Beslut vid regeringssammanträde den 23 juni 1994

Bakgrund

Goda förutsättningar för ny- och småföretagande är av avgörande betydelse i arbetet för en fullgod arbetsmarknad. En grundläggande princip i den reformerade arbetslöshetsförsäkringen är att företagare och anställda skall bidra till finansieringen på lika villkor och få ett likvärdigt skydd vid inkomstbortfall till följd av arbetslöshet. Av största betydelse är att detta skydd utformas så att det leder till att den arbetslöse åter kommer i arbete.

En av förutsättningarna för att företagare skall ha rätt till arbetslöshetsersättning är att han eller hon helt har upphört med sin verksamhet som företagare. Ett sätt att visa att verksamheten upphört annat än tillfälligt är att företagaren sålt eller låtit avregistera företaget.

Kritik har framförts mot att reglerna för företagares ersättningsrätt har varit alltför stränga. Många framförallt mindre företag har med anledning av den djupa lågkonjunkturen framfört önskemål om ändrade regler.

I betänkandet Ersättning vid arbetslöshet (SOU 1993:52) föreslår den särskilde utredaren att företagare och arbetstagare skall anses arbetslösa på samma grunder och att det, efter viss karens, skall vara möjligt att få kontantstöd även för den som inte definitivt har lagt ned sin rörelse.

Regeringen anser i likhet med utredaren att det både ur samhälls- och företagsekonomisk utgångspunkt är viktigt att företag som på sikt kan ge sin ägare försörjning inte läggs ner på grund av arbetslöshetsförsäkringens regelverk. Å andra sidan får kontantstöd inte utges på ett sådant sätt att konkurrensen mellan företagen snedvrids.

I prop. 1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen har regeringen uttalat sin avsikt att under hösten 1994 återkomma med en proposition i fråga om företagares rätt till arbetslöshetsersättning när verksamheten i företaget är vilande.

En särskild utredare bör därför tillkallas med uppgift att pröva hur reglerna för arbetslöshetsersättning till företagare bör utformas i syfte att stimulera nyföretagande och förhindra onödig utslagning av företag med beaktande av kravet på en sund konkurrens.

Riktlinjer för uppdraget

Den särskilde utredaren skal

• analysera förutsättningarna för företagare, som under en begränsad tid inte är verksam i sin rörelse, att få ett likartat försäkringsskydd som anställda och föreslå de regler som bör gälla för detta. Förslagen får inte medföra att en osund konkurrens mellan företag uppstår. Tiden under vilken verksamheten skall vara vilande måste sättas så lång att säsongföretagande inte automatiskt berättigar till kontantstöd under lågsäsong,
• belysa problematiken kring företagarens önskan att så snart som möjligt åter komma i gång med verksamheten och kravet på att verksamheten skall vara vilande under en viss minsta tid,
• redovisa de kontrollmöjligheter som står till buds, där bl.a. återlämnande av F-skattsedel och avregistrering från mervärdesskatt har sin givna roll,
• överväga andra kontrollformer för att säkerställa att en företagare som uppbär arbetslöshetsersättning inte bedriver verksamhet i sitt företag.

Utredaren skall vid behov samråda med utredningen om arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och avgränsning (A 1994:01, dir 1993:132).

Uppdraget skall redovisas senast den 1 september 1994.