Föreskrift om ändring av Riksantikvarieämbetets föreskrifter och allmänna råd (KRFS 2016:1) om fornlämningsförklaring och metallsökare

Bestämmelserna i 2 kap. 2–13 §§ i dessa föreskrifter tillämpas vid prövning enligt 2 kap. 18–20 §§ kulturmiljölagen (1988:950) om tillstånd att använda och medföra metallsökare som syftar till att möjliggöra användning av metallsökare utan att skada fornlämningar och fornfynd.

dels att 2 kap. 2 § ska lyda:

Ansökan om tillstånd att använda och medföra metallsökare ska, om inget annat följer av 13 §, innehålla 1. angivande av det eller de geografiskt avgränsade områden där sökanden vill använda eller medföra metallsökare, 2. verksamhetens ändamål med angivande av varför sökanden vill använda och medföra metallsökare samt hur verksamheten ska genomföras, 3. personnummer eller motsvarande identitetsuppgifter eller organisationsnummer och kontaktuppgifter för den person som tillståndet ska gälla för, 4. om sökanden är en juridisk person, namn och personnummer på den eller de fysiska personer som ska genomföra sökningen, 5. en karta där det sökta området eller områdenas begränsning tydligt framgår och där kartskalan anges, 6. under vilken period sökanden vill använda och medföra metallsökare, 7. kontaktuppgifter till fastighetsägaren, och 8. samtycke från fastighetsägaren om ändamålet inte omfattas av allemansrätten.

Om ansökan inte uppfyller kraven ovan kan den avvisas.

dels att rubriken Ansökningsavgift ska införas

dels att nya 2 kap. 3–5 §§ ska införas. De ska lyda:

En ansökningsavgift enligt 10 a § kulturmiljöförordningen (1988:1188) tas

ut för varje geografiskt avgränsat område som ansökan avser.

Varje fysisk eller juridisk person som ansöker om sådant tillstånd som

avses i 3 § ska betala ansökningsavgift.

Ett geografiskt avgränsat område är ett sammanhängande markområde

som kan utgöras av en eller flera fastigheter eller delar av fastigheter.

dels att införa ett allmänt råd till 2 kap. 5 § som ska lyda: Länsstyrelsen bör inte bevilja tillstånd för en hel kommun eller ett helt län, om det inte rör sig om ett sådant tillstånd som avses i 13 §.

dels att nuvarande 2 kap 3–10 §§ ska betecknas 6–13 §§

dels att 2 kap. 6 § andra stycket ska lyda: Länsstyrelsen ska i ett tillståndsärende inhämta beslutsunderlag från kulturmiljöregistret.

dels att 2 kap. 8 § ska lyda:

Tillstånd kan beviljas för en fysisk eller juridisk person.

dels att 2 kap. 9 § första stycket 1 ska lyda: storleken på den eller de geografiskt avgränsade områden ansökan gäller

dels att det allmänna rådet till 2 kap. 9 § ska lyda: Giltighetstiden för tillståndet bör inte överstiga 2 år, om det inte rör sig om ett sådant tillstånd som avses i 13 §.

dels att ett nytt allmänt råd till 2 kap. 9 § införs. Det ska lyda: När länsstyrelsen beviljar tillstånd för juridiska personer som inte bedriver näringsverksamhet, t.ex. ideella föreningar bör giltighetstiden vara kort. Ett sådant tillstånd kan begränsas till ett eller flera särskilda evenemang.

dels att 2 kap. 10 § första stycket 1–2 ska lyda:

Beslutet ska utöver vad som anges i 2 kap. 19 § tredje stycket kulturmiljölagen (1988:950) innehålla 1. en karta där det beviljade området eller områdenas begränsning tydligt framgår, och där kartans skala anges 2. upplysning om att metallsökaranvändningen ska avbrytas och länsstyrelsen genast kontaktas om fornfynd eller fornlämning påträffas.

dels att rubriken Uppföljning samt 11 § och det allmänna rådet till 11 § i den nu gällande föreskriften upphävs.

dels att 13 § ska lyda:

Näringsverksamhet som inte innebär risk för att skada fornlämning eller att påträffa fornfynd kan erhålla generellt tillstånd. I dessa fall kan ett gene-

rellt tillstånd lämnas för ett större geografiskt avgränsat område såsom en kommun eller ett län för en längre tid än två år.

Ansökningar om generella tillstånd behöver inte innehålla de uppgifter som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4–5 och 7–8.

Författningen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag denna författning träder i kraft.

Bestämmelserna i 1 kap. 2–6 §§ i dessa föreskrifter tillämpas vid prövning enligt 2 kap. 1 a § andra stycket kulturmiljölagen (1988:950) om fornlämningsförklaring som syftar till att skydda kulturhistoriskt värdefulla lämningar tillkomna eller förlista 1850 eller senare.

En lämning efter människors verksamhet som är tillkommen 1850 eller senare – eller i fråga om fartyg förlist 1850 eller senare – kan förklaras för fornlämning om 1. den utgör en fornlämning enligt 2 kap. 1 § andra stycket och tredje stycket kulturmiljölagen (1988:950), och 2. det finns särskilda skäl. Särskilda skäl föreligger om lämningen bedöms ha ett högt kulturhistoriskt värde.

Länsstyrelsen ska bedöma en lämnings kulturhistoriska värde utifrån dess potential som källa för att utvinna eller förmedla kunskap om lämningen och dess kulturhistoriska sammanhang.

Ett ärende om fornlämningsförklaring kan endast initieras av länsstyrelsen.

Innan beslut om fornlämningsförklaring fattas, ska länsstyrelsen förvissa sig om att det har skett en besiktning av lämningen.

Ett beslut om fornlämningsförklaring kan gälla en enstaka lämning eller ett flertal lämningar.

Beslutet ska innehålla 1. lämningsnumret i kulturmiljöregistret eller en tillfällig arbetsidentitet, 2. lämningstyp och beskrivning av lämningen i enlighet med kulturmiljöregistret, 3. antagande om lämningens tillkomsttid, 4. de särskilda skälen för fornlämningsförklaringen med angivande av på vilket sätt och i vilken grad lämningen bedöms ha ett högt kulturhistoriskt värde, samt 5. lämningens geografiska position och utbredning angiven på en karta.

Beslutet ska skickas för kännedom till kommunen. Länsstyrelsen ska, utöver sin skyldighet enligt 3 § kulturmiljöförordningen (1988:1188) att genast sända en kopia av beslutet till Riksantikvarieämbetet, även se till att den nya eller förändrade informationen förs in i kulturmiljöregistret.

Bestämmelserna i 2 kap. 2–13 §§ i dessa föreskrifter tillämpas vid prövning enligt 2 kap. 18–20 §§ kulturmiljölagen (1988:950) om tillstånd att använda och medföra metallsökare som syftar till att möjliggöra användning av metallsökare utan att skada fornlämningar och fornfynd.

Ansökan om tillstånd att använda och medföra metallsökare ska, om inget annat följer av 13 §, innehålla 1. angivande av det eller de geografiskt avgränsade områden där sökanden vill använda eller medföra metallsökare, 2. verksamhetens ändamål med angivande av varför sökanden vill använda och medföra metallsökare samt hur verksamheten ska genomföras, 3. personnummer eller motsvarande identitetsuppgifter eller organisationsnummer och kontaktuppgifter för den person som tillståndet ska gälla för, 4. om sökanden är en juridisk person, namn och personnummer på den eller de fysiska personer som ska genomföra sökningen, 5. en karta där det sökta området eller områdenas begränsning tydligt framgår och där kartskalan anges,

6. under vilken period sökanden vill använda och medföra metallsökare, 7. kontaktuppgifter till fastighetsägaren, och 8. samtycke från fastighetsägaren om ändamålet inte omfattas av allemansrätten.

Om ansökan inte uppfyller kraven ovan kan den avvisas.

En ansökningsavgift enligt 10 a § i kulturmiljöförordningen (1988:1188) tas ut för varje geografiskt avgränsat område som ansökan avser.

Varje fysisk eller juridisk person som ansöker om sådant tillstånd som avses i 3 § ska betala ansökningsavgift.

Ett geografiskt avgränsat område är ett sammanhängande markområde som kan utgöras av en eller flera fastigheter eller delar av fastigheter.

Tillstånd att använda och medföra metallsökare ska inte ges om det finns hög risk för att fornfynd påträffas eller att fornlämning skadas enligt 2 kap. 6 § kulturmiljölagen (1988:950).

Länsstyrelsen ska i ett tillståndsärende inhämta beslutsunderlag från kulturmiljöregistret.

Länsstyrelsen kan bevilja ansökan delvis genom att undanta delar av sökt område.

Med vetenskaplig forskning hos det allmänna enligt 2 kap. 19 § första stycket 2 kulturmiljölagen (1988:950) avses den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor samt museer där stat, kommun eller landsting utövar bestämmande inflytande. Även vetenskaplig forskning där myndigheter är delaktiga som beställare eller utförare kan omfattas.

Tillstånd kan beviljas för en fysisk eller juridisk person.

Giltighetstiden ska anpassas efter 1. storleken på den eller de geografiskt avgränsade områden ansökan gäller och 2. syftet med användningen.

Ett tillståndsbeslut ska, utöver vad som anges i 2 kap. 19 § tredje stycket kulturmiljölagen (1988:950), och om inte annat framgår av 13 § innehålla 1. en karta där det beviljade området eller områdenas begränsning tydligt framgår, och där kartans skala anges och 2. upplysning om att metallsökaranvändningen ska avbrytas och länsstyrelsen genast kontaktas om fornfynd eller fornlämning påträffas.

Beslut om avslag ska innehålla motivering till risken för att fornfynd kan påträffas eller att risk för skada på fornlämning kan uppstå.

Länsstyrelsen kan förena tillståndet med skäliga villkor såsom om att tillståndsinnehavaren ska 1. meddela när avsökning påbörjas och avslutas, och 2. skriftligen redovisa eventuella fornfynd som påträffas samt geografisk position för fyndplatsen.

Tillståndsinnehavaren ska avbryta metallsökaranvändningen och kon-

takta länsstyrelsen om en tidigare okänd fornlämning eller fornfynd påträffas.

Länsstyrelsen kan återkalla hela eller delar av tillståndet om tidigare okänd fornlämning eller fornfynd påträffas.

Näringsverksamhet som inte innebär risk för att skada fornlämning eller att påträffa fornfynd kan erhålla generellt tillstånd. I dessa fall kan ett generellt tillstånd lämnas för ett större geografiskt avgränsat område såsom en kommun eller ett län för en längre tid än två år.

Ansökningar om generella tillstånd behöver inte innehålla de uppgifter som anges i 2 kap. 2 § första stycket 4–5 och 7–8 .

______________________________________________________ IKRAFTTRÄDANDEBESTÄMMELSER Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 december 2018