Regeringens proposition om ändring i fråga om den skattemässiga behandlingen av vissa gruppsjukförsäkringar

Nr 58

Regeringens proposition om ändring i fråga om den skattemässiga behandlingen av vissa gruppsjukförsäkringar; beslutad den 27 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar OLOF PALME

G. E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås av tekniskti-administrativa skäl ändring i rutinerna för bestämmande av högsta belopp som skattefritt kan utgå som förmån av kollektivavtalsbunden gruppsjukförsäkring (AGS).

I Riksdagen 1975. I saml. Nr 58

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370)

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

3 mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats

till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kost-

nader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet:

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser:

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentsersättning; kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täck-

ande av därmed avsedda utgifter.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller skogsvårdsstyrelse. Riks-

skatteverket må därjämte, när skäl därtill äro, förklara att vad i första stycket

sägs skall äga tillämpning i fråga om motsvarande ersättning, som anvisats av annan offentlig institution. Sådant beslut må, när omständigheterna det

föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket

meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Förmånen av fri sjukvård celler fri Förmånen av fri sjukvård eller fri tandvård, så ock av fri grupplivför- tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring upptages icke såsem intäkt, säkring upptages icke såsom intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på oavsett om förmånen åtnjutits på

grund av statlig eller på grund av grund av statlig eller på grund av

kommunal eller enskild tjänst. Har kommunal eller enskild tjänst. Har

sådan förmån åtnjutits på grund av sådan förmån åtnjutits på grund av

enskild tjänst och utgått efter vä- enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än sentligt förmånligare grunder än som gälla för befattningshavare i sta- som gälla för befattningshavare i sta-

tens tjänst, skall dock förmånen upp- tens tjänst, skall dock förmånen upp-

! Senaste lydelse 1974:867.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tagas såsom intäkt till den del den tagas såsom intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än utgått efter förmånligare grunder än

de för nämnda befattningshavare de för nämnda befattningshavare gällande. Förmån av fri gruppsjuk- gällande. Förmån av fri gruppsjuk-

försäkring enligt grunder som fast- försäkring enligt grunder som fast-

ställts i kollektivavtal mellan arbets- ställts i kollektivavtal mellan arbets-

marknadens - huvudorganisationer marknadens -huvudorganisationer upptages ej såsom intäkt, om de er- upptages ej såsom intäkt, om de er-

sättningar som kunna utgå på grund sättningar som kunna utgå på grund av försäkringen icke överstiga av av försäkringen icke överstiga av reriksskatteverket för varje kalenderår geringen för varje kalenderår fastfastställda belopp. ställda belopp.

Såsom intäkt upptages ej heller förmån av mindre värde, som utgått i annat än penningar, därest förmånen kan antagas icke vara avsedd att utgöra

direkt vederlag för utfört arbete.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift

på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1976 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid 1975 års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

I" Riksdagen 1975.1 san. Nr 58

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1975-02-27

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspliag, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löf-

berg, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon

Föredragande: statsrådet Sträng

Proposition om ändring i fråga om den skattemässiga behandlingen av vissa gruppsjukförsäkringar

Den skattemässiga behandlingen av arbetstagarnas förmån av kollektivavtalsbunden gruppsjuk försäkring (AGS) reglerades senast av statsmakterna år 1974 genom en ändring av 32 § 3 mom. tredje stycket kommunalskat-

telagen (1928:370), KL, vari finns bestämmelser om beskattning av vissa

fria förmåner till inkomsttagare. Angående den principiella utformningen av AGS och beskattningsreglernas innebörd i stort hänvisas till prop. 1974:90, SkU 1974:32 och rskr 1974:200.

Med anledning av förevarande ärende bör följande anmärkas. AGS behandlas i skattehänseende som s. k. K-försäkring. För K-försäkring gäller att premien inte är avdragsgill för den försäkrade och att utfallande belopp är skattefria. Om arbetsgivaren betalar premie för K-försäkring, skall den anställde ta upp premiebeloppet som förmån. Denna förmån kan emellertid inrymmas under det s. k. forsäkringsavdraget, som är högst 250 kr. för ogift och högst 500 kr. tillsammans för makar. Genom den nyss åberopade änd-

ringen i reglerna för den sxattemässiga behandlingen av AGS gäller dock

att arbetstagaren inte skall ta upp förmånen av arbetsgivarens premiebe-

talning, om de ersättningar som kan utgå på grund av försäkringen inte överstiger de belopp som riksskatteverket fastställer för varje kalenderår. Bakgrunden och skälen till denna speciella skattemässiga behandling av

AGS — som utgör ett avsteg från principen om beskattning av K-försäkringar

- är i huvudsak följande. I samband med den omläggning av den obligatoriska sjukförsäkringen

som skedde i och med att sjukförsäkringen gjordes skattepliktig framhöll

chefen för socialdepartementet (prop. 1973:46 s. 104) att den obligatoriska sjukförsäkringen borde vara den grund för medborgarnas skydd under sjukdom, efter vilken kompletterande hjälpförmåner borde anpassas, samtidigt

som den försäkrade inte genom sjukförmånerna borde få bättre ekonomi

än då han är frisk. Av samhällsekonomiska skäl får det anses motiverat

med viss självrisk för det sammanlagda försäkringsskyddet vid sjukdom.

Denna självrisk borde inte sättas högre än som är nödvändigt och i första

hand ta sikte på de mer kortvariga sjukdomsfallen. Eftersom sjukpenningen från den allmänna försäkringen i dess nya utformning skulle ge så hög kompensationsnivå som 90 96, kunde inte någon anledning föreligga att kompletterande sjukersättning skulle utgå vid korttidssjukdom. Komplet-

terande ersättning borde endast medges efter en karenstid av minst 30 dagar.

En riktpunkt för kompensationsnivån i dessa fall borde vara att komplet-

teringsförmåner och sjukpenning inte tillsammans ger högre ersättning för

inkomstbortfallet än omkring 95 24, varvid, om kompletteringsförmånerna är skattefria, hänsyn givetvis måste tas till detta. Chefen för socialdepartementet, som förutsatte att de förordade riktlinjerna skulle beaktas av arbetsmarknadens parter vid införandet av nya sjukförmåner, påpekade att även med dessa begränsningar skulle det komma att finnas utrymme att träffa avtal om kompletterande anordningar av den typ som t. ex. AGSförsäkringen representerar.

Själv uttalade jag i prop. 1974:90 (s. 15) — efter att ha konstaterat att den

då föreliggande nya överenskommelsen mellan SAF och LO i sig inte ut-

gjorde någon anledning att frångå tidigare ställningstagande i frågan om

den skattemässiga behandlingen av den förmån som består i att arbetsgivaren betalar premien (se prop. 1973:49 s. 52) - att ifrågavarande överenskommelse också innebär att ersättningen vid såväl sjukdom som vid förtidspension tillsammans med andra förmåner på grund av anställning och ersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i stort ligger inom ramen för kompensationsnivån 95 25 av inkomstbortfallet efter skatt beräknad på den del av inkomsten som högst uppgår till 7,5 basbelopp. Jag anförde fort-

sättningsvis att skattefriheten för förmånen av fri avtalsgruppsjukförsäkring

enligt min mening borde begränsas till att avse arbetstagare, som berördes av överenskommelsen och motsvarande kategorier. Vidare underströk jag

nödvändigheten av att de avtalade ersättningarna på grund av försäkringen

granskas vid förändring av skattebelastningen på såväl den statliga som den kommunala sidan. Den situationen får givetvis inte uppkomma, heter

det vidare i det nu citerade anförandet i prop. 1974:90, att kompletterings-

förmåner och ersättning enligt lagen om allmän försäkring tillsammans ger en högre kompensationsnivå än 95 26. Det sades ankomma på försäkringsinspektionen att övervaka att så inte kan bli fallet. Jag anförde vidare (prop.

1974:90 s. 16).

Vid sjukpenningtid kommer enligt överenskommelsen högsta ersättning att utgöra 3 kr. för dag. Månadsersättning under förtidspensionstid har gjorts

beroende av den vid insjuknandetillfället pensionsgrundande inkomsten

med anledning av anställningar som omfattas av försäkringsavtal om AGS.

Enligt förhandlingsprotokollet är högsta månadsersättningen 715 kr. Sådan ersättning skall utgå vid en sjukpenninggrundande årsinkomst av mellan

63 000 och 64 000. Vid höjning av basbeloppet kan högsta sjukpenning-

grundande årsinkomst komma att överstiga 64 000 kr. Överenskommelse

om högre månadscersättning än 715 kr. kan då komma att träffas. Att som nu knyta skattefriheten för den fria förmånen till viss högsta ersättning

under förtidspensionstid är därför inte möjligt. Organisationernas förslag

att sätta gränsen till en högsta ersättning, som tillsammans med andra förmåner som beror av anställning och ersättning enligt lagen om allmän för-

säkring inte får överstiga 95 26 av inkomstbortfallet efter skatt på inkomst inom 7,5 basbelopp, är en godtagbar princip. En regel med sådan innebörd

torde emellertid vara svårtillimpad för taxeringsmyndigheterna. Enligt min mening bör det få ankomma på riksskatteverket att efter samråd med för-

säkringsinspektionen och arbetsmarknadens huvudorganisationer för varje

år fastställa de högsta ersättningar som får utgå på försäkringar av typen

AGS utan att skattskyldighet inträder. Jag föreslår därför att förmån av

fri gruppsjukförsäkring skall vara skattefri för arbetstagaren, om den utgår enligt kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer under

förutsättning att ersättningen på grund av försäkringen kan utgå med högst

de belopp riksskatteverket fastställt för beskattningsåret.

Flera remissinstanser anser att ersättningsbeloppen på grund av nu aktuell

gruppsjuk försäkring borde bli föremål för beskattning. Härvid pekas bl. a. på att ett sådant förfarande skulle ligga i linje med vad som legat bakom

den numera genomförda förändringen beträffande sjukpenningen. Jag anser emellertid att man i fråga om AGS kan godta ett avsteg från principen att utgående ersättningar rned anledning av anställning skall bli föremål för beskattning. Såvitt avser sjukpenningtid kommer ersättning att utgå

med förhållandevis små belopp och vid förtidspensionstid kommer, som

jag tidigare anfört, kompensationsnivån 95 25 av inkomstbortfallet efter skatt upp till en inkomst motsvarande 7,5 basbelopp alltid att vara en yttersta gräns. Denna begränsning jämte kompletteringsförmånens speciella natur utgör enligt min mening motiv för att utfallande belopp undantas från beskattning.

Skatteutskottet anförde (SkU 1974:32 s. 4).

Utskottet instämmer i uppfattningen att förmånen av fri AGS liksom hittills bör kunna undantas från beskattning. Som framhållits i propositionen skulle en beskattning av premie för fri AGS hos arbetstagarna ofta bli rent formell, eftersom hela eller en stor del av premien i regel kan förutsättas rymmas inom ramen för försäkringsavdraget. Utskottets inställning har varit, att beskattningsfrågan om möjligt bör lösas på samma sätt som nu gäller

för annan ersättning för inkomstbortfall och för P-försäkringar. Som framgår av remissbehandlingen av det nu aktuella förslaget talar åtskilliga skäl för

att utfallande AGS-belopp bör beskattas, och utskottet har starka betänk-

ligheter mot definitiva skattelättnader för så avsevärda pensionsbelopp som här kan utgå. Beskattningsfrågan sammanhänger emellertid med försäk-

ringsbeskattningens utformning i andra hänseenden, och de överenskom-

melser som träffats mellan SAF och LO har enligt utskottets uppfattning

inte utgjort tillräckliga skäl att föregripa livförsäkringsskattekommitténs arbete. I avvaktan på kommitténs ställningstaganden har utskottet inte något att erinra mot att nuvarande provisorium beträffande AGS ändras i enlighet

med det i propositionen framlagda förslaget.

Riksskatteverket har den 9 januari 1975 meddelat anvisningar angående

beskattning av förmåner av fri kollektiv gruppsjukförsäkring för kalenderåret 1975. Innebörden av dessa anvisningar såvitt avser högsta ersättningsbelopp per månad vid förtidspensionering framgår av en tablå, som torde få fogas vid protokollet i detta ärende som bilaga. Av tablån framgår också vilka

månadsbelopp, som enligt riksskatteverkets anvisningar gällt under kalenderåret 1974, liksom skillnader i ersättning samt den kompensationsnivå som skulle uppnås, om de värden som gällt under år 1974 vid en antagen kommunal utdebitcring av 26 kr. får gälla även under år 1975. Dessutom innebär riksskatteverkets anvisningar för år 1975 att ersättning per dag under tid då sjukpenning utgår fastställts till högst 3 kr. per dag. I detta hänseende föreligger ingen skillnad mot vad som gällt under år 1974.

Skillnaderna i fastställda månadsersättningar mellan åren 1974 och 1975

betingas främst av den skattesänkning som beslutats av statsmakterna år 1974 (prop. 1974:132. SkU 1974:54, rskr 1974:329, SFS 1974:769-777). Som jag nyss redovisat förutsattes vid tillkomsten av de nu gällande beskattningsreglerna för AGS att månadsersättningen skulle räknas om vid om-

läggningar av inkomstbeskattningen. I själva verket var detta ett huvudskätl

till bestämmelsen att riksskatteverket skulle se över ersättningsbeloppen varje år. Jag har emellertid erfarit att en omräkning av ersättningsbeloppet med täta mellanrum orsakar stora administrativa besvär och kostnader för

det försäkringsbolag (Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsaktiebolag-AMF-sjukförsäkring) som handhar AGS. Bl.a. har det uppgivits att

inemot 2 miljoner försäkringsbrev måste bytas ut. Utöver bolagets egna administrativa besvär tillkommer informationssvårigheter och osäkerhet hos försäkringstagarna om vad som skall gälla.

Med hänsyn till de nu anförda omständigheterna och mot bakgrunden av att ytterligare ändringar i inkomstskattehänseende är att vänta inom kort anser jag det motiverat att tillämpningen av skattebestämmelserna för AGS något modifieras. Fortfarande bör samma princip gälla, nämligen att kompensationen inte får överstiga 95 25. Om så skulle ske, exempelvis för

en kortare tid och i några ersättningslägen, bör emellertid detta kunna 1to-

lereras med hänsyn till de nyss påtalade administrativa nackdelarna med

alltför täta omläggningar av försäkringsbeloppen. Det bör för den situation som nu föreligger påpekas att även om kompensationsnivån vid ett bibehållande av de ersättningsbelopp som gällde för år 1974 skulle stiga till

99,2 246, detta inte i något fall kommer att leda till en i kronor räknad över-

kompensation med mer än 38 kr. i månaden.

" Medelutdebitcringen under år 1974 för samtliga kommuner var 25 kr. 23 öre.

Den modifiering som jag. nu föreslår för AGS bör dessutom leda till att

högsta medgivna ersättningsbelopp i fortsättningen fastställs av regeringen

och inte av riksskatteverkct. Vid prövningen måste hänsyn också tas till

omständigheter av annat slag än sådana som riksskatteverket kan beakta. Det bör emellertid fortsättningsvis ankomma på riksskatteverket att efter

samråd med försäkringsinspektionen och arbetsmarknadens huvudorgani-

sationer för varje år föreslå de högsta ersättningar som får utgå på försäkringar

av typen AGS utan att skattskyldighet inträder.

Någon ändring av de i prop. 1973:46 (s. 104) givna riktlinjerna för kompletteringsförmåner till der allmänna försäkringen är det inte fråga om. Som allmän riktpunkt för kompensationsnivån efter en karenstid av 30 dagar

bör således alltjämt gälla at: kompletteringsförmånerna och sjukpenningen

från den allmänna försäkringen tillsammans inte bör ge högre ersättning för inkomstbortfallet än omkring 95 96, varvid, om kompleteringsförmå-

nerna är skattefria, hänsyn måste tas därtill. Av praktiska skäl bör det, efter den angivna karenstiden av minst 30 dagar även i fortsättningen finnas

möjlighet att schablonmässigt ge en kompletteringsförmån av högst 3 kr.

per dag skattefritt. Med beaktande av dessa riktlinjer har under sjukpen-

ningtid utgående ersättning för årsinkomster inom 7,5 basbelopp fastställts

för anställda med AGS, för stats- och kommunalanställda ävensom för tjänstemän med ITP. För dessa kategorier finns således inget ytterligare utrymme för kompletteringsförmåner. Det bör även fortsättningsvis ankomma på försäkringsinspektionen att övervaka riktlinjernas efterlevnad.

I detta sammanhang vill jag också beröra en annan fråga angående AGS,

nämligen karenstiden för ersättning under sjukpenningtid. Enligt försäk-

ringsavtalet lämnas ersättning för en sjukperiod som varar utöver en ka-

renstid om 30 dagar. Ersättning lämnas då för tid fr. o. m. åttonde dagen

räknat fr. o. m. insjuknandedagen enligt lagen om allmän försäkring.

Försäkringsinspektionen har i skrivelse av den 6 februari 1975 till AMF-

sjukförsäkring begärt att bolaget snarast vidtar åtgärder för att bringa nyss

återgivna försäkringsvillkor i överensstämmelse med vad som uttalats i prop. 1973:46 om en absolut karens av 30 dagar.

Efter samråd med chefen för socialdepartementet anser jag det godtagbart, att reglerna om karens får den innebörden att ersättning, på sätt angivits i nyssnämnda försäkringsvillkor, skall kunna lämnas för tid fr. o. m. åttonde

dagen räknat fr. o. m. insjuknandedagen enligt lagen om allmän försäkring.

Ett huvudvillkor skall givetvis fortfarande vara att sjukperioden skall ha

varat utöver karenstiden om 30 dagar.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring

i kommunalskattelagen (1928:370).

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga

GOTAB 75 9027 S Stockholm 1975