M 5147-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens dom och Miljöprövningsdelegationen inom Länsstyrelsen i Västernorrlands läns beslut den 19 december 2024 (dnr 6050-2022) och visar målet åter till miljöprövningsdelegationen för fortsatt behandling.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5147-25

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Hjortronblomman Vindkraft AB (bolaget) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom, förklara den sökta verksamheten tillåtlig i förhållande till dess påverkan på rennäringen och återförvisa målet till miljöprövningsdelegationen för prövning i sak i övriga delar.

Jijnjevaerie sameby (samebyn) har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Länsstyrelsen har medgett bolagets yrkande om ändring under förutsättning att vissa villkor justeras på visst angivet sätt.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget har hänvisat till vad som anfördes i underinstanserna och har därutöver framhållit och tillagt i huvudsak följande.

Länsstyrelsens förslag till villkor kopplade till rennäringen kan accepteras med vissa justeringar.

Projektområdet samt det berörda betesområdet saknar i stort infrastruktur såsom beteshagar, uppsamlingsområden och kärnområden av riksintresse som indikerar att området idag är av någon betydelse för rennäringen. Bolaget har låtit analysera berörda betesgruppers markanvändning inom Jijnjevaerie sameby. Analysen visar att området torde vara svårtillgängligt för de berörda betesgrupperna eftersom området avgränsas i norr av osäkra isar över Gesunden och i syd av norra stambanan där godstrafik kan förekomma så ofta som var tjugonde minut.

Av analysen framgår vidare att flyttleden i dagsläget inte nyttjas för traditionell flytt av renar mellan olika kärnområden av riksintresse eller för att flytta renar till och från vinterlandet. Riksintresseområdena nyttjas av olika betesgrupper, vilket innebär att det inte finns några funktionella samband som riskerar att påverkas till följd av den sökta

SVEA HOVRÄTT DOM M 5147-25

verksamheten. Analysens slutsats är därför att en etablering av den sökta verksamheten varken kommer att försvåra för Jijnjevaerie sameby att nyttja kärnområden av riksintresse eller påverka konnektiviteten inom samebyn.

Om flyttleden ändå skulle bli aktuell för traditionell flytt av renar har bolaget även analyserat och bedömt den sökta verksamhetens påverkan i ett sådant fall. I den analysen har erfarenheter från Blaiken vindkraftpark studerats. Analysen visar att samlad flytt har kunnat genomföras genom en betydligt större vindkraftpark vid återkommande tillfällen under flera år trots att inga vindkraftverk har stängts av under tiden som flytt pågått. Eftersom den nu aktuella ansökan omfattar en betydligt mindre vindkraftpark och då flyttleden ligger på ett avstånd om 1,6 kilometer från parken innebär en etablering inte att en flytt utmed flyttleden omöjliggörs. Trots det har bolaget föreslagit villkor som säkerställer att rennäringens bedrivande och produktion av vindkraft vid Storrisberget kan samexistera om flyttleden i framtiden kommer att nyttjas av samebyn.

Samebyn har inte inkommit med någon dokumentation eller vittnesmål som påvisar att flyttleden idag används regelbundet för traditionell flytt av renar. De analyser som bolaget har gjort har utgått från offentliga källor såsom tidigare tillståndsprövningar med yttranden och beskrivningar från samebyn om dess markanvändning, däribland uppgifter som har framkommit och bekräftats av samebyn i ett annat mål. Renarna har enligt samebyns egen beskrivning flyttats till området för vinterbete med lastbil år 2025, vilket stödjer uppfattningen att området är svårtillgängligt och att flyttleden inte nyttjas regelmässigt för traditionell flytt mellan kärnområden av riksintresse.

Storrisbergets funktion som s.k. stoppland bör inte tillmätas någon särskild betydelse då genomförda analyser visar att platsen har sämre förutsättningar för marklav än andra delar i det omgivande landskapet. Etableringen skulle inte innebära något bortfall av en viktig eller potentiellt viktig betesresurs för renarna. Det är alltså visat att Storrisberget och dess närområde inte är av någon större betydelse för rennäringens bedrivande, varken som betesresurs eller för rennäringens funktionella samband.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5147-25

Renarna har, enligt samebyn, under vintern 2025 betat vid Ringsjöarna och därefter västerut mot Västerövsjö och Höglunda. Renarna har därmed huvudsakligen betat utanför Storrisbergets influenszon. Samebyns nyttjande av betesområdet föregående vinter ger stöd för uppfattningen att Storrisberget inte är en plats som bör tillmätas någon större betydelse för rennäringens bedrivande.

Att strörenar tidvis kan röra sig vid Storrisberget eller i närheten av projektområdet och att det i samband med det är möjligt att flytta renarna tillbaka norrut över Gesunden innebär inte att platsen är avgörande för rennäringens bedrivande. Det finns inom det berörda betesområdet flertalet andra platser med liknande förutsättningar som inte är påverkade av vindkraft där det finns förutsättningar att samla in renar innan de når stambanan.

Betesområdet mellan Norra stambanan och Gesunden är cirka 510 kvadratkilometer stort och projektområdet är knappt en kvadratkilometer. Det ifrågasätts inte att det i områdena kring Storrisberget kan finnas bra lav- och hänglavsmarker med rika gräsoch örtmyrar som är viktigt för renbetet. Det är dock en mycket begränsad del av området som, även om det skulle bortfalla som betesresurs, inte har någon avgörande betydelse för rennäringens bedrivande.

Rennäringsintresset väger inte tyngre än intresset av att producera förnybar energi. Sökt verksamhet omfattar endast tre verk men dessa kommer att ha en totalhöjd om 250 meter och vindförhållandena är goda vid Storrisberget. Vid tidpunkten för upprättandet av ansökan beräknades verken ge en årlig produktion om cirka 72 280 MWh/år vilket inte kan anses vara ett mycket begränsat tillskott till den nationella elförsörjningen. Med den nyare modellen av turbiner som avses att uppföras skulle verksamheten ge en elproduktion om cirka 90 000 MWh/år. Därutöver har bolaget erhållit godkännande från Ragunda kommun att uppföra två batterilager med en kapacitet på totalt 50 MW vid Storrisberget.

Området är fördelaktigt för produktion av vindkraft eftersom en stor yta redan har tagits i anspråk och till stor del är förberett för anläggandet med stöd av tidigare anmälan för uppförande av sex 150 meter höga verk. Kranplatser, 5 400 meter väg och

SVEA HOVRÄTT DOM M 5147-25

fundamentsgropar har redan förberetts. En stor mängd bergkross och annat material har redan använts. Genom att anlägga vindkraftparken erhålls en resurseffektiv byggnation med minimalt ingrepp i naturmiljön. Ur ett resurshushållningsperspektiv vore det högst olämpligt att inte nyttja den infrastruktur som redan har anlagts.

Jijnjevaerie sameby har anfört i huvudsak följande.

Området för den sökta åtgärden, inklusive den närliggande flyttleden, används idag aktivt för renskötsel. Flyttlederna är avgörande för att säkerställa renarnas tillgång till betesmarker under olika säsonger. Bolagets påstående att området saknar infrastruktur för renskötsel är felaktigt. Det finns dokumentation och vittnesmål som visar att området används regelbundet för traditionell flytt av renar mellan olika kärnområden av riksintresse. Infrastruktur som t.ex. hagar är inte ett bevis på att området används.

Storrisberget fungerar som ett viktigt stoppland för samebyns renar. Trots bolagets påstående om sämre förutsättningar för marklav, visar analyser och erfarenheter att området är av stor betydelse för renarnas överlevnad vintertid. Renar som är på fri strövning har vissa områden, stoppland, där de väljer att stanna till för att det är trivsamt, har bra bete och är rätt plats i naturen. När renarna stannar till vid dessa stoppland eller trivselland kan renskötaren hämta tillbaka dem dit de kommit från eller flytta dem för att få en bättre fri strövning. Om renarna är på väg söderut mot järnvägen och stannar till vid Storrisberget, ges renskötaren möjlighet att flytta tillbaka dem norrut över Gesunden. I annat fall kan renarna behöva flyttas en bit västerut för att beta innan det är dags att samla in för vårflytt.

Senaste vintern användes området på Storrisberget och områdena runtomkring för vinterbete. Renarna transporterades till området med lastbil i början av december. De släpptes i Ringsjödalen som ligger angränsande nordväst om Storrisberget. Det stämmer inte att området är svårtillgängligt då renarna transporterades direkt på plats. Betet var bra i området hela vintern med lite snö och lättillgängligt bete. Under mars månad drogs huvudhjorden västerut mot Västerövsjö och Höglunda. I år, då det var lite snö, behövde samebyn bygga en temporär renhage med lastanläggning för lastbil i Flodalen mellan Höglunda och Västerövsjö. Det byggdes en renhage som sedan revs

SVEA HOVRÄTT DOM M 5147-25

efter överenskommelse med markägaren. Det är inte ovanligt att temporära anläggningar används då det kan variera från år till år hur snön och vinden beter sig.

Det är riktigt att Storrisberget har sämre förutsättningar för renlav. Storrisberget är idag hårt avverkat och präglat av skogsbruket som har förstört tillgången på marklav. Vindkraftsbolagen lyfter ofta att avsaknad av marklav innebär att det inte finns renbete. Samebyarna i Jämtland har dock inte tillgång till rikliga lavmarker. Renarna äter annat än marklav såsom gräs, örter, rötter, olika hänglavar och andra trädlavar. Områdena runt omkring Storrisberget har bra lav- och hänglavsmarker med rika gräs- och örtmyrar som också är mycket viktigt för renbetet. Området kommer att användas aktivt om det finns betesförutsättningar. Med trafik till och från vindkraftparken och ett vägnät som ska underhållas kommer renen att påverkas.

FN:s deklaration om urfolks rättigheter (UNDRIP) erkänner samebyns rätt att upprätthålla och utveckla traditionella ekonomiska aktiviteter, inklusive renskötsel. Artikel 26 i UNDRIP fastställer att urfolk har rätt till de marker, territorier och resurser som de traditionellt har ägt, brukat eller på annat sätt använt eller förvärvat. Dessa rättigheter måste respekteras och skyddas av stater.

Länsstyrelsen har hänvisat till vad som anfördes i dess yttrande till miljöprövningsdelegationen.

Efter att Mark- och miljööverdomstolen har kungjort målet har även ett antal enskilda boende intill sjön Gesunden inkommit med yttranden. Av dessa yttranden framgår att samtliga motsätter sig en ändring av mark- och miljödomstolens dom. De har framfört synpunkter på risk för buller och förändrad landskapsbild vid fiske på sjön.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Målet avser en ansökan om tillstånd till etablering och drift av tre vindkraftverk med en totalhöjd om 250 meter på fastigheterna X och Y i Ragunda kommun. Verken förväntas producera mellan cirka 72 280 – 90 000 MWh förnybar energi per år med en verksamhetstid om 35 år. Vägar, kranplatser och fundament finns

SVEA HOVRÄTT DOM M 5147-25

redan på platsen sedan en tidigare anmälan om miljöfarlig verksamhet för sex mindre verk som aldrig uppfördes. Befintliga fundamentplatser behöver dock utökas för de sökta verken. Frågan i målet är om verksamheten kan tillåtas med hänsyn till dess påverkan på rennäringen i området.

Mark- och miljööverdomstolen instämmer med miljöprövningsdelegationen att vindkraftsparken innebär en ändrad markanvändning på den sökta platsen. Bestämmelserna i bl.a. 3 kap. 1 och 5 §§ miljöbalken ska därför tillämpas (se 2 kap. 6 § andra stycket miljöbalken).

Enligt 3 kap. 1 § miljöbalken ska mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Med föreliggande behov avses anspråk på såväl förändringsåtgärder som bevarande och skydd av pågående användning av marken och vattnet (prop. 1985/86:3 s. 154). En lämplig användning från allmän synpunkt av ett område kan medföra att vissa företag måste tåla inskränkningar eller att skyddsåtgärder kan behöva föreskrivas med hänsyn till andra intressen med vilken verksamheten ska samsas i ett område (a. prop. s. 154). Vid bedömningen av den lämpligaste användningen av ett område bör alltid möjligheten att samtidigt utnyttja ett område för olika verksamheter undersökas (prop. 1997/98:45 del 2 s. 30).

Produktionen av fossilfri el har hög prioritet och vindkraft är en förnybar energikälla som bidrar till uppfyllandet av miljöbalkens mål om hållbar utveckling enligt 1 kap. 1 § miljöbalken (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 8 september 2023 i mål nr M 3359-22).

Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra näringens bedrivande. Områden som är av riksintresse för rennäringen ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra näringen (3 kap. 5 § miljöbalken). Riksintresseområden kan t.ex. innefatta flyttleder, kalvningsland och vissa områden med särskilt goda betesförhållanden (se prop. 1985/86:3 s. 161).

SVEA HOVRÄTT DOM M 5147-25

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning

Verksamhetsområdet för de ansökta vindkraftverken omfattar cirka 72 hektar. Området är inte av riksintresse för vindkraft, men har av kommunen i ett tillägg till översiktsplanen pekats ut som lämpligt för en större vindkraftpark. Området är inte heller utpekat som riksintresse för rennäringen, men cirka 1,6 kilometer väster om de planerade verken passerar en flyttled som förbinder ett riksintresseområde cirka tre kilometer norr om verksamhetsområdet med ett annat riksintresseområde längre söderut. Verksamhetsområdet ligger inom Jijnjevaerie samebys vinterbetesland. Även om vindkraftsparken inte avses att uppföras inom ett område som kan bedömas vara av riksintresse för rennäringen, är området fortfarande av betydelse för rennäringen.

Bolaget har låtit ta fram två rennäringsanalyser. En från 2022 som bifogades till ansökan och en kompletterande analys från 2025 som gavs in till mark- och miljödomstolen. Enligt Mark- och miljööverdomstolen utgör dessa analyser ett tillräckligt bra underlag för att kunna ligga till grund för bedömningen av sökt verksamhets påverkan på rennäringen.

Av utredningen framgår att samebyn har två olika vinterbetesgrupper, Stugun- Näveredegruppen och Sörbybygdengruppen. Stugun-Näveredegruppen har sitt vinterbete norr om Gesunden/Indalsälven och väg 87. Sörbybygdegruppen har sitt vinterbete söder om norra stambanan och väg 323. Den norra gruppen flyttar sina renar till fots eller med lastbil till vinterbeteslandet norr om Gesunden och till fots tillbaka till fjälls under våren. Om renar skulle beta söder om Gesunden, alltså på Storrisberget, finns det ingen möjlighet att ta sig tillbaka till fots under våren eftersom en flytt över Gesunden förutsätter att isen är tillräckligt tjock. Den södra gruppen flyttar renarna med lastbil till dess vinterbetesland söder om norra stambanan. Norra stambanan beskrivs som en barriär för den södra gruppen. Enligt utredningen är området där verksamheten planeras, mellan Gesunden och norra stambanan, svårtillgängligt för samebyns betesgrupper och nyttjas inte i någon större utsträckning.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5147-25

Enligt utredningen framgår vidare att samebyn inte flyttar några större grupper renar via flyttleden för bete inom området för den planerade vindkraftparken eller mellan riksintresseområden för rennäringen. Flytt av mindre grupper renar till vinterbeteslandet vid Storrisberget har förekommit. Renar kan också ströva fritt över Gesunden för bete när isen ligger. Samebyn har beskrivit att området kring Storrisberget har använts för vinterbete de senaste två vintrarna. Renarna har då flyttats till området med lastbil. Enligt bolagets utredning har renarna vid dessa tillfällen haft bete i områden som ligger på visst avstånd från det planerade verksamhetsområdet. Samebyn har inte inkommit med några underlag eller konkreta uppgifter som motsäger bolagets redogörelse för hur samebyn använder området på och runt Storrisberget.

Samebyn har vid samrådet angett att området där verksamheten planeras är ett viktigt stoppland. Bolaget har mot detta invänt att Storrisbergets funktion som stoppland inte bör ges någon särskild betydelse då genomförda analyser visar att det har sämre förutsättningar för bete än vad andra delar av omgivande landskapet har samt att det finns ett flertal höjder i nära omgivningar kring Storrisberget där renens betesro inte kommer att påverkas av vindkraftverken. Samebyn har av Mark- och miljööverdomstolen särskilt ombetts att beskriva var i området stoppland förekommer samt hur dessa områden används nu och kan förväntas användas framöver. Samebyn har endast i generella ordalag beskrivit ett stopplands funktion som trivselland med bra bete där renarna väljer att stanna till och beta i stället för att vandra vidare. Samebyn har vidare instämt med bolaget att marklav inte förekommer i någon nämnvärd utsträckning i området eftersom det är starkt präglat av skogsbruket, men anfört att det i området finns gräs, markörter och hänglavar som också är viktig föda för renarna.

Sammanfattningsvis framgår av utredningen att flyttleden som passerar verksamhetsområdet endast har använts i mindre omfattning för flytt av små grupper med renar till områden vid Storrisberget och att sådan flytt endast är möjlig under den period av vintern då isen är tillräckligt tjock på Gesunden. Övrig tid på året behöver renarna flyttas med lastbil för att nå Storrisberget. Flytt söder ifrån försvåras av den barriär som norra stambanan utgör. Flyttledens betydelse som funktionellt samband mellan områden av riksintresse framstår därmed som begränsad. Den planerade vindkraftparken omfattar endast tre verk och den ligger cirka 1,6 kilometer från flyttleden.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5147-25

Samlad flytt av renar förbi en vindkraftpark framstår, enligt utredningen, inte heller som utesluten. Därutöver har bolaget föreslagit villkor vid flytt av renar som lindrar eventuell framtida påverkan vid flytt via leden.

Utredningen visar att förutsättningarna för vinterbete inte är optimala inom verksamhetsområdet och dess närområde. Detta på grund av dålig förekomst av marklav. Även om det de senaste två åren förekommit vinterbete inom det större betesområdet mellan Gesunden och norra stambanan har betet enligt bolaget i huvudsak skett utanför Storrisbergets influenszon. Denna uppgift har samebyn inte invänt mot. Det är sammantaget inte helt tydligt i vilken omfattning som områdena kring Storrisberget används som stoppland. Mark- och miljööverdomstolen delar dock bolagets uppfattning att den relativt begränsade etablering som sökt vindkraftpark utgör varken innebär bortfall av en betydande betesresurs eller bör hindra att områdena kring Storrisberget fortfarande kan ha funktion som stoppland.

Vid en sammantagen bedömning finner Mark- och miljööverdomstolen att det inte framkommit att området där verksamheten planeras är av sådan vikt för samebyn att en vindkraftsetablering av den storlek som nu är aktuell påtagligt skulle försvåra rennäringens bedrivande i området. Sökt verksamhet strider därmed inte mot 2 kap. 6 § och 3 kap. 5 § miljöbalken i fråga om dess påverkan på rennäringen. Det ankommer dock på bolaget att vidta skäliga skyddsåtgärder för att motverka de olägenheter som verksamheten ändå kan medföra för rennäringen, se 2 kap. 3 och 7 §§ miljöbalken. Bolaget har föreslagit vissa villkor till skydd för rennäringen som länsstyrelsen haft synpunkter på.

Utöver rennäringsintresset finns andra frågor att ta ställning till. Miljöprövningsdelegationen har i sitt beslut inte prövat övriga förutsättningar för tillstånd eller nödvändiga villkor. Detta har inte heller prövats av mark- och miljödomstolen. Eftersom det inte är lämpligt att Mark- och miljööverdomstolen som första instans prövar detta ska mark- och miljödomstolens dom och miljöprövningsdelegationens beslut undanröjas och målet visas åter till miljöprövningsdelegationen för fortsatt behandling. Det ankommer på miljöprövningsdelegationen att då också pröva vilka villkor till skydd för rennäringen som är lämpliga att föreskriva.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5147-25

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:901) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Malin Wik, tekniska rådet Yvonne Eklund samt hovrättsråden Christina Ericson och Kristina Dreijer, referent. Föredraganden har varit Cecilia Lönnqvist.

Bilaga A

Sid 1 (8) ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM Mål nr M 166-25 Mark- och miljödomstolen 2025-03-18 meddelad i Östersund

PARTER

Klagande

Hjortronblomman Vindkraft AB, 556975-0572 Anders Carlssons Gata 32 417 55 Göteborg

Ombud: M.W. och Z.L.J.

ÖVERKLAGAT BESLUT

Miljöprövningsdelegationen inom Länsstyrelsen Västernorrlands läns beslut den 19 december 2024 i ärende nr 6050-2022, se bilaga 1

SAKEN

Tillstånd till Storrisberget vindkraftpark i Ragunda kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 166-25 Mark- och miljödomstolen 2025-03-18

BAKGRUND

Hjortronblomman Vindkraft AB (Hjortronblomman eller bolaget) har ansökt om tillstånd att uppföra tre vindkraftverk med en totalhöjd om 250 meter på fastigheterna X och Y i Ragunda kommun.

Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen Västernorrland (miljöprövningsdelegationen) har den 19 december 2024 avslagit ansökan med hänvisning till att den planerade vindkraftsetableringen riskerar att påtagligt försvåra rennäringens bedrivande inom vinterbetesområden samt påverka områdets funktion i dess sammanhang som har betydelse för rennäringens fortsatta bedrivande. Den sökta verksamheten har bedömts inte kunna samexistera med rennäringen. Intresset av att skydda rennäringens bedrivande har bedömts överväga intresset av att producera vindkraft i den omfattning det här är frågan om.

Bolaget har överklagat miljöprövningsdelegationens beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

Hjortronblomman har yrkat att mark- och miljödomstolen ska undanröja miljöprövningsdelegationens beslut, förklara att den sökta verksamheten är tillåtlig i förhållande till påverkan på rennäringen och återförvisa målet till miljöprövningsdelegationen för prövning i sak i övriga delar. Bolaget har anfört i huvudsak följande.

Bakgrund

Bolaget delar inte miljöprövningsdelegationens bedömning och anser, med stöd av bland annat genomförda analyser av Tyréns AB samt tidigare genomfört samråd med Jijnjevaeie sameby, att området inte är av sådan betydelse för rennäringen att lokaliseringen kan uppfattas som olämplig för en vindkraftsetablering. Bolaget har med anledning av miljöprövningsdelegationens beslut även anlitat konsultfirman Ecogain AB (Ecogain) med sakkunskap inom rennäringen för att erhålla ytterligare

Sid 3 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 166-25 Mark- och miljödomstolen 2025-03-18

stöd för varför det inte föreligger sådan risk för påtagligt försvårande för rennäringens bedrivande som miljöprövningsdelegationen har kommit fram till.

Påverkan på rennäringen

Rennäringens funktionella samband

Det finns inte några kärnområden av riksintresse, beteshagar eller uppsamlingsområden inom det berörda betesområdet. Det berörda betesområdet saknar alltså i stort infrastruktur för renskötsel som tydligt indikerar att området idag är av någon större betydelse för rennäringens bedrivande. Ecogain har analyserat och beskrivit markanvändningen för de betesgrupper inom Jijnjevaeie sameby som nyttjar kärnområdena norr respektive söder om Storrisberget. Ecogain menar att kärnområdena av riksintresse nyttjas av två olika vinterbetesgrupper inom Jijnjevaeie sameby, Stugun-Näveredegruppen i norr och Sörbygdengruppen i Syd.

Av Ecogains analys framgår att Stugun-Näveredegruppen har sitt vinterbete norr om Gesunden/Indalsälven och väg 87. Gruppen flyttar renarna till vinterlandet med lastbil eller till fots beroende på väder och isläge och flyttar därefter tillbaka renarna upp till fjälls på våren till fots. Isen på Gesunden bedöms endast vara säker för flytt av renar under januari och februari. Detta innebär, enligt Ecogain, att om renar betar söder om Gesunden, dvs. inom det berörda betesområdet, finns det ingen möjlighet för betesgruppen att ta sig tillbaka till fjälls till fots under våren. Vad gäller Sörbybygdengruppen har denna sitt vinterbete söder om Norra stambanan och väg 323. Av Ecogains analys framgår att gruppen flyttar renarna till och från vinterlandet med lastbil. Det finns inga utpekade platser för renar att samlas och lastas på lastbilar inom det berörda betesområdet utan samtliga platser är belägna norr om Gesunden respektive söder om Norra stambanan.

Av Ecogains analys framgår att det berörda betesområdet torde vara svårtillgängligt för båda de berörda betesgrupperna. Detta till följd av osäkra isar över Gesunden och då Norra stambanan utgör en farlig, ostängslad barriär med godstrafik så ofta som var tjugonde minut. Enligt Ecogain kan användning av det berörda betesområdet förekomma i mindre utsträckning men att det får anses osannolikt att

Sid 4 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 166-25 Mark- och miljödomstolen 2025-03-18

någon av de berörda betesgrupperna nyttjar området annat än i undantagsfall. Härvid kan noteras att Sörbygdens grupp under just innevarande vinter 2025 ändå har släppt en större grupp renar inom det berörda betesområdet, vilket enligt Ecogain troligen skett med lastbil. Renarna har betat vid Ringsjöarna och mot Borglunda som är belägna utanför den sökta verksamhetens influenszon.

Ecogains bedömning är att en vindkraftsetablering vid Storrisberget inte påverkar rennäringens funktionella samband mellan kärnområden av riksintresse. Flyttleden väster om och markerna kring Storrisberget nyttjas inte för traditionell flytt av renar mellan olika kärnområden eller för att flytta renar till och från vinterlandet. Storrisberget är beläget mellan olika riksintressen som saknar samband med varandra då de nyttjas av olika betesgrupper samt olika samebyar. Den sökta verksamheten kommer därmed, enligt Ecogain, varken försvåra för Jijnjevaeie sameby att nyttja kärnområden av riksintresse eller påverka konnektiviteten inom samebyn.

Om flyttleden

Som anförts ovan uppfattar bolaget att den av sametinget registrerade flyttleden väster om Storrisberget inte används för samlad flytt av renar mellan kärnområden av riksintresse i dagsläget. För det fall flyttleden skulle bli aktuell för traditionell flytt av renar framöver har Ecogain även analyserat och bedömt verksamhetens påverkan i ett sådant fall.

Ecogain konstaterar att forskning avseende vindkraftparkers påverkan på renar under samlad flytt är begränsad men menar att renars undvikelsebeteende i förhållande till vindkraft varierar beroende på om renarna strövar fritt eller flyttas samlat. Detta då renar vid fri strövning i stort väljer sin egen väg och rörelser medan de vid en samlad flytt redan är störd av människan då renhjorden styrs med hjälp av renskötare, skotrar, hundar och ibland helikopter. Ecogain har därför studerat erfarenheter från Blaiken vindkraftpark, omfattande 99 vindkraftverk med flyttled genom parken. Erfarenheter från Blaiken vindkraftpark visar att samlad flytt har

Sid 5 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 166-25 Mark- och miljödomstolen 2025-03-18

kunnat genomföras genom parken vid återkommande tillfällen under flera år trots att inga vindkraftverk har stängts av under tiden flytt pågått.

I aktuellt fall med ett avstånd om 1,6 kilometer från flyttleden och då ansökan omfattar en betydligt mindre vindkraftpark om endast 3 verk menar bolaget att en etablering av den sökta verksamheten inte skulle innebära att samlad flytt utmed flyttleden omöjliggörs. Bolaget har vidare föreslagit villkor om avstängning av verken under flytt samt villkor om samråd med berörda samebyar för informationsutbyte i syfte att motverka negativ påverkan på renskötseln. De föreslagna villkoren är tillräckliga för att säkerställa att nyttjandet av flyttleden, för det fall det blir aktuellt, inte påtagligt försvåras.

Betesförutsättningar

Genomförda analyser av Ecogain och Tyréns AB visar att Storrisberget har sämre förutsättningar för marklav än andra delar i det omgivande landskapet och att en etablering av den sökta verksamheten således inte innebär att bortfall av en viktig eller potentiellt viktig betesresurs för renarna. Vidare torde det finnas ett flertal andra bergsområden inom samebyns vintermarker med liknande eller avsevärt bättre förutsättningar än Storrisberget för att samla mindre grupper av renar. Bolaget menar därför att en etablering av den sökta verksamheten inte kan anses påtagligt försvåra rennäringens bedrivande med hänvisning till områdets betesresultat eller funktion som s.k. stoppland.

Tidigare prövningar inom det berörda betesområdet

Bolaget anser att omständigheterna för den sökta verksamheten inte är jämförbara med de i miljöprövningsdelegationens beslut nämnda prövningarna. Björnsjöbodarna och Fisksjölandet planerades att till stora delar överlappa kärnområden av riksintressen och trivselland för Raedtievareire sameby. Midsommarberget var beläget inom ett av Jijnjevaeie samebys aktivt brukade vinterbetesområden och avsågs placeras på endast 1 kilometers avstånd från närmaste kärnområde av riksintresse för rennäringen. Den sökta verksamheten vid Storrisberget har ett avstånd om 3,2 kilometer från det närmaste kärnområdet av

Sid 6 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 166-25 Mark- och miljödomstolen 2025-03-18

riksintresse och detta ligger därmed utanför projektets influenszon inom vilken påverkan på renars beteende alls kan förväntas. De tidigare prövningarna i området kan inte anses jämförbara med nu aktuell prövning. Detta särskilt då de nämnda projekten riskerade att påverka olika riksintressen och betesmarker.

Intresseavvägning

Storrisberget är varken utpekat som riksintresse för rennäringen eller vindkraft men är utpekat av Ragunda kommun som ett område lämpligt för större vindkraftparker. Utbyggnaden av produktionsanläggningar för fossilfri el är av hög prioritet och vindkraft är en förnyelsebar energikälla som bidrar till uppfyllandet av miljöbalkens mål om hållbar utveckling. Storrisberget är fördelaktigt för produktion av vindkraft då området till stor del är förberett för anläggande av vindkraftverk med stöd av tidigare godkänd anmälan om miljöfarlig verksamhet för uppförande av sex 150 meter höga vindkraftverk. Inom ramen för nämnd anmälan har vägar och kranplatser byggts och fundamentgropar har förberetts. Till följd av att ansökan omfattar tre större vindkraftverk med en höjd om 250 meter kommer kranplatserna samt fundamentgroparna behöva anpassas något. Totalt har däremot 5 400 meter väg och sex kranplatser anlagts för vindkraftparken inom ramen för tidigare godkännande. För anläggningsarbetena har en stor mängd bergkross och annat material använts och en stor yta har redan tagits i anspråk. En etablering av vindkraft vid Storrisberget bidrar således till en resurseffektiv byggnation med minimalt intrång i naturmiljön i området och ur ett resurshushållningsperspektiv kan det anses olämpligt att inte nyttja den infrastruktur som redan anlagts.

Bolaget har visat att påverkan på rennäringen till följd av den sökta verksamheten endast kan komma att bli ytterst begränsad. Bolaget menar därmed att det vid en intresseavvägning i detta fall, där området har en begränsad betydelse för rennäringen och det föreligger goda förutsättningar för etablering av vindkraft, måste intresset av att producera fossilfri el prioriteras och den sökta lokaliseringen anses lämplig.

Sid 7 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 166-25 Mark- och miljödomstolen 2025-03-18

DOMSKÄL

Handläggning

Med hänsyn till målets omfattning och svårighetsgrad har mark- och miljödomstolen avgjort målet med en lagfaren domare och ett tekniskt råd.

Mark- och miljödomstolens bedömning

Mark- och miljödomstolen har gått igenom handlingarna i målet och övervägt det som bolaget har fört fram. Domstolen instämmer dock i den bedömning som miljöprövningsdelegationen har gjort och på de skäl som miljöprövningsdelegationen har angett med följande tillägg.

Bolaget anser att det inte är visat att Storrisberget har en sådan betydelse för rennäringen att den sökta verksamheten skulle medföra att renskötseln påtagligt försvåras och att miljöprövningsdelegationen inte har beaktat hur området idag nyttjas för renskötsel. Domstolen konstaterar dock att det går en flyttled mellan kärnområden av riksintresse för rennäringen strax väster om projektområdet. Oavsett hur Jijnjevaerie sameby idag nyttjar de kärnområden av riksintresse för rennäringen norr respektive söder om projektområdet och den flyttled som går däremellan kommer ett uppförande av en vindkraftspark vid Storrisberget att påverka hur samebyn kan bedriva rennäring under hela tillståndstiden.

Flyttleden passerar endast 1,6 kilometer från projektområdet. Det finns kärnområden av riksintresse för rennäringen i samtliga väderstreck och det närmsta ligger endast ca 3 kilometer från projektområdet. Mark- och miljödomstolen anser att detta tillsammans med den begränsning av betesområden och den påverkan Storrisbergets funktion som stoppland innebär om en vindkraftspark etableras, kan medföra att rennäringens bedrivande påtagligt försvåras. Det finns inte några rimliga skydds- eller försiktighetsåtgärder som är tillräckliga för att motverka eller förebygga de problem som uppkommer för rennäringen. Vad bolaget i övrigt har fört fram ändrar inte den bedömningen. Domstolen anser därför att lokaliseringen av vindkraftparken inte är lämplig.

Sid 8 ÖSTERSUNDS TINGSRÄTT DOM M 166-25 Mark- och miljödomstolen 2025-03-18

Domstolen noterar slutligen att ansökan avser uppförande av en mindre vindkraftpark om endast tre vindkraftverk som skulle bidra med ett mycket begränsat tillskott till den nationella elförsörjningen. Intresset av att skydda rennäringen väger också med hänsyn till det tyngre än intresset av att producera fossilfri el. Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 8 april 2025. Prövningstillstånd krävs.

Malin Almqvist Lena af Geijerstam Unger Målet har avgjorts av rådmannen Malin Almqvist, ordförande, och tekniska rådet Lena af Geijerstam Unger. Föredragande har varit beredningsjuristen Martin Larsson.