Domstolens dom (andra avdelningen) den 15 oktober 2026

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 15 oktober 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Rättsstaten – Artikel 19.1 andra stycket FEU – Domares oavhängighet – Oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag – Nationella regler om förfarandena för slumpmässig tilldelning och omfördelning av mål bland domarna vid en domstol – Beslut fattat av en domstols domarkollegium om att skilja en domare, på dennes begäran, från en del av sina mål – Slumpmässig omfördelning av dessa mål till andra domare vid denna domstol ”

I mål C‑159/25 [Rowicz]( i ),

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa, Polen) genom beslut av den 6 februari 2025, som inkom till domstolen den 26 februari 2025, i målet

B. Ż.,

V. sp. z o.o.

mot

T. SA,

Ł.W.,

meddelar

DOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Jürimäe (referent), domstolens ordförande K. Lenaerts, tillika tillförordnad domare på andra avdelningen, samt domarna Z. Csehi, M. Gavalec och F. Schalin,

generaladvokat: D. Spielmann,

justitiesekreterare: V. Di Bucci,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom K. Herrmann och P. Van Nuffel, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 19 mars 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2 och artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförda med artiklarna 20 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och med skäl 61 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens och om ändring av förordningarna (EG) nr 300/2008, (EU) nr 167/2013, (EU) nr 168/2013, (EU) 2018/858, (EU) 2018/1139 och (EU) 2019/2144 samt direktiven 2014/90/EU, (EU) 2016/797 och (EU) 2020/1828 (EUT L, 2024/1689).

2 Begäran har framställts i två mål mellan B. Ż. och T. SA samt mellan V. sp. z o.o. och Ł.W. Målen rör betalning av belopp i samband med handelstransaktioner.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

3 I artikel 19.1 andra stycket FEU föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten.”

4 I skäl 61 i förordning 2024/1689 anges följande:

”Vissa [system för artificiell intelligens (AI)] som är avsedda för rättsskipning och demokratiska processer bör klassificeras som AI‑system med hög risk, mot bakgrund av deras potentiellt betydande inverkan på demokrati, rättsstatens principer, individuella friheter och rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol. För att motverka riskerna för potentiella biaser, felaktigheter och bristande insyn är det i synnerhet lämpligt att som AI‑system med hög risk klassificera sådana AI‑system som är avsedda att användas av en rättslig myndighet eller på dess vägnar för att hjälpa de rättsliga myndigheterna att efterforska och tolka fakta och lagstiftning och att tillämpa denna lagstiftning på en konkret uppsättning fakta. … Användningen av AI‑verktyg kan stödja domarnas beslutanderätt eller rättsväsendets oberoende men bör inte ersätta det: det slutliga beslutsfattandet måste förbli en människodriven verksamhet. …”

5 Enligt artikel 113 andra stycket i förordning 2024/1689 ska förordningen ”tillämpas från och med den 2 augusti 2026”.

Polsk rätt

6 Enligt artikel 41.1 i ustawa Prawo o ustroju sądów powszechnych (lagen om allmänna domstolars organisation) av den 27 juli 2001 (Dz. U. nr 98, position 1070), i den lydelse som är tillämplig i de nationella målen (Dz. U. 2024, position 334) (nedan kallad lagen om allmänna domstolar), har följande lydelse:

”Justitieministern ska, efter att ha hört Krajowa Rada Sądownictwa [(Nationella domstolsrådet, Polen)], genom förordning fastställa [de allmänna] domstolarnas arbetsordning med angivande av

1) domstolarnas interna organisation och verksamhetsformer,

2) närmare bestämmelser för fördelningen av mål, inbegripet

a) förfaranden för lottning av mål,

b) bestämmelser om utformningen av dömande sammansättningar med flera domare,

c) (upphävd),

d) bestämmelser som fastställer en reducerad koefficient för tilldelning av mål på grund av åligganden och godkänd frånvaro samt skälen för att tillfälligt avbryta tilldelningen av mål,

e) villkoren för att delta i fördelningen av vissa slags mål, vilka endast ska höras av avdelningen,

…

– med hänsyn till principerna om ändamålsenlighet, förnuftighet, sparsamhet och skyndsamhet, till behovet av att säkerställa att de uppgifter som anförtrotts domstolarna utförs lojalt och till behovet av att se till att arbetsfördelningen mellan domare, domaraspiranter respektive domstolstjänstemän är lika och objektiv, att garantera att sannolikheten att få delta i en dömande sammansättning är lika för flera domare, och att man använder it-lösningar för slumpmässig fördelning av mål och andra metoder för sådan fördelning, om it-lösningar saknas.”

7 I artikel 47a.1 1 och 47a.2 i lagen om allmänna domstolar föreskrivs följande:

”1. Mål ska tilldelas domare och domaraspiranter slumpmässigt inom ramen för de olika målkategorierna, såvida inte målet tilldelas jourhavande domare.

2. Mål ska fördelas jämnt inom de olika kategorierna, såvida inte andelen ska vara mindre på grund av den tjänst som innehas, deltagande i tilldelningen av mål av en annan kategori eller av andra skäl som anges i lagen.”

8 Artikel 47b i denna lag har följande lydelse:

”1. Domstolens sammansättning får endast ändras om det är omöjligt för domstolen att pröva målet i dess aktuella sammansättning eller det föreligger ett bestående hinder för att pröva målet. Bestämmelserna i artikel 47a ska gälla i tillämpliga delar.

…

4. En ändring av den ort där domaren tjänstgör eller den omständigheten att denne förordnas att tjänstgöra vid en annan domstol samt att förordnandet avslutas ska inte utgöra hinder för vidtagande av processledande åtgärder i mål som tilldelats på domarens nuvarande tjänstgöringsort eller på den ort där vederbörande för närvarande utför sina arbetsuppgifter, fram till dess att de målen har avslutats.

5. Domarkollegiet vid den domstol inom vars domkrets domarens nya tjänstgöringsort eller orten för dennes förordnande är belägen får, på domarens begäran eller ex officio, befria domaren från sina skyldigheter att handlägga samtliga eller vissa av målen, bland annat på grund av det betydande avståndet mellan den domstolen och domarens nya tjänstgöringsort eller orten för dennes förordnande, och med beaktande av hur långt målens handläggning framskridit. Innan ett beslut antas ska domarkollegiet rådfråga ordförandena för de behöriga domstolarna.

6. Bestämmelserna i punkterna 4 och 5 ska gälla i tillämpliga delar vid omplacering till en annan avdelning vid samma domstol och vid utnämning till domare vid en högre instans.”

9 Artikel 2 i Rozporządzenie Ministra Sprawiedliwości Regulamin urzędowania sądów powszechnych (justitieministerns förordning om allmänna domstolars arbetsordning) av den 18 juni 2019 (Dz. U. 2024, position 867) innehåller följande definition i led 16:

”[System Losowego Przydziału Spraw (SLPS) (system för slumpmässig fördelning av mål)] – it-system för slumpmässig fördelning av mål och domstolsuppgifter med hjälp av en slumptalsgenerator”.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

10 Den 13 och den 14 juni 2024 registrerade kansliet vid Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa, Polen) två överklaganden (nedan kallade de aktuella överklagandena). Överklagandena avsåg de domar som hade meddelats i första instans i mål som rörde begäranden om betalning vid handelstransaktioner, i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EUT L 47, 2011, s. 1).

11 Den 17 och den 18 juni 2024 utsågs domaren JD, som då tillhörde den 23:e avdelningen vid den domstolen, slumpmässigt till den domare som skulle pröva respektive överklagande. Lottningen gjordes i SLPS, som är ett it-verktyg vars funktion bygger på en slumptalsgenerator.

12 Därefter omplacerades domaren JD till en annan avdelning vid nämnda domstol.

13 Kollegiet vid Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa) meddelade ett beslut varigenom domaren JD, till följd av omplaceringen och på egen begäran, den 30 oktober 2024 skildes från 100 mål som hon hade tilldelats under år 2024, när hon tjänstgjorde på den 23:e avdelningen vid den aktuella domstolen. Genom detta beslut fastställde kollegiet dessutom andra mål som domare JD skulle avsluta. Ingen motivering lämnades i det beslutet.

14 Till följd av ett beslut som ordföranden för 23:e avdelningen vid Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa) meddelade den 10 januari 2025, omfördelades dessa 100 mål slumpmässigt till nya referenter med hjälp av SLPS den 13 januari 2025. Lottningen genom detta system för att omfördela målen berörde 17 domare vid avdelningen. Domaren AL tilldelades 56 mål, däribland målen avseende de aktuella överklagandena. Andra domare tilldelades däremot endast ett mindre antal mål eller till och med inga mål alls.

15 Domaren AL klagade på tilldelningen. Ordföranden vid Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa) avslog klagomålet.

16 Domaren AL har att pröva de aktuella överklagandena som ensamdomare vid Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa), som är den hänskjutande domstolen. Denna domstol hyser tvivel om huruvida omfördelningen av dessa två mål är förenlig med artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, och huruvida den sammansättning med ensamdomare som sålunda inrättats kan anses utgöra en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. För att garantera att domstolsväsendet är oavhängigt och opartiskt är det enligt nämnda domstol avgörande att målfördelningen inom domstolarna sker i en öppen process, som utgår från objektiva kriterier och inte kan manipuleras.

17 Den hänskjutande domstolen har understrukit att polsk rätt – närmare bestämt artikel 47a.1 i lagen om allmänna domstolar – föreskriver en princip om att den dömande sammansättningen inte får ändras. Undantag från denna princip kan endast göras i lag fastställda fall, det vill säga när det i enlighet med artikel 47b.1 i denna lag är omöjligt att pröva målet i den berörda domstolens nuvarande sammansättning eller det föreligger ett bestående hinder för att pröva målet. Omfördelningen av målen avseende de aktuella överklagandena omfattas emellertid inte av något av dessa fall. Mot bakgrund av artikel 47b punkterna 4–6 i nämnda lag kan omplacering av en domare från en avdelning till en annan inom samma domstol inte motivera en ändring av den dömande sammansättningens utformning.

18 Dessutom hyser den hänskjutande domstolen tvivel i fråga om den slumpmässiga fördelningen av mål genom SLPS.

19 För det första har SLPS varit behäftat med fel alltsedan det infördes. Dels konstaterades ett stort antal systemfel under det första åren som systemet var i drift, särskilt under år 2018. Dels begick användarna av systemet fel.

20 För det andra är systemets källkod okänd, även om verksamheten med koppling till utformningen, driften och funktionen av SLPS anses utgöra offentliga uppgifter. Det enda som offentliggörs är applikationsalgoritmen och rapporterna om lottningar från systemet. Bristen på insyn i fråga om källkoden ger upphov till tvivel om huruvida systemets funktion verkligen är opartisk.

21 För det tredje omfattas de specifika förfarandena för att tilldela mål till domare av justitieministerns utrymme för skönsmässig bedömning.

22 För det fjärde är det inte möjligt att säkerställa en jämn fördelning av arbetsbördan mellan domarna utifrån den slumpmässiga fördelningen av mål genom SLPS. Detta medför en risk för förseningar i handläggningen av målen. Slumpmässig fördelning på detta vis skulle till och med kunna äventyra en domares oberoende, på så sätt att denne under tidspress genomför ”snabbrättegångar” och avslutar mål snarast möjligt, i stället för att sträva efter att meddela rättvisa avgöranden.

23 Den hänskjutande domstolen har dragit slutsatsen att komplexiteten i det införda systemet liksom bristen på insyn i det gör det sårbart för yttre påverkan. Detta medför en risk för att de dömande sammansättningarna utformas godtyckligt.

24 Vad gäller målen avseende de aktuella överklagandena har nämnda domstol tillagt att det beslutet som fattats av domarkollegiet vid Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa) inte kan bli föremål för domstolsprövning, till skillnad från vad som följer av domen av den 14 november 2024, S (Ändring av den dömande sammansättningen) (C‑197/23, EU:C:2024:956). Eftersom det inte finns någon möjlighet att överklaga detta beslut är en prövning av bestämmelsen om tilldelning av mål utesluten, vilket innebär att förfarandet vid den hänskjutande domstolen är ogiltigt.

25 Mot denna bakgrund beslutade Sąd Okręgowy w Warszawie (Regiondomstolen i Warszawa) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Mot bakgrund av artikel 2 och artikel 19.1 andra stycket [FEU], jämförda med artiklarna 20 och 47 i [stadgan] och skäl 61 i [förordning 2024/1689], ska en allmän domstol i sista instans i en medlemsstat anses vara en oavhängig och opartisk domstol inrättad enligt lag som säkerställer att målet prövas utan oskäligt dröjsmål på ett icke-diskriminerande sätt samt garanterar ett effektivt domstolsskydd när domstolens dömande sammansättning innefattar en domare från samma domstol som tilldelats mål med hjälp av en slumptalsgenerator enligt en rapport om lottning och ett förhandsbeslut från domstolens domarkollegium och

– domstolens förvaltningsorgan, domarkollegiet vid Sądu Okręgowego (Regiondomstolen), godtyckligt och i strid med nationella bestämmelser om fördelningen av mål, har beslutat att skilja en domare från mål som redan lottats på denne, trots att villkoren i nationella bestämmelser om att skilja domare från mål inte var uppfyllda, samt att beslutet fattades i strid med principen om att domstolens dömande sammansättning endast får ändras om målet inte kan prövas av rätten i dess befintliga sammansättning eller om det föreligger ett bestående hinder för att pröva målet,

– en ny domare har utsetts till att handlägga mål med hjälp av det av företrädaren för justitieministern upprättade [SLPS] och på grundval av sådana regler om fördelning av mål och slumpmässig fördelning av mål vid domstolarna vilka fastställts genom en rättsakt motsvarande en förordning från justitieministern, i strid mot rätten till en oavhängig och opartisk domstol och rätten till en domstol som inrättats enligt lag,

– en ny ansvarig domare har utsetts med hjälp av [SLPS] – trots att det saknas insikt om, och möjlighet att granska, källkoden för algoritmen för slumpmässig fördelning av mål i SLPS, varvid uppgifter om systemet endast har offentliggjorts i Biuletyn Informacji Publicznej (bulletin för offentlig information), samtidigt som systemet är mottagligt för fel och yttre påverkan – på ett sätt som innebär att parternas rätt till en rättvis rättegång åsidosätts,

– en ny domare har utsetts till att handlägga mål med hjälp av det av företrädaren för justitieministern upprättade [SLPS] och på grundval av sådana regler om fördelning av mål vid domstolarna vilka fastställts genom en rättsakt motsvarande en förordning från justitieministern, i strid mot parternas rätt att få sin sak prövad utan onödigt dröjsmål, eftersom domarna inte kan garanteras en jämn arbetsbörda i samband med att [SLPS] tillämpas, vilket utgör ett åsidosättande av principen om att parterna ska behandlas lika och principen om allas likhet inför lagen,

– en domare har att döma i ett mål där förfarandet är ogiltigt på grund av att domstolens dömande sammansättning är rättsstridig, samtidigt som parterna inte garanteras ett effektivt domstolsskydd,

– det i nationell rätt inte föreskrivs någon rätt till ett effektivt rättsmedel för en domare mot ett skriftligt beslut som fattas av domstolens förvaltningsorgan rörande fördelningen av mål och utformningen av domstolens sammansättning – på så vis att det inte föreskrivs något rättsmedel som säkerställer att en domare kan överklaga sådana beslut till en oavhängig och opartisk domstol för prövning i ett förfarande som uppfyller kraven i artikel 47 i [stadgan]?”

Tolkningsfrågan

Inledande synpunkter

26 Det framgår av tolkningsfrågans formulering att den hänskjutande domstolen vill få klarhet i hur artikel 2 och artikel 19.1 andra stycket FEU, artiklarna 20 och 47 i stadgan samt skäl 61 i förordning 2024/1689 ska tolkas.

27 Vad för det första gäller hänvisningen till artikel 20 i stadgan, om principen om likhet inför lagen, har den hänskjutande domstolen inte redogjort för de specifika skälen till att den har ställt en fråga till EU-domstolen om tolkningen av denna bestämmelse. Den har i detta avseende endast påpekat att SLPS inte kan säkerställa att alla domare har en lika stor arbetsbörda.

28 Vad för det andra gäller hänvisningen till skäl 61 i förordning 2024/1689 räcker det att konstatera att enligt artikel 113 andra stycket däri kommer förordningen att bli tillämplig först från och med den 2 augusti 2026. Målen avseende de aktuella överklagandena omfördelades den 13 januari 2025. Nämnda förordning är således inte relevant för prövningen av frågan om omfördelning av dessa mål.

29 Vad för det tredje gäller begäran om tolkning av artikel 2 FEU, ska det erinras om att artikel 19 FEU ger uttryck för det värde som rättsstaten utgör enligt artikel 2 FEU, varför det saknas anledning att särskilt tolka sistnämnda artikel.

30 I enlighet med artikel 19.1 andra stycket FEU ankommer det på de nationella domstolarna och på EU-domstolen att säkerställa att unionsrätten tillämpas fullt ut i samtliga medlemsstater och att säkerställa domstolsskyddet för enskilda rättssubjekts rättigheter enligt unionsrätten (dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel), C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 108, och dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl., C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 59).

31 I detta hänseende föreskriver nämnda bestämmelse att medlemsstaterna ska fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd för enskilda rättssubjekt inom de områden som omfattas av unionsrätten.

32 Artikel 19.1 andra stycket FEU avser ”de områden som omfattas av unionsrätten”, oberoende av den situation i vilken medlemsstaterna tillämpar unionsrätten, i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses, C‑64/16, EU:C:2018:117, punkt 29, och dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl., C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 62).

33 Artikel 19.1 andra stycket FEU är bland annat tillämplig på varje nationellt organ som, i egenskap av domstol, kan komma att pröva frågor om tolkning och tillämpning av unionsrätten och därmed frågor som omfattas av unionsrätten (dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz och Prokurator Generalny, C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 34 och där angiven rättspraxis, och dom av den 11 juli 2024, Hann-Invest m.fl., C‑554/21, C‑622/21 och C‑727/21, EU:C:2024:594, punkt 36).

34 Så är fallet för den hänskjutande domstolen. Den kan nämligen behöva pröva frågor som rör tillämpningen eller tolkningen av unionsrätten, och den ingår – i egenskap av ”domstol” i den mening som avses i unionsrätten – i det polska rättsmedelsystemet inom ”de områden som omfattas av unionsrätten”, i den mening som avses i artikel 19.1 andra stycket FEU. Detta innebär att den hänskjutande domstolen måste uppfylla kraven på ett effektivt domstolsskydd (se, analogt, dom av den 11 juli 2024, Hann-Invest m.fl., C‑554/21, C‑622/21 och C‑727/21, EU:C:2024:594, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

35 Vad för det fjärde och slutligen gäller den omständigheten att den hänskjutande domstolen, i sin fråga, även hänvisat till artikel 47 i stadgan, ska det erinras om att artikel 51.1 i stadgan föreskriver att bestämmelserna i stadgan riktar sig till medlemsstaterna när dessa tillämpar unionsrätten. Dessutom bekräftar sistnämnda bestämmelse EU-domstolens fasta praxis om att de grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten, men inte i andra fall (dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten för avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 78 och där angiven rättspraxis, och dom av den 11 juli 2024, Hann-Invest m.fl., C‑554/21, C‑622/21 och C‑727/21, EU:C:2024:594, punkt 31).

36 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen angett att de aktuella överklagandena riktar sig mot domar i första instans som meddelats i mål om begäranden om betalning vid handelstransaktioner, i den mening som avses i direktiv 2011/7. Nämnda domstol har dock inte närmare preciserat huruvida parterna i dessa mål har åberopat rättigheter och skyldigheter enligt direktivet.

37 Under dessa omständigheter förefaller artikel 47 i stadgan, mot bakgrund av de uppgifter som EU-domstolen förfogar över och med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, inte vara tillämplig i det nationella målen.

38 Eftersom medlemsstaterna enligt artikel 19.1 andra stycket FEU ska fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd, i den mening som avses i bland annat artikel 47 i stadgan, inom de områden som omfattas av unionsrätten, måste sistnämnda bestämmelse likväl beaktas i vederbörlig ordning vid tolkningen av artikel 19.1 andra stycket FEU (dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol), C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

39 Under dessa omständigheter ska EU-domstolen avgöra hur artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas.

Prövning i sak

40 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att en nationell domstols dömande sammansättning, till vilken mål slumpmässigt har tilldelats genom ett it-system till följd av att den domare som ursprungligen ansvarade för dessa mål har skilts från dem på egen begäran, ska anses vara en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, även om det inte finns något rättsmedel som specifikt gör det möjligt för den berörda domaren att bestrida denna omfördelning.

41 Domstolen vill i detta sammanhang understryka att eftersom det i stadgan har stadfästs rättigheter som motsvarar de rättigheter som garanteras i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen), syftar artikel 52.3 i stadgan till att säkerställa det nödvändiga sammanhanget mellan rättigheterna i stadgan och motsvarande rättigheter enligt Europakonventionen, utan att detta inkräktar på unionsrättens autonomi. Enligt förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17) motsvarar artikel 47 andra stycket i stadgan artikel 6.1 i Europakonventionen. EU-domstolen måste därför säkerställa att dess tolkning i det mål som det har att avgöra garanterar en skyddsnivå som inte skiljer sig från den skyddsnivån som garanteras enligt artikel 6.1 i Europakonventionen, såsom den har tolkats av Europadomstolen (dom av den 11 juli 2024, Hann-Invest m.fl., C‑554/21, C‑622/21 och C‑727/21, EU:C:2024:594, punkt 46 och där angiven rättspraxis, och dom av den 6 mars 2025, D.K (Fråntagande av mål från domare), C‑647/21 och C‑648/21, EU:C:2025:143, punkt 64).

42 Mot bakgrund av denna precisering ska det erinras om att enligt artikel 19.1 andra stycket FEU ska varje medlemsstat säkerställa att de instanser som i egenskap av ”domstol”, i den mening som avses i unionsrätten, har att pröva frågor om tillämpningen eller tolkningen av unionsrätten och som således hör till dess system med rättsmedel inom de områden som omfattas av unionsrätten uppfyller kraven på ett effektivt domstolsskydd, inklusive kravet på oavhängighet (dom av den 1 augusti 2025, Daka m.fl., C‑422/23, C‑455/23, C‑459/23, C‑486/23 och C‑493/23, EU:C:2025:592, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

43 Detta krav på oavhängiga domstolar – vilket är oupplösligt förbundet med rättskipningsuppdraget – är en del av kärninnehållet i rätten till ett effektivt domstolsskydd och i den grundläggande rätten till en rättvis rättegång, vilka är av vital betydelse för att garantera att samtliga rättigheter som enskilda tillerkänns enligt unionsrätten skyddas och att medlemsstaternas gemensamma värden som anges i artikel 2 FEU, däribland rättsstatsprincipen, upprätthålls (dom av den 11 juli 2024, Daka m.fl., C‑422/23, C‑455/23, C‑459/23, C‑486/23 och C‑493/23, EU:C:2025:592, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

44 Nämnda krav på oavhängighet omfattar två aspekter. Den första aspekten, som är extern, förutsätter att den aktuella domstolsinstansen fullgör sina uppgifter helt självständigt, utan att vara underställd någon annan och utan att ta emot order eller instruktioner från något håll. Den ska således vara skyddad mot yttre inblandning eller påtryckningar som kan äventyra dess ledamöters oberoende prövning och påverka deras avgöranden. Den andra aspekten är intern och sammanfaller med begreppet opartiskhet. Den handlar om att avståndet gentemot parterna och deras respektive intressen vad gäller saken i målet ska vara detsamma. Denna aspekt förutsätter att objektivitet iakttas och att det inte finns något annat intresse vad gäller utgången i målet än vad som följer av en strikt tillämpning av rättsreglerna (dom av den 1 augusti 2025, Daka m.fl., C‑422/23, C‑455/23, C‑459/23, C‑486/23 och C‑493/23, EU:C:2025:592, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

45 Även om den ”externa” delen av oavhängigheten huvudsakligen syftar till att bevara domstolarnas oavhängighet i förhållande till den lagstiftande och den verkställande makten i enlighet med maktfördelningsprincipen, som är kännetecknande för hur en rättsstat ska fungera, avser denna del även skydd för domare mot otillbörlig påverkan inifrån den berörda domstolen (dom av den 1 augusti 2025, Daka m.fl., C‑422/23, C‑455/23, C‑459/23, C‑486/23 och C‑493/23, EU:C:2025:592, punkt 76 och där angiven rättspraxis).

46 Det ska även understrykas att utövandet av domaruppdraget måste skyddas inte bara mot all direkt påverkan i form av instruktioner, utan även mot mer indirekt påverkan som kan inverka på domstolsavgörandena (dom av den 6 mars 2025, D.K (Fråntagande av mål från domare), C‑647/21 och C‑648/21, EU:C:2025:143, punkt 69, och dom av den 1 augusti 2025, Daka m.fl., C‑422/23, C‑455/23, C‑459/23, C‑486/23 och C‑493/23, EU:C:2025:592, punkt 77).

47 Dessa skyddsregler för oavhängighet och opartiskhet förutsätter att det finns regler, särskilt vad gäller organets sammansättning, som utesluter allt rimligt tvivel som enskilda rättssubjekt skulle kunna hysa beträffande organets oemottaglighet för påverkan av yttre omständigheter och organets neutralitet i förhållande till de intressen som ställs mot varandra (dom av den 1 augusti 2025, Daka m.fl., C‑422/23, C‑455/23, C‑459/23, C‑486/23 och C‑493/23, EU:C:2025:592, punkt 78 och där angiven rättspraxis).

48 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har för övrigt, såsom EU-domstolen har påpekat i punkt 71 i domen av den 6 mars 2025, D.K (Fråntagande av mål från domare) (C‑647/21 och C‑648/21, EU:C:2025:143), redan understrukit att den avgörande betydelsen som bland annat domstolars oavhängighet och rättssäkerhet har för rättsstaten innebär att det krävs att särskilt klara regler tillämpas i varje enskilt fall och tydliga garantier för att säkerställa objektivitet och transparens, i synnerhet för att undvika att mål anförtros domare på ett sätt som kan ge intryck av godtycklighet (Europadomstolens dom av den 5 oktober 2010, DMD Group, a.s. mot Slovakien, CE:ECHR:2010:1005JUD001933403, § 66).

49 Artikel 19.1 andra stycket FEU ställer även krav på att det måste finnas en domstol ”som har inrättats enligt lag”, mot bakgrund av att tillgången till en sådan domstol och garantierna för domarnas oavhängighet och opartiskhet är oupplösligt förenade (dom av den 6 mars 2025, D.K (Fråntagande av mål från domare), C‑647/21 och C‑648/21, EU:C:2025:143, punkt 72 och där angiven rättspraxis, och dom av den 1 augusti 2025, Daka m.fl., C‑422/23, C‑455/23, C‑459/23, C‑486/23 och C‑493/23, EU:C:2025:592, punkt 79).

50 Den i artikel 47 andra stycket i stadgan förekommande hänvisningen till en ”domstol som har inrättats enligt lag” återspeglar bland annat principen om rättsstaten och avser inte bara den rättsliga grunden för domstolens själva existens, utan även utformningen av den dömande sammansättningen i varje mål samt alla andra bestämmelser i nationell rätt vars åsidosättande innebär att en eller flera domares deltagande i prövningen av målet är rättsstridigt. Reglerna om fördelning och omfördelning av mål omfattas således av begreppet ”domstol som har inrättats enligt lag” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 2025, D.K (Fråntagande av mål från domare), C‑647/21 och C‑648/21, EU:C:2025:143, punkterna 73 och 74 samt där angiven rättspraxis).

51 Följaktligen kräver artikel 19.1 andra stycket FEU i detta avseende även att reglerna avseende domstolens dömande sammansättning gör det omöjligt för personer, som inte ingår i den dömande sammansättningen i ett visst mål och inför vilka parterna inte har kunnat lägga fram sina argument, att på ett otillbörligt sätt ingripa i beslutsprocessen i ett visst mål (dom av den 1 augusti 2025, Daka m.fl., C‑422/23, C‑455/23, C‑459/23, C‑486/23 och C‑493/23, EU:C:2025:592, punkt 81 och där angiven rättspraxis).

52 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som EU-domstolen ska besvara tolkningsfrågan. Den hänskjutande domstolen vill särskilt få klarhet i huruvida det är förenligt med de krav som följer av artikel 19.1 andra stycket FEU (vilka det erinrats om i punkterna 41–51 ovan) att omfördela ett mål till en dömande sammansättning när denna omfördelning i) görs efter det att målet har skilts från den domare som ursprungligen hade utsetts, ii) görs genom ett system för slumpmässig tilldelning av mål och iii) inte kan överklagas av den domare som berörs av omfördelningen.

Att skilja en domare från en del av sina mål

53 Det följer av EU-domstolens praxis att när den dömande sammansättning, till vilken ett mål ursprungligen tilldelats, fråntas målet under omständigheter som är oförenliga med de i punkterna 41–51 ovan framhållna kraven, måste den dömande sammansättning som målet omfördelats till avstå från att pröva det (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2023, YP m.fl. (Upphävande av immunitet och avstängning av en domare) (C‑615/20 och C‑671/20, EU:C:2023:562, punkterna 76 och 77 samt där angiven rättspraxis).

54 Vad närmare bestämt gäller den omständigheten att en domare skiljs från sina mål, har EU-domstolen slagit fast att artikel 19.1 andra stycket FEU ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken ett organ vid en nationell domstol är behörigt att frånta en domare vid denna domstol vissa eller samtliga av de mål som tilldelats honom eller henne, utan att det i denna lagstiftning fastställs några kriterier för att vägleda organet när det fattar ett sådant beslut om att skilja denne domare från sina mål och utan att det föreskrivs någon skyldighet att motivera detta beslut (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 mars 2025, D.K (Fråntagande av mål från domare), C‑647/21 och C‑648/21, EU:C:2025:143, punkt 86).

55 För att undvika att lämna utrymme för den godtycklighet som skulle kunna följa av ett förfarande som inte är öppet för insyn och som kan strida mot principerna om domares oavhängighet och oavsättlighet, är det nämligen viktigt att de nationella bestämmelser som reglerar omfördelning av mål innehåller klart angivna objektiva kriterier på grundval av vilka en domare kan fråntas sina mål, samt en skyldighet att motivera omfördelningsbeslut, bland annat när detta sker utan den berörda domarens samtycke, för att säkerställa att domarnas oavhängighet inte äventyras av otillbörlig yttre påverkan (dom av den 6 mars 2025, D.K (Fråntagande av mål från domare), C‑647/21 och C‑648/21, EU:C:2025:143, punkt 85).

56 I förevarande fall framgår det, med förbehåll för den prövning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, att det i artikel 47b.1 i lagen om allmänna domstolar föreskrivs att en ändring av en domstols sammansättning är tillåten när det föreligger ett ”bestående hinder för prövningen av målet med den nuvarande sammansättningen”. Enligt punkt 6 i nämnda artikel 47b har den berörda domstolens kollegium möjlighet att, på begäran av en domare eller på eget initiativ, skilja domaren från mål för det fall domaren omplaceras till en annan avdelning vid den domstolen.

57 Domstolen har i detta avseende, i punkt 77 i domen av den 6 mars 2025, D.K (Fråntagande av mål från domare) (C‑647/21 och C‑648/21, EU:C:2025:143), slagit fast att en nationell lagstiftning, såsom artikel 47b punkterna 1 och 4–6 i lagen om allmänna domstolar, saknar exakta och objektiva kriterier för möjligheten att frånta en domare ett eller flera av sina mål och gör det möjligt för den berörda domstolens kollegium att skilja en domare från sina mål genom ett beslut som inte är motiverat.

58 Denna bedömning har emellertid gjorts i ett mål som avsåg att den berörda domaren hade fråntagits sina mål utan samtycke till följd av en omplacering av domaren – även det utan samtycke – till en annan del av den domstol som domaren var verksam vid.

59 Det framgår av handlingarna i målet i förevarande fall att domaren JD skildes från en del av sina mål genom ett beslut som fattades på hennes egen begäran. Med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning tycks ett sådant avskiljande på begäran av den berörda domaren, såsom Europeiska kommissionen har påpekat i sitt skriftliga yttrande, omfattas av de fall som anges i artikel 47b.6 i lagen om allmänna domstolar.

60 Vidare framgår det av den hänskjutande domstolens förklaringar att detta avskiljande ägde rum till följd av en omplacering av domaren JD inom samma domstol som hon tillhör. Det framgår inte på något sätt av dessa förklaringar att omplaceringen skedde mot hennes vilja eller var godtycklig, och heller inte att begäran om att skiljas från målen var en följd av sådan yttre påverkan på domaren vilken kunde påverka hennes oavhängighet.

61 Med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, finner EU-domstolen således att i den mån domaren JD frivilligt har begärt att skiljas från målen, kan ett sådant partiellt fråntagande inte ge upphov till rimligt tvivel hos enskilda beträffande vederbörande domares oavhängighet. Under dessa omständigheter ska det tilläggas att eftersom domaren JD inte tycks ha fråntagits målen avseende de aktuella överklagandena under omständigheter som är oförenliga med de krav som det erinrats om i punkterna 41–51 ovan, kan det inte, på grundval av den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 53 ovan, anses att den dömande sammansättning, till vilken dessa mål omfördelats, är skyldig att avstå från att pröva dem.

62 Att en domare delvis skiljs från ett eller flera av sina mål kan nämligen inte inverka menligt på dennes oavhängighet när detta görs på domarens begäran och det inte finns några uppgifter som tyder på att den berörda domaren inte begärde åtgärden på frivillig väg.

Omfördelning av mål med hjälp av ett system för slumpmässig tilldelning

63 Enligt EU-domstolens praxis kan ett system för fördelning av mål inom nationella domstolar grundat på principen om slumpmässigt urval av den dömande sammansättningen, med vissa undantag, inte i sig utsätta de dömande sammansättningarna för otillbörlig påverkan, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 45 och 46 ovan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2025, Sinalov, C‑16/24, EU:C:2025:116, punkt 51).

64 Mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 41–51 i förevarande dom ska det icke desto mindre tilläggas att ett sådant systems funktion ska bygga på transparenta, objektiva och på förhand kända regler som gör det möjligt att utesluta all godtycklig användning av detta system och varje otillbörligt ingripande i beslutsförfarandet i ett visst mål från personer som inte ingår i den dömande sammansättningen.

65 Eftersom det i samband med ett förfarande enligt artikel 267 FEUF uteslutande ankommer på den hänskjutande domstolen att göra en slutlig bedömning av de faktiska omständigheterna samt tillämpa och tolka nationell rätt, ankommer det på den hänskjutande domstolen att slutgiltigt fastställa huruvida SLPS, särskilt vad gäller omfördelningen av målen avseende de aktuella överklagandena, är förenligt med de krav som följer av artikel 19.1 andra stycket FEU. Enligt fast rättspraxis kan EU-domstolen emellertid, på grundval av handlingarna i målet, tillhandahålla den hänskjutande domstolen sådana uppgifter om unionsrättens tolkning som den kan behöva för detta ändamål (dom av den 6 oktober 2021, W. Ż (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning), C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 133, och dom av den 13 juli 2023, YP m.fl. (Upphävande av immunitet och avstängning av en domare), C‑615/20 och C‑671/20, EU:C:2023:562, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

66 I detta hänseende framgår det av begäran om förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen hyser tvivel om huruvida SLPS är förenligt med dessa krav. Till grund för detta ligger fyra skäl som i huvudsak avser i) bristen på insyn i detta system, ii) justitieministerns roll vid fastställandet av reglerna för systemets funktion, iii) de fel som tillämpningen av systemet kan ha orsakat och iv) obalansen i arbetsbördan domarna emellan orsakad av systemet.

67 För det första ska nämnda krav, och i synnerhet de krav som anges i punkt 64 ovan, anses vara uppfyllda bland annat när funktionen av det ifrågavarande systemet för slumpmässig tilldelning av mål bygger på förutbestämda och offentliga parametrar, när systemet regleras av ett öppet regelverk som fastställer villkoren och kriterierna för tilldelning och omfördelning av mål, när systemet är utformat – bland annat genom en helt automatiserad lottdragning – för att undvika att ett mål tilldelas en domare som väljs ut efter eget skön samt när rapporter om lottningarna offentliggörs. Sådana faktorer utgör nämligen lämpliga skyddsåtgärder för att undvika dels att ge sken av godtycke när enskilda mål tilldelas eller omfördelas till domare, dels att personer som inte ingår i den dömande sammansättning som handlägger ett visst mål otillbörligen ingriper i beslutsförfarandet för detta mål.

68 Det framgår av handlingarna i målet att tillämpningen av SLPS regleras av ett regelverk vari det föreskrivs kriterier och förfaranden för tilldelning eller omfördelning av mål till domare. Dessutom sker lottdragningen automatiskt. Slutligen offentliggörs såväl systemets fullständiga algoritm som lottningsrapporterna. I detta sammanhang kan enbart den omständigheten att systemets källkod, som på programmeringsspråk återger de instruktioner som utgör själva systemet, inte offentliggörs, inte i sig ge upphov till en risk för påverkan som kan inverka på domstolsavgörandena eller för godtycklig manipulering av målens tilldelning och omfördelning. Tvärtom skulle ett tillhandahållande av källkoden till SLPS kunna göra det enklare att utföra en cyberattack mot SLPS, såsom den polska regeringen har hävdat i sitt skriftliga yttrande.

69 Vad för det andra gäller tvivlen kring justitieministerns roll vid fastställandet av reglerna för hur SLPS ska fungera, kräver skyddsreglerna för oavhängighet och opartiskhet samt kravet på en ”domstol som har inrättats enligt lag” (såsom framgår av punkterna 47 och 51 ovan) att det finns regler om bland annat de dömande sammansättningarnas utformning vilka utesluter allt rimligt tvivel som enskilda rättssubjekt skulle kunna hysa beträffande organets oemottaglighet för påverkan av yttre omständigheter och organets neutralitet i förhållande till de intressen som ställs mot varandra.

70 Enligt maktfördelningsprincipen, som är kännetecknande för hur en rättsstat ska fungera, ska domstolarnas oavhängighet bland annat garanteras gentemot den lagstiftande och den verkställande makten (dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten för avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen), C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 124, och dom av den 24 mars 2026, Rzecznik Praw Obywatelskich (Jävsinvändning mot en domare vid allmän domstol), C‑521/21, EU:C:2026:242, punkt 72).

71 Enligt fast rättspraxis är syftet med det unionsrättsliga kravet på att en domstol ”har inrättats enligt lag” därför att förhindra att organisationen av domstolsväsendet överlåts till den verkställande maktens skönsmässiga bedömning och att se till att detta område regleras av en lag som antas av den lagstiftande makten på ett sätt som är förenligt med de bestämmelser som reglerar utövandet av dess befogenhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson/rådet och HG/kommissionen, C‑542/18 RX–II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 73 och där angiven rättspraxis, och dom av den 24 mars 2026, Rzecznik Praw Obywatelskich (Jävsinvändning mot en domare vid allmän domstol), C‑521/21, EU:C:2026:242, punkt 73).

72 Detta krav är uppfyllt när justitieministern, på grundval av ett bemyndigande enligt lagstiftning, såsom det som föreskrivs i artikel 41 i lagen om allmänna domstolar, är behörig att anta allmänna regler för tilldelning av mål och att fastställa allmänna parametrar för hur ett system för slumpmässig tilldelning av mål, såsom SLPS, ska fungera. Att ministern antagit sådana allmänna regler kan dessutom inte i sig ge upphov till tvivel om domarnas oavhängighet och opartiskhet.

73 För det tredje har domstolen slagit fast att en felaktig tillämpning av reglerna om tilldelning av mål inte nödvändigtvis innebär att det föreligger påverkan som kan inverka på domstolsavgörandena eller föreligger en godtycklig manipulering av tilldelningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 februari 2025, Sinalov, C‑16/24, EU:C:2025:116, punkt 51). Enbart den av den hänskjutande domstolen påpekade omständigheten att ett system för slumpmässig tilldelning av mål kan ha fungerat på ett felaktigt sätt, kan i detta sammanhang inte i sig och vid en senare tidpunkt anses visa på otillbörligt inflytande på beslutsförfarandet i specifika mål. Detta gäller i än högre grad eftersom, såsom den polska regeringen har hävdat i sitt skriftliga yttrande, den kritik mot hur SLPS fungerar som den hänskjutande domstolen har hänvisat till förefaller ha varit av övergående karaktär, med tanke på att alla nämnda funktionsbrister uppstod under år 2018.

74 Vad för det fjärde gäller den omständigheten att ett system för slumpmässig tilldelning av mål kan leda till en ojämn fördelning av arbetsbördan mellan domstolens domare, ska det påpekas att den hänskjutande domstolen huvudsakligen har hänvisat till antalet mål som tilldelats de olika domarna. Enbart en obalans i antalet tilldelade mål, vilken kan vara motiverad med hänsyn till god rättskipning, betyder inte med nödvändighet att det föreligger en obalans även i arbetsbördan.

75 Den omständigheten att ett system för slumpmässig tilldelning av mål kan leda till en ojämn fördelning av arbetsbördan mellan domarna vid en domstol kan under alla omständigheter inte medföra en risk för att beslutsförfarandet i ett visst mål utsätts för otillbörlig påverkan eller att det utövas kontroll över innehållet i domstolsavgöranden.

Domstolsprövningen av omfördelningen av mål

76 När det gäller domstolsprövningen av tillämpningen av ett system för slumpmässig tilldelning av mål, ska det erinras om att möjligheten att kontrollera att de garantier som är knutna till begreppet ”oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag” har iakttagits är nödvändig för att domstolarna i ett demokratiskt samhälle ska kunna inge medborgarna erforderligt förtroende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2024, Asociaţia ”Forumul Judecătorilor din România” (Sammanslutningar för domare och åklagare), C‑53/23, EU:C:2024:388, punkt 55, och dom av den 27 februari 2025, Sinalov, C‑16/24, EU:C:2025:116, punkt 53).

77 Iakttagandet av nationella bestämmelser om tilldelning och omfördelning av mål, i förekommande fall genom ett system för slumpmässig tilldelning av mål, måste således kunna bli föremål för domstolsprövning på begäran av en part, eller ex officio vid allvarliga tvivel, för att avgöra huruvida den dömande sammansättning, till vilken ett visst mål har till- eller omfördelats, utgör en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 2024, S (Ändring av den dömande sammansättningen), C‑197/23, EU:C:2024:956, punkterna 65 och 67, och dom av den 27 februari 2025, Sinalov, C‑16/24, EU:C:2025:116, punkterna 54 och 55).

78 Eftersom den nationella domstol vid vilken talan väckts förmår att kontrollera att dess sammansättning är korrekt för att avgöra det mål som är anhängigt vid den, är det således inte nödvändigt att för detta ändamål föreskriva ett särskilt rättsmedel för den domare som berörs av denna omfördelning (se, analogt, dom av den 1 augusti 2025, Daka m.fl., C‑422/23, C‑455/23, C‑459/23, C‑486/23 och C‑493/23, EU:C:2025:592, punkt 99).

79 I förevarande fall visar målen avseende de aktuella överklagandena just att den hänskjutande domstolen kan kontrollera huruvida dess sammansättning är korrekt för att avgöra dessa överklaganden.

80 Mot bakgrund av samtliga ovan angivna överväganden, ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att en nationell domstols dömande sammansättning, till vilken mål slumpmässigt har tilldelats genom ett it-system till följd av att den domare som ursprungligen ansvarade för dessa mål har skilts från dem på egen begäran, ska anses vara en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, även om det inte finns något rättsmedel som specifikt gör det möjligt för den berörda domaren att bestrida denna omfördelning.

Rättegångskostnader

81 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

Artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att en nationell domstols dömande sammansättning, till vilken mål slumpmässigt har tilldelats genom ett it-system till följd av att den domare som ursprungligen ansvarade för dessa mål har skilts från dem på egen begäran, ska anses vara en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag, även om det inte finns något rättsmedel som specifikt gör det möjligt för den berörda domaren att bestrida denna omfördelning.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: polska.

i Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av parternas verkliga namn.