Ersättning vid arbetslöshet betänkande. Bilagedel

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

ERSÄHNING VID

n

°

etänlçandeftånu

n om en

ny

:

etslöshetsfömälcring 993: 52

Og;

I

WN

M Statens offentliga utredningar

WW 1993:52

Arbetsmarknadsdepartementet

vid

Ersättning

arbetslöshet

Betänkande av

Jwtrfedningen om en ny arbetslöshetsförsäkring

Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmämia Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor,

av remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13369-5 Stockholm 1993 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen

för Arbetsmarknadsdepartementet

Genom regeringens beslut den 20 februari 1992 bemyndigades chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla särskild utredare med uppgift

en

att lämna förslag till utformning och finansiering av en obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring.

Med stöd detta bemyndigande förordnade departementschefen den 16

av

1992 till särskild utredare Gerhard Larsson, VD och koncernchef i mars Samhall.

En kortfattad redogörelse för utredningsuppdraget och arbetets uppläggning

lämnas i kapitel Såväl de ursprungliga direktiven dir. 1992:24 som tilläggsdirektiv dir. 1993:5 har i sin helhet bifogats betänkandet bilaga 1.

Utredaren har biträtts sakkunniga från arbetsmarknadens parter, från

av företagarnas organisationer och från Svenska Kommunförbundet. Till sakkunniga förordnades den 21 april 1992 ombudsman Per-Ivan Andersson, stf. avdelningschef Eva Bergkvist Deurell, vice förbundsdirektör Sune Eriksson, VD Sture Johansson, kanslichef Jaan Kolk, jur.kand. Sara Lönnerblad, bitr. direktör Carl Magnus Pontén och enhetschef Kerstin

Redig.

Utredaren har till sitt förfogande haft tillång till en grupp experter på dels nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet dels arbetsmarknadspolitik. Till experter förordnades sålunda dag ekonom Dan Andersson,

samma

professor Anders Björklund, f11.dr. Tor Eriksen, byråchef Lars

Ingvardsson, dep.sekr. Mats Johansson, kassaföreståndare Ingvar Lilj eroos, hovrättsassessor Manne Pavön och dep.sekr. Lars Svensson.

Som sekreterare i utredningen har från utredningens start senvåren 1992 tjänstgjort civilekonomen Wilhelm Engström och rådmannen Elisabet Andersson.

Utredningen har antagit namnet "Utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring".

Genom detta betänkande, "Ersättning vid arbetslöshet", fullföljs uppdraget.

I betänkandet föreslås att nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkring och systemet med kontant arbetsmarknadsstöd KAS ersätts med en ny arbetslöshetsförsäkring, som föreslås träda i kraft den 2 maj 1994

omfattande en allmän grundförsäkring och frivillig tilläggsförsäkring

en sammanhållna i ett gemensamt lagkomplex.

Avgifterna för att finansiera den nya grundförsäkringen föreslås börja uttas redan den 1 januari 1994 för att möjliggöra viss buffertuppbyggnad. en Från samma datum inrättas en statlig myndighet med för fonduppansvar byggnad och tillsyn över den nya försäkringen. I ett särskilt kapitel lämnas förslag till hur det ackumulerade underskottet i den nuvarande arbetsmarknadsfonden skall täckas.

De sakkunniga har angivit fem särskilda yttranden biläggs betänk-

som andet.

I en särskild bilagedel till betänkandet utges fyra expertrapporter, i vilka

några ekonomer behandlar problemen kring arbetslöshet, arbetslöshets-

försäkring och lönebildning. I bilagedelen ges dessutom fördjupad

en beskrivning av nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet samt konventioner av

av betydelse för arbetslöshetsförsäkringen.

Stockholm i maj 1993

Gerhard Larsson

/Wilhelm Engström

Elisabet Andersson

Innehåll

Ersättning vid arbetslöshet

INNEHÅLL Sid.

Förkortningar 8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens uppdrag och arbete 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Uppdraget 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utredningsarbetets inriktning och bedrivande 77 . . . . . . . . . . . . . .

Historik 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1 Utvecklingen före 1974 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Utvecklingen efter 1974 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . 2.4 Tillämpade metoder att mäta arbetslöshet 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Arbetslöshetens nivå i ett långsiktigt perspektiv 104 . . . . . . . . . . . . . 2.6 Arbetslöshetsförsäkringens utveckling i siffror 105 . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Det kontanta arbetsmarknadsstödets utveckling 107 . . . . . . . . . . . . .

S Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Arbetslöshetsförsäkringen utformning 109 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lagreglering och principiell konstruktion 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Medlemsvillkor 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänna villkor 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetsvillkor 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . arbete jämställd tid lll lvled . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Overhoppningsbar tid 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kompensationsgrad 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Beräkningsregler 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Beräkning vid deltidsarbetslöshet 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Regler om avstängning och återbetalning 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Företagarnas ställning i försäkringen 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . samspelet med andra system 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

arbetslöshetsförsäkringen finansiering 115

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . Oversikt .115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . N Arbetsmarknadsavgifter 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Finansieringsavgifter 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.4 Utjämningsavgifter 117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.5 Arbetsmarknadsfonden 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Arbetslöshetsförsäkringen administration 118 - . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 A-kassor .118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Samspelet mellan arbetsförmedling och a-kassor 119 . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

3.3.3 Tillsyn 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.4¶Överklagandeordning 120

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Det kontanta arbetsmarknadsstödet utformning 120 - . . . . . . . . . . . . 3.-4.1 Lagreglering och principiell konstruktion 120 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Allmänna villkor och arbetsvillkor 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.3 Med arbete jämställd tid 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.4¶Överhoppningsbar tid 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.5 Utbildningsvillkor 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.6 Kompensationsgrad 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.7 Beräkningsregler 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.8 Övrigt .122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Det kontanta arbetsmarknadsstödet finansiering 123 - . . . . . . . . . . . . 3.5.1 Arbetsmarknadsavgifter 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.2 Arbetsmarknadsfonden 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Det kontanta arbetsmarknadsstödet administration 123 - . . . . . . . . . . 3.6.1 Arbetsmarknadsverket och försäkringskassoma 123 . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Permitteringslönesystemet utformn., finansiering och adm. 124 - . . . . 3.7.1 Lagreglering och principiell konstruktion 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.2 Utformning .125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.3 Finansiering 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7.4 Administration 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8 Trygghetssystem inom olika arbetsmarknadssektorer 127 . . . . . . . . . 3.8.1 Olika former av trygghetssystem 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.2 Trygghetssystem SAF/LO 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.3 Trygghetssystem SAF/PTK 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.4 Trygghetssystem, statliga området 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.5 Trygghetssystem, kommunala området 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.6 Övriga trygghetssystem 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.8.7 Slutsatser .l32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4. Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet 135 . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1 Vad är arbetslöshet 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Olika former av arbetslöshet 136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Arbetslöshetens utveckling och sammansättning 137 . . . . . . . . . . . . . 4.4 Arbetslöshetsperioderna 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Vägar till och från arbetslöshet 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för arbetslösa 143 . . . . . . . . . . . . 4.7 Konsekvenserna för individen och samhället 147 . . . . . . . . . . . . . . . 4.8 Arbetslöshet och ohälsa 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9 Behov av ökad kunskap genom bl.a. forskning 151 . . . . . . . . . . . . .

5. Effekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet 155 . . . . . . . . . . . . . .

5.1 Effekter konsekvenser i måltermer 155 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Täckningsgrad 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Olika täckningsgrader 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Försäkrade som andel av arbetskraften 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Andelen arbetslösa med ersättning från a-kassa resp. från KAS 159 . . . . . 5.2.4 Andelen försäkrade och KAS-berättigade av registrerade arbetslösa

enligt AMS fördelade efter kön, ålder och utbildning 160 - . . . . . . . . . .

Innehåll

5.2.5 Andelen utan ersättning enligt av SCB genomförd studie 161

. . . . . . . . . 5.2.6 Bedömning av försäkringens täckningsgrad 162

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Utförsäkring 164

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Utförsäkringens omfattning 164

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Utförsäkrades ekonomiska och sociala förhållanden resultat av en enkät 166

5.3.3 Bedömning av systemets effekter utförsäkrade 167

- . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Kompensationsgrad 168

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Arbetslöshetsförsäkringen 168

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.2 KAS .170

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.3 Bedömning 171

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Arbetsvillkor 172

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.1 Försäkringen 172

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.2 KAS .172

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5.3 Bedömning .173

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Administration .174

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.1 Försäkringen 174

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.2 KAS .177

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.3 Bedömning .177

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7 Incitament och ansvar 179

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.1 Diskussion och bedömning 179

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8 Finansieringssystemets flexibilitet 180

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.1 Diskussion och bedömning 180

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9 Facklig organisationsgrad och försäkringen 181

. . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.1 Facklig organisationsgrad 181

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.2 Bedömning .182

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.10 Arbetskraftens geografiska och yrkesmässiga rörlighet

-

diskussion och bedömning 183

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Internationell jämförelse 185

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1 Inledning .185

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Beskrivningens syften, omfattning och begränsning 186

. . . . . . . . . . . 6.3 Översiktlig beskrivning av jämförda länders system 187

. . . . . . . . . . 6.4 Översikt över förekommande typer av system för inkomstskydd

vid arbetslöshet 192

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Arbetslöshetsförsäkringen 193

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.1 Allmänt .193

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.2 Arbetsvillkor, referensperiod, ersättningsperiod samt kompensationsgrad 195

6.6 Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen 198

. . . . . . . . . . . . . . . 6.7 Försäkringens täckningsgrad samt den samlade täckningsgraden för

försäkring och annat stöd vid arbetslöshet 199

. . . . . . . . . . . . . . . . 6.8 Bedömningar på grundval av sammanställningen av

arbetslöshetsskyddet i ett internationellt perspektiv 200

. . . . . . . . . . . 6.9 Källförteckning avseende detta kapitel 202

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Grundläggande värderingar 203

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.1 Skyddets grundläggande funktion 203

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 En försäkring med flera syften 204

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 En allmän försäkring 209

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

7.4 En del arbetsmarknaden och ett led i strävandena av främja arbetslinjen 211 att . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . arbetslöses rättigheter och skyldigheter 214 7.5 Den . . . . . . . . . . . . . . .

7.6 Förstärkt samspel mellan aktiva och passiva

arbetsmarknadspolitiska åtgärder 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Försäkringens kompensationsnivå 219 7.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Försäkringen skall inte förstatligas 221 7.8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetsgivar- och egenavgifter finansierar fullt ut 222 7.9 . . . . . . . . . . . . Lönebildningen och försäkringen 224 7.10 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Solidarisk eller differentierad finansiering 227 7.11 . . . . . . . . . . . . . . . . till yrkesmässig och geografisk rörlighet 228 7.12 Incitament . . . . . . . . . . 7.13 Internationellt anpassat 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8. Övervägda alternativ till en ny arbetslöshetsförsäkring pricipiell diskussion 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förutsättningar .231 8.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 En enhetlig allmän försäkring eller försäkring uppdelad på en en grund- och frivillig tilläggsförsäkring 232 allmän . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Ersättning lika för alla eller inkomstrelaterad ersättning 237 . . . . . . . Harmoni eller mellan avgifter och förmåner 239 8.4 . . . . . . . . . . . . . Finansiering med avgifter från arbetsgivarna och de försäkrade 241 8.5 . .

Översikt övervägda alternativ 243 8.6 över . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Alternativ 1 .245 8.6.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Alternativ 2 .246 8.6.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6.3 Alternativ 3 .247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Alternativ 4 .249 8.6.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Försäkringsbolagen .250 8.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.1 Arbetslöshet försäkringsbar risk 250 - en . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7.2 Försäkringsbolagens synpunkter 251 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Valdmodell ..252 8.8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till arbetslöshetsförsäkring 257 en ny . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1 Försäkringens uppbyggnad 257 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kompensationsnivå .258

9.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Grundförsäkring konstruktion 260 9.3 . . . . . . . - . . . . . . . . . . . . . . . . försäkrade .260 9.3.1 Kretsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.2 Konventioner .264 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.3 Allmänna ersättningsvillkor 266 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.4 Arbetsvillkor .276 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.5 Utbildningsvillkor .285 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.6 Jämställd och överhoppningsbar tid 288 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.7 Beräkningsregler .294 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.8 Ersättningsperiodens längd, ersättningsperiodemas antal

och utförsäkring .299 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.9 Avstängning från rätt till ersättning och återbetalning 304 . . . . . . . . . . . 9.4 Tilläggsförsäkring konstruktion 309 - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kollektivavtal eller enskilda avtal 309 9.4.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.2 Reglering tilläggsförsäkringen 313 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

9.5 Samordning med andra förmåner och inkomster 314

. . . . . . . . . . . . 9.5.1 Sjukdomsfall under arbetslöshet 314

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.2 Avgångsvederlag .317

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.3 Andra ersättningar 320

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Löpande inkomster av bisysslor 321

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Deltidsarbetslöshet .323

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Företagare och uppdragstagare i försäkringen 330

. . . . . . . . . . . . . .

Målgruppens storlek och sammansättning 330

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kritiken mot nuvarande regler och tillämpning 332

. . . . . . . . . . . . . . .

Vem är företagare i arbetslöshetsförsäkringens mening 334

. . . . . . . . . .

Principiella överväganden om rätt till ersättning 337

. . . . . . . . . . . . . .

Vilka är att anse som företagare och vilka är att anse som arbetstagare 338

Anhöriga och närstående 340

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Uppdragstagare, företagare eller arbetstagare 341

. . . . . . . . . . . . . . .

Särskilda villkor för företagares ersättningsrätt 343

. . . . . . . . . . . . . . .

Bevisfrågor i samband med företagares arbetslöshet 347

. . . . . . . . . . . .

Vissa gruppers särskilda förhållanden 348

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Finansiering av företagares arbetslöshetsskydd 349

. . . . . . . . . . . . . . .

Företagares tilläggsförsälcring 349

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kompletteringspropositionen och företagarna 350

. . . . . . . . . . . . . . . .

Finansiering 351

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.1 Inledning ..351

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Krav på finansieringen av den nya försäkringen 352

. . . . . . . . . . . . 10.3 Försäkringens kostnader 355

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.1 Allmänt .355

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.32 Vilka utgifter ska finansieras 356

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.3.3 Försäkringens kostnader och variationer i kostnadsbelastningen 358

. . . . . lO.3.4 Förutsättningar för kalkylema 359

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.3.5 Försäkringens kostn. vid olika nivå på den öppna heltidsarbetslösheten 363

10.4 Finansiering av grundförsäküng och tilläggsförsäkring 366

. . . . . . . . 10.4.1 Arbetslösheten över en konjunkturcykel grunden för avgiftsuttag 366

. . . . l0.4.2 Prognos för arbetslösheten 1994 98 367

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . lO.4.3 Grundförsälcringen 368

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.4 Tilläggsförsäkringen .369

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.5 Avgifter till grundförsälcringen 373

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.6 Avgifter till tilläggsförsälcringen 375

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.7 Beräkning av premier för tilläggsförsälcringen 378

. . . . . . . . . . . . . . . . lO.4.8 Tilläggsförsäkringen uppbörd av avgifter 383

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Sammanfattning av mitt förslag till avgiftshöjningar för

finansieringen av de löpande utgifterna i försäkringen 384

. . . . . . . . . 10.6 Finansiering i samband med Övergångsbestämmelser 386

. . . . . . . . . . 10.6.1 Grundförsälcringen 386

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . lO.6.2 Tilläggsförsäkringen 386

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . lO.6.3 Gemensam finansiering av andelar av tilläggsförsälcringens

förmänsbetalningar under en övergångsperiod 387

. . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

11. Administration av grund- och tilläggsförsäkring 389 . . . . . . . . . . . . .

11.1 Inledning .389 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Krav på organ som skall administrera grundförsäkringen 390 . . . . . . 11.3 Krav på försäkringsgivare till tilläggsförsäkringen 392 . . . . . . . . . . . 11.4 Diskussion om huvudalternativ för administrationen 395 . . . . . . . . . . 11.4.1 Vilka är alternativen 395 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5 Förslag till organ att administrera grundförsäkringen 398 . . . . . . . . .

11.5 överväganden .398

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5.2 Förslag .400 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.6 Administration av tilläggsförsäkringen 402 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.6.1 överväganden .402

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1l.6.2 Förslag .402 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.7 Statlig tillsynsmyndighet inrättas 403 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.8 Samarbete mellan försäkringens organ och andra 404 . . . . . . . . . . . . 11.9 Organisationskommitté 405 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.10 Ersättning för administration av grundförsäkring samt ersättning

för utgivna förmåner i grundförsäkringen 405 . . . . . . . . . . . . . . . . 11.11 Bidrag till tilläggsförsäkringen i händelse av bidragsberättigad

försäkringsgivares konkurs 406 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.12 Ordning för överklagande 406 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.13 Konsekvenser för valfrihet, resurser och regionalploitik 407 . . . . . . . .

12. Jämförelse mellan nuvarande system och det föreslagna 409 . . . . . . . .

12.1 Försäkringen präglas av sin tid 409 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 En översiktlig jämförelse 411 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Starkare koppling mellan aktiva och passiva åtgärder 417 . . . . . . . . . 12.4 Alla i arbetskraften tillhör försäkringen 419 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 Ökad valfrihet och jämställdhet 422 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 Närmare om flödet in och ut i försäkringen 423 . . . . . . . . . . . . . . . 12.7 Arbetsmarknadens parter får ökat inflytande 425 . . . . . . . . . . . . . . 12.8 Skillnader för stat, kommun och sjukförsäkring 427 . . . . . . . . . . . . . 12.9 Fördelningsmässig profil 430 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13. Finansiering av uppsamlat underskott i

arbetsmarknadsfonden 433 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.1 Tilläggsdirektiv från regeringen 433 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Samband med betänkandet i övrigt 434 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Finansieringen och arbetsmarknadsfonden 435 . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.1 Finansieringen före 1989 435 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.32 Det nya systemet fr.0.m. 1989 436 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.3 Arbetsmarknadsfondens funktion 438 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Arbetsmarknadsfondens ställning samt löpande inkomst. och utg.,

utfall för perioden 1989 1992 samt prognos för 1993 1994 440 - - . 13.5 Finansiering av underskottet principiella bedömningar och vissa utgångspunkter 443 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.6 Effekter av att täcka det uppsamlade underskottet genom

olika finansieringskällor 447 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.6.1 Allmänt .447 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

13.62 Fördelningsmässiga effekter .447 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.63 Samhällsekonomiska effekter och s.k. skattekilar 448 . . . . . . . . . . . . . . 13.7 Alternativa finansieringar uppsamlat underskott 450 av . . . . . . . . . . 13.7.1 Diskussion motiv för alternativa förslag 450 av . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.7.2 Begränsade ökningar arbetsgivaravgifter 452 av . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.7.4 Särskilda avgifter från alla i arbetskraften 453 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.7.5 Finansiering belastning statsbudgeten 456 genom av . . . . . . . . . . . . . . . 13.8 Sammanfattning förslag till finansiering 457 av . . . . . . . . . . . . . . . .

14. Övergångsbestämmelser och ikraftträdande 459 . . . . . . . . . . . . . . .

14.1 Principiella synsätt 459 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2 Villkor för rätt till grundersättning 460 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.3 Förmåner för tilläggsförsäkringen Övergångsbestämmelser 462 . . . . . . 14.4 Ersättningstagare i nuvarande försäkring under 18 år 465 . . . . . . . . . 14.5 Avstängningsregler vid övergången 465 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.6 Finansiering förmåner i samband med övergången 465 av . . . . . . . . . 14.6.1 Grundförsäkring .465 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l4.6.2 Ersättning från tilläggsförsäkring olika alternativ 466 - . . . . . . . . . . . . . l4.6.3 Temporärt bidrag under 18 månader

till försäkringsgivare utger vissa tilläggsförmäner 467 som . . . . . . . . . . . 14.6.4 Finansiella beräkningar övergångsbidrag 468 av . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.7 Särskilda frågor rörande företagarna

övergången till försäkring 471 och en ny . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14.8 Overgångsbestämmelser avseende administrationen 472 . . . . . . . . . . .

15. Specialmotivering .473 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.1 Förslaget till lag arbetslöshetsförsäkring 473 om . . . . . . . . . . . . . . . . .

16. Särskilda yttranden 491 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

BILAGOR

Ursprungliga direktiv och tilläggsdirektiv

2. sakkunniga och experter

Innehåll

SÄRSKILD BILAGEDEL

Bilaga 1 Expertrapporter

Expertrapport om lönebildning och arbetslöshetsförsäkiing av Dan Andersson

1.2. En arbetslöshetsförsäkring samhällsekonomiska övervägandenoch en idéski

ny -

av Lars Calmfors och Jan Herin

1.3. Påvirker finansieringen av A-kassene utfallet av lönnsforhandlingene

av Oddbjöm Raaum

1.4. Lönebildning arbetslöshet arbetslöshetsförsäkring av Roland Spånt

- -

Bilaga 2 Beskrivning av nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

Bilaga 3 Konventioner

FÖRKORTNINGAR

AKU Arbetskraftsundersölmingar

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ALU Arbetslivsutveckling

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . AMS Arbetsmarknadsstyrelsen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . AMV Arbetsmarknadsverket

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Dir. Direktiv

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . EES Europeiska ekonomiska samarbetsomrâdet

. . . . . . . . . . . . . . . . . . EFTA .Europeiska frihandelssammanslutningen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . EG Europeiska gemenskapema

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . FoU Forskning och Utveckling

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . FÖD Försäkringsöverdomstolen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ILO Internationella arbetsorganisationen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . KAS Kontant arbetsmarknadsstöd

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . LAS Lagen om anställningsskydd

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . LO Landsorganisationen i Sverige

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . LU .Långtidsutredningen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Prop. Proposition

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . PTK Privattjänstemannakartellen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . RFV .Riksförsäkringsverket

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . RSV Riksskatteverket

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . SACO Svenska Akademikers Centralorganisation

. . . . . . . . . . . . . . . . . . SAF Svenska Arbetsgivareföreningen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . SCB Statistiska Centralbyrån

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . SGI Sjukpenninggrundande inkomst

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . TCO Tjänstemännens Centralorganisation

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Bakgrund, utredningens uppdrag och genomförande

Den växande arbetslösheten har blivit Sveriges idag största sociala och

ekonomiska problem. Den ger upphov till mänskligt lidande och personliga

ekonomiska uppoffringar. Det samlade värdet de varor och tjänster vi

av producerar minskar. Samtidigt orsakar enbart kontantstödet till arbetslösa i nuläget växande statsskuld på 35-40 mdkr årligen. Men arbetslösheten

en bidrar också till ett ökat statligt budgetunderskott genom minskade

skatteinkomster och ökade utgifter inom arbetsmarknadspolitiken. Kommunerna drabbas oplanerade kommunala utgifter för socialbidrag.

av

Figur 8:01 Arbetskrañens och arbetslöshetens

utveckling per kvartal 1990I1-1993I1

KH:

J

j

4600 -

-

i

4000 0

1-90 3-90 1-91 3-91 1-92 3-92 1-93

2-90 4-90 2-91 4-91 2-92 4-92

Arbetskraften -- Arbetslösa/Aku

uppginorenligt metodny

Med en arbetslöshet på 7,7 % arbetskraften är 329.000 av svenskar i april 1993 öppet heltidsarbetslösa. De flesta är berättigade till och är för sin försörjning mer eller mindre beroende den ersättning kontantstödet av som till arbetslösa kan Härtill kommer fler än 200.000 ge. att personer som är deltidsarbetslösa eller deltar i olika arbetsmarknadspolitiska

åtgärder,

arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling och ungdomspraktik får en ersättning som beror av ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen. Det

betyder att fler än en halv miljon människor f.n. berörs det kontantstöd, av som består den frivilliga och det kontanta

av arbetslöshetsförsäkringen

arbetsmarknadsstödet KAS. Ungefär 400.000 dessa får sin

av ersättning

direkt från den s.k. arbetsmarknadsfonden.

Nuvarande försäkring är helt frivillig och rätten till förmåner förutsätter medlemskap i en a-kassa. Den konstruerades i sina grunddrag för än mer 20 år sedan, då andra förutsättningar gällde på arbetsmarknaden. För dem som inte är medlemmar i de nuvarande a-kassorna finns infört ett senare kontant arbetsmarknadsstöd KAS. Det utgår med ett fast belopp 4300 kr per månad fr.o.m. juli 1993 och är inte

som försäkringen en

inkomstrelaterad ersättning.

De arbetslösa som inte omfattas försäkringen har ingen rätt till av en inkomstrelaterad ersättning. Om de inte heller uppfyller villkoren för KAS, står de utan ersättning vid arbetslöshet. Var tredje arbetslös saknar

idag

försäkringsskydd och fler än femte arbetslös uppfyller inte villkoren för var KAS och har därför inget ekonomiskt skydd vid arbetslöshet.

Våren 1992 beslutade regeringen särskild utredare skulle tillkallas för att en

att lämna förslag till utformning och finansiering obligatorisk

av en arbetslöshetsförsäkring. Regeringen fastställde direktiv den 20 februari 1992. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet tillkallade särskild som utredare mig, Gerhard Larsson, VD och koncernchef för Samhall AB.

Utredningsarbetet påbörjades i april 1992, då sakkunniga, experter och

sekreterare också förordnats.

Efter det att regeringen fastställde direktiv till utredningen har arbetsmarknadsläget kraftigt försämrats genom växande arbetslöshet. en Landets ekonomi har försvagats. Utvecklingen har lett till växande problem

för arbetslöshetsförsäkringen karaktär än frågan den skall

av en annan om

vara frivillig eller obligatorisk. Nuvarande avgifter från arbetsgivare och

a-kassemedlemmar till arbetsmarknadsfonden täcker idag knappt en fjärdedel av de ersättningar utbetalas för försäkringen och KAS. som

Figur S202 Arbetsmarknadsfondens förändringar

och ställning per halvår 1988-1994, mdkr

-20000

-40000

60000 1 1 1 l | | l r l 1 | 1 1

1/88 1/89 1/90 1/91 1/92 1/93 P 1194 P

2/88 2/89 2/90 2/91 2/92 2/93 P

Förändring resp halvår Saldo

Förstahalvårat1994avserhärjan-apr,

Detta föranledde regeringen att i februari 1993 ge mig tilläggsdirektiv, med innebörd att utredningsarbetet också skall omfatta förslag till en balanserad finansiering av det ackumulerade underskottet i arbetsmarknadsfonden.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har sedan mitt ursprungliga uppdrag även

visat på andra stora problem med det kontanta stödet. Den nuvarande KAS-

nivån är otillräcklig för grundläggande försörjning. Detta medför att

ens en

växande andel arbetslösa måste vända sig till kommunernas socialvård en

för att klara sin försörjning. Samtidigt ökar kommunernas socialutgifter för

stöd till allt fler arbetslösa, som står helt utanför skyddet från försäkring och KAS. Från kommunalt håll uttalas allt oftare att man inte anser sig kunna klara bördorna av en växande arbetslöshet med allt fler arbetslösa utan skydd, utan begär kompensation från staten och begär att en ny, mer heltäckande försäkring införs.

Under utredningsarbetet har även blivit påtagligt att en stor andel arbetslösa bland landets drygt 300.000 företagare och deras anhöriga, har stora

svårigheter att få ersättning eller helt utestängs från ersättning vid

arbetslöshet, trots att många är medlemmar i en a-kassa. En kraftig opinion har också väckts för att fästa uppmärksamheten på att de deltidsarbetslösa

i nuvarande system har begränsade möjligheter till hel-

mer ersättning än

tidsarbetslösa. Denna begränsning har därför

nyligen undanröjts efter beslut

i riksdagen.

Den höga arbetslösheten har vidare medfört många arbetslösa får att allt

längre arbetslöshetsperioder. Risken för passivitet och minskat själv-

förtroende hos den enskilde ökar därmed. Det har lett till

en fokusering på

frågan om hur arbetslöshetens passivisering tidigt ska kunna

brytas.

Detta betyder att problembilden för utredningsarbetet har vidgats jämfört med de ursprungliga direktiven. Möjliga lösningar har samtidigt begränsats under utredningsarbetets gång regeringens och socialdemokraternas

genom överenskommelse i det s.k. krispaketet hösten 1992. Överenskommelsen innebar bl.a. att försäkring inte skall en ny förstatligas och att den s.k. finansieringsavgiften som betalas med medlemsavgifter inte skall höjas. - - Det sistnämnda har jag tolkat skall gälla för 1992 och 1993.

Riksdagen har på regeringens förslag efter intensiva politiska överläggningar i riksdagen

beslutat att fr.o.m. den 5 juli 1993 sänka ersättningsnivån i den nuvarande frivilliga försäkringen från 90% till 80% och fastställa

ny beräkningsgrund

för det s.k. dagpenningbeloppet. Ersättningsperioderna för deltidsarbetslösa har förändrats fr.o.m. den 1 maj 1993. Vidare har fattats

principbeslut om

att återinför fem karensdagar.

Regeringen har i kompletteringspropositionen 1992/93:15O föreslagit riks-

dagen vissa ytterligare förändringar i den nuvarande Dessa

försäkringen. förslag gäller det s.k. företagarbegreppet, behandlingen anhöriga till

av

företagare och hur avgångsvederlag skall beaktas vid bedömning rätt till

av

ersättning från försäkringen. Regeringen uttalade vidare i

kompletterings-

propositionen ett allmänt synsätt på finansieringen arbetslöshetsav en ny försäkring, som skiljer sig från höstens uttalande i samband med

krispaketet. När detta skrivs föreligger riksdagens till ställningstagande dessa regeringsförslag.

Hur en framtida arbetslöshetsförsäkring skall utformas har också under senare tid varit föremål för intensiv debatt bland företrädare för bl.a. en arbetsmarknadens parter och de politiska partierna. Olika förslag har framförts. Även den s.k. ekonomikommissionen har i sitt program "Nya villkor för ekonomi och politik" i 1993 SOU 1993:16

mars principiellt

uttalat sig för införande av en ny arbetslöshetsförsäkring.

I detta betänkande lämnar jag ett förslag till ett nytt för

system ersättning

vid arbetslöshet, bl.a. innehåller förslag till allmän

som en grundförsäkring. Förslaget kompletteras med ett förslag till frivillig tilläggsförsäkring.

en

Sammanfattning

Den nya försäkringen skall ersätta nuvarande frivilliga arbetslöshetsför-

säkring och KAS. Arbetslöshetsskyddet skall självfinansierat och

vara ligger utanför statsbudgeten. För att möjliggöra ett snabbt införande det

av nya ersättningssystemet, vilket nuvarande problem kräver, jag att det

anser är viktigt att ta tillvara erfarenheter och kunnande i nuvarande

system. Samtidigt kräver en ny tidsperiod och förutsättningar annorlunda

nya en

konstruktion, inte minst vad gäller finansieringen och att olika

grupper

försäkringstagare får en likvärdig behandling.

Eftersom frågan det framtida arbetslöshetsskyddet berör

om många

människor och debatten varit omfattande, valde jag att tidigare i vår gå

ut med en idéskiss till försäkring för att från olika håll få reaktioner och

en ny bedömningar på min skiss till lösning. Detta har också lett till jag

att nu gjort en del modifieringar i förhållande till idéskissen. Utformningen har närmare diskuterats med sakkunniga och experter i utredningen.

gruppen De sakkunniga representerar arbetsmarknadens parter, företagarna och kommunerna via Svenska Kommunförbundet.

Figur S:03 medlemsantal samt andel försäkrade

Arsmedeltal 1980-92, 16-64 år

3,8 85

f ao

3,4 -

3,2 -

. . . . . . . . . 70

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

B Medlemmar, milj Försäkrade, % av arbetskraften

--

KiilmAIIS

Jag har tvingats konstatera att det, trots ett års överväganden, inte varit möjligt att finna en gemensam uppfattning bland de sakkunniga utform-

om

ning, finansiering och administration av en ny försäkring. Det finns dock en bred uppslutning vad gäller behovet av att reformera hela eller delar

av

nuvarande försäkring. Jag har därför tvingats, i större utsträckning än jag

önskat och planerat, att själv finna lösning jag bedömer blir effektiv

en som

för de arbetslösa, är självfinansierad samt anpassad till den verklighet

som kommer att gälla för arbetsmarknaden och svensk ekonomi under resterande del l990-talet. Detta hindrar inte att jag tagit starkt intryck

av av våra diskussioner och av den livliga allmänna debatten kring såväl försäkringen som arbetslöshetens problem, också socialförsäk-

men om

ringamas utformning i framtiden. Även inte någon enhetlig linje kan

om utkristalliseras, har de synpunkter som framkommit i debatten i hög grad

styrt den slutliga utformningen försäkring i syfte att förslaget

av en ny skall vinna Ökad förståelse i breda lager inom samhället.

Härutöver har jag, för att bredda underlaget till mina förslag, låtit SCB genomföra en studie bland dagens arbetslösa om deras ekonomiska och sociala förhållanden under arbetslösheten. Vidare har utredningen genomfört en enkätundersökning bland de arbetslösa, som utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkring och KAS. Ett särskilt seminarium har hållits med

en bred krets ekonomer kring frågan om lönebildningen och finansieringen

av försäkringen. Inför detta seminarium ombads fyra ekonomer med olika bakgrund och förankring att författa var sin rapport i ämnet. Dessa publiceras i en särskild bilaga. Utredningen har också haft ett särskilt seminarium med företrädare för olika grupper företagare för att få deras

av

problembild tydliggjord. För att bredda bakgrundsmaterialet har dessutom

sammanställts en särskild internationell översikt, vilken i sina huvuddrag redovisas i betänkandet.

Mitt förslag till nytt ersättningssystem vid arbetslöshet förenar

grundtrygghet med inkomstbortfallsprincipen. Det stärker ytterligare ar-

betslinjen och gör försäkringen till en integrerad del av arbetsmarknadspolitiken. Detta hindrar inte att försäkringen när det gäller

kompensationsnivå m.m. harmonierar med vad som gäller inom soci-

-

alförsäkringssystemen. Den nya försäkringen skall ge ett ekonomiskt skydd

under den tid den arbetslöse söker finna ett nytt arbete, utveckla sin

kompetens eller genom arbetsträning eller på annat sätt stärka möjligheterna

till ett nytt arbete. För att ge skydd mot långtidsarbetslöshet så innehåller

också systemet garantier om aktiva åtgärder. Förslaget är självfmansierat.

I det följande redovisas kapitelvis det huvudsakliga innehållet i betänkandet. För detaljerade uppgifter beräkningar och effekter hänvisas till

om resp.

kapitel.

Sammanfattning

Historik och nuvarande kontantstöd kapitel 2 och 3

Ursprunget till a-kassorna och den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

går

tillbaka till ett riksdagsbeslut redan 1934. Den första

försäkringen

omfattade enbart löntagare. Utvecklingen därefter kännetecknas smärre

av reformer fram till att det nuvarande systemet infördes 1974.

Under tiden däremellan hade bl.a. ett statliga utredningar under 40- och

par 60-talen utrett frågan allmän eller obligatorisk arbetslöshets-

om en försäkring, utan att detta lett till beslut i riksdagen. Även efter det

nuvarande systemets införande 1974, tillsatte regeringen år

samma en ny utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring, bl.a. efter initiativ LO

av och TCO. Utredningsförslaget ledde inte till någon proposition till

riksdagen.

Två olika parlamentariska utredningar under 70-talet har övervägt

arbetslöshetsförsäkringens inlemmande i en allmän socialförsäkring. Inte

heller dessa utredningar ledde till några Andra

förändringar. utredningar

under 70- och 80-talen har däremot lett till smärre förändringar i det

nuvarande systemet, men någon genomgripande förändring

mer av kontantstödet vid arbetslöshet har dock inte genomförts sedan nuvarande lagar stiftades och KAS infördes år 1974. Regelsystemet har dock i vissa delar justerats och finansieringen har reformerats.

Avsnittet innehåller en beskrivning den långsiktiga utvecklingen

av av arbetslösheten, olika sätt att ange arbetslöshetens omfattning samt arbetslöshetsförsäkringens utveckling under 80-talet och fram till 1992.

Motsvarande beskrivning görs utvecklingen KAS.

av av

Den frivilliga försäkringen bygger på medlemskap i någon de 42

av nu akassorna verksamma inom sina yrkesområden. Kassorna är vanligen

var

knutna till facklig organisation. Några få har anknytning till

en intresseföreningar för företagare eller är fristående a-kassor för småföretagare. Vid utgången av 1992 83% arbetskraften 4,46

var av om miljoner människor i Sverige medlemmar i någon dessa a-kassor. För

av att erhålla ersättning krävs bl.a. medlemskap i 12 24 företagare

resp. månader. Av de faktiskt arbetslösa är täckningsgraden lägre och uppgår till 66 67% våren 1993. Detta är uttryck för att medlemmarna i a-kassorna

relativt sett har lägre arbetslöshet än de inte är medlemmar.

som

Den andra delen av det kontanta stödet vid arbetslöshet är KAS,

som utges vid arbetslöshet till den inte är försäkrad enligt lagen

som om arbetslöshetsförsäkring, till den som ännu inte uppfyller medlemskravet för

att få arbetslöshetsersättning och till den utförsäkrats från som rätt till arbetslöshetsersättning efter 60 års ålder. Till skillnad från den frivilliga

arbetslöshetsförsäkringen finns en nedre åldersgräns vid 20 års ålder. Av

dagens arbetslösa beräknas 11 12% uppbära KAS-ersättning, ca - som administreras av fyra statliga KAS-kontor under AMVs Till ansvar.

skillnad från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, är inkomst-

som relaterad, utgår KAS med ett fast belopp. De närmare och

reglerna beloppen m.m. framgår längre fram i denna sammanfattning, där i

en översiktlig tabell det föreslagna systemet jämförs med nuvarande nya system.

Ersättningen till arbetslösa i form s.k. dagpenning kostnader för av resp.

administrationen/förvaltningen av den frivilliga försäkringen finansieras

var för sig. Kostnaderna för administration bestrids i sin helhet med medlems-

avgifter och ett system med utjämningsavgifter, regleras

som genom bestämmelser som fastställs regeringen, utjämnar större skillnader i adav ministrativa kostnader mellan olika kassor. Ersättningen till de arbetslösa

från försäkringen finansieras dels lagstadgad

av en arbetsgivaravgift,

benämnd arbetsmarknadsavgift, på för närvarande 2,12% löneunderlaav get, dels av s.k. fmansieringsavgifter i sin tur uttas från medlemssom avgifterna för dem tillhör a-kassa. Medlemsavgifterna, som en som uttas med ett fast och lika belopp samtliga medlemmar i a-kassa, av samma oavsett inkomst, motsvarar i de flesta fall 0,3 0,4% bruttolönen för - av en

vanlig inkomsttagare. Fysiska personer med inkomst näringsverksamhet

av

erlägger ingen avgift till arbetslöshetsförsäkringen m.fl. ändamål,

som

finansieras arbetsmarknadsavgiften. Såväl av arbetsgivaravgiften som

medlemsavgiften tillförs den s.k. arbetsmarknadsfonden, förvaltad

av staten. Dessa influtna medel till arbetsmarknadsfonden skall inte endast

bekosta försäkringsersättningar till arbetslösa, även bära kostnader för utan

KAS, bidrag till permitteringslöneersättning, vid arbetsutbildningsbidrag

marknadsutbildning till de är berättigade till ersättning från

som

försäkringen samt utbildningsbidrag till alla i arbetslivsutveckling. För 1993

beräknas individavgiftema uppgå till 1,3 mdkr medan arbetsgivarnas

ca nettobidrag till fonden kan uppskattas till 12 mdkr. Dessa avgifter är ca sammantaget helt otillräckliga med dagens arbetslöshetstal, varför

arbetsmarknadsfondens samlade underskott, inkl. ränta, vid utgången

av 1993 beräknas uppgå till 41,5 mdkr. Detta täcks

ca tillfälligt genom

upplåning av Riksgäldskontoret och belastar således statsskulden, inte

men

statens budget.

Tidigare belastades inte arbetsmarknadsfonden för utbildningsbidrag vid

arbetsmarknadsutbildning. Genom initiativ den dåvarande regeringen i

av slutet av 80-talet beslutades att fonden även skulle finansiera denna del av

utbildningsbidragen. Den nuvarande regeringen har initierat att fonden även

skall svara för utbildningsbidrag till alla i arbetslivsutveckling. Samtidigt

har emellertid ingen förändring avgiftsuttag skett i syfte att stärka

av fondens inkomster. Eftersom dessa utbildningsbidrag beräknas utgå

numera till sammanlagt över 80.000 personer april 1993 märks det påtagligt i

belastningen på fonden. Permitteringslöneersättningen är däremot mindre

av ekonomisk betydelse för fonden 1992 200 mkr och har belastat den

ca

sedan mitten av 80-talet, enligt särskild förordning permitterings-

en om

löneersättning från 1984.

Vid sidan av den frivilliga arbetslöshetsersättningen och det statliga KAS,

som utgår vid arbetslöshet, finns förmåner till följd trygghetsavtal

av mellan arbetsmarknadens parter. Sådana avtalsförmåner reducerar inte den

ersättning som den enskilde erhåller från arbetslöshetsförsäkringen eller

KAS. Trygghetsavtalen innebär framför allt att rådgivning och hjälp skall ges till den arbetslöse för att finna sysselsättning. Om nytt arbete inte

en ny

erhålls, kan trygghetsavtalen ge kompensation för inkomstförlust utöver vad som lämnas från arbetslöshetsförsäkringen. Sådana kompensationer

ges inom såväl de privata som de statliga och kommunala avtalsområdena,

men

med varierande omfattning och utformning. Kompensationen kan såväl

avse

utfyllnad till arbetslöshetsersättningen, utfyllnad när vederbörande fått

som ett nytt arbete med lägre lön. Det utges under varierande tid, oftast

men

inte längre än fem år efter det att anställningen upphört. Det statliga trygg-

hetsavtalet ger den som fyllt 60 år, entledigats och inte själv väljer att söka

nytt arbete, rätt till pension. Även särskild pension kan på det statliga

området utgå efter a-kassetiden för den fyllt 55 år. Generellt de

som synes

anställda på den statliga sidan bäst kompenserade

vara genom

trygghetsavtalen. Trygghetsavtalen har i regel träffats på central nivå för

att täcka alla som omfattas av kollektivavtal. Avgifterna till trygghetssystemen uttas som en andel av lönesumman och förs till fond för

en resp. huvudavtalsområde. Vid ingången 1993 uttaget för SAF/PTK-

av var

området exempelvis 1,07% av löneunderlaget, medan motsvarande på LOområdet var 0,05% målsättningen normalt 0,15%.

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet kapitel 4

Den som saknar arbete är inte alltid arbetslös enligt de vedertagna definitioner av arbetslöshetsbegreppet som bl.a. SCB använder. För att bli registrerad som arbetslös förutsätts att man kan och vill arbeta samt att

man dessutom aktivt söker arbete. Det finns också olika alternativa

beskrivningar av arbetslöshetsbegreppet beroende på om man lägger

tyngdpunkten vid stabiliseringspolitiska eller vid andra aspekter på

arbetslösheten företeelse.

som

De senaste årens kraftiga försämring arbetsmarknadsläget har bl.a.

av

inneburit en hög ungdomsarbetslöshet och fler långtidsarbetslösa. Hittills

under 1990-talet har männens arbetslöshet legat betydligt högre än kvinnornas. Till de särskilt hårt utsatta på arbetsmarknaden hör

grupperna invandrare och arbetshandikappade. Ett tecken på den försämrade situationen för arbetshandikappade är det kraftigt ökade antalet förtidspensionärer i landet. Under 1992 uppnåddes den högsta

ökningstakten någonsin +58 000. De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har kommit att få mycket stor omfattning i dagens

försämrade arbetsmarknadssituation. Den tidigare mycket starka

inriktning på aktiva åtgärder i arbetsmarknadspolitiken har försvagats något under

senare år.

När det gäller arbetslöshetens konsekvenser för individen och samhället uppmärksammas i avsnittet särskilt sambanden mellan arbetslöshet och ohälsa. Härvid refereras bl.a. till aktuell rapport från den s.k.

en "Folkhälsogruppen", vilken rapport sammantaget visar att arbetslösheten är ett allvarligt hot mot hälsa och välbefinnande.

I avsnittet uppmärksammas också behovet ökad kunskap arbetslöshe-

av om tens effekter genom bl.a. forskning. Det är angeläget att forskningen kring arbetslöshetens och arbetsmarknadspolitikens konsekvenser och hur de påverkar arbetslivet väsentligt förstärks redan kommande budgetår för att slutsatser skall kunna dras av den pågående utvecklingen. I detta syfte föreslås

att en fjärdedels promille av anslagen till olika arbetsmarknadspolitiska

åtgärder avsätts till FoU. Eftersom forskningen ytterst handlar

om arbetslivet kan det vara lämpligt att medlen administreras

av Arbetsmiljöfonden AMFO. Ett särskilt programområde inom fonden bör bildas för detta forskningsområde. Inte minst betonas att de samhällsekonomiska aspekterna på arbetslösheten bör ökad uppmärksamhet.

ges Vidare konstateras bl.a. att det finns behov ökade kunskaper

av om arbetslöshetens struktur och flödet till och från arbetslösheten.

Effekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet kapitel 5

Enligt direktiven skall nuvarande systems funktionssätt och effekter analyseras. I kapitel 5 behandlas effekterna systemet i ett antal olika

av

avseenden. Bedömningarna begränsas till de viktigaste aspekterna på

nuvarande system för kontantstöd.

Tabell S201 Fördelning av genomsnittligt antal arbetslösa per månad 1991 efter ålder samt andel ersättningsberättigade till a-kassa och KAS Källa: AMS Ålder Samtliga

Andel utan a-kassa/KAS

absolut fördelning

Försäkringens täckningsgrad uttryckt såsom antal medlemmar i a-kassorna

i förhållande till arbetskraften har successivt ökat varje år sedan lång tid

tillbaka. Från att t.ex. 1974 har uppgått till 65% ökade andelen försäkrade till strax under 80% under 1980-talet för att de senaste åren stiga ytterligare till ca 83% 1992. Den högre täckningsgraden under de senaste åren har delvis sin förklaring i människors behov att i oroliga tider på arbetsmarknaden, försäkra sig mot inkomstförlust. Men den höga

täckningsgraden har också en annan förklaring. De deltar i

som

arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling m.fl. arbetsmarknadspoli-

tiska åtgärder, räknas inte till arbetskraften. De ses som studerande. Då samtidigt samma personer är medlemmar i a-kassor, förändras relationen

när de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har stor omfattning. Täck-

ningsgraden mätt på detta sätt överskattar således andelen i arbetskraften som är försäkrade. Det finns alternativa sätt att beakta detta. Ett sätt är att räkna med de i åtgärder som normalt inte ingår i arbetskraften såsom

- ingående i arbetskraften. Vid aktuella förhållanden 1992 skulle detta innebära att 83% sjönk till 79%. Uppgifterna är således känsliga för

ca

förändringar i beräkningssättet. Men även om begreppet korrigeras, är

täckningsgraden sådan att omkring fyra personer av fem i arbetskraften numera är försäkrade.

Tabell 5:1 Andel arbetslösa med ersättning från a-kassa, från KAS och helt utan ersättning 1980-92 Källa: AMS, U-enheten

Är Andel

med med utan

om ningsgraden bland de faktiskt arbetslösa. Genom att använda såväl AMS

statistik som resultatet SCBs studie för utredningen, gör jag den samlade

av

bedömningen att andelen arbetslösa med försäkringsersättning utgör 66

- 67% heltidsarbetslösa. Ungefär tredje arbetslös saknar således

av var försäkringsskydd. Om vi betraktar samma förhållande för de uppbär

som

KAS uppgår stödtagarna till 11 12% de arbetslösa. Sammantaget

ca - av betyder detta att kontantstödet kan skattas utgå till sammanlagt 78%

ca av de arbetslösa. Övriga arbetssökande saknar arbetslöshetsskydd och är för

sin försörjning hänvisade till medel eller socialbidrag.

egna

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har betydande omfatt-

numera en ning. I april 1993 berördes närmare 200.000 människor konjunturbero-

av

ende åtgärder. Vilka anvisas åtgärder, har betydelse för

personer som bedömningen av hur väl nuvarande system skyddar de faktiskt arbetslösa.

vid inkomstförlust. Om åtgärder anvisas personer utan skydd av försäkring eller KAS, innebär detta att kvarstående arbetslösa utan rätt till stöd minskar. Det kan därför finnas anledning till viss försiktighet vid bedömningen av alldeles exakta tal för hur stor andel av de arbetslösa som har rätt

till försäkringsersättning och KAS.

De arbetslösa som står utan rätt till ersättning har bearbetats med avseende på ålder, kön och utbildning. Underlag har även funnits för att beakta

bosättningsort och yrkesinriktning. Den arbetslöses ålder är betydelsefull

för täckningsgraden. Bland de under 20 år saknar mer än 80% rätt till ersättning. I åldrarna däröver minskar andelen utan rätt till ersättning

mycket markant med stigande ålder. I genomsnitt stod 26% utan skydd

1991 och 23% 1992, på grundval av AMS register över arbetslösa arbetssökande.

Kvinnor visade sig i regel ha ett sämre skydd än männen. Mellan grupper med olika utbildningsnivå kunde ingen större skillnad konstateras. Bosättningsort och sökt yrke andra variabler studerades. Andelen

var som utan skydd vid arbetslöshet visade sig betydligt högre i storstadslänen

vara än i övriga län. Likaså fanns skillnader mellan arbetare och tjänstemän på

så sätt att andelen tjänstemän utan skydd var något högre. Men indelningen

i arbetare och tjänstemän hade störst betydelse för andelen som var

berättigad till försäkringsförmåner KAS. Arbetare hade i större

resp.

utsträckning rätt till försäkringens förmåner än tjänstemännen. Den snabba

ökningen arbetslösheten under de senaste åren medför att förhållandena

av har förändrats, jämfört med samma studie skulle ha genomförts under

om

delen l980-talet. Generellt sett har de försäkrades andel av senare av arbetskraften ökat. Färre än tidigare står helt utan skydd genom att just anslutningen till a-kassor har ökat.

Antalet arbetslösa utförsäkras från försäkring och KAS har under

som

delen 1980-talet varit begränsat till ca 10.000 årligen. För 1992 senare av hade siffran stigit till 24.000 Inom för utredningen har en

personer. ramen

enkätundersökning genomförts avseende utförsäkrats under april

de som månad 1992 från såväl försäkring KAS. Resultatet av studien visar att

som efter fem månader från utförsäkringen var ca 50% fortfarande

ca

arbetslösa, 20% deltog i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ca 17% hade

ca ett fast eller tillfälligt arbete, 3% studerade och ca 10% var sjuka eller

hade beviljats pension. Resultatet av frågor om försörjningssituationen

visar att endast liten 21% uppgav att de mottagit socialbidrag

en grupp under mätperioden. Enkäten bestyrker inte att många utförsäkrade hamnar

i socialbidragsberoende vid utförsäkring.

Beträffande kompensationsgraden i försäkringen konstateras denna

att är hög internationellt sett. Normalt ligger kompensationsnivån för inen dustriarbetare betydligt lägre eller 50 70% inkomstförlusten. av Den svenska försäkringen är däremot sämre för högre inkomsttagare än vissa andra länders försäkringar, eftersom dessa har högre tak.

Figur 5:05 Kompensationsgrad i olika länders försäkringar vid en genomsnittlig industriarbetarinkomst 1989 100 å 90

ao

70 å 60 å 50 å 40 å 30 å 20 å 10 : 0 Norge Finland Tyskland Nederländerna Canada Danmark Sverige Frankrike Österrike USA

H Kompensation i %

Arbetsvillkoret i nuvarande försäkring har för

stor betydelse försäkringen.

För de som stabilt tillhör arbetskraften är det lätt uppfylla arbetsvillatt koret. Villkoret har desto större betydelse för de med lös

anknytning till

arbetsmarknaden, som ett instrument för att skilja ut de skall ha som anses så stabil anknytning att därav skall följa ersättningsrätt vid arbetslöshet.

Administrationen i den nuvarande försäkringen handhas 38 a-kassor med av anknytning till de fackliga organsationerna, förutom fyra kassor för

företagare. Även a-kassornas administrationskostnader varierar om kraftigt,

fungerar systemet kostnadseffektivt. Den genomsnittliga kostnaden 1991 för administration uppgick till 104 kr medlem. Samordningsfördelar per med resp. facklig organisation bidrar till kostnadseffektiv administration. Administrationen kan även i ett vidare perspektiv, där även beaktas ses hur väl försäkringen fungerar i andra avseenden, bl.a.

att ersättning utgår

till rätt och med rätt belopp. Kontroll andra person gentemot system som

också utger ersättning bör då beaktas. Utvecklingsbehov också

synes finnas för att bättre kunna följa hur försäkringens förmåner fördelas

upp mellan olika och hur mönstren ut. Detta är idag inte möjligt att

grupper ser löpande följa, trots att systemet f.n. utbetalar ca 40 mdkr år.

per

Angående sambandet mellan hög facklig organisationsgrad och ad-

en ministration knuten till de fackliga organisationerna, konstateras att ett sådant samband inte med säkerhet kan gälla.

anses

Finansieringssystemet för kontantstöd är otillräckligt vad gäller den

flexibilitet krävs för att kunna "matcha" inkomster och utgifter.

som Inkomsterna är i princip desamma oavsett utgifterna.

Sambandet mellan förmåner och avgifter är svagt i dagens De

system.

sociala inslagen i systemen är betydande, samtidigt de försäkringshär-

som mande inslagen är få. Likaså finns inga egentliga samband mellan

den som beslutar och den bär kostnaden. Incitamenten till att begränsa försäk-

som

ringens kostnader är svaga i nuvarande finansieringssystem.

Internationell jämförelse kapitel 6

En översikt lämnas i kapitlet systemen för ersättning vid arbetslöshet i

av de nordiska de storleksmässigt dominerande länderna inom EG,

länderna,

därjämte Holland, Osterrike, USA och Kanada.

De flesta länder har någon form obligatoriska försäkringar vid

av arbetslöshet, medan fâ länder har frivilliga försäkringar. Förutom i Sverige förekommer det bara i Danmark och Finland, i Finland dock både

som en

obligatorisk och en frivillig försäkring.

Sverige har för en genomsnittlig industriarbetare den högsta kompensa-

tionsgraden i försäkringen även efter den regeringen föreslagna

av sänkningen av densamma till 80% fr.o.m. den 5 juli 1993. Kompensations-

graden för vanliga inkomsttagare ligger normalt inom Norden, EG samt

USA och Canada mellan 50 och 70%. Både längre och kortare karenstider

förekommer. För högre inkomsttagare är emellertid kompensationsgraden

bättre i bl.a. Tyskland och Holland. Detta beror på att dessa försäkringar ersätter inkomstförlust till ett betydligt högre tak än den svenska

upp

försäkringen.

I våra stora konkurrentländer Frankrike och är såväl

Tyskland avgifterna

för arbetsgivare för de försäkrade betydligt högre än i som Sverige.

Speciellt gäller detta individavgifterna. I dessa länder finansieras försäk-

ringen fullt ut avgifter och belastar således inte

genom statsbudgeten.

Sverige och Finland har för övrigt de lägsta individavgifterna, förutom i USA där sådana avgifter endast uttas i tre delstater. I sammanhanget bör erinras att den svenska försäkringen är gravt underfinansierad i

om nuläget.

Endast de tre nordiska länderna har frivilliga försäkringar, bygger som på

medlemskap i en a-kassa knuten till de fackliga organisationerna eller vissa

intresseorganisationer. I dessa fall handhar också kassor adsamma ministrationen av försäkringen. I övriga handhas administrationen antingen av ett statligt organ eller av ett av arbetsmarknadens parter gemensamt inrättat administrativt organ.

Grundläggande värderingar kapitel 7

I detta kapitel utvecklas mina grundläggande värderingar betydelse för

av

utformningen av en ny arbetslöshetsförsäkring. Mina utgångspunkter är härvid att försäkring skall ha förutsättningar fungera under

en ny att en

längre tid och vara självfmansierad. Det är väsentligt att såväl arbetstagare

som arbetsgivare upplever att det finns stabilitet över tiden i samhällets skyddssystem. En ny försäkring måste därför robust även mot vara politiska ingripanden från tid till annan, beroende på olika värderingar vad

gäller fördelningspolitik eller stabiliseringspolitik.

Samtidigt konstateras att dagens situation med för svenska förhållanden en unikt hög arbetslöshet, stora underskott i

försäkringens finansiering

samtidigt med en svår statsfinansiell och samhällsekonomisk situation inte kan frånses vid utformning och finansiering arbetslöshetsförsäkav en ny

ring, även till den del perspektivet bör långsiktigt. I synnerhet

vara som det våren 1993 tyvärr inte finns tecken tyder på att situationen, som framför allt när det gäller arbetsmarknaden, är och snabbt

av tillfällig

övergående natur.

Enligt min mening är det viktigt att skyddet vid arbetslöshet löses genom

försäkringar och inte genom någon form behovsprövade bidrag. Men

av

också att karaktären försäkring verkligen upprätthålls. Ersättningen skall

av relateras till inkomstförlust och utgå till den uppfyller

som uppställda

villkor. En grundnivå i försäkringen skall till

garantera arbetslösa, på väg

ett arbete, en viss lägsta ersättning. Det här skall så i de flesta anpassas att fall behov kommunalt socialbidrag undviks. av

Utan trygghet minskar benägenheten att våga arbete eller byta att våga ta risker som ett led i utveckling. i

en egen Förändringar efterfrågan på varor

och tjänster leder till förändringar i efterfrågan på arbete olika slag. En av

försäkring skall därför utformas på ett sådant sätt, att den bidrar till att smidigt underlätta omställning och stärka människors motiv att arbeta. På det sättet underlättas anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft inom olika sektorer i samhället. Därmed betonas också

försäkringens karaktär av tillfällig lösning individens försörjning. För

av att lyckas med detta måste en försäkring ge ett skydd på sådan nivå att

en den arbetslöse inte tvingas ägna stor del sin kraft till att vidta

en av åtgärder för att överleva ekonomiskt. Sambandet mellan inkomstbortfall från ett tidigare arbete och rätten till ersättning, samtidigt med karaktären av omställningsförsäkring för en period under vilken söker nytt arbete,

man betonar arbetslöshetsförsäkringens starka samband med arbetsmarknadspolitiken och ett i detta avseende mindre starkt samband med socialförsäkringen i allmänhet. Arbetslöshetsförsäkringen skall därför både organisatoriskt och finansiellt behandlas fristående från andra trygghetsförsäkringar inom socialförsäkringssystemet. I annat fall uppstår risken för form

en av

"medborgarlön", vilken jag bl.a. inte anser främjar arbetslinjen. Däremot

bör kompensationsnivåerna harmoniera mellan de olika försäkringarna.

Försäkringen skall vara nära förenad med inkomstbortfall från arbete, eller i särskilda fall, med att någon trots intensivt sökande inte kan erhålla ett arbete. Därmed skall försäkringen avgränsas mot t.ex. minimiinkomstsystem eller andra mer generella välfärdssystem utan direkt anknytning till arbetslöshet. Försäkringen är således knuten till arbete, till arbetsmarknaden och därmed också till arbetsmarknadspolitiken.

Mot den här bakgrunden bör försäkringen allmän i likhet med vad

vara som gäller i andra utvecklade industriländer. Därvid bör den också till sin

karaktär påminna om vad som gäller för socialförsäkringama här i Sverige.

För att tydliggöra kopplingen till arbetslinjen så bör rätten att erhålla ersättning vara beroende av att ett klart arbetsvillkor upparbetats. För de arbetslösa aktivt eftersträvar att etablera sig på arbetsmarknaden dock

som

utan att lyckas skall gälla särskilda villkor. Dessa villkor, jag

- som

återkommer till längre fram, benämner jag utbildningsvillkor med karens.

Jämfört med nuvarande frivilliga försäkring och KAS, vill jag stärka individens trygghet vid arbetslöshet allmän försäkring, rätt att

genom en ge få en handlingsplan upprättad samt rätt att få del

av arbetsmarknadspolitiska

åtgärder senast efter sex månaders arbetslöshet. Samtidigt måste den arbetslöse ha skyldigheter att omedelbart ta ett anvisat lämpligt arbete eller

en erbjuden åtgärd från den offentliga arbetsförmedlingen. Därför vill jag,

jämfört med idag, ha påtagliga effekter den arbetslöse tackar

mer om nej. Jag har flera skäl till varför en ny arbetslöshetsförsäkring skall finansieras och administreras inom arbetsmarknadssektorn. Det handlar såväl

om

parternas inflytande, arbetslöshetens omfattning och struktur den som enskilde företagarens, branschens och individens möjlighet att påverka egen arbetslösheten. Tillsammans talar detta för att aktörerna

på

arbetsmarknaden bör för finansieringen arbetslöshetsskyddet. En

svara av

finansiering fullt ut med arbetsgivaravgifter och individavgifter i

ger praktiken, på ett helt annat sätt än nuvarande system, utrymme för staten

att inom statsbudgeten satsa på arbetsskapande åtgärder. Samtidigt det

ger kommunerna relativt sett utrymme för att inom socialpolitikens mer ram aktivera de arbetslösa.

Det är nödvändigt att finansieringen försäkring innebär balans av en ny mellan utgifter och inkomster. Det ska ansvarsfull finansiering där vara en

inkomsterna arbetsgivar- och individavgifter kan bära svängningar i

av utgiftsnivån över tiden. Av olika skäl är det svårt att balansera finansieringen varje år. Därför föreslår jag att försäkringen skall självvara finansierad inom konjunkturcykel och att avgifterna inom denna skall en

anpassas till varierande utgiftsnivå för perioden. Avgifterna bör så

snart -

en ny försäkring etablerats tas ut motkonjunkturellt vidare kapitel 10.

- se

Denna bakgrund leder också fram till motiven för att arbetsmarknadens parter inte bör finansiera både aktiva och passiva åtgärder. Det utvecklas

närmare i kapitlet.

Med utgångspunkt från de grundläggande värderingarna vill jag i det korta

perspektivet med nuvarande starkt begränsade finansieringsutrymme

- -

prioritera en lägsta ersättning i en ny försäkring med 6.300 kr + 2.000

kronor månad jämfört med KAS fr.0.m. den 5 juli 1993 enligt per

regeringens förslag i 1992/93:150. Vidare vill jag prioritera

prop. att utrymme skapas för att det s.k. inkomsttaket höjs med effekt i en samma

storleksordning + 1.800 kr, samtidigt kompensationsnivån begränsas

som till 80% inkomstförlusten. av

Min utgångspunkt är att finansieringen försäkringen ska ske inom

av arbetsmarknadssektorn, utan tillskott av skattemedel. Därför är det mitt förslag, att försäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och individavgifter fullt ut. Sistnämnda avgifter bör tas ut proportionellt med en procentsats av inkomsten i stället för fast avgift för alla som nu vara en i en a-kassa, oberoende inkomst. Ju högre inkomst, till taket, desto av upp

högre blir avgiften.

I debatten har länge diskuterats sambandet mellan lönebildning och arbetslöshet. Av den anledningen har jag låtit denna

frågeställning

penetreras vid ett särskilt seminarium. Fyra erfarna svenska ekonomer och

Sammanfattning

en norsk ekonom har åt utredningen belyst ämnet i sin "uppsats",

var som kommer att ges ut som särskild bilaga till betänkandet.

Sammanfattningsvis

konstaterar jag, att lönebildningen bara är många faktorer

en av som påverkar arbetslöshetens utveckling i bransch. Lönebildningen har enligt

en

min uppfattning en "begränsad" roll, i vart fall lönebildningen hittills

som

fungerat i Sverige. En väl så stark påverkan föreligger från andra faktorer,

såsom den allmänna ekonomiska politiken, den internationella kon-

junkturutvecklingen, hur aktörer i olika branscher beter sig, tillämpad

personalpolitik i en bransch eller i enskilda företag, utbildningspolitiken

men också den enskilde företagarens beteende och skicklighet när det

t.ex.

gäller produktutveckling/marknadsutveckling för att klara konkurrensen.

Men givetvis kan de fackliga organisationerna och den enskilde anställde

bidra till att påverka utvecklingen arbetslösheten de krav

av genom som ställs i löneförhandlingarna. Detta gäller inte bara löner utan även anställ-

ningsvillkor och t.ex.satsningar på vidareutbildning.

Oavsett vilka faktorer påverkar arbetsösheten kommer

som mest kostnaderna till syvende och sist att belasta produktionen. En försäkring

ny skall enligt min mening till största delen finansieras "solidariskt" d.v.s.

gemensamt utan differentiering av avgifter efter arbetslöshet i den

egna gruppen av arbetsgivare och försäkrade. På marginalen är det dock skäligt

att viss del av försäkringens kostnader följer arbetslöshetens kostnader

per bransch eller avtalsområde. Detta för att bl.a. tydliggöra för varje bransch

eller företag dess ansvar för sin personalpolitik och verksamhetens

utveckling. Arbetslöshetens kostnader mellan olika branscher fördelas

härgenom i mångas tycke rättvist

mer

.

Differentiering av sociala avgifter på bransch- eller företagsnivå har för

övrigt under senare år föreslagits i olika sammanhang, exempelvis

av

Arbetsmiljökommissionen och Handikapputredningen. Syftet har då varit

att stimulera de företag m.fl. arbetar aktivt för att minska orsaker till

som och risker för utslagning och bestraffa de andra. I det här fallet är

m.m. det än mer motiverat att låta branscher och företag bära del

en av kostnaden för extra hög arbetslöshet och vice En sådan differentier-

versa.

ing bör emellertid begränsas till 25 30% försäkringens kostnader,

- av därför att eventuella extra kostnader ändå skall på ett rimligt sätt kunna

- bäras av branschen. Men begränsningen är också motiverad för

att individer skall stimuleras att teckna försäkring.

en

En ny försäkring får inte bli yrkesförsäkring. Den skall istället

en gynna rörlighet mellan olika sektorer för att nå bättre balans utbud och

en av efterfrågan på arbetskraft och samtidigt begränsa arbetslöshetstiden.

Försäkringen får inte heller utformad på ett sådant sätt den för-

vara att

svagar den geografiska rörligheten arbetskraften. För

av att möjliggöra en

sådan rörlighet kommer innehålla en ny försäkring att precis som den nu- -

varande avstängningsregler.

-

Övervägda alternativ till arbetslöshetsförsäkring en ny principiell

diskussion kapitel 8

Med utgångspunkt från de grundläggande har värderingarna jag övervägt

olika alternativa lösningar på Gemensamt

en ny arbetslöshetsförsäkring. för

dessa är att försäkringen skall allmän till sin finansieras

vara karaktär, fullt

ut genom arbetsmarknadssektom, engagera arbetsmarknadens parter

i utformning och finansiering, betona arbetslinjen och tillse det

att blir ett direkt samband mellan aktiva och passiva åtgärder maximalt samt ge 80% kompensation för inkomstförlust

samtidigt som försäkringens lägsta

ersättningsnivå bör minimera behov kommunalt socialbidrag. Försäkav

ringen blir härmed trygghetsförsäkring inom en arbetsmarknadspolitiken

och skall sammanblandas med inom social-

trygghetsförsäkringar

politiken.

Med dessa utgångspunkter och analys det nuvarande - en av svenska skyddet- samt efter internationell jämförelse, har olika

en utformningen av

alternativa lösningar styrts vilken arbetslöshet kan komma av som att råda och vilket finansiellt utrymme kan förväntas gälla framåt år 2000. Det som betyder bl.a. att vi måste utgå ifrån betydligt högre arbetslöshetstal än vad det hittillsvarande arbetslöshetsskyddet är dimensionerat för,

ett ansträngt

kostnadsläge för många företag och att staten är i behov av att sanera en

omfattande skuldsättning och ett betydande budgetunderskott. har också

Jag

konstaterat att sammansättningen de arbetslösa förändrats vi av mot att nu får andelsmässigt fler tjänstemän och fler kvinnor bland de arbetslösa. Även företagare drabbas oftare arbetslöshet

idag av än tidigare. Enbart för

att möta dessa behov behöver den nuvarande

gruppers försäkringen

förändras.

I kapitel 8 diskuterar jag mot denna bakgrund ett antal skisser skilda

på

alternativ för framtida arbetslöshetsförsäkring. En diskussion

en principiell

kring övervägda alternativa utformningar försäkringen redovisas. För

av att få synpunkter i den allmänna debatten har vid tillfälle under våren ett en idéskiss till försäkring

en ny offentliggjorts.

Jag har tvingats konstatera att minsta nämnare för en gemensamma en ny svensk arbetslöshetsförsäkring inte gått att finna inom den breda krets intressenter varit representerade i utredningen. Iden allmänna debatten som har inte heller speglats någon sådan lösning. Det har tvingat mig, utifrån att

Sammanfattning

de förutsättningar jag satt välja modell bedömer upp ovan, en som jag har de största förutsättningarna att hållbar framåt är 2000, kunna vara anpassas till olika arbetslöshetstal och ändå självfmansierad. Den valda vara mo-

dellen bör möjlighet till skälig så

ge en inkomsttrygghet att den arbetslöses tid kan användas effektivt till söka finna arbete att ett nytt eller utveckla eller förändra kompetensen utan allvarliga problem för den

dagliga

ekonomin.

De slutligt övervägda modellerna redovisas är: som

Alternativ I grundförsäkring med 70%

en en kompensationsgrad på

,

av ersättningsgrundande lön, med möjlighet till kompletterande

en

frivillig tilläggsförsäkring om maximalt ytterligare 10% in-

av

komstförlust, upp till ersättningstaket 250.000 kr år, dvs.

ca per

samma tak som gäller i sjukförsäkringen;

Alternativ en grundförsäkring med till

samma ersättningsbelopp

alla "flat-rate", kombinerad med frivillig

en tilläggsförsäkring som fyller ut till 80% ersättningsgrundande lön tak;

av utan

Alternativ grundförsäkring med till

en samma ersättningsbelopp

alla, kombinerad med laglig rätt till bidrag från till

arbetsgivaren en

frivillig tilläggsförsäkring som fyller ut upp till 80% ersät-

av tningsgrundande lön med ett tak på 200.000 kr år, dvs. ca per

brytpunkten för statlig skatt;

Alternativ grundförsäkring med 60%

en en kompensationsgrad på

upp till ett tak på 200.000 kr med rätt till kompletterande

ca frivillig

tilläggsförsäkring för att kompensera ytterligare 20 % inkomst-

av förlust upp till ersättningstaket 250.000 kr år. ca per

I kapitlet konstateras att alternativ 3 bäst de

motsvarar grundläggande

värderingar, andra krav och intressen till

som en ny försäkring, anpassad

förhållandena fram till år 2000, skall har också motsvara. Jag valt detta alternativ med den kompletteringen skyddet skall kunna

att byggas på

ovanför 16.500 kr/månad, dvs. brytpunkten för den skatten.

statliga Det

utvecklas närmare i nästa avsnitt.

Den valda modellen förenar grundtrygghet och inkomstrelaterad

ersättning.

Modellen ligger relativt nära det nuvarande samlade kontantstödet

frivillig

arbetslöshetsförsäkring och KAS. Jag har dock prioriterat ett

betydligt

högre grundskydd samt en höjning inkomsttaket. Även

av om försäkringen

2 13-0555

består av två delar är det en sammanhållen försäkring, skall regleras

som

i en lag.

Grundförsäkringen finansieras generell arbetsgivaravgift och

genom en en

generell individavgift. Den senare tas ut över skattsedeln. Tilläggsförsäk-

ringen skall i princip finansieras av arbetsgivare och försäkrade

genom egenavgifter. Lagen bör bli dispositiv innebärande att arbetsmarknadens parter inom vissa kollektivavtal kan utforma

- ramar - genom

tilläggsförsäkringen och överenskomma om avgiftsfördelning. Tilläggsför-

säkringsgivare skall dock vid viss nivå på arbetslösheten bland de försäkrade, kunna erhålla vissa bidrag till förmånsbetalningama.

Grundförsäkringen skall som tidigare angivits allmän och därmed vid

vara arbetslöshet trygga en viss minsta inkomst till alla i arbetskraften. Den bör ligga på en sådan nivå så att behovet av kommunalt socialbidrag i så stor utsträckning som möjligt kan undvikas. Samtidigt krävs, i vart fall för de som etablerat sig på arbetsmarknaden och bundit sig för löpande utgifter, ett kompletterande skydd. Behovet av detta kan dock variera något och bör ytterst bestämmas av individen själv. Denna kompletterande försäkring bör, till skillnad från idag, i första hand utformas parterna inom de

av ramar

lagen enligt ovan anger. Härigenom blir det en försäkring som ligger nära

arbetsmarknaden. Detta motiverar också att arbetsmarknadssektorn

svarar för finansieringen. Parterna svarar redan idag för olika trygghetssystem

genom trygghetsavtal och arbetsmarknadsförsäkringar m.m. På det här sättet kan en kompletterande tilläggsförsäkring naturligen anknyta till andra

avtal som parterna träffar.

Jag vill inte helt utlämna en anställd till att vara beroende att kollektiv-

av avtal träffas. Därför införs en laglig rätt till bidrag till premien för

en tilläggsförsäkring, där arbetsgivaren skall betala minst halva premien. Individen har därvid rätt till en tilläggsförsäkring fullt ut till 80%

upp av inkomstförlusten jämför nedan. Individen skall alltid kunna teckna

en tilläggsförsäkring i någon av de s.k. allmänna a-kassorna.

Modellen utformas så att tilläggsförsäkringen naturligen och enkelt kan utnyttjas av alla som så vill via träffad överenskommelse gällande för

resp. arbetsplats eller genom enskilt tecknande. Faktorer underlättar att

som tilläggsförsäkringen kommer till stånd är att bidrag utgår från

grundförsäkringen till tilläggsförsäkringen, att den avsedda differentieringen av avgifter begränsas både på arbetsgivar- och individsidan, att individen

alltid har rätt till en försäkring enligt de kompensationsnivåer lagen

som anger varvid arbetsgivaren skall betala minst halva avgiften samt att

- kollektiva lösningar stimuleras för att de blir billigare än individuella. I den

Sammanfattning

mån som kollektiva lösningar väljs kan de av parterna, samordnas med

andra avtalskonstruktioner ligger nära, exempelvis och som trygghetsavtal

arbetsmarknadsförsäkringar.

Jag anser att en uppräkning nuvarande KAS med 50% till 6.300 kr av per månad blir ett lämpligt avvägt belopp för kraven

att uppfylla på en grundförsäkring. Dock bör ett lägre belopp gälla för ungdomar i åldern 18

20 år genom att de i mindre utsträckning har bundit sig till fasta

- utgifter

som de något äldre. För dessa blir beloppet 5.300 kr månad. per Tilläggsförsäkringen föreslås sedan kompensation för inkomstförlust ge en

om högst 80% till brytpunkten för statlig inkomstskatt, dvs. för

upp närvarande 16.500 kr månad. Härigenom nivå per uppnås en som är etablerad fördelningssynpunkt i och med nuvarande

ur skattelagstiftning.

Jag har å andra sidan övervägt att taket i stället skulle detsamma vara som

för sjukförsäkringen, dvs. 7,5 basbelopp 21.500 kr

per månad. Jag har dock inte funnit finansiellt utrymme för så långtgående i

höjning nuläget. Det senare i perspektivet att kompensationsnivån för

av en vanlig inkomsttagare nu sänks från 90 till 80% ekonomiska skäl, också för av men att harmoniera med sjukförsäkringssystemets nivåer. Frivilliga överenskommelser kan träffas, kompenserar för inkomstförluster över 16.500 som kr upp till nämnda 7,5 basbelopp. För underlätta detta har modellen x att konstruerats så att lagen alltid rätt till 20% in-

ger en kompensation av

komstförluster mellan 16.500 kr och 21.500 kr månad, varvid per arbetsgivaren betalar minst halva avgiften på sätt för samma som tilläggsförsäkringen upp till 16.500 kr. Med denna konstruktion blir effekten att inkomsttagare med inkomster på 21 .500 kr månad eller per mer

kan få ytterligare 1.800 kr i kompensation månad per jämfört med

nuvarande frivilliga försäkring. Grundbeloppet innebär samtidigt

en höjning

jämfört med nuvarande KAS med 2.000 kr månad från 21 år och per

uppåt. Härigenom har en viss symmetri i förändringarna uppnåtts.

Ytterligare motiv talar för den valda modellen och de andra som mot

framgår av kapitlet.

Förslag till ny arbetslöshetsförsäkring 9 kapitel

Den valda modellen utvecklas i detalj i detta kapitel. Dess formella reglering sker i en samlad lag, vilken redovisas med

specialmotiveringar. Försäkringen är konstruerad som grundförsäkring för alla och

en som en

frivillig tilläggsförsäkring. Grundförsäkringens villkor i medan

anges lag

tilläggsförsäkringen utformas av försäkringsgivare och försäkringstagare på

av lagstiftaren angivna minimivillkor. Alla har rätt att teckna

tilläggsför-

säkring enligt lagen. Den nya försäkringen ersätter både det nuvarande KAS och den nuvarande frivilliga

arbetsöshetsförsäkringen.

Figur 8:06 Ersättning från grund- och tilläggsförsäkring

vid olika inkomster per månad

Ej Ersättning, grundförsäkring I: Ersättning, tilläggsförsäkring 15000 : : . : z : : z 14000 13000 g 12000 1 1000 g 10000 9000 g 8000 7000 -- 6000 5000 4000 3000 Grundförsäkring 2000 1000 0 8000 10000 12000 14000 16000 18000 20000 22000 24000

Grundförsäkringsnivå och kompensation i den inkomstrelaterade delen har tidigare motiverats. Här kan dock noteras att grundbeloppet 6.300 kr 5.300 kr för yngre reduceras vid deltidsarbetslöshet och vid heltidsarbetslöshet då endast deltidsarbete söks. När det gäller tilläggsförsäkringen

reglerar lagen individens rätt att försäkra sig till angivna kompensa-

upp tionsnivåer, varvid arbetsgivaren skall betala minst halva premien för denna försäkring. Det hindrar inte att arbetsmarknadens parter eller den anställde och arbetsgivaren överenskommer försäkringar över - om brytpunkten eller inkomsttaket. Avtal som kompenserar än 80% mer av inkomstförlust ingen effekt. Sker detta skall nämligen ersättningen från ger grundförsäkringen reduceras i motsvarande mån.

Tilläggsförsäkringen avses i första hand ordnas kollektivavtal på genom arbetsmarknaden. I andra hand skall enskilda avtal få träffas mellan

arbetsgivare och arbetstagare. Det betyder å andra sidan att förslaget är

beroende av att kollektivavtal kommer till stånd även jag förordar detta. om

Om kollektivavtal träffats på arbetsplats för ett avtalsområde binder det en alla anställda inom avtalsområdet. Några individuella försäkringar som ar-

Sammanfattning

betsgivaren betalar kan då inte tecknas. Individen har däremot laglig rätt att avstå från en tilläggsförsäkring överenskommen i kollektivavtal. Detta med hänvisning till att kollektivavtal inte får binda individer betala att en avgift. Kollektivavtal kan emellertid också utformas

som att arbetsgivaren

erbjuder en gruppförsäkring motparten så vill. om

Genom att tilläggsförsäkringen i första hand utformas kollektivavtal genom kan en anpassning nås till olika avtalsområdens förhållanden och parterna får ett direkt ansvar och inflytande.

Anpassningen av tilläggsförsäkringen i kollektivavtal kan ske inom vissa ramar för att bidrag skall kunna erhållas från grundförsäkringen. Utöver högst 80% inkomstkompensation till nämnda tak innebär

begränsningen, att

arbetsgivaren alltid skall betala minst hälften premien

av samt att ersättning

inte får lämnas för dagar då ersättning från inte lämnas.

grundförsäkringen

Däremot kan kollektivavtal träffas överenskommelse genom om annan

kompensationsnivå under 80%, längre karens, kortare perioder

samt

kompletterande trygghetsavtal innebärande även ersättning efter de

tre

ersättningsperioder försäkringen reglerar.

För att betona arbetslinjen och att försäkringen skall vara en omställnings-

försäkring för att ge inkomsttrygghet på väg till arbete så stärks ett arbetsvillkoret något jämfört med nuvarande kontanta stöd vid arbetslöshet. Periodlängden blir 200 dagar för äldre 300 dagar och antalet

perioder

begränsas till tre. För den är äldre än 63 år sker i

som ingen begränsning

antalet perioder under nuvarande höga arbetslöshet. Dock blir

kompensa-

tionsnivån efter tredje perioden 70% för denna Denna grupp. konstruktion kombineras med rätt till arbetsmarknadspolitiska åtgärder redan efter 130

dagar, jämfört med dagens utförsäkringsgaranti först efter 300

dagar.

Individen har alltid skyldighet att erbjudet arbete en anta lämpligt eller för individen anpassad han

arbetsmarknadspolitisk åtgärd om själv funnit ett

arbete eller kompetenshöjande insats. Gör han detta drabbas han av avstängning, vid första tillfället under något kortare tid och vid andra och följande tillfällen något längre tid.

Arbetsvillkoret har uppdelats i ett allmänt och ett särskilt. Detta för att arbetsvillkoret, om arbete inte erhålls, efter första ersättningsperiod skall en kunna upparbetas på något kortare tid. Det särskilda

arbetsvillkoret mot-

svarar i stort vad som gäller i nuvarande försäkring.

Figur 5:04 Kompensation från nuvarande och föreslagen

försäkring i % inkomst per månad

av

I Grundförsäkring Tilläggsförsäkring - From juli 1993

1 l I : 1 l Z

60 .

soj

10:

8000 10000 12000 14000 15000 18000 20000 22000 24000

För de, speciellt inte kunnat upparbeta ett allmänt arbetsvillkor,

yngre, som exempelvis vid dagens höga arbetslöshetstal, kan rätten till ersättning i

grundförsäkringen nås genom ett utbildningsvillkor. Det förutsätter att den

arbetslöse har avslutat en minst ettårig heltidsutbildning för vilken studiesocialt stöd kan utgå och därefter haft arbete eller stått till arbetsmarknadens förfogande under tre månader. Det ger en rätt till grundbeloppet.

Arbetsvillkor, periodlängd och avstängningsregler m.m. för deltidsarbetslösa och för företagare och deras anhöriga är likvärdiga vad som gäller för heltidsanställda. Dock gäller för företagare och deras anhöriga

något längre karens i form 20 dagar när verksamheten avyttrats och en av 60 dagar för den företagare som inte helt avvecklat sin verksamhet. För anställda är karensen 5 arbetsdagar. Den längre karensen för företagare och deras anhöriga beror på deras speciella förhållanden där det inte finns en lika tydlig gräns vid övergång från aktivt arbete till dess att verksamheten stannar Lagen anställningstrygghet gäller sällan i dessa situationer.

av. om

I kapitlet föreslås också regler för hur pass omfattande

gemensamma bisyssla får förekomma för att ersättning skall kunna utgå. Vidare

som

föreslås hur avgångsvederlag skall påverka försäkringens ersättning. Såväl

Sammanfattning

när det gäller företagarnas och deras anhörigas rätt till ersättning som

beräkning av avgångsvederlag skiljer sig mitt förslag något i förhållande till vad som föreslagits i regeringens kompletteringsproposition i vår.

Under tid då arbetslös deltar i verksamhet för

en arbetslivsutveckling

lämnas för närvarande ersättning från arbetslöshetskassan, benämns men då

utbildningsbidrag. Även bör kunna fortsättningsvis ersättningen behållas

under tid för arbetslivsutveckling, således både grund- och

tilläggsförsäk-

ringens dagpenningbelopp. Vid arbetsmarknadsutbildning bör motsvarande ordning gälla. Detta innebär att utbildningsbidraget skall

motsvara dagpen-

ningnivån i arbetslöshetsförsäkringen under utbildningstiden. Detta

gäller

dem som är berättigade till när

arbetslöshetsersättning åtgärden startar.

Finansiering kapitel 10

En ny försäkring bör i sin helhet finansieras inom arbetsmarknadssektorn. Systemet skall finansiellt robust, flexibelt och inte bygga på vara att staten tillskjuter medel. Den löpande finansieringen skall i kunna behand-

princip

las utan ny prövning och beslut de politiska av organen.

Jag vill se en avvägning mellan å sidan ena en gemensam finansiering utan differentiering för arbetslöshetsrisk och å andra sidan

en finansiering

grundad på de faktiska kostnaderna för arbetslösheten i den enskilda branschen eller i Differentieringens storlek en annan grupp. andelsmässigt bör grundas på bedömning dels vilka möjligheter viss bransch en av en eller grupp har att påverka den arbetslösheten, dels

egna att försäkringen

inte leder till inlåsningseffekter och dels den är attraktiv för att såväl anställda arbetsgivare. Det har lett mig till förorda som att en marginell dif-

ferentiering motsvarande 25 30% de totala försäkringskostnaderna - av vid

dagens arbetslöshetstal.

Bland de krav finansieringen bör uppfylla gäller särskilt de

att löpande

kostnaderna skall utjämnas över för

en konjunkturcykel att därigenom

kunna hålla stabila avgifter. En sådan medför

princip att försäkringen skall

ge överskott i tid låg arbetslöshet för kunna täcka underskott i tid av att av hög arbetslöshet motkonjunkturell. Det går emellertid inte åstadkomma att vid introduktionen försäkringen beroende de arbetslöshetstal-

av på nu höga

en. Det kan ske först till kommande Den första

en konjunkturcykel.

perioden, där utgifter och inkomster skall balansera varandra, föreslår

jag

bli femårsperioden 1994 98.

-

Slutligen vill jag bland kraven framhålla att finansieringen måste en

fördelningsmässigt godtagbar profil. Det innebär att avgifterna skall tas ut

efter förmåga. Samtidigt måste konstateras att dagens försäkring är gravt

underfmansierad. Individemas medlemsavgift i dagens systern motsvarar

i genomsnitt 0,3 0,4% lönerna i vanliga inkomstlägen. Arbetsgivar-

ca - av

avgiften uppgår för närvarande till 2,12% fr.o.m. den 1 juli 2,08%. Det

betyder att försäkringen idag finansieras till endast ca 3% av indi-

vidavgifter, 27% arbetsgivaravgifter och inte mindre än 70% lånas upp.

av Skulle nuvarande försäkring finansieras fullt ut genom avgifter vid dagens arbetslöshetsnivå skulle vid samma relation mellan avgifterna avgifterna

- -

behöva uppgå till i storleksordningen 5,5 6% i arbetsgivaravgifter och ca

-

1,2 1,5% i medlemsavgifter. Mina förslag till avgifter nedan bör jämföras

med dessa tal.

I försäkring vill jag se att individavgiften tas ut proportionellt, dvs.

en ny

medlemsavgiften i nuvarande a-kassor, där den är lika för medlem-

som marna oavsett inkomst och heltids- eller deltidsarbete. Skillnaden idag i avgifter mellan olika kassor är främst beroende av skillnader i administrationskostnader.

Av det internationella avsnittet framgår att såväl arbetsgivaravgift som individavgift är högre i de dominerande länderna i EG Frankrike 4,5 resp. 2,83 % och Tyskland 3,4 3,4%. En utmärkande skillnad är också för-

resp.

delningen mellan arbetsgivar- och individavgifter, i och med att Sverige har

en mycket låg andel individavgifter jfr kapitel 6.

För att kunna bestämma avgiftsnivåema för den första konjunkturcykeln

1994 98 har en rad antaganden gjorts. En av de viktigare är bedömning

av arbetslöshetstalet. Härvid bör erinras om att försäkringen, både den nuvarande och den av mig föreslagna, inte bara ger ersättning till de öppet arbetslösa utan också finansierar via arbetsmarknadsfonden bidrag till

- -

permitteringslönefonden, utbildningsbidrag till arbetslösa går i arbets-

som

marknadsutbildning och för närvarande även i arbetslivsutveckling.

Schablonmässigt kan sägas att för varje procent heltidsarbetslösa, finansierar försäkringen 1,3% arbetskraften eller knappt 60.000

av per-

Varje sådan procent öppen arbetslöshet kan beräknas kosta soner.

försäkringen 6 7 mdkr per år.

-

Efter att ha tagit del av olika bedömningar av arbetslöshetens utveckling har jag stannat för en prognos som innebär en genomsnittligt öppen arbetslöshet på drygt 6% under perioden 1994 98. Denna arbetslöshet

beräknas medföra en belastning på försäkringen, som motsvarar ca 8% av arbetskraften. För att bedöma andelen av arbetskraften i arbetslöshet och åtgärder skall till dessa drygt 6% adderas ytterligare ca 4 5% i åtgärder.

- Förmåner från och administration av grundförsäkring kan vid de

-

antaganden som gällt för kalkylerna beräknas mot 60% de

- svara ca av samlade kostnaderna för grund- och tilläggsförsäkringen. Grundförsäkringens kostnader skall enligt min bedömning bäras av alla efter förmåga och inte efter den risk föreligger för olika att bli arbetslösa.

som grupper

Mitt förslag till finansiering innebär att grundförsäkringen skall finansieras

med en kombination av lagstadgade, generella arbetsgivaravgifter och av obligatoriska individavgifter relaterade till inkomst. Med de antaganden som gjorts leder det till att den lagstadgade arbetsmarknadsavgiften 1994

höjs från 2,04 till 4,2% för att finansiera grundförsäkringen, inkl. viss

fondering och visst bidrag till tilläggsförsäkringen. Den obligatoriska individavgiften föreslås uppgå till 0,6% av inkomstunderlaget och tas ut i princip upp till den s.k. brytpunkten för statlig beskattning 200.000 kr.

ca

Den tas ut över skattsedeln av samtliga inkomsttagare med inkomst av tjänst, dock för inkomster av pensionskaraktär, och fysiska personer med inkomst från näringsverksamhet. I den mån det finns anledning att ändra

den gjorda bedömningen av arbetslöshetsutvecklingen inom eller inför

en -

en ny konjunkturcykel skall arbetsgivaravgiften justeras medan individ-

-

avgiften ligger fast.

För de allra flesta som förlorar arbetsinkomst på grund av arbetslöshet

kommer tilläggsförsäkringen att nära nödvändighet för att inte

vara nog en hamna i en ohållbar ekonomisk situation vid arbetslöshet. Det är därför, enligt min mening, angeläget att tilläggsskyddet kommer att omfatta de allra flesta inkomsttagare. Samtidigt finns betydande värden i att försäkringens kostnader på marginalen till en viss del också fördelas efter att olika grupper har olika arbetslöshet.

Mot bakgrund av min genomgång av faktorer som kan påverka hur arbetslöshet uppkommer har jag bedömt att det kan rimligt att 20

vara upp till högst 30% av försäkringens kostnader kan få variera beroende på arbetslöshetens kostnader. Jag anser samtidigt att det är viktigt att premierna för individerna inte blir orimliga för kollektiv med en extremt hög arbetslöshet. Av den anledningen föreslår jag en nedre och en övre

gräns inom vilka premier för tilläggsförsäkring kan variera. Dessa gränser

sätts till 0,3 1,8% bruttolönen. Motsvarande variation skall också gälla

- av för arbetsgivarna. Det betyder att grupper med extremt låg arbetslöshet alltid skall erlägga minst ca 0,3% av lönen upp till 16.500 kr/månad i

- -

avgift till tilläggsförsäkringen. Den maximala avgiften på 1,8 % kommer att

uttas vid olika arbetslöshetstal i skilda inkomstlägen. Individer med inkomst på 16.500 kr/månad erlägger maximal avgift vid arbetslöshet på än

en mer 15%, medan exempelvis individer med 13.300 kr/månad erlägger

ca maximal avgift vid arbetslöshet på mer än 20%. Konstruktionen blir således

fördelaktigare för med lägre inkomster. Dock inträffar personer maximala

avgifter i samtliga fall vid mycket arbetslöshetstal. höga I 1993 mars

svarade kassor med relativ arbetslöshet på än 20% mer endast för 4,5 % av antalet medlemmar i samtliga kassor.

Spridningen i avgift kan på det här sättet till

begränsas sex gånger för vardera arbetsgivare och individer, vilket

är lägre än den spridning

som

gällde före 1989 i nuvarande a-kassor. Den

genomsnittliga avgiften vid 6%

öppen arbetslöshet 8% belastar härvid försäkringen, beräknas till 0,8 ca 0,9% inkl. administration. Differentierade

- avgifter skall, enligt min

mening, också täcka administrationskostnaderna för tilläggsförsäkringen.

Dessa skall också inom

rymmas de gränser avgifter för tilläggsförsäkringen

får variera.

För att klara

en begränsning av tilläggsförsäkringens kostnader i dessa

intervall krävs bidrag från grundförsäkringen. Jag har utvecklat metodik för

detta. Arbetstagarnas, liksom enskilda

företagares individavgifter för grundoch tilläggsförsäkring görs avdragsgilla.

Därmed kommer den

genomsnittliga avgiften för grundförsäkringen att efter skatt

motsvara

mindre än 60 kr/ månad för vanliga

inkomsttagare. Den vanliga inkomsttag-

aren kan därutöver beräknas få avgift för

en tilläggsförsäkringen på ca 90

kr/månad efter skatt vid dagens genomsnittliga arbetslöshetstal. Sam-

mantaget således 150 kr/månad. I dagens starkt

underfmansierade

försäkring är medlemsavgiften 40 60 kr/månad.

-

Sammantaget betyder mina förslag att arbetsgivarnas samlade kostnader

för

grund- och tilläggsförsäkringen blir 5%-enheter

i genomsnitt ca vid mitt

antagande om arbetslöshet för de närmaste åren. För att begränsa effekten

av den då

arbetsgivaravgiftshöjning som blir aktuell från dagens

2,12% föreslår jag att höjningen till viss del

finansieras genom att

sjukförsäkringsavgiften sänks med 1%-enhet. I enlighet med vad

jag

redovisar närmare i kapitlet bedömer det finns jag att utrymme för sådan en

sänkning. Därmed skulle arbetsgivarens nettokostnader med den nya självfi-

nansierade försäkringen således kunna till

begränsas en ökning med 2%

ca

av underlaget till arbetsgivaravgifter.

Fysiska personer med inkomst näringsverksamhet

av erlägger s.k. egenav-

gifter. I dagens system erlägger dessa emellertid arbetsmarknadsav-

ingen

gift. Jag föreslår att i deras egenavgifter skall uttas en reducerad arbets-

marknadsavgift på 3,2% av nettointäkten näringsverksamhet.

av Reduk-

tionen betingas företagares sämre villkor

av vad avser karenstid och

därmed lägre belastning på För försäkringen. dessa fysiska

personer

tillkommer sedan avgifter för

tilläggsförsäkring och den obligatoriska

individavgiften. Liksom för arbetsgivaren bör ett ytterligare utrymme

för dessa fysiska genom att den allmänna sjukförsäkskapas personer ringsavgiften sänks med 1%-enhet.

Administration den försäkringen kapitel 11

av nya

Grundforsäkringen skall finansieras solidariskt inom arbetsmarknadssektom

och fonderas i arbetsmarknadsfond. Konstruktionen med

genom avgifter en tilläggsförsäkring förutsätter försäkringsgivare som själva bygger upp en

viss buffert eller återförsäkrar sig för att åtagandena till de försäkrade skall För kommer dock att utgå bidrag från

kunna uppfyllas. tilläggsförsäkringen

arbetsmarknadsfonden enligt ovan.

Utifrån de krav på administration jag ställer upp inledningsvis, en ny som olika alternativa möjligheter för att administrera den nya

går jag igenom försäkringen. Det slutliga valet står mellan att utnyttja försäkringskassorna och RFV eller reformering nuvarande a-kassor. Försäkringskassorna

en av finns spridda över hela landet, har erfarenhet av försäkringsadministration De skulle efter relativt kort förberedelsetid

och stora utbetalningssystem.

denna administration. Jag väljer ändå att föreslå en

kunna åtaga sig

dagens a-kassesystem. På det sättet betonas närheten till

reformering av

arbetsmarknadens skall finansiera försäkringen, och deras parter, som arbetsmarknaden. Jag konstaterar emellertid att för-

kunskap om en ny

inte skall förutsätta medlemskap i kassa. Det bör vidare finnas

säkring en

i a-kassorna till såväl för effektivitet som individers

en pluralism gagn

valfrihet.

Mina från utöver dagens huvudmän för de nuvarande

förslag utgår

att -

sammanslutning arbetstagare och arbetsgivare kan bli

a-kassorna en av huvudman, liksom staten, sammanslutning av kommuner, landsting, kyrkarbetsgivare eller Jag föreslår vidare att två allmänna arbetslösliga annan. hetskassor med huvudman inrättas redan från det att den nya staten som försäkringen träder i kraft. Den allmänna kassan skall erbjuda ena administration tillsammans med tilläggsförsäkring för

av grundförsäkringen

anställda. Den andra skall erbjuda motsvarande försäkringsservice till företagare. Därmed finns alltid ett alternativ för de som av någon anledning inte skall eller inte vill tillhöra kassa med huvudmän av annat slag än en För få administratör grundförsäkringen, måste vissa staten. att vara av villkor Jag föreslår att särskild myndighet skall tillstånd till

uppfyllas. en ge

och ha tillsyn över verksamheten A-myndigheten. Ett av de villkor en akassa måste är den inte får utestänga någon vill få sin

uppfylla att som

från denna, förutsatt att den försäkrade är verksam inom

grundförsäkring

a-kassans verksamhetsområde. z

L

i i

Varje administratör förutsätts

av grundförsäkringen också kunna erbjuda

en tilläggsförsäkring. Det är dock skäligt att även andra kan bli

försäkringsgivare för en tilläggsförsäkring. Det kan

exempelvis vara intressant för för-

säkringsbolag att offerera tilläggsförsäkring, eventuellt

i kombination med

andra försäkringar. Även för bli att försäkringsgivare för tilläggsförsäkring

krävs emellertid att vissa villkor

uppfylls och ett godkännande A-

av

myndigheten. För att bli slutligt godkänd

som försäkringsgivare för

tilläggsförsäkringen skall A-myndigheten även inhämta

Finansinspektionens

medgivande, därför att sådan

en försäkringsgivare måste ha en fonduppbyggnad eller återförsäkring för sina Även att garantera förpliktelser.

om andra alternativ för

som försäkringsgivare tilläggsförsäkringen kan bli

aktuella, bedömer jag att det mestadels blir samma administratör för såväl

grundförsäkring som tilläggsförsäkring. Genom att tilläggsförsäkringen

inom lagen angivna i första

av ramar hand förutsätts utformas arbetsav marknadens parter, bör även dessa

tillsammans välja lämplig försäk-

ringsgivare. I det fall parterna inte träffar kollektivavtal om en sådan

försäkring, har den enskilde rätt få sin

att tilläggsförsäkring fullt ut och själv välja försäkringsgivare.

Med nuvarande försäkring utövas Även

tillsynen av AMS. för

en ny

försäkring krävs en statlig tillsyn. Jag har övervägt

om tillsynen även fort-

sättningsvis skall handhas AMS eller särskild

av om en myndighet bör

inrättas. Jag har stannat vid föreslå att att tillsynen handhas särskild av en

myndighet, vilken jag kallar Mina A-myndigheten. främsta skäl härtill är

att tillsynsorganet också bör anförtros uppgifter berör

som fondbildning,

fondförvaltning, datautbetalningssystem för

mångmiljardbelopp, eventuella

återförsäkringar av risker m.fl. uppgifter sådant av slag som inte faller

inom AMS normala

kompetensområde.

Myndigheten, som jag benämner A-myndigheten, föreslås

bli central

förvaltningsmyndighet för arbetslöshetsförsäkringen. Myndigheten skall

ledas styrelse, utsedd

av en av regeringen. I styrelsen föreslås ingå

representanter för arbetsmarknadens parter. Myndigheten inrättas den

1 januari 1994 medan den förutsätts nya försäkringen träda i kraft fr.o.m.

den 2 maj 1994.

Jag vill att beslut inom såväl grund-

som tilläggsförsäkringen skall kunna

överklagas på samma sätt, inte minst därför att rätten till

ersättning från

tilläggsförsäkringen avses följa beslut i grundförsäkringen. Därför föreslår

jag att försäkringsgivare till tilläggsförsäkringen skall förbinda

sig att

överlåta beslut ersättning till a-kassa. om På det sättet kan ett eventuellt

överklagande bli offentligrättsligt behandlat hela vägen.

I syfte att uppnå en rättvis och likformig tillämpning av försäkringen, men

också för att tillvarata det allmännas och de enskilda arbetslösas rätt, föreslår jag att en allmän ombudsfunktion inrättas för arbetslöshets-

försäkringen.

Jämfört med nuläget innebär mitt förslag till administration att en valfrihet införs för arbetsmarknadens parter och den enskilde att- inom vissa ramar

välja försäkringsgivare. Vi får en pluralism som bör gynna effektivitet

och närhet till de försäkrades behov, samtidigt hittillsvarande som erfarenheter tas till från dagens a-kassor. Förslaget innebär inte heller vara

något ökat förstatligande jämfört med dagens ordning.

Försäkringsenheten vid AMS och de fyra statliga KAS-kontoren kommer

inte att behövas i det systemet. En central myndighet bildas och två nya ny allmänna kassor kommer till stånd. Bemanning och kostnader för dessa jag väl kan inom de ramar dagens statliga administration anser rymmas omfattar.

Vid lokalisering den myndigheten förordar jag Stockholm eller dess av nya omgivningar på grund av behovet av närhet till arbetsmarknadens parter, Finansinspektionen och AMS. De två allmänna kassorna kan däremot lokaliseras ute i landet det bedöms lämpligt, exempelvis där något/om några av de nuvarande KAS-kontoren finns.

Jag konstaterar slutligen att tillräckligt gehör hos nuvarande och

om tillkommande huvudmän inte vinns för den valda modellen med reformerat a-kassesystem och den avsedda pluralismen alltså inte åstadkoms, så bör andrahandsaltemativet med försäkringskassoma som administrativa organ

genomföras. Det ändrar inte försäkringens uppbyggnad och finansiering,

kräver viss administrativ anpassning, i så fall bör kunna ske men en som den nedan föreslagna organisationskommittén. Detta kan emellertid av

kräva viss att arbetslöshetsförsäkringen skall behålla sin viktiga särdrag i

förhållande till socialförsäkringama. Tekniskt sett är kassorna väl rustade för att hantera ärendemängder av den volym och karaktär som

arbetslöshetsförsäkringen kräver.

En jämförelse av nuvarande system och det föreslagna kapitel 12

En schematisk jämförelse mellan nuvarande och frivilliga arbetslöshetsför-

säkring och KAS 1 och den mig föreslagna samlade ersättningen vid

av nya arbetslöshet ger följande.

Nuvarande frivil- Nuvarande Nya försäkringen liga försäkring KAS grund friv. o. tillägg

Allmän Nej, förutsätter Ja Ja medlemskap i a- 20-64 år 18 är allm. - penkassa 12 resp 24 sionsálder mån

Finansierad Nej 70% upplâ- Dito Ja nas nu av årliga som frivilnuv. kostnader liga försäkring

Företagare och de- Ja, men i prak- Dito Jämställs i princip ras anhöriga tiken spec. villkor med anställda, konkurs eller av- dock med längre yttring karens

Omställningsför- Ja Ja Ja, förstärkt Del av arbetsmarknpolitik

Ansvar och inflytande från arbetsmarknadens parter arbetsgivarna I princip inget Inget Ja i utformning, och dess org. avgiftsnivå och val av försäkringsgivare för tillläggsförsäluing samt finansiering av hela försäkr.

fackl. org. Ja, vad gäller Inget " - - adm.

Villkor för att få Arbete 4 mån 5 12 mån 8 mån 600 av tim ersättning 75 dgr 225 375 tim. Alt. under 12 mån. tim under 12 mån avslutad heltids- Alt. avslutad helutb., om minst l tidsutbilding om är + minst l år + 3 mån karens 3 mån karens

Nuvarande frivil- Nuvarande Nya försäkringen liga försäkring KAS grund o. friv.

tillägg

Lägsta ersättning 4 300 4 300 6 300 5 300 för kr/män yngre, g 20 är

Kompensations- Enhetlig 80% Högst 80% av tid.

nivå InkomstfÖr- fr o m 5/7 -93 inkomst lust

Högsta ersättning 12 400 4 300 14 300 kr/mån fr o m 5/7 -93

Karens 5 dagar 5 dagar Anställda 5 dagar

fr m hösten Företagare 20 i

o -

93 vissa fall 60 da-

gar

Periodlängd i ar- 300 150 200 betsdagar för äldre 450 för äldre 300, för äldre 300

Rätt till arbets- Villkorad efter Ja, senast efter

marknadspolitisk 300 450 dagar 130 dagar. Dessåtgärd utom handlings-

plan, snarast vid

arbetslöshet

Skyldighet att ta Ja, annars av- Dito Dito, men mer arbete eller åtgärd stängning skärpt

Villkor för Arbete eller åtgärd Arbete eller åtgärd Arbete eller åt-

ny period i4 mån 75 dagar i 5 mån 375 gärd i 4

man

225 tim tim 240 tim Aven

egen arrang. 1-

årig utb. med

studiesocialt stöd

Antal perioder Obegränsat Dito 3 äldre 63

begränsat

Nuvarande frivil- Nuvarande Nya försäkringen liga försäkring KAS grund friv. 0. tillägg

Utfyllnad från Framförallt för de Ja då nivån Bör minska då unkommunen utan A-kassa derstiger socialbi- "golv" och "tak" 30% av de ar- dragsnivå med bo- höjts betslösa stad

Finansieringssätt arbetsgivaravg 2,12% Ingår i 2,12% 4,2% 0 8% - + ca fr 0 m 1/7 -93 ./. 1% sjukom 2,08% försäknavg. sänks vid 8% som utnyttjar försäkr. Sjunker vid lägre arbetslöshet.

individavg. be- Medlemsavgift Ingen avgift - Proportionell räknad på brutto- fast i kronor, 0,6% obligatorisk oavlön sett inkomst - avgift på skattsemotsvarar 0,3- deln och ø 0,8% O,4% för de flesta rörlig för tilläggsheltids-arbetare försäkr. vid 8% som utnyttjar försäkring 0,6% + ca 0,3% vid 3% som utnyttjar försäkr.. Efter skatt ca 1,1%-0,8%.

företagare med 3,2% 0,6% för - + enskild firmagrundförs. + ø /handels-bolag 1,6 för tilläggsförs. ./. 1% om sjukför-säkr.avg. sänks enl. mitt förslag

Nuvarande frivil- Nuvarande Nya försäkringen liga försäkring KAS grund o. friv.

tillägg

Avgiftsuttag Solidariskt sa- Inget Ca 75% solidamma avg. i % för riskt. Resten arbetsgiv. Indivi- differentierad, davg. varierar såväl för arbetsnågot med kassa, givare

som anmen efter in- ställda efter kostkomst nader i resp

branschlavtalsom-

råde.

Administration Fackl. eller före- 4 statliga KAS- Olika försäkringsningsanknutna A- kontor givare nuv. Akassor. Endast ett kassor kan fortkassaaltemativ för sätta + 2 allmänresp. yrke som na kassor + förutsätter med- möjlighet

för ex. lemskap i denna parterna att inrätta

gemensamma kas-

sor. Försälqings-

bolag får erbjuda

tilläggsförs. Val-

frihet för parterna

eller individ att

välja kassa.

Tillsyn Ja, AMS Dito Ja, liten A-

ny

myndighet god-

känner också

försäkringsgivare Överklagning 1:a AMS 2 Dito 7 Förvaltningsdominstans stol

Fondförvaltning Nej Nej Ja, såväl för

grundförsäkring

via A-myndig-

heten som för

tilläggsförsälcring

hos resp försäk-

ringsgivare

Sammanfattning

Nuvarande frivil- Nuvarande Nya försäkringen

liga försäkring KAS grund o. friv.

tillägg

Samordning

trygghetsavtal, Nej Nej Ja avgångsvederlag

sjukförsäkr. Hanteras var för Hanteras var för Ja -

sig sig

bisyssla före Ja, då den ger -

Nej Nej mer än

5 000 kr/ män

2 miljarder Kostnader för 35 miljarder 3 40 miljarder kontantstöd inkl utb.bidrag för de i åtgärder

1 Förhållanden gäller fr.o.m. den 5 juli 1993

som

2 Förslag om ändring föreligger

3 Reservation för effekter av beslut om förändringar angående

deltidsarbetslösa och företagare

Grundförsäkringen i mitt förslag förutsätter inte individuellt inbetalda avgifter varken från arbetsgivare eller från den anställde. Däremot

förutsätter tilläggsförsäkringen, precis som dagens frivilliga försäkring, ett

ställningstagande från individen att man vill tillhöra denna försäkring och

att avgifter inbetalas, vad gäller mitt förslag både från arbetsgivare och den

anställde. Med den grundförsäkringen bedömer jag att fler i praktiken

nya

får rätt till ersättning från i vart fall grunddelen i den nya försäkringen.

Dess allmänna inriktning för i arbetskraften redan från 18 års

personer ålder jämfört med nuvarande samlade system för kontant ersättning talar för detta. När det gäller tilläggsdelen är det svårare att prognosera effekten,

eftersom utnyttjandet beror på den enskildes ställningstagande och att

avgifter inbetalas. Som huvudalternativ vid beräkningen av försäkringskostnaderna har mot denna bakgrund bedömts att 90% av arbetskraften vid behov skall kunna få ersättning från grundförsäkringen och 80% från

tilläggsförsäkringen. Som jämförelse kan noteras, att av dagens arbetskraft

bedöms 83% omfattas av nuvarande försäkring medan 66 67% av dagens

arbetslösa uppbär ersättning från a-kassa. Därtill uppbär 1l 12% de

- av arbetslösa KAS.

Jämfört med nuvarande försäkring ökar valfriheten för den enskilde och

dennes eventuella fackliga organisation att välja försäkringsgivare och

påverka utformningen av delar i försäkringen. Individen är inte längre bunden till a-kassa och enhetlig utformning. Även arbetsgivaren får

en en nu ett inflytande och blir inte längre enbart finansiär. Därmed ökar

en också parternas inflytande och för ansvarsfullt finansierad

ansvar en

försäkring, som ger skälig inkomsttrygghet.

Den nya försäkringen beräknas medföra ökad årlig utgift med

en nuvarande arbetslöshetstal 3 mdkr brutto finansieras

- om som genom arbetsgivar- och individavgifter. Den ökade kostnaden bedöms uppkomma

till följd av att fler omfattas grundförsäkringen, det högre grundbeloppet

av

jämfört med KAS, mer jämlika ersättningsmöjligheter för företagare och

deras anhöriga samt höjningen inkomsttaket. Å andra sidan

av uppskattas

de kommunala utgifterna för socialbidrag kunna minska bortåt 1 mdkr

per år liksom att sjukförsäkringen avlastas 0,6 0,7 mdkr att de första

- genom

14 dagarna i sjukförsäkringen belastar arbetslöshetsförsäkringen och risken

för avsedd Övergång mellan systemen minskar.

Förslaget att den nya försäkringen skall begränsad i tiden till för

vara flertalet tre till fyra år, arbete erhålls. Försäkringen är

- om en

omställningsförsäkring för att ge inkomsttrygghet på väg till ett nytt arbete.

Ambitionen är att försäkringen skall generösare i rätten till

vara inkomsttrygghet för att klara en omställning avsikten är inte att den

men

skall ge en "livs"-lång inkomsttrygghet. En allmän försörjning för

människor utan egen inkomst skall inte finansieras på detta sätt

av arbetsmarknadens parter utan vid behov allmän skatt eller via

- - genom

socialförsäkringsavgifter. Huruvida betoningen på omställningsförsäkring

kan leda till att fler än idag lämnar försäkringen är svårt att exakt bedöma med den osäkerhet som nu råder framtidens arbetsmarknad. Den starka

om

kopplingen till aktiva åtgärder m.m. gör att jag bedömer det troligt. Min

konstruktion har till syfte att begränsa detta. I vart fall bör det klart

uppvägas av det avlyft kommunerna och socialförsäkringen får andra

av skäl enligt ovan.

Genom att den nya försäkringen blir självfmansierad avlastas statsskulden successivt de närmaste åren om nuvarande arbetslöshetstal fortsätter med

- i storleksordningen 35 40 mdkr år. Å andra sidan får kort sikt

- per på

statsbudgeten enligt mitt förslag något ökade kostnader för

arbetsmarknadspolitiska åtgärder till följd rätten till åtgärder och

av handlingsplaner. I det längre perspektivet skall detta emellertid minska behovet av passivt arbetslöshetsunderstöd och innebära mindre

en

belastning på socialförsäkringen i form av sjukskrivning och förtidspension.

Detta är resultatet av att det allmännas krav på den enskilde skall korrespondera med den enskildes rätt gentemot det allmänna i den nya försäkringen. Det betyder att finner de arbetslösa inte själva ett arbete eller

kan arbetsmarknadsorganen inte erbjuda de arbetslösa åtgärder motsvarande

det särskilda arbetsvillkoret innan 200 dagar gått till ända, skall regeringen pröva att generellt mildra nämnda villkor för en viss tidsperiod med extremt hög arbetslöshet. Enligt mitt förslag får en ny ersättningsperiod inte

stupa på att ingen åtgärd finns att tillgå.

Vid utformningen av den nya försäkringen liksom för former att finansiera det ackumulerade underskottet se nedan har jag försökt få en fördelnings-

mässigt godtagbar profil av förmåner och avgifter utan att göra avkall på

att dessa i grunden skall harmoniera. I kapitlet utvecklas att konstruktionen speciellt i sju avseenden tagit särskild hänsyn till låg- och mellanin-

komstagares situation för att få en fördelningsmässigt god profil. Det rör nivån på grundbeloppet, att individavgifterna höjs måttligt, att dessa tas ut

fortsättningsvis proportionellt, att differentieringen begränsas och blir

mindre för personer med låg inkomst vid samma arbetslöshetstal, att individavgift i fortsättningen behöver betalas när vederbörande är arbetslös samt att ett särskilt avdrag på 50.000 kr sker från bruttoinkomsten innan den särskilda utdebiteringen tas ut för att täcka underskottet i

nuvarande system se nedan.

I kapitlet utvecklas också närmare bedömningar av flödet in och ut ur för-

säkringen m m.

Finansiering av ackumulerat underskott i arbetsmarknadsfonden

kapitel 13

Under våren gav regeringen mig tilläggsdirektiv innebärande att jag också

skulle lägga förslag om finansiering av det successivt ökande underskottet i arbetsmarknadsfonden, som finansierar dagens kontanta stöd till arbetslösa och utbildningsbidrag. Underskottet i arbetsmarknadsfonden uppskattades

då av regeringen uppgå till över 40 mdkr vid utgången av budgetåret

1993/94.

Finansieringen av det underskott som finns i nu gällande system kan inte ses utan samband med finansieringen av löpande kostnader för ett nytt

system. Finansieringskällorna är principiellt desamma, varför hänsyn måste

tas till de samlade effekterna av att finansiera såväl de löpande kostnaderna som ett uppkommet underskott. Bilden kompliceras också av att finansie-

ringen av den nya försäkringen inte långsiktigt skall försämras på grund av

att det nu finns behov att samordna finansieringen med ett underskott

av

från tidigare. Trots detta är mina förslag såväl formellt tekniskt

som oberoende av varandra när det gäller finansieringen den försäk-

av nya ringen och mitt förslag nedan för att finansiera det uppkomna underskottet.

I det korta perspektivet har jag prioriterat att finansiera den löpande för-

säkringen framför det hittills uppsamlade underskottet.

Jag föreslår att den nya försäkringen införs fr.o.m. den 2 maj 1994. Vid den tidpunkten bedömer jag med beaktande riksdagen beslutade

- av förändringar i det nuvarande systemet våren 1993 att det ackumulerade

underskottet torde ligga i storleksordningen 52 mdkr inkl. ränta 1994-04- -30. För att finansiera detta underskott har jag övervägt olika alternativ som redovisas i kapitlet. Vidare redovisas såväl fördelningsmässiga

som samhällsekonomiska effekter av de olika alternativen och s.k. skattekilar. Min principiella utgångspunkt är härvid bl.a. att underskottet skall fördelas

olika tänkbara betalare och i sådana former att finansieringens negativa inverkan på tillväxten blir så begränsad möjligt samt med hänsyn till

som olika gruppers förmåga att bidra till en finansiering.

Om inget görs och nuvarande tendens på arbetsmarknaden bibehålls skulle det av mig beräknade underskottet våren 1994 vid utgången 1995 ha

av vuxit till 130 140 mdkr. Att den här utvecklingen fått ske är beklagligt.

- Orsakerna får främst härledas till konstruktionen nuvarande system

av som inte innehåller krav på att avgifter skall harmoniera med utgifter. Ursprungligen dimensionerades systemet för att kunna bära 3 % arbetslöshet

ca

och ersättning till dels den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, dels bidrag

till permitteringslönefonden. I slutet av 1980-talet och i början 1990-talet

av beslutade riksdagen att vissa utbildningsbidrag till dem deltar i

som arbetsmarknadsutbildning skall belasta fonden. Vidare har riksdagen beslutat att företagens kostnader för s.k. utbildningsvikariat skall reducera arbetsgivaravgifterna just till arbetsmarknadsfonden. Den nuvarande

riksdagen har därtill beslutat att utbildningsbidrag vid arbetslivsutveckling

skall täckas av fonden. Sammantaget leder detta till, med de bedömningar som nu kan göras, att intäkterna räcker till ñärdedel de löpande

ca en av

utgifterna. Den allmänna bakgrunden är givetvis den unikt höga arbetslös-

heten och problemen med den svenska ekonomin.

Det går inte att utifrån orsakerna härleda given finansiär detta

en av underskott. Enligt min mening bör det kollektivt betalas dagens

av

generation. Med tanke på de högre avgifterna för försäkring från maj

en ny

1994 jämfört med nuläget jämför kapitel 10 skulle belastningen bli väl

stor såväl för arbetsgivare som för försäkrade, egenavgifter, att

genom finansiera även detta underskott. Det är även principiellt tveksamt att

"morgondagens" försäkringssystem skall bära brister i ett tidigare system.

Mot den här bakgrunden jag

anser att dagens aktiva befolkning med

inkomst bör bära konsekvenserna arbetslöshetens av kostnader och

svagheter i nuvarande försäkringssystem. Att

skjuta på detta växande

underskott till kommande generationer är inte

godtagbart varken ur

demokratiska eller samhällsekonomiska synvinklar. Det handlar om medel,

som redan konsumerats. Det torde också bli

betydande belastningar för den

arbetande befolkningen när det gäller under att senare delen av 1990-talet

bära kostnaderna för och andra

pensionssystemet konsekvenser allt

av en äldre befolkning, oaktat vi når positiv tillväxt eller inte.

en En uppskjutning av betalningen av underskottet kan också späda inflationen, på om konjunk-

turen vänder 1994 1995. -

Enligt min mening återstår främst två delalternativ för finansiera att

underskottet. Det handlar belasta om att statsbudgeten med eller utan direkta nedskärningar i övrig verksamhet- och/eller

avgifts-/skattehöjning.

Att finansiera ytterligare 52 mdkr kr

genom nedskärningar i andra statliga

utgifter över de närmaste åren bedömer jag inte realistiskt med tanke

på de åtaganden som redan gjorts regering och riksdag för få bort

av att det s.k.

strukturella budgetunderskottet.

Med nu kända förhållanden bedömer jag

att konsumtionsutrymmet alltjämt

kommer att svagt 1994, varför

vara en utdebitering på skatteunderlaget för

alla inkomsttagare kan slå fel. Det skulle krävas

exempelvis en 3%-ig

tillfällig skatt på alla inkomsttagare under treårsperiod för klara

en att det

ackumulerade underskottet. bör Samtidigt noteras att hushållens sparkvot

numera är hög och växande plus 7 8% jämfört med

- en negativ sparkvot

i slutet 1980-talet. av

Varje bedömning av företagens förmåga att i bära ökade dagsläget

kostnader är förenad med betydande osäkerhet såväl vad

avser exportinriktad som hemmamarknadsinriktad industri och övrigt näringsliv. Konkur-

renskraften i exportindustrin har emellertid stärkts

genom flytande

kronkurs, sänkta avbetsgivaravgifter, låg inflation och hittills

måttliga

lönekostnadsökningar. Viss hemmaindustri, konkurrerar med utländsk

som

import, gynnas också de här förändringarna medan andra

av företag med betydande import eller med huvudsaklig hemmamarknad har

alltjämt ett

pressat läge. Samtidigt är det viktigt att den tillväxt kan

som uppkomma i

industrin kanaliseras för att öka

sysselsättningen. Sammantaget bedömer jag att viss försiktighet är tillrådlig när det

gäller att redan de närmaste åren

höja företagens kostnader ytterligare.

Mot den här kort tecknade bakgrunden föreslås att det ackumulerade under-

skottet i arbetsmarknadsfonden finansieras under en treårsperiod med

ungefär lika delar bidrag från arbetsgivarna, alla inkomsttagare och över statsbudgeten. Jag föreslår därför temporär arbetsgivaravgift på 1%,

en som ger ca 6,3 6,5 mdkr i genomsnitt per år och en temporär individav-

gift som tas ut på skattsedeln om 1,3% av den beskattningsbara inkomsten över 50.000 kr för samtliga fysiska personer. Den avgiften beräknas

senare bidra med ca 6,5 mdkr per år. statsbudgeten får samtidigt bidra med 7,5

ca mdkr per år. Sistnämnda motiveras bl.a. att staten olika beslut

av genom bidragit till arbetsmarknadsfondens nuvarande underskott att utan

genom förändring av fondens intäktssystem besluta om att vidga fondens

ñnansieringsansvar se ovan. Med nu kända förhållanden för den ekono-

miska utvecklingen föreslår jag att treårsperioden för samtliga finansiärer

börjar 1994 och därigenom skulle underskottet avklarat i och med

vara utgången av 1996. I avbetalningsplanen har också ränta på de 52 mdkr beaktats.

När det gäller min föreslagna individavgift jag att den bör tas ut

anser som en procentuell avgift, innebärande att och bidrar efter inkomst.

var en

Högre inkomsttagare betalar mer, lägre inkomsttagare mindre. Detta synsätt

förstärks genom att jag föreslår att avgiften uttas på alla fysiska

personers

sammanlagda beskattningsbara inkomst av tjänst och näringsverksamhet,

sedan de första 50.000 kr undantagits från avgift. Detta underlättar för

lägre inkomsttagare, bl.a. pensionärer, att bära andel underskottet.

en av

Med det här upplägget bedömer jag att vi når efter bärighet lämplig och

en möjlig finansiering även om det kommer att innebära uppoffringar.

Övergångsregler och ikraftträdande kapitel 14

Den föreslagna försäkringen innebär i flera viktiga avseenden förändringar

jämfört med dagens system för arbetslöshetsskydd. Det är samtidigt

bråttom att genomföra förändringarna för att det nuvarande systemet är i finansiell kris och skyddet behöver förbättras för många redan arbetslösa eller som riskerar att bli arbetslösa den närmaste tiden. Det är också angeläget att snarast avlasta kommunerna att tvingas fylla ut med socialbidrag för dem enbart har KAS eller för dem står utanför såväl

som som

KAS den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen företagare och som vissa

deras anhöriga. Samtidigt krävs viss förberedelsetid, inte minst för de

administrativa systemen och för att genomföra förändringarna.

organen

Det nya systemet berör många människor och deras ekonomiska förhållanden. Vid ingången av 1994 uppskattar jag att 400.000 är

personer beroende av ersättning eller utbildningsbidrag från det systemet. För

nya dessa och arbetsmarknadens parter krävs viss förberedelsetid för att pröva

intresse och möjligheter att via kollektivavtal reglera tilläggsförsäkring.

en

Som framgår av mina förslag, är en sådan lösning inte obligatorisk utan varje individ får en laglig rätt till tilläggsförsäkring, där arbetsgivaren

betalar halva premien. De vid ikraftträdandet arbetslösa har denna möj-

lighet utan att någon arbetsgivare betalar halva premien.

Den nya försäkringen berör alla arbetsgivare med avgift. Alla i

en ny arbetskraften har också att välja om man vill övergå från den nuvarande

frivilliga försäkringen till att utnyttja tilläggsförsäkringen. De tidigare

oförsäkrade har att ta ställning till de vill utnyttja densamma grund-

om försäkringen, som är allmän, dvs. tillkommer alla i arbetskraften auto-

matiskt.

Jag har i avvägningen av dessa delvis motstridiga intressen stannat för

- -

att föreslå att såväl arbetsgivaravgifter individavgifter till grundförsäk-

som ringen uttaxeras redan från den l januari 1994. Den försäkringen

nya föreslås sedan träda i kraft den 2 maj 1994. Först då påbörjas också

inbetalning av såväl arbetsgivar- som individavgifter för tilläggsförsäk-

ringen.

Jag har härvid kalkylerat med att en eventuell proposition kan föreläggas riksdagen i oktober och att riksdagsbeslut kan fattas under första hälften

av november. Härigenom nås ett halvårs utrymme för att pröva kollektivavtalsvägen samt för att förbereda de administrativa för

organen en ny

försäkring. A-myndigheten jfr kapitel ll föreslås påbörja sitt arbete vid

kommande årsskifte. Samordningen administrativt förberedelsearbete

av m.m. dessförinnan kan lämpligen ske inom ramen för organisationskom-

en mitté. Denna kan förslagsvis kan påbörja sitt arbete i samband med

att en

proposition framläggs.

Det faktum att finansieringen av grundförsäkringen påbörjas ett tertial före försäkringen träder i kraft skapar möjlighet till viss nödvändig buffert

en i arbetsmarknadsfonden för systemet.

I kapitel 14 beskrivs Övergångsbestämmelser och hur de skall utformas vad

gäller:

förmåner för de försäkrade övergången till en förändrad administration finansiella frågor i samband med övergången

Formell reglering av dessa bestämmelser återfinns i avsnittet med

lagförslag.

Övergångsbestämmelserna ger en mjuk övergång. Förhållandena skiljer sig

något för de är öppet arbetslösa vid ikraftträdandet, de blir

som som arbetslösa i omedelbar anslutning därtill och personer i arbete. Samtliga skall erbjudas övergå från den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och medlemskap i a-kassa till det nya systemet där man, precis som med nuvarande försäkring, själv får bestämma om man vill utnyttja

tilläggsförsäkringen. Grundförsäkringen har man däremot automatiskt. För

att kunna erhålla tilläggsförsäkring måste en individ ha betalat sin egenavgift under tolv månader. Vid övergången kommer man att få

tillgodoräkna sig tidigare betalning till nuvarande a-kassor. För avtalsparter

som eventuellt hunnit träffa kollektivavtal liksom för individer som eventuellt missar betalning under startmånaden maj ges ett rådrum på ett

kvartal, dvs fram till augusti, då första avgiften till tilläggsförsäkringen

behöver betalas oavsett är arbetslös eller i arbete.

man

Däremot skall den nya administrationen fungera den 2 maj och den gamla kan börja förändras/avvecklas. Enligt förslaget erbjuds huvudmän för nuvarande a-kassor att fortsätta med verksamheten enligt den nya ordningen liksom andra huvudmän att starta kassor och/eller bli försäkringsgivare för tilläggsförsäkringen. Två allmänna kassor skall i vart fall tillkomma.

Enligt mitt förslag tillsätts en organisationskommitté i anslutning till att en

eventuell proposition läggs fram i höst. Denna får också detaljplanera övergången och därmed bl.a. pröva särskild specialreglering erfordras

om vid förändring av nuvarande a-kassor. En eventuell avveckling av dessa behöver emellertid ske vid övergångstillfället och blir beroende av respektive huvudmans bedömningar. När den nuvarande lagregleringen upphör gäller normalt lagen om ekonomiska föreningar för flertalet av nuvarande a-kassor.

Förslaget innebär, när övergångsperioden är över, att avgifterna för

tilläggsförsäkringen på marginalen skall vara beroende av arbetslöshetskostnaderna inom olika avtalsområden/branscher. Dock kommer bidrag

från grundförsäkringen att utgå till dem som utnyttjar tilläggsförsäkringen.

Detta bidrag görs större under övergångsperiod på 18 månader, varför

en skillnader i arbetslöshetstal mellan branscher mycket marginellt påverkar

avgifterna under denna period. Detta möjliggör också en smidig övergång

till det nya systemet.

Av övergångsbestämmelserna framgår även att alla personer som är

arbetslösa vid den försäkringens ikraftträdande får räkna pågående

nya ersättningsperiod som den första i den nya försäkringen, oavsett hur länge

man tidigare varit arbetslös. Några nya karensdagar skall uppkomma för

Sammanfattning

redan arbetslösa vid varken övergången för anställda eller För

företagare.

de som blir arbetslösa efter den 2 maj gäller de nya villkoren för att räknas

som arbetslös och få ersättning.

Summeras effekter på avgifter i samband

med övergången våren 1994

innebär förslaget för arbetsgivarna

att arbetsmarknadsavgiften den 1 januari

höjs från då beräknade 2,04% till

4,2% av löneunderlaget. Samtidigt

föreslås sjukförsäkringsavgiften sänkt med l%-enhet. För alla inkomst-

tagare uttas på skattsedeln från datum den

samma obligatoriska avgiften på

0,6 %. För de tillhör a-kassa som en kvarstår parallellt

medlemsavgiften

enligt förslaget till den 2 maj då den nya försäkringen träder i kraft. Från

detta datum skall alla och försäkrade/anställda

arbetsgivare utnyttjar

som

tilläggsförsäkringen i princip med tre månaders rådrum

enligt ovan börja

betala dessa avgifter i genomsnitt på 0,8 0,9% för vardera - parterna. Samtidigt skall medlemsavgifter i a-kassa i förekommande

fall upphöra.

För arbetslösa bortfaller

individavgifter för tilläggsförsäkringen när den

betalts under ett år.

Genom de övergångsformer som nu skapas bör en mjuk anpassning till

ett nytt system kunna ske samtidigt den

som viktiga finansieringen snabbt

kommer till stånd.

Författningsförslag

Förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs följande.

FÖRSTA AVDELNINGEN Inledande bestämmelser och bestämmelser om grundförsäkringen

1 § Arbetslöshetsförsäkringen består en allmän grundförsäkring och

av en till denna knuten frivillig tilläggsförsäkring. Den som är försäkrad för

grundförsäkringen har rätt att vara ansluten till en tilläggsförsäkring enligt

bestämmelserna i andra och tredje avdelningarna.

2 § Försäkrad för grundförsäkringen enligt denna lag är den som har

fyllt 18 år, inte har uppnått den ordinarie pensionsåldern enligt lagen 1962:381 allmän försäkring och som är bosatt i Sverige.

om 3 § Ersättning enligt denna lag lämnas till en försäkrad såsom anställd

eller såsom företagare.

Allmänna villkor för rätt till ersättning

4 § Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

är arbetsför och i övrigt oförhindrad att ta arbete,

är beredd att ta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han

eller hon inte har anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan, är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen

i den ordning som A-myndigheten föreskriver,

4. inte kan erhålla arbete.

lämpligt

Ersättning enligt denna lag får lämnas under

sjukdomstid som avses i

24 trots att den försäkrade då inte är arbetsför.

Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den deltar i

som utbildning om

det inte finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter

om tillämpningen av

denna bestämmelse meddelas eller

av regeringen A-myndigheten.

5 § Erbjudet arbete skall

anses lämpligt, om

inom för tillgången på arbetstillfällen

ramen skälig hänsyn tagits till

den försäkrades kompetens, tidigare inkomstförhållanden och förut-

sättningar i övrigt för arbetet andra samt personliga förhållanden,

anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner till som utgår den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant inte finns,

är skäliga i förhållande till de förmåner

som utgår till arbetstagare

med likvärdiga arbetsuppgifter och

kvalifikationer vid jämförliga företag, om möjligt i närområdet,

arbetet inte hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till

följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal

samt

förhållandena på

arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning

eller myndighets föreskrifter rörande till

åtgärder förebyggande

av ohälsa eller olycksfall eller i kan

övrigt anses vara skäligt på grund

av anpassning till funktionshinder.

Arbetsvillkor

6 § Rätt till vid arbetslöshet

ersättning föreligger för försäkrad

som under ramtid tolv månader omedelbart en av före arbetslöshetens inträde

utfört förvärvsarbete i minst 600 timmar fördelade på minst åtta månader allmänt arbetsvillkor. Förvärvsarbetet måste ha utförts i minst 60 timmar under månad för att få räknas. Med månad en avses kalendermånad.

7 § Med tid under vilken försäkrad en enligt 6 § skall ha utfört för-

värvsarbete jämställs tid då den försäkrade haft betald semester enligt

semesterlagen 1977:480 eller i övrigt varit ledig

av annan anledning än

sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns födelse

med helt eller delvis bibehållen lön. Med arbetad tid jämställs även sådan tid då lön utgått i

samband med anställningens upphörande

enligt 27 § andra stycket.

8 § Försäkrad, har förbrukat samtliga ersättningsdagar i ersätt-

som en

ningsperiod upparbetad enligt 6 § eller ll § och som inte uppfyller det allmänna arbetsvillkoret, har rätt till ersättning enligt denna lag, om han

eller hon under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete i minst 240 timmar fördelade på minst fyra

månader särskilt arbetsvillkor.

Regeringen får för en bestämd tidsperiod för samtliga försäkrade förordna att det särskilda arbetsvillkoret kan uppfyllas genom arbete under kortare tid än som anges i första stycket om särskilda skäl föreligger.

9 § Med tid under vilken försäkrad enligt 8 § skall ha utfört för-

en värvsarbete jämställs tid då den försäkrade

haft betald semester enligt semesterlagen eller i övrigt varit ledig av

annan anledning än sjukdom, vämpliktstjänstgöring eller barns

födelse med helt eller delvis bibehållen lön, eller

haft lön i samband med anställningens upphörande enligt 27 § andra

stycket, eller

deltagit och om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbets-

marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått, eller

4. fullgjort en minst ettårig utbildning för vilken studiesocialt stöd kunnat utgå, eller

deltagit och om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt anvisad

verksamhet för arbetslivsutveckling.

10 § Vid bestämmande av ramtid enligt och 6 och 8 §§ räknas inte tid då den försäkrade varit hindrad att arbeta på grund

av

styrkt sjukdom,

2. vård eget barn eller adoptivbarn inte har fyllt två år eller tid

av som

under vilken den försäkrade åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring,

vård i enskilt hem av åldring eller handikappad i sådan utsträckning att den försäkrade varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens

förfogande,

4. värnpliktstjänstgöring,

heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter 25 år

fyllda

eller som har föregåtts sammanhängande förvärvsarbete av på heltid i minst åtta månader i den mån sådan tid inte

enligt 9 § jämställs

med arbetad tid,

arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad för

rehabilitering, vilken statligt utbildningsbidrag i den

utgått mån sådan tid inte enligt 9 § jämställs med arbetad tid eller

beslut enligt smittskyddslagen 1988:1472 eller livsmedelslagen

1971:511 eller föreskrifter har meddelats som med stöd av sistnämnda lag.

Tid längre tillbaka än fyra år före arbetslöshetens inträde får inte tillgodoräknas för uppfyllande arbetsvillkoret. från

av Undantag denna regel

får ske första stycket har

om tillämpats i den mån sjukdomen berott på

arbetsskada eller första stycket har

om tillämpats.

Qtbildningsvillkor

11 § Försäkrad, inte har som uppfyllt arbetsvillkor enligt 6 eller 8 §§,

har rätt till ersättning enligt denna lag

om en heltidsutbildning har fullgjorts utbildningsvillkor. Utbildningen skall ha pågått minst läsår

ett och berättiga till studiesocialt stöd. Den försäkrade innan

skall, ersättning kan

lämnas, i anslutning till studiernas avslutande arbeta

under sammanlagt

minst tre månader under ramtid en av sex månader. Med arbete jämställs att den försäkrade på grund funktionshinder

av genomgått yrkesinriktad rehabilitering eller i övrigt ställt sig till arbetsmarknadens

förfogande

genom att vara arbetssökande den

genom offentliga arbetsförmedlingen.

Vid bestämmande ramtiden inräknas av inte tid då den försäkrade har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens

förfogande på grund av styrkt

sjukdom, havandeskap eller vård barn eller av adoptivbarn som inte har fyllt två år.

Ersättningens fgrm och omfattning

12 § Ersättning lämnas med fastställt

ett per dag belopp dagpenning.

Hel dagpenning från lämnas grundförsäkringen med 285 kr. För försäkrad som inte har fyllt 21 år är i stället

dagpenningen 240 kr.

Dagpenningen från grundförsäkringen skall minskas i samma mån som den

sammanlagda ersättningen från grund- och tilläggsförsäkringen överstiger

80 procent den försäkrades dagsförtjänst.

av

Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar

samt avstängningsdagar uppgå till högst fem.

13 § Dagpenning till anställd får inte lämnas förrän den försäkrade under en sammanhängande tid av tolv månader varit arbetslös fem dagar karenstid för anställd.

Dagpenning till företagare får inte lämnas förrän den försäkrade har varit oavbrutet arbetslös på heltid från företaget en viss tid från det att arbetslösheten inträdde karenstid för företagare. För företagare som har avvecklat rörelsen är karenstiden 20 dagar. För företagare som, utan att ha avvecklat rörelsen, har lagt ned verksamheten i rörelsen annat än tillfälligt är karenstiden i stället 60 dagar. Med sist nämnda företagare skall jämställas företagare som har blivit annat än tillfälligt arbetslös från ett företag som drivs vidare av annan.

I karenstiden inräknas endast de dagar för vilka dagpenning skulle ha lämnats, om karensvillkoret inte hade gällt.

Företagare skall, om företaget inte är avvecklat, tillsammans med ansökan

om arbetslöshetsersättning enligt 46 § lämna ett intyg att verksamhet inte

bedrivs i rörelsen eller, i det fall då rörelsen drivs vidare av annan, att

företagaren själv har upphört att arbeta i rörelsen annat än tillfälligt.

Arbetslöshetskassan kan, om den finner det vara påkallat med hänsyn till omständigheterna, dessutom kräva att ett särskilt intyg lämnas beträffande verksamheten i rörelsen. Detta intyg skall utfärdat kvalificerad

vara av

revisor efter genomgång av företagets bokföring.

14 § Normalarbetstid är den genomsnittliga arbetstid som den försäkrade hade de kalendermånader under vilka ett arbetsvillkor uppfylldes.

Om den försäkrades normalarbetstid, beräknad vid en ersättningsperiod

som grundas på ett särskilt arbetsvillkor, är kortare än normalarbetstiden

vid närmast föregående ersättningsperiod, skall den längre normalarbetstiden gälla.

För företagare beräknas normalarbetstiden i stället på grundval av de tre år som föregick arbetslösheten. Med år avses år för vilka pensionsgrundande inkomst har fastställts enligt ll kap 3 § lagen om allmän

Författningsförslag sou 1993:52

försäkring. Om verksamheten i företaget pågått kortare tid än tre år, får be-

räkningen göras på grundval av den tiden, dock minst åtta månader.

Normalarbetstiden skall fastställas till högst 40 timmar vecka.

per

15§ Ersättningens omfattning under vecka bestäms

en genom en jämförelse mellan den försäkrades arbetsutbud och antalet arbetslösa timmar under ersättningsveckan. Överstiger den försäkrades arbetsutbud normalarbetstiden räknas inte den överskjutande tiden vid fastställande

av

ersättningen. Ersättning utgår med det antal dagpenningbelopp som

motsvarar den försäkrades arbetslösa tid under vecka. Antalet dag-

en penningbelopp bestäms med stöd av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

16 § En försäkrad har rätt till ersättning endast arbetsutbudet är minst

om tre timmar varje arbetsdag och minst 17 timmar i veckan.

Vid avbrott i arbetslösheten lämnas ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som motsvarar den arbetslöshet skall ersättas enligt

som omräkningstabellen, om inte annat anges i 25 27 §§.

-

Regeringen eller A-myndigheten får för vissa yrkeskategorier eller andra

grupper av försäkrade utfärda föreskrifter för beräkning ersättning vid

av deltidsarbete för det fall att arbetstiden inte är bestämd i visst antal timmar per dag eller vecka.

Vid beräkning av arbetslöshet enligt andra stycket tas inte hänsyn till bisyssla som den försäkrade före arbetslöshetens inträde varaktigt utfört vid sidan av heltidsarbete, bisysslan inte utvidgas under arbetslösheten och

om inte hindrar den försäkrade att ta ett ebjudet lämpligt arbete. Inkomst

av bisyssla skall dock samordnas med ersättningen från arbetslöshetsför-

säkringen i den mån den genomsnittliga månadsinkomsten från bisysslan

före arbetslösheten översteg 5.000 kr.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

17 § Omfattar arbetslöshetskassas verksamhetsområde yrke, inom

en vilket arbetslöshet förekommer varje år, eller föreligger i annat fall

särskilda omständigheter, får regeringen eller A-myndigheten begränsa

rätten till ersättning för dessa försäkrade eller viss dem.

en grupp av

18 § Lagen 1969:93 begränsning vid samhällskonflikt äger till-

om

lämpning på ersättning enligt denna lag.

Författningvörslag

Ersättningsperigdernas längd och anal

19 § Ersättning lämnas under längst 200 dagar för försäkrad inte en som har fyllt 55 år och under längst 300 dagar för försäkrad har

en som fyllt

55 år ersättningsperiod.

20 § Om arbetslösheten upphör innan ersättningsperioden till ända,

gått

har den försäkrade, annat inte följer 21 rätt till under

om av ersättning

återstående antal dagar perioden vid arbetslöshet, även han eller av ny om hon då inte uppfyller arbets- och karensvillkoret.

Har ersättningsperioden gått till ända har den försäkrade men på nytt

uppfyllt ett arbetsvillkor, lämnas ersättning under ytterligare ersättnings-

en period med den begränsning i 22 Den perioden räknas som anges nya från inträdet den arbetslöshet då den försäkrade arbets-

av senast uppfyllde

villkoret. Därvid skall dock karensvillkoret på nytt uppfyllas.

21 § Har en sammanhängande tid tolv månader, i vilken inte inräknas av tid som avses i 10 förflutit från det den försäkrade ersätt-

senast uppbar

ning, föreligger rätt till ersättning endast den försäkrade på om nytt uppfyller ett allmänt arbetsvillkor och karensvillkoret.

22 § Antalet ersättningsperioder tillkommer försäkrad

som en på grund

av det särskilda arbetsvillkoret får uppgå till högst två i följd.

Regeringen får förordna att antalet ersättningsperioder skall obegränsat

vara för de försäkrade har uppnått minst den ålder med som som två år

understiger den ordinarie pensionsåldern enligt lagen allmän försäkring

om

då ersättningsrätten upphör. utgår med stöd sådan

Dagpenning som av en

förordning skall begränsas till högst 70 procent den försäkrades dagsförav

tjänst.

23 § Om det finns särskilda skäl får regeringen, eller efter regeringens

bestämmande A-myndigheten, föreskriva begränsningar i ersättningsrätten

för försäkrade regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han som eller hon i övrigt är arbetslös. Likaså får karensvillkor bestämmas utöver vad som följer denna lag. av

Samordningsregler

24§ Försäkrad, som börjat uppbära dagpenning från arbetslöshetsför-

säkringen och därefter får sin arbetsförmåga helt eller delvis nedsatt

på grund av sjukdom, skall vid de 14 första dagarna sjukdomsfallet av uppbära

3 13-0555 61

sådan dagpenning och inte sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring.

Dagpenning skall lämnas under samma antal dagar som om sjukdomsfallet inte hade ägt rum.

Vid sjukdomsfall enligt första stycket skall den försäkrade med läkarintyg

styrka sin arbetsoförmåga fr.0.m. den åttonde dagen. De första sju dagarna

sjukdomsfallet skall inräknas i arbetslöshetsförsäkringens ersättnings-

av

period. Dagar under vilka arbetsoförmågan skall styrkas och också har

styrkts läkarintyg skall vid behov läggas till ersättningsperioden, om

genom denna annars löper till ända.

För rätt till dagpenning enligt denna paragraf krävs inte att den försäkrade är arbetsför och står till arbetsmarknadens förfogande.

25 § Dagpenning får inte utges för dag eller del av dag under vilken

försäkrad uppbär föräldrapenning enligt lagen 1962:381 om allmän

försäkring.

26 § Dagpenning till försäkrad har tillerkänts ålderspension i

en som

form folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som utgår

av på grund förvärvsarbete, skall nedsättas med 1/260 av årspensionen.

av

Ersättning understiger tio kronor dag utbetalas inte.

som per

27 § Om försäkrad med anledning anställningens upphörande direkt

av

eller indirekt från sin arbetsgivare uppbär ersättning av annat slag än vad

som utgår enligt denna lag gäller följande.

Minskning skall ske med det belopp som den sammanlagda ersättningen

från grundförsäkringen, tilläggsförsäkringen och ersättningen av annat slag

överstiger 80 procent den försäkrades inkomstförlust. Vid beräkningen

av skall beaktas belopp är tillgängliga för lyftning för den försäkrade

som inom tidsrymd 18 månader före och 36 månader efter arbetslöshetens

en av inträde. Minskning skall dock inte ske för belopp avses i tredje och

som

fjärde styckena.

Belopp motsvarar normal genomsnittlig lön inklusive semesterersätt-

som ning jämte uppsägningslön under tid som avses i ll § lagen 1982:80 om

anställningsskydd eller den ytterligare tid gäller enligt kollektivvavtal,

som skall inte föranleda minskning av dagpenningen. Inte heller ett belopp därutöver, motsvarar månadslön för den försäkrade, skall föranleda

som en

sådan minskning.

Författningryörslag

Minskning skall inte heller ske för belopp utgetts allmänt skadesom som stånd och inte skall ingå i underlaget vid sociala

som beräkning av avgifter

enligt 2 kap. 3 § lagen 1981:691 socialavgifter.

om

28 § Den uppbär ersättning enligt denna är

som lag skyldig att omedelbart underrätta arbetslöshetskassan sådan ändring förhållandena, om av som kan leda till att ersättningen minskas eller dras in.

29 § Beträffande minskning vissa ersättningar med

av utgiven dagpenning

gäller föreskrifterna i 17 kap. 1 § lagen allmän och 6

om försäkring kap.

7 § andra stycket lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring.

om

30 § En försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning under tid som anges i 31 den försäkrade om

lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning,

skilts från arbetet på grund otillbörligt uppförande,

av

avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller

4 utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå sitt genom upp-

trädandeuppenbarligen vållat, inte

att anställning kommit till stånd.

31 § Är det sannolikt arbete i 30 att som avses § skulle ha varat högst fem dagar eller än fem högst tio dagar eller än tio mer men mer dagar,

utgör avstängningstiden fem, tio resp. 20 ersättningsdagar. I avstängnings-

tiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha

tillgodoräknats

eller dagpenning skulle ha lämnats, avstängningen inte hade eller

om skett,

dagar under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete.

Dagar för vilka dagpenning skulle ha lämnats, inte

om avstängningen hade

skett, skall inräknas i ersättningsperioden dagar. som ersatta

Inträffar sådana förhållanden i 30 § under

som avses avstängningstiden,

beräknas avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första

ny stycket, om inte den avstängningstiden inom den nya ryms löpande avstängnings-

tiden. I fall upprepad skall emellertid

av avstängning avstängningstiderna

vara tolv, 22 30 dagar. Den totala får dock inte

resp. avstängningstiden

överstiga 36, 66 resp. 90 dagar.

Är det uppenbart försäkrad inte vill ta lämpligt arbete, såsom då den

att en försäkrade vid minst två tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning, skall den försäkrade avstängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under

vara

30 dagar.

Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 30 § inträffat.

32 § Om det är skäligt får bestämmelserna i 30 § l 3 om arbete

-

tillämpas i fråga arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering,

om

arbetslivsutveckling och under tid då jobbsökaraktiviteter eller dylikt skall

bedrivas medan arbetslöshetsersättning lämnas. Bestämmelserna i 31 § skall

därvid gälla i tillämpliga delar. Vid arbetslivsutveckling skall dock

avstängningsdagama hälften så många vid arbete, arbetsmark-

vara som

nadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering. Vid jobbsökaraktiviteter

eller dylikt under tid då arbetslöshetsersättning lämnas skall avstängnings-

dagarna vara en fjärdedel så många.

33 § En försäkrad, medvetet eller grov vårdslöshet lämnat oriktig

som av eller vilseledande uppgift angående förhållande betydelse för bedömande

av

hans eller hennes rätt till ersättning, kan frånkännas rätt till ersättning av

från försäkringen.

Förekommer sannolika skäl försäkrad gjort sig skyldig till förfarande

att en

i första stycket, kan ersättning hållas inne i avvaktan på som avses utredning i ärendet.

34§ Har någon oriktig uppgift eller underlåtenhet att

genom genom

fullgöra honom eller henne åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet

eller på annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för

högt belopp eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp

uppburit ersättning och har han eller hon skäligen bort inse detta, skall det

betalats ut för mycket återbetalas, det inte i det särskilda fallet som om

finns anledning att helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten.

Föreligger återbetalningsskyldighet enligt första stycket, får vid senare

utbetalning skäligt belopp innehållas i avräkning på vad betalats ut för

som

mycket.

Fözfattningsförslag

ANDRA AVDELNINGEN

Tilläggsförsäkring

35 § Tilläggsförsäkring enligt denna lag är en arbetslöshetsförsäkring

som tillkommer både anställda och företagare. För har

tilläggsförsäkringen

den försäkrade anställd rätt till bidrag till premien från sin arbetssom givare. Försäkringsgivare har rätt till bidrag från Arbetsmarknadsfonden

för förmånsbetalningar enligt vad i 37 En som anges tilläggsförsäkring

som avviker från bestämmelserna i denna avdelning grundar inte rätt till

nämnda bidrag.

Arbetsgivare är skyldig att betala halva premien för tilläggsförsäkring enligt första stycket. Skyldigheten för arbetsgivaren gäller under anställningstiden.

Den försäkrade behåller sin tilläggsförsäkring betala under

utan att premien

arbetslös tid, under förutsättning att han eller hon uppbär dagpenning från grundförsäkringen eller fullgör karensvillkor enligt denna lag. Rätten till

ersättning är dock begränsad till vad stadgas i 38

som

36 § Arbetstagare, arbetsförhållanden

vars regleras genom kollektivavtal,

ansluts till tilläggsförsäkringen sådant avtal, arbetsmarknadens genom om parter för resp. avtalsområde så överenskommer. I avtalet vilken anges

tilläggsförsäkring som arbetstagaren kan teckna och det bidrag till premien

som arbetsgivaren skall betala. Vid behov kan avtalas att arbetstagaren får välja mellan två eller flera försäkringar. När arbetstagaren har anslutit

sig till försäkring att betala premien, är arbetsgivaren

en genom skyldig att betala det bidrag har avtalats. som

Arbetstagaren har rätt att avstå från tilläggsförsäkringen och skall inom

skälig tid efter kollektivavtalets tillkännagivande beredas tillfälle anmäla att detta.

Arbetstagare som inte omfattas kollektivavtal för tilläggsförsäkring, eller

av på vilken sådant avtal inte skall tillämpas, har rätt erhålla tilläggsföratt en

säkring genom att själv teckna tilläggsförsäkring enligt denna lag. Denna

rätt tillkommer inte arbetstagare i andra stycket. som avses

37 § Arbetsmarknadsfonden lämnar bidrag för till

förmånsbetalningarna försäkringsgivare för tilläggsförsäkring enligt denna lag. Bidragen lämnas

i förhållande till den relativa arbetslösheten hos för-

försäkringsgivarens säkringstagare enligt följande tabell.

R l r 1 h % av samtl. tilläggsförsäkrade totalt i % per avräkningsperiod

Vid relativ arbetslöshet över 20 % erhålls bidrag motsvarande 20 % samt för skiktet däröver dessutom 80 % av utgivna förmåner.

Bidrag lämnas under förutsättning att försäkringsgivaren har godkänts av A-myndigheten och att försäkringsgivaren lämnar ersättning enligt villkoren

i 38 39 §§. Om försäkringsgivaren lämnar ersättning på villkor som

strider mot bestämmelserna i nämnda paragrafer, föreligger inte rätt till bidrag i dessa delar.

38 § Försäkringsgivaren får inte lämna ersättning den försäkrade inte

om har varit ansluten till tilläggsförsäkringen under minst tolv månader och

uppfyller villkoren för rätt till ersättning från grundförsäkringen. Ersättning

skall beräknas enligt andra stycket och utgå för samma tid och med samma

karensvillkor som från grundförsäkringen, om försäkringsavtalet inte

innebär att ersättningen skall utgå för kortare tid eller med längre karenstid.

Ersättningen skall bestämmas till ett dagpenningbelopp beräknat som en andel av den försäkrades dagsförtjänst. Dock får ersättningen tillsammans

med vad utgår från grundförsäkringen bestämmas till högst summan

som av 80 procent av den försäkrades månadsinkomst upp till 16.500 kr samt

Föryfattningjörslag

20 procent den försäkrades månadsinkomst av i inkomstskiktet 16.500 kr 21.500 kr. Dagpenningbeloppet skall utjämnas till närmast hela krontal. -

Försäkringsgivaren skall, vid beräkning den tid under vilken den

av försäkrade skall ha varit ansluten till innan förmåner

tilläggsförsäkringen

utges, räkna in också försäkringstid hos godkänd

annan försäkringsgivare.

Försäkrad, som lämnar sitt arbete och inte övergår till ett nytt, skall hos

försäkringsgivaren ha rätt att, även om arbetslöshetsersättning inte utgår,

under en tid av sex månader behålla sin tilläggsförsäkring betala genom att premien.

För en försäkrad regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han som i övrigt är arbetslös får ersättning från inte

tilläggsförsäkringen utges under

längre tid än ett kalenderår under ersättningsperiod. Om den samma

försäkrade frivilligt utan giltig anledning lämnar skall deltidsarbetet, för

återstoden ersättningsperioden den

av sammanlagda ersättningen från

grund- och tilläggsförsäkringen begränsas till högst vad den försäkrade erhöll i lön från deltidsarbetet jämte ersättning från

grundförsäkringen.

39 § Med dagsförtjänst femtedel den veckoinkomst i avses en av eller,

fråga om försäkrad med månadslön, tjugotvåendel den månadsin-

en av komst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde i genomsnitt åtnjöt de månader under vilka arbetsvillkoret

uppfylldes.

För företagare skall dagsförtjänsten beräknas på grundval den av pensionsgrundande inkomsten enligt 11 kap. 3 § lagen allmän

om försäkring.

För försäkrad i 22 § andra skall den

som avses stycket sammanlagda dagpenningen begränsas till vad stadgas i nämnda paragraf.

som

TREDJ E AVDELN INGEN

Administration

Bestämmelser arbetslöshetskassgr

om

40 § Grundförsäkringen administreras arbetslöshetskassor av som också meddelar och/eller förmedlar bidragsberättigad

tilläggsförsäkring och som

har godkänts A-myndigheten för sådan verksamhet denna A-

av enligt lag.

myndigheten skall före beslut godkännande inhämta från

om yttrande

Finansinspektionen. Tillstånd får inte Finansinspektionen avstyrker

ges om detta.

Arbetslöshetskassoma och för tilläggsförsäkring står under tillsyn

organen

av A-myndigheten.

Arbetslöshetskassan äger rätt till ersättning för utgivna förmåner från grundförsäkringen och för administrationen av grundförsäkringen på

grunder som bestäms av A-myndigheten.

41 § För att få verksamhet avses i 40 § godkänd, skall arbets-

som löshetskassan

utgöras stiftelse, ekonomisk förening eller ett aktiebolag

av en en med ändamål att administrera grundförsäkring och meddela eller förmedla

tilläggsförsäkring enligt denna lag,

2. ha stadgar/bolagsordning för verksamhet administratör av

som

grundförsäkringen som godkänns av A-myndigheten,

ställa garantier för verksamhetens fortbestånd och

4. inte vägra att meddela och/eller förmedla tilläggsförsäkring till den

arbetar inom kassans verksamhetsområde. som

42§ Stiftelsen, föreningen eller bolaget skall huvudman ha en

som

sammanslutning arbetsgivare och/eller arbetstagare. I stället för sådana

av

sammanslutningar kan statlig, kommunal, landstingskommunal eller kyrklig

arbetsgivare vara ägare, liksom annan arbetsgivare som A-myndigheten

bestämmer.

43 § Arbetslöshetskassan skall besluta i ärenden om ersättning från

grund- och tilläggsförsäkring enligt denna lag.

44 § Organ inte administrerar grundförsäkringen, skall av Finansin-

som

spektionen och A-myndigheten kunna godkännas för att meddela bidragsberättigad tilläggsförsäkring enligt denna lag om de förbinder sig att

överlämna beslut ersättningsrätt i skadeärendena till någon de två

om av allmänna arbetslöshetskassorna i 59

som avses

45 § Det ankommer på A-myndigheten att närmare utarbeta de villkor

skall gälla för godkännande arbetslöshetskassor och övriga som av

försäkringsgivare enligt denna lag.

Bçsámmçlser ansökan ggh överklagande

gm

46 § Den försäkrade skall för rätt till arbetslöshetsersättning göra ansökan därom hos en arbetslöshetskassa. Om den försäkrade är ansluten till en tilläggsförsäkring enligt denna lag, skall ansökan ske hos den kassa som administrerar denna försäkring. Om den försäkrade inte är ansluten till en tilläggsförsäkring skall ansökan ske hos valfri arbetslöshetskassa.

47 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden försäkring enligt denna

om lag skall omprövas kassan, det begärs försäkrad beslutet

av om av en som angår och beslutet inte har fattats enligt 48

48 § Även begäran omprövning inte har framställts, skall arbets-

om om löshetskassan ändra beslutet i ett ärende försäkring enligt denna lag

om som ha fattats av kassan och inte har prövats av länsrätten,

om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

om beslutet har blivit oriktigt på grund att det har fattats på

av

uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,

om beslutet har blivit oriktigt på grund uppenbart felaktig rättstil-

av lämpning eller annan liknande orsak.

Ändring behöver inte göras om oriktigheten är ringa betydelse.

av

Ett beslut får inte ändras till den försäkrades nackdel, den beslutade

om förmånen har förfallit till betalning och inte heller i annat fall det finns

om synnerliga skäl mot det.

Ändring enligt denna paragraf får inte ske sedan än två år förflutit från

mer den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske efter utgången

av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på

uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.

49 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärende rörande rätt till ersättning enligt denna lag får överklagas hos länsrätten i det län där kassan är

belägen, om inte annat följer av lagen 1969:93 begränsning

om av samhällsstöd vid arbetskonflikt. Kassans beslut får dock inte överklagas

av en enskild innan kassan har omprövat sitt beslut enligt 47 Överklagas ett

beslut innan det har omprövats skall överklagandet anses som en begäran

om omprövning enligt den paragrafen.

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän deltagit i länsrätten.

Kammarrättens beslut i mål som avses i denna paragraf överklagas hos

Försäkringsöverdomstolen.

50 § A-myndigheten har att verka för att bestämmelserna om arbets-

löshetsförsäkringen tillämpas likformigt och rättvist. Myndigheten får, även

till förmån för enskild part, överklaga domtols och arbetslöshetskassas

beslut, samt begära ändring enligt 48

I mål, där en enskild part hos länsrätten överklagar en arbetslöshetskassas beslut, bestämmer A-myndigheten myndigheten skall vara part i målet.

om Detsamma gäller i mål i kammarrrätten, där en enskild part överklagar länsrättens beslut. Även A-myndigheten beslutat att inte part, får

om vara domstolen förelägga myndigheten att svara i målet, om det finns särskilda skäl

Den omständigheten att A-myndigheten inte varit part i domstolen hindrar inte myndigheten att överklaga domstolens beslut. Om en enskild part överklagar kammarrättens beslut, är myndigheten alltid motpart.

51 § Ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden ange vilket beslut som överklagas och den ändring i beslutet som han begär.

Skrivelsen ges in till den instans som har meddelat beslutet. Den skall ha kommit in dit inom två månader från den dag klaganden fick del av beslutet eller, i fråga om A-myndighetens beslut inom två månader från beslutets dag.

Tiden för överklagande sådana beslut gäller föreskrifter avses

av som som

i 8 kap. regeringsformen och inte delges räknas från den dag då

som beslutet gavs till känna. Har beslutet getts till känna vid mer än ett tillfälle, räknas tiden från dagen för det sista föreskrivna tillkännagivandet.

52 § Den instans som har meddelat det överklagade beslutet prövar om skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid. Har skrivelsen kommit in för sent, skall den avvisas, om inte annat följer av andra eller

tredje stycket.

Skrivelsen skall inte avvisas, förseningen beror på att den instans

om som har fattat det överklagade beslutet har lämnat klaganden felaktig

en underrättelse om hur överklagar.

man

Skrivelsen skall inte heller avvisas, den inom överklagandetiden har

om kommit in till den instans skall pröva överklagandet. I ett sådant fall

som skall denna instans vidarebefordra skrivelsen till den instans har

som meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift vilken dag skrivelsen

om kom in till den högre instansen.

53 § Om skrivelsen inte avvisas enligt 52 skall den instans har

som meddelat beslutet överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till

den instans som skall pröva överklagandet.

54 § En arbetslöshetskassas eller domstols beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat har angetts i beslutet eller bestäms den

av myndighet som skall pröva beslutet.

Bestämmelser om A-myndighçten

55 § A-myndigheten prövar ärenden godkännande arbetslöshets-

om av

kassor och bidragsberättigade försäkringsgivare tilläggsföräkring.

av Myndigheten utövar också tillsyn över verksamhet enligt denna lag. Arbetslöshetskassorna har att rätta sig efter myndighetens anvisningar.

56 § A-myndigheten förvaltar Arbetsmarknadsfonden.

57 § A-myndighetens beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen.

58 § A-myndigheten deltar i rättstillämpningen enligt bestämmelserna i

50 59 § En allmän arbetslöshetskassan för anställda och allmän arbets-

en löshetskassa för företagare administrerar grundförsäkring och meddelar tilläggsförsäkring enligt denna lag. För dessa kassor gäller bestämmelserna om arbetslöshetskassor i tillämpliga delar.

Ovrigt

60 § Närmare föreskrifter tillämpningen denna lag meddelas

om av av

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

som

" ån "mm l

ver es r

Denna lag träder i kraft den 2 maj 1994 då lagen 1973:370 om

arbetslöshetsförsäkring och lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd upphör att gälla. Försäkringsvillkor får uppfyllas före ikraftträ-

dandet. Om det i lag eller annan författning finns en hänvisning till en bestämmelse som har ersatts av en bestämmelse i den nya lagen, skall i stället bestämmelsen i den nya lagen tillämpas.

2. För den som är arbetslös och uppbär arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd vid ikraftträdandet och för den som blir arbetslös under tiden den 2 maj 1994 den 30 april 1995 skall dagpenning

lämnas enligt denna lag vid ersättning för tid t.o.m. den 30 april 1995 med

följande belopp.

Dagpenningen skall för alla ersättningsberättigade omedelbart bestämmas

till det belopp skall lämnas från grundförsäkringen. För försäkrad som

som ansluter sig till tilläggsförsäkringen skall därjämte bestämmas det ersätt-

ningsbelopp skulle ha lämnats från tilläggsförsäkringen, om premie för

som

tilläggsförsäkringen hade erlagts för tolv månader. Dagpenningen från

tilläggsförsäkringen skall härvid beräknas enligt villkoren i den tilläggsför-

säkring den försäkrade har anslutit sig till.

Den sammanlagda dagpenningen från grund- och tilläggsförsäkringen får

dock inte överstiga det dagpenningbelopp som den försäkrade erhöll från

arbetslöshetsförsäkringen enligt de gamla bestämmelserna.

Dagpenning från tilläggsförsäkringen lämnas tidigast vid den tidpunkt då

den försäkrade under sammanlagt minst tolv månader har varit ansluten till

tilläggsförsäkring. Om den försäkrade vid ikraftträdandet var medlem en i en arbetslöshetskassa enligt de gamla bestämmelserna, skall detta

medlemskap jämställas med anslutning till tilläggsförsäkring enligt denna

lag.

För den som vid ikraftträdandet är arbetslös och uppbär arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd eller genomgår

karensvillkor för dessa förmåner, skall dagpenning under ersättningsperioden lämnas med sammanlagt högst 200 ersättningsdagar 300 för den

som fyllt 55 år. Denna ersättningsperiod skall anses vara grundad på ett

allmänt arbetsvillkor enligt 6

4. För den som blir arbetslös efter ikraftträdandet och inte uppfyller ett allmänt arbetsvillkor enligt 6 § skall följande gälla. Den som blir

arbetslös under tiden den 2 maj den 31 juli 1994 skall anses ha uppfyllt

det allmänna arbetsvillkoret genom att under en ramtid av tolv månader ha arbetat minst 300 timmar fördelade på minst fem månader. Den som blir arbetslös under tiden den 1 augusti den 31 oktober 1994 skall anses ha

uppfyllt det allmänna arbetsvillkoret genom att under samma ramtid ha arbetat minst 400 timmar fördelade på minst sex månader. Den som blir arbetslös under tiden den 1 november 1994 den 31 januari 1995 skall

anses ha uppfyllt det allmänna arbetsvillkoret genom att under samma ramtid ha arbetat 500 timmar fördelade på minst sju månader. För den som blir arbetslös efter den 31 januari 1995 skall 6 § gälla fullt ut.

5. För den blir arbetslös under tiden den 2 maj 1994 den 30

som april 1995 och inte uppfyller det allmänna arbetsvillkoret enligt 6 § eller

får i stället för rätt till ersättning beräknas ett särskilt arbetsvillkor p.

enligt de förutsättningar som stadgas i 8 under förutsättning att den

försäkrade har varit arbetslös och uppburit arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd inom tolv månader före arbetslöshetens inträde.

Den föregående ersättningsperioden skall därvid anses ha utgått på grund

av ett allmänt arbetsvillkor enligt 6

Karensvillkor enligt 13 § skall fullgöras innan ersättning kan lämnas enligt p. 4 eller

7. Till den blir arbetslös under tiden den 2 maj 1994 den 30

som april 1995 och inte uppfyller ett arbetsvillkor enligt 6 § eller p. 4 eller

som p. 5 och som inom tolv månader före arbetslöshetens inträde uppburit arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd enligt de upphävda lagarna får, utan att arbets- och karensvillkoren på nytt uppfylls, lämnas

ersättning under de ytterligare ersättningsdagar som återstår av ersättnings-

perioden, dock totalt för hela perioden räknat högst 200 högst 300 för den

som fyllt 55 år.

Den vid ikraftträdandet uppbär arbetslöshetsersättning och inte

som har fyllt 18 år, har rätt att erhålla ersättning enligt denna lag enligt vad som stadgas i p.3. Ersättning på grund av nytt arbetsvillkor kan dock inte lämnas innan den försäkrade har fyllt 18 år.

9. Den som uppbär arbetslöshetsersättning vid ikraftträdandet och är medlem i en arbetslöshetskassa som godkänns som försäkringsgivare enligt denna lag, har rätt att vara ansluten till kassan så länge rätt till ersättning föreligger. Den som är medlem i en arbetslöshetskassa som inte blir försäkringsgivare eller förmedlare av tilläggsförsäkring, ansluts till en av de allmänna kassorna. I båda fallen får den försäkrade välja mellan att

teckna tilläggsförsäkring hos den kassa han eller hon tillhör och att avstå från detta.

10. Beslut avstängning från rätt till ersättning enligt lagen

om om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd gäller även efter ikraftträdandet denna lag. Beträffande sådant beslut skall de

av

äldre bestämmelserna gälla så länge pågående avstängningsperiod

som varar.

11. I fråga talan mot beslut arbetslöshetskassa, länsarbetsnämnd

om av eller Arbetsmarknadsstyrelsen har meddelats före ikraftträdandet gäller

som äldre bestämmelser med de begränsningar nedan.

som anges

Överklagande, som skett hos Arbetsmarknadsstyrelsen inte har

men

avgjorts före ikraftträdandet eller enligt meddelad fullföljdshänvisning

som därefter sker hos styrelsen, skall prövas länsrätt. Beslut arbets-

av av en löshetskassa eller en länsarbetsnämnd, som Arbetsmarknadsstyrelsen före ikraftträdandet självmant har beslutat att underställa Försäkringsöverdomstolens prövning, skall efter ikraftträdandet prövas länsrätt.

av

A-myndigheten får efter ikraftträdandet föra talan även mot beslut har

som meddelats dessförinnan.

I mål hos länsrätt, vilket ursprungligen har anhängiggjorts genom

överklagande hos Arbetsmarknadsstyrelsen, skall A-myndigheten part

vara om rätten eller myndigheten så bestämmer. I mål har anhängiggjorts

som

hos Försäkringsöverdomstolen före ikraftträdandet skall A-myndigheten

vara part endast om överklagandet har överlämnats till styrelsen för yttrande eller domstolen bestämmer att myndigheten skall part.

vara

Följdändringar i övriga författningar

Detta lagförslag föranleder följdändringar i ett antal andra författningar

samt utformande av en lag om arbetslöshetsförsäkringsavgifter. Dessa följdändringar och förslag föreslår jag utformas vid beredningen av mitt

förslag i regeringskansliet. Dessa ändringar kommer inte att kräva principiellt nya ställningstaganden i förhållande till mitt förslag.

1. Utredningens och arbete uppdrag

1.1¶Uppdraget

Regeringen beslutade våren 1992 att en särskild utredare skulle tillsättas för

att lämna förslag till utformning och finansiering av en obligatorisk arbets-

löshetsförsäkring. Som särskild utredare tillkallades Gerhard Larsson, VD och koncernchef i Samhall, av chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Genom föreliggande betänkande fullföljs utredningsuppdraget.

Från direktiven Dir.1992:24 för utredningsarbetet vill jag särskilt lyfta

fram:

att nuvarande systems funktionssätt och effekter skall analyseras samt utformningen av motsvarande försäkringssystem i andra länder redovisas

att reglerna för ett nytt försäkringssystem skall utformas på ett sådant sätt att den s.k. arbetslinjen kan vidmakthållas och understödjas

att en obligatorisk försäkring i princip skall omfatta all arbetskraft med undantag för sådana som har mycket svag anknytning till arbetsmarknaden

att utredaren ska kunna pröva möjligheten och lämpligheten i att

-

komplettera ett allmänt grundskydd med ett frivilligt påbyggnadssystem

att försäkringen skall ges en ansvarsfull finansiering -

att administrationsordningen för en obligatorisk arbetslöshetsför- -

säkring, skall övervägas, varvid en utgångspunkt bör vara att KAS-

administrationen skall läggas ihop med den som gäller för arbetslöshets-

försäkringen.

Sedan utredningsuppdraget lämnades har arbetsmarknadsläget kraftigt

förvärrats och landets ekonomiska situation försvagats. Sålunda räcker nuvarande avgifter till den s.k. arbetsmarknadsfonden som finansierar

dagens samlade kontanta stöd vid arbetslöshet m.m. till att täcka knappt

en fjärdedel av 1993 års beräknade utgifter. Detta har föranlett regeringen

att i februari 1993 mig utredare tilläggsdirektiv Dir.1993:5.

ge som

Uppdraget har härigenom utvidgats.

Enligt dessa tilläggsdirektiv åligger det mig också att finna en form för hur underskottet i arbetsmarknadsfonden skall täckas och föreslå ett system

som framledes medger en ansvarsfull finansiering arbetslöshetsskyddet utan

av upplåning. Jag skall vidare föreslå en nivå på de förmåner och avgifter som sammantaget behövs för att klara behovet av finansiering på både lång och kort sikt. Härvid skall jag beakta att arbetsgivarna och de förvärvsarbetande skall ha huvudansvaret för finansieringen de kontanta

av understöden.

Med anledning den mellan regeringen och Socialdemokratiska

av arbetarpartiet träffade överenskommelsen hösten 1992, skall jag även beakta att ett förstatligande av arbetslöshetsförsäkringen inte är aktuellt.

De båda direktiven biläggs i sin helhet bilaga 1.

Utanför utredningens ram har i riksdagen fattats beslut under budgetåret 1992/93, som jag anser nödvändiga att beakta i mitt utredningsarbete.

Jag syftar härvid främst på regeringens och socialdemokraternas överenskommelse i det s.k. krispaketet hösten 1992. Överenskommelsen innebar för arbetslöshetsförsäkringens del att en ny försäkring inte skall

förstatligas och att de s.k. egenavgiftema medlemsavgifter i a-kassa inte

skall höjas. Det sistnämnda har jag tolkat skall gälla för 1992 och 1993.

Riksdagen har våren 1993 på regeringens förslag efter intensiva politiska

-

överläggningar i riksdagen i princip beslutat att sänka ersättningsnivån i

den nuvarande frivilliga försäkringen från 90 till 80 % och återinföra karensdagar från den 5 juli 1993. I samband därmed ändras också i princip tekniken för hur det s.k. dagpenningbeloppet skall fastställas. Vidare har

regeringen efter principbeslut av riksdagen ändrat i gällande förordning

- -

till arbetslöshetsförsäkringen på så sätt att begränsningen ersättnings-

av perioden för deltidsarbetslösa tas bort fr.o.m.den 1 maj 1993.

Regeringen har i kompletteringspropositionen den 22 april 1993 prop.

1992/93:150 föreslagit riksdagen mot bakgrund bl.a. av tidigare

uttalande i arbetsmarknadsutskottet vissa förändringar i den nuvarande

-

försäkringen vad gäller företagarbegreppet, förutsättningar för arbetslöshetsersättning till företagares närstående och anhöriga samt regler för hur

avgångsvederlag skall beaktas vid bedömning av rätt till arbetslöshets-

ersättning.

I sistnämnda frågor innebär förslaget att regeringen antingen får bemyndig-

ande fatta beslut eller att den slutliga lösningen kan komma att

att senare påverkas de förslag jag kommer att lägga fram i mitt betänkande.

av

Regeringen uttalade vidare i kompletteringspropositionen ett allmänt synsätt

på finansieringen arbetslöshetsförsäkring, skiljer sig från

av en ny som höstens uttalande i samband med krispaketet. Med anledning av

kompletteringspropositionen har oppositionen den 7 maj 1993 lämnat

motioner med delvis andra synsätt beträffande arbetslöshetsförsäkringen. När detta skrivs föreligger ännu riksdagens ställningstagande.

1.2¶Utredningsarbetets inriktning och bedrivande

När direktiven för min utredning formulerades hade vi i Sverige alltjämt

relativt måttfull arbetslöshet. Intäkterna till den s.k. arbetsmarknadsen

fonden, som finansierar den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, KAS och

vissa utbildningsbidrag m.m., var med beaktande även av uppsamlat överskott från tidigare år någorlunda i balans med utgifterna. Sedan dess har det skett en dramatisk förändring och vi har nått för Sverige unikt höga arbetslöshetstal, ca tre gånger så höga som när direktiven utformades. Prognoser antyder att vi riskerar att ytterligare något är tvingas utstå dessa höga arbetslöshetstal.

Den växande arbetslösheten har enligt min uppfattning blivit Sveriges största sociala och ekonomiska problem. Den ger upphov till mänskligt lidande och personliga ekonomiska uppoffringar. Samtidigt orsakar enbart kontantstödet i nuläget växande statsskuld på 35 40 mdkr årligen.

en - Härtill kommer att arbetslösheten bidrar till ett ökat statligt budgetunderskott genom minskade skatteintäkter och ökade utgifter inom arbetsmarknadspolitiken. För kommunerna innebär den höga arbetslösheten

oplanerade påfrestningar på de kommunala utgifterna för socialbidrag.

Med dagens arbetslöshetstal är 7,7 % av arbetskraften eller 329.000 svenskar öppet arbetslösa april 1993. Mer än 100.000 deltar

personer

samtidigt i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, där utbildningsbidrag utgår.

Många av dessa arbetslösa personer är för sin försörjning direkt beroende

av arbetslöshetsskyddet eller av utbildningsbidrag. Utbildningsbidrag följer

dessutom redan idag, även enligt mitt förslag, ersättningen vid arbetslöshet för de försäkrade.

Den nuvarande försäkringen, som är helt frivillig till sin karaktär, konstruerades för mer än ca 20 år sedan. Den utformades för tid när

en

andra förutsättningar gällde för arbetslöshet och för anställning. Den frivilliga försäkringen har även kompletterats med KAS.

Den här utvecklingen på arbetsmarknaden och i den svenska ekonomin har lett till växande problem av en annan karaktär än frågan ar-

om

betslöshetsförsäkringen skall frivillig eller obligatorisk. Även efter

vara

riksdagens principbeslut att sänka ersättningsnivån i det nuvarande systemet

och införa fem dagars karens, är arbetsmarknadsfondens intäkter så otillräckliga att de endast räcker till att täcka en knapp ñärdedel

av

utgifterna under 1993.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har, sedan jag erhöll mitt ursprungliga

uppdrag, även visat på andra stora problem med det nuvarande kontanta stödet. KAS-nivån 4.3OO kronor/månad den 5 juli 1993 enligt regeringens

förslag i prop 1992/93:150 är otillräcklig för en grundläggande

försörjning. Detta medför att en växande andel arbetslösa måste vända sig till kommunernas socialvård för att klara sin försörjning. Samtidigt blir det uppenbart att kommunernas socialbudgetar får bära bördan av att allt fler arbetslösa helt står utanför försäkring och KAS. Denna övervältring sker helt oplanerat. Från kommunalt håll uttalas allt oftare inte sig

att man anser klara bördorna av detta, utan behöver kompensation från staten eller på annat sätt.

Det har även under utredningsarbetet blivit alltmer påtagligt

att grupper

arbetslösa bland de 300.000 företagarna och deras anhöriga/närstående, med dagens system antingen har stora svårigheter att få ersättning eller helt

utestängs från ersättning, trots att många uppfyller medlemsvillkoret i

en a-kassa. En kraftig opinion har också under utredningsarbetet växt fram för att ändra förutsättningarna för att de deltidsarbetslösa skall erhålla fortsatt ersättning efter en period på 150 dagar, vilket också beslutats.

nu

Den höga arbetslösheten har vidare medfört allt längre arbetslöshetsperioder. Risken för passivitet och minskat självförtroende hos den enskilde arbetslöse ökar därmed. Intensiva diskussioner om hur arbetslösheten snabbare skall kunna brytas har förekommit.

Det här betyder att problembilden för utredningsarbetet har vidgats jämfört med de ursprungliga direktiven. Möjliga lösningar har också begränsats under utredningen genom bl.a. krispaket och riksdagens och regeringens

ställningstagande enligt ovan.

Under slutet av 1992 och även under 1993 har en intensiv debatt förts om hur en framtida arbetslöshetsförsäkring bör utformas såväl bland arbetsmarknadens parter som i de politiska partierna, men också i den allmänna debatten. Olika förslag har lagts fram från partier,

intresseorganisationer och enskilda. Såväl arbetsgivarorganisationer som

fackliga organisationer har formulerat program under utredningsarbetets

gång. Även den s.k. Lindbeckkommissionen har i sitt "Nya

program

villkor för ekonomi och politik" i Sverige SOU 1993:16 principiellt uttalat sig för ett nytt system för arbetslöshetsförsäkring.

I betänkandet lämnar jag förslag till ett nytt system för ersättning vid arbetslöshet. Det skall ersätta nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkring

och KAS. Det är självñnansierat och ligger utanför statsbudgeten. För att

möjliggöra ett snabbt införande av det nya ersättningssystemet, vilket nu-

varande problem enligt min mening kräver, anser jag att det är viktigt att

ta tillvara erfarenheter och kunnande i nuvarande administration. Samtidigt

kräver tidsperiod och förutsättningar annorlunda konstruktion,

en ny nya en inte minst vad gäller finansieringen. Men också genom att olika grupper

försäkringstagare får likvärdig behandling.

Eftersom frågan om arbetslöshetsskyddet i framtiden berör många människor och debatten varit omfattande, valde jag att tidigare i vår gå ut med idéskiss till försäkring för att reaktioner och bedömningar.

en en ny Sådana har jag också erhållit och dessa har lett till modifieringar i förhållande till idéskissen. Utformningen har sedan närmare diskuterats med de sakkunniga och med de experter som biträtt mig i utredningen, representerande arbetsmarknadens parter, företagarna och kommunerna genom Svenska Kommunförbundet.

Härutöver har jag, för att bredda underlaget till mina förslag, låtit SCB genomföra en studie bland dagens arbetslösa om deras problem under arbetslösheten, men också om deras ekonomiska förhållanden under

arbetslöshet. Vidare har utredningen genomfört en egen enkätundersökning

bland de arbetslösa. Ett särskilt seminarium har hållits med en bred krets

nationalekonomer kring frågor om lönebildningen och finansieringen av

försäkringen. Infor detta seminarium ombads fem ekonomer med olika bakgrund och förankring att författa var sin rapport i ämnet. Dessa

anser jag så värdefulla att jag låter bilägga dessa till mitt betänkande. Utredningen har också genomfört ett särskilt seminarium med företrädare

för olika grupper av företagare för att få deras problembild tydliggjord.

Dessutom har för att bredda bakgrundsmaterialet särskild internationell

en översikt sammanställts, vilken i sina huvuddrag redovisas i betänkandet.

Jag har även låtit penetrera några svenska försäkringsbolags intresse och förutsättningar för att offerera hela eller delar av försäkringar mot arbetslöshet. Deras bedömningar redovisas översiktligt i betänkandet.

Under utredningsarbetet har förändringar beslutats och andra diskuteras för det svenska socialförsäkringssystemet. Jag har därför särskilt prövat skäl

för och emot att integrera arbetslöshetsförsäkringen med socialförsäkrings-

systemet. Jag avvisar emellertid detta, bl.a. därför att det enligt min

mening skulle försvåra möjligheterna att hävda den s.k. arbetslinjen. Det

hindrar inte att kompensationsnivåer m.m. harmonierar mellan försäkringarna.

Jag har under utredningarbetet funnit det allt viktigare att markera behovet

av att stärka arbetslinjen och tillse att arbetslöshetsförsäkringen tydligt är en integrerad del i arbetsmarknadspolitiken. Det har lett till att jag för att

kunna föreslå en bra försäkring anser det nödvändigt att också föreslå en

-

förstärkt tillgång till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och när i tiden

sådana åtgärder senast bör sättas in under arbetslösheten.

Min principiella syn på en ny försäkring är att den skall ge ett ekonomiskt skydd under den tid den arbetslöse behöver för att hitta ett nytt arbete, utveckla sin kompetens och tränas i arbete för att därmed stärka möjligheterna till ett nytt arbete. För att skydd mot långtidsarbetslöshet

ge innehåller också systemet förslag garantier aktiva åtgärder.

om om

Under utredningsarbetet har jag även funnit att kunskapen om vägar till och

från arbetslöshet, effekter på det svenska arbetslivet de höga arbetslös-

av hetstalen och konsekvenser den passivitet arbetslöshet kan leda till,

av som

inte varit föremål för forskning den omfattning problemens storlek

av som skulle kunna förväntas leda till. Jag har därför tagit mig friheten att föreslå kap. 4 förstärkta forskningsinsatser för att vi i framtiden skall kunna få

bättre kunskap utformningen försäkringsskyddet, kraven på

en om av individen och även de krav bör kunna ställas på samhället inför fram-

som

tida förändringar.

Historik

2¶Historik

2.1¶Utvecklingen före 1974

Arbetslöshetsförsäkringens historia börjar med de understödsföreningar och kassor som bildades på frivillig basis inom vissa fackliga organisationer. Frågan arbetslöshetsförsäkring togs upp till offentlig behandling

om en första gången vid 1908 års riksdag.

En socialförsäkringskommitté fick år 1915 regeringens uppdrag att utreda

de ekonomiska följderna arbetslöshet och lägga fram förslag till åtgärder.

av Kommittén lämnade år 1922 ett förslag om en frivillig arbetslöshetsförsäkring med statsbidrag. Kassor borde enligt kommittén bildas av arbetarna

själva.

År 1925 utarbetade två sakkunniga förslag två system hjälpåtgärder

om av

mot arbetslöshet, dels offentliga arbeten, dels en arbetslöshetsförsäkring med statsbidrag. Förslagen bereddes granskningsnämnd. Därefter tillsattes

av en 1926 års arbetslöshetssakkunniga, som år 1928 lade fram två alternativa

förslag till arbetslöshetsförsäkring. Det ena förslaget avsåg ett obligatoriskt

försäkringssystem för arbetare mellan 16 och 67 år. Försäkringen tänktes

organiserad i anslutning till arbetsförmedlingen. Det andra förslaget tog sikte på en frivillig försäkring efter i huvudsak de riktlinjer som hade

föreslagits i tidigare utredningar.

År 1933 sakkunnigförslag frivillig arbetslöshetsförsäkring

gavs ett om en

för lönearbetare. Finansieringen föreslogs ske genom statsbidrag, avgifter från de försäkrade och arbetsgivarbidrag. En proposition grundad på

förslaget lades fram för riksdagen men antogs inte.

Fotnot: Uppgifter om arbetslöshetsförsäkringens historia har hämtats från tidigare betänkanden i ämnet, nämligen SOU 1971:42 "Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet" och SOU 1978:45 "Allmän arbetslöshetsförsäkring". Beskrivningen bygger dessutom på uttalanden i förarbetena till lagstiftningen.

Historik

I prop. 1934:38 lades ett överarbetat regeringsförslag frivillig om en

arbetslöshetsförsäkring. Justeringar hade skett ifråga avgiftsvillkoren

om

och förslaget arbetsgivarbidrag hade tagits bort. Detta förslag

om antogs av riksdagen och en förordning erkända a-kassor och statsbidrag om - om till sådana kassor trädde i kraft den 1 januari 1935. -

Försäkringen omfattade enbart löntagare. Föreningsrättsligt kassorna

var

registrerade som understödsföreningar. För att få statsbidrag fordrades att

kassorna var antagna och registrerade erkända a-kassor. som

För rätt till ersättning fordrades bl.a. att medlemmen hade erlagt 52 veckoavgifter, 26 under de senaste tolv månaderna. Ersättning varav lämnades i form daghjälp högst 6 kronor. Understödstiden fick beav stämmas till högst 120 och lägst 90 dagar under 52 pä varandra följande veckor. Kassorna hade också rätt att betala bidrag för och flyttningsresekostnader. Statsbidraget till utbetald daghjälp ökade relativt vid hög arbetslöshet, dvs. vid ökat antal understödsdagar årsmedlem. Statsbidragets per

relativa andel av daghjälpsbeloppen högst i de lägsta dagpenning-

var klasserna och minskade allt efter daghjälpens storlek.

Försäkringen utvecklades inte i den takt som var väntat vid lagstiftningens tillkomst. Vid utgången år 1940 14 kassor i verksamhet med av var sammanlagt 210.000 medlemmar. Först år därefter skedde ett par en mer markant ökning, dock först efter det att bestämmelserna ändrats så att försäkringen blev attraktiv. Efter det att de erkända a-kassorna mot mer 1940-talets slut hade nått ett medlemsantal på över miljon blev en utvecklingen på nytt svagare under 1950-talet. 1960-talet kännetecknades bl.a. av att stora med förhållandevis liten arbetslöshetsrisk grupper tillkom.

Efter en översyn av försäkringsbestämmelserna gjordes inom den

som

dåvarande tillsynsmyndigheten, Socialstyrelsen, beslöt riksdagen år 1941

om vissa ändringar i lagstiftningen. Bl.a. höjdes dagpenningbeloppen, barntillägg infördes, avgiftsvillkoren mildrades och statsbidraget ut-

formades så att det inte speciellt skulle de lägre dagpenninggynna klasserna.

År 1947 gjordes AMS till och

tillsynsmyndighet en särskild delegation för försäkringsfrågor inrättades inom styrelsen.

1937 års socialvårdskommitté presenterade år 1948 två alternativ till en

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Alternativ I avsåg sådan försäkring

en administrerad av en myndighet. Alternativ kommitténs som var

Historik

huvudförslag, obligatorisk grundförsäkring för alla men med

var en möjlighet att tillhöra a-kassa dels skulle för tilläggsför-

en som svara säkring, dels också skulle utbetala grundbeloppen till medlemmarna. Ingetdera förslagen ledde till något beslut av statsmakterna.

av

År 1953 förbättringar ersättningar och statsbidrag. År 1956 genomfördes av större möjligheter för företagare att tillhöra försäkringen. Dessutom

gavs infördes ett försäkringsår omfattande tiden september augusti, karensbe-

frielse i vissa fall, rätt att utge halv dagpenning och möjlighet till längre

ersättningsperioder.

På förslag 1960 års arbetslöshetsutredning genomfördes år 1964 vissa

av

författningsändringar. Försäkringen anpassades till femdagarsvecka, karensen begränsades till period per försäkringsår och kassorna fick

en

möjlighet att höja dagpenningen till högst 40 kr. Ersättningstiden under försäkringsåret förlängdes med fyra veckor till högst 150 dagar eller, efter särskilt medgivande, till högst 200 dagar. Ålderspensionärernas ersättnings-

rätt begränsades genom begränsningar av statsbidragen.

På 1960-talet väcktes i riksdagen på nytt frågan om en allmän arbets-

löshetsförsäkring. 1960 års arbetsmarknadsutredning tog i ett betänkande

frågor kontantstöd vid arbetslöshet. Efter uttalanden i en proupp om

position år 1966 fick departementschefen bemyndigande att tillkalla

utredningsmän med uppgift att utreda frågor kontant stöd vid arbets-

om

löshet. Kommittén antog beteckningen KSA-utredningen.

Efter förslag KSA-utredningen genomfördes år 1968 temporärt två

av särskilda former för kontant stöd åt äldre, nämligen förlängd extra

kassaersättning och statligt omställningsbidrag.

KSA-utredningen framlade i april 1971 i sitt slutbetänkande SOU 1971:42 "Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet". Utredningen redovisade i betänkandet bl.a. analyser över arbetskraften och arbetslösheten. I fråga försäkringen gick den in på de allmänna villkoren för

om

medlemskap och ersättningsrätt, bl.a. frågan om karenstid. Vidare diskuterade utredningen ersättningstidens längd och ersättningens storlek,

överförsäkrings- och pensionsavdragen och ersättning vid deltidsarbete.

I fråga organisation och administration innebar utredningens förslag i

om

korthet att frivillig arbetslöshetsförsäkring, administrerad erkända a-

en av kassor, skulle bibehållas samt att en kompletterande stödform för personer

inte kunde få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skulle införas

som

Historik

genom ett statligt kontant arbetsmarknadsstöd, KAS. Detta skulle ersätta det statsunderstödda kommunala kontantunderstödet vid arbetslöshet.

Prop. 1973:56 med förslag till lag

om arbetslöshetsförsäkring m.m., som

byggde på utredningens förslag, antogs efter smärre justeringar 1973

av års riksdag. Reformen trädde i kraft den 1 januari 1974. Den innebar bl.a. att medlem i en a-kassa fick ersättningstiden förlängd från 150 till 300 dagar resp. till 450 dagar för medlem över 55 år. För deltidsarbetslösa var

ersättningstiden begränsad till 50 dagar med möjlighet till förlängning. Ersättningsrätten upphörde vid 67 års ålder. Dagpenningen blev skattepliktig

inkomst och utgick under högst fem dagar vecka med

per ett belopp

mellan 40 och 130 kr beroende på dagpenningklass 10

klasser. Dag-

penning fick inte utgå med högre belopp än motsvarade 11/12 den som av försäkrades tidigare inkomst.

För rätt till ersättning krävdes tolv månaders i a-kassa.

medlemskap en

Vidare krävdes att den försäkrade närmast före arbetslöshetens inträde hade utfört förvärsarbete i fem månader inom ramtid tolv månader.

en av högst

Med förvärvsarbete likställdes i viss utsträckning bl.a. tid då den för-

säkrade genomgått arbetsmarknadsutbildning eller fullgjort I

värnplikt.

ramtiden inräknades inte tid, då medlemmen varit förhindrad arbeta att på

grund av t.ex. styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller vuxenutbildning.

Det KAS utgick till inte arbetslöshetsförsäkrade eller personer som var som

ännu inte uppfyllde ersättningsvillkoren i I vissa

arbetslöshetsförsäkringen.

fall kunde KAS utgå då rätt till ersättning från a-kassa hade

upphört.

För rätt till KAS krävdes i allmänhet att den arbetslöse arbetat i minst fem månader under den senaste tolvmånadersperioden. Med förvärvsarbete jämställdes i vissa fall vård åldring eller handikappad. I tolvmånadersav perioden inräknades inte tid då sökanden varit förhindrad arbeta att på

grund av t.ex. styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller vuxenutbildning.

Den genomgått utbildning visst kvalificerat och som av slag omedelbart därefter varit arbetslös under fem månader hade rätt till KAS. I detta fall gällde således inget arbetsvillkor.

KAS utgick med ett fast belopp 35 kr dag under fem i veckan

av per dagar

och var skattepliktig inkomst. Ersättningstiden fastställdes till 150

högst dagar för varje ersättningsperiod med längre för ersättningsperiod person

som uppnått 55 års ålder.

För arbetslöshetsförsäkringen utgick statsbidrag i form av progressivbidrag och förvaltningsbidrag. Finansieringen KAS jämte till

av grundbidrag a-

Historik

kassorna, vilket bidrag motsvarade KAS normalbelopp, täcktes genom

avgifter arbetsgivarna med två tredjedelar och av statsverket med en

från

tredjedel. Ovriga bidrag finansierades av staten.

2.2¶Utvecklingen efter 1974

Redan i juni 1974 tillsatte regeringen en ny utredning om arbetslöshetsförsäkringen, ALF-utredningen. Detta skedde på initiativ LO och TCO och

av efter ett antal riksdagsmotioner som förordade en utredning om en allmän

arbetslöshetsförsäkring. Utredningen presenterade i maj 1978 ett be-

tänkande med förslag till försäkringsvillkor och ersättningssystem samt till

administration allmän arbetslöshetsförsäkring, SOU 1978:45 "Allmän

av en

arbetslöshetsförsäkring"

.

Utredningens förslag att ersätta arbetslöshetsförsäkringen och KAS med en allmän arbetslöshetsförsäkring föranledde inte någon proposition till

riksdagen. Det ansågs att kostnaderna för den föreslagna försäkringen skulle bli för höga. Däremot genomfördes ett förslag av utredningen om begränsad rätt till ersättning för tjänstepensionärer fr.o.m. den l januari

1981. Ändringen medförde att den som före 65 års ålder uppbar hel

tjänstepension inte var berättigad till arbetslöshetsersättning. För den som uppbar reducerad tjänstepension med en tjänstetidsfaktor på högst 0,8

motsvarande 24 år eller mer av pensionsgrundande anställning kunde

arbetslöshetsersättning utgå för den del inkomstbortfallet som inte kunde

av

anses vara täckt av tjänstepensionen. Den allmänna pensionsåldern var

sedan den 1 juli 1976 sänkt från 67 till 65 år och rörlig pensionsålder hade införts, bl.a. genom delpension. I samband därmed hade också rätten till

arbetslöshetsersättning tagits bort för den fyllt 65 år.

som

Utbyggnaden av socialförsäkringen hade skett stegvis under l900-talet.

Utvecklingen ledde till att olika förmåner reglerades i skilda lagar och för-

ordningar, varav lagen 1962:381 om allmän försäkring var den mest be-

tydande. Bestämmelserna kom också att utformas på sinsemellan starkt varierande sätt. Behovet att samordna de olika socialförsäkringsgrenarna

gjorde sig med tiden alltmer gällande. Krav på samordning restes

motionsvis i riksdagen i slutet av 1960- och början av 1970-talen. Det framfördes också krav på införande av ett slags grundstöd utformat som en negativ skatt eller en garanterad minimiinkomst.

Förslag till utformning av ett socialförsäkringstillägg soft framlades av socialutredningen år 1977. Soft skulle enligt förslaget utgöra en form av

utbyggd grundtrygghet vid olika situationer som föranledde behov av stöd.

Förslaget föranledde inga lagstiftningsåtgärder.

Historik

Efter en kartläggning samordningsfrågor inom det socialpolitiska

av

bidragssystemet tillsattes den socialpolitiska samordningsutredningen.

Utredningen lämnade år 1979 ett förslag till samordning de olika

av stödformerna. Förslaget ledde inte till någon genomgripande reform.

mer Däremot lagstiftades samordning vissa förmåner vid fall

om av av retroaktiva utbetalningar då bl.a. förmåner enligt lagen allmän för-

om

säkring, lagen om arbetsskadeförsäkring och ersättning enligt lagen

om arbetslöshetsförsäkring Sammanträffande med varandra. Samordningsreglerna behandlades i 1982/83:3 och trädde i kraft den 1 juli 1983.

prop.

Fr.o.m. år 1976 beslutade riksdagen vid ett flertal tillfällen komplette-

om

ring av antalet dagpenningklasser och höjning KAS. Exempelvis innebar

av

en höjning fr.o.m. den 1 april 1981 att dagpenningklasserna blev lägst 80

och högst 210 kr. KAS-beloppet då 75 kr.

var

I en departementspromemoria Ds A 1981:17 med förslag till ändrat

bidragssystem m.m. inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen föreslogs

i första hand en ytterligare höjning dagpenningklasserna, i andra hand

av

en differentiering av dagpenningen till förmån för långtidsarbetslösa. I promemorian föreslogs ändrade regler om statsbidrag och om avstängning

från rätt till ersättning.

Höjningen av dagpenningklasserna skulle enligt förslaget ske att

genom a-

kassorna tilläts att bygga på de statsbidragsberättigade dagpenningama med

en påbyggnadsdel utan statsbidrag. En sådan frivillig påbyggnadsdel

infördes fr.o.m. den 1 juli 1982. Riksdagen beslutade emellertid efter förslag från den nya regeringen 1982 att ta bort bestämmelsen redan fr.o.m. den 1 januari 1983. Istället höjdes dagpenningen till lägst 110 och högst 280 kr och KAS höjdes till 100 kr.

Genom senare riksdagsbeslut fastställdes dagpenningen den l juli 1984 till lägst 110 och högst 300 kr, den 1 juli 1985 till lägst 110 och högst 315 kr, den 1 juli 1986 till lägst 130 och högst 360 kr samt den 1 juli 1987 till lägst 140 och högst 400 kr. Likaså bestämdes KAS fr.o.m den l juli 1986 till 120 kr samt fr.o.m den 1 juli 1987 till 140 kr.

För att minska statens utgifter genomfördes de i departementspromemorian

föreslagna ändringarna i statsbidragssystemet fr.o.m. den 1 juli 1982. Före

ändringen bestod statsbidragen till a-kassoma grundbidrag, progressiv-

av

bidrag och förvaltningsbidrag. Grundbidragen uppgick även i fortsättningen

till samma belopp som KAS. Progressivbidragen kom att beräknas endast på den del av dagpenningen låg inom för visst högsta belopp

som ramen

den bidragsberättigande dagpennningen vid systemet med differentie-

- -

Historik

°

ring. Progressivbidragets fasta del slopades och ersattes med uppräkning den rörliga delen. Förvaltningsbidraget slopades. Detta hade varit

av relativt litet, och dess konstruktion hade i viss mån motverkat progressivbidragets syfte att särskilt stödja kassor med stor arbetslöshet.

Reglerna avstängning från ersättning ändrades i syfte att stimulera de

om försäkrade att ta och upprätthålla kontakt med arbetsförmedlingen under arbetslöshetstiden. Man hämtade principerna från ALF-utredningens

förslag. I lagen togs in regler om krav på kontakt med arbetsförmedlingen för att avstängningstiden skulle löpa. Dessutom förlängdes avstängnings-

tiderna med två veckor, i normalfallet till sex veckor. En yttersta gräns fastställdes för hur länge avstängning skulle få verka den arbetslöse

en om inte sökte arbete under avstängningstiden. Dessutom föreslogs att den arbetslöse vid förnyad självförvållad arbetslöshet under pågående av-

stängningsperiod skulle kunna drabbas av ytterligare en avstängning.

Ändringarna avstängningsreglerna genomfördes fr.o.m. den 1 juli 1982.

av Avstängningstiden förkortades dock fr.o.m. den 1 januari 1983 till vad som

tidigare gällde, dvs. i normalfallet 20 dagar.

Den 1 januari 1984 infördes den s.k. ungdomsgarantin genom lagen om

ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Syftet att skapa arbete för

var arbetslösa 18- och 19-åringar. Lagen medförde att rätt till arbetslöshetser-

sättning eller KAS i regel inte beviljades ungdomar i denna ålder.

Den 1 januari 1985 infördes en lagreglering av permitteringslönesystemet.

Arbetstagarna fick laglig rätt till lön under permittering och för arbetsgivarna infördes ett system med statlig och avtalad permitteringslöneersättning. Syftet bl.a. att till att permitteringar till följd av tillfällig

var se

nedgång i verksamheten inte belastade arbetslöshetsförsäkringen.

I budgetpropositionen 1983/842100 bil. 12 119 aviserades vissa förslag

s.

ändringar i reglerna för arbetslöshetsförsäkringen. Förslag till ändringar

om lades fram i 1983/84:126 och gällde bl.a. den s.k. 50-dagarsregeln,

prop.

ersättningsförbjudna dagar, kravet på arbetsgivarintyg och omprövning och

rättelse beslut samt beträffande KAS, ersättningstidens längd och

av

kvalifikationsgrunderna.

50-dagarsregeln, vilken innebar att ersättningsrätten i princip var begränsad

till 50 dagar för den regelbundet utförde deltidsarbete under i övrigt

som arbetslös tid, slopades fr.o.m. den 1 juli 1984. I stället överlåts till

regeringen och AMS att utfärda begränsningar i ersättningsrätten vid

deltidsarbetslöshet. Efter tre år utan särskild begränsning av ersättnings-

Historik

tiden för deltidsarbetslösa förordnade regeringen begränsning till 150 om dagar, den s.k. 150-dagarsregeln. Denna regel slopades sedermera den 1 maj 1993.

Från arbetsmarknadsutskottet och departementschefen förordades år 1983 en flexiblare tillämpning vad gällde kombinerade personer som en deltidsanställning med ett begränsat i ett företag. Vidare borde engagemang registrering av ett företag inte vara ovillkorligen diskvalificerande för er-

sättning. De förordade uppmjukningarna arbetslöshetsbegreppet sågs

av som tilllämpningsfrågor, som borde kunna lösas inom ramen för det

gällande regelsystemet.

Vid samma tid förenklades arbetsvillkoret för KAS. Dessutom begränsades för KAS tiden under vilken överhoppningsbar tid fick räknas till två år. Begränsningen motiverades bl.a. med att det visat sig svårt att få vara

fram utredning om tid låg långt tillbaka.

som

I november 1985 förordnades särskild utredare A-kassekommittén för en

att göra en översyn av vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen. I delbetänkandet Ds A 1987:4 "Arbetslöshetsförsäkringen högsta dagpenn-

-

ing och finansiering" lämnades förslag hur beslut högsta dagpenn-

om om ing borde fattas, hur finansieringen statens utgifter för kontantstöd och av utbildningsbidrag borde ske samt hur statsbidragen till a-kassorna borde utformas. Slutbetänkandet SOU 1987:56 "Ekonomiskt stöd till arbetslösa översyn av vissa villkor" lämnades i oktober 1987 och innehöll förslag -

till ändring av försäkringsvillkoren.

I propositionen 1987/88:l14 lades A-kassekommitténs förslag fram med vissa avvikelser och justeringar. Propositionen tog i huvudsak upp

frågorna om ersättningsnivåer, kompensationsnivåer och ersättningsvillkor jämte statsbidrag, finansiering och medlemsavgifter. Arbetsmarknadsutskottet biträdde huvudpunkterna i regeringens reformförslag. Samtidigt

aktualiserades åter frågan allmän arbetslöshetsförsäkring i motioner. om en Utskottsbetänkandet antogs riksdagen och lagändringarna trädde i kraft av den l januari 1989.

Ändringarna innebar höjning den högsta dagpenningnivån i arbets-

av löshetsförsäkringen till 425 kr den 4 juli 1988 och till 450 kr den 2 januari 1989. Vid tidpunkter höjdes KAS till 149 158 kr och de samma resp. tre

nivåerna på utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och

yrkesinriktad rehabilitering till 425, 255 och 181 kr resp. 450, 270 och 191 kr. Fr.o.m. år 1990 genomfördes att den högsta dagpenningen och KAS-

beloppet samt nivåerna på utbildningsbidragen årligen anpassades till

Historik

löneutvecklingen för vuxna arbetare inom egentlig industri. Samma högsta

och lägsta dagpenning gällde inom alla a-kassor. Som lägsta dagpenning

gällde stödbeloppet i KAS. Konstruktionen beskrivs i kap. 3 och bilaga 2.

Dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen bestämdes att fr.0.m. den 1 januari 1989 utgå med högst 90% av den försäkrades dagsförtjänst. För den som hade ålderspension fick kompensationsnivån vara högst 65%

av

dagsförtjänsten. Från dagpenningen skulle som tidigare göras pensionsavdrag med l/260 årspensionen. Ändringen pensionsreglerna föran-

av av leddes av att det i vissa fall hade förekommit överkompensation då

tjänstepension kombinerades med arbetslöshetsersättning.

Karensdagarna, som funnits sedan försäkringens tillkomst och vid

som denna tidpunkt fem under ett försäkringsår, togs bort då de ansågs

var sakna betydelse för den arbetslöses möjligheter att bryta arbetslösheten. Det var ofta svårt att bära inkomstbortfallet och det tedde sig obegripligt

att ny karens tillkom vid en ny ersättningsperiod. Avstängningstiden förlängdes med fem ersättningsdagar för den som frivilligt utan giltig

anledning hade lämnat ett arbete eller som hade skilts från ett arbete på

grund av otillbörligt uppförande.

En uttrycklig regel infördes om att arbetslöshetsersättning inte /fick utgå i

samband med studier om det inte fanns särskilda skäl. Motiven att

var

arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken krävde att de arbetssökande

verkligen var oförhindrade och villiga att ta arbete. En arbetssökande måste

också vara tillgänglig för besök på arbetsplatser, för anställningsintervjuer

och aktiviteter som arbetsförmedlingen kallade till. Möjligheten att bedriva studier med arbetslöshetsersättning skapade också orättvisor mellan olika studerande.

Statsbidraget till a-kassorna skulle betalas ut direkt i samband med

utbetalningen av ersättningen till de arbetslösa. Fonderingskravet hos

kassorna upphörde. Kostnaderna för försäkringen skulle inte längre till

någon del finansieras över statsbudgeten utan arbetsgivaravgifter,

genom

den s.k. arbetsmarknadsavgiften samt genom medlemsavgifter, s.k. finans-

ieringsbidrag. Avgiften som togs ut av medlemmarna motsvarade 35%

av den genomsnittligt utbetalade dagpenningen i kassan per år och medlem.

Varje kassa skulle också betala en utjämningsavgift för finansiering av ett

utjämningsbidrag.

Arbetsmarknadsavgiften skulle täcka även permitteringslöneersättningen.

Statens kostnader för KAS och utbildningsbidragen vid arbetsmark-

Historik

nadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering finansierades helt över anslag på statsbudgeten.

I budgetpropositionen 1988/89:100, bil. 12 föreslog regeringen vissa

ändringar i reglerna om arbetsvillkor, överhoppningsbar tid och bisyssla. Som underlag för ändringarna låg ett särskilt yttrande sakkunniga i A-

av

kassekommittén. Riksdagen antog propositionen och följande lagändringar

trädde i kraft den l juli 1989.

Arbetsvillkoret bestämdes till att förvärvsarbete skulle utföras under minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader under ramtiden. Endast dag då den försäkrade hade arbetat minst tre timmar fick tillgodoräknas. Den

dittills gällande ordningen med fördelning på fem månader kunde skapa

orimliga tröskeleffekter.

Begreppet att ha genomgått arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering preciserades till att utbildningen eller den yrkesinriktade

rehabiliteringen normalt skulle ha fullföljts.

Den tid då en förälder hade fått föräldrapenningförmån även efter det att barnet fyllt två år fick överhoppas vid fastställande ramtiden i den mån

av tiden inte fick tillgodoräknas i arbetsvillkoret. All heltidsutbildning

bestämdes vara överhoppningsbar för den inte helt nytillträdd på

som var arbetsmarknaden. Det krävdes endast att utbildningen hade avslutats efter det att personen fyllt 25 år.

De gällande reglerna om bisyssla förenklades på så sätt att bisyssla

en skulle minska ersättningen endast den utvidgades under arbetslösheten

om och hindrade den försäkrade från att anta erbjudet lämpligt arbete.

Efter förslag i Ds 1990:66 särskild utredare genomfördes revide-

av en en ring av de föreningsrättsliga bestämmelser som gällde för a-kassorna. Regleringen av kassornas verksamhet gjordes oberoende lagstift-

av annan

ning om ekonomiska föreningar.

Dessutom upphävdes vissa bestämmelser i lagen då de ansågs obsoleta, nämligen a-kassas rätt att efter AMS medgivande föreskriva att arbetsvillkoret skulle vara uppfyllt endast arbete arbetstagare, AMS

genom som

möjlighet att vid arbetsinskränkning föreskriva att antalet dagar under

varje vecka för vilka försäkrad annars skulle haft rätt till dagpenning minskas med en, 15-årskravet för medlemskap, minimigränsen tre tim-

om mars förvärvsarbete per arbetsdag krav för medlemskap samt

som

Historik

bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter. Ändringarna trädde

i kraft den l januari 1992.

I november 1990 tillkallades särskild utredare, ALFI-utredningen, med en

uppgift att utvärdera och förenkla finansieringen arbetslöshetsförsäkring-

av en. I maj 1991 lade utredningen fram betänkandet SOU 1991:57 "Arbets-

löshetsförsäkringen ñnansieringssystemet".

-

Som bakgrund låg ett förslag att höja medlemsavgiften, vilket om ingick

som ett inslag i den Överenskommelse om ekonomisk politisk åtstramning som träffats mellan regeringen och folkpartiet våren 1990. I 1990 års kompletteringsproposition hade slagits fast att medlemmarnas andel av finansieringen borde Öka från 5 till 10%.

ALFI-utredningen lämnade alternativa förslag komplement till som

reglerna om utjämningsbidrag till kassor med hög arbetslöshet. Förslagen

genomfördes dock inte.

Efter förslag i 1991/92:38 genomfördes fr.o.m. den 1 1992

prop. januari

en fördubbling av finansieringsavgiften till 70 % den under det löpande av verksamhetsåret genomsnittligt utbetalda dagpenningen i a-kassan. Ändringen innebar att medlemsavgiften höjdes från 37 kr till 52 kr ca ca

i månaden. Modellen för höjning framtagen ALFI-utredningen. En

var av

aviserad ytterligare höjning fr.o.m. den 1 januari 1993 genomfördes dock

inte.

2.3¶Tidigare utredningar

Frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring har, framgår

som av historiken tidigare varit under utredning.

ovan, Arbetslöshetsförsäkringens

inlemmande i en allmän socialförsäkring har också övervägts.

Någon mer

genomgripande förändring av kontantstödet vid arbetslöshet har dock inte genomförts sedan den nuvarande lagen stiftades och KAS infördes år 1974.

Däremot har regelsystemet justerats i vissa avseenden och finansieringen reformerats. De viktigaste grunddragen i de tidigare

utredningsförslagen

sedan de nuvarande lagarnas tillkomst år 1974 återges i detta avsnitt.

ALF -utredningen

I juni 1974 tillkallades parlamentarisk utredning för utreda frågan

en att om

en allmän arbetslöshetsförsäkring ALF-utredningen. I sitt betänkande

SOU 1978:45 "Allmän arbetslöshetsförsäkring" konstaterade

utredningen

4 13-0555

Historik

att antalet arbetslösa enligt AKU högre än det antal som erhöll

var kontant stöd vid arbetslöshet. Skillnaden motsvarade ungefär det antal

i AKU arbetslösa inte sökt arbete personer som angavs som men som

genom den offentliga arbetsförmedlingen.

De personer som enligt utredningen borde ha möjlighet att kvalificera sig

för erhålla ersättning sådana förvärsarbetade minst 15 timmar

att var som

vecka, hade ett inkomstbortfall orsakat av arbetslösheten samt var per ofrivilligt arbetslösa. Därutöver borde i första hand de som var arbetslösa

efter studier på heltid vara ersättningsberättigade.

Utredningen föreslog inte någon samordning med övriga socialförsäkringar

i fråga förmånernas materiella innehåll. Däremot föreslogs särskilda

om

samordningsregler vid fall då ersättning utgick från annan socialförsäkring.

Tre alternativ för organisation av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen

övervägdes: de allmänna försäkringskassorna, länsarbetsnämnderna/de

allmänna försäkringskassoma och a-kassor. Enligt utredningen borde

försäkringen administreras allmänna arbetslöshetskassor, organiserade

av

i anslutning till intresseorganisationer.

Beträffande försäkringens grundvillkor föreslogs att en försäkrad som under

arbetslöshet hade rätt till ersättning från sin arbetsgivare i form av upp-

sägnings- eller permitteringslön som uppgick till eller översteg dagpen-

ningen, inte skulle ha rätt till arbetslöshetsersättning.

Företagarreglerna inom försäkringen skulle gälla även för uppdragstagare. Vad gäller ersättningsbar arbetslöshet för företagare föreslogs en viss utvidgning ersättningsrätten. Ersättning skulle kunna utgå även vid

av tillfällig arbetslöshet utom vid oförutsedda kortvariga avbrott i verksamheten. Avbrottet i den personliga verksamheten i rörelsen skulle behöva uppgå till minst tre månader. Företagarens arbetslöshet skulle anses inträda när 60 dagar förflutit från det att han hos den offentliga arbetsförmedlingen anmält att hans personliga verksamhet i rörelsen skulle upphöra eller hade

upphört.

Villkoren för att kunna erhålla ersättning skulle liksom tidigare vara att den arbetslöse arbetsför och oförhindrad att åta sig förvärvsarbete. Vidare

var skulle arbetsutbudet uppgå till lägst tre timmar per dag och i genomsnitt minst 15 timmar per vecka.

Historik

Utredningen föreslog inte någon ändring i kravet att den försäkrade under arbetslösheten skulle anmäld hos den offentliga

vara arbetsförmedlingen

samt vara beredd att anta inte kunna erhålla lämpligt arbete. Vad men som skulle anses lämpligt arbete diskuterades i olika avseenden. Bevara träffande hinder att ta arbete och få ersättning föreslogs bestämmelse att en infördes i lagen barnomsorg den ofrivilligt arbetslöse förälder om som gav som under arbetslösheten mist sin bamomsorgsplats rätten att få första plats som blev ledig efter det att föräldern fått ett erbjudande arbete. om

Beträffande arbetsvillkoret uttalade utredningen att rätten till ersättning alltjämt borde ha sin grund i förvärsarbete dokumenterad en genom anknytning till arbetsmarknaden och att ersättningen borde stå i relation till omfattningen av det förlorade arbetet. För att inte missgynna de deltids-

arbetande i deras möjligheter att erhålla ersättning vid arbetslöshet, föreslog

utredningen att arbetsvillkoret skulle uppfyllt försäkrad under vara av som de senaste tolv månaderna arbetat det antal timmar

ramtiden som

motsvarade 15 veckor med för honom normal arbetstid. För att ett förvärvsarbete skulle få tillgodoräknas i arbetsvillkoret skulle normalarbetstiden uppgå till i genomsnitt 15 timmar vecka. Tid då den försäkrade per vårdat åldring eller handikappad föreslogs kunna inräknas kvalifikasom tionstid. I övrigt skulle med arbete jämställd tid utmönstras

ur försäkringen

och arbetsvillkoret således renodlas.

Vad gäller överhoppningsbar tid, dvs. sådan tid som förlänger ramtiden,

föreslog utredningen att följande verksamheter skulle kunna berättiga till

sådan tid: styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring, nykterhetsvård på anstalt,

frihetsberövande på kriminalvårdens område, vård barn det

av eget intill

barnet fyller tre år eller efter den tiden utgår,

föräldrapenning deltagande

i vuxenutbildning samt arbete utomlands för internationella organisationer.

Nytillträdande och återinträdande på arbetsmarknaden skulle ha rätt till ersättning sedan de i minst tre månader efter utbildningen sökt arbete

genom arbetsförmedlingen.

Ersättningsnivå och ersättningens form behandlades. Ersättningen föreslogs

utgå med en dagpenning med högst fem dagpenningbelopp vecka.

per

Dagpenningen skulle bestå ett grundbelopp samt ett rörligt tilläggsbelopp

av i relation till den inkomst skulle ersättas.

som Grundbeloppet, som

motsvarade 1/ 125 av basbeloppet, skulle tillkomma

nytillträdande

arbetslösa.

Historik

Till heltidsarbetaøzde föreslogs att dagpenning skulle utgå med grundbeloppet samt 80 % den förlorade inkomst som översteg detta belopp. Ett

av "tak" utöver vilket förlorad inkomst inte kompenserades sattes av ut-

redningen till sju och en halv gånger basbeloppet, dvs. samma gräns som gällde inom den allmänna sjukförsäkringen och ATP.

Deltidsarbetartde blev arbetslös och hade rätt till ersättning föreslogs

som

dagpenning med så stor del grundbeloppet motsvarade för-

av som hållandet mellan normalarbetstiden per vecka och talet 40 jämte 80 % av

den överskjutande dagsförtjänsten. Om arbetslös försäkrad med tidigare

deltidsarbete utvidgade sitt arbetsutbud till att heltidsarbete borde

avse dagpenning motsvarande helt grundbelopp kunna utgå sedan han varit heltidssökande under tre månader.

Utredningen föreslog uppräkning av ersättningsunderlaget vid långvarig

en arbetslöshet.

Beträffande förtida uttag av ålderspension noterade utredningen att en nedtrappning arbetsinsatsen inför ålderspensioneringen skedde på den

av

försäkrades initiativ. Ett samtidigt uttagande av arbetslöshetsersättning och

pension kunde därför inte längre motiveras. Ersättningsrätt skulle inte föreligga för försäkrad gjort helt förtida uttag pension. Vid halvt förtida

som av uttag ålderspension borde ett halvt arbetsutbud, jämfört med arbetsut-

av budet under tiden närmast före uttaget, anses föreligga och ersättning vid arbetslöshet i motsvarande mån kunna utgå.

Huvudregeln för det fall försäkrad uppbar tjänstepension i form av hel

en ålderspension före 65 års ålder föreslogs vara, att ersättning från arbets-

löshetsförsäkringen inte skulle utgå. För det fall den pensionsberättigade

uppbar reducerad tjänstepension med en tjänstetidsfaktor på högst 0,8

skulle arbetslöshetsersättning kunna utgå för den del av inkomstbortfallet vid arbetslöshet som inte kunde anses täckt av tjänstepensionen.

Ersättningsperioden föreslogs vara oförändrad med rätt till förlängning av

grundbeloppet för utförsäkrad person över 60 år.

Säsongbegränsning ersättningsrätten skulle kunna förekomma endast för

av försäkrad tillhörde yrkesgrupp med säsongarbete och då för det fall

som lönen slogs ut även på icke arbetad tid.

Som ett medel att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden behandlade

utredningen form ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Den

en ny av

Historik

var en uøyllnadsersättning och föreslogs utgå med ett belopp motsva-

som rade skillnaden mellan dagpenning jämte tio kronor och dagsförtjänsten i det arbete till vilket den arbetslöse hänvisades.

Även under avstängningstid vid arbetslöshet det

självförvållad var enligt

utredningen viktigt med kontinuerlig kontakt med arbetsförmedlingen. Minskning av antalet avstängningsdagar vid kontakt med förmedlingen och

regler för inskränkning ersättningsrätten vid avvisande arbets-

av av

erbjudande under avstängningstid föreslogs därför.

Försäkringens organisation och administration behandlades. Utredningen föreslog att den allmänna arbetslöshetsförsäkringen skulle administreras

av allmänna a-kassor, inrättade i anslutning till intresseorganisationer. De erkända a-kassorna skulle ombildas till allmänna och bli

offentligrättsliga

organ. En kassa främst avsedd för nytillträdande och äterinträdande skulle

inrättas a-kassornas samorganisation, föreslogs bli

av som ett organ som kassorna obligatoriskt skulle tillhöra.

En allmän arbetslöshetsförsäkring skulle enligt utredningen komma

att

ställa väsentligt ökade krav på arbetsförmedlingen. Förbättringar

av

förmedlingsverksamheten föreslogs, bl.a. med en obligatorisk uppföljning av de försäkringsfall tenderade mot långtidsarbetslöshet.

som

Besvärsordningen föreslogs bli densamma för arbetslöshetsförsäkringen

som för den allmänna försäkringen.

Beträffande finansieringen menade utredningen med till hur andra

- hänsyn

socialförsäkringar finansierades och till att egenavgiftema i den frivilliga försäkringen spelade liten roll att de allmänna a-kassorna inte borde

uppbära avgifter av de försäkrade.

De fonder till vilka medel avsatts inom de erkända a-kassorna skulle få överföras till den eller de organisationer bildat kassa. Arbets-

som resp. löshetsfonden skulle komma den allmänna arbetslöshetsförsäkringen till godo och även fortsättningsvis förvaltas RFV.

av

Socialutredningen

Socialutredningen, en parlamentarisk utredning tillsatt år 1968, föreslog

i sitt slutbetänkande SOU 1977:40 "Socialtjänst och

socialförsäkringstil-

lägg" ett nytt socialförsäkringsbidrag som i första hand avsett att ersätta

var

en stor del av socialhjälpen utbyggnad genom en av grundtryggheten.

Historik

Bidraget, som kallades socialförsäkringstillägg soft, skulle betalas av de

allmänna försäkringskassorna och finansieras av staten. Förslaget bearbet-

ades av en samrådsgrupp inom Socialdepartementet som gav ut rapporten

Ds S 1980:1.

Soft skulle betalas ut efter en ekonomisk behovsprövning till den som var sjuk eller på något annat sätt hade nedsatt arbetsförmåga, till den som var föräldraledig eller armars vårdade barn eller annan anhörig, till den som

arbetslös och till den genomgick vuxenutbildning eller militär var som repetitionsutbildning. Trots positivt gensvar från många remissinstanser

lämnades med anledning av utredningsförslaget inte någon proposition till riksdagen.

Socialpolitiska samordningsutredningen

År 1972 tillsattes den socialpolitiska bidragsutredningen år 1975

som

redovisade en kartläggning av samordningsfrågor i det socialpolitiska

bidragssystemet Ds S 1975:4. Riksdagen hade dessförinnan begärt att en

parlamentarisk utredning skulle tillsättas, vilket skedde år 1975. Utredningen, som antog namnet socialpolitiska samordningsutredningen, lade

i januari 1980 fram sitt betänkande SOU 1979:94 "En allmän socialför-

säkring modell och riktlinjer".

-

Utredningen ansåg att det ekonomiska trygghetssystemet borde göras enkla-

re, överskådligare och enhetligare. Därför behövdes en målsättning för

samordningen inom socialpolitiken. Grunden för systemet borde även fortsättningsvis vara rätten till kontantstöd i särskilt angivna behovssituatio-

ner. Utredningen avvisade olika förslag till en generell minimigaranti,

eftersom stödet då i princip skulle bli villkorslöst. Man ville undvika ett system i vilket ökade resurser överfördes till grupper som inte från social synpunkt i första hand borde erhålla stöd, till nackdel för de mest behövande. Därtill slogs fast att de ekonomiska ramarna i samhället krävde att bidragsrätten var differentierad efter behov så att kontantstödet kunde

inriktas på ett ändamålsenligt sätt.

En av utredningen föreslagen principmodell till en samordnad försäkring bestod av fyra grenar, nämligen inkomstförsäkring, barnstöd, bostadsstöd

och handikappstöd. Inkomstförsäkringen skulle omfatta, såvitt gällde arbetslöshetsstödet, en arbetsmarknadspenning bestående av gällande arbetslöshetsförsäkring, KAS och utbildningsbidrag. Eventuellt skulle även

vuxenstudiestödet ingå.

Historik

Samordningsutredningens förslag behandlades i prop. l982/83z3. Departe-

mentschefen ansåg att det fanns ett klart behov samordning de olika

av av

socialförsäkringsområdena. Vid en samordning måste emellertid ytterligare

utgiftsåtaganden undvikas. Tonvikten borde läggas på att göra systemet

enklare och överskådligt. Departementschefen förordade inte någon

mer omedelbar reform utan menade att frågan krävde ett omfattande utrednings-

arbete rörande frågorna personkrets, familj etillhörighet, inkomstbegrepp

om och administration.

Vad gällde utredningens förslag rörande arbetslöshetsförsäkringens inlemmande i en inkomstförsäkring slog departementschefen fast att detta

förutsatte en allmän försäkring utan anknytning till a-kassor och fackliga

organisationer. Sådant förslag hade tidigare framlagts ALF-utredningen

av men inte lett till lagstiftning, beroende bl.a. på att kostnaderna ansetts för höga. Det ansågs att det inte heller i detta läge fanns förutsättningar för

att inordna arbetslöshetsförsäkringen, KAS, utbildningsbidraget och det

särskilda vuxenstudiestödet i allmän socialförsäkring.

en

Socialförsäkringsutskottet ansåg att det fortsatta utredningsarbetet måste bedrivas utifrån de utgångspunkter varit grundläggande betydelse

som av för den svenska socialpolitiken och avvisade den inriktning den framtida

av

socialpolitiken som förespråkades i propositionen. Utskottet anslöt sig i

övrigt till stora delar av propositionen.

Inom området för sammantráfande förmåner vid retroaktiva ersätt-

av ningar genomfördes en ny lagstiftning fr.o.m. den 1 juli 1983. Denna innebar att arbetslöshetsersättningen skulle samordnas med bl.a. sjuk-

penning och arbetsskadeersättning vid utbetalningar för tid.

samma

A-kassekommittén

I november 1985 tillkallades särskild utredare för att att göra översyn

en en

av vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen, A-kassekommittén. I betänkandet Ds A 1987:4 "Arbetslöshetsförsäkringen högsta dagpenning

-

och finansiering" lämnade kommittén förslag hur beslut högsta dag-

om om penning borde fattas, hur finansieringen statens utgifter för kontantstöd

av och utbildningsbidrag borde ske samt hur statsbidragen till a-kassorna borde utformas. Förslagen antogs till stora delar lagstiftaren och

av en ny finansieringsordning trädde i kraft den 1 januari 1989. Systemet beskrivs ovan i avsnitt 2.1.

Slutbetänkandet SOU 1987:56 "Ekonomiskt stöd till arbetslösa översyn

av vissa villkor" lämnades i oktober 1987 och innehöll diskussioner och

Historik

förslag till ändringar försäkringsvillkoren på vissa områden. Dessa var

av rätten till ersättning vid studier, säsongarbete, deltidsarbetslöshet, tjänstepensionering och frivilligt slutande av ett arbete. Dessutom gavs förslag borttagande karens och diskuterades administrationen och

om av

kostnaderna för försäkringen. De förslag föranledde ändringar i

som lagstiftningen beskrivs i avsnitt 2.1. Här lämnas en kort sammanfattning av övriga delar av betänkandet.

Utredaren konstaterade att regelverket för arbetslöshetsförsäkringen varit

i stort sett oförändrat sedan år 1974. Däremot hade betydande förändringar ägt i de arbetslösas bakgrund. Förr den vanligaste orsaken till

rum var arbetslöshet drifts- och personalinskränkningar. Numera var den vanligaste orsaken utom för den äldre arbetskraften att ett tidsbegränsat arbete

- hade upphört. Därtill hade för de äldre kommit sådana skäl till arbetslöshet

ohälsa och pension. Förändringarna krävde att innebörden av som

begreppet "stå till arbetsmarknadens förfogande" klargiordes ytterligare.

Vidare behövde gränsdragningen mot andra stödsystem främst pensioner

-

och studiestöd upprätthållas.

-

Den hade fyllt 60 år och haft arbetslöshetsersättning under längsta

som som möjliga tid kunde få förtidspension arbetsmarknadsskäl. Det var denna

av rätt tillsammans med rätten att träffa avtal om avsteg från turordnings-

som

reglerna i lagen anställningsskydd hade gjort de s.k. 58,3-

om som

årspensioneringama möjliga. Man utgick från att de äldre inte skulle få

eller behöva acceptera erbjudanden om nya arbeten. Problemet med dessa

pensioneringar ansåg utredaren vara främst ett arbetsmarknadspolitiskt

problem och föreslog ingen ändring av arbetslöshetsförsäkringen härvidlag.

Rätten att erhålla förtidspension på arbetsmarknadsmässiga grunder togs

sedermera bort ändring i lagen allmän försäkring fr.o.m den

genom en om l oktober 1991.

Vad gällde problemet med säsongmässiga variationer i sysselsättningen

yttrade utredaren att stödet till säsongarbetslösa fungerade delvis som ett stöd till vissa branscher och regioner. Detta borde emellertid inte påverka ersättningsreglerna. Vissa delårsarbetslösa var nämligen relativt lätta att identifiera, medan andra hade mer vaga former av säsonganställningar. Däremot mäste givetvis krav pä att stä till arbetsmarknadens

samma

förfogande ställas på säsongarbetslösa som på andra arbetslösa.

Historik

ALFI-utredningen

En enmansutredning, ALFI-utredningen, som i november 1990 fått i

uppdrag att utvärdera och förenkla finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen, lade i maj 1991 fram betänkandet SOU 1991:57 "Arbetslöshets-

försäkringen fmansieringssystemet". Utredningen redovisade en be-

-

skrivning av volym- och kostnadsökningen inom arbetslöshetsförsäkringen.

Dessutom beskrevs funktionen av det nya fmansieringssystemet.

Utredningen fann att utbetalningssjystemet i stort sett hade fungerat väl. Vidare fann utredningen att systemet med udämningsavgiji och utjäm-

ningsbidrag hade lett till en betydande utjämning av medlemsavgifterna

mellan de olika kassorna. Utredningen ansåg därför att syftet med utjämningsbidragen i stort sett hade uppnåtts.

Utredningen presenterade två alternativa förslag som komplement till

utjämningsbidraget till kassor med hög arbetslöshet. Alternativ A innebar

att utjämningsbidraget skulle bibehållas med vissa förändringar som syftade till att bidraget inte längre kopplades lika starkt till föregående års

kostnader utan blev flexibelt. Ett särskilt belopp skulle avsättas för

mer bidraget. Alternativ B, som förordades av utredningen, innebar att utjämningsbidraget till de små kassorna med höga avgifter slopades helt. I stället skulle öppnas möjlighet för kassa att få dispens att överskrida

en den fastställda övre gränsen för det egna fria kapitalet upp till ett belopp motsvarande högsta dagpenning per medlem och år.

Utredningen konstaterade att egenavgiftens andel av statsbidraget år 1989

uppgick till i genomsnitt 7,5% och år 1990 till 7,7% för samtliga kassor. Om man även tog hänsyn till a-kassornas kostnader för administrationen av försäkringen uppgick medlemmarnas andel av kostnaderna till i

genomsnitt 11,9% för samtliga kassor.

År 1990 betalade kassamedlemmarna i genomsnitt 140:70 kr år 11:70

per

kr månad i egenavgift. Avgiften, utgjorde 35% den

per som av genomsnittligt utbetalda dagpenningen per medlem och år, varierade mellan 98:40 kr 8:2O kr månad i Försäkringsanställdas kassa och 164:55 kr

per

13:70 kr per månad Byggnadsarbetarnas kassa. Sammanlagt uppgick egenavgiften till omkring 500 milj. kr år 1990.

Medlemmarnas egenavgift var i stort sett en fast avgift och andelen varierade därför i förhållande till omfattningen av utbetald ersättning under olika perioder och inte minst mellan olika kassor.

Historik

När arbetslösheten räknad i antal ersättningsdagar medlem och år låg

per

omkring sju dagar, vilket var fallet åren 1983 1987, uppgick egenandelen

-

till i genomsnitt 5%. När antalet ersättningsdagar stannade vid omkring

3,5 ersättningsdagar per medlem och år, vilket inträffade år 1980, låg egenandelen på omkring 10%.

I kassor med hög arbetslöshet och därmed också hög utbetald ersättning, t.ex. Musikernas kassa, uppgick egenandelen år 1990 endast till 1,1%,

medan egenandelen i Banktjänstemännens kassa utgjorde närmare 40%

av

utbetald ersättning. En fördubbling egenavgiften år 1990 skulle ha

av inneburit att banktjänstemännen hade fått betala närmare 80% utbetald

av ersättning inom sin egen kassa.

Utredningen befarade att en kraftig höjning medlemsavgifterna kunde

av medföra att vissa medlemmar med låg risk att bli arbetslösa avstod från att försäkra sig. Från fackligt håll befarade att det skulle bli de lägst

man avlönade kunde komma att begära utträde förbunden. Om många

som ur valde att enbart vara medlemmar i kassorna eller att vara helt oförsäkrade skulle det få konsekvenser i form ökade administrationskostnader för

av kassorna.

2.4 Tillämpade metoder att mäta arbetslöshet

Arbetslösheten i Sverige har sedan årtionden tillbaka legat på en nivå, som varit betydligt lägre än i de flesta jämförbara industriländer. Detta har olika orsaker. Den fulla sysselsättningen har traditionellt varit ett högt prioriterat mål i Sverige. Arbetslinjen har likaså varit vägledande i arbetsmarknadspolitiken och bl.a. medfört att den öppna arbetslösheten hållits på en i internationellt perspektiv låg nivå. Ytterligare orsak till låga siffror över

en den öppna arbetslösheten hänger samman med hur arbetslösheten mäts.

Arbetslöshet mäts i vårt land av såväl AMS som SCB. AMS mäter i första hand heltidsarbetslösa arbetssökanden, är registereade vid arbetsför-

som medlingarna, saknar arbete och är klara att placera i ett lämpligt arbete utan vidare åtgärd. Mätningen sker att bearbeta AMS register

genom egna och avser den sista dagen i månad. De inte ingår i AMS

resp grupper som officiella arbetslöshetstal är dels de deltidsarbetslösa, dels de enligt

som arbetsförmedlarna antingen bedöms behöva genomgå utbildning eller bli föremål för åtgärd före placering, eller för vilka åtgärd redan

annan en en är beslutad men ännu inte påbörjad. Vidare ingår inte personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder enligt vad som redovisas närmare nedan. I AMS register över arbetssökanden finns av olika skäl en viss eftersläpning vad avser personer som faktiskt fått arbete, vilken eftersläpning bidrar till att

Historik

AMS siffra över arbetslösheten av detta skäl tenderar att bli för hög. De övriga förhållandena ovan verkar emellertid i motsatt riktning, d.v.s. de bidrar till att underskatta den faktiska arbetslösheten. De arbetslösa

som

inte är registrerade hos arbetsförmedlingen ingår givetvis inte heller i den

Öppna arbetslöshet som redovisas av AMS.

SCB mäter arbetslöshet i sina regelbundna arbetskraftsundersökningar

AKU, vilka är stickprovsundersökningar, bland ett slumpmässigt utval

av personer i åldern 16-64 år. En arbetslös är enligt SCB i princip en person som kan ta ett arbete, vill ha ett arbete och söker ett arbete, men som inte var sysselsatt under den s k mätveckan. Som sysselsatt räknas den som arbetat minst timme under veckan. Den normalt uppfattas

en som som arbetslös, men haft ett tillfälligt arbete på timme under veckan, räknas

en således enligt SCB inte som arbetslös. SCBs definition arbetslösa bidrar

av till att SCBs siffra över arbetslösa blir betydligt lägre än AMS siffra. Inte heller SCB beaktar personer som är deltidsarbetslösa, enligt definitionen ovan.

SCB mäter likaledes regelbundet antalet personer i arbetskraften. Såväl SCB som AMS relaterar antalet arbetslösa till antalet personer i arbetskraften. En arbetslöshet på 6% innebär, när arbetskraften uppgår till 4.500.000 att antalet öppet arbetslösa med de definitioner

personer, - som tillämpas för vem som är att arbetslös att antalet arbetslösa

anse som uppgår till 270.000 personer.

Personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder räknas inte som arbetslösa

av vare sig AMS eller SCB. heller ingår de deltar i arbetsmarknadsut-

som

bildning eller arbetslivsutveckling i SCB:s uppgift antal i

om personer arbetskraften, eftersom de anses som studerande. Däremot registerar både AMS och SCB antalet i olika åtgärder, vilket bidrar till

personer en mer komplett bild av den faktiska arbetslöshetssituationen..

Inget av arbetslöshetsbegreppen är direkt användbart för att beräkna

belastningen på nuvarande arbetslöshetsförsäkring och på systemet för KAS. Betydande grupper ersättningsberättigade arbetslösa ingår inte i mätningarna, samtidigt som de som ingår i mätningarna inte alltid uppfyller

medlems- och arbetsvillkor i försäkringen eller arbetsvillkor i KAS.

Vidare finansieras bl.a. utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning för

a-kasseberättigade från samma källa som arbetslöshetsförsäkringen, medan

dessa inte inräknas i antalet arbetslösa. Det finns således svårigheter att från tid till mäta och jämföra belastningarna på försäkring och KAS,

annan men också på den s k arbetsmarknadsfonden. Bl.a. arbetsmarknadsut-

Historik

bildningens omfattning, andelen av deltagarna som är A-kasseberättigade och sammansättningen de ersättningsberättigade, påverkar belastningen

av på arbetsmarknadsfonden. Dessa frågor behandlas närmare i anslutning till

försäkringens finansiering.

2.5 Arbetslöshetens nivå i ett långsiktigt perspektiv

Av figur 2:1 framgår antalet i arbetskraften sedan 1980 och

personer andelen arbetslösa under samma period enligt SCBs arbetskraftsundersökn-

ingar.

Figur 2:1 Arbetskraft och arbetslöshet 1980-92

Arsmedeltal, 16 64 år

-

4600 5

4300 I

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Arbetskraft 1000-tal -- Arbetslöshet, %

KällatscB

Av figur 2:1 framgår att antalet i arbetskraften ökat under hela

personer den studerade perioden fram till 1990, för att därefter sjunka något. Uppgången inleddes i verkligheten redan på 1960-talet och förklaras i stor

utsträckning av kvinnornas ökade arbetskraftsdeltagande. Nedgången efter

1990 förklaras den allmänt sett sämre arbetsmarknaden efter 1990. I

av april 1993 uppgick antalet i arbetskraften till 4,28 mkr och antalet

personer öppet heltidsarbetslösa till 329.000 personer eller 7,7% enligt SCB.. Arbetslöshetens sammansättning mellan olika delar landet, olika åldrar,

av olika yrken m.m. beskrivs och diskuteras i kap

För en mer komplett bild av situationen på arbetsmarknaden behöver

uppgifter om den öppna arbetslösheten kompletteras med uppgifter om

Historik

antalet i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I figur 2:2 visas såväl

personer öppet antal arbetslösa, liksom arbetslösa och personer i arbetsmarknads-

politiska åtgärder. Till arbetsmarknadspolitiska åtgärder i detta sammanhang räknas inte anställning med lönebidrag eller anställning i Samhall.

Figur 2:2 Arbetslösa samt i åtgärder 1980-92

Andel i % av arbetskraften

Arsmedeltal, 16 64 år

-

Exkl åtgärderför arbetshandikappade

10 10

3 6

n 2

2 j

om 0

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

E Arbetslöshet, % Cl Arbetslösa samt i åtgärder, %

KSlImSCBIAUS

2.6¶Arbetslöshetsförsäkringens utveckling i siffror

Arbetslöshetsförsäkringens utveckling i ett långsiktigt perspektiv kan mätas

på olika sätt. Ett sätt är att hur antalet medlemmar i a-kassorna

ange utvecklats över tiden. Ett annat att hur andelen försäkrade i arbets-

ange kraften förändrats. Dessa uppgifter framgår av figur 2:3 nedan. Antalet medlemmar vid utgången 1992 utgjorde 3,7 milj eller 83% av

av ca ca arbetskraften.

Men arbetslöshetsförsäkringens utveckling kan också mätas med avseende

på utgående ersättningar till medlemmarna i a-kassorna. Detta kan bl.a. belysas med antalet ersatta dagar per medlem. I april 1993 var 7,7% av medlemmarna i a-kassorna arbetslösa. Detta motsvarar teoretiskt 20

ca

ersättningsdagar per medlem och år.

Historik

Figur 2:3 Medlemsantal samt andel försäkrade av arbetskraften, årsmedeltal 1980-92, 16-64 år 3,8

3,6 80

3,4 - 75

3,2 -

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 E Medlemmar, milj Försäkrade, % av arbetskraften -- KåliazållS

Figur 2:4 Ersåttningsdagar per medlem och statsbidrag

i % av försâkringsersättningar 1980-92

15 100

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 Ersättningsdagar per medlem statsbidrag, % -- Käuaznls

"Statsbidraget" till försäkringen framgår också figur 2:4. Figuren visar

av att den andel av försäkringsutgifterna, bestrids med medlemsavgifter som

Historik

kraftigt har minskat med stigande arbetslöshet. Utvecklingen av försäkringens finansiering och andra ekonomiska mått för kassornas utveckling behandlas särskild i bl.a. kap 5.

2.7 Det kontanta arbetsmarknadsstödets utveckling

KAS har i relation till försäkringen begränsad betydelse bl.a. vad avser

en antal ersättningstagare och totala kostnader för stödet. Däremot kan det ha stor betydelse för de inte tillhör A-kassa eller inte uppfyller

som en villkoren för rätt till ersättning från a-kassan.

I likhet med försäkringen kan utvecklingen KAS beskrivas på olika sätt.

av I figur 2:5 redovisas totalt antal ersättningsdagar samt total ersättning

under perioden 1980-92. Genomsnittligt antal ersättningsdagar per

och år har under perioden 1980-92 varierat mellan 45 55 mottagare ca -

dagar.

Figur 2:5 Ersatt antal dagar samt utbetald

ersättning 1980-92

Kontant arbetsmarknadsstöd KAS

10,0 1500

7,5"-

: 1000

5,01

. i

2.5 V f.,

lv". Ãåji

.i fr. E

rä

0- 0

.

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 P

1981 1983 1985 1987 1989 1991

Ersatta dagar, milj -v Ersättning, mkr

KåIImAMS

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

3. kontantstöd arbetslöshet

Nuvarande vid

3.1¶Arbetslöshetsförsäkringen - utformning

3.1.1 Lagreglering och konstruktion

principiell

Det kontanta stödet vid arbetslöshet består två delar, den frivilliga av arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet KAS. I detta avsnitt sammanfattning de regler för rätt till ges en av som gäller

ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring. KAS behandlas i avsnitt

3.4. En närmare beskrivning i

av ersättningssystemet ges bilagedelen.

Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen utgår inkomstrelaterad

som en ersättning från a-kassa och förutsätter i kassan. Bestämmel-

en medlemskap

serna om rätt till ersättning finns i lagen 1973:370 arbetslöshetsförom

säkring och förordningen 1988:1400 AMS

om arbetslöshetsförsäkring. har bemyndigande att utfärda tilllämpningsföreskrifter och allmänna råd.

3.1.2 Medlemsvillkor

Arbetslöshetsförsäkringen bygger på medlemskap i en a-kassa. Det finns

42 a-kassor verksamma inom olika Kassoma

yrkesområden. är vanligen

knutna till fackförening eller

en en företagarförening.

Den arbetar inom kassans verksamhetsområde har rätt bli medlem. som att Både anställda och företagare har möjlighet medlem och därmed att vara ansluta sig till försäkringen. Den har 64 år eller arbetar i

som fyllt

genomsnitt mindre än 17 timmar vecka har inte rätt bli medlem i per att kassan.

För rätt till ersättning från försäkringen krävs den sökande har varit att medlem i a-kassan under minst tolv månader. För är med-

företagare

lemskapskravet 24 månader med undantag för vissa grupper.

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

3.1.3 Allmänna villkor

Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som är arbetsför och i övrigt oförhindrad att ta ett arbete, är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och inte kan erhålla lämpligt arbete. Ersättning utgår inte till den som deltar i utbildning om det inte finns särskilda skäl. För företagare gäller dessutom att verksamheten i företaget skall ha upphört annat än tillfälligt. Företagarreglema behandlas särskilt i avsnitt 3.1.1l.

Begreppet arbetslöshet är inte definierat i lagen men har i olika avseenden

bestämts praxis och tillämpningsföreskrifter. Den som uppbär lön

genom

även under uppsägningstid eller är tjänstledig anses inte som - - som arbetslös. En arbetslös kan dock ha viss bisyssla.

Arbetslöshetsförsäkringen är inte någon yrkesförsäkring. Hänsyn tas dock till den försäkrades yrkesvana och förutsättningar i övrigt vid bedömningen

ett erbjudet arbete är lämpligt. Anställningsförhållandena skall också

av om

motsvara skäliga krav på lön kollektivavtalsnivå och arbetsmiljö.

Försäkringen är sådan att arbetsutbudet inte får begränsas till hemorten.

Undantag kan göras av bl.a. familjeskäl.

Arbetslöshetsersättning kan lämnas under tid för studier särskilda skäl

om

finns. Det kan t.ex. gälla tid för arbetslivsutveckling, som är en tillfälligt

inrättad åtgärd för att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet, eller då den försäkrade bedriver studier på deltid och är beredd att avbryta studierna då han eller hon får ett arbete.

3.1.4 Arbetsvillkor

För rätt till ersättning krävs att den sökande har förvärvsarbetat under minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader. Arbetet skall per dag vara minst tre timmar. Arbetsvillkoret skall uppfyllt under en ramtid av

vara tolv månader före arbetslöshetens inträde. Vid beräkningen av arbetsvillkoret tas inte hänsyn till bisyssla den försäkrade före arbetslösheten

som varaktigt utfört vid sidan av heltidsarbete.

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

3.1.5 Med arbete jämställd tid

Arbetsvillkoret kan fyllas med hjälp vissa andra aktiviteter än

av arbete,

som den försäkrade har utfört under ramtiden. Dessa aktivitet är

fullföljd arbetsmarknadsutbildning eller yrkesmässig rehabilitering för vilken statligt

utbildningsbidrag utgått. Dessa aktiviteter jämställs till fullo med arbetad

tid. Om utbildningen eller rehabiliteringen inte är fullföljd betraktas tiden

i stället vid beräkning ramtiden överhoppningsbar tid. Som

av som jämställd tid kan räknas också tid för vård barn och tid för vämplikts-

av tjänstgöring, tillsammans högst två månader. Därtill kommer viss tid för tjänstledighet. Även tid för kan med arbetad

arbetslivsutveckling jämställas

tid.

Om viss aktivitet än arbete inte kan jämställas med arbete vid

annan

beräkning av arbetsvillkoret, kan i stället under vissa förutsättningar reglerna om s.k. överhoppningsbar tid tillämpas.

3.1.6¶Överhoppningsbar tid

Arbetsvillkoret skall uppfyllt under den s.k. ramtiden, dvs. period

vara en av tolv månader före arbetslöshetens inträde. Ramtiden kan vid behov

förlängas om den försäkrade under perioden har överhoppningsbar tid.

Ramtiden kan förlängas bakåt i tiden i princip hur långt helst.

som

Överhoppningsbar tid är sådan tid under vilken den försäkrade har varit förhindrad att arbeta på grund styrkt sjukdom, den

av heltidsutbildning som

försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år eller har föregåtts

som av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,

nykter-

hetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område, vård

av eget barn eller adpoptivbam inte har fyllt två år och beslut enligt

som

smittskyddslagen eller livsmedelslagen. Detsamma gäller tid då försäkrad

har erhållit föräldrapenningförmån eller varit förhindrad att arbeta på grund

av vämpliktstjänstgöring, arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad

rehabilitering i den mån dessa aktiviteter inte jämställs med arbetad tid. Även tid för kan räknas

arbetslivsutveckling som överhoppningsbar.

lll

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

3.1.7¶Kompensationsgrad

Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen utgår i form av dagpenning för

högst fem dagar per kalendervecka. Högsta dagpenning, liksom KAS-

belopp/lägsta dagpenning, bestäms av regeringen varje år utifrån lönestati-

stik på arbetsmarknaden. Dagpenning i det enskilda fallet lämnas inom

ramen för högsta och lägsta dagpenning med 90% av den försäkrades

normalinkomst före arbetslösheten. Fr.o.m. den 5 juli 1993 skall enligt

beslut av riksdagen ersättningsnivån sänkas till 80%.

Ersättningsrätten upphör då den försäkrade fyller 65 år. Dagpenning till

person som dessförinnan uppbär ålderspension lämnas med 65% av

dagsförstjänsten. Dagpenning som har fastställts med hänsyn till pension

skall sättas ned med 1/260 av årspensionen. Ersättning utgår under högst

300 dagar för varje gång ett arbetsvillkor har fullgjorts. För försäkrad över 55 år är perioden i stället 450 dagar.

3.1.8¶Beräkningsregler

Vid beräkning av dagsförtjänsten beaktas lön och andra ersättningar som

beskattas som inkomst av tjänst. Vid fall av överhoppningsbar tid då det ersättningsgrundande arbetet ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader, räknas inkomsten upp till gällande avtalsnivå.

Med dagsförtjänst menas en femtedel av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med mänandslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst,

den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under som arbetstid som var normal för den försäkrade. AMS får medge att dagsförtjänsten beräknas på större andel av medlemmens inkomst.

Ersättningens omfattning under en vecka bestäms genom en jämförelse

mellan den försäkrades normalarbetstid och antalet arbetslösa timmar under den vecka för vilken ersättning söks. AMS har utarbetat särskilda beräkningsregler vid särskilda förhållanden, exempelvis vid studier samt för lärare och cirkelledare.

3.1.9 Beräkning vid deltidsarbetslöshet

Försäkrad som saknar arbete och söker deltidsarbete samt försäkrad som har deltidsarbete och söker heltidsarbete har rätt till arbetslöshetsersättning för den arbetslösa tiden beräknad enligt en av regeringen fastställd om-

räkningstabell. Även vid sjukdom och annat partiellt arbetshinder fastställs

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

den arbetslösa tiden med hjälp omräkningstabellen. Arbetslösheten

av omvandlas till ett antal dagpenningbelopp vecka.

per

Före den 1 maj 1993 gällde den s.k. 150-dagarsregeln, innebar

som att en försäkrad, som regelbundet utförde arbete under den tid han i övrigt

var

arbetslös, fick ersättning under högst 150 dagar. Regeln hade tillkommit

som en spärr mot att deltidsarbete i kombination med arbetslöshetsstöd

kunde ses som för arbetsgivare och arbetstagare långvarig

en gemensam,

lösning av problemet med arbetsbrist. Regeln ledde till att arbetstagare

inför utsikten att helt förlora arbetslöshetsersättningen slutade sitt deltidsarbete för att kunna erhålla ersättning för heltidsarbetslöshet till 300

upp

dagar och upphävdes därför.

3.1.10¶Regler avstängning och återbetalning

om

Försäkrad skall avstängas från rätt till ersättning han eller hon har

om lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning, har skilts från arbetet på

grund av otillbörligt uppförande, har avvisat erbjudet lämpligt arbete eller

utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå sitt uppträdande

genom

uppenbarligen har vållat att anställning inte kommit till stånd. Avstäng-

ningstiden beräknas i normalfallet till 25 ersättningsdagar den

om försäkrade har lämnat arbetet eller skilts från det på angivet sätt och till 20 ersättningsdagar om den försäkrade har avvisat ett arbete eller vållat att

anställning inte kommit till stånd. I avstängningstiden inräknas bara dagar för vilka dagpenning skulle ha utgått eller dagar under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får inte överstiga i

normalfallen 56 resp. 70 kalenderdagar. Kortare avstängningstider gäller

då det är fråga om kortvariga anställningar den försäkrade har lämnat

som eller avvisat.

För att en försäkrad skall ha giltiga skäl att sluta ett arbete på

anses egen begäran eller avvisa ett erbjudet arbete måste starka skäl föreligga. Vad som kan vara giltig anledning har kommenterats i avsnitt 3.1.3.

Har någon genom oriktig uppgift eller underlåtenhet att fullgöra

genom honom eller henne åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på

annat sätt orsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp uppburit

ersättning och har han eller hon insett detta, skall det betalats ut för

som mycket återbetalas, om inte i särskilt fall anledning föreligger att helt eller

delvis efterge återbetalningsskyldighet.

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

3.1.11¶Företagarnas ställning i försäkringen

För företagare gäller för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen

att den personliga verksamheten i rörelsen skall ha upphört än

annat tillfälligt, vilket i praktiken innebär att rörelsen skall helt avvecklad.

vara

Företagare har således jämfört med anställda begränsade möjligheter att

erhålla ersättning vid arbetslöshet. De särskilda reglerna för

företagare

motiveras av att försäkringen inte skall kunna utgöra inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag eller underlätta starten

av egna företag.

Familjemedlem som arbetar i företaget betraktas också företagare.

som

Särskild praxis finns för den kombinerar deltidsanställning med

som en ett begränsat engagemang i ett företag och för den driver flera företag.

som

AMS har föreskrivit att ersättning får utgå till vissa företagare

grupper av även vid tillfälliga avbrott i verksamheten.

3.1.l2 Samspelet med andra system

Arbetslöshetsförsäkringen har sin givna plats inom kretsen arbets-

av

marknadspolitiska åtgärder av olika slag. Försäkringen samspelar på olika

sätt med dessa åtgärder. Av betydelse är också de andra stödformer

som ligger inom socialförsäkringssystemet och träder in vid andra orsaker

som

till ledighet än arbetslöshet, t.ex. sjukdom.

Stödformer som kan fungera kvalifikation för att erhålla arbets-

som

löshetsersättning eller som överhoppningsbar tid har redan beskrivits i

avsnitten 3.1.5 och 3.1.6.

Den som är arbetslös kan beviljas arbetsmarknadsutbildning och erhåller

då utbildningsbidrag. Utbildningsbidraget består bl.a. dagpenning,

av som för den som är medlem i a-kassa är densamma dagpenningen i

en som

kassan. Dagpenningen utgår dock alltid med visst lägsta belopp. Även

under tid för ungdomspraktik utgår utbildningsbidrag.

Beredskapsarbete får anvisas arbetslös fyllt 25 inte 65 år,

en som men som söker arbete genom arbetsförmedlingen och inte kan erbjudas lämpligt

som

arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Den som uppbär arbetslöshetsersättning och riskerar att utförsäkras skall

på begäran anvisas arbetsmarknadsutbildning eller ett en beredskaps-

arbete,0m det inte finns särskilda skäl mot det. Den riskerar att bli

som

Nuvarande komantstöd vid arbetslöshet

utförsäkrad kan således kvalificera sig för ersättningsperiod

en ny genom

utbildning eller beredskapsarbete under minst 75 dagar under fyra månader.

Särskilt vuxenstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa kan

beviljas för studier på grund- och gymnasieskolenivå. Till den är

som medlem i en a-kassa och heltidsstuderande utgår 65% det belopp

av som skulle ha utgått i utbildningsbidrag. Dessutom studielån till

ges upp

utbildningsbidragets nivå.

Bidrag kan ges som rekryteringsstöd, starta eget-bidrag och för utbildnings-

vikariat.

Om arbetslöshetsersättning inte utgår eller är otillräcklig för att tillförsäkra

den enskilde skälig levnadsnivå, kan ansökan socialbidrag göras hos

en om kommunen. Enligt Socialstyrelsens är skälig levnadsnivå 116%

normer av basbeloppet per år skattefritt jämte ersättning för skäliga bostadskostnader.

Vid permittering kan permitteringslöneersättning till arbetsgivaren för

ges

en del av den utgivna lönen. Arbetslöshetsersättning kan inte utgå samtidigt. Arbetslöshetsersättning kan inte heller utgå då arbetsgivare enligt lag är skyldig att utge uppsägningslön.

Arbetslöshetsersättning kan inte utgå för samma tid sjukpenning och

som

föräldrapenning. En arbetslöshetsperiod kan avbrytas på grund sjukdom

av och vård barn och perioden förskjuts då framåt i tiden. Den försäkrades

av sjukpenninggrundande inkomst skall under arbetslöshetstiden kvarstå och får anpassas till löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde.

3.2¶Arbetslöshetsförsäkringen finansiering

-

3.2.1¶Översikt

Ett nytt system för finansiering arbetslöshetsförsäkringen infördes den

av 1 januari 1989. Detta system innebär att ersättningar till arbetslösa

nya

finansieras för sig och kostnader för administrationen/förvaltningen för

sig.

Ersättningar till arbetslösa finansieras i princip helt med medel från den s.k. arbetsmarknadsfonden, i sin tur tillförs medel på två sätt. En

som

lagstadgad arbetsgivaravgift benämnd arbetsmarknadsavgift, på f.n. 2,12% av underlaget för avgifter, uttas av arbetsgivare. Varje a-kassa skall

av

inflytande medlemsavgifter tillföra fonden en s.k. finansieringsavgift,

som motsvarar 70% av den under det löpande verksamhetsåret genomsnittligt

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

utbetalade dagpenningen i a-kassan medlem vid utgången senast

per av förflutet verksamhetsår.

Försäkringens administrationskostnader, vanligen benämnda för-

valtningskostnader, bestrids i sin helhet med medel från medlemsavgifter. Varje kassa har även att för utjämning administrationskostnadema

av mellan kassoma erlägga en utjämningsavgift. Tekniskt sett betalas denna utjämningsavgift till arbetsmarknadsfonden och den uppgår till 3% den

av

gällande högsta dagpenningen per medlem vid utgången av senast förflutet

verksamhetsår. Inbetalda utjämningsavgifter fördelas mellan kassorna med totalt sett samma belopp som erlagts. Regler hur utjämning skall ske

om

meddelas av regeringen.

3.2.2¶Arbetsmarknadsavgifter

Arbetsmarknadsavgiften är en del av den obligatoriska arbetsgivaravgiften.

Arbetsmarknadsavgiften, f.n. 2,12%, tillförs arbetsmarknadsfonden. För 1993 kan avgiften beräknas brutto inflyta med 13 miljarder kr, varvid

ca även beaktats att avgiften enligt tidigare beslut sänks till 2,08% den 1 juli 1993. Genom nuvarande regler att arbetsgivare äger rätt att avräkna

om vissa kostnader i samband med utbildningsvikariat, påverkas den uppbuma

avgiftens storlek. För 1993 uppskattas därför avgiften efter sådant avdrag

till ca 12 miljarder kr.

I de s.k. egenavgifter som uttas fysiska med inkomst av

av personer

näringsverksamhet ingår ingen motsvarighet till arbetsmarknadsavgiften.

Dessa företagare erlägger således ingen avgift till arbetslöshetsförsäkringen

m.fl. ändamål.

Arbetsmarknadsfonden skall inte endast belastas för kostnaderna för försäkringsersättningar till arbetslösa, utan även bära kostnader för KAS,

för bidrag till permitteringslöneersättning, utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning till de är berättigade till ersättning från försäk-

som

ringen samt utbildningsbidrag till alla i arbetslivsutveckling.

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

3.2.3¶Finansieringsavgifter

Finansieringsavgifterna erläggs av kassamedlemmarna genom medlemsavgifter på sätt tidigare angivits i 3.2.1 I motsats till arbetsmark-

ovan. nadsavgiften är intäkten endast till för att bestrida kostnader för för-

säkringen.

För 1993 beräknas avgifterna uppgå till ca 1,3 miljarder kr.

3.2.4¶Utjämningsavgifter

Olika a-kassor har olika kostnader för sin förvaltning. Bland faktorer som förklarar dessa skillnader märks bl.a. olika storlek, olika relativ arbetslöshet, olika krävande ärendebeslut och olika kostnadseffektivitet.

I syfte att begränsa spridningen i medlemsavgifter mellan olika kassor kan

utjämningsbidrag till förvaltningskostnaderna utgå till en enskild kassa.

Medel som inte behövs för utjämning återbetalas till resp. kassa. Om motsatt förhållande inträffar ett visst år, reduceras utjämningsbidraget så

att utbetalda bidrag inte överstiger influtna avgifter.

I princip fördelas utjämningsbidraget efter två olika grunder:

dels utges bidrag till kassor som för föregående år haft fler ersätt- -

ningsdagar än genomsnittskassan, varvid bidraget tar hänsyn till avvikelsens storlek A-bidraget

dels utges bidrag till kassor med färre än 10.000 medlemmar och som dessutom har administrationskostnader uppgår till mer än 70% av

som

gällande högsta dagpenning B-bidraget.

För 1993 beräknas 23 kassor erhålla bidrag av det första slaget och 8 kassor bidrag av det senare slaget. Ekonomiskt sett svarar A-bidraget för

97% totalt utgivet bidrag på 67 mkr 1993. För 1993 skulle ca av ca

inflytande avgifter ha behöva uppgått till 143 mkr, uppgick i

ca men verkligheten till 67 mkr. Reduktion har därför skett med 53%.

ca ca

Trots denna reduktion 1993 beräknas A-bidraget för 1993 enligt AMS tillföra Byggnadsarbetarnas och Metallindustriarbetarnas kassor drygt 17 mkr resp. knappt 15 mkr.

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

3.2.5¶Arbetsmarknadsfonden

Arbetsmarknadsfonden är i verkligheten ett konto i Riksgäldskontoret. Kontot är räntebärande och f.n. förenat med kredit.

en

Arbetsmarknadsfondens funktion, behållning, behandlas utförligt i

m.m. avsnitten 13.3 och 13.4.

Utvecklingen av fondens saldo from dess start 1988 framgår figur 3:4

av nedan. Fondens samlade underskott inklusive ränta beräknas den 31

per december 1993 uppgå till 43 mdkr. Ingen hänsyn har då tagits till de

ca. mer- och mindrekostnader som uppstår de förslag genomförs

om som

föreslagits av regeringen i kompletteringspropositionen 1992/93: 150 i april

1993.

3.3¶Arbetslöshetsforsäkringen administration

-

3.3.1 A-kassor

Administrationen av arbetslöshetsförsäkringen handhas 42 a-kassor,

av vilka formellt sett är föreningar med de försäkrade medlemmar. Av

som a-kassorna är 38 knutna till de fackliga organisationerna, medan 4 kassor

är inriktade på olika företagargrupper. Den största företagarkassorna,

av Småföretagarnas a-kassa med ca 93.000 medlemmar totalt 124.000

av ca

i samtliga företagarkassor, har friare och självständig ställning

en mer gentemot sin intresseorganisation än de fackligt anknutna kassorna. De senare är inte sällan samlokaliserade med den fackliga organisationen, saknar egna anställda och samutnyttjar olika slag t.ex. telefon-

av resurser, växel. På lokalt plan är det inte ovanligt att fackliga funktionärer utför uppgifter för resp. kassa. Uppbörd av avgifter till a-kassan sker för de

fackligt anslutna samtidigt med avgiftsuppbörden till den fackliga organisa-

tionen.

A-kassorna handhar de uppgifter krävs för fungerande administra-

som en

tion och upprätthåller bl.a. ett register över de försäkrade, bereder och

beslutar i ersättningsärenden, ombesörjer utbetalning, för skatteav-

svarar drag, lämnar inkomstuppgifter och tillhandahåller information till medlemmama.

Samarbete förekommer mellan de olika a-kassorna i två funktioner, ADB-

systern och utbetalning, utöver att de har intresseorganisa-

en gemensam

tion, den s.k. samorganisationen. ADB-systemet är inte gemensamt i

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

meningen att samtliga kassor kan kommunicera med varandra on-line, utan

att de i princip utnyttjar samma datasystem. Registren är dock orienterade

kassavis.

Samtliga utbetalningar av förmåner till försäkrade sker via ett gemensamt

utbetalningssystem, som handhas av Spadab. Systemet bygger på bankgirot,

inte på postgirot, för distribution betalningarna till de arbetslösa.

av

3.3.2¶Samspelet mellan arbetsförmedling och a-kassor

Avsikten är inte att här i detalj redovisa hur nuvarande administration och rutiner fungerar. Avsnittet är endast avsett orientering.

som en

Ett villkor för ersättning är att den arbetslöse är anmäld arbetssökande

som vid arbetsförmedlingen. Normalt skall sådan anmälan ske vid personligt besök.

Arbetsförmedlingen utger s.k. kassakort, på vilka förmedlingen styrker att den arbetslöse är anmäld arbetssökande i föreskriven ordning.

som

Om arbetssökande enligt förmedlingens bedömning frivilligt har lämnat

en ett lämpligt arbete eller avvisar ett lämpligt erbjudet arbete, skall förmedlingen anmäla detta till a-kassan för utredning och beslut.

För rätt till ersättning skall arbetslös sökande också bifoga ett arbets-

en

givarintyg, av vilket bl.a. framgår omfattningen tidigare arbete samt

av

skälet för att anställningen upphört.

En a-kassa har också samspel med andra såsom facklig organisation,

organ försäkringskassa, sociala myndigheter m.fl. alltefter de behov kan

som finnas av att korrekt reglera sökandes rätt till ersättning vid arbetslöshet.

3.3.3¶Tillsyn

AMS är tillsynsorgan för A-kassorna. Uppgiften utförs vid AMS försäkringsenhet. Rollen som tillsynsorgan innebär i detta fall bl.a. att AMS

utfärdar tillämpningsföreskrifter med stöd lag, förordning och För-

av säkringsöverdomstolens domar. Vidare handhar AMS beräkningar bl.a.

av

utjämningsbidrag, ñnansieringsbidrag m.m. AMS sammanställer ekonomisk

information om a-kassorna och konxtantstödet vid arbetslöshet. AMS tillser även att erforderliga medel för utbetalning ersättningar tillförs utbe-

av

talningssystemet.

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

AMS utövar även löpande tillsyn och granskar därvid bl.a. ett betydande antal beslut i a-kassorna varje år. I de fall besluten enligt AMS är felaktiga

och detta föranlett felaktigt bidrag från arbetsmarknadsfonden, återkrävs

bidraget av resp. a-kassa, oberoende av kassans möjlighet att i sin tur kunna återfå felaktigt utbetalt belopp.

AMSs försäkringsenhet fyller således såsom tillsynsorgan aktiv roll i

en den samlade administrationen.

AMS är inte endast tillsynsorgan, utan har även att besluta i över-

klagandeärenden rörande försäkringsersättning i första instans. Handläg-

gningen av besvärsärenden sker vid samma enhet handhar tillsynen.

som

3.3.4¶Överklagandeordning

Beslut av a-kassa överklagas hos AMS. Beslut får dock inte överklagas innan kassan har omprövat sitt beslut.

Talan mot AMS beslut i ärende rörande medlems rätt till ersättning eller

medlemsskap förs hos Försäkringsöverdomstolen.

3.4 Det kontanta arbetsmarknadsstödet utformning

-

3.4.1 Lagreglering och principiell konstruktion

I denna avdelning kortare beskrivning det kontanta arbets-

ges en av

marknadsstödet KAS. En utförlig presentation återfinns i bilagedelen.

mer

KAS regleras i lagen 1973:371 kontant arbetsmarknadsstöd och

om förordningen 1976:1067 om kontant arbetsmarknadsstöd. AMS har rätt

att meddela föreskrifter för tillämpningen lagen. Även Riksförsäkrings-

av verket har rätt att meddela föreskrifter. KAS handhas AMS och

av länsarbetsnämndema medan utbetalning stödet sköts Riksför-

av av

säkringsverket och försäkringskassoma.

KAS utges vid arbetslöshet till den inte är försäkrad enligt lagen

som om

arbetslöshetsförsäkring, den som ännu inte uppfyller medlemskapskravet

för att få arbetslöshetsersättning och till den utförsäkrats från rätt till

som

arbetslöshetsersättning efter 60 års ålder.

KAS tillkommer den som är arbetslös, har fyllt 20 inte 65 år och är

men arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete för arbetsgivarens

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Dessutom gäller att den sökande skall beredd att anta

vara

erbjudet lämpligt arbete, vara anmäld som arbetssökande vid den offentliga

arbetsförmedlingen och inte kunna erhålla lämpligt arbete. Särregler gäller för studerande och företagare.

3.4.2 Allmänna villkor och arbetsvillkor

De allmänna villkoren är utformade villkoren i lagen arbetslöshets-

som om försäkring, se avsnitt 3.1.3. Arbetsvillkoret för rätt till KAS är att den sökande skall ha förvärvsarbetat under minst fem månader under ramtid

en

på tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. Hänsyn tas endast till månad under vilken förvärvsarbete har utförts minst 75 timmar.

3.4.3 Med arbete jämställd tid

De aktiviteter jämställs med arbetad tid vid beräkningen arbets-

som av

villkoret är desamma som enligt lagen arbetslöshetsförsäkring,

om se avsnitt 3.1.5. För KAS är dessutom tid under vilken sökanden har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande, att jämställa med arbetad tid.

3.4.4¶Överhoppningsbar tid

Reglerna om överhoppningsbar tid är desamma för KAS för arbets-

som löshetsförsäkringen, se avsnitt 3.1.6. Den tid inte räknas i ramtiden

som får vad gäller KAS dock inte överstiga två år. Detta innebär att längre tid tillbaka än tre år från första arbetslösa dagen inte kan påverka rätten till KAS.

3.4.5¶Utbildningsvillkor

Den som inte uppfyller arbetsvillkoret för rätt till KAS kan i stället

kvalificera sig genom att fullgöra ett utbildningsvillkor. Förutsättningarna

är följande.

Den som i minst 90 kalenderdagar under ramtid tio månader i

en av anslutning till att han eller hon har avslutat utbildning på heltid

- som omfattar minst ett läsår och berättigar till studiesocialt stöd stått till

som arbetsmarknadens förfogande arbetssökande den offentliga

som genom

arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat, är berättigad till KAS utan att ha

uppfyllt arbetsvillkoret. Vid bestämmande ramtiden räknas inte tid då

av

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

sökanden har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande på

grund av sjukdom, vämpliktstjänstgöring, havandeskap eller vård eget

av barn eller adoptivbarn inte har fyllt två år.

som

Alla slag heltidsutbildning över grundskolenivå omfattat minst ett

av som läsår och som berättigat till studiesocialt stöd kan grunda rätt till KAS.

3.4.6¶Kompensationsgrad

KAS utgår i form av ett för dag beräknat belopp, fastställt med

samma

metod som högsta och lägsta dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen. KAS-

beloppet är detsamma som lägsta dagpenningen, fr.o.m den 4 januari 1993

210 kr. Enligt beslut riksdagen skall KAS sänkas till 198 kr from. den

av 5 juli 1993. KAS utgår med belopp till alla oavsett tidigare

samma inkomst. Reducering beloppet sker vid Sammanträffande med vissa

av

pensioner. KAS utgår under längst 150 dagar ersättningsperiod. För äldre

stödtagare gäller längre stödperioder.

3.4.7¶Beräkningsregler

För beräkning av ersättning skall sökandens normalarbetstid fastställas. Normalarbetstiden fastställs i hela timmar. Som normalarbetstid gäller den tid vederbörande har varit anställd att arbeta vecka under de senaste tre

per i arbetsvillkoret tillgodoräkningsbara månaderna. Vid varierande arbetstid finns speciella tillämpningsföreskrifter. Normalarbetstiden skall alltid fastställas till minst 17 och mest 40 timmar vecka.

per

På grundval av den beräknade normalarbetstiden och den sökandes arbetsutbud framräknas arbetslösheten ett antal stödbelopp vecka.

som per

För beräkningen används omräkningstabell fastställd regeringen.

en av

3.4.8¶Övrigt

Vad gäller regler om avstängning och återbetalning, företagarnas ställning

och samspelet med andra system hänvisas till motsvarande avsnitt vad

gäller arbetslöshetsförsäkringen, nämligen 3.1.10 3.1.12. Reglerna är

nämligen likartade i de båda systemen.

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

3.5 Det kontanta arbetsmarknadsstödet finansiering

-

3.5.1¶Arbetsmarknadsavgifter

KAS finansieras medel från den s.k. arbetsmarknadsfonden. Fonden

av

tillförs för bl.a. finansiering KAS arbetsmarknadsavgift, är

av en som en

del av de lagstadgade arbetsgivaravgiftema. Denna finansiering inte

avser förvaltningskostnader, utan dessa bärs av AMV RFV och

resp. av

försäkringskassorna genom särskilda anslag.

Arbetsmarknadsavgiften uppgår f.n. till 2,12% underlaget för lagstadg-

av ade avgifter. Utbetalda ersättningar uppgick 1992 till 1.419 mkr.

3.5.2¶Arbetsmarknadsfonden

Arbetsmarknadsfondens funktion och ställning behandlas i avsnitt 13.3 och 13.4.

3.6 Det kontanta arbetsmarknadsstödet administration

-

3.6.1 Arbetsmarknadsverket och försäkringskassorna

Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd skall formellt inges till den

länsarbetsnämnd, som enligt regeringens förordnande handhar försäkringen

för ett visst geografiskt område. Fyra länsarbetsnämnder handlägger ärenden om KAS, var och för sin s.k. KAS-region. Dessa länsarbets-

en nämnder är de i Gävleborgs, Älvsborgs, Gotlands och Blekinge län.

Utbetalningen av kontant arbetsmarknadsstöd handhas av den allmänna försäkringskassan i vilken sökanden är inskriven.

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

3.7¶Permitteringslönesystemet utformning, finansiering od:

-

administration

3.7.1 Lagreglering och principiell konstruktion

Permittering innebär att en arbetsgivare på grund av tillfällig arbetsbrist,

driftsstöming eller annan sådan omständighet inte tillhandahåller arbetstagaren något arbete och befriar denne från skyldigheten att närvara på

arbetsplatsen.

På många avtalsområden inom SAF/LO-området finns sedan länge rätten för arbetsgivaren att permittera arbetare för längre eller kortare tid. Överenskommelse därom behöver inte ha träffats med motparten dessförin-

nan. Arbetsgivaren anses alltså ha en ensidig rätt att permittera. Några

regler om rätten att permittera finns inte i lagstiftningen. Enligt praxis

skall, för att arbetsgivaren skall ha rätt att permittera, löneformen vara sådan att lönen sätts i relation till den faktiskt arbetade tiden eller till omfattningen av det arbete som faktiskt har utförts timlön eller ackordslön. Vidare krävs att kollektivavtalet eller det faktiska anställningsavtalet har slutits under förutsättningen att arbetaren inte kan påräkna arbete i större

utsträckning än arbetsgivaren anser sig kunna tillhandahålla. På grund härav saknas permitteringsrätt på tjänstemannaområdena.

För att stärka arbetstagarens skydd i samband med permittering genom-

fördes en reform av den arbetsrättsliga lagstiftningen den 1 januari 1985.

Genom reformen har ett lagstadgat löneskydd vid permittering införts. Enligt 21 § lagen 1982:80 om anställningsskydd har en arbetstagare som

permitteras rätt till samma lön som om arbetstagaren hade fått behålla sina

arbetsuppgifter. Detta gäller dock inte om permitteringen är en följd av att

arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inte är sammanhängande till sin natur.

Före reformen fanns på vissa områden avtal om permitteringslön. I övrigt var den permitterade att anse som arbetslös och kunde erhålla arbets-

löshetsersättning.

Genom avtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får enligt 2 § samma lag avvikelser göras från 21 SAF och LO har träffat en överenskommelse att rekommendera sina förbund att

om avtala permittering och permitteringslön. Även på andra avtalsområden

om

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

finns överenskommelser och

om permittering permitteringslön. På

SAF/PTK-området och övriga tjänstemannaområden saknas

avtal om

permitteringsrätt.

Arbetsgivaren har möjlighet att erhålla visst bidrag till den utbetalda

permitteringslönen, dels från staten i form permitteringslöneersättning

av PLE, dels från SAF och LO bildad Stiftelsen för

en av stiftelse,

kompletterande permitteringslöneersättning. Detta bidrag kallas PLE K. Den statliga permitteringslöneersättningen i regleras förordningen 1984:1011 om permitteringslöneersättning.

3.7.2¶Utformning

Arbetstagaren är under permitteringstiden inte skyldig att närvara på

arbetsplatsen. Arbetstagaren är emellertid fortsatt anställd och är inte att betrakta arbetslös när han blir permitterad. Han skall i som återgå arbete inom skälig tid efter det att den omständighet föranledde

som permittering-

en har upphört. Han kan inte erhålla under

arbetslöshetsersättning

permitteringstiden. Företagaren själv och hans maka är inte med i systemet.

Permittering kan ske för sammanhängande tid, enstaka dagar eller del en

av dagar. Permitteringen kan vara fortlöpande eller återkomma i perioder,

dvs. intermittent. En form intermittent är korttids-

vara av permittering

vecka. Permittering får bara ske det finns skäl för

om objektivt godtagbara åtgärden. Orsaken till permitteringen skall Den vara av tillfällig art. vanligaste orsaken är arbetsbrist på grund dålig orderingång.

av

Arbetsgivaren är i allmänhet skyldig att ta förhandlingar med den

upp

fackliga organisationen före beslut permittering 29 § lagen

om om anställningsskydd jämfört med 11 § lagen medbestämmande i arbetsom

livet.

Arbetsgivaren är skyldig att under permitteringen betala

permitteringslön

som vanligen är fastställd kollektivavtal. En arbetsgivare inte genom som är bunden av kollektivavtal skall betala det enskilda

permitteringslön enligt

anställningsavtalet. Om denna permitteringslön inte är jämförbar med

permitteringslönen enligt kollektivavtal för verksamhetsområdet, kan arbets-

givaren inte få bidrag.

En förutsättning för att arbetsgivaren skall kunna få för utbetalade

bidrag

permitteringslöner är att han är ansluten till permitteringslöneersättnings

systemet. Detta kan ske på följande sätt. De förbundsavtal berörda av arbetsgivarna är skyldiga att betala avgift till SAF och LO bildad en av

5 13-0555 125

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

stiftelse, Stiftelsen för kompletterande permitteringslöneersättning, och är

därmed anslutna till ersättningssystemet. Andra avtal än mellan förbunden inom SAF och LO kan godkännas grund för anslutning till systemet

som och inbetalning till stiftelsen. Därigenom ansluts automatiskt de arbetsgiv-

är bundna sådana avtal. Arbetsgivare som inte är bundna av are som av

kollektivavtal kan begära anslutning. En förutsättning för anslutning på

detta sätt är att arbetsgivaren har tecknat försäkringsavtal avseende AMFförsäkringarna AGB, AGS, STP, TFA och TGL.

Permitteringslöneersättningen lämnas under högst 30 dagar per år med

vissa karensdagar. Ersättning lämnas inte för permitteringsdagarna nr l-3,

11-12 och 21-22 under ett kalenderår för varje arbetstagare hos samma

arbetsgivare. Vid väderpermittering inom byggnadsbranschen gäller

särskilda regler med färre karensdagar och längre ersättningsperiod, dvs.

45 dagar.

PLE uppgår till 375 kr för varje permitteringsdag som berättigar till PLE.

Ersättningen minskas då ordinarie arbetstid är kortare än heltid. Vid

väderpermittering inom byggnadsbranschen är PLE 290 kr.

PLE K bestäms i procent på den ersättningsberättigande permitteringslönen.

PLE fr.o.m. den 1 juli 1992 fastställd till 35%. Vid väderpermit-

K var tering inom byggnadsbranschen PLE K fastställd till 80% det för

var av

PLE K gällande procenttalet.

3.7.3¶Finansiering

Permitteringslöneersättningssystemet finansieras genom att arbetsgivaren betalar avgifter, dels till staten i form av arbetsmarknadsavgift enligt lagen

socialavgifter, dels till Stiftelsen för kompletterande permitterings-

om

löneersättning.

PLE finansieras via Arbetsmarknadsfonden på sätt som arbets-

samma

löshetsförsäkringen, KAS samt utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och rehabilitering för dem uppfyller arbets- och

yrkesinriktad som

medlemsvillkoren i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Finansieringen av

Arbetsmarknadsfonden beskrivs i avsnitt 3.2.5. Till stiftelsen betalas

avgifterna tillsammans med avgifterna för AMF-försäkringarna. Avgifterna

för PLE K är 0,05% den lönesumma som utgör underlag för beräkning

av

företagets premie för TFA för arbetare. Inom byggnadsindustrin räknas av premien på grundval avtalad schablonlön.

av en

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

3.7.4 Administration

Permitteringslöneersättningarna administreras ett särskilt bolag, Institutet av

för utbetalning permitteringslöneersättning IUP. Detta i sin

av är tur

administrativt knutet till Arbetsmarknadens AFA.

Försäkringsaktiebolag

IUP har rätt att besluta i frågor statsbidrag till

om permitteringslön genom

lagen 1984:1009 om beslutanderätt för bolag eller juridisk

annan person

med uppgift att lämna permitteringslöneersättning. Bolaget prövar rätten till

och betalar ut PLE och PLE K på ansökan arbetsgivaren. Om

av ersättning vägras, kan beslutet överklagas arbetsgivaren till AMS. av Hanteringen av det statliga bidraget är form varför

en av myndighetsutövning, reglerna i

förvaltningslagen om tiden och formen för överklagandets 23

tillämpas

- 25 §§ förvaltningslagen. AMS beslut får inte

överklagas annat än om

avslagsbeslutet beror på en tillämpning konfliktdirektiven. Överklagande av får då ske till Arbetsdomstolen. Om arbetsgivaren tillhör en arbetsgivarorganisation är det denna som för talan i Arbetsdomstolen.

3.8¶Trygghetssystem inom olika arbetsmarknadsektorer

3.8.1 Olika former trygghetssystem av

Vid sidan de statliga eller statsunderstödda vid

av ersättningsformema

arbetslöshet finns förmåner till följd trygghetsavtal mellan arbetsmarknaav dens parter. Dessa avtalsförmåner utgår komplement i olika avseenden som till arbetslöshetsersättningen och KAS. Förmånerna reducerar inte den

ersättning som den enskilde erhåller från arbetslöshetsförsäkringen eller

KAS.

Trygghetsavtalen innebär framför allt att rådgivning och hjälp skall till ges den arbetslöse för att finna sysselsättning. Det kan också röra en ny sig om ekonomiskt stöd vid utbildning, vid start Om av eget företag etc. nytt

arbete inte erhålls, kan trygghetsavtalen kompensation för inkomstförlust

ge

utöver vad som lämnas från arbetslöshetsförsäkringen.

3.8.2¶Trygghetssystem SAF/LO

På SAF/LO-omtrådet har tecknats avtal rad arbetsmarknadsförsäkom en ringar AMF. Bland dessa finns försäkring AGB.

om avgångsbidrag Försäkringsgivare är Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag AFA.

Anställd som förlorar sin anställning kan erhålla AGB-förmåner

antingen

om han sagts upp från sin anställning på grund sådan driftsmässig

av

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

förändring i företaget som medför varaktig personalreduktion företags-

fallet eller är anställd inom sådan bransch där arbetstagaren regelmässigt anställs för visst aktuellt tidsbegränsat arbete vanligtvis byggnads-,

anläggnings-, måleri- och sjöfartsbranscherna och inom de sex senaste

månaderna inte kunnat beredas fortsatt arbete inom sådan bransch

branschfallet. Till dessa grupper kan utgå A- och B-belopp.

A-belopp utgår den anställde har uppnått 40 års ålder och har

om tillgodoräknats tre hela AGB-år under de senaste fem åren innan arbetslösheten inträffade. Alternativt kan A-belopp utges om den anställde fullgjort minst sju hela AGB-år året före det år arbetslösheten inträffade, vilket innebär att A-belopp kan utgå till fyllt minst 35 år.

en person som AGB-år är på visst sätt beräknad arbetad tid hos samma arbetsgivare eller samma bransch.

A-belopp är ett engångsbelopp och lämnas med 5.700 kr samt med 300 kr för varje levnadsår utöver 40 år t.o.m. 54 år samt med 400 kr för varje levnadsår fr.o.m. 55 år t.o.m. 62 år.

B-belopp utgår den anställde har uppnått 40 års ålder, har tillgodorä-

om knats tre hela AGB-år under senaste fem åren, har blivit arbetslös i samband med friställningen eller inom fem år från denna och står till arbetsmarknadens förfogande genom att anmäla sig till arbetsförmedlingen.

B-belopp kan också utgå till den genomgår utbildning vilken kan antas

som leda till nytt arbete.

B-belopp utges med 3.000 kr tredje månad, dock med sammanlagt

var högst 27.000 kr. För den fyllt 60 år kan ytterligare belopp utges med

som

sammanlagt högst 12.000 kr.

SAF och LO har också bildat Stiftelsen Trygghetsfonden SAF-LO TSL med uppgift att främja bl.a. tryggheten för arbetare som löper risk att bli

uppsagda eller blivit uppsagda på grund av bl.a. driftsinskränkning,

företagsnedläggelse eller rationalisering av ett företags verksamhet. Bidrag kan för t.ex. utbildning för arbetsuppgifter eller praktik. Kontant-

ges nya stöd till arbetslösa eller förtidspensionärer ges inte från denna stiftelse, utan inriktningen är att främja aktiverande och konstruktiva åtgärder.

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

3.8.3¶Trygghetssystem SAF/PTK

På tjänstemannasidan finns avtal avgångsersättningar AGE

om som handhas av Trygghetsrådet SAF-PTK. Rådets verksamhet bygger på ett trygghetsavtal mellan parterna från år 1973, vilket bl.a. innebar att en trygghetsfond bildades. De grundläggande villkoren är avtalsbundna men

i övrigt kan Trygghetsrådet ett individuellt stöd. Åtgärder i

ge anpassat form råd, vägledning, stöd till att kan med av starta eget etc. ges parallellt AGE.

De formella kraven för AGE är att den anställde är uppsagd

på grund av

arbetsbrist från ett företag är anslutet till Trygghetsrådet, har varit som anställd de senaste fem åren utan avbrott i företag eller koncern och samma har fyllt 40 år senast den dag då anställningen upphör. Om den anställde inte har fem års anställning kan även tid hos tidigare arbetsgivare räknas

om vissa villkor är uppfyllda. Reglerna gäller inte för tjänstemän i

befattningsskikt högre än 2 i den för parterna befattnings-

gemensamma nomenklaturen.

AGE betalas ut i delbelopp, s.k. rater, och i normalfallet kommer

beloppet

att, tillsammans med ersättning från a-kassan, ligga på 75% tidigare ca. av lön under i stort sett samma tid ersättning från a-kassa utgår. Den som som i sitt tidigare arbete låg under taket för får

a-kasseersättningen en merkompensation jämfört med den som låg över taket. Målsättningen är att

kompensera med 75% tidigare lön. För varje sjumånadersperiod

av utbetalas dock alltid ett minimibelopp 1.600 kr. om

Utbetalningarna sker på följande sätt. Vid längre arbetslöshet utbetalas rat ett belopp motsvarande en halv månadslön, i samband med avgången. Rat 1 utgår oavsett den friställde fått ett nytt arbete. Efter halva om akasseperioden om 300 dagar utbetalas rat ett mindre belopp än rat om vederbörande fortfarande är arbetslös och är anmäld arbetssökande som på

arbetsförmedlingen. Den som är berättigad till kassaersättning under 450

dagar erhåller ytterligare rat. Om a-kasseperiod utgår, kan också

en en ny

AGE utgå för ytterligare sjumånadersperiod, dvs. vid ersättnings-

en en period om 300 dagar för halva tiden.

Trygghetrådet utger också bl.a. löneutfyllnad vid I ny anställning.

Trygghetsavtalet finns även bestämmelser förlängd uppsägningstid för om äldre tjänstemän samt möjlighet att vid övertalighet överenskomma s.k. om avtalsturlista.

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

3.8.4¶Trygghetssystem, statliga området

På statliga avtalsområdet bildades den 1 april 1990 Trygghetsstiftelsen när trygghetsavtalet mellan SAV, SACO-S, SF och TCO-S trädde i kraft. Stiftelsens uppdrag är att förhindra arbetslöshet för statsanställda vid arbetsbrist och omlokaliseringar. Detta sker genom förebyggande insatser för fortsatt anställning, stöd till nytt jobb och insatser vid arbetslöshet.

Trygghetsavtalet ger

förlängd uppsägningstid; uppsägningstiden enligt lagen om anställnings-

skydd eller kollektivavtal fördubblas,

ledighet med lön under uppsägningstiden för utbildning eller andra

insatser,

individuella åtgärder som utbildning, hjälp att starta eget, inskolningslön

-

vid övergång till annan anställning, medflyttandehjälp m.m.,

inkomsttrygghetstillägg till den som får nytt jobb med lägre lön och

efterskydd i fem år till den som fått ny anställning och blir arbetslös igen,

avgångsersättning till den som inte får nytt jobb med, tillsammans med a-kasseersättningen, 85% månadsinkomsten under a-kassetiden. Ersätt-

av ningen kan förlängas maximalt fem år efter avgången om särskilda

omständigheter föreligger. Den entledigats och då fyllt 60 år och

som väljer att inte söka nytt arbete har rätt till pensionsersättning. Även särskild pensionsersättning kan utgå efter a-kassetiden för den som fyllt 55 år.

3.8.5 Trygghetssystem, kommunala området

På den kommunala sidan har ingåtts ett centralt avtal om avgångsförmâner,

AGF-KL. Parterna är på arbetsgivarsidan Landstingsförbundet, Svenska

kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

samt på arbetstagarsidan Kommunaltjänstemannakartellen, Svenska

kommunalarbetareförbundet och SACO/SR-K. Mellan kommunerna och huvudorganisationer lokalt har därefter träffats överenskommelser i anslutning till det centrala avtalet. Vissa kommuner har också träffat

särskilda avtal inför personalinskränkningar av större omfattning.

AGF-KL innehåller bestämmelser om engångsersättning och om periodisk avgångsersättning till arbetstagare eller till vissa efterlevande. Bestämmel-

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

serna tillämpas för arbetstagare är tillsvidareanställd och för vilken som

gäller det lokala kollektivavtalet pensioner PA-KL.

om Arbetstagaren

skall ha haft anställning i vilken PA-KL under

gällt sammanlagt minst 36

kalendermånader. Han skall dessutom ha 25 år och inte

fyllt uppnått åldern för avgångsskyldighet. Uppsägningen skall ha skett till

följd av sådan

omorganisation, omlokalisering, varaktig inskränkning eller nedläggning

av verksamhet beslutats arbetsgivaren och arbetslöshet skall som av ha

inträffat till följd uppsägningen. Arbetstagaren skall stå till

av arbetsmarknadens förfogande anmälan hos och fortlöpande kontakt med genom

den offentliga arbetsförmedlingen.

Engångsersättningen utgör för varje helt anställningsår räknat

- - en

tredjedel av arbetstagarens normala månadsinkomst.

Engångsersättningen

kan uppgå till högst ett belopp normala som motsvarar sex månadsinkomster.

Arbetstagare, som tidigare har blivit arbetslös inte blivit till

men berättigad

avgångsförmåner på grund av att han fått anställning hos arbets-

annan givare, har under vissa förutsättningar rätt till efterskydd då arbetslöshet ny inträffar.

Periodisk avgångsersättning i form den

av egenersättning motsvarar

ålderspension, som skulle ha utgetts enligt PA-KL, vid

om arbetstagaren

utgången av den månad, varunder anställningen upphört, hade uppnått den pensionsålder eller övre gränsen för den pensioneringsperiod gällde för

som

arbetstagarens anställning hos arbetsgivaren. Egenersättningen minskas med

tio procent intill den tidpunkt då skulle ha inträtt

avgångsskyldighet enligt

avtal. Minskning skall dock inte ske arbetstagaren har dels 60

om högst

kalendermånader kvar till tidpunkten för

avgångsskyldighet, dels en

sammanlagd anställningstid hos arbetsgivaren minst 240 hela kalender-

av månader.

3.8.6¶Övriga trygghetssystem

Arbetsgivaralliansen tidigare Statsföretagens Förhandlingsorganisation och

PTK har slutit trygghetsavtal handhas Trygghetsrådet TRS. Avtalet som av omfattar alla tjänstemän och arbetsledare i 2-8

befattningsskiktet enligt organisationernas gemensamma befattningsnomenklatur, om företaget

omfattas av Trygghetsavtalet. Dessutom fordras veckoarbetstiden inte att

understiger 16 timmar i genomsnitt. Vissa tjänstemän i högre

befattningar

vid större företag samt VD är således

undantagna.

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet,

En tjänsteman sagts på grund arbetsbrist kan under vissa

som upp av

förutsättningar få AGE. Kraven är att tjänstemännen fyllt 40 år och har en

anställningstid på minst fem år i företaget eller koncernen. Regler om efterskydd finns. AGE innebär att tjänstemannen tillsammans med vad som utgår från a-kassan kompenseras för 90% av tidigare lön under hela a-

kasseperioden. Första ersättningsbeloppet, motsvarar en månadslön,

som betalas efter månads arbetslöshet och beräknas täcka de första sju

en månadernas arbetslöshet. Efter tre månader betalas ut vad som behövs ytterligare för att uppnå 90% tidigare lön. Efter sju månaders arbets-

av löshet betalas belopp för kommande sju månader. För äldre, som har rätt

till arbetslöshetsersättning i 450 dagar, betalas därefter ett belopp för

ytterligare sju månader.

Om arbete erhålls behöver inte utbetalade belopp återbetalas. I praktiken innebär AGE i detta avtal att flertalet arbetslösa tjänstemän blir kompenserade med mer än 100% av tidigare inkomst.

Trygghetsavtalet mellan Arbetsgivaralliansen och PTK innehåller även

möjlighet till förlängd uppsägningstid, avtalspension för äldre tjänstemän,

premieinbetalningar till ITP-systemet m.m.

På övriga avtalsområden är det vanligen så att parterna har anslutit sig till

något de angivna trygghetsavtalen. Detta gäller exempelvis

av ovan

Handelns arbetsgivarorganisation och Tidningarnas Arbetsgivareförening,

tillsammans med arbetstagarorganisationerna har anslutit sig till

som avtatalen mellan SAF/LO och SAF/PTK.

3.8.7 Slutsatser

Det finns 15 Trygghetsavtal och dessa har träffats på central nivå. Dessa

ca täcker alla omfattas kollektivavtal. Det är främst VD:n och vissa

som av högre chefstjänstemän inte omfattas av kollektivavtal. För övriga finns

som inte, formellt sett, någon övre lönegräns för rätt till trygghetsersättningar. Av de omfattas avtalen får ca. 40% ersättning vid arbetslöshet.

som av Resten faller utanför på grund att de inte uppfyller kvalifikationskraven

av

ålder eller arbetad tid. Avgångsersättningar ges främst till dem över som 40 år.

Ersättningarna utges antingen försäkringar, t.ex. AGB, eller som för-

som säkringsliknande ersättningar från stiftelser. De förra lämnas mer automatiskt då ett försäkringsfall inträffar medan de senare lämnas efter en

individuell prövning och ofta tillsammans med andra stödinsatser, mer

Nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet

speciellt för tjänstemän. AGE har således en mer aktiverande karaktär än AGB. Det finns dock riktlinjer för när AGE-ersättning skall utges och stiftelsens praxis förutsätts alltså vara likformig.

Avgifterna till trygghetssystemen andel av lönesumman och törs

tas som en till en fond. För SAF/LO-området är målsättningen att 0,15% skall tas ut. År 1993 är 0,05%. För SAF/PTK-området är bestämt ett grundut-

uttaget

tag 0,35%; år 1993 är uttaget 1,07. Arbetsgivaralliansen har samma

om uttag SAF/PTK. Vid dagens höga arbetslöshetsläge minskas fond-

som

kapitalet och övervägs höjningar av avgiftsuttaget. Ersättningsnivåema har

också sänkts i vissa system.

Genom avgångsersättningarna synes de anställda på den statliga sidan vara

högst kompenserade, särskilt de inom Arbetsgivaralliansens område. Det

kan inträffa att vissa arbetslösa blir överkompenserade för inkomstförlusten. Därtill kommer att beloppen inte är âterbetalningspliktiga om nytt arbete erhålls.

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

4. Arbetslöshetslöshet och från

vägar

arbetslöshet

4.1 Vad är arbetslöshet

Den som saknar arbete är inte alltid arbetslös enligt de vedertagna definitioner av arbetslöshetsbegreppet som bl.a. SCB använder. Dels finns det

självklart stora befolkningsgrupper som barn, ungdomar och äldre, vilka inte tillhör de yrkesverksamma åldersgrupperna 16 64 år och/eller

studerar och därför inte heller kan betecknas arbetslösa även de

som om saknar arbete. Dels förutsätter arbetslöshetsbegreppet kan och vill

att man arbeta. För att bli registrerad arbetslös förutsätts dessutom att ak-

som man tivt söker arbete. Utgångspunkten kan alltså beskrivas att det är fråga

som om någon form av ofrivillig avsaknad av arbete.

SCB:s arbetskraftsundersökningar AKU bygger på uppdelning

en av

befolkningen i olika kategorier beroende på sysselsättningssituation.

Figur 4:1 Indelning av befolkningen enligt SCB:s arbetskraftsundersökning AKU, kvartal 1 1993; KällazsCB

Befolkningen 16 64 år

-

5.456.000 I arbetskraften / arbetskraften

l

4.296.000 1.160.000

/ e

. Sysselsatta Arbetslösa Velat velat

arbeta arbeta 3.983.000 313.000 185.000 975.000

arbete Tillfälligt frân- Kunde arbeta Förhindrad

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

Kravet för att tillhöra arbetskraften är i stort att har arbete, eller man att man är arbetslös och aktivt söker arbete. De arbetslösa utgör alltså del en av arbetskraften. De kan och vill arbeta, inte finner det grupper som men meningsfullt att söka arbete, anses inte tillhöra arbetskraften.

Enligt SCB:s definitioner jämställs i arbetsmarknadsutbildning

personer med studerande i övrigt och hänförs till "ej i arbetskraften". Det gruppen

innebär också att andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, jämställs

som

med arbetsmarknadsutbildningen, främst arbetslivsutveckling och ungdoms-

praktikplatser, definieras som studier och att i dessa åtgärder inte personer räknas till arbetskraften.

4.2 Olika former arbetslöshet av

Arbetslösheten kan beskrivas obalans i förhållandet mellan som en efterfrågan och utbud av arbetskraft. Arbetslöshet uppstår dock inte bara som en rent kvantitativ funktion i det fall utbudet, dvs. antalet

arbetssökande, överstiger efterfrågan, dvs. antalet lediga jobb. Det finns olika alternativa beskrivningar arbetslöshetsbegreppet beroende på

av om

man lägger tyngdpunkten vid stabiliseringspolitiska eller andra aspekter på

arbetslösheten som företeelse.

En vanlig metod att klassificera arbetslöshet är indelningen i de tre

kategorierna friktions-, konjunktur- och strukturarbetslöshet beroende på

vilka faktorer som ligger bakom den uppkomna situationen. En form av friktionsarbetslöshet uppstår därför att det alltid tar viss tid att hitta rätt mellan arbetssökande och lediga platser. En sådan typ arbetslöshet kan av alltså uppstå även i en situation med lediga platser och arbetssökande med

rätt kompetens för dessa platser. Arbetsförmedlingens platsförmedlings-

funktion har här viktig uppgift i att matcha arbetssökanden och lediga en

platser och därigenom nedbringa arbetslöshetstiderna.

Konjunkturarbetslöshet uppkommer när antalet arbetssökande är fler än

antalet lediga platser. I detta fall räcker alltså efterfrågan inte till oavsett att arbetssökande har rätt kompetens för jobben eller inte. Trots benämningen kan denna arbetslöshet såväl kort- långsiktig. typ av vara som Inom arbetsmarknadspolitiken kan denna typ arbetslöshet angripas av

framför allt med efterfrågepåverkande åtgärder beredskapsarbeten,

som

rekryteringsstöd, ungdomspraktik m. m. Strukturarbetslöshet uppstår därför

att de arbetssökande och de lediga platserna inte ihop. Det kan t.ex. passar vara fråga om att de arbetssökande inte har den kompetens krävs eller som att de lediga platserna finns i andra delar landet än de arbetssökande. av Inom arbetsmarknadspolitiken kan denna typ arbetslöshet mötas med av

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

såväl matchningsåtgärder som utbudspåverkande åtgärder. Med det senare avses t.ex. arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering.

De tre nämnda typerna arbetslöshet uppträder ofta samtidigt. Inte

ovan av minst de senaste årens stigande arbetslöshet visar tydligt på detta förhållande, också kräver att arbetsmarknadspolitiken innehåller såväl

som

efterfråge- som utbudspåverkande åtgärder.

Den enskilde arbetssökande kan arbetslös på hel- eller deltid.

vara Deltidsarbetslös är den som inte arbetar full arbetstid, men som skulle vilja arbeta ytterligare timmar det hade funnits arbete. De deltidsarbetslösa

om ingår inte i de generella arbetslöshetstal redovisas. Såväl i AKU:s som

som i AMS statistik redovisas de deltidsarbetslösa särskilt.

4.3¶Arbetslöshetens utveckling och sammansättning

Vid internationella jämförelser arbetslöshetstal måste även beaktas det

av

totala arbetskraftsdeltagandet bland resp. lands befolkning. Sverige har

under lång rad år internationellt sett haft mycket låga arbetslöshetsnivåer

en

samtidigt som arbetskraftsdeltagandet legat mycket högt. Det senare gäller

särskilt de svenska kvinnorna vars relativa arbetskraftsdeltagande ökat från strax över 50% vid mitten 1960-talet till över 80% vid början 1990-

av av talet. Det är i stort sett endast de övriga nordiska länderna som kommer i närheten sådana höga arbetskraftstal för kvinnorna. Trots det höga

av antalet förtidspensionärer har Sverige internationellt sett också ett relativt

högt arbetskraftsdeltagande i de äldre åldersgrupperna mellan 55 64 år.

-

En jämförelse utvecklingen i olika länder visar att den svenska

av arbetslösheten ökat relativt kraftigt mellan åren 1991 och 1992. Från att ha haft extremt låg arbetslöshet ligger Sverige nu i nivå med eller t.o.m.

en högre än flera de länder i Europa sedan lång tid visat på höga

av som arbetslöshetsnivåer. Finland har den absolut kraftigaste ökningen av arbetslösheten mellan 1991 och 1992. EG-länderna ligger nu i genomsnitt på en arbetslöshet omkring 10%. Mycket höga ungdomsarbetslöshetstal och stora

långtidsarbetslösa är kännetecknande för länder med höga grupper arbetslöshetsnivåer, omkring 10% och däröver.

Den svenska arbetslösheten har i stort sett under hela efterkrigstiden fram till 1990 legat på nivå omkring 2% arbetskraften. Bara vid några

en av enstaka tillfällen under dessa år nådde arbetslösheten strax över 3 %. Under 1980-talet sjönk arbetslösheten successivt fr.o.m. 1983 för att i början av 1990 på rekordlåg nivå drygt 1%. Under 1990 skedde

vara nere en om

sedan markant försämring i arbetsmarknadsläget. Arbetslösheten har

en

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

därefter ökat kontinuerligt för i början 1993 att av nå för svenska förhållanden unika arbetslöshetsnivåer över 7%.

Under inledningen 1993 har såväl antalet av öppet arbetslösa som antalet

personer i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder fortsatt

att öka. I april 1993 uppgick arbetslösheten AMS statistik enligt till 329.000 eller personer 7,7% arbetskraften. Antalet i olika

av personer konjunkturberoende

arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick då till 198.000 eller 4,6%

av arbetskraften. Bland åtgärderna dominerar

nu ungdomspraktiken, vilken i

april omfattade 70.000 ungdomar. Det är

senare en ökning med drygt

50.000 jämfört med situationen i personer april 1992. Antalet i arbetsmarknadsutbildning uppgick i april till 69.000 Antalet i bepersoner. redskapsarbeten låg i stort kvar på oförändrad nivå 16.000 en om personer. Den nya formen arbetslivsutveckling omfattade 31.000 ca personer i april 1993. Framför allt ungdomspraktiken och formen

arbetslivsutveckling har

den senaste tiden kunnat begränsa ökningen den av öppna arbetslösheten.

Idag har männen högre arbetslöshet än kvinnorna i en samtliga åldersgrupper. Det relativa arbetslöshetstalet för kvinnor totalt 1992

sett låg på

Figur 4:3 Relativ arbetslöshet i olika kassor 1988-1993 25

29 :

10 " I

3 I...;:;:::-:-. 0 s; M 1988 1989 1990 1991 1992 April 1993 - Industri 1:1 Kommunal E Samtliga E Bygg E Tjänstemän

1993 avser april månad 1993

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

3,8%, att jämföras med männens 5,7%. Fram till mitten 1980-talet låg

av kvinnornas arbetslöshet kontinuerligt något högre än männens. Därefter låg arbetslöshetsnivåerna relativt lika under några år. När arbetslösheten började öka kraftigt från 1990, det dock männens arbetslöshet som

var ökade snabbast. De högre arbetslöshetstalen för männen förklaras av att nedgången i sysselsättningen hittills mest drabbat mansdominerade områden inom industri- och byggsektorn. Den ökande deltidsarbetslösheten och de aviserade neddragningarna inom den offentliga sektorn talar dock för att arbetslösheten för kvinnor kan komma att öka kraftigt.

Studerar de relativa arbetslöshetstalen för de olika arbetslöshets-

man kassorna, inte minst den mycket kraftiga uppgången för

ser man

byggnadsarbetare under början av l990-talet.

Sett till utbildningsnivåer så har arbetslösheten bland de eftergymnasialt

utbildade varit betydligt lägre än bland övriga utbildningsgrupper. Högst

är arbetslösheten bland dem med endast förgymnasial utbildning. Bland de gymnasialt utbildade sjunker arbetslöshetensnivån med längre

utbildningstid.

mnanm.

Tabell 4:1

Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper, 1988-1992

grupperna är alltid de som drabbas hårdast vid konjunkturnedgångarna.

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

Nyanställningarna minskar och det slår främst de

mot nytillträdande

grupperna på arbetsmarknaden. Under 1991, 1992 och

inledningen av 1993 har ungdomsarbetslösheten stigit till

mycket höga nivåer. De är yngre också de som först förlorar sina anställningar vid

neddragningar. Under

tredje och fjärde kvartalen 1992 noterades arbetslöshetsnivåer

omkring 12

14% för åldersgrupperna 16 19 år och 20 24 år. - De äldsta ålders- - grupperna mellan 55 och 64 år har dock för närvarande en lägre arbets-

löshet än genomsnittet. Härvid måste dock

samtidigt beaktas det betydligt

lägre arbetskraftsdeltagandet för åldersgruppen 60 64 år. 1992

låg det

relativa arbetskraftstalet för denna på 57% 82% grupp att jämföra med för

hela befolkningen i åldrarna 16 64 år. En mycket stor andel av gruppen - 60 64 år har förtidspension och står utanför arbetskraften. -

Studerar förtidspensioneringen i olika

man åldersgrupper kan konstateras att der

högsta andelen förtidspensionärer återfinns just i den äldsta ålders-grupper

mellan 60 och 64 år. I den återfanns 143.000 gruppen ca personer av de total

ca 383.000 i åldrarna 16 64 år

personer som uppbar förtidspension eller sjuk-

bidrag i december 1992.

Sett till regionala skillnader har skogslänen traditionellt

sett legat på betydlig

högre arbetslöshetsnivåer än övriga län. Under de senaste årens kraftiga för-

sämring på arbetsmarknaden har skett viss utjämning arbetslöshetstalen. en av Storstadslänen har i början 1993

av ungefär genomsnittliga arbetslöshetstal.

Skogslänen, med Norrbottens län det mest drabbade, har fortfarande de som

högsta arbetslöshetsnivåerna. Lägger ihop antalet arbetslösa man och antalet

personer i olika konjunkturberoende åtgärder blir skillnaden mellan länen ännu

mer markant.

Figur 4:2 Arbetslösa resp. personer i åtgärder, som

andel av arbetskraften, Iänsvis fördelning, april 1993

g 20 Personer i åtgärder

3: t 15

I

l

mm r2

|lI||II|||a E .E

0 g E E E E E E E. g w 5 E å ä Arbetslösa g

e å n. o

Län

Arbetslöshet och arbetslöshet

vägar från

Till de särskilt hårt utsatta på arbetsmarknaden hör invandrare

grupperna och arbetshandikappade. Utländska medborgare och invandrare med svenskt medborgarskap har en betydligt högre arbetslöshet än de är

som födda i Sverige. Under andra halvåret 1992 uppgick arbetslösheten i genomsnitt till 14% för utländska medborgare jämfört med 5% för svenska medborgare. Naturaliserade svenska medborgares arbetslöshet uppgick till 9% medan arbetslösheten för svenskfödda svenska medborgare uppgick till

,

4,7%.

Arbetshandikappade har under såväl hög- lågkonjunkturen

som stora svårigheter att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Särskilt gäller detta naturligtvis personer med svårare funktionshinder.

4.4¶Arbetslöshetsperioderna

Den genomsnittliga tiden i arbetslöshet steg från drygt 16 veckor 1991 till ca 20 veckor 1992. Trots den starka expansionen arbetsmarknads-

av

politiska åtgärder mer än fördubblades antalet långtidsarbetslösa, dvs.

arbetslösa mer än sex månader, under 1992. I genomsnitt 55.000

var

långtidsarbetslösa under 1992. Det femdubbling jämfört med under

var en

1990. Utvecklingen långtidsarbetslösheten under 1980-talet framgår

av av

figur 4:3. Under inledningen 1993 har antalet långtidsarbetslösa ökat för

av att i april uppgå till nästan 90.000 Detta innebär att f.n.

personer. drygt 25% samtliga arbetslösa är långtidsarbetslösa. Under 1989 1991

av var

motsvarande andel 16 18% samtliga arbetslösa.

ca - av

Såväl de internationella de svenska erfarenheterna visar på det är

som att

mycket svårt att bekämpa långtidsarbetslöshet när den väl har uppstått. Efter lågkonjunkturåren i Sverige under början på 1980-talet steg andelen

långtidsarbetslösa fram till 1985. Först därefter började andelen falla. Det tog sedan fem år att nå till en relativt låg nivå för andelen långtidsarbetslösa.

Långtidsarbetslösa tenderar att bli passiviserade och riskerar på sikt att bli utslagna från arbetsmarknaden. Erfarenheterna visar att längre arbetslöshetstider försvårar möjligheterna att komma tillbaka i arbete. En hög andel långtidsarbetslösa innebär också att arbetsmarknadens funktionsförmåga försämras. De långtidsarbetslösa hamnar vid sidan lönebild-

av

ningen på arbetsmarknaden. Långtidsarbetslöshet riskerar för många att bli

inledningen på en negativ karriärutveckling med sjukskrivningsperioder och

social utslagning, vilket i sin tur kan leda till sjukbidrag och

senare

förtidspensionering. Det är mycket angeläget att arbetslöshetsperiod

en

alltid kan brytas senast efter några månader och långtidsarbetslöshet

att en

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

4:4 ...1I

I långtidsarbetslösatotalt sam g

som andel av totalt antal arbetslösa 1989-93

120 4

+

ê 100

- i

I " g

3°: T

:

60 2a 5

r -

h x

40 3

: g

- -

:

20 :

F

o 0

1989 1990 1991 1992 1993 P

Långtidsarbetslösa, Långtidsarbetslösa, |

C3 IOOO-tal %

därmed kan undvikas. Vid utformningen av en ny försäkring vill jag med

dessa utgångspunkter särskilt uppmärksamma försäkringens möjligheter att

motverka och bryta en långtidsarbetslöshet. Jag återkommer till Cet i de senare avsnitten.

4.5 Vägar till och från arbetslöshet

Den vanligaste orsaken till arbetslöshet är att åtaget arbete har slutförts. Arbetslöshet i samband med personal- eller driftinskränkningar är mera

konjunkturberoende. Under den senaste konjunkturnedgången

uppger nu allt fler att man blivit arbetslösa på grund av att man förlorat sitt arbete

genom personal- eller driftinskränkningar. 1992 var det 36% av de

arbetslösa som uppgav den orsaken till sin arbetslöshet att jämföra med 25% 1991. Under det första kvartalet 1993 hade den andelen ökat till 40% av de arbetslösa. De nyinträdande i arbetskraften utgjorde både 1991 och 1992 5% de arbetslösa. De återinträdande utgjorde 20% de

ca av ca av arbetslösa.

Även vägarna från arbetslösheten varierar. Från ha varit arbetslös

ut att övergår man antingen till arbete, och då tillhör man de sysselsatta

av arbetskraften, eller till dem som inte ingår i arbetskraften. Det kan

senare

Arbetslöshet och från arbetslöshet vägar

bl.a. handla att övergår till studier, eller erhåller åldersom man att man

pension, sjukbidrag eller förtidspension. Enligt redovisning, bygger

en som på en studie av A. Björklund, Institutet för Social Forskning, Stockholms Universitet "Unemployment in Sweden" 1991, är de vanligaste vägarna ut ur arbetslöshet fyra till antalet. Studien beskriver flöden under perioden 1986 1989 och visar att den normalt vanligaste vägen arbetslöshet - sett ur är att erhålla ett arbete och sluta söka arbete arbetsförmedlingen. genom Denna grupp svarade för drygt 30% utflödet arbetslöshet. Ca 20% av ur erhöll en temporär anställning eller ofrivilligt deltidsarbete och fortsatte att

söka arbete arbetsförmedlingen. Ett tredje vanligt sätt lämna

genom att

arbetslösheten är att gå in i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Åren

1986 1989 gällde det också 20% dem lämnade arbetslösheten. - ca av som Slutligen uppskattade man i den här redovisade studien att kanske 20 25% av dem lämnar arbetslöshet också lämnar arbetskraften. Man framhöll som också att två vägar arbetslösheten ovanliga. Den gällde återgång ur var ena

till anställning hos sin tidigare arbetsgivare. Den andra gällde till övergång olika arbetsmarknadspolitiska för arbetshandikappade. Det

program senare konstaterade gällde bara 1% flödet arbetslösheten dessa man av ur trots att program omfattar ca 2% av arbetskraften.

Några senare studier om flödena på arbetsmarknaden tycks inte föreligga. Samtidigt torde dagens unikt svåra situation på den svenska arbetsmarknaden kraftigt ha påverkat flödenas storlek och inriktning. Bl.a. det kraftigt ökade antalet förtidspensionärer och det ökade antalet nya långtidsarbetslösa tyder på detta. Vi fick under 1992 också relativt stor en grupp om 11.000 personer utförsäkrades från a-kassorna. som

Enligt min uppfattning är det beklagligt att vi har så dålig kännedom

om förhållandena på arbetsmarknaden. Det är angeläget att vi ökar kunskaperna om flödena till och från arbetslösheten. Inte minst viktigt är det att studera vägarna från arbetslösheten. Detta gäller såväl de arbetslösa som

går direkt till arbete eller till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder

som situationen för långtidsarbetslösa, utförsäkrade m.fl. arbetslösheten av drabbade grupper.

4.6¶Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för arbetslösa

I enlighet med vad tidigare redovisats under 4.2 kan de som

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna indelas i matchnings-, efterfråge-

påverkande och utbudspåverkande åtgärder beroende på vilken typ

av arbetslöshet vill komma åt. Arbetsmarknadspolitiken kan också som man beskrivas del den ekonomiska politiken med från

som en av utgångspunkt

att dess traditionella uppgift är att mildra målkonflikten mellan arbetslöshet

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

och inflation. Arbetsmarknadspolitiken kan göra detta att påverka

genom arbetsutbudet och utnyttjandet av arbetskraften samt anpassningen på arbetsmarknaden.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan också indelas i aktiva och passiva åtgärder. Till de aktiva räknas platsförmedling, vägledning,

utbildning, yrkesinriktad rehabilitering och sysselsättningsskapande åtgärder

m.fl. Detta är åtgärder alla på olika sätt aktiverar den arbetslöse och

som därmed också bryter passiviteten vid arbetslöshet. Till de passiva åtgärderna räknas de olika formerna av ekonomiskt arbetslöshetsunderstöd.

Arbetslinjen i den svenska arbetsmarknadspolitiken innebär att aktiva

åtgärder alltid skall användas i första hand. Internationellt har Sverige

sett också genom åren satsat en mycket hög andel av de arbetsmarknadspolitiska medlen på aktiva åtgärder. Under de senaste årens försämrade arbetsmarknad har dock inriktningen på aktiva åtgärder relativt sett

försvagats.

De aktiva åtgärderna brukar i sin tur indelas i konjunkturberoende och

övriga åtgärder. Till de konjunkturberoende åtgärderna räknas f.n.

arbetsmarknadsutbildning, utbildningsvikariat, beredskapsarbete, ungdomspraktik, avtalade inskolningsplatser, rekryteringsstöd och arbetslivsutveckling. Det är alltså åtgärder, vars volymer nära följer konjunkturutvecklingen. Bland de övriga åtgärderna ingår platsförmedling, väglednings-

insatser vid såväl arbetsförmedling AMI och de särskilda syssel-

som

sättningsskapande åtgärderna för arbetshandikappade.

De konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har den dubbla

uppgiften att de båda förbättrar de arbetssökandes kvalifikationer och motverkar öppen arbetslöshet. Under de senaste åren har situationen på arbetsmarknaden snabbt försämrats och befinner oss nu i en djup

recession med en arbetslöshetsnivå, mycket kraftigt överstiger de

som nivåer som funnits de sensate 50 åren. Samtidigt har antalet i

personer

konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder som arbetsmarknadsutbildning och ungdomspraktik fått en sådan omfattning att de knappast

utgör marginella inslag i samhällsekonomin eller kan ses som selektiva

åtgärder.

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet Tabell 4:2

avser mars 1993

I slutet av april 1993 fanns sammanlagt ca 265.000 i olika

personer

konjunkturberoende åtgärder. Fördelningen på de olika åtgärderna framgår

av tabell 4:2.

För att ytterligare aktivera de arbetssökande har olika jobbsökaraktiviteter som jobbsökarklubbar m.m. byggts ut under senare år. För vissa grupper av öppet arbetslösa har de varit obligatoriska. För ungdomsgmppen har

ungdomspraktiken med utbildningsbidrag fått en betydande omfattning

sedan den infördes den 1 juli 1992. Ungdomspraktiken, riktar sig till

som arbetslösa ungdomar i åldern 17 24 år, innebär att ungdomarna efter

- en

relativt kort arbetslöshetsperiod kan erbjudas en praktikplats under

sex månader. Ungdompraktiken betecknas som en form av arbetsmarknads-

utbildning förlagd till arbetsplatser.

Starta eget-bidrag är åtgärd funnits sedan flera år och innebär att

en som arbetslösa, som startar ett eget företag, får ett bidrag motsvarar kassa-

som ersättningen under sex månader. Tanken är att man under den period det tar att starta upp verksamheten skall ha en ekonomisk grundtrygghet. Under budgetåret 1991/92 fick 2.500 starta eget-bidrag. Det

ca personer är något fler än under de närmast föregående åren. Åtgärden har nyligen

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

utvärderats på uppdrag av närings- och arbetsmarknadsdepartementen. Undersökningen visar att företag, startats med hjälp bidraget, hade

som av

samma överlevnadsgrad och omsättning efter tre år som andra företag

som startades år 1988.

Alla arbetslösa har resursskäl under den kraftiga nedgången på av nu

arbetsmarknaden inte kunnat erbjudas meningsfull utbildning, praktik

en

eller tillfälligt arbete inom för de arbetsmarknadspolitiska

ramen åtgärderna. Det innebär att många arbetslösa därmed riskerat att hamna i

långvarig passiviserande arbetslöshet. Samtidigt uppbär flera dessa

av personer kassaersättning. Detta innebär ett avsteg från hörnstenarna en av

i den svenska arbetsmarknadspolitiken, nämligen arbetslinjen.

Ett sätt att stärka arbetslinjen utan att det innebär ökade kostnader för

arbetsmarknadspolitiken är att erbjuda arbetslösa en aktiv sysselsättning och

låta ersättningen under den tid är i åtgärden densamma man vara som

arbetslöshetsersättningen. En sådan åtgärd införts under år 1993 är den

som

s.k. arbetslivsutvecklingen. Genom arbetslivsutveckling kan arbetslösa

som fyllt 18 år utföra vissa uppgifter med bibehållen ersättning från a-kassa.

Deltagande i arbetslivsutveckling kvalificerar till ersättningsperiod

en ny och förlänger den tid det tar innan arbetslös utförsäkras. en

Arbetslivsutvecklingens syfte är att tillvarata den arbetslöses vilja till aktivitet och utveckling och göra det lättare för dem att återgå till det

reguljära arbetslivet. Arbetslivsutveckling kan ske hos ideella organisationer, föreningar, privata och offentliga arbetsgivare m.fl. Arbetsupp-

gifterna skall vara sådana som inte skulle bli utförda. annars

Antalet i arbetslivsutveckling har vuxit snabbt sedan åtgärden

personer infördes den 1 januari 1993. I slutet april 1993 fanns 31.000 av ca personer

i arbetslivsutveckling.

Inom ramen för arbetslivsutveckling kan flera olika aktiviteter bedrivas. Ett

sådant exempel är förnyelseföretag, vilket är ett projekt sker i

som samverkan mellan arbetsförmedlingen, TCO, M-Gruppen och Eductus. Till

förnyelseföretagen engageras tjänstemän, är eller håller på att bli

som arbetslösa. Inledningsvis får de arbetslösa tjänstemännen arbeta med att utveckla olika affärsidéer. De bedöms livskraftiga fortsätter i som som

företagsform, förnyelseföretag. Till förnyelseföretagen kan andra arbetslösa

tjänstemän engageras. När verksamheten pågått en tid utvärderas den, och om det finns möjligheter att utveckla den till ett livskraftigt företag så kan

företaget köpas ut av dem som ingått i företaget eller säljas till någon

utomstående. Förnyelseföretagen har stab de kan utnyttja och en som som

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

ansvarar för samordning samt ekonomisk, juridisk och administrativ hjälp.

Staben kan i sin tur anlita experter. Den deltar i får

som fömyelseföretag

som regel ett bidrag, som motsvarar ersättningen från arbetslöshetskassan.

Fömyelseföretagen drivs i samarbete med arbetsförmedlingen, huvud-

men

ansvaret ligger inte på arbetsförmedlingen utan på M-Gruppen och

Eductus.

Vid sidan av arbetsförmedlingen bedriver framför allt de fackliga organisationerna olika aktiviteter för arbetslösa. Det handlar främst

om uppsökande, kontaktskapande och aktiverande verksamheter bland de arbetslösa medlemmarna. Ibland sker det i samarbete med t.ex. bildningsförbund. Formerna varierar mellan allt från studiecirklar till caféverksamheter. Syftet med verksamheterna är att den arbetslöse inte skall lämnas ensam och inaktiv.

4.7 Konsekvenserna för individen och samhället

Arbetslöshetens konsekvenser sammanhänger direkt med arbetets stora betydelse för såväl samhället som den enskilde medborgaren. I Sverige, jämfört med i det absoluta flertalet andra länder, har arbete traditionellt sett

värderats mycket högt. I detta ligger såväl rättigheter skyldigheter för

som den enskilde. Målsättningen för den ekonomiska politiken har förskjutits

nu från målet om full sysselsättning eller arbete åt alla till målet att så långt som möjligt reducera den nivå på arbetslösheten där priser och löner inte accelererar. Även målsättningen alltså ändrats något så kvarstår

om nu

mycket av värderingarna, förväntningarna och kraven på att rätten till

arbete åt alla skall uppfyllas. Samtidigt rymmer detta också värderingar

om att var och en är skyldig att göra en arbetsinsats efter förmåga och därigenom bidra till den gemensamma välfärdsutvecklingen. Detta gäller inte bara den materiella välfärden utan också andra värden berikar

som gemenskapen i samhället. Den starka svenska värderingen arbete kan i

av sig antas förstärka de negativa konsekvenserna arbetslöshet.

av

Arbetslöshetens konsekvenser för den enskilde handlar i stort

om

ekonomiska, sociala och hälsomässiga effekter.

Ekonomiskt kan man konstatera att längre tids arbetslöshet i de flesta fall

en leder till en försämring av ekonomin. Detta kan gälla såväl engångsförluster långsiktig påverkan på den enskildes ekonomi. Det

som en mer senare kan uppstå genom att en tids arbetslöshet kan försämra senare

karriärmöjligheter och lönenivåer.

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

De sociala effekterna sammanhänger med arbetslöshetens påverkan på den enskildes livssituation i dess helhet. För många ett arbete plattform

ger en och status i samhället. Ett arbete kan också ha stor betydelse för innehåll, mening och utveckling i tillvaron. På sätt kan ett arbete ofta

samma innebära en betydande social gemenskap. Arbetslöshet kan alltså innebära

en förlust av dessa värden tillgodoser grundläggande mänskliga behov.

som Dessa värden och behov kan naturligtvis för sig uppnås och

var tillfredsställas aktiviteter vid sidan arbetet. Ytterst handlar det

genom av också om den enskildes egen uppfattning och värdering sin livssituation.

av

Härvid spelar säkerligen de allmänna värderingarna och attityden till arbete

en viktig roll. Värderingen av arbete kan också variera mellan individer och grupper. För den som av andra skäl har utsatt eller situation

en svag i samhället kan ett arbete ha större värde än för andra. Detta kan t.ex. gälla funktionshindrade och invandrare.

Hälsamässigt finns det samband mellan arbetslöshet och ohälsa. Nedan under avsnitt 4.8 redovisas bl.a. aktuell rapport "Arbetslösheten

en om som

folkhälsoproblem "

.

Arbetslöshetens konsekvenser för samhället handlar stabiliserings-

om effekter på ekonomin samt välfärdsmässiga, finansiella och samhällsekonomiska effekter.

Arbetslösheten kan beskrivas effekterna obalans på arbetsmark-

som av en naden och ekonomin. Under 1980-talets år med låga arbetslöshetstal ägnade ekonomerna tid och kraft åt att studera och diskutera arbetslöshetens stabiliseringseffekter på ekonomin. Härvid behandlades inte primärt de sociala effekterna av arbetslösheten utan vilken arbetslöshetsnivå

snarare som krävdes för att hålla inflationen i schack. Arbetslöshetens effekter för samhället kan dock även beskrivas i termer välfárdsförluster,

av

produktionsbortfall, kompetensförluster m.m. Finansiellt innebär arbetslöse

het såväl ökade utgifter minskade inkomster för stat och kommun.

som

De statsfinansiella kostnaderna för arbetslös industriarbetare kan på

en årsbasis bedömas ligga i storleksordningen 200.000 kr. Underlag för

en sådan bedömning av de statsfinansiella konsekvenserna arbetslöshet har

av bl.a. tagits fram i utredningsrapport DsA 1991:52 "Arbetsmarknad och

en

arbetsmarknadspolitik" från arbetsmarknadsdepartementet 1991. Av

rapportens beräkningar framgår att en industriarbetare, som har arbete i

fem månader och är arbetslös i sju månader, kostar staten 78.000 kr i

ca direkta utgifter i form kontantstöd. Detta gällde i det fall i

av personen fråga har rätt till ersättning från a-kassa. Till denna utgift kommer även

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

bortfall av intäkter, som skulle ha tillkommit staten om personen hade haft ett heltidsarbete under hela året. Detta bortfall av intäkter beräknades uppgå till ca 37.000 och utgjordes av minskade statliga intäkter från

varuskatter, punktskatter samt lagstadgade arbetsgivaravgifter. Alternativ-

kostnaden för staten beräknades härvid alltså till totalt omkring 115.000 kr eller ca 750 kr per dag för en arbetslös industriarbetare med en genomsnittlig industriarbetarlön på 159.000 kr per år. På motsvarande sätt beräknades kostnaden för en industriarbetare som får ersättning i form av KAS eller ingen ersättning alls under arbetslöshetstiden. I dessa fall beräknades statens altemativkostnad till 73.000 kr resp. ca 48.000 kr, ca eller ca 500 kr resp. 300 kr per dag.

Den redovisade beräkningen de statsfmansiella konsekvenserna ovan av beaktar inte de samhällsekonomiska effekterna arbetslöshet. Samhällsav ekonomiskt måste beaktas såväl produktionsbortfall som kostnader för ökat har sin i arbetslösheten. Ä sidan

sjukvårdsutnyttjande m.m. som grund ena

utgör den produktion som inte utförs på grund av arbetslöshet en samhällsekonomisk kostnad i form av utebliven välfärd i någon form av reala Å andra sidan innebär högre vårdkonsumtion resurser. t.ex. en en förbrukning samhällets reala Den svenska ekonomiska forskav resurser. ningen har hittills knappast ägnat något utrymme åt arbetslöshetens samhällsekonomiska effekter.

4.8 Arbetslöshet och ohälsa

Arbetslinjen i den svenska arbetsmarknadspolitiken utgår inte bara ifrån

arbetets ekonomiska betydelse för den enskilde och samhället. Arbetet tillskrivs också rad andra positiva värden. Det handlar på olika sätt om en människors livskvalitet och delaktighet i samhället. Utöver att vara en

grund för den materiella försörjningen kan arbetet tillgodose grundläggande mänskliga behov gemenskap, utveckling och mening i tillvaron.

av

Dessa grundläggande utgångspunkter arbetets värde för den enskilde om kan också viktig förklaring till att arbetslöshet kan leda till ses som en ohälsa. Detta är samband redan de klassiska forskningsinsatserna om som

arbetslöshetens verkningar visade på. Med utgångspunkt från sin forskning

under 1930-talet arbetslösheten i ett österrikiskt samhälle utvecklade om Marie Jahoda teori arbetslöshetens sociologiska och psykologiska en om effekter. Jahodas teori bygger på att arbetet den enskilde sociala ger kontakter, tidsstruktur, kollektiva mål, samhällsstatus och personlig aktivitet. Vid arbetslöshet förlorar den enskilde också dessa funktioner och

negativa konsekvenser uppstår.

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

Marie Jahodas forskning, rad andra aktuellare samt en internationella och

nationella forskningsinsatser, ligger till grund för

en aktuell rapport om "Arbetslösheten folkhälsoproblem" serie

som Folkhälsogruppens nr 17,

1993 presenterad den s.k. Folkhälsogruppen vid

av socialdepartementet.

Rapporten, som presenterades i 1993, visar mars sammantaget att arbetslösheten är ett allvarligt hot hälsa och välbefinnande. mot I rapporten beaktar man härvid det faktum, att sjukdom i sig också kan vara en orsak till att har svårt att få arbete och arbetslösheten man att i större utsträckning drabbar dem också andra skäl har risk bli som av högre att sjuka. Trots detta kvarstår alltså klara samband mellan arbetslöshet och ohälsa. Enligt rapporten kan bl.a. ångest och

oro, depressioner, ökad alkohol- och tobakskonsumtion, stress, förhöjt olika

blodtryck, kroppsliga

och psykiska sjukdomar, ökat och

sjukvårdsutnyttjande förhöjd dödlighet

ses som troliga effekter av arbetslöshet.

En försämrad ekonomi, nästan alltid blir

som följden av en långvarig

arbetslöshet, innebär normalt sänkt levnadsstandard och för framtiden. oro Detta innebär i flera avseenden större risk för ohälsa. Vidare en visar Folkhälsogruppens rapport, att den psykiska och sociala påfrestning som arbetslösheten innebär kan medföra hamnar i sociala att man miljöer, t.ex. ungdomsgäng, som Ökar risken för missbruk. Vidare kan arbetslöshet påverka hälsobeteendet, alltså sådant människan gör och har som som uppenbar betydelse för hälsan. Studier visar särskilt på risken för alkoholmissbruk och ökad rökning hos arbetslösa ungdomar. Alkoholmissbruket gäller i första hand pojkar.

Enligt Folkhälsogruppens rapport visar många studier entydigt samband

på

mellan arbetslöshet och försämrad psykisk hälsa. En rad olika en forskningsresultat, bl.a. hos våra nordiska grannländer, visar att arbetslöshet kan leda till psykiska besvär, ångest och Även

depressioner.

om nedsatt psykisk hälsa minskar chanserna så är sambandet

att arbete,

betydligt starkare i motsatt riktning att brist på arbete leder till

psykiska

besvär. När det gäller besvär och finns

kroppsliga sjukdomar det en del

studier som visar på samband främst mellan arbetslöshet och olika psykosomatiska sjukdomar som och tarmkatarrer Men även mag- m.m. hjärt-, kärlsjukdomar tycks öka vid arbetslöshet.

Såväl läkemedelskonsumtion

som sjukvårdsutnyttjande är högre bland de

arbetslösa. Även till denna om man tar hänsyn att grupp är sjukare än de icke arbetslösa, och således har större behov medicin

ett av och sjukvård,

har gruppen ett högre utnyttjande än förväntat. rapporten redovisas också flera studier visar att det finns samband som ett tydligt mellan arbetslöshet och dödlighet. Risken för dödsfall är 1,5 till 2 hos arbetslösa.

gånger högre

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

Detta gäller framför allt dödsfall olycksfall, våldsam död och

genom

självmord. Studier visar att även risken för självmordsförsök är kraftigt

förhöjd hos de arbetslösa. Enligt en skotsk studie har arbetslösa 10 gånger

högre risk att registreras inom sjukvården för ett självmordsförsök än icke

arbetslösa.

Arbetslösheten leder inte bara till negativa effekter för den arbetslöse själv utan även för dennes familj. Enligt Folkhälsogruppens rapport finns flera studier som t.ex. visar på ökad risk för misshandel, skilsmässor m.m. i

dessa familjer.

Sammantaget konstateras i Folkhälsogruppens rapport att den svenska forskningen om arbetslöshetens ohälsoeffekter varit ganska blygsam.

Förklaringen ligger säkerligen i att arbetslösheten tidigare under en lång

rad år legat mycket lågt, sett i ett internationellt perspektiv. Jag delar därför också rapportens betoning av att dagens unikt höga arbetslöshet bör bli föremål för fördjupade studier i syfte att vidga vår kunskap då det gäller sambandet mellan arbetslösheten och folkhälsan.

4.9 Behov av ökad kunskap genom bl.a. forskning

Den svenska arbetslivsforskningen har hittills till mycket stor del varit inriktad på att belysa olika aspekter på arbete, arbetsmiljö och arbetslivet i vid mening. Däremot har arbetslöshetens effekter i betydligt mindre

utsträckning varit i centrum för forskningens intresse. En förklaring är naturligtvis den under många år höga svenska sysselsättningen och låga

arbetslösheten. Den nu drastiskt ökade arbetslösheten i Sverige har tydligt förstärkt behovet av forskningsinsatser omkring arbetslöshetens effekter för såväl samhället som den enskilde. Den nuvarande situationen ger också på ett helt annat sätt än tidigare möjligheter till empiriska studier i olika former. Behovet forskning arbetslöshetens konsekvenser har på

av om

senare tid bl.a. uppmärksammats av Arbetsmiljöfonden och AMS.

Genom utredningens arbete har jag kunnat konstatera att det också finns behov av att utveckla metoderna för att mäta och följa arbetslöshetens utveckling i syfte att öka kunskapen om arbetslöshetens struktur. Härvid behövs bl.a. en bättre redovisning flödena till och från arbetslösheten.

av Denna kunskap behövs inte minst för att kunna bedöma behovet av olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, men också för utvärderingen effektivi-

av teten i olika åtgärder.

Forskningen om arbetslöshetens effekter måste ta sikte på såväl samhällsekonomin som individnivån. På den makroekonomiska nivån krävs

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

fördjupade kunskaper om sambanden mellan den ekonomiska politiken och arbetsmarknadens funktionssätt. På individnivån behövs ökade

kunskaper

om arbetslöshetens effekter för olika handikappade, ungdomar grupper som m.fl. Samtidigt behöver vi få bättre kunskaper långtidsarbetslösas, om utförsäkrades m.fl. situation.

Den senaste tidens utveckling på arbetsmarknaden har ställt krav nya på ar-

betsmarknadspolitiken och andra politikområden. Inom arbetsmarknadspoli-

tiken har nya åtgärder introducerats, bl.a. innebär de arbetslösa får som att

praktik ute på arbetsplatserna. Kostnadsproblemen inom företag och

myndigheter har lett till att produktivitetsutvecklingen varit mycket kraftig

de senaste åren och omvandlingen arbetslivet har varit

av kraftig.

Utvecklingen har bl.a. lett till att debuten på arbetsmarknaden sker senare.

Inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är också sådan

att arbetslösa oftare gör avbrott i sin ersättningsperiod. Alla dessa

förändringar

innebär att behovet forskning vad sker och vilka konsekvenser av om som det får för enskilda, arbetsplatser och samhället har ökat

kraftigt

De medel som finns till förfogande för arbetsmarknadspolitiska studier är f.n. mycket begränsade. Enligt min uppfattning är det angeläget

att

forskningen kring arbetslöshetens och arbetsmarknadspolitikens konse-

kvenser och påverkan på arbetslivet förstärks väsentligt redan kommande budgetår för att erfarenheter skall kunna vinnas den pågående utveckav

lingen.

Forskning om arbetslöshetens orsaker är till sin natur mångvetenskaplig. Den sker i större eller mindre omfattning, främst i områden som

nationalekonomi, sociologi, socialmedicin, socialpsykologi och beteende-

vetenskap. Tvärvetenskapliga projekt är dock inte så vanliga. En väg att

finansiera forskningsbehovet att 1/4 promille anslagen till olika vore av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder avsätts till FoU. Eftersom forskningen

ytterst handlar om arbetslivet kan det lämpligt att medlen kan vara administreras av Arbetsmiljöfonden AMFO. Ett särskilt programområde bör bildas för detta forskningsområde inom fonden. Fondens instruktion bör också ändras till att innefatta denna typ

av forskning.

Sammantaget vill jag alltså framhålla att vi behöver ökade kunskaper om såväl arbetslöshetens struktur dess effekter. Utöver den ekonomiska som

forskningen krävs härvid också bred tvärvetenskaplig forskning med

en

utgångspunkt från Sociologiska, socialmedicinska m.fl. aspekter på

arbetslöshetens effekter. Inom den ekonomiska forskningen bör också de samhällsekonomiska aspekterna på arbetslösheten Ökad uppmärkges samhet.

Arbetslöshet och vägar från arbetslöshet

De samlade kostnaderna för en arbetslöshet på nuvarande nivå, 7,7% öppet

arbetslösa i april 1993, är storleksmässigt så betydande att olika möjligheter

måste tillvaratas för att bättre hushålla med de mänskliga resurserna. Forskning och utveckling om arbetslösheten bör kunna verksammt bidraga till ökade insikter om hur problemen i framtiden skall angripas.

nuvarande skydd vid arbetslöshet

Efekter av

5. Effekter nuvarande vid arbetslöshet

av skydd

5.1 Effekter konsekvenser i måltermer

-

Effekterna av kontantstödet vid arbetslöshet skall i princip uttryckas i samma termer som målen för systemet. Först då går det att bedöma måluppfyllelsen. Ofta uttrycks emellertid inte målen i direkt mätbara termer, varför utfallet inte heller kan jämföras med målen. För bedömning av effekterna måste då målen uttryckas i termer möjliggör jämförelse.

som en

Även målen i sig inte skulle kontroversiella, är de ofta otillräckligt

om vara preciserade för att kunna omsättas i mätbara termer. Därmed kommer målen faktiskt att relativt fritt tolkas den utvärderar systemet.

av som Målen är vidare sällan heltäckande och ibland anges målen indirekt genom att tydligt markera vad som inte skall uppnås.

En bedömning av effekterna av nuvarande kontantstöd vid arbetslöshet lämnar många bedömningar till den skall utvärdera stödet. Det finns

som också en viss risk att sådana aspekter som är mätbara uppmärksammas i

högre grad än som kan vara berättigat jämfört med väl så viktiga, men

svårmätbara effekter. Den fortsatta framställningen skall läsas med beaktande detta.

av

5.2¶Täckningsgrad

5.2.1¶Olika täckningsgrader

Ett grundläggande syfte med nuvarande system för kontantstöd vid arbetslöshet är att lämna ersättning till i princip alla som drabbas av arbetslöshet och som har en fast anknytning till arbetsmarknaden. Ambitionen är olika i försäkringen och i KAS, där försäkringen också kräver en uppoffring av den enskilde i form av att medlemsavgift skall ha erlagts till resp. kassa.

Effekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

I vilken utsträckning olika arbetslösa i realiteten åtnjuter

skydd genom

försäkring och KAS är således viktig aspekt på hur nuvarande en system fungerar. Detta kallas här för täckningsgrad. Samma begrepp kan också användas för att hur stor andel de ingår i arbetskraften ange av som som omfattas av ett försäkringsskydd vid arbetslöshet.

Oavsett vilket begrepp används, kräver detta värden

som att ingående

definieras. Dessa begrepp är arbetslös, försäkrad och arbetskraft.

Antalet i arbetskraften definieras SCB i bl.a. de s.k. arbetspersoner av kraftsundersökningarna AKU. Arbetskraften är de i ålderna 16 64 år, som är sysselsatta eller som är arbetslösa. Arbetslösa är i princip de som saknar arbete, kan och vill ha ett arbete. men som

Försäkrade är i detta sammanhang de omfattas försäkring som av en mot inkomstförlust vid arbetslöshet. Försäkrad behöver således inte betyda att individen varit medlem i kassan så länge att ersättning kan utgå, eller i övrigt uppfyller de villkor som ställs för att faktiskt kunna erhålla ersätt-

ning.

AMS mäter och publicerar månatligen den öppna arbetslösheten. Dessa

mätningar grundar sig på en totalbearbetning av AMS sökandestatistik och

avser registrerade förhållanden den sista i varje månad. När AMS att anger arbetslösheten är 5% betyder det att andelen heltidsarbetslösa, som omedelbart bedöms kunna ta ett erbjudet och lämpligt arbete, uppgår till 5% det arbetskraftstal SCB Deltidsarbetslösa ingår inte. Det av som anger. gör inte heller de bedöms i behov utbildning eller som vara av t.ex.

arbetsprövning före en placering. Vidare ingår inga sökanden den

som per sista i månaden deltar i arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling eller

andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De någon anledning inte

som av funnit anledning att anmäla sig arbetssökande vid

som arbetsförmedlingen,

men är arbetslösa, ingår givetvis inte. Det mått AMS tillämpar för att

som ange arbetslöshetens storlek är därför inte särskilt användbart för att t.ex.

ange belastningarna på försäkring eller på KAS.

SCB mäter månatligen arbetslöshetens omfattning AKU, är genom som urvalsundersökningar. Vid dessa mätningar under mätvecka, är den en arbetslös som saknar arbete, vill och kan ta ett arbete, sökt arbete och som inte arbetat under mätveckan. Den således arbetat timme räknas som en inte arbetslös. som

På sätt framgår senare i anslutning till olika kalkyler angående kostnaderna

för arbetslöshetsförsäkringen, beskriver sig AMS eller SCBs

vare

Effekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

redovisade arbetslöshet belastningen på försäkringen. Andelen ersättningsberättigade av arbetskraften avviker från den andel redovisas som som

öppet arbetslösa, beroende på att många inte inräknas

ersättningsberättigade

i den redovisade arbetslösheten. Men också därför att vissa arbetslösa inte

är berättigade till försäkringsersättning.

I detta betänkande används olika begrepp för

att ange täckningsgrad i den

nuvarande försäkringen och i det samlade

arbetslöshetsskyddet, dvs.

försäkring och KAS tillsammans. Först redovisas andelen arbetskraften av som är försäkrade. Detta betyder inte att alla är försäkrade faktiskt som också är ersättningsberättigade vid arbetslöshet. Om inte

medlemsvillkor,

arbetsvillkor, m.m. är uppfyllda, har försäkrad inte rätt till

en ersättning.

5.2.2 Försäkrade andel arbetskraften som av

Antalet medlemmar i a-kassorna har successivt ökat år i snabbare

varje takt

än arbetskraften utvecklats. År 1974 65% arbetskraften var av på totalt ca 4,0 miljoner personer försäkrade.

Figur 5:1 medlemsantal samt andel försäkrade 1980-92

Nsmedeltal 16-64 år

, 3,8 35

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

E Medlemmar, milj Försåkrade, % arbetskraften -I- av Kina-Jun

Sedan början 1980-talet har andelen under 80% av legat något för att 1992 , stiga till 83 % Då antalet försäkrade var 3,7 miljoner av en total arbetskraft .

på 4.5 miljoner Utan

personer. försäkringsskydd stod således ca 750.000

6 13-0555 157

A

nuvarande skydd vid arbetslöshet

Ejfekter av

i arbetskraften. Till de saknade försäkringsskydd skall dock personer som också hänföras de medlemmar och försäkrade, men som vid en som var eventuell arbetslöshet inte skulle berättigade till ersättning. Denna vara storlek varierar över tiden och har inte gått att med rimlig säkerhet grupps fastställa.

Utvecklingen a-kassornas medlemsantal och andelen försäkrade av av arbetskraften sedan 1980 framgår figur 5:1. av

I arbetskraften ingår inte de deltar i utbildning, inkl. arbetsmarknadssom

utbildning. I tider med ett betydande antal arbetslösa i åtgärder, sjunker

antal i arbetskraften. Om de deltar i utbildningen tillhör en personer som a-kassa, kommer effekten att bli att andelen försäkrade i arbetskraften överskattas. Skulle alla arbetslösa delta i åtgärder av utbildningskaraktär, skulle således andelen försäkrade överstiga 100%. Det finns därför

anledning försiktig vid bedömning andelen försäkrade av

att vara av arbetskraften i tider med stora i bl.a. arbetsmarknadsutbildning. grupper

Figur 5:2 Andel arbetslösa helt utan ersättning eller endast med KAS 1980-92 Källa: AMS, U enheten - 60

1982 1984 1986 1988 1990 1992 1980 Helt utan ersättning Utan ersättning eller med KAS -

Ett sätt denna tekniska effekt är att inkludera även de deltar

att belysa som

i normalt inte inräknas i arbetskraften, i antal personer i

åtgärder, men

arbetskraften. Beräknat på förhållandena 1992 sjunker täckningsgraden i så fall till 79% i stället för 83%. ca

Efekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

5.2.3 Andelen arbetslösa med från

ersättning a-kassa resp. från

KAS

AMS följer löpande utvecklingen andelen

av arbetslösa med försäkringsersättning resp. KAS. Av tabell 5:1 och figur 5:2 framgår utvecklingen sedan 1980.

Tabell 5:1

Andel arbetslösa med ersättning från a-kassa,

från KAS och helt utan 1980-92

ersättning

Källa: AMS, U-enheten

perioden 1980 1989 för att sedan sjunka 1990 1991. År 1992

- ökade

-

andelen igen till 66,8% de arbetslösa. Andelen

av KAS-berättigade har

under perioden 1980 1989 stadigt minskat år för

- varje att sedan öka

fr.0.m. 1990.

nuvarande skydd vid arbetslöshet

Efekter av

De arbetslösa helt saknar ersättning har, enligt AMS statistik, sjunkit som från närmare 40% 1980 till 26% 1991 och 21 % 1992. Antalet arbetslösa 1992 till 53.000, medan antalet som endast

utan ersättning uppskattades ca

KAS till 31.000 arbetslösa. Uppgift saknas antalet

uppbar uppgick ca om

arbetslösa ersättningsrätt, valt att inte anmäla sig som arbetslös utan som

hos arbetsförmedlingen.

5.2.4 Andelen försäkrade och KAS-berättigade av registrerade arbetslösa enligt AMS fördelade efter kön, ålder och -

utbildning

Försäkrade andel arbetskraften är inte detsamma andelen av som av som de arbetslösa täcks ett försäkringsskydd. Det faktiska förhållandet som av för de arbetslösa har studerats att bearbeta AMS register över genom arbetslösa sökanden. Av registren framgår den arbetssökande har rätt om till a-kasseersättning, till KAS eller helt saknar ekonomiskt skydd vid

arbetslöshet.

Den studerade arbetslösa är de var arbetslösa den sista dagen gruppen som månad under december 1991 under augusti november

varje januari resp. -

- 1992. Från totaluppgiftema har månadssnitt beräknats. Bearbetning har

avsett fördelningar efter kön, ålder och utbildning.

Resultatet studien visar bl.a. att männens andel av de ersättningsberätav än deras andel samtliga arbetslösa. Männen har således

tigade var lägre av

bättre skydd mot inkomstförlust vid arbetslöshet än kvinnor.

något

Om sker efter utbildning finns totalt inte större skillnad mellan

fördelningen

olika För de studerade perioderna andelen arbetslösa

utbildningsnivåer. var

ersättningsberättigade ungefär lika stor, oavsett utbildningsnivå.

som var Vid fördelning även på kön framkom dock vissa mindre skillnader.

skillnaderna för olika åldrar såsom framgår tabell 5:2

Tydligaste gällde av

nedan. Mellan män och kvinnor fanns inga större skillnader, varför inga redovisas efter kön. Det finns ett mycket starkt samband mellan

uppgifter

ålder och stigande andel med a-kassa/KAS. Fler än 80% av de

stigande

under 20 år saknade helt ersättning. I åldrarna däröver noterades en

drastiskt minskning, ytterligare förstärktes i stigande åldersgrupper.

som I genomsnitt stod 26% utan stöd under den studerade perioden 1991, medan motsvarande tal hösten 1992 uppgick till 23%.

nuvarande skydd vid arbetslöshet

Efekter av

Tabell 5:2

Fördelning av genomsnittligt antal arbetslösa per månad

1991 efter ålder samt andel ersättningsberättigade till

a-kassa och KAS Källa: AMS Ålder Samtliga Andel a-kassa/KAS

utan

absolut fördelning

Fördelningar efter andra variabler, bl.a. bosättningslän, yrkesgrupper och

eventuell invandrarbakgrund, uppvisar också skillnader. I områden med tradionellt hög organisationsgrad finns färre utan ersättning än i storstäder-

na. En del kan samtidigt förklaras av yrkesvariabeln. Tjänstesektorn med lägre organisationsgrad än t.ex. industrisektorn, betyder mer i storstäderna

än i landet i Övrigt. Dessa skillnader har större betydelse för hur stor del av de ersättningsberättigade som har rätt till a-kassa endast till KAS,

resp. än för den andel står helt utan ersättning från försäkring eller KAS.

som

5.2.5 Andelen utan ersättning enligt SCB genomförd studie

av

SCB har på utredningens uppdrag genomfört studie de arbetslösas

en av ekonomiska och sociala situation.

nuvarande skydd vid arbetslöshet

Efekter av

Även i denna studie insamlades uppgifter de arbetslösas ekonomiska

om situation. Resultaten visar att andelen de arbetslösa som besvarade

av enkäten med rätt till a-kassa var 70%, samma andel som uppbar KAS

-

12% medan de inte hade någon rätt till ersättning utgjorde 18%. var som

Andelen de arbetslösa som tillhörde a-kassa var i enkäten 77% och av

av dessa hade 90% rätt till ersättning. Mer än 50% kassamedlemmar utan

av rätt till ersättning uppfyllde medlemsvillkoret.

Andelen besvarade enkäter 77% de utsända. Även bortfallet

var av om enligt SCB inte är onormalt, finns ändå anledning att beakta att detta kan inverka på uppgifter om ersättning. Det förefaller mer sannolikt att arbetslösa med ordnade förhållanden och stark anknytning till arbetslivet

en besvarat enkäten framför andra arbetslösa. Detta skulle kunna innebära att andelen ersättningsberättigade överskattats något i denna studie.

5.2.6¶Bedömning av försäkringens täckningsgrad

Den snabbt försämrade arbetsmarknaden i Sverige har medfört att de som tidigare stått utan försäkringsskydd i ökad utsträckrming har försäkrat sig. Försäkringens täckningsgrad i relation till arbetskraften har således ökat kraftigt under 1991 och 1992. I tider med många arbetslösa i utbildningsåtgärder sjunker antal personer i arbetskraften, medan antal försäkrade även omfattar de deltar i utbildning. Detta betyder att täckningsgraden mätt

som på detta sätt överskattas och att dennaöverskattning varierar med antalet

personer i åtgärder.

De studier och mätningar tagit del visar emellertid forfarande att

som av

stor del de faktiskt är arbetslösa dock fortfarande står utan rätt en av som till a-kassa eller till KAS.

En sammanvägning uppgifterna från olika studier visar enligt min

av

mening att realistisk bedömning är att arbetslöshetsförsäkringen kan

en beräknas ersättning till 66 67% de arbetslösa eller till två

ge ca - av arbetslösa tre. Andelen försäkrade av arbetskraften är högre eller sedan

av 1992 drygt 80%. En del dessa är vid varje tillfälle emellertid av olika

av skäl inte berättigade till ersättning de skulle bli arbetslösa, beroende på

om att de inte uppfyller medlems- eller arbetsvillkor. Men främst beror skillnaden på att a-kassemedlemmar i genomsnitt har lägre arbetslöshet än de i arbetskraften inte är medlemmar i a-kassa. Den förefaller rimligt

som anta att i icke-medlemmar finns delgrupper med såväl högre som

gruppen lägre arbetslöshet än som gäller för a-kassemedlemmar.

nuvarande vid arbetslöshet

Efekter av skydd

Av övriga 33 34% de arbetslösa kan tredje eller 11 12% alla - av var av - arbetslösa beräknas ha rätt till KAS. De helt skydd skulle därmed - utan uppgå till ca 21 23% de arbetslösa. Eftersom främst

- av mätningarna

grundar sig på AMS uppgifter, kommer inte de saknar rätt till som ersättning eller väljer att avstå från rätten till KAS, att beaktas. Detta kan

möjligen påverka fördelningen med någon procentenhet ytterligare.

Det är vidare tydligt att bland de står helt finns som utan skydd en betydande andel arbetslösa. De under 20 år är enligt

unga reglerna ute-

stängda från KAS, samtidigt de inte har haft den till

som förankringen

arbetsmarknaden att de blivit medlemmar i a-kassa. I 20

åldersgruppen

- 24 år är andelen med rätt till a-kassa fortfarande bara hälften de

drygt av

arbetslösa. Men för denna innebär KAS antalet helt grupp att utan

ersättning ändå begränsas till 25%. I åldersgruppen 25 54 år är

ca andelen med rätt till a-kassa hög, andelen får KAS och totalt som låg sett

är ca 15% helt utestängda från ersättning. I åldersgruppen 55 år och äldre

är andelen utan ersättning mindre än 10%.

De som deltar i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom arbets-

marknadsutbildning,arbetslivsutveckling,beredskapsarbeten,ungdomsprak-

tik m.fl. konjunkturberoende åtgärder, är inte arbetslösa.

definitionsmässigt

Detta betyder också att de ambitionerna bidrar

arbetsmarknadspolitiska till att begränsa anspråken på arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Men den

policy som tillämpas för urval arbetssökande till arbetsmarknadsutav bildning m.fl. åtgärder kan också bidra till att snedvrida bilden de av arbetslösas ekonomiska situation. Arbetsmarknadsutbildning och arbetslivs-

utveckling är åtgärder som relativt sett är mindre aktuella för de och yngre för de äldre, utan används främst för 25 54 år. Detta kan bidra gruppen till att teckna bild andelen bland kvaren gynnsammare av utan ersättning stående sökanden i åldersgruppen 25 54 år, än - som motsvarar verkligheten. De utan rätt till ersättning, eller endast rätt till KAS, är

givetvis mest

angelägna att del av åtgärder också innebär inkomster för deras som

försörjning.

Särskilda inskolningsplatser och är riktade

numera ungdomspraktik åtgärder

till de unga arbetslösa. Under 1991 och under tredje kvartalet 1992 var ca 9.600 17.200 sysselsatta i dessa åtgärder. I 1993 resp. april var över 70.000 unga placerade i ungdomspraktik. Även här finns risk för de en att

utan rätt till ersättning är överrepresenterade bland de i som placeras åtgärder.

Med detta vill jag visa vilka svårigheter det innebär på sätt

att ett riktigt

mäta och belysa hur väl nuvarande försäkring KAS vid resp. ger skydd

nuvarande skydd vid arbetslöshet

Efekter av

arbetslöshet och att studier arbetslösas ersättning således blir osäkra av beroende på insatser i form konjunkturberoende åtgärder och hur dessa av fördelas bland de arbetssökande saknar ett reguljärt arbete. Om vi som

teoretiskt skulle tänka oss att inga arbetsmarknadspolitiska åtgärder

förekom, skulle således enligt min bedömning, andelen utan ersättningsrätt

bland de arbetslösa Öka markant.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning och inriktning har även på

annat sätt betydelse för bedömningar av hur arbetslöshetsförsäkringen fungerar. Enligt nuvarande regler kan rätt till såväl KAS som försäkring

upparbetas genom deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. En hög

ambition i den aktiva arbetsmarknadspolitiken innebär att fler blir berättigade till ersättning, inte utifrån att ha upparbetat sitt arbetsvillmen kor ett ordinärt arbete, utan deltagande i en arbetsmarkgenom genom

nadspolitisk åtgärd.

Av detta vill jag dra slutsatsen att det finns osäkerheter i bedömningar av täckningsgraden, vilka osäkerheter generellt sett innebär risk för överskattningar hur väl de i arbetskraften skyddas i nuvarande frivilliga försäkrav ing och nuvarande KAS. Det är inte givet att en individ upplever sig vara skyddad mot arbetslöshet, därför att han eller hon erhåller ut-

bildningsbidrag eller form ersättning först under förutsättning av

annan av

tillgång till plats i arbetsmarknadsutbildningen eller annan åtgärd. Det

en är skillnad på att ha rätt till ersättning och att vara beroende av en tillgången på och andras beslut om åtgärder för att ha rätt till ersättning. I statistiken framstår emellertid denne individ inte som en person i avsaknad ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. av

5.3¶Utfdrsäkring

5.3.1¶Utförsäkringens omfattning

Den erhållit ersättning från försäkringen under en hel ersättningsperiod som

och inte upparbetat ett nytt arbetsvillkor, drabbas utförsäkring. Samma

av förhållande gäller för KAS. En utförsäkrad erhåller således ingen ersättning

från sig försäkring eller KAS.

vare

Den löper risk att bli utförsäkrad från försäkringen men inte från som -

KAS har enligt nuvarande lagstiftning rätt till arbetsmarknadspolitisk

insats, skall medföra att nytt arbetsvillkor upparbetas. som

Antalet utförsäkrade framgår tabell 5:3 för perioden 1987 1992. av -

nuvarande skydd vid arbetslöshet

Efekter av

Tabell 5:3 Antal utförsäkrade från arbetslös-

hetsförsäkring och KAS 1987-92

KäHaêAMS

År Utförsäkrade

Försäkring KAS Totalt

antal antal antal

Not: För1991 och 1992 skattningaravAMS

Tabellen visar att omfattningen av antalet utförsäkrade före 1992 varit begränsat till 10 14.000 år för försäkring och KAS tillsam-

- personer per mans. För 1992 är antalet utförsäkrade betydligt högre, eller knappt 24.000 personer. Den sämre arbetsmarknaden återspeglas även i antal utförsäkrade.

Tidigare sammanställdes vissa uppgifter vad sker med de

om som utförsäkrade efter utförsäkringen. Detta upphörde 1989, varför aktuella uppgifter således saknas från AMS.

Enligt underhandsuppgift "övergick" tidigare de flesta utförsäkrade från

försäkringen till sjukskrivning eller förtidspension, medan det

var mer oklart vad som skedde med de övriga utförsäkrade.

Utförsäkring betydde, i vart fall tidigare, i regel inte att de arbetslösa

ställdes utan skydd och i någon större utsträckning var hänvisade till social-

Effekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet S0U1993:52

bidrag för sin försörjning. Den inte kom att belasta socialförsäk-

grupp som ringen, innehöll bl.a. individer som faktiskt hade fått arbete, hade

som

återkommit till arbetslöshetsförsäkringen och KAS efter att ha upparbetat

ett nytt arbetsvillkor samt vissa arbetslösa olika skäl hade dragit sig

som av tillbaka från arbetsmarknaden.

Med en betydande ökning i utförsäkringen till följd ökade svårigheter

av på arbetsmarknaden och minskade förutsättningar att få del arbetsmark-

av nadspolitiska åtgärder, förändras sannolikt bilden vad händer de

av som utförsäkrade. Vid en relativt sett hög andel utförsäkrade ökar risken för att

fler tvingas att ansöka om socialbidrag.

För att öka kunskaperna om vad som händer de utförsäkrade efter

utförsäkringen har utredningen genomfört särskild enkätundesökning,

en som redovisas i korthet i avsnitt 5.4.2.

5.3.2 Utförsäkrades ekonomiska och sociala förhållanden

resultat av en enkät

-

Inom utredningen har en enkätundersökning genomförts bland de som

utförsäkrats från a-kassa resp. uttömt sin KAS-period.

Enkäten utsändes till 180 personer som utförsäkrades från försäkringen under april 1992 och till lika många, under månad uttömt sin

som samma KAS-period. Under april 1992 utförsäkrades totalt 2.300 jämnt fördelade mellan försäkring och KAS. Totalt 18 personer kunde inte nås, varför enkäten gick ut till 342 utförsäkrade. Svarsfrekvensen 66%. Dock

var erhölls i 11 fall sådan information gallrades bort, framför allt för

att svaren att de tillfrågade inte angav utförsäkringen till april månad 1992. Antalet bearbetade svar var således 214 st.

Enkäten var uppdelad i två avdelningar. Dels ställdes frågor perioden

om

från utförsäkring t.o.m. den 13 september 1992, dels perioden den 14

om

27 september 1992.

-

Syftet med enkäten var att bättre kunskap om arbets- och försörjningssituationen bland de utförsäkrade. Det förhållandevis stora bortfallet gör emellertid att resultaten måste tolkas med viss försiktighet.

Arbetssituationen 5 månader efter utförsäkring visade att knappt 50%

ca fortfarande var arbetslösa, 17% hade fått ett fast eller tillfälligt arbete,

ca

20% befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 3 % studerade och

ca ca ca 10% antingen sjuka eller hade erhållit pension. Det höga bortfallet

var

Efekter nuvarande skydd vid arbetslöshet

av

kan ha påverkat fördelningen på olika sätt, varför uppgifterna måste

bedömas med hänsyn till detta.

Av enkäten framgår vidare att för samma period de tillfrågade att

uppgav

de huvudsakligen försörjde sig på följande sätt, varvid skall märkas att de

kunde ange flera svarsalternativ därmed blir summan mer än 100%. Av

de tillfrågade svarade 44% att de huvudsakligen försörjt sig genom lön av arbete, pension/sjukpenning, bidrag vid arbetsmarknadspolitiska åtgärder

eller lån/bidrag vid studier. Hjälp från familjen angav 37% som svar, besparingar angav 19% och lån angav 12%. Socialbidrag svarade 21% och kontantstöd vid arbetslöshet 18%. Övriga försörjningskällor, bl.a. föräldra-

penning, 6% de tillfrågade.

angavs av av

Enkäten visar att de som blir utförsäkrade inte i någon större utsträckning hamnar i socialbidragsberoende för sin försörjning kort tid efter utförsäkringen. Sådant bidrag kan dessutom i vissa fall också ha utgått före arbetslösheten och utförsäkringen, varför det inte nödvändigtvis i sin helhet

är en följd av utförsäkringen.

Enkäten bekräftar däremot inte tidigare erhållna underhandsuppgifter att en betydande del av de utförsäkrade redan kort tid efter utförsäkringen blir

förtidspensionerade eller sjukskrivna. Uppenbarligen kan vissa av de

utförsäkrade också snabbt åter klara villkoren för rätt till arbetslöshetsförsäkring eller KAS.

5.3.3 Bedömning av systemets effekter utförsäkrade

-

Arbetslöshetssituationen under 1980-talet med låg öppen arbetslöshet innebar att de allra flesta som blev arbetslösa antingen kunde erhålla arbete eller kunde anvisas åtgärd. Antalet långtidsarbetslösa och utförsäkrade var

mycket få.

Genom den s.k. utförsäkringsgarantin blev försäkringen i princip utan

begränsning för ersättningstid, förutsatt åtgärd kunde erbjudas som i sin tur

gav rätt till fortsatt ersättning. En utförsäkring utan fortsatt rätt till ersättning berörde sannolikt arbetssökande med mer komplicerade problem eller ovilja att uppfylla de krav som ställdes för fortsatt ersättning.

Arbetslöshetsskyddets utformning var ingen egentlig begränsning för att under långa perioder utan vanligt arbete kunna uppbära ersättning. Så till

vida fungerade systemet väl.

I en arbetslöshetssituation med hög öppen arbetslöshet och ansträngda resurser för att kunna erbjuda åtgärder till alla de riskerar att bli

som

Efekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

utförsäkrade, blir effekterna av systemet inte desamma. Framförallt

synes det inte gå att undvika ökningar antalet utförsäkrade, bl.a. därför att

av

större svårigheter finns att kunna erbjuda bl.a. beredskapsarbeten. Genom

s.k. arbetslivsutveckling har dock förutsättningarna förändrats att kunna

erbjuda en åtgärd som kvalificerar till ersättningsperiod.

ny

De förändrade förutsättningarna i början av 1990-talet medför således att försäkring och KAS i nuvarande utformning och i beaktande att större

- av svårigheter nu finns att erbjuda alla arbeten eller åtgärder, som behövs för att undvika utförsäkring medför fler utförsäkrade än tidigare. En första

indikation på riskerna för en kraftig ökning i antalet utförsäkrade under 1993 och 1994 kan erhållas genom att notera den kraftiga ökningen

av

antalet långtidsarbetslösa. Dessa uppgick i april 1993 enligt AMS till

89.500 personer.

Ett skydd vid arbetslöshet som innebär att arbetslösa trots aktivt arbets-

sökande lämnas utan försörjning, är enligt min bedömning, inget väl

fungerande system. Den som erbjuds en åtgärd garanteras fortsatt ersättning, medan den som utförsäkras helt ställs utan ersättning. Ett sådant system framstår enligt min uppfattning inte som rättvist. Därför är det angeläget att åtgärder kan erbjudas den som blivit eller riskerar att bli utförsäkrad.

5.4¶Kompensationsgrad

5.4.1¶Arbetslöshetsförsäkringen

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen innebär att inkomstförlust kompenseras med 90% april 1993 upp till en inkomst på 14.600

kr/månad. Inkomst därutöver ger ingen ersättning. Högsta dagpenning är

598 kr.

Den av regeringen i prop. 1992/93:100 föreslagna förändringen innebär dels att högsta dagpenrming blir 564 kr/dag, dels att kompensationsgraden

blir 80% from den 5 juli 1993. Den högsta ersättningsgrundande inkomsten blir om riksdagen antar förslaget således 15.500 kr/månad.

- - ca

Kompensationsgraden vid olika inkomster enligt nuvarande och av

regeringen i kompletteringspropositionen föreslagna regler framgår

av

tabell 5:4. Av tabellen framgår att kompensationsgraden successivt sjunker,

när inkomsten överstiger "taket". Försäkringens kompensationsgrad på

90% gäller således inte alla arbetslösa. Vid genomsnittlig inkomst för

en

en industritjänsteman 1993 på 17.500 kr/mån blir kompensationsgraden

ca

Ejfekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

ca 75%. Enligt regeringens förslag kommer den att sjunka till 71%. En inkomsttagare med 25.000 kr/mån har en faktisk kompensationsgrad idag

på 53% och får med regeringens förslag 50% av inkomstförlusten i

ersättning.

Tabell 5 4

. Kompensationsgraden i arbetslöshetsförsäkringen vid olika inkomster enligt nu gällande regler resp regeringens förslag i prop 1992/93: 1 50

Inkomst Dagpenning Faktisk komponsationsçad före arbets- nuvarande regeringens nuvarande regeringens Iöshaten av regler förslag reder förslag haltidsarbata

Efekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

5.4.2 KAS

KAS utgår med lika belopp eller 210 kr/dag till alla berättigade med

heltidsarbete, oavsett tidigare inkomst.

Beloppet 210 kr per dag vid 22 dagar månad inkomst på 4.620

ger per en kr per månad. Regeringen föreslår i proposition 1992/93:100

att beloppet

skall sänkas till nivå gällde för 1992 eller 198 kr

samma som per dag. Detta motsvarar 4.356 kr månad i ersättning.

per

Tabell 5:5 Kompensationsgradeni KAS-systemet vid olika inkomster enligt nu gällande regler resp regeringensförslag i prop. 1992/932150

Inkomst Dagpannlnq Politiskkompensatlonagrad föraarbau- nuvarande regeringens nuvarande regeringen: löahatenav reglar förelag reglar förslag Mumma

N

Nl

Efelaer av nuvarande skydd vid arbetslöshet

Kompensationsgraden vid olika inkomster framgår tabell 5:5. av

KAS kompensation i vanliga lönelägen ligger omkring 30

ger en som - -

35% tidigare inkomst. Regeringens förslag innebär ytterligare

- av

sänkning till 28 32%. KAS således mycket låg kompensation för

- ger en de haft arbete och tidigare inkomster. För t.ex. en ensamstående som betyder 4.620 kr/månad fore skatt ca 3.500 kr/månad efter skatt. Detta ca

är avsevärt lägre än socialbidragsnivån, som enligt Socialtjänstkommittens

förslag skall motsvara i princip ett basbelopp per år samt dessutom faktiska boendekostnader. Med en hyra på t.ex. 3.500 kr/mån skulle socialbidrag då kunna utgå med lägst 6.400 kr/mån efter skatt. Före skatt som ca motsvarar detta ca 9.000 kr.

KAS är alltså otillräckligt för ett basskydds-tl särskilda situationer att ge kan KAS ändock fylla funktion. Men kompensationsgraden förutsätter en

nästan alltid andra försörjningsmöjligheter.

5.4.3¶Bedömning

Arbetslöshetsförsäkringen har kompensationsgrad på 90% till

en upp lönelägen, inom vilka än 70% arbetskraften finns. För inkomster mer av i skiktet ovanför 14.600 kr/månad, ger försäkringen ingen kompensaca tion.

Kompensationsgraden är unikt hög i ett internationellt perspektiv om också takets höjd beaktas. Däremot är taket för ersättningsgrundande inkomst avsevärt högre i vissa andra länder. Trots lägre kompensationsgrad innebär detta att för högre inkomsttagare är skyddet bättre i andra länder.

Utgående ersättningar från arbetslöshetsförsäkringen är vid nuvarande höga

arbetslöshet till 97% finansierade med medel som uppbärs genom ca

generella, lagstadgade avgifter eller statligt garanterade lån. Vid en

av jämförelse med KAS, till 100% finansieras med avgifter från som generella, lagstadgade arbetsgivaravgifter, finns stora skillnader. Medan maximal KAS kan ersättning med ca 55.000 kr per år, kan försäkringen ge lämna ersättning med ytterligare 100.000 kr per år. För de som ca uppfyller arbetsvillkoret i KAS och inte är anslutna till försäkringen - framstår dessa skillnader enligt min mening som svåra att motivera, när de försäkrades insatser för försäkringsskyddet är så blygsamma som 3% egna

kostnaderna för försäkringens förmånsbetalningar.

av

Efekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

5.5 Arbetsvillkor

5.5.1¶Försäkringen

Arbetsvillkoret är tillsammans med medlemsvillkoret avgörande för rätten till ersättning vid arbetslöshet. Medlemsvillkoret tid medlem i

avser som kassan och därmed också ett krav på att under bestämd tid ha erlagt

en avgift/premie. En tanke bakom medlemsvillkoret är att tiden skall så

vara avvägd att en person inte skall kunna välja att stå utanför försäkringen ända till strax före arbetslösheten, sedan ansöka medlemskap och kunna få

om

ersättning.

Arbetsvillkoret är uttryck för att ersättning från försäkringen endast skall utgå till en försäkrad faktiskt har inkomstförlust arbete.

som en av Arbetsvillkoret är därför avgörande betydelse för försäkringens karaktär

av av skydd mot inkomstbortfall vid arbetslöshet. Ett generöst arbetsvillkor innebär att försäkringen mer får karaktär allmän medborgarlön.

av

Den nuvarande försäkringens arbetsvillkor innebär att arbete minst 3 timmar per dag skall ha utförts under 75 dagar, utspridda på minst 4 månader under ramtiden 12 månader. På flera sätt kan med arbete jämställd

tid uppnås, bl.a. arbetsmarknadsutbildning, del militärtjänstgöring

av m.m.

Arbetsvillkoret måste i samband med medlemsvillkoret. Medlems-

ses villkoret är sällan ett hinder för rätt till ersättning. I praktiken är det arbetsvillkoret som i regel inte är uppfyllt, när ersättning inte kan utgå.

Den nuvarande försäkringen har formellt begränsningar bestämda

genom ersättningsperioder och krav på att nytt arbetsvillkor upparbetas för

ny

ersättningsperiod. I verkligheten är försäkringen evig för den kan

som

fullgöra en arbetsmarknadsutbildning på fyra månader när period gått

en till ända. Detta markeras även att nuvarande författningar att

genom anger den som utförsäkrats eller löper risk att utförsäkras skall ha rätt till arbets-

marknadspolitiska åtgärder av sådan omfattning att ett nytt arbetsvillkor kan

upparbetas och därmed ersättning kunna erhållas under ytterligare

en

period.

5.5.2 KAS

KAS har i princip likartade regler för arbetsvillkor. Arbetsvillkoret stipulerar fem månader istället för försäkringens fyra månader. l KAS saknas däremot motsvarigheten till medlemsvillkor.

nuvarande skydd vid arbetslöshet

Efekter av

KAS medger vidare att den genomgått utbildning visst slag

som en av under viss tid och varit arbetssökande i tre månader, är ersättnings-

som

berättigad.

5.5.3¶Bedömning

Skärpan i arbetsvillkoret saknar inom rimliga gränser betydelse för

de som blir arbetslösa efter många års regelbundet arbete eller de stabilt har

som kommit in på arbetsmarknaden och under arbetslösheten står till

som arbetsmarknadens förfogande. Arbetsvillkoret har däremot betydelse för de med en mindre stabil anknytning till arbetsmarknaden. Genom arbetsvillkoret skall de skiljas ut, skall bedömas ha sådan anknytning till

som en arbetslivet att ersättning skall utges, från andra olika skäl inte skall

som av anses ersätttningsberättigade. Arbetsvillkoret är också signal vilka

en om krav samhället ställer för att man skall så stabilt tillhöra arbetskraften

anses att ersättning kan utgå vid arbetslöshet.

Försäkringens nuvarande arbetsvillkor innebär krav på arbete under en förhållandevis kort period. Ett antal olika sysselsättningar meriterar

dessutom till ersättning på sätt reguljärt arbete. Skärpan i

samma som arbetsvillkoret måste också beakta ersättningsperiodens längd och de krav som ställs för att inte bli utförsäkrad.

Ett internationellt sett generöst arbetsvillkor kan mycket väl fungera

utmärkt i tider med god arbetskraftsefterfrågan. Arbetsförmedlingen kan

genom olika erbjudanden om lämpliga arbeten försäkra sig om att individen kan och vill ta ett arbete, kort sagt verkligen tillhör arbetskraften utan förbehåll.

lett arbetsmarknadsläge med hög öppen arbetslöshet och stora belastningar

på arbetsförmedlingarna innebär ett generöst arbetsvillkor större risker. När skillnaden i levnadsvillkoren är betydande mellan å sidan den

ena som är medlem i a-kassa och uppfyller villkoren för ersättning, och den

som inte klarar villkoren eller valt att inte medlem i a-kassa, kan detta

vara vara ett motiv för att inte ställa för låga krav i tid då ersättningsperiod-

en

erna tenderar att bli långa och arbetskraftsefterfrågan är

svag.

Min samlade bedömning är att det- i ett internationellt perspektiv förhål-

-

landevis generösa arbetsvillkoret i dagens försäkring inte är tillräckligt

krävande i situation när arbetssökande inte har möjligheter till

en samma service som vid en mer normal arbetslöshetsnivå. Skillnaderna i levnadsvillkor mellan de ersättningsberättigade och de är hänvisade till KAS,

som talar för att kraven kan behöva ställas högre för den också skall ha

som en

Efekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

högre ersättning. Högre krav är inte bara en fråga arbetad tid, utan

om

också i lika hög grad en fråga om vad för slags sysselsättning skall

som

jämställas med arbete.

5.6 Administration

5.6.1¶Försäkringen

Försäkringen administreras av 42 a-kassor, varav 38 har en nära knytning

till fackliga organisationer och 4 till intresseorganisationer för företagare.

Tabell 5.6 De största och minsta arbetslöshetskassorna efter medlemsantal vid utgången av 1992

De fem största kassorna

De fem minsta kassorna

Avrundningarfinns i tabellen

Efekter nuvarande skydd vid arbetslöshet

av

Nuvarande administrations effektivitet ska principiellt bedömas med hänsyn

till hur den fungerar jämfört med förväntningarna funnits på systemet.

som Kostnadseffektivitet i förvaltningen är inte nödvändigtvis detsamma

som effektivitet för hela försäkringen. Högre kostnader i förvaltningen kan mycket väl förenas med en hög effektivitet i hela försäkringen. Likformighet och rättvisa i besluten kan kräva resurser, som ökar kostnaderna för administration. En viktig del i förvaltningen är att beslut i olika ärenden och rutiner olika slag leder till att ersättningsberättigade försäkrade får

av sina ersättningar i tid och till rätt belopp, vare sig mer eller mindre. Om en a-kassa med hög totaleffektivitet kostar lite i förvaltningen, måste

mer det inte betyda att kassan är mindre effektiv än a-kassa. Vid

en annan en lika servicenivå i jämförbara kassor, kan däremot förvaltningskostnaden

ses som ett mått på kostnadseffektivitet.

Medlemsantalet varierar kraftigt mellan de olika kassorna. För verksamhetsåret 1991, vilket är det senaste för vilket en komplett verksamhetsberättelse föreligger, fördelades kassorna efter storlek på sätt framgår

av tabell 5:6.

Den enskilda kassans storlek, den relativa arbetslösheten bland medlemmarna och ärendenas svårighetsgrad, är faktorer som vid sidan

- av effektiviteten i arbetet påverkar den enskilda a-kassans kostnader för ad-

ministrationen eller förvaltningen.

Av tabell 5:7 framgår de kassor 1991 hade förvaltningskostnad

som en överstigande 300 kr per medlem och år, samt de kassor 1991 hade

som en

förvaltningskostnad understigande 75 kr per medlem och år. Kassorna med

fler än 100.000 medlemmar hade, med undantag för Byggnadsarbetarnas a-kassa, samtliga administrationskostnader under eller obetydligt över 100 kr per medlem.

Den samlade förvaltningskostnaden i a-kassorna uppgick 1991 till ca 372

mkr. För 1992 finns ännu ingen totaluppgift tillgänglig. Med hänsyn till

den kraftiga ökningen arbetslösheten, kan emellertid kostnaderna

av förväntas ha stigit utöver vad som är hänförligt till normala kostnadsökningar. En prognos för 1992 är att förvaltningskostnaderna stiger till 450

ca

mkr. För 1993 förväntas ytterligare ökningar.

Försäkringens administration är bl.a. beroende av väl fungerande informationssystem för olika funktioner. Enligt uppgift finns idag behov av att utveckla ett nytt datasystem för att bättre motsvara de anspråk bör

som

kunna ställas på effektiv informationshantering.

Tabell 5:7 Arbetslöshetskassor med högsta och lägsta

förvaltningskostnaden medlem 1991

per Arbetslöshetskassa

Förvaltnings-

kostnad

per medlem

namn Sv Fiskares 1010

A-kassorna beräknas under 1993 komma att hantera ersättningsärenden till ca 300.000 arbetslösa och besluta ersättningar på närmare 40 mdkr.

om Närmare 97% av dessa ersättningar finansieras med medel härrör från

som

Efekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

lagstadgade arbetsgivaravgifter eller idag tån av staten garanterad

upplåning. Det allmänna intresset i försäkringen är därför betydande. Stora krav bör kunna ställas på att informationssystenen också kan ge kunskaper och insikter för uppföljning av denna för samhället betydande försäkring.

5.6.2 KAS

KAS administreras av fyra länsarbetsnämnder, medan försäkringskassorna

har hand om utbetalning stödet. Administrationen KAS ersätts

av av av statsverket till AMS resp. RFV/försäkringskzssorna. F.n. arbetar ca 50 anställda vid länsarbetsnämndema med adninistrationen. Den totala administrationskostnaden inkl. försäkringskassorna kan för 1993 uppskattas till 25 30 mkr.

-

KAS utgör blygsam del nuvarande kontartstöd. Utbetalningama 1992

en av

uppgick till ca 1,4 mdkr, medan försäkringen samma år utgav ersättningar

på ca 24 mdkr.

I sammanhanget är KAS-administrationen av begränsat intresse och har inte varit föremål för särskilda bedömningar inom ramen för denna utredning.

5.6.3¶Bedömning

Bedömningen av nuvarande administration begränsas till försäkringens administration.

Den genomsnittliga förvaltningskostnaden uppgick för 1991 till 104 kr per

medlem eller ca 1.000 kr per försäkrad eisättningstagare. För denna kostnad skall resp. kassa hålla register över medlemmar, hantera uppbörd

av medlemsavgifter, pröva ansökningar om medlemskap, förutom att

besluta i ersättningsärenden och handha utbetalningar av dagpenningar.

Även kostnaderna varierar kraftigt mellan olika a-kassor, visar

om kostnaderna att systemet fungerar kostnadseffektivt. En viktig orsak härtill

är samordning med bl.a. uppbörd av fackliga avgifter, gemensam

registerhållning, gemensamma resurser typ telefonväxel o.dyl. med resp.

moderorganisation.

Administrationen eller förvaltningen i mer vid bemärkelse, bör

- emellertid tillgodose även andra syften för att anses effektiva. Bland sådana anspråk märks att följa hur verksamheten utvecklas, sammansättningen av arbetslösa, olika mönster i olika grupper arbetslöshet m.m. som kan bidra

, till ökad kunskap och i sin tur till eventuella åtgärder.

Effekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

Under utredningsarbetet har det visat sig förenat med stora svårigheter

att

analysera hur försäkringens medel förbrukas, utöver vad framgår

som av AMS verksamhetsberättelser för a-kassorna. Möjligheten har varit

begränsade att via datasystemen studera ersättningsperioder, hur arbets-

villkor upparbetats, hur avbrott skett för arbete, utbildning

under

bestående arbetslöshet eller andra orsaker. Mer övergripande bearbet-

av

ningar har försvårats, för att i praktiken inte säga omöjliggjorts,

av att varje kassas tillstånd krävs för bearbetning dess register. Likaså har det

av visat sig svårt att kunna belysa effekter löpande kontroller.

av

Försäkringsenheten vid AMS granskar bl.a. kassornas återkravsverksamhet,

ärenden där arbetsförmedlingen ifrågasatt ersättningsrätt samt andra

ärenden. Äterbetalningar från medlemmarna uppgick 1990 till 4,4 mkr

ca

och återbetalning av s.k. statsbidragsberättigad ersättning till 2,2 mkr

samma år. I relation till försäkringens totala utgifter är dessa återbetalningar närmast försumbara. Detta är inte uttryck för att kontrollen är onödig, utan synes tyda på att ytterligare kontroll sannolikt skulle bära sina

egna kostnader. Efterhandsgranskning och kontroll i andra länder, bl.a. Kanada har visat på betydande effekter fel olika slag. Återkrav på flera

av av

procent av utbetalda ersättningar är inte ovanliga vid efterhandsgranskningarna.

Härtill kommer att det nuvarande systemet för försäkringsersättning inte löpande kontrolleras mot andra betalningar för period, t.ex.

samma

sjukpenning, föräldrapenning, studiemedel m.fl. ersättningar.

Sammantaget bedömer jag administrationen kostnadseffektiv, framför

som allt beroende på det administrativa samarbete flertalet kassor har med

som "moderorganisationen". I ett bredare perspektiv förefaller kontrollfunktionerna i dagens försäkring möjliga att utveckla. Detta gäller också rutiner och system när underlag saknas och inte heller kan presteras på rimligt

sätt för att belysa hur ett försäkringssystem transfererar närmare 40

- som mdkr 1993 endast försäkringen fungerar på aggregerad nivå.

en

Likformighet och rättvisa i beslutsfattandet med nuvarande administration har inte varit föremål för bedömning i utredningen. Däremot är detta

en

viktig aspekt i ett system med en finansiering nuvarande slag.

av

Ejfekter nuvarande skydd vid arbetslöshet

av

5.7 incitament och kostnadsansvar

5.7.1 Diskussion och bedömning

Utgående ersättningar från nuvarande försäkring är vid arbetslöshets-

nivån ca 7,7% öppet arbetslösa endast till drygt 3% finansierade av

medlemmarnas medel. Övriga 97% av försäkringens förmåner finansieras

med lagstadgade arbetsgivaravgifter eller såsom f.n. genom av staten

garanterad upplåning.

Kostnaderna för den enskilda a-kassan och dess medlemmar förändras i princip inte när arbetslösheten och utbetalda ersättningar ökar. Det organ

beslutar i ersättningsärenden är frikallat från ansvar för kostnaderna som och finansieringen av kostnaderna.

Incitamenten för olika intressenter i systemet att på olika sätt begränsa försäkringens kostnader är svaga. Medlemsavgiften för den försäkrade stiger inte vid ökade utbetalningar. Resp. a-kassa drabbas inte av att arbetslösheten stiger eller kostnaderna ökar. En väl avvägd kontroll eller uppföljning i princip inte den enskilda a-kassans ekonomi, utan

gynnar snarare tvärtom, därför att då förvaltningskostnadema stiger ökar behovet

av att höja medlemsavgiftema.

Sambandet mellan förmåner och avgifter har mycket begränsad betydelse

i nuvarande försäkring, att medlemsavgiften svarar mot en ringa del

genom

försäkringens kostnader. Differentierade avgifter efter den relativa av arbetslösheten i resp. a-kassa förekommer inte på annat sätt än att administrationskotnadema teoretiskt sett skulle kunna öka.

Sambandet mellan förmåner och avgifter är än till den del

svagare

försäkringen finansieras med arbetsgivaravgifter. Branscher med hög

arbetslöshet och branscher med låg arbetslöshet betalar lika mycket. I

verkligheten innebär den nuvarande finansieringen betydande överflyttnin-

gar av resurser mellan olika sektorer i samhället.

Försäkringens finansiering visar att försäkringen har betydande sociala och

utjämnande inslag. Karaktären av en försäkring byggd på försäkringsmässiga bedömningar är i verkligheten inte framträdande. Samtidigt som den

faktiska karaktären gynnar utjämning och har sociala inslag, accepterar

försäkringen att ersättning kan utgå även i sådana fall där ersättning på

annat sätt utgår och inga eller begränsade behov förekommer. Den

nuvarande försäkringen tar t.ex. ingen hänsyn till avgångsvederlag eller

andra ersättningar i samband med att en försäkrad blir arbetslös. Det är

Efekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

givetvis möjligt att välja försäkring med den eller andra

en ena inriktningen, men denna inriktning bör då konsekvent slå igenom i

utformningen av försäkringen.

Sammantaget är det min bedömning att incitamenten är för försäk-

svaga ringens intressenter att begränsa försäkringens kostnader. Beslutsansvaret

har inte en naturlig koppling till kostnadsansvaret. Försäkringskaraktären

är i alla delar inte särskilt framträdande. Med hänsyn till finansieringen,

men också i ett internationellt perspektiv, är samordningsreglema enligt

min mening generösa.

5.8¶Finansieringssystemets flexibilitet

5.8.1 Diskussion och bedömning

Nuvarande finansieringssystem för kontantstöden är i kris. Utgiftema överstiger inkomsterna flerfaldigt. Denna situation har uppkommit därför att nuvarande finansiering av kontantstöden utformats under andra förutsättningar än de nu rådande. Men också därför att den finansiella

lösningen inte är flexibel med kostnadsbelastningen i försäkringen.

Den del försäkringens kostnader, betalas med är

av som medlemsavgifter,

däremot flexibel med utvecklingen de kostnader avgiften skall

av som täcka. Detta gäller emellertid inte den del enligt nuvarande regler skall

som finansieras genom den s.k. arbetsmarknadsavgiften. Avgiften ändras

genom

riksdagsbeslut.

Finansieringen av nuvarande kontantstöd är vidare beroende politiska

av beslut om förändrade avgifter, såväl finansieringsavgifter arbetsgivar-

som avgifter. Erfarenheterna visar att beslut förstärkt finansiering i sådana

om system har en tendens att släpa efter, jämfört med system där ökade kostnader på annat sätt också medför förstärkning inflytande avgifter.

av

Finansieringen av försäkringen är numera mindre beroende av skiftande

ambitioner vad gäller volymen i åtgärder.

personer arbetsmarknadspolitiska

Detta beror på att dagpenning i samband med utbildning till betydande del finansieras via arbetsmarknadsfonden.

Avgiftssättningen gentemot arbetsgivarna innebär inga incitament att hålla kostnaderna i försäkringen låga. Avgifterna uttas lika för alla branscher och alla arbetsgivare. Ingen enskild arbetsgivare kan i realiteten påverka sin egen kostnad.

.

Efekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

Sammantaget kan konstateras att nuvarande försäkringssystem egentligen

inte innehåller några starka finansiella incitament för att begränsa försäkringens kostnader. Den finansiella konstruktionen är inte flexibel, den medför att sambanden mellan avgifter och förmåner inte finns och den är känslig för politiska ingripanden. Vidare saknar de organ som handhar administrationen, kassoma, ett eget kostnadsansvar för försäkringsföramånerna.

5.9¶Facklig organisationsgrad och försäkringen

5.9.1¶Facklig organisationsgrad

Försäkringens administration handhas a-kassor, i de flesta fall är av som nära knutna till facklig organisation. Traditionellt har också medlemskap en

i facklig organisation också obligatoriskt inneburit medlemskap i a-kassa.

Detta gäller också idag, med undantag för ett SACO-förbund där medlemskap i kassan är frivilligt. Däremot kan var och en ansöka om medlemskap i a-kassa inom det verksamhetsområdet, utan krav på facklig en egna

tillhörighet.

Figur 5:3 Facklig organisationsgrad

i olika länder 1988 KällazEmployment Outlook, OECD 1991

Sverige 55 Danmark 73 l 71 Finland Norge 57 I 45 Österrike I 42 Storbrittanien l 35 Canada . 34 Västtyskland l 25 Nederländerna , 16 USA - Frankrike ;; ____________ 0 25 50 75 100

S organisationsgrad, %

Frågan är då det slag administration med a-kassan nära knuten till om av -

facklig orgaisation medför högre facklig organisationsgrad än om a-

en - -

Efekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

kassoma är fristående. Med facklig

mer organisationsgrad menas då

andelen fackligt anslutna de ingår i arbetskraften. Ett av som sätt att söka belysa detta är att studera den fackliga i länder med

organisationsgraden

olika administrativa lösningar.

I figur 5:3 framgår den fackliga i antal olika länder

organisationsgraden ett

1988.

Den fackliga organisationsgraden såsom förhållandena 1992

- var varierade mellan olika i arbetskraften, efter grupper t.ex. kön, ålder,

arbetare/tjänsteman och bosättningsort. Kvinnor har högre facklig

organisationsgrad än män. Den stiger med ökande ålder. Arbetare är i högre grad än tjänstemän fackligt anslutna. De i storstäderna har lägre andel anslutna till de fackliga organisationerna, än de i landet i Den

övrigt.

snabbaste ökningen visar dock f.n. storstäderna.

5.9.2¶Bedömning

Av figuren 5 framgår att de fyra nordiska länderna har den fack-

högsta

liga organisationsgraden. Sverige, Danmark och Finland har frivilliga

arbetslöshetsförsäkringar som meddelas av a-kassor anknutna till de

fackliga organisationerna. I Norge är försäkringen däremot obligatorisk och

en del av folketrygden dvs. socialförsäkringen. Norge har den

lägsta

fackliga organisationsgraden bland de nordiska länderna.

Av detta skulle möjligen kunna dra slutsatsen

man att hög facklig

organisationsgrad hänger samman med att de fackliga organisationerna

också mer eller mindre självständigt i förhållande till

- moderorganisationen

handhar arbetslöshetsförsäkringen. Men förhållandet kan också förklaras av att just i dessa länder finns starkare tradition än i andra länder en att vara fackligt ansluten och systemet vanligen är ordnat då obliga- - som toriskt också anslutas till a-kassa. Även andra liknande till

en förklaringar

hög facklig organisationsgrad kan anföras. De i arbetskraften kanske anser, i högre grad än i andra länder, att de har större

nytta av facklig tillhörighet

i Norden än i andra länder. Detta kan i sin tur också för

ses som uttryck

att facklig anslutning har större betydelse, när de fackliga organisationerna

har ett större inflytande.

Det är således inte givet att administration arbetslöshetsfören annan av en säkring än den nuvarande, skulle minska den fackliga

organisationsgraden.

Efekter av nuvarande skydd vid arbetslöshet

5.10¶Arbetskraftens geografiska och yrkesmässiga rörlighet

diskussion och bedömning

-

Försäkringens effekter på arbetskraftens geografiska och yrkesmässiga

rörlighet är allmänt sett svårt att bedöma. I sig kan en hög kompensations-

grad, den samlade ersättningen från försäkring och t.ex. trygghetsavtal, i

vissa lägen innebära att incitamenten att flytta för att få ett arbete minskar, På motsvarande sätt innebär en hög kompensation mindre starka incitament till att ta första bästa erbjudande, även utanför det egna yrkesområdet.

Sådana inskränkningar är emellertid inte endast negativa. För den enskilde

kan det t.o.m. vara viktigt att försäkringsskyddet just ger dessa möj-

ligheter.

I övrigt är det tillämpningen reglerna vad som t.ex.skall anses som

av om lämpligt arbete, som i huvudsak bestämmer restriktionerna i försäkringen. Situationerna är i verkligheten så skiftande, att det inte är realistiskt att med någon säkerhet bedöma försäkringens effekter av detta slag.

Internationell jänyförelse

6. Internationell jämförelse

6.1¶Inledning

Enligt direktiven skall utredningen redovisa hur arbetslöshetsförsäkringen

är ordnad i andra länder. I andra länder förekommer system för inkomstskydd även i former liksom kontant arbetsmarknadsstöd KAS som i Sverige inte överensstämmer med definitionen på försäkring. Beskriv- ningen vidgas därför i vissa delar till att omfatta även andra former av kontant stöd vid arbetslöshet än försäkringar.

Gemensamt för olika system för kontant stöd vid arbetslöshet är att dessa lämnar ersättningar till personer som uppfyller kravet på att anses som arbetslösa, inte till andra. Däremot behöver dessa systern inte utge men ersättning till alla som är arbetslösa.

Om vi omsätter detta till svenska förhållanden är arbetslöshetsförsäkringen och KAS inte socialbidrag system för ersättning vid arbetslöshet. - men - Socialbidrag kan utges även till inte är arbetslösa, varför personer som sådana förmåner inte kontant stöd vid arbetslöshet. är att anse som

I OECD-rapporten Employment Outlook 1988 gjordes följande distinktion

mellan olika former stöd, vilka i vid mening skulle kunna vara av vid arbetslöshet, dock utan att generellt sett utgöra stöd vid

tillämpliga

arbetslöshet:

arbetslöshetsförsäkringen

andra ekonomiska stöd, som i sin tur indelas arbetslöshetsstöd

minimiinkomstsystem

socialbidrag.

Internationell jämförelse

Typiskt för försäkringsförmåner är att utbetalningarna dels är relaterade till tidigare "premieinbetalningar" dels uttryckligen utgör kompensation för

, inkomstbortfall.

Övriga ekonomiska stödsystem kännetecknas dels av att förutsätta

tidigare "premieinbetalningar", dels utgå endast till är i

personer som behov av stöd.

Vårt kontanta arbetsmarknadsstöd KAS är stöd vid

ett arbetslöshet,

eftersom det endast kan utgå till den är som att anse som arbetslös. Däremot saknar KAS inslaget

av medelsprövning/behovsprövning.

Förhållanden förmögenhet, inkomst

som av kapital, försörjningsbörda,

andra inkomster, saknar betydelse för bedömning rätten till

av ersättning.

Såvitt kan bedömas annat material finns liknande i vissa andra av system länder, vilka system i likhet med KAS inte innebär individuell

en prövning

av behovet stöd. av

I den fortsatta framställningen kommer koncentreras

beskrivningen att på

ländernas försäkringssystem samt andra stöd till arbetslösa.

Efter en allmän översikt kommer detaljer redovisas med

att en uppläggn-

ing, som utgår från de viktigaste parametrarna i det svenska för systemet ekonomiskt skydd vid arbetslöshet.

Beskrivningen grundas på officiella källor enligt vad närmare framgår som av punkt 6.9 nedan.

6.2¶Beskrivningens syften, och omfattning begränsning

Syftet med beskrivningen är att visa hur det ekonomiska vid

skyddet

arbetslöshet är ordnat i ett antal andra länder, olika skäl bedömts som av som intressanta för jämförelse med våra Förutom de nordiska en system. länderna exkl Island, kommer jämförelse redovisas för de storleksatt mässigt dominerande EG-länderna Tyskland, England och Ett

Frankrike.

annat EG-land Holland har medtagits i jämförelsen därför att synen på samhällets ansvar för individens välfärd i Holland är likartade de bl.a. som kommer till uttryck i det svenska Även

socialförsäkringssystemet.

Österrike har medtagits EFTA-land som exempel på ett med inte sällan likartade synsätt på välfärden.

För att vidga perspektiven till OECD-länder utanför EG, har i

jämförelsen

medtagits Canada och USA.

Internationell jämförelse

Beskrivningen begränsas till dels en beskrivning av försäkringssystemets

tekniska uppbyggnad, dels vissa effekter vad avser t ex täckningsgrad och

kompensationsnivå. Tonvikten ligger på den tekniska beskrivningen.

Redovisningen avslutas med en sammanfattande bedömning av ett antal

aspekter, som subjektivt bedöms som värdefulla för utformningen av förslaget till obligatoriskt arbetslöshetsförsäkring i Sverige.

sammanställningar av internationellt material innebär ofta problem. Beskrivningen av systemen för kontantstöd vid arbetslöshet utgör inget

undantag. Vid jämförelser är problemen av flera slag. Tillgängliga data

från sammanställningar av t ex OECD eller EG innebär ofta förenklingar eller schabloniseringar, förutom att de inte alltid avser samma tidpunkt. Härtill kommer att för rätt förståelse av systemen fordras i vissa fall en

eller mindre total överblick över hela samhällssystemet och inslag i mer t.ex. avtal av karaktären trygghetsavtal eller liknande. Dessutom anger materialet i många fall inte hur stödet i verkligheten fungerar, t.ex. avseende täckningsgrad. Vi har därför på olika sätt sökt erhålla uppgifter direkt från vissa länder för att komplettera andra data.

Den ökade arbetslösheten i de jämförda länderna har slutligen medfört kraftigt ökade utgifter för kontantstöd. Detta har i sin tur i flera länder drivit på krav på förändrade förmåner vid arbetslöshet. I vissa fall har detta

medfört att förändringar planeras, t ex i Danmark, eller har genomförts

såsom t i Canada. Vi tvingas däremot reservera oss för att förändringar

ex skett, som vi inte fått uppgift om.

6.3¶Översiktlig beskrivning av jämförda länders system

Norge

I Norge är det ekonomiska skyddet vid arbetslöshet en del av social-

försäkringen, "Folketrygden". Försäkringen är obligatorisk och omfattar

alla som föregående år hade viss inkomst 75% av det norska basbeloppet motsvarande ca 27.000 SEK, är arbetslösa och står till arbetsmarknadens förfogande. Karenstiden är tre dagar. Ersättningen är relaterad till föregående års inkomst, alternativt genomsnittet av de senaste tre årens inkomster utan indexering. Trygden har f.n. också ett socialt inslag i form

av bamtillägg.

Internationell jämförelse

Försäkringen omfattar löntagare, däremot inte egenföretagare, de

men om inte driver sin verksamhet i

aktiebolag.

Hela "Folketrygden" finansieras dels med arbetsgivaravgifter och skatter,

dels med särskild avgift på skattsedeln, vilken avgift är obligatorisk och i praktiken således en skatt. Avgifterna är inte specificerade på så sätt

att avgifterna till arbetslöshetsskyddet kan jämföras med andra länder.

Nuvarande system är f.n. föremål för översyn.

Danmark

I Danmark är rätten till ersättning knuten till medlemsskap i 44 en av fackföreningsanknutna arbetslöshetskassor. Skyddet är således frivilligt,

inte obligatoriskt. Försäkringen är lagreglerad. Ca 70% arbetskraften är

av kassaansluten.

Kompensationsgraden är 90%, men genom tak för ersättningen blir

kompensationsgraden för en genomsnittlig industriarbetarinkomst 64%

ca

1989.

Försäkringen finansieras till 65% med skattemedel, till 16% med ca ca

arbetsgivaravgifter och till ca 19% med medlemsavgifter.

Ett av regeringen Rasmussen till Folketinget den 21 april 1993 framlagt lagförslag innehåller bl förslag till förändringar i de arbetsmarknadspoliti-

a ska åtgärder, står till buds för de arbetslösa och uppdelningar som av

ersättningsperiodema vid långa arbetslöshetstider. Dessa uppdelningar

syftar till att koppla rätten till vissa åtgärder till arbetslöshetstiden.

Syftet med förslaget är emellertid inte att försämra arbetslöshetsförsäkringen, utan att aktivera de arbetslösa.

Finland

Arbetslöshetsskyddet i Finland, arbetslöshetsdagpenning, utgår efter fem

dagars karens och omfattar grunddagpenning och "förtjänstrelaterad"

en

dagpenning. Skyddet omfattar inte företagare och anhöriga

egna som arbetar i det egna företaget.

Grunddagpenning utgår i princip till alla omfattas arbetslössom av

hetsskyddet, utan begränsning av ersättningsperioden. Ersättningen är

Internationell jämförelse

behovsprövad mot hushållets övriga inkomster. Full ersättning är FIM 116 per dag 155 SEK/dag, vartill kan komma Ersättningen

ca barntillägg.

finansieras med skattemedel.

För att dessutom få del den k förtjänstrelaterade fordras

av s dagpenningen

medlemsskap i arbetslöshetskassa. Denna kompletterande ersättning är 45 %

av dagsförtjänsten ovanför grunddagpenningens belopp till FIM

upp ca 10.000 månad, därefter 20% utan övre gräns.

per

Den förtjänstrelaterade dagpenningen finansieras med skattemedel, medlemsavgifter och arbetsgivaravgifter. Arbetsgivaravgiften 1992

var 3,7% av lönen.

Systemet har varit föremål för översyn i syfte att nedbringa kostnaderna.

Regeringen har också lagt förslag kraftigt ökade arbetsgivaravgifter.

om

Tyskland

I Tyskland finns dels ett försäkringssystem, Arbeitslosengeld, dels

ett

bidragssystem, Arbeitslosenhilfe, till skydd mot inkomstbortfall

pga arbetslöshet. Systemet administreras tyska "AMS".

av

Skillnader finns mellan västra och Östra Tyskland, genomgående med sämre

villkor för östra Tyskland. Uppgifterna i detta kapitel västra

avser

Tyskland.

Försäkringen är obligatorisk för alla löntagare. Som villkor för försäk-

ringsersättning fordras 12 månaders arbete under de sista tre åren. Ersättningstiden beror dels antal år i arbete, dels uppnådd ålder.

av av

Kompensationsgraden är i princip 63-68% nettøinkomsten, beroende på

av

försörjningssituation. Utgående ersättning är skattefri. Högsta ersät-

tningsgrundande bruttolön är DM 6.500, vilket motsvarar 29.000 kr

ca per månad. I ersättningsgrundande inkomst inräknas inte den k trettonde

s månadslönen, varför den effektiva kompensationsgraden 5 %-enheter

är ca

lägre än den ovan angivna.

De som utförsäkrats eller av annan orsak inte har rätt till försäkringsersät-

tning kan erhålla bidrag, som dock har inslag medelsprövning. Ersätt-

av

ningsperioden är i princip obegränsad och kompensationsgraden 10 %-

enheter lägre än i försäkringen.

7 13-0555 189

Internationell jämförelse

Försäkring och bidragssystem finansieras, i likhet med alla insatser av

arbetsmarknadspolitisk karaktär, till lika delar av arbetsgivaravgifter och

avgifter från löntagarna. F.n. erlägger vardera parten 3,4 % av lönesumman i avgift. Avgifterna fastställs årligen för ett år i sänder av det tyska finansministeriet och inkluderar även andra kostnader än för arbetslöshets-

skyddet.

England

Arbetslöshetsförsäkringen i England ingår i socialförsäkringen. Alla löntagare omfattas obligatoriskt av arbetslöshetsskyddet. Ersättningen är

lika för alla, men beroende av försörjningssituation. Ersättningsnivån är

mycket låg. Kompletterande trygghetssystem finansierade av arbetsgivarna

omfattar betydande del arbetskraften, varför beskrivningen av

en av kompensation mm i verkligheten är annorlunda för många arbetslösa..

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras helt med avgifter från arbetsgivare

och löntagare efter progressiv avgiftsskala. Löntagare erlägger dock

en ingen avgift för inkomster ovanför viss nivå motsvarande ca 19.000 kr

en per månad.

Frankrike

I Frankrike förekommer dels ett försäkringssystem, dels ett bidragssystem.

Försäkringen omfattar alla löntagare. Bidragssystemet är tillämpligt på

utförsäkrade och de inte av annan orsak har rätt till försäkringens

som förmåner.

Försäkringen administreras av en privaträttslig organisation, styrd av

företrädare för såväl arbetsgivare arbetstagare. Den reella kompensa-

som tionsnivån för industriarbetare med genomsnittslön är 60% i

en ca

försäkringen.

Försäkringen finansieras med avgifter från arbetsgivare och löntagare.