M 14746-25

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-10-12 M 14746-25 060307 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Östersunds tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-10-01 i mål nr M 332-25, se bilaga A PARTER Klagande Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA

Ombud:

Motpart Naturskyddsföreningens länsförbund i Västernorrland

SAKEN Avverkningsanmälan avseende fastigheten i Ånge kommun MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och fastställer Skogsstyrelsens beslut att avsluta ärendenr A 53858-2024 utan åtgärd.

SVEA HOVRÄTT DOM M 14746-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA (SCA) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom på så sätt att förbudet mot avverkning inom 50 meter från Tivsjöån upphävs.

Naturskyddsföreningens länsförbund i Västernorrland (Naturskyddsföreningen) har medgett att contortatall inom det förbjudna området avverkas men har motsatt sig avverkning av inhemska trädslag inom 50 meter från vattendraget.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

SCA har anfört i huvudsak följande.

Frågan om skyddszoner ska avgöras utifrån skogsvårdslagens bestämmelser, som enligt allmänna lagvalsprinciper om lex specialis har företräde framför miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Mark- och miljödomstolen har därför inte heller varit behörig att pröva frågan.

En 50 meter bred orörd skyddszon kan bara bli aktuell när särskilda förhållanden kräver det, såsom exempelvis när marken är blöt eller kraftigt sluttande med material som lätt eroderar och orsakar slamtransporter. Sådana förhållanden föreligger inte i det nu aktuella fallet. Skogsstyrelsen har i samverkan med skogssektorn tagit fram målbilder för god miljöhänsyn som innebär bland annat att skuggning av vattendrag ska bevaras och att körning inte ska ske närmare än tio meter från vatten. Om marken är fuktig eller sluttande kan kantzonen behöva vara bredare än tio meter.

I det aktuella fallet har en kantzon på som minst 20 meter men i stora delar uppåt 30 meter lämnats mot vattnet. Detta stämmer väl överens med praxis och tillämpliga vägledningar. Marken är frisk, på gränsen till torr, och den registrerade skyddsvärda förekomsten av flodpärlmussla är belägen ungefär en kilometer från avverkningsområdet. På platsen för avverkningen rinner ån igenom en mindre sjö, Översillret, där strandkanten är igenvuxen. Det innebär att vattenflödet närmast stranden är långsamt

SVEA HOVRÄTT DOM M 14746-25

och risken för slamtransport låg. Marken på platsen har därtill en låg lutning mot vattnet.

Enbart själva avverkningen innebär inte någon omedelbart ökad risk för slamtransport på den här platsen. Risken är i stället främst kopplad till de maskinella åtgärderna. Vid avverkningen ska metoden skonsam effektiv drivning, SED, användas. Detta innebär att skördaren har ett lågt marktryck och att den inte körs närmare avverkningsgränsen än 5 10 meter. Avståndet mellan eventuella hjulspår och vattendraget blir därmed 25 35 meter. SCA bedriver sin verksamhet enligt FSC-standard för skogsbruk i Sverige. Av standarden framgår att främmande trädslag, som exempelvis contortatall, inte ska lämnas som naturhänsyn vid avverkning

Naturskyddsföreningen har anfört i huvudsak följande.

Naturskyddsföreningen har inga invändningar mot att de delar som utgörs av contortatall avverkas. Dock behöver samtliga inhemska trädslag inom 50 meter från vattendraget lämnas i fred och ingen onödig körning med tunga maskiner ske inom skyddszonen eftersom det riskerar att medföra utlösning av tungmetaller, näringsläckage och grumling av ytvattenförekomsten. Att återplantera contortatall är inte förenligt med nationella och EU-rättsliga miljöregler.

Flodpärlmusslan är rödlistad i Sverige och globalt samt fridlyst enligt 4 a § artskyddsförordningen (2007:845). Den omfattas av åtgärdsprogram för hotade arter samt av bilagorna 2 och 5 i art- och habitatdirektivet (rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter) där dess bevarandestatus är bedömd som dålig med fortsatt negativ trend.

bedömer att skogsbruk är det största hotet mot musslorna. Sedimentation och kvicksilver pekas av forskningen ut som de allvarligaste miljöproblemen som skogsbruket orsakar i dag. Till detta kan läggas bristfälliga kantzoner längs vatt ekologiska samband mellan ett vattendrag och dess kantzon. Detta innebär att avverkning eller andra större ingrepp i kantzonen leder till en påtaglig förändring av

SVEA HOVRÄTT DOM M 14746-25

vattendragens ekologi. Studier utförda i Finland visar att även om strandskog runt små vattendrag bara delvis avverkas, är inte ens en 30 meter bred skyddszon tillräcklig för att skydda vattendragets mikroklimat.

REMISSYTTRANDEN

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört i huvudsak följande. Förekomst av flodpärlmussla är dokumenterad i Tivsjöån och arten är mycket känslig för sedimentpåverkan. Avverkning och markberedning inom 20 30 meter från Tivsjöån innebär en konkret risk för materialtransport, grumling och igenslamning, varför en 50 meter bred skyddszon är motiverad.

Skogsstyrelsen har anfört i huvudsak följande.

Skogsstyrelsen delar SCA:s uppfattning om att en orörd 50 meter skyddszon i detta fall är obefogad.

Tivsjöån är i detta område mellan 40 meter och 110 meter bred och har en tämligen omfattande tillväxt av vass som till viss del täcker den öppna vattenytan, enligt de bilder SCA bifogat till sitt överklagande. Enligt Skogsstyrelsens bedömning innebär det att vattendraget inte är känsligt för de förändrade ljusförhållanden och temperaturväxlingar som en avverkning kan medföra eftersom vattendraget till stor del redan i dagsläget inte är beskuggat av trädvegetation.

Skogsstyrelsen bedömer med stöd av laserskannad terrängskugga att det avverkningsanmälda området inte har en stark lutning mot Tivsjöån. Den relativt flacka markprofilen gör det osannolikt med erosion och ras till följd av en avverkning. Skulle erosion uppstå efter en kalavverkning kan en trädbevuxen skyddszon fungera som ett fysiskt filter för eroderat material från markvatten.

Den laserskannade markfuktighetskartan indikerar att det är fuktig mark med utströmningsområden i en zon på upp till cirka 25 meter från vattendraget. I denna zon bör ingen körning med skogsmaskin eller avverkning ske, eftersom alla avverkningar

SVEA HOVRÄTT DOM M 14746-25

bidrar till ett ökat näringsläckage och det oftast krävs någon form av vegetation i skyddszonen för att filtrera läckaget. Det finns även ett krav i skogsvårdslagen att skyddszoner ska lämnas mot vattendrag.

Skogsstyrelsen bedömer med stöd av den laserskannade markfuktighetskartan och kartan över flödesackumulation för vatten att det inte förekommer vare sig vattenförande surdråg eller avrinningsområden som söker sig ner mot Tivsjöån inom den planerade avverkningen. Det är därmed inte nödvändigt med en 50 meter bred orörd skyddszon för att fånga upp och filtrera det eroderade material som eventuellt kommer från en ökad tillrinning av markvatten efter avverkningen. En cirka 25 meter bred orörd skyddszon är fullt tillräcklig i detta fall. Bedömningen baseras på en sammanställning av forskningsmaterial som SLU genomfört åt Skogsstyrelsen i syfte att fastställa bredden på en skyddszon mot Natura 2000-vattendrag som har så stor säkerhetsmarginal att risk för påverkan på vattendraget av åtgärden kan minimeras.

Skogsstyrelsen rekommenderar i normalfallet inte att en skyddszon mot ett vattendrag behöver vara bredare än 30 meter eftersom tillgänglig forskning visar att en zon med den bredden är fullgod i all sin funktionalitet som markstabiliserande, infiltrerande och temperaturreglerande. Om det bedöms finnas ett behov av en bredare skyddszon handlar det ofta om mindre vattendrag som befinner sig inom erosionskänsliga raviner eller om väldigt breda utströmningsområden med fuktig mark intill vattendragen, något som inte föreligger i detta fall.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet är om det är nödvändigt att förbjuda avverkning inom ett visst avstånd från Tivsjöån för att skydda flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera).

Flodpärlmusslan är upptagen i bilaga 2 till artskyddsförordningen med beteckningarna S, B och F, vilket bland annat innebär att den utgör en sådan art av unionsintresse att särskilda skyddsområden behöver utses. Den är även rödlistad som starkt hotad enligt SLU Artdatabanken. Flodpärlmusslan omfattas däremot inte av det strikta skyddet i 4 a § artskyddsförordningen. SCA har därför ifrågasatt om det är möjligt att meddela

SVEA HOVRÄTT DOM M 14746-25

förbud mot avverkning med stöd av miljöbalkens allmänna hänsynsregler och gjort gällande att det i stället är skogsvårdslagens bestämmelser som ska tillämpas. SCA har vidare hänvisat till att Skogsstyrelsens bemyndigande att meddela föreskrifter enligt 30 § skogsvårdslagen (1979:429) är begränsat. Av bestämmelsens tredje stycke följer att bemyndigandet inte medför befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Av 7 kap. 21 § i Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagen (SKSFS 2011:7) framgår att skyddszoner med träd och buskar ska lämnas kvar vid skötsel av skog i sådan utsträckning som behövs av hänsyn till bland annat växt- och djurliv samt vattenkvalitet. Av 24 § samma kapitel framgår att vid skötsel av skog ska skadligt näringsläckage och skadlig slamtransport till sjöar och vattendrag förhindras och vattenkvaliteten bibehållas eller förbättras.

Miljöbalkens allmänna hänsynsregler gäller emellertid för alla verksamheter och åtgärder som inte är av försumbar betydelse för miljöbalkens mål. Vidare ska en avverkningsanmälan enligt 15 § skogsvårdsförordningen (1993:1096) ses som en anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken (se 6 § första stycket förordningen [1998:904] om anmälan för samråd). Det framgår av förarbetena att det inte bör gälla någon begränsning av Skogsstyrelsens möjlighet att ställa krav i fråga om förelägganden och förbud i samband med en sådan anmälan om samråd (se prop. 1997/98:90 s. 245).

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning.

Utifrån de relativt detaljerade bestämmelser om hänsyn som finns i Skogsstyrelsens föreskrifter bör Skogsstyrelsen i första hand, och upp till intrångsbegränsningen, tillämpa skogsvårdsförfattningarna och med stöd av 30 § skogsvårdslagen förelägga om de försiktighetsmått som behövs. Om Skogsstyrelsen bedömer att försiktighetsmått inom skogsvårdslagens intrångsbegränsning inte är tillräckliga ska Skogsstyrelsen fatta beslut enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Någon begränsning, motsvarande skogsvårdslagens intrångsbegränsning, gäller som nämns ovan inte i fråga om förelägganden och förbud i samband med anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Däremot

SVEA HOVRÄTT DOM M 14746-25

har Skogsstyrelsen att tillämpa 2 kap. 7 § miljöbalken. (Se Mark- och miljööverdomstolens dom den 4 juni 2026 i mål nr M 10697-25.) Det har således inte funnits något hinder för mark- och miljödomstolen att med stöd av miljöbalkens hänsynsregler besluta om försiktighetsmått eller förbud.

När det gäller bedömningen i sak avseende behovet av att begränsa avverkningen mot Tivsjöån för att skydda flodpärlmusslan framgår det av utredningen i målet att den närmaste registrerade förekomsten av arten är drygt en kilometer nedströms i ån och att bottenförhållandena närmast avverkningen inte är lämpliga för arten. Det framstår därför som sannolikt att arten inte förekommer i omedelbar närhet till avverkningsområdet. Av de uppgifter som framkommit i målet står det klart att det största potentiella hotet mot flodpärlmusslan utgörs av sedimentpåverkan.

Av Skogsstyrelsens rapport nr 5/2013, Målbilder för god miljöhänsyn, framgår att utströmningsområden, det vill säga områden där grundvatten tränger upp mot markytan och fältskiktet domineras av hydrofil vegetation, normalt sett ska lämnas utan skogsbruk och med intakt vegetationstäcke för att på så sätt filtrera det grundvatten som når sjön. Ostörd mark och vegetation närmast vattenförekomsten bidrar även till den filtrerande funktionen och förhindrar transport av slam och humus.

Skogsstyrelsen har bedömt att den skyddszon om cirka 25 meter som planeras att lämnas obrukad är tillräcklig bland annat med hänsyn till markens relativt plana profil vilken gör erosion osannolik och då avrinning från avverkningsområdet inte bedöms ske i riktning mot Tivsjöån. Detta täcker vidare in den mark som bedöms utgöra utströmningsområden.

Mark- och miljööverdomstolen instämmer i Skogsstyrelsens bedömning att den yta som enligt ansökan ska lämnas kvar mot Tivsjöån är tillräcklig i detta fall för att förhindra negativ påverkan på flodpärlmusslan genom att framför allt sediment och slam transporteras nedströms till den plats där arten har observerats. Domstolen beaktar även att Tivsjöån, på grund av dess bredd på den aktuella platsen sannolikt har låg strömningshastighet och att vegetationen närmast strandlinjen domineras av tätvuxen vass som ytterligare skyddar mot erosion och förhindrar transport av

SVEA HOVRÄTT DOM M 14746-25

sediment och slam nedströms. Det har därmed saknats skäl att förbjuda avverkning inom 50 meter från ån. Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och Skogsstyrelsens beslut att avsluta ärendet utan åtgärd fastställas.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Margaretha Gistorp, tekniska rådet Annika Billstein Andersson samt hovrättsråden Catharina Adlercreutz, referent, och Elisabeth Hartley.

Föredragande har varit Harry Hodzic.

PARTER Klagande Naturskyddsföreningens länsförbund i Västernorrland Motpart Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA

Ombud:

ÖVERKLAGAT BESLUT Skogsstyrelsens beslut i ärende nr A 53858-2024 SAKEN Avverkningsanmäld skog, , Ånge kommun

DOMSLUT Med ändring av Skogsstyrelsens nollbeslut förbjuder mark- och miljödomstolen att avverkning och därmed sammanhängande skogsbruksåtgärder får ske inom 50 meter från Tivsjöån. Överklagandet avslås i övrigt.

Sida 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 332-25 2025-10-01

BAKGRUND

Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA (SCA) har den 19 november 2024 anmält planerad föryngringsavverkning om 4,1 hektar på fastigheten i Ånge kommun.

Naturskyddsföreningens länsförbund i Västernorrland (Naturskyddsföreningen eller föreningen) har den 23 december 2024 kommit in med en tillsynsbegäran till Skogsstyrelsen med anledning av att det berörda området till största del utgörs av hänsynskrävande biotoper i form av buffertzoner till Tivsjöån där bland annat de fridlysta arterna flodpärlmussla (EN, § 4 a), knärot (VU, § 8) och järpe (NT, § 4) har sina livsmiljöer.

Skogsstyrelsen har den 8 januari 2025 meddelat nollbeslut. I sin sammanställning av artfynd och bedömningar har Skogsstyrelsen angett bl.a. följande. Det finns inga fynd i Artportalen eller i de externa synpunkterna av knärot inom eller i närheten av den planerade avverkningen. Arten Järpe finns inte upptagen på den länsvisa artlista som Skogsstyrelsen har tagit fram i samverkan med Länsstyrelsen i Västernorrlands län och som anger vilka fågelarter som behöver skydd i länet baserat på bevarandestatus. Åtgärden bedöms kunna utföras utan att det strider mot artskyddsförordningen. Arten flodpärlmussla kräver inte noggrant skydd enligt habitatdirektivet eller nationell svensk bedömning eller till följd av ett internationellt åtagande. Arten finns inte upptagen i bilaga 4 till habitatdirektivet.

Naturskyddsföreningen har överklagat Skogsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen och bl.a. begärt att domstolen ska förordna att avverkning tillsvidare inte får ske. Mark- och miljödomstolen har den 6 februari 2025 beslutat att förbjuda avverkning och andra skogsbruksåtgärder inom det avverkningsanmälda området till dess målet slutligen avgjorts eller annat beslutats.

Sida 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 332-25 2025-10-01

YRKANDEN M.M.

Naturskyddsföreningen har yrkat att mark- och miljödomstolen förbjuder skogsavverkning och andra skogsbruksåtgärder i det avverkningsanmälda området alternativt återförvisar målet till Skogsstyrelsen för vidare handläggning. Till stöd för sin talan har föreningen i huvudsak fört fram följande.

Avverkningsanmälan A 53858-2024 är på 4,1 hektar och ingår i ett sammanhängande avverkningsanmält område på båda sidorna om Tivsjöån på totalt 21,3 hektar som delats upp i sju separata avverkningsanmälningar. Eftersom avverkningsanmälningarna utgörs av strandskogar som ligger direkt an mot Tivsjöån där den fridlysta och starkt hotade habitatdirektivsarten flodpärlmussla (EN, § 4 a) har sina livsmiljöer är risken för allvarliga skador och försämringar på vattenmiljön och flodpärlmusslans livsmiljö uppenbar. Flodpärlmusslan är globalt rödlistad som starkt hotad (EN) samt akut hotad (CR) på den europeiska rödlistan och omfattas av EU:s habitatdirektiv där dess status inom boreal region är dålig med negativ trend.

Skogsbruk intill och i närheten av vattendrag med förekomst av flodpärlmussla utgör ett direkt hot mot arten. Avverkning, markberedning och dikning leder till att vattenkvaliteten försämras, bottnar slammar igen, urlakning av kvicksilver samt att hydrologin förändras. De små musslorna ligger nedgrävda i substratet i upp till 8 år och är därför mycket känsliga mot alla åtgärder som leder till grumling och den påföljande igenslamningen. Vegetationsbeklädda kantzoner längs med vattendragen fungerar som erosionsskydd och filter samt är en viktig källa för skydd och föda i mindre vattendrag.

De sju avverkningsanmälda strandskogarna på östra och västra sidan av Tivsjöån omfattar en strandlinje på ca 1,5 km och avverkningsanmälan A 53858-2024 omfattar en strandlinje på ca 100 meter. Ekologiskt funktionella skyddszoner intill vattendrag bör, vid tillämpning av försiktighetsprincipen,

Sida 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 332-25 2025-10-01

vara minst 50 meter breda. I vattendrag med förekomst av flodpärlmussla bör skyddszonerna sannolikt vara ännu större för att säkerställa att ingen negativ påverkan uppstår. Då effekterna av negativ påverkan på vattenmiljöer är kumulativa är det utifrån ett ekologiskt perspektiv inte lämpligt att hantera varje enskild avverkningsanmälan separat utan de sammantagna kumulativa effekterna på vattenmiljön och flodpärlmusslans livsmiljöer måste omfattas av en sammantagen bedömning.

Skogsstyrelsen har varken utrett direkt påverkan, kumulativa effekter eller vidtagit några åtgärder för att säkerställa att inte vattenmiljön och flodpärlmusslans livsmiljöer skadas eller förstörs, vilket inte är förenligt med syften och mål i EU:s art- och habitatdirektiv samt vattendirektiv.

De avverkningsanmälda skogspartierna på 21,3 hektar vid Tivsjöån sammanfaller i stort med järpens revir i området. Järpen behöver minst 25 hektar flerskiktad skog för att kunna upprätthålla ett revir. Nordost om avverkningsanmälningarna har stora kalhyggen nyligen tagits upp och fortsätter avverkningarna och fragmenteringen av järpens livsmiljöer är risken överhängande att kumulativa effekter leder till att den kontinuerliga ekologiska funktionen inte längre kan upprätthållas i området.

Järpen är rödlistad som nära hotad (NT) och har minskat med 25 (10-40) % under de senaste 12 åren. Järpen är helt beroende av tät barrskog med inblandning av lövträd och en väl utvecklad flerskiktad struktur med bärris och yngre eller undertryckta, täta granar i ett lägre skikt, ofta utmed bäckar och åar inne i den skyddade granskogen. Dessa miljöer som utgör järpens fortplantningsområde sammanfaller i stort sett exakt med de skyddszoner till Tivsjöån som nu är avverkningsanmälda.

Arten behöver lämpliga skogsbestånd om sammanlagt minst 25 hektar. Den är mycket stationär inom sitt revir och när ett par etablerat sig stannat de så länge miljön är intakt. Det undviker öppen mark och förflyttar sig sällan över större

Sida 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 332-25 2025-10-01

öppna myrar eller åkermark, och är därför känslig för fragmentering. Järpen överlever inte om dess livsmiljö kalavverkas och är även känslig för röjning, gallring och avverkning där unga granar och lövträd inte sparas i tillräcklig omfattning.

För att säkerställa de kvarvarande miljöernas kontinuerliga ekologiska funktion måste konnektivitet samt påverkan genom så kallade kumulativa effekter beaktas. Kumulativa effekter är alla sådana som skett tidigare och sådana som kan bedömas kommer att ske framöver. Det handlar om kalavverkningar runtom de nu aktuella skogarna, naturliga förändringar i livsmiljön till följd av skogsbrand, stormar, skadegörare men även andra möjliga påverkansfaktorer såsom byggnationer av olika slag. Om dessa faktorer inte beaktas utan i stället varje avverkningsanmälan behandlas isolerat var för sig kommer kraven i alla relevanta lagstiftningar inte att uppfyllas och alla skyddsvärda arter kommer att drabbas av lokala utdöenden över tid. Frågan är endast tidsperspektivet.

Skogsstyrelsen har inte utrett järpens förekomst, bedömt kumulativa effekter eller vidtagit några åtgärder för att säkerställa att järpens livsmiljöer och kontinuerliga ekologiska funktion inte förstörs eller försämras i området.

SCA har yttrat sig och anser att överklagandet ska avslås. Till stöd för sin talan har SCA fört fram i huvudsak följande.

Avverkningsanmälan avser ett ca 4,1 hektar stort contortabestånd som ska avverkas och efter markberedning återplanteras. Avståndet mellan det avverkningsanmälda området och Tivsjöån är som minst 20 meter och marken är enligt SLU:s markfuktighetskarta frisk på gränsen till torr.

Risken för markskador i samband med åtgärder i detta område är liten och med låg markfuktighet är behoven av skyddszoner mot vattendrag också lägre. Det finns inga omständigheter som tyder på att avverkningen skulle få någon påverkan på förutsättningarna för flodpärlmussla.

Sida 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 332-25 2025-10-01

I fråga om järpe ser SCA inte att contortaskogar är en livsmiljö av någon större betydelse för arten. Det finns inte heller några uppgifter om förekomst av knärot inom området.

I området finns i ett bredare perspektiv också stora arealer som är frivilligt avsatta. Ca 450 meter söder om det avverkningsanmälda området finns ett sammanhängande område på ca 46 hektar som är frivilligt avsatt. Strax söder om Abborrsjön finns också ett ca 14 hektar stort område som är frivilligt avsatt. Ca 3 km väster om det avverkningsanmälda området finns också närmare 300 hektar skogsmark som är frivilligt avsatt som ett komplement till Lill- Oxsjöskogens naturreservat. De åtgärder som vidtas inom detta område samt i de övriga avverkningsanmälda områdena medför i sitt sammanhang inte en sådan påverkan på förutsättningarna för järpe att det finns anledning till något förbud.

Naturskyddsföreningen har bemött SCA:s yttrande och då i huvudsak fört fram följande.

Föreningen har inga invändningar mot att de delar som utgörs av contortatall avvecklas. Tvärtom, det är lovvärt, välkommet och ligger väl i linje med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1991 av den 24 juni 2024 (Naturrestaureringslagen).

Föreningen vidhåller att i enlighet med miljöbalkens försiktighetsprincip, EU:s vattendirektiv och flodpärlmusslans förekomst i vattensystemet behöver samtliga inhemska trädslag lämnas i fred i en buffertzon på minst 50 meter intill vattendraget. Väl tilltagna buffertzoner är än mer angeläget med tanke på att skyddszonerna på västra sidan av Tivsjöån avverkades innan mark- och miljödomstolen hann hantera målen, vilket innebär att irreparabla skador på naturen mycket väl redan kan ha uppstått (M 328-25 och M 331-25).

Sida 7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 332-25 2025-10-01

Vad gäller SCA:s angivna hänsyn och faktiskt utförda avverkningar på västra sidan av Tivsjöån (M 328-25 och M 331-25) kan man, utifrån Skogens pärlor och satellitfoton, se att delar av den hänsyn som uppgetts, ändå avverkades i slutändan. Detta visar hur viktigt det är att en adekvat myndighetstillsyn och kontroll sker för att säkerställa att miljöbalkens försiktighetsprincip tillämpas i praktiken.