Supportrarna på Odenplan
Kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen. Omständigheterna när en fotbollssupporter uttalade hot mot två ordningsvakter har inte varit sådana att hoten inneburit en allvarlig kränkning.
Sökord Skadestånd · Allvarlig kränkning · Hot mot tjänsteman · Kränkningsersättning
Solna tingsrätt
Allmän åklagare väckte åtal vid Solna tingsrätt mot K.D. för hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § första stycket BrB med följande gärningsbeskrivning.
K.D. har angripit ordningsvakterna R.G. och N.N. med hot om våld när R.G. och N.N. skulle ingripa mot honom. Det hände den 3 september 2023 på Odenplan, Stockholm, Stockholms stad. K.D. fällde flera uttalanden med innebörden att han skulle döda eller skada målsägandena.
K.D. begick gärningen med uppsåt.
R.G. och N.N. yrkade skadestånd av K.D. för kränkning med 8 000 kr var jämte ränta.
K.D. förnekade brott och bestred de enskilda anspråken.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Josefin Mallmin) anförde följande i dom den 6 mars 2024.
Domskäl – tingsrättens bedömning
Skuld
För hot mot tjänsteman döms enligt 17 kap. 1 § BrB den som med hot om våld förgriper sig på en tjänsteman i hans eller hennes myndighetsutövning eller för att tvinga tjänstemannen till eller förhindra honom eller henne från en åtgärd i myndighetsutövningen eller för att hämnas för en sådan åtgärd.
Det krävs inte att hotet om våld har varit ägnat att framkalla allvarlig rädsla hos den utsatte eller att hotet för den hotade innebär eller framstår som trängande fara. Vad som krävs enligt 17 kap. 1 § är att det är fråga om hot om våld som innefattar åtminstone misshandel eller ett allvarligt betvingande av personens rörelsefrihet, exempelvis människorov eller olaga frihetsberövande. Hotet om våld måste dock vara sådant att det framstår som allvarligt menat. Det krävs alltså att hotet framställs på ett sådant sätt att det normalt är tillräckligt för att hos den hotade ge farhågor om att hotet skulle kunna förverkligas
För ansvar för hot mot tjänsteman krävs uppsåt i förhållande till att den angripne utövar myndighet. Vidare krävs avsiktsuppsåt till att förgripa sig på tjänstemannen och till motivet att tvinga, hindra eller hämnas. Att gärningsmannen anser att myndighetsutövningen är oriktig fritar i regel inte från ansvar.
Följande bakgrund till händelsen kan ges. Inför ett stundande fotbollsderby mellan AIK–Hammarby befann sig ett större antal ordningsvakter, däribland båda målsägandena, vid tunnelbanestationen på Odenplan. De hade till uppgift att hindra supportrar från att ta sig ner på tunnelbaneperrongen. En stor folksamling befann sig på platsen, däribland supportern K.D. Folksamlingen försökte ta sig förbi ordningsvakterna och ett tumult uppstod.
R.G. och N.N. har båda samstämmigt, och vad tingsrätten bedömer, på ett nyanserat och sakligt sätt berättat om hur K.D. var mycket upprörd vid tillfället och gick till angrepp mot dem så fort de kommit på plats i tunnelbanan. De hade precis gått på sitt pass, hade sina ordningsvaktsuniformer på sig och fått ett brådskande anrop om att folk tagit sig in på stationen. Angreppet från K.D. har enligt dem båda bestått i att denne gått fram till dem och på mycket nära avstånd tittat rakt på dem samtidigt som han upprepade gånger uttalat dödshot. R.G. har bl.a. specificerat att K.D. skrikit ”jag kommer fucking döda er”. N.N. har bl.a. beskrivit att K.D. skrikit ”flytta på er – jag kommer döda er”, vilket K.D. också ska ha förstärkt med svordomar. Dödshoten ska ha uttalats i vart fall fyra till fem gånger. N.N. har förklarat att han vid tillfället dragit sin batong och K.D. ska då även, enligt båda målsägandena, ha skrikit ”slå mig då, slå mig”. N.N. har även förklarat att han bad K.D. och hans gäng backa upprepade gånger och att han specifikt fick putta bort K.D. med sin batong. K.D. fick även vid något tillfälle hållas tillbaka av sina kompisar.
Målsägandena har förklarat att det var särskilt obehagligt då K.D. var oerhört agiterad, ”uppe i deras ansikten” och hytte med näven. Av deras uppgifter följer även att den filmsekvens som spelats upp vid huvudförhandlingen fångat en senare del av händelseförloppet och att de flesta hoten då redan uttalats. Tingsrätten konstaterar dock i denna del att det av filmen klart och tydligt framgår att K.D. vid tillfället var mycket upprörd på ordningsvakterna, att han hytte med hand/arm och att det går att höra på inspelningen att han skrek bl.a. ”jag ska döda dig” och ”din lilla hora”. Det går i detta skede inte att avgöra vem han riktade sig mot, men likväl minskar det som filmen ger vid handen bevisvärdet av K.D:s egna uppgifter, eftersom denne uppgett att han inte skrikit några hot alls till någon av ordningsvakterna. K.D. har vidgått att han var upprörd till följd av att en av ordningsvakterna slagit hans vän med batong och att denne fallit medvetslös till marken. Vid den tidpunkten trodde K.D. att vännen var död.
Såsom ovan framkommit anser tingsrätten att målsägandenas uppgifter om händelsen är mycket trovärdiga. De bedöms även tillförlitliga. K.D. har befunnit sig i deras omedelbara närhet när han uttalat hotelserna. Utrymmet för att de skulle ha blandat ihop personer är därmed nära obefintligt. Detta även med beaktande av att N.N. i förhör beskrivit gärningsmannen som cirka 10 cm kortare än vad K.D. är. Att målsägandena skulle ha misstagit sig på vem K.D. riktat sig mot är inte heller troligt.
Det är sammantaget tingsrättens uppfattning att den bevisning som åklagaren lagt fram räcker för att styrka åtalet. Mot detta ska emellertid K.D:s egna uppgifter ställas. Såsom ovan konstaterats är det tingsrättens uppfattning att K.D:s uppgifter i vissa delar vederlagts genom vad som syns på övervakningsfilmen. Det innebär vidare att hans berättelse i övrigt tappar i trovärdighet. Tingsrätten har givetvis viss förståelse för att K.D. blev upprörd över det som hände hans vän men det ursäktar inte hans agerande. Sammantaget anser tingsrätten att hans uppgifter inte förtar bevisvärdet av den övriga bevisningen. K.D. har därmed med flera dödshot förgripit sig på målsägandena i deras myndighetsutövning. Hoten bedöms även varit allvarligt menade. K.D. var medveten om att målsägandena var ordningsvakter och har agerat med uppsåt.
Påföljd
K.D. förekommer under två avsnitt i belastningsregistret. Det ena avsnittet avser tillträdesförbud till samtliga inhägnade idrottsanläggningar i Sverige som löper ut 2024-03-06 och ett avsnitt avser brott mot ordningslagen som utgör en mellandom i samma mål som detta. Av yttrande från Frivården framgår bl.a. följande:
Utredningen visar att K.D. lever under ordnade sociala omständigheter avseende boende, arbete och ekonomi. Han äger en bostadsrätt på den angivna adressen där han bor tillsammans med sin sambo och barn. Några missbruksrelaterade problem har inte framkommit i utredningen. K.D. berättar att han under många år har gått på fotbollsmatcher och att han också har vänner som delar detta intresse. Han nekar vidare till att han skulle ha någon våldsproblematik som yttrar sig i dessa sammanhang eller ha andra svårigheter som till exempel med att kontrollera impulsivitet eller grupptryck. Den psykiska hälsan beskrivs som god och det framkommer ingen kontakt med den psykiatriska vården.
Tingsrätten anser att straffvärdet för det brott som K.D. nu döms för motsvarar ett mycket kort fängelsestraff. Hot mot tjänsteman är ett brott av sådan art att det föreligger en presumtion för att påföljden ska bestämmas till fängelse. Med hänsyn till det förhållandevis låga straffvärdet är det tingsrättens uppfattning att påföljden dock kan stanna vid villkorlig dom.
Som huvudregel ska en villkorlig dom förenas med dagsböter. K.D. har emellertid redan tidigare inom ramen för samma mål dömts till dagsböter. Brotten borde ha handlagts vid en och samma rättegång och K.D. ska inte hamna i ett sämre länge för att så inte skett. Tingsrätten anser därför att det finns skäl att inte förena den villkorliga domen med dagsböter.
Skadestånd
För att det ska finnas en rätt till kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) krävs att den angripne har blivit allvarligt kränkt. R.G. och N.N. arbetar som ordningsvakter och de i målet aktuella hoten har skett medan de varit i tjänst. Det följer av förarbeten och praxis att det för ordningsvakter krävs mer för att ett angrepp ska anses utgöra en allvarlig kräkning när de utsätts för brott i tjänsten. Det ingår nämligen i deras arbetsuppgifter att ingripa mot personer som kan vara besvärliga, hotfulla och våldsamma. En ordningsvakt måste ha en beredskap för att i samband med ingripanden mötas av hotfulla personer. Alla hot som en ordningsvakt får motta i tjänsten är därmed inte sådana allvarliga kränkningar som kan berättiga till ersättning. Om en ordningsvakt utsätts för en brottslig kränkning som är skymflig och direkt angriper den privata sfären bör ersättning ofta komma i fråga (se prop. 2021/22:198, s. 26–27).
I förevarande fall har det rört sig om upprepade hot direkt mot dem på nära avstånd, på ett i det närmsta hatiskt sätt, K.D. ska också ha förstärkt hoten med svordomar. Båda målsägandena har förklarat att de tog det hela på största allvar och blev rädda samt att denna händelse var något de aldrig tidigare upplevt i tjänsten, och då noterar tingsrätten att N.N. arbetat som ordningsvakt i 20 år. Målsägandena har förklarat att det faktum att det rört sig om fotbollssupportrar gjort dem extra rädda, eftersom sådana normalt sett besitter ett visst våldskapital. Givetvis har den rädsla målsägandena känt spätts på av den hätska stämning och den stora folkmassan som fanns på platsen, vilket K.D. inte ensamt kan stå till svars för. Sammantaget anser tingsrätten emellertid att K.D. gått utöver vad R.G. och N.N. haft att tåla i sin roll som ordningsvakt och att kränkningsersättning därmed ska utgå. Storleken på skadeståndet bestäms till de yrkade 8 000 kr. På beloppet ska enligt lag ränta utgå från dagen för brottet tills betalning sker.
Övrigt
Domslut
Tingsrätten dömde K.D. för hot mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § första stycket BrB till villkorlig dom. K.D. förpliktades att betala skadestånd till var och en av R.G. och N.N. med 8 000 kr jämte ränta. Beloppen avsåg kränkning.
Tingsrätten beslutade också om avgift till brottsofferfonden.
Svea hovrätt
K.D. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet samt avslå R.G:s och N.N:s skadeståndsyrkanden. Han yrkade i andra hand att hovrätten skulle sätta ned skadeståndet.
Åklagaren och målsägandena motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Hovrätten (hovrättslagmannen Niklas Wågnert och tf. hovrättsassessorn Maja Adler, referent) anförde följande i dom den 17 september 2024.
Hovrättens domskäl
Utredningen
Utredningen är densamma i hovrätten som i tingsrätten.
Ansvar
Hovrätten gör inte några andra bedömningar än vad tingsrätten har gjort när det gäller ansvar. Tingsrättens dom ska därför inte ändras i den delen.
Skadestånd
När det gäller skadestånd gör hovrätten följande överväganden.
Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ska ersätta den skada som kränkningen innebär. Om den som utsätts för brott i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet, ska det vid bedömningen av om kränkningen är allvarlig särskilt beaktas om angreppet riktar sig mot den angripnes privata sfär eller är fysiskt. (2 kap. 3 § skadeståndslagen.)
Den senaste ändringen i de nyssnämnda bestämmelserna, vilka började gälla i juli 2022, syftar till att utvidga rätten till kränkningsersättning för poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap och tar sikte på bl.a. ordningsvakter. Tanken är att fler fall än tidigare ska grunda kränkningsersättning. (Se prop. 2021/22:198 s. 1 och 28.)
För rätt till sådan ersättning krävs alltså enligt den grundläggande regeln i första stycket i paragrafen att den skadelidande utsatts för en allvarlig kränkning genom brottet. Vad som utgör en allvarlig kränkning ska bedömas utifrån samtliga omständigheter i varje enskilt fall (se prop. 2000/01:68 s. 50 och 65).
Bedömningen av om den som utsatts för brott i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet, vilket berörs i andra stycket i paragrafen, påverkas inte endast av vilken yrkesgrupp han eller hon tillhör, utan också av vilken typ av angrepp det är fråga om, i vilken situation angreppet sker och i vilken utsträckning den angripne har skäl för ökad beredskap. Därvid kan ett flertal faktorer ha betydelse, bl.a. vilken utrustning den angripne har tillgång till. Bedömningen ska med andra ord vara nyanserad. Vidare ska bedömningen i frågan om ökad beredskap göras utifrån objektiva kriterier. Om den angripne är mentalt förberedd för angreppet saknar därför betydelse för bedömningen. (Se prop. 2021/22:198 s. 53.)
Enligt hovrätten får i det här fallet de båda ordningsvakterna sägas ha haft en viss sådan särskild beredskap. I en sådan situation ska enligt de tillämpliga bestämmelserna särskilt beaktas om angreppet riktar sig mot den skadelidandes privata sfär eller är fysiskt. Samtidigt ska allvarlighetsbedömningen – som alltid – göras utifrån en samlad bedömning av samtliga relevanta omständigheter. De i lagtexten uppräknade fallen, alltså angrepp mot den privata sfären eller fysiskt våld, är alltså inte de enda omständigheter som kan vara relevanta vid bedömningen. Vid allvarlighetsbedömningen kan det också ha betydelse i vilken situation angreppet sker och i vilken utsträckning den angripne har skäl för ökad beredskap. (Se prop. 2021/22:198 s. 54.) Även om det för personer som angrips i tjänsten i vissa fall krävs något mer än normalt för att ett angrepp ska anses utgöra en allvarlig kränkning, bör kraven inte ställas så högt att den personliga integriteten hamnar i bakgrunden (se prop. 2000/01:68 s. 66).
Enligt hovrätten är det tydligt att situationen då de båda ordningsvakterna angreps, vilken beskrivs i tingsrättens dom (s. 8 och 9), har varit sådan att angreppet har utgjort en allvarlig kränkning i den mening som avses i 2 kap. 3 § skadeståndslagen. R.G. och N.N. har därför, vilket också tingsrätten kommit fram till, rätt till kränkningsersättning. Det finns inte anledning att sätta ned beloppen. Tingsrättens dom ska alltså inte heller i den här delen ändras.
Hovrättens domslut
1Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
2– – –.
Hovrättsrådet Kristoffer Persson var skiljaktig och anförde följande.
Jag ansluter mig till majoritetens redovisning av innehållet i lagbestämmelsen och vad som framgår av lagens förarbeten. I motiven anges det även att ordningsvakter får anses ha särskild beredskap för angrepp. I vilken utsträckning det finns skäl för ökad beredskap beror t.ex. på om angreppet sker i en ingripandesituation, vilken information den angripne har inför ingripandet och vilken utrustning den angripne har tillgång till (prop. 2021/22:198 s. 53).
Målsäganden R.G. har uppgett att hon inför ingripandet visste att hon skulle till en planerad insats inför ett fotbollsderby och på vägen dit hade fått information från kollegor på platsen att det var upploppsstämning. Målsäganden N.N. har uppgett att de kom till en pågående insats. Av deras uppgifter framgår att de tillsammans med kollegor på platsen ställde sig på led med höjda batonger.
Det har inte påståtts att K.D. har angripit målsägandena fysiskt. Det är vidare inte utrett att hans verbala angrepp riktades mot deras privata sfär; målsägandenas uppgifter ger snarast stöd för att han angrep dem som yrkespersoner.
De våldsamheter som bl.a. ledde till att N.N. skadades så svårt att han blev liggande på marken inträffade efter att K.D. på nära avstånd hotade målsägandena. Den delen av händelseförloppet kan därför inte påverka bedömningen av allvaret i den kränkningen som dessa hot inneburit.
Sammantaget anser jag att målsägandena har utsatts för hot som de objektivt sett får anses ha haft en särskild beredskap för i den givna situationen. Angreppet har inte varit fysiskt eller riktat sig mot deras privata sfär. Omständigheterna har inte heller i övrigt varit sådana att angreppet har utgjort en allvarlig kränkning i den mening som avses i 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Målsägandena har därför inte rätt till kränkningsersättning och tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.
Högsta domstolen
K.D. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna honom från ansvar samt avslå R.G:s och N.N:s yrkanden om skadestånd, eller i vart fall sätta ned skadeståndsbeloppen.
R.G. och N.N. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
HD meddelade prövningstillstånd i frågan om skadestånd men inte beträffande målet i övrigt.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredragandens förslag till beslut
Föredraganden, justitiesekreteraren Elin Lodin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela dom i huvudsaklig överensstämmelse med HD:s dom.
HD:s dom
HD (justitieråden Anders Eka, Agneta Bäcklund, Eric M. Runesson, Cecilia Renfors, referent, och Erik Sjöman) meddelade den 10 mars 2026 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
1Tingsrätten dömde K.D. för hot mot tjänsteman. Gärningen bestod i att han hotat ordningsvakterna R.G. och N.N. genom att fälla flera uttalanden med innebörden att han skulle döda dem. Hoten uttalades i samband med att de tillsammans med andra ordningsvakter hindrade en grupp fotbollssupportrar från att ta sig ned till en tunnelbaneperrong.
2Tingsrätten förpliktade K.D. att betala skadestånd för kränkning med 8 000 kr till R.G. och till N.N.
3Hovrätten har fastställt tingsrättens dom.
4HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om skadestånd men inte beträffande målet i övrigt.
Vad målet gäller
5Den huvudsakliga frågan i målet är hur prövningen av kränkningens allvar ska göras när den som utsätts för brott i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet.
Rätten till ersättning för kränkning
6Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ska ersätta den skada som kränkningen innebär (se 2 kap. 3 § första stycket skadeståndslagen). De brott som grundar rätt till ersättning kännetecknas av att de innefattar ett angrepp på den skadelidandes personliga integritet. Hot mot tjänsteman är ett brott som innefattar angrepp mot annans frid.
7Kränkningsersättningens storlek bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet och på ett sätt som även innebär en upprättelse för angreppet (se 5 kap. 6 § första stycket). Utgångspunkten är en skönsmässig bedömning, baserad på rådande etiska och sociala värderingar vid bedömningstillfället. I andra stycket räknas ett antal omständigheter upp som ska beaktas särskilt vid bedömningen.
8En förutsättning för kränkningsersättning är att det har varit fråga om en allvarlig kränkning i rättslig mening, vilket får bedömas från fall till fall med beaktande av samtliga relevanta omständigheter. Bedömningen ska utgå från hur kränkande ett brottsligt angrepp av det aktuella slaget typiskt sett är. Vid bedömningen kan viss ledning hämtas i den uppräkning som görs i 5 kap. 6 § andra stycket. De flesta våldsbrott anses medföra en allvarlig kränkning. Vid brott som innefattar lindrigt våld krävs emellertid något ytterligare inslag av kränkning för att det ska anses röra sig om en allvarlig kränkning. (Jfr prop. 2000/01:68 s. 65 f. och ”Örfilen på skolgården” NJA 2024 s. 229 p. 8–13.)
Rätten till ersättning vid angrepp mot vissa yrkesgrupper
9I 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen finns en särskild bestämmelse med riktlinjer för allvarlighetsbedömningen när den som angrips i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet. I sådana fall ska det särskilt beaktas om angreppet riktas mot den angripnes privata sfär eller är fysiskt. Det stycket infördes i syfte att – för dessa grupper – utvidga rätten till kränkningsersättning vid fysiska angrepp och tydliggöra att angrepp som riktas mot den privata sfären normalt är ersättningsgrundande (se prop. 2021/22:198 s. 28).
10Bestämmelsen bygger på tidigare rättspraxis av innebörden att personer i vissa yrkesgrupper, exempelvis poliser och ordningsvakter, har anledning att räkna med att mötas med vissa, mindre grova, angrepp i arbetet och ha en viss beredskap för detta. Mot den bakgrunden har angetts att det i de fallen krävs något mer än normalt för att en kränkning ska anses vara allvarlig. (Se prop. 2000/01:68 s. 66 och prop. 2021/22:198 s. 26 och 52 samt ”Den bespottade polisen” NJA 2005 s. 738.)
11Att bestämmelsen enbart omfattar angrepp som skett mot en person ”i tjänsten” innebär att det endast är när någon utsätts för brott i samband med tjänsteutövningen som yrkesrollen har betydelse. Brott mot exempelvis en polis eller ordningsvakt på fritiden omfattas alltså inte. (Se prop. 2021/22:198 s. 53.)
Särskild beredskap för angreppet
12Den viktigaste omständigheten vid bedömningen av om 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen är tillämpligt är vilken yrkesgrupp personen tillhör. Poliser och ordningsvakter, vissa anställda inom Kriminalvården och den psykiatriska vården samt vissa anställda vid Tullverket och Kustbevakningen omfattas av bestämmelsen. Även andra yrkesgrupper kan dock komma i fråga.
13Det avgörande för om en yrkesgrupp omfattas är vilka arbetsuppgifter och befogenheter som den anställde har. Det handlar framför allt om yrkesgrupper där det ingår i arbetsuppgiften att hantera våldsamma, hotfulla eller stökiga personer. Vidare har det betydelse om arbetsuppgifterna innefattar en skyldighet att ingripa i vissa fall och om de är förenade med en befogenhet att använda våld eller tvång. (Jfr prop. 2021/22:198 s. 53.)
14Vid bedömningen av om den som utsätts för brott i tjänsten ska anses ha en särskild beredskap för angreppet ska även andra faktorer än yrkestillhörigheten beaktas. Det handlar här om vilken situation som angreppet sker i, vilken information den som angrips har fått och vilken utrustning som han eller hon har tillgång till. Det har också betydelse vilken typ av angrepp det är fråga om.
15Bedömningen av om en person får anses ha en särskild beredskap för angreppet ska göras utifrån objektiva kriterier. Det saknar alltså betydelse om den angripne faktiskt var mentalt förberedd. (Se a. prop. s. 53.)
16En allmän utgångspunkt är att det föreligger en särskild beredskap för angrepp när exempelvis en polis ska utföra en arbetsuppgift som på olika sätt innefattar ingripanden mot enskilda. Tydliga fall är vid våldsamma eller upprörda situationer, liksom när en person ska frihetsberövas. Utgångspunkten bör vara den motsatta när polisen lämnar allmänheten upplysningar och hjälp eller har andra liknande kontakter.
Allvarlighetsbedömningen när den angripne haft en särskild beredskap för angreppet
Vissa omständigheter ska särskilt beaktas
17Om den som angrips i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet innebär alltså bestämmelsen i 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen att det krävs något mer än vad som gäller i andra fall för att det ska vara fråga om en allvarlig kränkning i rättslig mening. Enligt förarbetena ska kravet dock inte ställas så högt att den personliga kränkningen hamnar i bakgrunden. (Jfr prop. 2000/01:68 s. 66 och prop. 2021/22:198 s. 54.)
18De omständigheter som anges uttryckligen i bestämmelsen och som särskilt ska beaktas är om angreppet riktas mot den angripnes privata sfär eller om angreppet är fysiskt.
Angrepp mot den privata sfären
19Med angrepp som riktar sig mot den privata sfären avses angrepp av mer personlig karaktär, såsom hot eller förolämpningar som inte kan anses riktade till den angripne som yrkesperson.
20Hot som anspelar på den angripnes familj eller andra närstående bör ofta ses som riktade mot den privata sfären. En bedömning av hotet i det enskilda fallet måste dock göras, där det får betydelse bland annat hur konkret och detaljerat det är.
21Rasistiska, sexistiska och liknande tillmälen får ofta ses som riktade mot den privata sfären. Alla uttalanden av det slaget bör dock – även om de faller in under det straffbara området – inte nödvändigtvis anses riktade mot den privata sfären. En viktig faktor vid den bedömningen bör vara om uttalandet tydligt anspelar på en egenskap hos den angripne som individ.
22När ett angrepp – som i ett annat fall innebär en allvarlig kränkning – riktas mot den privata sfären är utgångspunkten att kränkningen är allvarlig också i de fall då den angripne får anses ha en särskild beredskap för angreppet.
Fysiska angrepp
23Fysiska angrepp innefattar bland annat slag, sparkar och bett men också att bli spottad på. Det behöver inte vara fråga om ett fullbordat brott. Även försöksbrott är alltså att hänföra till fysiska angrepp. (Se prop. 2021/22:198 s. 54.)
24I likhet med vad som gäller för angrepp mot den privata sfären är utgångspunkten att kränkningen ska bedömas som allvarlig vid fysiska angrepp, även när den angripne får anses ha särskild beredskap för angreppet. Utrymmet för att frångå den utgångspunkten får dock anses något större vid fysiska angrepp med hänsyn till att allvaret i sådana angrepp kan variera påtagligt. Den praxis som gäller för bedömningen av om en kränkning är allvarlig i situationer som omfattas av första stycket har givetvis betydelse även när andra stycket är tillämpligt (se p. 8).
25Klara fall där ett fysiskt angrepp innefattar en allvarlig kränkning är exempelvis uppsåtliga angrepp i form av knytnävsslag i ansiktet, sparkar mot känsliga delar av kroppen, angrepp med vapen eller tillhygge samt bespottning. Exempel på fysiska angrepp där kränkningen inte bör bedömas som allvarlig är lindrigare angrepp i samband med att en person vill undkomma eller försvåra ett ingripande. (Se a. prop. s. 54.)
26Försöksbrott kan vara av mycket olika slag och är i sig mindre allvarliga än det fullbordade brottet. Dessa brott kan därför i många fall vara sådana att de inte innefattar en allvarlig kränkning.
Även andra omständigheter ska beaktas
27En kränkning kan anses allvarlig trots att angreppet varken är fysiskt eller riktas mot den privata sfären. Det innebär att ett verbalt angrepp som inte riktar sig mot den privata sfären kan anses innefatta en allvarlig kränkning, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. (Jfr a. prop. s. 54.)
28Även vid denna bedömning kan de omständigheter som anges i 5 kap. 6 § andra stycket skadeståndslagen ge en viss ledning (jfr p. 8). Verbala angrepp som spelas in och sprids på sociala medier eller som har förnedrande inslag är några exempel på omständigheter som kan ha betydelse. Ett hot som, utan att vara riktat mot den angripnes privata sfär, innehåller en anspelning på ett våldskapital är ett annat exempel. Det följer av det tidigare sagda att omständigheterna måste vara av mer kvalificerat slag än annars när den angripne tillhör en yrkesgrupp med en särskild beredskap för angrepp.
29Allvarlighetsbedömningen ska alltid göras utifrån en samlad bedömning av samtliga relevanta omständigheter.
Bedömningen i detta fall
30K.D. har enligt hovrättens lagakraftvunna dom gjort sig skyldig till hot mot tjänsteman. Det är ett brott som kan ge rätt till kränkningsersättning. Det finns inte anledning att i frågan om skadestånd bedöma gärningen på annat sätt än hovrätten har gjort, nämligen att K.D. flera gånger uttalat dödshot mot R.G. och N.N.
31R.G. och N.N. arbetar som ordningsvakter och utsattes för brottet när de var i tjänst. Ordningsvakter är en sådan yrkesgrupp som omfattas av 2 kap. 3 § andra stycket skadeståndslagen.
32Av utredningen i målet framgår att R.G. och N.N. den aktuella dagen deltog i en insats inför ett fotbollsderby, att de kom till platsen – en tunnelbanestation – i ett skede där insatsen hade påbörjats och att de hade fått information om att det började bli upploppsstämning bland de supportrar som samlats där. När de kommit fram till stationen ställde de sig, tillsammans med andra ordningsvakter, på led för att hindra supportrarna från att ta sig ned till tunnelbaneperrongen. Stämningen bland supportrarna var då mycket upprörd.
33Situationen var sådan att de som ordningsvakter i tjänst får anses ha haft särskild beredskap för angreppet. Det krävs då något mer än vad som gäller i andra fall för att kränkningen av deras personliga integritet i rättslig mening ska vara allvarlig (se p. 17). När det som här har varit fråga om ett verbalt angrepp ska det särskilt beaktas om angreppet har riktat sig mot deras privata sfär.
34Det framgår av utredningen att K.D. uttalade hoten så snart R.G. och N.N. kommit till platsen, att hoten uttalades mycket aggressivt och att K.D. då befann sig nära dem. Det framgår också att R.G. och N.N. kände sig utsatta.
35Det finns inte något som talar för att R.G. och N.N. var föremål för hoten av något annat skäl än att de var ordningsvakter. Det har inte heller funnits något i hoten som anspelat på deras personliga förhållanden eller på annat sätt rört deras privata sfär.
36Nästa fråga blir då om omständigheterna ändå var sådana att den kränkning R.G. och N.N. utsattes för i rättslig mening ska bedömas som allvarlig. Det har vid den bedömningen betydelse att de i egenskap av ordningsvakter får anses ha en särskild beredskap för angrepp av det aktuella slaget.
37Det finns inte några särskilda omständigheter i samband med att K.D. uttalade hoten som innebär att kränkningen ska bedömas som allvarlig. Det förhållandet att han var mycket aggressiv, att det kom till starkt uttryck genom hans agerande och kroppsspråk samt att stämningen bland övriga supportrar var upprörd innebär inte att angreppet ska anses ha inneburit en allvarlig kränkning.
38Hoten kan därmed inte anses ha inneburit en allvarlig kränkning av R.G:s och N.N:s personliga integritet. De har därför inte rätt till ersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.
39Hovrättens dom ska ändras på så sätt att R.G:s och N.N:s skadeståndsyrkanden avslås.
Domslut
Med ändring av hovrättens dom avslår HD R.G:s och N.N:s yrkanden om skadestånd.