P 4149-26
MÖD har bedömt att ett beslut om marklov har angått klagandena på ett sådant sätt att de har haft rätt att klaga på det. MMD:s dom har därför ändrats och länsstyrelsens beslut att avvisa deras överklaganden har undanröjts samt ärendet återförvisats till länsstyrelsen för fortsatt behandling.
SVEA HOVRÄTT BESLUT Mål nr Rotel 0602 2026-09-01 P 4149-26 060208 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2026-03-02 i mål nr P 8308-25, se bilaga A
PARTER
Klagande
1L.H.
2E.J.
3G.L.
4H.S.
Ombud för 1–4: N.C.
Motpart
1Miljö- och byggnadsnämnden i Mora och Orsa kommun 792 80 Mora 2. Orsa Grönklitt Friluftsanläggning AB, 556098-7462 Box 133 794 22 Orsa Ombud: A.A. och T.d.P.
SVEA HOVRÄTT BESLUT P 4149-26 Rotel 0602
SAKEN
Avvisat överklagande
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS BESLUT
Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och undanröjer punkten 2 i länsstyrelsens beslut den 24 september 2025 (diarienr 6884-2025) samt återförvisar ärendet till länsstyrelsen för fortsatt behandling.
SVEA HOVRÄTT BESLUT P 4149-26 Rotel 0602
YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
L.H., E.J., G.L. och H.S. (klagandena) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och upphäva länsstyrelsens beslut om avvisning samt återförvisa ärendet till länsstyrelsen för ny prövning i sak.
Orsa Grönklitt Friluftsanläggning AB (friluftsanläggningen) har motsatt sig ändring.
UTVECKLING AV TALAN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Klagandena har utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i mark- och miljödomstolen och har därutöver anfört bland annat följande.
Vid bedömningen av klagorätten måste beaktas inte endast den direkta markåtgärden utan också följderna av den lovsökta åtgärden. Marklovsprövningen i sig är inte begränsad till den direkta konsekvensen av sökt åtgärd utan även de följder som åtgärden syftar till att möjliggöra.
Den planerade vägen utgör inte en mindre lokalgata utan huvudtillfart till ett nytt centrumområde och bostadsområde inom Orsa Grönklitts anläggning. Vägen är dimensionerad för och avsedd att bära busstrafik samt den samlade trafik som följer av exploateringen av ett helt nytt bostads- och centrumområde. Trafikökningen är därmed inte marginell utan strukturell och varaktig. Detta förstärker i väsentlig grad den påverkan på deras boendemiljö som följer av vägdragningens lokalisering och talar med tyngd för att de är särskilt berörda i den mening som avses i praxis.
Deras fastigheter är belägna cirka 20 meter från den planerade skidvägen och cirka 38 meter från den planerade bilvägen. Avstånden ska inte ses isolerat utan ska prövas tillsammans med att två separata anläggningar förläggs parallellt i samma del av deras omedelbara närmiljö, att siktlinjerna mot anläggningarna är helt öppna samt att skyddande vegetation eller andra avskärmande element saknas.
SVEA HOVRÄTT BESLUT P 4149-26 Rotel 0602 Vägen går även över allmän parkmark enligt gällande detaljplan. Den planerade åtgärden tar bort parkmarken och förändrar områdets karaktär avsevärt.
Åtgärden medför konkreta olägenheter för deras fastigheter och boendemiljö i form av buller, ljus, trafik, insyn, trafiksäkerhet och annan påverkan, varför även rätten till domstolsprövning enligt artikel 6.1 i Europakonventionen aktualiseras.
Friluftsanläggningen har anfört bland annat följande.
Klagandena är inte sakägare, eftersom marklovsbeslutet inte angår klagandena på sätt som avses i förvaltningslagen. De är heller inte sakägare enligt utvecklad praxis, såsom särskilt berörda fastighetsägare i nära grannskap. De emissioner som de gör gällande, liksom arten och omfattningen därav, är heller inte en påverkan till följd av marklovsbeslutet.
Klagorätt kan heller inte grundas på Århuskonventionen eller Europakonventionen. Århuskonventionen godkänner de begränsningar i klagorätten som uppställs i svensk nationell rätt och möjlighet till rättsprövning finns i nu aktuellt fall.
Av klagandena angivna avstånd från deras fastigheter till skidvägen (20 meter) och bilvägen (39 meter) kan inte ensamt utgöra grund för att anse dem som särskilt berörda. Marklovsbeslutet innebär inte uppförandet av byggnad eller struktur som i höjd skymmer eller ligger framför klagandenas fastigheter. Bilvägen ligger 4,8 meter under klagandenas fastigheter. Det nedsänkta läget i förhållande till klagandenas fastigheter innebär att de lovgivna åtgärderna vare sig kan anses ligga i deras siktlinje, eftersom de ser över området som omfattas av marklovet, eller skymmer någon utsikt från deras fastigheter. Marklovet avser inte heller tillfartsväg till klagandenas fastigheter.
I motiven för marklovsbeslutet har nämnden noterat att gällande detaljplan är en äldre byggnadsplan där vägytor endast är illustrerade och att gränsen mellan vägyta och grönyta redovisas med linjer som inte var avsedda att fastställas. Nämnden har bedömt att bilvägen utgör en mindre avvikelse från detaljplanen. Åtgärden överensstämmer
SVEA HOVRÄTT BESLUT P 4149-26 Rotel 0602 med gällande översiktsplan och det planprogram för området som var under samråd vid tiden för marklovsbeslutet men som därefter har vunnit laga kraft. Den lovgivna bilvägen avser omläggning av två befintliga vägar utifrån befintlig kapacitet och trafikmängd. Marklovet omfattar inte en prövning av den utveckling av Orsa Grönklitt som översiktsplanen och planprogrammet ger uttryck för. Den ospecificerade ökade trafikmängden, ljud- och ljuspåverkan, förläggning av en bussvändhållplats och tomgångskörning uppfattas komma från en framtida utveckling enligt planprogrammet som ska prövas i ett planärende. Planprocessen möjliggör både samråd och möjlighet att klaga på beslut.
MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL FÖR BESLUTET
Den 1 december 2025 trädde ändringar i plan- och bygglagen (2010:900), PBL, i kraft. I målet ska bestämmelserna i dess lydelse före det datumet tillämpas, se punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2025:974) om ändring i PBL.
Det överklagade beslutet avser ett marklov för bil- och skidväg. Frågan är om klagandena har haft rätt att överklaga beslutet till länsstyrelsen.
Ett beslut om marklov får överklagas av den beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot i enlighet med 13 kap. 8 § PBL och 42 § förvaltningslagen (2017:900). Enligt praxis anses beslut om lov angå ägare till fastigheter som direkt gränsar till den fastighet som lovet avser. Även om en gata eller väg skiljer klagandens fastighet från den aktuella fastigheten brukar rätt att överklaga anses föreligga. Därutöver anses beslutet angå ägare till fastigheter i nära grannskap om de är särskilt berörda med hänsyn till arten och omfattningen av den aktuella åtgärden. (Se Markoch miljööverdomstolens beslut den 4 december 2019 i mål nr P 10309-19.)
Vid bedömning av om ett marklov kan beviljas ska bland annat prövas åtgärdens förenlighet med detaljplanen och att åtgärden inte innebär störning eller betydande olägenhet för omgivningen (se 9 kap. 35 § PBL i dess lydelse före den 1 december 2025). Bedömningen av vad som utgör en betydande olägenhet måste göras med hänsyn till förhållandena på platsen (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den
SVEA HOVRÄTT BESLUT P 4149-26 Rotel 0602 30 oktober 2025 i mål nr P 2522-25). Inte bara omgivningspåverkan av själva markförändringarna ska beaktas utan även påverkan av den användning som marklovet syftar till att möjliggöra (jfr bl.a. Mark- och miljööverdomstolens domar den 2 december 2022 i mål nr P 2481-21 och den 23 november 2016 i mål nr P 3979-16).
Klagandena har gjort gällande att marklovet strider mot gällande detaljplan för området och att deras fastigheter kommer att utsättas för olägenheter i form av bland annat buller- och ljusstörningar från vägarna.
Klagandenas fastigheter angränsar inte direkt till den fastighet där vägarna ska anläggas och fastigheterna skiljs inte heller endast åt genom en gata eller väg. Frågan är således om klagandena på någon annan grund kan anses berörda på ett sådant sätt att de ska anses ha rätt att överklaga beslutet om marklov.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att bilvägen ska anläggas inom ett område som enligt detaljplanen är avsett att användas som park och att vägen ska användas för genomfartstrafik. Bilvägen står alltså i strid med gällande detaljplan, vilket även Miljöoch byggnadsnämnden har konstaterat i sitt beslut. Att det finns vägdragningar på en annan plats inom samma detaljplan som illustrerats med en gränslinje som inte har varit avsedd att fastställas medför inte att det är planenligt att anlägga en väg på den plats som det nu är fråga om (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 september 2021 i mål nr P 6260-20). Vägen ska anläggas på ett avstånd om cirka 38 meter från klagandens fastigheter och förändrar deras närmiljö. Klagandena har således ett berättigat intresse av att parkmarken ska användas på ett planenligt sätt och därigenom även av att få beslutet om marklov prövat (jfr rättsfallet MÖD 2024:74).
Sammantaget bedömer Mark- och miljööverdomstolen att beslutet om marklov såvitt det gäller bilvägen har angått klagandena på ett sådant sätt att de har haft rätt att klaga på det. Vad gäller marklov för skidvägen gör sig inte samma överväganden gällande. Anläggandet av ett skidspår står inte i strid med detaljplanen. Det riskerar inte heller att medföra sådan störning eller olägenhet för klagandena som medför klagorätt. Marklovet för bil- och skidvägen har emellertid hanterats i en gemensam ansökan och
SVEA HOVRÄTT BESLUT P 4149-26 Rotel 0602 omfattas av samma beslut. Det finns således inte möjlighet att separera åtgärderna från varandra.
Mark- och miljödomstolens dom ska därför ändras och länsstyrelsens beslut att avvisa deras överklaganden undanröjas. Ärendet ska återförvisas till länsstyrelsen för fortsatt behandling.
Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark, Maria L. McMurray och Caroline Hedvall Klostermark, referent, samt tekniska rådet Johan Hjalmarsson.
Föredragande har varit Cecilia Lönnqvist.
Bilaga A
PARTER
Klagande
1L.H.
2E.J.
3G.L.
4H.S.
Ombud för 1-4: N.C.
Motparter
1Miljö- och byggnadsnämnden Mora Orsa kommun 792 80 Mora 2. Orsa Grönklitt Friluftsanläggning AB Värdshusvägen 4 Grönklitt 794 90 Orsa
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsen i Dalarnas läns beslut 2025-09-24 i ärende nr 6884-2025, se bilaga 1
SAKEN
Avvisning
Sida 2 NACKA TINGSRÄTT DOM P 8308-25
DOMSLUT
Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.
Sida 3 NACKA TINGSRÄTT DOM P 8308-25
BAKGRUND
Miljö- och byggnadsnämnden Mora Orsa kommun (nämnden) beviljade marklov för bil- och skidväg på fastigheterna X och Y i Orsa kommun. Beslutet överklagades till Länsstyrelsen i Dalarnas län (länsstyrelsen), som beslutade att avvisa samtliga överklaganden. L.H., E.J., G.L. och H.S. har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.
YRKANDEN M.M.
L.H., E.J., G.L. och H.S.(de klagande) yrkar att mark- och miljödomstolen ska upphäva avvisningsbeslutet och återförvisa målet till länsstyrelsen för prövning i sak. De yrkar även att mark- och miljödomstolen ska upphäva länsstyrelsens beslut att upphäva delbeslutet om inhibition den 17 juli 2025 och att delbeslutet därmed ska gälla tills vidare.
Till stöd för sin talan anför de klagande sammanfattningsvis följande.
De är sakägare. Beslutet angår dem och har gått dem emot, varför klagorätt föreligger. Av förarbetena till 42 § förvaltningslagen följer att rekvisitet “gått någon emot” ska tolkas generöst och typiskt sett är uppfyllt när upphävande eller ändring yrkas. Tolkningen av talerätt ska även ske i ljuset av Århuskonventionen.
De klagandes fastigheter är belägna cirka 38 meter från den planerade vägdragningen. Fastigheterna har ett höglänt bostadsläge i förhållande till den planerade vägen, vilket innebär att siktlinjerna är helt öppna. I direkt närhet, cirka 20 meter från bostadshusen, planeras skidspår parallellt med den planerade vägen, med eventuell belysning. Det saknas skyddande vegetation, såsom tätvuxna träd eller naturliga vallar, vilket förstärker den visuella exponeringen. Den topografiska skillnaden mellan de klagandes bostäder och
Sida 4 NACKA TINGSRÄTT DOM P 8308-25
vägen medför att både ljud- och ljusimmissioner sprids uppåt mot fastigheterna. Den topografiska förstärkningen gör störningarna särskilt märkbara i just de klagandes närmiljö.
De klagande är inte rågrannar till den planerade åtgärden, men någon sådan direkt gränsdragning krävs inte för talerätt. Enligt praxis kan även fastighetsägare som inte är rågrannar anses särskilt berörda när avståndet är kort, siktlinjerna fria och åtgärden medför påtaglig påverkan på boendemiljön.
Den planerade bil- och skidvägen med belysning samt den planerade bussvändplatsen innebär en betydande förändring av klagandenas närmiljö. Den förväntade trafikökningen, särskilt under högsäsong för skidanläggningen Orsa Grönklitt, medför en varaktigt ökad trafikbelastning, buller, ljusstörningar och rörelse i direkt anslutning till deras bostäder. Påverkan är av sådan omfattning och karaktär att den förändrar miljöns lugn och trygghet, vilket ger klagorätt. Vägdragningen påverkar även säkerheten för de klagandes barn. Den planerade bussvändplatsen är belägen i direkt anslutning till de klagandenas bostäder. En sådan anläggning medför avsevärt större störningar än vanlig genomfartstrafik, bland annat genom återkommande tomgångskörning, startoch stoppmoment i samband med vändning, lastning och avstigning av passagerare samt hantering av utrustning samt ljud- och ljusstörningar från bussar som anländer kvällstid eller tidig morgon. Det är anmärkningsvärt att kommunen medgett bygglov för väg på parkmark utan ändring eller ny detaljplan. Beslutet innebär att mark används i strid med dess avsedda ändamål. Om de klagande inte tillerkänns talerätt i processen undermineras den lagstadgade planprocessen, som innebär att berörda sakägare får tillvarata sin rätt genom överklagande.
Översiktsplanen för delområdet anger att nyexploatering ska prövas i detaljplaneläggning. Detta visar att åtgärden är av sådan tyngd att den typiskt angår närboende i nära grannskap. Översiktsplanen för delområdet anger också att en naturvärdesinventering ska göras vid nyexploatering. Dessa krav har inte
Sida 5 NACKA TINGSRÄTT DOM P 8308-25
uppfyllts. Naturvårdsinventering har däremot genomförts för andra områden i samband med pågående detaljplanearbete. Av nuvarande förslag till detaljplan följer inte heller att den mark där marklov för vägen sökts ska upphöra att vara parkmark. De klagande har ett berättigat intresse av att säkerställa att riktlinjerna i översiktsplanen följs, särskilt då de syftar till att skydda miljön och boendemiljön. Vidare har området dokumenterade naturvärden, vilket förstärker kravet på naturvärdesinventering och talar emot att bygglov beviljas innan korrekt planprövning skett. Det bekräftar också de klagandes klagorätt.
DOMSKÄL
Beslut om marklov får överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot (13 kap. 8 § plan- och bygglagen [2010:900] och 42 § förvaltningslagen [2017:900]).
Enligt praxis anses klagorätt tillkomma ägare av fastigheter som direkt angränsar till prövningsfastigheten eller som skiljs åt från denna genom endas en gata eller väg. Därutöver anses sådana beslut angå ägare till fastigheter i nära grannskap, om de är särskilt berörda med hänsyn till bl.a. arten och omfattningen av den aktuella åtgärden samt natur- eller trafikförhållandena på platsen (se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 18 mars 2014 i mål nr P 9646-13).
Domstolen kan inledningsvis konstatera att de klagandes fastigheter inte angränsar direkt till någon av de fastigheter som omfattas av marklovet. De har därmed inte klagorätt av den anledningen.
Vad gäller frågan om klagandena är särskilt berörda av beslutet gör domstolen följande bedömning. Det beviljade marklovet avser förändringar i markförhållandena på de områden där det planeras för bil- respektive skidväg. Lovet tar alltså inte sikte på själva anläggandet av vägarna, utan enbart de åtgärder som krävs för att göra marken lämplig för att anlägga dessa vägar.
Sida 6 NACKA TINGSRÄTT DOM P 8308-25
Domstolen anser inte att markåtgärderna i sig kan antas medföra någon sådan påverkan för de klagande att de är särskilt berörda av beslutet på ett sådant sätt att de har klagorätt. Eftersom marklovet inte berör anläggandet av vägarna kan domstolen inte beakta den påverkan som blir följden av dessa, utan endast den påverkan som ändringen i markförhållandena ger upphov till. Frågor om trafikmängd och buller faller därmed utanför prövningen i detta fall. Även frågan om de planerade åtgärderna omfattas av kravet på detaljplanering faller av denna anledning utanför prövningsramen.
Domstolen finner sammanfattningsvis att de klagande inte är särskilt berörda av beslutet om marklov på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga det. Länsstyrelsens avvisningsbeslut var därmed riktigt. Vad de klagande har anfört medför ingen annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås i denna del. Klagande har även överklagat länsstyrelsens beslut att upphäva sitt tidigare delbeslut om inhibition. Eftersom de klagande saknar rätt att överklaga beslutet om marklov saknas utrymme att göra en annan bedömning i frågan om inhibition än den länsstyrelsen har gjort. Överklagandet ska därför avslås även i denna del.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 23 mars 2026.
I domstolens avgörande har tf. rådmannen Lina Hjorth Warlenius, ordförande, och tekniska rådet Basmal Pethrosson deltagit. Föredragande har varit Torbjörn Kreuger.