Kungl. Maj:ts proposition med förslag om säkning av inkomstskatten, m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1974 Prop. 1974: 132
Nr 132
Kungl. Maj:ts proposition med förslag om sänkning av inkomstskatten,
m. m.; given den 23 augusti 1974.
Kungl, Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
CARL GUSTAF
G. E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om lindring av marginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och skattesänkning för låginkomsttagare.
På skatte- och avgiftsområdet innebär förslaget, att sjukförsäkringsavgiften för löntagare slopas. Nuvarande avtrappning av grundavdragen upphör och statsskatteskalan justeras framför allt i syfte att lindra marginalskatten i mellaninkomstlägena. Inkomsttagare i aktiv ålder med en statligt taxerad inkomst inte överstigande 36 000 kr. föreslås få ett extra avdrag från skatten, s. K. särskild skattereduktion, med 250 kr./år. Det sammanlagda resultatet av dessa åtgärder innebär skattesänkningar för inkomsttagare i alla inkomstlägen utom för dem som befinner sig i de högsta. Procentuellt är skattesänkningen störst vid årsinkomster upp till 20 000 kr. Räknat i kronor är den däremot störst i inkomstlägena 50 000—100 000 kr./år och uppgår där till drygt 2 000 kr.
Även folkpensionärerna får förbättringar. Avtrappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension föreslås ske med en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkomst som överstiger det s.k. avdragsfria beloppet. Vidare avses pensionär vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. tillförsäkras extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr.
För att bereda lättnad åt egenföretagarna föreslås att allmän arbetsgivaravgift inte skall tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget.
Reformen finansieras i huvudsak genom höjning av arbetsgivarnas och I Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 132
egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 9o till 7 0 och genom en tidigare föreslagen höjning av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen. Reformen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.
I propositionen föreslås också en ändring i fråga om beskattningen av egnahem. F.n. gäller att den s. k. villaschablonen inte tillämpas om fastigheten hyrs ut till annat än stadigvarande bostad för en ersättning som överstiger såväl 1 200 kr. som 2 9c av taxeringsvärdet. Den fasta beloppsgränsen föreslås nu höjd till 2 400 kr. Härigenom ökar möjligbeterna att hyra ut utrymmen i egnahem som t. ex. sommarbostad utan att schablonbeskattningen måste frångås. Förslaget i denna del avses bli tillämpligt redan vid 1975 års taxering.
1 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att 19 8, 46 8 2 mom., 48 8 2 och 3 mom,, 50 8 2 mom., punkt 6 av anvisningarna till 24 8, punkt 1 av anvisningarna till 49 § samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 50 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 3! Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3 eller 4 mom.; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller annan livränta, så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring; ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor; vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på ! Senaste lydelse 1973: 1113 och 1121.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat; ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt. i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp; stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning; allmänt barnbidrag; lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt; kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel; invaliditetstillägg eller invalidi- handikappersättning enligt 9 tetsersältning enligt 9 kap. lagen kap. lagen om allmän försäkring, om allmän försäkring, så ock hem- så ock hemsjukvårdsbidrag, som sjukvårdsbidrag, som utgår av utgår av kommunala eller landskommunala eller landstingskom- = tingskommunala .medel till den munala medel till den vårdbehö- vårdbehövande:; vande; kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension; kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadstillägg som avses i kungörelserna (1968: 425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och (1973: 379) om statskommunala bostadstillägg; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg. (Se vidare anvisningarna.)
46 § 2 mom? I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag: 1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna; 2) för dels sådan socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring och tilläggspensionsavgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, dels ock avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 8, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i förekommande fall, hans omyndiga barn;
> Senaste lydelse 1973: 1109 och 1113.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3) för dels sådan sjukförsäk- 3) för dels sådan sjukförsäk- Tingsavgilt enligt 19 kap. 2 § la- ringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen gen om allmän försäkring, som på- om allmän försäkring, som påförts förts den skattskyldige under året den skattskyldige under året näst näst före det taxeringsår varom före det taxeringsår varom fråga fråga är, dels ock premier och är och som avser inkomst av anandra avgifter, som skattskyldig er- nat förvärvsarbete enligt 3 kap. lagt för försäkringar av följande 2 § nämnda lag, dels ock preslag, vilka ägas av honom själv el- mier och andra avgifter, som skattler, i förekommande fall, : hans skyldig erlagt för försäkringar av make eller hans omyndiga barn, följande slag, vilka ägas av honom nämligen kapitalförsäkring, arbets- själv eller, i förekommande fall, löshetsförsäkring samt sådan sjuk- hans make eller hans omyndiga eller olycksfallsförsäkring, därun- barn, nämligen kapitalförsäkring, der inbegripen avgift till sjukkas- arbetslöshetsförsäkring samt sådan sa för begravningshjälp, som ej av- sjuk- eller olycksfallsförsäkring, ses i 33 § och som ej utgör sjuk- därunder inbegripen avgift till försäkring enligt 2—4 kap. lagen sjukkassa för begravningshjälp, om allmän försäkring; som ej avses i 33 § och som ej ut-
gör sjukförsäkring enligt 2—4 kap.
lagen om allmän försäkring;
4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för underhåll av icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje barn;
5) för sådan avgift enligt 4 § 5) för sådan avgift enligt 4 § förordningen om allmän arbets- lagen om allmän arbetsgivaravgift, givaravgift, som påförts den skatt- som piförts den skattskyldige unskyldige under året näst före det der året näst före det taxeringsår taxeringsår varom fråga är. varom fråga är.
Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, och underhållsbidrag, som i första stycket 4) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.
Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.
Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan och som ej utgöra sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.
Avdrag för avgift för pensionsförsäkring som äges av den skattskyidige får ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan avdrag för avgift för pensionsförsäkring icke utnyttjas i hemortskommunen, må avdrag åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig genom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.
2 mom." Skattskyldig fysisk 2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bo- person, som varit här i riket bosatt under större delen av be- satt under hela beskattningsåret, skattningsåret, äger att å den i äger att å den i hemortskommuhemortskommunen taxerade in- nen taxerade inkomsten åtnjuta komsten — åtnjuta - kommunalt kommunalt = grundavdrag ned grundavdrag enligt vad nedan 4 500 kronor. sägs.
Grundavdraget är 4500 kronor om den skattskyldiges enligt förordningen (1947: 5376) om statlig inkomstskain taxerade inkomst uppgår till högst 30000 kronor och, om inkomsten ir större än 30 000 kronor, 4 300 kronor minskat med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 30 000 kronor.
Har skattskyldig under beskatt- Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller an- ningsåret uppburit lön eller annan nan gottgörelse som utgör skatte- gottgörelse som utgör skatteplikpliktig inkomst enligt förordning- tig inkomst enligt förordningen en (1958: 295) om sjömansskatt (1958: 295) om sjömansskatt skall skall grundavdraget beräknas med grundavdraget minskas med en hänsyn till summan av den skatt- tolftedel för varje period om tretskyldiges taxerade inkomst enligt tio dagar för vilken den skattskylandra stycket, den beskattnings- dige uppburit beskattningsbar inbara inkomsten enligt nämnda för- komst enligt nämnda förordning ordning samt enligt 1 8 2 mom. samt enligt 1 § 2 mom. förordförordningen «skattepliktig dag- ningen skattepliktig dagpenning. penning. Det sålunda beräknade Det sålunda beräknade grundavgrundavdraget skall minskas med draget avrundas uppåt till helt tioen tolftedel för varje period om tal kronor. trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar inkomst och skattepliktig dagpenning som förut nämnts.
Det belopp för grundavdrag, som erhålles vid tillämpning av
> Senaste lydelse 1973: 1121.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
andra eller tredje stycket, avrundas uppåt till helt tiotal kronor.
3 mom. Skattskyldig fysisk 3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bo- person, som varit här i riket bosatt under högst hälften av be- satt endast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskom- skattningsåret, äger i hemortskommunen åtnjuta kommunalt grund- munen åtnjuta kommunalt grundavdrag enligt följande. Grundav- avdrag som för varje kalendermådraget är 375 kronor för varje nad eller de! därav, varunder kan kalendermånad eller del därav, varit här i riket bosatt, utgör en varunder den skattskyldige varit tolftedel av 4 500 kronor. Det avbosatt här i riket, om den skatt- dragsbelopp, som sålunda erhålles, skyldiges — enligt förordningen avrundas uppåt till helt tiotal kro- (1947: 576) om statlig inkomst- nor. skatt taxerade inkomst uppgår till högst 15 000 kronor. Är inkomsten större än 15 000 kronor, minskas det avdragsbelopp, som eljest skolat utgå, med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 15 000 kronor. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas uppåt till helt tiotal kronor.
2 mom” För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.
Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet understigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existens minimum) må den skattskyldige jämväl, efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller
4 Scnaste lydelse 1970: 162.
& Senaste lydelse 1974: 296.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande, erhålla avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga med belopp som ovan sägs; dock må avdraget beträffande skattskyldig med oförsörjda barn för varje sådant barn ökas med högst 2 500 kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars inkomst till Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folk- icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskilda om- pension, skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat ständigheter icke föranleda an- -— anses ha haft nedsatt skatteför- nat — anses ha haft nedsatt skatmåga enligt andra stycket. Riks- teförmåga enligt andra stycket. skatteverket fastställer grunder för Har sådan skattskyldig haft taxeberäkning av avdrag för nedsatt rad inkomst enligt lagen (1947: skatteförmåga enligt detta stycke. 576) om statlig inkomstskatt, som
icke överstiger 36 000 kronor, skall
avdrag för nedsatt skatteförmåga
medges med minst 500 kronor.
Överstiger den skattskyldiges stat-
ligt taxerade inkomst 36 000 kro-
nor men icke 38 500 kronor utgör
avdraget minst ett belopp motsva-
rande 20 procent av skillnaden
mellan 38 500 kronor och den tax-
erade inkomsten. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestäm-
mer fastställer närmare föreskrif-
rer för beräkning av avdrag för
nedsatt skatteförmåga enligt detta
stycke.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.
Anvisningar
till 24 §
6.6 De i 24 8 2 mom. första och andra styckena meddelade bestämmelserna om upptagande av intäkt efter särskild grund äro tillämpliga även om fastigheten eller fastighetsdelen, utöver utrymmen för bostad åt en eller två familjer, innehåller något enstaka rum för uthyrning eller i ringa omfattning kan användas för annat ändamål än såsom bostad.
Till fastighet, som i 24 8 2 mom. avses, är att hänföra även fastighet som nyttjas endast viss del av året eller tillfälligt, såsom sommarvilla, sportstuga eller jaktstuga, eller som utan att användas står till ägarens förfogande.
Från tillämpningen av bestäm- Från tillämpningen av bestämmelserna i 24 8§ 2 mom. första och melserna i 24 8 2 mom. första och andra styckena bliva genom regeln andra styckena bliva genom regeln i 2 mom. sista stycket första i 2 mom. sista stycket första
s Senaste Jydelse 1966: 696.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse punkten, under där angivna förut- punkten, under där angivna förutsättningar, undantagna exempelvis sättningar, undantagna exempelvis fastigheter som under somrarna fastigheter som under somrarna bruka uthyras till sommargäster bruka uthyras till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, som- men i övrigt bebos av ägarna, sommarstugor som regelbundet uthy- marstugor som regelbundet uthyras under somrarna, fastigheter ras under somrarna, fastigheter
vilka till viss del upplåtas för vilka till viss del upplåtas för
upplagsplats, för rörelse el. dyl. upplagsplats, för rörelse el. dyk samt fastigheter vilka utnyttjas samt fastigheter vilka utnyttjas för odling eller tillgodogörande för odling eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En fastighet bör an- fastigheten. En fastighet bör anses i allenast ringa omfattning ut- ses i allenast ringa omfattning utnyttiad för sådant ändamål, som nyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom för- här avses, om den därigenom förvärvade årliga bruttointäkten upp- värvade årliga bruttointäkten uppgår till högst 7 200 kronor eller går till högst 2400 kronor eller överstiger nämnda belopp men icke överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av fastighetens taxe- 2 procent av fastighetens taxcringsvärde. ringsvärde.
Fråga huruvida fastighet skall anses inrättad till bostad åt en eller två familjer skall bedömas med hänsyn till de förhållanden, som rått vid beskattningsårets utgång.
till 49 §
1.7 Oskift dödsbo efter person, Oskift dödsbo efter person, som som vid sitt frånfälle varit här i vid sitt frånfälle varit här i riket riket bosatt, äger på grund av be- bosatt, äger på grund av bestämstämmelserna i 53 § 3 mom. att melserna i 53 8 3 mom. att för för det beskattningsår, under vil- det beskattningsår, under vilket ket dödsfallet inträffat, åtnjuta dödsfallet inträffat, åtnjuta komkommunalt grundavdrag med be- munalt grundavdrag med belopp, lopp, som skulle hava tillerkänts som skulle hava tillerkänts den den avlidne, därest han fortfaran- avlidne, därest han fortfarande de levt. Har nämnda person icke levt. Har nämnda person icke vavarit under hela tiden mellan be- rit under hela tiden mellan beskattningsårets ingång och döds- skattningsårets ingång och dödsfallet här i riket bosatt, skall av- fallet här i riket bosatt, skall avdrag medgivas dels för den tid drag medgivas dels för den tid han varit härstädes bosatt, dels för han varit härstädes bosatt, dels tiden efter dödsfallet till beskatt- för tiden efter dödsfallet till beningsårets utgång och för den sam- skattningsårets utgång och för den manlagda tiden beräknas i enlig- sammanlagda tiden beräknas i enhet med de i 48 8 2 och 3 mom. lighet med de i 48 8 3 mom. medmeddelade bestämmelserna. delade bestämmelserna.
Avdrag, varom nu sagts, medgives utan hänsyn därtill, att dödsboet efter den avlidne skiftats före utgången av det beskattningsår, under vilket dödsfallet ägt rum.
7 Senaste lydelse 1970: 162.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse till 50 § 1.5 Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under hela beskattningsåret. Särskilda förhållanden varom nyss sagts få anses föreligga t.ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året understigit existensminimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits. Den myndighet Konungen där- Regeringen eller den myndighet till förordnar fastställer normal- regeringen bestämmer fastställer belopp för existensminimum för <normalbelopp för existensminiolika delar av riket, avsedda att mum för olika delar av riket, avtjäna till ledning vid bestämmande =<:sedda att tjäna till ledning vid beav existensminimum i det särskil- = stämmande av existensminimum i da fallet. det särskilda fallet. Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst buvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter — inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, celler kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten. Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskattning verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde. Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån understigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit särskild förmån i form av billig bostad eller billiga livsförnödenheter eller andra liknande förmåner. I regel torde anledning överhuvud icke föreligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s.k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgivas, om den skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostads- 8 Senaste lydelse 1971: 256.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse fastighet av enklaste beskaffenhet o.s.v. Å andra sidan må existensminimum beräknas hava överstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Vidare kan anledning finnas att frångå normalbeloppet, om bostadskostnaden varit högre -än normalt. Existensminimum för den skattskyldige må jämväl i annat fall bestämmas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.
Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndighet fastställda existensminimibeloppet, såvida icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.
Har den skattskyldige icke haft Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet beräknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 § 2 mom. förhållande, varom i 50 § 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgi- för nedsatt skatteförmåga medgivas med så stort belopp, dock vas med så stort belopp, dock högst med belopp som i nyssnämn- högst med belopp som i nyssnämnda lagrum sägs, att den skattskyl- da lagrum sägs, att den skattskyldige icke påföres beskattningsbar dige icke påföres beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt inkomst. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligt att åtnjuta skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953: 272), skall avdrag för ned- (1953: 272), skall avdrag för nedsatt skatteförmåga beräknas med satt skatteförmåga beräknas med beaktande härav. beaktande härav.
Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, maximerat på sätt i föregående stycke sägs, att större skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.
Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.
223 Om = skattskyldig = åtnjutit 2. Om skattskyldig åtnjutit jämjämväl annan inkomst än folkpen- väl annan inkomst än folkpension, sion, skall avdraget jämkas med skall avdraget jämkas med hänsyn hänsyn till omständigheterna och till omständigheterna och i enligi enlighet med de av riksskattever- het med de närmare föreskrifket fastställda grunderna. Den om- ter som fastställts. Den omstänständigheten att folkpension under digheten att folkpension under ett
» Senaste lydelse 1970: 162.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ett beskattningsår utgått med ett beskattningsår utgått med ett ringa ringa belopp, t. ex. till följd av att belopp, t. ex. till följd av att folkfolkpensionen icke åtnjutits under pensionen icke åtnjutits under hehela året, utgör icke hinder mot «la året, utgör icke hinder mot att att medgiva den skattskyldige av- medgiva den skattskyldige avdrag. drag. Avgörande för bedömningen = Avgörande för bedömningen i deti detta fall är huruvida folkpen- ta fall är huruvida folkpensionen, sionen, om den utgått i full ut- om den utgått i full utsträckning, sträckning, utgjort en icke obe- utgjort en icke obetydlig del av tydiig del av inkomsten. inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Denna lag träder i kraft i fråga om 19 § den 1 juli 1975 och i övrigt den 1 januari 1975. Därvid skall följande iakttas. 1. De nya bestämmelserna i anvisningarna till 24 § tillämpas första gången vid 1975 års taxering. 2. De nya bestämmelserna i 19 §, 46 § 2 mom., 48 8 2 och 3 mom., 50 § 2 mom. fjärde stycket andra och tredje meningarna, punkt 1 av anvisningarna till 49 § samt punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 50 § tillämpas första gången vid 1976 års taxering. 3. I fråga om dels invaliditetstilägg och invaliditetsersättning, dels sjukförsäkringsavgift som avser inkomst år 1973 eller tidigare år gäller äldre bestämmelser.
2 Förslag till Lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt dels att ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”, dels att ordet ”förordning”, om det avser denna förordning, skall bytas ut mot ”lag”, dels att rubriken till förordningen samt 10 §& 1 mom. och 27 § skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om statlig inkomstskatt
10 8
Nuvarande lydelse 1 m o m.! Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp. Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger 15 000 men icke 20 000 kr.: 1 050 kr för 15 000 kr. och 139 av återstoden ;
200007 300007 : 17007 "20000" "199." 300007.” 52500” : 3600” ” 300007 » 282»
52500” oo” 70000” : 9900” "352500 ” 38 ; 70000” 100000” :16550” ” 70000” ” 47” ; 100000” "150. 000” :30650” ” 100000” ” 4990 ” ; 150 000 kr. :55 150” ” I5S0000” ” S4Y0r ö” . 1 Senaste lydelse 1972: 375.
Nuvarande lydelse
Ändé? att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 34 procent av denna inkomstdel.
Med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.
Föreslagen lydelse
1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.
Grundbeloppet utgör:
när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger 15 000 men icke 20 000 kr.: 1050 kr. för 15 000 kr. och 1297, av återstoden; 200007” 25 000” : 1650” 20 000” 70 ; 25000” ” 30000” : 2500” ” 250007 ” 229 din ” 30 0007 40 000” : 3600” ” 30000” ” 289 om 40 000” 45000” : 6400” ” 40000” ” 330” ” 450007” 65 000” : 8050” ” 45000” ”" 389,” ” 65 0007 70 000” : 15650” ” 65000” ” 4300 o ” 70000” -” 100 000” :17 800” ” 70000” ” 48 ”
100000” -” -—-I50000” :32200” ” 100000” ” 5S2” 150 000 kr. : 58200” ” 150000” ” 5S6M” ”
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 356 procent av denna inkomstdel.
Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.
Nuvärande lydelse Föreslagen lydelse
27 8
Om avräkning av utländsk skatt beslutar den skatterätt, som har att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.
Ansökan om avräkning skall vara inkommen till skatterättens kansli inom ett år efter det taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft eller. om den utländska skatten slutligen påförts efter nämnda tidpunkt, inom ett år från det den utländska skatten sålunda påförts.
Över ansökningen skall taxeringsintendent avgiva yttrande.
Beträffande underrättelse om skatterättens beslut samt rätt att föra talan mot beslutet äga bestämmelserna om besvär över taxering motsvarande tillämpning.
Har avräkning av utländsk skatt Har avräkning av utländsk skatt skett enligt 24 § men ändras taxe- = skett enligt 24 § men ändras taxe-
2 Senaste lydelse 1971: 408.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ringen genom beslut av skatterätt 7ingen genom beslut av skatterätt eller utslag av kammarrätten eller eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t eller genom efter- regeringsrätten eller genom eftertaxering, skall skatterätten vidtaga taxering, skall skatterätten vidtaga därav betingad ändring i avräk- därav betingad ändring i avräkningen. ningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas såvitt gäller 10 8 1 mom. första gången vid 1976 års taxering. Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om statlig inkomstskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.
3 Förslag till
Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)
Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: 272)! dels att ordet ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att ordet ”uppbördsförordningens” i punkt 1 av anvisningarna till 39 § skall bytas ut mot ”uppbördslagens”, dels att ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form, dels att rubriken till förordningen samt 2 8 2 och 4 mom., 4 § 1 och A 3 mom., 25 8, 27 8 1 mom. och 70 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse, dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 2 § 5 mom., av nedan angivna lydelse.
Uppbördslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 mom. I denna förordning 2 mom. I denna lag förstås förstås med med slutlig skatt: skatt som slutlig skatt: skatt som påförts vid den årliga debitering- påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds en på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat be- beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrif- slut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debite- ter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande ring, och återstår efter iakttaganav bestämmelserna om nedsättning de av bestämmelserna om nedsättav skatt enligt 4 mom.; ning av skatt enligt 4 och 5 mom.; preliminär skatt: i3 8 omförmäld skatt, som erlägges i avräkning å slutlig skatt; 2 Förordningen omtryckt 1972: 75.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt avräknats från slutlig skatt; tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt avslutats; skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.; särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 mom.; inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år; gift skattskyldig: skatt- gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämp- skyldig som taxeras med tillämpning av 52 § I mom. kommunal- ning av 52 8 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och 11 § skattelagen (1928: 370) och 11 § 1 mom. förordningen (1947: 576) 1 mom. lagen (1947: 576) om statom statlig inkomstskatt; lig inkomstskatt; ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss sagts. 4 mom. Skattereduktion åtnjutes av ogift skattskyldig, som har av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt för- saknar taxerad inkomst enligt laordningen (1947: 576) om statlig gen (1947:576) om statlig ininkomstskatt, med 1 500 kronor, komstskatt, med 1 800 kronor, av gift skattskyldig, vars make av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämn- har taxerad inkomst enligt nämnda förordning som understiger da lag som understiger 4 500 kro- 4500 kronor, med 40 procent av nor, med 40 procent av det belopp det belopp som motsvarar skill- som motsvarar skillnaden mellan naden mellan 4500 kronor och 4 500 kronor och den taxerade inden taxerade inkomsten. komsten. Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade inkomsten. Äro de taxerade inkomsterna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga. Skattereduktion = enligt första Skattereduktion = enligt första stycket åtnjutes endast av skatt- stycket åtnjutes endast av skattskyldig, som varit bosatt här i skyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskatt- riket under någon del av beskattningsåret. För sift skattskyldig ningsåret. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskatt- riket under någon del av beskatt-
2 Senaste lydelse 1973: 1119.
Nuvarande bedelse Föreslagen lydelse ningsåret. Avser makens bosätt- ningsåret. Avser makens bosiättning här i riket större delen av be- ning här i riket större delen av beskattningsäret, sker skattereduk- skattningsåret, sker skattereduktionen enligt första stycket. Avser tionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket en- makens bosättning här i riket endast en mindre det av beskatt- dast en mindre del av beskattningsåret, åtnjuter den skattskyl- ningsåret, åtnjuter den skattskyldige skattereduktion, om maken dige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt för- saknar taxerad inkomst enligt ordningen om statig inkomstskatt, lagen om statlig inkomstskatt, med med 900 kronor, och om maken 900 kronor, och om maken har har taxerad inkomst enligt nämnda taxerad inkomst enligt nämnda lag förordning som understiger 2 250 som understiger 2 250 kronor, med kronor, med 40 procent av det be- 40 procent av det belopp som motlopp som motsvarar skillnaden svarar skillnaden mellan 2 250 mellan 2 250 kronor och den taxe- kronor och den taxerade inkomsrade inkomsten. ten.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.
Skattereduktion sker icke i fråga Skattereduktion sker icke i fråga om statlig förmögenhetsskatt, so- om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift till folkpensio- cialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen neringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring, (1962: 381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, arbetsgivar- tilläggspensionsavgift, sjukförsäkavgift, allmän arbetsgivaravgift, re- ringsavgift, arbetsgivaravgift, alldareavgift och förseningsavgift en- män arbetsgivaravgift, redarcavgift ligt 116 c § rtaxeringsförordningen och förseningsavgift enligt 116 c § samt annuitet å avdikningslån. taxeringslagen samt annuitet å av-
dikningslån.
Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion bortfaller.
5 mom. Skattskyldig fysisk
person över 16 år, som varit bo-
satt eller stadigvarande vistats här
i riket under någon del av be-
skattnringsåret och som under be-
skattningsåret haft A-inkomst en-
ligt 9 § 3 mom, andra stycket la-
gen (1947:576) om statlig in-
komstskatt med minst 4500 kro-
nor, åtnjuter särskild skattereduk-
tion med 250 kronor, om hans
taxerade inkomst enligt nämnda lag icke överstiger 36 000 kronor. Överstiger den skattskyldiges statligt taxerade inkomst 36 000 kronor men icke 38 500 kronor åtnjutes — särskild skattereduktion med belopp som motsvarar 10 procent av skillnaden mellan 38 500 kronor och den taxerade inkomsten. Särskild skattereduktion åtnjutes dock icke av skattskyldig, som har rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket kommunalskattelagen (1928: 370).
I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.
4§
1 mo m.?3 Har lokal skattemyn- 1 mom. Har lokal skattemyndighet ej annorledes förordnat, dighet ej annorledes förordnat, skall, då inkomst av tjänst hän- skall, då inkomst av tjänst hänför sig till arbetsanställning som för sig till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än är avsedd att vara kortare tid än en vecka eller då inkomsten eljest en vecka eller då inkomsten eljest avser bestämd tidsperiod och upp- avser bestämd tidsperiod och uppbäres vid regelbundet återkom- bäres vid regelbundet återkommande tillfällen, preliminär A-skatt mande tillfällen, preliminär A-skatt utgå med belopp, som angivas i utgå med belopp, som angivas i skattetabeller. Riksskatteverket skattetabeller. Regeringen eller den fastställer för varje inkomstår så- myndighet regeringen bestämmer dana tabeller. | fastställer för varje inkomstår sådana tabeller. Skattetabellerna skola för olika Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vec- inkomstbelopp, beräknade = för ka eller den längre tid som riks- vecka eller den längre tid som skatteverket bestämmer, angiva bestäms av regeringen eller den därå belöpande preliminär skatt. myndighet regeringen utser, an- Tabellerna skola grundas på föl- giva därå belöpande preliminär jande förutsättningar, nämligen skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen att inkomsten samt grundavdraget äro oförändrade under inkomståret, att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet, att den skattskyldige icke har att den skattskyldige icke har att erlägga socialförsäkringsavgift att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 till folkpensioneringen enligt 19 3 Senaste lydelse 1973: 1111. 2 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 132
Nuvarande lydelse Föreslagen I»delse kap. 3 § lagen (1962: 381) om kap. 3 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller tilläggspen- allmän försäkring, tilläggspensionssionsavgift, avgift eller sjukförsäkringsavgift, att skattskyldig, som avses i att skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) och 4) 2 mom. första stycket 2) och 4) erhåller skattereduktion, samt erhåller skattereduktion, att den skattskyldige erhåller särskild skattereduktion, om inkomsten för år räknat icke överstiger 38500 kronor eller, såvitt gäller i 2 mom, första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, 40 500 kronor, samt att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels grundavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen. 3 mom. Skattetabellerna skola 3 mom. Skattetabellerna skola angiva den preliminära skatten un- angiva den preliminära skatten under förutsättning att statlig in- der förutsättning att statlig inkomstskatt beräknas med tillämp- komstskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grund- ning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för in- beloppet, som bestämts för inkomståret, att sjukförsäkringsav- komståret samt att det sammangift beräknas i enlighet med vad lagda beloppet av kommunal inriksförsäkringsverket — bestämmer komstskatt och landstingsmedel beför inkomståret samt att det räknas för skattekrona och skattcsammanlagda beloppet av kommu- öre till vissa i hela krontal benal inkomstskatt och landstingsme- stämda belopp, vilka regeringen del beräknas för skattekrona och eller den myndighet regeringen beskatteöre till vissa i hela krontal stämmer fastställer för varje inbestämda belopp, vilka riksskatte- komstår. verket fastställer för varje inkomstår. Riksskatteverket må dock be- Regeringen eller den myndighet träffande Stockholm, Göteborg el- regeringen bestämmer må dock be- Jer Malmö, efter framställning av träffande Stockholm, Göteborg elvederbörande kommun, upprätta ler Malmö, efter framställning av särskild tabell för inom kommunen vederbörande kommun, upprätta skattskyldiga, avseende en utdebi- särskild tabell för inom kommutering för kommunalt ändamål i nen skattskyldiga, avseende en utfemtiotal ören, samt meddela de debitering för kommunalt ändamål närmare föreskrifter, som må er- i femtiotal ören, samt meddela de fordras för tillämpning av tabellen. närmare föreskrifter, som må er- Den merkostnad, som kan upp- fordras för tillämpning av tabelkomma för upprättandet av sådan len. Den merkostnad, som kan tabell, skall gäldas av vederböran- uppkomma för upprättandet av såde kommun. dan tabell, skall gäldas av vederbörande kommun.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §t
Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering skall iakttagas:
att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen uträknas med tilllämpning av 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring;
att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den procentsats för avgiftsuttaget, som fastställts för inkomståret;
att sjukförsäkringsavgift påföres att sjukförsäkringsavgift uträki enlighet med vad riksförsäkrings- nas med tillämpning av 19 kap. verket bestämmer för inkomståret; 2 och 4 §§ lagen (1962: 381) om
allmän försäkring;
att för skattskyldiga, som avses i att för skattskyldiga, som avses i 10 8 I mom. förordningen om stat- 10 & 1 mom. lagen om statlig inlig inkomstskatt, sådan skatt ut- komstskatt, sådan skatt uträknas räknas med tillämpning av det med tillämpning av det procentprocenttal av grundbeloppet, som tal av grundbeloppet, som betämts bestämts för inkomståret; samt för inkomståret; samt
att kommunal inkomstskatt och att kommunal inkomstskatt och Jandstingsmedel uträknas med led- landstingsmedel uträknas med ledning av de belopp för skattekrona ning av de belopp för skattekrona och skattcöre, som för inkomståret och skatteöre, som för inkomstbestämts för utdebitering i be- året bestämts för utdebitering i skattningsorten; dock må riksskat- beskattningsorten; dock må regeteverket, om särskilda omständig- ringen eller den myndighet regeheter föreligga, förordna att utde- ringen bestämmer, om särskilda bitering i hemortskommunen får omständigheter föreligga, förordläggas till grund vid debitering av na att utdebitering i hemortskompreliminär B-skatt för fysisk per- munen får läggas till grund vid son eller dödsbo även om beskatt- debitering av preliminär B-skatt ningsorten är en annan. för fysisk person eller dödsbo äv-
en om beskattningsorten är en an-
nan.
1 mom Uträkning av de särskilda skatteposter som ingå i slutlig skatt samt debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter i taxeringslängd eller annat beslut om taxeringen. I övrigt iakttages:
att för skattskyldiga, som avses att för skattskyldiga, som avses i 10 8 1 mom. förordningen om i 10 § 1 mom. lagen om statlig statlig inkomstskatt, sådan skatt inkomstskatt, sådan skatt uträknas uträknas med tillämpning av det med tillämpning av det procenttal procenttal av grundbeloppet, som av grundbeloppet, som fastställts fastställts att gälla för den preli- att gälla för den preliminära skatt, minära skatt, vilken skall avräk- vilken skall avräknas mot den ifrånas mot den ifrågavarande slutliga gavarande slutliga skatten; skatten;
« Senaste lydelse 1973: 1111.
5 Senaste lydelse 1973: 1119.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomståret gäller i beskattningsorten; att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en gemensam post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal; att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promillctal, som enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skatten debiteras; att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomståret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid öretal bortfaller; att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel debiteras med belopp som uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen; att i I 8 omförmäld sjukförsäk- att i I 8 omförmäld sjukförringsavgift debiteras enligt 19 kap. säkringsavgift debiteras enligt 19 lagen om allmän försäkring och, kap. lagen om allmän försäkring såvitt gäller person med inkomst och med beaktande av avgiftsbeav annat förvärvsarbete än anställ- lopp som uträknats av allmän förning, med beaktande av avgifts- säkringskassa; belopp som uträknats av allmän försäkringskassa; att socialförsäkringsavgift — till folkpensioneringen = såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning debiteras med tillämpning av bestämmelserna i 11 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän försäkring; att i 1 8 omförmäld arbetsgivaravgift och redarcavgift debiteras i en gemensam post; samt att i I 8& omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera annuitcter, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller.
2 mom. Har vid granskning 2 mom. Har vid granskning hos riksskatteverket av verkställd hos riksskatteverket av verkställd debitering befunniis, att skatt el- debitering befunnits, att skatt eller ler ränta blivit obehörigen uteslu- ränta blivit obehörigen utesluten ten från debitering eller påförd från debitering eller påförd till för till för ringa beiopp eller att skat- ringa belopp eller att skattereduktereduktion, preliminär skatt eller tion, särskild skattereduktion, preränta blivit gottskriven med för liminär skatt eller ränta blivit gotthögt belopp, skall vederbörande skriven med för högt belopp, skall länsstyrelse underrättas härom. vederbörande länsstyrelse under- Länsstyrelsen har att verkställa rättas härom. Länsstyrelsen har den utredning i ärendet, som må att verkställa den utredning i ärenfinnas erforderlig. Föreligger för- det, som må finnas erforderlig.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse hållande, som nyss sagts, skall Föreligger förhållande, som nyss länsstyrelsen, efter hörande av sagts, skail länsstyrelsen, efter höden skattskyldige när så finnes på- rande av den skattskyldige när så kallat, fastställa det belopp denne finnes påkallat, fastställa det behar att erlägga. lopp denne har att erlägga.
Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktighet som avses i föregående stycke vara för handen eller att motsvarande felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Därvid skall följande iakttas.
1. Den nya lydelsen av 27 8 1 mom. åttonde att-satsen tillämpas första gången vid debitering av slutlig eller tillkommande skatt på grund av 1975 års taxering.
2. De nya bestämmelserna i 2 8 2, 4 och 5 mom., 4 8 1 mom. andra stycket tredje och femte att-satserna, 4 8 3 mom. första stycket, 25 8 tredje att-satsen, 27 § sjunde att-satsen och 70 8 tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1975 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1976 års taxering.
3. Förekommer i lag eller annan författning ordet ”uppbördsförordning” i olika böjningsformer skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”uppbördslag” i motsvarande form. Vidare skall vid samma tidpunkt ordet ”förordning” i olika böjningsformer, som förekommer i lag eller annan författning och avser uppbördsförordningen, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.
4 Förslag till
.Lag om ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall
dels att ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen samt 4 § skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om begränsning av skatt i vissa fall
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Spärrbelopp enligt 3 § jämföres Spärrbelopp enligt 3 8 jämföres
med sammanlagda ' beloppet av med sammanlagda beloppet av
statlig inkomstskatt, förmögenhets- statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, skatt, allmän kommunalskatt och landstingsmedel och tingshusmedel landstingsmedel som «beräknats som beräknats för den skattskyl- för den skattskyldige på grund
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse dige på grund av taxeringen. I av taxeringen. I skattebeloppet inskattebeloppet inräknas även sjö- räknas även sjömansskatt, om den mansskatt, om den skattskyldige skattskyldige erlagt sådan skatt erlagt sådan skatt under beskatt- under beskattningsåret. ningsåret. Är den skattskyldige berättigad Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomst- till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt ge- skatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i nom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. uppbördsförordning- 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen en (1953: 272) eller genom avräk- (1953: 272) eller genom avräkning ning av utländsk skatt enligt sär- av utländsk skatt enligt särskilda skilda föreskrifter, skall skattebe- föreskrifter, skall skattebelopp enlopp enligt första stycket beräknas ligt första stycket beräknas som om som om skattereduktion eller av- skattereduktion eller avräkning av räkning av skatt icke skett. skatt icke skett.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas beträffande 4 8 första gången i fråga om skatt som avser 1976 års taxering. Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om begränsning av skatt i vissa fall skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.
5 Förslag till
Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)
Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)! dels att orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”, dels att rubriken till förordningen samt 68 och 72 a 88 skall ha nedan angivna lydelse.
Taxeringslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
68 §&
Följande taxeringslängder skola föras, nämligen inkomstlängd och förmögenhetslängd, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn. I inkomstlängden antecknas särskilt
dels i avseende å statlig in- dels i avseende å statlig in-
komstskatt inkomst av olika för- komstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika värvskällor med angivande tillika 2 Förordningen omtryckt 1971: 399. 3 Senaste lydelse 1974: 298.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse i fråga om skattskyldiga som av- i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. förordningen ses i 9 & 3 mom. lagen (1947: (1947: 576) om statlig inkomst- 576) om statlig inkomstskatt huskatt huruvida inkomsten utgör A- ruvida inkomsten utgör A-inkomst inkomst eller B-inkomst, medgivet eller B-inkomst, medgivet avdrag avdrag för underskott å förvärvs- för underskott å förvärvskälla, källa, sammanräknad nettoinkomst sammanräknad nettoinkomst (sum- (summan av inkomsterna av olika man av inkomsterna av olika förförvärvskällor, minskad med av- värvskällor, minskad med avdrag drag för underskott), medgivna för underskott), medgivna allmänallmänna avdrag som icke avse na avdrag som icke avse underunderskott å förvärvskälla, taxe- skott å förvärvskälla, taxerad och rad och beskattningsbar inkomst, beskattningsbar inkomst,
dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret,
dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,
dels beslut i övrigt, som av- dels beslut i övrigt, som avser ser förutsättning för avdrag enligt förutsättning för avdrag enligt 48 §3 48 8 2 och 3 mom. kommunal- 2 och 3 mom. kommunalskattelaskattelagen (1928: 370) eller för gen (1928: 370) eller för skattereskattereduktion enligt 2 § 4 mom. duktion enligt 2 § 4 och 5 mom. uppbördsförordningen (1953: 272), uppbördslagen (1953: 272),
dels ock uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, varå skogsvårdsavgift skall beräknas.
Uppgår den enligt förordningen Uppgår den enligt lagen om om statlig inkomstskatt beräkna- statlig inkomstskatt beräknade de taxerade inkomsten till minst taxerade inkomsten = till minst 4500 kronor för ensamstående 4500 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 4 500 och till sammanlagt minst 4 500 kronor för makar, som varit gifta kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsam- och under detta år levt tillsammans, skall den beräknade taxe- mans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om rade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke upp- beskattningsbar inkomst icke uppkommer. kommer.
I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.
Närmare föreskrifter om taxe- Närmare föreskrifter om taxeringslängds upprättande meddelas ringslängds upprättande meddelas av Kungl. Maj:t. av regeringen.
Taxeringslängd underskrives av lokalt skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxeringsnämndens beslut.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse T2a 83 Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § förordningen (1958: 295) om sjömansskatt eller enligt 1 8 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden. Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av 1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration, 2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller om fastigbets taxeringsvärde eller avdrag som medgives skattskyldig utan särskild utredning, 3) uppenbar felaktighet i fråga 3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta be- om allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering, eller lopp framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra av- avdrag för premier och andra avgifter, som avses i 46 § 2 mom. gifter, som avses i 46 3 2 mom. första stycket 3) kommunalskatte- första stycket 3) kommunalskattelagen, eller motsvarande avdrag lagen, eller motsvarande avdrag enligt 4 & 1 mom. andra stycket enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomst- lagen om statlig inkomstskatt elskatt eller avdrag enligt 46 8 3 ler avdrag enligt 46 8 3 mom. mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom. kommunalskattelagen eller 4 8 2 nämnda förordning eler i fråga mom. lagen om statlig inkomstom grundavdrag eller uppenbar skatt eUer i fråga om grundavfelaktighet till den skattskyldiges drag eller uppenbar felaktighet nackdel i fråga om sådana förut- till den skaitskyldiges nackdel i sättningar för skattereduktion som fråga om sådana förutsättningar enligt 68 8 skall antecknas i in- för skattereduktion eller särskild komstlängd, skattereduktion som enligt 68 3 skall antecknas i inkomstlängd, 4) uppenbar felaktighet, varige- 4) uppenbar felaktighet, varigenom A-inkomst enligt 9 § 3 mom. nom A-inkomst enligt 9 8 3 mom. förordningen om statlig inkomst- lagen om statlig inkomstskatt beskatt betecknats som B-inkomst, tecknats som B-inkomst, 5) uppenbarligen för lågt av- 5) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 §§ 2 mom. kom- drag enligt 50 38 2 mom. kommunalskattelagen eller motsvaran- munalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt förordningen om de avdrag enligt lagen om statlig statlig inkomstskatt i fall då den inkomstskatt i fall då den skattskattskyldiges inkomst eller, vad skyldiges inkomst eller, vad angår angår makar som båda taxerats, makar som båda taxcrats, de skattde skattskyldigas inkomster helt skyldigas inkomster helt eller deleller delvis utgjorts av folkpen- vis utgjorts av folkpension, sion. 3 Senaste lydelse 1974: 298,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.
Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.
Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.
Innan rättelse beslutats skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.
Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillstäl- Jas den skattskyldige i den ordning som i 69 8 4 mom. andra stycket föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.
Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 88.
Närmare föreskrifter om förfa- Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna pa- = randet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t. — ragraf meddelas av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestämmelserna i 68 § andra stycket och 72 § andra stycket tillämpas första gången i fråga om 1976 års taxering.
Förekommer i lag eller annan författning ordet ”taxeringsförordning” i olika böjningsformer skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”taxeringslag” i motsvarande form. Vidare skall vid samma tidpunkt ordet ”förordning” i olika böjningsformer, som förekommer i lag eller annan författning och avser taxeringsförordningen, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.
6 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivarav-
gift
Rärigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift
dels att ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen samt 4 8 skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om allmän arbetsgivaravgift
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 8!
Fysisk person, som åtnjutit in- Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete en- komst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän ligt 11 kap. 3 § lagen (1962: 381) försäkring i form av inkomst av om allmän försäkring i form av inhär i riket bedriven rörelse eller komst av här i riket bedriven röinkomst av här belägen jordbruks- relse eller inkomst av här belägen fastighet som brukas av honom, jordbruksfastighet som brukas av erlägger allmän arbetsgivaravpift honom, erlägger allmän arbetsgimed belopp motsvarande fyra pro- varavgift om inkomsten av annat cent av sådan inkomst, i den mån förvärvsarbete överstiger tiotusen arbetsgivare icke har att erlägga kronor. Avgiften är fyra procent allmän arbetsgivaravgift för in- av den del av inkomsten som överkomsten enligt 2 § denna förord- stiger nämnda belopp. Avgift erning. lägges icke i den mån arbetsgi-
vare har att erlägga allmän arbets-
givaravgift för inkomsten enligt
2 8 denna lag.
Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret.
Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor för år tages den ej i beräkning.
Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen om allmän försäkring.
Denna Jag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestämmelserna i 4 8 tillämpas första gången ifråga om inkomster som upptages till beskattning vid 1976 års taxering.
Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om allmän arbetsgivaravgift skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.
1 Senaste lydelse 1973: 486.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962: 381) om allmän försäkring!
dels att 19 kap. 6 § skall upphöra att gälla, dels att 19 kap. 2,4, 7 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 kap.
2§
Försäkrad, som vid utgången av Försäkrad, som vid utgången visst år är inskriven hos allmän av visst år är inskriven hos allförsäkringskassa och ej fyllt sextio- män försäkringskassa och ej fyllt sju år och ej heller för december sextiosju år och ej heller för demånad samma år åtnjutit ålders- cember månad samma år åtnjutit pension eller förtidspension enligt ålderspension eller förtidspension denna lag, skall för nämnda år till enligt denna lag, skall för nämnda kassan erlägga sjukförsäk- år erlägga sjukförsäkring sringsavgift under förutsätt- avgift under förutsättning att ning att till statlig inkomstskatt be- han under året haft inkomst av anskattningsbar inkomst beräknats nat förvärvsarbete enligt 3 kap. för honom vid taxering året när- 25§s. 28 mast efter det år avgiften avser.
Vid beräkning av avgift enligt
första stycket äger 3 § andra och
fjärde styckena samt 11 kap. 4 §
motsvarande tillämpning.
2”
45§
Avgift till sjukförsäkringen en- Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och åtta ligt 1 8 eller sjukförsäkringsavgift tiondels procent av det belopp, enligt 2 § skall utgå med sju provarå avgiften skall beräknas. In- cent av det belopp, varå avgiften flutna avgifter fördelas mellan de skall beräknas. För försäkrad som allmänna = försäkringskassorna i på grund av undantagande enligt förhållande till deras utgifter un- Il kap. 7 § ej omfattas av sjukpender året för sjukförsäkringsförmå- ningförsäkringen eller för vilken ner, inberäknat de utgifter för lä- försäkringen enligt 3 kap. 11 § kemedel och kostnader enligt la- gäller med karenstid, beräknas gen (1974: 525) om ersättning för dock avgift enligt 2 § efter den viss födelsekontrollerande verk- lägre procentsats som regeringen samhet m. m., som åvila kassorna, eller, efter regeringens bemyndisamt för förvaltning. Regeringen gande, myndighet fastställer med äger förordna, att viss del av med- hänsyn till den inverkan undantalen skall ingå till en fond, be- gandet eller karenstiden bedömes
1 Lagen omtryckt 1973: 908.
3 Senaste lydelse 1974: 526.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse nämnd allmänna sjukför- få på försäkringens utgifter. Influtsäkringsfonden, vilken för- na avgifter fördelas mellan de allvaltas enligt grunder som faststäl- männa försäkringskassorna till räclas i enahanda ordning. kande av deras utgifter under året
för sjukförsäkringsförmåner, inbe-
räknat de utgifter för läkemedel
och kostnader enligt lagen (1974:
525) om ersättning för viss födelse-
kontrollerande verksamhet m. m.,
som åvila kassorna, samt för för-
valtning, till den del utgifterna icke
täckas av statsbidrag enligt 7 §.
För reglering av över- och under-
skott skall finnas en fond, be-
nämnd allmänna sjukför-
säkringsfonden. Regering-
en fastställer grunderna för över-
förande av medel till och från fon-
den.
I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som regeringen fastställer. Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.
6 83
Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt år och utgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller.
Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande ändamål förslår till bestridande av den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m., som
? Senaste lydelse 1974: 526.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse åvila kassan, samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering.
Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall vara lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i landet. Den rörliga delen skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel skall beaktas om inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete. Härrör inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning skall även beaktas om karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.
Vid beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestämmelserna i 3 kap. 2 §i tillämpliga delar. Hänsyn tages dock ej till lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning.
Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.
7 8
Statsbidrag utgår för var- Statsbidrag utgår för varje år med en tredjedel av allmän je år med en fjärdedel av allmän försäkringskassas utgifter för sjuk- försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, = inberäknat försäkringsförmåner, inberäknat de de utgifter för läkemedel och kost- utgifter för läkemedel! och kostnanader enligt lagen (1974: 525) om der enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrolle- ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvi- rande verksamhet m. m., som åvi- Ja kassan, samt för förvaltning. Ia kassan, samt för förvaltning.
10 §5
Om debitering och uppbörd av Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och avgif- sjukförsäkringsavgifter och avgif-
t Senaste lydelse 1974: 526.
s Senaste lydelse 1974: 510.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ter till folkpensioneringen enligt ter till folkpensioneringen enligt 2 och 3 §§ stadgas i uppbördsför- 2 och 3 §8 stadgas i uppbördsordningen. lagen.
Allmän försäkringskassa äger i den ordning regeringen bestämmer av statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter, som vid debitering av slutlig skatt debiterats för kassans räkning.
Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt 2 § eller avgift till folkpensioneringen enligt 3 §, avlidit skall 75 8 I mom. kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning beträfrande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.
2. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 kap. 6 § tredje stycket angående sjukförsäkringsavgift för inkomst av anställning skall därvid hänsyn ej tagas till inkomst från en och samme arbetsgivare, som under ett år ej uppgått till 500 kr.
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962: 392) om kustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension
Härigenom förordnas att 4 och 14 §§ lagen (1962: 392) om hustrutilllägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Hustrutillägg och kommunalt Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med hälf- bostadstillägg minskas med en ten av den pensionsberättigades tredjedel av den pensionsberättiårsinkomst i vad den må överstiga gades årsinkomst i vad den må för den som är gift ettusenfem- överstiga för den som är gift etthundra kronor och för annan två- tusenfemhundra kronor och för antusen kronor. nan tvåtusen kronor.
Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg föreligger, göras först å bostadstillägget och därefter å hustrutillägget.
14 8
Kommun skall för varje år be- Kommun skall för varje år bestrida kostnaden för kommunala strida kostnaden för kommunala bostadstillägg, vilka under året ut- bostadstillägg, vilka under året utbetalats för pensionsberättigade betalats för pensionsberättigade
1 Lagen omtryckt 1973: 909.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse som äro mantalsskrivna i kommu- =<som äro mantalsskrivna i kommunen. nen. Kostnaden beräknas enligt
föreskrifter som regeringen med-
delar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
som avser tid före ikraftträdandet.
Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 23 augusti 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, HJELM-WALLEÉN.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gcemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om sänkning av inkomstskatten, m. m. och anför.
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1972 tillkallade jag tretton sakkunniga! att se över skattesystemet, m. m. Genom tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973 fick utredningen, som antagit benämningen 1972 års skatteutredning, i uppdrag att som en provisorisk lösning i avvaktan på utredningens slutliga förslag utarbeta ett förslag i syfte att lindra marginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och beakta behovet av skattesänkning för inkomsttagare med lägre inkomster. Som riktpunkt för arbetet angavs en kostnad på ca 4 miljarder kr. Vidare ålades utredningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för förslaget. Utredningen har i mars 1974 redovisat sitt uppdrag enligt tilläggsdirektiven i delbetänkandet (SOU 1974: 20) Förslag till skatteomläggning m.m. I betänkandet föreslås att sjukförsäkringsavgiften slopas för löntagare. Vidare föreslås justeringar i fråga om grundavdragen och statsskatteskalan främst i syfte att lindra marginalskatten i mellaninkomstlägena. Ett särskilt låginkomststöd till inkomsttagare i aktiv ålder föreslås i form av ett extra avdrag från skatten med 250 kr./år. 1 Dåvarande riksdagsledamoten Erik Brandt, tillika ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, numera kanslirådet Gunnar Björne, riksdagsledamöterna Arne Gadd, Carl-Henrik Hermansson, Gördis Hörnlund, Valter Kristenson och Eric Krönmark, fil. dr Rudolf Meidner, andre vice talmannen Cecilia Nettelbrandt (t.o.m. den 31 december 1973), riksdagsledamoten Ingemar Mundebo (fr. o. m. den 1 januari 1974), förbundsdirektören Arne Nilstein (t. o. m. den 24 september 1973), förbundssekreteraren Sune Tidefelt (fr.o.m. den 25 september 1973), direktören Stig Svensson och numera partisekreteraren Lars Tobisson.
Prop. 1974: 132 . 33
För folkpensionärer förordar utredningen lättnader i form av ändrade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg samt en utvidgning av rätten till extra avdrag vid taxcringen.
Bostadstilläggen till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn föreslås avtrappade efter en enhetlig reduktionsfaktor på 15 90.
Finansieringen av slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare föreslås ske genom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift
för sjukförsäkringen från 3,8 2 till 6,1 76. Övriga åtgärder täcks genom
en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från nuvarande 4 96 till 5,3 Ie.
Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.
Reservation mot den allmänna uppläggningen av förslaget har avgetts av ledamoten Hermansson. Reservationer mot vissa delar av förslaget har avgivits av ledamöterna Andersson, Gadd, Hermansson, Hörnlund, Krönmark, Mundebo och Svensson. Ledamoten Tobisson har avgivit särskilt yttrande. Reservationerna berörs närmare i samband med den följande redogörelsen för utredningens förslag.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Göteborg, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV), statskontoret, riksrevisionsverket (RRWV), riksskatteverket (RSV), bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, företagsskatteberedningen, kommunalekonomiska utredningen, pensionsålderskommittén, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas riksförbund (ERF), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Föreningen Sveriges fögderichefer, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR), Pensionärernas riksorganisation (PRO) och Försäkringskasseförbundet. Vissa länsstyrelser har bifogat yttrande från lokal skattemyndighet.
SAF och Sveriges industriförbund har åberopat yttrande som avgetts av Näringslivets skattedelegation. LRF har åberopat yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation.
Yttrande har också avgetts av Ensamståendes intresseorganisation.
I sammanhanget vill jag också ta upp fråga om en mindre ändring i schablonbeskattningen av egnahem.
3 Riksdagen 1974. I saml. Nr 132
Nuvarande ordning Inkomstbeskattningen Allmänt
Inkomstskatt betalas till staten i form av statlig inkomstskatt och till kommunerna i form av allmän kommunalskatt. Folkpensionsavgiften, som till sin konstruktion närmast kan jämställas med en statlig inkomstskatt, har slopats fr. o. m. inkomståret 1974.
Den statliga inkomstskatten är progressiv för fysiska personer, oskiftade dödsbon och familjestiftelser men proportionell för övriga skattskyldiga.
Den allmänna kommunalskatten är en s.k. repartitionsskatt, vilket innebär att det skattebelopp som behövs för att täcka kommunens utgifter fördelas mellan kommunens skattskyldiga i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som påförs varje skattskyldig (en skattekrona = 100 kr. beskattningsbar inkomst). Skatten är proportionell i förhållande till beskattningsbar inkomst men däremot på grund av reglerna om grundavdrag svagt progressiv i förhållande till den taxerade inkomsten, Skattesatsen är i princip densamma för alla skattskyldiga i samma kommun.
Den fortsatta redogörelsen för inkomstbeskattningen avser endast fysiska personer.
Beräkningen av taxerad och beskattningsbar ipkomst
Som underlag för inkomstbeskattningen bestäms beskattningsbar inkomst för varje skattskyldig. Denna inkomst utgörs av taxerad inkomst minskad i förekommande fall med grundavdrag och s.k. extra avdrag. Beskattningsunderlaget bestäms för stats- och kommunalbeskattningen var för sig genom ctt årligt taxeringsförfarande. Bestämmelser för inkomstberäkningen finns främst i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, SI, och kommunalskattelagen (1928: 370), KL. Reglerna för inkomstberäkningen är till stor del gemensamma för de båda inkomstskatterna.
Skatteplikt föreligger för inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. Vid kommunaltaxeringen är också s.k. garantibelopp för fastighet skattepliktigt. Inkomstberäkningen sker särskilt för varje s. k. förvärvskälla.
Till skattepliktiga intäkter hör bl. a. folkpensionsförmånerna, Skatteplikt föreligger numera också för sjukpenning under förutsättning att sjukpenningen grundas på förvärvsinkomst som uppgår till 4500 kr. eller mer om året samt för föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL), dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd och vissa ersättningar i samband med arbetsmarknadsutbildning.
Prop. 1974: 132 en 35
Skattefrihet föreligger för ett antal andra kontantersättningar inom det socialpolitiska området, bl. a. socialhjälp, allmänt barnbidrag, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning enligt 9 kap. AFL, statliga bostadstillägg till barnfamiljer, statskommunala bostadstillägg samt kommunala bostadstillägg till folkpensionärer och handikappade.
Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla får avräknas alla omkostnader under beskattningsåret som fordras för att förvärva och behålla intäkterna. Summan av inkomsterna från olika förvärvskällor utgör den skattskyldiges sammanräknade inkomst.
Från sammanräknad inkomst får göras s.k. allmänna avdrag (46 8
KL). I första hand avräknas underskott som vid inkomstberäkningen uppkommit i förvärvskälla. Därefter kvarstår sammanräknad nettoinkomst. Denna reduceras med vissa allmänna avdrag som inte har direkt samband med någon förvärvskälla. Avdrag medges för sådan sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § AFL som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår som är i fråga. Avdragsrätt föreligger vidare för tilläggspensionsavgift och allmän arbetsgivaravgift, som påförts under året före taxeringsåret. I viss utsträckning medges allmänt avdrag för periodiskt understöd, underhåll till icke hemmavarande barn samt avgifter för pensions- och kapitalförsäkring. Till de allmänna avdragen hör slutligen förvärvsavdraget. Avdraget är förbehållet skattskyldiga — ensamstående eller gifta — som har hemmavarande barn under 16 år och som under beskattningsåret haft s.k. A-inkomst, dvs. främst inkomst som härrör av förvärvsarbete.
Som allmän princip gäller att det endast är intäkter och avdrag hänförliga till beskattningsåret som beaktas vid inkomstberäkningen. Enligt särskilda bestämmelser har skattskyldig dock i vissa fall rätt att från visst års inkomst avräkna förlust som uppkommit ett tidigare år, s.k. förlustavdrag.
Sammanlagda inkomster från olika förvärvskällor minskat med allmänna avdrag och förlustavdrag samt med tillägg vid kommunaltaxeringen för ev. garantibelopp utgör taxerad inkomst. Denna avrundas nedåt till jämnt tiotal kronor.
Under vissa förutsättningar avräknas s.k. grundavdrag från taxerad inkomst (48 & KL). För skattskyldig som varit bosatt i Sverige under större delen av beskattningsåret är grundavdraget 4 500 kr., om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte överstiger 30 000 kr. Är inkomsten större, reduceras grundavdraget med 20 Z av överskjutande belopp. Vid en statligt taxerad inkomst på 52 500 kr. har grundavdraget alltså helt avtrappats. Har den skattskyldige varit bosatt i Sverige under högst hälften av beskattningsåret jämkas grundavdraget med hänsyn härtill.
Utöver grundavdrag har skattskyldig i vissa fall även rätt till s.k. extra avdrag (50 § 2 mom. KL), nämligen dels när skatteförmågan är
väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom eller annan s.k. ömmande omständighet, dels när hans inkomst efter skatt på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan sådan omständighet understiger existensminimum. Det maximala avdragsbeloppet är i dessa fall 10 000 kr., vid extra avdrag på grund av existensminimum dock med tillägg av 2 500 kr. för varje barn.
Sedan taxerad inkomst minskats med ev. grundavdrag och extra avdrag erhålles beskattningsbar inkomst. Denna avrundas nedåt till jämnt hundratal kronor.
Makar taxeras var och en för sin inkomst. Vid inkomstberäkningen gäller dock i vissa hänseenden särskilda regler för makar. Om makar levt tillsammans under beskattningsåret, har endera maken rätt att till-' godogöra sig allmänna avdrag och — efter den andre makens medgivande — förlustavdrag som denne inte kunnat utnyttja. Vidare beräknas s. k. extra avdrag med hänsyn till båda makarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Grundavdraget beräknas däremot individuellt för vardera maken.
Skatteberäkning
Den statliga inkomstskatten tas ut med viss procent av ett s. k. grundbelopp, som i sin tur motsvarar viss del av den beskattningsbara inkomsten. Under senare år har regelmässigt tagits ut 100 2 av grundbeloppet, vilket betyder att uttagen skatt varit lika stor som grundbeloppet. Skatten bestäms efter en progressiv skiktskala, som har följande utseende (10 8 1 mom. ST).
| Beskattningsbar inkomst, kr. | Skattesats inom skiktet, ?Z |
| — 15 000 | 7 |
| 15 000— 20 000 | 13 |
| 20 000— 30 000 | 19 |
| 30 000— 52 500 | 28 |
| 52 500 — 70 000 | 38 |
| 70 000 — 100 000 | 47 |
| 100 000-150 000 | 49 |
| 150 000 — | 54 |
Vid beräkning av statlig inkomstskatt för makar gäller särskilda regler. Innebörden av dessa regler är att vardera maken beskattas individuellt för s. k. A-inkomst, medan däremot s. k. B-inkomst sambeskattas. Sambeskattningen av B-inkomst sker genom att makarnas sammanlagda B-inkomst beskattas ”på toppen” av deras största A-inkomst. Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, med undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig intäkt, samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Enligt definitionen räknas bl. a. pension och livränta till A-inkomst. Annan inkomst än A-inkomst utgör B-inkomst.
I vissa fall medges särskilt avdrag från den uträknade skatten med högst 1 800 kr., s.k. skattereduktion. Bestämmelser härom finns i 2 8 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272). Rätt till skattereduktion med maximibeloppet 1 800 kr. har ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år och gift vars make saknar statligt taxerad inkomst. Gift vars make har taxerad inkomst understigande 4 500 kr. får skattereduktion med 40 26 av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Skattereduktionen avräknas mot flertalet skatter och avgifter, dock inte mot bl. a. statlig förmögenhetsskatt, ATP-avgift eller allmän arbetsgivaravgift.
I sammanhanget bör slutligen erinras om bestämmelserna i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak att statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt kan nedsättas med det belopp varmed summan av dessa skatter och allmän kommunalskatt överstiger det s. k. spärrbeloppet. Det senare motsvarar 80 Z av statlig beskattningsbar inkomst som ej överstiger 200 000 kr. och 85 2 av överskjutande beskattningsbar inkomst. Förmögenhetsskatten får dock inte nedsättas till lägre belopp än som svarar mot skatten på halva förmögenheten. För makar som lever tillsammans sker skattebegränsningen med hänsyn till deras sammanlagda inkomst och förmögenhet.
Den kommunala inkomstskatten är som tidigare nämnts proportionell i förhållande till den beskattningsbara inkomsten och tas ut med en i särskild ordning bestämd andel av denna inkomst. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen är f. n. ca 24 kr. per 100 kr. beskattningsbar inkomst, dvs. skattesatsen är i genomsnitt ca 24 7.
Socialförsäkrings- och arbetsgivaravgifter m. m. Sjukförsäkringen
Sjukförsäkringen administreras av de allmänna försäkringskassorna. I regel finns en allmän försäkringskassa för varje landstingskommun och varje kommun som inte tillhör landsting (18: 1 AFL). F.n. finns 26 kassor. De är — liksom tidigare sjukkassorna — i princip konstruerade som självständiga, juridiska personer. Riksförsäkringsverket är tillsynsmyndighet och utfärdar anvisningar som är bindande för kassorna.
Sijukförsäkringen omfattar sjukvårdsersättning samt sjukpenning och föräldrapenning. Sjukvårdsersättningen avser främst ersättning för utgifter för läkarvård, tandvård, m. m. (2 kap. AFL). Sjukpenningen är i första hand avsedd att ersätta inkomst som försäkrad förlorar på grund av sjukdom. Bortsett från vad som gäller för hemmamakeförsäkringen är därför endast inkomst av förvärvsarbete sjukpenninggrundande. Inkomst av förvärvsarbete utgör antingen inkomst av anställning, som omfattar kontant ersättning i form av lön, provision, m. m. och natura-
förmåner i form av kost och bostad, eller inkomst av annat förvärvsarbete, som omfattar inkomst som förvärvas av rörelseidkare, jordbrukare, fria yrkesutövare m. fl. (3: 2 AFL).
Sjukförsäkringens finansiering för anställda
Sjukförsäkringen finansicras genom avgifter från arbetsgivare och försäkrade (avgiftsfinansiering; 19: 1 och 2 AFL) och genom statsbidrag (skattefinansiering; 19: 7 AFL) enligt följande. Statsbidrag utgår för en tredjedel av kassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner och förvaltning. En riktpunkt för arbetsgivaravgifterna är att de bör täcka ca 40 4 av förmåns- och förvaltningsutgifterna med undantag för utgifter som belöper på sjukpenning för egenföretagare (prop. 1973: 46 sid. 110). Återstående ca 27 20 av sjukförsäkringsutgifterna täcks av de försäkrades egna avgifter.
Den avgift som betalas av arbetsgivarna betecknas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen (19: 1 AFL). Avgift tas ut på summan av ersättningar som under året utgått till anställda såsom kontantlön eller såsom naturaförmån i form av kost eller bostad. Avgift tas också ut på ersättning till den som inte är anställd, om s. k. likställighetsavtal föreligger, dvs. avtal mellan uppdragsgivare och uppdragstagare om att ersättningen skall anses som anställningsinkomst (3: 2 och 11:2 AFL). Vid beräkning av avgiftsunderlaget bortses från den del av varje arbetstagares lön som överstiger 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång. Hänsyn tas inte heller till arbetstagare, vars lön under året inte uppgått till 500 kr., eller — utom i fall av likställighetsavtal — till arbetstagare som inte är obligatoriskt försäkrad för yrkesskada. Avgift betalas inte heller för Jön vid sjukdom m. m. till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare uppbär enligt reglerna om s.k. arbetsgivarinträde (3: 16 AFL). Avgiften utgår med 3,8 20 av avgiftsgrundande löneunderlag (19: 4 AFL). Influtna avgifter fördelas mellan försäkringskassorna 1 förhållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner — inkl. läkemedel — och förvaltning.
Den avgift som de försäkrade själva betalar kallas sjukförsäkringsavgift (19: 2 AFL). Till skillnad från vad som tidigare gällt omfattar denna avgift för år 1974 hela sjukförsäkringen utan formell uppdelning på sjukvårdsförmåner, sjukpenning m. m. Avgiftsskyldigheten är begränsad till försäkrade som vid utgången av avgiftsåret är inskrivna i allmän försäkringskassa (19:2 AFL). Härigenom undantas de som är under 16
år. Befriad från avgiften är också den som vid avgiftsårets utgång fyllt 67
år och den som i december månad detta år uppburit ålders- eller förtidspension enligt AFL. Folkpensionärer i denna mening är alltså befriade från sjukförsäkringsavgift. En allmän förutsättning för avgiftsskyldighet är vidare att den försäkrade vid taxeringen till statlig inkomstskatt påförs beskattningsbar inkomst för det inkomstår avgiften avser.
Avgiften får inte överstiga en tiondel av den beskattningsbara inkomsten.
Sjukförsäkringsavgiften består av en fast och en rörlig del (19:6 AFL). Den fasta delen är lika stor för samtliga avgiftsskyldiga i hela landet. För år 1974 utgör den 300 kr. Den tas ut oberoende av om den försäkrades inkomst härrör från förvärvsarbete eller kapital m. m. och kommer i huvudsak att motsvara de försäkrades kostnadsandel för sjukvårdsförmåner, hemmamakeförsäkring, föräldrapenningens garantinivå och kassans administration. Den rörliga delen skall täcka de kostnader som återstår för kassan sedan statsbidrag, arbetsgivaravgift och den fasta avgiftsdelen beaktats. Den motsvarar viss procentandel av de försäkrades inkomster av förvärvsarbete. Kapitalinkomster beaktas däremot inte. Förvärvsinkomsten beräknas i princip enligt samma regler som gäller för sjukpenninggrundande inkomst. Procentsatsen varierar mellan kassorna, beroende på deras utgifter och avgiftsunderlag. Den rörliga delen är väsentligt ligre för anställda än för egenföretagare, vilket sammanhänger bl. a. med att kostnaderna för de anställdas sjukpenning delvis täcks av arbetsgivaravgifterna medan så inte är fallet med egenföretagarnas sjukpenning. Procentsatserna för avgiftsåret 1974 fastställs först under senare hälften av året. För anställningsinkomst kan den genomsnittliga procentsatsen beräknas till ca 1,3 26 och den kan antas komma att variera mellan de olika kassorna med några tiondels procentenheter.
Försäkringskassan får av statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter som vid debitering av slutlig skatt påförts de försäkrade för kassans räkning. Detta innebär att avgiftsförluster på grund av försummad skattebetalning stannar på statsverket (19: 10 AFL).
Sjukförsäkringens finansiering för egenföretagare
I fråga om egenföretagare finansieras sjukförsäkringen genom statsbidrag i samma utsträckning som beträffande anställda och genom egenavgifter. Den rörliga delen av egenavgifterna är i genomsnitt 3,8 26 av avgiftsunderlaget. Detta utgörs av den avgiftsskyldiges inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. I likhet med vad som gäller i fråga om anställda bortses från inkomst som understiger 500 kr. och från den del av inkomst som överstiger 7,5 gånger basbeloppet.
Övriga avgifter
De avgifter som här avses utgör arbetsgivaravgifter i den meningen att de tas ut hos arbetsgivare på de kontantlöner och naturaförmåner i form av kost och bostad, som utgår till anställda. Några av avgifterna tas också ut i form av egenavgifter.
Avgifterna och de procentsatser som tillämpas vid uttag under år 1974 framgår av följande uppställningar. I den mån annan uttagspro-
cent beslutats eHer föreslagits för år 1975 har denna särskilt angivits. För fullständighetens skull har även de redan berörda avgifterna till sjukförsäkringen tagits med i uppställningarna.
Arbetsgivaravgifter Procentsats
Socialförsäkringsavgift till |
ATP 10,50 (1975: 10,75) sjukförsäkringen 3,80 folkpensioneringen 3,30 (1975: 4,20 enl.
Arbetsgivaravgift till
| arbetslöshetsförsäkringen m. m. | 0,40 |
| Avgift för yrkesskadeförsäkringen | 0,25 |
| Arbetarskyddsavgift | 0,10 |
| Lönegarantiavgift | 0,02 |
| Allmän arbetsgivaravgift | 4,00 |
Härtill kommer byggnadsforskningsavgiften, som fr. o. m. år 1975 tas ut efter 0,6 70 av arbetsgivare inom byggnadsindustrin. Från denna avgift bortses i det följande. Särskilda regler gäller för uttag av avgifter hos redare; även dessa regler förbigås här. Egenavgifter Procentsats ATP-avgift 10,50 (1975: 10,75) Socialförsäkringsavgift till
| folkpensioneringen | 3,30 (1975: 4,20 enl. prop. 1974: 129) |
| Sjukförsäkringsavgift | 3,80 |
| Allmän arbetsgivaravgift | 4,00 |
I fråga om avgiftsunderlaget föreligger vissa skillnader mellan de olika avgifterna. Skillnaderna sammanhänger med olikheter i de materiella förmånsreglerna. Förhållandet medför bl. a. att det sammanlagda procentuella avgiftsuttaget på de löner som betalas av visst företag inte kan beräknas genom en enkel summering av de procentsatser som ovan angivits för arbetsgivaravgifterna. Uttagets storlek kommer att växla med företagets lönestruktur. För hela riket kan det totala avgiftsuttaget under år 1975 antas komma att motsvara ca 20 Z av den totala lönesumman.
Av särskilt intresse är den allmänna arbetsgivaravgiften som utgår enligt förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift. Vid bestämmande av underlaget för den allmänna arbetsgivaravgiften som tas ut på löneutbetalningar bortses från arbetstagare vars lön under året understigit 500 kr. och från arbetstagare som inte är obligatoriskt yrkesskadeförsäkrad. Vidare medräknas inte ersättning vid s.k. likställighetsavtal. Något beloppstak finns inte; avgift tas alltså ut även på den del av lönerna som överstiger 7,5 gånger basbeloppet.
Underlag för egenavgift utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § AFL, som härrör från här i riket bedriven rörelse eller från här belägen jordbruksfastighet (avgiftsskyldig är endast den som själv brukat fastigheten). Till grund för beräkning av underlaget för
egenavgift ligger den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt. Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet inte uppgått till 500 kr. medräknas den inte. Sjukpenning är undantagen från egenavgift.
Bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn, m. m.
Bostadstillägg utgår i form av dels statligt bostadstillägg till barnfamiljer och dels statskommunalt bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn. Dessutom utgår inom ett mindre antal kommuner särskilt kommunalt bostadstillägg till barnfamiljer.
De nämnda förmånerna är inkomstprövade. Till grund för inkomst-
prövningen ligger i princip den inkomst som fastställts vid taxeringen till statlig inkomstskatt året före bidragsåret. Detta innebär att förmånerna beräknas med ledning av en inkomst som förvärvats två år före bidragsåret.
Gällande regler beträffande bostadstillägg återfinns i kungörelsen (1968: 425, ändrad senast 1973: 378) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer och i kungörelsen (1973: 379, ändrad senast 1973: 956) om statskommunala bostadstillägg.
Statligt bostadstillägg utgår till i Sverige bosatt familj med barn under 17 år, som helt eller delvis försörjs inom familjen.
Oreducerat bostadstillägg utgår med 75 kr/mån. eller 900 kr./år för varje barn i familjen. Några villkor beträffande bostaden finns inte för det statliga bostadstillägget, som närmast har karaktär av ett inkomstprövat tillägg till det generella barnbidraget.
Till grund för inkomstprövningen ligger familjeförsörjarens eller, om denne är gift, båda makarnas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxeringen året före bidragsåret. Avtrappningen av det statliga bostadstillägget framgår av följande tablå:
Taxerad inkomst per år Bostadstillägget reduceras med
nedanstående andel av inkomsten
(reduceringsfaktorn)
| —23 000 | 027 |
| 23 000—26 000 | 1277 |
| 26 000 —36 000 | 18.54 |
| 36 000 — | 24” |
Den taxerade inkomsten justeras i vissa fall enligt särskilda regler.
Statskommunalt bostadstillägg utgår både till barnfamiljer och till låginkomsttagare utan barn. Det är anknutet till den faktiska bostadskostnaden och utgår med upp till 80 26 av kostnaden inom vissa gränser. För barnfamiljer sker inkomstprövningen och avtrappningen av det statskommunala bostadstillägget på samma sätt som vid det statliga bostadstillägget. Därvid avtrappas först det statliga tillägget och därefter det statskommunala.
Folkpensionärernas förmåner och beskattning Förmåner Folkpensioneringen omfattar både generella och inkomstprövade förmåner. De generella förmånerna utgörs av ålderspension, förtidspension och familjepension i form av änkepension och barnpension. Ålderspension liksom hel förtidspension och änkepension utgår för år räknat med 90 26 av basbeloppet för ensamstående pensionär och med sammanlagt 140 96 av basbeloppet för två pensionsberättigade makar eller med 70 26 för vardera maken. Härtill kommer i vissa fall pensionstillskott (mer härom i det följande). Basbeloppet uppgår f.n. (augusti 1974) till 8 500 kr. De inkomstprövade förmånerna utgörs av kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg och vissa änkepensioner. Dessutom förekommer inom folkpensioneringen vissa tilläggsförmåner, bl. a. till försäkrade som är handikappade.
Bestämmelserna om dessa folkpensionsförmåner återfinns i AFL samt lagen (1969: 205, ändrad senast 1971: 276) om pensionstillskott och lagen (1962: 392, omtryckt 1973: 909) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.
Pensionstillskott utgår som komplettering till folkpensionen i form av ålderspension, förtidspension och änkepension till pensionär som inte har ATP eller som har låg ATP. Tillskottet utgår med samma belopp för ensamstående som för var och en av två makar.
För innevarande budgetår utgår pensionstillskott med 18 90 av basbeloppet. I den mån ATP tillsammans med pensionstillskottet överstiger 30 90 av basbeloppet reduceras pensionstillskottet.
Förslag till avsevärda förbättringar av folkpensionsförmånerna har lagts fram till årets höstriksdag (prop. 1974: 129). Enligt förslaget höjs folkpensionen från 90 till 95 Z av basbeloppet för ensam pensionär och från 140 till 155 2 av basbeloppet för pensionärspar. Dessa höjningar föreslås genomförda den 1 januari 1975. Vidare föreslås pensionstillskottens årliga höjning fr. o. m. den 1 juli 1976 öka från 3 till 4 Jo av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av två makar. Den garantinivå som pensionstillskotten skall ge höjs successivt från 30 till 45 Z av basbeloppet. För förtids-
pensionär utan ATP eller med låg ATP föreslås utgå dubbla
pensionstillskott. Förbättringar föreslås också i fråga om vissa särskilda förmåner till handikappade fr.o.m. den 1 juli 1975. Den allmänna pensionsåldern sänks enligt förslaget den 1 juli 1976 till 63 år.
Hustrutillägg tillkommer hustru till den, som antingen fyllt 67 år och uppbär ålderspension eller dessförinnan har erhållit förtidspension. I regel fordras att hustrun fyllt 60 år och att makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägg utgår inte om hustrun själv uppbär folkpension och upphör när hon fyller 67 år och får ålderspension. Oreducerat till-
lägg motsvarar skillnaden mellan å ena sidan ålderspension och pen-
sionstillskott för två makar och å andra sidan ålderspension och pen-
sionstillskott för en ensam pensionär.
Kommunalt bostadstillägg kan utgå till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension eller till den som uppbär hustrutillägg och under förutsättning att den försäkrade är mantalsskriven inom vederbörande kommun. Kommunerna svarar helt för finansieringen av tilläggen och varje kommun bestämmer själv om tillägg skall utgå och i så fall efter vilka grunder. Kommunalt bostadstillägg utgår f. n. i samtliga kommuner.
För hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg gäller samma inkomstprövningsregler. Dessa innebär att tillägg skall reduceras med hälften av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten överstiger 1500 kr. för den som är gift och 2 000 kr. för ensamstående. Som sidoinkomst räknas inte allmänt barnbidrag, socialhjälp, ATP i den mån denna föranlett minskning av pensionstill-
skott eller barntillägg, livränta som avräknats mot ATP eller understöd
från anförvant. Vid uppskattning av förmögenhetsavkastning skall denna höjas med 109 av det belopp, varmed förmögenheten överstiger 40 000 kr. för den som är gift och 50 000 kr. för annan pensionsberättigad. Om det föreligger rätt till både hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg skall det kommunala bostadstillägget reduceras i första hand.
Beträffande makar beaktas deras sammanlagda sidoinkomst och förmösgenhet på så sätt att sidoinkomst och förmögenhet läggs samman och därefter fördelas med hälften på vardera maken. Inkomstprövningen sker sedan för vardera maken för sig. Därvid gäller de inkomst- och förmögenhetsgränser som tidigare angivits för gift pensionsberättigad. Härav följer att makar kan ha en sammanlagd sidoinkomst på 3 000 kr., innan tillägget börjar reduceras. Vidare innebär reglerna att, i de fall då endast den ena maken har rätt till tillägg, endast hälften av sidoinkomsten kommer att beaktas vid inkomstprövningen.
Finansieringen av samtliga angivna folkpensionsförmåner med undantag av kommunalt bostadstillägg sker med statliga medel. De kommunala bostadstilläggen finansieras helt av vederbörande kommun.
Beskattningsregler
Folkpensionsförmånerna är i princip skattepliktiga. Kommunalt bostadstillägg och tilläcgsförmåner till handikappade försäkrade har dock undantagits från beskattning. De skattepliktiga folkpensionsförmånerna behandlas som A-inkomst. Detta betyder att makars folkpensioner inte sambeskattas vid den statliga inkomstbeskattningen.
Även om folkpensionsförmånerna således i princip behandlas som andra skattepliktiga tjänsteintäkter, kommer de ändå ofta att undantas
från beskattning på grund av reglerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket KL gäller att skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskilda omständigheter inte föranleder annat — anses ha rätt till extra avdrag på grund av nedsatt skatteförmåga. Enligt anvisningarna till samma paragraf är skattskyldig, som vid sidan av folkpensionen även haft annan inkomst, berättigad till ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag. För makar och i taxeringshänseende likställda skattskyldiga bestäms extra avdrag med hänsyn till båda makarnas inkomstoch förmögenhetsförhållanden. Riksskatteverket fastställer grunderna för beräkning av extra avdrag för folkpensionärer. Enligt verkets anvisningar, som utformats med ledning av departementschefens av riksdagen godkända uttalanden i prop. 1970: 70, är avdragets storlek beroende av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomstens storlek. Principen är att en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som motsvarar vanlig folkpension inkl. pensionstillskott samt en sidoinkomst på 1500 kr. för ensamstående folkpensionär resp. 2000 kr. för makar, inte skall medföra beskattningsbar inkomst. När den taxerade inkomsten överstiger dessa beloppsgränser avtrappas det extra avdraget med 1/3 av överskjutande belopp. Förmögenhetsinnehav beaktas på så sätt att förmögenhet mellan 50 000 kr. och 80000 kr. föranleder reduktion av avdraget. Överstiger förmögenheten 80 000 kr. upphör rätten till extra avdrag. De angivna riktlinjerna innebär att inkomstgränserna för skattefrihet och för avtrappning av det extra avdraget är direkt beroende av folkpensionens storlek och därmed av ändringar i basbeloppet. För varje års taxering fastställer därför riksskatteverket nya inkomstgränser.
Utredningens överväganden och förslag
Allmänna överväganden Skatteutredningens förslag skall enligt tilläggsdirektiven tillgodose två huvudsyften, nämligen dels lindra marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och dels beakta behovet av skattesänkningar för inkomsttagare med lägre inkomster. Vad beträffar inkomsttagare som har låg taxerad inkomst framhåller utredningen att det här uppenbarligen är fråga om en mycket heterogen grupp. En inte obetydlig del består av inkomsttagare — t. ex. vissa hemmaboende ungdomar och hemmamakar — som har en bättre utkomstsituation än deras egen låga inkomst anger. Å andra sidan ingår många inkomsttagare vars låga inkomst återspeglar en svag utkomstsituation. Det gäller t. ex. lågavlönade och andra inkomsttagare, som
Prop. 1974: 132 | 45
trots full arbetsinsats har låg inkomst, samt många inkomsttagare som på grund av förvärvshinder av olika slag inte kunnat göra den arbetsinsats som de skulle önska. Av både fördelningspolitiska skäl och kostnadsskäl skulle det vara en fördel att ha tillgång till en metod som gjorde det möjligt att selektivt inrikta skattelindringsåtgärder på de senaste två grupperna av inkomsttagare Det möter dock enligt utredningen betydande praktiska svårigheter att utarbeta en sådan metod.
I fråga om förekomsten av marginaleffekter konstaterar utredningen att den sammanlagda verkan av marginalskatt, reduktion av bostadstillägg och inkomstdifferentiering av daghemsavgifter i vissa inkomstlägen varit betydande under senare år. Utredningen diskuterar mot bakgrund härav bl.a. frågan om marginaleffekternas betydelse i förhållande till andra faktorer. Det framhålles att i ett system där inkomstbeskattningen är progressiv och bidragen inkomstprövade är problemet med marginaleffekter ofrånkomligt. Ju mer stödåtgärderna inriktas på inkomsttagare i vissa inkomstlägen desto större blir marginaleffekten för den som på grund av inkomstökning lämnar dessa inkomstlägen. Marginaleffekterna återspeglar således de fördelningspolitiska ambitioner som ligger bakom utformningen av nuvarande skatte- och bidragssystem. Utredningen framhåller emellertid att marginaleffekterna kan balanseras av andra faktorer, t. ex. ändringar i skatteskala, bidragsnivå och avgiftsregler. Från fördelningspolitisk synpunkt kan därför det sammanlagda resultatet från ett år till ett annat av inkomstutveckling och samtidiga ändringar av regelsystemet anses vara av primärt intresse.
I fråga om marginaleffekternas inverkan på den enskildes vilja att göra en viss arbetsinsats eller att öka sin arbetsinsats konstaterar utredningen att marginaleffekterna visserligen kan vara en väsentlig och ibland t. o. m. avgörande faktor när den enskilde överväger om han skall ta en ny anställning eller extraarbete. Det kan å andra sidan hävdas att det i många fall även är andra faktorer än det ekonomiska utbytet som påverkar viljan att göra en arbetsinsats. F.n. saknas enligt utredningen tillräckligt underlag för att dra några generella slutsatser om beskattningens betydelse för arbetsviljan. Utredningen berör också ett par andra aspekter på marginalskatteproblemet. Utredningen erinrar sålunda om att det under senare år uttryckts önskemål från fackligt håll om en lindring av marginaleffekterna för att underlätta avtalsförhandlingarna. Löneutvecklingen påverkar i sin tur kostnads- och prisutvecklingen. Marginaleffekterna har därigenom även en stabiliseringspolitisk aspekt. Vidare kan höga marginaleffekter öka benägenheten för skatteflykt eller skattefusk, t. ex. i den formen att inkomster av extraarbete undanhålls från beskattning.
Utredningens slutsats är att även om marginaleffekternas negativa betydelse i viss mån torde ha överdrivits i den aktuella debatten bör
dessa effekter inte negligeras. I vissa fall, särskilt för barnfamiljer i mellaninkomstlägen och folkpensionärer, kan konstateras betydande marginaleffekter. Utredningen lägger i enlighet med tilläggsdirektiven fram förslag för att lindra dessa effekter.
Med hänsyn till skatteomläggningens provisoriska karaktär har förslaget begränsats till ett fåtal punkter och innefattar lösningar som i principiellt hänseende inte skiljer sig alltför mycket från nuvarande ordning. En naturlig utgångspunkt har enligt utredningen varit att söka knyta an till de reformer som genomförts under senare år.
Ledamoten Hermansson har reserverat sig mot den av utredningsmajoriteten föreslagna metoden för skatteomläggningen. Han förordar i stället bl. a. avskaffande av mervärdeskatten på livsmedel. De kostnader förslaget föranleder utöver utredningsmajoritetens förslag bör enligt reservanten finansieras genom skärpning av skatten på stora förmögenheter, arv och gåvor. Slutligen föreslås att kommunerna helt befrias från allmän arbetsgivaravgift.
Sjukförsäkringsavgiften
Utredningen erinrar om att den fasta avgiftsdelen under år 1974 uppgår till 300 kr. och att den rörliga avgiftsdel som tas ut på löneinkomster under samma år beräknas utgå med i genomsnitt 1,3 920 av avgiftsgrundande inkomst. Skattelättnaden för den enskilde om avgift och avdragsrätt upphör beräknar utredningen till mellan 300 och 400 kr. i de flesta inkomstlägen upp till 150 000 kr. Uttryckt i procent av den totala inkomstskatten blir lättnaden betydligt större i lägre än i högre inkomstlägen. Från denna synpunkt kan slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare anses vara en reform med låginkomstprofil. Fördelningspolitiska skäl talar därför enligt utredningen för att avgiften slopas. Detta skulle också medföra att variationen i avgiftsuttag mellan olika försäkringskassor upphör. Bl. a. av denna anledning skulle en sådan reform innebära inte obetydliga lättnader för de myndigheter som handhar avgiftsdebiteringen.
Utredningen diskuterar också frågan om hela den egenavgift som en löntagare har att betala, dvs. såväl den fasta som den rörliga delen, bör slopas. Från en särskild synpunkt kunde det vara av värde att behålla den fasta avgiftsdelen. Det skulle nämligen i så fall vara möjligt att även i fortsättningen ta ut avgift på kapitalinkomster, vilket däremot möter svårigheter när hela avgiften slopas på löneinkomster. En begränsning av reformen till att endast omfatta den rörliga avgiftsdelen skulle emellertid innebära att den åsyftade fördelningspolitiska effekten gick förlorad. Med en sådan begränsning skulle även i övrigt effekterna av reformen bli så pass obetydliga att denna enligt utredningens mening inte längre skulle vara meningsfull.
Utredningens förslag innebär därför att hela avgiften slopas för löntagarna. Till följd härav kommer löntagarnas rätt att vid taxeringen göra avdrag för avgiften automatiskt att upphöra fr.o.m. 1977 års taxering. Om hela sjukförsäkringsavgiften — alltså även den fasta avgiftsdelen — slopas för löntagarnas del, måste man ta ställning till hur avgiftsuttaget skall utformas för övriga inkomsttagare. Vad först beträffar inkomst av annat förvärvsarbete än anställning är det enligt utredningens mening uppenbart att sjukförsäkringsavgift även i fortsättningen bör tas ut på detta inkomstslag. En mer tveksam fråga är i vilken mån avgift fortfarande bör tas ut av försäkrade som inte har inkomst av förvärvsarbete men däremot inkomst av annan fastighet, kapital m. m. För dessa inkomsttagare innebär nuvarande system att de har rätt till sjukförsäkringens grundförmåner i form av sjukvårdsersättning men däremot inte till sjukpenning och att de — om inkomsten ger upphov till statligt beskattningsbar inkomst — betalar den fasta avgiften, medan däremot den rörliga avgiftsdelen inte blir aktuell för deras del. Utredningen konstaterar att rättviseskäl visserligen talar för att alla medborgare som kommer i åtnjutande av grundförmånerna också skall bidra till finansieringen. Mot bakgrund av det system för avgiftsuttag som numera utvecklats skulle emellertid en metod att ta ut avgifter även på kapitalinkomster innebära inte endast att den administrativa vinsten av att slopa avgiften för löntagare gick förlorad utan även att förfarandet blev betydligt mer komplicerat än i dagsläget. De administrativa skälen har därför enligt skatteutredningens mening numera sådan styrka att utredningen inte anser sig kunna förorda annan lösning än att egenavgifter för sjukförsäkringen i fortsättningen begränsas till inkomst av annat förvärvsarbete.
Ledamöterna Hermansson, Hörnlund och Gadd har ansett att avdragsrätten för påförd sjukförsäkringsavgift bör tas bort för löntagare vid 1976 års taxering. Ledamöterna Andersson, Krönmark, Mundebo och Tobisson anser att avdragsrätten bör behållas vid nämnda taxering.
Beskattningsområdet Statsskatteskalan och grundavdrag
Genom ändringar i statsskatteskalan och reglerna för grundavdrag är det enligt utredningen tekniskt möjligt att åtminstone delvis tillgodose de båda huvudsyften för en reform som tilläggsdirektiven ställer upp. Utredningen påpekar emellertid att en sänkning av skatteuttaget för t. ex. inkomsttagare i lägre inkomstskikt medför att den totala inkomstskatten sänks även för inkomsttagare med större inkomster, om inte skatteuttaget samtidigt i kompenserande syfte höjs i de högre inkomstskikten. Detta i och för sig självklara förhållande begränsar i viss mån möjligheterna att inom visst givet reformutrymme med hjälp av skatte-
skala och grundavdrag samtidigt tillgodose intresset av skattesänkning för låginkomsttagare och lindring av marginalskatten i mellaninkomstlägena. Vill man t. ex. genom lägre skattesats eller utökat grundavdrag minska skatten i lägre inkomstintervall kan man inte i kompenserande syfte samtidigt höja uttaget i högre intervall om man har för avsikt att sänka marginalskatten i de senare intervallen. I fråga om avtrappningen av grundavdraget understryker utredningen särskilt att den effekt på fördelningen av total inkomstskatt mellan individerna som erhålls därigenom lika väl kan uppnås genom justering av statsskatteskalan. Hänsyn till skattefördelningen gör det alltså inte nödvändigt att behålla avtrappningen, om andra skäl talar för att man väljer en annan teknik för att uppnå åsyftad fördelning av skatten. Avtrappningen medför att marginalskatten i avtrappningsskiktet höjs med en femtedel, vilket vid en kommunal utdebitering av 24 kr. per skattekrona ((Skr) innebär en skärpning av marginalskatten med 8,6—10,4 procentenheter vid taxerad inkomst mellan 30 000 och 52 500 kr. Från de synpunkter som skatteutredningen har att beakta vid utformningen av sitt förslag har alltså avtrappningen mindre önskvärda effekter. Utredningen förordar en övergång till fasta grundavdrag. Samtidigt bör naturligtvis — genom justering av statsskatteskalan eller genom andra åtgärder — åstadkommas att från fördelningspolitisk synpunkt önskvärda skattelättnader för låg- och mellaninkomsttagare inte bara behålls utan även förstärks. Utredningen föreslår således i fråga om de statliga och kommunala grundavdragen att de inte längre skall avtrappas när den statligt taxerade inkomsten överstiger 30 000 kr. Någon annan ändring av reglerna för grundavdrag föreslås i princip inte. Vid utformningen av den nya statsskatteskalan måste enligt utredningen flera omständigheter beaktas. Av bl. a. kostnadsskäl är utrymmet för sänkning av skattesatsen i de lägre skikten begränsat. Skalan får i denna del avvägas så att den tillsammans med övriga åtgärder i skälig mån tillgodoser behovet av skattesänkning för låginkomsttagare. Vid utformningen av skalans övriga delar måste hänsyn tas till att den nuvarande skalan grundas på avtrappade grundavdrag. I samband med övergången till fasta grundavdrag måste skatteskalan justeras så att den i erforderlig mån kompenserar för det bortfall av både statlig och kommunal inkomstskatt, som annars äger rum i de inkomstskikt där grundavdragen f.n. reduceras eller är helt eliminerade, Vid bestämmande av skattesatsen i mellaninkomstskikten bör å andra sidan samtidigt beaktas önskemålet att där lindra marginalskatten. Vad beträffar högre inkomstskikt konstaterar utredningen följande. Vid oförändrade skattesatser i dessa skikt skulle de föreslagna ändringarna beträffande grundavdragen och skatteskalans lägsta och mellersta skikt medföra skattelättnader som successivt steg med årsinkomsten för att vid en
Prop. 1974: 132 - 49
årsinkomst på ca 200 000 kr. och en kommunal utdebitering av 24 kr./ skr. nå ett belopp på drygt 2 500 kr. Enligt utredningens mening bör av fördelningspolitiska skäl denna skattelättnad begränsas och vid de högsta inkomsterna helt elimineras genom kompenserande höjning av skattesatsen i skalans övre delar. Samtidigt är det dock enligt utredningen från olika synpunkter önskvärt att inte i någon mer betydande grad höja marginalskatten i systemet.
Efter avvägning av nu anförda synpunkter föreslår utredningen att statsskatteskalan får följande nya utformning:
| Beskattningsbar | Skattesats inom |
| inkomst, kr. | skiktet, 24 |
| — 15 000 | 7 |
| 15 000— 20 000 | 12 |
| 20 000— 25 000 | 17 |
| 25 000 — 30 000 | 22 |
| 30 000— 40 000 | 28 |
| 40 000— 45 000 | 33 |
| 45 000— 65 000 | 38 |
| 65 000— 70 000 | 43 |
| 70 000 —100 000 | 48 |
| 100 000 —-150 000 | 52 |
| 150 000 — | 56 |
Utredningen framhåller att en direkt jämförelse mellan den föreslagna statsskatteskalan och nu gällande skala ger en missvisande bild på grund av de väsentliga ändringarna beträffande grundavdragen och utredningens förslag om skatteavräkning för låginkomsttagare. Innebörden av förslaget på inkomstbeskattningens område framgår först när samtliga dessa faktorer beaktas.
Ledamöterna Krönmark och Svensson bar reserverat sig mot majoritetens förslag till statsskatteskala såvitt gäller skärpningen av skatten för inkomsttagare med högre inkomster. Ledamoten Tobisson, som anslutit sig till utredningens förslag som en helhetslösning, har i särskilt vttrande också uttalat betänkligheter mot denna skatteskärpning.
Skatteavräkning för låginkomsttagare
Beträffande låginkomsttagarna påpekar utredningen att en generell skattesänkning för denna grupp gynnar även personer som inte kan sägas ha något påtagligt behov av särskilda skattelättnader. En sådan generell åtgärd blir även mycket kostnadskrävande och skulle nödvändiggöra cn kompenserande ökning av skatteuttaget i skikten närmast däröver i syfte att av fördelningspolitiska skäl begränsa de skattelättnader som annars tillfaller inkomsttagare i dessa inkomstlägen. En sådan kompenserande skatteökning med åtföljande marginalskatteskärp- : ning kan å andra sidan inte anses förenlig med tilläggsdirektiven.
Mot denna bakgrund diskuterar utredningen om det är möjligt att finna en metod för skattesänkning för låginkomsttagare som dels är 4 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 132
selektiv i den meningen att åtgärden inriktas på dem som bäst behöver den och dels inte gör det nödvändigt att företa kompenserande skatteskärpningar i de närmast högre inkomstskikten. Utredningen erinrar om att lagstiftaren i fråga om en särskild grupp av låginkomsttagare, nämligen folkpensionärer med ingen eller låg sidoinkomst, funnit det möjligt att medge skattelättnad i form av extra avdrag vid taxeringen enligt relativt enkla och schablonmässigt utformade regler. Utredningen förkastar emellertid tanken på att utvidga denna rätt till alla inkomsttagare i motsvarande inkomstlägen. Utredningen anser sig inte heller med hänsyn till förslagets provisoriska karaktär böra pröva möjligheten att utforma någon ny metod av principiell innebörd. Utredningen överger därför tanken på att göra rätten till skattelättnad beroende av en prövning av den enskilde inkomsttagarens faktiska utkomstsituation och vad som orsakat denna. Utredningen diskuterar i stället frågan i vilken mån det är möjligt att anknyta rätten till skattelättnad till storleken och arten av den skattskyldiges inkomster. Utredningen finner det inte möjligt att f.n. gå längre än att i princip anknyta rätten till särskild skattelättnad till storleken av den taxerade inkomsten och att därutöver endast utforma ett par enkla schablonregler i syfte att avskilja vissa grupper av inkomsttagare som generellt sett inte kan antas vara i behov av särskild skattelättnad. Beträffande metoden för skattelättnad talar enligt utredningen både praktiska och andra skäl för att skattelättnaden tillgodoförs den enskilde oberoende av hans eget yrkande och att detta sker på debiteringsstadiet i form av avräkning av visst belopp från den slutliga skatten. Utredningen kommer således fram till att särskild skattelättnad i form av avräkning från skatt bör medges enligt en enkel schablon för vissa av de inkomsttagare med låg taxerad inkomst som f.n. inte åtnjuter extra avdrag vid taxeringen i egenskap av folkpensionärer. Utredningen föreslår att den särskilda skatteavräkningen för låginkomsttagare blir 250 kr./år för inkomsttagare, vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. Avräkningen föreslås skola medges individuellt för varje inkomsttagare och alltså utan hänsyn till makes
inkomstförhållanden. Som en förutsättning för skatteavräkning föreslår
utredningen att inkomsttagaren skall ha fyllt 16 år den 1 november under beskattningsåret. Utredningen anser vidare att hänsyn såtillvida bör tas till arten av den skattskyldiges inkomster att rätten till skatteavräkning görs beroende av att denne har A-inkomst på minst 4 500 kr. Skatteavräkningen är nämligen enligt utredningen motiverad främst i fråga om inkomsttagare som har låg inkomst av förvärvsarbete eller som på grund av sjukdom eller arbetslöshet inte kunnat arbeta. Med denna utgångspunkt borde skatteavräkning medges endast mot inkomst-
skatt, som belöper på inkomst av förvärvsarbete eller på ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet, men däremot inte mot skatt som är hänförlig till kapitalinkomster m. m. En ordning enligt vilken avräkning medgavs endast mot skatt som belöper på vissa särskilda inkomstslag skulle dock alltför mycket komplicera förfarandet. Det bör däremot enligt utredningens mening vara praktiskt möjligt att kräva att den skattskyldiges inkomster till åtminstone någon del skall bestå av inkomst av förvärvsarbete eller motsvarande. Det har ansetts naturligt att anknyta till det i skattelagstiftningen redan tillämpade begreppet A-inkomst, som i princip omfattar bl. a. inkomst av förvärvsarbete, sjukpenning och ersätt-
ning vid arbetslöshet men däremot inte kapitalinkomster. Utredningen
är medveten om att det här föreslagna kravet på viss minsta A-inkomst medför att en uppdelning på A- och B-inkomst i fortsättningen måste göras även i vissa fall där detta f.n. inte är nödvändigt. Det måste dock antas att taxeringsnämnderna i regel inte har någon svårighet att med hjälp av deklarationerna avgöra om kravet på viss minsta Ainkomst är uppfyllt och att de genom en enkel markering kan meddela detta till debiteringsmyndigheten.
Utredningen berör också frågan om det är lämpligt att genom en avtrappningsregel mildra den tröskeleffekt, som uppstår när skattskyldigs inkomst på grund av ett tillskott passerar 36 000 kr. Av praktiska skäl och med hänsyn till det relativt ringa avräkningsbeloppet avvisar utredningen emellertid en sådan avtrappningsregel.
Utredningen framhåller att förslagets provisoriska karaktär gör det angeläget att reglerna även i övrigt får en så enkel utformning som möjligt. Till skillnad från nuvarande skattereduktion (hemmamakeavdrag) behöver skatteavräkningen enligt utredningens mening inte göras beroende av viss tids bosättning i Sverige. Inte heller torde det vara nödvändigt att vid bedömningen av om en skattskyldig med hänsyn till inkomstens storlek är berättigad till avräkning ta hänsyn till inkomst som beskattats enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.
Avräkningen bör enligt utredningen medges mot samma skatter och avgifter som kommer i fråga för nuvarande skattereduktion. Den bör beaktas även vid uppbörd av preliminärskatt. Detta betyder i fråga om preliminär A-skatt, att avräkningen bör inarbetas i källskattetabellerna. Vad som bortfaller vid skatteuppbörden bör — på samma sätt som gäller i fråga om skattereduktion — helt bäras av staten.
Ledamöterna Hörnlund och Gadd har i en reservation förordat att nuvarande skattereduktion avtrappas med 2072 av statligt taxerad inkomst överstigande 50 000 kr. och att de skattemedel som friställs genom avtrappningen tillförs låglönegrupperna genom att skatteavräkningsbeloppet bestäms till 350 kr. Även ledamoten Hermansson anser att skattereduktionen bör avtrappas.
Ledamoten Krönmark har reserverat sig mot majoritetens förslag om
generell skatteavräkning för låginkomsttagare och i stället förordat avdrag vid taxeringen för inkomsttagare med barn under 16 år och med högst 36 000 kr. taxerad inkomst.
Folkpensionärerna En utgångspunkt för förslaget om skatteavräkning har varit att de låginkomsttagare som inte i egenskap av folkpensionärer har rätt till extra avdrag vid taxeringen, i annan form bör få särskild skattelättnad. Av detta följer att skatteavräkningen i princip inte berör folkpensionärerna. Folkpensionär, som saknar eller har låg sidoinkomst, har rätt till extra avdrag enligt de grunder som riksskatteverket fastställer. Enligt dessa grunder har dock en folkpensionär, vars taxerade inkomst understiger 36 000 kr., inte alltid rätt till extra avdrag. Detta beror i vissa fall på de inkomstgränser som tillämpas enligt tabellerna för extra avdrag. En annan anledning är att det extra avdraget till skillnad från den föreslagna skatteavräkningen i vissa fall reduceras på grund av den skattskyldiges förmögenhet samt bestäms med hänsyn till makars sammanlagda inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Detta förhållande kräver enligt utredningen en samordning mellan reglerna för skatteavräkning och extra avdrag för att förhindra att folkpensionärer i vissa fall får högre skatt än låginkomsttagare i aktiv ålder. Från teknisk synpunkt anser utredningen det lämpligare att justera reglerna om extra avdrag än att införa rätt till skatteavräkning för folkpensionärer i vissa inkomstlägen. Utredningen föreslår därför att rätten till extra avdrag utvidgas på så sätt att folkpensionärer vars inkomst till inte obetydlig del utgjorts av folkpension och vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. garanteras extra avdrag med visst minsta belopp. Detta belopp bör avvägas så att det ger i princip samma skattelättnad som skatteavräkningen. Utredningen bedömer att ett extra avdrag med 500 kr. i de aktuella inkomstlägena bör ungefärligen motsvara ett avdrag från skatten på 250 kr. Med hänsyn till utformningen av reglerna om skatteavräkning bör minimiavdraget medges oberoende av förmö-
genhet och utan hänsyn till makes inkomster. Detta betyder bl.a. att
gift folkpensionär, som f.n. på grund av makes inkomst inte har rätt till extra avdrag, enligt förslaget får minimiavdrag med 500 kr. Förslaget motverkar härigenom i någon mån de mindre önskvärda effekter som ”sambeskattningen” vid bestämmande av extra avdrag i vissa fall kan medföra.
Sammanlagda effekter på beskattningsområdet Utredningen framhåller att innebörden av förslaget för den enskilde inkomsttagaren framkommer som den sammanlagda effekten av sjukförsäkringsavgiftens slopande, ändringarna beträffande skatteskala och grundavdrag samt skatteavräkning för låginkomsttagare. I följande
tablå redovisas denna sammanlagda effekt och även verkningarna av de särskilda komponenterna. Beräkningarna avser i princip att belysa skillnaden i total inkomstskatt, genomsnittlig skattesats och marginalskattesats år 1975 (= 1976 års taxering) när förslagets regler tillämpas i stället för nuvarande regler. Det har antagits att sjukförsäkringsavgiften slopats fr. o. m. inkomståret 1975 och att den nya skatteskalan m.m. tillämpas på inkomster som förvärvats detta år. Vid beräkning av effekten av att sjukförsäkringsavgiften slopas har också antagits att något avdrag för sjukförsäkringsavgift inte längre förekommer. Redovisningen avser löntagare utan förvärvsavdrag och s.k. hemmamakeavdrag (skattereduktion på 1 800 kr.). Den kommunala utdebiteringen har antagits vara 24 kr. per skattekrona. .
Av sammanställningen framgår bl.a. att den procentuella skattesänkningen är störst vid inkomster upp till 20 000 kr. Räknat i kronor är skattesänkningen däremot störst vid årsinkomst mellan 50 000 och 100 000 kr.; i dessa inkomstlägen uppgår den till drygt 2 000 kr.
Marginalskatteminskningen är störst i inkomstskikten mellan 30 000 och 50 000 kr., där den maximalt motsvarar drygt 10 procentenheter. En viss ökning av marginalskatten inträder av förut angivna skäl vid högre inkomster. Ökningen stannar dock vid 1—3 procentenheter. Det bör observeras att den totala inkomstskatten enligt förslaget minskar vid årsinkomster upp till ca 190 000 kr.
Det bör understrykas att utredningen vid beräkning av effekten av att sjukförsäkringsavgiften slopas antagit att något avdrag för sjukförsäkringsavgift inte längre förekommer.
Årsin- Ökning (+) eller minskning (—) av inkomstskatten genom komst kr. förslaget
p. g. a. slopad p.g.a. änd- = p.g.a. skatte- totalt sjukförsäk- rade grund- avräkning, kr. VA ringsavgift, avdrag och kr.
| kr. | skatteskala, kr. | |||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 6 |
| 10 000 —297 | — | —250 | — 547 —28,0 | |
| 20 000 —366 | — 3 | —250 | — 619 12,0 | |
| 30 000 —393 | — 139 | —250 | — 782 — 8,5 | |
| 40 000 —306 | —1 029 | - | --1335 — 8,9 | |
| 50 000 --358 | —1 784 | — | —2 142 —10,1 | |
| 60 000 —411 | —1 790 | - | —2 201 — 8,0 | |
| 70 000 -—-441 | —1 773 | -— | —2 214 — 6,6 | |
| 80 000 —337 | -—1 891 | — | —2 228 — 5,5 | |
| 920 000 —337 | -—1 791 | - | —2 128 — 4,5 | |
| 100 000 —337 | —1 691 | — | —2 028 — 3,7 | |
| 125 000 —313 | —-1 124 | — | —1 437 — 2,0 | |
| 150 000 -—313 | — 374 | - | — 687 — 0,8 | |
| 200 000 —254 | + 447 | = | + 193 + 0,1 | |
| 300 000 —254 | +2 447 | -— | +2 193 + 11 |
En uppfattning om verkningarna av en kvarvarande avdragsrätt ger
följande sammanställning (avrundade tal):
Årsinkomst, tkr. Verkan av avdragsrätten
vid 1976 års taxering, kr.
(genomsnitt för riket)
| 10 | 130 |
| 20 | 190 |
| 30 | 290 |
| 40 | 410 |
| 50 | 540 |
| 60 | 640 |
| 70 | 690 |
| 80 | 790 |
| 100 | | 790 |
| 150 | 830 |
Utredningen framhåller också att till redovisade skattelättnader även kommer förstärkning av bostadstillägg m. m.
Det socialpolitiska området
Folkpensionärer i lägre inkomstskikt kan enligt utredningen träffas av höga marginaleffekter bl. a. på grund av avtrappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg reduceras f. n. med belopp motsvarande 50 20 av den sidoinkomst som överstiger det s.k. avdragsfria beloppet, dvs. 2000 kr. för ensamstående och 1500 kr. för gift pensionär. Det enklaste sättet att lindra dessa marginaleffekter är att göra avtrappningen mindre brant. En lägre reduktionsfaktor medför även en förstärkning av stödet till folkpensionärer med sidoinkomster som ligger inom och ett stycke ovanför det nuvarande avtrappningsskiktet. Utredningen anser det motiverat att lindra marginaleffekterna för de folkpensionärer som har sådana sidoinkomster genom att minska avtrappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Avtrappningen föreslås ske med en tredjedel av den sidoinkomst som överstiger det avdragsfria beloppet.
Bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn utgår till ett mycket stort antal inkomsttagare. Utredningen har därför särskilt uppmärksammat de marginaleffekter som uppkommer på grund av avtrappning av bostadstillägg och övervägt olika principlösningar. I förevarande provisoriska förslag har utredningen stannat för en enhetlig reduktionsfaktor som det lämpligaste medlet att lindra marginaleffekterna. Reduktionsfaktorn föreslås bli 15 20. Utredningen erinrar om att förslaget i denna del överensstämmer med vad familjepolitiska kommittén förordat i sitt betänkande (SOU 1972: 34) Familjestöd. Utredningen vill också justera gränsen för avtrappning och föreslår att reduceringsgränsen höjs med 3 000 kr. och alltså bestäms till taxerad inkomst på 26 000 kr./år för barnfamiljer och 21 000 kr./år för låginkomsttagare utan barn.
Finansiering Kostnadsberäkning och allmänna synpunkter
Slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare beräknar utredningen för år 1975 innebära ett bortfall av sjukförsäkringsavgifter på sammanlagt 2 950 milj. kr. Å andra sidan medför avgiftens slopande ökade skatteintäkter för staten och kommunerna på grund av att de inkomsttagare som berörs av förslaget inte längre vid inkomsttaxeringen gör avdrag för sjukförsäkringsavgift. Vid beräkning av totalkostna-
den för förslaget har utredningen avräknat belopp motsvarande in-
täktsökningen, nämligen 820 milj. kr. för staten och 780 milj. kr. för kommunerna, eller sammanlagt 1 600 milj. kr.
Övergången till fasta grundavdrag kan enligt utredningen för kommunerna antas medföra ett skattebortfall på 1 340 milj. kr. För staten kan skattebortfallet på grund av denna övergång och den samtidiga justeringen av skatteskalan beräknas till 1 270 milj. kr.
Antalet inkomsttagare som år 1975 (1976 års taxering) berörs av skatteavräkningen har uppskattats till 2,3 miljoner. Bland dem ingår ett mindre antal, för vilka inkomstskatten före avräkningen och därmed också avräkningsbeloppet understiger 250 kr. Totalkostnaden för skatteavräkningen och den samtidiga utvidgningen av det extra avdraget för folkpensionärerna beräknar utredningen till 580 milj. kr.
Införandet av en enhetlig reduktionsfaktor på 15 7 för bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn och den samtidiga justeringen av inkomstgränsen beräknas kosta staten 60 milj. kr. och kommunerna 20 milj. kr. Den lindrigare avtrappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer beräknas kosta kommunerna 70 milj. kr. och staten 10 milj. kr.
Den sammanlagda kostnaden för utredningens förslag blir i enlighet härmed (2 950—1 600 +1 340+1 270--580+80+80 =) 4 700 milj. kr.
Beräkningarna avser kostnaderna vid fullt genomslag av reformen. De inkluderar således inte det belopp på 1600 milj. kr. som kan tillkomma för övergångsåret 1975 på grund av eftersläpande avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift.
Finansieringen av förslaget bör enligt utredningen med hänsyn till skatteomläggningens provisoriska karaktär ske genom ett fåtal tekniskt enkla åtgärder och helst genom anlitande av en enda elter en huvudsaklig finansieringskälla. De enda beskattningsformer som var för sig kan tänkas ge belopp av den storleksordning det här är fråga om är mervärdeskatten och produktionsfaktorbeskattningen. En höjning av mervärdeskatten skulle delvis motverka de åtgärder som i betänkandet föreslagits i syfte att tillgodose behovet av skattesänkning för låginkomsttagare. Utredningen vill bl. a. med hänsyn härtill inte förorda finansiering genom mervärdeskatt.
Vid 1972 och 1973 års skatteomläggningar finansierades sänkningen av den statliga inkomstskatten resp. slopandet av folkpensionsavgiften genom höjning av arbetsgivaravgifterna. I utredningens nu aktuella tillläggsdirektiv anges också att finansiering av förslaget kan tänkas ske genom skatteuttag på produktionen efter principer liknande dem som tillämpats vid de två senaste skatteomläggningarna.
Utredningen har med hänsyn härtill haft särskild anledning att pröva möjligheterna att finansiera förslaget genom skatt uttagen på produktionen.
Enligt utredningens uppfattning är arbetsgivaravgifterna enda tänkbara finansieringsmedel på produktionsfaktorbeskattningens område. En höjning av dessa avgifter framstår i dagsläget som den enda finansicringskälla som kan ge belopp av tillräcklig storleksordning. Om inkomstskattesänkningen kombineras med en höjning av arbetsgivaravgifterna får reformen delvis samma principiella innebörd som 1973 ars skatteomläggning. Avgiftshöjningen måste, framhåller utredningen, självfallet kombineras med de konjunkturpolitiska åtgärder som med hänsyn till förhållandena vid genomförandet kan anses påkallade.
Utredningen förordar alltså finansiering genom höjda arbetsgivaravgifter.
När det gäller den närmare utformningen av finansieringsförslaget skiljer utredningen mellan kostnaden för slopande av sjukförsäkringsavgiften för löntagare och övriga reformkostnader.
Kostnaderna för att slopa sjukförsäkringsavgiften
Utredningen anser det ligga närmast till hands att finansiera denna del av reformen genom en höjning av den socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen som uttas hos arbetsgivarna och som f.n. utgår med 3,8 Zz av avgiftsunderlaget.
Höjningen av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift bör enligt utredningen avvägas så att täckning i princip erhålls för det beräknade inkomstbortfallet för sjukförsäkringen vid slopandet av de försäkrades sjukförsäkringsavgift, 2 950 milj. kr. En höjning av procentsatsen för socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 c kan beräknas ge i det närmaste full kostnadstäckning (2 920 milj. kr.).
Den egcnavgift till sjukförsäkringen som tas ut på inkomst av annat förvärvsarbete skall enligt utredningens förslag behållas. I samband med den översyn av avgiftsreglerna som reformen föranleder finns det dock, enligt utredningen, anledning att överväga vissa ändringar i tekniken för uttaget av företagarnas egenavgifter. Utredningens förslag i fråga om inkomst av anställning innebär att nuvarande cgenavgift som beräknas särskilt för varje försäkringskassa ersätts av en socialför-
säkringsavgift som är enhetlig för hela riket. Starka administrativa skäl talar för att även egenföretagarnas egenavgift i fortsättningen bör beräknas enligt för hela riket enhetliga grunder. Det förslag -till ändring av bestämmelserna i 19 kap. AFL, som utredningen lägger fram, bygger på att egenavgifterna i fortsättningen skall uttas efter enhetliga grunder, varvid förutsatts att procentsatsen — i de fall då ingen särskild karenstid gäller — motsvarar procentsatsen för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen eller 6,1 70 enligt förslaget. Arbetsgivarnas nuvarande socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen
— 3,8 96 av löneunderlaget — är enligt prop. 1973: 46 avvägd så att
den beräknas täcka ca 40 20 av sjukförsäkringens kostnader (med undantag för kostnaden för egenföretagarnas sjukpenning). I den min influtna socialförsäkringsavgifter avviker från den angivna riktpunkten för dessa avgifters andel av sjukförsäkringens kostnader sker en reglering genom överföring på eller ianspråktagande av medel från allmänna sjukförsäkringsfonden. Enligt utredningens förslag kommer socialförsäkringsavgifterna att svara för 2/3 av sjukförsäkringskostnaden. Återstående 1/3 täcks genom statsbidrag. Den allmänna sjukförsäkringsfonden bör liksom hittills kunna användas för att reglera avvikelser mellan socialförsäkringsavgifter och nämnda 2/3 av sjukförsäkringskostnaderna.
Övriga reformkostnader Utredningen föreslår att kostnaderna för övriga åtgärder täcks genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften. En höjning av procentsatsen från nuvarande 4 96 till 5,3 7 skulle ge en intäktsökning för staten på 1 820 milj. kr., varav 1730 milj. kr. härrör från avgifter som betalas av arbetsgivare och 90 milj. kr. från egenavgifter. Det har förutsatts att 660 milj. kr. disponeras för att kompensera kommunerna för deras kostnader. Finansieringen har beräknats med hänsyn till reformkostnaden vid fullt genomslag av reformen. Såsom framhållits uppkommer för övergångsåret 1975 ett bokföringsmässigt inkomstbortfall om avdragsrätten för löntagarnas sjukförsäkringsavgift behålls. Utredningen har inte lagt fram förslag till täckning av detta bortfall. Om täckning av bortfallet anses erforderlig, kan detta ske på olika sätt, t.ex. genom ökning av den allmänna arbetsgivaravgiften med ytterligare 1,1 procentenhet för år 1975 eller genom att avdragsrätten slopas vid 1976 års taxering. Ledamöterna Andersson, Mundebo, Krönmark och Svensson har reserverat sig mot utredningens förslag till finansiering av reformen. Andersson och Mundebo motsätter sig utredningens förslag om en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Reservanterna anser det inte nödvändigt att helt kompensera stat och kommun för de totala
effekterna av utredningens förslag och framhåller vidare bl. a. att skattereformen delvis bör kunna vara självfinansierande.
Krönmark anser det inte riktigt att nu binda sig för en finansicringsmetod enligt majoritetens förslag och föreslår bl a. tillsättandet av en besparings- och rationaliseringskommitté.
Svensson anser att man bör avvakta den samhällsekonomiska utvecklingen innan ställning tas till finansieringsmetod.
Ledamoten Tobisson har i särskilt yttrande uttalat sig i samma riktning som Svensson.
Remissyttrandena
Allmänt
Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till utredningens förslag och anser att de i huvudsak kan godtas. Det gäller bl. a. löntagarorganisationerna. LO tillstyrker förslagen utom såvitt gäller tidpunkten för slopande av avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften och med vissa principiella förbehåll beträffande reglerna om bostadstillägg. TCO konstaterar att förslagen i stort sett ansluter sig till organisationens skattepolitiska inställning och att de är så konstruerade, att de underlättar långsiktiga lösningar. SACO tillstyrker förslagen som en helhetslösning men gör erinringar beträffande skärpningen av marginalskatten vid högre inkomster. RRV anser att de föreslagna åtgärderna i stort sett uppfyller de i direktiven angivna önskemålen samtidigt som vissa administrativa förenklingar uppnås. En liknande helhetsbedömning gör bl. a. socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och flertalet länsstyrelser.
Många remissinstanser anser det emellertid angeläget att betona förslagets karaktär av provisorium. Sålunda tillstyrker LO förslaget till skatteskala och skatteavräkning med kraftigt understrykande av den provisoriska karaktären. Näringslivets skattedelegation betonar också att det framlagda förslaget måste ses som ett provisorium och förutsätter att en ny justering av inkomstbeskattningen görs med verkan från år 1976. I annat fall kommer staten genom inflationen automatiskt att få skatteintäkter med större belopp än som förutsatts. Även TCO, SACO och SR framhåller behovet av ytterligare skatteomläggningar efter år 1975.
Länsstyrelsen i Östergötlands län understryker att tillfälliga lösningar av nu ifrågakommande slag aldrig är eftersträvansvärda ur skatteadministrativ synpunkt. Kortsiktiga lösningar på beskattningsområdet uppfattas inte bara av allmänheten som besvärande, utan även de tillämpande myndigheterna upplever ständiga och många gånger kortsiktiga förändringar i beskattningsreglerna som högst otillfredsställande. Mot bakgrund härav finner länsstyrelsen det godtagbart att skatteutredningen
i föreliggande förslag begränsat sig till förhållandevis enkla ändringar i nuvarande skatte- och bidragssystem.
RRV ifrågasätter med tanke på förslagets provisoriska karaktär om inte utredningen borde ha analyserat och redovisat möjligheterna att åstadkomma de önskade effekterna med hjälp av ett mer generellt verkande medel. Möjlighet finnes enligt RRV att med bjälp av t.ex. ett allmänt statsskatteavdrag, varierat i skilda inkomstskikt, åstadkomma både skattelättnader i låginkomstskikten och lättnader av marginaleffekter på grund av utformningen av skatte- och bidragssystemen i mellaninkomstskikten.
Sjukförsäkringsavgiften
Alla remissinstanser som yttrat sig i denna del har antingen uttryckligen tillstyrkt förslaget att slopa avgiften på anställningsinkomst eller lämnat det utan erinran.
LO konstaterar att avgiften efter avdrag vid taxeringen blir ungefär lika stor för alla inkomsttagare, att den alltså relativt sett drabbar låginkomsttagarna hårdast och att ett slopande av avgiften därför innebär särskilt betydande lättnader för dem. Även SACO framhåller reformens låginkomstprofil.
Flertalet instanser har särskilt uppehållit sig vid den administrativa aspekten. RFV anser att nuvarande förfarande med sjukförsäkringsavgiften är tids- och kostnadskrävande och att reformen medför stor administrativ vinst. Samma uppfattning har bl.a. RRV, flera länsstyrelser och Föreningen Sveriges fögderichefer. Länsstyrelsen i Värmlands län anser dock att förslaget kommer att leda till att problemet att avgöra vem som är arbetstagare resp. egen företagare accentueras.
RRYV ifrågasätter om inte egenavgift även i fortsättningen bör tas ut på kapitalinkomster och andra inkomster som inte härrör från förvärvsarbete, eftersom den som har sådana inkomster kommer i åtnjutande av vissa sjukförsäkringsförmåner. Enligt RRV:s mening kan ifrågasättas om de administrativa skäl som utredningen motiverat avgiftsbefrielse med är så avgörande att t. ex. en reducerad egenavgift inte kan tas ut av inkomsttagare med inkomst av annat än förvärvsarbete.
Ett par remissinstanser berör frågan om sambandet mellan förmåner och avgifter. RSV anser att förslaget medför att detta samband försvinner för försäkrad med anställningsinkomst och att det inte kan uteslutas att detta i vissa fall leder till försök att utan reell bakgrund höja den sjukpenninggrundande inkomsten och därmed också sjukpenningen. Mot bakgrund härav kan det enligt RSV visa sig nödvändigt att bygga ut informationen mellan sjukförsäkrings- och skattesystemen. Lantbrukarnas skattedelegation, som godtar förslaget att slopa avgiften med hänsyn till förenklingsvinsten, anser att det dock i princip bör
föreligga ett synbart samband mellan förmåner och avgifter, eftersom förmånstagarna endast därigenom får en uppfattning om kostnaden för förmånen. Delegationen finner liksom RSV att förslaget nödvändiggör förbättrad sjukpenningkontroll. Förslagets konsekvenser för försäkringskassornas ställning berörs av Försäkringskasseförbundet och RFV. Förbundet konstaterar att borttagandet av kassornas möjligheter att ta ut individuella sjukförsäkringsavgifter för löneinkomster kan medföra att kassornas ställning som självständiga offentliga organ rubbas. Förbundet anser att nuvarande system fungerar mycket bra och förutsätter därför att ett borttagande av avgifterna inte kommer att medföra någon förändring av kassornas ställning. RFV anser inte heller att förslaget bör leda till att kassornas nuvarande status som självständiga offentligrättsliga organ rubbas eller att försäkringskassornas nuvarande besvärsrätt i sjukförsäkringsärenden påverkas. RFV framhåller dock att förslaget i hög grad påverkar försäkringens ekonomiska struktur. Verket har tillsatt en arbetsgrupp för att göra en Översyn av systemet för tillhandahållande av rörelsemedel åt försäkringskassorna. Beträffande allmänna sjukförsäkringsfonden anser RFV det praktiskt att regeringen får möjlighet att meddela allmänna föreskrifter för transaktionerna med fonden. Vidare föreslår RFV att frågan om hur man skall förfara med de fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen, som nu finns hos försäkringskassorna, blir föremål för särskild utredning, Följdändringarna beträffande egenföretagarnas avgifter berörs också av RFV. Enligt RFV innebär utredningsförslaget vissa avgiftshöjningar för denna kategori utom vid mycket låga inkomster. Med beaktande av att avgiften är avdragsgill vid taxeringen beräknar RFV böjningen till mellan ca 100 och 320 kr. vid årsinkomster mellan 20 000 och 50 000 kr. RFV bedömer höjningarna som förhållandevis måttliga och anser att de får godtas. RFV framhåller att höjningarna beror på att företagarna som nu — genom att de får del av arbetsgivaravgifter — svarar för endast ca 27 20 av kostnaderna för sjukvård och förvaltning efter reformen får svara för ca 67 96 även av dessa kostnader. Många remissinstanser har yttrat sig i frågan om löntagarnas eftersläpande avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift bör slopas eller ej. Meningarna är mycket delade. RRV anser ett slopande av den kvarvarande avdragsrätten vara det alternativ vars statsfinansiella effekter närmast ansluter sig till utredningens direktiv. LO uttalar sig likaledes för ett slopande av avdragsrätten och framhåller att full fördelningspolitisk effekt annars inte uppnås förrän år 1976. För slopande av avdragsrätten uttalar sig också kammarrätten i Göteborg, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Västmanlands län och Svenska kommunförbundet.
Ä andra sidan anser TCO det vara ett oeftergivligt krav att arbetstagarna inte fråntas avdragsrätten vid 1976 års taxering. SR anser också att avdragsrätten skall behållas, och SACO ställer sig av tekniska, praktiska och principiella skäl bestämt avvisande till att slopa avdragsrätten. Mot ett slopande av avdragsrätten uttalar sig vidare länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Norrbottens län samt Föreningen Sveriges fögderichefer och Lantbrukarnas skattedelegation. Några av dessa remissinstanser anser bl. a. att det skulle vara förenat med praktiska svårigheter att vid taxeringen år 1976 behöva skilja mellan löntagares och egenföretagares avgifter.
Beskattningsområdet Fasta grundavdrag
De myndigheter som uttalat sig på denna punkt har i allmänhet ställt sig mycket positiva till förslaget. Man har framhållit att den nuvarande avtrappningen medför såväl svårigheter för den enskilde att överblicka beskattningsresultatet som belastning och merarbete för skattemyndigheterna, Övergången till fasta grundavdrag har bedömts ge betydande administrativa vinster. Bland de myndigheter som understrukit de administrativa fördelarna kan nämnas RSV, flertalet av de hörda länsstyrelserna, Föreningen Sveriges fögderichefer och TOR.
Statsskatteskalan
Som framgått av redogörelsen för remissinstansernas allmänna synpunkter har flertalet av dessa ställt sig positiva till utredningens olika förslag betraktade som en helhetslösning. Häri har i allmänhet också legat att förslaget till statsskatteskala i princip godtagits. I flera yttranden återkommer dock synpunkten att skatteavräkningen bort arbetas in i skatteskalan. En annan fråga som uppmärksammats i en del yttranden är den föreslagna marginalskatteskärpningen i högre inkomstskikt. SACO anser att det är både onödigt och olämpligt att nu höja marginalskattesatserna och att en sådan höjning försvårar vidare omläggningar av skattesystemet. Föreningen Sveriges fögderichefer framhåller att höjningen har ringa statsfinansiell betydelse och anser att den kan medföra ökad benägenhet till skatteflykt. Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om det är befogat att skärpa progressionen när realinkomsterna ändå tenderar att sjunka på grund av inflationen. Lämpligheten av marginalskatteskärpningen bestrids eller sätts i fråga även av kammarrätten i Göteborg, länsstyrelsen i Skaraborgs län, Näringslivets skattedelegation, Lantbrukarnas skattedelegation och TOR.
Skatteavräkningen Endast ett fåtal av de remissinstanser, som särskilt berört förslaget om skatteavräkning, har lämnat det utan erinran. LO, TCO och SACO synes dock i princip godta lösningen. Detsamma gäller länsstyrelsen i Västernorrlands län. Övriga instanser som tagit ställning till skatteavräkningen har antingen riktat anmärkningar mot olika punkter av förslaget eller ställt sig tveksamma till eller uttryckligen avstyrkt lösningen i dess helhet. Från rent administrativa synpunkter har kritiken varit särskilt stark. RRV anser inte att det främjar förenkling av skattesystemet att parallellt med ett flertal andra åtgärder på beskattningsområdet föra in en särskild skatteavräkning för att nå endast vissa begränsade effekter. Flertalet tillämpande myndigheter befarar att skatteavräkningen kommer att medföra inte obetydligt merarbete för såväl taxeringsnämnder som för lokala skattemyndigheter. Till denna grupp av remissinstanser hör både flertalet av de länsstyrelser som yttrat sig och de lokala skattemyndigheter som dessa länsstyrelser hört i frågan. Samma farhågor förs fram av Föreningen Sveriges fögderichefer och TOR. Flera remissinstanser finner den tröskeleffekt som uppkommer vid inkomster strax över 36 000 kr. ytterst betänklig. Kammarrätten i Göteborg framhåller att tröskeleffekten kan motsvara mer än 100 90 av ett inkomsttillskott. Samma förhållande betonas av bl a. Näringslivets skattedelegation. Även RSV finner effekten starkt besvärande och förordar därför att avräkningsbeloppet vid inkomst över 36 000 kr. avtrappas med 10 26 av överskjutande belopp. RSV anser visserligen att en avtrappning har administrativa nackdelar men bedömer den vara tekniskt genomförbar. Betänkligheter inför tröskeleffekten anförs också av bl.a. länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands och Norrbottens län, SHIO och Lantbrukarnas skattedelegation. Bland de myndigheter som ställt sig avvisande till skatteavräkningen har flertalet ansett att ett likvärdigt resultat kan erhållas genom justering av skatteskalan, eventuellt i förening med utökning av grundavdragen. Kammarrätten i Göteborg nämner även barnavdrag för skattskyldiga med taxerad inkomst på högst 36 000 kr. som en tänkbar lösning. Statskontoret förordar i stället höjt schablonavdrag i förvärvskällan tjänst. I fråga om den närmare utformningen av förslaget anser RSV att det inte finns skäl att ge även skattskyldiga som är bosatta utomlands rätt till skatteavräkning. Vidare anser RSV liksom länsstyrelsen i Stockholms län att ”skatteavräkning” är mindre lämpligt och föreslår benämningen ”särskild skattereduktion”. Vid nedsättning av skatt enligt förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall skall det skattebelopp som nedsätts beräknas som om skattereduktion inte skett.
Prop. 1974: 132 - 63
Samma sak bör enligt RSV gälla vid skatteavräkning. RSV liksom RFV anger också vissa önskvärda följdändringar i uppbördsförordningen.
Folkpensionärerna Förslaget om ett minimibelopp på 500 kr. för extra avdrag tillstyrks av länsstyrelsen i Västernorrlands län, LO, Föreningen Sveriges fögderichefer, Försäkringskasseförbundet och PRO. RRV har inte heller något principiellt att invända mot förslaget. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker uttryckligen såsom en följd av länsstyrelsens ställningstagande beträffande skatteavräkningen. Det förhållandet att minimiavdraget enligt förslaget skall medges oberoende av makes inkomst och förmögenhet berörs i några yttranden. Kammarrätten i Göteborg anser att förslaget kommer att gynna inkomststarka grupper. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att förslaget i denna del innebär ett inte önskvärt frångående från den skatteförmågeprincip som hittills gällt vid beviljande av extra avdrag vid taxeringen. Lantbrukarnas skattedelegation anför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den närmare innebörden av förslaget inte entydigt framgår av betänkandet. Enligt länsstyrelsen kan betänkandet antingen tolkas så att alla folkpensionärer med en taxerad inkomst på högst 36 000 kr. skall erhålla extra avdrag med 500 kr. och att de därutöver i förekommande fall skall få extra avdrag enligt nuvarande regler. Länsstyrelsen anser dock att betänkandet också kan tolkas så att extra avdrag skall medges enligt nuvarande regler men med ett garanterat minimibelopp i vissa fall. Ett förtydligande anses önskvärt. Om det sistnämnda tolkningsalternativet är det avsedda, efterlyser länsstyrelsen närmare anvisningar om samordningen med nuvarande regler, särskilt med hänsyn till fördelningen av extra avdrag mellan makar. RSV tycks utgå från att förslaget har den innebörd som framgår av det första av de av länsstyrelsen i Malmöhus län anförda alternativen. RSV synes också uppfatta förslaget så att uttrycket ”folkpensionär” avses omfatta alla som uppburit någon folkpension under året och alltså inte endast — såsom fallet är med 50 § 2 mom. fjärde stycket KL — skattskyldiga vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att utredningens förslag kräver ändring av 50 § KL med anvisningar och kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om inte de föreslagna bestämmelserna med hänsyn till sin grundläggande natur bör tas in i KL. RSV framhåller att förslaget medför en tröskeleffekt vid inkomster
strax över 36 000 kr. och föreslår därför successiv avtrappning av avdraget i dessa inkomstlägen PRO hemställer att beloppet för skattefri sidoinkomst skall höjas till 4 000 kr. för ensamstående och 6 000 kr. för två makar tillsammans samt att ”nuvarande samtaxering” av pensionärer skall upphöra.
Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension Förslaget om lägre reduktionsfaktor för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension tillstyrks av RFV, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, Pensionsålderskommittén och PRO. RRV finner förslaget acceptabelt men framhåller samtidigt att förslaget inte innebär att marginaleffekterna försvunnit utan att de förskjutits uppåt i inkomstlägena. Även LO tillstyrker förslaget men anför samtidigt att skillnaden mellan den skatt som betalas av en folkpensionär och av en person i aktiv ålder är betydande ända upp i inkomstlägen som väl motsvarar vissa LO-medlemmars inkomster från heltidsarbete och att enligt LO:s mening alla låginkomsttagare helst bör behandlas lika skattemässigt. RFV anför att en följd av förslaget är att man kan komma upp i avsevärt högre inkomstskikt än vad som nu är fallet innan förmånerna helt upphör. Med exempel belyser RFV att den övre gränsen för kommunalt bostadstillägg kan variera avsevärt beroende på storleken av det oreducerade tillägget och att detsamma gäller också hustrutilläggen, eftersom dessa tillägg börjar reduceras först sedan bostadstillägget konsumerats. Försäkringskasseförbundet anser att den föreslagna förändringen medför att de inkomstprövade förmånerna i viss mån ändrar karaktär. De kan inte längre ses som stöd till pensionärer med inga eller endast låga sidoinkomster. I stället blir bostadstillägget mer ett allmänt bostadsstimulerande stöd till pensionärerna som grupp och hustrutillägget en standardhöjning för pensionärshustrurna. Förbundet anser att denna fråga blivit för litet belyst i utredningen. De administrativa konsekvenserna berörs i några yttranden. Enligt RFV kan förslaget väntas medföra en avsevärd ökning av arbetet främst hos försäkringskassornas lokala enheter och försäkringsnämnderna under de närmaste månaderna omkring årsskiftet 1974/1975. Försäkringskasseförbundet anför att handhavandet av de kommunala bostadstilläggen och hustrutilläggen medför stora administrativa problem och anser att en förenklad handläggning av dessa förmåner bör utredas. PRO anser att det reduktionsfria beloppet bör höjas till 4 000 kr. för ensamstående och 6 000 kr. för två makar tillsammans.
Finansiering
Utredningens förslag i denna del har fått ett blandat mottagande
LO tillstyrker förslagen om ökad socialförsäkringsavgift och allmän arbetsgivaravgift. Samtidigt anförs att en ökning av den allmänna arbetsgivaravgiften är att föredra framför socialförsäkringsavgiften från såväl fördelningspolitiska som administrativa utgångspunkter men att det dock i ett förslag av föreliggande provisoriska karaktär kan vara svårt att frångå socialförsäkringsavgiften. Även SACO tillstyrker förslagen och anför att organisationen för sin del kommer att beakta arbetsgivarnas härav föranledda kostnadsökningart i 1975 års förhandlingar.
RRV delar utredningens uppfattning om att finansieringen bör ske på ett så tekniskt enkelt sätt och med så små ändringar i nuvarande regelverk som möjligt. De föreslagna finansieringsvägarna anses från dessa synpunkter vara lämpliga och innebär enligt RRV:s bedömning inga större administrativa koraplikationer vid inordnande i nuvarande system. RRV framhåller samtidigt att avgifterna kan ha väsentliga övervältringseffekter och att härigenom indirekt uppkommer statsfinansiella effekter av skilda slag, t.ex. genom annorlunda löneutveckling, prishöjningar, avdragsrätt för erlagda avgifter etc. Det påpekas att dessa effekter, som i stor utsträckning hittills är outredda, kan ha stor betydelse och kan innebära både förstärkning och urholkning av de avsedda effekterna av utredningens förslag. De finansiella effekterna kan dessutom bli olika på lång och kort sikt vilket innebär vissa kassamässiga konsekvenser. En noggrann bedömning av dessa effekter bör enligt RRV:s mening göras innan ställning tas till utredningens förslag.
Företagsskatteberedningen framhåller att produktionsfaktorbeskattningen ingår som en integrerande del i beredningens uppdrag att göra en avvägning av företagsbeskattningens olika element. Beredningen har för att få underlag för sina överväganden på området gett Industriens utredningsinstitut i uppdrag att utreda produktionsfaktorbeskattningens ekonomiska effekter och att institutet lämnat en preliminär rapport som kan sammanfattas så att institutet inte kunnat finna några väsentliga skillnader mellan arbetsgivaravgifter och andra kostnader för arbetskraft. Vad beträffar skatteutredningens finansieringsförslag konstaterar beredningen att avgiftsuttaget avpassats så att ökningen i kronor motsvarar kostnaderna för reformen. Utredningen har därvid inte tagit hänsyn till att dessa avgifter är avdragsgilla vid företagens inkomsttaxering. Genom avdragsrätten påverkas den beskattningsbara inkomsten i företagen och därmed deras direkta skattebelastning. Storleken av det skattebortfall det här rör sig om är svår att uppskatta men
bör enligt beredningen beaktas.
Svårigheterna att bedöma verkningarna av finansieringsförslagen på 5 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 132
sysselsättning, prisbildning och löneförhandlingar framhålls också av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som anser att avgifterna redan nu kan vara mycket betungande för en stor grupp hantverkare, fiskare och andra småföretagare.
Näringslivets skattedelegation anmärker att utredningen inte gjort något försök till analys av avgifternas effekter på företagsstruktur, rationaliseringstakt m. m. Osäkerheten i utredningens bedömning visar sig enligt delegationen däri att utredningen funnit det nödvändigt att vid beräkningen av den finansiella effekten av en avgiftshöjning anlägga ett statiskt betraktelsesätt. Avkastningen har beräknats utan hänsynstagande till effekterna av avdragsrätt, övervältring m. m. Delegationen konstaterar att utredningens förslag till finansiering i princip innebär att det inkomstbortfall som skattelättnaden för löntagarna föranleder ersätts med arbetsgivaravgifter som visserligen ger det allmänna en mot bortfallet svarande bruttoinkomst, men vilka netto ger betydligt mindre eftersom de är avdragsgilla för företagen. Detta kan enligt delegationen givetvis inte ses på annat sätt än som en form av skattelättnad, vars storlek kan uppskattas till någon miljard. Reformen bör enligt delegationen till betydande del vara självfinansicrande genom sin konsumtions- och konjunkturstimulans, som medför en ökning av inkomstunderlaget för beskattningen. Enligt delegationens uppfattning är det ännu för tidigt att fatta något beslut hur finansieringsfrågorna skall lösas.
Även SHIO är kritisk mot finansieringsförslagen och anser att en höjning av arbetsgivaravgifterna inte är en acceptabel finansieringsmetod. Lantbrukarnas skattedelegation finner höjningen av socialförsäkringsavgiften godtagbar men motsätter sig en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften, varvid de av avgiften förorsakade svårigheterna för arbetskraftskrävande företag och egenföretagare betonas.
Frågan om avgiftskontrollen har tagits upp av flera remissinstanser som framhållit att det ökade uttaget av arbetsgivaravgifter nödvändiggör utbyggnad och effektivisering av arbetsgivarkontrollen inom avgiftsområdet. Denna synpunkt framförs bl. a. av RSV som anser att de nuvarande resurserna är mycket små i förhållande till de stora beloppen. Det ökade kontrollbehovet understryks också av länsstyrelserna i Östergötlands och Malmöhus län, företagsskatteberedningen och LO.
Verkningarna för kommunerna berörs bl. a. av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Förbundens slutsatser är att effekterna på kommunernas skatteunderlag och skatteinkomster blir mycket stora. Särskilt betydande antas verkningarna bli budgetåren 1977 och 1978, då nettoförändringen i form av inkomstminskning på grund av skatteutredningens och bostadsskattekommitténs förslag beräknats till sammanlagt 8 190 resp. 5 750 milj. kr. Förbunden gör anmärk-
ningar såväl mot skatteutredningens beräkning av intäktsökningen på grund av löntagarnas upphörande avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift som mot att utredningen vid sin bedömning av kommuners och landstings kompensationsbehov inte beaktat den reducering av skatteunderlagets tillväxt som följer av att löneökningar ersätts av arbetsgivaravgifter. Vidare anmärks att utredningen inte alls berört konsekvenserna för kompensation till kommuner och landsting av det system som gäller för avräkning mellan stat och kommun vid skattemedelsleveranserna. Det anförs att avräkningssystemets konstruktion leder till att effekterna blir mycket ojämnt fördelade under de första åren. Sammanfattningsvis betonas behovet av att kompensationsfrågorna blir lösta utan dröjsmil.
Angelägenheten av tillräcklig kompensation till kommuner och landsting understryks också av länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands, Västmanlands och Västernorrlands län.
Kommunalekonomiska utredningen anser att konsekvenserna av skatteutredningens finansieringsförslag för den framtida inkomstutvecklingen i kommunerna inte kan beräknas med precision samt uttalar allmänt att i anslutning till förslagets fortsatta beredning bör genomföras särskilda beräkningar av samtliga föreslagna ändringars sammantagna slutliga effekter på kommunernas inkomster och utgifter under samtidigt hänsynstagande till utbetalningssystemets konstruktion.
Departementschefen Allmänna synpunkter
En omfattande översyn av vårt skattesystem sker f. n. inom 1972 års skatteutredning (Fi 1972: 02). Huvuduppgiften för utredningen är att bedöma de fördelningspolitiska aspekterna på skatte- och avgiftssystemet. Utredningen skall också uppmärksamma konstruktionen av statliga bidragssystem och frågan om beskattning i stället för inkomstprövning och bidrag. Vidare prövar utredningen de indirekta skatternas fördelningspolitiska effekter och konstruktion.
Utredningsuppdraget är omfattande och arbetet torde ta relativt lång tid i anspråk. Det är emellertid angeläget att vissa frågor löses provisoriskt i avvaktan på utredningens slutliga förslag. En sådan fråga är bl. a. den s.k. marginaleffekten vid inkomstökningar. Genom tilläggsdirektiv har jag uppdragit åt utredningen att med förtur söka åstadkomma en lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och beakta behovet av skattesänkning för inkomsttagare med lägre inkomster. Enligt tilläggsdirektiven har det ålegat utredningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för sitt förslag. Uppdraget att lägga fram förslag om en provisorisk justering av inkomst-
skatten får ses som en fortsättning av regeringens politik att koppla samman skatter, sociala avgifter och löner för att därigenom åstadkomma reella lönchöjningar för de anställda utan att löneökningarna bir oacceptabelt höga från stabiliseringspolitisk synpunkt eller att en ailtför stor del av löneökningarna går bort i skatt. Utredningen har nu lagt fram förslag enligt tilläggsdirektiven. Förslaget, som avses träda i kraft den 1 januari 1975, innebär i korthet följande. Sjukförsäkringsavgiften för löntagare slopas. Nuvarande avtrappning av grundavdragen upphör och statsskatteskalan anpassas i syfte att lindra marginalskatten i mellaninkomstlägena. Sänkningen av marginalskatten är 5—10 procentenheter i inkomstiägena 30 000-50 000 kr. E:t särskilt låginkomststöd medges i form av avdrag på skatten med 250 kr. Stödet utgår till inkomsttagare i aktiv ålder med en statligt taxerad inkomst på högst 36 000 kr. Resultatet av dessa åtgärder är skatte- och avgiftssänkningar för alla inkomsttagare utom de som betinner sig i de högsta inkomstlägena. Procentuellt är sänkningarna störst vid årsinkomster upp till 20 000 kr. Räknat i kronor är sänkningarna störst i inkomstlägena 50 000—100 000 kr. där de uppgår till drygt 2 000 kr. Även folkpensionärerna föreslås få förbättringar. De kommunala bostadstilläggen till folkpension och hustrutilläggen trappas av med en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkomst som överstiger det avdragsfria beloppet. Vidare föreslås pensionär vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. bli tillförsäkrad extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr. För bostadstilläggen till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn föreslås en enhetlig avtrappning med 15 6 och en höjning av inkomstprövningsgränsen med 3 000 kr. till 26 000 kr. för barnfamiljer och 21 000 kr. för övriga. Det allmännas kostnader för skatte- och avgiftssänkningarna och de eynnsammare bidragen har utredningen beräknat till 4,7 miljarder kr. Kommuner och landsting föreslås få full kompensation för den sammanlagda minskning av skatteunderlaget som följer av utredningens förslag 1 fråga om avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift och grundavdrag. Kompensationsbeloppet har beräknats till 570 milj. kr. För kostnadsökningar på grund av bl. a. gynnsammare avtrappning av bostadsulläggen avses kommunerna få ersättning med 90 milj. kr. Finansieringen av reformen föreslås ske med arbetsgivaravgifter. Slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare kompenseras genom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 70 till 6,1 Ze. Övriga åtgärder finansieras enligt utredningens förslag genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 Sö till 5,3 90.
Prop. 1974: 132 os 69
Utredningsförslaget är inte enhälligt. En reservation har avgetts mot förslagets allmänna uppläggning. I övrigt avser reservationerna vissa delar av förslaget bl. a. finansieringen.
Utredningsförslaget har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Förslaget har därvid fått ett i allt väsentligt positivt mottagande, Särskilt gäller detta slopandet av sjukförsäkringsavgiften och övriga lindringar på skattesidan. Från löntagarhåll framhålls att en viss minskning av marginalskatten för de stora grupperna torde kunna öka möjligheterna att genomföra kommande lönerörelser på ett tillfredsställande sätt. De anmärkningar som riktats mot denna del av förslaget avser detaljfrågor. Även förslaget till finansiering av reformerna har i stort sett godtagits av remissinstanserna. I några svar avstyrkes dock en höjning av arbetsgivarnas avgifter. Flera av remissinstanserna betonar förslagets provisoriska karaktär och framhåller att deras tillstyrkan sker mot bakgrunden av att den tid utredningen haft till förfogande inte medgett en mera genomgripande reform.
Även jag anser att utredningsförslaget på det hela taget kan läggas till grund för lagstiftning. Det bör understrykas att omläggningen är ett provisorium som är avsett för en kort tid, i första hand för år 1975, och att den alltså inte får ses som en slutlig lösning. Den relativt stora enighet som råder i fråga om omläggningen är resultatet av åtskilliga kompromisser. Jag anser det värdefullt med den samstämmighet såväl i utredningen som vid remissbehandlingen som visats från löntagarorganisationernas sida i avseende på förslagets utformning. Mot den bakgrunden är jag beredd att i likhet med flertalet remissinstanser ansluta mig till förslaget i huvudsak. För finansieringen av omläggningen bör man dock välja en något annorlunda lösning än den som utredningen föreslagit. Enligt min mening bör finansieringen i sin helhet ske genom höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen och folkpensioneringen. För att bereda en lättnad för småföretagarna vill jag samtidigt förorda en minskning av den allmänna arbetsgivaravgiftens egenavgift. Jag återkommer till finansieringsfrågan och lättnaderna för småföretagarna.
Utredningens förslag rörande bostadstilläggen för barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn bör tas upp när pågående utredningsarbete har slutförts. Jag lägger därför inte nu fram något förslag i det hänseendet.
Den nu aktuella omläggningen ansluter som jag nämnt till 1973 års reform angående slopande av folkpensionsavgiften för löntagarna och motsvarande höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter. Denna reform har tillförsäkrat löntagarna en påtaglig och snabb standardförbättring samtidigt som den starkt torde ha bidragit till att 1974 års avtalsförhandlingar kunde slutföras på ett för samhällsekonomin tillfredsställande sätt. Även den nu föreslagna omläggningen avses självfallet komma att beaktas av arbetsmarknadsparterna vid 1975 års löne- 6 Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 132
förhandlingar. Som framgår av finansutskottets betänkande 1974: 25 har löntagarorganisationerna vid överläggningar med regeringen anslutit sig till uppfattningen att den nu aktuella skatteomläggningen liksom de förestående förbättringarna av folkpensionsförmånerna (prop. 1974: 129) bör totalfinansieras. Löntagarorganisationerna har vidare förklarat sig beredda att i så fall ta hänsyn till detta i 1975 års avtalsrörelse. Jag vill understryka att en ökning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift, i den mån den beaktas vid beräkning av utrymmet för löneökningar, inte innebär någon ökad kostnadsbelastning för arbetsgivarna. Något i och för sig oförmånligt för arbetsgivarna ligger alltså inte i en sådan avgift. Tvärtom är det för arbetsgivarna liksom för alla andra ett vitalt intresse att genom skattcomläggningar av förevarande slag kunna bidraga till en gynnsam kostnadsutveckling. Jag har för avsikt att begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att uppdra till 1972 års skatteutredning att lägga fram förslag till cn omläggning av liknande omfattning även för 1976 års inkomster. Även denna omläggning bör vägas in i avtalsrörelsen. De ändringar i skattesystemet som jag här förordar föranleder ändringar också av grunderna för beräkning av sjömansskatten. Jag avser att senare i år ta upp denna fråga. Förslag om de ändringar som berör den allmänna försäkringen redovisas av chefen för socialdepartementet. Dessa förslag samt de av mig framlagda förslagen bör föreläggas riksdagen i en gemensam proposition. De förslag från chefen för socialdepartementcet, om vilka Kungl. Maj:t beslutar denna dag, tas in i dagens protokoll över socialäirenden. Utdrag av detta protokoll bör biläggas den gemensamma propositionen som bilaga.
Sjukförsäkringsavziften Utredningens förslag att slopa sjukförsäkringsavgiften för löntagare och samtidigt höja arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen har allmänt godtagits vid remissbehandlingen. Därvid har framhållits att en sådan omläggning tillgodoser både rättvisekrav och förenklingssträvandena. Även jag ansluter mig till förslaget i denna del. När sjukförsäkringsavgiften för löntagare slopas bortfaller automatiskt den nuvarande avdragsrätten för påförd avgift. Avgiften kommer att påföras sista gången på grundval av 1975 års taxering (avseende 1974 års inkomst). Avdrag för denna avgift sker, om nuvarande bestämmelser behålls, vid 1976 års taxering, dvs. det första året utredningsförslaget avses bli tillämpat. Effekten av denna avdragsrätt är en skattenedsättning som ökar från 130 kr. vid en årsinkomst på 10 000 kr. till 830 kr. vid årsinkomster på 150 000 kr. eller högre belopp. Skattebortfallet totalt sett för det allmänna kan beräknas till ca 1,6 miljarder kr. Doe skattesänkningar på upp till drygt 2 000 kr. utredningen förordat avser en fullt genomförd omläggning, där avdrag för sjukförsäkringsavgift för löntagare inte förekommer. En särskild fråga blir då huru-
vida den eftersläpande avdragsrätten bör behållas under det första året det nya systemet tillämpas. Utredningsmajoriteten har inte lagt fram något författningsförslag på denna punkt. Inte heller har utredningsmajoriteten lagt fram förslag till täckning av inkomstbortfallet på 1,6 miljarder kr. för det fall avdragsrätten skulle behållas övergångsåret. Utredningsmajoriteten framhåller att det från fördelningspolitisk synpunkt bör uppmärksammas att en cventuell avdragsrätt får större effekt i högre inkomstlägen än i lägre. Detta beror på att avgiften är större vid högre inkomster och på att skattesystemet är progressivt. Ledamöterna Gadd och Hörnlund med instämmande av ledamoten Hermansson har framhållit att en bibehållen avdragsrätt innebär en rist i finansieringen av omläggningen med 1,6 miljarder kr. Med hänsyn härtill och till att de fördelningspolitiska effekterna av avdragsrätten inte är godtagbara anser de att avdragsrätten för löntagares sjukförsäkringsavgift bör avskaffas vid 1976 års taxering. Ledamöterna Andersson, Krönmark, Mundebo och Tobisson anser att denna avdragsrätt bör behållas av både principiella och praktiska skäl.
Förevarande fråga har föranlett delade meningar vid remissbehandlingen. Flera instanser, däribland Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), anser att avdragsrätten bör behållas. Ett par länsstyrelser och Föreningen Sveriges fögderichefer anser att det skulle vara praktiskt svårt att vid 1976 års taxering skilja mellan löntagares avgifter som inte skulle få dras av och egenföretagares avgifter som alltjämt skulle vara avdragsgilla. De ledamöter som uttalat sig för att slopa avdragsrätten vid 1976 års taxering vinner stöd av bl.a. Landsorganisationen i Sverige (LO), kammarrätten i Göteborg och riksrevisionsverket (RRV).
För egen del finner jag det naturligt att den föreslagna omläggningen, som innefattar slopande av såväl sjukförsäkringsavgiften för löntagarna som avdragsrätten för avgiften, tillämpas fullt ut redan vid 1976 års taxering. Om avdragsrätten behålls övergångsvis kommer de förut nämnda effekterna därav (s. 52) att läggas till de skattesänkningar utredningen redovisat. Från både fördelningspolitisk och statsfinansiell synpunkt anser jag de nu angivna effekterna oacceptabla. Några egentliga tekniska svårigheter att ha olika avdragsregler i detta hänscende för löntagare och egenföretagare torde inte finnas. Jag förordar alltså att avdragsrätten för löntagares sjukförsäkringsavgift slopas fr. o. m. 1976 års taxering. 46 § 2 mom. KL bör ändras i enlighet härmed.
Beskattningsområdet
Utredningens förslag på beskattningsområdet innebär att nuvarande avtrappning av grundavdraget slopas och att statsskatteskalan justeras. Det sammanslagna resultatet härav är en lindring av marginalskatten främst för mellaninkomstgrupperna. För högre inkomstskikt skärps marginalskatten något. Genom avdraget från skatt på 250 kr. erhålls
en särskild lättnad för låginkomsttagarna.
Förslaget har som helhet fått ett positivt mottagande. Särskilt från skatteadministrativa instanser har framhållits att införandet av fasta grundavdrag underlättar för inkomsttagarna att överblicka beskattningsresultatet och att taxeringsmyndigheternas arbete underlättas.
Beträffande skatteskalan har en del remissinstanser bl. a. kammarrätten I Göteborg, SACO, Näringslivets skattedelegation och Lantbrukarnas skattedelegation i enlighet med reservationerna av ledamöterna Krönmark och Svensson samt det särskilda yttrandet av ledamoten Tobisson motsatt sig skärpningen av marginalskatten i de högsta skikten. Man framhåller att skärpningen har ringa statsfinansiell betydelse och att den kan försvåra fortsatt omläggning av skattesystemet.
Vidare har kritik riktats från vissa beskattningsmyndigheter mot avdraget från skatt på 250 kr. Därvid har anförts att det varit tekniskt enklare att arbeta in motsvarande lättnad i skatteskalan och att avdraget kommer att innebära merarbete. Statskontoret förordar ett förhöjt schablonavdrag från intäkt av tjänst i stället för avdraget från skatt. Kammarrätten i Göteborg anser att barnavdrag för skattskyldiga med inkomst upp till 36 000 kr. är en tänkbar lösning. Även mot tröskeleffekter som uppkommer vid inkomster omedelbart över 36 000 kr. har riktats invändningar från flera håll.
För egen del vill jag anföra följande. Liksom flertalet remissinstanser anser jag utredningsförslaget i denna del som helhet ge effekter som i stort sett är väl avvägda. Slopandet av grundavdragets avtrappning är dessutom en förenkling. Skärpningen av marginalskatten i de högre inkomstskikten — som för övrigt är tämligen obetydlig — är enligt min mening motiverad från fördelningspolitisk synpunkt och torde inte nämnvärt försvåra de senare reformer som kan anses önskvärda. Skatteavdraget på 250 kr. — som jag i likhet med riksskatteverket anser böra benämnas särskild skattereduktion — torde i detta sammanhang vara det lämpligaste medlet att ge skattelättnad åt den grupp det här är fråga om. Den nuvarande skattereduktionen fungerar tekniskt väl och detsamma torde komma att gälla den särskilda skattereduktionen.
Jag ansluter mig sålunda till utredningsmajoritetens förslag beträffande grundavdrag och skatteskala samt beträffande belopp och allmänna förutsättningar för den särskilda skattereduktionen. Jag anser emellertid liksom flera remissinstanser att den särskilda skattereduktionen bör trappas av vid statligt taxerade inkomster omedelbart över 36 000 kr. för att undvika de tröskeleffekter som annars skulle uppkomma. Ayvtrappningen bör ske med tio procent av den del av den statligt taxerade inkomsten som överstiger 36 000 kr. Den särskilda skattereduktionen är då helt avtrappad då inkomsten uppgår till 38 500 kr. Avtrappningsregeln har sin plats i 2 § 5 mom. uppbördsförordningen (1953: 272), UF. Även 4 8 1 mom. UF bör ändras i enlighet härmed. Statsverkets merkostnad för avtrappningsregeln kan beräknas bli 30 milj. kr.
Reglerna om den särskilda skattereduktionen bör vidare kompletteras i vissa hänseenden. Reduktionen bör på sätt riksskatteverket (RSV) angett medges endast till inkomsttagare som är bosatta i Sverige eller stadigvarande vistas här under någon del av beskattningsåret. Ett tillägg av denna innebörd bör tas in i 28 5 mom. UF. Vid nedsättning av skatt enligt förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall skall det skattebelopp som nedsätts beräknas som om skattereduktionen inte skett. Samma sak bör gälla vid den särskilda skattereduktionen. 4 8 nämnda förordning bör kompletteras i detta avseende. Slutligen bör det förenklade rättelseförfarandet enligt 72 a § TF göras tillämpligt även beträffande den särskilda skattereduktionen. En konsekvensändring bör ske också i punkt 1 av anvisningarna till 50 § KL.
Sjukförsäkringsavgiften för inkomst av annat förvärvsarbete enligt 19 kap. 2 8 AFL bör på samma sätt som vid den år 1973 införda socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen, inte avräknas mot skattereduktion eller särskild skattereduktion. 2 8 4 mom. UF bör ändras i enlighet härmed. 4 8 1 och 3 mom. samt 25 § och 27 § 1 mom. UF bör vidare ändras i konsekvens med de nya reglerna om sjukförsäkringsavgift m. m. i AFL.
I sammanhanget vill jag framhålla att jag inte nu vill ta upp frågan om en minskning av skattereduktionen på 1800 kr. för hemmamake. Denna fråga bör prövas av utredningen i samband med den fortsatta översynen av familjebeskattningen.
De individuella effekterna av skatteförslaget framgår av följande uppställning. Årsin- Ökning (+) eller minskning (—) av inkomstskatten genom komst kr. förslaget
| p. 8. a. slopad p. g. a. änd- Pp. g. a. skatte- totalt sjukförsäk- ringsavgift, kr. | rade grund- avräkning, avdrag och skatteskala, kr. | kr. | kr. | 04 | marginal- skatt 9-enheter | |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
| 10 000 | —297 | — | —250 | — 547 —28,0 | ||
| 15 000 | —340 | = | —250 | — 590 —-166 02 | ||
| 20 000 | —366 | = 3 | —250 | — 9 120 - 05 | ||
| 25 000 | -372 | — 57 | —250 | - 619 -97 OC hA | ||
| 30 000 | —393 | = 139 | —250 | -— 82 - 85 20 | ||
| 35 000 | —277 | — 509 | —250 | —1 036 — 8,8 | 5.1 | |
| 40 000 | —306 | =1029 | = | 1335 — 89 +-,60 | ||
| 45 000 | —329 | —1 532 | = | 1861 —103 106 | ||
| 50 000 | —358 | —1784 | - | 2142 101 28 | ||
| 55 000 | —382 | —1790 | = | 212 —- 89 06 | ||
| 60 000 | —ål1 | —1790 | - | —2201 —- 80 96 | ||
| 65 000 | —432 | —1790 | - | 2222 73 04 | ||
| 70 000 —441 | =1773 | = | 2214 —- 66 + Ol | |||
| 75 000 | —337 | --1 941 | = | 228 —-61 TÅR | ||
| 80 000 | 337 | —1891 | > | 228 — 55 OT LO | ||
| 90 000 | —337 | —1791 | - | 2128 | 4,5 + 10 | |
| 100 000 | —337 | —1 691 | = | —2028 | 3,7 + 10 | |
| 125 000 | =313 | —1124 | = | 1437 —-20 TA | ||
| 150 000 | =313 | — 374 | - | —- 687 —08 +T30 | ||
| 200 000 | —254 | + 447 | - | + 193 +010 732 | ||
| 300 000 | —254 | 2447 | = | +2193 + at ot 20 |
Folkpensionärerna Beträffande folkpensionärerna föreslår utredningen att hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg trappas av med en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkomst som överstiger det avdragsfria beloppet. Vidare föreslås att folkpensionärernas extra avdrag vid taxeringen bestäms till minst 500 kr. vid statligt taxerad inkomst upp till 36 000 kr. Minimiavdraget avses utgå individuellt till makar och utan hänsyn till förmögenhet. Vad först gäller den lindrigare avtrappningen av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension har utredningsförslaget godtagits av praktiskt taget alla remissinstanser. Även jag ansluter mig till det. Hithörande frågor berörs närmare av chefen för socialdepartementet denna dag. Jag får i det hänseendet hänvisa till bilagda utdrag ur protokollet över socialärenden. Förslaget om extra avdrag har bedömts positivt av flertalet av de remissinstanser som berört det. Från en del båll har dock invändningar riktats mot utredningsförslaget, varvid emellertid en del av kritiken synes grunda sig på missförstånd om dess innebörd. Förslaget innebär att folkpensionär med statligt taxerad inkomst på högst 36 000 kr. som enligt nuvarande regler på grund av storleken av egen eller makes inkomst eller förmögenhet skulle fått extra avdrag med mindre än 500 kr. eller av nämnda orsaker vägrats avdrag, skall erhålla extra avdrag med 500 kr. För gifta pensionärer bedöms sålunda rätten till minimiavdraget individuellt. En förutsättning för avdragsrätt avses alltjämt vara att den skattskyldiges inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension. För egen del anser jag i likhet med utredningen det lämpligast att det speciella låginkomststödet för pensionärer ges inom ramen för de extra avdragen. Att som förordats från någon remissinstans ge lättnaden i form av särskild skattereduktion innebär en teknisk komplikation som bör undvikas. Någon begränsning i rätten till minimiavdrag utöver vad utredningen föreslagit bör inte göras med hänsyn till att den särskilda skattereduktionen för låginkomsttagare i aktiv ålder utgår utan annan inskränkning än som följer av kraven på viss ålder och A-inkomst. För att undvika tröskeleffekter bör minimiavdraget liksom den särskilda skattereduktionen trappas av i inkomstskiktet 36 000—38 500 kr. statligt taxerad inkomst. Jag ansluter mig sålunda till utredningsförslaget med de justeringar jag här angett. En bestämmelse om rätten till minimiavdrag bör tas in i 50 8 2 mom. fjärde stycket KL. Den nuvarande bestimmelsen i nämnda lagrum att RSV fastställer grunder för beräkning av folkpensionärernas extra avdrag är oegentlig eftersom grunderna för avdragsrätten anges i KL. En redaktionell ändring av innebörd att regeringen
eller RSV utfärdar närmare föreskrifter på området bör därför ske i nyssnämnda lagrum. En följdändring bör ske i punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL.
Firansieringen
Utredningsförslaget innebär att inkomstbortfallet genom slopande av löntagarnas sjukförsäkringsavgift, 2 950 milj. kr., finansieras genom att arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen höjs från 3,8 till 6,1 90 eller med 2,3 f6. Även egenavgiften för annan inkomst av förvärvsarbete föreslås utgöra 6,1 96 av avgiftsunderlaget. Kostnaden för övriga delar av reformen, 1820 milj. kr., avses enligt utredningen täckas genom en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 till 5,3 0
I reservationer och särskilt yttrande som fogats till utredningsförslaget har framhållits bl. a. att reformen i viss utsträckning torde bli självfinansierande och att man inte nu bör binda sig för en bestämd höjning av arbetsgivarnas avgifter.
Vid remissbehandlingen har en finansiering genom höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift och den allmänna arbetsgivaravgilten i enlighet med utredningsförslaget godtagits på de flesta håll. I några yttranden, främst sådana som avgetts av näringslivets organisationer, ställer man sig emellertid negativ till en höjning av arbetsgivaravgifterna. Det gäller bl. a. Näringslivets skattedelegation och Sveriges hantverks- och industriorganisation, Lantbrukarnas skattedelegation godtar höjningen av socialförsäkringsavgiften men motsätter sig höjningen av den allmänna arbetsgivaravgiften.
Den nu aktuella skattesänkningen och slopandet av sjukförsäkringsavgiften — om vilka åtgärder i stort sett råder allmän enighet — innebär ett inkomstbortfall för det allmänna på upp emot 5 miljarder kr. I en nära framtid förestår också kostnadskrävande reformer inom folkpensioneringen och bostadspolitiken. Som framgått av riksdagsbehandlingen av årets kompletteringsproposition (prop. 1974: 100) är det en förutsättning för genomförandet av de nämnda reformerna att klarhet räder i fråga om finansieringen.
Det är regeringens avsikt att föra en fast ekonomisk politik för att begränsa prisstegringarna och deras verkningar. I inflationsbekämpningen ingår som ett väsentligt led en stark finanspolitik. Reformer som innebär sänkning av den direkta beskattningen eller en högre social standard måste täckas med sociala avgifter eller indirekta skatter. En stabil finansiering av reformverksamheten är nödvändig för att undvika att den fortsatta reformpolitiken förs till priset av ökad inflation och hårda kreditrestriktioner. Som redovisats i annat sammanhang är det regeringens uppfattning att den nu aktuella omläggningen av skatt och
avgifter skall finansieras genom en höjning av socialförsäkringsavgifterna.
Det för reformerna erforderliga beloppet på ca 4 700 milj. kr. bör till en del täckas genom en höjning av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen med 0,5 procentenheter, varigenom finansieringen av folkpensionerna skattevägen relativt sett kan minskas. Förslag härom har lagts fram i prop. 1974: 129 i samband med de höjningar av nämnda socialförsäkringsavgift som följer av de där föreslagna pensionsreformerna. Återstående del av det erforderliga beloppet motsvarar en ytterligare höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen till 7 70. Denna lösning innebär att arbetsgivarandelen av sjukförsäkringskostnaderna ökar från ca 40 96 till 75 <c. Jag förordar i samråd med chefen för socialdepartementet att socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen således höjs till 7 0 fr. o. m. den 1 januari 1975. För egenföretagare och andra som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning bör i enlighet med utredningens förslag gälla motsvarande procentsats som för arbetsgivarnas socialförsäkrtingsavgift till sjukförsäkringen. Frågorna angående ändringen av avgiftsuttaget och de nya reglerna för sjukförsäkringens finansiering berörs närmare i bilagda utdrag av protokollet över socialärenden.
För att bereda en lättnad åt främst småföretagarna vill jag vidare, som jag förut angett, förorda en justering av den allmänna arbetsgivaravgiften som £. n. utgår med 4 96. Sådan avgift i form av egenavgift tas med viss begränsning ut med likaledes 4 c av den avgiftspliktiges inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Egenavgift bör fr. o. m. 1975 års inkomst inte tas ut på de första 10 000 kronorna av avgiftsunderlaget. Då underlaget beräknas bortser man självfallet från inkomst för vilken arbetsgivaravgift erläggs. Reduktionen med 10 000 kr. sker från det eljest avgiftspliktiga underlaget. Härigenom får egenföretagarna en avgiftslättnad med upp till 400 kr. för år räknat. Mitt förslag i detta hänseende föranleder ändring i 4 § förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift.
Kommunalekonomiska frågor
I sina kostnadsberäkningar har utredningen förutsatt att kommunerna och landstingen skall kompenseras för vissa verkningar av omtäggningen. Slopandet av avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift ökar det kommunala skatteunderlaget och innebär inkomstökning för kommuner och landsting med 780 milj. kr. Beloppet avser effekten som hänför sig till 1976 års taxering. Borttagandet av grundavdragens avtrappning fr. o. m. samma års taxering minskar det kommunala skatteunderlaget och orsakar ctt skattebortfall av 1340 milj. kr. Den ökade rätten till extra avdrag för folkpensionärer minskar skatteunderlaget motsvarande
10 å 15 milj. kr. i skattebortfalll De av utredningen föreslagna förbättringarna av bostadstillägg till barnfamiljer m. fl. samt av kommunala bostadstillägg till folkpensionärer beräknas kosta kommunerna 20 milj. kr. resp. 70 milj. kr. Totalt sett beräknar utredningen sålunda att kommuner och landsting får skattebortfall och ökade kostnader med 660 milj. kr. varav 570 milj. kr. avser nettobortfall av skatteunderlag och 90 milj. kr. ökade kostnader för bostadstillägg. Omläggningens verkningar i fråga om bortfall av skatteunderlag blir märkbar för kommuner och landsting år 1977 då 1976 års taxering läggs till grund vid avräkningen av kommunalskattemedel.
De kommunalekonomiska frågorna har vid remissbehandlingen berörts främst av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Förbunden framhåller att omläggningens effekter på kommunernas skatteunderlag och skatteinkomster blir mycket stora. Vidare måste man enligt förbunden beakta den reducering av skatteunderlagets tillväxt som följer av att löneökningar ersätts av arbetsgivaravgifter. Även vissa länsstyrelser har understrukit angelägenheten av kompensation till kommuner och landsting. Kommunalekonomiska utredningen anser att konsekvenserna av omläggningen för den framtida inkomstutvecklingen i kommunerna inte kan beräknas med precision.
För egen del vill jag ansluta mig till utredningsförslaget att kommuner och landsting bör kompenseras för bortfall av skatteunderlag på grund av ändrade avdragsregler liksom för ökade kostnader för de förbättrade bostadstilläggen till folkpension.
Kompensationen till kommuner och landsting för bortfall av skatteunderlag under inkomståret 1975 på grund av ändrade avdragsregler bör beräknas så exakt som möjligt. Bortfallet av skatteunderlag kan beräknas med stor noggrannhet genom utnyttjande av ADB. Det är sålunda möjligt att beräkna det skatteunderlag som skulle ha förelegat om såväl avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift som grundavdragens avtrappning behållits och om det extra avdraget för pensionärer varit oförändrat. Det underlag som därvid erhålls jämförs sedan med det faktiska skatteunderlag som bestämts vid taxeringen, i förekommande fall justerat med hänsyn till de särskilda reglerna beträffande beskattad sjukpenning m.m. Skillnadsbeloppet läggs till grund för kompensation. Det förfarande jag här skisserat överensstimmer i princip med det som tillämpas vid beräkning av det skatteunderlag som hänför sig till beskattad sjukpenning. Ändringarna i fråga om skatteunderlaget har också betydelse för beräkningen av de bidrag som utgår enligt kungörelsen (1972: 140) om skattebortfallsbidrag. Den tidigare redovisade metoden kan också användas i detta sammanhang så att skattebortfallsbidragen ej påverkas av de nya skattereglerna.
De ökade kostnaderna för kommunerna till följd av ändrade inkomstprövningsregler för kommunala bostadstillägg till folkpensionärer kan T Riksdagen 1974. 1 saml. Nr 132
också beräknas genom användning av ADB. Även om vissa schabloniseringar behöver göras bör det vara möjligt att med relativt stor säkerhet beräkna hur dessa kostnadsökningar fördelar sig på olika kommuner. Kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen till folkpension förskotteras av staten och påförs kommunerna närmast följande år i form av avräkning mot det förskott på kommunalskatt som kommunen äger uppbära. De belopp som skall påföras kommunerna kan därvid justeras så att de i princip blir desamma som om nuvarande inkomstprövningsregler skulle ha gällt. På motsvarande sätt kan en justering göras för de ökade kostnader för kommunala bostadstillägg som uppkommer vid en sänkning av den allmänna pensionsåldern i enlighet med förslagen i prop. 1974: 129.
Kommunförbunden har i sina remissyttranden begärt särskild kompensation för den minskning i skatteunderlaget som kan uppkomma genom att framtida löneökningar ersätts av arbetsgivaravgifter. I anslutning härtill vill jag anföra följande. I viss utsträckning väljer löntagarna att skaffa sig högre standard genom kortare arbetstid och längre semester i stället för genom ökade löner. Lika litet som kommunerna i dessa fall bör ha kompensation för utebliven ökning av skatteunderlaget finns det anledning att ersätta kommunerna då löntagarna som alternativ till lönehöjningar godtar skattesänkningar och förbättrade socialformer, finansierade genom höjda socialavgifter som debiteras företagen. Vidare bör den föreslagna skatteomläggningen som jag förut nämnt ses som ett medel i strävandena att begränsa prisstegringarna vilket är ett för alla parter och grupper gemensamt intresse. Jag anser sålunda inte tillräckliga skäl föreligga för att beräkna någon särskild kompensation för kommunerna i detta hänseende.
Jag förordar att kommuner och landsting i överensstämmelse med skatteutredningens förslag kompenseras för ändringar i skatteunderlag och för ökade kostnader för kommunala bostadstillägg och hustrutillägg till folkpensionärer enligt vad jag här angett. När det gäller kompensationen för skattebortfallet blir det naturligt att närmare ta upp de tekniska frågorna i samband med anmälan av anslagsbehovet för budgetåret 1976/77.
Sammanställning av finansiella effekter
Skatte- och avgiftsomläggningen har som framgått finansiella effekter
för inkomsttagarna, arbetsgivarna, staten, kommunerna och försäkringskassorna. Dessa effekter visas översiktligt i den följande sammanställningen. Denna bygger på de av utredningen gjorda beräkningarna men har justerats med hänsyn bl.a. till de uppgifter om sjukförsäkringens kostnader under år 1974 som nu är tillgängliga och till kostnadsökningen genom avtrappningen av den särskilda skattereduktionen. Avvikelser-
na från utredningens belopp är så pass obetydliga att de inte föranlett någon omräkning av de individuella effekter som jag tidigare redovisat. I anslutning till sammanställningen vill jag framhålla att det belopp på 1420 (1350) milj. kr. som tillförs inkomsttagarna genom slopandet av sjukförsikringsavgiften är ett nettoresultat. Avgiftsbortfallet utgör 3 100 (2 950) milj. kr. men häremot står en viss höjning av skatteunderlaget på grund av att avdrag för avgiften inte längre ifrågakommer. De tillkommande posterna på 860 (820) och 820 (780) milj. kr. för staten resp. kommunerna avser höjt skattcunderlag.
Det bör observeras att sammanställningen visar den beräknade finansiella helårseffekten av den föreslagna reformen. Däremot framgår inte av sammanställningen periodiseringen av olika utbetalningar m. m. som blir en följd av reformen. Bland annat medför systemet för leverans av kommunalskattemedel från staten till kommuner och landsting att kompensation för bortfall av skatteunderlag på grund av skatteomläggningen den 1 januari 1975 skall utbetalas första gången år 1977. Under åren 1977 och 1978 innebär omläggningen att kommunernas inkomster minskar både när det gäller slutlig skatt avseende föregående års taxering samt förskottet på det aktuella årets kommunalskatt. Med det förordade systemet blir kommunerna kompenserade för denna effekt.
Åtgärd Finansiell effekt i mkr för
försäkrings- staten kommu- inkomst- arbets-
kassorna nerna tagare givare
Slopad sjukförsäkringsavgift för löntagare —3 100 + 860 + 820 +1 420 - Ändringar i skatteskala och grundavdrag — —1 270 —1 340 +2 610 — Skatteavräkning för låginkomsttagare och utvidgat extra avdrag för folkpensionärer — — 600 — 10 + 610 -— Lägre reduktionsfaktor för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer — -— 10 —- 70 + 80 -— Lättnad beträffande den allmänna arbetsgivaravgiftens egenavgift -— — 80 — — + 80 Socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen höjs från 3,8 97 till 7,0 4 -+4 160 — —- = —4 160 Ändrat statsbidrag —1 000 -+1 000 -— — — Socialförsäkringsavgiften för folk-
| pensioneringen höjs med 0,5 24 | — | + 650 -— | = — 650 |
| Kompensationsbidrag till kommunerna — | — 600 + 600 — | — | |
| Summa | + 60 —-— 50 +I+ 0 -+4720 -—4 730 |
1 Dessa belopp visar den omedelbara effekten av förslagen utan hänsyn tagen till eventuella övervältringseffekter.
Villaschablonen Innehavet av egnahem beskattas enligt den s.k. villaschablonen. Såsom intäkt redovisas en viss procent av fastighetens taxeringsvärde. Avdrag medges i princip endast för inteckningsräntor. Schablonen tillämpas även om egnahemmet helt eller delvis utbyrs till stadigvarande bostad. Vid annan uthyrning — t. ex. rumsuthyrning för tillfällig bostad — skall i princip beskattning ske enligt den konventionella metoden, vilket innebär att alla intäkter och omkostnader skall redovisas. Redan vid villaschablonens tillkomst år 1953 undantogs dock bl. a. tillfällig uthyrning i ringa omfattning från beskattning enligt den konventionella metoden. Ringa omfattning ansågs föreligga om hyresintäkterna inte översteg 2 96 av taxeringsvärdet. Denna spärr ledde till konventionell beskattning i åtskilliga fall där uthyrning skedde till sommargäster. Även förhållandevis obetydliga hyresbelopp kunde nämligen vid låga taxeringsvärden föranleda att schablonen måste frångås. Genom lagstiftning år 1961 kompletterades spärren på så sätt att schablonbeskattning skulle ske om inte intäkterna översteg 1 200 kr. eller, om detta skulle ge bögre belopp, 2 Jo av taxeringsvärdet. Avsikten var att det stora flertalet sommarnöjesuthyrningar skulle falla inom dessa gränser och således inte rubba schablonbeskattningen. Enligt min mening bör reglerna nu anpassas cfter dagens förhållanden. Det torde numera inte vara ovanligt vid rumsuthyrning i en på vissa orter normal omfattning till sommargäster att gränsen 1 200 kr. överskrids, vilket medför att det förenklade deklarations- och taxeringsförfarandet inte kan tillämpas i avsedd omfattning. En viss liberalisering av möjligheterna till sådan uthyrning med bibehållen schablonbeskattning bör därför ske. Jag vill dock inte förorda någon mera omfattande ändring i förevarande hänseende med hänsyn till den sittande bostadsskattekommittén. Jag föreslår därför och med beaktande av penningvärdeförändringen att gränsbeloppet höjs från 1 200 kr. till 2 400 kr. Den nya bestämmelsen bör tillämpas första gången vid 1975 års taxering. Mitt förslag föranleder ändring i punkt 6 av anvisningarna till 24 § KL.
Utöver de författningsändringar jag förordat i det föregående bör göras några närmast redaktionella ändringar som har samband med den nya regeringsformen. I alla de skatteförfattningar jag här berört bör orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” bytas ut mot regeringen. I 37 8 SI bör dock ”Kungl. Maj:t” ersättas av ”regeringsrätten”. Vidare bör i rubrikerna i SI, UF, TF, förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall och förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift benämningen av författningarna ändras till ”lag”. Härutöver bör i 19 8 KL benämningarna ”invaliditetstillägg” och ”invaliditetsersättning” ersättas med ”handikappersättning”.
Hemställan Jag hemställer att Kungl. Maj:t i en gemensam proposition dels föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till 1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), 2. lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, 3. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272), 4. lag om ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt 1 vissa fall, 5. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623), 6. lag om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift, dels föreslår riksdagen att godkänna vad jag i övrigt anfört om den aktuella skatteomläggningen, dels förelägger riksdagen de förslag som framgår av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Kungl. Högbet Regenten att till riksdagen skall avlåtas pro-
position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Dagmar Fischier
Bilaga
Utdrag av protokollet över socialärenden hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 23 augusti 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, HJELM-WALLÉN.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor om ändrad finansiering av sjukförsäkringen samt ändrade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och anför. |
I anslutning till förslaget om sänkning av inkomstskatten m. m., som chefen för finansdepartementet denna dag lägger fram, tar jag nu upp frågorna om den närmare utformningen av sjukförsäkringens framtida finansiering samt om ändrade regler för inkomstprövningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Finansieringen av sjukförsäkringen
Sjukförsäkringens kostnader täcks f. n. till en tredjedel av statsbidrag, till ca 40 26 av socialförsäkringsavgifter från arbetsgivarna och till resterande ca 27 Jo av avgifter från de försäkrade. Arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen tas ut på summan av de ersättningar som arbetsgivaren under året utgett till anställda i form av kontantlön eller naturaförmån. Vid beräkningen av avgiftsunderlaget bortses från den del av en arbetstagares lön som för år räknat överstiger 7.5 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn tas inte heller till arbetstagare vars hela lön under året inte uppgått till 500 kr. Avgiften utgår med 3,8 20 av avgiftsgrundande löneunderlag. Sjukförsäkringsavgiften som de försäkrade betalar består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen är lika stor för alla avgiftsskyldiga och har f.n. satts till 300 kr. Den rörliga delen motsvarar viss procentandel av de försäkrades inkomster av förvärvsarbete. Procentsatsen, som varierar
Prop. 1974: 132 . 83
mellan försäkringskassorna, beräknas för år 1974 utgöra i genomsnitt 1,3 70 av den sjukpenninggrundande inkomsten. Motsvarande avgift för egenföretagare och andra som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning varierar likaledes mellan försäkringskassorna. Denna avgift är dessutom olika stor beroende på om den försäkrade valt karenstid för sjukpenningförsäkringen (3, 33 eller 93 dagar) eller om han står utanför denna försäkring på grund av undantagande. För försäkring utan karenstid uppgår avgiften genomsnittligt till ca 3,8 36 av inkomsten. Vissa begränsningsregler finns för avgiftsuttaget för försäkrade med låga inkomster.
1972 års skatteutredning har föreslagit att sjukförsäkringsavgiften för löntagare skall slopas fr. o. m. år 1975. Inkomstbortfallet föreslås kompenserat genom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 70 av avgiftsunderlaget. Den föreslagna omläggningen av sjukförsäkringens finansiering har — som framgått av den redovisning chefen för finansdepartementet lämnat — vunnit
allmän anslutning vid remissbehandlingen. Som chefen för finansdeparte-
mentet anfört bör utredningens förslag genomföras med den justeringen att arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen i stället höjs till 7 20. Härigenom beräknas tre fjärdedelar av sjukförsäkringens kostnader bli täckta genom socialförsäkringsavgiften. Statsbidraget kan då minska från en tredjedel till en fjärdedel av kostnaderna. I överensstämmelse härmed bör bestämmelserna i lagen om allmän försäkring ändras så att statsbidraget till sjukförsäkringen fastställs till 25 90 av de totala kostnaderna och att socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen täcker återstående 75 20 av de totala sjukförsäkringskostnaderna.
För egenföretagare och andra som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning innebär skatteutredningens förslag en motsvarande förenkling av avgiftsberäkningen som beträffande anställda. Den fasta delen av egenavgiften slopas och den rörliga delen föreslås bli beräknad enligt regler som är enhetliga för hela riket. Procentsatsen förutsätts — i de fall då inte undantagande eller särskild karenstid gäller för sjukpenning — motsvara procentsatsen för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen.
Flera remissinstanser understryker de lättnader som den föreslagna omläggningen av finansieringsreglerna innebär ur administrativ synpunkt för lokal skattemyndighet, taxeringsnämnd och försäkringskassa. Riksförsäkringsverket finner att utredningens förslag beträffande sjukförsäkringsavgifterna innebär en stor administrativ vinst och att en för hela riket generell avgiftsberäkning innebär cen tilltalande utjämning av sjukförsäkringens kostnader.
Jag ansluter mig till skatteutredningens förslag att avgiften i fortsättningen skall beräknas enligt grunder som är enhetliga för hela riket.
Prop, 1974: 132 84
Procentsatsen för egen företagares avgift bör för försäkring som beträffande sjukpenning gäller utan karenstid svara mot procentsatsen för arbetsgivarens socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen. För den som valt sjukpenningförsäkring med karenstid eller till följd av undantagande står utanför denna försäkring bör procentsatsen fastställas med hänsyn till den inverkan den valda karenstiden eller undantagandet har för försäkringens kostnader.
Den höjda socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen bör i enlighet med skatteutredningens förslag utgå på samma avgiftsunderlag som den nuvarande avgiften. Riksrevisionsverket har i sitt remissyttrande påtalat de skillnader som finns i avgiftsunderlaget vid beräkningen av olika arbetsgivaravgifter. Verket framhåller att det från rationaliserings- och förenklingssynpunkt är önskvärt att ba ett så enhetligt avgiftsunderlag som möjligt. Verket anser också tiden nu vara mogen att i det fortsatta utredningsarbetet överväga att över hela socialförsäkringen låta den sammanlagda lönesumman resp. förvärvsinkomsten ingå i avgiftsunderlaget. I gengäld skulle de procentuella uttagen kunna sänkas. Jag vill med anledning av riksrevisionsverkets yttrande erinra om att i pensionsålderskommitténs uppdrag ingår att göra en översyn av avgiftssystemet inom socialförsäkringen i syfte att åstadkomma ett förenhetligande av avgiftsunderlagen.
Riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundet har tagit upp frågan om vilken inverkan omläggningen av sjukförsäkringens finansiering kan ha på de allmänna försäkringskassornas ställning som självständiga offentliga organ. Riksförsäkringsverket påpekar att kassorna nu anses vara försäkringsgivare inom sjukförsäkringen. Detta sammanhänger med att varje kassa för sig uppbär sjukförsäkringsavgifter och att dessa avgifter är bestämda med hänsyn till medelsbehovet inom varje försäkringskassa. Enligt förslaget kommer försäkringskassornas verksamhet inom den obligatoriska försäkringen att i fortsättningen helt bekostas av skattemedel och generella arbetsgivar- och egenavgifter. I likhet med riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundet anser jag att den här aktuella omläggningen av sjukförsäkringens finansiering inte nu bör föranleda någon ändring av försäkringskassornas ställning som självständiga offentliga organ. Riksförsäkringsverket har också tagit upp frågan om man i fortsättningen kan betrakta försäkringskassa som part i sjukförsäkringsärende och följaktligen behörig att anföra besvär över riksförsäkringsverkets beslut i den mån beslutet går kassan emot. Denna fråga kan i sitt större sammanhang prövas av den i början på året tillsatta utredningen om en översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen m. m. (S 1974: 03).
Jag ansluter mig i likhet med riksförsäkringsverket till skatteutredningens förslag att den allmänna sjukförsäkringsfonden liksom f.n. i
fortsättningen skall användas för att reglera avvikelser mellan de avgifter som inflyter för sjukförsäkringen och den del av sjukförsäkringens kostnader som inte täcks av statsbidrag. Som riksförsäkringsverket föreslagit bör regeringen ges möjlighet att meddela allmänna föreskrifter för transaktionerna med fonden.
Riksförsäkringsverket har i sitt remissyttrande pekat på att det hos försäkringskassorna finns bokförda fonder som medelsreserv för den obligatoriska sjukförsäkringen. Jag anser i likhet med riksförsäkringsverket att det i framtiden inte torde vara nödvändigt med annan fondering för den obligatoriska sjukförsäkringens behov än genom allmänna sjukförsäkringsfonden. Jag delar riksförsäkringsverkets uppfattning att det bör utredas hur man skall förfara med de fonder som finns upptagna hos försäkringskassorna. Jag avser därför att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t att riksförsäkringsverket får i uppdrag att i samråd med riksrevisionsverket och försäkringskasseförbundet utreda denna fråga.
De nya finansieringsreglerna bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1975.
Inkomstprövningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg tili folkpension
För hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg gäller samma inkomstprövningsregler. Dessa innebär f.n. att tillägg reduceras med hälften av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpension i den mån inkomsten överstiger 3 000 kr. för makar och 2 000 kr. för ensamstående. För att lindra de samlade marginaleffekter som uppkommer för pensionärerna genom beskattningen och dessa inkomstprövningsregler har skatteutredningen föreslagit att avtrappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg fr.o.m. den 1 januari 1975 i stället skall ske med en tredjedel av den sidoinkomst som överstiger det avdragsfria beloppet.
De nuvarande inkomstprövningsreglerna ger tillsammans med beskattningen upphov till kraftiga marginaleffekter för pensionärer med relativt låga sidoinkomster, bl.a. många ATP-pensionärer. Jag anser därför i likhet med remissinstanserna, bl. a. pensionärernas riksorganisation (PRO) och pensionsålderskommittén, att den ändring i reglerna som skatteutredningen föreslagit innebär en välbehövlig förbättring för denna kategori och att den därför bör genomföras. Den av PRO aktualiserade frågan om en höjning av de avdragsfria beloppen anknyter till det nu pågående arbetet i skatteutredningen. Utredningens överväganden beträffande bl. a. olika former av avdrag bör avvaktas innan någon ändring görs av dessa belopp.
De ändrade reglerna för inkomstprövningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer beräknas medföra en kostnadsökning för staten med 10 milj. kr. och för kommunerna med 70 milj. kr. Som chefen för finansdepartementet tidigare anfört bör dock kommunernas kostnader genom ett särskilt avräkningsförfarande justeras så att kostnadsökningen på grund av de ändrade inkomstprövningsreglerna i sin helhet faller på staten.
De ändrade reglerna för inkomstprövning skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1975. För pensionstagare som då redan uppbär hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg kommer de nya bestämmelserna att tilllämpas automatiskt. I övrigt får det ankomma på riksförsäkringsverkket att efter samråd med försäkringskasseförbundet informera pensionstagarna om de vidgade möjligheterna till dessa förmåner.
Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring;
2. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Specialmotivering 1. Lagen (1962: 381) om allmän försäkring 19 kap.
28 Paragrafen som innehåller de grundläggande bestämmelserna om skyldighet att betala sjukförsäkringsavgift (egenavgift) har ändrats så att avgiftsskyldighet i fortsättningen endast åligger den som haft inkomst av annat förvärvsarbete. På grund av hänvisningen till 3 § andra och fjärde styckena kommer reglerna om beräkning av underlag för egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen att bli tilllämpliga även beträffande deras sjukförsäkringsavgift. Hänvisningen till 11 kap. 4 § har betydelse för företagare som använder sig av brutet räkenskapsår.
I prop. 1974: 129 föreslås den allmänna pensionsåldern sänkt från 67 till 65 år fr.o.m. den 1 juli 1976. Med hänsyn till detta föreslås i nämnda proposition motsvarande sänkning av maximiåldern för avgiftsskyldighet enligt denna paragraf.
4§
Procentsatsen för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen höjs till 7 26. Egenföretagarnas sjukförsäkringsavgift beräknas 1 fortsättningen enligt för hela riket enhetliga grunder. I de fall då ingen särskild karenstid från sjukpenningförsäkringen gäller och inte heller undantagande föreligger är procentsatsen — liksom i fråga om arbetsgivarnas avgift — 7 <o. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande myndighet föreslås få möjlighet att fastställa de lägre procentsatser för egenavgiften som blir aktuella för försäkrade som är undantagna från sjukpennineförsäkringen eller har särskild karenstid.
Genom en ändring i sista punkten första stycket av denna paragraf har regeringen beretts möjlighet att fastställa grunderna för reglering av över- och underskott inom sjukförsäkringen via allmänna sjukförsäkringsfonden. På grundval av dessa skall sedan riksförsäkringsverket genomföra sådana transaktioner.
Redarnas avgift till sjukförsäkringen kommer liksom hittills att bestämmas årligen i administrativ ordning med utgångspunkt i den avgiftssats som fastställts för arbetsgivare i allmänhet. Någon ändring i lagens bestämmelser om avgiftsuttaget från redare behövs därför inte i samband med den nu föreslagna omläggningen av sjukförsäkringens finansiering. |
6 §
Paragrafen som innehåller de nuvarande reglerna om beräkning av sjukförsäkringsavgift upphävs. Beräkningen av de egenavgifter som i fortsättningen utgår för inkomst av annat förvärvsarbete än anställning bestäms av reglerna i 2 och 4 88.
7§
I enlighet med det tidigare anförda sänks genom ändringen av denna paragraf statsbidraget till sjukförsäkringen från en tredjedel till en fjärdedel.
10 3
Sjukförsäkringsavgift debiteras i fortsättningen inte för viss försäkrtingskassas räkning. Andra stycket i paragrafen upphävs därför. Den ordning i vilken kassorna i fortsättningen skall förses med medel kommer att regleras administrativt.
Övergångsbestämmelserna
Utgångspunkten för lokal skattemyndighets beräkning av egenavgift till sjukförsäkringen för anställda enligt 1973 års regler är den pensionsgrundande inkomsten, ökad med det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst tas inte hänsyn till inkomst från en och samme arbetsgivare som under ett år inte uppgår till 500 kr. I övergångsbestämmelserna har intagits en erinran om den nämnda 500-kronorsregeln. Denna har betydelse endast vid 1975 års taxering.
2. Lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
48 I första stycket har reduktionsfaktorn ändrats från hälften till en tredjedel av den årsinkomst (= inkomst vid sidan av folkpension m. m.) som överstiger det avdragsfria beloppet.
14 §
Kostnaderna för kommunalt bostadstillägg till folkpension förskotteras av staten och påförs kommunerna i form av avräkning mot det förskott på kommunalskatt som kommunen närmast följande år äger uppbära (se 16 8). Som framgått av vad chefen för finansdepartementet anfört föreslås kommunerna bli kompenserade för de ökade kostnader för kommunala bostadstillägg som uppkommer till följd av ändrade inkomstprövningsregler liksom vid en sänkning av den allmänna pensionsåldern i enlighet med förslagen i prop. 1974: 129. Kompensationen skall enligt förslaget ske så att de belopp som påförs kommunerna i princip blir desamma som om nuvarande inkomstprövningsregler resp. pensionsålder skulle ha gällt. Genom en ändring av förevarande paragraf får regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter för beräkningen av de kostnader som skall gå i avräkning. Föreskrifterna avses meddelade i en särskild kungörelse.
Hemställan
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Re-
genten.
Ur protokollet:
Dagmar Fischier
Kommunalekonomiska frågOr ssssocorsesesarrsasrrerrt oro r resa 76
Villaschablonen o.ssssessessesessesesr reser sr rr rer rr a 80 Hemställan oocoooseseseseseseserrerserertrrrr srt rr rss ss 81 6531 ET:6 82
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1974 740414