AD 1993 nr 79

Kungälvs kommun

mot

Lärarnas Riksförbund.

Tvisten i målet rör tolkningen av BOK nr 423 och det är detta avtals bestämmelser om arbetstid som är av intresse. Enligt avtalet består lärares arbetstid av undervisningstid, arbetsplatsförlagd tid och övrig tid (förtroendetid). Den omtvistade bestämmelsen, som rör den arbetsplatsförlagda tiden, är införd i punkt 6 i BOK nr 423 och har följande lydelse.

Den arbetsplatsförlagda tiden tör hel- och deltidsanställd arbetstagare utgör högst 5 timmar (60 min) per vecka och kan minskas efter beslut av arbetsgivaren

Mellan parterna föreligger tvist om huruvida LR:s medlem E.C. varit skyldig att utan särskild ersättning härför fullgöra fem timmar arbetsplatsförlagd tid under vecka 37 som löpte från och med den 9 till och med den 15 september 1991. E.C. var under den aktuella tiden partiellt tjänstledig och hennes arbetstid utgjordes av 58,7 procent av ordinarie arbetstid. L.R. yrkade att kommunen till E.C. skulle utbetala fyllnadslön med 213 kronor avseende 124 minuter arbetsplatsförlagd tid under vecka 37 år 1991. Tvisten har inte kunnat lösas vid tvisteförhandlingar.

Kommunen har därför väckt talan i arbetsdomstolen mot L.R. och yrkat att arbetsdomstolen skall fastställa att innebörden av BOK nr 423 punkt 6 är den att E.C. inom ramen för sin under tiden 1991-09-09--0915 gällande ordinarie arbetstid varit skyldig att fullgöra fem timmar arbetsplatsförlagd tid utan särskild ersättning härför samt förklara att kommunen inte är skyldig att utge ersättning till henne enligt förbundets mening.

Förbundet har bestritt bifall till käromålet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Kommunen

Enligt BOK nr 423 punkt 3 består den ordinarie arbetstiden för lärare av undervisningstid, arbetsplatsförlagd tid och övrig tid (förtroendetid). Omfattningen och förläggningen av undervisningstiden och den arbetsplatsförlagda tiden bestäms av arbetsgivaren och regleras i specialbestämmelserna punkt 4 och 5 respektive 6-8. Arbetstagaren förfogar själv över förtroendetiden.

E.C. innehar en heltidsanställning som lärare vid Ytterbyskolan inom Kustens rektorsområde i Kungälvs kommun. Under läsåret 1991/92 var E.C. partiellt tjänstledig för vård av barn. Under den tiden omfattade hennes nedsatta ordinarie arbetstid 58,7 procent av den fulla arbetstiden. Den för E.C. under läsåret 1991/92 gällande undervisningstiden hade av arbetsgivaren bestämts till 13,5 undervisningstimmar i veckan, vilket utgör 58,7 procent av den undervisningstid om 23 timmar per vecka som hon har vid heltidstjänstgöring. Vidare hade arbetsgivaren beslutat att den arbetsplatsförlagda tiden skulle vara högst fem timmar i veckan. Den arbetsplatsförlagda tiden har alltså inte beräknats i proportion till den nedsatta arbetstiden.

E.C. fullgjorde under vecka 371991 fem timmar (300 minuter) arbetsplatsförlagd tid. L.R. menar att hon varit skyldig att fullgöra arbetsplatsförlagd tid om endast 176 minuter (58,7 procent av 300 minuter) och att hon är berättigad till fyllnadslön för de överskjutande 124 minuterna. L.R. har som stöd för sin uppfattning gjort gällande att de tre delarna av arbetstiden var för sig skall vara proportionella i förhållande till den fastställda tjänstgöringsgraden.

Kommunens inställning är att kommunen inom ramen för den totala ordinarie arbetstiden har rätt att bestämma E.C:s arbetsplatsförlagda tid till fem timmar per vecka och att detta följer av punkt 6 i BOK nr 423.

Vid den lokala tvisteförhandlingen framställde LR krav på fyllnadslön för E.C. enligt AB 89 § 30 mom. 3. Arbetsgivarsidan avvisade yrkandet under åberopande att det i BOK nr 423 framgår att den arbetsplatsförlagda tiden för hel- och deltidsanställd arbetstagare utgör högst fem timmar per vecka och att den kan minskas efter beslut av arbetsgivaren. Vid den centrala tvisteförhandlingen vidhöll arbetsgivarsidan sin inställning och tillade att kompensation för övertidsarbete i samband med arbetsplatsförlagt arbete enligt BOK nr 423 punkt 13.2 utges endast för arbete som överstiger fem timmar per vecka. L.R. gjorde gällande att de tre delarna av arbetstiden var för sig skulle vara proportionella i förhållande till deltidstjänstgöringens omfattning och att fyllnadslön skulle utgå för tid därutöver.

Mellan parterna gäller AB 89 och BOK nr 423. I BOK nr 423 ersätts reglerna i AB 89 om arbetstid med vissa andra regler. Således föreskrivs bl.a. i punkt 3 i BOK nr 423 följande.

Sammantaget har heltidsarbetande lärare samma årsarbetstid som andra heltidsarbetande. Den ordinarie arbetstiden består av undervisningstid, arbetsplatsförlagd tid och övrig tid (förtroendetid).

Även den omtvistade bestämmelsen i punkt 6 som refererats ovan ersätter reglerna i AB 89 om arbetstid. I BOK nr 423 finns vidare bestämmelser som ersätter reglerna i AB 89 § 30 om kompensation för övertidsarbete m.m. I punkten 1.3.2 föreskrivs således följande.

För arbetsplatsförlagt arbete överstigande 5 timmar per vecka utges ersättning enligt bestämmelserna om enkel övertid i Bilaga A under förutsättning att arbetet beordrats eller i efterhand godkänts av behörig överordnad.

LR har i arbetsdomstolen ändrat uppfattning och i stället för att yrka fyllnadslön enligt AB 89 yrkat övertidsersättning enligt BOK nr 42.3

Grunden för kommunens yrkande är att punkten 6 i BOK nr 423 ger kommunen rätt att kräva högst fem timmars arbetsplatsförlagd tid per vecka av E.C. och att ingen ersättning kan utgå till henne på annan grund än enligt bestämmelserna i BOK nr 42.3 punkten 13.2.

I samband med att lärarnas anställningsvillkor skulle föras över från det statliga till det kommunala avtalsområdet slöts hösten 1989 ett ramavtal mellan berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. I avtalet fanns bl.a. en skrivning om fem timmars arbetsplatsförlagd tid. Under våren 1990 diskuterades arbetstidsfrågor i en arbetsgrupp bestående av representanter för Svenska kommunförbundet (Kommunförbundet) och de fackliga organisationer som organiserar lärare. Kommunförbundets utgångspunkt var då att fem timmars arbetsplatsförlagd tid skulle gälla för alla, d.v.s. för såväl heltids- som deltidsanställd personal. Detta framgår bl.a. av en idéskiss som upprättades den 17 augusti 1990 internt inom Kommunförbundet men som aldrig överlämnades till de fackliga organisationerna. Den 2 juli 1990 hade från L.R. till Kommunförbundet överlämnats ett yrkande avseende specialbestämmelser för lärare. I förslagets punkt 8 yrkades bl.a. följande.

Den arbetsplatsförlagda tiden för heltidsanställd lärare utgör högst fem rimmar per vecka och fastställes av arbetsgivaren. Den för varje lärare fastställda arbetsplatsförlagda tiden kan nedsättas genom lokalt beslut.

Därutöver kan dock ytterligare arbetsplatsförlagd tid beordras.

Deltidstjänstgörande lärare fullgör arbetsplatsförlagd tid i relation till den för läraren fastställda undervisningstiden.

Förslaget från L.R. byggde alltså på en ren proportionalitetsprincip vad avsåg de deltidsarbetande lärarna.

Kommunförbundet upprättade den 30 oktober 1990 ett avtalsförslag som lämnades till de fackliga organisationerna Svenska Facklärarförbundet och Sveriges Lärarförbund (sedermera sammanslagna till Lärarförbundet) samt Lärarnas Riksförbund. I avtalsförslaget finns intaget i punkten 8 ett förslag angående den arbetsplatsförlagda tiden. Punkten 8 har följande lydelse.

Den arbetsplatsförlagda tiden för heltidsanställd arbetstagare utgör högst 5 timmar (60 min) per vecka och fastställs av arbetsgivaren,

Anmärkning

För deltidsanställd arbetstagare utgör den arbetsplatsförlagda tiden i genomsnitt

- 3 timmar per vecka om tjänstgöringen understiger 60 % -4 timmar per vecka om tjänstgöringen är 60-80 %

- 3 timmar per vecka om tjänstgöringen överstiger 80 %.

I förslaget finns ett par fel som rättades till muntligen under förhandlingarna. För det första var avsikten att det som angavs under anmärkningen skulle gälla för en fyraveckorsperiod och för det andra skulle trean på sista raden vara en femma.

Anledningen till att Kommunförbundet kom att utforma sitt förslag på detta sätt var att L.R. höll så hårt på kravet på proportionalitet. Kommunförbundet hade dessutom avvisat de flesta av L.R:s övriga förslag och var därför villigt att i viss mån ge efter på denna punkt. Det förutsatte emellertid att en begränsningsperiod om fyra veckor infördes i avtalet. Det är nämligen inte möjligt att ha en kortare arbetsplatsförlagd tid än fem timmar med en begränsningsperiod på en vecka om lärarna på ordinarie arbetstid skall kunna delta i t.ex, konferenser. I stället menade Kommunförbundet att den arbetsplatsförlagda tiden för deltidstjänstgörande arbetstagare i genomsnitt under en fyraveckorsperiod kunde vara mindre än fem timmar per vecka.

Av det avtalsförslag som P-O.S. på Kommunförbundet överlämnade till L.R. den 1 november 1990 framgår de ändringar som hade gjorts muntligen i förslaget den 30 oktober 1990.

G.R. som är förhandlingschef på Lärarförbundet skrev den 1 november 1990, sedan hon tagit del av det samma dag överlämnade avtalsförslaget, till Kommunförbundet angående frågor som behövde klargöras. Bl.a. skrev hon följande.

Vi har yrkat proportionalitet av de fem timmarna för deltidsanställda S.K:s förslag 901101 strider mot avtalets "veckan som begränsningsperiod".

Det avtal som G.R. syftar på är det ramavtal som slöts hösten 1989 och trennes anmärkning visar att hon genast förstod att Kommunförbundet ville ha fyra veckors begränsningsperiod och att detta inte stämde med vad som angavs i ramavtalet. Hon gjorde också klart att Lärarförbundet inte kunde acceptera det utan stod fast vid veckan som begränsningsperiod

Vid ett sammanträde mellan parterna den 4 november 1990 sade L.R. nej till fyra veckors begränsningsperiod.

Den 6-7 november 1990 hölls förhandlingar mellan parterna. Kl. 23.25 den 6 november överlämnades ett avtalsförslag från Kommunförbundet till L.R. I punkten 7 finns följande förslag till bestämmelse om arbetsplatsförlagd tid.

Den arbetsplatsförlagda tiden för hel- och deltidsanställd arbetstagare utgör högst 5 timmar (60 min) per vecka och fastställs av arbetsgivaren.

Anmärkning

För deltidstjänstgörande arbetstagare utgör den arbetsplatsförlagda tiden genomsnittligt under en fyraveckorsperiod

- 3 timmar per vecka om tjänstgöringen understiger 60 %

- 4 timmar per vecka om tjänstgöringen är 60-80

- 5 timmar per vecka om tjänstgöringen överstiger 80 %.

Anmärkningen är i förslaget överkorsad. I och med att de fackliga organisationerna inte kunde acceptera fyra veckor som begränsningsperiod ströks nämligen bestämmelsen om proportionalitet för deltidsarbetande ur avtalsförslaget. I samma avtalsförslag under punkten 7 finns följande bestämmelse intagen.

För arbetsplatsförlagt arbete överstigande 5 timmar per vecka utges ersättning enligt bestämmelserna om enkel övertid i Bilaga A under förutsättning att arbetet beordrats eller i efterhand godkänts av behörig överordnad.

Deltidstjänstgörande arbetstagare som fullgör al betsplatsförlagt arbete utöver vad som enligt punkt 7 fastställts för deltidstjänstgöringen erhåller ersättning enligt bestämmelserna om fyllnadslön i Bilaga A, För arbetsplatsförlagt arbete överstigande 5 timmar per vecka utges dock ersättning enligt föregående stycke

Det andra av dessa två stycken borde ha strukits som en följd av att anmärkningen till punkt 7 ströks. Sa skedde emellertid inte genast utan på ett senare stadium.

Någon gång mellan den 6 och 14 november 1990 träffades P-O.S. och L.R:s förhandlare T.H. T.H. uttalade då att L.R. nu "släppte" frågan om proportionaliteten men avsäg att ta upp frågan vid lokala förhandlingar. P-O.S. sade då att det skulle gå bra, men att de ju var överens om vad som gällde centralt. På detta fick P-O.S. ett jakande svar från T.H.

Den 14 november lämnade L.R. genom S.K. en skriftlig reaktion på Kommunförbundets förslag till bl.a. BOK nr 423. Av denna framgår att L.R. accepterade förslaget i de delar som är aktuella i detta mål.

I Linköpings kommun har det förevarit lokala förhandlingar om den arbetsplatsförlagda tiden. Av ett brev från skoldirektionen i Linköping till samtliga rektorer framgår att vid lokala förhandlingar man enats om att deltidstjänstgörande lärares arbetsplatsförlagda tid skall beräknas proportionellt per vecka i förhållande till det för hel tjänst fastställda veckotimtalet. Någon lokal förhandling hade inte behövts i denna fråga om BOK nr 423 hade haft den innebörd som L.R. gör gällande.

Till Lärarförbundets kongress 1992 inkom ett antal motioner i ämnet arbetsplatsförlagd tid. Av dessa och förbundsstyrelsens yttrande över dem framgår att Lärarförbundet delar Kommunförbundets tolkning av den aktuella bestämmelsen i BOK nr 423.

Sammanfattningsvis gör kommunen gällande följande. Parterna har vid avtalets slutande gemensamt avsett att den omtvistade bestämmelsen skulle ha den av kommunen angivna innebörden. Avtalets ordalydelse stöder denna uppfattning. L.R. avgav den 2 juli 1990 ett förslag till avtal som uttryckligen angav att en proportionalitetsprincip skulle gälla. Förslag gavs också från Kommunförbundets sida om att en proportionalitetsprincip, om än med vissa förbehåll, skulle gälla. Eftersom ingen av de i dessa förslag intagna skrivningarna kom att inflyta i avtalet ger även dessa förhållanden vid handen att avtalet har den innebörd som kommunen gjort gällande i målet. Om arbetsdomstolen inte skulle finna att det funnits en gemensam partsavsikt talar avtalstextens ordalydelse med tillräcklig styrka för att avtalet har den av kommunen angivna innebörden. I vart fall har det framkommit i målet att L.R. frånföll det förslag till avtal som lades fram den 2 juli 1990. Att så skedde innebär att kommunens tolkning av bestämmelsen är den riktiga.

Lärarnas Riksförbund

L.R:s uppfattning i tvisten är att den arbetsplatsförlagda tiden för deltidsarbetande lärare skall proportioneras i förhållande till omfattningen av deltiden och att detta framgår av BOK nr 423 punkt 6.

På det kommunala avtalsområdet finns de grundläggande avtalsreglerna i AB 89. För lärare gäller dessutom specialbestämmelser som är införda i BOK nr 423. I AB 89 § 8 finns de grundläggande reglerna om arbetstid och bestämmelsen inleds på följande sätt. "Arbetstidslagen (ATL) gäller med följande och i specialbestämmelser angivna tillägg." I BOK nr 423 finns specialbestämmelser om arbetstid och där anges att reglerna i 8 § AB 89 i fråga om arbetstid ersätts med i punkterna 3-9 angivna bestämmelser.

I BOK nr 423 punkt 6 finns den omtvistade bestämmelsen. Den kan jämföras med en annan bestämmelse som är konstruerad på samma sätt som punkt 6, nämligen punkt 8. En proportionalitetsregel tillämpas i fråga om denna bestämmelse. I punkt 8 föreskrivs följande.

Tjänstgöring utanför läsåret för hel- och deltidsanställd arbetstagare omfattar högst 24 arbetsdagar avsedda för fortbildning, planering och utvärdering under en period om tre verksamhetsår, Högst 12 av dessa dagar får förläggas till ett och samma kalenderår

En jämförelse med punkt 10 som ersätter vissa av de regler som finns i AB 89 § 15 om beräkning av lön i vissa fall kan också göras. I den angivna bestämmelsen har man jämställt deltidsanställd med anställd som har partiell ledighet. Bl.a, stadgas där följande.

Månadslön till deltidsanställd, som erhåller lön enligt tariff och särskilda lönetillägg enligt punkt 17 utges - vad avser tarifflön och särskilda lönetillägg - med så stor del av den till motsvarande heltidsanställd utgående lönen, som svarar mot arbetstidens längd i förhållande till den för motsvarande heltidsanställd gällande arbetstiden, Motsvarande skall gälla vid partiell ledighet under hel kalendermånad.

Under den tid som lärarnas anställningar var statligt reglerade gällde en proportionalitetsprincip. Då rörde sig avtalsparterna med begreppen undervisningstid och kollektivt lärararbete (K-tid). I Statens arbetsgivarverks (SAV:s) cirkulär 1979 Und 6 finns anvisningar om beräkningen av K-tiden. Bl.a, anges följande.

Bestämmelserna föreskriver att lärares skyldighet att utan särskild ersättning medverka i s.k. kollektivt lärararbete (K-tid) omfattar 4 timmar i veckan i genomsnitt per tidsperiod om 4 veckor. Detta uttrycker omfattningen av den del av K-tiden för heltidsanställd (-tjänstgörande) lärare som redan är betald genom lärarlönen. i fråga om deltidsanställd (-tjänstgörande) lärare gäller den kortare tid som svarar mot tjänstgöringens omfattning.

Fullgjord K-tid utöver den "betalda" är överskjutande K-tid och för den skall särskild ersättning utgå (7 § punkt 4, tredje stycket).

Hösten 1989 startade avtalsförhandlingarna inför den s.k. kommunaliseringen. Arbetstiden var då en av lärarnas viktigaste frågor. Bl.a., ledde fragorna om arbetstiden till att L.R. tog ut sina medlemmar i strejk.

Avsikten vid förhandlingarna inför kommunaliseringen var att införa ett nytt arbetstidssystem för lärarna. För L.R. var det viktigt att förhandlingarna inte skulle resultera i betydande försämringar för lärarna. Förhandlingarna förde fram till vissa justeringar i arbetstidssystemet. Exempel på sådana justeringar är att undervisningsskyldigheten minskades och att feriearbetstid infördes. Vidare omdefinierades vissa begrepp inom området arbetstid. De nya begreppen framgår av BOK nr 423 punkt 3 där det anges att lärarnas arbetstid skall bestå av undervisningstid, arbetsplatsförlagd tid och övrig tid (förtroendetid). Den arbetsplatsförlagda tiden motsvarar närmast den förut tillämpade K-tiden och används för för- och efterarbete, konferenser, gemensam planering och planerade kontakter med föräldrar. Förtroendetiden används även den till en del för- och efterarbete samt till spontana föräldrakontakter och till fortbildning på egen hand.

De nu angivna principerna var avtalsparterna överens om redan efter förhandlingarna under hösten 1989 och de resulterade då i en ramöverenskommelse. Fortsatta förhandlingar skulle dock ske om detaljregleringen.

Under våren 1990 skedde vissa diskussioner inför de egentliga detaljförhandlingarna. L.R. författade därefter ett yrkande avseende specialbestämmelsernas lydelse och L.R:s ombudsman S.L. överlämnade detta till Kommunförbundet den 2 juli 1990.

L.R. fick den 4 september 1990 ett avtalsförslag från Kommunförbundet. I det förslaget fick förbundet inget bifall till sitt yrkande om proportionering av arbetstiden. Då hade frågan om arbetstiden ännu inte tagits upp till diskussion mellan parterna och det skulle dröja ytterligare ett tag tills frågan diskuterades. I det förslag till avtal som Kommunförbundet överlämnade den 20 september 1990 var regeln om arbetstid därför fortfarande oförändrad. Även i Kommunförbundets förslag från den 25 september 1990 var regeln om arbetstiden oförändrad.

Först under oktober 1990 inleddes förhandlingar om arbetstidsfrågorna. T.H. som då var biträdande förhandlingschef på L.R. och ombudsmannen S.L. förde förhandlingarna för L.R. Kommunförbundet företräddes av P-O.S. T.H. och S.L. gjorde vid förhandlingarna klart för P-O.S. att ett avtal som gick ut på att deltidsarbetare skulle ha lika mycket arbetsplatsförlagd tid som heltidsarbetare var fullständigt oacceptabelt för L.R. De ansåg att den proportionalitetsprincip som gällde enligt det statliga avtalet skulle föras över till det kommunala avtalet. Denna fråga drevs hårt från L.R:s sida.

Den 1 november 1990 fick L.R. ett nytt avtalsförslag från P-O.S. I anslutning till förslagets punkt 7 som behandlade den arbetsplatsförlagda tiden fanns ett handskrivet tillägg angående deltidstjänstgörande arbetstagare, Detta förslag tillmötesgick i viss utsträckning L.R:s krav på en proportionalitetsprincip. Förslaget diskuterades ingående mellan parterna. L.R. ville emellertid inte acceptera en proportionalitetsprincip som var formulerad i enlighet med förslaget. L.R. menade att den arbetsplatsförlagda tiden skulle vara direkt proportionell i förhållande till tjänstgöringsgraden och ha veckan som begränsningsperiod. För L.R. var detta en mycket viktig fråga och det var ett absolut krav från dess sida att proportionalitetsprincipen utformades enligt dess mening. Vid förhandlingarna togs frågan upp om hur regeln i Kommunförbundets förslag skulle tillämpas t.ex. för en lärare som var deltidssjukskriven. Frågan var om denne lärare skulle kunna bli tvungen att arbeta mer än som motsvarade tjänstgöringsgraden på grund av sjukskrivningen. P-O.S. sade då att det var självklart att en proportionering måste ske. Nästa fråga var då hur regeln skulle utformas. P-O.S. uttryckte då åsikten att Kommunförbundets ursprungliga förslag väl täckte proportionalitetsregeln eftersom det är angivet i den att den arbetsplatsförlagda tiden utgör högst fem timmar. Därmed var frågan färdigförhandlad.

De nu aktuella förhandlingarna fördes mellan parterna under tiden från den 1 till den 14 november 1990. När S.K. för L.R. den 14 november 1990 lämnade sin skriftliga reaktion på Kommunförbundets förslag till bl.a. BOK nr 423 var det naturligt att han inte tog upp frågan om den arbetsplatsförlagda tiden som ett kvarstående problem eftersom den frågan då var löst i enlighet med vad som ovan anförts.

I avtalet den 18 december kom den omtvistade bestämmelsen att inflyta. Det maskinskrivna förslag som Kommunförbundet påstår har lämnats till L.R. den 30 oktober 1990 har aldrig kommit L.R. till del. I stället överlämnade Kommunförbundet den 1 november 1990 ett förslag till avtal som delvis var handskrivet.

L.R:s medlem E.C. som är heltidsanställd lärare var under läsåret 1991/92 tjänstledig på deltid. Hennes undervisningsskyldighet var under den perioden nedsatt från 23 till 13,5 timmars undervisningstid i veckan. Hennes undervisningsskyldighet uppgick alltså till 58,7 procent av den hon har i heltidsanställningen. Den 11 och 12 september 1991 utförde E.C. sammanlagt 20 s.k. kvartssamtal, vilket tog 300 minuter, d.v.s. fem timmar. Kvartssamtal skall ingå i den arbetsplatsförlagda tiden. Enligt LR:s mening skall den arbetsplatsförlagda tiden proportioneras i förhållande till tjänstgöringsgraden och skall därför, i E.C:s fall, vara 58,7 procent av fem timmar, d.v.s. 176 minuter per vecka. För de överskjutande 124 minuterna är hon därför berättigad till kompensation. Enligt kommunens tolkning skulle E.C. kunna bli tvungen att arbeta fem timmar arbetsplatsförlagd tid per vecka utan särskild kompensation. Det skulle i så fall innebära att hon fick arbeta 66 procent av heltid i stället för 58,7 procent.

Frågan om den arbetsplatsförlagda tiden har varit föremål för mänga diskussioner i kommunerna. Det av kommunen åberopade meddelandet från Linköpings kommun till sina rektorer utgör inget bevis för att man i Linköping i lokala förhandlingar enats om en proportionalitetsprincip. I meddelandet anges inte att förhandlingar skett utan endast att det förts samtal med L.R. Vid dessa samtal kan parterna ha enats om hur man skall tolka den omtvistade bestämmelsen.

L.R. gör sammanfattningsvis gällande följande. Enligt klen ordning som fanns före kommunaliseringen gällde en odelad proportionalitetsprincip för den arbetsplatsförlagda tiden. Detta var utgångspunkten vid de förhandlingar som ledde fram till den omtvistade bestämmelsen. Eftersom Kommunförbundet ville åstadkomma en förändring beträffande proportionalitetsprincipen har det ålegat Kommunförbundet att ordentligt klargöra detta för L.R. i förhandlingarna. Kommunförbundet har dessutom bevisbördan för att ett sådant klargörande har skett. Visserligen förstod L.R:s förhandlare på ett tidigt stadium av förhandlingarna att Kommunförbundet önskade frångå proportionalitetsprincipen. Det har emellertid inte framkommit i målet att arbetsgivarsidan förklarade varför proportionalitetsprincipen skulle tas bort. Vidare framlade Kommunförbundet ett förslag som innebar en kompromiss. Vid det slutliga förhandlingstillfället klargjorde L.R. att kompromissen inte kunde godtas. Som argument anförde L.R. att proportionalitetsprincipen i många fall var svår att tillämpa och att en tillämpning ofta kom i strid med lagstiftning. L.R:s förhandlare fick vid detta tillfälle uppfattningen att P-O.S. gav med sig på denna punkt. I vart fall klargjorde han inte att han avsåg att regeln skulle ha någon annan innebörd än den som L.R. gör gällande.

L.R:s tolkning av den omtvistade bestämmelsen ryms väl inom dess ordalydelse eftersom där anges att den arbetsplatsförlagda tiden utgör högst fem timmar per vecka. Dessutom tillämpas proportionalitetsregeln i fråga om bestämmelsen i BOK nr 42.3 punkt 8 som är uppbyggd på exakt samma sätt som den omtvistade regeln i punkt 6.

L.R:s tolkning stöds dessutom av hur man i övrigt behandlar deltidsarbete i de kommunala avtalen och i arbetstidslagen.

Kommunen har inte visat i målet att den omtvistade regeln har en annan innebörd än den L.R. gjort gällande.

Domskäl

På det kommunala avtalsområdet, och alltså även för kommunalt anställda lärare, gäller AB 89. Som komplement finns på lärarområdet specialbestämmelser för lärare som är intagna i BOK nr 423. I BOK nr 423 finns regler om lärares arbetstid som gäller i stället för de allmänna bestämmelserna om arbetstid i AB 89.

Enligt BOK nr 423 punkt 3 består den ordinarie arbetstiden för lärare av undervisningstid, arbetsplatsförlagd tid och övrig tid (förtroendetid). Undervisningstid är all tid under vilken läraren fullgör undervisningsuppgifter. Den arbetsplatsförlagda tiden kan bestå av för- och efterarbete, konferenser, gemensam planering och planerade kontakter med föräldrar. Både undervisningstiden och den arbetsplatsförlagda tiden bestäms av arbetsgivaren. Förtroendetiden disponerar läraren över själv och används till bl.a. spontana föräldrakontakter och fortbildning på egen hand.

Tvisten i målet rör tolkningen av punkt 6 i BOK nr 42.3, specialbestämmelser för lärare, vari anges omfattningen av lärares arbetsplatsförlagda tid. Bestämmelsen har följande lydelse.

Den arbetsplatsförlagda tiden för hel- och deltidsanställd arbetstagare utgör högst 5 timmar (60 min) per vecka och kan minskas efter beslut av arbetsgivaren.

Kommunen har uppfattningen att det följer av den angivna regeln att både hel och deltidsanställda arbetstagare är skyldiga att utföra arbetsplatsförlagt arbete under högst fem timmar per vecka utan att erhålla någon särskild kompensation för det.

L.R. däremot menar att regeln innebär att för deltidstjänstgörande arbetstagare den arbetsplatsförlagda tiden skall vara proportionell i förhållande till deltidstjänstgöringens omfattning och att särskild kompensation skall ges för arbetsplatsförlagt arbete därutöver.

Parter i det avtal vari den omtvistade bestämmelsen finns är, förutom Kommunförbundet och Lärarnas Riksförbund, även Landstingsförbundet, Lärarförbundet och Sveriges Civilingenjörsförbund. De tre sistnämnda förbunden har beretts tillfälle att yttra sig i tvisten. Landstingsförbundet har därvid intagit samma ståndpunkt som Kommunförbundet medan Sveriges Civilingenjörsförbund stött L.R:s tolkning i tvisten. Lärarförbundet har avstått från att yttra sig i målet.

Kommunen har som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med B.P.L. som var Kommunförbundets koordinator under förhandlingarna, P-O.S. som förhandlade för Kommunförbundet med L.R. M.P. som förhandlade för Kommunförbundet med Lärarförbundet samt C.S. som var Kommunförbundets förhandlingschef. Därutöver har viss skriftlig bevisning åberopats.

L.R. har som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med T.H. och S.L. som båda förhandlade för L.R. med Kommunförbundet. Vidare har viss skriftlig bevisning åberopats. Av de förhör som hållits i målet har bl.a. följande framkommit.

På Kommunförbundet fanns under förhandlingarna en samordningsgrupp som bestod av B.P.L., M.P. och P-O.S. M.P. och P-O.S. var de som skötte det muntliga förhandlandet medan B.P.L. konstruerade avtalsförslag efter hand som förhandlingarna fortlöpte. Förhandlingarna fördes var för sig med L.R. och med Lärarförbundet. I början av hösten förhandlade både M.P. och P-O.S. med häda de fackliga organisationerna men efter ett tag skedde en uppdelning så, att M.P. skötte förhandlingarna med Lärarförbundet medan P-O.S. skötte förhandlingarna med L.R. För L.R. förhandlade T.H. och S.L.

De egentliga förhandlingarna kom igång först under hösten 1990. Under våren 1990 fördes endast samtal mellan parterna i arbetstidsfrågorna. B.P.L. deltog i dessa samtal. Enligt honom var frågan om arbetsplatsförlagd tid viktig för Kommunförbundet eftersom man ansåg det vara av betydelse att deltidsanställda skulle kunna delta på konferenser och planeringsträffar m.m. på i princip samma villkor som heltidsanställda. Även för L.R. var frågan viktig vilket T.H. och S.L. omvittnat. De har uppgett att deras uppdrag inför förhandlingarna var att få till stånd villkor som var så lika de gällande villkoren som möjligt.

Förhören i arbetsdomstolen har utvisat att förhandlingarna fram till slutskedet i allt väsentligt gick till på det sätt som parterna beskrivit i målet. Uppgifterna går emellertid isär beträffande vad som sades vid de avslutande förhandlingstillfällena och vad som avtalades i den aktuella frågan.

P-O.S. har om de sista förhandlingstillfällena uppgett bl.a. följande. Under förhandlingarna om den aktuella frågan tog L.R:s förhandlare troligen upp till diskussion vissa exempel och påpekade att Kommunförbundets förslag skulle få för L.R. mindre önskvärda konsekvenser. P-O.S. har ingen klar minnesbild av dessa diskussioner men håller inte för otroligt att han i så fall kan ha hållit med om att konsekvenserna skulle bli de angivna. Han är emellertid säker på att dessa diskussioner inte resulterade i att han accepterade L.R:s avtalsförslag. Under förhandlingen den 6-7 november 1990 sade L.R:s förhandlare att de inte kunde acceptera fyra veckors begränsningsperiod enligt Kommunförbundets kompromissförslag och att de stod fast vid sitt eget grundförslag. Detta svarade P-O.S. nej på, vilket även framgår av hans förhandlingsanteckningar. Han gjorde också klart för L.R:s förhandlare att L.R. fick godta antingen kompromissförslaget eller Kommunförbundets ursprungliga förslag som inte inrymde någon proportionalitetsprincip. Vid något förhandlingstillfälle därefter uppgav T.H. att L.R. släppte frågan om arbetsplatsförlagd tid och att L.R. fick försöka lösa frågan lokalt eftersom de inte kunde komma fram centralt. P-O.S. svarade på detta att han inte hade någon uppfattning om vad som kunde hända lokalt men att de i alla fall var överens om vad som gällde centralt.

T.H. har uppgett bl.a. följande. Vid samtliga förhandlingstillfällen som rörde frågan om arbetsplatsförlagd tid förde han och S.L. en utförlig argumentering för sin ståndpunkt. De utgick ifrån tydliga exempel och påtalade orimligheter som Kommunförbundets förslag skulle föra med sig vid tillämpningen. Han upplevde att dessa argument successivt mjukade upp arbetsgivarparten och till slut gick hem hos denne. Anledningen till att avtalstexten inte skrevs enligt L.R:s ursprungliga förslag var att man var överens om att en proportionalitet rymdes inom den av Kommunförbundet föreslagna texten. Vidare är det ett vedertaget synsätt på det kommunala avtalsområdet att deltidstjänstgörande genomgående behandlas enligt proportionalitetsprincipen. Han kan inte ha sagt till P-O.S. att L.R. skulle släppa frågan och i stället ta upp den lokalt eftersom hans förhandlingsmandat inte omfattade en sådan inställning.

S.L. har uppgett bl.a. följande. Vid de slutliga förhandlingarna i den aktuella frågan sade han och T.H. att de inte kunde acceptera Kommunförbundets förslag eftersom tillämpningen av ett sådant avtal skulle komma att strida mot lagstiftning, bl.a. lagen om allmän försäkring och studieledighetslagen. Detta medförde ett ingående resonemang parterna emellan om dessa frågor. P-O.S. uttryckte då att det var självklart att man inte kunde ha en avtalsreglering som stred mot gällande lag. Parterna var överens om detta. P-O.S. sade att han inte kunde godta en formulering enligt L.R:s ursprungliga yrkande men att innebörden av regeln var den som parterna var överens om.

Gemensam partsavsikt?

Kommunen bar till en början gjort gällande att parterna gemensamt åsyftat att bestämmelsen skulle ha den innebörd som kommunen hävdar.

Av de förhör som hållits i målet har framkommit att båda parter under förhandlingarnas gång höll hårt på sin egen uppfattning om hur de ansåg att en regel om arbetsplatsförlagd tid skulle se ut. Båda parter har dessutom redovisat skäl värda att beakta för sin ståndpunkt i frågan om den arbetsplatsförlagda tiden. Efter det att Kommunförbundet lagt fram sitt kompromissförslag synes positionerna ha varit låsta. L.R:s förhandlare har visserligen uppgett att Kommunförbundets förhandlare syntes successivt acceptera deras argumentering. P-O.S. har emellertid också medgett detta så till vida att han förstod att vissa av L.R. framtagna konsekvenser skulle kunna bli följden av Kommunförbundets förslag. Härefter har parterna helt olika uppfattningar om vad som skedde vid förhandlingarna. LR:s förhandlare menar, att de uppfattade att P-O.S. godtog deras förslag och att han sade att detta inrymdes i Kommunförbundets ursprungliga förslag till avtalstext, medan P-O.S. menar att han inte vek från sin ståndpunkt utan att T.H. uttryckte att L.R. fick ge sig i den aktuella frågan för att återkomma i lokala förhandlingar. De lämnade uppgifterna är härvidlag oförenliga och de visar enligt arbetsdomstolens mening att det inte förelåg någon gemensam partsavsikt då avtalet slöts. Närmast ligger då frågan om regelns ordalydelse ger någon vägledning för tolkningen.

Ordalydelsen

Enligt arbetsdomstolens uppfattning är den omtvistade regelns ordalydelse klar och talar för kommunens ståndpunkt i tvisten, nämligen att regeln innebär att både hel- och deltidstjänstgörande arbetstagare är skyldiga att utföra arbetsplatsförlagt arbete under högst fem timmar per vecka utan att erhålla någon särskild kompensation för det. Denna tolkning stöds dessutom av bestämmelsen i BOK nr 423 punkt 13.2 vari anges att ersättning för enkel övertid utges för arbetstidsförlagt arbete som överstiger fem timmar per vecka.

1 detta sammanhang bör följande framhållas. Arbetsgivarsidan avvisade inledningsvis under förhandlingarna arbetstagarsidans krav på proportionering av de deltidstjänstgörande lärarnas arbetsplatsförlagda tid. Därefter diskuterades olika förslag som uttryckligen angav att en proportionering skulle göras. Men den avtalstext som parterna slutligen enades om ger inte uttryck för något sådant. Mot denna bakgrund finns det enligt arbetsdomstolens mening anledning att fästa särskilt stor vikt vid avtalets ordalydelse.

Arbetstagarsidan har emellertid också framhållit vissa andra omständigheter som måste beaktas.

Andra omständigheter

Som redogjorts för ovan höll båda parter i förhandlingarna hårt på sin egen ståndpunkt i fråga om arbetsplatsförlagd tid för deltidstjänstgörande arbetstagare, Det var först i slutskedet av förhandlandet som något hände som medförde att avtal kom till stånd. Parterna har lämnats emellan oförenliga uppgifter om vad som skedde i detta slutskede. Enligt arbetsdomstolens mening ger utredningen dock närmast stöd för att T.H. och S.L. drog förhastade slutsatser om vad P-O.S. avsåg med sina yttranden i samband med diskussionerna om vilka konsekvenserna skulle bli av Kommunförbundets förslag. P-O.S. höll ju faktiskt med om att följderna av Kommunförbundets förslag skulle bli de av L.R. framförda. Vidare ger utredningen inget stöd för att P-O.S. insåg eller ens borde insett att T.H. och S.L. misstog sig på hans avsikter. Vad som här berörts kan därför inte ge stöd för L.R:s uppfattning i målet.

Vidare har L.R. pekat på att regeln i BOK nr 423 punkt 8 är konstruerad på samma sätt som den omtvistade bestämmelsen i punkt 6 och att proportionalitetsprincipen ändå tillämpas beträffande punkt 8. Det kan beträffande denna fråga konstateras att de regler om ersättning som finns kopplade till respektive bestämmelse är utformade på helt olika sätt. Som ovan angetts finns enligt punkt 13.2 i avtalet inget utrymme för övertidsersättning förrän arbetstagaren utfört arbetstidsförlagt arbete i mer än fem timmar per vecka. Någon särskild regel för deltidstjänstgörande personal finns således inte. Beträffande punkt 8 finns i punkt 13.3 en hänvisning till ersättningsbestämmelser i AB 89. Dessa bestämmelser har en helt annan utformning än punkt 13.2. Till detta kan tilläggas att det i Kommunförbundets kompromissförslag till bestämmelsen i punkt 13.2 fanns ett förslag om fyllnadslön för deltidstjänstgörande arbetstagare och att detta förslag till avtalstext ströks på grund av att förslaget om proportionering ströks. Inte heller på denna punkt talar alltså utredningen till L.R:s förmån.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen att avgörande vikt bör tillmätas avtalets ordalydelse, som klart talar för kommunens ståndpunkt i tvisten. Kommunens talan skall därför bifallas.

Vid denna utgång skall L.R. svara för kommunens rättegångskostnader. Om beloppets storlek råder inte tvist.