Beslut vid regeringssammanträde 1989-11-16

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Freivalds, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild kommission tillkallas för att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren.

Bakgrund

Att människor känner trygghet till liv och personlig säkerhet är av grundläggande betydelse för vårt samhälle. Varje våldsbrott är en tragedi för dem som drabbas. Det skall vara en självklarhet att kunna arbeta och röra sig fritt utan rädsla. Våldet måste bekämpas och motverkas överallt där det förekommer.

Kampen mot våldsbrottsligheten är ett prioriterat område inom kriminalpolitiken. Detta manifesterades bl.a. i regeringens skrivelse år 1986 om åtgärder mot vålds- och egendomsbrott (skr. 1986/87:21). Inom ramen för det program som där presenterades har sedan dess en rad åtgärder vidtagits för att motverka våldsbrottsligheten och lindra dess verkningar. Insatserna har spänt över ett vitt område och bl.a. omfattat förebyggande åtgärder, skärpt lagstiftning samt förbättringar av det rättsliga förfarandet.

Samtidigt som vi bekämpar våldsbrottsligheten måste vi vara beredda att lämna stöd och hjälp till de människor som ändå drabbas av våldet. I 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 4 s. 34 ff.) lades fram ett särskilt program för att stärka brottsoffrens ställning. Detta program har i allt väsentligt genomförts och viktiga delar av det har redan följts upp. Tiden är nu mogen för en mer övergripande utvärdering av de hittills vidtagna åtgärderna och en inventering av vad som ytterligare kan göras. För att främja en kriminalpolitisk helhetssyn är det angeläget att utvärderingen av brottsofferprogrammet kan samordnas med en intensifierad kamp mot våldsbrottsligheten.

För att nå framgång i kampen mot våldet måste det ske en kraftsamling på alla nivåer. I 1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 4 s. 22 f.) framhölls bl.a. att ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter en nära samverkan mellan många myndigheter, organisationer och enskilda på central men kanske framför allt lokal nivå. Bakgrunden var bl.a. överläggningar som anordnats av justitiedepartementet i november 1984 om det brottsförebyggande samarbetet på lokal nivå. En inför överläggningarna upprättad promemoria och ett referat av överläggningarna återfinns i departementspromemorian (Ds Ju 1985:5) Lokalt samarbete mot brott.

Ett nyckelord är således samverkan, och tyngdpunkten i arbetet måste ligga lokalt. Det är de många enskilda människornas insatser - i familjen, i skolan, i folkrörelser, i andra organisationer, i myndigheter - som avgör om våldet skall kunna hållas tillbaka. Människorna i samhället måste markera tydligt för den lilla gruppen våldsverkare att våldet inte accepteras och att man inte viker undan för det.

Att det är de enskilda människornas insatser som ytterst är avgörande innebär långt ifrån att statsmakternas åtgärder är betydelselösa. Det är statsmakternas uppgift att leda och samordna kampen mot våldet. Detta har kommit till uttryck bl.a. i årets regeringsförklaring, där statsministern understryker att kampen mot våldet skall skärpas. Det är angeläget att man i dessa frågor tar till vara det landsomfattande engagemang mot våldet och för brottsoffren som kommit till så tydligt uttryck under senare tid.

En kommission bör tillkallas

För att ytterligare samordna och intensifiera arbetet mot våldsbrotten, för att ge ett bättre stöd åt brottsoffren och för att ta till vara det breda folkliga engagemanget i dessa frågor bör en särskild kommission tillkallas.

Kommissionens uppdrag kan sammanfattas så att det gäller att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren. I detta uppdrag ligger bl.a. att följa upp och utveckla det som behandlades i det tidigare nämnda samverkansprojektet samt i 1986 års regeringsskrivelse och 1988 års brottsofferprogram. Det gäller också att undersöka möjligheterna att öka skyddet för grupper som löper särskild risk att utsättas för våld, att främja åtgärder som är ägnade att motverka våldet, särskilt på gator och torg, samt att förbättra möjligheterna att ingripa mot våldsverkare.

Utgångspunkter för kommissionens uppdrag

Ett viktigt inslag i arbetet på att motverka och förebygga våldsbrott är sådana mera långsiktiga eller generella åtgärder som krävs för att påverka attityder, beteenden och normbildning. Här spelar familjen, barnomsorgen, skolan, folkrörelserna och andra organisationer en avgörande roll. Stat och kommun måste emellertid medverka bl.a. med att sprida kunskap om våldet och dess verkningar. En annan uppgift för det allmänna är att stimulera till vettiga fritidssysselsättningar för barn och ungdom.

Gatufriden

Det är nödvändigt att öka tryggheten på gator och torg och andra allmänna platser. Det får inte bli så i vårt land att många - särskilt äldre människor - inte vågar vistas i vissa områden, besöka offentliga tillställningar eller använda vissa kommunikationsmedel. Det är samtidigt viktigt att man får en korrekt bild av de risker som föreligger. En överdriven oro är ett problem i sig, särskilt om den leder till att folk håller sig inne och lämnar fältet fritt för fridstörarna.

Ett inslag i våldsbrottsutvecklingen som kräver särskild uppmärksamhet är den ökning av gatuvåldet som kan iakttas i storstäderna och som är märkbar både i stadskärnorna och i vissa ytterområden. Det finns en koppling mellan våld och olika nöjesaktiviteter som gör att våldsbrottsligheten kulminerar under veckosluten och andra ledighetsperioder.

Våldet och samhällsklyftorna

Den boendesegregering mellan olika sociala och etniska grupper som har uppkommit på många håll kan bli en grogrund för motsättningar, som ytterst har sitt ursprung i rädsla och främlingskap mellan olika befolkningsgrupper. I såväl städer som på andra orter har under senare år förekommit våldsbrottslighet med rasistiska förtecken.

Våldet och drogerna

Våld och droger är var för sig stora samhällsproblem med svåra skadeverkningar för individ och samhälle. Alkohol finns med i bilden vid en stor del av våldsbrotten. Det är angeläget att detta samband lyfts fram för allmänheten.

Ungdomsvåldet

Även om det mesta våldet utövas av vuxna är det särskilt viktigt att motverka våldet bland ungdomen. Det kan noteras att det ofta är ungdomar som blir offer för ungdomsvåldet. Reglerna för handläggningen av mål mot unga lagöverträdare har nyligen reformerats och arbete pågår för ytterligare åtgärder. Syftet är att åstadkomma en snabbare och tydligare reaktion från samhällets sida. Men här behövs insatser långt utanför rättsväsendets ram. Föräldrarnas roll kan inte överskattas men det behövs också insatser av andra. Utbudet av fritidsaktiviteter måste förbättras på många håll. Runt om i landet har det byggts upp en väl fungerande samverkan där polisen tillsammans med sociala myndigheter, skolan och frivilliga krafter utför ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete bland barn och ungdom. Värdefulla insatser görs också av folkrörelserna, kanske särskilt idrottsrörelsen och musikrörelsen.

Våldet mot kvinnor, barn och äldre

Det kan också behövas mera riktade åtgärder som tar sikte på särskilt utsatta grupper och särskilt farliga situationer. Och då handlar det inte bara om att öka säkerheten på gator och torg. Det gäller också att undersöka vad som kan göras för att hindra eller motverka det våld som sker inom hemmets väggar och som främst drabbar kvinnor och barn i form av misshandel och sexuella övergrepp. Här bör också det våld som drabbar äldre personer uppmärksammas.

Utsatta yrkesgrupper

Men det finns också yrkesgrupper som mer än andra löper risk att bli utsatta för våld i sitt arbete. Hit hör t.ex. taxichaufförer, buss-, spårvagns- och tunnelbaneförare, spärrvakter, kassapersonal i banker, postkontor och butiker, anställda på sjukhusens akutmottagningar samt ordningsvakter, bevakningspersonal och - självfallet - poliser. På senare tid har också personal inom rättsväsendet och socialtjänsten kommit i blickpunkten.

Hot mot parter och vittnen

Det finns vidare en oroande tendens att parter och vittnen utsätts för hot, trakasserier och våld i anslutning till polisutredningar och rättegångar. En sådan utveckling kan underminera rättsväsendet. Det är angeläget att försöka göra sig en bild av hur vanligt detta problem är, vilka former det tar sig och hur man skall kunna komma till rätta med det.

Närmare om kommissionens uppdrag

Som jag redan nämnt måste kampen mot våldet och för brottsoffren framför allt föras lokalt. Där man har problemen nära inpå sig kan man också bäst bedöma vilka åtgärder som är erforderliga och anpassa dem efter de lokala förutsättningarna. För statsmakternas del gäller det främst att uppmuntra och stödja det lokala arbetet, peka på vikten av samverkan och sprida de kunskaper och idéer som finns samlade på olika håll.

Kommissionen bör se som sin huvuduppgift att fånga upp och stötta det breda engagemanget mot våldet och för brottsoffren. En viktig uppgift blir att sprida kännedom om och stimulera lokala initiativ och uppslag. Kommissionen bör sträva efter att få med enskilda likaväl som myndigheter, organisationer och företag i sitt arbete.

Av vad jag nu sagt framgår att förslag till lagstiftningsåtgärder inte blir kommissionens främsta uppgift, men kommissionen bör självfallet anmäla om den finner behov av sådana åtgärder.

En särskild uppgift blir att överväga hur man kan främja och stödja framväxten av brottsofferjourer och andra frivilliga organisationer som - direkt eller indirekt - arbetar mot våldet och för brottsoffren.

Kommissionens arbetssätt

Det är ett mycket brett uppdrag som jag här har skisserat. Kommissionen bör ha fria händer att komma med förslag inom hela det område som omfattas av uppdraget. Men det är å andra sidan angeläget att undvika dubbelarbete och förseningar på områden där ett utredningsarbete redan bedrivs eller planeras eller där det i övrigt finns eller inom kort kommer att finnas tillräckligt underlag. Jag skall här nämna några sådana områden.

• En arbetsgrupp inom regeringskansliet tillkallas inom kort för att belysa orsakerna till och försöka motverka övergrepp och våld mot kvinnor.
• Socialstyrelsen har aviserat ett åtgärdsprogram i alkoholfrågan.
• En särskild aktionsgrupp mot narkotika har nyligen tillkallats.
• Den av regeringen tillsatta Athena-gruppen arbetar med frågor som rör alkohol och narkotika.
• Reformarbetet beträffande unga lagöverträdare har delvis karaktär av försöksverksamhet som utvärderas av brottsförebyggande rådet.
• Biträdande civilministern har nyligen tillkallat en särskild ungdomsutredning (dir. 1989:48).
• En interdepartemental arbetsgrupp inventerar för närvarande reglerna om samhällets reaktioner mot unga lagöverträdare.
• Inom civildepartementet förbereds en proposition om vissa polisfrågor.
• I storstadsutredningens direktiv läggs särskild tonvikt på åtgärder som kan förbättra levnadsvillkoren för utsatta grupper.
• Ett särskilt stockholmsprojekt har nyligen inletts inom brottsförebyggande rådet.
• En arbetsgrupp rörande våldsfrågor planeras inom brottsförebyggande rådet.
• Rikspolisstyrelsen har en central samordningsgrupp för samverkan mot brott.
• Rikspolisstyrelsen redovisar inom kort en utredning rörande behovet av skydd för parter och vittnen.
• Inom justitiedepartementet remissbehandlas f.n. vapenutredningens slutbetänkande.
• Inom regeringskansliet pågår i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen en översyn av vissa verkställighetsfrågor.

Kommissionen bör i förekommande fall samråda och sätta sig in i de delar av de nu nämnda aktiviteterna som berör kommissionens uppdrag.

Kommissionen bör inledningsvis göra en bred inventering för att hämta in erfarenheter och uppslag för det fortsatta arbetet. Jag vill här särskilt peka på det kunnande och den erfarenhet av dessa frågor som finns inom brottsförebyggande rådet. Ett lämpligt arbetssätt - som också har den fördelen att de frågor kommissionen arbetar med får en landsomfattande uppmärksamhet - kan vara att ordna ett antal möten på olika platser i landet. Härigenom kan kommissionen bilda sig en uppfattning om problemens omfattning i olika delar av landet och kan ta del av och sprida lokala uppslag. I det sammanhanget är det angeläget med breda kontakter, och jag vill särskilt peka på folkrörelsernas roll både som kunskapskälla och som förmedlare av goda idéer.

Kommissionen bör naturligtvis ha stor frihet i sitt val av arbetsmetoder och kan vid behov fortlöpande avrapportera sitt arbete. En slutrapport skall avlämnas senast den 15 november 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

• att tillkalla en kommission - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med högst tre ledamöter med uppdrag att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren
• att utse en av ledamöterna att vara ordförande i kommissionen och
• att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommissionen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

• att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Justitiedepartementet)