Prop. 1956:187

('angående godkännan\xad de au avtal mellan Sverige och Norge för undvikan\xad de av dubbelbeskattning beträffande skatter å in\xad komst och förmögenhet',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

1

Nr 187

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännan­

de au avtal mellan Sverige och Norge för undvikan­ de av dubbelbeskattning beträffande skatter å in­ komst och förmögenhet; given Stockholms slott den 5 oktober 1956.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finans- och ulrikesdepartementsärenden för den 20 augusti 1956 och över finans­ ärenden för denna dag samt med överlämnande av ett den 27 september 1956 undertecknat avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dub­ belbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen fö­ redragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

1 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö6. 1 samt. Nr 1S7

o

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

Avtal

mellan Konungariket Sverige och Konunga­

riket Norge för undvikande av dubbelbe­

skattning beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet.

Konungariket Sverige och Konunga­

riket Norge hava överenskommit att av­

sluta avtal för undvikande av dubbelbe­

skattning beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet.

För detta ändamål hava till befull-

mäktigade ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,

Hans Excellens Östen Undén;

Hans Majestät Konungen av Norge:

Sitt Utomordentliga och Befullmäkti-

gade Sändebud i Stockholm, Ambassa­

dören Jens Schive;

vilka, efter att hava granskat varandras

fullmakter och funnit dem i god och be­

hörig form, överenskommit om följande

bestämmelser:

Artikel 1

1. Detta avtal är tillämpligt å fysiska

personer, som äro bosatta i Konunga­

riket Sverige eller i Konungariket Norge,

samt å svenska och norska juridiska

personer.

2. Detta avtal skall ej tillämpas å

Svalbard och Jan Mayen samt ej heller

å de norska besittningarna utom Europa.

Artikel 2

1. I avtalet inbegripas skatter å in­

komst eller förmögenhet, vare sig de

upptagas för statens eller kommuns räk­

ning.

Som skatter å inkomst eller förmögen­

het anses:

A. — Beträffande lagstiftningen i

Sverige:

Avtale

mellom Kongeriket Norge og Kongcriket

Sverige för å forebygge dobbeltbeskatning

for så vidt angår skatter av inntekt

og formue.

Kongeriket Norge og Kongeriket Sve­

rige er kommet overens om å slutte en

avtale for å forebygge dobbeltbeskatning

for så vidt angår skatter av inntekt og

formue.

I dette oyemed har til befullmektigede

oppnevnt:

Hans Majestet Norges Konge:

Sin overordentlige og befullmektigede

sendemann i Stockholm, ambassadör

Jens Schive;

Hans Majestet Sveriges Konge:

Sin Utenriksminister, Hans Excellense

Östen Undén;

som, etter å ha gransket hverandres full­

makter og funnet dem i god og riktig

form, er kommet overens om folgende

bestemmelser:

Artikkel 1

1. Denne avtale får anvendelse på

fysiske personer som er bosatt i Konge­

riket Norge eller i Kongeriket Sverige

samt på norske og svenske juridiske

personer.

2. Denne avtale skal ikke anvendes på

Svalbard og Jan Mayen og heller ikke på

de norske besittelser utenfor Europa.

Artikkel 2

1. Under avtalen inngår skatter av

inntekt eller formue, enten de utskrives

til staten eller til en kommune.

Som skatter av inntekt eller formue

anses:

A. — For så vidt angår lovgivningen

i Norge:

Kungi. Maj:ts proposition nr 187 ur 1956

3

1) den statliga inkomstskatten; 2) kupongskatten;

3) den särskilda sjömansskatten; 4) bevillningsavgifterna för särskilda förmåner och rättigheter;

5) utskiftningsskatten; 6) ersättningsskatten; 7) den statliga förmögenhetsskatten; samt

8) den kommunala inkomstskatten. B. — Beträffande lagstiftningen i Nor­ ge:

1) inkomst- och förmögenhetsskatt till staten;

2) inkomst- och förmögenhetsskatt till kommuner, härunder inbegripen tilläggsskatt å högre inkomster;

3) »eiendomsskatt»; 4) »alderstrygd- og krigspensjonerings- avgift»; samt

5) sjömansskatt. C. — Beträffande lagstiftningen såväl i Sverige som i Norge:

Skatter, som utgå efter samma grun­ der som någon av de under A och B an­ givna skatterna.

2. Såsom skatter å inkomst eller för­ mögenhet enligt detta avtal anses ej sådana skatter som särskilda skatter å vinst å lotterier och vadhållning samt arvs- och gåvoskatter.

3. Med kommuner förstås i detta av­ tal kommuner av såväl högre som lägre ordning.

Artikel 3

1. Såframt ej annat stadgas i detta avtal, beskattas inkomst och förmögen­ het allenast i den av staterna, där den skattskyldige anses vara bosatt.

2. Fysisk person anses enligt detta avtal bosatt i en av staterna, om han där har sitt egentliga bo och hemvist eller där stadigvarande vistas. Skulle han med tillämpning av nämnda regel anses bosatt i båda staterna, skall han enligt detta avtal anses bosatt i den stat, med vilken han har de starkaste per­ sonliga och ekonomiska förbindelserna. Kan frågan om var personen skall an­ ses bosatt icke avgöras med tillämpning

1) inntekts- og formuesskatt til staten, 2) inntekts- og formuesskatt til kom­ muner, herunder tilleggsskatt på storre inntekter,

3) eiendomsskatt, 4) alderstrygd- og krigspensjonerings- avgift, og

5) sjomannsskatt.

B. — For så vidt angår lovgiv- ningen i Sverige:

1) inntektsskatt til staten, 2) kupongskatt, 3) den saerskilte sjomannsskatt, 4) »bevillningsavgifterna för särskilda förmåner och rättigheter»,

5) »utskiftningsskatten», 6) »ersättningsskatten», 7) formuesskatt til staten, og 8) inntektsskatt til kommuner. C. — For så vidt angår lovgivningen såvel i Norge som i Sverige:

Skatter som utskrives på samme grunnlag som noen av de under A og B angitte skatter.

2. Som skatter av inntekt eller for- mue etter denne avtale anses ikke slike skatter som saerskilte skatter på gevinst av lotterier og veddemål samt arve- og gaveskatter.

3. Med kommuner forstås i denne av­ tale kommuner av såvel hoyere som lavere orden.

Artikkel 3

1. Såfremt ikke annet er fastsatt i denne avtale, skattlegges inntekt og formue hare i den av statene, der den skattepliktige anses å vaere bosatt.

2. Fysisk person anses etter denne avtale å vaere bosatt i en av statene, hvis han har sitt virkelige bosted der eller stadig oppholder seg der. Skulle han ved anvendelse av nevnte regel anses bosatt i begge stater, skal han etter denne avtale anses bosatt i den stat, med hvilken han har de sterkeste per­ sonlige og ekonomiske förbindelser. Kan spörsmålet om hvor personen skal anses bosatt ikke avgjores ved anvendelse av

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

av sistnämnda regel, anses han vara bo­

satt i den stat, i vilken han äger med­

borgarskap; är han medborgare i båda

staterna eller är han icke medborgare i

någon av dessa, skola de behöriga myn­

digheterna i de båda staterna träffa

överenskommelse från fall till fall.

3. För skattskyldig, som utflyttar

från den ena staten för att bosätta sig i

den andra, upphör skattskyldigheten i

förstnämnda stat — såvitt skattskyldig­

heten är beroende å den skattskyldiges

bosättning — med utgången av den

dag, under vilken utflyttningen slut­

förts.

4. Juridisk person anses enligt detta

avtal bosatt i den stat, vars nationalitet

den äger.

En juridisk person anses hava svensk,

respektive norsk nationalitet, om den

juridiska personen inregistrerats i Sve­

rige, respektive Norge. Juridisk person,

vilken icke inregistrerats, anses äga den

stats nationalitet, inom vilken styrelsen

eller högsta förvaltningen har sitt säte.

5. k. holdingbolag anses hava den

stats nationalitet, inom vars område

dess verkliga ledning utövas.

5. Oskift dödsbo anses vara bosatt i

den av de båda staterna, där den avlidne

enligt andra punkten i denna artikel

skall anses hava varit bosatt vid sitt

frånfälle.

Artikel 4

1. Skatt å inkomst å fast egendom,

belägen i en av staterna, utgår allenast i

denna stat.

2. Såsom inkomst av fast egendom an­

ses såväl inkomst, som förvärvas genom

omedelbart förvaltande och brukande

av den fasta egendomen, som ock

inkomst genom uthyrning, utarrendering

samt varje annat slags användning av

egendomen ävensom realisationsvinst,

som förvärvas genom avyttring av fast

egendom. I fast egendom inbegripas

tillbehör till egendomen, däri inberäknat,

såvitt avser lantbruk och skogsbruk,

levande och döda inventarier.

Såsom inkomst av fast egendom en­

ligt detta avtal betraktas vidare inkomst

genom avverkning av skog på egen eller

sistnevnte regel, anses han å vajre bosatt

i den stat i hvilken han har statsborger-

skap. Er han statsborger i begge stater

eller er han ikke statsborger i noen av

disse, skal de kompetente myndigheter i

begge stater treffe overenskomst fra

tilfelle til tilfelle.

3. For skattepliktig som flytter fra

den ene staten för å bosette seg i den

andre, opphorer skatteplikten i forst

nevnte stat — for så vidt skatteplikten

er avhengig av den skattepliktiges bo-

stedsforhold — ved utgången av den dag

flytningen var avsluttet.

4. Juridisk person anses etter denne

avtale å vsere bosatt i den stat, hvis

nasjonalitet den har.

En juridisk person anses å ha norsk,

respektive svensk nasjonalitet, dersom

den juridiske personen er registrert i

Norge, respektive Sverige. Juridisk per­

son som ikke er registrert, anses å ha

den stats nasjonalitet innen hvilken

styret eller den överste ledelse har sitt

sete.

Holdingselskap anses å ha den stats

nasjonalitet innen hvis område den vir-

kelige ledelse utoves.

5. Uskiftet dödsbo anses å vjere bosatt

i den av de to stater hvor avdode etter

punkt 2 i denne artikkel skal anses å

ha vaert bosatt ved dödsfallet.

Artikkel 4

1. Skatt av inntekt av fast eiendom,

beliggende i en av statene, utskrives bare

i denne stat.

2. Som inntekt av fast eiendom anses

såvel inntekt, som erverves gjennom

umiddelbar nyttiggj oring og bruk av

den faste eiendom, som inntekt gjennom

utleie, bortforpaktning og enhver annen

anvendelse av eiendommen likesom rea-

lisasjonsgevinst som erverves gjennom

avhendelse av fast eiendom. Til fast

eiendom regnes tilbehor til eiendommen,

herunder — for så vidt angår landbruk og

skogbruk — besetning, redskaper og

annet losore.

Som inntekt av fast eiendom etter

denne avtale anses videre inntekt gjen­

nom avvirkning av skog på egen eller

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

5

annans mark så ock inkomst, som må tillkomma avverkaren genom det av­ verkade virkets forsling till riksgränsen eller exporthamn, genom dess försälj­ ning inom den stat, där den fasta egen­ domen är belägen, ävensom genom sådan förädling av virket, som i den staten äger rum annorstädes än å fast driftställe.

Artikel 5

1. Där ej i detta avtal annorlunda stadgas, skall skatt å inkomst av rörelse eller fritt yrke, vilken inkomst härflyter från fast driftställe i en av staterna, utgå allenast i denna stat. Finnas fasta drift­ ställen i båda staterna, uppbär vardera staten skatt å den del av inkomsten, som förvärvas från fast driftställe inom statens område.

2. Till inkomst av rörelse hänföres såväl inkomst, vilken förvärvas genom omedelbart bedrivande av rörelse, som ock inkomst genom upplåtelse av driften åt annan ävensom vinst genom avytt­ ring av rörelsen eller del av den eller av föremål, som användes i rörelsen.

Såsom inkomst av rörelse betraktas även inkomst genom delägarskap i före­ tag, dock icke inkomst av aktier eller likartade värdepapper. Med likartade värdepapper förstås, såvitt gällande lagstiftning i Sverige angår, bevis å andelar i svenska ekonomiska föreningar samt, såvitt gällande lagstiftning i Norge angår, bevis å andelar i norska bolag och andra sammanslutningar med delad eller eljest begränsad ansvarighet, härunder ej inbegripna vanliga norska komman­ ditbolag.

3. Till inkomst av fritt yrke räknas särskilt inkomst av självständigt be­ driven vetenskaplig, konstnärlig, un­ dervisande och uppfostrande verksam­ het ävensom verksamhet som läkare, advokat, arkitekt och ingenjör.

Artikel 6

1. Såsom fast driftställe anses varje plats, å vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens eller yrkets utövande fin-

annens grunn, såvel som inntekt som måtte tilkomme avvirkeren gjennom det avvirkede virkes transport til riks- grensen eller eksporthavn, gjennom dets salg innen den stat der den faste eiendom er beliggende, likesom gjennom slik foredling av virket som föregår i denne stat annetsteds enn på fast driftssted.

Artikkel 5

1. Såfreint ikke noe annet er fastsatt i denne avtale, skal skatt av inntekt av nseringsdrift eller fritt yrke, hvilken inntekt skriver seg fra fast driftssted i en av statene, utskrives bare i denne stat. Finnes faste driftssteder i begge stater, oppebserer hver stat skatt av den del av inntekten som erverves fra fast driftssted innenfor statens område.

2. Til inntekt av nseringsdrift henfo- res såvel inntekt som erverves gjennom umiddelbar drift av virksomhet, som inntekt gjTmnom virksomhets bortleie til en annen, samt gevinst ved avhendelse av virksomheten eller del av den eller av gjenstander som anvendes i virksom­ heten. Som inntekt av nseringsdrift anses også inntekt noen har som deltaker i et foretagende, dog ikke inntekt av aksjer eller lignende verdipapirer. Med lignende verdipapirer forstås, for så vidt angår lovgivningen i Norge, andelsbevis i norske selskaper og andre sammenslut- ninger med delt eller på annen måte begrenset ansvar, herunder dog ikke vanlige norske kommanditselskaper, samt for så vidt angår lovgivningen i Sverige, andelsbevis i svenske okono- miske foreninger.

3. Som inntekt av fritt yrke regnes sserlig inntekt av selvstendig drevet vi- tenskapelig og kunstnerisk virksomhet, undervisnings- og oppdragelsesvirksom- het, samt virksomhet som lege, sak- forer, arkitekt og ingenior.

Artikkel 6

1. Som fast driftssted anses ethvert stöd, hvor det finnes sa;rlig anlegg eller er truffet sserlig foranstaltning for stadig

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

nes särskild anläggning eller vidtagits

särskild anordning, såsom plats där före­

taget har sin ledning, kontor, filial, till-

verkningsplats, verkstad eller dylikt,

försäljningsställe, varunederlag (även

stadigvarande kommissionslager) även­

som gruva eller annan liknande fyn­

dighet, som är föremål för bearbetning.

2. Med fast driftställe likställes plats

för byggnadsföretag, vars utförande

överskridit eller, såvitt förutses kan,

kommer att överskrida en tidrymd av

tolv månader.

3. Fast driftställe föreligger jämväl,

då ett i den ena staten hemmahörande

företag har en representant (agent) i

den andra staten, som därstädes är sta­

digvarande verksam för företagets räk­

ning samt befullmäktigad att avsluta

affärer å företagets vägnar.

Däremot skall fast driftställe ej anses

föreligga allenast på den grund, att ett i

den ena staten hemmahörande företag

har ett dotterföretag i den andra staten

eller där upprätthåller affärsförbindelser

blott genom en fullständigt oberoende

representant eller en representant

(agent), som visserligen är stadigvarande

verksam för företagets räkning men blott

förmedlar affärer utan att vara befull­

mäktigad att avsluta affärer å företagets

vägnar.

Artikel 7

Då ett företag i en av staterna bedriver

rörelse i den andra staten från ett där­

städes beläget fast driftställe, skall i

fråga om fördelningen av beskattnings­

rätten iakttagas följande. Det fasta

driftstället skall anses hava åtnjutit den

inkomst av rörelsen, som driftstället kan

antagas skola hava åtnjutit, därest

driftstället varit ett helt fristående

företag som självständigt avslutat affä­

rer med det företag, vartill det fasta

driftstället hörer. Därest det fasta drift­

stället har självständig bokföring, bör

densamma, där så ske kan, läggas till

grund för inkomstens bestämmande,

därvid bokföringen, då anledning därtill

förekommer, skall vid taxeringen rättas

så att densamma utvisar ovan avsedda

inkomst. Anses bokföringen icke kunna

bruk ved virksomhetens eller yrkets

utovelse, så som sted der 1’oretagendet

har sin ledelse, kontor, filial, produk-

sjonssted, verksted eller lignende, salgs-

sted, varelager (herunder også varig

kommisjonslager), gruve eller annen

lignende forekomst som er gjenstand for

utnyttelse.

2. Med fast driftssted likestilles plass

for byggeforetagende hvis utforelse har

overskredet eller, så vidt det kan förut­

ses, kommer til å overskride et tidsrom

av tolv måneder.

3. Fast driftssted föreligger også når

et i den ene staten hjemmehorende

foretagende har en representant (agent)

i den andre staten, som stadig virker der

for foretagendets regning, og har full­

makt til å avslutte forretninger på fore­

tagendets vegne.

Derimot skal fast driftssted ikke anses

å foreligge bare av den grunn åt et i den

ene staten hjemmehorende foretagende

har et datterselskap i den andre staten

eller der opprettholder forretningsfor-

bindelser bare gjennom en fullstendig

uavhengig representant eller en repre­

sentant (agent), som visstnok stadig

virker for foretagendets regning, men

bare formidler forretninger uten å ha

fullmakt til å avslutte forretninger på

foretagendets vegne.

Artikkel 7

Når et foretagende i en av statene

driver virksomhet i den andre staten

fra et der beliggende fast driftssted, skal

med hensyn til fordelingen av beskat-

ningsretten folgende iakttas: Det faste

driftssted skal anses å ha oppebåret den

inntekt av virksomheten, som driftsste-

det kan antas å ville ha oppebåret der-

som driftsstedet hadde vsert et helt fritt-

stående foretagende som selvstendig

hadde avsluttet forretninger med det

foretagende, som det faste driftssted

tilhorer. Dersom det faste driftssted har

selvstendig bokföring, bor denne, hvor

det kan skje, legges til grunn ved inn-

tektens beregning, men når grunn dertil

föreligger skal bokföringen rettes ved

ligningen, så den utviser den inntekt

som det ovcnfor er hentydet til. Finnes

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

läggas till grund för inkomstberäkningen, må inkomsten fastställas till skälig pro­ centsats av driftställets bruttoinkomst. Där omständigheterna icke till annat föranleda, skall procentsatsen fastställas med ledning av motsvarande uppgifter för liknande företag inom samma stat. Då så erfordras, skola de behöriga myn­ digheterna från fall till fall träffa sär­ skilda överenskommelser rörande upp­ delning av beskattningsrätten.

Myndigheterna skola hålla varandra underkunniga om den inkomst, som i nu avsedda fall påföres ett fast driftställe i endera staten, samt söka i samförstånd avgöra frågan om beskattningsrättens riktiga fördelning.

Artikel 8

1. Inkomst av företag för utövande av sjöfart eller luftfart, vars verkliga ledning har sitt säte i en av staterna, beskattas allenast i denna stat.

2. I de fall, då luftfart utövas av konsortium med delägare från de båda staterna, skall, om konsortiet icke är juridisk person, inkomsten av verksam­ heten beskattas allenast hos delägarna samt i vardera staten endast till den del inkomsten belöper på delägare i den staten.

Artikel 9

1. Royalty, som utgår för nyttjande av fast egendom eller för bearbetande av gruva eller annan fyndighet, beskattas allenast i den av staterna, där den fasta egendomen, gruvan eller fyndigheten är belägen.

2. Annan royalty än som avses i första punkten beskattas i den stat, där in­ komsttagaren anses bosatt; dock att beskattningsrätten förbehålles den stat, varifrån royaltyn utgår, därest den, som uppbär royaltyn, har sådant inflytande över företagets ledning att det skäligen bör anses som om han själv varit ome­ delbart delaktig i rörelsens bedrivande. Med uttrycket royalty förstås i denna punkt varje slag av royalty (eller annat periodiskt utgående belopp) som utbe-

bokforingen ikke å kunne legges til grunn ved inntektsberegningen, kan inntekten fastsettes til en rimelig pro- sentsats av driftsstedets omsetning. Når forholdene ikke krever noe annet, skal prosentsatsen fastsettes med stötte i tilsvarende oppgaver for lignende fore- tagender innen samme stat. Når det kreves skal de kompetente myndigheter fra tilfelle til tilfelle treffe sserskilte overenskomster vedrorende oppdeling av beskatningsretten.

Myndighetene skal holde hverandre underrettet om den inntekt som i slike tilfelle påfores et fast driftssted i en av statene samt soke i minnelighet å av- gjore spörsmålet om beskatningsrettens riktige fordeling.

Artikkel 8

1. Inntekt av foretagende for utovelse av sjöfart eller luftfart, hvis virkelige ledelse har sitt sete i en av statene, skattlegges bare i denne stat.

2. I tilfelle hvor luftfart utoves av konsortium med deltagere fra begge stater, skal inntekten av virksomheten, hvis konsortiet ikke er en juridisk per­ son, skattlegges bare hos deltagerne og slik åt hver stat skattlegger bare den del som tilfaller deltager i denne stat.

Artikkel 9

1. Royalty som betales for bruken av fast eiendom eller for drift av gruve eller annen forekomst, skattlegges bare i den av statene der den faste eiendom- men, gruven eller förekomsten ligger.

2. Annen royalty enn omhandlet i punkt 1 skattlegges i den stat der inn- tektsnyteren anses å vsere bosatt, dog slik åt skattleggingen forbeholdes den stat hvorfra royaltyen betales, dersoni den som oppebserer royaltyen har slik innflytelse på foretagendets ledelse åt det er rimelig å anse det som om han var direkte deltaker i virksomheten. Med uttrykket royalty forstås i dette punkt enhver slags royalty (eller annet periodisk utgående belop) som utbeta-

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

talas såsom ersättning för nyttjanderät-

ten eller ensamrätten till varje slag av

författar- och förlagsrätt, patent, rit­

ning, hemlig fabrikationsmetod och re­

cept, varumärke eller annan dylik egen­

dom.

Artikel 10

1. Utdelning å aktier beskattas alle­

nast i den stat, där den, som mottager ut­

delningen, anses bosatt.

2. Utdelning från ett aktiebolag i Nor­

ge, som tillfaller ett aktiebolag i Sverige,

skall i Sverige vara undantagen från

beskattning i den utsträckning som fal­

let skulle hava varit enligt skattelag­

stiftningen i Sverige, därest båda bo­

lagen varit bosatta därstädes.

3. Utdelning från ett aktiebolag i

Sverige, som tillfaller ett aktiebolag i

Norge, skall i Norge vara undantagen

från inkomstskatt till staten i den ut­

sträckning som fallet skulle hava varit

enligt skattelagstiftningen i Norge, där­

est båda bolagen varit bosatta därstädes.

4. Vad ovan i denna artikel sägs be­

träffande aktiebolag i Sverige samt ut­

delning från sådant aktiebolag skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om eko­

nomisk förening i Sverige eller utdelning

från sådan förening.

Vad ovan i denna artikel sägs beträf­

fande aktiebolag i Norge samt utdelning

från sådant aktiebolag skall äga mot­

svarande tillämpning i fråga om andra

bolag och sammanslutningar med delad

eller eljest begränsad ansvarighet i Nor­

ge, härunder ej inbegripna vanliga norska

kommanditbolag, eller utdelning från

sådant bolag eller sådan sammanslut­

ning.

Artikel 11

1. Där ej bestämmelserna nedan i

denna artikel till annat föranleda, skola

inkomst av personligt arbete (inkomst

av fritt yrke härunder icke inbegripen

samt ej heller pensioner och livräntor)

och inkomst av stadigvarande uppdrag

beskattas allenast i den stat, där den

skattskyldige utövat den verksamhet,

från vilken inkomsten härrör.

les som godtgjorelse for bruksretten eller

eneretten til ethvert slag av forfatter-

og forlagsrett, patent, tegning, hemmelig

fabrikasjonsmetode og resept, varemerke

eller annen lignende eiendom.

Artikkel 10

1. Aksjeutbytte skattlegges bare i den

stat hvor den som mottar utbyttet anses

bosatt.

2. Utbytte fra et aksjeselskap i Norge,

som tilfaller et aksjeselskap i Sverige,

skal i Sverige vsere unntatt fra beskat-

ning i den utstrekning dette ville vsert

tilfelle etter skattelovgivningen i Sverige,

om begge selskaper "hadde vsert bosatt

der.

3. Utbytte fra et aksjeselskap i Sve­

rige, som tilfaller et aksjeselskap i Norge,

skal i Norge vsere fritatt for inntektsskatt

til staten i den utstrekning dette ville

vsert tilfelle etter skattelovgivningen i

Norge, om begge selskaper hadde vsert

bosatt der.

4. Hva foran i denne artikkel er

bestemt med hensyn til aksjeselskap i

Sverige samt utbytte fra slikt selskap

skal få tilsvarende anvendelse når det

gj elder ekonomisk förening i Sverige

eller utbyte fra slik förening.

Hva foran i denne artikkel er bestemt

med hensyn til aksjeselskap i Norge samt

utbytte fra slikt selskap skal få tilsva­

rende anvendelse når det gj elder andre

selskaper og sammenslutninger med

delt eller på annen måte begrenset an­

svar i Norge, herunder ikke vanlige

norske kommanditselskaper, eller utbyt­

te fra slikt selskap eller slik sammen-

slutning.

Artikkel 11

1. Når ikke annet folger av bestem-

melsene nedenfor i denne artikkel, skal

inntekt av personlig arbeid (herunder

ikke medregnet inntekt av fritt yrke og

heller ikke pensjoner og livrenter) og

inntekt av stadig oppdrag skattlegges

bare i den stat, hvor den skattepliktige

utovet den virksomhet, som inntekten

skriver seg fra.

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 är 1956

9

2. Den omständigheten, att en i den ena staten bosatt och där anställd per­ son på grund av sin tjänst tillfälligtvis uppehåller sig inom den andra statens område, skall — försåvitt han erhåller sina löneförmåner uteslutande från sin i den förra staten bosatte arbetsgivare och han vistas i den senare staten under en tidrymd eller tidrymder, som sam­ manlagt icke överstiga 183 dagar under beskattningsåret — ej medföra, att verksamheten anses utövad i denna se­ nare stat.

3. Inkomst av arbete, som helt och hållet eller till huvudsaklig del fullgöres ombord å svenskt eller norskt fartyg eller luftfartyg, beskattas allenast i den stat, där den som uppbär inkomsten anses bosatt.

4. Då ett aktiebolag anses bosatt i en av staterna men ledamöter av dess styrelse, representantskap, kontrollkom­ mitté eller dylikt äro bosatta i den andra staten, skola ersättningar, vilka av bolaget utbetalas till dessa ledamö­ ter i deras här avsedda egenskap, be­ skattas allenast i sistnämnda stat.

5. Studerande vid universitet eller högskola i den ena staten, som under högst 100 dagar under ett och samma kalenderår innehar anställning i den andra staten för att erhålla för studierna erforderlig praktisk utbildning, beskat­ tas för sin inkomst av anställningen alle­ nast i den stat, där han anses bosatt.

Artikel 12

Oavsett vad eljest i detta avtal stad­ gas, skola skådespelare, filmskådespe­ lare, radio- eller televisionsartister, mu­ siker, idrottsmän och andra, vilka yr­ kesmässigt ägna sig åt offentlig nöjes- verksamhet, beskattas för inkomst av denna sin verksamhet allenast i den stat, där verksamheten utövas.

Artikel 13

Studerande samt hantverks- och af- färspraktikanter, som allenast i studie- eller utbildningssyfte uppehålla sig i en av staterna, underkastas icke beskatt-

2. Den omstendighet åt en i den ene staten bosatt og der ansatt person på grunn av sin tjeneste midlertidig opp- holder seg på den andre statens område, skal — for så vidt han mottar sin lonn utelukkende fra sin i den forste staten bosatte arbeidsgiver og han oppholder seg i den andre staten i et eller flere tids- rom innenfor inntektsåret, som tilsam- men ikke överstiger 183 dager — ikke medfore åt virksomheten anses utovet i den andre staten.

3. Inntekt av arbeid som helt eller hovedsakelig utfores ombord på norsk eller svensk skip eller luftfartoy, skatt- legges bare i den stat, hvor den som oppebaerer inntekten anses bosatt.

4. Når et aksjeselskap anses bosatt i en av statene, men medlemmer av dets styre, representantskap, kontrollkomité eller lignende er bosatt i den andre sta­ ten, skal godtgjorelse, som av selskapet utbetales til disse medlemmer i deres her nevnte egenskap, bare skattlegges i sist nevnte stat.

5. Studerende ved universitet eller hoyskole i den ene staten, som i et tids- rom av hoyst 100 dager innenfor et og samme kalenderår har ansettelse i den andre staten for å oppnå en for studiene nodvendig praktisk utdannelse, skatt­ legges for den godtgjorelse han har i stillingen bare i den stat hvor han anses bosatt.

Arlikkel 12

Uansett hva ellers er bestemt i denne avtale, skal skuespillere, filmskuespil- lere, radio- eller televisjonsartister, mu- sikere, idrettsmenn og andre, som yrkes- messig deltar i eller utöver offentlig for- lystelsesvirksomhet, skattlegges for inn­ tekt av denne sin virksomhet bare i den stat, der virksomheten utoves.

Arlikkel 13

Studerende, lserlinger og volontorer som bare i studie- eller utdannelsesoye- med oppholder seg i eu av statene, skattlegges ikke i denne stat for belop

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

ning i denna stat för belopp, sona de för

underhåll, studier eller utbildning mot­

taga från utlandet.

Artikel 14

För förmögenhet, bestående av fast

egendom eller tillbehör till egendomen

— däri inberäknat, såvitt avser lantbruk

och skogsbruk, levande och döda inven­

tarier — utgår skatt allenast i den stat,

där egendomen är belägen.

För förmögenhet, nedlagd i rörelse

eller fritt yrke, utgår skatt allenast i den

stat, vilken enligt bestämmelserna i

detta avtal skatt å inkomst av samma

förmögenhet tillkommer.

Artikel 15

Inkomst eller förmögenhet, för vilken

oskift dödsbo jämlikt detta avtal be­

skattas i den ena staten, må ej tillika

beskattas i den andra staten hos den

som uppbär utdelning från dödsboet.

Artikel 16

Vardera staten äger i enlighet med

sin interna lagstiftning verkställa om­

räkning av inkomst och förmögenhet i

sådana fall, då

a) ett företag i en av staterna direkt

eller indirekt deltager i ledningen eller

övervakningen av ett företag i den andra

staten eller äger del i detta företags ka­

pital, eller

b) samma personer direkt eller in­

direkt deltaga i ledningen eller övei-

vakningen av såväl ett företag i en av

staterna som ett företag i den andra sta­

ten eller äga del i båda dessa företags

kapital.

Då sådan fråga uppkommer i en av

staterna, skall den behöriga myndighe­

ten i den andra staten underrättas härom

i syfte att erforderlig justering skall ske i

fråga om beräkningen av det därstädes

befintliga företagets inkomst och förmö­

genhet. De behöriga myndigheterna sko­

la, där anledning föreligger, träffa skä­

ligt avgörande rörande inkomstens el­

ler förmögenhetens beräkning.

som de mottar fra utlandet til under-

hold, studier eller utdannelse.

Artikkel 14

Av formue i fast eiendom eller tilbe-

hor til eiendommen — herunder beset-

ning, redskaper og annet losore i land­

bruk eller skogbruk — utskrives skatt

bare i den stat der eiendommen ligger.

Av formue knyttet til nseringsdrift el­

ler fritt yrke utskrives skatt bare i den

stat, som etter bestemmelsene i denne

avtale tilkommer skatt av inntekten av

samme formue.

Artikkel 15

Inntekt eller formue, som uskiftet

dödsbo i henhold til denne avtale skatt-

legges for i den ene stat, kan ikke tillike

skattlegges i den annen stat hos den som

oppebserer utdeling fra dodsboet.

Artikkel 16

Hver stat er berettiget til i overens-

stemmelse med sin interne lovgivning å

iverksette omregning av inntekt og for­

mue i tilfelle hvor

a) et foretagende i en av statene

direkte eller indirekte deltar i ledelsen

eller kontrollen av et foretagende i den

andre staten eller eier en del av dette

foretagendes kapital, eller

b) samme personer direkte eller in­

direkte deltar i ledelsen eller kontrollen

av såvel et foretagende i en av statene

som et foretagende i den andre staten

eller har andel i begge disse foretagenders

kapital.

Når slike spörsmål oppstår i en av

statene, skal den kompetente myndig­

heten i den andre staten underrettes

herom med henblikk på åt nodvendig

justering skal skje med hensyn til

beregningen av inntekt og formue for

det foretagende som finnes der. Når det

föreligger grunn til det skal de kompe­

tente myndigheter treffe rimelig av-

gjorelse vedrorende inntektens eller for-

muens beregning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

11

Artikel 17

1. Medborgare i en av staterna skola icke i den andra staten underkastas någon beskattning, som är av annat slag, högre eller mer tyngande än den beskatt­ ning, som medborgare i denna andra stat äro eller kunna bliva därstädes underkas­ tade.

2. Juridiska personer, vilka anses bo­ satta i en av staterna, skola icke i den andra staten underkastas någon beskatt­ ning, som är av annat slag, högre eller mer tyngande än den beskattning, som juridiska personer, vilka anses bosatta i denna andra stat, äro eller kunna bliva därstädes underkastade.

Artikel 18

Den stat, i vilken den skattskyldige anses vara bosatt, må vid bestämmande av skatten använda den skattesats, som skulle hava tillämpats om även inkomst eller förmögenhet, som enligt föreskrif­ terna i detta avtal äro i beskattnings­ hänseende förbehållna den andra staten, tagits till beskattning i förstnämnda stat.

Artikel 19

Detta avtal inverkar icke på rätten att åtnjuta eventuella, längre gående befrielser, som i kraft av folkrättens all­ männa regler medgivits eller framdeles må komma att medgivas diplomatiska och konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådana längre gående befrielser skatter å inkomst eller förmögenhet icke påföras i anställnings- staten, förbehålles beskattningen hem­ landet.

Artikel 20

Kan skattskyldig visa, att av beskatt- ningsmyndigheterna i de avtalsslutande staterna vidtagna åtgärder för honom medfört eller komma att medföra dub­ belbeskattning, må han häremot göra erinringar hos den stat, där han anses vara bosatt. Anses erinringarna grunda­ de, kan denna stats behöriga myndighet

Artikkel 17

1. Statsborgere i en av statene skal ikke i den andre staten undergis noen beskatning som er av annen art, hoyere eller mer tyngende enn den beskatning, som statsborgere i denne andre stat er eller måtte bli undergitt der.

2. Juridiske personer, som anses bo­ satt i en av statene, skal ikke i den andre staten undergis noen beskatning som er av annen art, hoyere eller mer tyngende enn den beskatning som juri­ diske personer, som anses bosatt i denne andre stat, er eller måtte bli undergitt der.

Artikkel 18

Den stat, der den skattepliktige anses å vsere bosatt, har adgang til ved fast- settelsen av skatten å anvende den skattesats, som skulle ha vsert brukt, om også inntekt og formue som etter bestemmelsene i denne avtale i beskat- ningshenseende er forbeholdt den annen stat, var tatt til beskatning i den forste stat.

Artikkel 19

Denne avtale innvirker ikke på retten til å nyte eventuell lenger gående skatte­ frihet, som i kraft av folkerettens almin- nelige regler innrommes eller for frem- tiden måtte komme til å bli innrommet diplomatiske og konsulsere tjeneste- menn.

I den utstrekning hvori det på grunn av slik lenger gående skattefritagelse ikke utskrives skatt på inntekt eller formue i ansettelseslandet, forbeholdes skatt­ skrivningen hjemlandet.

Artikkel 20

Kan den skattepliktige påvise åt den fremgangsmåte som beskatningsmyndig- hetene i de kontraherende stater har anvendt, for ham har medfört eller kom­ mer til å medfore dobbeltbeskatning, kan han gjore innsigelse mot dette hos den stat, der han anses for å vsere bo­ satt. Anses innsigelsene begrunnct, kan

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

träffa överenskommelse med den andra

statens behöriga myndighet för att und­

vika dubbelbeskattning.

Artikel 21

I fall, då svårighet eller tvivelsmål

uppkommer vid detta avtals tolkning

och tillämpning, kunna de behöriga

myndigheterna i de båda avtalsslutande

staterna träffa särskilda överenskom­

melser.

Artikel 22

De avtalsslutande staterna förbinda

sig att överlämna åt sina behöriga myn­

digheter att träffa skäligt avgörande av

varje annan fråga, som, på grund av

olikhet mellan de i de båda staterna gäl­

lande principerna angående skattens ut­

görande eller eljest, kan, utan att vara

uttryckligen reglerad i detta avtal, upp­

stå beträffande de direkta skatterna.

Artikel 23

Med »behöriga myndigheter» avses i

detta avtal finansdepartementena i de

båda avtalsslutande staterna eller sådan

myndighet i envar av dessa stater, åt

vilken uppdragits att i finansdeparte­

mentets ställe handhava frågor enligt

detta avtal.

Artikel 24

Genom detta avtal sker icke någon

ändring i det den 14 juni 1937 ingångna

avtalet angående grunderna för fördel­

ning i beskattningshänseende av Luos-

savaara-Kiirunavaara Aktiebolags in­

komster.

Artikel 25

Detta avtal skall ratificeras för Sveri­

ges del med riksdagens samtycke av

Hans Majestät Konungen av Sverige och

för Norges del av Hans Majestät Ko­

nungen av Norge. Ratifikationshand-

denne stats kompetente myndighet tref-

fe overenskomst med den annen stats

kompetente myndighet for å forebygge

dobbeltbeskatning.

Artikkel 21

I tilfelle hvor vanskelighet eller tvil

oppstår ved denne avtales tolkning og

anvendelse, kan de kompetente myn­

digheter i de to kontraherende stater

treffe sserskilte overenskomster.

Artikkel 22

De kontraherende stater forplikter

seg til å overlate til sine kompetente

myndigheter å treffe rimelig avgjorelse

av ethvert annet spörsmål, som —

uten å vaere uttrykkelig regulert i denne

avtale — på grunn av ulikhet mellom de

i de to stater gjeldende prinsipper for

skattens utgj ärende eller ellers, kan

oppstå vedrorende de direkte skatter.

Artikkel 23

Med »kompetente myndigheter» for-

ståes i denne avtale finansdepartemente-

ne i begge de kontraherende stater eller

den myndighet i hver av disse stater som

i finansdepartementets sted blir over-

latt å behandle spörsmål etter denne

avtale.

Artikkel 24

Gjennom denne avtale skjer det ikke

noen endring i den avtale som ble inn-

gått 14. juni 1937 om fordeling i beskat-

ningshenseende av Luossavaara-Kiiruna-

vaara Aktiebolags inntekter.

Artikkel 25

Denne avtale skal ratifiseres for Nor­

ges vedkommende av Hans Majestet

Norges Konge og for Sveriges vedkom­

mende med riksdagens samtykke av

Hans Majestet Sveriges Konge. Ratifi-

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

13

lingarna skola snarast möjligt utväxlas i Oslo.

Avtalet träder i kraft med utväx- lingen av ratifikationshandlingarna.

Artikel 26

Sedan ratifikationshandlingarna ut­ växlats, skall avtalet äga tillämpning:

a) i Sverige: beträffande sådana skatter å inkomst eller förmögenhet, som utgå på grund av 1958 eller senare års taxeringar;

beträffande kupongskatt å sådan ut­ delning, som förfaller till betalning den 1 januari 1957 eller senare;

b) i Norge: beträffande sådana skatter å inkomst eller förmögenhet, som utgå på grund av taxering år 1958 eller senare år.

Vid ikraftträdandet av detta avtal upphör avtalet den 21 juni 1947 mellan Konungariket Sverige och Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskatt­ ning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet att gälla; dock att sistnämn­ da avtal alltjämt skall äga tillämpning i fråga om skatt på grund av 1957 års taxering eller eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

Artikel 27

Avtalet förblir gällande, så länge det­ samma icke uppsäges av någon av de avtalsslutande staterna. Uppsägning skall äga rum minst sex månader före kalenderårets utgång. Har denna upp­ sägningstid iakttagits, tillämpas avtalet sista gången:

a) i Sverige: beträffande sådana skatter å inkomst eller förmögenhet, som utgå på grund av taxering året närmast efter det, varun­ der uppsägningen ägde rum;

beträffande kupongskatt å sådan ut­ delning, som förfaller till betalning det år, varunder uppsägningen ägde rum;

b) i Norge: beträffande sådana skatter å inkomst eller förmögenhet, som utgå på grund av taxering året närmast eftjr det, var­ under uppsägningen ägde rum.

kasjonsdokumentene skal snarest mulig utveksles i Oslo.

Avtalen trer i kraft ved utvekslingen av ratifikasjonsdokumentene.

Artikkel 26

Når utveksling av ratifikasjonsdoku­ mentene har funnet sted, får avtalen an- vendelse:

a) i Norge: for så vidt angår skatter av inntekt eller formue, som utskrives på grunnlag av ligning i 1958 eller senere år;

b) i Sverige: for så vidt angår skatter av inntekt og formue, som utskrives på grunnlag av ligning i 1958 eller senere år;

för så vidt angår kupongskatt på ut­ bytte som forfaller til betaling den 1. januar 1957 eller senere.

Når denne avtale trer i kraft, skal avtalen av 21. juni 1947 mellom Konge- riket Norge og Kongeriket Sverige for å forebygge dobbeltbeskatning for så vidt angår skatter av inntekt og formue, opp- hore å gjelde, dog slik åt sistnevnte av­ tale får anvendelse når det gj elder skatt på grunnlag av ligning i 1957 eller etter- ligning for inntektsåret 1956 eller tid- ligere år.

Artikkel 27

Avtalen förblir gjeldende sålenge den ikke oppsies av noen av de kontraherende stater. Oppsigelse skal finne sted minst seks måneder for kalenderårets utgång. Har denne oppsigelsestid vaert iakttatt, anvendes avtalen siste gang:

a) i Norge: for så vidt angår skatter av inntekt eller formue som utskrives på grunnlag av ligning året nserinest etter det år da oppsigelsen fant sted;

b) i Sverige: for så vidt angår skatter av inntekt eller formue som utskrives på grunnlag av ligning året nserinest etter det år da oppsigelsen fant sted;

för så vidt angår kupongskatt på ut­ bytte som förfaller til betaling det år da oppsigelsen fant sted.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

Till bekräftelse härå hava de båda

staternas befullmäktigade ombud un­

dertecknat avtalet och försett detsamma

med sina sigill.

Som skedde i Stockholm i dubbla exem­

plar, på svenska och norska språken, vil­

ka båda texter äga lika vitsord, den

27 september 1956.

Til bekreftelse herav har de to sta­

ters befullmektigede undertegnet av­

talen og försynt den med sine segl.

Utferdiget i Stockholm i to eksemplarer

på norsk og svensk, slik åt begge tekster

har like gyldighet, den 27 september

1956.

Östen Undén

(L. S.)

Jens Schive

(L. S.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

15

Vtclrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 augusti 1956.

Närva r ande:

Ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Zetterberg, E

ricsson

Andersson, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, N

ordenstam

Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Lindholm, fråga

om godkännande av förslag till nytt avtal mellan Konungariket Sverige och

Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skat­

ter å inkomst och förmögenhet samt anför därvid.

Den 21 juni 1947 träffades mellan Sverige och Norge avtal för undvikan­

de av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

(se SFS 1947:791 samt prop. 1947:325).

Enligt nämnda avtal gäller bl. a. att inkomst av arbetsanställning beskat­

tas i den stat, där inkomsttagaren anses bosatt, medan i flertalet andra

svenska dubbelbeskattningsavtal i fråga om sådan inkomst i stället tilläm­

pas den principen att beskattningsrätten förbehålles den stat, där verk­

samheten utövas. Sistnämnda princip överensstämmer bäst med gällande

svenska skatte- och uppbördssystem, och från svensk sida hade det därför

varit önskvärt om samma princip kommit till uttryck i 1947 års svensk­

norska avtal. Utformningen av den norska skattelagstiftningen ansågs då

emellertid lägga hinder i vägen för tillämpningen av denna princip. I sam­

band med de förhandlingar, som ledde till avslutande av 1947 års avtal, ut­

talades emellertid i ett särskilt paraferingsprotokoll från de båda förhand­

lingsdelegationernas sida, att ombuden å ömse sidor var eniga om att, så

snart de tekniska förutsättningarna förelåg därför, avtalet borde så ändras

att arbetsinkomster i princip beskattades i den av staterna, där arbetet ut­

fördes.

I Norge har numera beslut fattats om övergång till ett källskattesystem

(»skatt av årets inntekt»); det nya systemet är avsett att träda i kraft den

1 januari 1957.

Genom nämnda ändring i den norska uppbördslagstiftningen kan förut­

sättningar anses ha skapats för en revidering av det svensk-norska avtalet

i nyss berörda hänseende. I syfte att genomföra en sådan revidering även­

som företaga eu allmän översyn av avtalet i övrigt har förhandlingar ägt

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

rum i Stockholm den 22.—den 29 maj 1956 mellan representanter för svens­

ka och norska regeringarna. Förhandlingarna har å svensk sida förts av

chefen för finansdepartementets rättsavdelning Gustaf Hedborg, f. d. skat-

tedirektören K. G. A. Sandström, byråcheferna i finansdepartementet Carl

Äbjörnsson och Ivan Eckersten samt byråchefen i riksskattenämnden Ste­

fan Dryselius.

Vid förhandlingarna har enighet nåtts om ett nytt, på svenska och norska

språken avfattat förslag till avtal mellan de båda länderna för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet. För­

slaget till avtal har därefter underställts respektive regeringar för godkän­

nande. Avtalsförslaget jämte ett rörande paraferingen av avtalsförslaget

fört protokoll torde få såsom bilaga1 fogas vid protokollet i detta ärende.

Förslaget till avtal ävensom protokollet har remitterats till kammarrät­

ten, som i utlåtande den 2 juli 1956 förklarat sig icke ha något att i huvud­

sak erinra mot detsamma.

Under hand har meddelats att man å norsk sida är beredd att under­

teckna avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla fråga om godkännande av

förslaget å svensk sida.

Det föreliggande avtalsförslaget överensstämmer i väsentliga delar med

1947 års svensk-norska avtal. Till sistnämnda avtal är fogat ett slutproto­

koll, vari införts bestämmelser av i huvudsak samma karaktär som de be­

stämmelser, vilka återfinnes i den egentliga avtalstexten. Vid den allmän­

na översyn av avtalet, som gjorts under de nu avslutade förhandlingarna,

har det ansetts lämpligt att inarbeta bestämmelserna i slutprotokollet i själ­

va avtalstexten. I samband härmed har, i syfte att nå bättre överensstäm­

melse med senare ingångna dubbelbeskattningsavtal, vidtagits vissa änd­

ringar. Dessa ändringar är i huvudsak av formell natur. Av mera väsent­

lig betydelse är, förutom den förut antydda revisionen av reglerna om be­

skattning av arbetsinkomst, de ändringar som föreslagits rörande behand-

har det ansetts lämpligt att inarbeta bestämmelserna i slutprotokollet i själ­

va avtalstexten samt paraferingsprotokollet torde det vara tillfyllest att här

framföra följande.

Vad först beträffar revisionen av reglerna om beskattning av arbets in­

komst må erinras att, såsom inledningsvis anmärkts, 1947 års svensk­

norska avtal byggde på den principen att sådan inkomst beskattades i bo-

sättningsstaten. I det föreliggande avtalsförslaget har, såsom förutsatts, en

omläggning skett härvidlag. Beskattningen skall i stället i princip ske i den

stat där verksamheten utövas. Berörda föreskrifter finnes intagna i avtals-

förslagets artikel 11, vilken i sak utformats på samma sätt som motsvarande

bestämmelser i de under senare år ingångna svenska dubbelbeskattnings­

avtalen. Jämlikt punkt 3 av nämnda artikel undantages emellertid från hu­

vudregeln inkomst av arbete ombord å svenskt eller norskt fartyg eller luft­

fartyg. Sådan inkomst avses skola beskattas i bosättningsstaten. Med hänsyn

1 Förslaget till avtal har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstäm­

mer med avtalsförslaget utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen, att datering

och underskrift verkställts samt att ratifikationsortens namn införts i artikel 25.

Kungl. Maj.ts proposition nr 181 ur 1956

17

till de synpunkter som framförts bl. a. inom Nordiska rådet rörande lik­

formiga regler i de nordiska länderna på området för sjömännens beskattning

hade det varit önskvärt om beskattningsrätten till inkomst av arbete ombord

å fartyg i stället förbehållits den stat, vars nationalitet fartyget äger. Del har

emellertid ej visat sig möjligt att nu genomföra eu sådan regel i förhållan­

det mellan Sverige och Norge. De båda förhandlingsdelegationerna var dock,

såsom framgår av uttalande till paraferingsprotokollet, ense om att de be­

rörda bestämmelserna under viss förutsättning borde omprövas.

I fråga om behandlingen i skattehänseende av inkomst av aktieutdelning

må framhållas att nu gällande svensk-norska avtal bygger på den princi­

pen, alt inkomst av sådant slag beskattas i den stat där inkomsttagaren är

bosatt. Den stat, varifrån utdelningen betalas, har dock förbehållits rätt att

i begränsad omfattning innehålla källskatt (kupongskatt). Genom detta

förbehåll kvarstår viss dubbelbeskattning i fråga om aktieutdelningar mel­

lan Sverige och Norge. Även det nu föreliggande avtalsförslaget bygger på

principen om beskattning av inkomst av aktieutdelning i mottagarens bo-

sättningsland. I förslaget har emellertid ej inbegripits några bestämmelser

om rätt för det andra landet att innehålla källskatt, varigenom sålunda

dubbelbeskattningen av aktieutdelning avses skola helt undanröjas.

Vad beträffar beskattningen av utdelningar mellan svenska och norska

bolag föreslås regler av i princip samma innebörd som de bestämmelser,

vilka i motsvarande fall intagits i dubbelbeskattningsavtal som Sverige på

senare lid ingått med andra stater. I enlighet härmed skall för Sveriges del

utdelning, som ett svenskt bolag mottager från ett norskt bolag, behand­

las i skattehänseende på samma sätt som utdelningar mellan svenska bolag

(art. 10 punkt 2, jfrt med 54 § kommunalskaltelagen och 7 § förordningen

om statlig inkomstskatt).

För det motsatta fallet, då ett svenskt bolag verkställer utdelning till ett

norskt bolag, föreslås att aktieutdelningen i Norge skall vara fritagen från

statlig inkomstskatt på samma sätt som gäller för utdelningar mellan nors­

ka bolag (art. 10 punkt 3). Det mottagande norska bolaget har däremot att

för utdelningen från det svenska bolaget erlägga kommunal inkomstskatt.

1 den mån bolagets efter legala fondavsättningar återstående vinstmedel ic­

ke utdelas, utgår även norsk fondskatt, vilken emellertid restitueras om

vinstmedlen vid en senare tidpunkt utdelas till aktieägarna. Härjämte utgår

eu socialavgift (»alderstrygd- og krigspensjoneringsavgift») med viss pro­

cent av den inkomst, som är underkastad fondskatt.

De nu nämnda reglerna om beskattning av aktieutdelning mellan bolag

bär ses mot bakgrunden av att i Norge icke uttages kommunal inkomstskatt

ä utdelning frän norskt bolag till en i Norge bosatt aktieägare, som är fy­

sisk person; däremot uttages statlig inkomstskatt i detta fall. Med hänsyn

härtill innebär de föreslagna bestämmelserna att utdelningar mellan svens­

ka och norska bolag i princip skall underkastas statlig och kommunal in­

komstskatt i det mottagande landet endast en gång, nämligen antingen i ve­

derbörande bolags hand eller, då utdelningen vidarebefordras till en aktie­

ägare som är fysisk person, hos denne.

- Hihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt Nr 187

18

Här må även med några ord beröras protokollsanteckningen till artikel

17 punkt 1 i avtalet. Avtalet innehåller i denna punkt en i avtal av detta

slag ofta förekommande regel om likställighet i beskattningshänseende mel­

lan medborgare i de båda länderna. I de norska skattelagarna finnes för

närvarande en bestämmelse enligt vilken viss temporär skattelindring med-

gives en norsk medborgare eller en person med norsk »innfödsrett», som

från utlandet inflyttar i Norge. Vid förhandlingarna uttrycktes från norsk

sida ett önskemål att nämnda skattelindring i Norge, som ursprungligen

var ämnad att underlätta för norsk-amerikaner att återvända till hemlan­

det, icke enbart på grund av lilcställighetsregeln i artikel 17 skulle få åt­

njutas av en svensk medborgare, som inflyttar till Norge. Uttalandet till

paraferingsprotokollet avser att i detta hänseende komplettera avtalet.

I fråga om avtalets ikraftträdande föreslås, att detsamma skall träda i

kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna samt förbliva gällande

så länge detsamma ej uppsäges från någondera sidan (art. 25 och 27). Ef­

ter utväxling av ratifikationshandlingarna skall avtalet av båda länderna

tillämpas första gången vid 1958 års taxering. I fråga om svensk kupong­

skatt avses avtalet skola tillämpas beträffande skatt å utdelning, som för­

faller till betalning den 1 januari 1957 eller senare. I och med att det nya

avtalet träder i kraft skall 1947 års svensk-norska avtal upphöra att gälla.

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Såsom inledningsvis fram­

hållits har de nu avslutade svensk-norska dubbelbeskattningsförhandling-

arna i första hand tagit sikte på en omläggning av bestämmelserna i 1947

års svensk-norska avtal i fråga om inkomst av personligt arbete. I samband

därmed har det emellertid ansetts lämpligt att företaga en mera omfattan­

de översyn av avtalet i dess helhet, varvid särskilt reglerna för beskattning

av inkomst av aktieutdelning blivit föremål för bearbetning. I sistnämnda

hänseende föreslås bestämmelser av innebörd att den på detta område kvar­

stående dubbelbeskattningen undanröjes. Det måste anses tillfredsställande

att så sker. Även i övrigt synes det föreliggande avtalsförslaget, varom de

båda ländernas förhandlingsdelegationer enats, väl ägnat att befrämja de

svensk-norska förbindelserna och jag får därför tillstyrka att detsamma

godkännes. Jag vill i anslutning härtill understryka, att från svensk sida

någon erinran inte torde vara att rikta mot att vad i det särskilda parafe­

ringsprotokollet upptagits vinner beaktande vid avtalets tillämpning.

Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena

att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredra­

gande departementschefen härefter, att Kungl. Maj:t måtte för sin del god­

känna det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Norge för

undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och för­

mögenhet.

Ur protokollet:

Ulf Thorselius

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

19

Bilaga

Protokoll rörande parafering av ett förslag till nytt dubbelbe­

skattningsavtal mellan Sverige och Norge, hållet i

Stockholm den 29 maj 1956.

§ 1 .

Efter förhandlingar under tiden 22—29 maj 1956 mellan särskilt utsedda

ombud paraferades svensk och norsk text till ett förslag till nytt avtal mel­

lan Konungariket Sverige och Konungariket Norge för undvikande av dub­

belbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

§

2

.

Ombuden enades om följande uttalanden rörande bestämmelserna i ne­

dan angivna artiklar i avtalsförslaget:

Artikel 11, punkt 2: Då i artikel 11, punkt 2, talas om 183 dagar, använ­

des uttrycket »dag» i betydelsen av helt dygn. Vid bedömande av huruvida

en person, som är bosatt i den ena staten, vistats mer än 183 dagar i den

andra staten, skall följaktligen hänsyn icke tagas till dygn, varunder han

tillbringat dygnsvilan i den stat, där han är bosatt, men under annan tid

av samma dygn vistats i den andra staten.

Artikel 11, punkt 3: Därest förslag, som biträtts av Sverige och Norge,

framlägges om införande av en gemensam nordisk sjömansskatt, böra för­

handlingar snarast möjligt upptagas mellan sagda stater i och för ompröv­

ning av de i artikel 11, punkt 3, givna föreskrifterna.

Artikel 17, punkt 1: Den i artikel 17, punkt 1, meddelade föreskriften

medför icke, att den i andra stycket av § 22 skattelov for landet (§ 17

skattelov for byene) — sådant sagda lagrum lyder vid tidpunkten för under­

tecknandet av detta paraferingsprotokoll — stadgade skattebefrielse blir

tillämplig å svenska medborgare annat än i sådana fall, då desamma upp­

fylla i lagrummet angivna förutsättningar.

Artikel 22: Såsom exempel å frågor, vilka bland andra sådana kunna reg­

leras i den i artikel 22 angivna ordning, må anföras:

Sådana fall, då en i ena staten bosatt person äger tillgångar i eller upp­

bär inkomst från inkomstkällor i den andra staten samt de båda staternas

interna skatteregler leda till, att han vid taxeringen icke erhåller avdrag för

all den gäld eller all den gäldränta, vartill lian varit berättigad, därest till­

gångarna varit belägna i eller inkomsten uppburits från inkomstkällor i den

stat, där han är bosatt.

Sådana fall, då en i den ena staten bosatt fader eller moder utbetalar un­

derhållsbidrag till sitt i den andra staten bosatta barn samt de båda stater­

nas interna skatteregler leda till, att fadern eller modern icke erhåller av­

drag för bidraget vid taxeringen i den stat, där han eller hon är bosatt, me­

dan barnet beskattas för det uppburna bidraget i den stat, där barnet är

bosatt.

20

Kungl. Måj.ts proposition nr 187 år 1956

§ 3.

Ombuden å ömse sidor utfäste sig att söka utverka respektive finansde­

partements godkännande av de synpunkter, som kommit till uttryck i § 2

här ovan.

Stockholm den 29 maj 1956.

För den svenska delega-

På vegne av den norske

tionen:

delegasjon:

Gustaf Hedborg

Chr. Urbye

Kangl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

21

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 augusti 1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Zetterberg, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange, Lindholm.

Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av till­

förordnade chefen för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan

Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet, finner Kungl. Maj :t gott bemyndiga chefen för

utrikesdepartementet att under förbehåll av ratifikation underteckna ifråga­

varande avtal.

Ur protokollet:

Bengt Friedman

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 oktober 1956.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Persson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemen­

sam beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 20 augusti 1956 bemyndigat chefen för utrikes­

departementet att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och

Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet av en lydelse svarande mot det förslag Kungl. Maj :t tidi­

gare samma dag för sin del godkänt, har nämnda avtal den 27 september

1956 blivit vederbörligen undertecknat.

I samband med att av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtal under­

ställes riksdagen för godkännande plägar bemyndigande begäras för Kungl.

Maj :t att, därest det erfordras för genomförande av avtalet, vidtaga änd­

ringar i verkställda taxeringar. Då i speciella fall en beskattning kan komma

till stånd genom annan åtgärd än taxering (så är t. ex. fallet med den sär­

skilda sjömansskatten) bör i förtydligande syfte det av riksdagen begärda

bemyndigandet angivas avse verkställda taxeringar eller eljest vidtagna be­

skattningsåtgärder.

Under åberopande i övrigt av vad tillförordnade chefen för finansdeparte­

mentet den 20 augusti 1956 anfört i ärendet, hemställer jag att Kungl. Maj:t

måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t eller, i den mån Kungl.

Maj :t därom förordnar, riksskattenämnden, att därest del

för genomförande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga

ändringar i verkställda taxeringar, vare sig dessa har avse­

ende å statliga eller kommunala skatter, ävensom i eljest vid­

tagna åtgärder, varigenom sådana skatter påförts;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den omfattning

Kungl. Maj :t bestämmer, uppdraga åt riksskattenämnden

23

att övertaga de med tillämpningen av ifrågavarande avtal

sammanhängande arbetsuppgifter, vilkas handläggning el­

jest skulle ankomma å Kungl. Maj :t.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Rydén

Kungi. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

661052 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag