Prop. 1993/94:209
Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen
Regeringens proposition
%% 1993/94z209 . Prop. Den fortsatta reformeringen av 1993/94209
arbetslöshetsförsäkringen
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 mars 1994
Bengt Westerberg
Börje Hörnlund (Arbetsmarknadsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det som ett andra steg i förverkligandet av en allmän arbetslöshetstörsåkring införs en inkomstrelaterad ersättning (dagpenning) i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Dagpenningen i KAS skall lämnas med samma belopp och på samma grunder som gäller för dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. En arbetslös medlem i en arbetslöshetskassa får dagpenning från arbetslöshetsförsäk— ringen medan övriga arbetslösa får dagpenning från KAS, om avgifts- och arbetsvillkor är uppfyllda. Ett grundbelopp skall finnas i KAS och lämnas enligt i huvudsak samma regler som gäller för det nuvarande stödbeloppet. Dagpenningen i KAS skall fr.o.m. den 1 juli 1994 vara högst 564 kr per dag och lägst 245 kr. Grundbeloppet skall vara 245 kr.
För att få dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS skall den arbetslöse uppfylla ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor. Avgifts- villkoret innebär att den arbetssökande skall ha betalat avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller är skyldig att betala skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt under tolv månader inom en 24-månadersperiod.
Arbetsvillkoret, som skall vara lika i både arbetslöshetsförsäkringen och KAS, innebär att sökanden skall ha förvärvsarbetat minst 75 timmar per månad under minst fem månader inom en ramtid på tolv månader. Ett alternativt arbetsvillkor införs som innebär att förvärvsarbete skall ha utförts minst 65 timmar per månad under minst tio månader inom ramtiden på tolv månader.
Den första perioden med dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS lämnas om sökanden har uppfyllt arbetsvillkoret genom för- värvsarbete (allmänt arbetsvillkor), vari inte får räknas in tid då sökanden har deltagit i t.ex. arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik och arbetslivsutveckling (ALU) s.k. jämställd tid. En andra ersättnings- period om i normalfallet 300 dagar får beviljas även om arbetsvillkoret innehållerxsk jämställd tid (särskilt arbetsvillkor). För ersättning där- efter måste ett allmänt arbetsvillkor ånyo uppfyllas. Om den arbetslöse inte kan få arbete efter den andra ersättningsperioden bör han eller hon erbjudas särskilda insatser som kan ha inslag av utbildning, praktik eller rehabilitering. Den närmare utformningen av dessa insatser skall ut- redas.
Ersättningen till den arbetslöse skall bestämmas utifrån den arbetstid och dagsförtjänst som var normal för henne eller honom under den tid med vilken det senaste arbetsvillkoret har fullgjorts.
Ersättningsperiodema för dagpenning i KAS skall vara desamma som gäller för dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär att för den som inte har fyllt 55 år är ersättningsperioden för dagpenning i KAS längst 300 dagar. För den som "har fyllt 55 år är ersättningsperio— den längst 450 dagar.
Förslagen föranleder omfattande ändringar i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd och lagen (1973z370) om arbetslöshetsför— säkring. Följdändringar föreslås i lagen (199221331) om arbets— livsutveckling och studiestödslagen (1973:349).
De nya reglerna föreslås träda ikraft den 1 juli 1994. Omfattande övergångsbestämmelser föreslås för att möjliggöra en mjuk övergång till. de nya reglerna.
1. Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:209
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarlmadsstöd, 2. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 3. lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling, 4. lag om ändring i studiestödslagen (1973z349).
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2. 1 tant arbetsmarknadsstöd
Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kon-
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbets- marknadsstödl
dels att 16, 26, 30 a, 30 b, 38 och 39 55 skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 4, 11, 18, 25 och 26 55 skall utgå, dels att 18 5 skall betecknas 17 &, dels att 1, 3, 4, 6—9, 11—14, 15, nya 17, 24, 25, 27, 28—30, 31, 32, 33, 34, 35 och 37 55 samt rubrikerna närmast före 6 och 13 55 skall ha
följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 26, 30 och 30 a åå skall sättas när- mast före 28, 32 respektive 33 &.
dels att det i lagen skall införas 23 nya paragrafer, 10, 10 a, 14 a, 20, 20 a, 21, 21 a, 22, 23. 27 a—i, 31 a och 33 a—d 55 samt närmast före 1, 7, 8, 14, nya 17, 21, 22, 27 a, 27 d, 27 g och 28 55 nya rubri- ker av följande lydelse.
Allmänna villkor
152
Kontant arbetsmarknadsstöd utges enligt denna lag vid arbets- löshet till
1. den som icke är försäkrad enligt lagen (1973:370) om arbets- löshetsförsäkring,
2. försäkrad enligt nämnda lag som efter inträdet i en arbetslös- hetskassa ännu ej uppjyllt med- lemsvillkoret enligt lagen,
* Lagen omtryckt 1982z433. Senaste lydelse av 1.6 5 1993:657.
1 Senaste lydelse 1993:657.
Kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet lämnas enligt vad som följer av denna lag med ett per dag beräknat belopp i form av dagpenning eller ett grund- belopp. Den som är försäkrad enligt lagen (1973:370) om arbets- löshetsförsäkring har inte rätt till stöd i andra fall än som sägs i andra stycket.
3. försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt lagen på grund av att er- sättningsperiod gått till ända sedan han uppnått 60 års ålder. Kontant arbetsmarknadsstöd i form "av ett grundbelopp lämnas även till en försäkrad enligt den lagen som inte har rätt till ersätt- ning från en arbetslöshetskassa på grund av att
]. avgiftsvillkoret enligt lagen inte är uppfyllt, eller
2. en ersättningsperiod har gått till ända sedan hon eller "han har fyllt 60 år utan att något nytt ar- betsvillkor som är kvalificerande för en ny ersättningsperiod har uppfyllts.
Rätten till kontant arbetsmark- nadsstöd upphör vid utgången av
95
- månaden före den under vilken
den arbetslöse fyller 65 år. Ifråga om stöd i form av ett grundbelopp upphör rönen dessutom när den arbetslöse före den tidpunkten börjar uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjuk- bidrag enligt lagen (I962:381) om allmän försäkring.
35
Kontant arbetsmarknadsstöd utgår till den som uppfyller före- skrivna ersättningsvillkor i Sveri- ge.
Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas endast till den som upp- fyller ersättningsvillkoren i Sveri- ge, om inte annat följer av
I. lagen (1992:1776) om sam- ordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES), eller
2. överenskommelse som rege- ringen har träffa med någon annan stat om andra villkor för rätt att få ersättning.
453
Kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet tillkommer den som
I. har fyllt 20 år,
2. är arbetsför och i övrigt oför— hindrad att åtaga sig arbete för arbetsgivares räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan,
3. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vil- ken han icke anmält hinder som kan godtagas,
4. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmed- lingen i den ordning som Arbets- marknadsstyrelsen föreskriver,
5. icke kan erhålla lämpligt arbete.
Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning om det inte finns sär- skilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna be— stämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer.
Som företagare enligt denna lag anses den som äger eller är del- ägare - direkt eller indirekt — i näringsverksamhet som han är personligt verksam i och som han har ett väsentligt inliytande över. Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke Arbetsmark-
3 Senaste lydelse 1993:657.
Kontant arbetsmarknadsstöd tillkommer den som
1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att äta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan,
2. är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vil- ken hon eller han inte har anmält hinder som kan godtas,
3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmed- lingen i den ordning som före- skrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer, och
4. inte kan få lämpligt arbete.
Stöd i form av ett grundbelopp lämnas endast till den som har fyllt 20 år.
Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning om det inte finns sär- skilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna be- stämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer.
nadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annat.
Arbetsvillkor m.m.
Som företagare enligt denna lag anses den som äger eller är del- ägare — direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som hon eller han är personligt verksam i och som hon eller han har ett väsent- ligt inliytande över.
En företagare skall anses vara arbetslös, när hennes eller hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt.
Om det jinns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före- skriva att en företagare skall anses vara arbetslös även i andra fall än som sägs i femte stycket.
Dagar med ersättning
6å4
Rätt till kontant arbetsmark- nadsstöd föreligger, om den ar- betslöse under en rarntid av tolv månader omedelbart före arbets- löshetens inträde utfört förvärvs- arbete i minst fem månader (ar- betsvillkor). Härvid tas hänsyn endast till månad då förvärvsarbe- te utförts rninst 75 timmar.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.
" Senaste lydelse 1984z514.
Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karensdagar och avstängningsdagar uppgå till högst 5.
Kontant arbetsmarknadsstöd får inte lämnas för lördag eller sön- dag, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer medger undantag.
Stöd får inte lämnas för tid under vilken sökanden får för- äldrapenningförmån enligt lagen (l962.'381) om allmän försäkring.
Karenstid
755
Med tid under vilken sökanden enligt 6 5 skall ha utfört förvärvs- arbete jämställs tid då sökanden
I . i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan ut- sträckning att sökanden van't förhindrad att stå till arbetsmark- nadens förfogande,
2. deltagit i och, om inte särskil- da skäl hindrat det, fullföljt ar- betsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,
3. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän för- säkring, i båda fallen dock till- sammans högst två månader,
4. haft semester, eller
5. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnplikts- tjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen län.
5 Senaste lydelse 1989133'2.
Kontant arbetsmarknadsstöd får inte lämnas förrän den sökande under en sammanhängande tid av 12 månader varit arbetslös 5 dagar (karensvillkor). I ka- renstiden räknas in endast de dagar för vilka stöd skulle ha lämnats, om karenstiden hade gått till ända.
Om tid under vilken ersättning har lämnats enligt lagen (] 973 :3 70) om arbetslöshetsförsäk- ring skall räknas in i en ersätt- ningsperiod enligt 14 å andra stycket, skall karensvillkoret anses vara uppfyllt.
För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då hon eller han i övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl, rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om karenstid utöver vad som följer av första stycket.
En sökande som sägs i 1 & andra stycket 2 behöver inte uppfylla ka- rensvillkoret. Detsamma gäller den som har rätt till ersättning enligt 27 b 5 eller är anvisad verksamhet för arbetslivsutveckling enligt före- skrifter som har meddelats av regeringen.
Bestämmelser om dagpenning
Avgijts- och arbetsvillkor
856
Vid bestämmande av ramtid enligt 6 & räknas inte tid då sökanden varit hindrad att arbeta på grund av
]. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildnin g som den sökande har avslutat efter jyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. nykterhetsvård på anstalt,
4. frihetsberövande på kriminal- vårdens område,
5. vård av eget barn eller adop- tivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:I472) eller livsmedelslagen (1971 :511 ) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sist- nämnda lag.
Detsamma gäller tid då sökanden har åtnjutit föräldrapen- ningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av
6 Senaste lydelse l989:338.
Dagpenning lämnas under en ersättningsperiod enligt 145 till den som uppfyller karensvillkoret enligt 75, avgiftsvillkoret enligt 9 5 och något allmänt arbetsvill- kor enligt 10 5.
Av 11 & framgår att rätt till dagpenning under en ersättnings- period i vissa fall finns också för den som inte uppfyller något all- mänt arbetsvillkor men som upp-
]. vämpliktstiänstgöring,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering, i den mån sådan tid inte enligt 7 & jämställs med tid under vilken förvärvsarbete har utförts.
Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga två år.
fyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a 5.
En sökande som har påbörjat en ersättningsperiod enligt lagen (1973:3 70) om arbetslöshetsförsäk- ring, skall anses ha uppfyllt av- giftsvillkoret och något allmänt arbetsvillkor eller det särskilda ar- betsvillkoret när hon eller han begär dagpenning under samma ersättningsperiod.
9ä7
Den som i minst 90 kalenderda- gar under en ramtid av tio må— nader i anslutning till att han avslutat utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd stått till arbetsmarknadens för- fogande som arbetssökande genom den ofentliga arbetsförrnedlingen eller förvärvsarbetat är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Vid bestämmande av ramtid in- räknas inte tid då sökanden har varit hindrad att stå till arbets- marknadens förfogande på grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring, havandeskap eller vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år.
Arbetslös som avses i ] ä 3 skall vid tillämpning av första stycket anses ha fullgjort arbetsvillkoret.
7 Senaste lydelse 1986:410.
Dagpenning lämnas endast till en sökande som under 12 kalen- dennånader under en ramtid av 24 månader omedelbart före arbets— löshetens inträde har haft för- värvsinkomster för vilka hon eller han är skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om all- män avgift för finansiering av kontantfönnåner vid arbetslöshet eller är skyldig att betala sjömans- skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt (avgiftsvillkor). Skyldigheten skall bedömas efter vad som är känt vid den tidpunkt då rätten till en ersättningsperiod prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet att betala sjömans- skatt för tid före år 1994.
Den som inte har varit försäkrad enligt lagen (1973:3 70) om arbets- löshetsförsäkring eller som inte tidigare har fått dagpenning enligt denna lag skall dessutom ha utfört
denna lag skall dessutom ha utfört sådant förvärvsarbete som avses i 10 å i minst 75 timmar under var och en av minst 5 av de 12 må- nader som beaktas enligt första stycket.
105
Om inte något annat följer av IOa och 11 55 får dagpenning lämnas endast till den som under en ramtid av 12 månader omedel- bart före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete i minst
1. 5 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvsarbe- te har utförts i minst 75 timmar eller, om sökanden inte uppfyller detta villkor,
2. 10 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvs- arbete har utförts i minst 65 tim- mar (allmänt arbetsvillkor). Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs
]. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till arbetsgivarens förfogande,
2. semester, och
3. annan tid då den arbetslöse av något annat skäl än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns födelse har varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön.
Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt förord- ningen (1987'411) om bered- skapsarbete.
1005
1 den omfattning som följer av 11 5 får dagpenning lämnas också
till den som inte uppfyller något
. allmänt arbetsvillkor men som
arbetsvillkoret enligt denna paragraf (s ä r s k i l ! arbetsvillkor). Vid be- dömningen av om en sökande har uppjyllt det särskilda arbetsvillko- ret gäller vad som sägs i 10 &, dock att med tid då förvärvsarbete har utförts skall- jämställas också tid då sökanden
] . har utfört beredskapsarbete
enligt förordningen (1987.'411) om beredskapsarbete, 2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan ut- sträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till arbets- marknadens förfogande,
3. har deltagit i och, om inte särskilda skäl har hindrat det, fullföljt sådan arbetsmark- nadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har lämnats, eller
4. har ]itllgjort värnplikt eller har fått föräldrapenningförrnån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader. uppfyller
11 &”
Kontant lämnas i form av en per dag beräknat belopp. Under en kalen- dervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karens- och avstängningsdagar uppgå till högst fem.
8Senaste lydelse 1993:657.
arbetsmarknadsstöd Till en sökande som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret men inte något allrrtänt arbetsvillkor får dagpenning lämnas endast om hon eller han
I. tidigare har fått ersättning med dagpenning enligt denna lag eller ersättning enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsför- säkring, och
2. under den närmast föregående ersättningsperioden har fått dag- penning till vilken hon eller han har kvalificerat sig genom att uppfylla något allmänt arbetsvill- kor enligt denna lag eller enligt lagen (1973:370) om arbetslös- hetsförsäkring.
12 59
Kontant arbetsmarknadsstöd får, om inte arbetsmarknadsstyrelsen medger undantag, ej utges för lördag eller söndag.
Stöd får ej utges för tid under vilken stödtagaren uppbär för- äldrapenning enligt lagen (1962.'381) om allmän försäkring.
9 Senaste lydelse 19842514.
Tid som har tillgodoräknats för att uppfylla ett arbetsvillkor för dagpenning enligt denna lag eller enligt lagen (1973:370) om arbets- löshetsförsäkring får inte tillgodo- räknas för att uppfylla ett nytt arbetsvillkor. lid som har till- godoräknats för att uppfylla ett arbetsvillkor för grundbelopp enligt denna lag får däremot tillgodoräknas också för att upp- fylla ett arbetsvillkor för dagpen-
ning.
Karenstid och ersättningstidens längd
Överhoppningsbar tid -
13 510
Dagpenning får inte lämnas förrän den sökande under en sammanhängande tid av tolv må— nader varit arbetslös fem dagar (karensvillkor). 1 karenstiden räknas in endast de dagar för vilka stöd skulle ha lämnats, om karenstiden gått till ända.
Sökande som avses i 1 5 3 be- höver inte uppfylla karensvillkoret. Detsamrrta gäller dem som är ersättningsberättigade enligt 95 eller är anvisade verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
10Senaste lydelse 1993:657.
När ramtid enligt 9 — Må 55 skall bestämmas räknas inte tid då sökanden har varit hindrad att arbeta på grund av
]. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildnin g som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. tvångsvård enligt lagen (I988:870) om vård av missbruka- re i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminal- vårdens område,
5. vård av eget barn eller av adoptivbarn som inte har fyllt två år, eller
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen (1971 :511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livs- medelslagen.
Detsamma gäller tid då sökanden har varit hindrad att uppfylla något arbetsvillkor på grund av ett skäl som sägs i 10 a 5 I — 4.
löd som sägs i andra stycket gäller inte om sökanden enligt 10 a och 11 55 får tillgodoräkna sig tiden för att uppfylla det sär- skilda arbetsvillkoret.
Ersättningsperioden
14 g”
Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar (ersättningsperioden). om inte annat följer av andra stycket eller av 15 & sista stycket. Har stödta- garen uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden 450 dagar.
1 ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka stödtaga- ren har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
Rätten till kontant arbetsmark- nadsstöd upphör vid utgången av månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller när han dessförinnan börjar upp- bära hel ålderspension, hel för- tidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
llSenaste lydelse 1993: 155.
Dagpenning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperioden), om inte annat följer av 14 a 5 2 eller 24 5. Har sökanden kvalifice- rat sig för ersättning genom att uppfylla något allmänt arbetsvill- kor enligt 10 ä och fyller hon eller han 55 år innan ersättningsperio- den har gått till ända, är perioden i stället 450 dagar. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regering- en bestärnmer efter ansökan för- länga ersättningsperioden enligt detta stycke, dock längst till ut- gången av år 1996. I ersättningsperioden räknas in ersättningstid enligt lagen (] 973 :3 70) om arbetslöshetsförsäk- ring.
14a5
I ersättningsperioden räknas inte in
1. karenstid, eller
2. dagar, under vilka sökanden har anvisats verksamhet för ar- betslivsutveckling enligt föreskrif- ter som har meddelats av rege— ringen.
15 512
Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända, har stödtagaren, om inte annat följer av 16 5, rätt till kontant arbetsmarknadsstöd under åter- stående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om han då inte uppfyller arbets- och ka- rensvillkoren.
Har ersättningsperioden gått till ända men har stödtagaren inom en tid av tolv månader dessförinnan uppfyllt arbetsvillkoret, lämnas kontant arbetsmarknadsstöd under ytterligare en ersättningsperiod. Därvid skall dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya ersätt- ningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet, då stödtaga- ren senast uppfyllde arbetsvillko- ret.
” Senaste lydelse 1993:657.
Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har gått till ända, har sökanden rätt till dag- penning under återstående antal dagar av perioden vid ny arbets- löshet, även om hon eller han då inte uppfyller-avgifts- och karens- villkoren eller ett arbetsvillkor. lad som nu har sagts gäller dock inte om en sammanhängande tid av 12 månader, i vilken tid inte räknas in tid som avses i 13 5, har förflutit sedan hon eller han senast fick ersättning.
Har ersättningsperioden gått till ända men har sökanden under perioden på nytt uppfyllt avgifts— villkoret och något allmänt arbets- villkor eller, i den utsträckning som framgår av 11 å, det särskil- da arbetsvillkoret, lärnnas dagpen- ning under ytterligare en ersätt- ningsperiod. Då skall dock karens- villkoret på nytt uppfyllas. Den nya ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet, då sökanden uppfyllde det arbets- villkor som ligger till grund för den nya perioden.
För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då han i övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva om begräns- ningar i ersättningsrätten och om karenstid utöver vad som följer av denna lag.
Det kontanta arbetsmarknads- stödets storlek
Dagpenningens storlek
17 513
Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas med det belopp som rege- ringen fastställer om inte annat följer av denna lag.
Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del av vecka utgår arbets- marknadsstöd med det antal ersätt- ningsdagar per vecka som föjer av en av regeringen fastställd om- räkningstabell.
Dagpenning lämnas högst med det belopp som regeringen fast- ställer.
Dagpenning lärnrtas lägst med ett belopp som motsvarar grundbelop— pet, om inte annat följer av be- stämmelsema om pensionsavdrag.
205
Dagpenning lämnas med 80 pro- cent av sökandens dagsförtjänst, om inte annat följer av 17 5. Dagpenning till en sökande som har tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän till- läggspension eller annan pension som betalas på grund av förvärvs- arbete, lämnas rned 65 procent av hennes eller hans dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 5 första stycket.
” Senaste lydelse av förutvarande 18 5 1993:657.
Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkornst eller, i fråga om en sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst, som hon eller han före arbetslöshetens inträde vanligen fick under ar- betstid som var normal för sökanden
1. i arbete som ryms inom det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya ersättningsperioden eller, om det finns särskilda skäl för det,
2. i allt det arbete som har ut- förts under hela ramtiden.
Med dagsförtjänst enligt andra stycket avses inkomster från sådant förvärvsarbete som sägs i 10 5.
Trots bestämmelsema i första - tredje styckena skall, om inte annat följer av femte stycket, dag- penning till en sökande, som har kvalificerat sig för rätt till ersätt- ning på grund av det särskilda arbetsvillkoret och därvid har uppfyllt villkoret huvudsakligen genom beredskapsarbete, arbets- marknadsutbildning eller yrkesin- riktad rehabilitering för vilken statligt utbildnt'ngsbidrag har lämnats eller genom deltagande i arbetslivsutveckling enligt 2 5 lagen (1992:1331) om arbetslivs- utveckling, bestämmas till belopp som motsvarar inkomsten i be- redskapsarbetet respektive utbild- ningsbidraget. Har sökanden varit berättigad till särskilt studielån enligt lagen (1993:719) om sär— skilt studielån för den som genom- går arbetsmarknadsutbildning, skall dagpenningen dock bestäm- mas till ett belopp som motsvarar det högre utbildningsbidrag som sökanden skulle ha fått om hon eller han inte hade varit berätti- gad till län enligt den lagen.
Med undantag fiån bestämmel- sen i fjärde stycket skall gälla, att dagpenningen inte får bestämms till ett högre belopp än det som motsvarar dagpenningen i den närmast föregående ersättnings- perioden.
Ornprövning av den fastställda dagsförtjänsten under en pågående ersättningsperiod skall göras till sökandens förmån när hon eller han under ett sammanhängande uppehåll i ersättningsperioden har uppfyllt något allmänt arbetsvill- kor enligt 10 5.
20a5
Får en sökande med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersätt- ning av annat slag än ersättning enligt lagen (1973:370) om arbets- löshetsförsäkring eller enligt denna lag, skall dagpenning lämnas högst med ett belopp som matsva- rar skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt 20 5 och ersättningen.
Pensionsavdrag 21 5
Dagpenning som har fastställts enligt 205 första stycket andra meningen skall sättas ned med 1/260 av ålderspensionen. Ersätt- ning som understiger 10 kronor per dag betalas inte ut. Brutet krontal jämnas ut till närmaste högre kmntal.
21a5
Vad som föreskrivs i 20 5 första stycket andra meningen och i 21 5 skall inte gälla om regeringen av särskilda skäl föreskriver annat.
Ersättning vid arbetslöshet under en del av vecka
225
Ersättning till den som söker deltidsarbete lämnas med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt en av rege- ringen fastställd omräkningstabell.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utfärda föreskrijter för beräkning av ersättning vid deltidsarbete för det fall att arbetstiden inte är bestämd [ ett visst antal timmar per dag. eller vecka.
235
Är någon arbetslös under en del av veckan i andra fall än som avses i 22 5, lämnas ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas enligt den tabell som avses i 22 5 första stycket.
Vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tas inte hän— syn till bisyssla som sökanden före arbetslöshetens inträde varaktigt har utfört vid sidan av heltids- arbete, om bisysslan inte utvidgas under arbetslösheten och inte hindrar sökanden fiån att anta erbjudet lämpligt arbete.
24 514
Uppbär en stödtagare änke- eller änklingspension eller annan ål- derspension än enligt lagen (1962-381) om allmän försäkring eller mindre än hel förmån av förtidspension, sjukbidrag eller ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen (I979:84) om delpensionsförsäk— ring, nedsätts det kontanta arbets- marknadsstödet med pensionsbe- loppet. En sådan nedsättning skall inte göras med hänsyn till om- ställningspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring.
Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall, ned- sättes stödet enligt grunderna i första stycket.
Ersättning understigande tio kronor för dag utbetalas ej. Brutet krontal utjämnas till närmast högre krontal.
För en sökande som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då hon eller han i övrigt är ar- betslös får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer föreskriva om begränsningar i
ersättningsrätten utöver vad som .
följer av denna lag.
255
I fråga om arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i yrke, inom vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekommer, får arbetsmarknadsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, begränsa rätten till kontant arbetsmark- nadsstöd.
” Senaste lydelse 1992z380.
Överstiger sökandens arbetsut- bud per vecka den veckotid, under vilken hon eller han normalt har utfört arbete närmast före arbets- lösheten, räknas inte överskjutan- de tid med när ersättningen fast- ställs. Från vad som nu har sagts får dock göras undantag, om sökanden har särskilda skäl för att utvidga arbetsutbudet.
27. ÖIS
Är det sannolikt att arbete som avses i 26 5 skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden fem, tio respektive 20 ersättnings- dagar. I avstängningstiden in- räknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller kontant arbetsmarknadsstöd skulle ha lämnats, om avstäng- ningen inte hade skett, eller dagar under vilka stödtagaren har utfört förvärvsarbete. Den totala av- stängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.
Inträfar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 5, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.
Är det uppenbart att stödtagaren ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då stödtagaren vid upp- repade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning, skall stödta- garen vara avstängd till dess han eller han utfört förvärvsarbete under 20 dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 26 5 intråfat.
” Senaste lydelse 1993:657.
Om särskilda skäl finns får beslutas att en sökande som under en kalendervecka i fyra dagar utför arbete i sådan utsträckning att hel dagpenning inte har kunnat lämnas för någon av dagarna, inte heller skall ha rätt till dagpenning för den femte dagen samt att dagpenning inte får lämnas för dag för vilken sökanden kan anses gottgjord genom semesterersätt- ning.
Bestämmelser om grundbelopp
Arbets— och studerandevillkor m.m.
27a5
Om inte något annat följer av andra stycket får grundbelopp lämnas under en ersättningsperiod enligt 27 d 5 till den som uppfyller
]. ett arbetsvillkor enligt 10 eller 10 a 5 men inte avgiftsvillkoret enligt 9 5, eller
2. studerandevillkoret enligt 27 b 5.
Till den som uppfyller det sär- skilda arbetsvillkoret enligt 10 a 5 men inte något allmänt arbets- villkor enligt 105, får ersättning inte lämnas om sökanden under de två närmast föregående ersätt- ningsperioderna har fått ersättning enligt denna lag eller enligt lagen (] 973 :3 70) om arbetslöshetsförsäk- ring genom att uppfylla det sär- skilda arbetsvillkoret.
Bestämmelserna om överhopp- ningsbar tid i 135 första och andra styckena skall tillämpas också när ramtid bestäms enligt första stycket 1 .
27b5
Den som i minst 90 kalenderda- gar under en ramtid av tio må- nader i anslutning till att hon eller han har avslutat utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som berättigar till studiesoci- alt stöd har stått till arbetsmarkna- dens förfogande som arbetssökan— de genom den ofentliga arbetsför- medlingen eller förvärvsarbetat är
berättigad till grundbelopp utan att ha uppfyllt ett arbetsvillkor. Vid bestämmde av ramtid räk- nas inte in tid då sökanden har varit hindrad att stå till arbets- marknadens förfogande på grund av sjukdom, värnpliktstjänstgöring, havandeskap eller vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år.
En sökande för vilken en ersätt- ningsperiod enligt 14 5 denna lag eller 14 5 lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring har gått till ända, utan att ett nytt arbetsvillkor enligt 27a 5 första stycket 1 har uppfyllts sedan hon eller han har fyllt 60 år, skall vid tillämpning av första stycket anses ha fullgjort ett arbetsvillkor.
27c5
Tid som har tillgodoräknats för uppfyllande av ett arbetsvillkor enligt denna lag eller lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk- ring får inte tillgodoräknas för uppfyllande av ett nytt arbetsvill- kor för grundbeloppet.
Ersättningsperioden 27 d 5
Grundbelopp lämnas under längst 150 dagar (ersättningspe- rioden), om inte annat följer av denna paragraf eller av 27e5 första stycket andra meningen och 27 f 5 andra stycket. Har sökanden fyllt 55 år innan ersätt- ningsperioden har gått till ända, är perioden i stället 300 dagar.
Sedan sökanden har fyllt 60 år, är ersättningsperioden 450 dagar, under förutsättning att ersättning för den närmast föregående perio- den inte har lämnats enligt denna paragraf.
Bestämmelserna i 14 5 första stycket tredje meningen och 14 a 5 skall tillämpas också på en ersätt- ningsperiod enligt första stycket.
27e5
Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har gått till ända, har sökanden, om inte annat följer av 27 f 5 andra styck- et, rätt till ersättning med grund- belopp under återstående antal dagar av perioden vid ny arbets— löshet, även om hon eller han då inte uppfyller något arbetsvillkor eller karensvillkoret. läd som nu har sagts gäller dock inte om en sammanhängande tid av 12 må- nader, i vilken tid inte räknas in tid som avses i 13 5, har förflutit sedan hon eller han senast fick ersättning.
27f?)
Om sökanden innan ersättnings- perioden har gått till ända på nytt uppfyller ett arbetsvillkor enligt 10 eller 10a5 men inte avgifts- villkoret lämnas ersättning med grundbelopp under ytterligare en ersättningsperiod, om inte annat följer av 27a5 andra stycket. Den nya perioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då sökanden uppfyllde det arbets- villkor som ligger till grund för den nya ersättningsperioden.
Uppfyller sökanden innan ersätt- ningsperioden har gått till ända både något nytt allmänt arbets- villkor och avgiftsvillkoret enligt 9 5, lämnas kontant arbetsmark- nadsstöd i form av dagpenning under en ersättningsperiod enligt 14 5. Då faller rätten till ersätt- ning med grundbelopp för åter- stående antal dagar av perioden bort.
Ersättningens storlek
2785
Regeringen fastställer grundbe- loppet.
27h5
Grundbeloppet skall sättas ned med pensionsbeloppet, om sökanden får änke- eller änklings- pension eller någon annan ålders- pension än enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller mindre än en hel förmån av förtidspen- sion, sjukbidrag eller ålderspen- sion enligt nämnda lag eller del- pension enligt lagen (I979:84) om delpensionsförsäkring. En sådan nedsättning skall inte göras med hänsyn till omställningspension eller särskild efterlevandepension enligt lagen om allmän försäkring.
Får sökanden livränta från för- säkringsinrättning på grund av en yrkesskada eller ett olycksfall, skall grundbeloppet sättas ned enligt grunderna i första stycket.
Ersättning som understiger tio kronor för dag betalas inte ut.
Brutet krontal jämnas ut till när-
' maste högre krontal.
27i5
Bestämmelsema i 225 första stycket, 235 första stycket och 245 om ersättning vid arbets- löshet del av vecka skall tillämpas också på grundbeloppet.
Gemensamma bestämelser för det kontanta arbetsrnarknadsstödet
Begränsning vid säsongsarbets- löshet
285
Bestämmelserna i 26 5 1—3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmark- nadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Bestämmelserna i 27 5 skall därvid gälla i tillämpli- ga delar.
Om det finns särskilda skäl för det får regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer begränsa rätten till kontant arbets- marknadsstöd för sådana arbets- tagare som är sysselsatta i ett yrke inom vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekommer.
295
Med beslut om avstängning enligt 26—28 55 jämställes beslut om avstängning från rätt till er- sättning enligt 29, 30, 31 och 34 55 lagen (1973:370) om arbets- löshetsförsäkring.
En sökande skall stängas av från rätten till ersättning under tid som anges i 30 5, om hon eller han
1. lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning,
2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,
3. awisat ett erbjudet lämpligt arbete, eller
4. utan att uttryckligen ha av- visat ett sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen
har vållat att anställning inte har kommit till stånd.
30 ålG
Ansökan om kontant arbetsmark- nadsstöd görs skriftligen hos läns- arbetsnämnd som— regeringen bestämmer. Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivaren om sökandens arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av hans rätt till stöd. Kan sådant intyg endast med stora svårigheter införskaffas, får arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas på annat sätt.
Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket enligt formulär som fast- ställes av arbetsmarknadsstyrelsen.
Utbetalning av kontant arbets- marknadsstöd görs av den allmän- na försäkringskassa i vilken sökanden är inskriven.
”* Senaste lydelse l989:332.
Är det sannolikt att arbete som avses i 29 5 skulle ha varat högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar eller mer än 10 dagar, utgör avstängningstiden 5, 10 respektive 20 ersättningsdagar. I avstängningstiden räknas in endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller kontant ar- betsmarknadsstöd skulle ha läm- nats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka sökanden har utfört förvärvsarbe- te. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.
Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 5, beräknas rty avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den rtya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.
Är det uppenbart att en sökande inte vill anta ett lämpligt arbete, skall sökanden vara avstängd till dess hon eller han har utfört förvärvsarbete under 20 dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 5 inträfade.
31 517
Beslut av länsarbetsnärnnd enligt denna lag får överklagas hos arbetsmarknadsstyrelsen genom besvär. Nämndens beslut får dock inte överklagas innan nämnden har ornprövat sitt beslut enligt 30a 5. Överklagas ett beslut innan det har om,:trövats skall överklagandet anses som en be- gäran om omprövning enligt den paragrafen.
I fråga om ärende som i första instans handläggs av allmän för- säkringskassa har bestämmelserna i 20 kap. 10—13 55 lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassas och domstols beslut motsvarande tillämpning.
Bestämmelserna i 295 1—3 om arbete får, om det är skäligt, - tillämpas i fråga om arbetsmark- nadspolitiska åtgärder som får tillgodoräknas för att uppfylla ett särskilt arbetsvillkor enligt 10 a 5. Bestämmelserna i 305 skall då gälla.
31a5
Med beslut om avstängning enligt denna lag jämställs beslut enligt lagen (1973:370) om arbets- löshetsförsäkring om avstängning från rätt till ersättning.
32 518
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut angående rätt till ersättning enligt denna lag överklagas genom be- svär hos länsrätt, om inte annat
” Senaste lydelse l991:219.
”* Senaste lydelse 1993:577.
En ansökan om kontant arbets- marknadsstöd skall göras på blan- kett enligt fastställt formulär hos
följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämn- demän deltagit i länsrätten.
Kammarrättens beslut i mål som avses i denna paragraf överklagas hos Försäkringsöverdomstolen.
Arbetsmarknadsstyrelsens och Riksförsäkringsverkets beslut enligt denna lag i annat fall än som avses i första stycket överklagas hos regeringen genom besvär.
den länsarbetsnämnd som rege- ringen bestämmer.
Sökanden skall lämna uppgift om ]. medlemskapet i en arbetslös- hetskassa och den tidpunkt då hon eller han senast fick ersättning från en sådan kassa, eller
2. begäran om medlemskap i en arbetslöshetskassa.
1711 ansökan skall fogas ett intyg av arbetsgivaren om sökandens arbetsförhållanden samt de uppgif— ter i övrigt som behövs för be- dömande av hennes eller hans rätt till ersättning. Om ett sådant intyg endast med stora svårigheter kan skaffas, får arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas på något annat sätt. En arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg-som nu har sagts enligt fastställt for- mulär.
Sökanden skall på heder och samvete intyga att uppgifter som avses i andra stycket är riktiga.
Kontant arbetsmarknadsstöd betalas ut av den allmänna försäk- ringskassa där sökanden är in- skriven.
33 519
Besvär skall inges till den myn- dighet eller det organ som har meddelat beslutet. Den omständig- heten att besvären ingivits eller insänts direkt till den myndighet som har att pröva besvären utgör dock ej hinder för besvärens upp— tagande till prövning, om de
'9 Senaste lydelse 19912219.
Beslut av en länsarbetsnämnd i ärenden om stöd enligt denna lag skall omprövas av nämnden, om det begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 33 a 5.
inkoth före besvärstidens ut- Prop. 1993/94z209 gång. läd som sägs i denna paragraf Vid ornprövningen får beslutet om besvär skall i tillämpliga delar inte ändras till den enskildes gälla en begäran om omprövning nackdel. enligt 30a 5. Begäran om om- prövning av ett beslut skall ske inom samma tid som besvär skall anföras mot beslutet. Länsarbetsnärnnds, allmän jör- säkringskassa, arbetsmark- nadsstyrelsens, riksförsäkringsver- kets och dornstols beslut skall gälla omedelbart, om inte annat anges i beslutet eller bestäms av myndighet som har att pröva beslutet.
33a5
Även om begäran om ompröv- ning inte har framställts, skall länsarbetsnämnden ändra beslutet i ett ärende om stöd enligt denna lag som har fattats av närrtnden och inte har prövats av Arbets- marknadsstyrelsen, om beslutet
1. på grund av skrivfel, räknefel eller något annat sådant förbiseen- de innehåller någon uppenbar oriktighet,
2. har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt under- lag, eller
3. har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.
Ändring behöver inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.
Ett beslut får inte ändras till den enskildes nackdel, om den beslu- tade förmånen har förfallit till
betalning och inte heller i andra Prop. 1993/94z209 fall om det finns synnerliga skäl mot det. -
Ändring enligt denna paragraf . får inte göras sedan mer än två år har förflutit från den dag då be- slutet meddelades. Ändring får ' dock ske även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.
33b5
Ett beslut av en länsarbetsnämnd får överklagas hos Arbetsmark- nadsstyrelsen. Nämndens beslut får dock inte överklagas innan nämnden har omprövat sitt beslut enligt 33 5. Överklagas ett beslut innan det har omprövats skall överklagandet anses som en be- gäran om omprövning enligt den paragrafen.
I fråga om ett ärende som i första instans handläggs av en allmän försäkringskassa tillämpas bestämmelsema i 20 kap. 10- 13 55 lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av en försäkringskassas beslut samt överklagande av en försäkringskassas och en domstols beslut. -
33c5
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om rätt till ersättning överklagas hos länsrätt, om inte annat följer av lagen (I969:93) om begräns— ning av samhällsstöd vid arbets- - konflikt. 34
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i första stycket skall nämndemän
"ingå i kammarrätten, om nämn- demän har deltagit i länsrätten.
' Kammarrättens beslut i mål som avses i denna paragraf överklagas hos Försäkringsöverdomstolen.
Arbetsmarknadsstyrelsen och Riksförsäkringsverkets beslut enligt denna lag i andra fall än som avses i första stycket överklagas hos regeringen.
33d5
Skrivelsen med överklagandet skall ges in till den myndighet eller det organ som har meddelat beslutet inom två månader från den dag klaganden' fick del av beslutet. Den omständigheten att överklagandet har getts in eller sänts in direkt till den myndighet som har att pröva det utgör dock inte hinder mot att ta upp över- klagandet till prövning, om över- klagandet har kommit in i rätt tid.
läd som sägs i denna paragraf om överklagande skall också gälla en begäran om omprövning enligt 33 5. Omprövning av ett beslut skall begäras inom samma tid som ett överklagande av beslutet.
Ett beslut av en länsarbets- närrtnd, en allmän försäkringskas- sa, Arbetsmarknadsstyrelsen. Riks- försäkringsverket och en domstol . skall gälla omedelbart, om inte annat anges i beslutet eller be- stäms av den myndighet som har att pröva beslutet.
345
Har regeringen träfat överens- kommelse med annan stat om andra villkor för rätt att erhålla ersättning än som föreskrives :" denna lag, skall dessa villkor tillämpas.
Kontant arbetsmarknadsstöd får dras in eller sättas ned med ett skäligt belopp om sökanden med- vetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter om förhållanden som är av betydelse för rätten till stöd.
Med beslut om att dra in ersätt- ning enligt denna lag jämställs beslut enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring om från- kännande av rätt till ersättning under en viss tid.
Ett beslut om uteslutning ur arbetslöshetskassan enligt 485 2 den lagen, skall vid tillämpning av denna lag anses innebära att den försäkrade har frånkänts rätt till ersättning under ett år.
355
Kontant arbetsmarknadsstöd får indragas eller skäligen nedsättas, om stödtagaren medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande uppgift angåen- de förhållande som är av betydelse för rätten till stöd.
Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt skall tillämpas på ersättning enligt denna lag.
375
Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt äger tillämpning på ersättning enligt denna lag.
Vid minskning av vissa ersätt- ningar med utgiven ersättning enligt denna lag gäller föreskrif- terna i 17 kap. 1 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring och 6 kap. 7 5 andra stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk- ring.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För tiden den 1 juli 1994 — den 31 december 1995 skall med un- dantag från vad som sägs i 9 5 första stycket gälla att avgiftsvillkoret är uppfyllt i fråga om rätt till ersättning under en ersättningsperiod enligt 14 5, om ersättningsperioden börjar under tiden
a) den 1 juli — den 30 september 1994, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst sex månader,
b) den 1 oktober — den 31 december 1994, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,
e) den 1 januari — den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst åtta månader,
d) den 1 april — den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst nio månader.
e) den 1 juli — den 30 september 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst tio månader, och
i) den 1 oktober — den 31 december 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst elva månader.
3. Om något annat inte framgår av andra stycket, skall äldre bestäm- melser fortfarande tillämpas på en ersättningsperiod som har påbörjats men inte avslutats före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna i 20 5 sjätte stycket och 27 f 5 andra stycket skall tillämpas på en ersättningsperiod enligt första stycket. Om en ny ersättningsperiod börjar enligt bestämmelsen i 27 f 5 andra stycket, skall de nya bestämmelserna tillämpas på den ersättningsperioden, om något annat inte följer av punkterna 4 — 7.
4. En sökande som under en ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första stycket uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a 5 men inte något allmänt arbetsvillkor enligt 10 5. skall, vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när ersättningsperioden har gått till ända, anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor. Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första stycket går till ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i denna punkt också gälla vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när den nya ersättningsperiod som börjar efter ikraftträdandet går till ända.
5. Den som, utom i fall som avses i punkten 3 första stycket, blir ar- betslös enligt denna lag före utgången av år 1994 och som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret men inte något allmänt arbetsvillkor, skall likväl anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor när rätten till ersätt- ning prövas.
6. Med undantag från vad som föreskrivs i 15 5 andra stycket tredje meningen och i 27 f 5 första stycket andra meningen skall den nya er- sättningsperioden inte börja innan den föregående perioden har gått till ända, under förutsättning att den föregående perioden går till ända före utgången av år 1996.
7. Om det är till sökandens förmån, skall de nya bestämmelsema i 20 5 andra och tredje styckena inte tillämpas i en ersättningsperiod
a) som har börjat före ikraftträdandet,
b) som börjar efter ikraftträdandet, om den närmast föregående ersätt- ningsperioden har börjat före ikraftträdandet och går till ända efter denna tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller
c) som börjar efter ikraftträdandet, om sökanden blir arbetslös enligt denna lag före utgången av år 1994.
8. De nya bestämmelserna i 32 5 första, andra och fjärde styckena skall tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdan- det.
2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1973.370) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om arbetslös- hetsförsäkring1
dels att 16 och 33 55 skall upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 11 5 skall utgå, dels att 4, 6—10, 11—14, 15, 17, 20,21, 24, 25, 30, 31, 32 och 34 55 och rubrikerna närmast före 6 och 13 55 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas 7 nya paragrafer, 2, 9, 10 a, 14 a, 31 a, 31 b och 52 a 55, och närmast före 7, 8 och 14 55 nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25
Ersättning lämnas i form av ett per dag beräknat belopp (dag- penning).
Ersättning lämnas endast till den som uppfyller ersättningsvillkoren i Sverige, om inte annat följer av
1 . lagen (19921 776) om samord- ning av systemen för social trygg- het när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES), eller
2. överenskommelse som rege— ringen har tråfat med någon an- nan stat om andra villkor för rätt att få ersättning.
452
Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som
1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,
2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan,
' Lagen omtryckt 1991zl334 Senaste lydelse av 16 5 1993:656.
3 Senaste lydelse 1993:656.
3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsfönnedlingen i den ordning som Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,
4. icke kan erhålla lämpligt arbete. ' Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning om det inte finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna bestämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Som företagare i denna lag anses den som äger eller är delägare — direkt eller indirekt — i närings— verksamhet som han är personligt verksam i och som han har ett väsentligt inflytande över. Före- tagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke Arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annat.
Medlems- och arbetsvillkor
Som företagare i denna lag anses den som äger eller är delägare — direkt eller indirekt — i närings- verksamhet som hon eller han är personligt verksam i och som hon eller han har ett väsentligt infly- tande över.
En företagare skall anses vara arbetslös, när hennes eller hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt.
Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före— skriva att en företagare skall anses vara arbetslös även i andra fall än som sägs i färde stycket.
Dagar med ersättning
65
Rätt till ersättning vid arbetslös- het föreligger, för försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslös- hetskassan
]. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning ge-
Under en kalendervecka får sum- man av antalet ersatta och arbeta- de dagar sarnt karens- och av- stängningsdagar uppgå till högst 5.
nom avlönat arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin huvud- sakliga försörjning som självstän- dig företagare (medlemsvillkor),
2. under en ramtid av tolv må- nader omedelbart före arbetslös- hetens inträde utfört förvärvsarbe- te i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader (arbetsvillkor). Endast dag då förvärvsarbete har utförts i minst tre tirrtrnar får härvid räknas in.
Föreligger särskilda skäl får ar- betsmarknadsstyrelsen medge att medlemsvillkoret bestäms till tolv månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning som självständig företagare.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.
Ersättning får inte lämnas för lördag eller söndag, om inte rege— ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medger undantag.
Ersättning får inte lämnas för tid under vilken den försäkrade får föräldrapenningförmån enligt lagen (1962.'38l) om allmän för- säkring.
Karenstid
75
Med tid under vilken en försäk- rad enligt 6 5 skall ha utfört förvärvsarbete jämställs tid då den försäkrade
]. deltagit i och, om inte särskil- da skäl hindrat det, fullföljt ar- betsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,
2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen (1962.'381) om allmän för- säkring, i båda fallen dock till- sammans högst två månader,
3. haft semester, eller
Ersättning får inte lämnas förrän den försäkrade under en samman- hängande tid av 12 månader varit arbetslös 5 dagar (k a r e n s - v i 1 1 k 0 r). I karenstiden räknas in endast de dagar för vilka ersätt- ning skulle ha lämnats, om karens- tiden hade gått till ända.
4. frihetsberövande på kriminal- vårdens område,
5. vård av eget barn eller adop- tivbarn som inte har fyllt två år,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988-1472) eller livsmedelslagen (1971 .'511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sist- nämnda lag.
Detsamma gäller tid då försäk— rad har åtnjutit föräldrapenning- förmån enligt lagen (I962:381) om allmän försäkring eller varit hind- rad att arbeta på grund av
1. värnpliktstjänstgöring,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering, [ den mån sådan tid inte enligt 75 jämställs med tid under vilken förvärvsarbete har utförts.
Av 11 5 framgår att rätt till dagpenning under en ersättnings- period i vissa fall finns också för den som inte uppfyller något all- mänt arbetsvillkor men som upp- fyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a 5.
En försäkrad som har påbörjat en ersättningsperiod med dag- penning enligt denna lag eller enligt lagen (1973:371) om kon- tant arbetsmarknadsstöd, skall anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret och något allmänt arbetsvillkor eller det särskilda arbetsvillkoret när hon eller han begär ersättning under samma ersättningsperiod.
95
Ersättning lämnas endast till en försäkrad som under 12 kalen- dermånader under en ramtid av 24 månader omedelbart före arbets- löshetens inträde har haft för- värvsinkomster för vilka hon eller han är skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om all- män avgift för finansiering av kontantfönnåner vid arbetslöshet eller är skyldig att betala sjö- mansskatt (avgiftsvill- k 0 r). Skyldigheten skall be-
4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, vämplikts- tjänstgöring eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.
Om tid under vilken dagpenning har lämnats enligt denna lag eller enligt lagen (1973:371) om kon- tant arbetsmarknadsstöd skall räknas in i en ersättningsperiod enligt Må andra stycket, skall karensvillkoret anses vara uppfyllt.
För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då hon eller han i övrigt är arbetslös får, om det _)inns särskilda skäl, rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om karenstid utöver vad som följer av första stycket.
Bestämmelserna om karenstid skall inte tillämpas på den som är anvisad verksamhet för arbets- livsutveckling i enlighet med före- skrifter som har meddelats av regeringen.
Avgifts- och arbetsvillkor
85
Vid bestämmande av ramtid enligt 6 & räknas inte tid då för- säkrad varit hindrad att arbeta på grund av
]. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildnin g som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år eller som/tar föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid [ minst fem månader,
3. nykterhetsvård på anstalt,
Ersättning lämnas under en ersättningsperiod till den som uppfyller karensvillkoret enligt 7 &, avgijtsvillkoret enligt 9 5 och något allmänt arbetsvillkor enligt 10 &.
dömas efter vad som är känt vid den tidpunkt då rätten till ersätt- ning för en ersättningsperiod prövas. Hänsyn skall dock inte tas till skyldighet att betala sjömans- skatt för tid före år 1994.
10%
Försäkrad som omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har varit medlem i annan sådan kassa får för uppfyllande av med- lems- och arbetsvillkoret tillgodo- räkna sig tid i den kassan.
Om inte något annat följer av 10 a och II 55 får ersättning läm- nas endast till den som under en ramtid av 12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete i minst
1 . 5 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvsarbe- te har utförts i minst 75 timmar eller, om den försäkrade inte uppfyller detta villkor,
2. 10 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvs- arbete har utförts i minst 65 tim- mar (allmänt arbets- v i l 1 k 0 r).
Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs
I . uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till arbetsgivarens förfogande,
2. semester, och
3. annan tid då den arbetslöse av något annat skäl än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns födelse har varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön.
Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt förord- ningen (1987:411) om beredskaps- arbete.
10a5
I den omfattning som följer av 11 & får ersättning lämnas också till den som inte uppfyller något allmänt arbetsvillkor men som uppfyller arbetsvillkoret enligt denna paragraf (s ä r s k i [ t arbetsvillkor). Vid be- dömningen av om en försäkrad har uppfyllt det särskilda arbetsvillko- ret gäller vad som sägs i 105, dock att med tid då förvärvsarbete har utförts skall jämställas också tid då den försäkrade
]. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (l987:411) om beredskapsarbete,
2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till arbets- marknadens förfogande,
3. har deltagit i och, om inte särskilda skäl har hindrat det, fullföljt sådan arbetsmark- nadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har lämnats, eller
4. har fullgjort värnplikt eller har fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader.
1153
Ersättning lämnas i form av ett per dag beräknat belopp (dag- penning).
3 Senaste lydelse 1993:656.
Till en försäkrad som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret men inte något allmänt arbetsvillkor får ersättning lämnas endast om hon eller han
Karenstid och ersättningstidens längd
Överhoppningsbar tid
13 54
Dagpenning får inte lämnas för- rän den försäkrade under en såm- manhängande tid av tolv månader varit arbetslös fem dagar (ka ren - svillkor). I karenstiden räknas in endast de dagar för vilka dag- penning skulle ha lämnats, om ka- renstiden gått till ända.
Bestämmelserna om karenstid i denna paragraf skall inte tillämpas på den som är anvisad verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har medde- lats av regeringen.
4 Senaste lydelse 1993:656.
När ramtid enligt 9—10 a åå skall bestämmas räknas inte tid då den försäkrade har varit hindrad att arbeta på grund av
-1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildnin g som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbruka- re'i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminal— vårdens område,
5. vård av eget barn eller av adoptivbarn som inte har fyllt två år, eller
6. beslut enligt smittskydddsla- gen (1988:I472) eller livs- medelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livsmedelslagen.
Detsamma gäller tid då den försäkrade har varit hindrad att uppfylla något arbetsvillkor på grund av ett skäl som sägs i 10 a 5 1 — 4.
Vid som sägs i andra stycket gäller inte om den försäkrade enligt 10 a och 11 55 får tillgodo- räkna sig tiden för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret
Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade dagar samt karens- och avstängningsdagar uppgå till högst fem.
1 . tidigare har fått ersättning enligt denna lag eller dagpenning enligt lagen (1973:371) om kan- tant arbetsmarknadsstöd, och
2. under den närmast föregående ersättningsperioden har fått dag- penning till vilken han eller han har kvalificerat sig genom att uppfylla något allmänt arbetsvill— kor enligt denna lag eller enligt lagen om kontant arbetsmark- nadsstöd.
125
Dagpenning får, om inte arbets- marknadsstyrelsen medger undan- tag, ej utges för lördag eller sön- dag.
Dagpenning får ej utges för tid under vilken försäkrad uppbär föräldrapenning enligt lagen (196238!) om allmän försäkring.
Tid som har tillgodoräknats för att uppfylla ett arbetsvillkor för ersättning enligt denna lag eller för dagpenning enligt lagen (1973:371) om kontant arbets- marknadsstöd får inte tillgodoräk- nas för att uppfylla ett nytt ar- betsvillkor. Tid som har tillgodo- räknats för att uppfylla ett arbets- villkor för grundbelopp enligt den lagen får däremot tillgodoräknas också för att uppfylla ett arbets- villkor för ersättning enligt denna lag.
Ersättningsperioden
14 55
Ersättning utgår under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Har försäkrad uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända är perioden i stället 450 dagar.
[ ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka den försäk- rade har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
I ersättningsperioden enligt första stycket inräknas i fall som avses i 105 ersättningstid i den andra arbetslöshetskassan.
Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 65 år.
5 Senaste lydelse 1992zl332.
Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperioden), om inte annat följer av 14 a 5 2 eller 24 5. Har den försäkrade kvalificerat sig för ersättning genom att uppfylla något allmänt arbetsvillkor enligt 10 5 och fyller hon eller han 55 år innan ersätt- ningsperioden har gått till ända, är perioden i stället 450 dagar. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer efter ansökan förlänga ersättningsperio- den enligt detta stycke, dock längst till utgången av år 1996.
I ersättningsperioden räknas in ersättningstid i en annan arbets- löshetskassa eller ersättning med dagpenning enligt lagen (1973:371) om kontant arbets- marknadsstöd.
Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under vilken den försäkrade fyller 65 år.
14a5
[ ersättningsperioden räknas inte in
I . karenstid, eller
2. dagar, under vilka den försäk- rade har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
15 56
Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända, har den försäkrade, om annat inte följer av 16 5, rätt till ersättning under återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om han då inte uppfyller arbets- och karensvillkoren.
Har ersättningsperioden gått till ända men har den försäkrade under perioden på nytt uppfyllt arbetsvillkoret, lämnas ersättning under ytterligare en ersättnings- period. Därvid skall dock karens- villkoret på nytt uppfyllas. Den nya perioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då den försäk- rade senast uppfyllde arbetsvillko— ret.
6 Senaste lydelse 1993:656.
Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har gått till ända, har den försäkrade rätt till ersättning under återstående antal dagar av perioden vid ny arbets- löshet, även om hon eller han då inte uppfyller angs- och karens- villkoren eller ett arbetsvillkor. läd som nu har sagts gäller dock inte om en sammanhängande tid av 12 månader, i vilken tid inte räknas in tid som avses i 13 5, har förflutit sedan hon eller han senast fick ersättning.
Har ersättningsperioden gått till ända men har den försäkrade under perioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och något allmänt arbetsvillkor eller, i den ut- sträckning som framgår av 11 5, det särskilda arbetsvillkoret, läm- nas ersättning under ytterligare en ersättningsperiod. Då skall dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya ersättningsperioden räk- nas från inträdet av den arbets- löshet, då den försäkrade upp- fyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya perioden.
17 57
Dagpenning lämnas högst med det belopp som regeringen fast— ställer.
Dagpenning lämnas lägst med det belopp som bestäms enligt 18 5 lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Detta gäller dock inte vid nedsättning av dag- penning enligt bestämmelserna i 21 5 förevarande lag.
Dagpenning lämnas högst med det belopp som bestäms enligt 175 första stycket lagen (1973:371) om kontant arbets— marknadsstöd.
Dagpenning lämnas lägst med ett belopp som motsvarar grundbe- loppet enligt den lagen, om inte annat följer av bestämmelserna om pensionsavdrag.
20 58
Dagpenning lämnas med 80 pro- cent av den försäkrades dagsför- tjänst, om inte annat följer av 17 5 första stycket och andra stycket första meningen. Dagpenning till en försäkrad som har tillerkänts ålderspension i form av folkpen- sion, allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas på grund av förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den försäkra- des dagsförtjänst, med den be- gränsning som följer av 175 första stycket.
Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga om försäkrad med månadslön. 1/22 av den månadsinkomst som den försäkrade före arbetslöshe— tens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade. Föreligger särskilda omständigheter, får Arbetsmark- nadsstyrelsen medge att större andel av medlems inkomst än som
7Senaste lydelse 1993:656. 8 Senaste lydelse 1993:656.
Dagpenning lämnas med 80 pro- cent av den försäkrades dagsför- tjänst, om inte annat följer av 17 5. Dagpenning till en försäkrad som har tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän till- läggspension eller annan pension som betalas på grund av förvärvs- arbete. lämnas med 65 procent av hennes eller hans dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 5 första stycket.
Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga om en försäkrad med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst, som hon eller han före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbets- tid som var normal för den för- säkrade
I . i arbete som ryms inom det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya ersättningsperioden
nu sagt skall utgöra medlemmens dagsförtjänst.
Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per ar- betsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen.
Utan hinder av bestänunelsema i första — tredje styckena får dag— penning till försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen ge- nom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbi- drag har utgått bestämmas till belopp som motsvarar utbildnings- bidraget.
eller, om det finns särskilda skäl för det,
2. i allt det arbete som har utförts under hela ramtiden.
Med dagsförtjänst enligt andra stycket avses inkomster från sådant förvärvsarbete som sägs i 10 5.
Trots bestämmelserna i första — tredje styckena skall, om inte annat följer av femte stycket, dag- penning till en försäkrad, som har kvalificerat sig för rätt till ersättning på grund av det sär- skilda arbetsvillkoret och därvid har uppfyllt villkoret huvudsakli- gen genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har lämnats eller genom deltagan- de i arbetslivsutveckling enligt 2 5 lagen (1992:1331) om arbetslivs— utveckling, bestämmas till belopp som motsvarar inkomsten i be- redskapsarbete! respektive utbild- ningsbidraget. Har den försäkrade varit berättigad till särskilt studie- lån enligt lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbild- ning, skall dagpenningen dock bestämmas till ett belopp som mot— svarar det högre utbildningsbidrag som den försäkrade skulle ha fått om hon eller han inte hade varit berättigad till län enligt den lagen.
Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersätt- ning från annan än arbetslös- hetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta be- lopp som får lämnas enligt första — fjärde styckena och ersättningen.
Med undantag från bestämmel- sen i fjärde stycket skall gälla, att dagpenningen inte får bestämmas till ett högre belopp än det som motsvarar dagpenningen i den närmast föregående ersättnings- perioden.
Omprövning av den fastställda dagsförtjänsten under en pågående ersättningsperiod skall göras till den försäkrades förmån när hon eller han under ett sammanhäng- ande uppehåll i ersättningsperio- den har uppfyllt något allmänt arbetsvillkor enligt 10 5.
2005
Får en försäkrad med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersätt- ning av annat slag än ersättning enligt lagen (1973:371) om kan- tant arbetsmarknadsstöd eller enligt denna lag, skall dagpenning lämnas högst med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt 20 5 och ersättningen.
215
Dagpenning som har fastställts enligt 205 första stycket andra meningen skall sättas ned med 1/260 av årspensionen. Ersättning som understiger tio kronor per dag utbetalas inte.
Dagpenning som har fastställts enligt 205 första stycket andra meningen skall sättas ned med 1/260 av årspensionen. Ersättning som understiger 10. kronor per dag betalas inte ut. Brutet krontal jämnas ut till närmaste högre krontal.
24 59
För en försäkrad som regelbun- det utför deltidsarbete under veck- or då han i övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl, rege- ringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten och om karenstid utöver vad som följer av denna lag.
För en försäkrad som regelbun- det utför deltidsarbete under veck- or då hon eller han i övrigt är ar- betslös får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten utöver vad som följer av denna lag.
255
Överstiger försäkrads arbetsut- bud per vecka den veckotid, under vilken han normalt utfört arbete närmast före arbetslösheten, med- räknas ej överskjutande tid vid fastställande av ersättning. Arbets- löshetskassan får dock medge undantag, om den försäkrade har särskilda skäl för att utvidga ar- betsutbudet.
Den som närmast före arbets- lösheten haft anställning med arbetstid, som någon arbetsdag eller flera regelmässigt varit kor- tare än tre timmar, skall ha rätt att medräkna även sådan tid vid fastställande av ersättning enligt omräkningstabell.
Överstiger försäkrads arbetsut— bud per vecka den veckotid, under vilken hon eller han normalt har utfört arbete närmast före arbets- lösheten, räknas inte överskjutan- de tid med när ersättningen fast- ställs. Arbetslöshetskassan får dock medge undantag, om den försäkrade har särskilda skäl för att utvidga arbetsutbudet.
30 510
Är det sannolikt att arbete som avses i 29 5 skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avstängningstiden fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I av- stängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha
9Senaste lydelse 1993:656. 10Senaste lydelse 1993:656.
tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka den försäkrade har utfört för- värvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.
Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 5, be- räknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket. om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande
avstängningstiden.
Är det uppenbart att en försäk- rad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då den försäkrade vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbete frivilligt utan giltig anledning, skall den försäkrade vara avstängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under 20 dagar.
Är det uppenbart att en försäk- rad inte vill anta ett lämpligt arbete, skall den försäkrade vara avstängd till dess hon eller han har utfört förvärvsarbete under 20 dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29 5 inträffat.
315
Bestämmelsema i 29 5 1 — 3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmark- nadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Bestämmelserna i 30 5 skall därvid gälla i tillämpli- ga delar.
Bestämmelserna i 29 5 1 — 3 om arbete får, om det är skäligt, tillämpas i fråga om arbetsmark- nadspolitiska åtgärder som får tillgodoräknas för att uppfylla ett särskilt arbetsvillkor enligt 10 a 5. Bestämmelserna i 305 skall då gälla.
31a5
Med beslut om avstängning enligt denna lag jämställs beslut om avstängning från rätt till er- sättning enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
3lb5
Till den som har uteslutits ur en arbetslöshetskassa enligt 48 5 2 får ersättning inte lämnas förrän ett år har förflutit från tidpunkten för uteslutningen.
325
Ansökan om ersättning göres skriftligen hos arbetslöshetskassan. Vid ansökningen skall fogas intyg av arbetsgivare om den försäkra- des arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av den försäkrades ersättningsrätt. Kan sådant intyg endast med stora svårigheter införskafas, får arbetsförhållan- dena och övriga uppgifter styrkas på annat sätt.
Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handling- ar.
Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket enligt formulär som fast— ställs av Arbetsmarknadsstyrelsen.
En ansökan om ersättning skall göras hos arbetslöshetskassan på blankett enligt fastställt formulär.
Den försäkrade skall lämna uppgift om den tidpunkt då hon eller han senast fick ersättning från en arbetslöshetskassa eller ersättning enligt lagen (1 9733 71) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Yill ansökan skall fogas ett intyg av arbetsgivaren om den försäkra- des arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av hennes eller hans rätt till ersättning. Om ett sådant intyg endast med stora svårigheter kan skafas, får arbetsförhållan- dena och övriga uppgifter styrkas på något annat sätt. En arbetsgi- vare skall på begäran utfärda intyg som nu har sagts enligt fastställt formulär.
Den försäkrade skall på heder och samvete intyga att uppgifter
som avses i andra stycket är rikti- Prop. 1993/94z209 ga.
Ansökningar, intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar.
345
Finner arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt till ersättning, inte bör uteslutas ur kassan enligt 48 5 denna lag, kan kassan i stället från- känna honom rätt till ersättning för en tid av högst ett år.
Förekommer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till förfa- rande som avses i första stycket, kan ersättning som tillkonuner honom innehållas i avvaktan på utredning i ärendet. '
Beslut enligt första eller andra stycket skal] av kassan ofördröjligen anmälas till Arbetsmarknadsstyrelsen.
Ett beslut om indragning av ersättning enligt 34 5 lagen (1973:371) om kontant arbets- marknadsstöd skall vid tillämp- ningen av denna lag anses innebä- ra att sökanden har frånkänts rätt till ersättning under den tid som beslutet om indragning gäller.
52a5
En arbetslöshetskassa skall på begäran av en länsarbetsnämnd som handlägger ärenden om kon- tant arbetsrnarknadsstöd lämna uppgift om en enskild i fråga om medlemskap hos arbetslöshetskas- san samt om beslut som rör för- säkrads rätt till ersättning enligt denna lag.
En arbetslöshetskassa skall för tillsyn samt uppföljning och ut- värdering av arbetslöshetsförsäk- ringen lämna uppgifter enligt vad regeringen föreskriver.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För tiden den 1 juli 1994 — den 31 december 1995 skall med un- dantag från vad som sägs i 95 gälla att avgiftsvillkoret är uppfyllt i fråga om rätt till ersättning under en ersättningsperiod, om perioden börjar under tiden 3) den 1 juli — den 30 september 1994, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst sex månader,
b) den 1 oktober — den 31 december 1994, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,
c) den 1 januari —- den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst åtta månader,
d) den 1 april — den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst nio månader,
e) den 1 juli - den 30 september 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst tio månader, och
1) den 1 oktober — den 31 december 1995, när skyldigheten att betala avgift eller skatt avsett minst elva månader.
3. Om ersättning för en ny ersätmingsperiod begärs efter ikraftträdan— det men före utgången av juni 1995, skall den som inte uppfyller av- giftsvillkoret likväl anses ha uppfyllt detta. om hon eller han uppfyller medlemsvillkoret enligt den äldre bestämmelsen i 6 5 1.
4. Om något annat inte framgår av andra stycket, skall äldre bestäm- melser fortfarande tillämpas på en ersättningsperiod som har påbörjats men inte avslutats före ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i 20 5 sjätte stycket skall tillämpas på en er- sättningsperiod enligt första stycket.
5. En försäkrad som under en ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a 5 men inte något allmänt arbetsvillkor enligt 10 5, skall, vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när ersättningsperioden har gått till ända, anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor. Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket går till ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i denna punkt också gälla vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när den nya ersättningsperiod som börjar efter ikraftträdandet går till ända.
6. Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket går till ända före den 1 juli 1995, skall vad som i punkten 5 första stycket sägs om den som har uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret men inte något allmänt arbetsvillkor, gälla också den som uppfyller arbetsvill- koret enligt 6 och 7 åå i lagrummens lydelse före den 1 juli 1994.
7. Den som, utom i fall som avses i punkten 4 första stycket, blir arbetslös enligt denna lag före utgången av år 1994 och som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret eller arbetsvillkoret enligt 6 och 7 åå -— i dessa lagrums lydelse före den 1 juli 1994 — men inte något allmänt arbetsvillkor, skall likväl anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor när rätten till ersättning prövas.
8. Med undantag från vad som föreskrivs i 15 å andra stycket tredje meningen skall den nya ersättningsperioden inte börja innan den före- gående perioden har gått till ända, under förutsättning att den föregåen- de perioden går till ända före utgången av år 1996.
9. Om det är till den försäkrades förmån, skall den äldre bestämmel— sen i 20 5 andra stycket tillämpas i en ersättningsperiod
a) som har börjat före ikraftträdandet,
b) som börjar efter ikraftträdandet, om den närmast föregående ersätt- ningsperioden har börjat före ikraftträdandet och går till ända efter denna tidpunkt men före den 1 juli 1995 , eller
c) som börjar efter ikraftträdandet, om den försäkrade blir arbetslös enligt denna lag före utgången av år 1994.
Den äldre bestämmelsen i 20 å andra stycket skall alltid tillämpas på en försäkrad som har kvalificerat sig för ersättning genom att uppfylla arbetsvillkoret enligt 6 och 7 55 i lagrummens lydelse före den 1 juli 1994.
10. De nya bestämmelserna i 325 första, andra, fjärde och femte styckena skall tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdandet.
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om
arbetslivsutveckling
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 55 lagen (1992:1331) om arbetslivs- utveckling skall ha följande lydelse.
251
Den tid under vilken en arbetslös deltagit i verksamhet för arbets- livsutveckling i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning jämställs med tid under vilken en arbetslös enligt 6 5 lagen (1973:370) om arbetslöshetsför- säkring eller 6 5 lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall ha utfört förvärvsarbete. Vid bestämmande av ramtid enligt samma bestämmelser räknas inte tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
Den tid under vilken en arbetslös deltagit i verksamhet för arbets— livsutveckling i enlighet med länsarbetsnämndens anvisning jämställs med tid under vilken en arbetslös enligt 10a5 lagen (1973:370) om arbetslöshetsför- säkring eller 10a 5 lagen (1973:371) om kontant arbets- marknadsstöd skall ha utfört för- värvsarbete. Vid bestämmande av ramtid enligt samma bestämmelser räknas inte tid då den arbetslöse varit hindrad att arbeta på grund av deltagandet, i den mån tiden inte jämställs enligt vad som nyss sagts.
352
Vad som föreskrivs om arbets- marknadsutbildning i 315 lagen (1973:370) om arbetslöshetsför— säkring och i 285 lagen (1973:371) om kontant arbets— marknadsstöd skall gälla också i fråga om verksamhet som avses i
15.
Vad som föreskrivs om arbets- marknadsutbildning i 315 lagen (1973:370) om arbetslöshetsför- säkring och i 31 5 lagen (1973:371) om kontant arbets- marknadsstöd skall gälla också i fråga om verksamhet som avses i
15.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
' Senaste lydelse 1993:154. 2 Senaste lydelse 1993z720.
2.4. Förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 5 studiestödslagen (1973:349)l skall ha följande lydelse.
752
Till en studerande som är med- lem i arbetslöshetskassa och som uppfyller villkoren för ersättning från kassan vid arbetslöshet eller har uppburit ersättning från någon arbetslöshetskassa under den längsta tid som ersättning kan betalas ut, utgår vuxenstudiestöd enligt 7 a, 7 b, 7 c och 8 b 55.
Till en studerande som är med- lem i arbetslöshetskassa och som uppfyller villkoren för ersättning från kassan vid arbetslöshet eller har uppburit ersättning från någon arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd i form av dagpenning under den längsta tid som ersättning kan betalas ut, utgår vuxenstudiestöd enligt 7 a, 7b,7coch8b55.
Till annan studerande utgår särskilt vuxenstudiestöd enligt bestämmel- serna i 8, 8 aoch 8 b 55.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
' Lagen omtryckt 1987:303.
2 Senaste lydelse 1992z400.
3. Ärendet och dess beredning
Regeringen förelade hösten 1993 riksdagen prop. 1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förslagen grundade sig delvis på betänkandet Ersättning vid arbetslöshet (SOU 1993:52), som avläm- nades i juni 1993. Betänkandet remissbehandlades under sommaren 1993. En förteckning över dem som yttrade sig finns som bilaga till den nyss nämnda propositionen. Yttrandena finns tillgängliga hos Arbets- marknadsdepartementet (dnr A93/1473/A).
I prop. 1993/94:80 föreslogs att en allmän och obligatorisk arbetslös- hetsförsäkring skulle vara genomförd den 1 juli 1994 och att som en delfinansiering en egenavgift skulle införas fr.o.m. den 1 januari 1994. I propositionen angavs också vissa utgångspunkter för utformningen av den framtida allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Vidare aviserades vissa ändringar i kvaliticeringsmöjlighetema till ar- betslöshetsersättning, i längden på ersättningsperiodema och i fråga om den normalarbetstid som är av betydelse vid fastställande av ersättning- en. Dessutom redovisades ett förslag i fråga om avgångsvederlagens på- verkan på ersättningsrätten. Regeringen anförde också att generösa övergångsbestämmelser skulle gälla.
Arbetsmarknadsutskottet ställde sig i sitt betänkande En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (1993/94zAU6) bakom regeringens förslag att inriktningen skall vara att skapa en allmän arbetslöshetsför- säkring som omfattar alla med stark anknytning till arbetsmarknaden och som ger inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. Utskottet anförde emellertid också att man då inte borde binda sig för några närmare riktlinjer för regelverket, t.ex. om möjligheterna att kvalificera sig för ersättning eller under hur lång tid ersättning skall kunna utges. Enligt utskottet skulle det i stället vara en fördel om saken kunde be- dömas i ett sammanhang, så att man fick en bättre överblick av regel- verket och dess konsekvenser i olika hänseenden. Utskottet ansåg säle— des att den kommande beredningen i regeringskansliet borde avvaktas. Riksdagen beslutade i enlighet med arbetsmarknadsutskottets ställnings- tagande.
Riksdagens beslut innebär bl.a. att det skall införas en allmän obliga- torisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla med en stark anknytning till arbetsmarknaden och som ger inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. Vidare innebär riksdagens beslut att det fr.o.m. den 1 januari 1994 har införts en allmän avgift för finansieringen av de kontanta förmånerna vid arbetslöshet. Avgiften uppgår till 1 % av förvärvsin- komster under år 1994 och till 2 % under år 1995. Riksdagen beslutade också att höja det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) från 198 kr per dag till 245 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 1994.
Inom regeringskansliet har därefter utarbetats förslag till regler och nödvändig lagstiftning för genomförande av en allmän försäkring vid arbetslöshet.
4. Den fortsatta reformeringen av arbetslös— hetsförsäkringen
Behovet av förändring
Arbetsmarknadspolitiken skall i nära samspel med den ekonomiska politiken och andra politikområden verka för en flexibel arbetsmarknad. Det innebär krav på en balanserad ekonomisk utveckling som stimulerar till produktivt arbete och ett högt arbetskraftsdeltagande inom ramen för ett gentemot utlandet konkurrenskraftigt kostnadsläge. Arbetsmarknads- politiken skall också bidra till att ge de arbetslösa grundläggande ekono- misk trygghet.
Åtgärderna för att förverkliga de arbetsmarknadspolitiska ambitionerna har i vårt land en klar aktiv inriktning. Åtgärder som platsförmedling och utbildning prioriteras framför olika former av kontantstöd. Arbets- linjen skall så långt som är möjligt gälla framför kontantlinjen.
Utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fortlöpan- de anpassats till utvecklingen och behoven på arbetsmarknaden. Nya åt- gärder, såsom ungdomspraktik och arbetslivsutveckling, har tillkommit. Sammantaget har de aktiva insatserna fått en större omfattning än nå- gonsin tidigare. Ett genomgående drag har varit att fier och fier åtgär- der har kommit att bli kvalificerande för kontantstöd. Härigenom har utförsäkringen från arbetslöshetsförsäkringen kunnat hållas på en låg nivå och den s.k. utförsäkringsgarantin praktiskt fungerat.
Utvecklingen har emellertid också inneburit ett allt större tryck på arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet som försörjningskälla. I många fall har de arbetsmarknadspolitiska åtgärder— na i allt högre utsträckning kommit att betraktas som kvalificerings- grunder för arbetslöshetsersättning.
I debatten har arbetslöshetsförsäkringen ofta framställts som den enda inkomstmöjligheten för arbetslösa. Så är det inte. Statsmakterna satsar mycket stora belopp på olika åtgärder som motiveras av främst arbets- marknadsskäl. Det gäller bl.a. beredskapsarbeten, ungdomspraktik, utbildning, investeringar i infrastruktur och byggande. Alla dessa in- satser kommer arbetslösa till godo, direkt eller indirekt. De kontanta förmånerna vid arbetslöshet är därmed ett sista skyddsnät för den ar— betslöse. Dessa förmåner skall ge den arbetslöse grundläggande ekono— misk trygghet. I villkoren för förmånerna måste ställas ett antal krav. Det gäller i fråga om förankringen på arbetsmarknaden, avgiftsinbetal- ningar. återkvalificeringsmöjligheter, ersätmingsperiodemas längd, avstängningsregler, ersättningsbeloppen m.m.
Arbetslöshetsförsäkringen skall inte ses som en fristående del av ar- betsmarknadspolitiken utan skall samverka med andra arbetsmarknads— politiska insatser för att den arbetslöse så snabbt som möjligt kan återgå till reguljärt arbete. Den nuvarande ordningen med utförsäkringsgaranti- er riskerar att skapa ändlösa perioder av ersättning. Försäkringen skall
vara ett sista skyddsnät och ge klara signaler om att det inte finns en valfrihet mellan ersättning och arbete. Incitamenten för att återgå till arbete måste finnas.
Samtidigt måste det nuvarande monopolet för arbetslöshetskassoma att ge en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet brytas så att fier grupper av arbetslösa kan ges en ersättning som bättre motsvarar in- komstbortfallet.
För att uppnå dessa båda målsättningar bör, enligt regeringens me- ning, betydande förändringar göras i de båda stödforrnema för kontant stöd vid arbetslöshet, dvs. arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS).
Utgifterna
Utgifterna för de kontanta understöden var 38,8 miljarder kronor år 1993. Mot dessa utgifter skall ställas inkomster på ca 13 miljarder kronor som ökar till ca 19 miljarder kronor innevarande år. Under- skottet i den s.k. arbetsmarknadsfonden beräknas med hänsyn även till den avgiftshöjning som sker den 1 januari 1995 uppgå till ca 100 miljar- der kronor vid slutet av år 1995 om inga ytterligare förändringar ge- nomförs. Detta utgör en svår belastning på landets ekonomi. Ökande lånebördor fördröjer återgången till fullgod sysselsättning.
En reformering av de kontanta understöden vid arbetslöshet är en viktig del i saneringen av de offentliga utgifterna. Beslut har redan fattats om en 80-procentig kompensationsnivå och karensdagar. Förslag till ytterligare utgiftsminskningar kommer att redovisas i denna proposi- tion. Mot detta skall emellertid ställas vissa utgiftsökningar, som främst beror på att nya grupper genom den allmänna arbetslöshetsförsäkringen får en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. En utgångspunkt för regeringens förslag till reformering av de kontanta förmånerna vid arbetslöshet är att öka incitamenten för att återgå till reguljärt arbete. Detta bidrar till att en varaktig minskning av utgifterna för understöden vid arbetslöshet kan uppnås. I avsnitt 13 redovisas de kostnadsökningar och kostnadsminskningar som förslagen i denna proposition föranleder.
Underskottet i arbetsmarknadsfonden kan, som nyss sagts, inte klaras genom enbart förändringar av de kontanta underStöden. Insatser har gjorts inom ett flertal områden för att lägga en ny grund till nya reguljära arbeten. Utvecklingen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mot enkla och kostnadseffektiva insatser måste fortsätta. Detta arbete måste ske utan att kvalitetsaspekten tappas bort. Åtgärder skall ge den arbets- löse mer kompetens och erfarenhet.
Arbetslinjen och kontantlinjen är inte nödvändigtvis motsatser. Arbets— linjen prioriterar en aktivitet som upprätthåller och förstärker ett yrkes- kunnande eller ger ny kompetens eller erfarenhet. Under arbetssökande- perioder eller mellan perioder av arbete och aktiva åtgärder skall de kontanta understöden vara ett ekonomiskt skydd för den arbetslöse.
Understöden måste vara utformade så att arbetslösheten inte innebär ett alltför stort ekonomiskt avbräck samtidigt som villkoren för stöden skall medverka till att arbetslösa aktivt verkar för att ta sig ur arbetslösheten.
En förändrad arbetsmarknad
Huvudorsakema till dagens omfattande arbetslöshet är dels det oför- månliga svenska kostnadsläget och spekulationsekonomin i slutet på 1980—talet, dels den internationella konjunktumedgången under 1990- talets första år och dels också en bristande långsiktig anpassning till strukturella förändringar i vår omvärld.
De senaste årens utveckling har medfört en unikt stor förbättring av den svenska konkurrenskraften gentemot utlandet. Det har resulterat i ökade marknadsandelar, växande produktion och export samt en av- sevärt stärkt betalningsbalans gentemot utlandet. I kombination med en förbättrad internationell konjunktur innebär utvecklingen en ökad efter- frågan på arbetskraft i Sverige och att arbetslösheten kan begränsas. Nya prognoser från bl.a. av AMS och länsarbetsnämndema visar att vi nu kan räkna med en lägre total arbetslöshet än vad som tidigare har prognosticerats.
Huvudproblemet under resten av 1990—talet kommer att avse den strukturellt betingade arbetslösheten. En rad åtgärder har redan vidtagits under de senaste åren för att komma till rätta med problemen men ytter- ligare förändringar krävs. Det handlar för det första om att stärka ar- betskraftens kompetens samt utveckling och forskning. För det andra måste goda villkor gälla för det allt viktigare ny- och småföretagandet bl.a. genom en förändrad beskattning och småföretagaranpassad arbets- rätt. För det tredje är det av största vikt att skapa goda betingelser för företagens investeringar genom att bland annat öka tillgången på riskvil- ligt kapital.
Med den förväntade minskningen av den totala arbetslösheten under de närmaste åren kommer en kvardröjande långtidsarbetslöshet att utgö- ra ett dominerande problem med betydande risker för ökad utslagning. Den är oacceptabel i första hand för de direkt berörda men också för näringsliv och samhälle. Inte minst gäller det med hänsyn till att en stor andel av de långtidsarbetslösa är unga som måste ges möjlighet till en aktiv insats i förvärvslivet under många år.
En viktig orsak till den strukturellt betingade arbetslösheten är den snabba omvandlingen av arbetslivet med kraftigt skärpta krav på ökade kunskaper och en vidgad kompetens. Arbetsmarknadspolitiken utgör ett viktigt komplement till det livslånga lärande som måste prägla arbets- livet och uppbyggnaden av utbildning och forskning.
Den omfattande arbetslösheten under de senaste åren har blottlagt den traditionella arbetsmarknadspolitikens både styrka och svaghet. Styrkan har legat i att den genom massiva arbetsmarknadspolitiska insatser och gällande försäkringssystem har lyckats begränsa utförsäkring, social-
bidragsberoende samt permanent utslagning. Svagheterna har främst varit att allt fier har fått vänta allt längre på olika aktiva insatser och att dessa i högre grad har anvisats för att undvika utförsäkring och för att arbetslösa skall klara sin försörjning. Arbetsmarknadspolitiken har därmed alltmer tvingats att ta på sig en socialpolitisk roll som i längden inte är förenlig med möjligheterna att hävda arbetslinjen. Inte minst en bred internationell erfarenhet visar detta.
En allmän arbetslöshetsförsäkring
I nära på alla OECD-länder finns en allmän arbetslöshetsförsäkring. Sverige är ett av få undantag. I riksdagen har under många år motione- rats om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Principbeslutet av riksdagen och införandet av den allmänna avgiften fr.o.m. årsskiftet 1993/94 för att finansiera de kontanta förmånerna vid arbetslöshet var det första steget mot ett förverkligande av detta mål.
En försäkring mot inkomstbortfall vid arbetslöshet skall inte avse bara vissa arbetstagare utan gälla för alla förvärvsarbetande som enligt fast- ställda regler har fäste på arbetsmarknaden. Den nuvarande arbetslös- hetsförsäkringen har inte denna utformning. Endast kassamedlemmar får en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet.
Uppskattningsvis får ungefär två tredjedelar av de arbetslösa ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Omkring 10 % av de arbetslösa får KAS. Resten får inget kontantstöd och är hänvisade till socialbidrag om de saknar egna medel för sin försörjning. Även de som får KAS tvingas många gånger att komplettera ersättningen med socialbidrag.
Avgiften till en arbetslöshetskassa var år 1991 ca 240 kr och höjdes år 1992 till ca 430 kr för att år 1993 vara i genomsnitt ca 460 kr per år och kunde ge en ersättning på närmare 170 000 kr under en 300-dagars period mot ca 30 000 kr för norrnalperioden på 150 dagar i KAS. Fr.o.m. den I januari 1994 gäller nu samma avgifter för alla förvärvs- arbetande. Dock med undantag för kassamedlemmar som betalar en mindre administrationsavgift.
Regeringen föreslår nu i steg två en lösning som innebär att fler per- soner med en klar förankring på arbetsmarknaden kan få en inkomstre- laterad ersättning vid arbetslöshet fr.o.m. den 1 juli 1994. Detta skall ske genom att, som regeringen aviserade i prop. 1993/94:80, KAS- systemet omvandlas så att arbetslösa där kan få samma dagpenning som den som lämnas av arbetslöshetskassoma. Färre personer kommer därigenom att vara hänvisade till kompletterande socialbidrag för att klara sin försörjning. Samtidigt föreslås förändringar i de båda ersätt- ningssystemen, KAS och arbetslöshetsförsäkringen, som innebär att ersättningsvillkoren blir likartade. Genom dessa förändringar åstadkom- mes vad som länge har saknats på den svenska arbetsmarknaden, näm- ligen en rättvis och ändamålsenlig arbetslöshetsförsäkring med frihet för
den enskilde att välja i vilka former skyddet mot inkomstbortfall vid arbetslöshet skall tillgodoses.
Regeringen föreslår således att en allmän arbetslöshetsförsäkring för- verkligas genom att det, som ett alternativ till de nuvarande arbetslös- hetskassoma, i KAS införs en ersättningsforrn som motsvarar den som finns i arbetslöshetsförsäkringen. Förutom det nuvarande stödbeloppet i KAS, som bör benämnas grundbelopp, införs en dagpenning. Denna skall motsvara den ersättning som lämnas från försäkringen, dvs. 80 % av tidigare inkomst, dock högst 564 kr per dag. Grundbeloppet skall motsvara stödbeloppet i KAS och lämnas med högst 245 kr per dag. För den enskilde skall systemet emellertid på sikt utformas så att för- månerna relateras till den inkomst för vilken avgift tas ut.
Åter till arbetsmarknaden
Att med alla metoder motverka långtidsarbetslöshet skall, enligt rege- ringens mening, vara arbetsmarknadSpolitikens viktigaste mål. För att nå detta mål måste de kontanta stöden vid arbetslöshet samverka med arbetsmarknadspolitiska insatser för att den arbetslöse så snabbt som möjligt skall återgå till reguljärt arbete. Den nuvarande ordningen med utförsäkringsgarantier skapar risker för ”ändlös" rundgång mellan upp- repade perioder av kontantstöd och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Reglerna för ersättningsperioder efter en arbetsmarknadspolitisk åtgärd har således stor betydelse för arbetsmarknadens funktionssättoch på- verkar också kostnadema såväl för kontantstöden som för arbetsmark- nadspolitiken i stort. Trots att arbetslösheten under några år ökat kraf- tigt har någon motsvarande ökning av utförsäkringen av medlemmar i arbetslöshetskassor inte skett, i stället har antalet utförsäkrade minskat under senare år.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna får emellertid inte utvecklas till åtgärder som enbart betraktas som ett sätt att kvalificera sig för en ny ersättningsperiod. Det strider mot grundtankama bakom arbetslinjen.
För de enskilda arbetslösa är det viktigaste målet att återkomma till den reguljära arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken måste på olika sätt stödja en sådan ambition. -
Utformningen av kValificeringsreglema och de arbetsmarknadspolitis- -- ka insatsemas inriktning bör vara sådan att reglerna förstärker de ar- betslösas möjligheter till arbete och motverkar." en omfattande permanent utslagning från arbetsmarknaden. .
Att nu genomföra en omedelbar och kraftig inskränkning av tiden
under vilken en person kan få arbetslöshetsersättning- respektive arbets— ' '
marknadspolitiska åtgärder skulle emellertid kunna drabba en del enskil- da arbetslösa som inte under tiden har fått arbete.. Det skulle också finnas risk för en ökning 'av behovet av socialbidrag med därmed följan— '
de kostnader för kommunerna. .
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder är ett viktigt inslag i arbetsmark- nadspolitikens arbetslinje. Av avgörande betydelse för resultaten av de olika insatserna är att dessa sätts in tidigt och att de är anpassade till såväl arbetsmarknadens krav och förutsättningar som den enskildes möjligheter och önskemål. ' '
Samtidigt är det nödvändigt att motverka den ovannämnda rundgång- en. Regeringen bedömer därför att det är både önskvärt och möjligt att förändra reglerna för återkvalificering via arbetsmarknadspolitiska åtgärder, om den arbetslöse samtidigt möts av särskilda intensifierade åtgärder som syftar till att hon eller han skall återgå till den reguljära arbetsmarknaden.
Regeringens förslag i detta avseende, som mer i detalj redovisas läng- re fram, innebär i korthet att en första ersättningsperiod skall få beviljas om den arbetslöse uppfyller ett allmänt arbetsvillkor. I detta skall få tillgodoräknas endast tid med förvärvsarbete och inte tid som jämställs med arbete, s.k. jämställd tid (vad som menas med jämställd tid finns förklarat i avsnitt 8). Om den arbetslöse under ersättningsperioden har uppfyllt ett nytt arbetsvillkor vari ingår jämställd tid (särskilt arbets— villkor) skall en ytterligare ersättningsperiod om längst 300 dagar, eller längst 150 dagar i fråga om den som inte har fyllt 55 år och som får grundbeloppet i KAS, få medges. För att därefter få ersättning måste den arbetslöse uppfylla ett nytt allmänt arbetsvillor. I fråga om grundbe- loppet i KAS bör emellertid även rätten till den första ersättningsperio— den få grundas på ett särskilt arbetsvillkor. Generösa övergångsbestäm- melser skall gälla för att medge en mjuk övergång till den nya reglerna.
Skulle den arbetslöse efter en andra ersättningsperiod inte kunna erbjudas arbete eller uppfylla ett allmänt arbetsvillkor bör hon eller han erbjudas särskild åtgärd. Dessa åtgärder skall - i likhet med hittillsva- rande arbetsmarknadspolitiska åtgärder - i första hand vara inriktade på att öka möjligheterna för den arbetslöse att finna arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Dessa åtgärder kan ha inslag av utbildning, praktik eller rehabilite- ' ring. I den individuella planen för den långtidsarbetslöse måste man vid utformning av åtgärden söka ta hänsyn till individens förutsättningar och förhållanden, som t.ex. ålder, utbildning och andra faktorer som på? verkar möjligheterna att få reguljärt arbete. ' ' Den exakta utformningen av dessa insatser måste ske senare. Rege- ringen komrner därför så snart som möjligt att låta utreda hur sådana åt- _
gärder skall samverka med arbetslöshetsförsäkringen.
En internationell jämförelse '
Villkoren för försäkringsskyddet varierar kraftigt inom OECD-området. I många länder, bl.a. i flera-med mycket begränsad aktiv arbetsmark- - nadspolitik är arbetslöshetsförsäkringen snarast en del av, eller en på- byggnad av den vanliga socialförsäkr'ingen. Incitamenten till att söka
arbete eller att höja sin kompetens och konkurrenskraft är mycket be- gränsade. Den praktiska effekten blir så långa perioder av arbetslöshet att de närmar sig förtidspension.
Internationell och nationell forskning visar att det finns ett samband mellan ersättningsperiodens längd och de arbetslösas ansträngningar för att få ett nytt arbete. Sökaktiviteten reduceras efterhand men ökar åter- igen mot slutet av ersättningsperioden. Den arbetslöses möjligheter att finna arbete är inte bara beroende av situationen på arbetsmarknaden utan även av den egna sökaktiviteten och det egna engagemanget att finna lösningar. Arbetsmarknadspolitiken kan underlätta sökandet vä- sentligt och även förstärka - men inte ersätta — den enskildes motiva- tion. Det finns således skäl att inte låta ersättningsperiodema bli för långa. Ett väl utformat försäkringssystem skall, i kombination med en aktiv arbetsmarknadspOIitik, ge starka incitament till reguljärt arbete.
Ett ökat ansvarstagande
Av väsentlig betydelse för respekten för arbetslöshetsförsäkringen och KAS är att ersättningsrätten är förenad med reella krav på att stå till arbetsmarknadens förfogande och ett ansvar för att inte försätta sig i frivillig arbetslöshet. I de båda stödforrnema finns bestämmelser om vilka krav som skall ställas för att en sökande skall anses stå till arbets- marknadens förfogande och om avstängningsregler i samband med frivillig arbetslöshet. Den som t.ex. avvisar ett erbjudet lämpligt arbete eller som frivilligt lämnar ett arbete utan giltig anledning skall avstängas från ersättning under viss tid. I både ALF-lagen och KAS-lagen finns en definition på vad som skall anses vara ett lämpligt arbete.
Arbetslöshetsförsäkringen och KAS är båda en form av omställningsförsäkring som skall lämna en ersättning under den tid då den arbetslöse söker ett nytt arbete. Den arbetslöse har, tillsammans med arbetsförmedlingen, intresse av och ansvar för att sökandetiden hålls nere och onödig långtidsarbetslöshet förhindras liksom för att ofrivillig arbetslöshet undviks. Reglerna för rätt till ersättning skall ge klara besked om detta. Detta är en förutsättning för att begränsa kost- naderna för arbetslösheten inte bara inom ersättningssystemen utan i hela samhällsekonomin. En väl fungerande arbetsmarknad kräver också att de arbetslösa inte förlorar kompetens och erfarenhet genom långa arbetslöshetsperioder.
Kriterierna för att en arbetslös skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande, för vad som är ett lämpligt arbete m.m. är inte en gång för alla givna utan måste anpassas till förändrade krav på arbetsmarknaden. Den praxis som har utbildats måste också kunna omprövas. Sedan år 1974 då arbetslöshetsförsäkringen fick sin ännu i huvudsak gällande utformning och KAS infördes, har en mer samlad bedömning av dessa frågor gjorts endast av 1974 års utredning om en allmän arbetslös- hetsförsäkring (Allmän arbetslöshetsförsäkring SOU 1978:45). Enligt
regeringens mening bör dessa frågor nu bli föremål för en genomgri- pande översyn i syfte att nå en bättre överensstämmelse mellan de aktuella reglerna och de ökade krav som nu måste ställas på ett effekti- vare utnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska resurserna och på in- dividernas ansvar för sin sysselsättningssituation. Översynen bör också omfatta avstängningstidema vid självförvållad arbetslöshet och skyldig— heten att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringen kommer inom kort att besluta om en sådan översyn. Denna skall leda till succes- siva förändringar och anpassningar av regelverk och föreskrifter.
I översynen skall också ingå att se över ytterligare en fråga. Det gäller förekomsten av s.k. svartjobb samtidigt med uppbärande av ersättning och annat missbruk av arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Att dessa missförhållanden förekommer är väl känt men debatteras sällan. Även i tider som dessa, med hög arbetslöshet inom nästan alla delar av arbets- marknaden, kommer entydiga vittnesmål om att lediga platser inte kan tillsättas trots tillgång på arbetssökande med efterfrågad kompetens och erfarenhet. Regeringen anser att problemet måste lyftas fram och att verkningsfulla åtgärder skall sättas in för att motverka missbruk.
Både ALF-lagen och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd innehåller bestämmelser om olika sanktionsmöjligheter, främst ekono- miska, som kan tillgripas mot den som på ett felaktigt sätt har tillskan- sat sig ersättning. Möjligheten till polisanmälan finns naturligtvis också när man kan misstänka ett rent brottsligt förfarande. I översynen skall ingå att pröva om sanktionsmöjligheterna bör skärpas eller göras effekti— vare på annat sätt.
Enbart förändringar i den riktningen är emellertid inte tillräckligt. Sär- skilt i fall med svartjobb är det svårt att komma åt problemet, eftersom både arbetstagaren och arbetsgivaren har ett gemensamt intresse av att förhållandet inte uppdagas. Båda löper ju risk att ställas till ansvar. Andra vägar måste därför också prövas. Olika former av samverkan mellan t.ex. arbetsförmedlingen, arbetslöshetskassor samt arbetstagar— och arbetsgivarorganisationer kan vara ett sätt. Redan nu driver AMS och Arbetslöshetskassornas Samorganisation olika projekt för att mot- verka problemet. Inte minst gäller det att sprida kunskap om att miss- bruk medverkar till att snedvrida konkurrensen mellan olika näringsid- kare samt till färre arbeten och lägre skatteinkomser för stat och kom- mun. I översynen skall därför ingå att föreslå alternativa vägar att be- ivra missbruket. En fråga som också bör utredas i det sammanhanget gäller åtgärder för att undvika samtidiga utbetalningar från olika ersätt- ningssystem.
Administrationen
De nuvarande arbetslöshetskassoma fortsätter sin verksamhet som tidi— gare. Vid sidan av dessa kommer tills vidare länsarbetsnämndemas enheter för KAS—administrationen, de s.k. KAS-regionema, som nedan
benämns arbetsmarknadskassor, att vara ett fristående alternativ för administrationen av en ersättning som motsvarar den som dagens arbets- löshetskassor lämnar. Om denna lösning skall bli permanent bör över- vägas ytterligare. Frågan om arbetsmarknadskassomas organisatoriska hemvist skall därvid prövas liksom formerna för uttaget av den allmän- na avgiften för finansieringen av kontantfönnåner vid arbetslöshet samt hur kostnaderna för arbetsmarknadskassomas administration skall täck- as. Arbetsmarknadskassoma och de nuvarande arbetslöshetskassoma bör arbeta under likartade villkor. Konkurrensneutralitet skall råda.
Dagens arbetslöshetskassor har rätt att ta ut en avgift av medlemmarna som skall täcka administrationskostnadema. För KAS-administrationen betalas denna kostnad för närvarande av budgetmedel. Konkurrensneut- ralitet är emellertid svår att åstadkomma med hänsyn till att det råder en stor variation i administrationskosmaderna mellan de olika kassorna och mellan kassorna och KAS-hanteringen. Regeringen är inte beredd att nu lägga förslag i denna fråga utan den bereds vidare. Förslag kommer att föreläggas riksdagen hösten 1994 med sikte på ikraftträdande den 1 januari 1995. Till dess bör nuvarande ordning gälla. Regeringen vill här också betona att det finns anledning att se över hela administrationen av de kontanta förmånerna vid arbetslöshet. Även denna fråga blir föremål för fortsatta överväganden.
I fråga om KAS gäller för närvarande ett ansökningsförfarande. Även fortsättningsvis skall, om inte de ytterligare övervägandena ger skäl till annat, denna princip gälla. Den som blir arbetslös och inte är medlem i en arbetslöshetskassa kommer således att hos arbetsmarknadskassoma kunna ansöka om KAS. Kassoma bedömer på det underlag som sökanden lämnar om han eller hon skall få grundbelopp eller dagpen- nmg.
Förslagen i korthet
Regeringens förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring innebär såle- des att det införs en möjlighet till en inkomstrelaterad dagpenning från en arbetsmarknadskassa som ett alternativ till dagpenningen från en arbetslöshetskassa. Förslagen i övrigt innebär i korthet följande.
För att få rätt till grundbeloppet från en arbetsmarknadskassa skall den arbetslöse uppfylla ett arbetsvillkor eller ett studerandevillkor. Dag- penningen från en arbetsmarknadskassa lämnas endast om den arbets- löse uppfyller ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor.
Avgiftsvillkoret innebär att den arbetslöse under tolv månader inom en 24-månadersperiod skall ha betalat avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantfönnåner vid arbetslöshet eller skatt enligt lagen ( 1958:295) om sjömansskatt.
Arbetsvillkoret skall vara detsamma både i arbetslöshetsförsäkringen och KAS. För att uppfylla arbetsvillkoret skall sökanden ha förvärvs- arbetat minst 75 timmar under minst fem månader inom en ramtid på
tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. För den som inte har uppfyllt detta arbetsvillkor finns möjlighet att uppfylla ett alternativt villkor om minst 65 timmar per månad under minst 10 månader.
Den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa kommer således att kunna få dagpenning från en arbetsmarknadskassa. Om den arbetslöse är medlem i en arbetslöshetskassa skall han eller hon liksom tidigare få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen under förutsättning att avgifts- villkoret och ett arbetsvillkor är uppfyllda.
Enligt de nuvarande reglerna samverkar KAS och arbetslöshetsförsäk- ringen med varandra. Den som är medlem i en arbetslöshetskassa och som har uppfyllt arbetsvillkoret men inte medlemsvillkoret kan i stället få KAS. För anställda innebär medlemsvillkoret att de skall ha varit medlemmar i en arbetslöshetskassa under tolv månader innan de kan få ersättning från försäkringen. För företagare föreskrivs ett medlemsvill- kor på 24 månader.
Med regeringens förslag till förändringar kommer samverkan mellan arbetslöshetskassoma och arbetsmarknadskassoma att fortsätta på sam- ma sätt. Den som är medlem i en arbetslöshetskassa och som uppfyller ett arbetsvillkor, men inte avgiftsvillkoret kommer, på samma sätt som för närvarande, att få ersättning i form av grundbeloppet. På grundbe- loppet skall i likhet med inkomst av tjänst betalas avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantfönnåner vid arbetslöshet. Varaktigheten av arbetslöshetskassomas medlemsvillkor ersätts med ett avgiftsvillkor. När antalet avgiftsmånader, vari inräknas månader med grundbelopp, uppgår till tolv under en tjugofyramånader- speriod får den arbetslöse dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen. Samma krav på antalet avgiftsmånader bör gälla för både anställda och företagare.
De arbetslösa skall ha stor frihet att välja mellan arbetsmarknadskassa och arbetslöshetskassa. En övergång från dagpenning i den ena stöd- formen till dagpenning i den andra skall dock inte kunna förlänga ersätt- ningsperioden. Däremot skall den som väljer att byta administrations- form under en pågående ersättningsperiod inte behöva uppfylla avgifts-, arbets— och karensvillkoren på nytt. De redan uppfyllda kraven för rätt till ersättning skall accepteras av den nya kassan vid en överflyttning.
Enligt de nuvarande reglerna i ALF—lagen är det inte möjligt att bli medlem i en arbetslöshetskassa utan att ha ett arbete vid tidpunkten för ansökan om inträde. Kravet på förvärvsarbete inom kassans verksam- hetsområde som ett villkor för inträde i kassan står kvar. Personer som inte är medlemmar i en kassa bör inte heller kunna bli det under tid då de genomgår en arbetsmarknadsutbildning eller är anvisade en ALU- plats eller en ungdomspraktikplats. Däremot bör den kunna bli kassa- medlem, som vid tidpunkten för ansökan om medlemskap har en an- ställning i form av ett utbildningsvikariat eller en anställning med rekry- teringsstöd.
De nuvarande reglerna i ALF—lagen innebär t.ex. att ungdomar som direkt efter en avslutad utbildning i det reguljära utbildningsväsendet
blir anvisade en ungdomspraktikplats, inte kan få ersättning från arbets- löshetsförsäkringen, eftersom de inte kan bli medlemmar i en arbetslös- hetskassa. Detta bör gälla även i fortsättningen. Däremot bör, på sam- ma sätt som gäller för närvarande, den som har deltagit i arbetsmark- nadspolitiska åtgärder som arbetsmarknadsutbildning, ALU och ung- domspraktik få rätt till grundbelopp från en arbetsmarknadskassa. För att däremot få rätt till dagpenning från en arbetsmarknadskassa bör krävas att sökanden har förvärvsarbetat i viss omfattning. I detta fall skall inte s.k. med förvärvsarbete jämställd tid få åberopas.
För den vars ersättningsrätt har upphört skall intensifierade åtgärder sättas in för att påskynda återgången till reguljärt arbete. Utförsäkringen skall inte följas av socialbidrag. De intensifierade åtgärderna kan ha inslag av utbildning, praktik eller rehabilitering.
En del av arbetskraften är företagare. Dessa är en viktig grund för Sveriges näringsliv. De måste ges goda förutsättningar att verka för att vi skall kunna skapa nya arbetstillfällen och utveckla välfärden. Genom småföretagsinriktade förändringar i bl.a. skatte- och arbetsrätten har dessa förutsättningar förbättrats. Även inom ett flertal andra områden måste reglerna ses över för att undanröja hinder för framgångsrikt företagande.
De kontanta stöden vid arbetslöshet skall lämnas på lika villkor till alla som har en klar förankring på arbetsmarknaden, såväl arbetstagare som företagare. Genom den nu föreslagna försäkringen kommer även alla arbetslösa företagare att omfattas av rätt till ersättning.
Reglerna för stöden skall vara utformade så att de bidrar till en väl fungerande arbetsmarknad och motiverar den enskilde att bryta sin arbetslöshet och snabbt återgå till produktivt arbete.
Reglerna för arbetslöshetsersättning till företagare måste också refor- meras i denna riktning och därmed främja nyföretagande. I betänkandet Ersätming vid arbetslöshet (SOU 1993:52), har anförts att nuvarande regler ibland medför att företag som på något längre sikt skulle kunna utvecklas, tvingas i stället att lägga ned helt vid t.ex. en tillfällig efter- frågeminskning.
Frågan om företagares rätt till arbetslöshetsersättning måste emellertid också bedömas utifrån konkurrensutgångspunkter. Arbetslöshetsersätt- ningen får inte bli en subvention till icke livskraftiga företag. Risken för detta måste beaktas vid en omprövning av reglerna i syfte att skapa en arbetslöshetsersättning som främjar utvecklingen av vårt näringsliv.
Regeringen lägger nu inget förslag i denna fråga utan överväger den vidare. Regeringen avser att under hösten 1994 återkomma med propo- sition om vissa frågor kring arbetslöshetsförsäkringen, i samband där- med kommer resultaten av dessa överväganden att redovisas. Förslagen i den kommande propositionen läggs med sikte på ikraftträdande den 1 januari 1995.
Efter denna översiktliga redovisning följer nu förslagen mera i detalj. Samtliga förslag bör träda i kraft den 1 juli 1994. I fråga om de ersätt- ningsregler m.m. i ALF-lagen och KAS-lagen som inte tas upp i det
följande föreslås inga ändringar. Förslagen föranleder följdändringar i Prop. 1993/94:209 lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling och studiestödslagen (1973:349).
Hänvisningar till S4
5. Grundbelopp och dagpenning i KAS
Regeringens förslag och bedömning: KAS från en arbetsmark- nadskassa lämnas med ett per dag beräknat belopp i form av grundbelopp eller i form av dagpenning.
Grundbeloppet bör vara 245 kr per dag. Dagpenningen lämnas liksom i arbetslöshetsförsäkringen med 80 % av sökandens dagsförtjänst, dock högst med det belopp som motsvarar den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen och lägst med ett belopp som motsvarar grundbeloppet.
Dagpenning till den som får ålderspension i form av folkpen- sion, allmän tilläggspension eller annan pension som ges ut på grund av förvärvsarbete lämnas med 65 % av sökandens dags- förtjänst, dock högst med det belopp som motsvarar den högsta dagpenningen.
Dagpenningen bör vara högst 564 kr och lägst 245 kr per dag om inget annat följer av pensionsavdragsbestämmelsema.
Regeringen fastställer grundbeloppet och den högsta och lägsta nivån på dagpenningen i KAS.
Uu'edarens förslag: En ny arbetslöshetsförsäkring införs som ersätter både den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Den nya försäkringen skall ge ett grundbelopp som skall kunna kompletteras med en frivillig tilläggsförsäkring. Grundbeloppet skall vara 6 300 kr per månad (5 300 för den som är under 21 år). En tilläggsförsäkring som berättigar till bidrag skall tillsammans med grundbeloppet täcka upp till 80 % av inkomstbortfallet upp till en inkomst som motsvarar brytpunkten för statlig inkomstskatt (för närvarande 16 500 kr per månad). Tilläggsförsäkringen skall därutöver på frivillig basis kunna ersätta inkomstbortfall upp till en inkomst motsvarande sju och ett halvt basbelopp (för år 1993 ca 21 500 kr per månad).
Remissinstansema: Flertalet remissinstanser är kritiska till den före- slagna modellen med grundförsäkring och en frivillig tilläggsförsäkring. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation avvisar utredningens förslag.
Svenska arbetsgivarföreningen stöder förslaget och anser att en till— läggsförsäkring bör vara en kombinerad arbetslöshets- och pensions- försäkring.
Svenska Kommunförbundet förordar en allmän och inkomstrelaterad försäkring.
Juridiska Fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet föreslår att den nuvarande organisationen bör justeras så att försäk- ringen både i teorin och praktiken kommer att omfatta alla arbetslösa. Riksförsäkringsverket anser att arbetslöshetsförsäkringen bör göras om till en allmän obligatorisk försäkring med lika villkor för alla. Den obligatoriska försäkringen bör utformas som en procentuell ersättning av inkomstförlusten kombinerad med ett grundskydd. Försäkringsöver- domstolen förordar att man i första hand låter en allmän enhetlig försäk- ring bli föremål för ytterligare utredning. En sådan försäkring skulle kunna bygga på en samordning och vidareutveckling av nuvarande arbetslöshetsförsäkring och KAS.
Företagarnas Riksorganisation föreslår en grundförsäkring för alla med en kompensationsgrad på 60 - 70 % av tidigare inkomst.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den 1 januari 1994 in- fördes lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontant- förmåner vid arbetslöshet. Lagen innebär att samtliga förvärvsarbetande som har inkomst av anställning som avses i 11 kap. 2 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring och sådan inkomst av annat förvärvs- arbete som avses i 11 kap. 3 5 samma lag skall betala en avgift för finansieringen av arbetslöshetsförsäkring och KAS. Avgiften uppgår innevarande år till 1 % av förvärvsinkomster upp till sju och en halv gånger basbeloppet. För år 1995 har avgiften fastställts till 2 % av samma avgiftsunderlag. Avgiften betalas inte för inkomster som under- stiger 25 % av basbeloppet. Vid taxeringen till inkomstskatt skall för- värvsinkomsten minskas med den belöpande avgiften. För den enskilde skall systemet emellertid på sikt utformas så att förmånerna relateras till den inkomst för vilken avgift tas ut.
Anslutningen till arbetslöshetsförsäkringen är i dag frivillig. Den enskilde avgör själv om han eller hon genom att bli medlem i en arbets- löshetskassa vill ansluta sig till arbetslöshetsförsäkringen. Formellt sett står kassorna öppna för samtliga förvärvsarbetande. Många har emeller- tid av skilda skäl valt eller inte kunnat ansluta sig till en kassa. Det sistnämnda kan bero bl.a. på att det inte finns någon arbetslöshetskassa som är verksam inom det aktuella yrkesområdet. Införandet av den allmänna avgiften innebär att de avgiftsbetalande skall ha rätt till en likvärdig ersättning på likvärdiga villkor.
Regeringen har övervägt utredarens förslag att införa ett grundbelopp och en tilläggsförsäkring. Regeringen har därvid funnit det mer ända- målsenligt att nu föreslå en annan ordning. För att på ett enkelt och obyråkratiskt sätt göra det möjligt för samtliga förvärvsarbetande att omfattas av likvärdiga förmåner föreslår regeringen att det i dagens KAS-system införs två ersättningsformer, dels ett grundbelopp, dels en dagpenning. Dessa förmåner skall prövas hos arbetsmarknadskassoma. Grundbeloppet skall motsvara det stöd som lämnas enligt dagens regler
för KAS. Dagpenningen inom KAS-systemet skall vara en inkomstrela- terad ersättning som motsvarar den dagpenning som lämnas från arbets- löshetsförsäkringen.
KAS infördes den 1 januari 1974 som ett komplement till arbetslös- hetsförsäkringen och skulle främst vara en ersättningsform för dem som inte hade en klar anknytning till arbetsmarknaden. Den grupp som av- sågs var i första hand nytillträdande på arbetsmarknaden, främst ung- domar, men även sådana som endast hade haft en tillfällig eller lös an- knytning till arbetsmarknaden.
Regeringens förslag att införa ersättningsformen dagpenning i KAS innebär att det blir möjligt för den som har haft en klar anknytning till arbetsmarknaden att även från arbetsmarknadskassan få en ersättning som motsvarar den som lämnas från arbetslöshetsförsäkringen. Nytill- trädande på arbetsmarknaden bör få samma stöd som de kan få enligt de nuvarande reglerna i KAS-lagen. Stödet skall lämnas i form av ett grundbelopp.
Grundbeloppet bör liksom det nuvarande stödbeloppet i KAS inte vara relaterat till den tidigare inkomsten. Stödbeloppet i KAS fastställs av regeringen. Regeringen föreslår att denna ordning också bör gälla i fråga om grundbeloppet.
Sedan den 1 januari 1994 lämnas stödbeloppet i KAS med 245 kr per dag. Med hänsyn till den nyligen genomförda höjningen har regeringen för avsikt att fastställa grundbeloppet fr.o.m. den 1 juli 1994 till oför- ändrat 245 kr per dag, dvs. ca 5 300 kr per månad.
För närvarande lämnas dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen med 80 % av den tidigare inkomsten, dock högst med 564 kr per dag och lägst med 245 kr per dag.
För den som får vissa former av pension finns i arbetslöshetsförsäk- ringen regler som föreskriver att kompensationsnivån skall vara- 65 % av den tidigare inkomsten. Denna reglering har till syfte att undvika fall av överkompensation och innebär också att dagpenningen kan reduceras till belopp under 245 kr.
För att dagpenningen som lämnas från arbetsmarknadskassan skall vara likvärdig den som lämnas i arbetslöshetsförsäkringen bör samma regler gälla inom de båda systemen. Det innebär att samma högsta och lägsta dagpenningnivåer, samma kompensationsnivåer, samma reduce- ringsregler m.m. skall gälla. Även i fråga om dagpenningen bör det, på samma sätt som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen, vara regeringens uppgift att fastställa den högsta och lägsta nivån. Dessa nivåer bör fr.o.m. den 1 juli 1994 vara desamma som gäller inom arbetslöshetsför- säkringen, dvs. 564 kr resp. 245 kr. Det innebär i detta avseende ingen förändring i arbetslöshetsförsäkringen.
I detta sammanhang vill regeringen ta upp frågan om nivån på utbild- ningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning m.m. Regeringen har riks- dagens bemyndigande att anpassa nivåerna på dessa bidrag till arbetslös— hetsersättningama. Då regeringen inte överväger några förändringar av dessa ersättningar från kommande budgetårsskifte kommer inte heller
utbildningsbidragen att förändras. En justering måste dock ske. De som Prop. 1993/94:209 blir berättigade till dagpenning från en arbetsmarknadskassa bör få ut- bildningsbidrag enligt samma grunder som gäller för dem som omfattas av arbetslöshetsförsäkringen.
6. Förmånsrättsberättigade till KAS
Regeringens förslag: KAS i form av grundbelopp eller dagpenning lämnas till den som inte är försäkrad enligt ALF-lagen. KAS i förrn av grundbelopp lämnas också till den som är försäkrad enligt ALF-lagen och som efter inträdet i en arbetslöshetskassa har uppfyllt kassans arbetsvillkor men inte ALF-lagens avgiftsvill- kor.
Grundbeloppet lämnas dessutom till den som är försäkrad enligt ALF-lagen men som inte har rätt till ersättning från arbetslös- hetsförsäkringen på grund av att ersättningsperioden har gått till ända sedan han eller hon har uppnått 60 års ålder eller som efter fyllda 60 år har utförsäkrats från dagpenningen i KAS utan att ett nytt arbetsvillkor har uppfyllts.
Dagpenningen i KAS lämnas även till den som är under 20 år.
Utredarens förslag: KAS slopas i och med införandet av en ny arbets- löshetsförsäkring som skall täcka alla förvärvsarbetande.
Skälen för regeringens förslag: KAS är för närvarande ett komplement till arbetslöshetsförsäkringen. Enligt de nuvarande reglerna lämnas KAS till den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa eller till en kassa- medlem som uppfyller arbetsvillkoret men inte medlemsvillkoret. Detta uppgår till tolv månaders medlemskap (i vissa företagarkassor till 24 månader).
KAS lämnas vidare till den som har fyllt 60 år och som inte har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen på grund av att ersättnings- perioden har gått till ända utan att ett nytt arbetsvillkor har uppfyllts. Denna regel innebär att en person som har fyllt 60 år kan gå över till att få KAS efter utförsäkring från arbetslöshetsförsäkringen, utan att behöva uppfylla ett nytt arbetsvillkor. KAS lämnas inte till den som är under 20 år.
Den som har fyllt 65 år har inte rätt till KAS. Den som före 65 års ålder har börjat uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, har inte heller rätt till KAS.
KAS i form av en inkomstrelaterad dagpenning skall vara ett alternativ till arbetslöshetsförsäkringen. Grundbeloppet bör dock även fortsätt- ningsvis vara ett komplement till försäkringen. Grundbelopp bör såle— des, på samma sätt som gäller för närvarande, kunna lämnas dels till
den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa, dels till den som är Prop. 1993/941209 kassamedlem och som uppfyller arbetsvillkoret men inte kassans avgifts- villkor. Dessutom bör grundbelopp få lämnas till den som har blivit ut-
försäkrad från arbetslöshetsförsäkringen eller dagpenning i KAS efter att ha fyllt 60 år.
För närvarande gäller 20 år som den nedre åldersgränsen för att få KAS. Den som är yngre skall i stället erbjudas aktiva åtgärder. Inom arbetslöshetsförsäkringen finns ingen nedre åldersgräns för att bli med- lem i en arbetslöshetskassa. Det innebär i praktiken att ersättning får lämnas tidigast från det medlemmen har varit med i kassan i minst ett år oavsett ålder. Ej heller i fråga om dagpenningen från en arbetsmark- nadskassa bör någon nedre åldersgräns gälla. Den som före 20 års ålder har etablerat sig på arbetsmarknaden och betalat avgifter till finansie- ringen av arbetslöshetsförrnåner skall ha samma valfrihet mellan KAS och arbetslöshetsförsäkringen som andra yrkesarbetande. Någon föränd- ring av den övre åldersgränsen för rätt till ersättning från arbetslös- hetsförsäkringen eller KAS föreslås inte.
För grundbeloppet bör även fortsättningsvis den nedre åldersgränsen på 20 år gälla.
7. Avgiftsvillkoret
Regeringens förslag: Dagpenning enligt ALF-lagen eller KAS- lagen lämnas till den som under tolv månader under en ramtid av 24 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde har haft för- värvsinkomster för vilka han eller hon är skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet (avgiftsvillkor) eller är skyldig att betala skatt enligt lagen (l958:295) om sjömansskatt. Kravet på viss tids medlemskap i en arbetslöshetskassa för rätt till ersättning ersätts med avgiftsvillkoret. Avgiftsvillkoret bör vara detsamma för både anställda och före- tagare.
Utredarens förslag: Utredaren har i denna del inte haft något förslag. Skälen för regeringens förslag: I 6 5 första stycket 1 ALF-lagen före- skrivs att för rätt till ersättning från försäkringen skall den enskilde om han eller hon har haft sin huvudsakliga försörjning genom arbete för annans räkning ha varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader (medlemsvillkor). För personer som har haft sin huvudsakliga försörjning som enskilda företagare är medlemsvillkoret 24 månader. AMS får om det finns särskilda skäl medge ett kortare medlemsvillkor än 24 månader för företagare. Som medlem i en arbetslöshetskassa betalar den enskilde en avgift som fr.o.m. den 1 januari 1994 endast skall täcka administrationskostnadema och en utjämning av dessa kost- nader mellan olika arbetslöshetskassor (utjämningsavgift). Dessutom betalar alla förvärvsarbetande, som tidigare har redogjorts för, en all- män avgift till staten på sin förvärvsinkomst för finansieringen av de kontanta förmånerna vid arbetslöshet.
Arbetslöshetsförsäkringens medlemsvillkor har historiskt sett sin bak- grund i att den enskilde skall ha visat att han eller hon har en klar anknytning till arbetsmarknaden och under en viss period har bidragit till finansieringen av försäkringen.
Kravet på medlemskap under viss tid har i fråga om finansieringen bärighet så länge denna helt eller delvis bygger på en frivillig egenav- gift från den enskilde. Genom införandet fr.o.m. den 1 januari 1994 av den obligatoriska allmänna avgiften för att finansiera bl.a. arbetslös— hetsförsäkringen har argumentet för varaktigheten av medlemsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen mist sin bärighet. Den enskilde har ju inte längre någon möjlighet att undandra sig finansieringen.
Liksom för närvarande bör naturligtvis krävas medlemskap i en är— betslöshetskassa för att få dagpenning från denna. Det skall inte vara möjligt att först när arbetslösheten har inträtt vända sig till en kassa för att få ersättning. För att bli medlem skall personen i fråga när han eller hon ansöker om medlemskap förvärsarbeta inom kassans verksamhets-
område i genomsnitt minst 17 timmar per vecka och uppfylla de övriga krav för medlemskap som ALF-lagen och kassans stadgar ställer upp. Dessa övriga krav gäller bl.a. en övre åldersgräns på 64 år. På en punkt föreslås en ändring i förhållande till nuvarande regler. För närvarande krävs en viss varaktighet på medlemskapet, 12 månader för anställda och 24 månader för företagare. Denna varaktighet bör ersättas med ett avgiftsvillkor, som bör vara lika för de båda kategorierna.
Även fortsättningsvis måste det tydligt markeras för den enskilde att ersättningsrätt förutsätter en klar anknytning till arbetsmarknaden och ett ekonomiskt ansvarstagande för finansieringen av understöden vid arbetslöshet. Härigenom ökar bland annat den enskildes ansvarstagande samtidigt som det uppstår ett intresse för att hålla nere kostnaderna. Det bör därför finnas ett krav på att den enskilde under viss tid skall ha varit etablerad på arbetsmarknaden. Detta bör komma till uttryck genom en viss tid med avgiftsskyldighet för allmänna avgifter. Denna tid bör sättas till tolv månader inom en ramtid på 24 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. Samma avgiftstid bör, som nyss sagts, gälla oavsett om sökanden är arbetstagare" eller företagare. Som avgiftstid skall räknas månader då sökanden har betalat avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantfönnåner vid arbetslöshet eller är skyldig att betala inkomstskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Det bör vara den preliminära avgiftsskyl- digheten som är avgörande och inte den i efterhand slutligt fastställda betalningsskyldigheten.
Ersättningsforrnen dagpenning enligt KAS—lagen skall vara ett altema- tiv till arbetslöshetsförsäkringens ersättning. Samma avgiftsvillkor bör i fråga om antalet avgiftsmånader gälla för dagpenning från en arbets- marknadskassa som för dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen.
Den som är avgiftsskyldig enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantfönnåner vid arbetslöshet behöver inte ha haft en särskilt stabil förankring på arbetsmarknaden. Bland annat är den nedre inkomstgränsen för skyldighet att betala avgiften relativt lågt satt, 25 % av basbeloppet, vilket innebär att även grupper med en svag an- knytning till arbetsmarknaden betalar avgiften. Avgiftsvillkoret bör därför kompletteras med ett arbetsvillkor, som visar att den enskilde har en klar anknyming till arbetsmarknaden. Regeringen återkommer strax (avsnitt 8) till utformningen av arbetsvillkor.
Rent praktiskt innebär avgiftsvillkoret att den enskilde måste visa att han eller hon har haft en förvärvsinkomst under ett visst antal månader. Detta torde inte innebära några större administrativa problem eftersom uppgiften framgår av de arbetsgivarintyg, lönebesked och andra hand- lingar som redan i dag är en förutsättning för att få en ansökan prövad.
De som är skattskyldiga enligt sjömansskattelagen betalar inte någon avgift enligt lagen om allmän avgift för finansiering av kontantfönnåner vid arbetslöshet. Dessa skattskyldiga har emellertid oftast en sådan anknytning till arbetsmarknaden att det skulle vara oskäligt om de inte hade möjlighet att få rätt till dagpenning. Även tid då dessa är skyldiga
att betala sjömansskatt bör därför få tillgodoräknas i avgiftsvillkoret. Inom Finansdepartementet pågår för övrigt en beredning av förslag som innebär att. skattskyldiga enligt sjömansskattelagen från och med årsskif- tet 1994/95 åläggs avgiftsskyldighet för finansiering av de kontanta för- månerna vid arbetslöshet.
Som nyss har nämnts skall avgiftsvillkoret omfatta tolv avgiftsmånader inom en ramtid av 24 månader. I denna ramtid skall inte räknas in sådan tid som enligt nu gällande regler är överhoppningsbar vid faststäl— lande av ramtiden för arbetsvillkoret, i den mån avgift inte betalas för tiden i fråga. Vid merparten av den överhoppningsbara tiden betalas den allmänna avgiften. Det gäller bl.a. då olika skattepliktiga förmåner lämnas i förrn av sjukpenning, utbildningsbidrag m.m. Om en skatte— pliktig ersättning har lämnats under sådan tid blir tiden tillgodoräknings- bar som avgiftsmånad. Detta bör också gälla för de övriga fall då ingen skattepliktig ersättning lämnas men som ändå räknas som jämställd tid.
Grundbeloppet enligt KAS-lagen skall kunna lämnas till den som upp- fyller ett arbetsvillkor men inte avgiftsvillkoret. Det innebär ingen för- ändring i förhållande till de nuvarande möjligheterna i KAS-systemet.
Hänvisningar till S7
8. Arbetsvillkoren
Regeringens förslag: Den sökande skall inom en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde ha förvärvsarbe- tat minst 75 tirrunar per månad under minst fem månader (allmänt
arbetsvillkor) för att få rätt till dagpenning enligt ALF-lagen eller KAS-lagen eller grundbelopp enligt KAS-lagen.
För den vars arbetstid inte har uppgått till minst 75 timmar per månad under minst fem månader införs möjligheten att uppfylla ett alternativt allmänt arbetsvillkor. Detta skall omfatta förvärvs- arbete minst 65 timmar per månad under minst tio månader inom ramtiden på tolv månader.
Dagpenning enligt ALF-lagen och dagpenning eller grundbelopp enligt KAS-lagen skall även lämnas till den som uppfyller ett sär- skilt arbetsvillkor.
Ett allmänt arbetsvillkor får inte till någon del fullgöras med sådan jämställd tid som endast får räknas in i det särskilda arbets- villkoret.
Tid då den enskilde har beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411) om beredskapsarbete räknas inte som förvärvsarbete för uppfyllande av ett allmänt arbetsvillkor.
Den som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret när en ersätt- ningsperiod har gått till ända har rätt till en ny ersättningsperiod om rätten till den föregående ersättningsperioden grundar sig på ett allmänt arbetsvillkor. Den som får grundbeloppet i KAS har dock rätt till en andra ersättningsperiod även om ersättningsrätten i den första ersättningsperioden grundar sig på ett särskilt arbets- villkor. ..
Vid fastställande av ramtiden för uppfyllande av ett arbetsvillkor i KAS får beaktas överhoppningsbar tid för längre tid än två år.
Utredarens förslag: Utredaren föreslår dels ett allmänt arbetsvillkor, dels ett särskilt arbetsvillkor. För att få ersättning första gången från arbetslöshetsförsäkringen måste sökanden uppfylla ett allmänt arbets- villkor. Det allmänna arbetsvillkoret innebär att den sökande under en ramtid på tolv månader före arbetslöshetens inträde skall ha utfört arbe- te i minst 600 timmar fördelade på minst åtta månader. Endast månad då arbete har utförts i minst 60 timmar skall räknas in. Enligt utredaren skall den sökande vidare ha utfört arbete i minst 240 timmar fördelade på minst fyra månader för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret. Det särskilda arbetsvillkoret kan uppfyllas med tid som jämställs med tid då förvärsarbete skall ha utförts.
Remissinstansema: Cirka en tredjedel av remissinstansema har kom- menterat förslaget. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges Indu- striförbund anser att endast den som har utfört förvärvsarbete motsva- rande 18 månaders heltidsarbete bör vara kvalificerad för en första ersättningsperiod. Förvärvsarbete av mindre omfattning bör dock kunna kvalificera till en kortare ersättningsperiod. Företagarnas Riksorganisa- tion tillstyrker uppdelningen i en särskilt och allmänt arbetsvillkor, men anser att utformningen av villkoren inte ställer tillräckliga krav på an— knytningen till arbetslivet. Riksorganisationen föreslår att arbete, gärna beräknat i timmar, skall ha utförts under minst tolv månader under en ramtid av tolv månader samt att krav på att det minsta antalet arbetade timmar i månaden skall ställas så att det motsvarar minst ett halvtids- arbete, ca 70 — 80 timmar per månad. Socialstyrelsen och Juridiska Fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet anför att det finns en uppenbar risk för att andelen arbetslösa som kan komma att få ersättning minskar genom det skärpta arbetsvillkoret, vilket kan medföra en ökad belastning på socialtjänsten.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), landsorganisationen i Sverige, Tjäns- temännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralor- ganisation (SACO), Svenska Musikerförbundet och Kulturarbetarförbun- det samt Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) och Folksam avstyrker förslaget. AMS, SO, TCO och LO hänvisar till att en prelimi- när granskning som AMS och SO har gjort pekar på att en icke obetyd- lig andel av dem som i dag uppbär kontantfönnåner vid arbetslöshet kommer att utestängas från ersättning. SACO, Svenska Musikerförbun- det och Kulturarbetareförbundet anför liknande farhågor. LO framhåller i detta sammanhang deltidsarbetande och säsonganställda inom privata tjänstesektorn och offentlig förvaltning, varav merparten är kvinnor. Det föreslagna arbetsvillkoret bör därför inte införas utan att man först har undersökt vilka effekter det får. SACO pekar på sambandet med förslagen i Arbetsrättskommitténs betänkande Ny anställningsskyddslag (SOU 1993:32) i fråga om ökade möjligheter till provanställning och visstidsanställning. Om förslagen i betänkandet genomförs kommer det att bli betydligt vanligare med kortare anställningar för personer som är nytillträdande på arbetsmarknaden. Det kommer därför att bli betydligt vanligare att perioder av arbetslöshet och perioder av arbete avlöser varandra i början av den yrkesverksamma tiden. Detta får betydelse i minst för många av de nyutbildade akademikergruppema under många år framöver.
”PCO anser att den framtida arbetslöshetsförsäkringen bör bygga vid— are på och ta till vara de positiva delarna av dagens arbetslöshetsförsäk- ring. De nuvarande kvalifikationskraven och ersättningsperiodema kan bilda utgångspunkt. Andelen arbetslösa som får ersättning skulle utvid- ' gas genom ökade möjligheter att uppfylla kvalifikationsvillkoren genom deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Musikerförbundet och Kulturarbetarförbundet finner det nu gällande arbetsvillkoret väl avvägt och påpekar att kontraktsanställningar som ges medlemmarna vanligtvis
löper högst en månad, vilket är för kort tid för att uppfylla det före- slagna allmänna villkoret. Vid kontroll en vecka i maj 1993 skulle 18 % av de då nytillkommande arbetslöshetsfallen som uppfyllde det gällande arbetsvillkoret inte ha klarat det föreslagna nya arbetsvillkoret. Folksam anser att det gällande arbetsvillkoret innebär en. lämplig avgränsning mellan vilka grupper som bör anses vara etablerade på arbetsmarknaden och de som bör anses inte vara det. SO anser att ersättningsrätten skall bygga på ett och samma arbetsvillkor oavsett antalet tidigare ersätt- ningsperioder. SO finner vidare att reglerna om arbetsvillkor och ar- betsutbud inte är synkroniserade i förslaget. AMS anser för sin del vidare att två arbetsvillkor skulle komplicera regelsystemet i onödan. AMS anser dock att utredaren i princip har rätt i" att arbetsvillkoret måste vara utformat så att det säkrar att den försäkrade har aktiv och tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden och föreslår i stället ett arbetsvillkor, lika för såväl nytillträdande som för utförsäkringshotade, exempelvis 350 timmar på fem månader med minst 70 timmar per månad under en ramtid på tolv månader.
Skälen för regeringens förslag: För att få KAS skall den sökande enligt 6 5 KAS-lagen ha förvärvsarbetat minst fem månader inom en ramtid av tolv månader före arbetslöshetens inträde. Hänsyn tas endast till månad då arbete har utförts under 75 timmar.
I 6 5 första stycket 2 ALF-lagen föreskrivs ett arbetsvillkor som in- nebär att den arbetslöse inom en ramtid av tolv månader före arbetslös- hetens inträde skall ha förvärvsarbetat under minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader. Hänsyn tas då endast till dag då arbete har utförts under minst tre timmar.
Enligt 7 5 första stycket 1 — 4 ALF-lagen och 7 5 första stycket 2 — 4 KAS-lagen jämställs med förvärvsarbete tid (jämställd tid) under vilken sökanden har deltagit i och, om inte särskilda skäl har hindrat det, har fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har lämnats, har haft semester eller annars har varit ledig av annan anledning än sjukdom, har fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. I fråga om tid då vämpliktstjänstgöring har fullgjorts eller föräldrapenningförmån åtnjutits får dock tillsammans högst två månader jämställas med förvärvsarbete. Enligt 7 5 l KAS- lagen räknas som jämställd tid också tid då sökanden i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han eller hon har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Av detta följer också att tid i ungdomspraktik och arbetslivsutveckling (ALU), vilka är olika former av arbetsmarknadsutbildning, får jämstäl- las med tid då förvärvsarbete har utförts.
Vid bestämmande av den ramtid på tolv månader inom vilken arbets- villkoret skall fullgöras bortses både enligt ALF-lagen och KAS-lagen enligt de nuvarande reglerna från viss tid (överhoppningsbar tid). Hit hör tid då den arbetslöse har varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25
år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område, vård av eget eller adoptivbarn som inte har fyllt två år, beslut enligt smittskyddslagen (198811472) eller livsme- delslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag. Enligt 8 5 KAS-lagen får den överhoppningsbara tiden inte överstiga två år. Någon motsvarande begränsning finns inte i ALF— lagen. '
I den mån tid inte tillgodoräknas den sökande som tid jämställd med förvärvsarbete, skall enligt'ALF-lagen och KAS-lagen, som överhopp- ningsbar tid räknas tid då den'sökande har fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller har varit förhindrad att arbeta på grund av" värnpliktstjänstgöring, arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering. -
I förordningen (1987z406) om arbetsmarknadsutbildning föreskrivs att en arbetslös som har fått ersättning enligt ALF-lagen under så lång tid att ersättningsperioden riskerar att gå till ända, på begäran skall beviljas arbetsmarknadsutbildning, om det inte finns särskilda skäl mot det. 1- förordningen (l987z4ll) om beredskapsarbete och i förordningen (1992:1333) om arbetslivsutveckling finns föreskrifter med motsvarande innehåll. Dessa s.k. utförsäkringsgarantier i kombination med en obe- gränsad möjlighet att under pågående ersättningsperioder kvalificera sig för nya ersättningsperioder innebär att det i princip inte finns .någon be- gränsning för hur länge en person kan uppbära kontanta stöd vid arbets- löshet.
Regeringen avser att till budgetåret 1995/96 anpassa de s.k. utförsäk- ringsgarantiema till de nu framlagda förslagen. Den nuvarande ord- ningen skall dock gälla med en oförändrad möjlighet till en arbetsmark- nadspolitisk åtgärd efter en första ersättningsperiod grundad på ett allmänt arbetsvillkor. .
Av redovisningen för de nuvarande reglerna framgår att arbetsvillko- ret i KAS skiljer sig från det i arbetslöshetsförsäkringen. Förslaget om införande av ersättningsformen dagpenning i KAS förutsätter att KAS och arbetslöshetsförsäkringen har ett och samma arbetsvillkor. I prop. 1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring föreslog regeringen att det nuvarande arbetsvillkoret i KAS skulle.bibehållas. Vidare föreslogs att arbetsvillkoret i KAS skulle införas i arbetslöshets- försäkringen. '
Det har hävdats att arbetsvillkoret för KAS har en sådan utformning att det kan leda till s.k. tröskeleffekter som för den enskilde framstår som oskäliga. Villkor som är 'kvantifierade leder ofrånkomligen till sådana effekter. Det gäller även det nuvarande arbetsvillkoret i arbets- löshetsförsäkringen. Utformningen av arbetsvillkoret har enligt nu gäl- lande regler främst betydelse för själva rätten till ersättning. Regeringen anser emellertid att arbetsvillkoret bör ha en mer vittgående. betydelse. Som kommer att framgå i avsnitt 9 föreslår regeringen att den normal- arbetstid och den dagsförtjänst som skall gälla för den enskilde skall
beräknas med arbetsvillkoret som grund. Arbetsvillkoret bör därför utformas så att det ger ett rättvisande underlag för beräkningen av normalarbetstiden och dagsförtjänsten samtidigt som det skall markera att rätten till ersättning kräver en klar anknytning till arbetsmarknaden. Den klara anknytningen bör manifesteras genom att ett icke obetydligt mått av förvärvsarbete skall krävas. Det nuvarande arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen innebär att ersättningsrätt kan inträda redan vid 225 timmars arbete under tolv månader (75 dagar x 3 timmar), dvs. mindre än 15 % av en helårsarbetstid. Enligt regeringens mening är det inte rimligt att en så ringa omfattning av arbete skall ge rätt till ersätt- ning.
Detta kan i och för sig motverkas med bibehållande av den grundläg- gande konstruktionen för detta arbetsvillkor genom att t.ex. öka kravet på antalet arbetade dagar. Nackdelen med en sådan lösning är dock att detta arbetsvillkors konstruktion i sig är svår att förena med kravet att arbetsvillkoret skall ligga till grund för beräkningen av normalarbets- tiden och dagsförtjänsten. Dagarna kan ju vara förlagda väldigt skiftan- de under de tolv månaderna. Det kan då vara svårt att få en entydig bild av den sökandes anknytning till arbetsmarknaden och vad som egent- ligen är den normala arbetstiden.
En annan lösning är att kräva ett visst mått av arbete under ett visst minsta antal månader. Genom detta uppnås flera fördelar. Bland annat anknytningen till arbetsmarknaden framträder tydligare. Det nuvarande arbetsvillkoret i KAS har denna konstruktion.
Regeringen har övervägt för- och nackdelarna med dessa båda arbets- villkor och därvid funnit, särskilt mot bakgrund av vad som strax före- slås i fråga om normalarbetstiden och dagsförtjänsten, att arbetsvillkoret i KAS har flest förtjänster. Den särskilde utredaren har föreslagit att arbetsvillkoret skall omfatta 600 timmar. Regeringen anser att detta krav är något långtgående i normalfallet. Det nuvarande kravet i KAS på minst 75 timmars arbete per månad under minst fem månader fram- står enligt regeringens mening som väl avvägt.
Regeringen föreslår därför att som gemensamt allmänt arbetsvillkor i arbetslöshetsförsäkringen och KAS, såväl vad gäller grundbeloppet som dagpenningen, skall gälla det nuvarande arbetsvillkoret i KAS. Rege- ringen vill här erinra om att detta villkor infördes i KAS år 1984 och att det har fungerat väl hittills. Regeringen noterar också att förslaget ligger väl i linje med vad AMS har förordat.
[ fråga om arbetslöshetsförsäkringen innebär förslaget till allmänt ar- betsvillkor en viss skärpning i förhållande till nuvarande regler. Vid en samlad bedömning anser regeringen emellertid att fördelarna överväger och att uppstramningen är välmotiverad.
I ett fall finns dock enligt regeringens mening skäl att frångå det nu föreslagna allmänna arbetsvillkoret och i stället föreskriva ett alternativt sådant. Det gäller i fråga om den som har haft ett varaktigt deltidsarbete men som inte har nått upp till minst 75 timmars arbete per månad. Inom flera sektorer av arbetsmarknaden är det inte ovanligt att arbets-
tagarna är hänvisade till deltidsarbeten med kortare arbetstid än 75 Prop. 1993/94:209 timmar per månad. Det gäller bl.a. inom kommuner och landsting samt handeln. För att dessa förvärsarbetande inte skall stå utan möjligheter till ersättning bör ett lägre timantal kunna godtas. En förutsättning bör dock vara att deltidsarbetet har en viss längre varaktighet. Regeringen föreslår därför att deltidsarbetande skall kunna uppfylla ett allmänt ar- betsvillkor genom minst 65 timmars arbete under minst tio månader inom ramtiden på tolv månader.
Regeringen vill här betona det ansvar som arbetsgivarna har för att erbjuda anställningar som ger möjlighet till försörjning utan att skattebe- talarna skall behöva träda emellan med inkomstutfyllnad.
Genom att införa ett allmänt och ett särskilt arbetsvillkor ville utreda- ren begränsa möjligheten att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder kvalificera sig för nya ersättningsperioder. De kontanta understöden skall enligt utredaren ha en sådan utformning att de uppmuntrar och förstärker de drivkrafter som motverkar ett passivt mottagande av un- derstöd. Enligt utredaren har de nuvarande reglerna i ALF-lagen och KAS-lagen inte en sådan utformning. Regeringen delar utredarens upp- fattning. Mot denna bakgrund föreslår regeringen därför en skillnad i fråga om möjligheten att kvalificera sig för nya ersättningsperioder genom att uppfylla ett allmänt eller ett särskilt arbetsvillkor.
I likhet med utredaren föreslår regeringen därför att det bör införas ett särskilt arbetsvillkor. Rätten till ersättning bör påverkas av huruvida den sökande uppfyller ett allmänt eller ett särskilt arbetsvillkor. Regeringen har framhållit att en inkomstrelaterad ersättning endast bör lämnas till dem som har haft en klar anknytning till arbetsmarknaden. Ett allmänt arbetsvillkor bör därför endast kunna uppfyllas genom arbete eller sådan tid då det måste anses att den sökande fortfarande upprätthåller ett reguljärt förvärvsarbete.
Beredskapsarbeten är en av flera alternativa åtgärder som arbetsför— medlingen kan erbjuda en arbetssökande.
Anställningsvillkoren i beredskapsarbete är visserligen reglerade i kol- lektivavtal men den som deltar i beredskapsarbete omfattas inte av lagen om anställningsskydd. Anvisning till beredskapsarbete bestäms av ar- betsförmedlingen och kan endast ges till den som är arbetslös.
Regeringen anser inte att deltagande i beredskapsarbete visar att sökanden har haft den klara anknytningen till arbetsmarknaden som bör krävas.
Regeringen föreslår därför att utfört beredskapsarbete inte längre skall likställas med förvärvsarbete och således inte kvalificera till ett allmänt arbetsvillkor. Däremot bör tid i beredskapsarbete självfallet få läggas till grund för uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret.
Som kvalificerande för det särskilda arbetsvillkoret bör vidare gälla tid när den enskilde genomgår en arbetsmarknadsutbildning eller yrkesin- riktad rehabilitering, deltar i arbetslivsutveckling (ALU), i enskilt hem vårdar åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han eller hon inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande, fullgör värnplikt eller
åtnjuter föräldrapenningförmån enligt lagen om allmän försäkring, i de båda sistnämnda fallen dock tillsammans högst två månader.
Första gången den sökande blir arbetslös bör han eller hon endast få rätt till ersättning från arbetslöshesförsäkringen eller dagpenning i KAS genom att uppfylla ett allmänt arbetsvillkor. Genom detta betonas att dagpenning endast skall lämnas till den som har haft en klar anknytning till arbetsmarknaden. I fråga om grundbeloppet i KAS bör emellertid även den första ersättningsperioden få grundas på ett särskilt arbets- villkor. Annars skulle t.ex. den som har avslutat en period med ung- domspraktik eller en arbetsmarknadsutbildning inte ha någon möjlighet att få grundbeloppet i KAS. Denna möjlighet finns i dag och bör inte tas bort.
Grundförutsättningen för att kunna få rätt till en ny ersättningsperiod med dagpenning från försäkringen eller KAS genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret, är således att den närmast föregående ersätt- ningsperioden har grundat sig på ett allmänt arbetsvillkor. Den arbets- löse skall således först ha uppfyllt ett allmänt arbetsvillkor, varefter han eller hon har påbörjat en ersättningsperiod. Därefter kan den arbetslöse få rätt till en ny ersättningsperiod genom att uppfylla ett särskilt arbets— villkor. Om en arbetslös har fått ersättning under en ersättningsperiod grundad på ett särskilt arbetsvillkor kan han eller hon inte, med det nyss angivna undantaget för grundbeloppet i KAS, få rätt till ersättning under ytterligare en ersättningsperiod genom att uppfylla ett särskilt arbetsvillkor. Det fordras i en sådan situation att den arbetslöse upp- fyller ett allmänt arbetsvillkor.
Någon begränsning finns inte enligt de nuvarande reglerna för hur många gånger en person genom tid som jämställs med förvärvsarbete kan kvalificera sig för nya ersättningsperioder. Denna reglering kan ge upphov till en oändlig rundgång mellan arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringens förslag att begränsa återkvalificeringsmöjlighetema innebär att denna passiviserande rund- gång kan brytas och att den arbetslöse, genom intensifierade åtgärder, kan återgå till reguljärt arbete.
I KAS gäller för närvarande vid fastställande av den ramtid under vil- ken arbetsvillkoret skall vara uppfyllt att överhoppningsbar tid inte får överstiga två år. Vad som avses med överhoppningsbar tid framgår av 8 5 ALF-lagen och KAS-lagen. Denna begränsning gäller inte i arbets- löshetsförsäkringen. Mot bakgrund av förslaget att dagpenning skall få lämnas också inom KAS-systemet bör samma regler gälla i de båda stödforrnema även i detta avseende. Regeringen föreslår därför att denna begränsningsregel i KAS slopas.
9. Normalarbetstiden och dagsförtjänsten
Regeringens förslag: Dagpenningen enligt ALF-lagen eller 'KAS- lagen skall beräknas på den dagsförtjänst som den sökande van- ligen fick under den arbetstid som var normal för sökanden i det arbete genom vilket det senaste arbetsvillkoret uppfylldes.
Antalet grundbelopp per vecka i KAS skall likaså fastställas utifrån den arbetstid som var normal för sökanden i det arbete genom vilket det senaste arbetsvillkoret uppfylldes.
Om det finns särskilda skäl får normalarbetstiden och dagsför- tjänsten för en sökande som uppfyller ett arbetsvillkor men vars arbetstid har varierat under månaderna inom ramtiden i stället beräknas utifrån den genomsnittliga arbetstiden under samtliga tolv månader inom ramtiden.
Dagpenningen till en arbetslös, som har uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret huvudsakligen genom beredskapsarbete. arbets- marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har lämnats eller genom deltagande i arbetslivsutveckling, skall bestämmas till det belopp som skulle ha lämnats om den arbetslöse i fråga inte hade deltagit i åtgärden.
Normalarbetstiden och dagsförtjänsten skall ändras under en pågående ersättningsperiod om den arbetslöse har förvärvsarbetat sammanhängande i minst fem månader i sådan utsträckning att månaderna får tillgodoräknas i ett arbetsvillkor. Norrnalarbets- tiden och dagsförtjänsten skall dock inte ändras om den arbetslöse samtidigt med förvärvsarbetet har fått dagpenning eller grundbe- lopp. En ändring skall inte ske till sökandens nackdel.
Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstansema: Den övervägande delen av remissinstansema har inte kommenterat normalarbetstidsfrågan. länsrätten i Stockholms län finner det rimligt att den som efter en arbetslöshet får ett nytt arbete med en annan inkomstnivå i fortsättningen blir skyddad mot inkomstför- lust på den nya nivån. Svenska arbetsgivareföreningen anser att kvalifi- kationskrav och ersättningsperioder bör anpassas efter faktiskt utfört arbete.
Skälen för regeringens förslag: Enligt huvudregeln i 20 5 första styck- et ALF-lagen lämnas ersättning med 80 % av den arbetslöses dagsför- tjänst. Av 20 5 andra stycket ALF-lagen framgår att med dagsförtjänst menas en femtedel av den veckoinkomst eller i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den försäkra- de före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade. Avgörande för dagpenningens storlek är
således dagförtjänsten under den normalarbetstid som den försäkrade hade före arbetslöshetens inträde.
Enligt 15 5 andra stycket ALF-lagen kan en person under en pågående ersättningsperiod genom arbete uppfylla ett nytt arbetsvillkor och när den pågående ersättningsperioden har gått till ända får den försäkrade rätt till ersättning under ytterligare en ersättningsperiod. Det har därvid utvecklats en praxis som innebär att den normalarbetstid som den ar- betslöse hade när han eller hon påbörjade den första ersättningsperioden ligger till grund för att beräkna den ersättningsgrundande inkomsten även i efterföljande ersättningsperioder.
Denna praxis kan belysas med följande exempel: En person har haft heltidsarbete med en månadsinkomst på 10 000 kr. Under ersättnings- perioden får den arbetslöse ett arbete som varar i fem månader med en lön på 8 000 kr per månad. Därefter blir han eller hon arbetslös igen och får ersättning till dess ersättningsperioden är slut. Då prövas om arbetsvillkoret ånyo har uppfyllts. Eftersom det är fallet i detta exempel får personen i fråga en ny ersätmingsperiod. Dagsförtjänsten räknas emellertid inte om utifrån det senaste arbetsvillkoret utan fastställs till den inkomst som den arbetslöse hade före den första ersättningsperio- den. Dagpenningen blir oförändrad trots att inkomsten i det senaste arbetsvillkoret var lägre än i det första.
Den nuvarande praxisen innebär i princip att dagpenningen inte kan sänkas, utan endast höjas för den som' under en pågående ersättnings- period genom arbete kvalificerar sig för en ny ersättningsperiod.
I fråga om den som arbetar deltid och samtidigt får ersättning innebär den nuvarande praxisen att ”eviga” ersättningsperioder har skapats. När ersättningsperioden har gått till ända prövas om den deltidsarbetslöse ånyo har uppfyllt arbetsvillkoret. Om så är fallet beviljas en ny ersätt- ningsperiod. Normalarbetstiden ändras emellertid inte utan den fastställs till samma antal timmar som personen i fråga hade i sitt arbete före den första ersättningsperioden. På detta sätt kan den deltidsarbetslöse gång på gång få en ny ersättningsperiod trots att han eller hon aldrig ökar sin arbetstid. Den längre arbetstid som personen i fråga en gång hade blir bestående så länge han eller hon begär ersättning oavsett antalet ersätt- ningsperioder. Den deltidsarbetslöse kan därigenom fylla ut inkomsten i ett deltidsarbete med deltidsersättning under ”evig” tid utan att någön- sin behöva gå upp i arbetstid.
Vad nuvarande praxis för deltidsarbetslösa som får ersättning innebär kan belysas med följande exempel: En person arbetar heltid och har en månadslön på 10 000 kr. Personen blir arbetslös den 31 december 1993 och har då rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Han eller hon får då ersättning från försäkringen under t.ex. tiden den 1 januari — den 30 juni 1994 med 80 % av 10 000 kr per månad, dvs. 8 000 kr. Från och med den 1 juli 1994 och tills vidare får personen en anställ- ning som omfattar 50 % av en heltidsanställning. Lönen från deltidsan- ställning uppgår till 5 000 kr per månad. Ersättning lämnas då från försäkringen för 2,5 dagar per vecka. Den försäkrade kommer således
att varje månad få ersättning från försäkringen med ca 4 000 kr (11 da- gar x 364 kr). Eftersom ersättning lämnas för endast 2,5 dagar per vecka kan personen få deltidsersättning under den tiden från den 1 juli 1994 till ca mitten av oktober 1995 då personen har förbrukat sina 300 ersättningsdagar. Under den gångna ersättningsperioden har emel- lertid personen genom sin deltidsanställning arbetat så mycket att han eller hon har kvalificerat sig för ytterligare en ersättningsperiod på 300 dagar. Enligt nu gällande praxis skall den arbetslöse, trots att kvali- ficeringen för den nya ersättningsperioden har skett genom ett deltids- arbete anses ha en normalarbetstid som motsvarar heltid. I detta fall innebär det att personen även i den nya ersättningsperioden får en er- sättning som motsvarar 80 % av den ursprungliga lönen på 10 000 kr per månad. Personen fortsätter under den nya ersättningsperioden med deltidsanställningen och får ersättning från försäkringen under 2,5 dagar per vecka. Personen kommer således även fortsättningsvis att få 4 000 kr från försäkringen per månad samtidigt som han eller hon får en lön på 5 000 kr från deltidsanställningen.
På det i exemplet beskrivna sättet kan en deltidsarbetslös fortlöpande kvalificera sig för rätt till ersättning från försäkringen och därigenom få deltidsersättning till dess han eller hon uppnår 65 års ålder.
Den nuvarande tillämpningen av reglerna i ALF-lagen har lett till en utveckling som måste anses strida mot de grundläggande principerna för arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringen skall ge ett ekonomiskt skydd under en period då den arbetslöse ställer om sig till ändrade förhållan- den. Det är inte avsikten att försäkringen skall garantera en och samma livsinkomst ända fram till pensioneringen.
Arbetslöshetsförsäkringen måste också harmoniera med arbetsmark- nadspolitiken. Ett mål för arbetsmarknadspolitiken är att skapa en flexi- bel arbetsmarknad där människor kan få ett arbete som motsvarar deras arbetsutbud. Den nuvarande praxisen medför särskilt i fråga om de deltidsarbetslösa snarast en konservering av en struktur på arbetsmark- naden som innebär att människor inte kan få ett arbete som motsvarar deras önskemål om arbetstid och i många fall inte heller har ekono- miska incitament att gå upp i arbetstid. Dessutom innebär praxisen en, enligt regeringens mening, icke önskvärd subventionering av arbetsgiva- re som envisas med att erbjuda endast deltidsanställningar. Enligt rege- ringens uppfattning bör normalarbetstiden i stället relateras till det arbete som ligger till grund för det senaste arbetsvillkorets uppfyllande. För en arbetslös innebär detta att det är det arbete som har utförts under ersättningsperioden och som kvalificerar för en ny ersättningsperiod . som utgör utgångspunkten för norrnalarbetstidens och dagsförtjänstens beräkning i den nya ersättningsperioden.
1 det nyss angivna exemplet rörande den person som under en ersätt— ningsperiod hade heltidsarbete under fem månader och under dessa månader fick en lön på 8 000 kr per månad kommer med förslaget ersättningen i den nya ersättningsperioden att bestämmas till 80 % av 8 000 kr.
I exemplet rörande personen som under ersättningsperioden fick en deltidsanställning innebär förslaget att ersättning inte. lämnas under någon ytterligare ersättningsperiod sedan de 300 dagarna i den första ersättningsperioden har förbrukats. Om personen i fråga emellertid skulle förlora sin deltidsanställning kommer ersättning att lämnas under. ytterligare 300 dagar. Ersättningen i den nya 300-dagarsperioden kom— mer då att grunda sig på inkomsten i deltidsanställningen, dvs. 80 % av månadslönen på 5 000 kr.
Den nyss föreslagna bestämmelsen för att beräkna normalarbetstiden och dagsförtjänsten bör dock få frångås om det finns särskilda skäl. Det kan gälla om den arbetslöse har haft en arbetstid under ramtiden som har varierat mellan månaderna. I ett sådant fall bör normalarbetstiden och dagsförtjänsten få beräknas utifrån den genomsnittliga arbetstiden för samtliga tolv månader inom ramtiden.
För flertalet av de arbetslösa som får ersättning gäller samma normal- arbetstid och dagsförtjänst under ersättningsperioden. I vissa fall kan det dock vara befogat att ändra normalarbetstiden och dagsförtjänsten under en pågående ersättningsperiod. Regeringen föreslår att detta skall ske om den arbetslöse under en ersättningsperiod har förvärvsarbetat sam— manhängande i minst fem månader i sådan utsträckning att månaderna får tillgodoräknas i ett arbetsvillkor. Som den nya normalarbetstiden och dagsförtjänsten skall gälla normalarbetstiden och dagsförtjänsten i detta senaste arbete. För den som samtidigt med förvärvsarbete har fått dagpenning eller grundbelopp bör dock inte normalarbetstiden och dagsförtjänsten ändras. En ändring bör inte få ske till den arbetslöses nackdel.
Det har hävdats att regeringens aviserade förslag i fråga om normalar- betstid skulle leda till att kassamedlemmar väljer att inte anta erbjudan— den om t.ex. ALU eller arbetsmarknadsutbildning. Den som är kassa— medlem får utbildningsbidrag som motsvarar ersättningen från försäk— ringen när han eller hon är anvisad ALU, arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering. Detta innebär att utbildningsbidraget för denna kategori av arbetslösa uppgår till 80 % av den tidigare inkom- sten, dock högst 564 kr per dag. Det påstås att regeringens förslag skulle leda till att den som genom t.ex. ALU har kvalificerat sig för en ny ersättningsperiod skulle få en ersättning som motsvarar 80 % av det utbildningsbidrag som lämnades under den tid då han eller hon var ALU-anvisad. Successivt skulle ersättningsnivån komma att sänkas för den som anvisas ALU, arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering.
Det har självfallet aldrig varit regeringens avsikt att motverka att personer väljer utbildning och kompetentsutveckling framför passivt mottagande av understöd. Enligt regeringens uppfattning har de nuva- rande reglema i ALF-lagen en sådan utformning att de inte leder till de påstådda effekterna. Det är emellertid viktigt att alla tveksamheter på denna punkt undanröjs och därför föreslår regeringen att det i ALF- lagen och KAS-lagen införs regler som innebär att den som huvudsakli-
gen har uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret genom arbetsmarknadsut- bildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildnings- bidrag har lämnats eller genom deltagande i ALU skall få en ersättning som motsvarar minst utbildningsbidraget. Detta innebär att om den arbetslöse under t.ex. utbildningen har haft ett utbildningsbidrag på 300 kr per dag, kommer han eller hon också att få en dagpenning från försäkringen eller KAS som uppgår till minst samma belopp. Endast i fråga om den som vid t.ex. arbetsmarknadsutbildning får ett utbild- ningsbidrag som är högre än grundbeloppet eller dagpenningen bör arbetslöshetsersättningen efter åtgärden fastställas till vad som skulle ha gällt om den arbetslöse inte hade deltagit i åtgärden.
Som en konsekvens av att beredskapsarbete skall få tillgodoräknas endast för uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret bör också gälla att ersättningen efter beredskapsarbete skall vara densamma som den som lämnades före åtgärden.
För dem som inte har fyllt 25 år och som deltar i upphandlad arbets- marknadsutbildning och för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet gäller särskilda regler i fråga om utbildningsbidrag. Till dessa personer lämnas ett utbildningsbidrag med lånedel. Bidraget motsvarar 65 % av det belopp som skulle ha lämnats i arbetslöshetsersättning. Resterande 35 % får personen i fråga låna om han eller hon så önskar. Dessa grupper skall vid arbetslöshet få en dagpenning som motsvarar dagpenningen i KAS eller arbetslöshetsför- säkringen, dvs. ett belopp som motsvarar utbildningsbidraget inkl. låne- delen oavsett om länet har tagits eller inte.
10. Ersättningsperiodema
Regeringens förslag: Grundbeloppet enligt KAS-lagen lämnas under längst 150 dagar (ersättningsperiod) till den som inte har fyllt 55 år. För den som har fyllt 55 år är ersättningsperioden längst 300 dagar. Ersättningsperioden för den som har fyllt 60 år är längst 450 dagar.
Dagpenningen enligt KAS-lagen lämnas under längst 300 dagar till den som inte har fyllt 55 år. För den som har fyllt 55 år är ersättningsperioden längst 450 dagar.
Till den som har utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkringen eller dagpenningen i KAS efter att ha fyllt 60 år lämnas grundbelopp under längst 450 dagar.
Till den som får ersättning på grund av att hon eller han har uppfyllt ett särskilt arbetsvillkor är ersättningsperioden dock längst 300 dagar utom' för den som inte har fyllt 55 år och får grundbeloppet i KAS. Då är ersättningsperioden längst 150 dagar.
Utredarens förslag: Ersättning lämnas under längst 200 dagar för sökande som inte har fyllt 55 år och under längst 300 dagar för den som har fyllt 55 år. Antalet ersättningsperioder utan mellanliggande förvärvsarbete begränsas till tre.
Remissinslansema: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat för- slaget. Statens arbetsgivarverk stöder utredarens förslag vad gäller ersättningsperiodemas längd och antal. Svenska arbetsgivarföreningen och Sveriges Industriförbund anser att kvalifikationstid och ersättningstid bör anpassas efter faktiskt utfört arbete.
AMS och SO anser att utredarens förslag om kortare ersättningsperio- der inte är lämpligt att genomföra i det rådande arbetsmarknadsläget. Även LO och ICO invänder mot att förkorta ersätmingsperiodema eftersom detta leder till att fier arbetslösa utestängs från ersättning. SaciaLstyrelsen befarar att de begränsningar som föreslås kommer att resultera i ett ökat behov av socialbidrag. Juridiska FakultetsstyreLsens forskningsnämnd vid Lunds universitet efterfrågar analyser över hur de grupper som lämnar arbetsmarknaden skall försörja sig.
Skälen för regeringens förslag: I 14 5 första stycket KAS-lagen före- skrivs att KAS lämnas under längst 150 dagar (ersättningsperiod) för den som inte har fyllt 55 år. För den som har fyllt 55 år är ersättnings- perioden längst 300 dagar och längst 450 dagar för den som har fyllt 60 år.
I 14 & ALF-lagen föreskrivs att ersättningsperioden är längst 300 da- gar. Har den försäkrade uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden har gått till ända är perioden i stället längst 450 dagar. Den som är ut-
försäkrad från arbetslöshetsförsäkringen efter fyllda 60 år kan i stället få KAS under 450 dagar.
Det föreslagna grundbeloppet enligt KAS-lagen skall motsvara det stödbelopp som lämnas enligt de nuvarande reglerna i KAS-lagen och den föreslagna ersättningsformen dagpenning enligt KAS-lagen skall motsvara den dagpenning som lämnas från arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen föreslår att också samma ersättningsperioder skall gälla för dagpenning i KAS-systemet som nu gäller för dagpenningen inom ar- betslöshetsförsäkringen. För grundbeloppet i KAS bör samma ersätt- ningsperioder gälla som för det nuvarande stödet. Dessutom bör samma ersättningsperiod gälla för grundbeloppet för den som efter fyllda 60 år har utförsäkrats från dagpenningen i KAS, som gäller för den som har utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkringen efter fyllda 60 år.
När ersättningsrätten grundas på ett särskilt arbetsvillkor bör dock, som tidigare har redogjorts för, den nya ersättningsperioden få vara längst 300 dagar utom i det fall då grundbeloppet i KAS lämnas till den som inte har fyllt 55 år. I det fallet bör den nya ersättningsperioden vara längst 150 dagar. Regeringen har ovan redovisat sitt förslag om de intensifierade åtgärder som skall erbjudas den arbetslöse när den ersätt- ningsperiod som har grundat sig på ett särskilt arbetsvillkor har tagit slut.
Regeringen anser att den som har ett avbrott i sin arbetslöshet under en pågående ersättningsperiod liksom för närvarande skall få fortsätta att få ersättning under återstående antal dagar av ersättningsperioden när han eller hon åter blir arbetslös. Försäkringen får inte motverka att arbetslösa antar erbjudanden om kortvariga eller tillfälliga anställningar. Den som t.ex. erbjuds en anställning som omfattar två dagar skall under dessa dagar inte förbruka någon ersättning och när anställningen upphör skall den arbetslöse fortsätta att få ersättning från KAS eller arbetslös- hetsförsäkringen under det antal dagar som återstår av ersättningsperio- den.
11. Övergångsbestämmelser
11.1. Allmänt
Regeringens förslag till förändringar i ALF-lagen och KAS-lagen skall förenas med omfattande övergångsbestämmelser för att medge en mjuk övergång till de nya reglerna.
Regeringens förslag till övergångsbestämmeler innebär i korthet:
l. Mot bakgrund av att den allmänna avgiften för finansieringen av de kontanta förmånerna vid arbestlöshet endast har gällt ett fåtal må- nader bör kravet för att uppfylla avgiftsvillkoret inledningsvis sättas lågt för att successivt öka i takt med att möjligheterna att uppfylla det ökar.
Ersättningsperioder som var pågående den 1 juli 1994 skall anses vara grundade på ett allmänt arbetsvillkor.
Detta medför att perioderna kan följas av en ersättningsperiod som har grundats på ett särskilt arbetsvillkor.
För den som har en pågående ersättningsperiod som har börjat före den 1 juli 1994 får, om ersättningsperioden går till ända före den 1 juli 1995. även den följande ersättningsperioden betraktas som en ersättningsperiod grundad på ett allmänt arbetsvillkor.
Detsamma skall gälla den som blir arbetslös och ansöker om er- sättning med dagpenning för tiden den 1 juli — den 31 december 1994.
Därigenom uppnår man att de som är arbetslösa eller blir arbets- lösa strax efter den 1 juli 1994 då de nya reglerna föreslås börja gälla kan få 300 ersättningsdagar plus en arbetsmarknadspolitisk åtgärd följd av 300 ersättningsdagar.
Den som har en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994 som går till ända före den 1 juli 1995 samt den som ansöker om ersättning för tid den 1 juli — den 31 december 1994 får möjlighet att inom det system som han eller hon befinner sig i när ersättningsrätten prövas — ALF eller KAS — tillämpa de äldre regler i fråga om arbetsvillko- rets uppfyllande och fastställande av normalarbetstid och dagsför- tjänst som gällde där före den 1 juli 1994.
Detta skall för samtliga berörda gälla normalarbetstiden. För kas- samedlemmar får den förmånligaste bedömningen av arbetsvillkor och normalarbetstid tillämpas under en ny period.
1 1.2 AvgiftSVillkoret
Regeringens förslag: Den som uppfyller medlemsvillkoret i en arbetslöshetskassa den 1 juli 1994 skall anses uppfylla avgiftsvill- koret. Månad som medlem i en arbetslöshetskassa före den 1 juli 1994 får således tillgodoräknas som en avgiftsmånad om den ligger inom ramtiden och medlemskapet består den 1 juli 1994. Därutöver skall för den som inte uppfyller medlemsvillkoret den 1 juli 1994 eller som inte är medlem i en arbetslöshetskassa följande gälla.
Under tiden den 1 juli 1994 — den 31 december 1995 skall avgiftsvillkoret anses ha uppfyllts av
— sökande som har påbörjat en ersättningsperiod under tiden den 1 juli 1994 — den 30 september 1994 under förutsättning att de under perioden den 1 januari 1994 - den 30 september 1994 har varit avgiftsskyldiga under minst sex månader,
— sökande som har påbörjat en ersättningsperiod under tiden den 1 oktober 1994 — den 31 december 1994 under förutsättning att de under perioden den 1 januari 1994 — den 31 december 1994 har varit avgiftsskyldiga under minst sju månader,
— sökande som har påbörjat en ersättningsperiod under tiden den 1 januari 1995 — den 31 mars 1995 under förutsättning att de under perioden den 1 januari 1994 — den 31 mars 1995 har varit avgiftsskyldiga under minst åtta månader,
— sökande som har påbörjat en ersättningsperiod under tiden den 1 april 1995 — den 30 juni 1995 under förutsättning att de under perioden den 1 januari 1994 - den 30 juni 1995 har varit avgifts- skyldiga under minst nio månader,
- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod under tiden den 1 juli 1995 - den 30 september 1995 under förutsättning att de under perioden den 1 januari 1994 — den 30 september 1995 har varit avgiftsskyldiga under minst tio månader,
— sökande som har påbörjat en ersättningsperiod någon gång under tiden den I oktober 1995 — den 31 december 1995 under förutsättning att de under perioden den 1 januari 1994 — den 31 december 1995 har varit avgiftsskyldiga under minst elva må- nader.
Skälen för regeringens förslag: Med anledning av regeringens förslag hösten 1993 (prop. 1993/94:80) till riktlinjer för utformningen av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring anförde arbetsmarknads— utskottet i betänkande En allmän och obligatorisk arbetlöshetsförsäkring (1993/94zAU6) följande:
”Arbetsmarknadsutskottet utgår från att den nya försäkringen skall kunna träda i kraft den 1 juli 1994. Med hänsyn till vad utskottet i det följande kommer att föreslå beträffande finansieringen vill utskottet som
96.
sin mening uttala, att strävan bör vara att övergångsreglerna till den nya försäkringen utformas så att fullgörandet av avgiftsskyldighet redan från det kommande årsskiftet skall tillgodoräknas i kvalifikationshänseende vid en senare prövning av rätten till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet”. Riksdagen beslutade att ge regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende. Regeringen föreslår därför övergångs- regler som innebär att den som har varit avgiftsskyldig sedan den 1 januari 1994 också kommer att kunna få rätt till en ersättning som motsvarar 80 % av tidigare inkomst redan från den 1 juli 1994.
Regeringens förslag till avgiftsvillkor innebär att den arbetslöse skall ha varit avgiftsskyldig enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för fi- nansiering av kontantfönnåner vid arbetslöshet under tolv månader inom en ramtid av 24 månader före arbetslöshetens inträde. Med hänsyn till att den allmänna avgiften infördes den 1 januari 1994 är det inte möjligt för en arbetslös att till den 1 juli 1994 ha uppfyllt det föreslagna av- giftsvillkoret. Detta skulle emellertid strida mot intentioner som lagts fast av riksdagen. Regeringen föreslår därför övergångsregler som innebär att under perioden den 1 januari 1994 — den 31 december 1995 kommer arbetslösa att kunna uppfylla avgiftsvillkoret, utan att ha varit avgiftsskyldiga tolv månader av 24 möjliga.
För den som redan är medlem i en arbetslöshetskassa när de nya reg- lerna börjar gälla den 1 juli 1994 skall varje månad som medlem inom ramtiden få räknas som avgiftsmånad. Det innebär att den som har uppfyllt medlemsvillkoret den 1 juli 1994 också skall anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret. Det vore oskäligt att inte låta dessa kassamedlemmar tillgodoräkna sig redan fullgjord medlemstid.
Enligt regeringens uppfattning bör övergångsreglerna i övrigt vara utformade så att en successiv anpassning sker till det föreslagna avgifts- villkoret. Genom detta sker en anpassning till att ju längre tid som för- fiutit från den 1 januari 1994 desto större möjligheter har den arbetslöse haft att uppfylla avgiftsvillkoret.
När avgiftsvillkoret tidigast kan vara uppfyllt med regeringens förslag till övergångsregler kan belysas med följande exempel: Den som an- söker om ersättning från arbetsmarknadskassan eller arbetslöshetskassan den I juli 1994 kommer att ha uppfyllt avgiftsvillkoret om han eller hon under varje månad under perioden den 1 januari — den 30 juni 1994 har haft sådana inkomster att han eller hon varit avgiftsskyldig enligt lagen om allmänna avgifter för finansiering av kontanta förmåner vid arbets- löshet. Detta innebär att den som har haft ett arbete under sex månader, eller som under denna tid t.ex. fått KAS, ersättning från arbetslöshets- försäkringen eller utbildningsbidrag kommer att ha uppfyllt avgiftsvill- koret.
Den som ansöker om KAS eller ersättning från arbetslöshetsförsäk- ringen under perioden den 1 juli — den 30 september 1994 skall under sex månader ha haft sådana inkomster att han eller hon har varit av- giftsskyldig. Detta innebär att den som ansöker om ersättning den 30 september 1994 endast behöver ha varit avgiftsskyldig under sex må-
nader under tiden den 1 januari — den 30 september 1994. Av nio möjli- ga månader krävs avgiftsskyldighet under sex månader.
Från den 1 juli 1994 kommer sedan en successiv övergång att ske till att uppfylla det föreslagna avgiftsvillkoret. Den som ansöker om ersätt- ning den 31 december 1995 skall under tiden den 1 januari 1994 — den 31 december 1995 ha varit avgiftsskyldig under minst elva av de tjugo- fyra månaderna för att uppfylla avgiftsvillkoret.
Fr.o.m. år 1996 har avgiftssystemet varit i gång så länge att den som har en klar anknyming till arbetsmarknaden uppfyller avgiftsvillkoret.
Motsvarande övergångsbestämmelser för att uppfylla avgiftsvillkoret bör gälla den som är skyldig att betala sjömansskatt.
1 1.3 Ersättningsperiodema
Regeringens förslag: En ersättningsperiod som har påbörjats före den 1 juli 1994 fortsätter med oförändrade villkor dock med de regler i fråga om höjning av normalarbetstid och/eller dagpenning som föreslås i avsnitt 9.
Vid prövning av rätten till ersättning fr.o.m. den 1 juli 1994 enligt ALF-lagen och KAS-lagen skall i första hand de nya regler- na tillämpas.
I andra hand skall följande gälla om det är till fördel för den sökande.
En ersättningsperiod som pågick den 1 juli 1994 skall anses grundad på ett allmänt arbetsvillkor.
Sökande skall anses ha uppfyllt ett allmänt arbetsvillkor om de uppfyller ett särskilt arbetsvillkor och om de
a) hade en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994 som pågår t.o.m. den 30 juni 1995, eller
b) ansöker om ersättning för tid före den 1 januari 1995 utan att ha en pågående ersättningsperiod. Om en ersättningsperiod går till ända under tiden den 1 juli 1994 — den 31 december 1996 och sökanden då uppfyller ett nytt villkor för ersättning beviljas en ny ersättningsperiod. Denna senare ersättningsperiod räknas tidigast från den tidpunkt'då den perioden innan gick till ända.
Sökande kan efter medgivande 'av regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer få sin ersättningsperiod förlängd t.o.m. den 31 december 1996 om
— de hade en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994, — efter den periodens slut har beviljats en ersättningsperiod med
dagpenning som har börjat under tiden den 1 juli 1995 — den 31 december 1996, och som har grundats på ett särskilt ar—
betsvillkor,
— ersättningsperioden har gått till ända före den 31 december 1996, och — de inte har uppfyllt ett nytt arbetsvillkor .
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag i fråga om arbets—' villkoren innebär att allmänt och ett särskilt arbetsvillkor införs. Ett allmänt arbetsvillkor kan uppfyllas endast genom förvärvsarbete. Det särskilda arbetsvillkoret kan däremot bestå av tid jämställd med arbete, exempelvis arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling samt viss tid med föräldrapenning eller värnplikt men även till del av arbete.
För att medge en mjuk övergång till de nya reglerna bör ersättnings- perioder som pågår den 1 juli 1994 behandlas som om de har grundat sig på ett allmänt arbetsvillkor. De kan därigenom följas av en ersätt- ningsperiod som grundar sig på ett särskilt arbetsvillkor.
De som har en pågående ersättningsperiod som upphör inom ett år Prop. 1993/94:209 från den 1 juli 1994 bör få en ny ersättningsperiod om de uppfyller det arbetsvillkor som gällde före den 1 juli 1994. Denna ersättningsperiod skall anses grunda sig på ett allmänt arbetsvillkor och bör, vid fortsatt arbetslöshet, kunna följas av ytterligare en ersättningsperiod.
Detsamma bör gälla dem som blir arbetslösa inom ett halvår från den 1 juli 1994 och då inte uppfyller ett nytt allmänt arbetsvillkor.
Det kan här röra sig om personer som exempelvis har avslutat en ar- betsmarknadsutbildning. Den ersättningsperiod som de på detta sätt får, kan i händelse av fortsatt arbetslöshet, följas av ytterligare en ersätt- ningsperiod.
Som tidigare har redovisats bör den som efter en ersättningsperiod som har grundat sig på ett allmänt arbetsvillkor har fått en ersättnings- period genom att uppfylla ett särskilt arbetsvillkor efter sismämnda ersättningsperiods slut erbjudas intensifierade åtgärder för återgång i förvärvsarbete. För att därefter få en ny ersättningsperiod krävs att sökanden har uppfyllt ett arbetsvillkor genom förvärvsarbete (allmänt arbetsvillkor).
Enligt gällande bestämmelser i ALF-lagen och KAS-lagen sker i vissa fall en minskning av antalet ersättningsdagar i den ersättningsperiod som omedelbart följer på en annan. Bestämmelserna kan illustreras med följande exempel. En person som har blivit arbetslös får en period om längst 300 ersättningsdagar. När han eller hon har fått ersättning under 200 dagar får personen i fråga ett vikariat på fem månader. Efter vika- riatets slut får den arbetslöse resterande 100 ersättningsdagar i sin tidi- gare period. När de 300 dagarna är slut har han eller hon genom vikari- atet kvalificerat sig för en ny ersättningsperiod. Denna nya period rä- knas emellertid från det den arbetslöse uppfyllde det nya arbetsvillkoret och kommer i exemplet således att med 100 dagar sammanfalla med den tidigare perioden. I praktiken innebär detta att personen i fråga får 200 nya ersättningsdagar.
Regeringen föreslår ingen ändring i bestämmelserna i denna del. Detta bör gälla även i fortsättningen.
Som en övergångsbestämmelse föreslår regeringen emellertid att nå— gon minskning av antalet dagar i den nya ersättningsperioden inte bör ske om perioden innan går till ända under tiden den 1 juli 1994 — den 31 december 1995. Den nya perioden bör räknas från det den tidigare perioden gick till ända. Detta medför att antalet ersättningsdagar i varje period med dagpenning från arbetsmarknadskassa eller arbetslöshetskas- sa kan uppgå till 300 dagar. Under tiden den 1 juli 1994 — den 31 december 1996 blir det därför möjligt att få 300 (i vissa fall 450) ersätt- ningsdagar plus arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd följt av 300 ersättningsdagar.
För den grupp som trots generösa allmänna övergångsbestämmelser ändå skulle råka i situationen att inte längre vara berättigad till arbets- löshetsersättning föreslår regeringen en särskild regel. Den innebär att den som hade en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994 och fick
sin sista ersättningsdag i perioden efter den 1 juli 1995 bör omfattas av en särbestämmelse. Om han eller hon omedelbart därefter beviljas en ny ersättningsperiod kommer denna, om inga avbrott sker, att räcka ca en vecka in i september 1996. Om den nya ersättningsperioden skulle vara grundad på ett särskilt arbetsvillkor (arbetsmarknadsutbildning, arbets- livsutveckling m.m.) bör han eller hon kunna få sin ersättningsperiod förlängd utöver de 300 dagar som han eller hon har beviljats, dock längst t.o.m. den 31 december 1996. Denna förlängda ersättning bör få beviljas efter medgivande av regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, i varje enskilt fall. '
Den beskrivna situationen kommer enligt regeringens bedömning att inträffa i endast ett fåtal fall och kommer att gälla förlängd ersättning under längst knappt fyra månader. Förlängningen bör få medges om det i det enskilda fallet inte kan erbjudas arbete eller någon arbetsmark- nadspolitisk åtgärd. '
Hänvisningar till S11-1
11.4. Arbetsvillkoren, normalarbetstiden och dagpenningen enligt ALF-lagen
Regeringens förslag: Den som har en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994 fortsätter perioden ut med oförändrade villkor dock med de regler i fråga om höjning av normalarbetstid eller dagpenning som föreslås i avsnitt 9.
Vid prövning av rätten till ersättning från den 1 juli 1994 enligt ALF-lagen skall i första hand de nya reglerna tillämpas.
I andra hand skall följande gälla om det är till fördel för den sökande. -
Arbetsvillkoret skall prövas enligt de regler som gällde i arbets- löshetskassan före den 1 juli 1994 för de medlemmar i en arbets- löshetskassa som
&) hade en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994 som pågår t.o.m. den 30 juni 1995, eller
b) ansöker om ersättning för tid före den 31 december 1994 utan att ha en pågående ersättningsperiod. Om arbetsvillkoret bestäms enligt de äldre bestämmelserna skall också normalarbetstid och dagpenning fastställas enligt de äldre bestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag: Av skäl som tidigare har redogjorts för i avsnitt 8 föreslås att arbetsvillkoret skall fullgöras med förvärvsarbete eller med tid som får jämställas med förvärvsarbete minst 75 timmar under minst fem månader inom en ramtid av tolv månader närmast före arbetslöshetens inträde eller alternativt förvärvsarbete under minst 65 timmar under minst tio månader.
I fråga om arbetslöshetsförsäkringen innebär detta en viss skärpning. För en kassamedlem som uppfyller det före den 1 juli 1994 gällande arbetsvillkoret i kassan — minst 75 dagars arbete fördelade på minst fyra månader inom en ramtid av tolv månader — och som blir arbetslös inom ett halvår från den 1 juli 1994 bör de regler i fråga om arbetsvillkor som gällde i kassan före nämnda datum få tillämpas.
För kassamedlemmar som har en pågående ersättningsperiod som upp- hör före den 1 juli 1995 bör likaså gälla att de äldre bestämmelserna i fråga om arbetsvillkor får tillämpas om det är till fördel för den sökande. Dessa sökande kan under ersättningsperioden ha haft längre eller kortare avbrott med arbete eller ha deltagit i en arbetsmarknads- politisk åtgärd. Arbetet kan även ha varit på deltid.
Om arbetsvillkoret fastställs med stöd av äldre bestämmelser bör också normalarbetstid och dagpenning fastställas enligt äldre bestämmel- ser.
Bedömning av normalarbetstid enligt de äldre bestämmelserna har främst betydelse för dem som har arbetat med varierande arbetstid eller tidigare har arbetat heltid men har övergått till deltidsarbete.
Beräkningen av arbetsvillkor, normalarbetstid och dagpenning är nära förbundna med varandra. Arbetslöshetskassoma har sedan länge dataru- tiner till hjälp för detta arbete.
Hänvisningar till S11-4
11.5. Norrnalarbetstid enligt KAS-lagen
Regeringens förslag: Den som har en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994 fortsätter perioden ut med oförändrade villkor dock med de regler i fråga om höjning av normalarbetstiden som föreslås i avsnitt 9.
Detta gäller även den som har påbörjat sin ersättningsperiod hos en arbetslöshetskassa och fortsätter perioden hos en arbetsmark- nadskassa.
Vid prövning av rätten till ersättning fr.o.m. den 1 juli 1994 enligt KAS-lagen skall i första hand de nya reglerna tillämpas.
I andra hand skall följande gälla om det är till fördel för den sökande.
Sökande får sin normalarbetstid fastställd enligt de regler som gällde inom KAS före den 1 juli 1994 om de
a) hade en pågående ersättningsperiod med dagpenning den 1
juli 1994 som upphör före den 30 juni 1995, eller
b) ansöker om KAS i form av dagpenning för tid den 1 juli —
den 31 december 1994 utan att ha en pågående ersättnings- period.
En sökande som hade en pågående ersättningsperiod med KAS i form av grundbelopp den 1 juli-1994 och vars ersättningsperiod går till ända före denl juli 1995 utan att sökanden då uppfyller villkoren för KAS i form av dagpenning, får i den nya perioden beräkna normalarbetstiden med tillämpning av äldre bestämmel- ser.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag till en allmän ar- betslöshetsförsäkring innebär en möjlighet att få en inkomstrelaterad dagpenning även inom KAS—systemet.
Den som har påbörjat en ersättningsperiod hos en arbetslöshetskassa kan efter den 1 juli 1994 lämna arbetslöshetskassan och fortsätta sin ersättningsperiod hos en arbetsmarknadskassa.
Reglerna för fastställande av normalarbetstid föreslås ändrade i KAS- lagen. Ändringen består i dels att normalarbetstiden beräknas på samt- liga månader i arbetsvillkoret, dels att normalarbetstiden fastställs på nytt för varje ersättningsperiod utifrån det arbete som har tillgodorä- knats för att få den ersättningsperioden.
Genom övergångsbestämmelsen får en sökande som har blivit arbets- lös och ansöker om KAS i form av dagpenning för tid den 1 juli — den 31 december 1994 normalarbetstiden fastställd enligt de regler som före den 1 juli 1994 gällde i KAS.
I KAS gäller redan det arbetsvillkor som föreslås införas i ALF-lagen varför övergångsbestämmelsen i KAS skiljer sig från den i ALF-lagen.
Den som har pågående ersättningsperiod med dagpenning i en arbets- löshetskassa den 1 juli 1994 och som väljer att gå över till en arbets- marknadskassa omfattas av övergångsbestämmelserna i KAS. En sådan sökande får om ersättningsperioden går till ända före den 1 juli 1995 i sin nya ersättningsperiod tillämpa äldre normalarbetstid inom KAS.
Denna övergångsbestämmelse medför att sökanden kan få behålla en hög normalarbetstid från den tidigare perioden även om det arbete som har legat till grund för den nya perioden har varit av mindre omfatt-
ning.
Hänvisningar till S11-5
12. Uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassoma
Regeringens förslag: I ALF-lagen föreskrivs en skyldighet för arbetslöshetskassoma att till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer lämna uppgifter som behövs för att kunna . följa upp och utvärdera arbetslöshetsförsäkringen.
Skälen för regeringens förslag: Arbetslöshetskassoma betalade under år 1993 ut ca 36,7 miljarder kronor i ersättning till sina medlemmar. Endast ca 3 % av dessa utgifter finansierades via medlemmarnas egna avgifter. Övriga 97 % finansierades genom statsbidrag.
Med hänsyn till de betydande allmänna medel som hanteras av arbets- löshetskassoma anser regeringen det rimligt att kassorna i lag åläggs att lämna den information som behövs för en ordentlig analys av hur ar- betslöshetsförsäkringen fungerar och av försäkringens utgifter. Den nödvändiga informationen finns i första hand hos arbetslöshetskassoma. Detta gäller bl.a. statistik rörande ersättningstagare, kvalifikationsgrunder och inkomstfördelning bland ersättningstagama, uppgifter om antalet ersättningsdagar och förekomsten av deltidsersättning samt uppgifter som möjliggör en analys av rundgången mellan ersättning och arbets- marknadspolitiska åtgärder.
Vilka uppgifter och i vilken ordning uppgifterna skall lämnas bör få föreskrivas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer.
13. Kostnader m.m.
Hänvisningar till S13
- Prop. 1993/94:209: Avsnitt 4
13.1. Utvecklingen av kontantstödens kostnader
Arbetslösheten
Det finns en bred samstämmighet om att arbetslösheten i dag utgör den viktigaste politiska frågan. Sysselsättningen har sedan den var som högst, år 1990, minskat med ca 600 000 personer. Den öppna arbetslös-
heten har mellan februari 1991 och februari 1994 ökat från 2,5 % till 8,3 % av arbetskraften eller från ca 120 000 till ca 350 000 personer. Dessutom har de konjunkturberoende arbetsmarknadsåtgärdema ökat kraftigt och omfattade i februari 1994 ca 240 000 personer. Till detta kommer 120 000 deltidsarbetslösa.
Försäkringsskyddet
Merparten av de arbetslösa har rätt till ersättning från arbetslöshetsför- säkringen. Enligt AMS statistik är ungefär 70 % av de arbetssökande utan arbete medlemmar i en arbetslöshetskassa. Det finns emellertid stora regionala skillnader. I t.ex. Norrbottens län är 87 % av de arbets- lösa medlemmar medan det i Stockholms län enbart gäller 54 %. Gene- rellt är anslutningsgraden lägst i storstadsområdena. Ca 10 % av de arbetslösa får KAS. Här är bilden den omvända. Bland dem som får KAS är boende i storstadsregionema överrepresenterade.
Cirka en fjärdedel av de arbetslösa saknar någon form av ersättning. En stor del av dessa är ungdomar. Två tredjedelar är under 34 år. Det är stora regionala skillnader. Många av de arbetslösa utan någon form av ersättning bor i storstadsregionema.
Arbetslöshetsnivå i procent av arbetskraften, kontantstödens kostnader och i miljarder kronor.
1990 1991 1992 1993 Arbetslöshetsnivå 1,6 3,0 5,3 8,2 Kontantstödens utgifter 6,8 12,7 25.5 38,7 varav Arbetslöshetskassa 6,5 12,0 24,1 36,7 KAS 0,3 0,7 1,4 2,0 Arbetsmarknadsfonden
Både arbetslöshetsförsäkringen och KAS finansieras huvudsakligen från den s.k arbetsmarknadsfonden. Fonden är egentligen endast är ett konto hos Riksgäldskontoret till vilken riksdagen har beviljat en rörlig kredit på 55 miljarder kronor för innevarande budgetår. De som deltar i ar- betsmarknadsåtgärden arbetslivsutveckling (ALU) får också ersättning från arbetsmarknadsfonden i form av utbildningsbidrag. Från fonden finansieras även statens kostnader för utbildningsbidrag till medlemmar i arbetslöshetskassoma som genomgår arbetsmarknadsutbildning m.m. och bidrag till permitteringslöneersättning. Under år 1993 utbetalades
! .»: _u-'_ i.” -"-) a
l_ l m:: '; .J_
.. _ ';»
r .—
;__. r _q.
t .Ä-å
...
|»? 1
via arbetsmarknadsfonden drygt 8 miljarder kronor för utbildningsbi- drag till kassamedlemmar, utöver de 38,7 miljarder kronor i kontant ersättning. De totala utgifterna uppgick till nära 49 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsfonden finansieras via en arbetsgivaravgift på 2,12 % av lönekostnaderna samt sedan årsskiftet 1993/94 genom en allmän avgift för de enskilda på 1 % på förvärvsinkomster. Tidigare finans- ierade medlemmarna i arbetslöshetskassoma via sina avgifter till kassor- na, den s.k. finansieringsavgiften, en del av försäkringen. Denna avgift avskaffades när den allmänna avgiften infördes. Finansierirrgsavgiften svarade dock för ett mycket litet bidragtill finansieringen. Finansie- ringsavgiften uppgick år 1993 till ca 1,2 miljarder kronor, vilket mot- svarade ca 3 % av den utbetalade arbetslöshetsersättningen. Arbetsgiva— ravgiften bidrog till ungefär en fjärdedel av utgifterna under år 1993. Resterande del, 70 %, av utgifterna finansierades genom lån via en rörlig kredit hos Riksgäldskontoret.
Det ackumulerade underskottet (skulden) i fonden växer för närvaran- de snabbt. Enligt budgetpropositionen beräknades det ackumulerade underskottet att uppgå till drygt 53 miljarder kronor vid innevarande budgetårs slut.
För att stärka finansieringen infördes den 1 januari 1994, som tidiga- re nämnts, en allmän avgift på 1 % på förvärvsinkomster. Avgiften höjs den 1 januari 1995 till 2 %. Då bidrar den allmänna avgiften och ar- betsgivaravgiften med ungefär 14 miljarder kronor vardera till arbets- marknadsfonden. Med nuvarande kompensationsnivå och beslutade finansieringskällor räcker försäkringens intäkter till att finansiera arbets- löshetsersättning till ca 240 000 personer per månad, vilket motsvarar 5,5 — 6,0 % av arbetskraften.
Den stigande arbetslösheten har medfört stora utgiftsökningar. En första begränsning av utgifterna gjordes i juli 1993 då kompensationsni- vån i arbetslöshetsförsäkringen fastställdes till 80 % av tidigare inkomst. Den högsta dagpenningen fastställdes samtidigt till 564 kr per dag. Denna nya nivå innebär minskade utgifter på årsbasis med 4,5 till 5 miljarder kronor jämfört med om de gamla reglerna hade kvarstått. I september 1993 infördes dessutom fem karensdagar i försäkringen och i KAS. Karensdagama beräknas ge en besparing på knappt 1 miljard kronor.
I annan riktning verkade dock riksdagens beslut om en höjning per den 1 januari 1994 av stödbeloppet i KAS och därigenom också av den lägsta nivån i arbetslöshetsförsäkringen, från 198 kr per dag till 245 kr per dag. Denna höjning beräknas kosta ca 900 miljoner kronor på års- basis. Även riksdagens beslut under våren 1993 om ändrade regler för deltidsarbetslösa och möjligheten för anhöriga till företagare att få ar— betslöshetsersättning har medfört ökade utgifter för kontantstöden.
Underskottet i arbetsmarknadsfonden beräknades i budgetproposi- tionen bli 36,9 miljarder kronor under innevarande budgetår. Avgöran- de för utvecklingen är naturligtvis arbetsmarknadssituationen. Den redan uppkomna och allt mer ökande skulden medför dock att ränteut-
gifterna ökar snabbt, varför underskottet även vid en oförändrad arbets- löshetssituation ökar. '
I denna proposition görs ingen ny bedömning av den framtida utveck- lingen på arbetsmarknaden. Regeringen återkommer i stället i den kom— mande kompletteringspropositionen med en bedömning om den förvän- tade utvecklingen på arbetsmarknaden och kostnaderna för kontantun— derstöden vid arbetslöshet under nästa budgetår. I det sammanhanget kommer också behovet av en rörlig kredit för nästa budgetår att behand- las.
13.2 Kostnaderna för förslaget om en allmän arbetslöshets- försäkring
Utgiftsökningar
Förslagen i denna proposition innebär att kretsen av personer som får en inkomstrelaterad ersättning ökar. Regeringen uppskattar att motsva- rande 50 % av antalet personer som i dag omfattas av KAS kommer att kunna få en inkomstrelaterad ersättning. Dessutom kommer ett antal personer av dem som i dag utförsäkras från KAS att få inkomstrelaterad ersättning. Denna grupp får en förbättrad situation. Uppskattningsvis ökar antalet personer som får den inkomstrelaterade ersättningen med 70 000 — 80 000 personer på ett år. Det är i första hand personer som före arbetslösheten haft en förankring på arbetsmarknaden, men av någon anledning ej varit medlemmar i en arbetslöshetskassa. Förslaget innebär ökade kostnader av i storleksordningen 3 miljarder kronor.
Utgijisminskningar
I denna proposition finns även förslag som medför besparingar, t.ex. tillämpningen av begreppet normalarbetstid vid beräkningen av dag- penning samt ett något strängare arbetsvillkor.
Förslaget om normalarbetstid medför att den genomsnittliga dagpen- ningen sjunker något, eftersom nuvarande praxis för dem med varieran- de arbetstid innebär att dagpenningens storlek kan grundas de tre må- nader då inkomsterna har varit störst under den senaste tolvmånaderspe- rioden. Denna praxis har medfört att vissa grupper har fått betydligt mer än 80 % av sin tidigare norrnalinkomst i dagpenning. Enligt den nu föreslagna uppstramningen av reglerna skall den normala förtjänsten under den period som ligger till grund för det senaste arbetsvillkoret vara bestämmande för nivån på dagpenningen. Detta kommer att in— nebära en kostnadsminskning i storleksordningen 1 miljard kronor.
Förslaget om normalarbetstid innebär även en ändring av deltids— arbetslösas möjligheter att kvalificera sig för ny ersättningsperiod ge- nom deltidsarbete vid sidan av deltidsersättning. För närvarande får ca 100 000 personer deltidsersättning. Med nuvarande regler kan de del-
tidsarbetslösa i praktiken få deltidsersättning fram till pensioneringen, eftersom deras dagpenning grundas på den senaste heltidsinkomsten medan deras arbetsvillkor uppfylls genom deltidsarbete. Denna grupp har således en väsentlig, positiv särbehandling jämfört med heltidsar- betslösa. Försäkringen fungerar i detta avseende som en subvention till deltidsarbete. Den föreslagna förändringen i beräkningen av normal- arbetstid medför att möjligheterna till deltidsersättning grundad på hel- tidsarbete normalt upphör efter en period. Besparingen ligger därför främst i att denna grupp ej fortsätter att öka i snabb takt. Om de deltids- arbetslösa får deltidsersättning i snitt två dagar per vecka innebär det att en 300-dagarsperiod räcker i närmare tre år. Den årliga kostnaden för deltidsersättning i denna omfattning för 100 000 personer kan uppskat- tas till ca 4,5 miljarder kronor. Utifrån denna beräkning kan regelän- dringen beräknas medföra en besparing i storleksordningen 1,5 miljar- der kronor per år.
Det något strängare arbetsvillkoret ger relativt marginella effekter. Det torde enbart röra sig om någon enstaka procent av de arbetslösa som uppfyller endast det gamla men inte det nya arbetsvillkoret. Kost- nadsminskningen kan uppskattas till 500 miljoner kronor.
I och med möjligheten till dagpenning i KAS kommer andelen arbets- lösa som helt saknar kontantstöd att minska genom att utförsäkringen från KAS blir mindre omfattande. Det något strängare arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen innebär att något färre kvalificerar sig för in- komstrelaterad ersättning. Sammantaget torde därför andelen arbetslösa som helt saknar kontantstöd minska marginellt. Den stora förbättringen är att ca hälften av dem som för närvarande enbart omfattas av KAS på ca 5 300 kr per månad kommer att omfattas av en inkomstrelaterad ersättning. Förändringen bör medföra en icke oväsentlig avlastning på kommunernas utgifter för socialbidrag.
De förslag som regeringen nu presenterar innebär sammantaget och i full effekt inte någon förändring av arbetsmarknadsfondens utgifter. På lång sikt beräknas utgifterna öka med i storleksordningen 3 miljarder kronor per år, till följd av att fier personer blir ersättningsberättigade. Å andra sidan beräknas utgifterna minska med ungefär samma belopp till följd av ändrade regler. Angivna belopp och beräknade effekter bygger på nuvarande arbetslöshetsnivå och med den utveckling som kan förväntas vid oförändrade regler. Utgiftsminskningen slår dock igenom först efter några år, bland annat till följd av övergångsreglerna. På kort sikt innebär därför förslagen en ökad belastning på arbetsmark- nadsfonden.
De redovisade utgiftsförändringarna skall relateras till den inkomst- förstärkning på ca 14 miljarder kronor, som den allmänna avgiften beräknas ge fr.o.m. år 1995. Beaktas också de ökade utgifterna till följd av höjningen av stödbeloppet i KAS och skatteeffektema av förslagen, beräknas förändringarna av kontantstöden vid arbetslöshet sammantaget och i full effekt leda till en förstärkning av de offentliga finanserna med ca 6,5 miljarder kronor per år.
14. Redovisning av vissa uppdrag till AMS
Regeringen uppdrog den 4 november 1993 åt AMS att redovisa förslag i ett antal frågor rörande arbetslöshetsersättningen (se avsnitt 6.4 i prop. 1993/94:80). En fråga gällde hur en rimlig och rättvis kalenderbaserad begränsning av ersättningsperiodens längd vid arbetslöshet kombinerat med deltidsarbete för den som regelbundet deltidsarbetar borde formas. I sin redovisning den 17 januari 1994 av uppdraget framhåller AMS att en kalenderbaserad begränsning innebär en rad problem när det gäller exempelvis definitionen av den grupp som skall träffas av regeln liksom av enskilda fall, bevakning av löptid, bedömning av avbrott i deltids- arbetet, rätt att avvisa deltidsarbeten och om att sluta sådana arbeten utan påföljd om ersättningsrätten har upphört. Det finns enligt AMS onekligen skäl för en kalendertidsbaserad begränsning men AMS har uppfattningen att den i prop. 1993/94:80 aviserade ändringen i 20 5 lagen om arbetslöshetsförsäkring. som gäller beräkningen av normal- arbetstiden, har starkare effekt när det gäller att få bort den i princip obegränsade ersättningsperioden som har kommit att gälla vid deltids- arbetslöshet.
Angående en eventuell kalenderårsbaserad karens för deltidsarbets- lösa har AMS inte beslutat om några föreskrifter utöver vad som följer av ALF— och KAS-lagama. Motivet till detta är dels att sådan karens tidigare har tagits bort för att den har varit komplicerad att tillämpa. dels att andra förslag har aviserats från regeringen som kommer att påverka ersättningsrätten för deltidsarbetslösa.
Regeringen uppdrog även åt AMS att granska tillämpningen av det nya företagarbegreppet. AMS redovisar i sitt svar att det i efterhand är omöjligt att ta fram de önskade uppgifterna. Däremot kan sådana upp- gifter tas fram framledes fr.o.m. den 1 februari 1994 och resultatet kan redovisas månadsvis.
AMS fick också i uppdrag att lämna förslag till hur en rimlig och rättvis begränsning kan åstadkommas av rätten till arbetslöshetsersätt- ning i samband med bisyssla. AMS anför att man inte i dag upplever bedömningen av bisyssla som något problem. Det finns i dag inte någon statistik över hur många med arbetslöshetsersättning som har ”godkänd” bisyssla. Om regeringen önskar ett fastare underlag för sin bedömning kan enligt AMS arbetslöshetskassoma framledes vid prövning av nya ärenden anteckna och redovisa förekomsten av godkänd bisyssla. AMS anser att en möjlig förändring i den riktning som regeringen har angivit är att minska antalet tillåtna timmar per vecka i bisyssla.
Regeringen överväger de åtgärder som AMS-redovisningen bör ge upphov till.
Hänvisningar till S14
15. Internationella överenskommelser
I det nyligen slutna avtalet med den Europeiska Unionen (EES-avtalet) ingår personers rörlighet som en av de fyra friheterna. Rörligheten för personer innebär bl.a. att hinder för arbetskraften att flytta fritt inom avtalsområdet skall undanröjas. Detta berör också arbetslöshetsförsäk- ringen och KAS. Den som kommer till Sverige från ett annat avtalsslu- tande land skall, om han eller hon omfattas av avtalet, kunna få arbets- löshetsersättning från hemlandet vid vistelse här under tre månader.
Sverige har vidare träffat överenskommelser med ett antal länder, företrädesvis inom Europa, om förmåner vid arbetslöshet m.m.
En hänvisning till att särskilda bestämmelser kan gälla enligt EES-av- talet och överenskommelser som regeringen har träffat med annan stat bör införas i ALF-lagen och KAS-lagen.
16. Kommentarer till lagförslagen
16.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
15
Av paragrafens första stycke framgår att kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) lämnas i form av dagpenning eller i form av ett grundbelopp. Bestämmelserna om grundbeloppet motsvarar i huvudsak den gällande regleringen för det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS).
Enligt huvudregeln har den som är medlem i en arbetslöshetskassa inte rätt till KAS. Härifrån görs två undantag. Av andra stycket punkten 1 framgår sålunda att KAS i form av ett grundbelopp kan lämnas till en medlem som inte uppfyller avgiftsvillkoret enligt 9 & ALF-lagen. En- ligt punkten 2 i samma stycke kan grundbeloppet lämnas också till en medlem som utförsäkras efter fyllda 60 år. Regleringen i denna del överensstämmer med 1 & 3 i dess nuvarande lydelse.
Enligt 1 5 2 i dess nuvarande lydelse har också en försäkrad som inte uppfyller medlemsvillkoret — 12 eller 24 månaders medlemskap — i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) rätt till KAS. Eftersom medlemsvillkoret i ALF-lagen föreslås slopas behövs ingen motsvarighet till 1 5 2 i detta lagförslag.
Tredje stycket överensstämmer i sak med den gällande lydelsen av 14 & tredje stycket.
35
Enligt huvudregeln lämnas KAS endast till den som uppfyller ersätt- ningsvillkoren i Sverige. Härifrån görs undantag om andra bestämmel- ser följer av lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer fiyttar inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES) eller av överenskommelser som regeringen har träffat med främmande makt. Bortsett från hänvisningen till EES överensstäm- mer regleringen med nuvarande lydelsema av 3 och 34 55.
45
Paragrafens första stycke överensstämmer med nuvarande lydelsen av 4 & första stycket 2—5. Av andra stycket framgår att den åldersgräns som för närvarande generellt gäller som förutsättning för KAS, dvs. 20 år, endast kommer att gälla som förutsättning för grundbeloppet. I likhet med vad som gäller enligt ALF-lagen ställs alltså inte upp någon nedre åldergräns för rätten till dagpenning.
Tredje och fjärde styckena överensstämmer med andra stycket re- spektive tredje stycket första meningen i paragrafens gällande lydelse.
I femte stycket regleras arbetslöshetsbegreppet för företagare. Det överensstämmer i sak med nuvarande reglering.
Enligt gällande lydelse av paragrafens tredje stycke, andra meningen, sista ledet, får AMS av särskilda skäl föreskriva att en företagare skall anses arbetslös också i annat fall än det som anges lagen. Bestämmelsen har tillkommit före ikraftträdandet av den nya regeringsformen. Av 8 kap. 11 å i den nya regeringsformen följer att riksdagens bemyndi- gande att meddela föreskrifter i ett visst ämne inte skall riktas direkt till en av regeringen underställd myndighet. I det föreslagna sjätte stycket. liksom i ett antal andra paragrafer i lagförslaget, har en anpassning gjorts i enlighet härmed. Någon ändring i sak åsyftas inte. Avsikten är att föra bemyndigandena vidare till AMS.
65
Paragrafen överensstämmer med de gällande lydelsema av 11 5 andra meningen och 12 ä.
1 paragrafens nuvarande lydelse behandlas arbetsvillkoret. Motsvaran— de bestämmelser finns i 10 5 första stycket och 12 & lagförslaget.
75
Paragrafen innehåller bestämmelser om karenstid. I första stycket be- handlas karensvillkoret. KAS får sålunda normalt inte lämnas förrän sökanden under en sammanhängande tid av tolv månader varit arbetslös
den..."»?
"in ..._ .-.. .
_, regleringemär .att ersättningsperioden förskjuts framåt i tiden. Detta framgår av-.den föreslagna 14 a &.
fem dagar. Regleringen överensstämmer med den nu gällande i 13 å Prop. 1993/94:209 första stycket.
Av andra meningen i första stycket framgår att i karenstiden räknas in endast de dagar för vilka stöd skulle ha lämnats, om karenstiden hade gått till ända. Det innebär t.ex. att lördagar och söndagar inte skall .:.räknas. in iskarenstiden. Regleringen överensstämmer med den nu gäl—
lande..i..l3...å. första stycket andra meningen. Innebörden av karenstids-
En fråga är vad som skall gälla när två ersättningsperioder (1 och 2) löper parallellt med varandra, dvs. den situation som behandlas i 15 å andra stycket tredje meningen. Eftersom någon ersättning i period 2 inte lämnas förrän period 1 har gått till ända, inte ens om sökanden får lägga en högre dagsförtjänst till grund för beräkningen av dagpenningen i period 2, kan karensvillkoret självfallet fullgöras först efter det att period 1 har löpt ut.
Enligt den föreslagna bestämmelsen i 14 å andra stycket skall i en ersättningsperiod under vilken dagpenning lämnas, räknas in ersätt- ningstid enligt ALF-lagen. Den som har påbörjat en ersättningsperiod enligt nämnda lag kan nämligen komma att få dagpenning för återstoden av ersättningsperioden enligt denna lag, om medlemskapet i arbetslös- hetskassan upphör. Genom detta nås överensstämmelse med den befint- liga regleringen i 14 å andra stycket ALF-lagen, som innebär att när den försäkrade lärrmar en arbetslöshetskassa och blir medlem i en annan arbetslöshetskassa, ersättningstiden i den förra kassan skall beaktas när den försäkrades rätt till ersättning prövas i den senare kassan.
Andra stycket i denna paragraf behandlar i följd av detta vad som skall gälla beträffande karenstid när någon lämnar en arbetslöshetskassa innan ersättningsperioden har löpt ut och begär dagpenning enligt KAS- lagen. Av regleringen följer att karensvillkoret enligt denna lag då skall anses vara uppfyllt. Skälet för detta är självfallet att sökanden uppfyllt karensvillkoret i ersättningsperioden enligt ALF-lagen.
Det kan någon gång tänkas inträffa att en sökande har råkat ut för karenstid enligt ALF-lagen utan att en ersättningsperiod har påbörjats, t.ex. därför att arbetslösheten eller medlemskapet har upphört dessförin- nan. Bestämmelsen i andra stycket är som framgår inte heller tillämplig i en sådan situation.
Av paragrafens tredje stycke framgår att regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer för vissa deltidsarbetande får före- skriva om karenstid utöver vad som följer av första stycket. Motsvaran- de bestämmelse finns i den gällande lydelsen av 15 & tredje stycket.
Fjärde stycket i paragrafen överensstänrrner i sak med den gällande lydelsen av 13 å andra stycket.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om tid som jäm- ställs med arbetad tid i fråga om uppfyllande av arbetsvillkoret. Motsva- rande bestämmelser frnns i 10 a & lagförslaget.
85
Av paragrafens första stycke framgår att kontant arbetsmarknadsstöd i form av dagpenning lämnas till den som uppfyller karensvillkoret enligt 7 &, avgiftsvillkoret enligt 9 5 och något allmänt arbetsvillkor enligt 10 5.
Enligt andra stycket kan emellertid också den som inte uppfyller något allmänt arbetsvillkor komma i fråga för rätt till dagpenning i vissa fall. Härför förutsätts att sökanden i stället uppfyller det särskilda ar- betsvillkoret enligt 10 a 5 och att de ytterligare förutsättningar som anges i 11 5 är för handen.
Som behandlats också vid föregående paragraf innebär den föreslagna bestämmelsen i 14 å andra stycket att i en ersättningsperiod under vilken kontant arbetsmarknadsstöd i form av dagpenning lämnas, skall räknas in också ersättningstid enligt ALF-lagen. Den som har påbörjat en ersättningsperiod enligt nämnda lag kan nämligen komma att få dagpenning för återstoden av ersättningsperioden enligt denna lag, om medlemskapet i arbetslöshetskassan upphör. I tredje stycket i denna paragraf behandlas vad som skall gälla i fråga om avgifts- och arbets- villkor när någon lämnar en arbetslöshetskassa innan ersättningsperioden har löpt ut och begär dagpenning enligt KAS-lagen.
Av regleringen i tredje stycket följer att avgifts- och arbetsvillkor i denna situation skall anses vara uppfyllda. Skälet för detta är självfallet att sökanden redan måste ha uppfyllt avgifts- och arbetsvillkor i ersätt- ningsperioden enligt ALF-lagen.
Om sökanden har uppfyllt något allmänt eller ett särskilt arbetsvillkor hos arbetslöshetskassan har betydelse för den pågående ersättningsperio- den i det fall som behandlas i 14å första stycket andra meningen. Enligt den bestämmelsen har nämligen den som har kvalificerat sig för rätt till ersättning genom att uppfylla något allmänt arbetsvillkor rätt till ersättning under 450 dagar, om sökanden fyller 55 år innan ersättnings- perioden har gått till ända. Frågan blir också av betydelse när ersätt- ningsperioden löper ut och sökandens rätt till ersättning för ytterligare en ersättningsperiod skall prövas. Har sökanden kvalificerat sig hos arbetslöshetskassan genom att uppfylla ett särskilt arbetsvillkor enligt 10 a & ALF-lagen måste hon eller han för att få ersättning för ytterliga- re en ersättningsperiod uppfylla något allmänt arbetsvillkor enligt 10 & denna lag. Detta framgår av 10 a och 11 åå. Till kommentaren till dessa lagrum hänvisas.
Bestämmelser om avgifts- och arbetsvillkor finns också i övergångs— bestämmelsema. Till kommentaren till dessa hänvisas.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om s.k. över— hoppningsbar tid. Bestämmelser av denna innebörd finns i 13 & lagför— slaget.
95
Paragrafen behandlar avgiftsvillkoret. Dagpenning lämnas sålunda endast till den som under tolv kalendermånader under en ramtid av 24 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde har haft förvärvsin- komster för vilka hon eller han — efter vad som är känt vid den tidpunkt då rätten till dagpenning för en ersättningsperiod prövas — är skyldig att betala antingen avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantfönnåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.
Med ramtid avses den tidsperiod inom vilket avgiftsvillkoret skall uppfyllas. Innebörden av detta är att de ifrågavarande tolv kalendermå- nadema inte behöver ligga i en följd men däremot rymmas inom den ramtid om 24 månader som räknas från tiden omedelbart före arbetslös- hetens inträde. Begreppet ramtid har också relevans i fråga om upp— fyllandet av arbets- eller studerandevillkoren. I dessa fall är emellertid ramtidema kortare. I likhet med vad som gäller vid bestämmandet av ramtiden för uppfyllande av ett arbetsvillkor, är ramtiden för uppfyllan- det av avgiftsvillkoret överhoppningsbar i vissa fall. Bestämmelser om detta finns i 13 &.
Uppfyllandet av avgiftsvillkoret förutsätter till en början att en pröv- ning skall ske huruvida sökanden under tolv kalendermånader har haft förvärvsinkomster för vilka hon eller han är skyldig att betala den nämnda avgiften eller skatten. Med förvärvsinkomster för vilka avgifts- skyldighet finns avses inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt vad som närmare framgår av 11 kap. 2 resp. 3 & lagen (1962:381) om allmän försäkring. Sjömansskatt tas ut endast på inkomst av anställning. Underlag för sjömansskatten är den beskatt- ningsbara månadsinkomsten. Underlaget för den ifrågavarande avgiften utgörs däremot av den sammanlagda inkomsten under beskattningsåret. Avgift tas inte ut på inkomster som sammanlagda understiger 25 % av det vid årets ingång gällande basbeloppet. För beskattningsåret 1994 tas alltså inte ut någon avgift på inkomst som understiger 8 800 kronor.
För att en kalendermånad skall få tillgodoräknas i avgiftsvillkoret krävs att förvärvsinkomsten under den månaden tillsammans med för- värvsinkomster som uppburits tidigare under beskattningsåret vid pröv— ningstillfället uppgår till minst 25 % av basbeloppet i fråga. Det är sökanden som genom lönebesked, uppgift om preliminärskatteavdrag m.m. skall visa att inkomstema vid prövningstillfället uppgår till denna storlek.
Huruvida en förvärvsinkomst som uppbärs under en månad kommer att läggas till grund för avgiftsskyldighet avgörs slutligen först genom taxeringsförfarandet. Följande exempel lämnas:
En sökande har förvärvsarbetat under tiden mars 1996 — mars 1997. Hon eller han blir härefter arbetslös och ansöker om dagpenning enligt KAS-lagen. Det står klart att inkomsterna under år 1996 är av den storleken att de läggs till grund för avgiftsuttag. Intäkterna under år
1997 överstiger tillsammans i och för sig 25 % av basbeloppet och preliminärskatteavdrag har gjorts från intäkterna. Vid taxeringen år 1998 medges emellertid yrkat avdrag för dubbel bosättning. Avdraget är av den storleken att den taxerade förvärvsinkomsten för inkomståret 1997 kommer att understiga 25 % av basbeloppet, vilket medför att avgift inte skall tas ut. '
Vid prövningen av om avgiftsvillkoret är uppfyllt har länsarbetsnämn- den att göra bedömningen efter vad som är känt vid den tidpunkt då frågan om rätt till ersättning under en ersättningsperiod uppkommer. Detta kommer till uttryck i paragrafen. Nämnden behöver sålunda inte efterforska huruvida sökanden har avdrag under inkomst av tjänst eller under inkomst av annan förvärvsverksamhet som skulle kunna medföra att slutlig avgift inte tas ut på förvärvsinkomster hänförliga till vissa månader. Om i exemplet sökandens kostnader för dubbel bosättning inte är kända av länsarbetsnämnden, kan länsarbetsnämnden grunda bedöm- ningen på de uppgifter om inkomster och preliminärskatteavdrag som sökanden skall lämna.
Om sökanden har lämnat oriktiga uppgifter eller inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet kan återbetalning av utbetald dagpenning komma i fråga enligt 36 5. Också straffansvar enligt brottsbalken kan självfallet komma i fråga.
Av sista meningen i första stycket framgår att hänsyn inte tas till sjö- mansskatt som betalats före år 1994 eller som avser tid före detta år.
I paragrafens andra stycke ställs ytterligare krav på den som inte har varit medlem i en arbetslöshetskassa eller som inte tidigare har fått dagpenning enligt denna lag. För denna kategori sökande krävs för att avgiftsvillkoret skall vara uppfyllt dessutom att ett visst mått av sådant förvärvsarbete som avses i 10 5 skall ha utförts under de tolv kalender- månader som tillgodoräknas henne eller honom enligt första stycket. Sålunda skall förvärvsarbete ha utförts under minst 5 av de 12 månader- na. Endast månad då förvärvsarbete har utförts i minst 75 timmar be- aktas. Hänvisningen till 10 5 innebär att bl.a. tid i beredskapsarbete inte får beaktas enligt detta stycke.
Bestämmelser om avgiftsvillkoret finns också i övergångsbestämmel- sema. -
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om kvalificering till KAS genom uppfyllande av ett s.k. studerandevillkor och om att den som utförsäkrats från en arbetslöshetskassa efter fyllda 60 år inte be- höver uppfylla något arbetsvillkor för att få rätt till ersättning enligt KAS—lagen. Motsvarande bestämmelser finns i 27 b 'g' lagförslaget.
105
Paragrafen innehåller det allmänna arbetsvillkoret. Det kan uppfyllas på två sätt.
Arbetsvillkoret i första stycket punkten 1 innehåller huvudregeln. Den överensstämmer i huvudsak med 6 5 första stycket i detta lagrums gällande lydelse. Som framgår av paragrafens tredje stycke föreslås nu emellertid att beredskapsarbete inte skall anses som förvärvsarbete som är kvalificerande för att uppfylla något allmänt arbetsvillkor.
Den som inte uppfyller arbetsvillkoret enligt huvudregeln, kan under vissa förutsättningar uppfylla det enligt altemativregeln i första stycket punkten 2. Altemativregeln syftar till att tillgodose sådana sökande som, trots att de har en fast anknytning till arbetsmarknaden, på grund av arbetets natur arbetar ett något mindre antal timmar än vad som framgår av huvudregeln. t.ex. sjukvårdspersonal som regelbundet har nättjänst- göring.
Förutsättningen för att altemativregeln skall få tillämpas är att sökanden inte uppfyller huvudregeln i punkten 1. _
Bortsett från den nyss nämnda förutsättningen innebär altemativregeln att ett allmänt arbetsvillkor är uppfyllt också om sökanden har utfört förvärvsarbete i minst 10 månader under ramtiden på tolv månader. Endast månad då förvärvsarbete har utförts i minst 65 timmar beaktas.
Om ett allmänt arbetsvillkor uppfylls på grund av huvudregeln eller på grund av altemativregeln har betydelse för beräkningen av dagpen- ningen. I denna del hänvisas till 20 & lagförslaget.
Med tid för förvärvsarbete likställs viss annan tid som har det gemen— samt att anställningsförhållandet består och lön betalas — helt eller delvis - men arbetstagaren har ledigt. Detta framgår av paragrafens andra stycke. Hit hör för det första den situationen att arbetstagaren är upp- sagd men uppsägningstid löper. Av punkten 1 i andra stycket framgår att sådan tid likställs med förvärvsarbete även om arbetsgivaren har befriat arbetstagaren från arbetsplikt under hela eller en del av upp- sägningstiden. De i punkterna 2 och 3 uppräknade situationerna över- ensstämmer med 7 & 4 och 5 i det lagrummets gällande lydelse.
Av paragrafens tredje stycke framgår-att beredskapsarbete enligt för- ordningen (1987:411) om beredskapsarbete inte är att anse som sådant förvärvsarbete som är kvalificerande för att uppfylla något allmänt arbetsvillkor. Det sagda innebär självfallet också att den som är anvisad ett beredskapsarbete inte heller får tillgodoräkna sig tid som från kvali- ficeringssynpunkt likställs med förvärvsarbete enligt paragrafen, t.ex. semester. Som framgår av 10 a 5 får emellertid beredskapsarbete till- godoräknas för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.
Den som uppfyller något allmänt arbetsvillkor har — under förutsätt- ning att de grundläggande villkoren i lagen är uppfyllda — alltid rätt till en ny ersättningsperiod. Det finns alltså inte någon motsvarighet till de begränsningar som finns i 11 å och 27 ä å andra stycket med avseende på möjligheten att kvalificera sig till en ny ersätmingsperiod genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a 5. För den som har kvalificerat sig till en ersättningsperiod genom att uppfylla något allmänt arbetsvillkor är det vidare tillräckligt att uppfylla det särskilda arbets- villkoret för att få rätt till ytterligare minst en ersättningsperiod. Om
dagpenning eller grundbelopp kommer att lämnas i ersättningsperioden beror på huruvida avgiftsvillkoret är uppfyllt.
Enligt grundläggande principer för ersättning vid arbetslöshet gäller att arbetslöshetsersätming inte kan lämnas för sådan tid som är kvalifi- cerande för uppfyllande av ett arbetsvillkor. I fråga om uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret enligt 11 & görs dock undantag för arbets- livsutveckling enligt vad som framgår av lagen (1992:1331) om arbets— livsutveckling. Arbetsvillkoret behandlas också i övergångsbestämmelsema.
10a5
Paragrafen innehåller en definition av det särskilda arbetsvillkoret. Under de närmare förutsättningar som anges i 11 & kan också den som inte uppfyller något allmänt arbetsvillkor men som i stället uppfyller det särskilda arbetsvillkoret få dagpenning.
Av paragrafen framgår att alla de situationer som är kvalificerande för uppfyllande av något allmänt arbetsvillkor är kvalihcerande också för uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret. Såsom kvalificerande för uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret tillkommer emellertid ytterligare fyra fall. Punkterna 2—4 i paragrafens föreslagna lydelse överensstämmer med 7 5 1—3 i detta lagrunrs gällande lydelse. Nytt är att tid i beredskapsarbete, som har sagts vid kommentaren till 10 5, inte längre skall ses som förvärvsarbete från kvaliticeringssynpunkt utan skall betraktas som med förvärvsarbete jämställd tid för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret. Också tid då den som är anvisad ett bered- skapsarbete har semester m.m. skall behandlas som jämställd tid för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.
Med arbetsmarknadsutbildning åsyftas arbetsmarknadsutbildning enligt förordningen (1987z406) om arbetsmarknadsutbildning och för— ordningen (1992:330) om ungdomspraktik. Riksdagen har vidare be- slutat (prop. 1993/94:100 bil. 11, bet. 1993/94:AU11, rskr. 1993/94: 189) att det som en ny försöksverksamhet under nästa budgetår införs en ny åtgärd inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen, näm- ligen praktik för invandrare.
Arbetsvillkoren behandlas också i övergångsbestämmelsema.
115
I paragrafen behandlas förutsättningama för rätt till dagpenning för den som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 ä 5 men inte något allmänt arbetsvillkor enligt 10 5.
Av punkten 1 följer att den som aldrig tidigare har fått dagpenning enligt denna lag eller ersättning enligt ALF-lagen inte kan kvalificera sig för rätt till en ersättningsperiod med dagpenning genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret. Till den allra första ersättningsperioden kan
sökanden alltså kvalificera sig endast genom att uppfylla något allmänt arbetsvillkor enligt 10 5.
Av punkten 2 framgår vidare att det särskilda arbetsvillkoret är kvali- ficerande för en ersättningsperiod endast om sökanden kvalificerat sig till ersättning i den närmast föregående ersättningsperioden genom att uppfylla något allmänt arbetsvillkor enligt denna lag eller enligt ALF- lagen. En ersättningsperiod med dagpenning till vilken sökanden har kvalificerat sig genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret kan således endast vara ”mellanliggande”, den kan m.a.o. följa endast närmast efter en ersättningsperiod till vilken kvalifikation har skett genom uppfyllande av något allmänt arbetsvillkor enligt 10 5. För en tredje ersättningsperiod med dagpenning krävs alltså att sökanden på nytt uppfyller något allmänt arbetsvillkor.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om bl.a. antalet dagar med ersättning m.m. under en kalendervecka. Motsvarande be- stämmelser finns i 1 och 6 åå lagförslaget.
Arbetsvillkoren behandlas också i övergångsbestämmelsema.
125
Bestämmelsen överensstämmer i sak med regleringen i 6 & tredje styck- et ALF-lagen i dess nuvarande lydelse. Den innebär att tid som har tillgodoräknats för uppfyllande av arbetsvillkoret inte får tillgodoräknas för uppfyllande av ett nytt arbetsvillkor, dvs. samma tid är inte kvalifi- cerande för två ersättningsperioder. Bestämmelsen är emellertid be- gränsad till ersättning som lämnas i form av dagpenning enligt denna lag eller ALF-lagen. Av andra meningen framgår sålunda att tid som har tillgodoräknats för uppfyllande av arbetsvillkoret för grundbeloppet, också får tillgodoräknas "för uppfyllande av arbetsvillkoret för dagpen- ning. Skälet för detta är att den som inte uppfyller avgiftsvillkoret vid arbetslöshetens inträde, och därför får ersättning med grundbeloppet, ofta kommer att göra detta inom en kortare tid, genom att också ersätt- ningarna vid arbetslöshet läggs till grund för avgiftsuttag. Att återståen- de dagar av ersättningsperioden med grundbelopp faller bort om sökanden uppfyller avgiftsvillkoret och något allmänt arbetsvillkor framgår av 27 f 5 andra stycket.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om att stöd inte får lämnas för lördag eller söndag och inte för tid när sökanden får för- äldrapenning. Motsvarande bestämmelser finns i 6 & lagförslaget.
135
I paragrafens första och andra stycken räknas upp sådan tid till vilken hänsyn inte skall tas när ramtiden enligt 9 — 10 a 55 bestäms, dvs. s.k. överhoppningsbar tid. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med 8 å i dess nuvarande lydelse.
I 8 5 första stycket 3 i dess nuvarande lydelse anges tid då sökanden har genomgått nykterhetsvård på anstalt som överhoppningsbar tid. I första stycket 3 i paragrafens föreslagna lydelse har en anpassning gjorts till den nu befintliga lagstiftningen. Sålunda hänvisas i stället till tvångs- vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).
Av paragrafens andra stycke framgår att som överhoppningsbar tid vid bestämmande av ramtiden skall räknas även tid då sökanden har varit hindrad att uppfylla något arbetsvillkor också på grund av ett skäl som sägs i 10 a 5 1—4 lagförslaget. Hänvisningen avser sådan tid som är att anse som med förvärvsarbete jämställd tid i fråga om att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret, t.ex. tid i beredskapsarbete eller i arbetsmark- nadsutbildning. Nu angiven tid är alltid överhoppningsbar när ramtiden för att uppfylla något allmänt arbetsvillkor skall bestämmas. Detta är en konsekvens av att tiden i fråga aldrig är kvalificerande för att uppfylla ett arbetsvillkor av det slaget. Tiden är också överhoppningsbar när den enligt 10 a 5 inte får tillgodoräknas för uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret. Så är fallet när sökanden utan godtagbara skäl har av- brutit en påbörjad arbetsmarknadsutbildning eller sådan tid under väm- pliktstjänstgöring eller tid med föräldrapenningfönnåner som överstiger den tillgodoräkningsbara tiden, dvs. två månader.
I paragrafens tredje stycke har, i förtydligande syfte, lagts till att tid som får tillgodoräknas för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret inte också är överhoppningsbar när den ramtid inom vilket det särskilda arbetsvillkoret skall vara uppfyllt bestäms. Detta klargörs genom det föreslagna tredje stycket i paragrafen.
145
I första stycket anges ersättningsperiodemas längd. Enligt huvudregeln lämnas dagpenning under längst 300 dagar. För den som fyller 55 år innan ersätmingsperioden har gått till ända är perioden emellertid 450 dagar, under förutsättning att sökanden har kvalificerat sig för rätt till ersättning genom att uppfylla något allmänt arbetsvillkor. Någon för- längning sker alltså inte för den som har kvalificerat sig för rätt till ersättning genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.
I stycket hänvisas vidare till bestämmelser som medför att ersätt- ningstid inte skall räknas in i ersättningsperioden (arbetslivsutveckling)._ Det hänvisas också till bestämmelsen om att regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer kan. om det finns särskilda skäl, begränsa rätten till ersättning för vissa deltidsarbetslösa.
En ny sista mening har lagts till i första stycket. Bakgrunden till be- stämmelsen är regeringens avsikt att de nya reglerna om begränsningar av antalet ersättningsperioder för den som kvalificerar sig på annat sätt än genom förvärvsarbete inte skall få genomslag före utgången av år 1996. Också övergångsbestämmelsema har inriktningen att de nu nämn-
da begränsningsreglema inte skall få genomslag före utgången av år Prop. 1993/942209 1996. Den nu behandlade bestämmelsen får därför ses som en reservre- gel. om övergångsbestämmelsema i något enstaka fall inte skulle uppnå det nyssnämnda målet. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas om sökanden uppfyller det särskilda arbetsvillkoret men på grund av be- stämmelserna i 11 5 inte har rätt till någon ytterligare ersättningsperiod. Det förutsätts naturligtvis att skälet till att sökanden inte har uppfyllt något allmänt arbetsvillkor beror på andra förhållanden än att sökanden har tackat nej till erbjudet lämpligt arbete. Det nu sagda kommer till uttryck i kravet på att det skall finnas synnerliga skäl för att bestämmel- sen skall tillämpas.
Om nu nämnda förutsättningarna är uppfyllda får, efter ansökan, beslut om att förlänga ersättningsperioden meddelas. Förlängning skall normalt göras med det antal ersättningsdagar som behövs för att sökanden skall få ersättning t.o.m. utgången av år 1996. Som framgår av bestämmelsen får förlängningen aldrig avse tiden efter år 1996. Avsikten är att AMS skall bemyndigas att pröva och fatta beslut i ären- den som nu har sagts. Genom detta skapas förutsättningar för en enhet- lig praxis.
Av andra stycket i paragrafen framgår att i ersätmingsperioden skall räknas in också ersättningstid enligt ALF-lagen. Den som har påbörjat en ersättningsperiod enligt nämnda lag men som härefter utträder ur arbetslöshetskassan och ansöker om dagpenning enligt denna lag får alltså ersättning under återstoden av ersättningsperioden på samma sätt som om han hade stannat kvar i kassan. Att sökanden i denna situation inte på nytt behöver uppfylla karens-, avgifts- och arbetsvillkor framgår av 7 5 andra stycket och 8 5 andra stycket. Motsvarande reglering finns i 14 & tredje stycket ALF-lagen, jämfört med 10 5 samma lag, i paragrafemas gällande lydelse.
Regleringen innebär att den gemensamma periodberäkningen enligt 14% andra stycket ALF—lagen som gäller när en medlem lämnar en arbetslöshetskassa till förmån för en annan sådan kassa, utsträcks till att avse också det fallet att sökanden lämnar kassan och ansöker om dag- penning enligt KAS-lagen.
För grundbeloppet gäller andra bestämmelser om ersättningsperioder. I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om att i ersätt- ningsperioden inte skall räknas in tid i arbetslivsutveckling och om att rätten till KAS upphör när sökanden uppnår den allmänna pensionsål- dern m.m. Bestämmelser av denna innebörd finns i 14 a 5 2 respektive 1 & tredje stycket lagförslaget.
14a5
Av paragrafen framgår att i ersättningsperioden inte räknas in karenstid eller dagar under vilken den arbetslöse har varit anvisad arbetslivs- utveckling. Regleringen överensstämmer i sak med den gällande.
155
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med första och andra styckena i paragrafens nuvarande lydelse.
I paragrafens första stycke behandlas det fallet att en ersättningspe- riod har påbörjats men arbetslösheten har upphört innan ersättnings- perioden har gått till ända. Av huvudregeln i första meningen framgår att sökanden vid ny arbetslöshetihar rätt till dagpenning under återståen- de antal dagar av ersättningsperioden. Karens-, avgifts- och arbetsvill- koren behöver inte uppfyllas på nytt i samma ersättningsperiod.
Från huvudregeln görs undantag i andra meningen. Sökanden har sålunda inte rätt till ersättning för återstoden av ersättningsperioden om en sammanhängande tid av 12 månader har förflutit sedan hon eller han senast fick ersättning. I tolvmånadersperioden skall inte räknas in över- hoppningsbar tid enligt 13 5. Den som på grund av bestämmelsen i denna mening inte har rätt till dagpenning under återstående antal dagar av ersättningsperioden måste självfallet på nytt uppfylla kvalifikations- villkoren för att få rätt till dagpenning. Regleringen har samma inne- börd som 16 5, vilken paragraf föreslås slopas.
I andra stycket behandlas sökandens rätt till ytterligare ersättning när ersättningsperioden har gått till ända. Har sökanden innan ersättnings- perioden har löpt ut på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och något allmänt arbetsvillkor, lämnas dagpenning under ännu en ersättningsperiod. Ersättning för en ny period kan också konuna i fråga för den som upp- fyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a &. Förutsättningama för detta framgår av 11 5. Till kommentaren till det lagrummet hänvisas.
Av andra meningen i samma stycke framgår att ett karensvillkor skall uppfyllas innan ersättning kan lämnas i den nya perioden.
Tredje meningen i andra stycket ger uttryck för systemet med paral- lellt löpande ersättningsperioder. Den nya ersättningsperioden skall således räknas från inträdet av den arbetslöshet, då sökanden senast uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya ersättnings- perioden. Bestämmelser om arbetsvillkor finns i 10 och 10 a 55. Det kan naturligtvis tänkas att sökanden innan ersättningsperioden har löpt ut uppfyllt fler än ett arbetsvillkor eller t.o.m. samtliga arbetsvillkor. Om sökanden har uppfyllt något allmänt arbetsvillkor spelar det emel- lertid ingen roll om hon eller han uppfyller också ett särskilt arbets— villkor. Endast det allmänna arbetsvillkoret har i den situationen någon relevans. På motsvarande sätt saknar det relevans om sökanden upp- fyller både det allmänna arbetsvillkoret i 10 5 första stycket och det alternativa allmänna arbetsvillkoret i 10 5 första stycket 2. Endast ar- betsvillkoret i 10 & första stycket 1 får då betydelse.
Systemet med parallella ersättningsperioder innebär — liksom f.n. — att ersättningsperiod 2 kommer att börja innan ersättningsperiod 1 har löpt ut. Eftersom någon ersättning i period 2 inte lämnas förrän period
1 har gått till ända kommer antalet dagar i period 2 under vilka dag- penning betalas ut att bli färre än 300 eller 450 dagar.
Det relevanta arbetsvillkoret har också betydelse för beräkningen av dagpenningens storlek. 1 den delen hänvisas till kommentaren till 20 5.
Vid vilken tidpunkt karensvillkoret skall fullgöras i denna situation behandlas i kommentaren till 7 5.
I tredje stycket i paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i fråga om vissa deltidsarbetslösa får föreskriva om begränsningar i er- sättningsrätten och om karenstid utöver vad som följer av lagen. Be- stämmelser av denna innebörd finns i 7 & tredje stycket och 24 & lagför- slaget.
175
Paragrafen betecknas 18 å i lagens gällande lydelse.
Av paragrafens första stycke framgår att regeringen fastställer det högsta belopp med vilket dagpenning lämnas.
Av andra stycket framgår att dagpenning lämnas lägst med ett belopp som motsvarar grundbeloppet, om inte bestämmelserna om pensionsav— drag i 21 och 21 a 55 föranleder att ett lägre belopp skall lämnas. Det belopp som faktiskt skall betalas ut kan självfallet komma att också reduceras på grund av samordningen med ersättningar som sägs i 20 a & lagförslaget.
Också grundbeloppet fastställs av regeringen. Detta framgår av 27 g & lagförslaget.
I tredje stycket i paragrafens nuvarande lydelse finns en bestämmelse om beräkningen av ersättningen till den som söker deltidsarbete eller som i annat fall är arbetslös under del av vecka. Bestämmelser med denna innebörd finns i 22, 23 och 27 55 i lagförslaget.
205
Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 20 & första stycket ALF-lagen.
Andra stycket innehåller bestämmelser om hur dagsförtjänsten skall beräknas. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 20 å andra stycket ALF-lagen i dess nuvarande lydelse. Enligt nämnda lagrum skall dag- penningen beräknas på den inkomst som den försäkrade före arbetslös- hetens inträde vanligen lick under arbetstid som var normal för henne eller för honom. Bestämmelsen har kompletterats med föreskrifter som har beslutats av AMS. Föreskrifterna innebär att dagpenningen skall beräknas på de tre månader inom ramtiden som innehåller flest arbetade timmar. Beträffande de deltidsarbetslösa har, efter ett avgörande av Försäkringsöverdomstolen, dagpenningen beräknats efter den dagsför- tjänst som den försäkrade hade i det heltidsarbete som närmast föregick
deltidsarbetslösheten. även om den försäkrade därefter har kvalificerat sig till en eller flera ersätmingsperioder genom sitt deltidsarbete. Som framgår av den allmänna motiveringen anses den utveckling som skett genom AMS föreskrifter och rättspraxis ha fört för långt.
Enligt huvudregeln i andra stycket skall dagpenningen beräknas på den inkomst som sökanden före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var normal för henne eller honom i arbete som ryms inom det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya ersätt- ningsperioden. Det sagda innebär att endast det förvärvsarbete m.m. som har tillgodoräknats för uppfyllande av det arbetsvillkor som är relevant för den nya ersätmingsperioden får läggas till grund för be- räkningen av dagpenningen. Frågan om "relevant arbetsvillkor” behand- las i kommentaren till 15 & lagförslaget.
Om det finns särskilda skäl för det får dagpenningen. med undantag från vad som föreskrivs i punkten 1, beräknas på hela inkomsten under hela ramtiden på tolv månader, vare sig inkomsten ryms inom det rele— vanta arbetsvillkoret eller inte. Med särskilda skäl avses fall där en tillämpning av huvudregeln inte ger en i huvudsak rättvisande bild av sökandens inkomster under ramtiden. Så är fallet om sökandens inkom- ster under de månader som tillgodoräknas för att uppfylla arbetsvillko- ret sammantagna har varit påtagligt lägre än normalt. Det förutsätts att skälet för detta beror på omständigheter över vilka sökanden inte har kunnat råda, t.ex. egen sjukdom, vård av sjukt barn eller vämplikts- tjänstgöring. Den nu nämnda situationen får inte förväxlas med fall där sökanden inte uppfyller det i arbetsvillkoret föreskrivna arbetstidsmåttet under en viss månad. I det fallet kommer månaden inte att ingå i be- räkningen av dagpenningen enligt punkten 1.
Båda beräkningsmetodema i andra stycket utgår från den genomsnitt- liga inkomsten under den tid som är relevant i respektive metod.
Endast inkomster från sådant förvärvsarbete som sägs i 10 & får läggas till grund för beräkningen av dagpenning enligt andra stycket. Detta framgår av paragrafens tredje stycke. Inkomster från t.ex. be- redskapsarbete får alltså inte ingå i beräkningen enligt andra stycket. Sådan inkomst och inkomster av liknande slag får emellertid läggas till grund för beräkningen av dagpenning enligt vad som följer av fjärde och femte styckena i paragrafen.
I fjärde stycket finns undantag från bestämmelserna i första-tredje styckena. För den som har uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen ge- nom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabili- tering eller arbetslivsutveckling, skall dagpenning lämnas med ett be- lopp som motsvarar inkomsten i beredskapsarbetet respektive utbild- ningsbidraget. En regel av begränsande innebörd finns dock i femte stycket. '
Enligt l & lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genom- går arbetsmarknadsutbildning har den som inte har fyllt 25 år, med undantag för vissa korttidsutbildningar, rätt till särskilt studielån. Om arbetsmarknadsutbildningen avser utbildning inom det reguljära utbild-
ningsväsendet, har också den som har uppnått nämnda ålder rätt till särskilt studielån. En konsekvens av att de nu nämnda villkoren för lån är uppfyllda, är att det utbildningsbidrag som lämnas vid arbetsmark- nadsutbildning reduceras till 65 % av det utbildningsbidrag som skulle ha lämnats om rätt till län inte hade funnits. Detta framgår av 13 5 för— ordningen (1993:722) om särskilt studielån och särskild dagpenning för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning.
Av fjärde stycket andra meningen framgår nu att dagpenningen i ett sådant fall bör bestämmas till belopp som motsvarar det högre utbild- ningsbidrag som sökanden skulle ha fått om hon eller han inte hade uppfyllt villkoren för särskilt studielån enligt 1 & i sagda lag. Den ovan nämnda reduktionen av utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbild- ning kommer därför inte att få genomslag när dagpenningen beräknas.
Paragrafens femte stycke innehåller ett undantag från bestämmelserna i fjärde stycket. För den som har kvalificerat sig till en ny ersätmings— period genom beredskapsarbete eller utbildning får dagpenningen inte bestämmas till ett högre belopp än det som motsvarar dagpenningen i den närmast föregående ersättningsperioden. Avsikten med begräns- ningsregeln är att förhindra att sökanden genom att delta i den arbets- marknadspolitiska åtgärden höjer dagpenningen i nästföljande ersätt- ningsperiod. Om det högsta eller lägsta beloppet för dagpenning ändras enligt bestämmelserna i 17 & lagförslaget, skall självfallet detta beaktas vid tillämpningen av begränsningsregeln i detta stycke.
Av paragrafens sjätte stycke framgår att dagpenningen kan komma att omprövas också under en pågående ersätmingsperiod. Omprövning får emellertid endast göras till sökandens förmån. Någon sänkning av dag- penningbeloppet får alltså inte göras i den pågående perioden. För omprövning förutsätts vidare att sökanden under ett sammanhängande uppehåll i ersättningsperioden på grund av arbete har uppfyllt något allmänt arbetsvillkor enligt 10 5. Beredskapsarbete eller utbildning är alltså inte relevant för omprövningen. Att uppehållet i ersättningsperio- den skall vara sammanhängande innebär att ”varvning” mellan arbete och arbetslöshet eller mellan arbete och arbetsmarknadspolitiska åtgär- der eller andra aktiviteter inte kan föranleda omprövning.
20a5
Paragrafen motsvarar 20 & femte stycket ALF-lagen i dess gällande lydelse. Bestämmelsen syftar på avgångsersättningar eller andra ersätt- ningar som betalas ut genom privata försäkringar eller genom fonder som har byggts upp av parterna på arbetsmarknaden. Dylika ersättning— ar beskattas inte hos mottagaren och är heller inte föremål för avgiftsut- tag enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. De läggs inte till grund för beräkning av arbetslöshetsersättning, sjukpenning eller allmän till- läggSpension. Ersättningar av detta slag jämställs inte med förvärvs- arbete och är följaktligen inte kvalificerande för uppfyllande av ett
arbetsvillkor. Om mottagaren i övrigt uppfyller förutsätmingama enligt denna lag kan KAS lämnas samtidigt med den nu berörda ersättningen. Dylika ersättningar måste alltså från systematiska utgångspunkter hållas åtskilda från förvärvsinkomster, t.ex. — förutom lön för utfört arbete — uppsägningslön för tid då arbetsgivaren befriat arbetstagaren från ar- betsplikt eller avgångsvederlag som en arbetsgivare lämnar till en ar- betstagare i samband med anställningens upphörande. Under den tid då sökanden uppbär förvärvsinkomster är sökanden inte att anse som ar- betslös i KAS-lagens eller ALF—lagens mening; arbetslöshetsersätming kan i följd av detta inte lämnas. I gengäld är förvärvsarbetet eller för- värvsinkomstema kvalificerande för uppfyllande av ett nytt arbetsvillkor och läggs till grund för beräkningen av dagpenning i en kommande ersättningsperiod i den utsträckning som framgår av 20 &. Ett avgångs- vederlag som en arbetsgivare lämnar till en arbetstagare i samband med anställningens upphörande behandlas på ett något annorlunda sätt. Den tid som är kvalificerande för uppfyllande av ett nytt arbetsvillkor har nämligen genom en utveckling i praxis begränsats till den uppsägnings- tid som gäller för vederbörande enligt lagen (1982z80) om anställnings- skydd, dvs. högst sex månader, även om vederlaget motsvarar betydligt fler månadslöner. '
21 och 21 a 55
Paragraferna innehåller bestämmelser om pensionsavdrag. Bortsett från tredje meningen i 21 & överensstämmer paragraferna med 21 och 21 a 55 ALF-lagen i dessa lagrums nuvarande lydelser.
Av tredje meningen i 21 & framgår att brutet krontal skall jämnas ut till närmaste högre krontal.
225
Paragrafen innehåller bestämmelser om dagpenning till den som söker deltidsarbete. Paragrafen överensstämmer med 22 & första stycket andra meningen och andra stycket ALF-lagen. I 22 5 första stycket första meningen i den paragrafen föreskrivs att den som söker deltidsarbete har rätt till ersättning endast om arbetsutbudet är minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Ett så utformat krav på omfattningen av arbetsutbudet finns i 4 5 första stycket 1 lag- förslaget såsom en allmän förutsättning för rätt till KAS.
235
Paragrafen överensstämmer med 23 & ALF-lagen.
245
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 24 & ALF-lagen. Bestäm- melsen i det lagrummet om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för vissa deltidsarbetslösa får föreskriva om" karenstid utöver vad som följer av den lagen har i detta lagförslag tagits in i 7 & tredje stycket.
I paragrafens nuvarande lydelse finns främst bestämmelser om ned- sättning av KAS på grund av att sökanden får vissa pensionsförmåner m.m. Bestämmelser av denna innebörd finns i 27 h 5 lagförslaget.
25 och 27 åå
Paragraferna överensstämmer i sak med 25 5 första stycket och 27 & första meningen ALF—lagen. Bestämmelsen i 27 å andra meningen ALF-lagen saknar relevans för KAS-lagen.
I 25 å i dess nuvarande lydelse finns en bestämmelse om rätten till KAS vid säsongsarbetslöshet. En bestämmelse av denna innebörd finns i 28 & lagförslaget. [ 27 å i dess nuvarande lydelse finns bestämmelser om avstängningstider. Bestämmelser med samma innehåll finns i 30 & lagförslaget.
2735
Av paragrafens första stycke framgår att KAS i form av ett grundbelopp lämnas till den som uppfyller antingen ett arbetsvillkor i 10 eller 10 a 5 eller studerandevillkoret i 27 b 5.
Av andra stycket framgår att möjligheterna att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret är begränsade. Den som har kvalificerat sig för ersättning under de två närmast föregående ersättningsperiodema genom att uppfylla det särskil- da arbetsvillkoret enligt 10 a 5, har inte rätt till ersättning med grundbe- lopp för någon ytterligare ersättningsperiod med mindre hon eller han uppfyller något allmänt arbetsvillkor enligt 10 5. Det spelar ingen roll huruvida de två närmast föregående ersättningsperiodema avsett grund- beloppet eller dagpenning enligt denna lag eller lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Det avgörande för begränsningsregeln är arten av de arbetsvillkor som legat till grund för de två närmast föregående ersättningsperiodema.
Som framgår av 27 b &, jämförd med 1 å andra stycket, antas den som har utförsäkrats från en arbetslöshetskassa efter fyllda 60 år ha uppfyllt arbetsvillkoret för grundbeloppet.
För den som uppfyller såväl något nytt allmänt arbetsvillkor som av- giftsvillkoret kommer i stället KAS i form av dagpenning i fråga.
Av tredje stycket framgår att bestämmelserna om överhoppningsbar tid skall tillämpas också när ramtiden för uppfyllandet av ett arbets-
villkor enligt denna paragraf bestäms. För uppfyllandet av studerande- villkoret gäller särskilda bestämmelser om överhoppningsbar tid. I denna del hänvisas till kommentaren till 27 b 5 i lagförslaget.
27b5
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 5 i dess gällande lydelse.
Av andra stycket framgår att den som efter fyllda 60 år har utförsäk- rats från en ersättningsperiod med dagpenning enligt denna lag eller enligt ALF-lagen skall antas ha fullgjort ett arbetsvillkor.
27c5
Av paragrafen framgår att den som har tillgodoräknats tid för uppfyllan- de av ett arbetsvillkor enligt denna lag eller enligt ALF-lagen inte får tillgodoräkna sig samma tid en gång till för uppfyllande av ett nytt arbetsvillkor för grundbeloppet. Bestämmelsen motsvarar 6 5 andra stycket i dess gällande lydelse.
Som framgår av 12 å andra meningen är emellertid det omvända tillåtet, dvs. tid som har tillgodoräknats för uppfyllande av ett arbets- villkor för grundbeloppet får tillgodoräknas också för uppfyllande av ett arbetsvillkor för dagpenning. Den föreslagna regleringen överensstäm- mer med vad som gäller för närvarande beträffande växling mellan ersättning enligt KAS-lagen och ersättning enligt ALF-lagen. Till kom- mentaren till 12 & hänvisas.
27då
I första stycket anges ersättningsperiodens längd. Bestämmelsen över- ensstämmer i huvudsak med 14 5 första stycket i dess gällande lydelse. Grundbelopp lämnas normalt under längst 150 dagar. För den som har fyllt 55 år innan ersättningsperioden har gått till ända, är perioden emellertid 300 dagar. Har sökanden fyllt 60 år innan ersättningsperio— den har gått till ända, är perioden 450 dagar. Detta förutsätter emeller- tid att ersättning för den närmast föregående perioden inte har lämnats med grundbeloppet. Om så är fallet, är ersättningsperioden 300 dagar också för den som har fyllt 60 år.
I första stycket hänvisas också till vissa lagrum som innebär att er- sättning kan lämnas under längre eller kortare tid än det angivna antalet ersättningsdagar. Till kommentaren till angivna paragrafer hänvisas.
Av andra stycket framgår bl.a. att bestämmelsen i 14 a & om karens- tid och om arbetslivsutveckling skall tillämpas också på en ersättnings- period för grundbeloppet. Det hänvisas till kommentaren till den be- stämmelsen.
27eä
l paragrafen behandlas det fallet att en ersättningsperiod har påbörjats men arbetslösheten har upphört innan ersättningsperioden har gått till ända. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 15 & första stycket lagförslaget, som behandlar motsvarande situation för en ersättnings— period med dagpenning.
I paragrafens första mening behandlas huvudregeln. Sökanden har sålunda vid ny arbetslöshet rätt till ersättning med grundbeloppet under återstående antal dagar av ersättningsperioden utan att på nytt behöva uppfylla arbets- och karensvillkoren. Från denna huvudregel görs två undantag. Det första undantaget finns i paragrafens andra mening. Sökanden har sålunda inte rätt till ersättning för återstoden av ersätt— ningsperioden om en sammanhängande tid av 12 månader har förflutit sedan sökanden senast uppbar ersättning med grundbeloppet i ersätt— ningsperioden. I tolvmånadersperioden skall inte räknas in överhopp— ningsbar tid enligt 13 å. . '
Det andra undantaget finns i 27 f 5 andra stycket. Till kommentaren till den bestämmelsen hänvisas.
27f5
I paragrafens första stycke behandlas sökandens rätt till ytterligare ersättning med grundbeloppet när ersättningsperioden har gått till ända. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak vad som gäller för rätten till fort- satt ersättning med dagpenning enligt 15 å andra stycket. Möjligheterna att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod begränsas genom bestäm- melsen i 27 a 5 andra stycket. Till kommentaren till den bestämmelsen hänvisas.
I andra stycket behandlas övergången från ersättning med grundbe- loppet i en pågående ersättningsperiod till en ersättningsperiod med dagpenning. Förutsättningen för bestämmelsens tillämpning är att sökanden innan ersättningsperioden har gått till ända uppfyller såväl något nytt allmänt arbetsvillkor enligt 10 å som avgiftsvillkoret enligt 9 &.
Beträffande arbetsvillkorets uppfyllande måste bestämmelsen i 12 & uppmärksammas. Av andra meningen i den paragrafen framgår att tid som har tillgodoräknats för uppfyllande av arbetsvillkoret för grundbe- loppet får tillgodoräknas också för uppfyllande av arbetsvillkoret för dagpenning, dvs. i den berörda situationen får samma tid räknas på nytt. Den tid som är kvalificerande för det nya arbetsvillkorets upp- fyllande måste emellertid på vanligt sätt rymmas inom ramtiden på tolv månader. Att ramtiden kan utsträckas på grund av överhoppningsbar tid framgår av 13 &. Den nu behandlade regleringen överensstämmer med ' vad som för närvarande gäller när en medlem i en arbetslöshetskassa uppfyller medlemsvillkoret enligt 6 5 första stycket 1 under en pågående ersättningsperiod med KAS.
Den ersättningsperiod med dagpenning som sökanden har rätt till genom att ha uppfyllt ett nytt arbetsvillkor och avgiftsvillkoret är 300 eller 450 dagar enligt bestämmelserna i 14 &. Någon hänsyn till det antal dagar under vilka ersättning med grundbeloppet har lämnats skall inte tas när ersättningsperiodens längd enligt 14 5 första stycket bestäms. Detta framgår motsatsvis av 14 5 andra stycket. Också på denna punkt överensstämmer regleringen med vad som för närvarande gäller när en medlem i en arbetslöshetskassa uppfyller medlemsvillkoret under en pågående ersättningsperiod med KAS.
Av andra meningen i andra stycket i denna paragraf framgår vidare att det återstående antalet dagar med grundbelopp i ersättningsperioden faller bort när sökanden påbörjar en ersättningsperiod med dagpenning.
27155
Av paragrafen framgår att regeringen fastställer grundbeloppet. Paragra- fen motsvaras närmast av 18 & första stycket i detta lagrums gällande lydelse. Att regeringen fastställer också det högsta belöpp med vilket dagpenning lämnas framgår av 17 & första stycket lagförslaget.
27h5
l paragrafen behandlas nedsättning av grundbeloppet på grund av sökanden får vissa pensionsförrnåner m.m. Paragrafen överensstämmer i sak med 24 å i dess nuvarande lydelse.
27i5
Av paragrafen framgår att vissa bestämmelser som gäller för dagpen- ning vid arbetslöshet del av vecka skall tillämpas också på grundbe- loppet. Regleringen överensstämmer med bestämmelserna i 18 5 andra stycket och 15 & tredje stycket i dessa lagrums gällande lydelser.
28 och 29 55
I paragraferna finns bestämmelser om begränsning av stödet vid så- songsarbetslöshet och om avstängning från rätt till ersättning. Bestäm- melserna överensstämmer med 25 och 26 55 KAS i dessa lagrums gällande lydelser.
305
Första, andra och fjärde styckena i paragrafen överensstämmer med
27 5' första, andra och" fjärde"stkaena i det lagrummets" "nuvarande lydelse. - '
Enligt tredje stycket skall sökanden vara avstängd från rätt till ersätt- ' ning till dess sökanden har utfört förvärvsarbete under 20 dagar, om det är uppenbart att hon eller han inte vill anta 'ett lämpligt arbete. Frågan ' om det är uppenbart huruvida sökanden inte 'vill anta ett lämpligt arbete får bedömas utifrån samtliga omständigheter. Typfall på. sådana om- ' ständigheter som bör ligga till grund för bedömningen finns i 29 5 1—4. Den föreslagna lydelsen av tredje stycket överensstämmer'i sak med 27 & tredje stycket i detta lagrums nuvarande lydelse. Ändringen är av" förtydligande natur. -
I paragrafens nuvarande lydelse finns' bestämmelser om' ansöknings- förfarandet och om utbetalning av ersättning. Motsvarande bestämmel- ser finns i 32 & lagförslaget.
315
I paragrafen finns en bestämmelse o'm avstängning från rätt till ersätt- ning. Enligt 28 å i dess nuvarande lydelse får bestämmelserna om av- stängning tillämpas i fråga om arbetsmarknadsutbildning och yrkesin- riktad rehabilitering. Ändringen innebär att avstängningsreglema skall kunna tillämpas på samtliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder som får tillgodoräknas för att uppfylla ett särskilt arbetsvillkor enligt 10 a 5. Till den paragrafen hänvisas. Att den som avvisar ett erbjudande m.m. om att delta i arbetslivsutveckling kan stängas av från ersättning framgår av 3 & lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om överklagande. Motsvarande bestämmelser finns i 33 b & lagförslaget.
31a5
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 29 å i dess nuvarande lydelse. Ett beslut enligt 34 & ALF-lagen om att frånkänna medlem rätt till ersättning under en viss tid skall emellertid inte längre jämställas med ett beslut enligt KAS-lagen om avstängning från rätt till ersättning. Ett sådant beslut om frånkännande av rätt till ersättning skall enligt 34 å i detta lagförslag i stället jämställas med ett beslut om att dra in ersätt- ning. Till kommentaren till 34 & hänvisas.
325
Av paragrafens första stycke framgår att ansökan om ersättning skall göras på blankett enligt fastställt formulär. AMS avses utforma blanket- ten. Ansökan skall göras hos den länsarbetsnämnd som regeringen bestämmer. Avsikten är att de fyra länsarbetsnämnder som för närva-
Prop. 1993/94209
rande "handlägger ärenden om KAS också fortsättningsvis skall hantera samtliga ärenden om KAS. Kravet på att ansökan skall göras på blankett . motiveras av bestämmelserna iandra och fjärde styckena i-paragrafen. _-
Enligt 1 & lämnas — med de undantag som framgår av andra stycket i den paragrafen - inte KAS till den som är försäkrad enligt ALF-lagen, dvs. är medlem i en arbetslöshetskassa. I syfte att förhindra att KAS felaktigt betalas ut ställs därför i denna paragrafs andra stycke krav på att uppgifter lämnas om anknytningen till en arbetslöshetskassa.
Enligt första punkten i stycket skall sålunda uppgift lämnas om med- lemskapet' 1 en arbetslöshetskassa och — i förekommande fall — om den tidpunkt då sökanden senast fi'ck ersättning från en sådan kassa. I fråga om medlemskapet åsyftas uppgift' om sökanden är med i' 'en kassa och' om så är fallet, i vilken kassa. Uppgiften om den tidpunkt 'då sökanden '
senast fick ersättning från en arbetslöshetskassa har betydelse för den
gemensamma periodberäkningen i fråga om dagpenning” e'nligt' ALF-' ' ' lagen och dagpenning enligt KAS- -l.agen Enligt 14 å andra stycket lagförslaget räknas nämligen i en ersättningsperiod med dagpenning in ersättningstid enligt ALF-lagen. Bortsett från beräkningen av det åter- stående antalet ersättningsdagar i ersättningsperioden för vilka dagpen- ning enligt KAS-lagen Skall lämnas har uppgiften betydelse för frågan om karenstid enligt 7 5 andra stycket och om avgifts- och arbetsvillko- ren enligt 8 5 andra stycket i detta lagförslag.
Enligt andra punkten i första stycket skall uppgift lämnas om sökanden har ansökt om medlemskap i en arbetslöshetskassa. Avsikten med denna bestämmelse är självfallet att undvika felaktiga utbetalningar och dubbelutbetalningar. Som framgår av fjärde stycket skall sökanden intyga riktigheten av uppgifter enligt detta stycke.
Tredje stycket överensstämmer i sak med 30 5 första stycket andra och tredje meningarna samt andra stycket i lagrummets nuvarande lydelse. - -
Av paragrafens fjärde stycke framgår att uppgifter som avses i andra stycket skall lämnas på heder och samvete. Detta medför att oriktig uppgift kan föranleda straffansvar för osann försäkran eller vårdslös försäkran enligt 15 kap. 10 % brottsbalken.
Självfallet skall sökanden även i övrigt lämna de uppgifter för ersätt- ningsfrågans bedömning som länsarbetsnämnden ber om.
Femte stycket överensstämmer i sak med 30 & tredje stycket i dess nuvarande lydelse.
Frågan om ansökningsförfarandet behandlas också i övergångsbestäm- melsema. Till kommentaren till dessa hänvisas.
I den nuvarande lydelsen av 32 5 finns bestämmelser om överklagan- de. Motsvarande bestämrnelser finns i 33 c & lagförslaget.
33—33c55
I paragraferna finns bestämmelser om omprövning, ändring och över- klagande av beslut samt därmed sammanhängande frågor. Motsvarande bestämmelser finns i 30 a — 32 55 i dessa paragrafers nuvarande lydel-
SCI'.
33d5
Paragrafen motsvarar i huvudsak 33 å i dess nuvarande lydelse. Tiden för att överklaga ett beslut eller att begära omprövning har emellertid förlängts från tre veckor till två månader. Fristen skall räknas från den dag då klaganden fick del av beslutet. Genom ändringen kommer tiden för överklagande m.m. att överensstämma med regleringen i 99 & ALF- lagen och med vad som i allmänhet gäller för beslut om socialförsäk- ringsförmåner.
345
Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 35 å i dess nuva- rande lydelse.
Av andra stycket i paragrafen framgår att med beslut om att dra in ersättning enligt denna lag skall jämställas ett beslut enligt ALF-lagen om frånkännande av rätt till ersättning under en viss tid. Enligt 29 å i dess nuvarande lydelse jämställs ett sådant beslut av arbetslöshetskassan med ett beslut om avstängning enligt denna lag. Ändringen motiveras av att det sakligt sett är ändamålsenligare att jämställa ett beslut om från- kännande av rätt till ersättning enligt ALF-lagen med ett beslut om att dra in ersättning enligt denna lag.
Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke tar sikte på den som har uteslutits ur en arbetslöshet5kassa på grund av att hon eller han med- vetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande som är av betydelse för hennes eller hans rätt till medlemskap eller ersättning. En sökande som har uteslutits ur kassan på denna grund skall enligt tredje stycket inte heller ha rätt till KAS under ett år räknat från den tidpunkt då kassans beslut om uteslut- ning gäller. Detta uttrycks på det sättet att ett beslut om uteslutning ur kassan enligt 48 5 2 ALF-lagen vid tillämpningen av denna lag skall anses innebära att medlemmen har frånkänts rätt till ersättning under ett år. Som framgår av andra stycket jämställs ett beslut enligt ALF-lagen om frånkännande av rätt till ersätming med ett beslut om att dra in ersätming enligt denna lag.
I 34 å i dess nuvarande lydelse finns en bestämmelse om att andra villkor för ersättning enligt denna lag skall gälla om regeringen har träffat en överenskommelse med en annan stat om detta. En bestämmel- se av denna innebörd finns i 3 5 2 lagförslaget.
35 och 37 55
I paragraferna finns bestämmelser om begränsning av stöd vid arbets- konflikt samt om minskning av stöd pågrund av retroaktivt utbetalade förmåner av annat slag. Bestämmelserna överensstämmer med 37 och 38 55 i dessa paragrafers gällande lydelser.
Övergångsbestämmelser 2.
Avgiftsvillkoret enligt 9 & innebär att skyldigheten att betala ifrågava- rande avgift eller skatt skall avse 12 kalendermånader under en ramtid av 24 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. Avgiften in- fördes den 1 januari 1994. I konsekvens med detta får enligt nämnda lagrum sjömansskatt som avser tiden före denna tidpunkt inte beaktas.
Det sagda innebär att den i nämnda lagrum föreskrivna ramtiden inte ' kan gälla för tid före den 1 januari 1996. Eftersom rätt till dagpenning enligt denna lag skall kunna finnas redan från den 1 juli 1994 har i denna punkt av övergångsbestämmelsema tagits upp vad som skall gälla i fråga om uppfyllandet av avgiftsvillkoret för tiden den 1 juli 1994 — den 31 december 1995. '
Övergångsbestämmelsen skall tillämpas när frågan om rätt till en ersättningsperiod enligt de nya bestämmelserna uppkommer under tiden den 1 juli 1994 — den 31 december 1995. Bestämmelsen innebär att det för rätten till dagpenning för skilda tidsavsnitt under den tid övergångs— bestämmelsen gäller tinns särskilda avgiftsvillkor. Således börjar inte någon ersättningsperiod enligt de nya bestämmelserna under tiden den 1 juli - den 30 september 1994 om inte sökanden under denna tid har omfattats av avgifts- eller skattskyldighet för minst sex månader. Om en sökande i juli 1994 inte har omfattats av nämnda skyldighet under sex månader kan alltså ersättningsperioden inte börja den månaden. Om samma sökande på nytt ansöker om ersättning under augusti eller sep— tember 1994 kan däremot ersättningsperioden börja under någon av dessa månader, om sökanden då visar att sexmånaderskravet är uppfyllt. Görs den nya ansökan i stället någon gång under tiden oktober — decem- ber 1994, gäller ett strängare avgiftsvillkor. För att en ersättningsperiod då skall kunna börja förutsätts att sökanden har omfattats av avgifts- eller skattskyldigheten för minst gig månader.
3.
Enligt huvudregeln i första stycket skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas på en ersättningsperiod som har börjat före ikraftträdandet.
Ett undantag från huvudregeln görs i andra stycket. En omprövning av dagpenningen i en pågående ersättningsperiod skall således alltid ske
enligt den nya bestämmelsen i 20 & sjätte stycket, om omprövningen görs efter ikraftträdandet.
Om sökanden under en ersättningsperiod enligt äldre bestämmelser eller under en ersättningsperiod med grundbeloppet enligt de nya be— stämmelserna uppfyller såväl något nytt allmänt arbetsvillkor som av— giftsvillkoret, skall en ny ersättningsperiod med dagpenning enligt de nya bestämmelserna börja. Rätten till ersättning med 245 kronor per dag i den föregående perioden faller därvid bort. Den nu återgivna bestämmelsen framgår av 27 f 5 andra stycket. Övergångsregeln i denna punkt innebär att de nu återgivna bestämmelserna skall gälla även om ersättningsperioden med 245 kronor per dag har börjat före ikraftträdan- det.
4.
Enligt 11 å i dess föreslagna lydelse har den som har uppfyllt det sär- skilda arbetsvillkoret men inte något allmänt arbetsvillkor rätt till ersätt- ning för ytterligare en ersättningsperiod endast om sökanden har kvalifi- cerat sig till närmast föregående ersättningsperiod genom att uppfylla något allmänt arbetsvillkor. Systemet innebär alltså att en sökande inte kan kvalificera sig till två ersättningsperioder i följd genom att endast uppfylla det särskilda arbetsvillkoret. Med vissa avvikelser finns en motsvarande regel i 27 a 5 andra stycket.
Övergångsbestämmelsen i första stycket av denna punkt tar sikte på en ersättningsperiod som har påbörjats men inte är avslutad före ikraft- trädandet. Vid prövningen av sökandens rätt till ersättning för ytterliga— re en ersättningsperiod (2) när den ersättningsperiod som har börjat före den 1 juli 1994 (1) går till ända, skall sökanden - om hon eller han uppfyller det särskilda arbetsvillkoret under ersättningsperiod 1 — anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor. Det sagda innebär att en sökande som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret — vilket motsvarar 6 och 7 55 i dessa paragrafers nuvarande lydelse — trots de nya bestäm- melserna har rätt till en ny ersättningsperiod.
Också för övergångsbestämmelsen i andra stycket i denna punkt är utgångspunkten en ersättningsperiod som påbörjats men- inte avslutats före den 1 juli 1994. För tillämpningen av övergångsbestämmelsen i detta stycke förutsätts emellertid också att den nu nämnda ersättnings- perioden (1) går till ända före den 1 juli 1995. Om så är fallet skall också vid prövningen av sökandens rätt till ersättning för ytterligare en ersättningsperiod (3) efter utgången av den ersättningsperiod (2) som började närmast efter den ersättningsperiod som påbörjats men inte avslutats före den 1 juli 1994 (1) gälla, att uppfyllande av ett särskilt arbetsvillkor skall likställas med uppfyllande av något allmänt arbets- villkor när rätten till ersättning för en ny period (3) prövas.
5.
Till skillnad från övergångsreglerna i punkterna 3 och 4 tar övergångs- regeln i denna punkt sikte på den som inte hade någon pågående ersätt- ningsperiod den 1 juli 1994. Övergångsregeln gäller såväl den som utförsäkrats före detta damm som den som aldrig tidigare begärt kontan- ta förmåner vid arbetslöshet.
Förutsätmingen för att övergångsregeln skall kunna tillämpas är att sökanden blir arbetslös enligt denna lag före utgången av år 1994. I uttrycket ”blir arbetslös enligt denna lag” ligger att sökanden dels skall motsvara det arbetslöshetsbegrepp som finns för arbetstagare respektive för företagare, dels uppfylla de allmänna villkoren för ersättning enligt 4 &. '
Den som uppfyller förutsättningama enligt vad som nu har sagts och som dessutom uppfyller ett särskilt arbetsvillkor, skall vid prövningen av rätten till ersättning för en ersättningsperiod anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor. Den begränsning som ligger i 11 å och 27 a 5 andra stycket kommer alltså inte att gälla för rätten till ersättning i det nu nämnda fallet. '
6.
För den som under en löpande ersättningsperiod kvalificerar sig för ersättning under ytterligare en ersättningsperiod genom att uppfylla ett nytt arbetsvillkor gäller — enligt såväl nuvarande som föreslagna be- stämmelser i KAS-lagen och i ALF-lagen — systemet med parallellt löpande ersättningsperioder. I den föreslagna lydelsen av KAS—lagen kommer detta till uttryck i 15 5 andra stycket tredje meningen och i 27 f & första stycket andra meningen. Av nämnda bestämmelser framgår att den nya ersätmingsperioden skall räknas från inträdet av den arbets- löshet då sökanden senast uppfyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya ersättningsperioden. Det sagda innebär att ersätt- ningsperiod 2 kommer att kalendariskt delvis sammanfalla med period 1. Någon dagpenning i period 2 betalas inte ut för samma tid som sökanden har fått dagpenning i period 1. Detta förhållande medför faktiskt, att antalet dagar med ersättning i period 2 blir färre än det i 14 och 27 d åå föreskrivna antalet.
Övergångsregeln enligt denna punkt innebär att systemet med paral- lella ersättningsperioder inte skall gälla under en övergångstid. Bestäm- melserna i 15 å andra stycket tredje meningen och i 27 f & första styck- et andra meningen skall sålunda inte tillämpas i den följande ersätt- ningsperioden (2), om sökanden har kvalificerat sig för ersättning till den perioden genom att uppfylla ett arbetsvillkor i den föregående perioden (1). om den perioden (1) löper ut före utgången av år 1996.
7.
Under denna punkt behandlas frågan om beräkningen av den dagSför- tjänst som blir avgörande för dagpenningens storlek under ersätmings- perioden. Enligt huvudregeln skall de nya bestämmelsema tillämpas efter ikraftträdandet. I vissa fall skall de nya bestämmelserna dock inte tillämpas, om de äldre bestämmelserna i KAS-lagen är till sökandens förmån. Självfallet skall de nya bestämmelserna alltid tillämpas på den som påbörjar en ny ersättningsperiod med dagpenning enligt KAS-la- gen.
I tre fall skall de nya bestämmelserna i 20 å andra och tredje stycke- na inte tillämpas, om det är till sökandens förmån. Det första fallet avser den situationen att ersätmingsperioden har börjat före ikraftträdan- det. .
Det andra fallet avser en ersättningsperiod som börjar efter ikraftträ- dandet. För detta förutsätts emellertid att den närmast föregående ersätmingsperioden har börjat före ikraftträdandet men går till ända därefter, dock senast vid utgången av juni 1995. '
Också det tredje fallet avser en ersättningsperiod som börjar efter ikraftträdandet. I detta fall finns inte någon koppling till någon före- gående ersättningsperiod. Sökanden kan såväl ha blivit utförsäkrad före ikraftträdandet som söka kontanta förmåner vid arbetslöshet för första gången. Förutsättningen för bestämmelsens tillämpning är att sökanden blir arbetslös enligt denna lag före utgången av år 1994. Uttrycket ”blir arbetslös enligt denna lag” har kommenterats under punkten 5.
8.
Av övergångsbestämmelsen framgår att de nya bestämmelsema i 32å skall tillämpas på ansökningar om ersättning som görsefter ikraftträdan- det.
16.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om _ arbetslöshetsförsäkring
25
Av första stycket i paragrafen framgår att ersätming lämnas i form av ett per dag beräknat belopp (dagpenning). Bestämmelsen överensstäm- mer med 11 5 första stycket i dess nuvarande lydelse.
Enligt huvudregeln i andra stycket lämnas ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) endast till den som uppfyller ersättningsvillkoren i Sverige. Någon motsvarande bestämmel- se finns för närvarande inte i ALF-lagen men får ändå anses gälla. En bestämmelse av detta innehåll finns däremot i 3 & KAS-lagen.
Från huvudregeln görs två undantag. I fråga om det undantag som gäller för en överenskommelse som regeringen har träffat med någon annan stat änns en bestämmelse av motsvarande innehåll i 33 5, som föreslås slopad. I övrigt hänvisas till kommentaren till 3 5 lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).
4?!
Ändringarna i paragrafen överensstämmer med ändringarna i 4 & femte stycket KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
65
Paragrafen överensstämmer i sak med de gällande lydelsema av 11 5 andra stycket och 12 5. Den överensstämmer också med ändringarna i 6 & KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
I paragrafens nuvarande lydelse behandlas medlems- och arbetsvillko- ren. Bestämmelser om arbetsvillkor finns i 8 och 10 — 12 55 lagför- slaget. '
Medlemsvillkoret finns i den nuvarande lydelsen av första stycket 1 och i andra stycket i denna paragraf. Enligt dessa bestämmelser skall den försäkrade ha varit medlem i arbetslöshetskassan under 12 eller 24 månader för att vara berättigad till ersättning. Det föreslås nu att kravet på viss tids medlemskap slopas och'i stället ersätts med krav på upp- fyllande av ett avgiftsvillkor enligt vad som följer av 9 & lagförslaget. Av övergångsbestämmelsema framgår emellertid att den som inte upp- fyller avgiftsvillkoret men däremot medlemsvillkoret enligt äldre be- stämmelser, under en övergångsperiod skall anses ha uppfyllt också avgiftsvillkoret. Till kommentaren till övergångsbestämmelsema hän- vrsas.
75
Paragrafen innehåller bestämmelser om karenstid. Bestämmelser av denna innebörd finns för närvarande i 13 och 24 åå. De föreslagna ändringarna i första — tredje styckena överensstämmer i sak med de föreslagna ändringarna i 7 5 första — tredje styckena förslaget till änd- ring i KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
Av paragrafens fjärde stycke framgår att bestämmelserna om karens- tid inte skall tillämpas på den som är anvisad arbetslivsutveckling. Bestämmelsen överensstämmer med 13 å andra stycket i dess nuvarande lydelse.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om tid som skall jämställas med förvärvsarbete i fråga om uppfyllande av arbetsvillkoret.
Bestämmelser av denna innebörd finns i 10 5 andra stycket och 10 a & Prop. 1993/942209 lagförslaget. '
85
I paragrafen finns bestämmelser om avgifts- och arbetsvillkor. Paragra- fen överensstämmer i sak med 8 & förslaget till ändring i KAS-lagen.
Av tredje stycket i paragrafen framgår att den som har påbörjat en ersättningsperiod med dagpenning enligt denna lag eller enligt KAS— lagen, skall anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret och något allmänt eller ett särskilt arbetsvillkor, om den försäkrade begär ersätming under samma ersätmingsperiod. Orden ”enligt denna lag” syftar på den situationen att den försäkrade har påbörjat ersättningsperioden i en arbetslöshetskassa och begär fortsatt ersättning i samma period hos en annan kassa. Som tidigare nämnts har kravet på viss tids medlemskap i en arbetslös- hetskassa som villkor för att få ersättning slopats. Den som ”byter" arbetslöshetskassa har vidare rätt till fortsatt ersättning i samma ersätt- ningsperiod även om inträdet i den nya kassan inte sker omedelbart efter utträdet ur den förra kassan. Det finns alltså inte heller någon motsvarighet till 10 5 i dess nuvarande lydelse. _
I fråga om ersättning enligt KAS-lagen bör understrykas att samord- ningen enligt denna paragraf endast gäller när någon har påbörjat en ersättningsperiod med dagpenning enligt den lagen och, efter det med- lemskap i en arbetslöshetskassa har beviljats, begär ersättning hos kas- san för återstoden av ersättningsperioden. Som framgår av 14 å andra stycket lagförslaget är, såsom fallet är också för närvarande, en ersätt- ningsperiod med grundbeloppet enligt KAS-lagen helt åtskild från en ersättningsperiod enligt ALF-lagen eller en ersättningsperiod med dag- penning enligt KAS-lagen.
I fråga om 8 & hänvisas i övrigt till kommentaren till förslaget om ändring i KAS-lagen.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om överhopp- ningsbar tid. Motsvarande bestämmelser finns i 13 & lagförslaget.
95
I paragrafen införs ett avgiftsvillkor. Ersättning enligt ALF-lagen läm— nas sålunda endast till den medlem som - tillsammans med uppfyllande av något arbetsvillkor enligt de bestämmelser som gäller om det - upp- fyller avgiftsvillkoret. Paragrafen motsvarar 9 5 första stycket förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hän- visas.
Avgiftsvillkoret ersätter kravet på viss tids medlemskap i en arbets- löshetskassa som förutsättning för rätt till ersätming.
Bestämmelser om avgiftsvillkoret finns också i övergångsbestämmel- serna.
10 — 12 åå
I paragraferna f1nns bestämmelser om arbetsvillkor. Regleringen över- ensstämmer i sak med regleringen i 10 - 12 åå förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas. _
För uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret i 10 a åjämställs med förvärvsarbete också tid då den försäkrade i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att hon eller han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande. Bortsett från sådan tid — som hittills har varit tillgodoräkningsbar för uppfyllande av ett arbetsvillkor endast i KAS-lagen - överensstämmer det särskilda arbets- villkoret med 6 och 7 åå ALF-lagen i dessa lagrums nuvarande lydel- ser.
Bestämmelsen i 12 å lagförslaget har i huvudsak samma innebörd som 6 å tredje stycket i lagrummets nuvarande lydelse.
Arbetsvillkoret behandlas också i övergångsbestämmelsema. Till kommentaren till dessa hänvisas.
Föreskrifter om arbetsvillkor finns för närvarande i 6, 7 och 10 åå. I
nuvarande lydelsen av 10 å finns en bestämmelse om att en försäkrad . som omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har varit medlem i en annan sådan kassa, får för uppfyllande av medlems- och arbetsvillko- ret tillgodoräkna sig tid i den kassan. Bestämmelsen har inte längre någon relevans. Den har kommenterats under 8 å.
I 11 och 12 åå i lagrummens nuvarande lydelser finns bestämmelser om bl.a. antalet dagar med ersättning, m.m. under en kalendervecka re- spektive bestämmelser om att ersättning inte får lämnas för lördag eller söndag och inte för tid när föräldrapenning lämnas. Motsvarande be- stämmelser finns i 2 och 6 åå lagförslaget.
135
I paragrafen finns bestämmelser om överhoppningsbar tid. Motsvarande bestämmelser finns i 8 å i dess nuvarande lydelse. Förslaget överens- stämmer med 13 å i förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommenta- ren till det lagförslaget hänvisas.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om karenstid. Bestämmelser av denna innebörd finns i 7 å lagförslaget. -
14å
Paragrafens första och andra stycken överensstämmer med de föreslagna ändringarna i 14 å första och andra styckena KAS-lagen. Till kommen- taren till det lagförslaget hänvisas.
Paragrafens tredje stycke överensstämmer med fjärde stycket i para- grafens nuvarande lydelse.
I den nuvarande lydelsen av paragrafens andra stycke finns en be- stämmelse om att tid i arbetslivsutveckling inte skall räknas in i ersätt- ningsperioden. En motsvarande bestämmelse finns i 14 a å lagförslaget.
I den nuvarande lydelsen av paragrafens tredje stycke finns en hän- visning till 10 å i dess gällande lydelse. Som har påpekats vid kommen- taren till 8 å har den bestämmelsen inte längre någon relevans.
l4aå
Paragrafen överensstämmer med 14 a å förslaget till ändring i KAS- lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
Motsvarande bestämmelser finns i 13 å andra stycket och 14 å andra stycket i dessa lagrums gällande lydelser.
155
Paragrafen överensstämmer med 15'å förslaget till ändring i KAS-la- gen. Till kommentaren till nämnda lagförslag hänvisas.
17å
Ändringarna i paragrafen är en konsekvens av ändringarna i KAS-lagen. Någon materiell ändring åsyftas inte.
20— 21 åå
Paragraferna överensstämmer i sak med 20 — 21 åå KAS-lagen. Till kommentaren till nämnda lagförslag hänvisas.
I 20 å andra stycket andra meningen i dess nuvarande lydelse före- skrivs att AMS får medge att en större andel av medlems inkomst än vad som framgår av första meningen skall utgöra medlemmens dags- förtjänst. Bestämmelsen tillämpas inte och fyller inte heller längre något behov. Detsamma gäller bestämmelsen i 20 å tredje stycket i dess nuva- rande lydelse. Enligt den bestämmelsen skall, om det saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen.
Bestämmelsen i 20 å femte stycket i dess nuvarande lydelse har flyttats till en ny paragraf, 20 a å.
Beräkningen av dagpenning behandlas också i övergångsbestämmel— serna.
24å
Bestämmelsen om att det för vissa deltidsarbetslösa får föreskrivas om karenstid utöver vad som annars följer av lagen har flyttats till 7 å tredje stycket lagförslaget.
255
Andra stycket i paragrafen har utgått som en konsekvens av de nya bestämmelsema om arbetsvillkor.
305
En ändring har gjorts i paragrafens tredje stycke. Ändringen överens- stämmer med 30 å tredje stycket KAS-lagen i den lagens föreslagna lydelse. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
315
Paragrafen överensstämmer med 31 å förslaget till ändring i KAS-la- gen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
31aå
Av paragrafen framgår att med beslut om avstängning enligt denna lag skall jämställas beslut enligt KAS-lagen om avstängning från rätt till ersättning. För paragrafens tillämpning spelar det ingen roll om beslutet enligt KAS-lagen om avstängning har avsett en ersättningsperiod med dagpenning eller en ersättningsperiod med grundbeloppet.
31bå
Enligt 48 å 2 får från medlemskap i arbetslöshetskassan uteslutas den som medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilsele- dande uppgift angående förhållande av betydelse för rätten till med— lemskap eller ersättning.
Den som har uteslutits ur en arbetslöshetskassa och söker inträde i en annan kassa måste enligt gällande bestämmelser på nytt uppfylla med- lems- och arbetsvillkoren innan ersättning kan lämnas. Som tidigare framgått föreslås medlemsvillkoret slopat. Den nu föreslagna paragrafen syftar till att åstadkomma en motsvarighet till nu gällande regelsystem när uteslutningen ur en arbetslöshetskassa berott på ett sådant oredligt beteende som sägs i 48 å 2. Av förslaget framgår att ersättning i den berörda situationen inte får lämnas innan ett år har förflutit från tid-
punkten för uteslutningen ur arbetslöshetskassan. En bestämmelse med samma syfte finns i förslaget till 34 å KAS-lagen.
32å
Av paragrafens första stycke framgår att en ansökan om ersättning skall göras på blankett enligt fastställt formulär. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) avses utforma blanketten. Kravet på att ansökan skall göras på blankett motiveras av bestämmelserna i andra och fjärde styckena.
Enligt andra stycket skall den försäkrade i förekommande fall lämna uppgift om den tidpunkt då hon eller han senast fick ersättning från en arbetslöshetskassa eller ersättning enligt KAS-lagen. Uppgiften har betydelse för den gemensamma periodberäkningen i fråga om dagpen- ning enligt KAS-lagen och ersättning enligt ALF—lagen. Enligt 14 å andra stycket lagförslaget räknas nämligen i en ersättningsperiod in ersättningstid med dagpenning enligt KAS-lagen. Bortsett från beräk- ningen av det återstående antalet ersättningsdagar i ersättningsperioden för vilka ersättning enligt ALF-lagen skall lämnas har uppgiften be- tydelse för frågan om karenstid enligt 7 å andra stycket och om avgifts- och arbetsvillkor enligt 8 å tredje stycket.
Tredje stycket överensstämmer i sak med första stycket andra och tredje meningarna samt tredje stycket i dessa bestämmelsers nuvarande lydelser.
Fjärde stycket i paragrafen överensstämmer med 32 å fjärde stycket KAS-lagen i den föreslagna lydelsen. Till kommentaren till det lagför- slaget hänvisas.
Av femte stycket framgår att ansökningar, intyg. utlåtanden och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar. Bestämmelsen motsvaras närmast av paragrafens andra stycke i dess gällande lydelse.
Frågan om ansökningsförfarandet behandlas också i övergångsbestäm- melserna.
345
Av paragrafens andra stycke framgår att ett beslut om indragning av ersättning enligt 34 å KAS-lagen vid tillämpningen av denna lag skall anses innebära att sökanden har frånkänts rätt till ersätming under den tid som beslutet om indragning gäller.
52a5
Av paragrafens första stycke framgår att en arbetslöshetskassa på be- gäran av en länsarbetsnämnd som handlägger ärenden om KAS skall lämna uppgifter som nämnden behöver för sin handläggning av ett ersättningsärende.
Enligt andra stycket skall en arbetslöshetskassa lämna uppgifter för tillsyn samt för uppföljning och utvärdering av arbetslöshetsförsäk- ringen.
Med uppgifter för tillsyn åsyftas uppgifter om tillämpningen av ALF- lagen och uppgifter som rör ersättningar åt enskilda medlemmar. Upp- gifter i det senare avseendet syftar bl.a. till att undvika eller uppdaga felaktiga utbetalningar inom försäkringen eller KAS.
Uppgifter för uppföljning och utvärdering av arbetslöshetsför- säkringen syftar till att tillgodose behovet av statistiskt underlag.
Den närmare uppgiftsskyldighet som åvilar arbetslöshetskassoma enligt andra stycket skall preciseras genom föreskrifter av regeringen.
Övergångsbestämmelser
2.
Övergångsbestämmelsen överensstämmer med punkten 2 av övergångs- bestämmelsema till förslaget om ändring i KAS-lagen. Till kommenta- ren till det lagförslaget hänvisas.
3.
Som framgår av 6 å har kravet på viss tids medlemskap i en arbetslös- hetskassa som förutsättning för rätt till ersättning slopats. Enligt 9 å skall i stället som en förutsättning för ersättning enligt denna lag gälla att den försäkrade uppfyller avgiftsvillkoret. Av denna punkt av över- gångsbestämmelsema framgår emellertid att den som inte uppfyller avgiftsvillkoret likväl skall anses ha uppfyllt det, om han uppfyller medlemsvillkoret enligt den äldre bestämmelsen i 6 å 1. Förutsättningen för detta är att den försäkrade begär ersättning för en ny ersättnings- period efter ikraftträdandet men före utgången av juni 1995.
4och5.
Bestämmelserna överensstämmer i tillämpliga delar med punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelsema till förslaget till ändring i KAS-la- gen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
6.
Enligt 6 å första stycket 2 i lagrummets nuvarande lydelse uppfylls arbetsvillkoret av den som under ramtiden har utfört förvärvsarbete i minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader. Endast dag då för— värvsarbete har utförts i minst tre timmar får därvid räknas in. Detta kvalifikationskrav får anses vara mildare än det arbetsvillkor som före-
slås i de nya bestämmelserna. Motivet för övergångsregeln i denna punkt är att den som uppfyller arbetsvillkoret enligt de äldre bestämmel- serna skall anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor enligt de nya bestämmelsema. Ramen för övergångsbestäImnelsens tillämpning är densamma som i punkten 5 första stycket. Den gäller alltså vid pröv- ningen av rätten till ersättning för ytterligare en ersättningsperiod (2), när en ersättningsperiod som har börjat men inte avslutats före ikraftträ- dandet (1) går till ända. Övergångsregeln enligt denna punkt har däre- mot inte någon relevans för den situation som behandlas i punkten 5 andra stycket.
7.
Övergångsbestämmelsen i denna punkt överensstämmer i huvudsak med punkten 5 av övergångsbestämmelsema till förslaget till ändring i KAS- lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
Denna övergångsbestämmelse innebär emellertid att också den som har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 6 och 7 åå i dessa lagrums lydelse före den 1 juli 1994, skall anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor när rätten till ersättning för en ersättningsperiod prövas.
8.
Övergångsbestämmelsen överensstämmer med punkten 6 av övergångs- bestämmelsema till förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommenta- ren till det lagförslaget hänvisas. '
9.
Första stycket i övergångsbestämmelsen överensstämmer med punkten 7 av övergångsbestämmelsema till förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
I andra stycket görs undantag från bestämmelsen i första stycket. Av stycket framgår att äldre bestämmelser om beräkningen av dagpenning- en alltid skall tillämpas om den försäkrade har kvalificerat sig till den nya ersättningsperioden genom att - på grund av övergångsreglerna - uppfylla arbetsvillkoret enligt de äldre bestämmelserna.
10.
Av övergångsbestämmelsen framgår att de nya bestämmelserna i 32 å skall tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdan- det.
16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling .
I 2 och 3 åå görs ändringar som en konsekvens av ändringarna i ALF- lagen och KAS-lagen. Hänvisningen i 2 å till 10 a å ALF-lagen och 10 & å KAS-lagen innebär att arbetslivsutveckling. liksom t.ex. arbets- marknadsutbildning, får tillgodoräknas för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret men inte för att uppfylla något allmänt arbetsvillkor.
16.4. Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse får bl.a. den som är ut- försäkrad från en arbetslöshetskassa vuxenstudiestöd med det högre belopp som framgår av 7 a — 7 c och 8 b åå i samma kapitel. Ändring- en innebär att också den som är utförsäkrad från dagpenning enligt KAS-lagen skall få vuxenstudiestöd med det högre beloppet.
Förslag till ändring i samma paragraf avses läggas fram också i propositionen 1993/94: 156.
Arbetsmarknadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1994
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Thurdin, Hellsvik. Wibble, Björck, Davidson, Könberg. Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Hörnlund
Regeringen beslutar proposition 1993/94:209 Den fortsatta reforrne- ringen av arbetslöshetsförsäkringen.
Rättsdatablad
Författningsmbrik
Lag om ändring i
1. lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.
2. lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknads- stöd.
Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgiv- ningsbemyndigande
4, 6, 7, 12, 14, 20, 24. 32. 52 a åå 4, 6, 7, 12, 14, 15, 17, 20,21 3, 22, 24, 25, 27 g, 28, 30, 32 åå
saab 46441. Stockholm 1994