förteckningen. Till skillnad från kommissionen anser Förbundsrepubliken Tyskland dock att en talan om ogiltigförklaring av avvisandet av en färdplan bör riktas mot Eurocontrol, som är den organisation som enligt artikel 3e i förordning nr 833/2014 har getts befogenhet att avvisa en färdplan som en luftfartygsoperatör har lämnat in om den aktuella flygoperativa verksamheten skulle strida mot flygförbudet i artikel 3d i förordningen.
– Domstolens bedömning
48 Enligt artikel 263 första stycket FEUF ska domstolen bland annat granska lagenligheten av sådana akter antagna av kommissionen samt unionens organ eller byråer som är avsedda att ha rättsverkan i förhållande till tredje man.
49 Enligt domstolens fasta praxis kan en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF väckas mot alla beslut eller åtgärder – oavsett form – som fattas eller vidtas av unionens institutioner, organ, kontor eller byråer och som är avsedda att ha bindande rättsverkningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 2022, Nord Stream 2/parlamentet och rådet, C‑348/20 P, EU:C:2022:548, punkt 62, och dom av den 10 februari 2026, WhatsApp Ireland/Europeiska dataskyddsstyrelsen, C‑97/23 P, EU:C:2026:81, punkterna 66 och 68 samt där angiven rättspraxis).
50 För att avgöra huruvida ett beslut eller en åtgärd har bindande rättsverkningar ska hänsyn tas till bland annat dess innebörd och avsikten hos den som fattat beslutet eller vidtagit åtgärden. Domstolen har i detta avseende uttalat att en bedömning utifrån innebörden förutsätter att det görs en prövning av beslutets eller åtgärdens rättsverkningar mot bakgrund av objektiva kriterier, såsom dess innehåll (nedan kallat innehållskriteriet). Vid denna prövning ska, i förekommande fall, hänsyn tas till beslutets eller åtgärdens sammanhang (nedan kallat sammanhangskriteriet) och de befogenheter som tillkommer den institution som fattat beslutet eller vidtagit åtgärden (nedan kallat befogenhetskriteriet), varvid dessa befogenheter inte ska beaktas på ett abstrakt sätt, utan som omständigheter som kan tjäna som vägledning vid den – centrala och oundgängliga – konkreta prövningen av beslutets eller åtgärdens innehåll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 maj 2021, ABLV Bank m.fl./ECB, C‑551/19 P och C‑552/19 P, EU:C:2021:369, punkterna 40 och 41, och dom av den 10 februari 2026, WhatsApp Ireland/Europeiska dataskyddsstyrelsen, C‑97/23 P, EU:C:2026:81, punkt 67 och där angiven rättspraxis).
51 Det är i ljuset av ovan i punkterna 49 och 50 angiven rättspraxis som det ska prövas huruvida det var korrekt av tribunalen att bedöma det omtvistade beslutet som en akt mot vilken talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF inte kan väckas.
52 Vad först gäller tribunalens bedömning av det omtvistade beslutets innebörd, ska det påpekas att tribunalen inte gjorde någon konkret prövning av innehållet i detta beslut. Detta trots att tribunalen redogjorde för innehållskriteriet i punkterna 36 och 37 i det överklagade beslutet och uttryckligen nämnde det i punkt 53, där den redovisade resultatet av sin prövning. Däremot kan det konstateras att tribunalen avgjorde frågan om det omtvistade beslutets angripbarhet mot bakgrund av andra objektiva kriterier, nämligen sammanhangskriteriet och befogenhetskriteriet, vilka snarare utgör omständigheter som kan tjäna som vägledning för den konkreta prövningen av ett besluts innehåll.
53 I punkt 39 i det överklagade beslutet redogjorde tribunalen nämligen för skälen till att den inte kunde godta Global 8 Airlines ståndpunkt att det var möjligt att anse att kommissionen hade fattat beslutet om det flygförbud som avses i artikel 3d i förordning nr 833/2014 genom att uppta bolagets flygplan i den aktuella förteckningen. Tribunalen utvecklade dessa skäl i punkterna 40–48 i det överklagade beslutet, av vilka framgår att det var fråga om skäl som avsåg det omtvistade beslutets rättsliga sammanhang och kommissionens samt Eurocontrols och dess medlemsstaters respektive befogenheter snarare än innehållet i det omtvistade beslutet.
54 För fullständighetens skull vill domstolen nämna ett ytterligare skäl till att det var fel av tribunalen att inte göra en konkret prövning utifrån innehållskriteriet. Avsaknaden av en sådan prövning innebar att fanns förutsättningar för att bifalla den första avvisningsgrund som kommissionen hade åberopat, det vill säga att det omtvistade beslutet inte existerade eller i vart fall inte kunde identifieras. Genom att i punkterna 34–55 i det överklagade beslutet göra en prövning av kommissionens andra avvisningsgrund – det vill säga att det omtvistade beslutet inte var angripbart enligt artikel 263 FEUF – får tribunalen nämligen anses, på ett underförstått men otvetydigt sätt, ha underkänt den första avvisningsgrunden och således utgått från antagandet att det omtvistade beslutet existerade.
55 Domstolen finner därmed att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den underlät att göra en konkret prövning av innehållet i det omtvistade beslutet, trots att en sådan prövning är central och oundgänglig för att kunna avgöra huruvida ett beslut är angripbart enligt artikel 263 FEUF.
56 Härtill kommer att det är utrett att det omtvistade beslutet inte hade tillförts akten i målet vid tribunalen genom parternas försorg och att tribunalen inte vidtog någon åtgärd för processledning som förelade parterna att inkomma med detta beslut. Global 8 Airlines tredje grund i målet vid tribunalen var utformad just som en begäran om att tribunalen, som en åtgärd för processledning, skulle förelägga kommissionen att förete samtliga handlingar avseende det omtvistade beslutet i den del de avsåg bolaget, men denna grund prövades aldrig då tribunalen biföll kommissionens ansökan om att den skulle meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att pröva själva saken.
57 I och med att det förelåg en skyldighet för tribunalen att göra en konkret prövning av innehållet i det omtvistade beslutet, kunde den dock inte underlåta att begära att kommissionen, som påstods ha antagit detta beslut, skulle förete detta beslut.
58 Tribunalen ska därmed anses ha gjort en felaktig rättstillämpning genom att företa en prövning av huruvida det omtvistade beslutet var angripbart enligt artikel 263 FEUF utan att först ha förelagt kommissionen att förete detta beslut.
59 Domstolen konstaterar därefter att tribunalen, i punkt 48 i det överklagade beslutet, kom fram till slutsatsen att det omtvistade beslutet inte hade några bindande rättsverkningar som påverkade bolagets rättsliga ställning efter att i punkterna 40–47 ha gjort en prövning av beslutet utifrån sammanhangskriteriet (beslutets rättsliga sammanhang) och befogenhetskriteriet.
60 I punkterna 40–48 i det överklagade beslutet fann tribunalen, i huvudsak, följande. Bindande rättsverkningar som påverkar bolagets rättsliga ställning kan följa av det i artikel 3d i förordning nr 833/2014 angivna flygförbudet, vilket har allmän giltighet och vars bestämmelser ska genomföras av medlemsstaterna. Sådana rättsverkningar kan även följa av individuella åtgärder som vidtas för att genomföra flygförbudet och, närmare bestämt, av avvisandet av enskilda luftfartygsoperatörers färdplaner, vilket är en fråga där beslutsbefogenheten ligger hos medlemsstaterna, men utövas på deras vägnar av Eurocontrol, i enlighet med artikel 3e i förordningen.
61 Det var däremot enligt tribunalen inte möjligt att betrakta ett ”flygförbud” av i artikel 3d i förordningen angivet slag – som har bidande rättsverkningar i förhållande till tredje man – som ett beslut fattat av kommissionen. I detta avseende anförde tribunalen följande i punkterna 45–48 i det överklagade beslutet. Kommissionen har upprättat den aktuella förteckningen i samråd med Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet (Easa) och med hjälp av medlemsstaternas myndigheter. Kommissionens roll i arbetet med förteckningen har därmed varit begränsad till att samordna flödet av information från olika källor om luftfartyg som kontrolleras eller chartras av ryska personer eller enheter och på vilka flygförbudet i artikel 3d i förordningen kan vara tillämpligt. Detta i syfte att underlätta genomförandet av nämnda artikel.
62 Tribunalen angav närmare, i punkt 47 i det överklagade beslutet, att det framgår av artikel 3d i förordning nr 833/2014 att kommissionen inte har befogenhet att belägga luftfartyg som omfattas av denna artikel med flygförbud och att kommissionens roll att sammanställa och sprida information således innebär att den endast bistår medlemsstaterna vid fullgörandet av deras uppgifter, vilket i sin tur innebär att det är medlemsstaterna som fattar samordnade beslut om behandling av färdplaner som enskilda luftfartygsoperatörer lämnar in. Av detta drog tribunalen den slutsatsen att varken upprättandet av den aktuella förteckningen eller, än mindre, upptagandet av enskilda flygplan i denna förteckning kan anses utgöra ett beslut fattat av kommissionen – eller på dess vägnar – som har bindande rättsverkningar som påverkar Global 8 Airlines rättsliga ställning.
63 Domstolen gör i denna del följande bedömning. För det första ska det, vad gäller sammanhangskriteriet, påpekas att varken den omständigheten att bestämmelserna i artikel 3d i förordning nr 833/2014 har allmän giltighet eller konstaterandet att dessa bestämmelser kan innefatta genomförandeåtgärder som ska vidtas av de behöriga nationella myndigheterna – bland annat inom ramen för behandlingen av färdplaner från enskilda luftfartygsoperatörer som omfattas av flygförbudet i denna artikel – utgör omständigheter som gör det möjligt att utesluta att det omtvistade beslutet utgör en akt mot vilken talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF kan väckas. Dessa omständigheter hindrar nämligen inte att den av kommissionen, i samråd med Easa och med hjälp av medlemsstaterna, inrättade ordningen för samordning av flödet av information från olika källor om luftfartyg som kontrolleras eller chartras av ryska personer eller enheter skulle kunna ge upphov till beslut på unionsnivå med bindande rättsverkningar som rör upptagandet av luftfartyg tillhörande enskilda luftfartygsoperatörer i förteckningen över luftfartyg som omfattas av det i artikel 3d i förordningen angivna flygförbudet, vilka skulle kunna vara att anse som beslut fattade av kommissionen.
64 I artiklarna 3d och 3e i förordningen föreskrivs visserligen inte uttryckligen att det ankommer på kommissionen att utifrån det så kallade kontrollkriterium som avses i artikel 3d bedöma vilken kontroll ryska fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ utövar över luftfartygsoperatörer och att fatta beslut om att ta upp de berörda enskilda luftfartygsoperatörerna i den aktuella förteckningen. Faktum kvarstår dock att första meningen i artikel 3e.1 i förordningen ger vid handen att det, i samband med genomförandet av artikel 3d, är tänkt att kommissionen ska ha om än inte genomförandebefogenheter, så i alla fall vissa ansvarsuppgifter, eftersom det i den första meningen anges att ”[d]en nätverksförvaltare som kommissionen har utsett i enlighet med genomförandebeslut [2019/709] ska bistå kommissionen och [medlemsstaterna] i säkerställandet av att artikel 3d tillämpas och efterlevs”. Det framgår dessutom av en samlad läsning av båda meningarna i punkt 1 i artikel 3e i förordningen att dessa ansvarsuppgifter för kommissionen är knutna till de uppgifter som Eurocontrol enligt samma artikel ska ansvara för i egenskap av nätverksförvaltare, bland vilka särskilt ingår att avvisa färdplaner som luftfartygsoperatörerna lämnat in i fall där den aktuella flygoperativa verksamheten inom unionens territorium skulle strida mot förordningen.
65 Av detta följer att tribunalen inte kunde lägga det omtvistade beslutets rättsliga sammanhang till grund för bedömningen av detta beslut som en akt mot vilken talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF inte kan väckas.
66 I artikel 291.2 FEUF föreskrivs för övrigt just att genomförandebefogenheter ska tilldelas kommissionen eller rådet – på i bestämmelsen angivna villkor – i fall där det krävs enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter. Domstolen har slagit fast att artikel 215 FEUF inte utgör hinder för att en med stöd av denna artikel antagen förordning om restriktiva åtgärder tilldelar – på de villkor som anges i artikel 291.2 FEUF – kommissionen eller rådet genomförandebefogenheter som omfattar både att utarbeta tillämpningsföreskrifter och att tillämpa regler i enskilda fall med stöd av beslut eller åtgärder med individuell räckvidd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet, C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkterna 34–36). I artikel 3d i förordning nr 833/2014 föreskrivs ett förbud för alla luftfartyg som omfattas av de där angivna kriterierna att ”landa på, starta från eller flyga över unionens territorium”. För att genomföra denna artikel erfordras således sådana enhetliga villkor för genomförande på unionsnivå.
67 För det andra ska det, vad gäller befogenhetskriteriet, påpekas att i motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 47 i det överklagade beslutet, så utgör konstaterandet att kommissionen saknar befogenhet att belägga luftfartyg på vilka artikel 3d i förordning nr 833/2014 är tillämplig med flygförbud inte en omständighet som gör det möjligt att utesluta att ett beslut med bindande rättsverkan – i form av att luftfartyg som tillhör enskilda luftfartygsoperatörer beläggs med flygförbud – har fattats av kommissionen eller på dess vägnar.
68 Om tribunalens synsätt i nämnda punkt 47 följdes, skulle detta nämligen leda till att beslut fattade på unionsnivå, beträffande vilka det görs gällande att de är rättsstridiga på grund av att den institution som fattat det aktuella beslutet inte haft befogenhet att göra det, undantas från unionsdomstolens laglighetsprövning. Enligt detta synsätt medför ju själva avsaknaden av beslutsbefogenhet att det aktuella beslutet inte kan anses utgöra en akt mot vilken talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF kan väckas. Ett sådant resultat är dock inte förenligt med systematiken i artikel 263 FEUF, i vilken det i andra stycket föreskrivs att domstolen enligt denna artikel ska vara behörig att pröva bland annat talan som väckts med anledning av ”bristande behörighet”.
69 För det tredje ska det, vad gäller sammanhangskriteriet, påpekas att tribunalen, i punkterna 50–52 i det överklagade beslutet, prövade vad Global 8 Airlines i detta avseende hade anfört angående det ”faktiska agerandet” från DG MOVE:s sida samt från Eurocontrols och Förbundsrepubliken Tysklands sida. Tribunalen gjorde närmare bestämt en bedömning av de e‑postmeddelanden som den DG MOVE-anställda hade skickat via funktionsbrevlådan den 28 mars och den 25 april 2023 (intagna som bilaga A.2 respektive bilaga A.4 till bolagets ansökan till tribunalen). I punkt 49 i det överklagade beslutet slog tribunalen dock fast att vad bolaget anfört i detta avseende inte föranledde någon annan bedömning än den som gjorts i punkt 48 i beslutet, det vill säga att det omtvistade beslutet inte hade några bindande rättsverkningar som påverkade bolagets rättsliga ställning.
70 Det framgår dock, i motsats till vad som anges i punkt 50 i det överklagade beslutet, att det i de e‑postmeddelanden som den DG MOVE-anställda skickade via funktionsbrevlådan hänvisas till ”beslut” från bland annat kommissionen. Dessa meddelanden ger därmed stöd för uppfattningen att de förklaringar som denna anställda vid kommissionen lämnade beträffande skälen till upptagandet och bibehållandet av bolagets två flygplan i den aktuella förteckningen berodde på att det i fråga om upptagandet av nämnda flygplan i den aktuella förteckningen fanns en enhetlig och samordnad ståndpunkt som antagits på unionsnivå, vilket innebär att den kan vara att anse som en ståndpunkt antagen av kommissionen.
71 Det framgår nämligen av e‑postmeddelandena från den DG MOVE-anställda av den 28 mars och den 25 april 2023 (intagna som bilaga A.2 respektive bilaga A.4 till Global 8 Airlines ansökan till tribunalen), vilka avses i punkterna 50 och 51 i det överklagade beslutet, att den DG MOVE-anställda tog på sig att, via funktionsbrevlådan, svara på bolagets begäran om upplysningar och dess begäran om omprövning avseende de två flygplanen. I sina svar underrättade denna anställda vid kommissionen Global 8 Airlines om skälen till att bolagets flygplan hade tagits upp i den aktuella förteckningen och om att respektive begäran avslogs.
72 Det ska i detta avseende påpekas att DG MOVE i sitt e‑postmeddelande av den 28 mars 2023 använder uttryck som ”we have examined” (vi har undersökt), ”[t]he following has been established” (följande är utrett), ”we see no other option to continuté with grounding of the aircraft” (vi ser inget annat alternativ än att bibehålla flygförbudet för de två flygplanen). Vidare innehåller e‑postmeddelandet från DG MOVE av den 25 april 2023 uttryck som ”we (and the relevant [M]ember States) normally base our decisions” (vi (och de berörda medlemsstaterna) grundar i allmänhet våra beslut) och ”we see no reason to lift the ban on these two aircrafts” (vi ser ingen anledning att upphäva flygförbudet för dessa två flygplan).
73 Dessa e‑postmeddelanden antyder således att kommissionen, ensam eller tillsammans med medlemsstaterna, var ansvarig för vidtagandet av de restriktiva åtgärderna mot Global 8 Airlines, vad gäller både upptagandet och bibehållandet av de två flygplanen i den aktuella förteckningen.
74 Denna bedömning vinner stöd av det i punkterna 14 och 52 i det överklagade beslutet omtalade e‑postmeddelandet av den 20 mars 2023 (intaget som bilaga A.1 till bolagets ansökan till tribunalen), i vilket Eurocontrol, såsom nätverksförvaltare, svarade på bolagets begäran om förtydliganden angående avvisandet av färdplanen för flygplanet med registreringsnummer EX-88012. Eurocontrol angav i sitt svar att det fanns en förteckning över luftfartyg som omfattas av artikel 3d i förordning nr 833/2014 och att organisationen hade fått sig tillsänd denna förteckning av kommissionen. Eurocontrol uppmanade vidare Global 8 Airlines att vända sig till kommissionen via den funktionsbrevlåda som handhas av DG MOVE, om bolaget ville begära att dess flygplan skulle tas bort från förteckningen.
75 Denna bedömning vinner även stöd av det i punkterna 31 och 52 i det överklagade beslutet omtalade e‑postmeddelandet från Bundesministerium für Digitales und Verkehr (Federala ministeriet för digitalisering och transport, Tyskland) av den 31 juli 2023 (intaget som bilaga C.2 till bolagets yttrande över kommissionens invändning om rättegångshinder). Detta meddelande utgjorde svar på ett e‑postmeddelande från bolaget angående möjligheten att fysiskt få tillgång till de två flygplanen för att utföra underhållsarbete. I nämnda e‑postmeddelande av den 31 juli 2023 angav ministeriets företrädare nämligen att han redan hade kontaktat kommissionen för att få ytterligare klargöranden om ägarförhållandena kring de två flygplanen och om upptagandet av dem i den aktuella förteckningen.
76 De nu angivna e‑postmeddelandena från Eurocontrol och de tyska myndigheterna ger således stöd för bedömningen att kommissionen hade en framträdande roll vid upptagandet av de två flygplanen bland de luftfartyg som är belagda med flygförbud enligt artikel 3d i förordning nr 833/2014.
77 I detta avseende medgav kommissionen, som svar på en fråga från domstolen vid den muntliga förhandlingen, att Eurocontrol inte har något utrymme att avvika från medlemsstaternas instruktioner vad gäller behandlingen av färdplaner för luftfartyg som är belagda med flygförbud enligt artikel 3d i förordning nr 833/2014. Det kan konstateras att det tvärtom är så att Eurocontrol – med förbehåll för de undantag som föreskrivs i artikel 3d.3 i förordningen – är skyldig att avvisa färdplaner som lämnats in av enskilda luftfartygsoperatörer om den aktuella flygoperativa verksamheten på unionens territorium skulle strida mot nämnda förbud. Detta framgår av artikel 3e.1 andra meningen i förordningen.
78 Det nu sagda innebär följande. Beslutet att ta upp de två flygplanen i den aktuella förteckningen utgör ett slutgiltigt fastställande av kommissionens ståndpunkt och är därmed att anse som ett beslut fattat av kommissionen. Eurocontrol saknade möjlighet att avvika från detta beslut vid handläggningen av de färdplaner som Global 8 Airlines hade lämnat in och beslutet har således bindande rättsverkningar åtminstone för Eurocontrol.
79 Domstolen konstaterar således, i likhet med vad generaladvokaten i huvudsak har påpekat i punkt 73 i sitt förslag till avgörande, att angivandet, i den aktuella förteckningen, av namnen på de luftfartygsoperatörer som är belagda med flygförbud, och vars färdplaner därmed kan komma att avvisas, utgör en åtgärd som har en självständig innebörd och som har direkta bindande rättsverkningar i förhållande till tredje man.
80 Vid sådana förhållanden finner domstolen att en närmare undersökning av det faktiska sammanhang i vilket det omtvistade beslutet ingår motsäger vad tribunalen slog fast i punkterna 49–52 i det överklagade beslutet. Vid en sådan undersökning framgår nämligen att det skriftliga processmaterial som tribunalen lade till grund för sin prövning ger stöd åt slutsatsen att det omtvistade beslutet kan vara att anse som ett beslut genom vilket kommissionen slutgiltigt har tagit ställning till saken, det vill säga upptagandet av de två flygplanen i den aktuella förteckningen.
81 Vad gäller punkterna 40–52 i det överklagade beslutet, där tribunalen gjorde en bedömning av det omtvistade beslutet utifrån sammanhangskriteriet (beslutets rättsliga sammanhang) och befogenhetskriteriet samt prövade vad Global 8 Airlines hade anfört angående det omtvistade beslutets faktiska sammanhang, finner domstolen således att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att den omständigheten att kommissionen inte har getts befogenhet att fatta ett beslut som särskilt avser att belägga luftfartyg upptagna i den aktuella förteckningen med flygförbud vägde tyngre än de omständigheter som bolaget hade lagt fram för att visa att kommissionen hade fattat ett beslut med bindande rättsverkningar i förhållande till tredje man i fråga om upptagandet av bolagets flygplan i förteckningen.
82 Därutöver vill domstolen ta upp vad tribunalen anförde i bland annat punkterna 35, 39, 48 och 53 i det överklagade beslutet, nämligen att det omtvistade beslutet inte har bindande rättsverkningar ”som påverkar bolagets rättsliga ställning”. Även om det antas att så är fallet, är detta inte en omständighet som föranleder någon annan bedömning än den som gjorts ovan i punkt 78.
83 För att fastställa huruvida ett beslut som inte är riktat till sökanden – såsom det nu aktuella omtvistade beslutet – har bindande rättsverkningar, och därmed kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF, är det nämligen inte nödvändigt att pröva frågan huruvida rättsverkningarna kan påverka sökandens rättsliga ställning. Denna fråga är ju endast relevant i samband med prövningen av huruvida sakprövningsförutsättningarna i artikel 263 fjärde stycket FEUF är uppfyllda, vilka innebär att den som är direkt och personligen berörd av en akt har rätt att, i fall där bestämmelsen är tillämplig, väcka talan om ogiltigförklaring av den aktuella akten. Ett besluts angripbarhet enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF ska således bedömas objektivt utifrån beslutets innebörd, och inte utifrån vem som angripit det (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 2022, Nord Stream 2/parlamentet och rådet, C‑348/20 P, EU:C:2022:548, punkt 63, dom av den 13 februari 2025, Swissgrid/kommissionen, C‑121/23 P, EU:C:2025:83, punkt 46, och dom av den 10 februari 2026, WhatsApp Ireland/Europeiska dataskyddsstyrelsen, C‑97/23 P, EU:C:2026:81, punkt 68).
84 Det kan därmed konstateras att tribunalen, i punkterna 35, 39, 48 och 53 i det överklagade beslutet, redogjorde för och tillämpade ett felaktigt rättsligt kriterium, nämligen kriteriet som går ut på att pröva huruvida det aktuella beslutet har bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att klart förändra dennes rättsliga ställning. Tribunalen gjorde därigenom en felaktig rättstillämpning bestående i att den förväxlade de krav som gäller enligt första stycket i artikel 263 FEUF med de som gäller enligt fjärde stycket i denna artikel.
85 Mot bakgrund av det ovan anförda finner domstolen att överklagandet ska bifallas såvitt avser den andra och den tredje grunden och att det överklagade beslutet ska upphävas.
Prövning av talan vid tribunalen
86 Enligt artikel 61 i stadgan för Europeiska unionens domstol kan domstolen, om den upphäver tribunalens avgörande, antingen återförvisa målet till tribunalen för avgörande, eller själv slutligt avgöra målet, om detta är färdigt för avgörande.
87 I förevarande fall finner domstolen att målet är färdigt för avgörande i den del som avser den första, den andra och den tredje grunden som kommissionen åberopat till stöd för sin invändning om rättegångshinder i målet vid tribunalen. Dessa tre avvisningsgrunder avsåg att det omtvistade beslutet inte existerade och att det inte utgjorde en akt mot vilken talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF kan väckas och inte heller i den bestämmelsens mening var att anse som ett beslut fattat av kommissionen.
88 Vad närmare gäller den av kommissionen vid tribunalen framställda andra avvisningsgrunden, det vill säga att det omtvistade beslutet inte utgjorde en akt mot vilken talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF kan väckas, framgår det av det som anförts ovan i punkt 50 att prövningen av denna grund kräver att det görs en bedömning av beslutets rättsverkningar, särskilt mot bakgrund av dess konkreta innehåll. Det är dock utrett att det omtvistade beslutet inte hade tillförts akten i målet vid tribunalen genom parternas försorg och att tribunalen under målets handläggning inte förelade parterna att förete det.
89 Vid dessa förhållanden beslutade domstolen den 10 september 2025, med stöd av artikel 62.1 i rättegångsreglerna, att vidta en åtgärd för processledning. Denna bestod i att kommissionen uppmanades att förete vissa handlingar och att skriftligen besvara en fråga från domstolen. Kommissionen uppmanades att förete ett utdrag ur det omtvistade beslutet, i den del det avsåg de två flygplanen, eller, om detta beslut inte existerade, den aktuella förteckningen, som kommissionen hade skickat till Eurocontrol och som omtalas i Eurocontrols e‑postmeddelande av den 20 mars 2023.
90 Kommissionen efterkom denna åtgärd för processledning genom skrivelse av den 7 oktober 2025. I sitt svar angav kommissionen att något ”beslut” inte existerade och bifogade ett utdrag ur den aktuella förteckningen, vilket enligt kommissionen dock inte hade karaktären av ett ”beslut”.
91 Därefter gavs parterna, vid den muntliga förhandlingen den 17 december 2025, möjlighet till ett kontradiktoriskt meningsutbyte angående de sak- och rättsfrågor som är relevanta för bedömningen av det omtvistade beslutets angripbarhet enligt artikel 263 FEUF. Mot denna bakgrund finner domstolen att den förfogar över de uppgifter som krävs för att slutligt avgöra målet i den del som avser den av kommissionen vid tribunalen framställda andra avvisningsgrunden.
92 Till sitt svar på den ovannämnda åtgärden för processledning bifogade kommissionen ett icke-konfidentiellt utdrag ur den aktuella förteckningen, som innehåller posterna avseende de två flygplanen. Båda posterna har följande lydelse:
”22.02.2023: [Kommissionens] beslut att uppta luftfartyget på den bekräftade förteckningen, på grundval av bevis som de tyska myndigheterna samlat in i samband med inspektion och av andra källor; Global 8 Airlines … tillhandahåller passagerartjänster, organiserade flygningar från Ryssland via Minsk till EU; inom Ryssland, inom EU. Den aktuella flygoperativa verksamheten strider även mot [den så kallade] säkerhetslistans regler …”
93 I nämnda utdrag ur den aktuella förteckningen hänvisas uttryckligen till ett ”beslut” fattat av ”kommissionen” den ”22 februari 2023”, angående upptagandet av de två flygplanen i förteckningen. Av detta beslut framgår på vilka grunder dessa flygplan upptagits i förteckningen, eftersom det redogörs för de specifika och konkreta skälen till att just dessa två flygplan ska omfattas av restriktiva åtgärder.
94 Det framgår således både av nämnda utdrag, i vilket det hänvisas till det omtvistade beslutet, och av ovan i punkterna 59–80 angivna skäl att det är fråga om ett beslut som har bindande rättsverkningar i förhållande till tredje man, oberoende av huruvida detta beslut klart har förändrat Global 8 Airlines rättsliga ställning.
95 Vad gäller det som kommissionen gjorde gällande vid förhandlingen vid domstolen om att kommissionskollegiet inte har antagit något ”beslut” om att belägga just de två flygplanen med flygförbud med stöd av artikel 3d i förordning nr 833/2014, räcker det att påpeka att det följer av fast rättspraxis att den omständigheten att ett beslut inte har formen av ett formellt kommissionsbeslut inte är avgörande för frågan huruvida det ska anses utgöra en akt mot vilken talan enligt artikel 263 FEUF kan väckas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9, och dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen, C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkterna 44 och 59).
96 Kommissionens invändning om rättegångshinder ska således lämnas utan bifall såvitt avser den andra avvisningsgrunden, som rör att det omtvistade beslutet inte utgör en akt mot vilken talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF kan väckas. Detta innebär i sin tur att kommissionens invändning ska lämnas utan bifall även såvitt avser den första avvisningsgrunden, som rör att det omtvistade beslutet inte existerar eller i vart fall inte kan identifieras, samt såvitt avser den tredje avvisningsgrunden, som rör att det omtvistade beslutet är att anse som ett beslut fattat av medlemsstaterna, och inte av kommissionen, och att de påstådda verkningarna av beslutet därmed inte kan tillskrivas kommissionen.
97 Domstolen finner däremot att målet inte är färdigt för avgörande vad gäller den fjärde, den femte och, till viss del, den sjätte avvisningsgrunden som åberopats av kommissionen. Detsamma gäller frågan om sakprövningsförutsättningarna i artikel 263 fjärde stycket FEUF och frågan huruvida kommissionen haft befogenhet att fatta det omtvistade beslutet. Dessa aspekter av målet innefattar nämligen rättsliga och faktiska bedömningar som tribunalen inte gjorde i det överklagade beslutet, och dessa aspekter har inte varit föremål för diskussion mellan parterna i målet vid domstolen.
98 Vad närmare gäller den sjätte avvisningsgrunden kan följande konstateras. Tribunalen prövade här endast kommissionens påstående att ändamålet med talan hade förfallit med hänsyn till det av säkerhetsskäl införda allmänna förbudet för lufttrafikföretag registrerade i Republiken Kirgizistans företagsregister att bedriva verksamhet i unionen, enligt kommissionens förordning (EG) nr 1543/2006 av den 12 oktober 2006 om ändring av förordning (EG) nr 474/2006 om upprättande av en gemenskapsförteckning enligt kapitel II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 över de lufttrafikföretag som har belagts med verksamhetsförbud i gemenskapen, ändrad genom förordning (EG) nr 910/2006 (EUT L 283, 2006, s. 27). Av punkt 34 i det överklagade beslutet framgår att tribunalen fann att det saknades fog för detta påstående, vilket dock inte innebär att den ska anses ha prövat samtliga aspekter av denna avvisningsgrund.
99 Vad gäller den fjärde och den femte avvisningsgrunden kan följande konstateras. Tribunalen prövade inte vad kommissionen anfört om att bolaget hade väckt talan mot fel beslut och vid en domstol som saknade behörighet att pröva den. Inte heller prövade den kommissionens påstående att talan under alla omständigheter – även om den skulle anses ha väckts mot rätt beslut – skulle avvisas på grund av att den inte väckts i rätt tid.
100 En annan fråga som tribunalen inte prövade var sakprövningsförutsättningarna i artikel 263 fjärde stycket FEUF, vilka utgör ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas och som det ankommer på unionsdomstolen att pröva när som helst, även ex officio (dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen, C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Tribunalen prövade inte heller Global 8 Airlines talan i sak, och den gjorde därmed bland annat inte någon prövning utifrån befogenhetskriteriet, vilket i sig utgör en grund avseende tvingande rätt (dom av den 14 december 2016, SV Capital/EBA, C‑577/15 P, EU:C:2016:947, punkt 32 och där angiven rättspraxis).
101 Domstolen finner därmed att kommissionens invändning om rättegångshinder ska lämnas utan bifall såvitt avser den första, den andra och den tredje grunden för invändningen och att målet i övrigt ska återförvisas till tribunalen.
Rättegångskostnader
102 Frågan om rättegångskostnader anstår, eftersom målet återförvisas till tribunalen.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:
1) Det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 29 april 2024, Global 8 Airlines/kommissionen (T ‑ 277/23, EU:T:2024:285), upphävs.
2) Den invändning om rättegångshinder som framställts av Europeiska kommissionen lämnas utan bifall såvitt avser den första, den andra och den tredje grunden för invändningen.
3) Målet i övrigt återförvisas till Europeiska unionens tribunal.
4) Frågan om rättegångskostnader anstår.
Underskrifter
* Rättegångsspråk: engelska.