Prop. 1956:187
('angående godkännan\xad de au avtal mellan Sverige och Norge för undvikan\xad de av dubbelbeskattning beträffande skatter å in\xad komst och förmögenhet',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956
1
Nr 187
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännan
de au avtal mellan Sverige och Norge för undvikan de av dubbelbeskattning beträffande skatter å in komst och förmögenhet; given Stockholms slott den 5 oktober 1956.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finans- och ulrikesdepartementsärenden för den 20 augusti 1956 och över finans ärenden för denna dag samt med överlämnande av ett den 27 september 1956 undertecknat avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dub belbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal;
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen fö redragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
G. E. Sträng
1 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö6. 1 samt. Nr 1S7
o
Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956
Avtal
mellan Konungariket Sverige och Konunga
riket Norge för undvikande av dubbelbe
skattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet.
Konungariket Sverige och Konunga
riket Norge hava överenskommit att av
sluta avtal för undvikande av dubbelbe
skattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet.
För detta ändamål hava till befull-
mäktigade ombud utsett:
Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sin Minister för Utrikes Ärendena,
Hans Excellens Östen Undén;
Hans Majestät Konungen av Norge:
Sitt Utomordentliga och Befullmäkti-
gade Sändebud i Stockholm, Ambassa
dören Jens Schive;
vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i god och be
hörig form, överenskommit om följande
bestämmelser:
Artikel 1
1. Detta avtal är tillämpligt å fysiska
personer, som äro bosatta i Konunga
riket Sverige eller i Konungariket Norge,
samt å svenska och norska juridiska
personer.
2. Detta avtal skall ej tillämpas å
Svalbard och Jan Mayen samt ej heller
å de norska besittningarna utom Europa.
Artikel 2
1. I avtalet inbegripas skatter å in
komst eller förmögenhet, vare sig de
upptagas för statens eller kommuns räk
ning.
Som skatter å inkomst eller förmögen
het anses:
A. — Beträffande lagstiftningen i
Sverige:
Avtale
mellom Kongeriket Norge og Kongcriket
Sverige för å forebygge dobbeltbeskatning
for så vidt angår skatter av inntekt
og formue.
Kongeriket Norge og Kongeriket Sve
rige er kommet overens om å slutte en
avtale for å forebygge dobbeltbeskatning
for så vidt angår skatter av inntekt og
formue.
I dette oyemed har til befullmektigede
oppnevnt:
Hans Majestet Norges Konge:
Sin overordentlige og befullmektigede
sendemann i Stockholm, ambassadör
Jens Schive;
Hans Majestet Sveriges Konge:
Sin Utenriksminister, Hans Excellense
Östen Undén;
som, etter å ha gransket hverandres full
makter og funnet dem i god og riktig
form, er kommet overens om folgende
bestemmelser:
Artikkel 1
1. Denne avtale får anvendelse på
fysiske personer som er bosatt i Konge
riket Norge eller i Kongeriket Sverige
samt på norske og svenske juridiske
personer.
2. Denne avtale skal ikke anvendes på
Svalbard og Jan Mayen og heller ikke på
de norske besittelser utenfor Europa.
Artikkel 2
1. Under avtalen inngår skatter av
inntekt eller formue, enten de utskrives
til staten eller til en kommune.
Som skatter av inntekt eller formue
anses:
A. — For så vidt angår lovgivningen
i Norge:
Kungi. Maj:ts proposition nr 187 ur 1956
3
1) den statliga inkomstskatten; 2) kupongskatten;
3) den särskilda sjömansskatten; 4) bevillningsavgifterna för särskilda förmåner och rättigheter;
5) utskiftningsskatten; 6) ersättningsskatten; 7) den statliga förmögenhetsskatten; samt
8) den kommunala inkomstskatten. B. — Beträffande lagstiftningen i Nor ge:
1) inkomst- och förmögenhetsskatt till staten;
2) inkomst- och förmögenhetsskatt till kommuner, härunder inbegripen tilläggsskatt å högre inkomster;
3) »eiendomsskatt»; 4) »alderstrygd- og krigspensjonerings- avgift»; samt
5) sjömansskatt. C. — Beträffande lagstiftningen såväl i Sverige som i Norge:
Skatter, som utgå efter samma grun der som någon av de under A och B an givna skatterna.
2. Såsom skatter å inkomst eller för mögenhet enligt detta avtal anses ej sådana skatter som särskilda skatter å vinst å lotterier och vadhållning samt arvs- och gåvoskatter.
3. Med kommuner förstås i detta av tal kommuner av såväl högre som lägre ordning.
Artikel 3
1. Såframt ej annat stadgas i detta avtal, beskattas inkomst och förmögen het allenast i den av staterna, där den skattskyldige anses vara bosatt.
2. Fysisk person anses enligt detta avtal bosatt i en av staterna, om han där har sitt egentliga bo och hemvist eller där stadigvarande vistas. Skulle han med tillämpning av nämnda regel anses bosatt i båda staterna, skall han enligt detta avtal anses bosatt i den stat, med vilken han har de starkaste per sonliga och ekonomiska förbindelserna. Kan frågan om var personen skall an ses bosatt icke avgöras med tillämpning
1) inntekts- og formuesskatt til staten, 2) inntekts- og formuesskatt til kom muner, herunder tilleggsskatt på storre inntekter,
3) eiendomsskatt, 4) alderstrygd- og krigspensjonerings- avgift, og
5) sjomannsskatt.
B. — For så vidt angår lovgiv- ningen i Sverige:
1) inntektsskatt til staten, 2) kupongskatt, 3) den saerskilte sjomannsskatt, 4) »bevillningsavgifterna för särskilda förmåner och rättigheter»,
5) »utskiftningsskatten», 6) »ersättningsskatten», 7) formuesskatt til staten, og 8) inntektsskatt til kommuner. C. — For så vidt angår lovgivningen såvel i Norge som i Sverige:
Skatter som utskrives på samme grunnlag som noen av de under A og B angitte skatter.
2. Som skatter av inntekt eller for- mue etter denne avtale anses ikke slike skatter som saerskilte skatter på gevinst av lotterier og veddemål samt arve- og gaveskatter.
3. Med kommuner forstås i denne av tale kommuner av såvel hoyere som lavere orden.
Artikkel 3
1. Såfremt ikke annet er fastsatt i denne avtale, skattlegges inntekt og formue hare i den av statene, der den skattepliktige anses å vaere bosatt.
2. Fysisk person anses etter denne avtale å vaere bosatt i en av statene, hvis han har sitt virkelige bosted der eller stadig oppholder seg der. Skulle han ved anvendelse av nevnte regel anses bosatt i begge stater, skal han etter denne avtale anses bosatt i den stat, med hvilken han har de sterkeste per sonlige og ekonomiske förbindelser. Kan spörsmålet om hvor personen skal anses bosatt ikke avgjores ved anvendelse av
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956
av sistnämnda regel, anses han vara bo
satt i den stat, i vilken han äger med
borgarskap; är han medborgare i båda
staterna eller är han icke medborgare i
någon av dessa, skola de behöriga myn
digheterna i de båda staterna träffa
överenskommelse från fall till fall.
3. För skattskyldig, som utflyttar
från den ena staten för att bosätta sig i
den andra, upphör skattskyldigheten i
förstnämnda stat — såvitt skattskyldig
heten är beroende å den skattskyldiges
bosättning — med utgången av den
dag, under vilken utflyttningen slut
förts.
4. Juridisk person anses enligt detta
avtal bosatt i den stat, vars nationalitet
den äger.
En juridisk person anses hava svensk,
respektive norsk nationalitet, om den
juridiska personen inregistrerats i Sve
rige, respektive Norge. Juridisk person,
vilken icke inregistrerats, anses äga den
stats nationalitet, inom vilken styrelsen
eller högsta förvaltningen har sitt säte.
5. k. holdingbolag anses hava den
stats nationalitet, inom vars område
dess verkliga ledning utövas.
5. Oskift dödsbo anses vara bosatt i
den av de båda staterna, där den avlidne
enligt andra punkten i denna artikel
skall anses hava varit bosatt vid sitt
frånfälle.
Artikel 4
1. Skatt å inkomst å fast egendom,
belägen i en av staterna, utgår allenast i
denna stat.
2. Såsom inkomst av fast egendom an
ses såväl inkomst, som förvärvas genom
omedelbart förvaltande och brukande
av den fasta egendomen, som ock
inkomst genom uthyrning, utarrendering
samt varje annat slags användning av
egendomen ävensom realisationsvinst,
som förvärvas genom avyttring av fast
egendom. I fast egendom inbegripas
tillbehör till egendomen, däri inberäknat,
såvitt avser lantbruk och skogsbruk,
levande och döda inventarier.
Såsom inkomst av fast egendom en
ligt detta avtal betraktas vidare inkomst
genom avverkning av skog på egen eller
sistnevnte regel, anses han å vajre bosatt
i den stat i hvilken han har statsborger-
skap. Er han statsborger i begge stater
eller er han ikke statsborger i noen av
disse, skal de kompetente myndigheter i
begge stater treffe overenskomst fra
tilfelle til tilfelle.
3. For skattepliktig som flytter fra
den ene staten för å bosette seg i den
andre, opphorer skatteplikten i forst
nevnte stat — for så vidt skatteplikten
er avhengig av den skattepliktiges bo-
stedsforhold — ved utgången av den dag
flytningen var avsluttet.
4. Juridisk person anses etter denne
avtale å vsere bosatt i den stat, hvis
nasjonalitet den har.
En juridisk person anses å ha norsk,
respektive svensk nasjonalitet, dersom
den juridiske personen er registrert i
Norge, respektive Sverige. Juridisk per
son som ikke er registrert, anses å ha
den stats nasjonalitet innen hvilken
styret eller den överste ledelse har sitt
sete.
Holdingselskap anses å ha den stats
nasjonalitet innen hvis område den vir-
kelige ledelse utoves.
5. Uskiftet dödsbo anses å vjere bosatt
i den av de to stater hvor avdode etter
punkt 2 i denne artikkel skal anses å
ha vaert bosatt ved dödsfallet.
Artikkel 4
1. Skatt av inntekt av fast eiendom,
beliggende i en av statene, utskrives bare
i denne stat.
2. Som inntekt av fast eiendom anses
såvel inntekt, som erverves gjennom
umiddelbar nyttiggj oring og bruk av
den faste eiendom, som inntekt gjennom
utleie, bortforpaktning og enhver annen
anvendelse av eiendommen likesom rea-
lisasjonsgevinst som erverves gjennom
avhendelse av fast eiendom. Til fast
eiendom regnes tilbehor til eiendommen,
herunder — for så vidt angår landbruk og
skogbruk — besetning, redskaper og
annet losore.
Som inntekt av fast eiendom etter
denne avtale anses videre inntekt gjen
nom avvirkning av skog på egen eller
Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956
5
annans mark så ock inkomst, som må tillkomma avverkaren genom det av verkade virkets forsling till riksgränsen eller exporthamn, genom dess försälj ning inom den stat, där den fasta egen domen är belägen, ävensom genom sådan förädling av virket, som i den staten äger rum annorstädes än å fast driftställe.
Artikel 5
1. Där ej i detta avtal annorlunda stadgas, skall skatt å inkomst av rörelse eller fritt yrke, vilken inkomst härflyter från fast driftställe i en av staterna, utgå allenast i denna stat. Finnas fasta drift ställen i båda staterna, uppbär vardera staten skatt å den del av inkomsten, som förvärvas från fast driftställe inom statens område.
2. Till inkomst av rörelse hänföres såväl inkomst, vilken förvärvas genom omedelbart bedrivande av rörelse, som ock inkomst genom upplåtelse av driften åt annan ävensom vinst genom avytt ring av rörelsen eller del av den eller av föremål, som användes i rörelsen.
Såsom inkomst av rörelse betraktas även inkomst genom delägarskap i före tag, dock icke inkomst av aktier eller likartade värdepapper. Med likartade värdepapper förstås, såvitt gällande lagstiftning i Sverige angår, bevis å andelar i svenska ekonomiska föreningar samt, såvitt gällande lagstiftning i Norge angår, bevis å andelar i norska bolag och andra sammanslutningar med delad eller eljest begränsad ansvarighet, härunder ej inbegripna vanliga norska komman ditbolag.
3. Till inkomst av fritt yrke räknas särskilt inkomst av självständigt be driven vetenskaplig, konstnärlig, un dervisande och uppfostrande verksam het ävensom verksamhet som läkare, advokat, arkitekt och ingenjör.
Artikel 6
1. Såsom fast driftställe anses varje plats, å vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens eller yrkets utövande fin-
annens grunn, såvel som inntekt som måtte tilkomme avvirkeren gjennom det avvirkede virkes transport til riks- grensen eller eksporthavn, gjennom dets salg innen den stat der den faste eiendom er beliggende, likesom gjennom slik foredling av virket som föregår i denne stat annetsteds enn på fast driftssted.
Artikkel 5
1. Såfreint ikke noe annet er fastsatt i denne avtale, skal skatt av inntekt av nseringsdrift eller fritt yrke, hvilken inntekt skriver seg fra fast driftssted i en av statene, utskrives bare i denne stat. Finnes faste driftssteder i begge stater, oppebserer hver stat skatt av den del av inntekten som erverves fra fast driftssted innenfor statens område.
2. Til inntekt av nseringsdrift henfo- res såvel inntekt som erverves gjennom umiddelbar drift av virksomhet, som inntekt gjTmnom virksomhets bortleie til en annen, samt gevinst ved avhendelse av virksomheten eller del av den eller av gjenstander som anvendes i virksom heten. Som inntekt av nseringsdrift anses også inntekt noen har som deltaker i et foretagende, dog ikke inntekt av aksjer eller lignende verdipapirer. Med lignende verdipapirer forstås, for så vidt angår lovgivningen i Norge, andelsbevis i norske selskaper og andre sammenslut- ninger med delt eller på annen måte begrenset ansvar, herunder dog ikke vanlige norske kommanditselskaper, samt for så vidt angår lovgivningen i Sverige, andelsbevis i svenske okono- miske foreninger.
3. Som inntekt av fritt yrke regnes sserlig inntekt av selvstendig drevet vi- tenskapelig og kunstnerisk virksomhet, undervisnings- og oppdragelsesvirksom- het, samt virksomhet som lege, sak- forer, arkitekt og ingenior.
Artikkel 6
1. Som fast driftssted anses ethvert stöd, hvor det finnes sa;rlig anlegg eller er truffet sserlig foranstaltning for stadig
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956
nes särskild anläggning eller vidtagits
särskild anordning, såsom plats där före
taget har sin ledning, kontor, filial, till-
verkningsplats, verkstad eller dylikt,
försäljningsställe, varunederlag (även
stadigvarande kommissionslager) även
som gruva eller annan liknande fyn
dighet, som är föremål för bearbetning.
2. Med fast driftställe likställes plats
för byggnadsföretag, vars utförande
överskridit eller, såvitt förutses kan,
kommer att överskrida en tidrymd av
tolv månader.
3. Fast driftställe föreligger jämväl,
då ett i den ena staten hemmahörande
företag har en representant (agent) i
den andra staten, som därstädes är sta
digvarande verksam för företagets räk
ning samt befullmäktigad att avsluta
affärer å företagets vägnar.
Däremot skall fast driftställe ej anses
föreligga allenast på den grund, att ett i
den ena staten hemmahörande företag
har ett dotterföretag i den andra staten
eller där upprätthåller affärsförbindelser
blott genom en fullständigt oberoende
representant eller en representant
(agent), som visserligen är stadigvarande
verksam för företagets räkning men blott
förmedlar affärer utan att vara befull
mäktigad att avsluta affärer å företagets
vägnar.
Artikel 7
Då ett företag i en av staterna bedriver
rörelse i den andra staten från ett där
städes beläget fast driftställe, skall i
fråga om fördelningen av beskattnings
rätten iakttagas följande. Det fasta
driftstället skall anses hava åtnjutit den
inkomst av rörelsen, som driftstället kan
antagas skola hava åtnjutit, därest
driftstället varit ett helt fristående
företag som självständigt avslutat affä
rer med det företag, vartill det fasta
driftstället hörer. Därest det fasta drift
stället har självständig bokföring, bör
densamma, där så ske kan, läggas till
grund för inkomstens bestämmande,
därvid bokföringen, då anledning därtill
förekommer, skall vid taxeringen rättas
så att densamma utvisar ovan avsedda
inkomst. Anses bokföringen icke kunna
bruk ved virksomhetens eller yrkets
utovelse, så som sted der 1’oretagendet
har sin ledelse, kontor, filial, produk-
sjonssted, verksted eller lignende, salgs-
sted, varelager (herunder også varig
kommisjonslager), gruve eller annen
lignende forekomst som er gjenstand for
utnyttelse.
2. Med fast driftssted likestilles plass
for byggeforetagende hvis utforelse har
overskredet eller, så vidt det kan förut
ses, kommer til å overskride et tidsrom
av tolv måneder.
3. Fast driftssted föreligger også når
et i den ene staten hjemmehorende
foretagende har en representant (agent)
i den andre staten, som stadig virker der
for foretagendets regning, og har full
makt til å avslutte forretninger på fore
tagendets vegne.
Derimot skal fast driftssted ikke anses
å foreligge bare av den grunn åt et i den
ene staten hjemmehorende foretagende
har et datterselskap i den andre staten
eller der opprettholder forretningsfor-
bindelser bare gjennom en fullstendig
uavhengig representant eller en repre
sentant (agent), som visstnok stadig
virker for foretagendets regning, men
bare formidler forretninger uten å ha
fullmakt til å avslutte forretninger på
foretagendets vegne.
Artikkel 7
Når et foretagende i en av statene
driver virksomhet i den andre staten
fra et der beliggende fast driftssted, skal
med hensyn til fordelingen av beskat-
ningsretten folgende iakttas: Det faste
driftssted skal anses å ha oppebåret den
inntekt av virksomheten, som driftsste-
det kan antas å ville ha oppebåret der-
som driftsstedet hadde vsert et helt fritt-
stående foretagende som selvstendig
hadde avsluttet forretninger med det
foretagende, som det faste driftssted
tilhorer. Dersom det faste driftssted har
selvstendig bokföring, bor denne, hvor
det kan skje, legges til grunn ved inn-
tektens beregning, men når grunn dertil
föreligger skal bokföringen rettes ved
ligningen, så den utviser den inntekt
som det ovcnfor er hentydet til. Finnes
Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956
läggas till grund för inkomstberäkningen, må inkomsten fastställas till skälig pro centsats av driftställets bruttoinkomst. Där omständigheterna icke till annat föranleda, skall procentsatsen fastställas med ledning av motsvarande uppgifter för liknande företag inom samma stat. Då så erfordras, skola de behöriga myn digheterna från fall till fall träffa sär skilda överenskommelser rörande upp delning av beskattningsrätten.
Myndigheterna skola hålla varandra underkunniga om den inkomst, som i nu avsedda fall påföres ett fast driftställe i endera staten, samt söka i samförstånd avgöra frågan om beskattningsrättens riktiga fördelning.
Artikel 8
1. Inkomst av företag för utövande av sjöfart eller luftfart, vars verkliga ledning har sitt säte i en av staterna, beskattas allenast i denna stat.
2. I de fall, då luftfart utövas av konsortium med delägare från de båda staterna, skall, om konsortiet icke är juridisk person, inkomsten av verksam heten beskattas allenast hos delägarna samt i vardera staten endast till den del inkomsten belöper på delägare i den staten.
Artikel 9
1. Royalty, som utgår för nyttjande av fast egendom eller för bearbetande av gruva eller annan fyndighet, beskattas allenast i den av staterna, där den fasta egendomen, gruvan eller fyndigheten är belägen.
2. Annan royalty än som avses i första punkten beskattas i den stat, där in komsttagaren anses bosatt; dock att beskattningsrätten förbehålles den stat, varifrån royaltyn utgår, därest den, som uppbär royaltyn, har sådant inflytande över företagets ledning att det skäligen bör anses som om han själv varit ome delbart delaktig i rörelsens bedrivande. Med uttrycket royalty förstås i denna punkt varje slag av royalty (eller annat periodiskt utgående belopp) som utbe-
bokforingen ikke å kunne legges til grunn ved inntektsberegningen, kan inntekten fastsettes til en rimelig pro- sentsats av driftsstedets omsetning. Når forholdene ikke krever noe annet, skal prosentsatsen fastsettes med stötte i tilsvarende oppgaver for lignende fore- tagender innen samme stat. Når det kreves skal de kompetente myndigheter fra tilfelle til tilfelle treffe sserskilte overenskomster vedrorende oppdeling av beskatningsretten.
Myndighetene skal holde hverandre underrettet om den inntekt som i slike tilfelle påfores et fast driftssted i en av statene samt soke i minnelighet å av- gjore spörsmålet om beskatningsrettens riktige fordeling.
Artikkel 8
1. Inntekt av foretagende for utovelse av sjöfart eller luftfart, hvis virkelige ledelse har sitt sete i en av statene, skattlegges bare i denne stat.
2. I tilfelle hvor luftfart utoves av konsortium med deltagere fra begge stater, skal inntekten av virksomheten, hvis konsortiet ikke er en juridisk per son, skattlegges bare hos deltagerne og slik åt hver stat skattlegger bare den del som tilfaller deltager i denne stat.
Artikkel 9
1. Royalty som betales for bruken av fast eiendom eller for drift av gruve eller annen forekomst, skattlegges bare i den av statene der den faste eiendom- men, gruven eller förekomsten ligger.
2. Annen royalty enn omhandlet i punkt 1 skattlegges i den stat der inn- tektsnyteren anses å vsere bosatt, dog slik åt skattleggingen forbeholdes den stat hvorfra royaltyen betales, dersoni den som oppebserer royaltyen har slik innflytelse på foretagendets ledelse åt det er rimelig å anse det som om han var direkte deltaker i virksomheten. Med uttrykket royalty forstås i dette punkt enhver slags royalty (eller annet periodisk utgående belop) som utbeta-
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956
talas såsom ersättning för nyttjanderät-
ten eller ensamrätten till varje slag av
författar- och förlagsrätt, patent, rit
ning, hemlig fabrikationsmetod och re
cept, varumärke eller annan dylik egen
dom.
Artikel 10
1. Utdelning å aktier beskattas alle
nast i den stat, där den, som mottager ut
delningen, anses bosatt.
2. Utdelning från ett aktiebolag i Nor
ge, som tillfaller ett aktiebolag i Sverige,
skall i Sverige vara undantagen från
beskattning i den utsträckning som fal
let skulle hava varit enligt skattelag
stiftningen i Sverige, därest båda bo
lagen varit bosatta därstädes.
3. Utdelning från ett aktiebolag i
Sverige, som tillfaller ett aktiebolag i
Norge, skall i Norge vara undantagen
från inkomstskatt till staten i den ut
sträckning som fallet skulle hava varit
enligt skattelagstiftningen i Norge, där
est båda bolagen varit bosatta därstädes.
4. Vad ovan i denna artikel sägs be
träffande aktiebolag i Sverige samt ut
delning från sådant aktiebolag skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om eko
nomisk förening i Sverige eller utdelning
från sådan förening.
Vad ovan i denna artikel sägs beträf
fande aktiebolag i Norge samt utdelning
från sådant aktiebolag skall äga mot
svarande tillämpning i fråga om andra
bolag och sammanslutningar med delad
eller eljest begränsad ansvarighet i Nor
ge, härunder ej inbegripna vanliga norska
kommanditbolag, eller utdelning från
sådant bolag eller sådan sammanslut
ning.
Artikel 11
1. Där ej bestämmelserna nedan i
denna artikel till annat föranleda, skola
inkomst av personligt arbete (inkomst
av fritt yrke härunder icke inbegripen
samt ej heller pensioner och livräntor)
och inkomst av stadigvarande uppdrag
beskattas allenast i den stat, där den
skattskyldige utövat den verksamhet,
från vilken inkomsten härrör.
les som godtgjorelse for bruksretten eller
eneretten til ethvert slag av forfatter-
og forlagsrett, patent, tegning, hemmelig
fabrikasjonsmetode og resept, varemerke
eller annen lignende eiendom.
Artikkel 10
1. Aksjeutbytte skattlegges bare i den
stat hvor den som mottar utbyttet anses
bosatt.
2. Utbytte fra et aksjeselskap i Norge,
som tilfaller et aksjeselskap i Sverige,
skal i Sverige vsere unntatt fra beskat-
ning i den utstrekning dette ville vsert
tilfelle etter skattelovgivningen i Sverige,
om begge selskaper "hadde vsert bosatt
der.
3. Utbytte fra et aksjeselskap i Sve
rige, som tilfaller et aksjeselskap i Norge,
skal i Norge vsere fritatt for inntektsskatt
til staten i den utstrekning dette ville
vsert tilfelle etter skattelovgivningen i
Norge, om begge selskaper hadde vsert
bosatt der.
4. Hva foran i denne artikkel er
bestemt med hensyn til aksjeselskap i
Sverige samt utbytte fra slikt selskap
skal få tilsvarende anvendelse når det
gj elder ekonomisk förening i Sverige
eller utbyte fra slik förening.
Hva foran i denne artikkel er bestemt
med hensyn til aksjeselskap i Norge samt
utbytte fra slikt selskap skal få tilsva
rende anvendelse når det gj elder andre
selskaper og sammenslutninger med
delt eller på annen måte begrenset an
svar i Norge, herunder ikke vanlige
norske kommanditselskaper, eller utbyt
te fra slikt selskap eller slik sammen-
slutning.
Artikkel 11
1. Når ikke annet folger av bestem-
melsene nedenfor i denne artikkel, skal
inntekt av personlig arbeid (herunder
ikke medregnet inntekt av fritt yrke og
heller ikke pensjoner og livrenter) og
inntekt av stadig oppdrag skattlegges
bare i den stat, hvor den skattepliktige
utovet den virksomhet, som inntekten
skriver seg fra.
Kungl. Maj.ts proposition nr 187 är 1956
9
2. Den omständigheten, att en i den ena staten bosatt och där anställd per son på grund av sin tjänst tillfälligtvis uppehåller sig inom den andra statens område, skall — försåvitt han erhåller sina löneförmåner uteslutande från sin i den förra staten bosatte arbetsgivare och han vistas i den senare staten under en tidrymd eller tidrymder, som sam manlagt icke överstiga 183 dagar under beskattningsåret — ej medföra, att verksamheten anses utövad i denna se nare stat.
3. Inkomst av arbete, som helt och hållet eller till huvudsaklig del fullgöres ombord å svenskt eller norskt fartyg eller luftfartyg, beskattas allenast i den stat, där den som uppbär inkomsten anses bosatt.
4. Då ett aktiebolag anses bosatt i en av staterna men ledamöter av dess styrelse, representantskap, kontrollkom mitté eller dylikt äro bosatta i den andra staten, skola ersättningar, vilka av bolaget utbetalas till dessa ledamö ter i deras här avsedda egenskap, be skattas allenast i sistnämnda stat.
5. Studerande vid universitet eller högskola i den ena staten, som under högst 100 dagar under ett och samma kalenderår innehar anställning i den andra staten för att erhålla för studierna erforderlig praktisk utbildning, beskat tas för sin inkomst av anställningen alle nast i den stat, där han anses bosatt.
Artikel 12
Oavsett vad eljest i detta avtal stad gas, skola skådespelare, filmskådespe lare, radio- eller televisionsartister, mu siker, idrottsmän och andra, vilka yr kesmässigt ägna sig åt offentlig nöjes- verksamhet, beskattas för inkomst av denna sin verksamhet allenast i den stat, där verksamheten utövas.
Artikel 13
Studerande samt hantverks- och af- färspraktikanter, som allenast i studie- eller utbildningssyfte uppehålla sig i en av staterna, underkastas icke beskatt-
2. Den omstendighet åt en i den ene staten bosatt og der ansatt person på grunn av sin tjeneste midlertidig opp- holder seg på den andre statens område, skal — for så vidt han mottar sin lonn utelukkende fra sin i den forste staten bosatte arbeidsgiver og han oppholder seg i den andre staten i et eller flere tids- rom innenfor inntektsåret, som tilsam- men ikke överstiger 183 dager — ikke medfore åt virksomheten anses utovet i den andre staten.
3. Inntekt av arbeid som helt eller hovedsakelig utfores ombord på norsk eller svensk skip eller luftfartoy, skatt- legges bare i den stat, hvor den som oppebaerer inntekten anses bosatt.
4. Når et aksjeselskap anses bosatt i en av statene, men medlemmer av dets styre, representantskap, kontrollkomité eller lignende er bosatt i den andre sta ten, skal godtgjorelse, som av selskapet utbetales til disse medlemmer i deres her nevnte egenskap, bare skattlegges i sist nevnte stat.
5. Studerende ved universitet eller hoyskole i den ene staten, som i et tids- rom av hoyst 100 dager innenfor et og samme kalenderår har ansettelse i den andre staten for å oppnå en for studiene nodvendig praktisk utdannelse, skatt legges for den godtgjorelse han har i stillingen bare i den stat hvor han anses bosatt.
Arlikkel 12
Uansett hva ellers er bestemt i denne avtale, skal skuespillere, filmskuespil- lere, radio- eller televisjonsartister, mu- sikere, idrettsmenn og andre, som yrkes- messig deltar i eller utöver offentlig for- lystelsesvirksomhet, skattlegges for inn tekt av denne sin virksomhet bare i den stat, der virksomheten utoves.
Arlikkel 13
Studerende, lserlinger og volontorer som bare i studie- eller utdannelsesoye- med oppholder seg i eu av statene, skattlegges ikke i denne stat for belop
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956
ning i denna stat för belopp, sona de för
underhåll, studier eller utbildning mot
taga från utlandet.
Artikel 14
För förmögenhet, bestående av fast
egendom eller tillbehör till egendomen
— däri inberäknat, såvitt avser lantbruk
och skogsbruk, levande och döda inven
tarier — utgår skatt allenast i den stat,
där egendomen är belägen.
För förmögenhet, nedlagd i rörelse
eller fritt yrke, utgår skatt allenast i den
stat, vilken enligt bestämmelserna i
detta avtal skatt å inkomst av samma
förmögenhet tillkommer.
Artikel 15
Inkomst eller förmögenhet, för vilken
oskift dödsbo jämlikt detta avtal be
skattas i den ena staten, må ej tillika
beskattas i den andra staten hos den
som uppbär utdelning från dödsboet.
Artikel 16
Vardera staten äger i enlighet med
sin interna lagstiftning verkställa om
räkning av inkomst och förmögenhet i
sådana fall, då
a) ett företag i en av staterna direkt
eller indirekt deltager i ledningen eller
övervakningen av ett företag i den andra
staten eller äger del i detta företags ka
pital, eller
b) samma personer direkt eller in
direkt deltaga i ledningen eller övei-
vakningen av såväl ett företag i en av
staterna som ett företag i den andra sta
ten eller äga del i båda dessa företags
kapital.
Då sådan fråga uppkommer i en av
staterna, skall den behöriga myndighe
ten i den andra staten underrättas härom
i syfte att erforderlig justering skall ske i
fråga om beräkningen av det därstädes
befintliga företagets inkomst och förmö
genhet. De behöriga myndigheterna sko
la, där anledning föreligger, träffa skä
ligt avgörande rörande inkomstens el
ler förmögenhetens beräkning.
som de mottar fra utlandet til under-
hold, studier eller utdannelse.
Artikkel 14
Av formue i fast eiendom eller tilbe-
hor til eiendommen — herunder beset-
ning, redskaper og annet losore i land
bruk eller skogbruk — utskrives skatt
bare i den stat der eiendommen ligger.
Av formue knyttet til nseringsdrift el
ler fritt yrke utskrives skatt bare i den
stat, som etter bestemmelsene i denne
avtale tilkommer skatt av inntekten av
samme formue.
Artikkel 15
Inntekt eller formue, som uskiftet
dödsbo i henhold til denne avtale skatt-
legges for i den ene stat, kan ikke tillike
skattlegges i den annen stat hos den som
oppebserer utdeling fra dodsboet.
Artikkel 16
Hver stat er berettiget til i overens-
stemmelse med sin interne lovgivning å
iverksette omregning av inntekt og for
mue i tilfelle hvor
a) et foretagende i en av statene
direkte eller indirekte deltar i ledelsen
eller kontrollen av et foretagende i den
andre staten eller eier en del av dette
foretagendes kapital, eller
b) samme personer direkte eller in
direkte deltar i ledelsen eller kontrollen
av såvel et foretagende i en av statene
som et foretagende i den andre staten
eller har andel i begge disse foretagenders
kapital.
Når slike spörsmål oppstår i en av
statene, skal den kompetente myndig
heten i den andre staten underrettes
herom med henblikk på åt nodvendig
justering skal skje med hensyn til
beregningen av inntekt og formue for
det foretagende som finnes der. Når det
föreligger grunn til det skal de kompe
tente myndigheter treffe rimelig av-
gjorelse vedrorende inntektens eller for-
muens beregning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956
11
Artikel 17
1. Medborgare i en av staterna skola icke i den andra staten underkastas någon beskattning, som är av annat slag, högre eller mer tyngande än den beskatt ning, som medborgare i denna andra stat äro eller kunna bliva därstädes underkas tade.
2. Juridiska personer, vilka anses bo satta i en av staterna, skola icke i den andra staten underkastas någon beskatt ning, som är av annat slag, högre eller mer tyngande än den beskattning, som juridiska personer, vilka anses bosatta i denna andra stat, äro eller kunna bliva därstädes underkastade.
Artikel 18
Den stat, i vilken den skattskyldige anses vara bosatt, må vid bestämmande av skatten använda den skattesats, som skulle hava tillämpats om även inkomst eller förmögenhet, som enligt föreskrif terna i detta avtal äro i beskattnings hänseende förbehållna den andra staten, tagits till beskattning i förstnämnda stat.
Artikel 19
Detta avtal inverkar icke på rätten att åtnjuta eventuella, längre gående befrielser, som i kraft av folkrättens all männa regler medgivits eller framdeles må komma att medgivas diplomatiska och konsulära befattningshavare.
I den mån på grund av sådana längre gående befrielser skatter å inkomst eller förmögenhet icke påföras i anställnings- staten, förbehålles beskattningen hem landet.
Artikel 20
Kan skattskyldig visa, att av beskatt- ningsmyndigheterna i de avtalsslutande staterna vidtagna åtgärder för honom medfört eller komma att medföra dub belbeskattning, må han häremot göra erinringar hos den stat, där han anses vara bosatt. Anses erinringarna grunda de, kan denna stats behöriga myndighet
Artikkel 17
1. Statsborgere i en av statene skal ikke i den andre staten undergis noen beskatning som er av annen art, hoyere eller mer tyngende enn den beskatning, som statsborgere i denne andre stat er eller måtte bli undergitt der.
2. Juridiske personer, som anses bo satt i en av statene, skal ikke i den andre staten undergis noen beskatning som er av annen art, hoyere eller mer tyngende enn den beskatning som juri diske personer, som anses bosatt i denne andre stat, er eller måtte bli undergitt der.
Artikkel 18
Den stat, der den skattepliktige anses å vsere bosatt, har adgang til ved fast- settelsen av skatten å anvende den skattesats, som skulle ha vsert brukt, om også inntekt og formue som etter bestemmelsene i denne avtale i beskat- ningshenseende er forbeholdt den annen stat, var tatt til beskatning i den forste stat.
Artikkel 19
Denne avtale innvirker ikke på retten til å nyte eventuell lenger gående skatte frihet, som i kraft av folkerettens almin- nelige regler innrommes eller for frem- tiden måtte komme til å bli innrommet diplomatiske og konsulsere tjeneste- menn.
I den utstrekning hvori det på grunn av slik lenger gående skattefritagelse ikke utskrives skatt på inntekt eller formue i ansettelseslandet, forbeholdes skatt skrivningen hjemlandet.
Artikkel 20
Kan den skattepliktige påvise åt den fremgangsmåte som beskatningsmyndig- hetene i de kontraherende stater har anvendt, for ham har medfört eller kom mer til å medfore dobbeltbeskatning, kan han gjore innsigelse mot dette hos den stat, der han anses for å vsere bo satt. Anses innsigelsene begrunnct, kan
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956
träffa överenskommelse med den andra
statens behöriga myndighet för att und
vika dubbelbeskattning.
Artikel 21
I fall, då svårighet eller tvivelsmål
uppkommer vid detta avtals tolkning
och tillämpning, kunna de behöriga
myndigheterna i de båda avtalsslutande
staterna träffa särskilda överenskom
melser.
Artikel 22
De avtalsslutande staterna förbinda
sig att överlämna åt sina behöriga myn
digheter att träffa skäligt avgörande av
varje annan fråga, som, på grund av
olikhet mellan de i de båda staterna gäl
lande principerna angående skattens ut
görande eller eljest, kan, utan att vara
uttryckligen reglerad i detta avtal, upp
stå beträffande de direkta skatterna.
Artikel 23
Med »behöriga myndigheter» avses i
detta avtal finansdepartementena i de
båda avtalsslutande staterna eller sådan
myndighet i envar av dessa stater, åt
vilken uppdragits att i finansdeparte
mentets ställe handhava frågor enligt
detta avtal.
Artikel 24
Genom detta avtal sker icke någon
ändring i det den 14 juni 1937 ingångna
avtalet angående grunderna för fördel
ning i beskattningshänseende av Luos-
savaara-Kiirunavaara Aktiebolags in
komster.
Artikel 25
Detta avtal skall ratificeras för Sveri
ges del med riksdagens samtycke av
Hans Majestät Konungen av Sverige och
för Norges del av Hans Majestät Ko
nungen av Norge. Ratifikationshand-
denne stats kompetente myndighet tref-
fe overenskomst med den annen stats
kompetente myndighet for å forebygge
dobbeltbeskatning.
Artikkel 21
I tilfelle hvor vanskelighet eller tvil
oppstår ved denne avtales tolkning og
anvendelse, kan de kompetente myn
digheter i de to kontraherende stater
treffe sserskilte overenskomster.
Artikkel 22
De kontraherende stater forplikter
seg til å overlate til sine kompetente
myndigheter å treffe rimelig avgjorelse
av ethvert annet spörsmål, som —
uten å vaere uttrykkelig regulert i denne
avtale — på grunn av ulikhet mellom de
i de to stater gjeldende prinsipper for
skattens utgj ärende eller ellers, kan
oppstå vedrorende de direkte skatter.
Artikkel 23
Med »kompetente myndigheter» for-
ståes i denne avtale finansdepartemente-
ne i begge de kontraherende stater eller
den myndighet i hver av disse stater som
i finansdepartementets sted blir over-
latt å behandle spörsmål etter denne
avtale.
Artikkel 24
Gjennom denne avtale skjer det ikke
noen endring i den avtale som ble inn-
gått 14. juni 1937 om fordeling i beskat-
ningshenseende av Luossavaara-Kiiruna-
vaara Aktiebolags inntekter.
Artikkel 25
Denne avtale skal ratifiseres for Nor
ges vedkommende av Hans Majestet
Norges Konge og for Sveriges vedkom
mende med riksdagens samtykke av
Hans Majestet Sveriges Konge. Ratifi-
Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956
13
lingarna skola snarast möjligt utväxlas i Oslo.
Avtalet träder i kraft med utväx- lingen av ratifikationshandlingarna.
Artikel 26
Sedan ratifikationshandlingarna ut växlats, skall avtalet äga tillämpning:
a) i Sverige: beträffande sådana skatter å inkomst eller förmögenhet, som utgå på grund av 1958 eller senare års taxeringar;
beträffande kupongskatt å sådan ut delning, som förfaller till betalning den 1 januari 1957 eller senare;
b) i Norge: beträffande sådana skatter å inkomst eller förmögenhet, som utgå på grund av taxering år 1958 eller senare år.
Vid ikraftträdandet av detta avtal upphör avtalet den 21 juni 1947 mellan Konungariket Sverige och Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskatt ning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet att gälla; dock att sistnämn da avtal alltjämt skall äga tillämpning i fråga om skatt på grund av 1957 års taxering eller eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.
Artikel 27
Avtalet förblir gällande, så länge det samma icke uppsäges av någon av de avtalsslutande staterna. Uppsägning skall äga rum minst sex månader före kalenderårets utgång. Har denna upp sägningstid iakttagits, tillämpas avtalet sista gången:
a) i Sverige: beträffande sådana skatter å inkomst eller förmögenhet, som utgå på grund av taxering året närmast efter det, varun der uppsägningen ägde rum;
beträffande kupongskatt å sådan ut delning, som förfaller till betalning det år, varunder uppsägningen ägde rum;
b) i Norge: beträffande sådana skatter å inkomst eller förmögenhet, som utgå på grund av taxering året närmast eftjr det, var under uppsägningen ägde rum.
kasjonsdokumentene skal snarest mulig utveksles i Oslo.
Avtalen trer i kraft ved utvekslingen av ratifikasjonsdokumentene.
Artikkel 26
Når utveksling av ratifikasjonsdoku mentene har funnet sted, får avtalen an- vendelse:
a) i Norge: for så vidt angår skatter av inntekt eller formue, som utskrives på grunnlag av ligning i 1958 eller senere år;
b) i Sverige: for så vidt angår skatter av inntekt og formue, som utskrives på grunnlag av ligning i 1958 eller senere år;
för så vidt angår kupongskatt på ut bytte som forfaller til betaling den 1. januar 1957 eller senere.
Når denne avtale trer i kraft, skal avtalen av 21. juni 1947 mellom Konge- riket Norge og Kongeriket Sverige for å forebygge dobbeltbeskatning for så vidt angår skatter av inntekt og formue, opp- hore å gjelde, dog slik åt sistnevnte av tale får anvendelse når det gj elder skatt på grunnlag av ligning i 1957 eller etter- ligning for inntektsåret 1956 eller tid- ligere år.
Artikkel 27
Avtalen förblir gjeldende sålenge den ikke oppsies av noen av de kontraherende stater. Oppsigelse skal finne sted minst seks måneder for kalenderårets utgång. Har denne oppsigelsestid vaert iakttatt, anvendes avtalen siste gang:
a) i Norge: for så vidt angår skatter av inntekt eller formue som utskrives på grunnlag av ligning året nserinest etter det år da oppsigelsen fant sted;
b) i Sverige: for så vidt angår skatter av inntekt eller formue som utskrives på grunnlag av ligning året nserinest etter det år da oppsigelsen fant sted;
för så vidt angår kupongskatt på ut bytte som förfaller til betaling det år da oppsigelsen fant sted.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956
Till bekräftelse härå hava de båda
staternas befullmäktigade ombud un
dertecknat avtalet och försett detsamma
med sina sigill.
Som skedde i Stockholm i dubbla exem
plar, på svenska och norska språken, vil
ka båda texter äga lika vitsord, den
27 september 1956.
Til bekreftelse herav har de to sta
ters befullmektigede undertegnet av
talen og försynt den med sine segl.
Utferdiget i Stockholm i to eksemplarer
på norsk og svensk, slik åt begge tekster
har like gyldighet, den 27 september
1956.
Östen Undén
(L. S.)
Jens Schive
(L. S.)
Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956
15
Vtclrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
20 augusti 1956.
Närva r ande:
Ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Zetterberg, E
ricsson
Andersson, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, N
ordenstam
Lindström, Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Lindholm, fråga
om godkännande av förslag till nytt avtal mellan Konungariket Sverige och
Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skat
ter å inkomst och förmögenhet samt anför därvid.
Den 21 juni 1947 träffades mellan Sverige och Norge avtal för undvikan
de av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
(se SFS 1947:791 samt prop. 1947:325).
Enligt nämnda avtal gäller bl. a. att inkomst av arbetsanställning beskat
tas i den stat, där inkomsttagaren anses bosatt, medan i flertalet andra
svenska dubbelbeskattningsavtal i fråga om sådan inkomst i stället tilläm
pas den principen att beskattningsrätten förbehålles den stat, där verk
samheten utövas. Sistnämnda princip överensstämmer bäst med gällande
svenska skatte- och uppbördssystem, och från svensk sida hade det därför
varit önskvärt om samma princip kommit till uttryck i 1947 års svensk
norska avtal. Utformningen av den norska skattelagstiftningen ansågs då
emellertid lägga hinder i vägen för tillämpningen av denna princip. I sam
band med de förhandlingar, som ledde till avslutande av 1947 års avtal, ut
talades emellertid i ett särskilt paraferingsprotokoll från de båda förhand
lingsdelegationernas sida, att ombuden å ömse sidor var eniga om att, så
snart de tekniska förutsättningarna förelåg därför, avtalet borde så ändras
att arbetsinkomster i princip beskattades i den av staterna, där arbetet ut
fördes.
I Norge har numera beslut fattats om övergång till ett källskattesystem
(»skatt av årets inntekt»); det nya systemet är avsett att träda i kraft den
1 januari 1957.
Genom nämnda ändring i den norska uppbördslagstiftningen kan förut
sättningar anses ha skapats för en revidering av det svensk-norska avtalet
i nyss berörda hänseende. I syfte att genomföra en sådan revidering även
som företaga eu allmän översyn av avtalet i övrigt har förhandlingar ägt
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956
rum i Stockholm den 22.—den 29 maj 1956 mellan representanter för svens
ka och norska regeringarna. Förhandlingarna har å svensk sida förts av
chefen för finansdepartementets rättsavdelning Gustaf Hedborg, f. d. skat-
tedirektören K. G. A. Sandström, byråcheferna i finansdepartementet Carl
Äbjörnsson och Ivan Eckersten samt byråchefen i riksskattenämnden Ste
fan Dryselius.
Vid förhandlingarna har enighet nåtts om ett nytt, på svenska och norska
språken avfattat förslag till avtal mellan de båda länderna för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet. För
slaget till avtal har därefter underställts respektive regeringar för godkän
nande. Avtalsförslaget jämte ett rörande paraferingen av avtalsförslaget
fört protokoll torde få såsom bilaga1 fogas vid protokollet i detta ärende.
Förslaget till avtal ävensom protokollet har remitterats till kammarrät
ten, som i utlåtande den 2 juli 1956 förklarat sig icke ha något att i huvud
sak erinra mot detsamma.
Under hand har meddelats att man å norsk sida är beredd att under
teckna avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla fråga om godkännande av
förslaget å svensk sida.
Det föreliggande avtalsförslaget överensstämmer i väsentliga delar med
1947 års svensk-norska avtal. Till sistnämnda avtal är fogat ett slutproto
koll, vari införts bestämmelser av i huvudsak samma karaktär som de be
stämmelser, vilka återfinnes i den egentliga avtalstexten. Vid den allmän
na översyn av avtalet, som gjorts under de nu avslutade förhandlingarna,
har det ansetts lämpligt att inarbeta bestämmelserna i slutprotokollet i själ
va avtalstexten. I samband härmed har, i syfte att nå bättre överensstäm
melse med senare ingångna dubbelbeskattningsavtal, vidtagits vissa änd
ringar. Dessa ändringar är i huvudsak av formell natur. Av mera väsent
lig betydelse är, förutom den förut antydda revisionen av reglerna om be
skattning av arbetsinkomst, de ändringar som föreslagits rörande behand-
har det ansetts lämpligt att inarbeta bestämmelserna i slutprotokollet i själ
va avtalstexten samt paraferingsprotokollet torde det vara tillfyllest att här
framföra följande.
Vad först beträffar revisionen av reglerna om beskattning av arbets in
komst må erinras att, såsom inledningsvis anmärkts, 1947 års svensk
norska avtal byggde på den principen att sådan inkomst beskattades i bo-
sättningsstaten. I det föreliggande avtalsförslaget har, såsom förutsatts, en
omläggning skett härvidlag. Beskattningen skall i stället i princip ske i den
stat där verksamheten utövas. Berörda föreskrifter finnes intagna i avtals-
förslagets artikel 11, vilken i sak utformats på samma sätt som motsvarande
bestämmelser i de under senare år ingångna svenska dubbelbeskattnings
avtalen. Jämlikt punkt 3 av nämnda artikel undantages emellertid från hu
vudregeln inkomst av arbete ombord å svenskt eller norskt fartyg eller luft
fartyg. Sådan inkomst avses skola beskattas i bosättningsstaten. Med hänsyn
1 Förslaget till avtal har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstäm
mer med avtalsförslaget utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen, att datering
och underskrift verkställts samt att ratifikationsortens namn införts i artikel 25.
Kungl. Maj.ts proposition nr 181 ur 1956
17
till de synpunkter som framförts bl. a. inom Nordiska rådet rörande lik
formiga regler i de nordiska länderna på området för sjömännens beskattning
hade det varit önskvärt om beskattningsrätten till inkomst av arbete ombord
å fartyg i stället förbehållits den stat, vars nationalitet fartyget äger. Del har
emellertid ej visat sig möjligt att nu genomföra eu sådan regel i förhållan
det mellan Sverige och Norge. De båda förhandlingsdelegationerna var dock,
såsom framgår av uttalande till paraferingsprotokollet, ense om att de be
rörda bestämmelserna under viss förutsättning borde omprövas.
I fråga om behandlingen i skattehänseende av inkomst av aktieutdelning
må framhållas att nu gällande svensk-norska avtal bygger på den princi
pen, alt inkomst av sådant slag beskattas i den stat där inkomsttagaren är
bosatt. Den stat, varifrån utdelningen betalas, har dock förbehållits rätt att
i begränsad omfattning innehålla källskatt (kupongskatt). Genom detta
förbehåll kvarstår viss dubbelbeskattning i fråga om aktieutdelningar mel
lan Sverige och Norge. Även det nu föreliggande avtalsförslaget bygger på
principen om beskattning av inkomst av aktieutdelning i mottagarens bo-
sättningsland. I förslaget har emellertid ej inbegripits några bestämmelser
om rätt för det andra landet att innehålla källskatt, varigenom sålunda
dubbelbeskattningen av aktieutdelning avses skola helt undanröjas.
Vad beträffar beskattningen av utdelningar mellan svenska och norska
bolag föreslås regler av i princip samma innebörd som de bestämmelser,
vilka i motsvarande fall intagits i dubbelbeskattningsavtal som Sverige på
senare lid ingått med andra stater. I enlighet härmed skall för Sveriges del
utdelning, som ett svenskt bolag mottager från ett norskt bolag, behand
las i skattehänseende på samma sätt som utdelningar mellan svenska bolag
(art. 10 punkt 2, jfrt med 54 § kommunalskaltelagen och 7 § förordningen
om statlig inkomstskatt).
För det motsatta fallet, då ett svenskt bolag verkställer utdelning till ett
norskt bolag, föreslås att aktieutdelningen i Norge skall vara fritagen från
statlig inkomstskatt på samma sätt som gäller för utdelningar mellan nors
ka bolag (art. 10 punkt 3). Det mottagande norska bolaget har däremot att
för utdelningen från det svenska bolaget erlägga kommunal inkomstskatt.
1 den mån bolagets efter legala fondavsättningar återstående vinstmedel ic
ke utdelas, utgår även norsk fondskatt, vilken emellertid restitueras om
vinstmedlen vid en senare tidpunkt utdelas till aktieägarna. Härjämte utgår
eu socialavgift (»alderstrygd- og krigspensjoneringsavgift») med viss pro
cent av den inkomst, som är underkastad fondskatt.
De nu nämnda reglerna om beskattning av aktieutdelning mellan bolag
bär ses mot bakgrunden av att i Norge icke uttages kommunal inkomstskatt
ä utdelning frän norskt bolag till en i Norge bosatt aktieägare, som är fy
sisk person; däremot uttages statlig inkomstskatt i detta fall. Med hänsyn
härtill innebär de föreslagna bestämmelserna att utdelningar mellan svens
ka och norska bolag i princip skall underkastas statlig och kommunal in
komstskatt i det mottagande landet endast en gång, nämligen antingen i ve
derbörande bolags hand eller, då utdelningen vidarebefordras till en aktie
ägare som är fysisk person, hos denne.
- Hihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt Nr 187
18
Här må även med några ord beröras protokollsanteckningen till artikel
17 punkt 1 i avtalet. Avtalet innehåller i denna punkt en i avtal av detta
slag ofta förekommande regel om likställighet i beskattningshänseende mel
lan medborgare i de båda länderna. I de norska skattelagarna finnes för
närvarande en bestämmelse enligt vilken viss temporär skattelindring med-
gives en norsk medborgare eller en person med norsk »innfödsrett», som
från utlandet inflyttar i Norge. Vid förhandlingarna uttrycktes från norsk
sida ett önskemål att nämnda skattelindring i Norge, som ursprungligen
var ämnad att underlätta för norsk-amerikaner att återvända till hemlan
det, icke enbart på grund av lilcställighetsregeln i artikel 17 skulle få åt
njutas av en svensk medborgare, som inflyttar till Norge. Uttalandet till
paraferingsprotokollet avser att i detta hänseende komplettera avtalet.
I fråga om avtalets ikraftträdande föreslås, att detsamma skall träda i
kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna samt förbliva gällande
så länge detsamma ej uppsäges från någondera sidan (art. 25 och 27). Ef
ter utväxling av ratifikationshandlingarna skall avtalet av båda länderna
tillämpas första gången vid 1958 års taxering. I fråga om svensk kupong
skatt avses avtalet skola tillämpas beträffande skatt å utdelning, som för
faller till betalning den 1 januari 1957 eller senare. I och med att det nya
avtalet träder i kraft skall 1947 års svensk-norska avtal upphöra att gälla.
Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Såsom inledningsvis fram
hållits har de nu avslutade svensk-norska dubbelbeskattningsförhandling-
arna i första hand tagit sikte på en omläggning av bestämmelserna i 1947
års svensk-norska avtal i fråga om inkomst av personligt arbete. I samband
därmed har det emellertid ansetts lämpligt att företaga en mera omfattan
de översyn av avtalet i dess helhet, varvid särskilt reglerna för beskattning
av inkomst av aktieutdelning blivit föremål för bearbetning. I sistnämnda
hänseende föreslås bestämmelser av innebörd att den på detta område kvar
stående dubbelbeskattningen undanröjes. Det måste anses tillfredsställande
att så sker. Även i övrigt synes det föreliggande avtalsförslaget, varom de
båda ländernas förhandlingsdelegationer enats, väl ägnat att befrämja de
svensk-norska förbindelserna och jag får därför tillstyrka att detsamma
godkännes. Jag vill i anslutning härtill understryka, att från svensk sida
någon erinran inte torde vara att rikta mot att vad i det särskilda parafe
ringsprotokollet upptagits vinner beaktande vid avtalets tillämpning.
Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredra
gande departementschefen härefter, att Kungl. Maj:t måtte för sin del god
känna det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Norge för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och för
mögenhet.
Ur protokollet:
Ulf Thorselius
Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956
Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956
19
Bilaga
Protokoll rörande parafering av ett förslag till nytt dubbelbe
skattningsavtal mellan Sverige och Norge, hållet i
Stockholm den 29 maj 1956.
§ 1 .
Efter förhandlingar under tiden 22—29 maj 1956 mellan särskilt utsedda
ombud paraferades svensk och norsk text till ett förslag till nytt avtal mel
lan Konungariket Sverige och Konungariket Norge för undvikande av dub
belbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.
§
2
.
Ombuden enades om följande uttalanden rörande bestämmelserna i ne
dan angivna artiklar i avtalsförslaget:
Artikel 11, punkt 2: Då i artikel 11, punkt 2, talas om 183 dagar, använ
des uttrycket »dag» i betydelsen av helt dygn. Vid bedömande av huruvida
en person, som är bosatt i den ena staten, vistats mer än 183 dagar i den
andra staten, skall följaktligen hänsyn icke tagas till dygn, varunder han
tillbringat dygnsvilan i den stat, där han är bosatt, men under annan tid
av samma dygn vistats i den andra staten.
Artikel 11, punkt 3: Därest förslag, som biträtts av Sverige och Norge,
framlägges om införande av en gemensam nordisk sjömansskatt, böra för
handlingar snarast möjligt upptagas mellan sagda stater i och för ompröv
ning av de i artikel 11, punkt 3, givna föreskrifterna.
Artikel 17, punkt 1: Den i artikel 17, punkt 1, meddelade föreskriften
medför icke, att den i andra stycket av § 22 skattelov for landet (§ 17
skattelov for byene) — sådant sagda lagrum lyder vid tidpunkten för under
tecknandet av detta paraferingsprotokoll — stadgade skattebefrielse blir
tillämplig å svenska medborgare annat än i sådana fall, då desamma upp
fylla i lagrummet angivna förutsättningar.
Artikel 22: Såsom exempel å frågor, vilka bland andra sådana kunna reg
leras i den i artikel 22 angivna ordning, må anföras:
Sådana fall, då en i ena staten bosatt person äger tillgångar i eller upp
bär inkomst från inkomstkällor i den andra staten samt de båda staternas
interna skatteregler leda till, att han vid taxeringen icke erhåller avdrag för
all den gäld eller all den gäldränta, vartill lian varit berättigad, därest till
gångarna varit belägna i eller inkomsten uppburits från inkomstkällor i den
stat, där han är bosatt.
Sådana fall, då en i den ena staten bosatt fader eller moder utbetalar un
derhållsbidrag till sitt i den andra staten bosatta barn samt de båda stater
nas interna skatteregler leda till, att fadern eller modern icke erhåller av
drag för bidraget vid taxeringen i den stat, där han eller hon är bosatt, me
dan barnet beskattas för det uppburna bidraget i den stat, där barnet är
bosatt.
20
Kungl. Måj.ts proposition nr 187 år 1956
§ 3.
Ombuden å ömse sidor utfäste sig att söka utverka respektive finansde
partements godkännande av de synpunkter, som kommit till uttryck i § 2
här ovan.
Stockholm den 29 maj 1956.
För den svenska delega-
På vegne av den norske
tionen:
delegasjon:
Gustaf Hedborg
Chr. Urbye
Kangl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956
21
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 augusti 1956.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Zetterberg, Ericsson,
Andersson, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange, Lindholm.
Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av till
förordnade chefen för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan
Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet, finner Kungl. Maj :t gott bemyndiga chefen för
utrikesdepartementet att under förbehåll av ratifikation underteckna ifråga
varande avtal.
Ur protokollet:
Bengt Friedman
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 oktober 1956.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Persson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemen
sam beredning med ministern för utrikes ärendena.
Sedan Kungl. Maj :t den 20 augusti 1956 bemyndigat chefen för utrikes
departementet att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och
Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet av en lydelse svarande mot det förslag Kungl. Maj :t tidi
gare samma dag för sin del godkänt, har nämnda avtal den 27 september
1956 blivit vederbörligen undertecknat.
I samband med att av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtal under
ställes riksdagen för godkännande plägar bemyndigande begäras för Kungl.
Maj :t att, därest det erfordras för genomförande av avtalet, vidtaga änd
ringar i verkställda taxeringar. Då i speciella fall en beskattning kan komma
till stånd genom annan åtgärd än taxering (så är t. ex. fallet med den sär
skilda sjömansskatten) bör i förtydligande syfte det av riksdagen begärda
bemyndigandet angivas avse verkställda taxeringar eller eljest vidtagna be
skattningsåtgärder.
Under åberopande i övrigt av vad tillförordnade chefen för finansdeparte
mentet den 20 augusti 1956 anfört i ärendet, hemställer jag att Kungl. Maj:t
måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t eller, i den mån Kungl.
Maj :t därom förordnar, riksskattenämnden, att därest del
för genomförande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga
ändringar i verkställda taxeringar, vare sig dessa har avse
ende å statliga eller kommunala skatter, ävensom i eljest vid
tagna åtgärder, varigenom sådana skatter påförts;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den omfattning
Kungl. Maj :t bestämmer, uppdraga åt riksskattenämnden
23
att övertaga de med tillämpningen av ifrågavarande avtal
sammanhängande arbetsuppgifter, vilkas handläggning el
jest skulle ankomma å Kungl. Maj :t.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Rydén
Kungi. Maj:ts proposition nr 187 år 1956
661052 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag