NJA 2005 s. 738

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Anna-Karin Lundberg) meddelade dom den 17 mars 2003.

Domskäl

Tingsrätten fann åtalet för misshandel styrkt.

Rörande åtalspunkt 4 anförde tingsrätten i domskälen:

M.A.G. har erkänt ofredande men förnekat våldsamt motstånd.

M.A.G. har bestritt det enskilda anspråket. Han har inte vitsordat något belopp som skäligt.

Hörd som målsägande har S.J. uppgett följande: M.A.G. hade blivit avvisad från Olssons lada och XL. Han konstaterade att det inte gick att lämna M.A.G., som var berusad och uppvisade en negativ inställning till avvisandet, på platsen varför de beslutade att köra hem honom. M.A.G. blev upprörd och ifrågasatte vakternas och polisernas agerande varför han beslutade att omhänderta honom enligt lagen om omhändertagande av berusade personer m.m. och istället köra honom till arresten. I bilen klagade M.A.G. över att han hade ont i näsan. M.A.G. hade även blod på läpparna. I arrestlokalen kallade M.A.G. honom för fula ord och då främst könsord. Plötsligt reste sig M.A.G. häftigt upp och rusade emot honom. Han lyckades få tag i M.A.G:s högra arm. I den uppkomna situationen spottade M.A.G. honom rakt i ansiktet på någon decimeters avstånd. Spottet var blodblandat och rann ned i ansiktet. Han slog reflexmässigt till M.A.G. i ansiktet för att undvika mer spott. Därefter lyckades tre poliser få in M.A.G. i en cell där han avvisiterades liggande på golvet. M.A.G. gjorde kraftigt motstånd genom att vifta med armarna och kränga med kroppen och benen. - Att bli spottad på är något av det värsta en polis kan råka ut för och är oerhört kränkande. Eftersom spottet var blodblandat uppkom frågan om M.A.G. bar på någon smitta och om blodet kommit i kontakt med hans slemhinnor. Efter en vecka fick han besked om att M.A.G. inte bar på någon smitta. Det var tungt för honom och hans fru att bära ovissheten och en stor lättnad när provsvaret kom.

M.A.G. har uppgett följande: S.J. lovade att köra honom hem. I bilen ställde S.J:s kvinnliga kollega frågor som han besvarade. S.J. blev ursinnig och sade till honom att han inte fick tala i bilen. I stället för att köra honom hem körde de honom till polisstationen. Han var helt lugn på polisstationen. Han tilltalade inte S.J. med några fula ord. Han ställde sig upp för att ta av sig jackan när S.J. tog tag i hans högra arm och armbågade honom ett par gånger på näsan. Han spottade på S.J. för att denne slagit honom. Han visste att det inte skulle hända något om han anmälde S.J. Därefter blev han slagen av flera poliser och nedlagd på marken där de satte på honom handfängsel. Han gjorde inget motstånd. Det var lika bra att ge upp eftersom de var flera mot en. - HD har bestämt att poliser inte skall få ersättning när någon spottar på dem.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Det har framkommit att M.A.G. var berusad vid tillfället och därför omhändertogs. M.A.G. har erkänt att han spottat S.J. i ansiktet. Åtalet är således styrkt i den delen och gärningen skall bedömas som ofredande. S.J. har beskrivit hur det krävdes tre poliser för att föra M.A.G. till en cell och avvisitera honom. Han har också uppgett att M.A.G. gjorde kraftigt motstånd genom att kränga och vifta runt sig. Åtalet för våldsamt motstånd är därmed styrkt.

Det enskilda anspråket

S.J. kan inte anses ha haft ett sådant psykiskt lidande att ersättning för sveda och värk kan utgå. - Genom spottningen har S.J. blivit utsatt för ett kränkande angrepp i sin tjänsteutövning. Mot bakgrund av rådande praxis (NJA 1999 s. 725), finner tingsrätten dock att den behandling S.J. utsatts för i tjänsten inte utgör en så allvarlig kränkning att rätt till skadestånd föreligger. S.J:s enskilda anspråk skall därför i sin helhet ogillas.

Domslut

Domslut

M.A.G. dömdes för ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB samt för misshandel, våldsamt motstånd och viss annan brottslighet till fängelse.

S.J:s skadeståndsyrkande ogillades.

Nämndemännen Lis Malmros och Bertil Svensson var skiljaktiga i frågan om skadestånd för kränkning till S.J. och anförde: I förevarande fall, där en polisman blivit spottad rakt i ansiktet med blodblandad saliv, är kränkningen så allvarlig att ersättning bör utgå enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Det yrkade beloppet, 5 000 kr, framstår som skäligt.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Björn Karlsson och Ann Ganelind, referent, tf. hovrättsassessorn Henrik Jonsson samt två nämndemän) meddelade dom den 28 maj 2003.

Domskäl

Hovrätten fann på anförda skäl att åtalet för misshandel skulle ogillas.

I domskälen anförde hovrätten vidare:

Med anledning av S.J:s skadeståndsyrkande i anslutning till åtalet för ofredande har S.J. hörts på nytt.

Utöver de uppgifter som redovisats i tingsrättens dom har S.J. uppgett bl.a. följande: M.A.G. spottade honom rakt i ansiktet och på mycket nära håll, ca ett par dm, i ansiktet. Det var en så stor spottloska att han tror att M.A.G. måste att suttit och samlat spott en stund för att kunna åstadkomma så mycket spott. Han vet inte om han fick spottet i munnen, men det rann i ansiktet på honom och han tyckte att han kände smak av blod i munnen. De var tvungna att lägga ner M.A.G. innan han kunde torka bort spottet. Under denna tid undvek han att svälja och försökte även bli av med sitt eget saliv. Han kände till M.A.G. sedan tidigare och visste att denne umgicks med missbrukare. Eftersom spottet var blodblandat blev han orolig för att han hade erhållit någon smitta. Han befarade att M.A.G. kunde vara smittad av hepatit eller HIV. Han kontaktade omgående sjukhuset i Skövde. Han har inte varit sjukskriven, men känt oro och haft sömnproblem under den tid han väntat på provsvaret från sjukhuset.

Eftersom spottet var blodblandat anser hovrätten att S.J. har haft ett sådant psykiskt lidande under den vecka som han väntat på provsvaret, att han har rätt till ersättning för sveda och värk. Skälig ersättning bör bestämmas till 500 kr. När det gäller ersättning för kränkning gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten.

Domslut

Domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på det sättet att hovrätten dels ogillade åtalet för misshandel dels bestämde att M.A.G. skulle betala skadestånd till S.J. med 500 kr jämte ränta.

Domskäl

HD (justitieråden Svensson, Munck, Lennander, Pripp, Dahllöf, Lindeblad, referent, Nyström, Calissendorff och Virdesten) meddelade den 14 november 2005 följande dom:

Domskäl

M.A.G. har, sedan han gripits av polis, på polisstationen spottat polismannen S.J. i ansiktet. För detta har han dömts för ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB och ålagts att betala skadestånd till S.J. för sveda och värk i form av psykiskt lidande med 500 kr jämte ränta. Frågan i HD gäller om M.A.G. dessutom skall åläggas att betala kränkningsersättning till S.J. enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.

När det gäller personer i vissa utsatta yrkesgrupper - t.ex. poliser, ordningsvakter och en del anställda inom kriminalvården och den psykiatriska vården - som har anledning att räkna med att mötas av vissa angrepp i arbetet och också i praktiken får antas ha en beredskap för detta, har man i rättspraxis varit obenägen att tillerkänna dem kränkningsersättning, se rättsfallen NJA 1994 s. 395 och 1999 s. 725. I det sistnämnda rättsfallet fann HD att ett ofredande som bestått i att en person i samband med ett omhändertagande spottat mot en polisman, först på axeln så att det stänkt upp i dennes ansikte och senare rakt i ansiktet, inte utgjort en så allvarlig kränkning att polismannen varit berättigad till ersättning enligt dåvarande 1 kap. 3 § skadeståndslagen.

Enligt den sistnämnda bestämmelsen skulle skadeståndslagens bestämmelser om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om lidande som någon tillfogade annan genom brott mot den personliga friheten, genom annat ofredande som innefattar brott, genom brytande av post- och telehemlighet, intrång i förvar, olovlig avlyssning eller olaga diskriminering eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning. Denna bestämmelse har numera ersatts av 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Där föreskrivs att den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta den skada som kränkningen innebär. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 2002.

I förarbetena till den nya bestämmelsen redogjorde regeringen för 1999 års rättsfall och uttalade därefter bl.a. att även om det ingår i en persons normala arbetsuppgifter att hantera våldsamma och stökiga personer ersättning ofta bör kunna ges om han eller hon i tjänsten utsätts för en brottslig kränkning som är skymflig och direkt angriper den privata sfären, t.ex. ett renodlat kränkande angrepp som att bli spottad rakt i ansiktet (prop. 2000/01:68 s. 50, se även s. 66). Bestämmelsen i 2 kap. 3 § innebar enligt regeringen inga egentliga sakliga nyheter utan det var i huvudsak fråga om förtydliganden av vad som redan gällde. Likväl borde ändringarna enligt regeringen kunna möjliggöra en generösare bedömning gentemot brottsoffer i vissa fall, t.ex. för den som i ett utsatt yrke blir föremål för ett särskilt förnedrande och kränkande angrepp (a. prop. s. 53). Vid riksdagsbehandlingen av propositionen framhöll Lagutskottet att det enligt utskottets mening var på sin plats att vara försiktig med uttalanden i förarbeten som innebär nyheter i sak, särskilt om de också innebär att vägledande prejudikat från HD bör ändras. Emellertid kunde utskottet inte finna annat än att de förarbetsuttalanden som gjordes i propositionen hade ett förnuftigt innehåll och kunde vara till god vägledning vid tillämpningen av de nya bestämmelserna (2000/01:LU19 s. 10).

En utgångspunkt vid prövningen av frågan om S.J. är berättigad till kränkningsersättning är i enlighet med vad HD har uttalat i de tidigare nämnda rättsfallen NJA 1994 s. 395 och 1999 s. 725 att en polisman i tjänsten måste vara beredd på att mötas med vissa angrepp och antas ha en större mental beredskap inför detta än andra, varför sådan ersättning inte kan utgå vid varje våldshandling, ofredande eller liknande brott mot person. Som förut redovisats har emellertid den nya bestämmelsen om kränkningsersättning i 2 kap. 3 § skadeståndslagen enligt lagmotiven avsetts möjliggöra en mera generös bedömning mot brottsoffer i vissa fall, däribland när det gäller personer som i utsatta yrken blir föremål för särskilt förnedrande och kränkande angrepp. De uttalanden som i detta hänseende gjorts i lagmotiven bör beaktas vid domstolarnas bedömning. Det är därför naturligt att den ändrade lagstiftningen medför en viss förskjutning av praxis, så att vissa angrepp som tidigare kan sägas ha legat strax under gränsen för kränkningsersättning numera kan berättiga till sådan ersättning.

När en fråga om kränkningsersättning prövas måste liksom tidigare samtliga omständigheter vid den påstådda kränkningen vägas in och en samlad bedömning ske. Är det fråga om en påstådd kränkning som skett i anslutning till ett polisingripande där en polisman tillgripit våld, måste krävas mer än annars för att kränkningsersättning skall tillerkännas polismannen. Det gäller i all synnerhet om polismannen genom sitt agerande provocerat till eller på annat sätt framkallat den påstådda kränkningen.

I förevarande fall har M.A.G:s åtgärd att spotta S.J. rakt i ansiktet haft ett omedelbart samband med att S.J. skulle föra in M.A.G. i polisarresten. Det har emellertid inte visats att S.J. fullgjort detta tjänsteåliggande på ett olämpligt sätt eller att han annars genom sitt agerande framkallat ofredandet. Under i målet föreliggande omständigheter får M.A.G:s bespottning bedömas som en i hög grad förnedrande och skymflig handling mot S.J. Handlingen får, även med beaktande av S.J:s utsatta yrke och den beredskap han måste ha mot angrepp av olika slag, anses innebära en kränkning av ett så allvarligt slag som avses med bestämmelsen i 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Det yrkade beloppet får anses skäligt. S.J:s talan skall således bifallas.

Domslut

Domslut

Med ändring av hovrättens dom, såvitt nu är i fråga, bestämmer HD det skadeståndsbelopp som M.A.G. har att utge till S.J. till 5 500 kr jämte ränta.