med förslag till lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)
Regeringens proposition
1975/76:69
med förslag till lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)
beslutad den 30 oktober 1975.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens viignar
OLOF PALME
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås förtydligande ändringar i 14 X fjärde stycket barnavårdslagen. Bestämmelserna där, som rör frågån i vilken utsträckning :
förvaltningslagen är tillämplig i ärenden hos barnavårdsnämnd, har vållat vissa tillimpningssvårigheter. |
I Riksdagen 1975176. I saml. Nr 69
: Prop. 1975/76:69 . 2
" Förslag till
Lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)
Härigenom föreskrives i fråga om barnävårdslagen (1960:97)! dels avt i 875 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels avv 148 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
148 Åligger det barnavårdsnämnd enligt denna lag eller annan författning att I anledning av ansökan eller eljest pröva viss fråga eller har nämnden genom anmälan eller på annat sätt fått kännedom om fall, där åtgärd som ankommer på nämnden kan antagas vara påkallad, skall erforderlig utredning
inledas utan dröjsmål. | - Utredningen skall åsyfta att allsidigt klarlägga de omständigheter som äro av betydelse för ärendets bedömning. Den skall genomföras så skyndsamt
som förhållandena betinga och bedrivas på sådant sätt, att obehag, olägenhet
eller kostnad icke i onödan vållas någon. Vad som framkommit vid utredningen av betydelse i ärendet skall upp-
tecknas i protokoll eller tillvaratagas på annat betryggande sätt.
Utan hinder av 2 82 förvaltnings- Utan hinder av 2 82 förvaltnings-. lagen (1971:290) äga 6, 8-10, 14, lagen (1971:290) äga 6 och 8-10 §§
15.17, 19 och 20 §§ nämnda lag till- nämnda lag samt, i den mån ej annat
lämpning i samtliga ärenden hos bar- följer av 3 § förvaltningslagen, 14,15, navårdsnämnd. Bestämmelserna i 17. 19 och 20 §§ samrna lag tillämp-
17 5 förvaltningslagen äga motsva- ning i sådana ärenden hos barnarande tillämpning på barnavårds- vårdsnämnd som avses I första stycknämnds beslut under ärendes hand- er. Bestämmelserna i 178 förvalt-
läggning. ningslagen äga motsvarande tillämp-
ning på barnavårdsnämnds beslut
under sådant ärendes handläggning.
Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I Lagen omtryckt 1971:308.
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1975-10-30
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist. Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt,
Sigurdsen, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén
Föredragande: statsrådet Geijer
Proposition med förslag till lag om ändring i barnavårdslagen (1960:97)
I skrivelse till regeringen den 10 juli 1975 har justitieombudsmannen Bertil Wennergren (JO) väckt fråga om ändring. av 14 § barnavårdslagen
(1960:97) sävitt rör den i paragrafen intagna hänvisningen till förvaltnings-
lagen (1971:290). I skrivelsen framhåller JO att regeringsrätten träffat två avgöranden som rör tillämpning av denna paragraf och att dessa avgöranden
kan leda till komplikationer. JO har inhämtat yttrande i frågan från Svenska kommunförbundet. Jag har i denna fråga samrålt med chefen för socialdepartementet. | |
Förvaltningslagen innehåller bl. a. bestämmelser om ombud och biträde
(6 §), myndighets vägledningsplikt (8 §), tolk (9 5), remiss (10 3), parts rätt
till insyn i utredningsmaterialet (14 8), myndighets kommunikationsplikt (15 §), myndighets motiveringsplikt (17 §), rättelse av förbiseendefel i i beslut -
(19 §) och ansvar för brott mot vissa förbehåll och förordnanden (20 5). Be-
stämmelserna om ombud och biträde, my ndighets vägledningsplikt, tolk ” och remiss är generellt tillämpliga i alla ärenden som omfattas av lagen. .
Enligt 3 § är däremot övriga av de nämnda bestämmelserna tillämpliga bara
i den mån det i ärendet är fråga om utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande (s. k. myndighetsutövning mot enskild). Be- | stämmelserna skall dock inte tillämpas när ärendet avser föreskrift till allmän
efterrättelse och fråga inte är om prövning med anledning av överklagande.
Helt utanför förvaltningslagens tillimpningsområde faller énligt 28 2 sådana ärenden hos kommunal myndighet som avgörs genom beslut vilket överklagas genom kommunalbesvär. Förvaltningslagens bestämmelser om myndighets motiveringsplikt (17 '$) gäller vidare bara i fråga om beslut varigenom j
myndighet avgör ärende, s. k. slutliga beslut. men inte I fråga om beslut
under iärendes handläggning. | SS
Vid tillkomsten av förvaltningslagen gällde det bl... a. att åstadkomma | en samordning mellan denna lag och de specialförfattningar som innehöll
förfarandebestämmelser på förvalt ningsområdet. Barnavärdslagen (1960:97) erbjöd därvid speciella problem. Bl. a. måste beaktas att. bestämmelserna I 3 kap. barnavårdslagen, som handlar om förfarandet i ärenden hos barnavårdsnämnd, i stor utsträckning ägde tillämpning vare sig barnavårdsnämnds beslut kunde överklagas genom förvaltningsbesvär eller genom kommunalbesvär, medan förvaltningslagens regler, som nyss har sagts, inte är utlimpliga i ärenden som avgörs. genom beslut vilket överklagas genom kommunalbesvär. Denna begränsning i i förvaltningslagens tillämpningsområde ansågs inte böra få föranleda att rättsskyddet på barnavårdsområdet avsevärt inskränktes. För alt förebygga utt detta blev fallet men ändå i möjligaste mån skapa en samordning mellan barnavårdslagens och förvalt-
ningslagens regler föreskrevs i ett nytt fjärde stycke i 148 RUNRINEr
att utan hinder av 25 2 förvaltningslagen 6, 8-10, 14, 15, 17. 19 och 208 nämnda lag äger tillimpning i samtliga ärenden hos barnavårdsnämnd fr prop. 1971:30 del 2 s. 622). Eftersom förvaltningslagens regler om myndighets motiveringsplikt i enlighet med vad” nyss har sagts bara omfattar
slutliga beslut, medan barnavårdslagen krävde att barnavårdsnämnd. i den
män det inte befanns obehövligt. skulle motivera varje beslut som nämnden
meddelade. föreskrevs i det nya stycket i 14'$ barnavårdslagen också att
bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen äger motsvarande tillämpning på barnavårdsnämnds beslut under ärendes handläggning. :
När jag föreslog att de nya bestämmelserna skulle placeras i 148 barnavårdslagen var det min avsikt att markera att bestämmelserna skulle tilllämpas bara i sådana ärenden som. avses i 1458 första stycket. Där talas
om fall där det enligt barnavårdslagen eller annan författning åligger bar-
navårdsnämnd att med anledning, av ansökan eller av annan orsak pröva viss fråga eller där nämnden genom anmälan eller på annat sätt fått kännedom om fall där åtgärd som ankommer på nämnden kan antas vara påkallad. De nya bestämmelserna var inte avsedda att äga tillämpning i per- "sonalärenden eller andra direkta självsty relseärenden som ankommer på barnavårdsnämnd. Avsikten var vidare att tillägget till 14 § barnavårdslagen skulle ge vid handen att förvaltningslagens bestämmelser om parts rätt till insyn i utredningsmaterialet, myndighets kommunikationsplikt. myndighets NON rättelse av förbiscendefel i i beslut och ansvar för brott (14. 19 och 2035) i enlighet med 38 förvaltningslagen skulle gälla bara 1 dana ärenden hos barnavårdsnämnd som innefattar myndighets-
utövning mot enskild. | | | |
Regeringsrätten har år 1975 meddelat två domar som innefattar annan tolkning av bestämmelserna i 143 fjärde stycket "barnavårdslagen än den som sålunda var avsedd. I båda domarna är det fråga om klander av beslut
som har överklagats genom kommunalbesvär. Den första domen avser klan-
der av social centralnämnds yttrande till tingsrätt i mål om umpgingesrätt. Social centrafnämnd kan enligt IX lagen (1970: 296) om social centralnämnd m. m. handha uppgifter som författningsenligt ankommer på bl. a. barnu-
vårdsnämnd. Regeringsrätten fann att sociala centralnämnden enligt 14 § fjärde stycket barnavårdslagen hade haft att iaktta föreskrifterna i 15 § förvaltningslagen och därmed också föreskrifterna i 19 § barnavårdslagen, som handlar om muntligt förhör. Eftersom sociala centralnämnden inte i enlighet med 19 § barnavårdslagen hade erinrat klaganden om rätten att begära munt-
ligt förhör, upphävde regeringsrätten sociala centralnämndens beslut. Do-
men innebär att regeringsrätten, trots bestämmelsen i 35 förvaltningslagen, har funnit 15 § samma lag tillämplig också i ärenden. som inte innefautar myndighetsutövning från barnavårdsnämnds sida. Den andra domen avser klander av barnavårdsnämnds beslut i ärende angående en av
enskilda kommunmedlemmar begärd ändring av en i statförslaget för år
1974 redovisad omdisponering inom barnstugeverksamheten. Regeringsrätten fann att barnavårdsnämnden enligt 14 § fjärde stycket barnavårdslagen
hade haft att iaktta kommunikationsföreskrifterna i 135 § förvaltningslagen. -
Eftersom detta inte hade skett upphävde regeringsrätten barnavårdsnämndens beslut. Denna dom innebär att hänvisningen i 14 § fjärde stycket barnavårdslagen till där uppriknade bestämmelser i förvaltningslagen anses tillämplig inte bara i rena barnavårdsärenden utan också i självstyrelseärenden som barnavårdsnämnd handlägger.
JO har i sin framställning särskilt pekat på de komplikationer som regeringsrättens tolkning av 145 fjärde stycket barnavårdslagen kan leda ull hos kommuner med social centralnämnd, därför att någon motsvarighet ull sistnämnda lagrum inte finns i lagen (1956:2) om socialhjälp och lagen (1954:579) om nykterhetsvård eller i övriga vårdlagar inom sådan nämnds
verksamhetsområde. | . |
Kommunförbundet har i sitt yttrande framfört i huvudsak följande. Regeringsrättens dom rörande social centralnämnds yttrande till domstol i mål om umgängesrätt innebär inte någon direkt förändring av rättsläget i förhållande till vad som gällde före förvaltningstagens tillkomst. Den andra domen går längre. Den tolkning, som de båda regeringsrättsdomarna och då främst den senare ger uttryck för. föranleder komplikationer. Om de i 1485 fjärde stycket barnavårdslagen åberopade paragraferna i förvaltningslagen anses uillämpliga I samtliga ärenden som ankommer på barnavårdsnämnd eller i sådan nämnds ställe på social centralnämnd. således även i Självstyrelseärenden. innebär detta en avvikelse från vad som annars gäller vid behandlingen av ärenden av denna typ hos olika kommunala nämnder och styrelser. En sådan olikhet strider mot en av grundtankarna vid förvaltningsrättsreformen. Att låta 14 § fjärde stycket barnavårdslagen omfatta också självstyrelseärenden är inte påkallat med hänsyn till den enskildes
rättssäkerhet och innebär en betydande administrativ merbelastning. som
i många fall framstår som helt omotiverad.
Sammanfattningsvis anför Kommuntörbundet att den tolkning, som de
nämnda regeringsrättsdomarna bygger på. inte är ändamålsenlig från kom-
munal synpunkt. Hänvisningen i 14 3 barnavårdslagen ull förvaltningslagen bör inte tolkas generellt utan bara avse barnavårdsnämnds handläggning
Prop. 1975/76:69 - 6
av rena barnavårdsärenden. En lagändring bör därför enligt Kommunför-
bundets mening genomföras i den riktningen att förvaltningslagen blir till-
lämplig vid barnavårdsnämnds handläggning av sådana barnavårdsärenden endast i den omfattning motsvarande regler gällde före förvältningslagens
ikraftträdande.
För egen del delar jag JO:s och Kommunförbundets uppfattning att re-
geringsrättens tolkning av 14§ fjärde stycket barnavårdslagen leder till komplikationer. I enlighet med vad jag: har anfört i det föregående över-
ensstämmer regeringsrättens tolkning inte med vad som förutsattes vid för-
valtningsrättsreformen. Bestämmelsen bör därför ändras. Undantaget från
principen att förvaltningslagen inte är tillämplig i sådant ärende hos kommunal myndighet i vilket beslut överklagas genom kommunalbesvär bör uttryckligen förklaras omfatta bara sådana ärenden hos barnavårdsnämnd som avses i 14 § första stycket. Vidare bör uttryckligen anges att 14, 15, 17, 19 och 2083 förvaltningslagen blir tillämpliga bara i den mån annat
inte följer av 3§ samma lag. |
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring
i barnavårdslagen (1960:97).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som före-
draganden har lagt fram.