Sammanfattning av uppdraget

När det gäller kriminalvårdens behandlingsinsatser skall Narkotikakommissionen (S 1998:04) i sitt fortsatta arbete lägga särskild vikt vid

• hur kriminalvårdens möjligheter till påverkan och behandling under straffverkställigheten på bästa sätt kan tas till vara och utvecklas, samt
• vilka åtgärder som kan vidtas för att dels stärka samarbetet mellan kriminalvården och andra aktörer, dels - om det finns behov - utveckla nya samarbetsformer.

Bakgrund

Med stöd av regeringens bemyndigande den 7 maj 1998 (dir. 1998:18) har chefen för Socialdepartementet tillkallat en narkotikakommisson. Kommissionens uppdrag är att göra en utvärdering av samhällets narkotikapolitiska insatser sedan mitten av 1980-talet och med utgångspunkt från denna föreslå sådana effektiviseringar av narkotikapolitiken som kommissionen finner möjliga. Översynen skall omfatta lagstiftningen inom området och insatser för att förebygga missbruk och rehabilitera narkotikamissbrukare samt insatser för att begränsa tillgången på narkotika. Uppdraget skall redovisas före utgången av år 2000.

Narkotikakommissionen har särskilt till uppgift att analysera utvecklingen av missbrukarvårdens och kriminalvårdens behandlingsprogram, värdera dess resultat och effekter i förhållande till insatta resurser samt föreslå åtgärder för att stärka rehabiliteringen av missbrukare, bl.a. genom förbättrad samverkan mellan olika huvudmän och aktörer. I detta sammanhang skall kommissionen också se över finansieringen av frågor som gäller samarbetet mellan kriminalvården och kommunerna vid kontraktsvård och vistelse utanför anstalt för vård enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

I en riksdagsmotion (mot. 1999/2000:Ju505, v) med anledning av budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1, Utgiftsområde 4) framhölls behovet av dels en samlad utredning av behandlingsinsatserna inom kriminalvården och vad som kan göras för att stimulera till fler behandlingsinsatser, dels en utredning av hur samarbetet mellan olika myndighetsaktörer kan förbättras. I en annan motion (mot. 1999/2000:Ju907, kd) poängterades vikten av att den som är intagen i anstalt motiveras till behandling mot alkohol- och narkotikamissbruk.

Justitieutskottet har i sitt betänkande (bet. 1999/2000:JuU1) konstaterat att Narkotikakommissionens uppdrag i huvudsak omfattar de frågor som avses i de nämnda motionerna. Utskottet anser emellertid att regeringen bör precisera Narkotikakommissionens uppdrag på så sätt att kommissionen i tilläggsdirektiv ges i uppdrag att i sitt arbete lägga särskild vikt vid vilka åtgärder som kan vidtas inom kriminalvården för att stimulera till fler behandlingsinsatser samt hur man kan förbättra samarbetet mellan kriminalvården och andra aktörer. Riksdagen har gett regeringen till känna vad utskottet har anfört (rskr. 1999/2000:79).

Uppdraget

Narkotikakommissionen skall i sitt fortsatta arbete särskilt uppmärksamma kriminalvårdens speciella möjligheter till påverkan och behandling under straffverkställigheten och hur dessa på bästa sätt kan tas till vara och utvecklas. Kriminalvårdens insatser kan och bör emellertid inte ses isolerade och begränsade i tiden till verkställighetsperioden. Därför är kriminalvårdens samarbete med andra aktörer av största betydelse och kommissionen skall lämna förslag till hur samarbetet kan stärkas och - om det finns behov av det - hur nya samarbetsformer kan utvecklas.

(Socialdepartementet)