HFD 2026 ref. 40

Skälen för avgörandet

Rättslig reglering m.m.

8Enligt 42 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ska utdelning som huvudregel tas upp som intäkt i inkomstslaget kapital. Av 12 § framgår att utdelningen ska tas upp av den som har rätt till den när den kan disponeras.

9I 23 kap. inkomstskattelagen finns bestämmelser om beskatt­ningen vid underprisöverlåtelser. Med underprisöverlåtelse avses enligt 3 § överlåtelse av en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärs­mässigt motiverat, under förutsättning att vissa angivna villkor är uppfyllda. Om tillgången överlåts av ett företag, ska överlåtelsen enligt 11 § första stycket inte medföra att någon som direkt eller indirekt äger en andel i företaget ska ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som utdelning.

10I 53 kap. inkomstskattelagen finns bestämmelser om över­låtelse av kapitalbeskattade tillgångar till underpris från bl.a. en fysisk person till ett företag som överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren är delägare i. Av 2 § första stycket och 3 § framgår att om överlåtelsen görs utan ersättning eller mot ersättning som understiger såväl tillgångens marknadsvärde som omkostnads­belopp, ska den överlåtna tillgången anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar omkostnadsbeloppet eller marknads­värdet om detta är lägre.

11Av praxis följer att en förmögenhetsöverföring, som inte är affärsmässigt motiverad, mellan två aktiebolag innebär ett sådant förfogande över det överförda värdet att det ska behandlas som en utdelning till aktieägarna i det överlåtande bolaget och föranleda utdelningsbeskattning om det inte är fråga om en från uttags­beskattning undantagen underprisöverlåtelse (se t.ex. RÅ 2004 ref. 1 och prop. 1998/99:15 s. 172). Motsvarande bedömning har gjorts beträffande en vederlagsfri överföring av aktier och likvida medel från ett aktiebolag till en stiftelse (RÅ 2007 not. 161).

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

12Det förfarande som är aktuellt i målet syftar till att åstadkomma en överföring av likvida medel från 13AB till KIAB utan några omedelbara beskattningskonsekvenser. Detta är emellertid inte möjligt att göra med tillämpning av reglerna om koncernbidrag i 35 kap. inkomstskattelagen, eftersom det inte föreligger ett sådant koncernförhållande som krävs enligt dessa bestämmelser. Inte heller är det möjligt att vederlagsfritt överföra likvida medel med stöd av bestämmelserna om underprisöverlåtelser i 23 kap.

13Som Skatterättsnämnden har konstaterat leder inte vare sig överlåtelsen av aktierna i 13AB till KIAB, inlösen av dessa aktier eller den avslutande fondemissionen, sedda var för sig, till några beskattningskonsekvenser för M.B.

14Allmänt gäller emellertid att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd, oavsett den beteckning de åsatts. En sådan bedömning kan avse inte bara en enstaka rättshandling utan också den sammantagna innebörden av flera rättshandlingar, särskilt när de är beroende av varandra och har ett tidsmässigt samband (se t.ex. HFD 2020 ref. 58 punkt 14 och där gjorda hänvisningar till tidigare rättsfall).

15Förfarandet i målet bygger på rättshandlingar som är direkt beroende av varandra för att det avsedda resultatet ska uppnås. Förfarandet innebär att överlåtelsen av aktierna till KIAB till underpris omgående motverkas genom inlösen av dem till marknadspris och efterföljande fondemission. När samtliga rättshandlingar har genomförts är ägarförhållandena i 13AB oförändrade och övriga tillfälliga dispositioner upplösta. Vad som återstår är den av M.B. åsyftade överföringen av likvida medel från 13AB till KIAB.

16En överföring av likvida medel från 13AB till KIAB får mot denna bakgrund anses innebära att M.B. har förfogat över medlen på ett sådant sätt att överföringen bör föranleda utdelnings­beskattning av honom (jfr HFD 2013 ref. 43). Att överföringen av medlen inte görs till honom utan till ett av honom ägt aktiebolag föranleder ingen annan bedömning (jfr RÅ 2004 ref. 1).

17Skatterättsnämndens förhandsbesked ska följaktligen fastställas såvitt avser fråga 1. Med hänsyn till svaret på fråga 1 förfaller frågan om skatteflyktslagens tillämplighet.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked såvitt avser fråga 1.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Gäverth, Westberg och Attorps (skiljaktig). Föredragande var justitie­sekreteraren Gustav Svensk.

Justitierådet Karin Attorps är skiljaktig och anser att förhands­beskedet avseende den aktuella fråga 1 borde ha ändrats samt anför följande.

1Enligt 42 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen ska utdelning som huvudregel tas upp som intäkt i inkomstslaget kapital. Av 12 § framgår att utdelningen ska tas upp av den som har rätt till den när den kan disponeras.

2Den ekonomiska innebörden av en underprisöverlåtelse inom en oäkta koncern är en utdelning upp i ägarkedjan och ett tillskott ner i ägarkedjan (prop. 1998/99:15 s. 121). Införandet av regleringen av underprisöverlåtelser, som numera finns i 23 kap. och 53 kap. inkomsts­kattelagen, syftade till att kodifiera praxis avseende när uttagsbeskattning och utdelningsbeskattning skulle underlåtas oavsett den ekonomiska innebörden. Det övergripande syftet är att omstruktureringar ska kunna genomföras utan att några omedelbara skattekonsekvenser uppkommer. Någon definitiv skattelättnad är dock inte avsedd. Regleringen har baserats på förutsättningen att någon omotiverad skatteförmån inte uppstår. Bestämmelserna om underprisöverlåtelser är därmed utformade så att de ska förhindra att sådana överlåtelser genomförs i syfte att uppnå omotiverade skatteförmåner (a. prop. s. 127 f.)

3I 23 kap. inkomstskattelagen finns bestämmelser om beskattningen vid underprisöverlåtelser. Med underprisöverlåtelse avses enligt 3 § överlåtelse av en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat, under förutsättning att vissa angivna villkor är uppfyllda. Om tillgången överlåts av ett företag, ska överlåtelsen enligt 11 § första stycket inte medföra att någon som direkt eller indirekt äger en andel i företaget ska ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som utdelning.

4I 53 kap. inkomstskattelagen finns bestämmelser om överlåtelser av kapitalbeskattade tillgångar till underpris från bl.a. en fysisk person till ett företag som överlåtaren eller någon närstående till överlåtaren är delägare i. Av 2 § första stycket och 3 § framgår att om överlåtelsen görs utan ersättning eller mot ersättning som understiger såväl tillgångens marknadsvärde som omkostnadsbelopp, ska den överlåtna tillgången anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar omkostnadsbeloppet eller marknadsvärdet om detta är lägre.

5Genom den uttryckliga regleringen om förutsättningar för och skattemässiga konsekvenser av underprisöverlåtelser följer att om det av uttrycklig lagtext framgår att uttags- och utdelningsbeskattning inte ska ske till följd av en viss åtgärd kan principen om ekonomisk innebörd som huvudregel inte medföra annan beskattning (jfr RÅ 2004 ref. 1 och RÅ 2004 ref. 140 där sådana undantag inte hade reglerats i lagtext). Om en underprisöverlåtelse medför en omotiverad och ej avsedd skatteförmån har emellertid skatteflyktslagen tillämpats (jfr HFD 2012 not. 30).

6Jag delar majoritetens bedömning att en direkt överföring av likvida medel från 13AB till KIAB i sig inte kan ske utan några omedelbara beskattningskonsekvenser.

7Det förfarande som är aktuellt i fråga 1 genomförs emellertid inte genom en underprisöverlåtelse från 13AB till KIAB utan genom civilrättsligt giltiga transaktioner primärt på ägarnivå. Som majoriteten konstaterar leder inte vare sig överlåtelsen av aktierna i 13AB till KIAB, inlösen av dessa aktier till marknadsvärde eller den avslutande fondemissionen, sedda var för sig, till någon direkt beskattning. Detta är en direkt följd av reglerna om underprisöverlåtelser i 53 kap. inkomst­skattelagen och reglerna om skattefri kapitalvinst på näringsbetingade andelar i 25 a kap. inkomstskattelagen.

8Det är fortsatt M.B. som är ensam aktieägare i KIAB, det bolag till vilket medel förs. Andelarna i KIAB är kvalificerade. Medel lämnar inte den dubbelbeskattade sektorn och det är inte heller fråga om att medel utan skattekonsekvenser överförs till någon annan indirekt skattskyldig än M.B..

9Enligt min mening är den nu aktuella situationen därför en annan än den när likvida medel flyttas från den dubbelbeskattade sektorn till ett annat skattesubjekt utanför ägarsfären då 53 kap. inkomstskattelagen inte kan tillämpas (jfr HFD 2013 ref. 43).

10Mot denna bakgrund anser jag att det i den aktuella situationen inte finns stöd för att frångå civilrättsligt giltiga handlingar utifrån en bedömning enligt verklig innebörd. Förhandsbeskedet borde därför ha ändrats och svaret på fråga 1 besvaras med att utdelningsbeskattning av M.B. inte ska ske.

Skatterättsnämnden (2025-11-21, Eng [skiljaktig], ordförande, Ceije, Dahlberg, Hammarström, Hellenius [skiljaktig], Sundin och Östman Johansson):

Förhandsbesked

Fråga 1: Rättshandlingarna i alternativ 1 medför att M.B. ska utdelnings­beskattas.

Fråga 2: Rättshandlingarna i alternativ 2 medför inte att M.B. ska utdelningsbeskattas.

Fråga 3: Skatteflyktslagen är inte tillämplig på alternativ 2.

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1

Alternativ 1 inleds med att M.B. överlåter aktier i 13AB till KIAB utan ersättning eller mot ersättning som understiger såväl aktiernas marknads­värde som omkostnadsbelopp. Överlåtelsen medför inte någon omedelbar beskattning för honom (se 53 kap. 2 och 3 §§ inkomstskattelagen). Därefter beslutar 13AB om en riktad inlösen av de aktier i bolaget som ägs av KIAB till marknadsvärdet. Varken inlösen eller den avslutande fondemissionen i 13AB medför sedda var och en för sig att M.B. ska utdelningsbeskattas.

Frågan är då om förfarandet föranleder utdelningsbeskattning av honom på grundval av rättshandlingarnas verkliga innebörd.

Liksom i HFD 2013 ref. 43 är det fråga om förutbestämda och motverkande rättshandlingar. Till skillnad mot vad som var fallet i HFD 2020 ref. 58 är ägarförhållandena i 13AB oförändrade och övriga tillfälliga dispositioner upplösta när förfarandet har genomförts. Vad som kvarstår är den av M.B. åsyftade överföringen av vinstmedel i 13AB till KIAB. Enligt Skatterättsnämndens mening bör denna överföring för M.B:s del skattemässigt behandlas som utdelning (se RÅ 2004 ref. 1 och RÅ 2007 not. 161). Förfarandet medför därför att han ska utdelnings­beskattas.

Högsta förvaltningsdomstolens domar i RÅ 2010 ref. 11 I och HFD 2012 ref. 67 I utgör inte skäl att göra en annan bedömning. Målen gällde inte frågor om verklig innebörd utan om begreppet samma eller likartad verksamhet i 57 kap. 4 §. Dessutom meddelades domarna innan domen i HFD 2013 ref. 43.

Fråga 2

Alternativ 2 inleds med att 13AB bildar Nyab och sedan lämnar ett ovillkorat aktieägartillskott till detta bolag, vilket i sig inte föranleder utdelningsbeskattning av M.B.. Därefter överlåter 13AB aktierna i Nyab till delägarnas helägda bolag, varav 50 procent till KIAB, till underpris. Enligt lämnade uppgifter kommer aktierna i Nyab att vara närings­betingade andelar hos 13AB. Det är också en lämnad förutsättning att aktierna i 13AB och KIAB är kvalificerade andelar. Överlåtelsen medför därmed inte utdelningsbeskattning av M.B. (se 23 kap. 2 § andra stycket och 11 § första stycket). Nyabs efterföljande utdelning och en framtida likvidation av bolaget medför inte heller sedda var och en för sig att han ska utdelningsbeskattas.

Frågan är då om förfarandet föranleder utdelningsbeskattning av M.B. på grundval av rättshandlingarnas verkliga innebörd.

Om man även beaktar den sannolika likvidationen av Nyab är slutresultatet av rättshandlingarna i alternativ 2 detsamma som i alternativ 1. Ägarförhållandena i 13AB är oförändrade och övriga dispositioner upplösta. Vad som kvarstår är den av M.B. åsyftade överföringen av vinstmedel i 13AB till KIAB. En väsentlig skillnad jämfört med omständig­heterna i alternativ 1 och HFD 2013 ref. 43 är dock att rätts­handlingarna i alternativ 2 leder till ett förändrat ägande av ett bolag som ska finnas kvar under en period, dvs. Nyab (jfr HFD 2020 ref. 58).

Enligt Skatterättsnämndens uppfattning saknas det därmed grund för att utdelningsbeskatta M.B. med hänvisning till att den verkliga innebörden av rättshandlingarna kan anses vara en annan än vad de ger uttryck för.

Fråga 3

Med hänsyn till svaret på fråga 1 får fråga 3 anses förfalla till den del den avser alternativ 1.

Det ska då prövas om skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet enligt alternativ 2.

Att överlåtelsen av aktier i Nyab till KIAB till underpris kan ske utan att utlösa utdelningsbeskattning av M.B. är en direkt följd av utformningen av bestämmelserna i 23 kap. 2 § andra stycket och 11 § första stycket inkomstskattelagen (jfr HFD 2012 ref. 58). Vidare är det förhållandet att M.B. fortsatt kan beräkna årets gränsbelopp enligt huvudregeln för 50 procent av aktierna i 13AB och använda förenklingsregeln för aktierna i KIAB en konsekvens av utformningen av bestämmelserna om beräkning av gränsbelopp i 57 kap. (jfr RÅ 2004 ref. 80).

Enligt Skatterättsnämndens mening kan ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet därför inte anses strida mot lagstiftningens syfte på ett sådant sätt som krävs för att skatteflyktslagen ska vara tillämplig.

Eng och Hellenius var skiljaktiga och anförde:

Enligt vår uppfattning saknas det grund för att utdelningsbeskatta M.B. med hänvisning till att den verkliga innebörden av rättshandlingarna i alternativ 1 kan anses vara en annan än vad de ger uttryck för.

Av praxis framgår att Högsta förvaltningsdomstolen har varit restriktiv med att tillskriva rättshandlingar en annan innebörd än vad de ger uttryck för. Det gäller även efter domen i HFD 2013 ref. 43 (se t.ex. HFD 2020 ref. 58, HFD 2021 ref. 47 och HFD 2023 not. 6).

Det bör också beaktas att omständigheterna i HFD 2013 ref. 43 var speciella. Förfarandet som prövades i målet får som helhet anses vara säreget med upprepat motverkande transaktioner i flera led. Det aktuella förfarandet kan inte sägas vara säreget och resulterar till skillnad mot förfarandet i rättsfallet inte i att tillgångar lämnar den skattskyldiges beskattningssfär.

Dessutom kan det ifrågasättas om det är rimligt att alternativ 1 bedöms på ett annat sätt än alternativ 2. Slutresultatet av rättshandlingarna i alternativ 2 är detsamma som i alternativ 1, om man även beaktar den sannolika likvidationen av Nyab.

Fråga 1 borde därför ha besvarats på så sätt att rättshandlingarna i alternativ 1 inte medför att M.B. ska utdelningsbeskattas. Med detta svar aktualiseras en prövning av den del av fråga 3 som gäller om skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet enligt alternativ 1.

En fråga är då om det finns ett alternativ till detta förfarande. Alternativ 2 innebär visserligen till skillnad från alternativ 1 att 13AB bildar ett nytt bolag (Nyab) och att KIAB under en period kommer att äga aktier i detta bolag. Båda förfarandena åstadkommer dock den åsyftade överföringen av vinstmedel i 13AB till KIAB. Vi anser därför att förfarandet enligt alternativ 2 är ett alternativ till det aktuella förfarandet (jfr HFD 2020 ref. 58, där ett förfarande som inte innebar någon över­låtelse av aktier ansågs vara ett alternativ till de övervägda förfarandena som innefattade aktieöverlåtelser).

Förfarandet enligt alternativ 1 kan därmed inte anses medföra en väsentlig skatteförmån för M.B., vilket innebär att skatteflyktslagen inte är tillämplig på förfarandet.