RÅ 1993:60

I ansökan hos Skatterättsnämnden om förhandsbesked anförde AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) bl.a. följande. Enligt lag (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik skulle i varje län finnas en huvudman som ansvarade för den lokala och regionala kollektivtrafiken. I Stockholms län var landstingskommunen huvudman. Genom avtal hade landstinget uppdragit åt SL och dess dotterbolag att bedriva kollektivtrafiken inom länet. - Landstinget ägde 99,9 procent av aktierna och röstetalet i SL. Resterande aktier ägdes av ett fåtal kända och okända fysiska personer. - Verksamheten i SL krävde stora årliga kapitalinsatser av ägaren, vilket skedde i form av villkorliga aktieägartillskott. - Landstinget ville som huvudman för kollektivtrafiken inom länet och som ägare till SL kunna styra investeringar i den infrastruktur, som var nödvändig för kollektivtrafiken. Landstinget hade därför för avsikt att lämna näringsbidrag till SL för sådana investeringar som uppdrogs åt SL att genomföra. Vidare hade landstinget för avsikt att lämna näringsbidrag till SL även för sådana investeringar som skett tidigare år. Näringsbidragen skulle då användas för att skrivas av mot det skattemässiga restvärdet på dessa maskiner och inventarier. - Eftersom planerade näringsbidrag skulle komma att uppgå till betydande belopp, troligtvis i storleksordningen 500-800 miljoner kr årligen till följd av ”Dennisöverenskommelsen" m.m., var det av väsentlig betydelse för SL att, såvitt här är av intresse, följande frågor klarlades: 1) Utgör det bidrag, som landstinget lämnar till SL för infrastrukturella investeringar, näringsbidrag enligt punkt 9 av anvisningarna till 22 § KL, dvs. gäller reglerna om näringsbidrag även bidrag från landstingskommuner trots att detta explicit inte anges i lagrummet? - 2) - Gäller reglerna om näringsbidrag även om landstinget som näringsbidragsgivare har ägarintressen i mottagaren av näringsbidraget?

Skatterättsnämnden (1992-12-22, Sandström, ordförande, Wingren, Colvér, Lindström, Nord, Qwerin, Rosén, Virin) yttrade: Fråga 1 - Den omständigheten att SL får de ifrågavarande medlen från ett landsting hindrar inte att medlen hos SL behandlas som näringsbidrag i inkomstskattehänseende. - Fråga 2 - Den omständigheten att landstinget innehar så gott som samtliga aktier i SL hindrar inte att medlen hos SL behandlas som näringsbidrag i inkomstskattehänseende.

Motivering. - Fråga 1. Skattereglerna för näringsbidrag tillämpas enligt punkt 9 första och andra styckena av anvisningarna till 22 § KL på stöd från staten och kommuner. Även stöd från skattskyldiga som avses i 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och från allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna omfattas av reglerna. I förarbetena till lagstiftningen om näringsbidrag erinrades om att stöd till näringsidkare i undantagsfall kan lämnas av även andra rättssubjekt. Frågan om den skattemässiga behandlingen av sådana stöd borde enligt departementschefen överlämnas till praxis (prop. 1982/83:94 s. 48). - Uppräkningen i punkt 9 av anvisningarna till 22 § KL omfattar inte landsting (eller landstingskommuner som beteckningen var innan den nya kommunallagen /SFS 1991:900/ trädde i kraft). Med en strikt tolkning av begreppet kommun skulle stöd från landsting inte anses som näringsbidrag. Enligt nämndens mening finns emellertid - mot bakgrund av bl. a. att terminologin på området inte är helt konsekvent (jfr prop. 1990/91:117 s. 23) och de likartade regler inom skilda områden som gäller för kommun och landsting - inte anledning att i det här hänseendet behandla kommuner och landsting olika. Den omständigheten att SL får medlen från ett landsting bör alltså inte utesluta en tillämpning av reglerna om näringsbidrag. - Fråga 2 - Landstinget är enligt 1 och 2 §§ lagen om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik ansvarig för den lokala och regionala persontrafiken i Stockholms län. Som ett led i åtgärder för att främja en tillfredsställande trafikförsörjning i länet kan landstinget lämna stöd för investeringar i infrastruktur. Sådant stöd kan ges i form av näringsbidrag. Den omständigheten att stödmottagaren i detta fall nästan helt ägs av det subjekt som lämnar stödet (landstinget) utgör inte hinder mot att tillämpa reglerna om näringsbidrag på stödet.

Riksskatteverket överklagade hos Regeringsrätten och yrkade att fråga 1 skulle besvaras med nej och att fråga 2 skulle besvaras med nej även om fråga 1 skulle besvaras med ja.

Regeringsrätten (1993-06-23, Mueller, Brink, Tottie, Berglöf, Lindstam) delade Skatterättsnämndens uppfattning och fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked i den del det överklagats.

Föredraget 1993-05-18, föredragande Hedin,

målnummer 167-1993