Riksantikvarieämbetets föreskrifter och allmänna råd om fornlämningsförklaring och metallsökare

Bestämmelserna i 1 kap. 2-6 §§ dessa föreskrifter tillämpas vid prövning enligt 2 kap. 1 a § andra stycket kulturmiljölagen (1988:950) om forn-

lämningsförklaring som syftar till att skydda kulturhistoriskt värdefulla lämningar tillkomna eller förlista 1850 eller senare.

En lämning efter människors verksamhet som är tillkommen 1850 eller senare – eller i fråga om fartyg förlist 1850 eller senare – kan förklaras för fornlämning om 1. den utgör en fornlämning enligt 2 kap. 1 § andra stycket och tredje stycket kulturmiljölagen (1988:950), och 2. det finns särskilda skäl. Särskilda skäl föreligger om lämningen bedöms ha ett högt kulturhistoriskt värde.

Länsstyrelsen ska bedöma en lämnings kulturhistoriska värde utifrån dess potential som källa för att utvinna eller förmedla kunskap om lämningen och dess kulturhistoriska sammanhang.

Ett ärende om fornlämningsförklaring kan endast initieras av länsstyrelsen.

Innan beslut om fornlämningsförklaring fattas, ska länsstyrelsen förvissa sig om att det har skett en besiktning av lämningen.

Ett beslut om fornlämningsförklaring kan gälla en enstaka lämning eller ett flertal lämningar. Beslutet ska innehålla 1. lämningens RAÄ-nummer i Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem eller en tillfällig arbetsidentitet, 2. lämningstyp och beskrivning av lämningen i enlighet med Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem, 3. antagande om lämningens tillkomsttid, 4. de särskilda skälen för fornlämningsförklaringen med angivande av på vilket sätt och i vilken grad lämningen bedöms ha ett högt kulturhistoriskt värde, samt 5. lämningens geografiska position och utbredning angiven på en karta.

Beslutet ska skickas för kännedom till kommunen. Länsstyrelsen ska utöver sin skyldighet enligt 3 § kulturmiljöförordningen (1988:1188) att genast sända en kopia av beslutet till Riksantikvarieämbetet, även tillse att ny och förändrad information om lämning meddelas Riksantikvarieämbetet genom det fastställda formuläret för registrering i fornminnesinformationssystemet.

Bestämmelserna i 2 kap. 2-11 §§ dessa föreskrifter tillämpas vid prövning enligt 2 kap. 18-20 §§ kulturmiljölagen (1988:950) om tillstånd att använda och medföra metallsökare som syftar till att möjliggöra användning

av metallsökare utan att skada fornlämningar och fornfynd.

Ansökan om tillstånd att använda och medföra metallsökare ska innehålla 1. verksamhetens ändamål med angivande av varför sökanden vill använda och medföra metallsökare samt hur verksamheten ska genomföras, 2. personnummer eller motsvarande identitetsuppgifter eller organisationsnummer och kontaktuppgifter för den person som tillståndet ska gälla för, 3. under vilken period sökanden vill använda och medföra metallsökare, och 4. det geografiska område där sökanden vill använda och medföra metallsökare, med områdets begränsning markerad på bifogad karta i tillräckligt stor skala med kartskalan angiven, 5. kontaktuppgifter till fastighetsägaren, och 6. samtycke från fastighetsägaren om ändamålet inte omfattas av allemansrätten.

Om ansökan inte uppfyller kraven ovan kan ansökan avvisas.

Tillstånd att använda och medföra metallsökare ska inte ges om det finns hög risk för att fornfynd påträffas eller att fornlämning skadas enligt 2 kap. 6 § kulturmiljölagen (1988:950). Länsstyrelsen ska i ett tillståndsärende inhämta beslutsunderlag från Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem. Länsstyrelsen kan bevilja ansökan delvis genom att undanta delar av det sökta området.

Med vetenskaplig forskning hos det allmänna enligt 2 kap. 19 § första stycket 2 kulturmiljölagen (1988:950) avses den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor samt museer där stat, kommun eller landsting utövar bestämmande inflytande. Även vetenskaplig forskning där myndigheter är delaktiga som beställare eller utförare kan omfattas.

Tillstånd kan beviljas för en fysisk person eller en juridisk person.

Giltighetstiden ska anpassas efter det geografiska området och syftet med användningen.

Beslutet ska utöver vad som anges i 2 kap. 19 § tredje stycket kulturmiljölagen (1988:950) innehålla 1. det geografiska område där tillståndet gäller, med områdets begränsning markerad på bifogad karta i tillräckligt stor skala med kartskalan angiven, och 2. upplysning om att metallsökaranvändningen ska avbrytas och länsstyrelsen kontaktas om fornfynd eller fornlämning påträffas.

Beslut om avslag ska innehålla motivering till risken för att fornfynd kan på- 4 träffas eller att risk för skada på fornlämning kan uppstå.

Länsstyrelsen kan förena tillståndet med skäliga villkor såsom om att tillståndsinnehavaren ska 1. meddela när avsökning påbörjas och avslutas, och 2. skriftligen redovisa eventuella fornfynd som påträffas samt geografisk position för fyndplatsen.

Tillståndsinnehavaren ska avbryta metallsökaranvändningen och kontakta länsstyrelsen om en tidigare okänd fornlämning eller fornfynd påträffas. Länsstyrelsen kan återkalla hela eller delar av tillståndet om tidigare okänd fornlämning eller fornfynd påträffas.

Näringsverksamhet som inte innebär risk för att skada fornlämning eller att påträffa fornfynd kan erhålla generella tillstånd. I dessa fall kan ett generellt tillstånd lämnas för ett större område såsom en kommun eller ett län för en längre tid än ett år. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket 4–6, 2 kap. 3 § andra stycket samt 2 kap. 7 § första stycket 1 gäller inte generella tillstånd. Det geografiska området ska dock anges i ansökan och i beslut om generellt tillstånd.

Uppföljning

Länsstyrelsen ska följa upp att dess beslut efterlevs.

IKRAFTTRÄDANDEBESTÄMMELSER Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 2016. På Riksantikvarieämbetets vägnar LARS AMRÉUS Catharina Sojde

Elanders Sverige AB, 2016