Brevinkastet II
Bestämmelserna i 34 kap. brottsbalken ska inte tillämpas vid påföljdsbestämningen i hovrätten när den tilltalade döms för fler brott än enligt tingsrättens delvis fällande dom och den tilltalade – därefter men innan hovrätten slutligen prövar målet – har lagförts för brottslighet i ett annat mål.
Sökord Påföljdsbestämning · Asperation · Nytt brott · Nyupptäckt brott
Södertörns tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Södertörns tingsrätt åtal mot P.N. och begärde att P.N. skulle dömas för grovt penningtvättsbrott enligt 3 § första stycket 1 och 5 § första stycket lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott.
Åklagaren begärde också att P.N. skulle dömas för penningtvättsbrott (antal brott: 12) enligt 3 § första stycket 1 lagen om straff för penningtvättsbrott.
Åklagaren anförde följande gärningsbeskrivningar.
Åtalspunkt 1.1 Grovt penningtvättsbrott
P.N. har, ensam eller tillsammans och i samförstånd med annan eller andra, upplåtit sitt bankkonto i [en bank] för en insättning om 992 117 kronor, tagit emot och förvarat pengarna på kontot samt omsatt hela beloppet utom några få kronor genom en överföring till sitt bankkonto i [en annan bank], varifrån hela beloppet utom några få kronor omsattes. Pengarna härrörde från brott. Åtgärderna syftade till att dölja att pengarna härrörde från brott eller till att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig pengarna eller dess värde. Det hände den 22 oktober 2019 [i] Stockholms stad eller på annan plats i Sverige.
Brottet bör bedömas som grovt eftersom det avsåg betydande värden. P.N. begick gärningen med uppsåt.
Åtalspunkt 1.2 Penningtvättsbrott
P.N. har, ensam eller tillsammans och i samförstånd med annan eller andra, upplåtit sitt bankkonto i [en bank] för – – – insättningar, totalt 1 159 363 kronor, tagit emot och förvarat pengarna på kontot samt omsatt hela beloppet utom några få kronor. Pengarna härrörde från brott. Åtgärderna syftade till att dölja att pengarna härrörde från brott eller till att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig pengarna eller dess värde.
Det hände vid tolv tillfällen under perioden från och med den 28 oktober 2019 till och med den 21 november 2019 [i] Stockholms stad – – –.
I vart fall begicks gärningarna på annan plats i Sverige. P.N. begick gärningarna med uppsåt.
Två målsägande yrkade att P.N. skulle betala skadestånd.
P.N. förnekade gärningarna och bestred de enskilda anspråken.
Tingsrätten (ordförande rådmannen Karin Erlandsson) anförde följande i dom den 22 november 2023.
Domskäl
Skuld och rubricering
Genom de åberopade kontoutdragen är det utrett att de av åklagaren i gärningsbeskrivningarna angivna beloppen har satts in på P.N:s bankkonton och att hela beloppen, förutom några få kronor, därefter har omsatts genom överföringar till olika personer som i åtminstone några fall är grovt kriminellt belastade. Åklagaren har gjort gällande att pengarna härrör från organiserad brottslighet, mestadels genom s.k. BEC-fraud, och har angett att sådan brottslighet i korthet består i att ett bolags mailserver hackas och bolaget instrueras att betala mottagna fakturor till andra kontonummer än dem som bolagets leverantörer angett i fakturorna. Enligt åklagaren betalar bolaget således sina fakturor enligt den nya instruktionen i tron att pengarna går till den leverantör som har utställt fakturan samtidigt som pengarna hamnar på det av bedragaren anvisade kontot.
Av den skriftliga bevisningen framgår följande.
Tolv utländska bolag har under perioden den 22 oktober till den 20 november 2019 gjort 13 överföringar till ett [bankkkonto], som innehas av P.N. Vid överföringarna har angetts att betalningarna hänför sig till bl.a. vissa specificerade fakturor och i flertalet fall har det betalande bolaget angett olika bolag som betalningsmottagare. Två av de betalande bolagen – – – samt en företrädare för ett dödsbo har i e-postmeddelande respektive brev till åklagaren uttryckligen angett att de utsatts för bedrägeri i samband med sina betalningar. Mot denna bakgrund anser tingsrätten att det är utrett att de 13 överföringar som gjordes till P.N:s konto härrör från brott. Den bedömningen har även Stockholms tingsrätt gjort i dom 2023-06-07 i mål B 699-23. Det är även bevisat att den absoluta merparten av de pengar som sattes in på P.N:s [bankkonto] och som härrör från brott därefter har omsatts genom överföringar. De objektiva brottsrekvisiten avseende de påstådda penningtvättsbrotten är således styrkta. För att P.N. ska dömas för gärningarna krävs vidare att åklagaren kan styrka att P.N. agerat uppsåtligen.
P.N. har när han hörts över åtalet i huvudsak uppgett följande. Detta inträffande under en period då han brukade narkotika. Han hamnade i skuld till personen han köpte narkotika av. Skulden uppgick till mellan 40 000–60 000 kr. Personen var upprepade gånger på honom om att han måste betala skulden med uttalanden om att ”något annars skulle hända honom”. Personen har ett våldskapital och han tog det som allvarliga hot om att han allvarligt skulle skadas på ett eller annat sätt om han inte reglerade skulden. Efter ett tag sa personen att han kunde bli kvitt skulden om han gjorde vissa saker. Han fick instruktion om att öppna bankkontona i fråga samt att ladda ner ett Bank-ID på en mobiltelefon som han tillfälligt fick låna. Han gjorde det han fick instruktion om och lämnade sedan över mobiltelefonen med nedladdat Bank-ID tillsammans med uppgift om vald kod. Han vet inte vad som hände sedan annat än att han fick klart för sig att han inte längre stod i skuld till personen. Han har ingen vetskap om kontohändelserna och känner inte någon av de personer som överföringarna har gjorts till. Han har först under förundersökningen förstått vad som hänt och först då sett brevet från banken om transaktionerna. Att han inte fick brevet beror antagligen på att han under aktuell period saknade bostad.
Tingsrätten gör följande bedömning i frågan om P.N:s uppsåt.
Åklagaren har i sig inte invänt mot P.N:s berättelse och godtagit att han inte kan motbevisa den. Tingsrätten konstaterar att P.N:s uppgifter även får visst stöd av en e-post från en polisinspektör som utrett andra bedrägeriärenden. Av meddelandet och till det bifogad excelfil – – – framgår nämligen att P.N:s Bank-ID har använts på samma telefon som använts i flera bedrägeriärenden. Av anförda skäl ska P.N:s uppgifter läggas till grund för tingsrättens fortsatta bedömning i fråga om uppsåt.
Omständigheterna är sådana att det kan hållas för visst att P.N. i vart fall haft s.k. likgiltighetsuppsåt till att hans bankkonton och Bank-ID skulle komma att användas för brott av ifrågavarande slag. Frågan är dock om han kan anses ha haft uppsåt till de stora belopp som här är i fråga, dvs. sammanlagt drygt 2,1 miljoner kr. Enligt P.N. uppgick den narkotikarelaterade skuld han hade till personen som instruerade honom att skaffa bankkonto och Bank-ID till mellan 40 000–60 000 kr. Enligt tingsrätten måste dock P.N. ha haft att räkna med att ett betydligt större belopp än det som hans skuld uppgick till skulle kunna flyta in och omsättas på kontot. Med utgångspunkt i att ersättning till en penningtvättare ofta förefaller vara högst en tiondel av det brottsliga utbytet kan det hållas för visst att P.N. haft uppsåt till ett belopp om åtminstone 400 000 kr. Att det beloppet i efterhand visat sig utgöra en större andel av brottsutbytet än den ovan nämnda tiondelen saknar betydelse i fråga om P.N:s uppsåt vid gärningen. Han får därmed anses ha haft uppsåt till 400 000 kr av beloppet under åtalspunkten 1.1, dvs. till del av den tidigaste inträffade transaktionen om 992 117 kr. Beloppet som P.N. haft uppsåt till är därmed av sådan storlek att gärningen är att rubricera som grovt penningtvättsbrott. Beträffande det som från P.N:s sida gjorts gällande om att han ska gå fri från ansvar på grund av nöd kan konstateras att de omständigheter som P.N. gjort gällande att han handlat under inte utgör någon ansvarsbefriande nödsituation.
Sammanfattningsvis ska P.N. dömas för grovt penningtvättsbrott avseende åtalspunkten 1.1 med den reservationen att uppsåt till ett högre belopp än 400 000 kr inte är styrkt. Följaktligen ska åtalet under åtalspunkten 1.2 ogillas i dess helhet på grund av bristande uppsåt.
Skadestånd
Vid denna utgång i ansvarsdelen ska även de enskilda anspråken hänförliga till åtalspunkten 1.2 ogillas.
Påföljd
P.N. är tidigare ostraffad. Det grova penningtvättsbrott han nu döms för har ett straffvärde som något överstiger lägsta stadgade straff om sex månaders fängelse. Åklagaren har fört fram att den långa tid om fyra år som förflutit sedan brottet bör medföra en viss reducering vid straffmätningen. Enligt tingsrätten uppgår med beaktande därav straffmätningsvärdet till motsvarande fyra månaders fängelse. Kriminalvården har konstaterat att P.N. har ett övervakningsbehov och att förutsättningar för en skyddstillsyn finns. Av anförda skäl ska påföljden bestämmas till skyddstillsyn.
Domslut
Tingsrätten dömde P.N. för grovt penningtvättsbrott den 22 oktober 2019.
P.N. frikändes från åtalen för penningtvättsbrott i tolv fall.
Påföljden bestämdes till skyddstillsyn.
Yrkandena om skadestånd avslogs.
P.N. skulle betala en avgift till brottsofferfonden.
Svea hovrätt
Åklagaren, P.N. och två målsägande överklagade i Svea hovrätt.
Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma P.N. i enlighet med åtalen, dvs. för grovt penningtvättsbrott som avser ett belopp om 992 117 kr (åtalspunkt 1.1) och för tolv fall av penningtvättsbrott som avser ett totalt belopp om 1 159 363 kr (åtalspunkt 1.2) samt till följd av det bestämma påföljden till fängelse.
P.N. yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet och under alla förhållanden lindra straffet.
De två målsägandena yrkade att hovrätten skulle bifalla deras skadeståndsyrkanden i tingsrätten.
Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.
Hovrätten (hovrättsråden Åsa Bokström och Johan Klefbäck samt tf. hovrättsassessorn Bruno Velander, referent) anförde i dom den 23 september 2024 följande.
Hovrättens domskäl
Parterna har åberopat samma bevisning som i tingsrätten. Hovrätten har tagit del av videoinspelningen från förhöret i tingsrätten med P.N.
Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den tingsrätten har gjort i fråga om P.N. objektivt sett begått penningtvättsbrotten, även innefattande att samtliga pengar härrört från brott.
I likhet med tingsrätten anser hovrätten att P.N:s uppgifter måste ligga till grund för bedömningen av hans uppsåt. Av vad P.N. berättat har framgått att han inte haft insikt om förbrotten eller pengarnas ursprung. Han har emellertid skapat två bankkonton, och överlämnat sitt Bank-ID, till personer som han uppfattade som hotfulla och varav den ena var den person som han stod i skuld till efter att ha köpt narkotika vid många tillfällen. Han har berättat att han gjorde detta för att få den narkotikarelaterade skulden avskriven. Mot den bakgrunden måste han ha insett att det fanns en mycket påtaglig risk för att det i penningtvättssyfte sattes in pengar från brott på kontot. Av samma skäl har han också haft anledning att räkna med insättningar i den storleksordning som faktiskt sattes in, alltså totalt knappt 2,2 miljoner kronor. Han har således haft likgiltighetsuppsåt som täcker samtliga gärningar, innefattande samtliga och hela de belopp som anges i åtalspunkterna 1–2, och ska dömas i enlighet med åtalen. Hovrätten gör inte någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om rubricering av gärningen i åtalspunkt 1 (grovt penningtvättsbrott). Gärningarna i åtalspunkt 2 är var och en att betrakta som ett brott (totalt tolv fall) och varje gärning ska rubriceras som penningtvättsbrott av normalgraden. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
Utifrån storleken på insättningarna motsvarar det samlade straffvärdet för gärningarna som utgångspunkt fängelse i ett år och sex månader. I lindrande riktning ska dock beaktas att P.N. inte har deltagit i planeringen av, eller haft några närmare insikter om, den bakomliggande brottsligheten, att han haft en underordnad roll och att han agerat med likgiltighetsuppsåt. Av viss betydelse är dock att han haft insikt om att han upplät sina bankkonton och sitt Bank-ID till personer som var kriminella. Vid en samlad bedömning motsvarar straffvärdet fängelse i ett år och två månader. Med beaktande av den tid som förflutit sedan brotten begicks motsvarar straffmätningsvärdet fängelse i drygt ett år. Med hänsyn till straffmätningsvärdet är en påföljd med samhällstjänst inte aktuell. Följaktligen, och med hänsyn tagen till det P.N. genomfört av den tidigare utdömda skyddstillsynen, ska påföljden bestämmas till fängelse i ett år.
Beträffande frågan om skadestånd har P.N., såvitt framkommit, lånat ut sina bankkonton och sitt Bank-ID. Eftersom han själv inte exempelvis tagit ut eller fört vidare de pengar som förts in på hans konton har han inte gjort något som påtagligt minskat möjligheterna för [de två målsägandena] att få sin respektive skada reparerad. [De två målsägandenas] skadeståndsyrkanden ska således inte bifallas och tingsrättens dom ska inte ändras i den delen.
Hovrättens domslut
Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömde P.N. även för tolv fall av penningtvättsbrott och bestämde påföljden till fängelse 1 år.
Högsta domstolen
P.N. överklagade och yrkade att HD skulle lindra straffet.
Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
HD beviljade prövningstillstånd i fråga om påföljd med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett om gärningarna och P.N:s uppsåt till dessa.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredragandens förslag till beslut
Föredraganden, justitiesekreteraren Anna Deibrant, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
Domskäl
Bakgrund
Punkterna 1–5 motsvarar i huvudsak punkterna 1–6 i HD:s domskäl.
Frågan i målet
Punkten 6 motsvarar i huvudsak punkten 7 i HD:s domskäl.
Allmänt om ny påföljdsbestämning efter tidigare dom
7I 34 kap. BrB finns regler om hur påföljden ska bestämmas när en tilltalad döms för ytterligare brott som begåtts antingen före en tidigare dom eller efter den domen, men innan påföljden helt verkställts eller annars har upphört. Kapitlet genomgick en omfattande reformering genom den lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 2016 (se prop. 2015/16:151).
8Huvudregeln är numera att domstolen ska bestämma en ny påföljd för den tillkommande brottsligheten (se 34 kap. 1 §). I vissa fall ska domstolen när påföljden bestäms iaktta att påföljderna tillsammans inte överstiger vad som skulle ha dömts ut för den samlade brottsligheten, dvs. den så kallade aspirationsprincipen ska tillämpas (se 34 kap. 2 §).
Ny och nyupptäckt brottslighet
9I 34 kap. 1 § BrB görs en tydlig distinktion mellan ny och nyupptäckt brottslighet. Om brottet har begåtts före den tidigare domen talas om nyupptäckt brottslighet och om det har begåtts efter domen men innan påföljden helt är verkställd talas om nytt brott.
10Enligt motiven finns det anledning att se allvarligare på ny brottslighet som utgör återfall än nyupptäckt brottslighet och det anges att dessa situationer genomgående bör behandlas på olika sätt. Vid lagföringen klargörs samhällets syn på brottsligheten och den dömde informeras om vad han eller hon har att förhålla sig till. Om den dömde därefter återfaller i brott finns det skäl för samhället att markera mot återfallet. (Se prop. 2015/16:151 s. 34.)
11Ny brottslighet ska behandlas enligt de principer i påföljdssystemet som gäller för återfall i brott (jfr 30 kap. 4 § andra stycket och 29 kap. 4 § BrB). Om det i stället rör sig om nyupptäckt brottslighet ska principerna för straffmätning vid flerfaldig brottslighet tillämpas (jfr 29 kap. 1 § BrB och p. 8 i avgörandet).
Särskilt om brytpunkten för ny och nyupptäckt brottslighet
12Domen är avgörande för brytpunkten om brottsligheten ska beaktas som ny eller nyupptäckt brottslighet. Om domen vunnit laga kraft eller inte har således ingen betydelse för brytpunktens placering. (Se prop. 2015/16:151 s. 35.)
13Tidpunkten är oberoende av i vilken instans som domen meddelats. Om en fällande dom meddelas först i hovrätten är det tidpunkten för hovrättens fällande dom som får avgöra om det är fråga om ny eller nyupptäckt brottslighet (se prop. 2015/16:151 s. 88.)
14Om en fällande dom överklagas till hovrätten, kan det vid hovrättens prövning ha tillkommit lagförda brott som har begåtts före eller efter tingsrättens dom. HD har i ett tidigare avgörande klargjort att sådan tillkommande lagförd brottslighet inte ger anledning att tillämpa 34 kapitlet vid hovrättens påföljdsbestämning. (Se ”Brevinkastet” NJA 2018 s. 574 p. 43 och 44.)
15Det finns inte utrymme att göra en annan bedömning om domen i tingsrätten endast delvis är fällande, även om en sådan ordning skulle vara den mest förmånliga för den tilltalade. Om tingsrätten meddelat en delvis fällande dom och hovrätten dömer för fler gärningar än tingsrätten och skärper straffet ska således inte 34 kapitlet tillämpas vid påföljdsbestämning i hovrätten.
Bedömningen i detta fall
Punkterna 16–18 motsvarar i huvudsak punkterna 17–20 i HD:s domskäl.
domslut
Se HD:s domslut.
HD:s dom
HD (justitieråden Anders Eka, Agneta Bäcklund, Eric M. Runesson, Anders Perklev och Erik Sjöman, referent) meddelade den 17 mars 2026 följande dom.
Domskäl
Bakgrund
1P.N. åtalades för ett grovt penningtvättsbrott avseende närmare en miljon kronor och för tolv penningtvättsbrott av normalgraden.
2Tingsrätten fann det utrett att pengar i olika omgångar hade satts in på P.N:s bankkonto och att de härrörde från brott. Det ansågs även utrett att beloppen därefter omsatts genom överföringar till olika personer.
3I tingsrätten dömdes P.N. för ett grovt penningtvättsbrott avseende 400 000 kr. Tingsrätten ansåg att P.N. hade haft uppsåt till att hans konto och BankID skulle användas för brott av detta slag endast till det beloppet. Resterande del av åtalet ogillades. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn.
4Både åklagaren och P.N. överklagade domen till hovrätten, som fann samma omständigheter som tingsrätten vara utredda men bedömde att P.N. haft uppsåt till samtliga gärningar innefattande hela det belopp som angavs i åtalet. Hovrätten har således dömt P.N. för all den brottslighet han åtalats för, dvs. ett grovt penningtvättsbrott avseende närmare en miljon kronor och tolv penningtvättsbrott av normalgraden. Hovrätten har ansett att gärningarnas straffvärde uppgår till ett års fängelse och har bestämt påföljden i enlighet med det.
5Efter tingsrättens dom – men innan hovrätten meddelade sin dom – dömdes P.N. i ett annat mål för bland annat grovt narkotikabrott till fängelse i tre år och fyra månader. Domen i narkotikamålet har inte beaktats vid hovrättens påföljdsbestämning i penningtvättsmålet.
6HD har med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett om gärningarna och P.N:s uppsåt till dessa meddelat prövningstillstånd i fråga om påföljd.
Frågan i målet
7Målet gäller frågan om 34 kap. BrB ska tillämpas vid påföljdsbestämningen i hovrätten när den tilltalade döms för fler brott än enligt tingsrättens delvis fällande dom och den tilltalade – efter tingsrättens dom men innan hovrätten slutligen prövar målet – har lagförts för brottslighet i ett annat mål.
Ny påföljdsbestämning efter tidigare dom
Allmänt om påföljdsbestämningen efter tidigare dom
8I 34 kap. BrB finns regler om hur påföljden ska bestämmas när någon som tidigare dömts till viss påföljd på nytt ska dömas och den nya domen avser brott som har begåtts före den tidigare domen eller begåtts därefter men innan påföljden har verkställts eller upphört. Bestämmelserna är tillämpliga om påföljden i den tidigare domen har bestämts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsvård, ungdomstjänst, ungdomsövervakning eller sluten ungdomsvård. Huvudregeln är att domstolen ska bestämma en ny påföljd för den tillkommande brottsligheten. (Se 34 kap. 1 § första stycket.)
9Det görs i 34 kap. skillnad mellan vad som gäller för ett nyupptäckt brott respektive ett nytt brott. Om brottet har begåtts före den tidigare domen handlar det om ett nyupptäckt brott. Om det begåtts därefter, men innan påföljden helt har verkställts eller annars upphört, är det ett nytt brott. Vid nyupptäckt brottslighet ska domstolen tillämpa den s.k. asperationsprincipen och iaktta att påföljderna tillsammans inte överstiger vad som skulle ha dömts ut för den samlade brottsligheten (se 34 kap. 2 §). Om det i stället är fråga om ny brottslighet ska asperationsprincipen inte tillämpas.
10Brytpunkten för bedömningen av om ett tillkommande brott är att betrakta som nyupptäckt eller nytt är den först meddelade (tidigare) domen som är fällande. Om tingsrättens dom i det tidigare målet är fällande är alltså tidpunkten för den domen styrande, och det även om domen överklagas. Om emellertid tingsrätten har ogillat åtalet men hovrätten meddelar en fällande dom, utgör tidpunkten för hovrättens dom brytpunkten. (Se prop. 2015/16:151 s. 35 och 88 och ”Brevinkastet” NJA 2018 s. 574 p. 36.)
11Ett skäl för att placera brytpunkten på detta sätt är enligt förarbetena att samhället med den fällande domen har kommunicerat sin syn på de gärningar som den tilltalade döms för. Om den dömde efter domen återfaller i brott finns det därför skäl att se allvarligare på det än om brottet begåtts redan före domen men upptäckts först därefter. (Se a. prop. s. 34 f. och ”Brevinkastet” p. 37.)
12Det finns situationer som faller utanför 34 kap. Så är det förstås när någon lagförs första gången. Utanför 34 kap. faller också situationen att det visserligen finns en tidigare dom, men denna antingen är frikännande eller påföljden inte är sådan som anges i 34 kap. 1 § första stycket, till exempel om den tidigare domens påföljd endast är böter. (Jfr ”Brevinkastet” p. 28 och 43.)
Särskilt om påföljdsbestämningen i högre rätt
13I rättsfallet ”Brevinkastet” konstateras att någon tillämpning av 34 kap. inte aktualiseras om det – vid tiden för prövningen av en överklagad fällande dom – har tillkommit en dom i ett annat mål. Även högre rätt ska visserligen pröva om det finns några tidigare domar, men ska då utgå från förhållandena vid tidpunkten för meddelandet av den första fällande domen i det egna målet. Därefter kan det i och för sig ha tillkommit lagförd brottslighet, men den ger inte anledning att tillämpa 34 kap. vid påföljdsbestämningen. (Se ”Brevinkastet” p. 41, 42 och 44.)
14Den praktiska innebörden av denna ordning är att – om tingsrättens dom i det egna målet är fällande – de brott som hovrätten dömer till ansvar för i det målet inte är att betrakta som nyupptäckta i förhållande till en tillkommande lagföring i ett annat mål i tiden efter tingsrättens dom i det egna målet.
15Det nu sagda bör gälla även när tingsrättens dom i det egna målet är endast delvis fällande. Den tilltalade har även i sådana fall att utgå från att om han eller hon därefter återfaller i brott så medför det en strängare behandling i påföljdshänseende än om den tilltalade hade frikänts i tingsrätten. En sådan tillämpning kan väl förenas med ordalydelsen i 34 kap. 1 § och med intentionerna bakom lagstiftningen.
16Det är samtidigt så att reglerna om ny och nyupptäckt brottslighet träffar en mängd olika situationer och det kan inte uteslutas att en tillämpning av den ordning som här har lagts fast någon gång kan resultera i stötande tröskeleffekter. Det bör då vara möjligt att avvika från den.
Bedömningen i detta fall
17Sedan tingsrätten meddelat en delvis fällande dom i målet har hovrätten dömt P.N. till fängelse för all den brottslighet som han åtalats för.
18Efter tingsrättens dom har P.N. dömts till fängelse i ett annat mål.
19Eftersom tingsrätten meddelat en fällande dom mot P.N. i det nu aktuella målet föranleder domen i det andra målet inte att 34 kap. BrB ska tillämpas vid påföljdsbestämningen i hovrätten. Nu aktuell brottslighet ska således inte till någon del beaktas som nyupptäckt i förhållande till brottsligheten i det andra målet.
20Hovrättens domslut ska därmed fastställas.
Domslut
HD fastställer hovrättens domslut.