HFD 2026 ref. 28

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

9Prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen får enligt 36 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga).

10Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat prövnings­tillstånd såvitt avser frågan om uttrycket brottslig verksamhet i 3 § första stycket LVU även ska anses omfatta misstänkt brottslighet.

11Frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övrigt har förklarats vilande.

Rättslig reglering m.m.

12Av 1 § andra stycket LVU framgår att den som är under 18 år ska beredas vård enligt lagen om någon av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv. I tredje stycket anges att vård enligt 3 § under vissa förutsättningar får ges även den som fyllt 18 men inte 20 år.

13Av 1 § femte stycket framgår att vid beslut enligt lagen ska vad som är bäst för den unge vara avgörande.

14Enligt 2 § ska vård beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.

15Enligt 3 § första stycket ska vård också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

16Syftet med LVU är att samhället ska kunna fullgöra sin skyldighet att tillgodose barns och ungas behov av skydd, stöd och behandling. För att vård ska kunna beredas på grund av risker som är förknippande med den unges eget beteende krävs enligt 3 § LVU att den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk för skada genom bl.a. brottslig verksamhet.

17Klart är att uttrycket brottslig verksamhet tar sikte på handlingar som i sig utgör brottsliga gärningar och som dessutom är av sådan art eller omfattning att brottsligheten ger uttryck för en bristande anpassning till samhällslivet och innebär att det föreligger ett vård- och behandlingsbehov (jfr prop. 1979/80:1 s. 583).

18Däremot framgår inte av förarbetena till lagen eller till dess föregångare om avsikten har varit att det ska krävas att det föreligger en fällande dom i ett brottmål för att ett tvångsomhänder­tagande ska kunna motiveras på denna grund. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening talar dock lagens syfte klart för att uttrycket brottslig verksamhet inte endast innefattar brottslighet som har slagits fast genom en fällande brottmålsdom. LVU är en skyddslagstiftning för unga och beslut enligt lagen ska fattas utifrån vad som är bäst för den unge. Att som förutsättning för att vård ska kunna beredas på grund av den unges brottsliga verksamhet kräva att det, med det beviskrav som gäller för en fällande dom i brottmål, är utrett att den unge har gjort sig skyldig till brott kan inte anses vara förenligt med lagens syfte. En tolkning som innebär att inte bara brott enligt fällande domar i brottmål omfattas av uttrycket brottslig verksamhet sträcker sig vidare inte längre än vad som är rimligt med beaktande av bestämmelsens språkliga utformning.

19Frågan är då vilket beviskrav som ska gälla för att vård ska kunna beredas på grund av den unges brottsliga verksamhet.

20Ett tvångsomhändertagande är en mycket ingripande åtgärd för ett barn och dess föräldrar. Ett ställningstagande till om att det finns en påtaglig risk för skada i något av de hänseenden som anges i 2 eller 3 § LVU måste därför bygga på konkreta omständigheter som kommit fram av utredningen och som talar för att det finns en risk för att den unges hälsa eller utveckling ska skadas om vård inte ges (prop. 1989/90:28 s. 61 ff. och 107). Vikten av att de antaganden som riskbedömningen grundar sig på är väl underbyggda har också framhållits i rättspraxis (HFD 2014 ref. 46).

21När det gäller ingripanden som sker på grund av sådana omständigheter som avses i 2 § LVU, dvs. med hänsyn till omständigheter som är hänförliga till den unges omsorgsgivare, krävs enligt rättspraxis att utredningen ger stöd för bedömningen att det åtminstone är sannolikt att det föreligger sådana missför­hållanden som avses i den bestämmelsen för att ett förordnande om tvångsvård ska kunna meddelas (HFD 2018 ref. 6).

22Högsta förvaltningsdomstolen anser att det inte finns något avgörande stöd för att beviskravet bör vara högre ställt vid prövningen av sådana omständigheter som rör den unges eget beteende enligt 3 § LVU. Lagstiftningens övergripande syfte talar tvärtom för att riskbedömningen bör göras utifrån samma måttstock oberoende av vilken paragraf i lagen som åberopas till stöd för ett vårdbehov, liksom vilken grund i 3 § som görs gällande.

23Sammanfattningsvis gör Högsta förvaltningsdomstolen bedömningen att det inte krävs att det föreligger en fällande dom i brottmål för att vård ska kunna beredas på grund av den unges brottsliga verksamhet. Däremot krävs att det utifrån de konkreta omständig­heter som kommit fram av utredningen har gjorts sannolikt att den unge har ägnat sig åt brottslig verksamhet i den mening som avses i 3 § LVU (se punkt 17).

24Den fråga som har varit föremål för Högsta förvaltnings­domstolens prövning ska därmed besvaras på så sätt att det inte är nödvändigt att det finns en fällande dom i brottmål för att vård enligt 3 § LVU ska kunna beredas på grund av den unges brottsliga verksamhet.

25Högsta förvaltningsdomstolen finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att det inte är nödvändigt att det finns en fällande dom i brottmål för att vård enligt 3 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ska kunna beredas på grund av den unges brottsliga verksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Kammarrättens avgörande står därmed fast.

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer vad kammarrätten beslutat om sekretess.

[text har här utelämnats avseende ersättning till offentliga biträden]

I avgörandet deltog justitieråden Haggren, Ståhl, von Essen, Säfsten och Mihaic. Föredragande var justitiesekreteraren Olof Holm.

Förvaltningsrätten i Stockholm (2025-08-07, ordförande Jansson Håvik):

Brottslig verksamhet

Enligt 3 § LVU ska vård beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom brottslig verksamhet.

Av förarbetena till bestämmelsen framgår att begreppet brottslig verksamhet inte omfattar rena bagatellförseelser eller enstaka andra brott som inte är av allvarlig art. Det är först vid brottslighet som ger uttryck för en mer omfattande bristande anpassning till samhällslivet som det kan bli aktuellt att besluta om vård (se prop. 1979/80:1 s. 583).

Kammarrätten har uttalat att det inte krävs att den unge är dömd för brott för att ett vårdbehov på grund av brottslig verksamhet ska föreligga. När det är fråga om enbart misstankar om brott måste dock bedömningen göras med viss försiktighet (se exempelvis Kammarrätten i Stockholms domar i mål nr 6152-21 och mål nr 3409-22).

Förvaltningsrätten konstaterar att A.N.K. inte är dömd för brott och att han ännu inte har åtalats för de brott han är misstänkt för. Det rör sig dock om mycket allvarlig brottslighet. Utöver detta har han anhållits och senare häktats om vid flera tillfällen. Det rör sig därför enligt förvaltningsrättens mening om brottslig verksamhet i den mening som avses i LVU. Verksamheten är vidare av sådan karaktär att det finns en påtaglig risk för att hans hälsa eller utveckling skadas. A.N.K. har därför ett behov av vård på grund av brottslig verksamhet.

[text har här utelämnats]

Sammanfattning

Sammanfattningsvis har A.N.K. ett behov av vård med stöd av 1, 2 och 3 §§ LVU, på grund av brister i omsorgen, brottslig verksamhet och annat socialt nedbrytande beteende. Behövlig vård, placering på ett särskilt ungdomshem med de vårdinsatser som framgår av vårdplanen, kan inte ske med samtycke. Mot bakgrund av allvarligheten i de uppgifter som kommit fram ska beslutet om vård gälla omedelbart. Nämndens ansökan ska därför bifallas i sin helhet.

– Förvaltningsrätten bifaller Socialnämnden i Botkyrka kommuns ansökan och beslutar att A.N.K. ska beredas vård med stöd av 1, 2 samt 3 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Beslutet om vård gäller omedelbart.

[text har här utelämnats]

Kammarrätten i Stockholm (2025-10-13, Nilsson Edin, Jonsson och Al‑Boujassam):

A.N.K. är sedan den 2 juli 2025 häktad misstänkt för mycket allvarlig brottslighet. Enligt nämnden kommer åtal att väckas i oktober 2025. Det framgår av uppgifter lämnade av polisen till socialtjänsten att A.N.K. sedan lång tid tillbaka har vistats i riskfyllda miljöer kopplade till våldsamma kriminella nätverk. Kammarrätten anser att detta tydligt ger uttryck för en sådan bristande anpassning till samhällslivet som medför att A.N.K. utsätter sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas genom brottslig verksamhet.

Kammarrätten instämmer vidare i förvaltningsrättens bedömning att det finns en påtaglig risk för att A.N.K. hälsa och utveckling skadas till följd av annat socialt nedbrytande beteende som avviker från samhällets grundläggande normer.

[text har här utelämnats]

Socialnämnden har i vårdplanen gjort bedömningen att behövlig vård för A.N.K. är placering vid särskilt ungdomshem enligt 12 § LVU, vilket kammarrätten instämmer i. Den vården kan inte garanteras på frivillig väg. Förutsättningarna för att bereda A.N.K. vård enligt 1 och 3 §§ LVU är därmed uppfyllda. Överklagandena ska därför avslås.

[text har här utelämnats]

– Kammarrätten avslår överklagandena.

[text har här utelämnats]