proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1971 Prop. 1971: 172
Nr 172
Kungl. Majt:s proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet; given Stockholms slott den 5 november
1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över utrikesdepartements- och finansärenden samt med överlämnande av ett den 1 november 1971 undertecknat avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
CARL GUSTAF
G. E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett mellan Sverige och Norge ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.
Efter ratifikation tillämpas avtalet på inkomst som förvärvas efter utgången av år 1971. Avtalet avses vidare bli tillämpligt på förmögenhetsskatt som utgår på grund av taxering fr. o. m, år 1973.
1 Riksdagen 1971.1 saml. Nr 172
Prop. 1971: 172 [NS]
Avtal mellan Konungariket Sverige Avtale mellom Kongeriket Norge og och Konungariket Norge för undvik- Kongeriket Sverige til unngåelse av ande av dubbelbeskattning beträffan- dobbeltbeskatning med hensyn til
de skatter på inkomst och förmögen- skatter av inntekt og formue
het
Konungariket Sveriges regering Kongeriket Norges regjering og och Konungariket Norges regering Kongeriket Sveriges regjering, som
har, föranledda av önskan att in- gonsker å slutte en ny avtale til
gå nytt avtal för undvikande unngåelse av dobbeltbeskatning
av dubbelbeskattning beträffande med hensyn til skatter av inntekt
skatter på inkomst och förmögen- og formuc, er blitt enige om fel-
het, överenskommit om följande gende bestemmelser: bestämmelser:
Artikel 1 Artikkel 1
Personer som omfattas av avtalet De personer som avtalen gjelder
Detta avtal är tillämpligt på per- Denne avtale får anvendelse på
soner som har hemvist i en av- personer som cr bosatt i en av, talsslutande stat eller i båda sta- eller i begge, de Kontraherende terna. Stater.
Artikel 2 Artikkel 2
Skatter som omfattas av avtalet De skatter som avtalen gjelder
1 8. Detta avtal tillämpas på 1. Denne avtale får anvendelse skatter på inkomst och förmögen- på skatter av inntekt og formue het som uppbäres av envar av de som utskrives for regning av hver avtalsslutande staterna eller deras av de Kontraherende Stater eller
regionala eller kommunala förvalt- deres regionale eller kommunale ningsmyndigheter, oberoende av forvaltningsmyndigheter, uten hensättet för skatternas uttagande. syn til på hvilken måte de ut-
skrives.
2 3. Med skatter på inkomst 2. Som skatter av inntekt og och förmögenhet förstås skatter foöormue anses skatter som utskrives som utgår på inkomst eller för- av den samlede inntekt, den sam-
mögenhet i dess helhet eller på lede formue, eller av deler av
delar av inkomst eller förmögen- inntekten eller formuen, herunder het, härunder inbegripna skatter innbefattet skatter av gevinst ved på vinst genom avyttring av lös avhendelse av lösére eller fast eien-
eller fast egendom samt skatter dom samt skatter av verdistigning. på värdestegring.
3 8. De skatter som avses i det- 3. De skatter som denne avtale
ta avtal är särskilt: gjelder. er säerlig: a) beträffande Sverige: (a) for så vidt angår Norge: 1) den statliga inkomstskatien, (1) inntekts- og formueskatten sjömansskatten och kupongskatten til staten og kommuner, därt inbegripna,
2) ersättningsskatten, (2) statsskatten = til utviklings-
3) utskiftningsskatten, hjelp,
4) bevillningsavgiften för vissa (3) statsavgiften av honorarer offentliga föreställningar, som tilfaller kunstnere bosatt i ut-
5) skogsvårdsavgiften, landet, samt 6) den kommunala inkomstskat- (4) sjömannsskatten
ten, samt (i det fölgende kalt ”norsk skatt”);
7) den statliga förmögenhets- (b) for så vidt angår Sverige: skatten; (1) inntektsskatten = til staten
(skatt av sådant slag benämnes herunder innbefattet sjömannsskati det följande ”svensk skatt”): ten og kupongskatten,
b) beträffande Norge: (2) erstatningsskatten,
1) inkomst- och förmögenhets- (3) utdelingsskalten, skatten till staten och kommuner, (4) bevillingsavgiften for visse
2) statsskatten för utvecklings- offentlige forestillinger, hjälp, (5) skogkulturavgiften,
3) avgiften till staten på ersätt- (6) den kommunale inntektsningar som uppbäres av artister skatt samt bosatta i utlandet, samt (7) formueskatten til staten
4) sjömansskatten; (i det fölgende kalt ”svensk skatt”).
(skatt av sådant slag benämnes i det följande ”norsk skatt”).
4 8. Detta avtal tillämpas även 4, Denne avtale gjelder også på skatter av samma eller i hu- skatter av samme celler vesentlig vudsak likartat slag, som framde- lignende art som senere blir utles uttages vid sidan av celler i skrevet i tillegg til, eller i stedet stället för de nu gällande skat- for, de gjeldende skatter. terna.
Som skatter på inkomst eller Som skatter av inntekt eller forförmögenhet enligt detta avtal an- mue etter denne avtale anses ikke ses icke sådana skatter som sär- slike skatter som siwerskilte skatter skilda skatter på lotterivinster och av gevinst ved lotterier og veddevadhållning samt arvs- och gåvo- mål samt arve- og gavcskatter. skatter.
5 §. De behöriga myndigheterna 5. De kompetente myndigheter i de avtalsslotande staterna skall i de Kontraherende Stater vil ved vid slutet av varje år meddela utgangen av hvert år gi hverandre varandra de ändringar som skett underretning om endringer som i respektive skattelagstiftning. er blitt foretatt i deres respektive
skattelover.
Artikel 3 Artikkel 3 Allmänna definitioner Alminnelige definisjoner
1 §. Där icke sammanhanget 1. Hvis ikke en annen forståelse föranleder annat, har i detta av- fremgår av sammenhengen, har tal följande uttryck nedan angiven folgende uttrykk i avtalen denne betydelse: betydning:
a) ”Sverige” åsyftar Konunga- (a) ”Norge” betyr Kongeriket riket Sverige och inbegriper varje Norge, herunder innbefattet etutanför Sveriges territorialvatten hvert område utenfor Norges sjébeläget område, inom vilket Sve- territorium hvor Norge i henhold rige enligt svensk lag och i över- til norsk lovgivning og overens-
ensstämmelse med folkrättens all- stemmende med folkeretten kan männa regler äger utöva sina rärt- utgyvc sine rettigheter med hensyn tigheter med avseende på naturtill- til naturforekomster på havbungångar på havsbottnen eller i der- nen eller i dens undergrunn: utnas underlag; trykket omfatter ikke Svalbard,
Jan Mayen og de norske besit-
telser utenfor Europa;
b) ”Norge” åsyftar Konungari- (b) ”Sverige” betyr Kongcriket ket Norge och inbegriper varje Sverige, herunder innbefattet etutanför Norges territorialvatten hvert område utenfor Sveriges sjéöbeläget område, inom vilket Norge territorium hvor Sverige i henenligt norsk lag och i Ööverens- hold til svensk lovgivning og overstämmelse med folkrättens allmän- ensstemmende med folkeretten kan na regler äger utöva sina rättig- utgve sine rettigheter med hensyn heter med avseende på naturtill- til naturforekomster på havbunnen gångar på havsbottnen eller i den- eller i dens undergrunn: nas underlag; uttrycket inbegriper icke Svalbard, Jan Mayen och de norska besittningarna utanför Europa;
c) ”person” inbegriper fysisk (c) ”person” omfatter en fysisk person, bolag och varje annan person, et selskap og enhver ansammanslutning; nen sammenslutning;
d) ”bolag” åsyftar varje slag (d) ”selskap” betyr enhver juriav juridisk person eller varje sub- disk person eller enhver enhet som jekt, som i beskattningshänseende i skattemessig henscende behandbehandlas som juridisk person; Iles som en juridisk person;
e) ”medborgare” åsyftar varje (e) ”statsborger” betyr enhver fysisk person som är medborgare fysisk person som er borger av en i en avtalsslutande stat och varj2 Kontraherende Stat og enhver jujuridisk person eller annan sam- ridisk person, ethvert interessentmanslutning som bildats enligt gäl- skap eller enhver sammenslutning lande Jag i en avtalsslutande stat; som erverver sin rettslige status
fra gjeldende Jov i en Kontrahe-
rende Stat;
f) ”företag i en avtalsslutande (f) ”foretagende i en Kontrahestat” och ”företag i den andra av- rende Stat” og ”foretagende i den talsslutande staten” åsyftar före- annen Kontraherende Stat” betvr tag, som bedrives av person med henholdsvis et foretagende som hemvist i en avtalsslutande stat, drives av en person bosatt i en respektive företag, som bedrives Kontraherende Stat, og et foreav person med hemvist i den and- tagende som drives av en person ra avtalsslutande staten; bosatt i den annen Kontraheren-
de Stat;
g) ”internationell trafik” inbe- (g) ”internasjonal fart” innbegriper varje resa utförd av fartyg fatter enhver reise utfört av et cHer luftfartyg som användes av skip eller luftfartgy som drives av företag vars verkliga ledning ut- et foretagende hvis virkelige 1eövas i cn avtalsslutande stat, med delse utgves i en Kontraherende undantag för resa som är begrän- Stat, unntatt en reise som uteluksad uteslutande till en avtalsslutan- kende cr begrenset til en Kontrade stat; herende Stat:
h) ”behöriga myndigheter” åsyf- (h) ”kompetente myndigheter”
tar i vardera avtalsslutande staten betyr i hver av de Kontraherende finansministern eHer den myndig- Stater finansministeren eller den het åt vilken uppdragits att i fi- myndighet som har fullmakt til i nansministerns ställe handha frå- finansministerens sted å behandle gor rörande detta avtal. spersmål vedrérende denne av-
tale.
2 §. Då en avtalsslutande stat 2. Ved en Kontraherende Stats tillämpar bestämmelserna i detta anvendelse av bestemmelsene i avtal anses varje däri förekom- denne avtale skat ethvert uttrykk mande uttryck, vars innebörd icke som ikke er definert på annen angivits särskilt, ha den betydelse måte, ha den betydning som fölsom uttrycket har enligt den sta- ger av lovgivningen i vedkom- 1ens lagstiftning rörande sådana mende stat med hensyn til de skatter som omfattas av avtalet. skatter som går inn under avta-
len.
Artikel 4 Artikkel 4 Skatterättsligt hemvist Skattemessig bopel
1 3. I detta avtal förstås med 1. I denne avtale forstås med uttrycket ”person med hemvist i uttrykket ”person bosatt i en Konen avtalsslutande stat” varje per- traherende Stat” enhver person son som enligt lagstiftningen i som i henhold til lovgivningen i denna stat är underkastad beskatt- denne stat er undergitt beskatning ning där på grund av hemvist, bo- der på grunnlag av domisil, bopel, sättning, styrelses säte eller varje sete for styre eller ethvert annet annan liknande omständighet. Ut- lignende kriterium. Uttrykket inntrycket inbegriper icke fysisk per- befatter ikke noen fysisk person son som är skattskyldig i denna som er skattepliktig i den nevnte avtalsslutande stat endast om han Kontraherende Stat bare hvis han uppbär inkomst från källor där. erverver inntekt fra kilder i den-
ne stat.
2 8. Då på grund av bestäm- 2. Når en fysisk person ifelge melserna i 1 § fysisk person har bestemmelsene i punkt 1 er bosatt hemvist i båda avtalsslutande sta- i begge de Kontraherende Stater, terna fastställes hans hemvist en- skal hans status avgigres ctter fölligt följande regler: gende regler:
a) Han anses ha hemvist i den fa) Han skal regnes for bosatt avtalsslutande stat, där han har i den Kontraherende Stat hvor han ett hem som stadigvarande står disponerer fast bolig. Hvis han till hans förfogande. Om han har disponerer fast bolig i begge de ett sådant hem i båda avtalsslu- Kontraherende Stater, skal han antande staterna, anses han ha hem- ses for bosatt i den Kontraherende vist I den avtalsslutande stat med Stat hvor han har de sterkeste vilken hans personliga och eko- personlige og gkonomiske forbinnomiska förbindelser är starkast delser (sentrum for Jivsinteressene). (centrum för levnadsintressena).
b) Om det icke kan avgöras i (b) Hvis det ikke kan bringes vilken avtalsslutande stat centrum på det rene i hvilken Kontraheför Ilevnadsintressena är beläget rende Stat han har sentrum for eller om han icke i någondera sta- livsinteressene, eller hvis han ikke ten har ett hem, som stadigva- disponerer en fast bolig i noen av rande står till hans förfogande, de Kontraherende Stater, skal han
anses han ha hemvist i den avtals- anses for bosatt i den Kontraheslutande stat, där han stadigvaran- rende Stat hvor han har vanlig de vistas. opphold.
c) Om han stadigvarande vistas (c) "vis han har vanlig opphold i båda avtalsslutande staterna el- 1 begge de Kontraherende Stater, Jer om han icke vistas stadigva- eller ikke i noen av dem, skal han rande i någon av dem, anses han anses for bosatt i den Kontraheha hemvist i den avtalsslutande rende Stat hvorav han cr statsstat, där han är medborgare. borger.
d) Om han är medborgare i bå- (d) Hvis han cr statsborger av da avtalsslutande staterna eller begge de Kontraherende Stater, om han icke är medborgare i néå- eller ikke av noen av dem, skal gon av dem, avgör de behöriga de kompetente myndigheter i de myndigheterna i de avtalsslutande Kontraherende = Stater = avgeöre staterna frågan genom Överens- spersmålet ved gjensidig avtale. kommelse.
3 §. Då på grund av bestämmei- 3. När en annen person enn en serna i 1 % av denna artikel per- fysisk person ifglge bestemmelson, som cj är fysisk person, har sene i punkt 1 er hjemmehgrende hemvist i båda avtalsslutande sta- i begge de Kontraherende Stater, terna, anses personen i fråga ha skal den regnes for hjemmehöhemvist i den avtalsslutande stat, rende i den Kontraherende Stat där dess verkliga ledning utövas. hvor den virkelige ledelse utgves.
Artikel 5 Artikkel 5 Fast driftställe Fast driftssted
1 §. Med uttrycket ”fast drift- 1. Uttrykket ”fast driftssted” ställe” förstås i detta avtal en betyr i denne avtale en fast forretstadigvarande affärsanordning, där ningsinnretning gjennom hvilken företagets verksamhet helt eller foretagendets virksomket helt eller delvis utövas. delvis blir utövet.
2 & Uttrycket ”fast driftställe” 2. Uttrykket ”fast driftssted” innefatiar särskilt: skal swrlig omfatte:
a) plats för företagsledning, (a) et sted hvor foretagendet
har sin ledelse, b) filial, (b) en filial. c) kontor, (ec) et kontor, d) fabrik, (d) en fabrikk, e) verkstad, (e) et verksted,
f) gruva, stenbrott eller annan (f) et bergverk. stenbrudd celler plats för utnyttjande av naturtill- ct annet sted hvor naturforekomgång. ster utnylles,
g) plats för byggnads- eller in- (2) stedet for et bygningsarbeid stallationsarbete. som varar mer eller monteringsarbeid hvis varigän tolv månader. het overstiger tolv måneder.
3 8. Uttrycket ”fast driftställe” 3. ”Fast driftssted” foreligger innefattar icke: ikke når:
a) användningen av anordning- (a) det gjäres bruk av innretar. avsedda uteslutande för lag- ninger utelukkende til lagring, utring, utställning eller utlämnande stilling eller utlevering av varer elav företaget tillhöriga varor, ler ting som tilhgrer foretagendet;
b) innehavet av ett företaget (b) varer eller ting som tilhörer
tillhörigt varulager, avsett uteslu- foretazendet holdes i opplag utetande för lagring, utställning eller lukkende for lagring, utstilling elutlämnande, ler utlevering:
c) innehavet av ett företaget till- (c) varer eller ting som tilhgrer hörigt varulager, avsett uteslutan- foretagendet holdes i opplag utede för bearbetning eller föräd- lukkende for bearbeidelse ved ct ling genom annat företags försorg, annet foretagende:
d) innehavet av stadigvarande (d) en fast forretningsinnretning affärsordning, avsedd uteslutande blir brukt uteclukkende ved innför inköp av varor eller införskaf- kjop av varer eller ting eller ved fande av upplysningar för företa- innsamling av opplysninger for gets räkning, foretagendet;
c) innehavet av stadigvarande (c) en fast forretningsinnretning affärsordning, avsedd uteslutande blir brukt utelukkende for reklaför att ombesörja reklam, medde- me, meddelelse av opplysninger, la upplysningar, bedriva veten- vitenskapelig forskning eller lipskaplig forskning eller utöva lik- nende virksomhet som i forhold til nande verksamhet, som är av för- foretagendet er av forberedende beredande eller biträdande art för art eller utgjör en hjelpevirksomföretaget. het.
4 8. Person som är verksam i 4. En person som i en Kontraen avtalsslutande stat för ett före- herende Stat utgver virksomhet tag i den andra avtalsslutande på vegne av et foretagende i den staten — härunder inbegripes icke annen Kontraherende Stat — med sådan oberoende representant som unntagelsce av en uavhengig repreavses i 5 § — behandlas såsom ett sentant som omhandlet i punkt 5 fast driftställe i den förstnämnda — skal anses for å vere et fast staten om han innehar och i denna driftssted i den förstnevnte stat. förstnämnda stat regelbundet an- Det forutsettes at han i denne stat vänder en fullmakt att sluta avtal har fullmakt til å avslutte kontraki företagets namn samt verksam- ter på vegne av foretagendet og heten icke begränsas till inköp av vanligvis utgver denne fullmakt varor för företagets räkning. der, samt at hans virksormhet ikke
inoskrenker seg til innkjöp av va-
ter eller ting for foretagendet.
5 §. Företag i en avtalsslutande 5. Et foretagende i en Kontrastat anses icke ha fast driftställe herende Stat skal ikke anses for i den andra avtalsslutande staten å ha et fast driftssted i den annen endast på den grund att företaget Kontraherende Stat bare av den uppehåller — affärsförbindelser i grunn at det avslutter forretninger denna andra stat genom förmed- i denne stat gjennom cen megler, ling av mäklare, kommissionär el- kommisjoner eller en annen uavler annan oberoende representant, hengigz mellommann, såfremt disse under förutsättning att dessa per- personer opptrer innenfor rammen soner därvid utövar sin vanliga av sin ordinere forretningsvirkaffärsverksamhet. somhet.
6 §. Den omständigheten att ett 6. Den omstendighet at et selbolag med hemvist i en avtalsslu- skap hjemmehögrende i en Kontratande stat kontrollerar eller kon- herende Stat, kontrollerer eller blir trolleras av ett bolag med hem- kontrollert av et selskap som er: vist i den andra avtalsslutande hjemmehgrende i den annen Konstaten eller av ett bolag som up- traherende Stat, eller som avslutter pehåller affärsförbindelser i den- forretninger i denne stat (enten
na andra stat (antingen genom ett sjennom et fast driftssted eller på fast driftställe eller annorledes), annen måte), medförer i og for medför icke i och för sig att nå- seg ikke at et av disse selskaper gotdera bolaget betraktas såsom ett blir fast driftssted for det annet. fast driftställe för det andra bolaget.
Artikel 6 Artikkel 6 Inkomst av fastighet Inntekt av fast eiendom
1 3. Inkomst av fastighet får 1. Inntekt av fast eiendom kan beskattas i den avtalsslutande stat skattlegges i den Kontraherende där fastigheten är belägen. Stat hvor eiendommen ligger.
2 8. a) Uttrycket ”fastighet” 2. (a) Uttrykket ”fast eiendom” har — såvida icke punkt b) ne- skal — med forbehold av underdan föranleder annat — den be- avsnitt (b) nedenfor — defineres tydelse som uttrycket har enligt i overensstemmelse med gjeldengällande skattelagstiftning i den de skattelovgivning i den Kontraavtalsslutande stat där fastigheten herende Stat hvor vedkommende i fråga är belägen. ciendom ligger.
b) Uttrycket ”fastighet” inbe- (b) Uttrykket ”fast eiendom” griper dock alltid egendom som ut- skal under enhver omstendighet gör tillbehör till fastighet, levan- omfatte tilbehgr til fast eiendom, de och döda inventarier i lantbruk besetning og redskaper som anvenoch skogsbruk, rättigheter på vil- des i landbruks- og skogbruksbeka föreskrifterna i allmän lag an- drifter, rettigheter som er undergående fastigheter är tillämpliga, gitt privatrettens forskrifter om nyttjanderätt till fastighet samt fast gods, bruksrett til fast eienrätt till föränderliga eller fasta dom og rett til faste og varierenersättningar för nyttjandet av el- de ytelser som vederlag for utler rätten att nyttja gruva, källa nyttelse av eller retten til å utnyteller annan naturtillgång. te mincralforckomster, kilder og
andre grunnherligheter.
3 8. Bestämmelserna i 1 § till- 3. Bestemmelsene i punkt 1 får lämpas på inkomst, som förvärvas anvendelse på inntekt ved direkte genom omedelbart brukande, ge- bruk, utleic og ved enhver annen nom uthyrning eller genom annan: form for utnyttelse av fast eienanvändning av fastighet. dom.
4 8. Person med hemvist i en. 4. En person som er bosatt i en avtalsslutande stat, som uppbär Kontraherende Stat og oppebzrrer inkomst av fastighet belägen i den inntekt av fast eiendom som ligandra avtalsslutande staten, skall ger i den annen Kontraherende vid beskattningen av inkomsten i Stat, skal ved beskatningen i den sistnämnda stat erbålla avdrag för sistnevnte stat inorgmmes fradrag kostnader för fastigheten efter for utgifter vedrgrende eiendomsamma regler som gäller för per- men etter de samme regler som soner med hemvist i denna sist- gjelder for personer bosatt i den nämnda stat. Fullt avdrag skall sistnevnte stat. Likeledes skal det även medges för gäldräntor för gis fullt fradrag for gjeldsrenter fastigheten. vedrgrende eiendommen.
5 8. Bestämmelserna i 1, 3 och 5. Bestemmelsene i punkt 1, 3 og 4 88 tillämpas även på inkomst av 4 får også anvendelse på inntekt fastighet som tillhör företag och av fast eiendom når den tilhgrer på inkomst av fastighet som an- et foretagende og når den benyttes vändes vid utövande av fritt yrke. ved utgvelse av fritt yrke.
Artikel 7 Artikkel 7 Inkomst av rörelse Fortieneste ved forretningsvirk-
somhet
1 §. Inkomst av rörelse, som 1. Fortjeneste som oppebieres förvärvas av företag i en avtals- av et foretagende i en Kontraheslutande stat, beskattas endast i rende Stat skal bare kunne skattdenna stat, såvida icke företaget legges i denne stat, med mindre bedriver rörelse i den andra avtals- foretagendet utgver forretningsslutande staten från ett där belä- virksomhet i den annen Kontraget fast driftställe. Om företaget herende Stat gjennom et fast bedriver rörelse på nyss angivet driftssted der. Hvis foretagendet sätt, får inkomsten beskattas i den utgver slik forretningsvirksomhet, sistnämnda staten men endast så kan dets fortjeneste skattlegges i stor del därav, som är hänförlig den sistnevnte stat, men bare så till det fasta driftstället. meget av den som kan tilskrives
det faste driftssted.
2 8. Om företag i en avtalsslu- 2. Når et foretagende i en Kontande stat bedriver rörelse i den traherende Stat utgver forretandra avtalsslutande staten från ningsvirksomhet i den annen Kondär beläget fast driftställe, hänfö- traherende Stat gjennom et fast res i vardera avtalsslutande staten driftssted der, skal det i hver av till det fasta driftstället den in- de Kontraherende Stater tilskrives komst av rörelse, som det kan an- vedkommende faste driftssted den tagas att driftstället skulle ha för- fortjeneste som det ventelig ville värvat, om det varit ett fristående ha ervervet, hvis det hadde vert et företag, som bedrivit verksamhet serskilt og selvstendig foretagenav samma eller liknande slag un- de som utgvet samme eller ligder samma eller liknande villkor nende virksomhet under samme och självständigt avslutat affärer eller lignende vilkår og opptrådte med det företag till vilket drift- helt uavhengig i forhold til det stället hör. foretagende hvis faste driftssted
det er.
3 8. Vid bestämmandet av in- 3. Ved beregningen av et fast komst, som är hänförlig till det driftssteds fortjeneste skal det innfasta driftstället, medges avdrag rgmmes fradrag for utgifter som för kostnader som uppkommit för foretagendet har pådratt seg i andet fasta driftställets räkning — ledning av det faste driftssted, herhärunder inbegripna kostnader för under innbefattet direksjons- og alföretagets ledning och allmänna minnelige administrasjonsutgifter, förvaltning — antingen kostnader- uansett om de er pålgpet i den na uppkommit i den avtalsslutande stat hvor det faste driftssted ligstat, där det fasta driftstället är ger eller andre steder. Bestemmelbeläget, eller annorstädes. Bestäm- senc i dette punkt medfgrer imidmelserna i denna paragraf medför lertid ikke rett til fradrag for utemellertid icke rätt till avdrag för gifter som er av slik karakter at kostnader som är av sådant slag fradag ikke ville blitt innrgömmet att avdrag icke skulle ha kunnat hvis det faste driftssted hadde vert medges om det fasta driftstället et särskilt og selvstendig foretahade varit ett fristående företag. gende.
4 §. I den mån inkomst hän- 4. Hvis det har vert vanlig
förlig till fast driftställe enligt lag- praksis i en Kontraherende Stat stiftningen i en avtalsslutande stat i henhold til denne stats lovgiv-
o brukat bestämmas på grundval av ning å fastsette den fortjeneste
en fördelning av företagets hela som skal tilskrives et fast driftsinkomst på de olika delarna av sted på grunnlag av cn fordeling företaget, skall bestämmelserna i av ioretagendets samlede fortie- 2 § icke hindra att i denna av- neste på dets forskjellige deler, talsslutande stat den skattepliktiga skal regelen i punkt 2 ikke vere til inkomsten bestämmes genom ett hinder for at denne Kontraherensådant förfarande. Förfarandet de Stat fastsetter den skattbarc skall dock vara sådant att resul- fortjeneste på denne måte. Den tatet står i överensstämmelse med fremgangsmåte som =<anvendes, de i denna artikel angivna prin- skal imidlertid vere slik at resulciperna. tatet blir overensstemmende med
de prinsipper som er fastsatt i
denne artikkel.
5 3. Inkomst anses icke hänför- 5. Ingen fortjeneste skal henlig till fast driftställe endast av föres til et fast driftssted uteluk- den anledningen att varor inköpes kende i anledning av dets inngenom det fasta driftställets för- kjöp av varer eller ting for foresorg för företagets räkning. tagendet.
6 3. Vid tillämpningen av före- 6. Ved anvendelsen av de forgående paragrafer bestämmes in- anstående punkter skal den forkomst, som är hänförlig till det tjeneste, som tilskrives det faste fasta driftstället, genom samraa driftssted, fastsettes etter den samförfarande år från år såvida icke me fremgangsmåte hvert år, med särskilda förhållanden föranleder mindre det er fyldestgjörende annat. grunn for noc annet.
7 8. Ingår i rörelseinkomsten 7. Hvor fortjenesten omfatter inkomstslag. som behandlas sär- inniekter som er serskilt omhandskilt i andra artiklar av detta av- let i andre artikler i denne avtale, tal, beröres bestämmelserna i des- skal bestemmelsene i disse artikler sa artiklar icke av reglerna i fö- ikke bergres av reglene i nerverevarande artikel. Det förutsiöt- rende artikkel. Det forutsettes at tes att bestämmelserna i denna pa- reglene i dette punkt ikke skal ragraf icke hindrar en avtalsslu- vere til hinder for at en Kontratande stat att vid bestämmandet herende Stat ved beregningen av av den inkomst som är hänförlig den fortjeneste som skal tilskritill det fasta driftstället medtaga ves et fast driftssted, tar med inninkomst av aktier eller andeltur, ickt som skriver seg fra aksjer fordringar, egendom eller annan eller andeler, fordringer, eiendom rättighet som äger verkligt sam- eller annen rettighet som reelt er band med rörelse vilken bedrives knyttet til den foörretningsvirkfrån det fasta driftstället. somhet som drives giennom det
faste driftssted.
S S. Uttrycket ”inkomst av rö- 8. Uttrykket — ”fortjeneste” i relse” i denna artikel inbegriper denne artikkel omfatter også slike sådan inkomst av rörelse som för- forretningsinntekter som oppebzevärvas av delägare i rörelsedrivaa- res av et medlem ved deltagelse i de personsammanslutning (haa- et neringsdrivende interessentskap delsbolag, kommanditbolag och (handelsselskaper, kommandittselnorska ”stille selskaper'”'). skaper og norske stille selskaper).
Artikel 8 Artixkel 8
Inkomst av sjö- och luftfart Skipsfart og luftfart
1 3. Inkomst som förvärvas ge- 1. Fortjeneste ved driften av
nom utövande av sjöfart cller luft- skip celler luftfartgyer i internafart i internationell trafik beskat- sjonal fart skal bare kunne skatt-
tas endast i den avtalsslutande stat legges i den Kontraherende Stat
där företagets verkliga ledning ut- hvor den virkelige ledelse for fo-
Övas. retagendet utgves.
2 §. Om den verkliga ledningen 2. Hvis den virkelige ledelse for
för sjöfartsföretag i internationell et skipsfartsforetagende i internatrafik utövas ombord på ett far- sjonal fart er ombord i et skip,
tyg. anses ledningen utövad i den skal den anses utövet i den Kon-
avtalsslutande stat där fartyget har traberende Stat hvor skipets hjemsin hemmahamn, eller om någon stedshavn ligger, eller hvis noen
sådan hamn icke finns, i den av- slik hbjemstedshavn ikke finnes, i
talsslutande stat där fartygets reda- den Kontraherende Stat hvor den
re har hemvist. som driver skipcet er bosatt.
3 3. Företag som bedriver så- 3. Et foretagende som utgver dan verksamhet som avses i I 8 virksomhet som omhandlet under anses ha sin verkliga ledning i punkt 1, skal anses for å ha sin
båda avtalsslutande staterna, om virkelige ledelse i begge Kontra-
herende Stater, forutsatt at
a) företaget drives av samman- (a) foretagendet drives av en
slutning celler bolag med solida- sammenslutning eller ct selskap riskt och obegränsat ansvariga in- med solidarisk og ubegrensct an-
tressenter eller delägare, och svarlige interessenter eller med-
lemmer, og
b) cen eller flera av de ansva- (b) en eller flere av de ansvar-
riga delägarna eller intressenterna lige medlemmer celler interessenter har hemvist i en avtalsslutande er bosatt i en Kontraherende Stat
stat och en eller flera i den andra ov en eller flere i den annen Konavtalsslutunde staten, samt traherende Stat, og
c) det icke är uppenbart att fö- (c) det ikke er åpenbart at fo-
retagets ledning utövas endast i retagendets ledelse utgves i en av en uvtalsslutande stat. de Kontraherende Stater alene.
I sådant fall beskattas i var- I dette tilfelle skattlegges i hver
dera staten endast den andel av av stalene bare den andel av foreföretagets inkomst som tillkommer tagendets fortjeneste som tilfaller delägare med hemvist där. deltager som er bosatt der.
4 & Inkomst som förvärvas av +. Fortjeneste som erverves av
konsortiet Scandinavian Airlines konsortiet Scandinavian Airlines
System (SAS) beskattas i vardera System (SAS), skattlerges i hver av
avtalsslutande staten i proportion de Kontraherende Stater i forhold till den andel i konsortiet vilken til den andel i konsortiet som in-
innehas av den delägare som har nehas av den deltager som er hjemhemvist i denna stat. mehgrende i denne stat.
Artikel 9 Artikkel 9 Intressegemenskap mellan företag Interressefellesskäp mellom fore-
tagender
I fall då I tilfelle hvor
a) ett företag i en avtalsslutan- (a) et foretagende i en Kontrade stat direkt eller indirekt delta- herende Stat direkte eller indi-
ger i ledningen eller övervakning- rekte deltar i ledelsen eller konen av ett företag i den andra av- trollen av et foretagende i den talsslutande staten eller äger del annen Kontraherende Stat, eller i detta företags kapital, eller innehar en andel i dette foreta-
gendets kapital, eller
b) samma personer direkt eller (b) samme personer direkte elindirekt deltager i ledningen eller ler indirekte deltar i ledelsen eller övervakningen av såväl ett företag kontrollen av såvel et foretagende j en avtalsslutande stat som ctt fö- i en Kontraherende Stat som et retag i den andra avtalsslutande foretagende i den annen Kontrastaten eller äger del i båda dessa herende Stat, eller innehar en anföretags kapital, del i begge disse foretagenders ka-
iakttages följande. pital,
skal felgende gjelde:
Om mellan företagen i fråga om Hvis det i slike tilfelle mellom handel eller andra ekonomiska för- to foretagender blir avtalt eller bindelser avtalas eller föreskrives pålagt vilkår i deres innbyrdes villkor, som avviker från dem som kommersielle — eller — finansiellc skulle ha avtalats mellan av var- samkvem som avviker fra dem andra oberoende företag, får alla som ville ha vert anvendt melinkomster, som utan sådana vill- lom uavhengige Iforetagender. skal kor skulle ha tillkommit det ena fö- enhver fortjeneste som uten disse retaget men som på grund av vill- vilkår ville ha tilfalt ett av de to koren i fråga icke tillkommit detta foretagender, men i kraft av disse företag, inräknas i detta företags vilkår ikke cr tilfalt dette, kunne inkomst och beskattas i överens- medregnes i og skattlegges samstämmelse därmed. men med dette tTorctagendes for-
tjeneste.
Då i en avtalsslutande stat upp- Når det i en Kontraherende kommer fråga som avses i denna Stat oppstår spörsmål som omartikel skall den behöriga myndig- handlet i denne artikkel, skal den heten i den andra avtalsslutande kompetente myndighet i den anstaten underrättas i syfte att ge- nen Kontraherende Stat undernomföra nödvändig justering i frå- rettes med henblikk på at nödvenga om beräkningen av inkomsten dig justering skal gjennomféöres för det företag som har hemvist Ii med hensyn til beregning av inndenna stat. När anledning därtill tckten for det foretagende som cr föreligger kan de behöriga myn- hjemmehgrende i denne stat. Når digheterna träffa skäligt avgöran- det foreligger grunn til det, kan de de rörande inkomstens beräkning. kompetente myndigheter treffe ri-
melig avgjgrelse vedrgrende inn-
tektens beregning.
Artikel 10 Artikkel 10 Utdelning Dividender
1 8. Utdelning från bolag med 1. Dividender som utdeles av hemvist i en avtalsslutande stat till ct sclskap hjemmehgrende i en person med hemvist i den andra Kontraherende Stat til en person avtalsslutande staten får beskattas i bosatt i den annen Kontraherende denna andra stat. Stat, kan skattlegges i den sist-
nevnte stat.
2 §. Utdelningen får emellertid 2. Slike dividender kan imidler-
beskattas även i den avtalsslutan- tid også skattlegges i den Kontrade stat, där bolaget som betalar herende Stat hvor selskapet som utdelningen har hemvist, i enlig- utdeler dividendene er hjemmehghet med lagstiftningen: i denna rende og i henhold til lovgivningen stat. Där icke bestämmelserna i i denne stat. Med forbehold om 3 § föranleder annat, får emeller- bestemmelsence i punkt 3, skal den lid skattesatsen icke överstiga skattesats som anvendes dog ikke
overstige
a) 3 procent av utdelningens (a) 5 prosent av dividendenes bruttobelopp om mottagaren är ett bruttobelgp hvis mottageren er et bolag (med undantag för handels- selskap (unntatt interessentskap), bolag och enkelt bolag) som di- som direkte eller indirekte konrekt eller indirekt behärskar minst trollerer minst 25 prosent av det 25 procent av det utbetalande bo- utdelende selskaps kapital; lagets kapital,
b) 15 procent av utdelningens (b) 15 prosent av dividendenes bruttobelopp i övriga fall. bruttobelgp i alle andre tilfelle.
3 §. Vid beskattningen ji Norge 3. Ved skattleggingen i Norge av utdelning från norskt bolag till av dividender utdelt av et norsk svenskt bolag (med undantag för selskap til et svensk selskap (unnhandelsbolag och enkelt bolag), tatt interessentskap) som direkte som direkt eller indirekt behärskar eller indirekte kontrollerer minst minst 25 procent av det norska 23 prosent av det norske sclskaps bolagets kapital, får skatten icke kapital, kan det anvendes en skatöverstiga 15 procent. Denna be- tesats som dog ikke må overstige stämmelse gäller så länge norska 15 prosent. Denne bestemmelse bolag är berättigade till avdrag vid gjelder så lenge norske selskaper statsbeskattningen för all utdelad ved statsskatteligningen har rett til vinst. å kreve fradrag i overskuddet for
samtlige dividender som utdeles.
4 8. De behöriga myndigheterna 4. De kompetente myndigheter i de avtalsslutande staterna skall 1 de Kontraherende Stater skal träffa överenskommelse om sättet komme overens om fremgangsmåför genomförandet av begränsning- ten ved gjennomfgringen av skaten enligt 2 och 3 83. tebegrensningen i henhold = til
punkt 2 og 3.
Bestämmelserna i 2 och 3 §8 Bestemmelsene i punkt 2 og 3 berör icke bolagets beskattning för berörer ikke skattleggingen av selvinst av vilken utdelningen beta- skapet for så vidt angår det overlas. skudd hvorav dividendene utdeles.
5 §. Med uttrycket ”utdelning” 5. Uttrykket ”dividender” betyr förstås inkomst av aktier eller and- avkastning av aksjer eller andre sa rättigheter, fordringar ej inbe- rettigheter som ikke er gjeldsfordgripna. med rätt till andel i vinst ringer, med rett til andel i gevinst, samt inkomst av andra andelar i så vel som avkastning av andre bolag, som enligt skattelagstift- selskapsrettigheter som er likestilningen i den stat där det utdelan- let med avkastning av aksjer etter de bolaget har hemvist jämställes skattelovgivningen i den Kontramed inkomst av aktier. herende Stat hvor det selskap som
foretar utdelingen er hjemmehg-
rende.
6 §. Utdelning från bolag med 6. Dividender som utdeles av et hemvist i en avtalsslutande stat till selskap hjemmehörende i en
bolag med hemvist i den andra av- Kontraherende Stat til ct selskap talsslutande staten skall i sistnämn- hjemmehgrende i den annen Konda stat vara undantagen från be- traherende Stat, skal i den sistskattning i den mån detta skulle nevnrte stat viere unntatt fra beha varit fallet enligt lagstiftningen skatning i den utstrekning dette i denna andra stat om båda bo- ville ha vert tilfelle etter lovgivlagen hade varit hemmahörande ningen i denne stat, hvis begge scldär. skaper hadde vert hjemmehgren-
de der.
7 3. Bestämmelserna i 1, 2 och 7. Bestemmelscene i punkt 1, 2 3 §§ tillämpas icke, om mottaga- og 3 gjelder ikke når mottageren ren av utdelningen har hemvist i av dividendene er bosatt i en Konen avtalsslutande stat och har fast traherende Stat og opprettholder drifiställe i den andra avtalsslu- et fast driftssted i den annen Kontande staten. där det utbetalande traherende Stat hvor selskapet som bolaget har hemvist, samt den an- utdeler dividendene er hjemmehgdel av vilken utdelningen i fråga rende, og den andel hvorav divihärflyter äger verkligt samband dendene utdeles, reelt er knyttet med rörelse som bedrives från det til den forretningsvirksomhet som fasta driftstället. I sådant fall till- utgves gjennom dette faste drifts- Jämpas bestämmelserna i artikel 7. sted. I dette tilfelle får bestem-
melsene i artikkel 7 anvendelse.
3 §. Om bolag med hemvist i 8. Hvor et selskap hjemmehgen avtalsslutande stat uppbär in- rende i en Kontraherende Stat, opkomst från den andra avtalsslu- pebierer fortjeneste eller inntekt tande staten, får denna andra stat fra den annen Kontraberende Stat, icke påföra någon skatt på utdel- kan den sistnevnte stat ikke skattning, som bolaget betalar till per- legge dividender, utdelt av selson som ej har hemvist i denna skapet til personer som ikke er boandra stat, och ej heller någon salt i denne stat. Den sistnevnte skatt på bolagets icke utdelade stat kan heller ikke pålegge selvinst. även om utdelningen eller skapet noen skatt av ikke-utdelt den icke utdelade vinsten helt el- overskudd. Reglene foran gjelder ler delvis utgöres av inkomst som selv om de utdelte dividender eluppkommit i denna stat. ler det ikke-utdelte overskudd helt
eller delvis består av fortjeneste
eller inntekt som skriver seg fra
den sistnevnte stat.
Artikel 11 Artikkel 11 Ränta Renter
1 8. Ränta, som härrör från I. Renter som skriver seg fra en avtalsslutande stat och som be- en Kontraherende Stat ocg utbetatalas till person med hemvist i les til en person bosatt i den anden andra avtalsslutande staten, nen Kontraherende Stat, skal bare beskattas endast i denna andra kunne skattlegges i den sistnevnte stat. stat.
2 §. Med uttrycket ”ränta” för- 2. Uttrykket ”renter” betyr innstås inkomst av statsobligationer, tekt av statsobligasjoner, andre obandra obligationer eller skulde- higasjoner eller gjeldsbrev, uansett brev, antingen de utfärdats mot om de cr sikret ved pant i fast säkerhet i fastighet eller ej och an- eiendom eller om de inneberer rett
tingen de medför rätt till andel i til andel i gevinst, og gjeldsfordvinst eller ej. Uttrycket åsyftar ringer ellers av enhver art, så vel även inkomst av varje annat slags som all annen inntekt som i henfordran liksom även all annan in- hold til skattelovgivningen i den komst som enligt skattelagstift- Kontraherende Stat som innteckningen i den avtalsslutande stat ten skriver seg fra er likestillet med från vilken inkomsten härrör jäm- inntekt av utlånt kapital. ställes med inkomst av försträckning.
3 8. Bestämmelserna i 1 § till- 3. Bestemmelsene i punkt 1 lämpas icke, om mottagaren av gjelder ikke når mottageren av räntan har hemvist i en avtalsslu- rentene er bosatt i en Kontrahetande stat och innehar fast drift- rende Stat og opprettholder i den ställe i den andra avtalsslutande annen Kontraherende Stat, hvor staten från vilken räntan härrör rentene skriver seg fra, et fast samt den fordran av vilken räntan driftssted, såfremt den gjeldsfordhärflyter äger verkligt samband ring som foranlediger rentebetamed rörelse som bedrives från det lingen reelt er knyttet til den forfasta driftstället. I sådant fall till- retningsvirksomhet som = utgves lämpas bestämmelserna i artikel 7. gjennom dette faste driftssted. I
dette tilfelle får bestemmelsene i
artikkel 7 anvendelse.
4 8. Beträffande sådana fall då 4. Når det betalte rentebelöp — särskilda förbindelser mellan utbe- på grunn av et swrlig forhold meltalaren och mottagaren eller mel- lom betaleren og mottageren eller lan dem båda och annan person mceilom begge og tredjemann og föranleder att det utbetalade rän- sett i relasjon til den gjeldsfordtebeloppet med hänsvn till den ring som det erlegges for — overskuld, för vilken räntan erlägges, stiger det belgp som ville ha vert överstiger det belopp som skulle avtalt mellom betaleren og motha avtalats mellan utbetalaren och tageren hvis det swrlige forhold: mottagaren om sådana förbindel- ikke hadde foreligget, skal bestemser icke förelegat, gäller bestäm- melsene i denne artikkel bare få melserna i denna artikel endast för anvendelse på det sistnevnte besistnämnda belopp. I sådant fall iöp. I dette tilfelle skal den overbeskattas överskjutande belopp en- skytende del av betalingene fortligt lagstiftningen i vardera avtals- satt vere skattbar i henhold tif slutande staten med iakttagande av lovgivningen i hver av de Kontraövriga bestämmelser i detta avtal. herende Stater under hensyn til
denne avtales gvrige bestemmelser.
Artikel 12 Artikkel 12 Royalty Rovyalty
1 3. Royalty, som härrör från 1. Rovalty som skriver scg fra en avtalsslutande stat och som be- en Kontraherende Stat og utbetatalas till person med hemvist i les til en person bosatt i den anden andra avtalsslutande staten, nen Kontraherende Stat, skal bare: beskattas endast i denna andra stat. kunne skattlegges i den sistnevnte
stat.
2 §. Med uttrycket ”royalty” 2. Uttrykket ”rovalty” betyr be-förstås varje slag av belopp som taling av enhver art som mottas betalas såsom crsättning för nytt- som vederlag for bruken av eller
jandet av eller rätten att nyttja retten til å bruke hvilken som helst upphovsrätt till litterära, konst- opphavsrett til verker av litter:er, närliga celler vetenskapliga verk kunstnerisk eller vitenskapelig ka- (kinematografisk film och filmer rakter (herunder innbefattet kineeller inspelade band för radio- matografiske filmer og filmer eleller tcelevisionssändning häri in- ler bånd for radio- celler fjernsynsbegripna), patent, varumärke, utsendelse), patenter, varemerker, mönster eller modell, ritning, hem- tegninger eller modeller, planer, ligt recept eller fabrikationsmetod hemmelige formler eller fremstilsamt för nyttjandet av eller rät- lingsmåter, eller for bruken av elten att nyttja industriell, kommer- ler retten til å bruke industrielt, siell eller vetenskaplig utrustning kommersiclt eller vitenskapelig uteller för upplysningar om erfa- styr eller for opplysninger om inrenhetsrön av industriell, kom- dustrjelle, kommersielle eller vitenmersiell eller vetenskaplig natur. skapelige erfaringer.
3 §. Bestämmelserna i 1 8 till- 3. Bestemmelsene i punkt 1 gjellämpas icke. om mottagaren av der ikke når mottageren av royalroyaltyn har hemvist i en avtals- tyen cr bosatt i en Kontraherende slutande stat och innehar fast Stat og opprettholder i den annen driftställe i den andra avtalsslu- Kontraherende Stat, hvor royaltande staten från vilken royaltyn tven skriver seg fra, et fast driftshärrör samt den rättighet eller sted, såfremt den rettighet eller :egendom av vilken royaltyn här- eiendom som foranlediger royalflyter äger verkligt samband med tyen reelt er knyttet til den forrörelse, som bedrives från det retningsvirksomhet som = utöves fasta driftstället. I sådant fall till- gjennom dette faste driftssted. I lämpas bestämmelserna i artikel 7. dette tilfelle får bestemmelsene i
artikkel 7 anvendelse.
4 8. Beträffande sådana fall, då 4, Når det betalte royalty-belgp särskilda förbindelser mellan utbe- — på grunn av et serlig forhold talaren och mottagaren eller mel- mellom betaleren og mottageren lan dem båda och annan person eller mellom begge og tredjemann föranleder att beloppet av utbetald og sett i relasjon til den bruk, retroyalty med hänsyn till det nytt- tighet eller opplysning som det er jande, den rätt eller upplysning vederlag for — overstiger det beför vilken royaltyn erlägges, över- Igp som ville ha vert avtalt melstiger det belopp, som skulle ha lom betaleren og mottageren hvis avtalats mellan utbetalaren och det serlige forhold ikke hadde fomottagaren om sådana förbindel- religget, skal bestemmelsenc i denser icke förelegat, gäller bestärn- ne artikkel bare få anvendelse på melserna i denna artikel endast för det sistnevnte belgp. I dette tilfelle sistnämnda belopp. I sådant fall skal den overskytende del av vebeskattas överskjutande belopp en- derlaget fortsatt vare skattbar i ligt lagstiftningen i vardera avtals- henhold til lovgivningen i hver av slutande staten med iakttagande av de Kontraherende Stater under -Övriga bestämmelser i detta avtal. hensyn til denne avtales gvrige be-
stemmelser.
Artikel 13 Attikkel 13 Realisationsvinst Formuesgevinst
1 8 Vinst på grund av avytt- 1. Formuesgevinst ved avhenring av sådan fastighet som av- delse av fast eiendom, som defi-
ses i artikel 6 § 2 får beskattas i nert i artikkel 6, punkt 2, kan den avtalsslutande stat där fastig- skattlegges i den Kontraherende heten är belägen. Stat hvor slik eiendom ligger.
2 8. Vinst på grund av avytt- 2. Formuesgevinst ved avhen-
ring av lös egendom, som är att ' delse av: lgsgre som utgjér driftshänföra till anläggnings- eller midler knyttet til et fast driftssted driftkapital i fast driftställe, vilket som et -foretagende i en Kontraheett företag i en avtalsslutande rende Stat har i den annen Kontrastat har i den andra avtalsslutande herende Stat, kan skattlegges i den staten, eller av lös egendom, som sistnevnte stat. Dette gjelder også
är att hänföra till stadigvarande lgsgre som hgrer til en fast innret-
anordning för utövande av fritt ning som en person bosatt i en yrke, vilken en person med hem- Kontraherende Stat har i den anvist i en avtalsslutande stat har i nen Kontraherende Stat for utden andra avtalsslutande staten, gvelse av fritt yrke. Det samme får beskattas i denna andra stat. gjelder gevinst ved avhendelse av Motsvarande gäller vinst på grund slikt fast driftssted (alene eller av avyttring av sådant fast drift- sammen med hele forctagendet) ställe (för sig eller i samband med eller av fast innretning som nevnt. avyttring av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning.
3 8. Vinst, på grund av avytt- 3. Uansett bestemmelsene i ring av fartyg eller luftfartyg, vil- punkt 2, skal formuesgevinst ved ka användes i internationellt tra- avhendelse av skip eller luftfarfik, samt lös egendom som är tgyer drevet i internasjonal fart og hänförlig till användningen av så- lgsére knyttet til driften av slike dana fartyg eller luftfartyg, be- skip eller luftfartgyer, bare kunne skattas — utan hinder av bestäm- skattlegges i den Kontraherende melserna i 2 8 — endast i den Stat som etter reglene i artikkel avtalsslutande stat som enligt be-' 8 tilkommer retten til å skattlegge stämmelserna i artikel 8 får be- fortjenesten ved utgvelse av slik skatta inkomst av sådan verksam- virksomhet. het. :
4 8. Vinst på grund av avytt-' 4. Formuesgevinst ved avhenring av annan än i 1, 2 och 3 §§ -"delse av enhver annen eiendom angiven egendom beskattas endast -enn omhandlet i punkt 1, 2 og 3, i den avtalisslutande stat där över- skal bare kunne skattlegges i den låtaren har hemvist. Kontraherende Stat hvor avhende-
ren er bosatt.
5 §. Bestämmelserna i 4 8 skall 5. Bestemmelsene i punkt 4 skal icke påverka Norges rätt att en- ikke bergre Norges rett til etter ligt sin egen lagstiftning beskatta sin egen lovgivning å skattlegge vinst på grund av avyttring av ak- gevinst ved avhendelse av aksjer tier i norskt bolag då aktierna till- i et norsk aksjeselskap når aksjene hör fysisk person som har hemvist tilhgrer en fysisk person bosatt i
i Sverige och som under någon Sverige som har vert bosatt i
del av de senaste fem åren före Norge i lgpet av de séneste fem år avyttringen av aktierna har haft ' för avhendelsen av aksjene finner hemvist i Norge. ” sted.
6 §. Bestämmelserna i 4 8 skall 6. Bestemmelsene i punkt 4 icke påverka Sveriges rätt att en- skal ikke bergre Sveriges rett til ligt sin egen lagstiftning beskatta etter sin egen lovgivning å skattvinst som person med hemvist i: legge gevinst som en person bo- 2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 172
Norge förvärvar vid avyttring av satt i Norge oppebaeerer ved avhenaktier eller andelar i bolag vars delsen av aksjer eller andeler i et väsentliga tillgångar utgöres av selskap hvis vesentlige aktiva befastighet, under förutsättning att står av fast eiendom under forutpersonen i fråga haft hemvist i setning av at vedkommende per- Sverige under någon del av de se- son har vert bosatt i Sverige i 1gnaste fem åren före avyttringen. pet av de seneste fem år för av-
hendelsen finner sted.
Artikel 14 Artikkel 14 Fritt yrke Selvstendige personlige tjenester
(fritt yrke)
1 8. Inkomst, som person med 1. Inntekt som en person bosatt hemvist i en avtalsslutande stat i en Kontraherende Stat erverver uppbär genom utövande av fritt gjennom utgvelse av et fritt yrke yrke eller annan därmed jämförbar eller ved annen selvstendig virksjälvständig verksamhet, beskattas somhet av lignende karakter, skal endast i denna stat, om han icke bare kunne skattlegges i denne i den andra avtalsslutande staten stat, med mindre vedkommende i har en stadigvarande anordning, den annen Kontraherende Stat som regelmässigt står till hans för- vanligvis råder over cen fast innfogande för utövandet av verksam- retning som tjener utgvelsen av heten. Om han har en sådan sta- hans virksomhet. Hvis han råder digvarande anordning, får in- over slik innretning, kan inntekten komsten beskattas i denna andra skattlegges i den annen Kontrastat men endast så stor del därav herende Stat, men bare så meget som är hänförlig till denna an- av den som kan tilskrives den ordning. faste innretning.
2 8. Uttrycket ”fritt yrke” inbe- 2. Uttrykket ”fritt yrke” omgriper självständig vetenskaplig, fatter serlig sclvstendig virksomlitterär och konstnärlig verksam- het av = vitenskapelig, litter&er, het, uppfostrings- och undervis- kunstnerisk, pedagogisk eller unningsverksamhet samt sådan själv- dervisningsmessig art — så vel ständig verksamhet som utövas av som selvstendig virksomhet som läkare, advokater, ingenjörer, ar- lege, advokat, ingenigr, arkitekt, kitekter, tandläkare och revisorer. tannlege og revisor.
Artikel 15 Artikkel 15 Enskild tjänst Privat tjeneste
1 8. Där icke bestämmelserna 1. Med forbehold av bestem- 1 artiklarna 16, 17, 19 och 20 melsene i artiklene 16, 17, 19, 20 samt artikel 21 § 2 föranleder og 21, punkt 2, skal lgnn og annen annat, beskattas löner och liknan- lignende godtgjgrelse som en perde ersättningar, som person med son bosatt i en Kontraherende hemvist i cen avtalsslutande stat Stat, mottar i anledning av lgnnsuppbär genom anställning, endast arbeid, bare kunne skattlegges i i denna stat såvida icke arbetet ut- denne stat, med mindre arbeidet föres i den andra avtalsslutande er utfört i den annen Kontrahestaten. Om arbetet utföres i den- rende Stat. Hvis arbeidet er utna andra stat, får ersättning som fört der, kan godtgjgrelse som skriuppbäres för arbetet beskattas där. ver seg fra dette skattlegges i den
sistnevnte stat.
2 8. Utan hinder av bestämmel- 2. Uansett bestemmelsene i
serna i 1 § beskattas inkomst, vil- punkt 1, kan godtgjgrelse som en ken uppbäres av person med hem- person bosatt i en Kontraherende vist i en avtalsslutande stat för Stat, mottar i anledning av lgnnsarbete som utförts i den andra arbeid utfört i den annen Kontraavtalsslutande staten, endast i den herende Stat, bare skattlegges i förstnämnda staten, under förut- den förstnevnte stat, forutsatt at: sättning att
a) mottagaren vistas i den andra (a) mottageren oppholder seg i avtalsslutande staten under tid- den annen stat i et eller flerc rymd eller tidrymder, som sam- tidsrom som tilsammen ikke overmanlagt icke överstiger 1853 dagar stiger 183 dager i Igpet av vedunder ifrågavarande beskattnings- kommende inntektsår, og år,
b) ersättningen betalas av eller (b) godtgjgrelsen er betalt av, på uppdrag av arbetsgivare, som eller på vegne av, en arbeidsgiver icke har hemvist i den andra sta- som ikke cr bosatt i den annen ten, samt stat, og
c) ersättningen icke såsom om- (c) godtgjgrelsen ikke belastes kostnad belastar fast driftställe el- et fast driftssted eller en fast innler stadigvarande anordning, som retning som arbeidsgiveren opparbetsgivaren har i den andra av- rettholder i den annen stat. talsslutande staten.
3 8. Utan hinder av föregående 3. Uansett de foranstående bebestämmelser i denna artikel be- stemmelser i denne artikkel, skal skattas inkomst av arbete som ut- godtgjgrelse for lgnnsarbeid utförts ombord på fört ombord 1:
a) svenskt eller norskt fartyg (a) norsk eller svensk skip bare endast i den avtalsslutande stat kunne skattlegges i den Kontravars nationalitet fartyget har; vid herende Stat hvis nasjonalitet skitillämpningen av denna bestämmel- pet har; ved anvendelsen av denne se likställes utländskt fartyg, som bestemmelse skal utenlandsk skip befraktas på så kallad barcboat som befraktes på såkalt barcboat basis av ett företag vars verkliga basis av et forctagende hvis virkeledning utövas i Sverige eller Nor- lige ledelse utgves i Norge eller ge, med svenskt respektive norskt Sverige likestilles med henholdsvis fartyg; norsk eller svensk skip;
b) luftfartyg i internationell tra- (b) luftfartgyer i internasjonal fik och luftfartyg som användes fart og luftfartgyer som drives av av konsortiet Scandinavian Air- konsortiet Scandinavian Airlines lines System (SAS) endast i den System (SAS), bare kunne skattavtalsslutande stat där den som legges i den Kontraherende Stat uppbär arbetsinkomsten har hem- hvor den som oppeberer godtgjgvist; relsen for lgnnsarbeidet er bosatt;
ec) fiske-, sälfångst- eller val- (c) fiske-, selfangst- eller hvalfångstfartyg endast i den avtals- fangstfartgyer bare kunne skattslutande stat där den som uppbär legges i den Kontraherende Stat arbetsinkomsten har «hemvist, hvor den som oppceberer lgnnsäven då inkomsten för arbetet godtgjgrelsen er bosatt, også når utgår i form av viss lott eller an- godtgjgrelsen for lgnnsarbeidet utdel av vinsten av fiske-, sälfångst- redes i form av en viss Iott eller eller valfångstverksamheten. part av utbyttet av fiske-, sel-
fangst- eller hvalfangstvirksomhe-
ten.
4 8. Utan hinder av bestämmel. 4. Uansett bestemmelsene i serna i 1 och 2 §§ i denna artikel punkt 1 og 2 i denne artikkel, skal beskattas inkomst, som uppbäres lgnn og annen lignende godtgjgrelav person med hemvist i kommun se som oppeberes av en person i en avtalsslutande stat vilken di- bosatt i en kommune i en Konrekt gränsar till riksgränsen mel. traherende Stat som direkte grenlan Sverige och Norge, för per- ser til Riksgrensen mellom Norge sonligt arbete som utföres i sådar og Sverige, for personlig arbeid utkommun i den andra avtalsslutan- fört i en slik kommune i den de staten, endast i den förstnämn- annen Kontraherende Stat, bare da staten, under förutsättning att kunne skattlegges i den förstnevnifrågavarande person regelmässigt te stat, förutsatt at vedkommende uppehåller sig i sin fasta bostad i person regelmessig oppholder seg denna stat. . i sin faste bolig i denne stat.
Artikel 16 Artikkel 16 Inkomst vid uppsättning och un- Inntekt ved oppféring og vedlikederhåll av spärrstängsel för renar hold av sperregjerder for rein längs den svensk-norska riksgrän- langs den norsk-svenske Riksgrensen se
1 §. Utan hinder av bestämmel- 1. Uansett bestemmelscene i arserna i artikel 15 beskattas inkomst, tikkel 15, skal lgnn og annen ligsom person med hemvist i en av- nende godtgjgrelse som en person talsslutande stat uppbär för per- bosatt i en Kontraherende Stat, sonligt arbete som utföres i den mottar i anledning av personlig andra avtalsslutande staten, endast arbeid utfgrt i den annen Kontrai den förstnämnda staten. om ar- herende Stat vedrgrende oppfgring betet avser uppsättning och under- og vedlikehold av speorregjerder håll av spärrstängsel för renar på for rein på strekninger langs den sträckor längs den svensk-norska norsk-svenske Riksgrense, hvilke riksgränsen, vilka sträckor anges angis i avtale i henhold til punkt i avtal enligt 3 §. 3, bare kunne skattlegges i den
förstnevnte stat.
2 3. Utan hinder av bestämmel- 2. Uansett bestemmelsene i arserna i artikel 7 beskattas inkomst, tikkel 7, skal fortjeneste som som uppbäres av företag i en av- oppeberes av et foretagende i en talsslutande stat av verksamhet, Kontraherende Stat ved virksomsom bedrives i den andra avtals- het utfört i den annen Kontraheslutande staten, endast i den först- rende Stat i anledning av oppfgnämnda staten om verksamheten ring og vedlikehold av sperregjeravser uppsättning och. underhåll der for rein på strekninger langs av spärrstängsel för renar på sträc- den = norsk-svenske <Riksgrense, kor längs den svensk-norska riks- hvilke angis i avtale i henhold til gränsen, vilka sträckor anges i av- punkt 3, bare kunne skattlegges i tal enligt 3 3. : den förstnevnte stat.
3 8. De behöriga myndigheter- 3. De kompetente myndigheter na i de avtalsslutande staterna skall i de Kontraherende Stater treffer träffa ömsesidigt avtal om de gjensidig avtale om for hvilke sträckor längs riksgränsen på vilka strekninger langs Riksgrensen bebestämmelserna i denna artikel stemmelsene i denne artikkel får skall tillämpas. anvendelse. j
Artikel 17 Artikkel 17 Styrelsearvoden Styregodtgjérelse
1 8. Styrelsearvoden .och liknan- 1. Styregodtgjgrelse og annet
de ersättningar, som uppbäres av lignende vederlag som oppebercs person med hemvist i en avtalsslu- av en person bosatt i en Kontratande stat i egenskap:av styrelse- herende Stat, i egenskap av medledamot i ett bolag med hemvist i lem av styret eller representantden andra avtalsslutande staten, får skapet i et selskap som er hjembeskattas i denna andra stat. mehgrende i den annen Kontrahe-
rende Stat, kan skattlegges i den
sistnevnte stat.
2 §. Bestämmelserna i 1 § i den- 2. Bestemmelsene i punkt 1 i
na artikel gäller icke beskattningen denne artikkel gjelder ikke beskat-
av ersättning för annat personligt ningen av vederlag for annet perarbete för bolaget än sådan verk- sonlig arbeid for selskapet enn slik samhet som anges i 1 §. virksomhet som omhandles i
punkt 1.
Artikel 18 Artikkel 18 Årtister och idrottsmän Opptredende kunstnere og idretts-
menn
1 8. Utan hinder av bestämmel- 1. Uansett bestemmelsene i arserna i artiklarna 14 och 15 får tiklene 14 og 15, kan inntekt som inkomst, som teater- eller film- personer, så som <skuespillere, skådespelare, radio- eller televi- filmskuespillere, kunstnere i kringsionsartister, musiker, professio- kasting eller fjernsyn, samt musinella idrottsmän och liknande yr- kere, så vel som profesjonelle kesutövare förvärvar genom sin idrettsmenn, erverver med sikte på personliga verksamhet i denna yrkesmessig opptreden til underegenskap, beskattas i den avtaisslu- holdning for almenheten, skattlegtande stat där verksamheten ut- ges i den Kontraherende Stat hvor övas. den nevnte virksomhet er utgvet.
2 8& I de fall inkomst genom 2. Når inntekt av personlig arpersonligt arbete, som utföres av beid som utfgres av kunstner eller artist eller professionell idrotts- profesjonell idrettsmann, ikke tilman, icke tillfaller artisten eller faller kunstneren eller idrettsmanidrottsmannen själv, utan annan nen sclv, men en annen person, person, får denna inkomst, utan kan denne inntekt, uansett bestemhinder av bestämmelserna i artik- melsene i artiklene 7, 14 og 15, larna 7, 14 och 15, beskattas i den skattlegges i den Kontraherende avtaisslutande stat där artisten el- Stat hvor kunstneren eller idrettsler idrottsmannen utför arbetet. mannen utgver sin virksomhet.
Artikel 19 | Artikkel 19 Pensioner, livräntor och utbetal- Pensjoner, livrenter og utbetalinningar från socialförsäkringsmyn- ger fra offentlige trygdeinnretdighet . ninger
1 §. Pensioner (med undantag 1. Pensjoner (unntatt pensjoner för pensioner som avses i artikel som er omhandlet i artikkel 20, 20 8 I) och liknande ersättningar, punkt 1) og lignende vederlag som:
som i anledning av tidigare anställ- oppebercs i anledning av tidligere ning uppbäres av person med hem- lgnnsarbeid av en person bosatt i vist i en avtalsslutande stat samt en Kontraherende Stat, samt livlivräntor som uppbäres av sådan renter som oppeberes av slik perperson, beskattas endast i denna son, skal bare kunne skattlegges i stat. denne stat. |
2 8. Utan hinder av bestämmel.- 2. Uansett bestemmelsene i serna i 1 § får utbetalningar frår punkt 1, kan utbetalinger fra ofsocialförsäkringsmyndighet i en fentlige trygdeinnretninger i en avtalsslutande stat, vilka uppbäres Kontraherende Stat som oppebeenligt sociallagstiftningen i denna res i henhold til sosiallovgivningen stat av person med hemvist i den i denne stat av en person bosatt i andra avtalsslutande staten, beskat- den annen Kontraherende Stat, tas i den förstnämnda staten. skattlegges i den förstnevnte stat.
3 8. Med uttrycket ”livränta” 3. Uttrykket ”livrente” betyr en förstås ett fastställt belopp, som. fastsatt sum som er periodisk beskall utbetalas periodiskt på fast- talbar til fastsatte tider, på livstid ställda tider under vederbörandes eller i Igpet av et bestemt eller livstid eller under angiven eller konstaterbart tidsrom, i henhold fastställbar tidsperiod och som ut- til en forpliktelse til å erlegge begår på grund av förpliktelse att talingene som vederlag for en fullt verkställa dessa utbetalningar så- tilsvarende motytelse i penger elsom ersättning för däremot fullt ler pengers verdi. svarande vederlag i penningar eller penningars värde.
Artikel 20 Artikkel 20 Allmän tjänst Offentlig tieneste
1 8. Ersättningar, pensioner däri 1. Godtgjérelse, herunder inninbegripna, som utbetalas av — befattet pensjoner, som utbetales eller från fonder inrättade av —- direkte eller ved belastning av en avtalsslutande stat eller dess re- fond opprettet av en Kontrahegionala eller kommunala förvalt- rende Stat eller en av dens regioningsmyndigheter till person med nale celler kommunale forvalthemvist i den andra avtalsslutande ningsmyndigheter til en person bostaten på grund av arbete som ut- satt i den annen Kontraherende förts i den förstnämnda statens el- Stat i anledning av tjenester som ler dess regionala eller kommunala er ytet den fgrstnevnte stat eller förvaltningsmyndigheters = tjänst, en av dens regionale eller kommufår beskattas i denna stat. nale forvaltningsmyndigheter, kan
skattlegges i denne stat.
2 3. Bestämmelserna i artiklarna 2. Bestemmelsene i artiklene 15, 15, 17 och 19 tillämpas på ersätt- 17 og 19 får anvendelse på godtningar eller pensioner, vilka utbe- gjörelse eller pensjon som utbetatalas på grund av arbete utfört i les i anledning av tjenester som samband med rörelse som bedrives er utfört i forbindelse med forretav en avtalsslutande stat eller dess ningsvirksomhet som utgves av en: regionala eller kommunala för- av de Kontraherende Stater eller valtningsmyndigheter. en av dens regionale eller kommu-
nale forvaltningsmyndigheter.
Artikel 21 Artikkel 21 Studerande Studenter
1 §. Studerande eller affärs- el- 1. En student eller forretningsler hantverkspraktikant, som vistas lerling som cr, eller umiddelbart i en avtalsslutande stat uteslutan- får sitt opphold i en Kontraherende för sin undervisning eller ut- de Stat var, bosatt i den annen bildning och som har eller ome- Kontraherende Stat og som oppdelbart före vistelsen hade hem- holder seg i den förstnevnte stat vist i den andra avtalsslutande sta- utelukkende for sin utdannelse ten, beskattas icke i den först- eller opplering, skal ikke skattnämnda staten för belopp som han legges i denne stat av pengebelgp erhåller för sitt uppehälle, sin un- som han mottar til underhold, utdervisning eller utbildning under dannelse eller opplering. Det for- . förutsättning att beloppen utbeta- utsettes at disse betalinger skriver las till honom från källa utanför seg fra kilder utenfor den sistdenna stat. nevnte stat.
2 & Studerande vid universitet 2. En student ved et universitet eller annan undervisningsanstalt i eller annen undervisningsanstalt i en avtalsslutande stat som under en Kontraherende Stat som hgyst högst 100 dagar under ett och 100 dager i et og samme kalendersamma kalenderår innehar anställ- år er ansatt i en stilling i den anning i den andra staten för att er- nen stat for å få praktisk erfaring hålla praktisk erfarenhet i anslut- i tilslutning til studiene, skattlegning till studierna beskattas icke i ges ikke i den sistnevnte stat av sistnämnda stat för inkomst av an- inntekt som oppeberes i stillingen. ställningen.
Artikel 22 Artikkel 22 Övriga inkomster Andre inntekter
Där icke bestämmelserna i före- Med forbehold av bestemmelgående artiklar i detta avtal för- sene i de foranstående artikler i anleder annat, beskattas inkomst, denne avtale, skal inntekter som som förvärvas av person med hem- oppeberes av en person bosatt i vist i en avtalsslutande stat, endast en Kontraherende Stat, uansett i denna stat, oavsett om inkomsten
om de skriver seg fra kilder i en härrör från källa i en avtalsslutan-
Kontraherende Stat, bare kunne de stat eller ej.
skattlegges i den förstnevnte stat.
Artikel 23 Artikkel 23 Förmögenhet Formue
1 §. Förmögenhet bestående av 1. Formue som består av fast sådan fastighet som avses i artikel eiendom som definert i. artikkel 6, 6 3 2 får beskattas i den avtalsslu- punkt 2, kan skattlegges i den tande stat där fastigheten är belä- Kontraherende Stat hvor eicngen. dommen ligger.
2 §. Skuld, vilken är hänförlig 2. Gjeld som er pådratt i antill fastighet som person med hem- ledning av fast eiendom som en vist i en avtalsslutande stat inne- person bosatt i en Kontraherende har i den andra avtalsslutande sta- Stat eier i den annen Kontraheten, skall avdragas vid bestämman- rende Stat, skal fratrekkes ved
det av fastighetens nettovärde. fastsettelsen av ciendommens net-
toverdi.
3 8. Förmögenhet, bestående av 3. Formue som består av lgslös egendom hänförlig till anlägg- "gre som utgjör driftsmidler knytnings- eller driftkapital i ett före- tet til et fast driftssted for ct foretags fasta driftställe eller av lös tagende eller av lgsgre knyttet til egendom, som ingår i en stadig- en fast ionretning som tjener utvarande anordning för utövande gvelsen av et fritt yrke, kan skattav fritt yrke, får beskattas i den legges i den Kontraherende Stat avtalsslutande stat där det fasta hvor det faste driftssted eller den driftstället eller den stadigvarande : faste innretning befinner seg. anordningen är belägen. 4, Formue som består av skip
4 8. Förmögenhet, bestående av og luftfartgyer som anvendes i infartyg eller luftfartyg som nyttjas ternasjonal fart og lgsgre knyttet i internationell trafik samt lös til driften av slike skip og luftegendom som är hänförlig till nytt- fartgyer, skal bare kunne skattjandet av sådana fartyg eller luft- legges i den Kontraherende Stat
fartyg, beskattas endast i den av- : som etter reglene i artikkel 8 til-
talsslutande stat som enligt be- kommer retten til å skattlegge forstämmelserna i artikel 8 får be- tjenesten ved utgvelsen av slik skatta inkomst av sådan verksam- virksomhet. het.
5 §. Alla andra slag av förmö- 5. Alle andre deler av formue
genhet, som innehas av person som tilhgrer en person bosatt i en med hemvist i en avtalsslutande Kontraherende Stat, skal bare kunstat, beskattas endast i denna stat. ne skattlegges i denne stat.
Artikel 24 Artikkel 24 Metoder för undvikande av dub- Fremgangsmåter til unngåelse av belbeskattning dobbeltbeskatning
1 8. Om person med hemvist i 1. Når en person bosatt i Norge
Norge uppbär inkomst celler inne- oppebzerer inntekt eller eier forhar förmögenhet som cnligt be- muc som i samsvar med bestemstämmelserna i detta avtal får be- melsene i denne avtale kan skattskattas i Sverige, skall Norge, så- legges i Sverige, skal Norge, med vida icke bestämmelserna i 2 och forbehold av reglene i punkt 2 og 3 §§ föranleder annat, undantaga 3, unnta slik inntekt eller forsådan inkomst eller förmögenhet mue fra beskatning, men vere befrån beskattning. Vid bestämman- rettiget til ved beregningen av det av skatten på sådan persons skatten av vedkommende persons återstående inkomst eller förmö- gjenverende inntekt eller formue genhet får dock den skattesats till- å bruke den skattesats som ville lämpas som skulle ha varit till- ha kommet til anvendelse, hvis lämplig om inkomsten eller förmö- - den fgrstnevnte inntekt eller for-
genheten i fråga icke undantagits mue ikke var blitt unntatt fra be-
från beskattning. skatning.
2 §. Om person med hemvist i 2. Når en person bosatt i Norge Norge uppbär inkomst, som enligt - oppebeerer inntekt som i henhold bestämmelserna i artikel 10 får be- til bestemmelsene i artikkel 10 kan skattas i Sverige, skall Norge från. skattlegges i Sverige, skal Norge ifrågavarande persons inkomstskatt. innrgmme som fradrag i vedavräkna ett belopp som motsvarar kommende persons inntektsskatt et
den skatt som erlagts i Sverige. : belgp som tilsvarer den skatt som = -
Avräkningsbeloppet skall emeller- er betalt i Sverige. Slikt fradrag
tid icke överstiga den del av skat- skal imidlertid ikke overstige den ten, beräknad utan sådan avräk- del av skatten, beregnet för franing, som belöper på den inkomst draget gis, som faller på den innsom får beskattas i Sverige. tekt som kan skattlegges i Sverige.
3 §. Om person med hemvist i 3. Når en person bosatt i Sve- Sverige uppbär vinst som avses i rige oppeberer gevinst som omartikel 13 8 5 och som får beskat- handlet i artikkel 13, punkt 5, og tas i Norge, skall Norge från ifrå- som kan skattlegges i Norge, skal gavarande persons inkomstskatt Norge innrgmme som fradrag i avräkna ett belopp motsvarande vedkommende persons inntektsden skatt som i Sverige erlagts på skatt et belgp som tilsvarer den vinsten. Avräkningsbeloppet skall skatt av gevinsten som er betalt i emellertid icke överstiga den del Sverige. Slikt fradrag skal imidlerav den norska skatten, beräknad tid ikke overstige den del av den utan sådan avräkning, som belö- norske skatt, beregnet för fradraper på ifrågavarande vinst. get gis, som faller på vedkommen-
de gevinst.
4 §. Om person med hemvist i 4, Når en person bosatt i Sve- Sverige uppbär inkomst eller inne- rige oppeberer inntekt eller eier har förmögenhet som enligt be- formue som i samsvar med bestämmelserna i detta avtal får be- stemmelsene i denne avtale kan skattas i Norge, skall Sverige, så- skattlegges i Norge, skal Sverige, : vida icke bestämmelserna i 5 § med forbehold av bestemmelsene föranleder annat, i punkt 5, innrgmme:
a) från vederbörande persons (a) som fradrag i vedkommeninkomstskatt avräkna ett belopp de persons inntektsskatt et belgp motsvarande den inkomstskatt som som tilsvarer den inntektsskatt erlagts i Norge;
som er betalt i Norge;
b) från vederbörande persons (b) som fradrag i vedkommenförmögenhetsskatt avräkna ett be- de persons formucsskatt et belgp lopp motsvarande den förmögen- som tilsvarer den formuesskatt hetsskatt som erlagts i Norge.
som er betalt i Norge.
Avräkningsbeloppet skall cmel-
Fradragsbelgpet skal imidlertid lertid icke i något fall överstiga ikke i noe tilfelle overstige den beloppet av den del av svensk in- del av henholdsvis den svenske komstskatt eller förmögenhets-
inntektsskatt: eller formuesskatt,
skatt, beräknad utan sådan avräk-
beregnet fer fradraget gis, som ning, som belöper på den inkomst
tilsvarer den inntekt eller den for-
eller den förmögenhet som får be-
mue som kan skattlegges i Norge. skattas i Norge.
5 §. Om person med hemvist i 5. Når en person bosatt i Sve- Sverige uppbär inkomst eller inne- rige oppeberer inntckt eller eier har förmögenhet som enligt be- formue som i samsvar med bestämmelserna i detta avtal beskat- stemmelsene i denne avtale bare tas endast i Norge, skall sådan in- skal kunne skattlegges i Norge, . komst eller förmögenhet vara un- skal slik inntekt eller formue vere dantagen från beskattning i Sve- unntatt fra beskatning i Sverige. rige. Sverige får dock. vid bestäm- Sverige kan dog ved fastsettelsen mandet av skatten på sådan per- av skatten av slik persons gjensons återstående inkomst eller för-: verende inntekt eller formue brumögenhet tillämpa den skattesats ke den skattesats som ville ha
som skulle ha varit tillämplig om kommet til anvendelse, hvis ved-
inkomsten eller förmögenheten i :kommende inntekt eller formue fråga icke undantagits från be- ikke var blitt unntatt fra beskatskattnirg. ning. |
6 §. Om person med hemvist i 6. Når en person bosatt i Norge Norge uppbär vinst som avses i oppebarer gevinst som omhandlet artikel 13 8 6 och som kan be- i artikkel 13, punkt 6, og som kan skattas i Sverige, skall Sverige från skattlegges i Sverige, skal Sverige vederbörande persons inkomst- innrgmme som fradrag i vedskatt avräkna ett belopp motsva- kommende persons inntektsskatt rande den skatt som i Norge er- et belgp som tilsvarer den skatt lagts på vinsten. Avräkningsbelop- av gevinsten som er betalt i Norge. pet skall emellertid icke överstiga Slikt fradrag skal imidlertid ikke den det av den svenska skatten, overstige den del av den svenske beräknad utan sådan avräkning, skatt, beregnet för fradraget gis, som belöper på ifrågavarande som faller på vedkommende gevinst. vinst.
Artikel 25 Artikkel 25 Likställighet mellan skattskyldiga Ikke-diskriminering
1 §. Medborgare i en avtals- 1. Statsborgere av en Kontraheslutande stat skall, oavsett var han rende Stat skal, uansett hvor de har hemvist, icke i den andra av- er bosatt, i den annen Kontrahetalsslutande staten bli föremål för rende Stat ikke vere undergitt någon beskattning eller något där- noen beskatning eller forpliktelse med sammanhängande skattekrav som har sammenheng hermed, som av annat slag eller mer tyngande er annerledes eller mere tyngende än medborgare i denna andra stat enn den som den annen stats under samma förhållanden är eller borgere er, celler måtte bli, pålagt kan bli underkastad. Tillämpning- under samme forhold. Anvendelen av bestämmelserna i denna paå- sen av bestemmelsene i dette punkt ragraf begränsas icke av artikel 1 skal ikke begrenses av reglene i i avtalet. artikkel 1 i denne avtale.
2 &. Beskattningen av fast drift- 2. Beskatningen av et fast driftsställe eller stadigvarande anord- sted eller en fast innretning som et ning som företag eller person med foretagende eller en person bosatt hemvist i en avtalsslutande stat har i en Kontraherende Stat har i den i den andra avtalsslutande staten, annen Kontraherende Stat, skal skall i denna andra stat icke vara ikke i denne stat vere mindre
mindre fördelaktig än beskattning- gunstig enn beskatningen av fore-
en av företag eller personer med tagender eller personer bosatt i hemvist i den andra avtalsslutande denne stat som utgver samme staten. som bedriver samma verk- virksomhet. samhet. |
Denna bestämmelse skall icke Denne bestemmelse skal ikke anses medföra förpliktelse för en tolkes slik at den forplikter en avtalsslutande stat att medge per- 'Kontraherende Stat til å innrgmsoner med hemvist i den andra me personer bosatt i den annen avtalsslutande staten sådana per- Kontraherende Stat slike personsonliga avdrag vid beskattningen, lige skattefradrag, fritagelser og skattebefrielser eller skattened- nedsettelser på grunn av personsättningar på grund av civilstånd lige forhold eller forsgrgelsesbyr-
eller försörjningsplikt mot familj, de, som den innrgmmer personer som medges personer med hemvist bosatt på dens eget område og i den egna staten. Bestämmelsen heller ikke gi adgang til skattefri- ' : medför icke heller rätt att i en tagelse i en Kontraherende Stat avtalsslutande stat erhålla skatte- med hensyn til dividender eller befrielse för utdelning eller andra andre utbetalinger til et selskap utbetalningar till bolag med hem- hjemmeherende i den annen Konvist i den andra avtalsslutande traherende Stat. staten.
Bestämmelserna i denna para- Bestemmelsene i dette punkt er graf skall icke heller hindra en heller ikke til hinder for at en avtalsslutande stat att beskatta in- Kontraherende Stat kan skattlegge komst som uppbäres av fast drift- fortjeneste som oppebercs av et ställe enligt reglerna i denna stats fast driftssted etter reglene i denegen lagstiftning, om det fasta ne stats egen lovgivning, når det driftstället tillhör akticbolag eller faste driftssted tilhgrer et aksjedärmed jämförligt bolag i den and- selskap celler dermed likestillet sclra avtalsslutande staten. Beskatt- skap hjemmehgrende i den annen ningen skall dock motsvara den Kontraherende Stat. Beskatningen beskattning som tillämpas för ak- skal dog tilsvare den beskatning tiebolag och därmed jämförliga som anvendes med hensyn til bolag med hemvist i den först- aksjeselskaper og dermed likestilnämnda staten på deras icke utde- lede selskaper hjemmehgrende i Jade vinst. den förstnevnte stat av deres ikke-
utdelte overskudd.
3 3. Företag i en avtalsslutan- 3. Forctagender i en Kontrahede stat, vilkas kapital helt eller del- rende Stat hvis kapital helt ciler vis äges celler kontrolleras, direkt delvis, direkte eller indirekte, eies eller indirekt, av en eller flera eller kontrolleres av en eller flere personer med hemvist i den andra personer som er bosatt i den annen avtalsslutande staten, skall icke i Kontraherende Stat, skal ikke i den förstnämnda = avtalsslutande den fgrstnevnte stat vere understaten bli föremål för någon be- gitt noen beskatning eller forplikskattning eller något därmed sam- telse som har sammenheng hermanhängande skattekrav, som är med som er annerledes eller mere av annat slag eller mer tyngande tyngende enn den som lignende än den beskattning och därmed foretagender i den förstnevnte stat sammanhängande skattekrav, som er elier måtte bli undergitt. andra liknande företag i denna förstnämnda stat är eller kan bli underkastade.
4 §. Bestämmelserna i denna ar- 4. Bestemmelsene i denne artiktikel skall icke anses medföra för- kel skal ikke tolkes slik at de forpliktelse för Norge att medge plikter Norge til å innrgmme svenska medborgare, som icke är svenske statsborgere, som ikke er födda i Norge av norska föräld- föedt i Norge av norske foreldre, rar, de särskilda skatteförmåner den serskilte skattelettelse som i som enligt skattelagen för landet henhold til skattelov for landet av den 18 augusti 1911 3 22 andra 18. august 1911 § 22, 2. ledd, og stycket och skattelagen för städer- skattelov for byene av 18. august na den 18 augusti 1911 § 17 andra 1911 8 17, 2. ledd, tilstås norske stycket medges norska medborgare statsborgere og personer med och personer födda i Norge av norsk innfgdsrett.
norska föräldrar (personer med norsk ”innfödsrett”).
5 8 I denna artikel avser ut- 5. Uttrykket ”beskatning” betyr trycket ”beskattning” skatter av i denne artikkel skatter av enhver. varje slag och beskaffenhet. art og betegnelse.
Artikel 26 Artikkel 26 Förfarandet vid ömsesidig över- Fremgangsmåten ved inngåelse av enskommelse gjensidige avtaler
1 §. Om person med hemvist i 1. Når en person bosatt i en en avtalsslutande stat gör gällande, Kontraherende Stat mener at tilatt i en avtalsslutande stat eller tak som er truffet i den ene eller i båda staterna vidtagits åtgärder, i begge Kontraherende Stater i
som för honom medför eller kom- forhold til ham medfgrer, eller vil
mer att medföra en mot detta av- medfgre, en beskatning som ikke tal stridande beskattning, kan han er overensstemmende med denne — utan att detta påverkar hans avtale, kan han innbringe saken
rätt att använda sig av de rätts- for den kompetente myndighet i
medel som finns i dessa staters in- den Kontraherende Stat hvor han terna rättsordning — göra fram- er bosatt. Dette kan gjgres uansett ställning i saken hos den behöriga den klagerett som måitte vare myndigheten i den avtalsslutande hjemlet i de nevnte staters lovstat där han har hemvist. givning.
2 §. Om denna behöriga myn- 2, Hvis den kompetente myndighet — finner = framställningen dighet finner at innvendingen sygrundad men ej själv kan få till nes begrunnet, men ikke selv er i stånd en tillfredsställande lösning, stand til å treffe en tilfredsstillenskall myndigheten söka lösa frågan de avgjgrelse, skal den sgke å få genom ömsesidig överenskommel- saken avgjort ved gjensidig avtale se med den behöriga myndigheten med den kompetente myndighet i i den andra avtalsslutande staten den annen Kontraherende Stat i syfte att undvika en mot detta med sikte på å unngå beskatning avtal stridande beskattning. som. ikke er overensstemmende
med denne avtale.
3 §. De behöriga myndigheter-- 3. De kompetente myndigheter i na i de avtalsslutande staterna skall de Kontraherende Stater skal ved genom ömsesidig överenskom- gjensidig avtale sgke å lgse enhver melse söka avgöra svårigheter el- vanskelighet eller tvil som forler tvivelsmål som uppkommer rö- tolkningen eller anvendelsen av rande tolkningen eller tillämp- avtalen måtte fremby. De kan ogningen av detta avtal. De kan även ' så rådfgre seg med hverandre med överlägga i syfte att undanröja sikte på å fjerne dobbeltbeskatning dubbelbeskattning i sådana fall. i tilfelle som ikke er omhandlet i som ej omfattas av detta av- avtalen. De kompetente myndigtal. De behöriga myndigheterna heter har adgang til å treffe rimekan träffa skälig överenskommelse lig avgjgrelse også når det gjelder även beträffande frågor som -— spersmål, som: — uten å vere reutan att vara reglerade i avtalet -— gulert i avtalen — på grunn av på grund av olikhet i de båda sta- ulikhet mellom de i de to stater ternas principer för skattens be- gjeldende prinsipper for skattens räkning eller av andra skäl kan beregning eller av andre grunner, uppkomma i fråga om de direkta kan oppstå vedrgrende de direkte
skatterna på inkomst och förmö- skatter av inntekt og formue. genhet.
4 §, De behöriga myndigheter- 4. De kompetente myndigheter na i de avtalsslutande staterna i de Kontraherende Stater kan setkan träda i direkt förbindelse med te seg i direkte forbindelse med varandra för att träffa överens- hverandre med sikte på å treffe kommelse i de fall som angivits i avtale som omhandliet i de foranföregående paragrafer. Om munt- stående punkter. Er det for å komliga överläggningar anses under- me til enighet tilrådelig å ha en
lätta en överenskommelse, kan så- muntlig meningsutveksling, kan
dana överläggningar äga rum inom denne finne sted ved en kommiramen för en kommitté bestående sjon bestående av representanter av representanter för de behöriga for de kompetente myndigheter i myndigheterna i de avtalsslutande begge Kontraherende Stater. staterna.
Artikel 27 Artikkel 27 Diplomatiska och konsulära be- Diplomatiske og konsulere tjefattningshavare | nestemenn
1 §. Detta avtal påverkar icke 1. Intet av det som er fastsatt: privilegier i beskattningshänseen- i nerverende avtale skal bergre de, som enligt folkrättens allmän- de skattemessige privilegier som na regler eller stadganden i sär- tilkommer diplomatiske eller konskilda överenskommelser tillkom- sulere tjenestemenn i henhold til mer diplomatiska eller konsulära folkerettens alminnelige regler elbefattningshavare. ler bestemmelser i serlige avtaler.
2 8. Diplomatisk eller konsulär 2. Uansett bestemmelsene i arbefattningshavare (med undantag tikkel 4, punkt 1, 2 og 3 i denne för honorärkonsul) eller befatt- avtale skal en diplomatisk eller ningshavare vid = avtalsslutande konsuler tjenestemann (unntalt stats representation med stadigva- honorere konsuler) eller en tjerande uppdrag, vilken är belägen nestemann ved en fast represeni den andra avtalsslutande staten tasjon for en Kontraherende Stat eller i en tredje stat, anses — utan som er stasjonert i den annen Konhinder av bestämmelserna i arti- traherende Stat eller i en tredje kel 4 §§ 1—3 i detta avtal — vid stat, i relasjon til denne avtale antillämpningen av avtalet ha hem- ses for å vare bosatt i senderstavist i den utsändande staten om ten såfremt:
a) han icke är medborgare i (a) han ikke er statsborger av mottagarstaten, och mottagerstaten, og
b) han enligt folkrättens all- (b) han etter folkerettens almänna regler icke kan beskattas i minnelige regler ikke kan skattlegsistnämnda stat för inkomst från ges i den sistnevnte stat av inntekt källa utanför denna stat. fra kilder utenfor denne stat.
Artikel 28 Artikkel 28 Luossavaara-Kitrunavaara Aktie- Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag . bolag
Genom detta avtal ändras icke Gjennom denne avtale skjer det det den 31 oktober 1962 ingångna ikke noen endring i den avtale avtalet mellan Sverige och Norge som ble inngått mellom Norge
angående grunderna för fördelning og Sverige, undertegnet i Oslo 31. i beskattningshänseende av Luos- oktober 1962, om grunnlaget for savaara-Kiirunavaara Aktiebolags fordeling i beskatningshenseende inkomster. av Luossavaara-Kiirunavaara Ak-
tiebolags inntekter.
Artikel 29 Artikkel 29 Territoriell utvidgning Territorial utvidelse
1 §. Detta avtal kan antingen 1. Denne avtale kan utvides, i dess helhet eller med erforder- enten i sin helhet eller med ngdliga ändringar utvidgas till att om- vendige endringer, til å omfatte fatta delar av Norges territorium deler av Norges territorium som som har undantagits från avtalets er blitt utelukket fra avtalens antillämpningsområde enligt bestäm- vendelsesområde i henhold til bemelserna i artikel 3 § 1 b), under stemmelsene 1 artikkel 3, punkt 1, förutsättning att där uttages skat- underavsnitt (a), og hvor det utter av i huvudsak samma slag som skrives skatter som i alt vesentlig de som avses i detta avtal. Varje har samme karakter som dem som sådan utvidgning skall gälla från denne avtale gjelder. Enhver slik den dag och med de ändringar utvidelse skal ha virkning fra det och villkor, häri inbegripet be- tidspunkt og vare underkastet stämmelser om upphörande, som slike endringer og vilkår, herunder kan särskilt överenskommas mel- innbefattet bestemmelser om opplan de båda staterna genom diplo- hgr, som måtte bli serskilt nevnt matisk noteväxling. og avtalt mellom de Kontrahe-
rende Stater ved noter som blir å
utveksle på diplomatisk vei.
2 §. Om detta avtal enligt ar- 2. Med mindre noe annet blir tikel 31 upphör att gälla skall, avtalt mellom de Kontraherende såvida icke annat överenskommits Stater i tilfelle av at avtalen blir mellan de avtalsslutande staterna, oppsagt i medhold av artikkel 31, avtalet upphöra att gälla även be- oppherer den å ha virkning etter träffande varje territorium, vartill bestemmelscene i den nevnte artikavtalet utvidgats enligt denna ar- kel for ethvert område som den tikel. måtte vere utvidet til å omfatte
i henhold til nerverende artikkel.
Artikel 30 Artikkel 30 Ikraftträdande Ikrafttredelse
1 8. Detta avtal skall ratificeras 1. Denne avtale skal ratifiseres och ratifikationshandlingarna skall og ratifikasjonsdokumentene skal utväxlas i Oslo snarast möjligt. utveksles i Oslo så snart som mu-
lig.
2 §. Detta avtal träder i kraft 2. Denne avtale skal tre i kraft med utväxlingen av ratifikations- ved utvekslingen av ratifikasjonshandlingarna och dess bestämmel- dokumentene og ha virkning for ser tillämpas på inkomst som för- inntekt som erverves 1. januar värvas den 1 januari 1972 eller 1972 eller senere samt for formue senare samt beträffande förmögen- med hensyn til skatt som utlignes het för vilken skatt utgår på grund i 1973 celler senere. av taxering år 1973 eller senare.
3 8. Avtalet mellan Konunga- 3. Den avtale mellom Konge-
riket Sverige och Konungariket riket Norge og Kongeriket Sverige Norge för undvikande av dubbel- som ble undertegnet i Stockholm beskattning beträffande skatter på 27. september 1956 til unngåelse inkomst och förmögenhet, som un- av dobbeltbeskatning for så vidt dertecknades i Stockholm den 27 angår skatter av inntekt og forseptember 1956, och tilläggsavta- mue med tilleggsavtale underteg- Jet, som undertecknades i Oslo den net i Oslo 21. mai 1959, skal opp- 21 maj 1959, skall upphöra att here å gjelde fra og med det tidsgälla från och med den tidpunkt punkt nerverende avtale skal ha då förevarande avtal blir tillämp- virkning i henhold til punkt 2. ligt enligt 2 §.
Artikel 31 Artikkel 31 Upphörande Opphör
Detta avtal förblir i kraft tills Denne avtale forblir i kraft inndet uppsiges av en avtalsslutande til den blir oppsagt av en Kontrastat. herende Stat.
Envar av de avtalsslutande sta- Hver av de Kontraherende Staterna kan — senast den 30 juni ter kan — senest den 30. juni i et under ett kalenderår, dock icke ti- kalenderår, dog ikke tidligere enn digare än fem år efter dagen för fem år etter utgangen av det år avtalets ikraftträdande — på dip- når avtalen trer i kraft — på diplolomatisk väg skriftligen uppsäga matisk vei og skriftlig oppsi avtaavtalet hos den andra avtalsslutan- len overfor den annen Kontrahede staten. I händelse av sådan upp- rende Stat. I tilfelle av slik oppsägning upphör avtalet att gälla: sigelse opphgrer avtalen å gjelde:
a) beträffande inkomst som för- (a) for inntekt som erverves den värvas den 1 januari det kalen- 1. januar i det kalenderår som derår som följer närmast efter det fölger näermest etter det år da oppdå uppsägningen skedde eller se- sigelsen ble foretatt eller senere, nare, samt samt
b) beträffande skatt på förmö- (b) for skatt av formuc som utgenhet som utgår på grund av lignes i det annet kalenderår som taxering andra kalenderåret när- fölger etter det år da oppsigelsen mast efter det då uppsägningen ble foretatt eller senere. skedde eller senare.
TILL BEKRÄFTELSE HAR- TIL -BEKREFTELSE AV AV har undertecknade, därtill ve- FORANSTAÅENDE har de underderbörligen bemyndigade, under- tegnede etter behörig fullmakt untecknat detta avtal och försett det- derskrevet denne avtale og forsynt samma med sina sigill. den med sine scgl.
SOM SKEDDE i Stockholm UTFERDIGET i Stockholm den 1 november 1971 i två exem- den 1. november 1971 i to cksemplar på svenska och norska språ- plarer på norsk og svensk, slik at ken, vilka båda texter har lika de to tekster har samme gyldighet. vitsord.
För Konungariket Sveriges regering:
Carl Lidbom
For Kongeriket Norges regjering:
Henr A. Broch
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet | Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 15 oktober 1971.
Närvarande: statsministern PACME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av förslag till avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av' dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet och anför. :
Den 27 september 1956 slöts mellan Sverige och Norge ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet. Avtalet godkändes av riksdagen (prop. 1956: 187, BeU 1956: 55, rskr 1956: 377) och tillämpades första gången vid 1958 års taxering (SFS 1937: 26 och 27). Avtalet ändrades genom tilläggsavtal den 21 maj 1959 (SFS 1959: 592). Den 31 oktober 1962 träffades ett särskilt avtal mellan Sverige och Norge angående grunderna för fördelning i beskattningshänseende av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster (SFS 1963: 61).
I juni 1969 genomfördes i Norge vittgående ändringar i skattelagstiftningen bl. a. beträffande beskattningen av bolagsvinst. Sålunda infördes med verkan fr. o. m, den 1 januari 1970 bl. a. rätt för norska aktiebolag att vid beskattningen till statlig inkomstskatt få avdrag för utdelad vinst. Med hänvisning till beskattningsreformen framfördes under hösten 1969 förslag från norsk sida till vissa ändringar av reglerna i 1956 års avtal om beskattning av utdelning. Efter preliminära överläggningar mellan särskilt utsedda delegationer enades man om att ersätta 1956 års avtal med ett nytt avtal vilket skulle anpassas till den nya norska lagstiftningen och till OECD:s mönsteravtal från år 1963 för bilaterala dubbelbeskattningsavtal. Inledande förhandlingar om ett sådant avtal ägde rum i Stockholm i oktober 1970. Förhandlingarna fortsattes i Oslo den 18—22 januari 1971, varvid enighet nåddes om ett på norska språket avfattat förslag till avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet. Genom efterföljande skriftväxling nåddes vidare överenskommelse om vissa formella ändringar av avtalsförslaget samt om en svensk avtalstext.
Avtalsförslaget har remitterats till kommarrätten och riksskatteverket. I remissvaren framfördes vissa anmärkningar av i huvudsak formell art mot förslaget. Med anledning härav ägde fortsatta förhandlingar rum i Oslo den 6 september 1971. Man enades därvid om att ändra avtalsförslaget med beaktande av vissa av de synpunkter som framförts av de båda svenska remissinstanserna. Den svenska och den norska texten till det sålunda ändrade avtalsförslaget torde få fogas som bilagor! till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Från norsk sida har meddelats, att man är beredd att underteckna avtalsförslaget.
Det ankommer på ministern för utrikes ärendena att göra framställning om undertecknande av avtalet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t för sin del godkänner det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet
Regenten.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
1 Bilagorna har uteslutits här. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer med förslaget utom däri att i art. 30 § I i avtalet införts ratifikationsortens namn samt att, sedan datering och underskrift verkställts, uppgift härom införts. 3 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 172
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott den 15 oktober 1971.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG., LID- BOM, CARLSSON, FELDT.
Föredragande: Ministern för utrikes ärendena.
I enlighet med föredragandens av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Regenten uti ärendena. 1:0)—5:0) fatta det beslut, som vid varje ärende antecknats.
3 Undertecknande av nytt dubbelbeskattningsavtal med Norge
Kungl. Maj:t har denna dag på föredragning av chefen för finansdepartementet godkänt förslag till nytt avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.
Kungl. Maj:t bemyndigar chefen för utrikesdepartementet att underteckna avtalet.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 5 november 1971.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet och anför.
Sedan Kungkh. Maj:t den 15 oktober 1971 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet att för Sveriges del underteckna avtalet mellan Sverige och Norge har det undertecknats den 1 november 1971.
Utöver vad jag den 15 oktober 1971 meddelat i ärendet får jag anföra
följande. |
Den norska inkomstbeskattningen grundas, liksom den svenska, på två allmänna inkomstskatter, en progressiv statlig inkomstskatt och en proportionell kommunal inkomstskatt. Förmögenhetsskatt tas ut i form av kommunal förmögenhetsskatt. Tidigare fanns också statlig förmögenhetsskatt. Denna slopades emellertid i samband med 1969 års skattereform. | | |
Skattskyldighetsreglerna är i huvudsak gemensamma för de båda inkomstskatterna. Fysisk person, som är bosatt i Norge, och norsk juridisk person är i princip skattskyldiga för inkomst som förvärvas såväl i Norge som utomlands. Med bosättning i Norge likställs i skattehänseende stadigvarande vistelse där. Stadigvarande vistelse anses föreligga när vistelsen varat minst sex månader. Från den generella skattskyldigheten för i Norge hemmahörande fysisk och juridisk person gäller vissa undantag. Sålunda är mottagare av utdelning från norska aktiebolag inte skattskyldig till kommunal inkomstskatt på utdelningen. Vidare gäller beträffande inkomst av fastighet och rörelse i utlandet att endast hälften av nettointäkten i förvärvskällan behöver upptas som skattepliktig inkomst i Norge. Slutligen stadgas visst undantag för norsk medborgare och person med s. k. norsk innfödsrett, dvs. person född i Norge av norska föräldrar, som efter att ha bott utomlands bosätter sig i Norge. Sådan person åtnjuter skattefrihet i Norge för inkomst från utländsk källa vid de första två taxeringar som företas efter det att vederbörande blivit skattskyldig i Norge. Fysisk person som inte är bosatt i Norge
och utländsk juridisk person är i princip skattskyldiga för inkomst från inkomstkällor i Norge. Ränta, royalty och hyresinkomst från norsk källa är dock skattepliktig endast om inkomsten är hänförlig till inkomst av rörelse som bedrivs vid fast driftställe i Norge. Utomlands bosatt är alltså skattskyldig i Norge exempelvis för inkomst av fast egendom i Norge och rörelse som bedrivs där vid fast driftställe. I motsats till person bosatt i Norge är utomlands bosatt emellertid vid inkomstberäkningen berättigad till avdrag för endast hälften av ränta på skuld som är hänförlig till den fasta egendomen cl!ler det fasta driftstället. Arvode till utomlands bosatt ledamot av styrelse eller s.k. representantskap i norskt bolag beskattas i Norge, även om verksamheten utövats utomlands. Person som tillfälligtvis uppehåller sig i Norge och som uppbär lön eller annan ersättning från norsk källa för arbete inom landet beskattas i Norge för ersättningen. Beträffande inkomst som förvärvas av sjöman som tjänstgör på norskt fartyg och utomlands bosalt artist gäller dock särskilda regler. som jag skall återkomma till senare.
Den statliga inkomstskatten utgår som jag tidigare nämnt efter en progressiv skiktskala. Skattskyldiga fysiska personer bosatta i Norge indelas i två skatteklasser, klass 1 avseende ensamstående och gifta som särbeskattas samt klass 2 som omfattar gifta som sambeskattas och ensamstående med barn. Skattskyldig som tillhör klass 1 är berättigad till grundavdrag med 18 000 n. kr. (en norsk krona f. n. = ca 74 öre) medan grundavdraget för skattskyldig enligt klass 2 uppgår till 27 000 n. kr. Skattesatsen för överskjutande belopp varierar mellan 10 9/) (t. o. m. 30 000 resp. 45 000 n. kr.) och 50 9/4 (över 275 000 resp. 300 000 n. kr.). Fysisk person som inte är bosatt i Norge hänförs till en särskild skatteklass. Grundavdrag medges för sådan person med 1 500 n. kr. Överskjutande belopp beskattas efter en skattesats av lägst 10 9;/, (t. o. m. 13 500 n. kr.) och högst 50 9/4 föver 258 500 n. kr.).
Kommunal inkomstskatt utgår efter proportionell skattesats som årligen fastställs av varje kommun inom en i lag angiven ram. Denna ram är f. n. 17—20 9/9. Den maximala uttagsprocenten höjdes från tidigare 19 9/, till nuvarande 20 9/,) i samband med beskattningsreformen år 1969. De flesta norska kommuner tar ut. kommunalskatt efter maximal skattesats. I Norge bosatt fysisk person är berättigad till grundavdrag med 3 400 n. kr. om han tillhör klass I och med 6 800 n. kr. om han tillhör klass 2. Klassindelningen är densamma som för statlig inkomstskatt. Juridisk person och utomlands bosatt medges inte grundavdrag. Norska rederier och företag som exploaterar oljeförekomster på den norska delen av kontinentalsockeln betalar kommunalskatt efter 15 9/9. På samma beskattningsunderlag som gäller för beräkning av kommunal inkomstskatt utgår även en s. k. ”avgift' till skattefördelningsfonden” med 3 9/, samt en särskild skatt för hjälp till utvecklingsländer efter en skattesats av 0,5 9/9.
Vid bestämmande av beskattningsunderlaget för statlig och kommunal inkomstskatt medges person bosatt i Norge bl. a. schablonavdrag för kostnader i vissa förvärvskällor samt vissa personliga avdrag på grund av försörjningsplikt etc. Person bosatt utanför Norge är inte berättigad till sådana avdrag.
Tagstiftningen om beskattning av bolagsvinst och aktieutdelning reviderades genomgripande i samband med 1969 års reform. Tidigare norsk lagstiftning på området överensstämde i huvudsak med den som nu gäller i Sverige. Norska aktiebolag erlade 52,5—54,5 9/, skatt på sin vinst, varav 30 9/9 statlig inkomstskatt, högst 19 9/9 kommunal inkomstskatt, 3 —S5 9/9 avgift till skattefördelningsfond och 0.5 9/9 skatt till utvecklingshjälp. Utdelning från andra norska aktiebolag var skattefri i mottagarens hand. Vidare gällde viss avdragsrätt för utdelning på nyemitterade aktier enligt lagstiftning ungefärligen motsvarande den svenska s. k. Annell-lagens regler. Aktiebolag betalade också kommunal förmögenhetsskatt och förmögenhetsavgift till skattefördelningsfonden med sammanlagt 0,3—+0,6 9/9. Aktieägare hemmahörande i Norge betalade statlig inkomstskatt för utdelning cfter samma regler som för annan inkomst (aktiebolag 30 9/4, om utdelningen inte var skattefri, samt fysiska personer enligt den progressiva skatteskalan). Kommunal inkomstskatt utgick inte på aktieutdelning och inte heller kommunal förmögenhetsskatt på aktiernas värde. Däremot utgick statlig förmögenhetsskatt, om aktierna innehades av annan än aktiebolag, samt förmögenhetsavgift till skattefördelningsfonden med i regel 0,2 9/9. Aktieägare som var bosatt utanför Norge betalade definitiv källskatt på aktieutdelning i form av kupongskatt efter en skattesats av 25 9/9, om inte lägre skattesats gällde på grund av bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal.
Det nya norska systemet för beskattning av bolagsvinst och aktieutdelning gäller i princip inkomst som förvärvas fr. o. m. beskattningsåret 1970. Nya regler om skattskyldighet till statlig inkomstskatt för norskt bolag för utdelning från annat norskt bolag gäller dock först fr. o. m. beskattningsåret 1971. Bestämmelserna i den nya lagstiftningen kan sammanfattas på följande sätt. Avdragsrätt för utdelning gäller för norska bolag vid beräkning av beskattningsbar vinst till statlig inkomstskatt. Avdrag får ske med belopp motsvarande hela den utdelning som utbetalas till aktieägarna eller som avsätts till en särskild fond för framtida utdelning (”utbyttereguleringsfond”). Om avsättning sker till sådan fond, gäller dock begränsningar både beträffande storleken av det belopp som får avsättas och tiden inom vilken de fonderade medlen måste utbetalas till aktieägarna för att medlen inte skall återföras till beskattning hos bolaget. Som en konsekvens av att avdragsrätt införts vid beskattningen till statlig inkomstskatt, har skattebefrielsen hos mottagaren för utdelning mellan norska bolag upphävts. För andra aktieägare hem-
mahörande i Norge kvarstår den. redan tidigare gällande skattskyldigheten till statlig inkomstskatt för utdelning. Den beskattningsbara bolagsvinst som uppkommer efter avdrag för utdelning beskattas till statlig inkomstskatt efter en skattesats av 26.5 9/9. I fråga om den kommunala inkomstbeskattningen har inte inträtt några förändringar. Aktiebolag erlägger kommunal inkomstskatt för sin vinst liksom tidigare samt också avgift till skattefördelningsfonden och skatt till utvecklingshjälp, numera sammanlagt högst 23,5 9/9. Norska aktieägare är oförändrat fritagna från kommunal inkomstskatt på utdelningen. Genom de nya reglerna här således den ekonomiska dubbelbeskattningen av bolagsvinst upphävts såvitt gäller statlig inkomstskatt. Eftersom aktieutdelning redan tidigare var fritagen från kommunal inkomstskatt innebär den nya norska lagstifningen att utdelning från norskt aktiebolag till inhemska aktieägare kommer att beskattas endast i ett led, i aktieägarens hand med statlig inkomstskatt och hos det utdelande bolaget i form av kommunal inkomstskatt på bolagsvinsten. I förmögenhetsskattehänseende innebär 1969 års skattereform vissa ändringar. Enligt den nya lagstiftningen är aktiebolag helt fritagna från förmögenhetsskatt. Kommunal förmögenhetsskatt tas i stället ut av aktieägare (om denne ej är norskt aktiebolag). Norska aktiebolag är dock, liksom andra fastighetsägare, skattskyldiga till en särskild kommunalskatt på fast egendom, vilken skatt utgår med visst belopp beräknat på taxeringsvärde (i stad 0,2-—0,7 9/9). Den statliga förmögenhetsskatten och förmögenhetsavgiften till skattefördelningsfonden borttogs i samband med skattereformen.
För utländsk aktieägare gäller fortfarande, att källskatt tas ut med 25 9/4 på bruttoutdelningen från norska bolag, om inte dubbelbeskattningsavtal föreskriver lägre skattesats. Utdelning från utländska bolag till mottagare i Norge är enligt norsk lag skattepliktig till såväl statlig som kommunal inkomstskatt.
Som nyss nämnts tas förmögenhetsskatt ut i Norge endast av kommunerna. Den kommunala förmögenhetsskatten utgår efter en proportionell skattesats som kan variera mellan 0,4 och 197). De flesta kommuner tillämpar den maximala skattesatsen 19/9. Skattskyldiga till den kommunala förmögenhetsskatten är endast fysiska personer och utländska bolag. Fysiska personer bosatta i Norge är i princip skattskyldiga för förmögenhetstillgångar såväl inom landet som utomlands. Undantag gäller dock för vissa tillgångar t. ex. fastighet och rörelsetillgångar i utlandet. Det tidigare redovisade undantaget från inkomstskattskyldighet för norska medborgare och personer med norsk ”innfödsrett” gäller också i förmögenhetsskattehänseende. Sådana personer är befriade från förmögenhetsskatt på tillgångar i utlandet vid de två första taxeringar som företas efter deras bosättning 1 Norge. Grundavdrag medges personer bosatta i Norge med 40 000 n. kr. oavsett skatteklass. Utomlands bosatta fysiska personer och utländska juridiska per-
soner är skattskyldiga för förmögenhetstillgångar med anknytning till Norge, såsom fast egendom i Norge, fordringar med säkerhet av inteckning i där belägen fast egendom och rörelsetillgångar där. Grundavdrag gäller inte för sådana personer. Vidare är avdragsrätten för skuld vid beräkning av skattepliktig förmögenhet begränsad till hälften av skuldbeloppet liksom rätten till ränteavdrag vid inkomstbeskattningen, som jag tidigare nämnt, för sådana personer är begränsad till hälften av räntebeloppet.
Som jag tidigare antytt är beskattningen av sjömän och utomlands bosatta artister särskilt reglerad i norsk lag. Beträffande sjömän gäller en särskild sjömansskatt som påförs i stället för de statliga och kommunala inkomstskatterna, den särskilda skatten för utvecklingshjälp och avgiften till skattefördelningsfonden. Sjömansskatten är en definitiv källskatt som utgår på inkomst som förvärvas av sjöman genom tjänstgöring ombord på norskt fartyg. Lagstiftningen grundar sig på gemensamma nordiska principer och överensstämmer 1 stort sett med bestämmelserna om svensk sjömansskatt. Utomlands bosatta artister som uppträder i Norge erlägger särskild artistskatt, som liknar den svenska bevillningsavgiften och som ersätter de vanliga inkomstskatterna. Skatten utgår med 10 9/9 av bruttoersättningen till artisten, om denne själv arrangerar den föreställning i vilken han deltar, och med 20 979 i övriga fall.
Det finns inte någon generell regel i norsk lagstiftning som är avsedd att lindra internationell dubbelbeskattning. De tidigare nämnda bestämmelserna om befrielse för i Norge bosatta personer från förmögenhetsskatt på fast egendom och rörelsetillgångar i utlandet samt om nedsättning av inkomstskatt på avkastning av sådana tillgångar kan dock sägas : tjäna ett sådant ändamål. Detsamma gäller de skatteförmåner som finns för norska medborgare och personer med norsk ”innfödsrett” som inflyttar till Norge. Vidare medges en begränsad rätt att avräkna utländsk skatt på inkomst av personligt arbete utomlands från norsk skatt på samma inkomst. Slutligen gäller rätt att vid beskattning i Norge av inkomst eller förmögenhet som omkostnad resp. skuld avdra utländsk skatt på samma inkomst eller förmögenhet, om skattelättnad inte kan ske på grund av andra interna regler eller enligt bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal.
Det nya avtalet med Norge har, som jag nämnde i samband med anmälan av fråga om dess godkännande, tillkommit främst i syfte att anpassa avtalsbestämmelserna till den nya norska skattclagstiftningen och till de av OECD rekommenderade reglerna för bilaterala dubbelbeskattningsavtal. De viktigaste sakliga skillnaderna i förhållande till gällande avtalsreglering avser utformningen av bestämmelserna om utdelningsbeskattningen, beskattningen av personer anställda i allmän tjänst och metoden för undvikande av dubbelbeskattning.
Som jag tidigare nämnt hade remissinstanserna, kammarrätten och riksskatteverket, riktat vissa anmärkningar mot det ursprungliga avtalsförslaget. Några av dessa anmärkningar beaktades vid fortsatta förhandlingar och föranledde ändringar i avtalstexten. Andra anmärkningar i anledning av remisserna har dock inte ansetts böra medföra ändringar i avtalstexten. Jag avser att i den följande redogörelsen behandla dessa anmärkningar i samband med redovisningen av innehållet i de artiklar till vilka de hör.
Angående det huvudsakliga innehållet i avtalet får jag anföra följande.
I art. I och 2 anges de personer och de skatter som omfattas av avtalet. Avtalet tillämpas på personer med skatterättsligt hemvist i Sverige eller Norge eller i båda staterna. Avtalet avses i princip skola omfatta samtliga skatter som nu eller i framtiden tas ut i de båda länderna på inkomst och förmögenhet. På svensk sida har i uppräkningen i art. 2 8 3 medtagits de skatter som särskilt angetts i nuvarande avtal jämte skogsvårdsavgiften. På norsk sida inbegrips under ”inkomst- och förmögenhetsskatten till staten och kommuner” bl. a. den tidigare omnämnda avgiften till skattefördelningsfonden. Art. 3—5 innehåller definitioner av vissa uttryck som begagnas i avtalet och har utformats i nära anslutning till OECD:s motsvarande bestämmelser. I art. 3 upptas dock även definition av uttrycket ”internationell trafik”. Definitionen har betydelse för tillämpningen av art. 8, art. 13 § 3 och art. 23 § 4. I art. 3 har vidare klargjorts att under uttrycken ”Norge” resp. ”Sverige” inbegrips vid tillämpningen av avtalet den. del av kontinentalsockeln över vilken resp. stat har rättigheter enligt 1958 års konvention om kontinentalsockeln. Art. 4 och 5 är i huvudsak likalydande med OECD:s mönsterbestämmelser men kan i förhållande till nuvarande avtal i något fall innebära vissa sakliga skillnader. Så är t. ex. enligt art. 4 § 3 platsen för den verkliga ledningen avgörande i fall av s. k. dubbelt hemvist för juridisk person. Enligt nuvarande avtal är i sådant fall den juridiska personens nationalitet avgörande. Tillämpningen av dessa regler kan undantagsvis leda till olika resultat. Sorn ytterligare exempel kan anges, att enligt art. 6 punkt 1 i gällande avtal ett varunederlag är att anse som fast driftställe i avtalets mening, medan så icke är fallet enligt art. 5 i det nya avtalet.
I art. 6—22 återfinns regler angående beskattningen av särskilda inkomstslag.
Art. 6 föreskriver att inkomst av fastighet får beskattas i den stat där fastigheten är belägen. Denna regel avviker i princip inte från vad som gäller enligt nuvarande avtal, veri stadgas att skatt på sådan inkomst utgår endast i den stat där fastigheten ligger. Genom att för svensk del införts den s. k. credit of tax-metoden (avräkning av skatt) för undanröjande av dubbelbeskattning gäller dock generellt beträffande inkoms-
ter som enligt avtalet får beskattas i Norge att svensk skatt får tas ut om inkomsttagaren har hemvist i Sverige. Därvid skall dock från den svenska skatten på inkomsten avräknas den norska skatt som utgått på samma inkomst. Reglerna härom finns i art. 24, till vilken jag senare skall återkomma. I fråga om inkomst av fastighet medför sålunda den nya metoden att inkomst av fastighet i Norge, som uppbärs av person med hemvist i Sverige, kan beskattas i Sverige med avräkning för den skatt som utgått i Norge enligt art. 6. Det kan i övrigt anmärkas, att i art. 6 § 4 införts regler som bl. a. innebär att den tidigare berörda norska lagstiftningen om begränsning av rätten till ränteavdrag vid inkomstbeskattningen inte blir tillämplig på person med hemvist i Sverige.
Inkomst av rörelse får enligt art. 7 beskattas i den stat där rörelsen bedrivs från fast driftställe. Vad som förstås med fast driftställe anges i art. 5. Har inkomsttagaren hemvist i Sverige, kan dock, som en följd av tillämpningen av credit of tax-metoden, inkomst av rörelse från fast driftställe i Norge beskattas också här, men avräkning skall då ske av den norska skatten enligt bestämmelserna i art. 24 § 4.
Riksskatteverket har ansett att uttrycket ”inkomstslag” i första meningen i art. 7 § 7 kan missförstås och har föreslagit, att bestämmelsen formuleras på annat sätt. Jag anser dock inte, att missförstånd skall behöva uppstå om innebörden av uttrycket inkomstslag. Jag tillstyrker därför art. 7 § 7 i den lydelse den har fått i den överenskomna avtalstexten. Den andra meningen i art. 7 8 7, som saknar motsvarighet i tidigare svenska dubbelbeskattningsavtal, har tillkommit för att klargöra att de principer som enligt art. 7 gäller för beskattning av inkomst av rörelse hänförlig till fast driftställe även är tillämpliga beträffande exempelvis sådan utdelning på aktier med anknytning till det fasta driftstället, på vilken art. 7 skall tillämpas enligt art. 10 § 7.
Som ctt undantag från bestämmelserna i art. 7 om beskattning av rörelseinkomst gäller enligt art. 8, i överensstämmelse med OECD:s modellavtal och nu gällande svensk-norska avtal, att inkomst av sjöfart eHer luftfart i internationell trafik skall beskattas uteslutande i den stat där företag som driver sådan verksamhet har sin verkliga ledning. Bestämmelsen i art. 8 § 3 förutsätter, att den verkliga ledningen kan ligga i båda staterna, t. ex. i fråga om partrederier med delägare i både Sverige och Norge. I sådant fall beskattas i vardera staten den andel av partrederiets inkomst som belöper på delägare med hemvist där. Vid tillämpning av art. 8 § 3 torde visst samråd böra äga rum mellan de båda staternas behöriga myndigheter. Art. 8 8 4 har sin motsvarighet i gällande avtal och får ses mot bakgrunden av att inkomst som förvärvas genom den verksamhet som SAS bedriver icke beskattas hos SAS utan hos de skandinaviska flygföretag som ingår som delägare i SAS.
Art. 9 innehåller regler om omräkning av inkomst av rörelse vid obe- 4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr I72
hörig vinstöverflyttning till utlandet, exempelvis i förhållandet mellan moderföretag i den ena staten och dotterföretag i den andra staten. Artikelns första och andra stycken har sina motsvarigheter i OECD:s mönsterbestämmelser, medan bestämmelsen i tredje stycket, som innebär en obligatorisk skyldighet för en stat att underrätta den andra statens behöriga myndighet när fråga om omräkning uppkommer, har överförts i sak oförändrad från nuvarande avtal. Bestämmelserna har för Sveriges del betydelse vid tillämpningen av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) (43 § I mom. ändrad senast 1965: 573).
Enligt nu gällande avtal beskattas utdelning på aktier endast i den stat där utdelningsmottagaren har hemvist. Enligt art. 10 8 1 i det nya avtalet har mottagarens hemviststat alltjämt beskattningsrätt. Även den stat varifrån utdelningen utbetalas (källstaten) har emellertid enligt art. 10 88 2 och 3 erhållit en begränsad beskattningsrätt. Bakgrunden till de nya reglerna är följande.
Lagstiftningen i Sverige och i Norge om beskattning av bolagsvinst och akticutdelning var i stort sett överensstämmande före 1969 års norska skattereform. Den nuvarande regeln tedde sig därför naturlig. Som jag tidigare framhållit har emellertid läget ändrats genom den nya norska lagstiftningen. Norska bolag är numera berättigade att vid beskattningen till norsk statlig inkomstskatt få avdrag för utdelad vinst. Detta innebär att utdelad bolagsvinst beskattas hos bolaget endast med kommunal inkomstskatt, avgift till skattefördelningsfond och skatt till utvecklingshjälp, eller f. n. med sammanlagt 23,5 9/0. Har utdelningsmottagaren hemvist i Norge, kompletteras skatteuttaget genom att utdelningen beskattas med statlig inkomstskatt i dennes hand. Mottages utdelningen av akticägare med hemvist i Sverige, skulle regeln i nuvarande avtal medföra att norsk skatt inte fick tas ut hos mottagaren. Man är ense på norsk och svensk sida att i sådant fall den totala beskattningen i Norge av utdelningen skulle bli låg vid en jämförelse med förhållandet enligt tidigare norsk lagstiftning och jämfört med den skatt som belastar utdelningen när utdelningsmottagaren har hemvist i Norge. Vid jämförelse med den skattebelastning som i Sverige åvilar utdelning från svenskt bolag till mottagare i Norge framgår dessutom, att den nuvarande regeln skulle skapa viss obalans i beskattningen av utdelning från bolag i resp. stat till mottagare i den andra staten. Norge har därför genom art. 10 §§ 2 och 3 i det nya avtalet tillagts rätt att beskatta utdelning från norska bolag till mottagare med hemvist i Sverige efter en skattesats som får uppgå till högst 15 9/, av utdelningens bruttobelopp. Av art. 10 8 3 framgår dock att, om norska bolags avdragsrätt för utdelning skulle bortfalla genom lagstiftningsändring, källskatten begränsas till den i art. 10 § 2 a angivna skattesatsen av högst 5 09/9, om mottagaren är ett svenskt bolag som äger minst 25 9/9 av det utdelande norska bolagets kapital. De överväganden som motiverat införande i av-
talet av rätt för Norge att ta ut källskatt på utdelning till Sverige gäller visserligen inte i samma grad i fråga om utdelning från Sverige till mottagare i Norge. Av principiella skäl har bestämmelsen emellertid utformats reciprokt. Enligt art. 10 § 2 får Sverige alltså i fortsättningen rätt att ta ut källskatt på utdelning från svenska bolag till mottagare i Norge. Skatten får, liksom enligt de av OECD rekommenderade reglerna, uppgå till högst 5 9/9 om mottagaren är ett norskt bolag, som äger minst 25 9/9 av kapitalet i det svenska bolaget och 15 9/) i övriga fall. Någon motsvarighet för svensk del till bestämmelsen i 3 8 är givetvis inte påkallad.
Den skatt som utgår i källstaten avräknas enligt art. 24 från den skatt som tas ut i mottagarens hemviststat. Att i det nya avtalet införts en rätt för källstaten att ta ut skatt innebär därför i regel inte att mottagare som är skattskyldig för utdelningen i hemlandet drabbas av högre total skatt på denna än som är fallet enligt gällande avtalsbestämmelser. I den mån utdelningsmottagaren inte är skattskyldig för utdelningen i hemlandet och därför skatteavräkning inte kan ske, utgör däremot källstatens skatt givetvis en merbelastning i förhållande till nuvarande regler. Detta gäller framför allt de bolag som åtnjuter skattefrihet i hemviststaten för utdelning i enlighet med bestämmelserna i art. 10 8 6, som jag senare skall återkomma till. Dessa bolag är regelmässigt sådana som till minst 25 9/4 äger det utdelande bolaget. Utdelning från norskt bolag till sådant svenskt bolag belastas enligt art. 10 § 3 med högst 15 9/4 norsk skatt medan svensk skatt på utdelning från svenskt bolag till norskt bolag enligt art. 10 8 2 a får utgå med högst 5 9/9. Skillnaden motiveras, som jag tidigare framhållit, av en strävan att skapa balans mellan den totala skattebelastningen på utdelning från norskt resp. svenskt bolag. Bortsett från de reciprocitetshänsyn som jag framfört tidigare har det ansetts motiverat med en begränsad källskatt även på svensk sida mot bakgrunden av den begränsade avdragsrätt för utdelning som enligt svensk rätt tillkommer svenska bolag och som i viss utsträckning motsvarar den avdragsrätt som nu tillskapats i Norge.
Bestämmelsen i art. 10 3 6 om skattefrihet för utdelning har till syfte att förhindra kedjebeskattning av bolagsvinst och ansluter till de regler om befrielse från skattskyldighet som gäller beträffande utdelning mellan svenska bolag enligt 54 § kommunalskattelagen (1928: 370) (54 § ändrad senast 1970: 915) och 7 § förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt. Bestämmelsen har i sak oförändrad överförts från nuvarande avtal. Art. 10 § 7 reglerar det fall att utdelning har verkligt samband med fast driftställe som mottagaren har i källstaten. I sådant fall gäller inte den begränsning av skattesatsen på utdelningen som källstaten är skyldig att iaktta enligt art. 10 §§ 2 och 3. I stället tillämpas reglerna i art. 7 om beskattning av rörelseinkomst.
Beskattningen av ränta är icke uttryckligt reglerad i gällande avtal, vilket med den teknik enligt vilken avtalet är uppbyggt innebär, att
ränta beskattas endast i mottagarens hemviststat. I det nya avtalet har emellertid intagits uttryckliga bestämmelser i art. 11 om beskattning av sådan inkomst. Bestämmelserna innebär, att ränta liksom hittills beskattas endast i mottagarens hemviststat (art. 11 § 1).
I art. 12 föreslås att royalty skall beskattas endast i mottagarens hemviststat. Bestämmelsen, som är utformad i överensstämmelse med OECD:s rekommendation om beskattning av royalty, avviker inte i sak från motsvarande regel i nuvarande avtal.
Beskattningen av realisationsvinst behandlas i art. 13. Vinst genom avyttring av fastighet får beskattas i den stat där fastigheten är belägen. Om avyttringen avser lös egendorna som ingår i anläggnings- cHer driftkapitalet i ett fast driftställe eller i en stadigvarande affärsanordning för utövande av fritt yrke, får beskattning av vinsten ske i den stat där driftstället eller affärsanordningen ligger. Vinst genom avyttring av fartyg eller luftfartyg, som används i internationell trafik, eller av lös egendom hänförlig till sådana fartyg och luftfartyg beskattas uteslutande i den stat som cnligt art. 8 har beskattningsrätten till inkomsten av verksamheten, dvs. den stat där sjöfarts- eller luftfartsföretaget har sin verkliga ledning. Realisationsvinst av annat slag beskattas med de undantag som framgår av art. 13 §§ 5 och 6 endast i överlåtarens hemviststat. Bestämmelserna i art. 13 § 5 innebär att Norge i visst fall förbehålls rätt att tillämpa norsk lagstiftning beträffande beskattning av vinst vid aktieförsäljning. Genom art. 13 § 6 medges Sverige motsvarande rätt såvitt avser försäljning av aktier i bolag vars väsentliga tillgång är fastighet. De svenska bestämmelser som åsyftas finns intagna i 35 8 3 mom. sista stycket, kommunalskattelagen (1928: 370) (35 § 3 mom. ändrad senast 1968: 275). I reservation mot riksskatteverkets yttrande över avtalet har två ledamöter förklarat, att bestämmelserna i art. 13 8 5 innebär ett avsteg från den allmänna princip om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av aktier som upprätthålls i existerande dubbelbeskattningsavtal och som rekommenderats av OECD, nämligen att sådan beskattning skall ske endast i överlåtarens hemviststat. Man har vidare framhållit, att olika regler kommer att gälla vid avyttring av aktier i svenska och norska bolag samt att ägare av norska aktier, bosatta i Sverige, på grund av händelser i Norge kan försättas i olika situationer i fråga om beskattningen utan att kunna påverka orsakerna därtill. Av anförda skäl har reservanterna förklarat, att riksskatteverket bort avstyrka införandet av art. 13 & 5. Beskattningsregeln i art. 13 § 5 får ses mot bakgrunden av föreskrifter i norsk lagstiftning vari försäljning av aktier i ett norskt bolag i vissa fall jämställs med försäljning av företaget och dess tillgångar. En avtalsbestämmelse innebärande en exklusiv beskattningsrätt i överlåtarens hemviststat skulle kunna leda till a:t avtalet utnyttjades i syfte att undgå norsk realisationsvinstbeskattning. För att motverka ett sådant utnytt-
jande av avtalsreglerna var man på svensk sida vid förhandlingarna beredd att tillmötesgå norska önskemål om att i begränsad omfattning få tillämpa norska skatteregler vid beskattning av vinst vid aktieförsäljning när överlåtaren har hemvist i Sverige. Av kommentaren till den aktuella OECD-bestämmelsen framgår även, att avsteg från huvudprincipen får ske i bilaterala avtal, om t. ex. en av de avtalsslutande staterna behandlar en akticägares försäljning av samtliga eller flertalet aktier i ett bolag som överlåtelse av bolagets tillgångar som sådana. Som exempel på stater där detta är fallet nämns f. ö. just Norge. Med hänsyn härtill bör en avtalsbestämmelse av ifrågavarande slag enligt min mening inte möta betänkligheter. Jag vill dessutom framhålla, att en bestämmelse av motsvarande innehåll finns i art. 14 § 35 i dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Nederländerna (SFS 1968: 771). I OECDkommentaren har poängterats, att en undantagsbestämmelse av här antydd art inte får medföra dubbelbeskattning. I det svensk-norska avtalet har detta problem lösts efter mönster av det svensk-nederländska på så sätt att källstaten, dvs. Norge — i motsats till vad som normalt gäller — har förbundit sig att från sin skatt avräkna den skatt som erlagts i Sverige på vinsten. Bestämmelser härom finns i art. 24 § 3, som jag skall återkomma till senare. Genom detta förfarande är Sverige som hemviststat för överlåtaren alltså bibehållet sin rätt att beskatta vinsten utan att behöva medge skatteavräkning. Med hänsyn härtill och till att förbehållet för tillämpning av norsk lag är tidsbegränsat, har jag inget att erinra mot att en skatteflyktsregel av angivet slag införs i det svensk-norska dubbelbeskattningsavtalet. Jag tillstyrker därför att art. 13 § 3 godtas i föreslagen lydelse. Jag vill också erinra om att en skatteflyktsregel i svenskt intresse har intagits i art. 13 § 6.
Art. 14 föreskriver, i likhet med OECD:s motsvarande mönsterbestämmelse, att inkomst av fritt yrke som huvudregel beskattas endast i den stat där inkomsttagaren har hemvist. Om yrket utövas från cen stadigvarande affärsanordning i den andra staten, får inkomsten emellertid beskattas i denna stat till den det inkomsten är hänförlig till verksamhet där. :
Beskattningen av inkomst av enskild tjänst regleras i art. 15. Sådan inkomst beskattas i allmänhet endast i inkomsttagarens hemviststat. Om arbetet utförs i den andra staten, får inkomsten dock enligt art. 15 § 1 beskattas där. Överstiger vistelsen i denna andra stat inte 183 dagar under beskattningsåret, beskattas inkomsten likväl i hemviststaten under förutsättningar som anges i art. 15 3 2. Beskattningen av inkomst av anställning ombord på fartyg, luftfartyg och fiske-, sälfångst- eHer valfångstfartyg behandlas särskilt i art. 15 § 3. Enligt art. 15 8 3 a skall inkomst av arbete ombord på fartyg liksom enligt gällande avtal beskattas endast i den stat vars nationalitet fartyget har. Denna regel, som avviker från OECD:s rekommendation, är utformad med hänsyn till
de regler för skattskyldighet till sjömansskatt som gäller enligt såväl norsk som svensk lagstiftning på området. En i Norge bosatt sjöman som tjänstgör på svenskt handelsfartyg erlägger sjömansskatt enligt de regler som gäller för sjöman bosatt i Sverige (SFS 1959: 544). Inkomst av anställning ombord på luftfartyg i internationell trafik eller som används av SAS beskattas endast i den stat där inkomsttagaren har hemvist. Denna regel som intagits i art. 15 § 3 b överensstämmer i huvudsak med den bestämmelse i nuvarande avtal som reglerar beskattningen av sådan inkomst. Bestämmelser i art. 15 § 3 c om beskattning av inkomst av arbete ombord på fiskefartyg o.d. saknar motsvarighet i gällande avtal. Personer anställda på sådana fartyg erlägger inte sjömansskatt. Inkomst av där angiven art behandlas enligt svensk skatterätt i vissa fall som inkomst av rörelse, som bedrivs utan fast driftställe. Med hänsyn härtill har särskild överenskommelse träffats den 2 april 1962 mellan dåvarande riksskattenämnden och norska finans- og tolldepartementet av innehåll att inkomst av fiske som förvärvas på grund av s. k. båt-, redskaps- eller manslott skall beskattas endast i den stat där inkomsttagaren har hemvist (riksskattenämndens meddelande 1962 nr 4). Bestämmelsen i art. 15 § 3 c stadfäster denna princip och föreskriver att inkomst av arbete ombord på fiske-, sälfångst- och valfångstfartyg skall beskattas endast i inkomsttagarens hemviststat.
I art. 13 § 4 har införts regler om beskattning av arbetsinkomst som förvärvas av s. k. gränsgångare. Enligt nuvarande avtal beskattas sådan inkomst efter huvudregeln, dvs. i den stat där arbetet utförs. Den nva bestämmelsen föreskriver däremot, att hemviststaten skall under de i bestämmelsen angivna förutsättningarna ha rätt att ensam beskatta inkomsten. Skälen till detta undantag från huvudregeln är att söka i de speciella förhållanden som gäller för gränsgångare. Sådan person har oftast sin starkaste personliga anknytning till den kommun där han har sin bostad och sin familj. Ibland kan förhållandena vara sådana att han återvänder dagligen till sin bostad efter arbetets slut. I andra fall kan det av praktiska skäl vara lämpligt att han själv har tillfällig bostad nära arbetsplatsen i grannstaten, medan familjen kvarbor i den fasta bostaden och han reser hem vid veckoslut, semester etc. Det har hävdats, främst från norsk sida, att hemvistkommunens sociala och andra utgifter för arbetstagaren och hans familj i här avsedda fall uppgår till samma belopp som för andra personer med hemvist i kommunen. Det synes därför rimligt att arbetsinkomsten får beskattas i den stat där hemvistkommunen ligger. Jag delar denna uppfattning. I punkt 2 av slutprotokollet till art. 8 i det svensk-finska dubbelbeskattningsavtalet (SFS 1950: 198) finns i detta hänseende särregler av innebörd att gränsgångares arbetsinkomst beskattas endast i inkomsttagarens hemviststat. I detta avtal har uppräknats namnen på de svenska resp. finska gränskommunerna. Med hänsyn till det stora antalet kommuner längs den svensk-
norska gränsen, namnbyten i samband med kommunsammanslagningar etc. har denna teknik bedömts vara opraktisk. I stället har i art. 15 § 4 införts en generell regel, som gäller för personer som har hemvist i kommun som direkt gränsar till riksgränsen mellan Sverige och Norge och som arbetar i sådan kommun i den andra staten. Det krävs inte för att bestämmelsen skall vara tillämplig att kommunerna har gemensam gräns. Däremot förutsätts, att arbetstagaren regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i hemviststaten. Vid förhandlingarna om avtalet var förhandlingsdelegationerna ense om att begreppet ”regelmässigt” i normalfallet skulle innebära, att arbetstagaren minst en gång i veckan uppehöll sig i sin fasta bostad. Man underströk emellertid också, att denna presumtion avsåg normalfallet och att undantag givetvis kunde gälla om arbetstagaren på grund av sjukdom, särskild tjänstgöring etc. vid enstaka tillfällen var förhindrad att besöka hemmet inom angiven tid. Bakgrunden till villkoret om regelmässighet är en strävan att från tillämpningen utesluta vissa fall som, i strid med bestämmelsens syfte, annars skulle komma att omfattas av denna. Detta gäller exempelvis fall där en person, som har hemvist i gränskommun i södra Norge, tar anställning och under lång tid arbetar i gränskommun i norra Sverige utan att förvärva hemvist där. Sådana fall skall inte omfattas av en undantagsbestämmelsc, som bygger på den personliga anknytningen till den stat där den fasta bostaden ligger. Jag anser, att den uppfattning om innebörden av uttrycket ”regelmässigt” som förhandlingsdelegationerna enats om medför en rimlig avgränsning av de fall på vilka bestämmelsen bör tillämpas. Mot denna bakgrund vill jag föreslå, att bestämmelsen antas i föreliggande utformning.
Art. 16 innehåller regler om beskattning av arbetsinkomst och inkomst av rörelse som uppbärs vid uppsättning och underhåll av spärrstängsel för renar på vissa sträckor längs svensk-norska gränsen. Sådan inkomst föreslås, med avvikelse från bestämmelserna i art. 15 resp. art. 7, bli beskattad endast i arbetstagarens resp. företagets hemviststat. Bestämmelsen har tillkommit i anslutning till det förslag till ny konvention mellan Sverige och Norge om renbetning m. m. med tillhörande protokoll om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar som paraferats den 9 juni 1971 och som överlämnats till Kungl. Maj:t den 24 juni 1971 av den svenska förhandlingsdelegationen samt till ett särskilt protokoll mellan Sverige och Norge om uppförande och underhåll av renstängsel utmed vissa delar av riksgränsen (Jämtlands län och Nord-Tröndelag och Sör-Tröndelag fylker). Enligt vad jag erfarit avses sistnämnda protokoll skola undertecknas inom den närmaste tiden. Enligt art. 16 § 3 skall de behöriga myndigheterna träffa överenskommelse om de sträckor på vilka artikelns bestämmelser skall tillämpas. Sådan överenskommelse kommer att träffas, sedan konventionen med tillhörande protokoll och det särskilda protokollet trätt i
kraft, och förutsätts anknyta till de däri angivna sträckorna. Konventionen och dess protokoll avses enligt uttryckliga bestämmelser i dessa träda i kraft den 1 maj 1972 medan det särskilda protokollet skall träda i kraft omedelbart efter utväxling av ratifikationshandlingarna, vilken beräknas komma att ske före näranda datum.
Enligt art. 17 § 1 får styrelsearvoden och liknande ersättningar beskattas i den stat, där det utbetalande bolaget har hemvist. Bestämmelsen överensstämmer med OECD:s modellavtal men innebär cen ändring i förhållande till nu gällande regler, vilka föreskriver beskattning endast i mottagarens hemviststat. Art. 17 § 2 avser att klargöra att 1 § endast gäller sådana ersättningar som personen i fråga uppburit i egenskap av styrelseledamot i bolaget och inte exempelvis lön som utbetalas till en i bolaget anställd person som samtidigt är ledamot av dess styrelse.
I art. 18 8 1 har bibehållits den nu gällande regeln att inkomst som förvärvas av artister och professionella idrottsmän får beskattas i den stat där verksamheten utövas, oavsett vad avtalet i övrigt föreskriver om beskattning av inkomst av anställning eller fritt yrke. Bestämmelsen i art. 18 § 2 saknar motsvarighet i nuvarande avtal. Den har tillkommit för att förhindra att beskattningsregeln i 1 § kringgås genom att ersättningen för artistuppträdandet etc. utbetalas inte till artisten själv utan till annan person, t. ex. ett för ändamålet tillskapat s. k. artistbolag i vilket artisten har ett avgörande inflytande. Bestämmelser av i princip motsvarande innehåll finns i art. 18 i avtalet med Schweiz (SFS 1966: 554) och i art. 6 A i det genom tilläggsavtalet den 10 mars 1971 ändrade avtalet med Frankrike (prop. 1971: 112).
I nuvarande avtal finns inte någon särskild regel om beskattningen av pensioner och liknande ersättningar. Sådan inkomst beskattas i inkomsttagarens hemviststat enligt den:'allmänna bestämmelsen i avtalet om beskattning av inkomst som inte särskilt omnämnts i detta. Som ett led i anpassningen till OECD:s modellavtal har särskilda bestämmelser införts i det nya avtalet om beskattning av pensioner. Art. 19 behandlar beskattning av pensioner på grund av enskild tjänst, livräntor och utbetalningar från socialförsäkringsmyndighet. Beträffande pensioner som utgår från stat och kommun gäller reglerna i art. 20.
Enligt art. 19 § 1 beskattas enskilda pensioner och livräntor liksom enligt gällande avtal endast i inkomsttagarens hemviststat. Genom art. 19 83 2 har införts en rätt för utbetalarstaten att beskatta sådana utbetalningar från dess socialförsäkringsmyndigheter, som sker enligt sociallagstiftningen i denna stat till person med hemvist i den andra staten. På grund av denna bestämmelse får sålunda svensk skatt tas ut på pensioner som utgår enligt lagen om allmän försäkring (1962: 381), t. ex. folkpension och tilläggspension (ATP), till person med hemvist i Norge. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot denna regel men mot riksskatteverkets yttrande har i denna del en ledamot
Prop. 1971: 172 - 49
reserverat sig. Reservanten har avstyrkt, att regeln införs och förklarat att den strider mot OECD:s av Sverige godkända rekommendation beträffande beskattning av pensioner i enskild tjänst. I reservationen framhålls vidare, att det är önskvärt att en pensionär beskattas endast i ett land för alla sina pensioner oavsett från vilket land de utgår. Utbetalarstatens beskattningsrätt framstår enligt reservantens uppfattning som särskilt cgendomlig t. ex. i fall då en person som under hela sin aktiva tid varit anställd i svenska dotterbolag utomlands efter sin pensionering bosätter sig utomlands och uppbär tilläggspension, för vilken kostnaderna burits av de utländska bolagen. :
Jag delar inte denna uppfattning. När OECD:s mönsterregel antogs år 1963 som en rekommendation, hade lagstiftning om socialförsäkringspensioner ännu inte genomförts i medlemsstaterna i större omfattning. Man hade därför inte då anledning att överväga frågan om beskattning av sådana pensioner. Jag finner därför inte att OECD-rekommendatio- ' nen kan åberopas som argument mot den föreslagna regeln. Denna motiveras av att förmåner enligt försäkringen för tilläggspension ansetts jämställda med statlig pension i beskattningshänseende. Regeln utgör således en motsvarighet till bestämmelser i art. 20 om beskattning av lön och pensioner i allmän tjänst. Enligt min mening skall samma synsätt givetvis anläggas även i det fall pensionen utgår till en svensk medborgare som inträtt i tilläggspensioneringen i fråga om sin inkomst av anställning hos svenskt dotterbolag i utlandet. Jag vill i detta sammanhang även crinra om att motsvarande bestämmelse finns i flertalet av de på senare år ingångna svenska dubbelbeskattningsavtalen.
Som jag tidigare antytt har i det nya avtalet införts regler om beskattning av lön och pension i allmän tjänst som avviker från dem som gäller enligt nuvarande avtal. Nuvarande regler innebär att sådan lön beskattas på samma sätt som lön i enskild tjänst dvs. i regel i den stat där arbetct utförs. Statlig pension beskattas enligt gällande avtal liksom enskild pension endast i pensionstagarens hemviststat. Art. 20 i det nya avtalet har utformats i överensstämmelse med OECD:s mönsterbestämmelse för beskattning av löner och pensioner som utbetalas av stat och kommun. Enligt art. 20'$ 1 får sådana löner och pensioner beskattas i den stat varifrån ersättningen utbetalas. I art. 20 § 2 stadgas undantag från denna princip för det fall att ersättningen eller pensionen utgår på grund av anställning utövad i samband med rörelse som den utbetalande staten resp. kommunen bedrivit.
Art. 21 innehåller regler om viss skattefrihet för inkomster som förvärvas av studerande och praktikanter med hemvist i en av staterna vid vistelse i den andra staten. Art. 21 § 1, som har sin motsvarighet i OECD-avtalet, föreskriver skattefrihet i vistelsestaten för periodiska understöd från utlandet. Art. 21 3 2 har utformats efter mönster av den bestämmelse i det svensk-finska dubbelbeskattningsavtalet som tillkom
genom noteväxling den 9 septeraber 1968 (SFS 1968: 517). Bestämmelsen skiljer sig från en likartad bestämmelse i det gällande avtalet framför allt i två hänseenden. Kretsen av undervisningsanstalter har utvidgats att omfatta också andra sådana anstalter än universitet och högskola. Vidare har kravet på anställningens samband med studierna mildrats. Enligt gällande avtal skall anställningen innehas ”för att erhålla för studierna erforderlig praktisk utbildning”. Detta har i praxis tolkats så att för tillämpningen av bestämmelsen krävs att anställningen innehas som ctt led i en studieplan eller på annan grund utgör en obligatorisk praktikanttjänstgöring. Uttrycket i art. 21 § 2 ”för att erhålla praktisk erfarenhet i anslutning till studierna” har valts för att markera att sådan fast anknytning mellan anställning och studier inte längre erfordras. Givetvis måste dock anställningen ha klart samband med studiernas inriktning.
Inkomstslag som inte behandlats i föregående artiklar i avtalet beskattas enligt art. 22 endast i inkomsttagarens hemviststat.
Beskattningen av förmögenhetstillgångar behandlas i art. 23. Fastigheter och tillgångar nedlagda i fast driftställe eller stadigvarande affärsanordning får enligt art. 23 §§ 1 och 3 beskattas i den stat där de är belägna. På grund av bestämmelsen i art. 23 § 2 får, som ett undantag från den tidigare redovisade regeln i norsk skattelag, avdrag göras för skuld hänförlig till fast egendom i Norge, som innehas av person med hemvist i Sverige. Fartyg och luftfartyg som används i internationell trafik och lös egendom hänförlig till sådana fartyg beskattas endast i den stat, där inkomsten av sådan verksamhet enligt art. 8 får beskattas, dvs. där företagets verkliga ledning är belägen. Beskattningen av andra slag av förmögenhetstillgångar är förbehållen den stat där innehavaren har hemvist.
I gällande avtal begagnas både för Sveriges och Norges del den s. k. exemptmetoden för undvikande av dubbelbeskattning, dvs. inkomst eller förmögenhet, som enligt bestämmelse i avtalet får beskattas i den ena staten, skall vara undantagen från beskattning i den andra staten.
I art. 24 av det nya avtalet har för svenskt vidkommande liksom i andra avtal som ingåtts under senare år föreskrivits skattcavräkning (credit of tax) som huvudmetod för undvikande av dubbelbeskattning. Denna metod innebär att skattskyldig med hemvist i Sverige taxeras i vanlig ordning även för inkomst och förmögenhet som enligt avtalet får beskattas i Norge. Från den svenska skatten avräknas enligt art. 24 § 4 inkomst- resp. förmögenhetsskatt som den skattskyldige har erlagt i Norge enligt bestämmelse i avtalet. Avräkningsbeloppet får emellertid inte överstiga den svenska skatt som belöper på den inkomst resp. förmögenhet som beskattas i Norge. Från credit of tax-förfarandet undantas enligt art. 24 § 5 inkomst eller förmögenhet som uppbärs resp. innehas av person med hemvist i Sverige och som enligt avtalet skall beskat-
tas endast i Norge. Detta gäller beträffande inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik (art. 5), realisationsvinst vid försäljning av tillgångar nedlagda i sådan verksamhet (art. 13) och innehav av sådana tillgångar (art. 23). Det gäller vidare i fråga om inkomst av anställning ombord på norskt fartyg som uppbärs av person med hemvist i Sverige (art. 15 3 3 a). I dessa fall skall således alltjämt exemptmetoden tillämpas. Jag vill i detta sammanhang erinra om bestämmelsen i art 10 § 6 enligt vilken exemptmetoden i regel skall tillämpas på utdelning från norskt till svenskt bolag. Ytterligare undantag från credit of tax-förfarandet på svensk sida gäller beträffande sådan person med hemvist i Sverige som avses i art. 13 8 5 och som uppbär vinst vid försäljning av aktier i norskt bolag. Som jag tidigare nämnt åligger det i sådant fall Norge enligt art. 24 § 3 att genom skattcavräkning förhindra dubbelbeskattning. Motsvarande skyldighet för Sverige föreskrivs i art. 24 § 6 vid beskattning här i riket av vinst som avses i art. 13 § 6 och som uppbärs av person med hemvist i Norge.
På norsk sida bibehålls enligt art. 24 § 1 i princip exemptmetoden för undvikande av dubbelbeskattning. För person med hemvist i Norge kommer således inkomst eller förmögenhet som enligt avtalet får beskattas i Sverige i regel inte att inräknas i beskattningsunderlaget för bestämmande av norsk skatt. Utöver det fall som avses i art. 24 8 6 och som jag nyss redogjort för undantas från exemptmetoden i regel även utdelning från svenskt bolag till mottagare med hemvist i Norge. Den källskatt som enligt art. 10 tas ut i Sverige avräknas enligt art. 24 § 2 från den norska skatt som belöper på utdelningen.
Art. 25 innehåller bestämmelser om likställighet mellan skattskyldiga. Bestämmelserna bygger på OECD:s rekommendation men har försetts med vissa tillägg. I art. 25 § 2 andra stycket har sålunda som en sista mening införts ett förbehåll, som innebär att norskt bolags filial i Sverige inte kan åberopa den skattefrihet för utdelning från svenskt bolag som i regel gäller för utdelning mellan svenska bolag. Motsvarande regel finns i art. NXVI (3) i det svensk-brittiska dubbelbeskattningsavtalet (SFS 1968: 769). Även tredje stycket av art. 25 § 2 utgör ett tillägg i förhållande till OECD-avtalet. Denna bestämmelse medför att Norge vid beskattning av ett fast driftställe som tillhör ett svenskt bolag inte behöver medge avdrag för driftställets andel av den vinst som kan ha utdelats av det svenska bolaget. För svensk del innebär regeln att norskt bolags fasta driftställe i Sverige inte kan vid beskattningen här åberopa rätt till s.k. Annell-avdrag. Kammarrätten har i sitt remissyttrande efterlyst visst förtydligande av bestämmelserna i art. 25 $ 2 andra och tredje styckena. Jag anser att denna begäran tillgodosetts genom den förklaring som nu lämnats av innehållet i dessa bestämmelser. Genom art. 25 8 4 förbehåller sig Norge rätt att utan hinder av övriga bestämmelser i art. 25 tillämpa de norska reglerna om skatte-
förmåner för norska medborgare och personer med norsk ”innfödsrett”.
Art. 26 innehåller, förutom sedvanliga regler om förfarandet vid ömsesidig överenskommelse om avtalets tolkning och tillämpning, i 3 8 ett bemyndigande för de behöriga myndigheterna att träffa överenskommelse i frågor som på grund av olikheter i de båda staternas lagstiftningar kan uppkomma beträffande skattens beräkning. Nuvarande avtal innehåller i art. 22 en motsvarande regel som har utnyttjats för en överenskommelse angående beskattning av underhållsbidrag från frånskild make i Sverige till barn i Norge (riksskattenämndens meddelande 1961 nar 4). Sedan det nya avtalet trätt i kraft torde en ny överenskommelse, grundad på bestämmelsen i art. 26, böra träffas mellan de behöriga myndigheterna i samma ämne.
Art. 27 § 1, som innehåller en regel rörande diplomatiska och konsulära befattningshavarc, har utformats enligt OECD:s rekommendation. Art. 27 § 2 avser att fastställa sådan befattningshavares hemvist vid tilllämpning av avtalet. |
Avtalet innehåller i art. 28 en regel som föreskriver att 1962 års avtal beträffande TLuossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag inte ändras gcnom det nya dubbelbeskattningsavtalet. Enligt art. 29 kan det nya avtalet utsträckas att gälla även Svalbard, Jan Mayen och de norska besittningarna utanför Europa.
Avtalet skall ratificeras och träda i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna. Föreskrift härom har intagits i art. 30. Avtalet kommer efter ratifikation att tillämpas på inkomst som förvärvas fr. o. m. den 1 januari 1972 och beträffande förmögenhetsskatt som utgår på grund av taxering år 1973 eller senare år. De nya bestämmelserna träder då i stället för 1956 års avtal samt tilläggsavtalet den 21 maj 1959. Som framgått av det föregående innebär det nya avtalet i motsats till nuvarande avtal, att kupongskatt får tas ut för utdelning på aktier i svenskt bolag. Kupongskatt torde dock böra uttas tidigast i fråga om utdelning som blir tillgänglig för lyftning vid den tidpunkt då, efter ratifikation av avtalet, Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om tillämpning av det nya avtalet. Om sådana bestämmelser inte skulle hinna meddelas före 1971 års utgång, skall sålunda kupongskatt inte tas ut fr. o.m. den 1 januari 1972 utan först fr. o. m. den senare tidpunkt som anges i tillämpningskungörelse.
Art. 31 innehåller uppsägningsbestämmelser.
Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Gällande dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Norge daterar sig från år 1956. Utvecklingen sedan dess i de båda staterna på beskattningsområdet och framför allt den beskattningsreform som år 1969 genomfördes i Norge har inneburit, att en revision av avtalet framstått som angelägen. Även mot bakgrunden av OECD:s modellavtal, som tillkom år 1963, har 1956 års avtal i vissa delar framstått som föråldrat. Det nya avtalet har i
tillämpliga delar utformats med hänsyn tagen till den nya norska lagstiftningen och synes lösa dessa avtalsfrågor på ett för Sverige tillfredsställande sätt. De mest betydelsefulla ändringarna i förhållande till gällande avtalsreglering berör utdelningsbeskattningen och metoden för undvikande av dubbelbeskattning. Reglerna om utdelningsbeskattningen får anses utgöra en skälig kompromiss mellan svenska och norska beskattningsanspråk mot bakgrund av de interna regler om beskattning av bolagsvinst som numera gäller i de båda staterna. Genom avtalet införs vidare för Sveriges del, liksom i andra på senare år ingångna avtal, credit of tax som generell metod för undvikande av dubbelbeskattning. Slutligen har det nya avtalet anpassats till de bestämmelser som av OECD rekommenderats för bilaterala dubbelbeskattningsavtal. Detta innebär bl. a. att beskattningsreglerna ändrats beträffande vissa inkomstslag, t. ex. inkomst av allmän tjänst. Jag anser att det nya avtalet även i övrigt innebär förbättringar och förtydliganden i förhållande till gällande avtalsreglering och får därför tillstyrka att avtalet föreläggs riksdagen för godkännande.
Under åberopande av det anförda och vad jag anfört i ärendet den 15 oktober 1971 hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
1) godkänna avtalet mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet,
2) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det föranleds av avtalet, meddela föreskrifter om ändring i fråga om taxeringar som rör statlig eller kommunal skatt och i fråga om andra åtgärder varigenom sådan skatt har påförts.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll ut-
visar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710441