Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 22 oktober 2026

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

JULIANE KOKOTT

föredraget den 22 oktober 2026( 1 )

Mål C ‑ 633/25

Caixa Geral de Depósitos, S.A.

mot

Autoridade Tributária e Aduaneira

(begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo (Högsta förvaltningsdomstolen, Portugal))

” Begäran om förhandsavgörande – Direkta skatter – Direktiv 90/435/EEG (moder- och dotterbolagsdirektivet) – Tillämpning på rent inhemska situationer – Överskjutande införlivande av ett direktiv – Dotterbolags utdelning av vinst till moderbolaget – Skattebefrielse på moderbolagets nivå – Undvikande av ekonomisk dubbelbeskattning – Kortaste tillåtna innehavstid för moderbolagets innehav av andelar i dotterbolaget ”

I. Inledning

1. Förevarande mål rör den mekanism som finns i Europeiska unionen för att undvika ekonomisk dubbelbeskattning av utdelning mellan ett moderbolag och dess dotterbolag. Därmed ges domstolen återigen tillfälle( 2 ) att tolka det viktiga direktivet 90/435/EEG( 3 ) (nedan kallat moder- och dotterbolagsdirektivet).

2. Bakgrunden är en tvist mellan en portugisisk bank, Caixa Geral de Depósitos, S.A (nedan kallat CGD), och den portugisiska skattemyndigheten, rörande i vilken mån inkomst från vissa utdelningar får dras av från bankens beskattningsbara resultat. Utdelningarna som CGD erhöll härrörde från olika bolag som också är etablerade i Portugal i deras egenskap av ”dotterbolag” till CGD.

3. Tvisten i detta sammanhang rör räckvidden av bestämmelsen om kortaste innehavstid för ett moderbolags innehav i de utdelande dotterbolagen i den mening som avses i artikel 3.2 andra strecksatsen i moder- och dotterbolagsdirektivet. Det står klart att denna kortaste tillåtna innehavstid är relevant för att fastställa CGD:s ställning som moderbolag. Det måste emellertid klargöras huruvida denna kortaste innehavstid dessutom är avgörande med avseende på varje enskild aktie för vilken CGD har erhållit utdelning, för att avdrag för dessa konkreta utdelningar ska kunna göras från CGD:s beskattningsunderlag.

4. Domstolens förhandsavgörande har betydelse även utöver förevarande mål av två skäl: För det första har moder- och dotterbolagsdirektivet en enorm praktisk betydelse för företagens verksamhet på den inre marknaden.( 4 ) I detta sammanhang är det särskilt viktigt att undvika ekonomiska snedvridningar till följd av dubbelbeskattning.

5. För det andra ger målet domstolen tillfälle att förfina den fasta praxis som funnits i över 36 år beträffande dess egen behörighet att avgöra förhandsfrågor avseende rent inhemska förhållanden (den så kallade Dzodzi-doktrinen( 5 )). Den konkreta anledningen är den portugisiska lagstiftarens ”överskjutande införlivande”( 6 ) av moder- och dotterbolagsdirektivet, genom vilket lagstiftaren har utvidgat direktivets bestämmelser till att även omfatta vissa inhemska förhållanden som egentligen inte är avsedda att omfattas av direktivet.

II. Anförda bestämmelser

A. Bestämmelser i unionsrätten

6. Tillämpningsområdet för moder- och dotterbolagsdirektivet definieras i artikel 1.1 i dess ursprungliga lydelse, vilken är tillämplig i förevarande mål, på följande sätt:

”Varje medlemsstat skall tillämpa detta direktiv

– på utdelning till bolag som är hemmahörande i denna stat från dotterbolag i andra medlemsstater,

– på utdelning från bolag som är hemmahörande i denna stat till moderbolag i andra medlemsstater.”

7. I artikel 3 i moder- och dotterbolagsdirektivet definieras begreppen moderbolag och dotterbolag på följande sätt:

”1. Vid tillämpningen av detta direktiv gäller följande:

a) Status som moderbolag skall i vart fall tillskrivas varje bolag i en medlemsstat som uppfyller de villkor som anges i artikel 2 och som innehar andelar motsvarande minst 25 % av kapitalet i ett bolag i en annan medlemsstat vilket uppfyller samma villkor,

b) Med ’dotterbolag’ skall avses ett bolag i vilket andelar innehas enligt a.

2. Utan hinder av punkt 1 skall medlemsstaterna ha möjlighet

– att genom bilateral överenskommelse ersätta kriteriet kapitalandel med röstandel,

– att inte tillämpa detta direktiv på bolag i medlemsstaten som inte under en oavbruten period av minst två år bibehåller ett innehav som kvalificerar dem som moderbolag eller på de bolag i medlemsstaten i vilka ett bolag från en annan medlemsstat inte bibehåller ett sådant innehav under en oavbruten period av minst två år.”

8. I artikel 4.1 i detta direktiv föreskrivs följande:

”Då ett moderbolag i denna sin egenskap tar emot utdelning från sitt dotterbolag, skall den stat där moderbolaget är hemmahörande, såvida inte dotterbolaget har trätt i likvidation, antingen

– avstå från att beskatta sådan utdelning, eller

– beskatta den men medge moderbolaget rätt att från den skatt det har att betala avräkna den på vinsten belöpande bolagsskatt som har erlagts av dotterbolaget liksom i förekommande fall den källskatt som i enlighet med undantagen i artikel 5 har tagits ut av den medlemsstat där dotterbolaget är hemmahörande, dock högst intill beloppet för motsvarande inhemska skatt.”

9. Detta kompletteras av följande föreskrift i artikel 5.1 i moder- och dotterbolagsdirektivet:

”Vinstutdelning från ett dotterbolag till moderbolaget skall, åtminstone om det senare innehar minst 25 % av kapitalet i dotterbolaget, vara befriad från källskatt.”

B. Anförda portugisiska bestämmelser

10. Såsom framgår av rubriken till artikel 46 i Código do Imposto sobre o Rendimento das Pessoas Coletivas (lagen om bolagsskatt, nedan kallad CIRC), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, reglerade nämnda bestämmelse ”Undanröjande av ekonomisk dubbelbeskattning vid utdelning”, och hade, i tillämpliga delar, följande lydelse:

”1. Vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten i handelsföretag eller bolag som är bildade enligt civillagstiftning och som har handelsföretagsform samt kooperativa och offentliga företag, som har sitt säte eller sin verkliga ledning i Portugal, ska avdrag göras för den inkomst som ingår i beskattningsunderlaget och som avser utdelad vinst, om följande villkor är uppfyllda:

…

c) Mottagaren har ett direkt innehav i det vinstutdelande bolagets kapital som inte understiger 10 procent eller vars anskaffningsvärde inte understiger 20 miljoner euro och mottagaren har haft detta innehav under en oavbruten period av ett år närmast före den dag då vinsten utdelades, eller, om innehavet har varat under kortare tid, det bibehålls så länge som krävs för att uppnå denna tidsperiod.

…

5. Vad som föreskrivs i punkt 1 ska även tillämpas om ett rättssubjekt med hemvist i Portugal i enlighet med vad som föreskrivs i nämnda punkt innehar andelar i ett rättssubjekt med hemvist i en annan medlemsstat i Europeiska unionen, förutsatt att de båda rättssubjekten uppfyller de villkor som föreskrivs i artikel 2 i direktiv 90/435/EEG…

…

7. Det avdrag som avses i punkt 1 ska endast avse 50 procent av de inkomster som ingår i beskattningsunderlaget och som avser utdelad vinst, om inget av villkoren i punkt 1 b och c är uppfyllda, samt beträffande inkomster som en delägare erhåller genom sin andel av den utdelning som lämnas, förutsatt att villkoret i punkt 1 a är uppfyllt i båda fallen

…”

III. Bakgrund och målet vid den nationella domstolen

11. CGD är en bank med säte i Portugal. CGD har etablerats i form av ett aktiebolag och är ett helt offentligägt bolag.

12. År 2005 lämnade CGD in en rättad deklaration för räkenskapsåret 2003 till den portugisiska skattemyndigheten. I den rättade deklarationen ansökte CGD om att från bankens skattepliktiga vinst i sin helhet få dra av de utdelningar som utbetalats till banken av fyra olika portugisiska bolag, i vilka den innehade andelar till ett anskaffningsvärde på mer än 30 000 000 euro vardera.( 7 )

13. År 2009 drog den portugisiska skattemyndigheten, efter att ha hört CGD, slutsatsen att CGD endast fick dra av 50 procent av dessa utdelningar från beskattningsunderlaget. Skattemyndigheten motiverade sitt beslut med att CGD inte hade innehaft de relevanta andelarna i sin helhet under minst ett års tid, vilket krävs enligt artikel 46.1 c CIRC. Därför är endast artikel 46.7 CIRC tillämplig. Denna bestämmelse tillåter enbart avdrag på 50 procent.

14. CGD har – hittills utan framgång – överklagat målet till de portugisiska förvaltningsdomstolarna, först genom att väcka talan om ogiltigförklaring i första instans vid Tribunal Tributário de Lisboa (Skattedomstolen i Lissabon, Portugal) och därefter genom överklagande till Tribunal Central Administrativo Sul (Södra centrala förvaltningsdomstolen, Portugal). För närvarande är tvisten anhängig i sista instans vid Supremo Tribunal Administrativo (Högsta förvaltningsdomstolen, Portugal), den hänskjutande domstolen.

IV. Begäran om förhandsavgörande och förfarandet vid EU-domstolen

15. Mot denna bakgrund beslutade Supremo Tribunal Administrativo (Högsta förvaltningsdomstolen, Portugal) genom dom av den 9 juli 2025 att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 46.1 c CIRC, i dess ovannämnda lydelse, tolkas i överensstämmelse med artikel 3 i direktiv 90/435/EEG? Om så är fallet, är en tolkning av nämnda artikel i lagen om inkomstskatt för juridiska personer enligt vilken systemet för undanröjande av dubbelbeskattning inte är tillämpligt på utdelningar från aktier som inte har ägts under minst ett år förenlig med denna unionsregel, trots att mottagaren av dessa utdelningar kan betraktas som ’moderbolag’ till det bolag som har delat ut vinst på grund av att den parallellt, under minst ett år före utdelningen, har ägt en andel till ett anskaffningsvärde av minst 20 000 000 euro i det bolag som har delat ut denna vinst?”

16. I målet vid domstolen har CGD, den portugisiska och den belgiska regeringen samt Europeiska kommissionen ingett skriftliga yttranden.

V. Rättslig bedömning

17. Innan jag går in på den hänskjutna frågan i sak (nedan avsnitt B), är det nödvändigt med några klargöranden beträffande domstolens behörighet (nedan avsnitt A).

A. Domstolens behörighet

18. Det står klart att förevarande mål rör en rent inhemsk situation som i sig inte omfattas av tillämpningsområdet för moder- och dotterbolagsdirektivet, eftersom det endast är portugisiska bolag som berörs. Det följer emellertid av artikel 1.1 i direktivet att direktivet endast är tillämpligt på vinstutdelning mellan moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater.

19. Portugal har dock gått för långt i sitt införlivande av bestämmelserna i moder- och dotterbolagsdirektivet, genom att utvidga räckvidden av direktivets mekanism för undvikande av ekonomisk dubbelbeskattning av utdelningar mellan moder- och dotterbolag till att även omfatta vissa rent inhemska situationer.

20. Mot denna bakgrund anser jag att domstolen, i enlighet med sin fasta praxis – den så kallade Dzodzi-doktrinen( 8 ) – är behörig att besvara tolkningsfrågan som hänskjutits. Detta följer av syftet med förfarandet för förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, nämligen att säkerställa en enhetlig tolkning av unionsbestämmelserna i alla medlemsstater.( 9 )

21. Även när det gäller rent inhemska förhållanden kan det nämligen finnas ett uppenbart intresse för unionens rättsordning att undvika framtida tolkningsavvikelser( 10 ) som kan medföra snedvridning av konkurrensen, diskriminering av landets egna medborgare eller skillnader i förfarandet i jämförbara fall.( 11 )

22. Enligt Dzodzi-doktrinen föreligger ett sådant unionsintresse när en medlemsstats nationella lagstiftning hänvisar till innehållet i en bestämmelse i unionsrätten för att ange vilka bestämmelser som är tillämpliga på en rent inhemsk situation.( 12 )

23. En sådan hänvisning måste inte vara uttrycklig. Det avgörande är i stället lagstiftarens avsikt, till exempel i samband med införlivandet av ett direktiv, och beslutet att behandla situationer som omfattas av direktivet och sådana som egentligen inte omfattas av direktivet – rent inhemska situationer – på samma sätt, varför lagstiftaren anpassat den nationella lagstiftningen för båda typerna av omständigheter till unionsrätten.( 13 ) I detta avseende är det också av betydelse huruvida domstolens svar är bindande för den hänskjutande domstolen,( 14 ) eftersom de svar som domstolen lämnar inte ska vara av rent rådgivande och icke-bindande karaktär.( 15 )

24. Oberoende av den exakta lydelsen av hänvisningen till unionsrätten är det vid en helhetsbedömning avgörande huruvida den nationella lagstiftarens haft för avsikt att på ett tydligt och bindande sätt reglera rent inhemska situationer på ett sätt som överensstämmer med unionsrätten. Det ankommer på den nationella domstolen att redogöra för de konkreta omständigheter som ”gör det möjligt att fastställa att de unionsrättsliga bestämmelserna … har blivit tillämpliga på ett direkt och ovillkorligt sätt”.( 16 )

25. Jag anser att detta skett i tillräcklig mån i förevarande mål. Den hänskjutande domstolen har i sitt beslut om hänskjutande, om än tämligen kortfattat, etablerat en entydig koppling till unionsrätten. För det första hänvisade den uttryckligen till domen i Leur-Bloem( 17 ) – en av de mest kända tillämpningarna av Dzodzi-doktrinen – och har därigenom angett att den känner sig bunden av domstolens tolkning av moder- och dotterbolagsdirektivet, även utanför dess egentliga tillämpningsområde. För det andra framgår det av vad den hänskjutande domstolen angett att den portugisiska lagstiftaren faktiskt har haft för avsikt att behandla vissa interna situationer på samma sätt som de som regleras enligt unionsrätten, även om lydelsen av artikel 46.1 c CIRC inte i sig innehåller någon uttrycklig hänvisning till direktivet. Slutligen har den hänskjutande domstolen uttryckligen kallat CGD för ”moderbolaget” i förhållande till de fyra portugisiska bolag från vilka CGD har erhållit de omtvistade utdelningarna. Den hänskjutande domstolen anser således att CGD i princip kan komma i åtnjutande av skatteförmånen i enlighet med artikel 4.1 första strecksatsen i moder- och dotterbolagsdirektivet.

26. Den portugisiska regeringen har‚ å sin sida, i sitt skriftliga yttrande till domstolen uttryckligen bekräftat att artikel 46.1 c CIRC (till skillnad från artikel 46.7 CIRC) inte endast syftade till att införliva moder- och dotterbolagsdirektivet med portugisisk rätt, utan även till att utvidga räckvidden av de unionsrättsliga bestämmelserna till att även omfatta rent inhemska fall.

27. Domstolen har nyligen dragit gränsen för sin behörighet inom ramen för Dzodzi-doktrinen( 18 ) på så sätt att det är avgörande att unionsbestämmelserna ”blivit tillämpliga genom en direkt och ovillkorlig hänvisning i nationell rätt utan att deras föremål eller räckvidd ändrats”.( 19 )Jag anser att den här gränsen inte har överskridits i förevarande mål.

28. Artikel 46.1 c CIRC utvidgar visserligen inte den skatteförmån som avses i artikel 4.1 första strecksatsen i moder- och dotterbolagsdirektivet till att generellt omfatta samtliga inhemska situationer, utan endast till att omfatta sådana mottagande bolag vars andel av kapitalet i ett utdelande bolag uppgår till minst 10 procent eller – alternativt – till ett anskaffningsvärde av minst 20 000 000 euro. Dessutom föreskrivs en kortaste innehavstid på ett år för andelarna.

29. I motsats till vad som tycks vara fallet vid en första anblick rör det sig emellertid inte om en ändring av föremålet för bestämmelserna i moder- och dotterbolagsdirektivet eller om en villkorlig hänvisning till dessa bestämmelser.( 20 ) Tvärtom har den nationella lagstiftaren därigenom endast fastställt de situationer utanför direktivets direkta tillämpningsområde, i vilka skattefördelen som föreskrivs i moder- och dotterbolagsdirektivet ska tillämpas i Portugal. Med andra ord definierar lagstiftaren vilka bolag i Portugal som, i rent inhemska situationer, ska betraktas som sådana moderbolag som kan komma i åtnjutande av den skatteförmån som föreskrivs i unionsrätten.

30. Ett sådant tillvägagångssätt följer redan av artikel 3 i moder- och dotterbolagsdirektivet.( 21 ) Artikel 3.1 a i nämnda direktiv föreskriver en minimiharmonisering och tillåter uttryckligen vissa avvikelser ”nedåt” med avseende på omfattningen av moderbolagets ägarandel i dotterbolaget, närmare bestämt tillåter den en lägre tröskel för moderbolagets kapitalinnehav i dotterbolaget. Dessutom ger artikel 3.2 andra strecksatsen i direktivet medlemsstaterna befogenhet att föreskriva en kortaste innehavstid på upp till två år för dessa andelar.

31. På samma sätt ändrar artikel 46.1 c CIRC inte föremålet för eller räckvidden av den skattefördel som föreskrivs i moder- och dotterbolagsdirektivet, vilken den nationella lagstiftaren beslutat även ska omfatta vissa inhemska situationer. Den portugisiska lagstiftaren har valt en av de två utformningar som är tillåtna enligt artikel 4.1 i moder- och dotterbolagsdirektivet – nämligen att avstå från att beskatta utdelning från ett dotterbolag till sitt moderbolag i enlighet med den första strecksatsen – och har avsett att denna ska tillämpas på exakt samma sätt i både inhemska situationer och i situationer som omfattas av unionsrätten.

32. Enbart den omständigheten att den portugisiska skattemyndigheten vid den praktiska tillämpningen av den aktuella lagstiftningen möjligtvis utgår från en felaktig tolkning – närmare bestämt ett alltför restriktivt synsätt på den däri föreskrivna kortaste tillåtna innehavsperioden – medför inte någon ändring av skatteförmånens föremål eller räckvidd. För att domstolen ska vara behörig är det tillräckligt att det inte finns någon skillnad mellan gällande rätt för inhemska situationer och för de situationer som omfattas av unionsrätten. Vilken tolkning av unionsrättsliga bestämmelser som i slutändan är den riktiga, är inte en fråga som påverkar domstolens behörighet, utan en fråga som rör den materiella prövningen av frågan som hänskjutits.

33. Mot bakgrund av vad som anförts ovan är domstolen, i enlighet med artikel 267 FEUF och i överensstämmelse med Dzodzi-doktrinen,( 22 ) behörig att besvara tolkningsfrågan.

B. Svar på tolkningsfrågan

34. Den hänskjutande domstolen har ställt sin tolkningsfråga för att få klarhet i räckvidden av den kortaste tillåtna tidsperiod under vilken ett moderbolag måste inneha andelar i sina dotterbolag, i den mening som avses i artikel 3.2 andra strecksatsen i moder- och dotterbolagsdirektivet, såsom ett villkor för att tillämpa den mekanism för undvikande av dubbelbeskattning som föreskrivs i artikel 4.1 första strecksatsen i samma direktiv.

35. Konkret ska det klargöras huruvida moder- och dotterbolagsdirektivet utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den omtvistade portugisiska, enligt vilken utdelning från ett dotterbolag endast får dras av från moderbolagets beskattningsunderlag i syfte att komma i åtnjutande av en skatteförmån som liknar artikel 4.1 första strecksatsen i detta direktiv, i den mån moderbolaget avseende varje enskild bolagsandel har uppfyllt den kortaste tillåtna innehavsperiod som krävs för var och en av bolagsandelarna från vilka utdelningen härrör i det berörda dotterbolaget.

36. Enligt den omtvistade nationella lagstiftningen räcker det nämligen inte att mottagaren av utdelningarna under den kortaste innehavstiden har innehaft tillräckligt många andelar i det utdelande bolaget för att kvalificeras som dess moderbolag. Den nationella lagstiftningen uppställer tvärtom, som ett ytterligare villkor för att kunna utnyttja skattefördelen enligt moder- och dotterbolagsdirektivet, att varje bolagsandel för vilken en utdelning har erhållits, har hållits under just denna kortaste tillåtna innehavstid.

37. Jag anser att moder- och dotterbolagsdirektivet utgör hinder för att införa ett ytterligare villkor som inte föreskrivs i direktivet för att komma i åtnjutande av den mekanism för undvikande av dubbelbeskattning som föreskrivs i artikel 4.1 första strecksatsen i direktivet. Om ett bolag som tar emot utdelning uppfyller villkoren för att betraktas som ett moderbolag enligt artikel 3.1 a och 3.2 i moder- och dotterbolagsdirektivet, kan bolaget, genom att utnyttja skattefördelen som avses i artikel 4.1 första strecksatsen i direktivet, dra av samtliga utdelningar som det erhåller från sitt eget beskattningsunderlag, även om den kortaste innehavsperioden inte har uppnåtts för var och en av de andelar från vilka utdelningen i det utdelande bolaget härrör.

38. För det första talar den klara lydelsen av de relevanta bestämmelserna för denna slutsats.( 23 ) Artikel 3.2 andra strecksatsen i moder- och dotterbolagsdirektivet gör det således möjligt att undanta bolag från direktivets tillämpningsområde, men däremot inte att endast undanta vissa andelar i dessa bolag.( 24 ) Dessutom gäller skattefördelen enligt artikel 4.1 första strecksatsen i direktivet för vinst, utan någon ytterligare differentiering.( 25 ) Om man beaktar normalt språkbruk ska den berörda vinsten alltså betraktas som en helhet. Om unionslagstiftaren haft för avsikt att endast de delar av vinsten som härrör från andelar med en viss kortaste innehavstid ska omfattas, skulle man förvänta sig att unionslagstiftaren uttryckligen angett detta i bestämmelserna i direktivet.

39. I systematiskt hänseende bekräftas detta av den tvåstegsmodell som tillämpas i moder- och dotterbolagsdirektivet. I ett första steg ska det fastställas huruvida moderbolaget eller dotterbolaget är ett sådant i den mening som avses i artikel 3.1 i direktivet. Med avseende på denna fastställelse föreskriver artikel 3.2 i samma direktiv att medlemsstaterna får införa en kortaste innehavsperiod i sin nationella lagstiftning.( 26 ) Om det är fråga om ett moder- eller dotterbolag i den mening som avses i artikel 3 i direktivet, tillämpas – i ett andra steg – alltid mekanismen för undvikande av dubbelbeskattning enligt artikel 4.1 jämförd med artikel 5.1 i direktivet för det berörda bolaget, utan att denna tillämpning är underkastad ytterligare villkor. Därmed är den kortaste innehavstiden enbart relevant för fastställelsen av ett bolags egenskap av moderbolag – som ett slags preliminär fråga – men däremot inte för den konkreta omfattningen av de avdrag för utdelningar som görs från bolagets beskattningsunderlag. De kriterier som är relevanta i det första steget för att fastställa tillämpningsområdet för skatteförmånen, däribland den kortaste tillåtna innehavstiden, får endast tillämpas i detta skede, men däremot inte på nytt i det andra steget, när det rör sig om rättsföljden eller – med andra ord – den konkreta effekten och omfattningen av den skatteförmån som ska beviljas.

40. Även ur ett teleologiskt perspektiv skulle varje annan tolkning strida mot målet att undvika ekonomisk dubbelbeskattning( 27 ). Fullständig skattemässig neutralitet avseende inkomster( 28 ) är en nödvändig förutsättning för att skapa tillräckliga incitament för det samarbete mellan bolag som moder- och dotterbolagsdirektivet syftar till att uppnå genom gränsöverskridande investeringar i andra bolag eller bildandet av koncerner.( 29 ) Att endast tillåta ett delvis avdrag av utdelningen från moderbolagets beskattningsunderlag skulle inte vara lika ägnat att uppnå detta mål.

41. Dessutom skulle den administrativa bördan för att utnyttja skattefördelen enligt artikel 4.1, jämförd med artikel 5.1 i moder-och dotterbolagsdirektivet, bli betydligt mycket större om ett moderbolag för varje enskild andel i ett dotterbolag skulle vara tvungen att separat dokumentera och styrka hur länge bolaget innehaft just denna andel vid tidpunkten för utdelningen. Detta skulle även strida mot målet med ett effektivt undvikande av dubbelbeskattning.

42. I motsats till vad den belgiska regeringen anser är en restriktivare tolkning inte heller nödvändig av skäl som rör förebyggandet av missbruk( 30 ). Avgörande för att förebygga missbruk är att bolag ska hindras från att få status som moderbolag enbart genom kortsiktiga och punktvisa köp av bolagsandelar för att därigenom ”i förbigående” komma i åtnjutande av skatteförmånen enligt moder- och dotterbolagsdirektivet. En sådan möjlighet till missbruk förhindras nämligen redan av kravet på att det innehav i dotterbolaget som kvalificerar ett bolag som moderbolag (10 procent respektive 25 procent) ska ha en varaktighet som inte underskrider en viss kortaste tillåten innehavsperiod, och inte bara ha varat under en kort tid. För att förebygga sådant missbruk är det inte nödvändigt att varje enskild andel i bolaget som berättigar till vinstutdelning innehas under den lagstadgade kortaste innehavstiden.

Förslag till avgörande i denna del

43. Mot bakgrund av vad som anförts ovan är en nationell lagstiftning såsom artikel 46.1 c CIRC, enligt vilken de vinster som ett dotterbolag delar ut till sitt moderbolag inte får dras av i sin helhet från moderbolagets beskattningsunderlag i den mening som avses i artikel 4.1 första strecksatsen i moder- och dotterbolagsdirektivet, utan endast i den mån som moderbolaget under den kortaste innehavsperiod som avses i artikel 3.2 andra strecksatsen i samma direktiv, innehade de konkreta andelar från vilka dessa vinster proportionellt härrör, oförenlig med unionsrätten.

VI. Förslag till avgörande

44. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal Administrativo (Högsta förvaltningsdomstolen, Portugal) på följande sätt:

Artikel 3.2 andra strecksatsen, jämförd med artikel 4.1 första strecksatsen i rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken de vinster som delas ut av ett dotterbolag till sitt moderbolag inte får dras av i sin helhet från moderbolagets beskattningsunderlag i den mening som avses i artikel 4.1 första strecksatsen i samma direktiv, utan endast i den mån som moderbolaget under den kortaste innehavsperiod som avses i artikel 3.2 andra strecksatsen i samma direktiv, innehade de konkreta andelar från vilka dessa vinster proportionellt härrör.

1 Originalspråk: tyska.

2 Se tidigare praxis, bland andra dom av den 12 maj 2022, Schneider Electric m.fl. (C‑556/20, EU:C:2022:378), dom av den 12 februari 2009, Cobelfret (C‑138/07, EU:C:2009:82), dom av den 22 december 2008, Les Vergers du Vieux Tauves (C‑48/07, EU:C:2008:758), och dom av den 4 oktober 2001, Athinaïki Zythopoiïa (C‑294/99, EU:C:2001:505).

3 Rådets direktiv av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, 1990, s. 6), i dess lydelse enligt akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning (EGT L 1, 1995, s. 1), vilken därefter har omarbetats genom rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 (EUT L 345, 2011, s. 8). Under omständigheterna i förevarande mål var emellertid direktiv 90/435/EEG fortfarande tillämpligt.

4 Se skäl 1 i moder- och dotterbolagsdirektivet. Se även mitt förslag till avgörande i målet Neo Group (C‑203/25, EU:C:2026:423, punkt 45) avseende den omarbetade lydelsen av moder- och dotterbolagsdirektivet som – såvitt det är relevant i målet – i stor utsträckning är identisk med det tidigare direktivet.

5 Uppkallad efter domen av den 18 oktober 1990, Dzodzi (C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360), se, för en utförlig redogörelse i detta avseende, bland annat mitt förslag till avgörande i målet ETI m.fl. (C‑280/06, EU:C:2007:404, punkterna 21–63).

6 Se till exempel dom av den 30 januari 2020, I.G.I (C‑394/18, EU:C:2020:56, punkterna 45–54), dom av den 18 oktober 2012, Nolan (C‑583/10, EU:C:2012:638, punkterna 45–57), och dom av den 16 mars 2006, Poseidon Chartering (C‑3/04, EU:C:2006:176, punkt 17).

7 År 2003: Banco Comercial Português (6,03 %), Eletricidade de Portugal (4,84 %), Portugal Telecom (4,17 %) och Brisa Auto-Estradas de Portugal (5,10 %).

8 Den grundläggande domen på området är dom av den 18 oktober 1990, Dzodzi (C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360). Därefter har denna dom bekräftats flera gånger, senast bland annat genom dom av den 22 oktober 2024, Kolin Inşaat Turizm Sanayi ve Ticaret (C‑652/22, EU:C:2024:910, punkt 53), och dom av den 13 oktober 2022, Baltijas Starptautiskā Akadēmija och Stockholm School of Economics in Riga (C‑164/21 och C‑318/21, EU:C:2022:785, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

9 Se, exempelvis, dom av den 18 juli 2013, Consiglio Nazionale dei Geologi (C‑136/12, EU:C:2013:489, punkt 28), dom av den 21 juli 2011, Kelly (C‑104/10, EU:C:2011:506, punkt 62), och dom av den 16 december 2008, Cartesio (C‑210/06, EU:C:2008:723, punkt 90, vilken avser den då gällande artikel 234 EG-fördraget).

10 Se den grundläggande domen av den 18 oktober 1990, Dzodzi (C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360, punkt 37). Se även dom av den 22 oktober 2024, Kolin Inşaat Turizm Sanayi ve Ticaret (C‑652/22, EU:C:2024:910, punkt 53), och dom av den 13 oktober 2022, Baltijas Starptautiskā Akadēmija och Stockholm School of Economics in Riga (C‑164/21 och C‑318/21, EU:C:2022:785, punkt 35).

11 Se dom av den 30 januari 2020, I.G.I (C‑394/18, EU:C:2020:56, punkt 46), och dom av den 10 november 2011, FOGGIA-Sociedade Gestora de Participações Sociais (C‑126/10, EU:C:2011:718, punkt 21).

12 Se, exempelvis, dom av den 22 oktober 2024, Kolin Inşaat Turizm Sanayi ve Ticaret (C‑652/22, EU:C:2024:910, punkt 53), dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten (C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 53), dom av den 17 juli 1997, Leur-Bloem (C‑28/95, EU:C:1997:369, punkterna 25 och 27), och dom av den 18 oktober 1990, Dzodzi (C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360, punkt 36). Se även mitt förslag till avgörande i målet ETI m.fl. (C‑280/06, EU:C:2007:404, punkterna 21–63).

13 Se dom av den 17 juli 1997, Leur-Bloem (C‑28/95, EU:C:1997:369, punkt 34).

14 Dom av den 28 mars 1995, Kleinwort Benson (C‑346/93, EU:C:1995:85, punkterna 23 och 24). Se även dom av den 22 december 2008, Les Vergers du Vieux Tauves (C‑48/07, EU:C:2008:758, punkt 24).

15 Dom av den 28 mars 1995, Kleinwort Benson (C‑346/93, EU:C:1995:85, punkt 24).

16 Dom av den 29 juli 2024, LivaNova (C‑713/22, EU:C:2024:642, punkt 45), och dom av den 30 januari 2020, I.G.I (C‑394/18, EU:C:2020:56, punkt 48). Se även dom av den 27 april 2023, Banca A (Tillämpning av fusionsdirektivet i en inhemsk situation) (C‑827/21, EU:C:2023:355, punkt 46).

17 Dom av den 17 juli 1997 (C‑28/95, EU:C:1997:369).

18 Se fotnot 8 ovan.

19 Dom av den 22 oktober 2024, Kolin Inşaat Turizm Sanayi ve Ticaret (C‑652/22, EU:C:2024:910, punkt 53). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 oktober 2022, Baltijas Starptautiskā Akadēmija och Stockholm School of Economics in Riga (C‑164/21 och C‑318/21, EU:C:2022:785, punkt 35).

20 Se, angående dessa kriterier, återigen dom av den 22 oktober 2024, Kolin Inşaat Turizm Sanayi ve Ticaret (C‑652/22, EU:C:2024:910, punkt 53).

21 Se i detta avseende i synnerhet användningen av orden ”i vart fall” och ”minst” (artikel 3.1 a i moder- och dotterbolagsdirektivet) samt ordet ”minst” (artikel 3.2 andra strecksatsen i samma direktiv). Se, i synnerhet, i fråga om en kortaste innehavstid som är kortare än två år, även dom av den 17 oktober 1996, Denkavit m.fl. (C‑283/94, C‑291/94 och C‑292/94, EU:C:1996:387, punkterna 23 och 39).

22 Se fotnot 8 ovan.

23 Se dom av den 26 oktober 2017, Argenta Spaarbank (C‑39/16, EU:C:2017:813, punkterna 30 och 40), se däremot mitt förslag till avgörande i målet Argenta Spaarbank (C‑39/16, EU:C:2017:323, punkterna 35 och 36).

24 Detsamma gäller de engelska (” companies ”), spanska (” sociedades ”), franska (” sociétés ”), italienska (” società ”), nederländska (” vennootschappen ”) och portugisiska (” sociedades ”) språkversionerna.

25 Detsamma gäller de engelska (” such profit s”), spanska (” dichos beneficios ”), franska (” ces bénéfices ”), italienska (” tali utili ”), nederländska (” deze winst ”) och portugisiska (” esses lucros ”) språkversionerna.

26 Se dom av den 17 oktober 1996, Denkavit m.fl. (C‑283/94, C‑291/94 och C‑292/94, EU:C:1996:387, punkterna 39 och 40).

27 Se skäl 4 och artikel 4.1 i moder- och dotterbolagsdirektivet, samt, exempelvis, dom av den 20 december 2017, Deister Holding och Juhler Holding (C--504/16 och C‑613/16, EU:C:2017:1009, punkt 69), och dom av den 12 februari 2009, Cobelfret (C‑138/07, EU:C:2009:82, punkt 29). Se även mitt förslag till avgörande i målet Argenta Spaarbank (C‑39/16, EU:C:2017:323, punkt 19).

28 Skäl 5 i moder- och dotterbolagsdirektivet. Se även dom av den 12 maj 2022, Schneider Electric m.fl. (C‑556/20, EU:C:2022:378, punkterna 44 och 45), dom av den 26 februari 2019, T Denmark och Y Denmark (C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135, punkterna 78 och 112), och dom av den 3 april 2008, Banque Fédérative du Crédit Mutuel (C‑27/07, EU:C:2008:195, punkt 24). Se även mitt förslag till avgörande i målet Argenta Spaarbank (C‑39/16, EU:C:2017:323, punkt 19).

29 Se skäl 1–3 i moder- och dotterbolagsdirektivet, samt dom av den 26 februari 2019, T Denmark och Y Denmark (C‑116/16 och C‑117/16, EU:C:2019:135, punkterna 78 och 112), dom av den 4 oktober 2001, Athinaïki Zythopoiïa (C‑294/99, EU:C:2001:505, punkt 25), och dom av den 17 oktober 1996, Denkavit m.fl. (C‑283/94, C‑291/94 och C‑292/94, EU:C:1996:387, punkt 22).

30 Se dom av den 17 oktober 1996, Denkavit m.fl. (C‑283/94, C‑291/94 och C‑292/94, EU:C:1996:387, punkt 31); se även mitt förslag till avgörande i målet Argenta Spaarbank (C‑39/16, EU:C:2017:323, punkt 34).