M 5655-25

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens dom och Miljöprövningsdelegationen inom Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 11 september 2024 (551-30709-2023) samt visar målet åter till miljöprövningsdelegationen för fortsatt behandling.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5655-25

YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Svea Solar Utility Development AB (Svea Solar) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska bevilja det sökta tillståndet.

Länsstyrelsen i Skåne län har medgett överklagandet under förutsättning att de villkor och den ekonomiska säkerhet som länsstyrelsen föreslog i yttrande till miljöprövningsdelegationen föreskrivs.

Eslövs kommun har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

Trafikverket har hänvisat till tidigare yttrande och har inte avgett någon inställning till överklagandet.

Skånes Ornitologiska Förening har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

D.A., K.A., B.B., B.R., C.B., M.G., J-O.G., M.G., U.H., D.O., E.O., C.S. och O.W.

har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom.

UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Svea Solar har anfört bl.a. följande.

Länsstyrelsen har tillstyrkt ansökan och ansett att samhällsnyttan med produktion av förnybar el på den aktuella platsen väger tyngre än intresset av att bevara jordbruksmarken. Ställningstagandet från länsstyrelsen ska enligt praxis väga tungt. Länsstyrelsens bedömning är baserad på att fossilfri elproduktion är ett väsentligt samhällsintresse som är särskilt prioriterat i länet med anledning av det osäkra omvärldsläget och behovet av fossilfri el för att nå samhällets klimatmål samt på övergripande

SVEA HOVRÄTT DOM M 5655-25

strategiska analyser av länets energi- och livsmedelsproduktion, framtida energibehov, beredskapsaspekter samt nuvarande energimarknad.

När det gäller lokaliseringsutredningen har länsstyrelsen bedömt att påverkan på andra motstående intressen anses för hög på några av de alternativa platserna och att merkostnaderna för etablering är orimligt höga på några av de andra. Samtidigt är påverkan på naturvärden, kulturmiljö, länets livsmedelsproduktion och andra allmänna intressen förhållandevis låg med en solcellspark på den valda platsen vid Mossarp. Ställningstagandet från länsstyrelsen är tydligt. Länsstyrelsen har även framhållit bolagets ambitioner att behålla viss livsmedelsproduktion under verksamhetens drift och påpekat vikten av tillgången på mer förnyelsebar el, eftersom den är viktig för att livsmedelsproduktionen i länet ska bli konkurrenskraftig. Länsstyrelsen har också hänvisat till att Jordbruksverket bedömt att det i huvudsak är andra orsaker än exploatering som gör att jordbruksmark försvinner i länet och att av den exploatering som sker så är det i huvudsak bebyggelse som permanent tar jordbruksmarken i anspråk och som är svår att samnyttja med primärproduktion av livsmedel.

Bolaget har presenterat åtta alternativa lokaliseringar för solcellparken som samtliga ska ligga till grund för bedömningen. Bolaget delar inte mark- och miljödomstolens bedömning att alternativ 6 och 9 inte skulle vara reella alternativa lokaliseringar. Trots att det finns uppenbara marktekniska utmaningar med att etablera en solcellpark i en bergtäkt, är det teoretiskt möjligt och det finns utländska exempel på sådana lösningar. Bolaget har dessutom själv anlagt en solcellspark på en nedlagd grustäkt som delar vissa likheter med bergtäkten. Även etablering på torvtäkt är ett reellt alternativ även om det finns ekonomiska och tekniska osäkerheter och utmaningar med en sådan etablering.

Bolaget har i sin lokaliseringsutredning utgått från tillgängliga öppna data samt kartanalys innefattande bl.a. ortofoton, terrängkartering och markfuktighet. Detta beskrivs ingående i den kompletterande beskrivning av alternativa lokaliseringar som lämnades in till mark- och miljödomstolen. Utredningen har den detaljeringsnivå som väl motsvarar vad som accepterats i tidigare praxis. Det underlag som bolaget har presenterat för alternativ 7 och 8 innehåller redovisningar av både ekologiska,

SVEA HOVRÄTT DOM M 5655-25

hydrologiska, kulturhistoriska och planeringsmässiga förutsättningar. Beskrivningarna omfattar bl.a. identifierade naturvärden, risker för habitatfragmentering, påverkan på grön infrastruktur samt möjliga konflikter med kulturmiljövärden och befintliga skyddsintressen.

Även när det gäller de redovisade kostnaderna anser bolaget att dessa är av den detaljeringsgrad som är erforderlig för att bedöma om de alternativa lokaliseringarna utgör ekonomiskt rimliga alternativ. Eftersom alternativa lokaliseringar varken kan eller bör utredas i detalj måste kalkyler för kostnader innehålla vissa antaganden och bedömningar. Detta är oundvikligt för varje nyetablering i ett tidigt skede. Det relevanta bör därför vara att antagandena är rimliga och bygger på sakkunnig erfarenhet. Här får också vägas in att vissa uppgifter, som detaljerade kostnadsberäkningar, är affärskänsliga och inte lämpar sig för offentlig redovisning på en nivå som skulle kunna påverka konkurrenssituationen negativt. I alternativutredningen redovisas konkreta och objektivt jämförbara kostnader för alternativen som på ett tydligt sätt möjliggör för prövningsmyndigheten att jämföra alternativen mot varandra ur kostnadshänseende. Utredningen är i linje med de analyser som presenterats och accepterats i praxis.

Den avkastningsbedömning som bolaget har gjort för den aktuella jordbruksmarken utgår från gårdsspecifika produktionskalkyler framtagna av fastighetsägaren med stöd av Hushållningssällskapets driftkalkyler. De inkluderar produktionsstatistik för åren 2023 och 2024. När dessa sedan har jämförts med skördestatistiken för Skåne ligger områdets avkastning per gröda antingen i linje med eller under genomsnittet, vilket sammantaget innebär att marken bedöms ha en lägre avkastning än genomsnittet i Skåne. Om aktuell ansökan, med en gedigen, nyanserad och långtgående lokaliseringsutredningen, inte kan beviljas tillstånd trots en marktyp med lägre avkastning än övriga delar av länet och trots ett väl underbyggt och utförligt motiverat tillstyrkande från länsstyrelsen, uppstår en berättigad fråga om vilken annan etablering som skulle kunna få tillstånd.

Länsstyrelsen har vidhållit vad som anförts i yttrande till miljöprövningsdelegationen.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5655-25

Eslövs kommun har anfört bl.a. följande. Det finns en generellt positiv inställning till ökad produktion av lokal och fossilfri elenergi, vilket också lyfts fram i kommunens översiktsplan. Den planerade verksamheten innebär dock att viktig jordbruksmark tas ur drift. Att avkastningen från den aktuella åkermarken skulle vara lägre än genomsnittet i regionen ifrågasätts. Avkastning per hektar åkermark beror på många faktorer som kan variera inom en region, t.ex. jordmån, dränering, väderfaktorer som nederbörd och temperatur, typ av gröda och odlingsmetod. Att jämföra avkastning från jordbruksmark på regional nivå kan därför vara missvisande om man inte tar hänsyn till alla relevanta faktorer. Bolaget har inte närmare redogjort för hur eller på vilken skala som markens avkastning har bedömts.

Trafikverket har hänvisat till sitt yttrande till miljöprövningsdelegationen.

Skånes Ornitologiska Förening har vidhållit och hänvisat till tidigare yttranden i målet.

D.A., K.A., B.B., B.R., C.B., M.G., J-O.G., M.G., U.H., D.O., E.O., C.S. och O.W.

har bl.a. anfört att de anser att den brukningsvärda jordbruksmarken ska bevaras och att solcellsanläggningen ska placeras på annan mark. För det fall tillstånd meddelas har de framfört krav på bl.a. skyddsavstånd till bostäder.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Några utgångspunkter

Svea Solar har ansökt om frivilligt tillstånd enligt 9 kap. 6 b § miljöbalken för anläggande och drift av en solcellsanläggning. Av ansökningshandlingarna framgår att anläggningen kommer att ta i anspråk en yta om cirka 115 hektar brukningsvärd jordbruksmark, ha en livslängd på cirka 40 år och producera omkring 100 GWh förnyelsebar el per år.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5655-25

Vid val av plats för en verksamhet gäller generellt att den plats ska väljas som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Vid prövning av verksamheter enligt bl.a. 9 kap. 6 b § miljöbalken ska bestämmelserna i 3 och 4 kap. samma balk tillämpas i de fall som gäller ändrad användning av mark- eller vattenområden. (Se 2 kap. 6 § första och andra styckena miljöbalken).

Skyddet för brukningsvärd jordbruksmark är betingat av intresset av att trygga livsmedelsförsörjningen (jfr prop. 1985/86:3 s. 53). Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk (3 kap. 4 § andra stycket miljöbalken). Av praxis framgår att behovet av förnyelsebar energiproduktion är ett väsentligt samhällsintresse för vilken brukningsvärd jordbruksmark kan få tas i anspråk, under förutsättningen att behovet inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk (se bl.a. MÖD 2024:12). Med ” tillfredsställande sätt” avses att den alternativa lokaliseringen på annan mark ska vara tekniskt och funktionellt lämplig samt ekonomiskt rimlig (se prop. 1985/86:3 s. 158).

Regleringen i 3 kap. 4 § andra stycket miljöbalken innebär att en exploatör som vill ta brukningsvärd jordbruksmark i anspråk behöver visa att det inte finns annan tillgänglig mark som är bättre lämpad för ändamålet. I praxis har ofta en sökande redovisat en utredning med flera alternativa lokaliseringar med förklaring till varför de ej valda lokaliseringarna inte tillgodoser behovet på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt. Vilka krav som ska ställas på en sådan s.k. lokaliseringsutredning beror på omständigheterna i det enskilda fallet, där bl.a. arten av verksamhet och dess storlek har betydelse (se t.ex. MÖD 2024:12 och MÖD 2025:5). När det är fråga om arealkrävande verksamheter, som i detta fall, kan det vara svårt att finna alternativa lokaliseringar på annat slag av mark, som i praktiken, utifrån samtliga för verksamheten relevanta omständigheter, framstår som lämpliga eller ens realistiska. Mark- och miljödomstolen har också bedömt att lokaliseringsutredningen i detta fall innehåller flera orealistiska alternativ. Det finns inte något lagkrav på redovisning av specifika

SVEA HOVRÄTT DOM M 5655-25

alternativa lokaliseringar av en verksamhet. Beroende på behovet av den sökta verksamheten och på markförhållandena inom det för en lokalisering relevanta området, kan det vara ändamålsenligt med en mer generellt hållen utredning med beskrivning av förutsättningar och konsekvenser av den sökta etableringen på mark av olika slag och på olika platser inom området. För etablering av verksamheter av nu aktuellt slag krävs en stor yta. En alternativ lokalisering är då ofta en etablering på skogs- eller ängsmark eller, i vissa områden, på berg i dagen. Sådana lokaliseringar innebär inte sällan en påverkan på natur- eller kulturvärden. Huruvida en etablering på sådan mark är tekniskt och funktionellt lämplig, samt ekonomiskt rimlig, i förhållande till en etablering på jordbruksmark får bedömas i det enskilda fallet, varvid det är av betydelse vilka synpunkter länsstyrelsen har, eftersom den myndigheten har att bevaka även natur- och kulturvärden inom aktuell region.

Av 3 kap. 1 § miljöbalken framgår att markområden ska användas för det eller de ändamål som de är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde ska ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Det innebär att även om det inte finns någon annan mark än jordbruksmark tillgänglig för en etablering av den sökta samhällsnyttiga verksamheten, behöver en avvägning göras även mellan intresset av att bevara marken för jordbruk och intresset av att använda den för det sökta ändamålet. Så länge samhällsintresset av det behov som ska tillgodoses genom den ändrade markanvändningen inte överväger samhällsintresset av att bevara jordbruksmarken får behovet av den alternativa markanvändningen, från allmän synpunkt, normalt anses kunna tillgodoses tillfredsställande på annat sätt. Eftersom såväl livsmedels- som elförsörjningen i första hand får anses vara nationella angelägenheter får länsstyrelserna anses ha en central roll vid bedömningen, särskilt som förutsättningarna för de olika samhällsintressena skiljer sig åt mellan regionerna och länsstyrelsen har till uppgift att verka för att nationella mål får genomslag i länet, samtidigt som hänsyn ska tas till regionala förhållanden och förutsättningar. Ett väl underbyggt och motiverat ställningstagande av länsstyrelsen bör därför tillmätas särskild vikt vid bedömningen av vilket samhällsintresse som bör ges företräde. (Se MÖD 2024:12 och Mark- och miljööverdomstolens domar den 22 oktober 2024 i mål nr M 8658-23 och den 23 oktober 2024 i mål nr M 6624-23.)

SVEA HOVRÄTT DOM M 5655-25

Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning

Mark- och miljööverdomstolen delar miljöprövningsdelegationens bedömning att miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken och att den utgör ett tillräckligt underlag för att tillståndsansökan ska kunna prövas i sak.

Bolagets ansökan om att få anlägga och driva en solcellsanläggning innebär ett sådant varaktigt ianspråktagande av jordbruksmark som avses i 3 kap. 4 § miljöbalken, även om det under driften finns viss möjlighet att nyttja marken för exempelvis bete. Jordbruksmarken brukas i dag huvudsakligen som åkermark för växtodling och är att anse som brukningsvärd enligt 3 kap. 4 § miljöbalken.

Svea Solar har genomfört en lokaliseringsutredning och därvid funnit att den valda platsen är den bäst lämpade för etableringen. I utredningen har grundförutsättningarna för att etablera en solcellsanläggning beskrivits och bolaget har förklarat vilka faktorer som har beaktats vid val av plats samt hur och varför bolaget har begränsat den fördjupade analysen i utredningen till ett visst område. Bolaget har undersökt åtta alternativa lokaliseringar, varav flertalet inte utgörs av jordbruksmark och för vilka en fördjupad analys har gjorts med hjälp av bl.a. geodata, satellitkartor, dialog med elnätsägare och i vissa fall platsbesök. Bolaget har även redovisat möjligheter att dela upp anläggningen i två delområden på vissa av de alternativa lokalerna. Vid bedömningen av vilken plats som är lämpligast har bolaget vägt in behovet av el i området, solinstrålning, närhet till elnätsanslutning med anslutningskapacitet, tekniska förutsättningar för markinstallation, natur- och kulturvärden, resurshushållning, tillgänglig yta, påverkan på närboende och befintliga verksamheter. I mark- och miljödomstolen lämnade bolaget ytterligare redogörelse för varför fyra av de alternativa platserna inte är lämpade för solenergiproduktion i ansökt omfattning och beskrev vilken kostnadsökning som etableringen skulle innebära på de alternativa platserna samt skälen för kostnadsökningarna.

Enligt lokaliseringsutredningen har de alternativa lokaliseringarna valts bort av olika skäl såsom svårtillgänglighet vid etablering, höga kostnader för markinstallation eller anslutning till elnätet, höga natur- och kulturvärden eller områdesskydd eller andra

SVEA HOVRÄTT DOM M 5655-25

pågående verksamheter som medför svårigheter för etablering. Enligt Svea Solar är vald lokalisering den bäst lämpade mot bakgrund av att förutsättningarna för elnätsanslutning och inmatning i det lokala nätet är ovanligt bra, att det finns tekniska förutsättningar för markinstallation utan större påverkan på mark och miljö, att platsen inte hyser några större natur- eller kulturvärden och att området är tillgängligt för etableringen. Svea Solar har redovisat att avkastningen från livsmedelsproduktionen på den aktuella marken de senaste åren har varit lägre än genomsnittet i regionen och har i en skötselplan redogjort för ambitionerna att bibehålla viss livsmedelsproduktion under verksamhetens drift.

Länsstyrelsen, som tillstyrkt etableringen på platsen, har i yttrande till miljöprövningsdelegationen anfört bl.a. följande. Länsstyrelsen har i övergripande strategiska analyser av länets energi- och livsmedelsproduktion, framtida energibehov, beredskapsaspekter samt nuvarande energimarknad kommit fram till att viss jordbruksmark i länet kommer att behöva tas i anspråk för att tillgodose det väsentliga samhällsintresset av mer fossilfri elproduktion i Skåne. Det framtida elbehovet bedöms vara stort och ny elproduktion är högt prioriterad av regeringen. Tillgängliga markytor på skogsmark, industrimark eller annan alternativ mark i länet kan användas för att täcka delar av det totala energibehovet, men potential saknas för att täcka hela behovet utan en från allmän synpunkt alltför stor påverkan på andra intressen. Markförlagda solcellsparker är en av flera nödvändiga produktionstekniker som behöver ingå i den totala produktionsmixen för att tillgodose elförsörjningen. Utbyggnadspotentialen för landbaserad vindkraft är inte tillräckligt stor för att den tekniken ensam ska kunna tillgodose det väsentliga samhällsintresset av mer elproduktion i Skåne.

Vad gäller den valda lokaliseringen har länsstyrelsen anfört bl.a. följande. Bolaget har redovisat åtminstone sex lokaliseringsalternativ för en markförlagd solcellspark som inte utgörs av jordbruksmark och som länsstyrelsen ur allmän synpunkt bedömt mindre lämpliga för elproduktion än den valda platsen vid Mossarp. Påverkan på platserna och merkostnaderna för en etablering bedöms för höga på några av de andra platserna, samtidigt som påverkan på naturvärden, kulturmiljö, länets livsmedelsproduktion och andra allmänna intressen är förhållandevis låg med en solcellspark på den valda platsen i Mossarp.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5655-25

Länsstyrelsen har vidare bedömt att den minskade potentialen för livsmedelsproduktion på platsen inte är av större betydelse för att nå målet om ökad livsmedelsproduktion i länet och att samhällsnyttan med elproduktion på platsen överstiger samhällsnyttan med livsmedelsproduktion på platsen.

Enligt Mark- och miljööverdomstolen är det, genom lokaliseringsutredningen med tillhörande kompletteringar och det som framkommer i länsstyrelsens yttrande, på ett tillfredsställande sätt utrett att behovet av elproduktion inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark än brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk.

Den sökta verksamheten är avsedd att bedrivas under en begränsad tid. Solcellsanläggningen kan därefter tas bort och marken återställas för jordbruk. Med beaktande av detta och det som framgår av länsstyrelsens motiverade ställningstagande, anser Mark- och miljööverdomstolen att lokaliseringen av solcellsanläggning på jordbruksmarken medför en från allmän synpunkt god hushållning som ska ges företräde i förhållande till intresset av att bevara marken för livsmedelsproduktion.

Sammanfattningsvis bedömer Mark- och miljööverdomstolen alltså att den sökta lokaliseringen varken strider mot 3 kap. 4 eller 1 § miljöbalken.

Utöver lokaliseringen av verksamheten har en rad andra invändningar mot dess tillåtlighet framförts. Länsstyrelsen har även ställt krav på vissa villkor och viss ekonomisk säkerhet. Miljöprövningsdelegationen har i sitt beslut uttryckligen angett att den inte tagit ställning till övriga förutsättningar för tillstånd, lämplighet i förhållande till allmänna intressen i övrigt eller nödvändiga villkor. Detta har inte heller prövats av mark- och miljödomstolen. Eftersom det inte är lämpligt att Markoch miljööverdomstolen som första instans prövar detta ska mark- och miljödomstolens dom och miljöprövningsdelegationens beslut undanröjas och målet visas åter till miljöprövningsdelegationen för fortsatt behandling.

SVEA HOVRÄTT DOM M 5655-25 Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Fredrik Ludwigs, Caroline Hedvall Klostermark och Katharina Welin, referent, samt tekniska rådet Torbjörn Johansson. Föredragande har varit Cecilia Lönnqvist.

Bilaga A

Sid 1 (10) VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Mål nr M 5304-24 Mark- och miljödomstolen 2025-03-27 meddelad i Växjö

PARTER

Klagande

Svea Solar Utility Development AB Sankt Eriksgatan 113 43 Stockholm

Ombud: T.A. samt E.F. och L.R.

Motpart

Länsstyrelsen i Skåne län 205 15 Malmö

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsen, miljöprövningsdelegationen, i Skåne läns beslut den 11 september 2024 i ärende nr 551-30709-2023, se bilaga 1

SAKEN

Tillstånd till solcellspark på fastigheterna X m.fl. i Eslövs kommun och fastigheten Y i Hörby kommun

DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sid 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 5304-24 Mark- och miljödomstolen

BAKGRUND

Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Skåne län (MPD) avslog i beslut den 11 september 2024, dnr 551-30709-2023, Svea Solar Utility Development AB:s (fortsättningsvis Svea Solar) ansökan om frivilligt tillstånd enligt 9 kap. 6 § miljöbalken (MB) för anläggande och drift av solcellspark för produktion av el samt tillhörande infrastruktur, anläggningar och kringutrustning på fastigheterna X och Z, V och W i Eslövs kommun samt Y i Hörby kommun.

Svea Solar har överklagat MPD:s beslut till mark- och miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

Svea Solar har yrkat att mark- och miljödomstolen ska ändra MPD:s beslut och meddela tillstånd enligt ansökan.

Bolaget har åberopat en kompletterande beskrivning av alternativa lokaliseringar för Mossarp solpark.

Till stöd för yrkandet har bolaget anfört i huvudsak följande.

3 kap. 4 § MB

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) meddelade den 3 april 2024 dom i mål M 13461-22 (Svedbergadomen) där det görs flertalet klargöranden av hur prövningen av anläggandet av storskaliga solcellsanläggningar på jordbruksmark ska ske.

Såsom konstateras i Svedbergadomen innebär regleringen i 3 kap. 4 § MB att en exploatör som vill ta brukningsvärd jordbruksmark i anspråk behöver visa att det inte finns annan tillgänglig mark som är bättre lämpad för ändamålet. Detta innebär att utredningen behöver visa att behovet av det väsentliga samhällsintresset inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Med ”tillfredsställande” avses att alternativa lokaliseringar ska vara

Sid 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 5304-24 Mark- och miljödomstolen

fullt godtagbara ur samhällsbyggnadssynpunkt, vilket bland annat innebär att alternativen ska vara tekniskt och funktionellt lämpliga samt ekonomiskt rimliga (se prop. 1985/86:3, s. 158).

Så som MPD angett behöver en exploatör som vill ta brukningsvärd jordbruksmark i anspråk därför genomföra en utredning som visar att det inte finns annan mark där det samhällsviktiga ändamålet kan uppnås på ett för samhället tillfredställande sätt, utan att jordbruksmark tas i anspråk. Hur omfattande en lokaliseringsutredning ska vara beror på omständigheterna i det enskilda fallet, däribland vad som ska anläggas (jfr bland annat MÖD:s uttalanden i Svedbergadomen). Vad gäller omfattningen av lokaliseringsutredningen och ”kvalitén” på de valda alternativen hänvisas även till mark- och miljödomstolens dom den 16 januari 2024 i mål M 3438-23 (Rebbelberga).

MPD har bedömt att den lokaliseringsutredning som bolaget presenterat kan ligga till grund för bedömningen av om verksamheten kan anses vara förenlig med hushållningsbestämmelserna i 3 kap. MB. Utredningen är vidare helt i enlighet med MÖD:s uttalanden i Svedbergadomen, dvs. fokuserad på konkreta alternativ inom ett rimligt avstånd från den valda platsen. Bolagets alternativutredning omfattar ett flertal alternativ som inte utgör annan jordbruksmark (jfr MÖD:s dom den 23 oktober 2024 i mål M 6624-33). Lokaliseringsutredningen uppfyller därmed kraven i MB och är i enlighet med rättspraxis.

Inom ramen för lokaliseringsutredningen har samtliga alternativ analyserats och jämförts med vald lokalisering utifrån aspekter som exempelvis natur- och kulturmiljö, landskapsbild och närboende. Tekniska och ekonomiska aspekter har också utretts. MPD instämmer i bolagets bedömning avseende de alternativa lokaliseringarna 1-4, men anser att det inte är visat att alternativ 6-9 inte skulle vara möjliga alternativ. MPD motiverar sitt ställningstagande dels utifrån att det för alternativen skulle vara möjligt att anpassa verksamheten, både utifrån befintliga kultur- och naturvärden samt tekniska anpassningar utifrån markförutsättningar, dels utifrån att det inte kan uteslutas att de utgör samhällsekonomiskt rimliga alternativ då inga

Sid 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 5304-24 Mark- och miljödomstolen

merkostnader har presenterats, dels att konflikter med pågående verksamheter inte har motiverats tillräckligt. Med anledning av dessa skäl från MPD har bolaget fördjupat lokaliseringsutredningen avseende alternativ 6-9 för att ytterligare belysa att nämnda alternativ inte utgör alternativa lokaliseringar som är tekniskt och funktionellt lämpliga samt ekonomiskt rimliga (se åberopade beskrivning).

Frågan om konflikter med tillståndsgivna verksamheter beskrivs utförligt i den åberopade beskrivningen. Det kan inte anses vara relevant för den bedömning som ska göras inom ramen för 3 kap. 4 § MB huruvida täktverksamheterna själva skulle kunna anlägga en solcellspark eller inte, då det inte är den omständigheten som prövas i nu aktuell prövning. Det är markanvändningen som sådan som är central och inte förändringar av pågående och reglerad markanvändning när det gäller analys av alternativen.

Det finns naturligtvis alltid teoretiska möjligheter till anpassningar av verksamheten. Den egentliga frågan är om det finns möjlighet att anpassa verksamheten så att det, för att använda MPD:s uttryck, går att anlägga en solcellspark ”av motsvarande storlek som på ett likvärdigt sätt som för Mossarp solcellspark skulle tillgodose samhällsintresset av förnyelsebar elproduktion, men utan att ta jordbruksmark i anspråk”. Svaret på den frågan är nekande. Det bestrids inte att verksamheter kan anpassas i oändlighet, utan det som ifrågasätts är rimligheten, nyttan och kostnaderna av anpassningarna i jämförelse med huvudalternativet. Såsom framgår av den åberopade beskrivningen kräver samtliga alternativ sådana anpassningar av verksamheten att de dels inte länge motsvarar nyttan av huvudalternativet, dels leder till sådana merkostnader att de inte är ekonomiskt rimliga.

Vad gäller den ekonomiska rimligheten har MPD anfört att den ska bedömas utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv och att en alternativ lokalisering kan vara mer kostsam om merkostnaden är samhällsekonomiskt rimlig. Vid en jämförelse med mark- och miljödomstolens uttalanden i Rebbelbergadomen förefaller MPD:s tolkning felaktig, då 2 kap. 7 § MB inte ålägger ett samhällsekonomiskt perspektiv. Den

Sid 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 5304-24 Mark- och miljödomstolen

bestämmelsen utgår i stället från vad som är ekonomiskt rimligt utifrån branschförhållanden (se prop. 1997/98:45, del 1, s. 232). Oavsett vilket ekonomiskt perspektiv som ska anläggas på begreppet kan det samhällsekonomiska rimligtvis aldrig vara större än gränsen för vad som är byggbart och investeringsbart utifrån de enskilda verksamhetsutövarnas ekonomiska perspektiv. Med ett annat synsätt skulle konsekvensen bli att det inte anläggs någon storskalig solkraft i Sverige.

Vad gäller prövningen av alternativen i sak kan vidare vägledning hämtas från Rebbelbergadomen. Mark- och miljödomstolen kom där fram till att alternativen var sämre än Rebbelberga, bland annat beroende på följande omständigheter: för litet markområde, höga kostnader för anslutning till elnätet, sämre kapacitet i elnätet, närhet till ett antal grannar, fornlämningar, möjligt grönstråksområde, riksintresse, landskapsbildsskydd, geologi, sämre möjlighet att ansluta till vägar och att markägare nekade till att arrendera ut för anläggandet. Flera av dessa omständigheter är lika relevanta avseende de alternativa lokaliseringarna i nu aktuellt fall och ska tillmätas samma betydelse som i Rebbelberga.

Bolaget har nu än tydligare visat att det inte finns alternativ mark som inte är jordbruksmark att ta i anspråk, på ett sådant sätt att alternativet är tekniskt och funktionellt lämpligt samt ekonomiskt rimligt.

3 kap. 1 § MB

MÖD uttalade i Svedbergadomen att anmälaren behöver lämna uppgifter som gör det möjligt att göra en bedömning med utgångpunkt i 3 kap. 1 § MB. Samhällsintresset av elproduktion genom solcellsanläggningen ska enligt MÖD väga över det ”motstående” samhällsintresset av att bevara marken för livsmedelsproduktion för att den brukningsvärda jordbruksmarken ska få tas i anspråk. Liknande uttalanden görs i MÖD:s dom i mål M 6624-23, där det påtalas att den allmänna bestämmelsen om god hushållning i 3 kap. 1 § MB ska beaktas vid bedömningen av vilket intresse som ska ges företräde enligt 3 kap. 4 § MB. Så länge samhällsintresset av det behov som ska tillgodoses genom den ändrade markanvändningen inte överväger sam-

Sid 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 5304-24 Mark- och miljödomstolen

hällsintresset av att bevara jordbruksmarken får behovet av den alternativa markanvändningen, från allmän synpunkt, normalt anses kunna tillgodoses tillfredställande på annat sätt. Det är således direkt felaktigt att, såsom MPD framfört, en bedömning enligt 3 kap. 1 § MB ska göras först efter att prövningsmyndigheten konstaterat att anläggningens storlek och förutsättningar är sådana att det framstår som svårt att finna alternativa platser. En avvägning enligt 3 kap. 1 § MB ska därmed ske även i nu aktuell prövning.

I Svedbergadomen belyses svårigheterna med att göra denna avvägning då det ofta saknas styrande föreskrifter, vägledningar, styrdokument eller kommunala planinstrument. MÖD uttalade därför att såväl livsmedels- som elförsörjningen i första hand får anses vara nationella angelägenheter och att länsstyrelserna får anses ha en central roll vid bedömningen samt att mot denna bakgrund bör ett väl underbyggt och motiverat ställningstagande av länsstyrelsen tillmätas särskild vikt vid bedömningen av vilket samhällsintresse som bör ges företräde.

Länsstyrelsens bedömning i detta ärende är att samhällsnyttan med elproduktionen på platsen överstiger samhällsnyttan av livsmedelsproduktion. Länsstyrelsen tillstyrker därför ansökan under förutsättning att vissa villkor och begränsningar gäller.

Såsom framhållits i yttrande till MPD den 8 juli 2024 har länsstyrelsen nyligen antagit en inriktning i fråga om elproduktion på jordbruksmark (beslutsnr 106-9915- 2024 den 21 mars 2024). Länsstyrelsen har uttalat att den är införstådd med att jordbruksmark kommer behöva tas i anspråk för att tillgodose det väsentliga samhällsintresset av mer fossilfri och lokal elproduktion i Skåne. Länsstyrelsen konstaterar bland annat att ny fossilfri elproduktion är ett väsentligt samhällsintresse som är särskilt prioriterat i länet på grund av omvärldsläget, den ökade elektrifieringen i samhället och behovet av att producera elkraft lokalt.

Det av länsstyrelsens konstaterade behovet av lokalproducerad elkraft har sedan antagandet av inriktningen i maj 2024 ökat ytterligare, särskilt med tanke på de avslagsbeslut som regeringen meddelade den 4 november 2024 avseende havsbaserad

Sid 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 5304-24 Mark- och miljödomstolen

vindkraft längs Skånes kust. I en skrivelse till regeringen daterad den 14 augusti 2024 benämnd ”Mer vindkraft behöver realiseras i Skåne” (dnr 16587-2024) framhåller länsstyrelsen att Skåne befinner sig i en sårbar situation med risk för höga elpriser som kan bidra till ökat antal konkurser och ekonomiska konsekvenser för många hushåll med negativa sociala konsekvenser som följd. Länsstyrelsen påpekar vidare att den landbaserade vindkraften, som står för hälften av den el som produceras i Skåne, är föråldrad och håller på att avvecklas.

Även om avvägningen av behovet av jordbruksmark måste göras i ett långsiktigt perspektiv går det inte att bortse från behovet av lokal och förnybar elproduktion som Skåne har nu och inom en snar framtid. Det förhållandet att brevet till regeringen är daterat innan beslutet om avslag för de havsbaserade vindkraftparkerna stärker detta ytterligare.

Till bedömningen enligt 3 kap. 1 § MB kommer också det faktum att det är möjligt att kombinera anläggandet av solcellsparken med ett fortsatt jordbruk samt att marken efter tillståndstiden kommer att kunna återställas till jordbruksmark.

Sammanfattningsvis utgör anläggandet av den aktuella solcellspark det ändamål för vilket området är mest lämpligt med hänsyn till beskaffenhet, läge och föreliggande behov.

DOMSKÄL

3 kap. 4 § MB

Brukningsvärd jordbruksmark får enligt 3 kap. 4 § MB tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.

Sid 8 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 5304-24 Mark- och miljödomstolen

Det är i målet ostridigt att den mark på vilken Svea Solar har ansökt om att få anlägga den aktuella solcellsparken utgör brukningsvärd jordbruksmark. Det är vidare ostridigt att anläggningen ska tillgodose ett väsentligt samhällsintresse.

Frågan i målet är således om Svea Solar genom de utredningar som har presenterats i MPD och mark- och miljödomstolen har visat att det inte finns någon annan mark än den som ansökan avser, som på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt kan tas i anspråk för solcellsparken.

Med uttrycket tillfredställande avses att lokaliseringen av anläggningen ska vara fullt godtagbar från samhällsbyggnadssynpunkt, vilket inrymmer att den alternativa lokaliseringen ska vara tekniskt och funktionellt lämplig samt ekonomiskt rimlig (se prop. 1985/86:3 s. 158).

Prövningen av om kraven i 3 kap. 4 § MB är uppfyllda ska göras med utgångpunkt i vad som är godtagbart ur samhällsbyggnadssynpunkt. Bedömningen av om en alternativ lokalisering är ekonomiskt rimlig ska således inte göras på samma sätt som enligt 2 kap. 7 § MB, där det i stället är branschförhållandena som ska beaktas.

Svea Solar har presenterat åtta alternativa lokaliseringar för solcellsparken. De som betecknats som alternativ 1-4 har av MPD bedömts inte vara godtagbara ur samhällssynpunkt. Mark- och miljödomstolen instämmer i denna bedömning. MPD har vidare bedömt att Svea Solar inte har visat att alternativ 6-9 inte skulle kunna utgöra godtagbara alternativ.

Svea Solar har med anledning av MPD:s bedömning inkommit med en kompletterande beskrivning av alternativ 6-9 i samband med överklagandet till mark- och miljödomstolen. Samtliga dessa alternativ avser mark som inte är jordbruksmark.

Av de utredningar som Svea Solar har presenterat i MPD och mark- och miljödomstolen framgår att alternativ 6 och 9, med hänsyn till markförhållandena på dessa platser, får anses vara uppenbart orealistiska för uppförande av solcellsparken. Det

Sid 9 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 5304-24 Mark- och miljödomstolen

kan därför ifrågasättas om de alternativen över huvud taget borde ha presenterats som alternativ till den sökta lokaliseringen.

Vad gäller alternativ 7 och 8 har det inte framkommit några uppgifter som visar att natur- och kulturmiljövärdena inom de områden som tas i anspråk skulle komma att påverkas i sådan omfattning att de alternativen inte kan anses vara godtagbara ur ett samhällsperspektiv. Vid denna bedömning har bland annat beaktats att utredningarna innehåller ett antal antaganden som är svåra att bedöma utan mer ingående utredningar. Även vad gäller det som har angetts beträffande kostnaderna för dessa båda alternativ i förhållande till den sökta lokaliseringen, så saknas det tydliga och väl underbyggda uppgifter som kan utgöra underlag för bedömningen av om dessa alternativ är ekonomiskt rimliga ur ett samhällsperspektiv. Även i denna del finns det ett antal antaganden och sannolikhetsbedömningar som medför oklarheter. Det framgår inte heller med önskvärd tydlighet hur procentandelarna i tabell 1 i den kompletterande beskrivningen har beräknats.

Sammanfattningsvis har Svea Solar inte visat att solcellsparken inte kan uppföras på annan mark än brukningsvärd jordbruksmark till en kostnad som är godtagbar ur samhällsbyggnadssynpunkt. Det skulle därmed strida mot 3 kap. 4 § MB att tillåta solcellsparken på den sökta platsen.

3 kap. 1 § MB

MÖD har i mål M 13461-22 (MÖD 2024:12, Svedberga) fastställt att även den allmänna bestämmelsen om god hushållning i 3 kap. 1 § MB ska beaktas vid bedömningen av vilket intresse som ska ges företräde enligt 3 kap. 4 § MB. MÖD uttalade i domen att ett väl underbyggt och motiverat ställningstagande av länsstyrelsen ska tillmätas särskild betydelse vid bedömningen av om livsmedels- eller elförsörjningen bör ges företräde.

Länsstyrelsen har i yttrande till MPD den 3 maj 2024 tillstyrkt Svea Solars ansökan. Länsstyrelsen har i yttrandet anfört att bolaget har redovisat att avkastningen från

Sid 10 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM M 5304-24 Mark- och miljödomstolen

livsmedelsproduktionen på platsen de senaste åren varit lägre än genomsnittet i regionen. Länsstyrelsen har sammantaget bedömt att den minskade potentialen för livsmedelsproduktion på platsen inte är av större betydelse för att målet om ökad livsmedelsproduktion i länet ska uppnås och har kommit till slutsatsen att samhällsnyttan med elproduktionen på platsen överstiger samhällsnyttan med livsmedelsproduktionen.

Jordbruksmarken där solcellsparken är tänkt att anläggas har enligt Svea Solars ansökan bördighetsklass 7. Det är således fråga om jordbruksmark som bedömts ha hög bördighet. Det har inte framkommit några närmare uppgifter om varför avkastningen från livsmedelsproduktionen på platsen de senaste åren skulle ha varit lägre än genomsnittet i regionen eller hur mycket lägre den varit.

Vid dessa förhållanden ger utredningen i målet inte stöd för att samhällsintresset av elproduktionen från solcellsparken väger över det motstående samhällsintresset av att bevara jordbruksmarken för livsmedelsproduktion. Det skulle därmed även strida mot 3 kap. 1 § MB att tillåta solcellsparken på den sökta platsen. Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 17 april 2025.

I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Lena Pettersson, ordförande, och tekniska rådet Henrik Östman samt de särskilda ledamöterna Elisabet Ardö och Sofie Skog. Föredragande har varit beredningsjuristen Charlotte Engell.