Prop. 1974:132
Kungl. Maj:ts proposition med förslag om säkning av inkomstskatten, m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1974 Prop. 1974: 132
Nr 132
Kungl. Maj:ts proposition med förslag om sänkning av inkomstskatten, m. m.; given den 23 augusti 1974.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements- chefen hemställt.
CARL GUSTAF
G. E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om lindring av marginaleffekterna för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och skattesänkning för låg- inkomsttagare.
På skatte- och avgiftsområdet innebär förslaget, att sjukförsäkrings- avgiften för löntagare slopas. Nuvarande avtrappning av grundavdragen upphör och statsskatteskalan justeras framför allt i syfte att lindra marginalskatten i mellaninkomstlägena. Inkomsttagare i aktiv ålder med en statligt taxerad inkomst inte överstigande 36 000 kr. föreslås få ett extra avdrag från skatten, s. k. särskild skattereduktion, med 250 kr./är. Det sammanlagda resultatet av dessa åtgärder innebär skattesänkningar för inkomsttagare i alla inkomstlägen utom för dem som befinner sig i de högsta. Procentuellt är skattesänkningen störst vid årsinkomster upp till 20 000 kr. Räknat i kronor är den däremot störst i inkomstlägena 50 000—100 000 kr./år och uppgår där till drygt 2 000 kr.
Även folkpensionärerna får förbättringar. Avtrappningen av hustru- tillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension föreslås ske med en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkomst som överstiger det s.k. avdragsfria beloppet. Vidare avses pensionär vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36000 kr. tillförsäkras extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr.
För att bereda lättnad åt egenföretagarna föreslås att allmän arbets— givaravgift inte skall tas ut på de första 10000 kronorna av avgifts- underlaget.
Reformcn finansieras i huvudsak genom höjning av arbetsgivarnas och
1 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 132
Prop. 1974: 132 :
egenföretagarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 % till 7 % och genom en tidigare föreslagen höjning av socialförsäkrings- avgiften till folkpensioneringen. Reformen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.
I propositionen föreslås också en ändring i fråga om beskattningen av egnahem. F. n. gäller att den s.k. villaschablonen inte tillämpas om fastigheten hyrs ut till annat än stadigvarande bostad för en ersättning som överstiger såväl 1 200 kr. som 2 % av taxeringsvärdet. Den fasta beloppsgränsen föreslås nu höjd till 2400 kr. Härigenom ökar möjlig- heterna att hyra ut utrymmen i egnahem som t. ex. sommarbostad utan att schablonbeskattningen mäste frångås. Förslaget i denna del avses bli tillämpligt redan vid 1975 års taxering.
Prop. 1974: 132 3
1. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att 19 5, 46 ä 2 mom., 48 5 2 och 3 mom., 50 5 2 mom., punkt 6 av anvisningarna till 24 &, punkt 1 av anvisningarna till 49 5 samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 50 & skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 å1
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas i e k e: vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom- arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 5 3 eller 4 mom.;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket ut- färdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring till- fallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgö- ring om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas er- sättning i form av pension eller annan livränta, så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;
ersättning på grund av Skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskil- ling, som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället för- sålts, varit att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastig- het eller av rörelse eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av nämnda förvärvskällor;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av Skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
1 Senaste lydelse 1973: 1113 och 1121.
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse föreslagen lydelse
grund av Skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller högre belopp för år;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt. i den mån givaren enligt 20 5 eller punkt 5 av anvisningarna till 46 å icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;
stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning; allmänt barnbidrag; lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt för- ordningen (1958: 295) om sjömansskatt; kontantunderstöd, som utgivcs av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
invaliditetstillägg eller invalidi- tetsersältning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hem- sjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskom- munala medel till den vårdbehö—
handikappersärtning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller lands- tingskommunala .medel till den vårdbehövande:
vande;
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadstillägg som avses i kungörelserna (1968: 425) om statliga bo- stadstillägg till barnfamiljer och (1973: 379) om statskommunala bostads- tillägg;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppbnrit från pensions- eller pcrsonalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig användning av motorsåg.
(Se vidare anvisningarna.)
46 5
2 m 0 m? I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:
1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetal- ning, som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;
2) för dels sådan socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 5 lagen (1962: 381) om allmän försäkring och tilläggs— pensionsavgift, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, d e ls 0 c k avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 %, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skattskyldige själv eller, i förekommande fall, hans omyndiga barn;
= Senaste lydelse 1973: 1109 och 1113.
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
3) för d cl 5 sådan sjukförsäk- ringsavgift enligt 19 kap. 2 % la- gen om allmän försäkring, som på- förts den "skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är, d e 1 s 0 c k premier och andra avgifter, som skattskyldig er— lagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv el- ler, i förekommande fall,- hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbets- löshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därun- der inbegripen avgift till sjukkas- sa för begravningshjälp, som ej av- ses i 33 g och som ej utgör sjuk- försäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring;
Föreslagen lydelse
3) för dels sådan sjukförsäk- ringsavgift enligt 19 kap. 2 5 lagen om allmän försäkring, som påförts den skattskyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är och som avser inkomst av an- nat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 5 nämnda lag, dels ock pre- mier och andra avgifter, som skatt- skyldig erlagt för försäkringar av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 å och som ej ut- gör sjukförsäkring enligt 2—4 kap. lagen om allmän försäkring;
4) för belopp som den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis utgivit under beskattningsåret för under— håll av icke hemmavarande barn om barnet är under 18 år eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets ålder, dock högst med 2 500 kronor för varje barn;
5) för sådan avgift enligt 4 & förordningen om allmän arbets- givaravgift, som påförts den skatt- skyldige under året näst före det taxeringsår varom fråga är.
5) för sådan avgift enligt 4 & lagen om allmän arbetsgivaravgift, som påförts den skattskyldige un- der året näst före det taxeringsår varom fråga är.
Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömans- skatt, skall avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäk- ring, som ej avses i 33 å, och under-hållsbidrag, som i första stycket 4) här ovan sägs, åtnjutas allenast i den mån hänsyn vid beräkningen av sjömansskatt icke tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidraget.
Därest skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag, som nu sagts, åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid.
Avdrag för premier och andra avgifter, som avses i första stycket 3) här ovan och som ej utgöra 'sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 & la- gen om allmän försäkring, må ej för skattskyldig åtnjutas till högre be- lopp än 250 kronor; dock att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under 18 år.
Avdrag för avgift för pensionsförsäkring som äges av den skattskyl- dige får ej åtnjutas till högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda
Prop. 1974: 13:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
beloppet av inkomster från förvärvskällor, som äro skattepliktiga i hemortskommunen, och övriga avdrag enligt denna paragraf. Kan av- drag för avgift för pensionsförsäkring icke utnyttjas i hemortskommu- nen, må avdrag åtnjutas i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomsten, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som åtnjutes vid taxeringen i kommunen. Vad som sålunda ej kunnat avdragas får den skattskyldige tillgodoföra sig ge- nom avdrag senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter det år då avgiften erlades. Ej heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf åtnjutits.
485
2 mom.” Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bo- satt under större delen av bc- skattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxerade in- komsten åtnjuta kommunalt grundavd rag enligt vad nedan sägs.
Grundavdraget är 4 500 kronor om den skattskyldiges enligt för- ordningen (1947: 576) om stat- lig inkomstskatt laserade inkomst uppgår till högst 30 000 krattor och, om inkomsten iir större än 30 000 kronor, 4 500 krattor mins- kat med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 30000 kronor.
Har skattskyldig under beskatt- ningsåret uppburit lön eller an- nan gottgörelse som utgör skatte- pliktig inkomst enligt förordning- en ( 1958:295 ) om sjömansskatt skall grundavdraget beräknas med hänsyn till summan av den skatt- skyldiges raserade inkomst enligt andra stycket, den beskattnings- bara inkomsten enligt nämnda för- ordning samt enligt 1 5 2 mom. förordningen skattepliktig dag- penning. Det sålunda beräknade grundavdraget skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skatt- skyldige uppburit beskattningsbar inkomst och skattepliktig dagpen- ning som förut nämnts.
Det belopp för grundavdrag. som erhålles vid tillämpning av
3 Senaste lydelse 1973: 1121.
2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bo- satt under hela beskattningsåret, äger att å den i hemortskommu- nen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt grundavdrag med 4 500 kronor.
Har skattskyldig under beskatt- ningsåret uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör skatteplik- tig inkomst enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje period om tret— tio dagar för vilken den skattskyl- dige uppburit beskattningsbar in- komst enligt nämnda förordning samt enligt 1 5 2 mom. förord- ningen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundav- draget avrundas uppåt till helt tio- tal kronor.
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
andra eller tredje stycket, avrun- das uppåt till helt tiotal kronor.
3 mom:1 Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bo- satt under högst hälften av be- skattningsåret, äger i hemortskom- munen åtnjuta kommunalt grund- avdrag enligt följande. Grundav- draget är 375 kronor för varje kalendermånad eller del därav, varunder den skattskyldige varit
Föreslagen lydelse
3 m 0 m. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bo- satt endast under en del av be— skattningsåret, äger i hemortskom- munen åtnjuta kommunalt grund— avdrag som för varje kalendermå- nad eller del därav, varunder han varit här i riket bosatt, utgör en tolftedel av 4 500 krattor. Det av—
bosatt här i riket, om den skatt— skyldiges enligt förordningen (1947: 576) om statlig inkomst- skatt taxerade inkomst uppgår till högst 15 000 kronor. Är inkomsten större än 15000 krattor, minskas det avdragsbelopp, som eljest sko- lat utgå, med en femtedel av in- komsten till den del den översti- ger 15000 kronor. Det avdrags- belopp, som sålunda erhålles, av- rundas uppåt till helt tiotal kro- nor.
dragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas uppåt till helt tiotal kro- nor.
sas
2 m 0 mf") För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskom- munen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkoms- ten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava va— rit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn. för vilka den skatt- skyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skatt- skyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grund— avdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.
Om skattskyldigs inkomst, efter avdrag av därå belöpande skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet under- stigit vad han kan anses hava behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (e x ist e n 5 min i m u m) må den skattskyl- dige jämväl, efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller
' Senaste lydelse 1970: 162. 5 Senaste lydelse 1974: 296.
Prop. 1974: 132 8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande, erhålla avdrag för väsent- ligen nedsatt skatteförmåga med belopp som ovan sägs; dock må av- draget beträffande skattskyldig med oförsörjda barn för varje sådant barn ökas med högst 2 500 kronor. Vad i andra stycket sista punkten här ovan sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.
Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig de] utgjorts av folk- pension, skall — om särskilda om— ständigheter icke föranleda annat —— anses ha haft nedsatt skatteför- mäga enligt andra stycket. Riks- skatteverket fastställcr grunder för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt detta stycke.
Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folk- pension, skall — om särskilda om- ständigheter icke föranleda an- nat —— anses ha haft nedsatt skat- teförmåga enligt andra stycket. Har sådan skattskyldig haft taxe- rad inkomst enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, som icke överstiger 36 000 kronor, skall avdrag för nedsatt skatteförmåga medges med minst 500 kronor. Öre/stiger den skattskyldiges stat- ligt taxerade inkomst 36000 kro- nor men icke 38 500 kronor utgör avdraget minst ett belopp motsva- rande 20 procent av skillnaden mellan 38 500 krattor och den tax- erade inkomsten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer fastställer närmare föreskrif- ter för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt detta stycke.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.
Anvisningar
till 24 5 6.0 De i 24 ä 2 mom. första och andra styckena meddelade bestäm— melserna om upptagande av intäkt efter särskild grund äro tillämpliga även om fastigheten eller fastighetsdelen, utöver utrymmen för bostad åt en eller två familjer, innehåller något enstaka rum för uthyrning eller i ringa omfattning kan användas för annat ändamål än såsom bostad. Till fastighet, som i 24 ä 2 mom. avses, är att hänföra även fastighet som nyttjas endast viss del av året eller tillfälligt, såsom sommarvilla, sportstuga eller jaktstuga, eller som utan att användas står till ägarens förfogande.
Från tillämpningen av bestäm- melserna i 24 5 2 mom. första och andra styckena bliva genom regeln i 2 mom. sista stycket första
6 Senaste lydelse 1966: 696.
Från tillämpningen av bestäm- melserna i 24 ä 2 mom. första och andra styckena bliva genom regeln i 2 mom. sista stycket första
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
punkten, under där angivna förut- sättningar, undantagna exempelvis fastigheter som under somrarna bruka uthyras till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, som- marstugor som regelbundet uthy- ras under somrarna, fastigheter vilka till viss del upplåtas för upplagsplats. för rörelse el.dy1. samt fastigheter vilka utnyttjas för odling eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En fastighet bör an— ses i allenast ringa omfattning ut- nyttjad för sådant ändamål. som här avses, om den därigenom för- värvade årliga bruttointäkten upp- går till högst 1 200 kronor eller överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av fastighetens taxe- ringsvärde.
Föreslagen lydelse
punkten, under där angivna förut- sättningar, undantagna exempelvis fastigheter som under somrarna bruka uthyras till sommargäster men i övrigt bebos av ägarna, som- marstugor som regelbundet uthy— ras under somrarna, fastigheter vilka till viss del upplåtas för upplagsplats, för rörelse el. dyl. samt fastigheter vilka utnyttjas för odling eller tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten. En fastighet bör an- ses i allenast ringa omfattning ut- nyttjad för sådant ändamål, som här avses, om den därigenom för- värvade årliga bruttointäkten upp- går till högst 2400 kronor eller överstiger nämnda belopp men icke 2 procent av fastighetens taxe- ringsvärde.
Fråga huruvida fastighet skall anses inrättad till bostad åt en eller två familjer skall bedömas med hänsyn till de förhållanden, som rått vid
beskattningsårets utgång.
till 49 ä
1.7 Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle varit här i riket bosatt, äger på grund av be- stämmelserna i 53 5 3 mom. att för det beskattningsår, under vil- ket dödsfallet inträffat, åtnjuta kommunalt grundavdrag med be- lopp, som skulle hava tillerkänts den avlidne. därest han fortfaran- de levt. Har nämnda person icke varit under hela tiden mellan be- skattningsårets ingång och döds— fallet här i riket bosatt, skall av- drag medgivas dels för den tid han varit härstädes bosatt, dels för tiden efter dödsfallet till beskatt- ningsårets utgång och för den sam- manlagda tiden beräknas i enlig- het med de i 48 5 2 och 3 mom. meddelade bestämmelserna.
Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle varit här i riket bosatt, äger på grund av bestäm- melserna i 53 5 3 mom. att för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, åtnjuta kom- munalt grundavdrag med belopp, som skulle hava tillerkänts den avlidne, därest han fortfarande levt. Har nämnda person icke va- rit under hela tiden mellan be- skattningsårets ingång och döds— fallet här i riket bosatt, skall av- drag medgivas dels för den tid han varit härstädes bosatt, dels för tiden efter dödsfallet till be- skattningsårets utgång och för den sammanlagda tiden beräknas i en- lighet med de i 48 ä 3 mom. med- delade bestämmelserna.
Avdrag, varom nu sagts, medgives utan hänsyn därtill, att dödsboet efter den avlidne skiftats före utgången av det beskattningsår, under vilket dödsfallet ägt rum. 7 Senaste lydelse 1970: 162.
Prop. 1974: 132 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till 50 ä
1.8 Den skattskyldiges skatteförmåga bedömes med hänsyn, å ena si- dan, till hans inkomst och förmögenhet samt, å andra sidan, till vad han kan anses hava behövt till nödigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (e xi s te n 5 m i n im u m). Såvida icke särskilda förhållanden till annat föranleda, skall existensminimum bedömas med hänsyn till förhållandena under h el a beskattningsåret. Särskilda för- hållanden varom nyss sagts få anses föreligga t. ex. i det fall att en skattskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete, i följd varav inkomsten utslagen på hela året understigit existens- minimibeloppet; i sådana fall bör existensminimum bedömas med hän- syn till den tid inkomsten åtnjutits. Den myndighet Konungen där- till förordnar fastställer normal— belopp för existensminimum för olika delar av riket, avsedda att tjäna till ledning vid bestämmande
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer normalbelopp för existensmini- mum för olika delar av riket, av- sedda att tjäna till ledning vid be—
av existensminimum i det särskil- da fallet.
stämmande av existensminimum i det särskilda fallet.
Normalbeloppen för existensminimum äro i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen härflutit av förvärvskällan tjänst.
Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensmini- mum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges brutto- intäkter —— inklusive de biinkornster den skattskyldige må hava åtnjutit — i förekommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för in- komstens förvärvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 5 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat belopp. Barnbidrag medräknas icke i inkomsten.
Fråga om avdrag i andra fall för nedsatt skatteförmåga vid existens- minimum får bedömas med särskilt beaktande av att en riktig uppskatt- ning verkställes av inkomstförhållandena, speciellt med hänsyn till den omfattning, vari naturaförmåner må hava åtnjutits, och dessa förmåners värde.
Har den skattskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skattskyldiges existensminimum anses hava i motsvarande mån un- derstigit normalbeloppet, t. ex. om en ogift skattskyldig haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om en skattskyldig åtnjutit sär- skild förmån i form av billig bostad eller billiga livsfömödenheter eller andra liknande förmåner. I regel torde anledning överhuvud icke före— ligga att bevilja avdrag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum åt s.k. hemmasöner eller hemmadöttrar. Icke heller må avdrag medgi- vas, om den skattskyldige ägt tillgångar; dock att härvid bortses från sedvanliga husgeråd, möbler och kläder, arbetsredskap, mindre bostads-
5 Senaste lydelse 1971: 256.
Prop. 1974: 132 11
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fastighet av enklaste beskaffenhet o.s.v. Å andra sidan. må existens- minimum beräknas hava övcrstigit normalbeloppet, om den skattskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn, med vilka han icke levt tillsammans under beskattningsåret. Vidare kan anledning finnas att frångå normalbeloppet, om bostadskostnaden varit högre än normalt. Existensminimum för den skattskyldige må jämväl i annat fall bestäm- mas högre än normalbeloppet, om särskilda skäl därtill föranleda.
Har den skattskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten åtnjutit befrielse från eller nedsättning av den preliminära skatten på grund av nedsatt skatteförmåga vid existens- minimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för ned— satt skatteförmåga avvikelse icke ske från det av förstnämnda myndig- het fastställda existensminimibeloppet, såvida icke nya omständigheter framkommit; såsom exempel å dylika omständigheter må nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, varom den lokala skattemyndigheten saknat kännedom, eller att den skattskyldiges ekonomiska ställning på- tagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.
Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 ä 2 mom. tredje stycket förmäles, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgi- vas med så stort belopp, dock högst med belopp som i nyssnämn— da lagrum sägs, att den skattskyl- dige icke påföres beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligt 2 5 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272), skall avdrag för ned- satt skatteförmåga beräknas med beaktande härav.
Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräknade existensminimibeloppct och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 ä 2 mom. tredje stycket förmälcs, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga medgi- vas med så stort belopp, dock högst med belopp som i nyssnämn- da lagrum sägs, att den skattskyl- dige icke påföres beskattningsbar inkomst. Har den skattskyldige rätt att åtnjuta skattereduktion enligt 2 5 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953: 272), skall avdrag för ned- satt skatteförmåga beräknas med beaktande härav.
Är inkomsten högre än nyss sagts men icke så stor, att inkomsten minskad med skatten därå uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, maximerat på sätt i föregående stycke sägs, att större" skatt icke kommer att uttagas än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensmini— mum.
Nedsatt arbetsförmåga skall anses föreligga jämväl i det fall att den skattskyldige på grund av arbetsskygghet eller missanpassning eller eljest av psykiska skäl har svårt att förvärva normal arbetsinkomst.
2.9 Om skattskyldig åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpen- sion, skall avdraget jämkas med hänsyn till omständigheterna och i enlighet med de av riksskattever- liet fastställda grunderna. Den om- ständigheten att folkpension under
" Senaste lydelse 1970: 162.
2. Om skattskyldig åtnjutit jäm- väl annan inkomst än folkpension, skall avdraget jämkas med hänsyn till omständigheterna och i enlig- het med de närmare föreskrif- ter som fastställts. Den omstän- digheten att folkpension under ett
Prop. 1974: 132 l”
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ett beskattningsår utgått med ett beskattningsår utgått med ett ringa ringa belopp, t. ex. till följd av att belopp, t. ex. till följd av att folk— folkpensionen icke åtnjutits under pensionen icke åtnjutits under he- hela året, utgör icke hinder mot la året, utgör icke hinder mot att att medgiva den skattskyldige av- medgiva den skattskyldige avdrag. drag. Avgörande för bedömningen Avgörande för bedömningen i det- i detta fall är huruvida folkpen- ta fall är huruvida folkpensionen, sionen, om den utgått i full ut- om den utgått i full utsträckning, sträckning, utgjort en icke obe- utgjort en icke obetydlig del av tydlig del av inkomsten. inkomsten.
Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.
Denna lag träder i kraft i fråga om 19 5 den 1 juli 1975 och i övrigt den 1 januari 1.975. Därvid skall följande iakttas.
1. De nya bestämmelserna i anvisningarna till 24 % tillämpas första gången vid 1975 års taxering.
2. De nya bestämmelserna i 19 %, 46 ä 2 mom., 48 ä 2 och 3 mom., 50 ä 2 mom. fjärde stycket andra och tredje meningarna, punkt 1 av anvisningarna till 49 5 samt punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 50 & tillämpas första gången vid 1976 års taxering.
3. I fråga om dels invaliditetstillägg och invaliditctsersättning, dels sjukförsäkringsavgift som avser inkomst år 1973 eller tidigare år gäller äldre bestämmelser.
2 Förslag till Lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt dels att ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att ordet ”förordning", om det avser denna förordning, skall bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen samt 10 ä 1 mom. och 27 5 skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om statlig inkomstskatt
10 & Nuvarande lydelse
1 m 0 m.1 Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta döds- bon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.
Grundbeloppet utgör:
när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger
15 000 men icke 20 000 kr.: 1 050 kr. för 15 000 kr. och 13 % av återstoden ; 20 000 ” " 30 000 ” .' ] 700 " ” 20 000 ” ” ]9 % ” ” : 30 000 ” " 52 500 ” : 3 600 " ” 30 000 ” " 28 % ” ”
52 500 ” " 70 000 " : 9 900 ” " 52 500 ” ” 38 % ” ” ; 70 000 ” ” 100 000 " : 16 550 ” ” 70 000” ” 47 % ” '" 100 000 ” ” 150 000 " : 30 650 " " 100 000 ” ” 49 % ” ” ; 150 000 kr. : 55 150 " ” 150 000 ” ” 54 % ” ”
1 Senaste lydelse 1972: 375.
Prop. 1974: 132 13
Nuvarande lydelse
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattnings- bara inkomsten belöpandc skatten uppgå till högre belopp än som mot- svarar 54 procent av denna inkomstdel.
Med familjestiftelse avses i denna förordning stiftelse, som enligt de för densamma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att till- godose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska lilli'CSSEl'l.
Föreslagen lydelse
l m 0 m. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta döds- bon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.
Grundbeloppet utgör:
när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 7 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger
15 000 men icke 20 000 kr.: I 050 kr. för 15 000 kr. och 12 % av återstoden; 20 000 " ” 25 000 " : 1650 " ” 20 000 ” ” 17 % ” ” ; 25 000 ” ” 30 000 ” : 2 500 ” n 25 000 " ” 22 o/d " 91 30 000 ” " 40 000 " : 3 600 ” " 30 000 ” ” 28 % ” " 40 000 ” ” 45 000 " : 6 400 " ” 40 000 ” ” 33 % ” ” 45 000 " ” 65 000 ” : 8 050 " ” 45 000 ” " 38 % ” ” 65 000 ” ” 70 000 " : 15 650 " " 65 000 " ” 43 % ” ” 70 000 ” ” 100 000 " : 17 800 " " 70 000 " ” 48 % ” ” 100 000 ” ” 150 000 " : 32 200 " ” 100 000 " " 52 31", " " 150 000 kr. : 58 200 91 9, 150 00019 !, 56 54, ,, 77
Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattnings- bara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som mot- svarar 56 procent av denna inkomstdel.
Med familjestiftelsc avses i denna lag stiftelse, som enligt de för den- samma gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska in- tresscn.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 52 Om avräkning av utländsk skatt beslutar den skatterätt, som har att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- skatt.
Ansökan om avräkning skall vara inkommen till skatterättens kansli inom ett år efter det taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft eller, om den utländska skatten slutligen påförts efter nämnda tidpunkt, inom ett år från det den utländska skatten sålunda påförts.
Över ansökningen skall taxeringsintendent avgiva yttrande. Beträffande underrättelse om skatterättens beslut samt rätt att föra talan mot beslutet äga bestämmelserna om besvär över taxering motsva- rande tillämpning.
Har avräkning av utländsk skatt Har avräkning av utländsk skatt skett enligt 24 5 men ändras taxe- skett enligt 24 5 men ändras taxe-
2 Senaste lydelse 1971 : 408.
Prop. 1974: 132
Nu varande lydelse
ringen genom beslut av skatterätt eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t eller genom efter- taxering, skall skatterätten vidtaga därav betingad ändring i avräk— ningen.
14
Föreslagen lydelse
ringen genom beslut av skatterätt eller utslag av kammarrätten eller regeringsrätten eller genom efter- taxering, skall skatterätten vidtaga därav betingad ändring i avräk- ningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas såvitt gäller 10 ä 1 mom. första gången vid 1976 års taxering.
Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om statlig inkomstskatt skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag" i mot- svarande form.
3. Förslag till
Lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)
Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: 27 2)1 dels att ordet ”Kungl. Maj:t” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,
dels att ordet ””uppbördsförordningens” i punkt 1 av anvisningarna till 39 & skall bytas ut mot ”uppbördslagens”,
dels att ordet ”förordning” i olika böjningsformer skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag” i motsvarande form,
dels att rubriken till förordningen samt 2 & 2 och 4 mom., 4 5 1 och
,.
lydelse,
_) mom., 25 &, 27 ä 1 mom. och 70 ä 2 mom. skall ha nedan angivna
dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 2 5 5 mom., av nedan angivna lydelse.
Uppbördslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 ä 2 mom. I denna förordning 2 mom. I denna lag förstås förstås med med slutlig skatt: skatt som slutlig skatt: skatt som
påförts vid den årliga debitering- en på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat be- slut, som enligt gällande föreskrif- ter skall beaktas vid sådan debite- ring, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 mom.;
påförts vid den årliga debitering- en på grund av taxeringsnäm-nds beslut eller på grund av annat be— slut, som enligt gällande föreskrif- ter skall beaktas vid sådan debite- ring, och återstår efter iakttagan— de av bestämmelserna om nedsätt- ning av skatt enligt 4 och 5 mom.;
prel i min är sk att: i 3 & omförmäld skatt, som erlägges i av- räkning å slutlig skatt; 1 Förordningen omtryckt 1972: 75.
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
15
Föreslagen lydelse
k v a r s t å e n d e s k a t t: skatt, som återstår att erlägga, sedan pre- liminär skatt avräknats från slutlig skatt;
tillkommande skatt: skatt som skall erläggas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slut— lig skatt avslutats;
s k a t t e r e d 11 k t i o n: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;
särskild skattereduk- t i o n: nedsättning av skatt enligt 5 mom.;
i n k 0 m 5 t ä r: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret', u p p b 6 r d s ä r: tiden från och med mars månad ett år till och med
februari månad nästföljande år;
gift skattskyldig: skatt— skyldig som taxeras med tillämp- ning av 52 5 1 mom. kommunal— skattelagen (1928:370) och 11 % 1 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt;
ogift skattskyldig:
nyss sagts.
gift skattskyldig: skatt- skyldig som taxeras med tillämp- ning av 52 ä 1 mom. kommunal- skattelagen (1928:370) och 11 % 1 mom. lagen (1947: 576) om stat- lig inkomstskatt;
annan skattskyldig fysisk person än
4 mom.'—* Skattereduktion åtnjutes
av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt för- ordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor,
av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämn- da förordning som understiger 4500 kronor. med 40 procent av det belopp som motsvarar skill- naden mellan 4500 kronor och den taxerade inkomsten.
av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år, och av gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt la- gen (1947: 576) om statlig in- komstskatt, med 1 800 kronor,
av gift skattskyldig, vars make har taxerad inkomst enligt nämn- da lag som understiger 4 500 kro- nor, med 40 procent av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kronor och den taxerade in- komsten.
Ha gifta skattskyldiga var för sig till statlig inkomstskatt taxerad in- komst, som understiger 4 500 kronor, åtnjutes skattereduktion endast av den som har den högsta taxerade inkomsten. Äro de taxerade inkoms- terna lika stora, tillkommer skattereduktion den äldre av de skattskyldiga.
Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skatt- skyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskatt- ningsåret. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskatt-
7 Senaste lydelse 1973: 1119.
Skattereduktion enligt första stycket åtnjutes endast av skatt- skyldig, som varit bosatt här i riket under någon del av beskatt- ningsåret. För gift skattskyldig gäller dessutom följande. För att skattereduktion skall få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt här i riket under någon del av beskatt—
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
ningsåret. Avser makens bosätt- ning här i riket större delen av be- skattningsåret. sker skattereduk- tionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket en- dast en mindre del av beskatt- ningsåret, åtnjuter den skattskyl- dige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt för- ordningen om statig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda förordning som understiger 2250 kronor, med 40 procent av det be— lopp som motsvarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxe- rade inkomsten.
16
Föreslagen lydelse
ningsåret. Avser makens bosätt- ning här i riket större delen av be- skattningsåret, sker skattereduk- tionen enligt första stycket. Avser makens bosättning här i riket en- dast en mindre del av beskatt- ningsåret, åtnjuter den skattskyl- dige skattereduktion, om maken saknar taxerad inkomst enligt lagen om statlig inkomstskatt, med 900 kronor, och om maken har taxerad inkomst enligt nämnda lag som understiger 2 250 kronor, med 40 procent av det belopp som mot- svarar skillnaden mellan 2 250 kronor och den taxerade inkoms- ten.
Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styc- kena skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret upp- buren beskattningsbar inkomst enligt förordningen (1958: 295) om sjö— mansskatt samt enligt 1 % 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dag- penning. Skattereduktion som tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige uppburit inkomst som förut nämnts.
Skattereduktion sker icke i fråga om statlig förmögenhetsskatt, so- cialförsäkringsavgift till folkpensio- neringen enligt 19 kap. 3 % lagen (1962: 381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift, arbetsgivar- avgift, allmän arbetsgivaravgift, re- dareavgift och förseningsavgift en- ligt 116c & taxeringsförordningen samt annuitet å avdikningslån.
Skattereduktion sker icke i fråga om statlig förmögenhetsskatt, so- cialförsäkringsavgift till folkpensio- neringen enligt 19 kap. 3 & lagen (1962: 381) om allmän försäkring. tilläggspensionsavgift, sjukförsäk- ringsavgift, arbetsgivaravgift, all- män arbetsgivaravgift, redarcavgift och förseningsavgift enligt 116 e & taxeringslagen samt annuitet & av- dikningslån.
Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skatte- reduktion bortfaller.
5 mom. Skattskyldig fysisk person över 16 år, som varit bo- satt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av be— skattningsåret och som under be- skattningsåret haft A-inkomst cn- ligt 9 53 3 mom. andra stycket Ia- gen (1947: 576) om statlig in- komstskatt med minst 4500 kro- nor, åtnjuter särskild skattereduk- tion med 250 kronor, om hans
Prop. 1974: 132
1 m 0 in.3 Har lokal skattemyn- dighet ej annorledes förordnat, skall, då inkomst av tjänst hän- för sig till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka eller då inkomsten eljest avser bestämd tidsperiod och upp- bäres vid regelbundet återkom- mande tillfällen, preliminär A-skatt utgå med belopp, som angivas i skattetabeller. Riksskatteverket fastställer för varje inkomstår så- dana tabeller. -
Skattctabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vec- ka eller den längre tid som riks- skatteverket bestämmer, angiva därä belöpandc preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på föl- jande förutsättningar, nämligen
17
taxerade inkomst enligt nämnda lag icke överstiger 36000 krattor. Överstiger den skattskyldiges stat- ligt taxerade inkomst 36000 kro- nor men icke 38500 kronor åt- njutes särskild skattereduktion med belopp som motsvarar 10 procent av skillnaden mellan 38500 kronor och den taxerade inkomsten. Särskild skattereduk- tion åtnjutes dock icke av skott- skyldig, som har rätt till avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt 50 5 2 mom. fjärde stycket kortt- munalskattelagen (1928: 3 70).
I fråga om särskild skattereduk- tion äga bestämmelserna i 4 mom. femte och sjätte styckena motsva- rande tillämpning.
4?)
1 mom. Har lokal skattemyn- dighet ej annorledes förordnat, skall, då inkomst av tjänst hän- för sig till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka eller då inkomsten eljest avser bestämd tidsperiod och upp- bäres vid regelbundet återkom- mande tillfällen, preliminär A-skatt utgå med belopp, som angivas i skattetabeller. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår så- dana tabeller.
Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som bestäms av regeringen eller den myndighet regeringen utser, an- giva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen
att inkomsten samt grundavdraget äro oförändrade under inkomst-
året,
att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angivas, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för
förmögenhet,
att den skattskyldige icke har att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 ” Senaste lydelse 1973: 1111.
2. Riksdagen 1974. ] saml. Nr 132
att den skattskyldige icke har att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt .19
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
kap. 3 5 lagen (1962: 381) om allmän försäkring eller tilläggspen- sionsavgift,
att skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) och 4) erhåller skattereduktion, samt
18
Föreslagen lydelse
kap. 3 & lagen (1962: 381) om allmän försäkring, tilläggspensions- avgift eller sjukförsäkringsavgift,
att skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) och 4) erhåller skattereduktion,
att den skattskyldige erhåller särskild skattereduktion, om in- komsten för år räknat icke över- stiger 38500 kronor eller, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, 40 500 kronor, samt
att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels grundavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 ä 3 mom. kom-
munalskattelagen.
3 m 0 m. Skattetabellerna skola angiva den preliminära skatten un- der förutsättning att statlig in- komstskatt beräknas med tillämp— ning av det procenttal av grund- beloppct, som bestämts för in- komståret, a tt sjukförsäkringsav- gift beräknas i enlighet med vad riksförsäkringsverket bestämmer för inkomståret samt att det sammanlagda beloppet av kommu- nal inkomstskatt och landstingsmc- del beräknas för skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal bestämda belopp, vilka riks-skatte- verket fastställer för varje inkomst- ar. Riksskatteverket må dock be- träffande Stockholm, Göteborg el- ler Malmö, efter framställning av vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inom kommunen skattskyldiga, avseende en utdebi- tering för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som må er- fordras för tillämpning av tabellen. Den merkostnad, som kan upp- komma för upprättandet av sådan tabell, skall gäldas av vederböran- de kommun.
3 mo m. Skattetabellerna skola angiva den preliminära skatten un- der förutsättning att statlig in— komstskatt beräknas med tillämp- ning av det procenttal av grund- beloppet, som bestämts för in- komståret samt att det samman- lagda beloppet av kommunal in— komstskatt och landstingsmedel be- räknas för skattekrona och skatte- öre till vissa i hela krontal be— stämda belopp, vilka regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer fastställer för varje in- komstår.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer må dock be- träffande Stockholm, Göteborg el- ler Malmö, efter framställning av vederbörande kommun, upprätta särskild tabell för inom kommu- nen skattskyldiga, avseende en ut- debitering för kommunalt ändamål i femtiotal ören, samt meddela de närmare föreskrifter, som må er- fordras för tillämpning av tabel- len. Den merkostnad, som kan uppkomma för upprättandet av så- dan tabell, skall gäldas av vederbö- rande kommun.
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
19
Föreslagen lydelse
25 54 Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxe- ring skall iakttagas:
att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen uträknas med till- lämpning av 19 kap. 3 och 4 a åå lagen (1962: 381) om allmän försäk—
ring;
att tilläggspcnsionsavgift uträknas med tillämpning av den procent- sats för avgiftsuttaget, som fastställts för inkomståret;
att sjukförsäkringsavgift påföres i enlighet med vad riksförsäkrings- verket bestämmer för inkomståret;
att för skattskyldiga, som avses i 10 5 1 mom. förordningen om stat- lig inkomstskatt, sådan skatt ut- räknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomstårct; samt
att kommunal inkomstskatt och landstingsmedcl uträknas med led- ning av de belopp för skattekrona och skattcöre, som för inkomstårct bestämts för utdebitering i be— skattningsorten; dock må riksskat- teverket, om särskilda omständig- heter föreligga, förordna att utde- bitering i hemortskommunen får läggas till grund vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk per- son eller dödsbo även om beskatt- ningsortcn är en annan.
att sjukförsäkringsavgift uträk— nas med tillämpning av 19 kap. 2 och 4 55 lagen (1962: 381) om allmän försäkring;
att för skattskyldiga, som avses i 10 5 1 mom. lagen om statlig in— komstskatt, sådan skatt uträknas mcd tillämpning av det procent- tal av grundbeloppet, som betämts för inkomståret; samt
att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas mcd led- ning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomst- året bestämts för utdebitering i beskattningsorten; dock må rege- ringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer, om särskilda omständigheter föreligga, förord- na att utdebitering i hemortskom- munen får läggas till grund vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk person eller dödsbo äv- en om beskattningsorten är en an- nan.
275
1 mo m.5 Uträkning av de särskilda skatteposter som ingå i slut- lig skatt samt debitering av sådan skatt sker med ledning av uppgifter i taxeringslängd eller annat beslut om taxeringen. I övrigt iakttages:
att för skattskyldiga, som avses i 10 & 1 mom. förordningen Om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preli- minära skatt, vilken skall avräk— nas mot den ifrågavarande slutliga skatten;
' Senaste lydelse 1973: 1111. ' Senaste lydelse 1973: 1119.
att för skattskyldiga, som avses i 10 S, 1 mom. lagen om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbcloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrå- gavarande slutliga skatten;
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
20
Föreslagen lydelse
att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med led- ning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre som för inkomst- året gäller i beskattningsorten;
att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas i en ge- mensam post, därvid skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;
att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det är då den
slutliga skatten debiteras;
att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för in- komståret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget, därvid öretal bort-
faller;
att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel debiteras med be- lopp som uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskatt- ningsorten är belägen;
att i 1 & omförmäld sjukförsäk- ringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen om allmän försäkring och, såvitt gäller person med inkomst av annat förvärvsarbete än anställ— ning, med beaktande av avgifts- belopp som uträknats av allmän försäkringskassa;
att i 1 & omförmäld sjukför- säkringsavgift debiteras enligt 19 kap. lagen om allmän försäkring och med beaktande av avgiftsbe—
lopp som uträknats av allmän för- säkringskassa;
att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat för- värvsarbete än anställning debite- ras med tillämpning av bestämmel- serna i 11 kap. 4 5 samt 19 kap. 3 och 4 a 55 lagen om allmän för-
säkring;
att i 1 & omförmäld arbetsgivaravgift och redarcavgift debiteras i en gemensam post; samt
att i 1 % omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera annuiteter, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller.
705
2 mom. Har vid granskning hos riksskattcverket av verkställd debitering befunnits, att skatt el— ler ränta blivit obehörigcn uteslu— ten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att skat- tereduktion, preliminär skatt eller ränta blivit gottskriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse underrättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig. Föreligger för-
2 mom. Har vid granskning hos riksskattcverket av verkställd debitering befunnits, att skatt eller ränta blivit obehörigen utesluten från debitering eller påförd till för ringa belopp eller att skattereduk- tion, särskild skattereduktion, pre- liminär skatt eller ränta blivit gott- skriven med för högt belopp, skall vederbörande länsstyrelse under- rättas härom. Länsstyrelsen har att verkställa den utredning i ären- det, som må finnas erforderlig.
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
hållande, som nyss sagts, skall länsstyrelsen, efter hörande av den skattskyldige när så finnes på- kallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.
21
F öreslagen'lydelse
Föreligger förhållande, som nyss sagts, skall länsstyrelsen, efter hö- rande av den skattskyldige när så finnes påkallat, fastställa det be- lopp dennc har att erlägga.
Finner lokal skattemyndighet efter anmälan eller eljest sådan felaktig- hot som avses i föregående stycke vara för handen eller att motsvaran- de felaktighet föreligger i beslut om arbetsgivares ansvarighet för ar- betstagares skatt, skall myndigheten, efter hörande av den skattskyldige eller arbetsgivaren när så finnes påkallat, fastställa det belopp denne har att erlägga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Därvid skall följande iakttas.
1. Den nya lydelsen av 27 ä 1 mom. åttonde att—satsen tillämpas första gången vid debitering av slutlig eller tillkommande skatt på grund av 1975 års taxering.
2. De nya bestämmelserna i 2 5 2, 4 och 5 mom., 4 & 1 mom. andra stycket tredje och femte att—satserna, 4 5 3 mom. första stycket, 25 & tredje att-satsen, 27 % sjunde att-satsen och 70 5 tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1975 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1976 års taxering.
3. Förekommer i lag eller annan författning ordet ”uppbördsförord- ning” i olika böjningsformer skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”uppbördslag” i motsvarande form. Vidare skall vid sam- ma tidpunkt ordet ”förordning” i olika böjningsformer, som förekom- mer i lag eller annan författning och avser uppbördsförordningen, by- tas ut mot ”lag” i motsvarande form.
4. Förslag till
_Lag om ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1970:172) om be- gränsning av skatt i vissa fall
dels att ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen samt 4 5 skall ha nedan angivna lydelse.
Lag om begränsning av skatt i vissa fall
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4å
Spärrbelopp enligt 3 & jämförcs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhets— skatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel som beräknats för den skattskyl-
Spärrbelopp enligt 3 & jämförcs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhets- skatt, allmän kommunalskatt och landstingsmedel som beräknats för den skattskyldige på grund
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse dige på grund av taxeringen. I skattebeloppet inräknas även sjö- mansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskatt- ningsåret.
Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomst- skatt eller förmögenhetsskatt ge— nom skattereduktion som avses i 2 5 4 mom. uppbördsförordning- en (1953: 272) eller genom avräk- ning av utländsk skatt enligt sär- skilda föreskrifter, skall skattebe- lopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller av- räkning av skatt icke skett.
Föreslagen lydelse
av taxeringen. I skattebeloppet in- räknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.
Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomst- skatt eller förmögenhetsskatt ge- nom skattereduktion som avses i 2 5 4 eller 5 mom. uppbördslageu (1953: 272) eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp cn- ligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt icke skett.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas beträf- fande 4 & första gången i fråga om skatt som avser 1976 års taxering. Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning" i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om begränsning av skatt i vissa fall skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.
5. Förslag till
Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)
Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1 dels att orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” i olika böjnings- former skall bytas ut mot ”regeringen" i motsvarande form,
dels att ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen samt 68 och 72 a && skall ha ne-
dan angivna lydelse.
Taxeringslag
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
68 &? Följande taxeringslängder skola föras, nämligen in k 0 m stl ä n g d
och fö r m ö g e n h e t sl ä n g d, vari av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skola införas med angivande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.
[ inkomstlängden antecknas särskilt
dels i avseende å statlig in— komstskatt inkomst av olika för- värvskällor med angivande tillika
1 Förordningen omtryckt 1971: 399. ' Senaste lydelse 1974: 298.
dels i avseende å statlig in- komstskatt inkomst av olika för- värvskällor med angivande tillika
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
i fråga om skattskyldiga som av- ses i 9 5 3 mom. förordningen (1.947: 576) om statlig inkomst- skatt huruvida inkomsten utgör A- inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvs— källa, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med av- drag för underskott), medgivna allmänna avdrag som icke avse underskott å förväerkälla, taxe- rad och beskattningsbar inkomst,
Föreslagen lydelse
i fråga om skattskyldiga som av- ses i 9 g 3 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt hu- ruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (sum- man av inkomsterna av olika för- värvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmän- na avdrag som icke avse under- skott å förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,
dels beskattningsbar inkomst enligt 2 & förordningen (1958: 295) om sjömansskatt och enligt 1 ä 2 mom. nämnda förordning skatteplik- tig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit sådan inkomst under beskattningsåret,
d e l s i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad och beskattnings-
bar inkomst,
dels beslut i övrigt, som av- ser förutsättning för avdrag enligt 48 g 2 och 3 mom. kommunal- skattelagen (1928z370) eller för skattereduktion enligt 2 5 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272),
d e l 3 beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 å ?. och 3 mom. kommunalskattela- gen (1928: 370) eller för skattere- duktion enligt 2 Q 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953: 272),
d e l s oc k uppgift om de värden å skogsmark och växande skog, varå skogsvårdsavgift skall beräknas.
Uppgår den enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräkna- de taxeradc inkomsten till minst 4500 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 4500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsam— mans, skall den beräknade taxe- rade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke upp- kommer.
Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minst 4500 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 4500 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsam- mans, skall den beräknade taxe- rade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke upp- kommer.
I förmögenhetslängden antecknas den till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga och beskattningsbara förmögenheten.
Närmare föreskrifter om taxe— ringslängds upprättande meddelas av Kungl. Maj:t.
Närmare föreskrifter om taxe- ringslängds upprättande meddelas av regeringen.
Taxeringslängd underskrives av lokal skattemyndighet eller annan längdförare. Taxeringslängd skall därefter anses innefatta taxerings- nämndens beslut.
Prop. 1974: 132 24
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
72a 53
Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxe- ringsnämnd icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 & förordningen (1958: 295) om sjömansskatt eller enligt 1 % 2 mom. nämnda förordning skat- tepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.
Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmö- genhet som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av
1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av be- lopp i deklaration,
2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påföran- de av skogsvårdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde eller avdrag som medgives skattskyldig utan särskild utredning,
3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta be- lopp framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra av- gifter, som avses i 46 ä 2 mom. första stycket 3) kommunalskatte- lagen, eller motsvarande avdrag enligt 4 5 1 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomst- skatt eller avdrag enligt 46 5 3 mom. nämnda lag eller 4 5 2 mom. niin-inda förordning eller i fråga om grundavdrag eller uppenbar felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förut- sättningar för skattereduktion som enligt 68 5 skall antecknas i in- komstlängd,
4) uppenbar felaktighet, varige- nom A-inkomst enligt 9 5 3 mom. förordningen om statlig inkomst- skatt betecknats som B—inkomst,
5) uppenbarligen för lågt av- drag enligt 50 5 2 mom. kom- munalskattelagen eller motsvaran- de avdrag enligt förordningen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller delvis utgjorts av folkpen- sion.
' Senaste lydelse 1974: 298.
3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta bc- lopp framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra av— gifter, som avses i 46 ä 2 mom. första stycket 3) kommunalskatte- lagen, eller motsvarande avdrag enligt 4 & 1 mom. andra stycket lagen om statlig inkomstskatt el- ler avdrag enligt 46 ä 3 mom. kommunalskattelagen eller 4 5 2 mom. lagen om statlig inkomst- skatt eller i fråga om grundav- drag eller uppenbar felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion eller särskild skattereduktion som enligt 68 & skall antecknas i inkomstlängd,
4) uppenbar felaktighet, varige- nom A-inkomst enligt 9 & 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt be- tecknats som B-inkomst,
5) uppenbarligen för lågt av- drag enligt 50 ä 2 mom. kom- munalskattelagen eller motsvaran- de avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt i fall då den skatt- skyldiges inkomst eller, vad angår makar som båda taxerats, de skatt- skyldigas inkomster helt eller del- vis utgjorts av folkpension,
Prop. 1974: 132 '>5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om ej särskilda skäl föranleda att skatterätten bör avgöra frågan, bc— sluta om rättelse i denna del.
Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.
Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om fel— aktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.
Innan rättelse beslutats skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.
Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillstäl- las den skattskyldige i den ordning som i 69 ä 4 mom. andra stycket föreskrives i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnä-mnds beslut.
Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos skatterätten i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 åå.
Närmare föreskrifter om förfa— Närmare föreskrifter om förfa- randet vid rättelse enligt denna pa— randet vid rättelse enligt denna pa- ragraf meddelas av Kungl. Maj:t. ragraf meddelas av regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestämmelserna i 68 å andra stycket och 72 å andra stycket tillämpas första gången i fråga om 1976 års taxering.
Förekommer i lag eller annan författning ordet ”taxeringsförord- ning" i olika böjningsformer skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”taxeringslag” i motsvarande form. Vidare skall vid samma tidpunkt ordet ”förordning” i olika böjningsformer, som före- kommer i lag eller annan författning och avser taxeringsförordningen, bytas ut mot ”lag" i motsvarande form.
6. Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivarav- gift
Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift
dels att ordet ”förordning” skall, om det avser denna förordning, bytas ut mot ”lag”,
dels att rubriken till förordningen samt 4 5 skall ha nedan angivna lydelse.
Prop. 1974: 132
Lag om allmän arbetsgivaravgift
Nuvarande lydelse
Fysisk person, som åtnjutit in- komst av annat förvärvsarbete en- ligt 11 kap. 3 & lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruks- fastighet som brukas av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande fyra pro- cent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för in- komsten enligt 2 & denna förord— ning.
Föreslagen lydelse
451
Fysisk person, som åtnjutit in- komst av annat förvärvsarbete en- ligt 11 kap. 3 5 lagen (1962: 381) om allmän försäkring i form av in- komst av här i riket bedriven rö- relse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom, erlägger allmän arbetsgi- varanift om inkomsten av annat förvärvsarbete överstiger tiotusen kronor. Avgiften är fyra procent av den del av inkomsten som över- stiger nämnda belopp. Avgift er- lägges icke i den mån arbetsgi- vare har att erlägga allmän arbets- givaravgift för inkomsten enligt 2 % denna lag.
Till grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastig- het under visst år skall läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår som närmast föregått taxe- ringsåret.
Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till fem- hundra kronor för år tages den ej i beräkning.
Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 & första stycket d) lagen om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. De nya bestämmelserna i 4 & tillämpas första gången ifråga om inkomster som upptages till be— skattning vid 1976 års taxering.
Förekommer i lag eller annan författning ordet ”förordning” i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om allmän arbetsgivar- avgift skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot ”lag” i motsvarande form.
1 Senaste lydelse 1973: 486.
Prop. 1974: 132
7. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1962: 381) om allmän försäk-
ring1
dels att 19 kap. 6 5 skall upphöra att gälla, delsatt 19 kap. 2, 4, 7 och 10 55 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 kap.
2
Försäkrad, som vid utgången av visst är är inskriven hos allmän försäkringskassa och ej fyllt sextio- sju år och ej heller för december månad samma år åtnjutit ålders- pension eller förtidspension enligt denna lag, skall för nämnda år till kassan erlägga sju k fö r s ä k- t i n g 5 a v g i ft under förutsätt- ning att till statlig inkomstskatt be- skattningsbar inkomst beräknats för honom vid taxering året när- rnast efter det år avgiften avser.
%
Försäkrad, som vid utgången av visst är är inskriven hos all- män försäkringskassa och ej fyllt sextiosju år och ej heller för de- cember månad samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag, skall för nämnda årerläggasjukförsäkrings- av gif t under förutsättning att han under året haft inkomst av an- nat förvärvsarbete enligt 3 kap. ') s - 5.
Vid beräkning av avgift enligt första stycket äger 3 5 andra och fjärde styckena samt 11 kap. 4 5 motsvarande tillämpning.
4g2
Avgift till sjukförsäkringen en- ligt 1 & skall utgå med tre och åtta tiondels procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. In- flutna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i förhållande till deras- utgifter un- der året för sjukförsäkringsförmå- ner, inberäknat de utgifter för lä- kemedel och kostnader enligt la- gen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verk- samhet m.m., som åvila kassorna, samt för förvaltning. Regeringen äger förordna, att viss del av med- len skall ingå till en fond, be-
' Lagen omtryckt 1973: 908. ' Senaste lydelse 1974: 526.
Avgift till sjukförsäkringen en- ligt 1 5 eller sjukförsäkringsavgift enligt 2 5 skall utgå med sju pro- cent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. För försäkrad som på grund av undantagande enligt 11 kap. 7 5 ej omfattas av sjukpen- ningförsäkringen eller för vilken försäkringen enligt 3 kap. 11 5 gäller med karenstid, beräknas dock avgift enligt 2 5 efter den lägre procentsats som regeringen eller, efter regeringens bemyndi— gande, myndighet fastställer med hänsyn till den inverkan undanta- gandet eller karenstiden bedömes
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
nämnd allmänna sj ukför— säkringsfonden, vilken för- valtas enligt grunder som faststäl-
28
Föreslagen lydelse få på försäkringens utgifter. Influt- na avgifter fördelas mellan de all- männa försäkringskassorna till täc-
las i enahanda ordning. kande av deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inbe- räknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelse- kontrollerande verksamhet m.m., som åvila kassorna, samt för för— valtning, till den del utgifterna icke täckas av statsbidrag enligt 7 5. För reglering av över- och under- skott skall finnas en fond, be- nämnd allmänna sjukför- säkringsfonden. Regering- en fastställer grunderna för över- förande av medel till och från fan- den.
I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 5 första stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjuk- försäkringen enligt procentsats som regeringen fastställer. Procentsat- sen skall för visst är utgöra bestämd andel av den i första stycket an- givna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mel— lan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handels— fartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast före- gått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procent— satsen beräknas med två decimaler.
6 53
Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hö- rande. Sådan avgift beräknas för helt år och utgår för varje avgifts- pliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller.
Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra me- del som äro tillgängliga för mat- svarande ändamål förslår tiIl be- stridande av den allmänna försäk- ringskassans utgifter för sjukför— säkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostna- der enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrol- lerande verksamhet m.m., som
' Senaste lydelse 1974: 526.
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
åviIa kassan, samt till förvalt- ningskostnad er och erforderlig fondering.
Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall vara lika stor för samtliga avgifts- pliktiga försäkrade i landet. Den rörliga delen skall utgöra en kvot- del av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete det år avgiften av— ser. Vid fastställande av denna kvotdel skall beaktas om inkoms- ten lzärrör från anställning eller från annat förvärvsarbete. Härrör inkomsten från annat förvärvsar- bete än anställning skall även be- aktas om karenstid gäller för sjuk- penningförsäkringen.
Vid beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestämmelser- na i 3 kap. 2 59 i tillämpliga delar. Hänsyn tages dock ej till län eller annan gottgörelse som utgör be- skattningsbar inkomst enligt för- ordningen (1958: 295) om sjö— mansskatt eller enligt 1 5 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning.
Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp mot- svarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattnings- bara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften av— ser.
29
Föreslagen lydelse
754
Statsbidrag utgår för var- je år med en tredjedel av allmän försäkringskassas utgifter för sjuk— försäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kost- nader enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrolle- rande verksamhet m.m., som åvi- la kassan, samt för förvaltning.
Statsbidrag utgår för var— je år med en fjärdedel av allmän försäkringskassas utgifter för sjuk- försäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostna- der enligt lagen (1974: 525) om ersättning för viss födelsekontrolle- rande verksamhet m.m., som åvi— la kassan, samt för förvaltning.
10 55
Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och avgif-
* Senaste lydelse 1974: 526. 5 Senaste lydelse 1974: 510.
Om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter och avgif-
Prop. 1974: 132
Nuvarande lydelse
ter till folkpensioneringen enligt 2 och 3 åå stadgas i uppbördsför- ordningen.
Allmän försäkringskassa äger i den ordning regeringen bestäm- mer av statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsav- gifter, som vid debitering av slut- lig skatt debiterats för kassans räk- ning.
30
Föreslagen lydelse
tcr till folkpensioneringen enligt 2 och 3 %& stadgas i uppbörds- lagen.
Har försäkrad, som är pliktig att erlägga sjukförsäkringsavgift enligt 2 & eller avgift till folkpensioneringen enligt 3 &, avlidit skall 75 5 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) äga motsvarande tillämpning beträf- fande befrielse från skyldighet att erlägga sådan avgift.
] . Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. 2. Äldre bestämmelser äger alltjämt tillämpning beträffande avgift som belöper på tid före ikraftträdandet. Vid tillämpning av bestäm- melserna i 19 kap. 6 & tredje stycket angående sjukförsäkringsavgift för inkomst av anställning skall därvid hänsyn ej tagas till inkomst från en och samme arbetsgivare, som under ett år ej uppgått till 500 kr.
8. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
Härigenom förordnas att 4 och 14 55 lagen (1962: 392) om hustrutill- lägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan an-
givna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 45
Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med hälf- ten av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga för den som är gift ettusenfem- hundra kronor och för annan två- tusen kronor.
Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av den pensionsberätti- gades årsinkomst i vad den må överstiga för den som är gift ett- tuscnfemhundra kronor och för an— nan tvåtusen kronor.
Minskning skall, där rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bo- stadstillägg föreligger, göras först åt bostadstillägget och därefter å hustrutillägget.
145
Kommun skall för varje år be- strida kostnaden för kommunala bostadstillägg, vilka under året ut- betalats för pensionsberättigade
1 Lagen omtryckt 1973: 909.
Kommun skall för varje år be- strida kostnaden för kommunala bostadstillägg, vilka under året ut- betalats för pensionsberättigade
Prop. 1974: 132 31
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
som äro mantalsskrivna i kommu- som äro mantalsskrivna i kommu- nen. nen. Kostnaden beräknas enligt föreskrifter som regeringen med- delar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäl- ler fortfarande i fråga om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg som avser tid före ikraftträdandet.
Prop. 1974: 132 32
Utdrag av protokollet över tinansärcnden hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 23 augusti 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING,
LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, HJELM-WALLEN.
Chefen för finansdepartcmentet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om sänkning av inkomstskatten, m. m. och anför.
Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 april 1972 till— kallade jag tretton sakkunniga1 att se över skattesystemet, m. m.
Genom tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973 fick utredningen, som antagit benämningen 1972 års skatteutredning, i uppdrag att som en provisorisk lösning i avvaktan på utredningens slutliga förslag utarbeta ett förslag i syfte att lindra marginaleffekterna för inkomsttagare i mel- laninkomstlägena och beakta behovet av skattesänkning för inkomst- tagare med lägre inkomster. Som riktpunkt för arbetet angavs en kost- nad på ca 4 miljarder kr. Vidare ålades utredningen att anvisa lämp— liga finansieringsvägar för förslaget.
Utredningen har i mars 1974 redovisat sitt uppdrag enligt tilläggsdi- rektiven i delbetänkandet (SOU 1974: 20) Förslag till skatteomläggning m.m.
I betänkandet föreslås att sjukförsäkringsavgiften slopas för lön— tagare. Vidare föreslås justeringar i fråga om grundavdragen och stats— skatteskalan främst i syfte att lindra marginalskatten i mellaninkomst- lägena. Ett särskilt låginkomststöd till inkomsttagare i aktiv ålder före- slås iform av ett extra avdrag från skatten med 250 kr./år.
1Dåvarande riksdagsledamoten Erik Brandt, tillika ordförande, riksdags- ledamoten Alvar Andersson, numera kanslirådet Gunnar Björne, riksdags— ledamöterna Arne Gadd, Carl-Henrik Hermansson, Gördis Hörnlund, Valter Kristenson och Eric Krönmark, fil. dr Rudolf Mcidner. andre vice talmannen Cecilia thtelbrandt (t. o. m. den 31 december 1973), riksdagsledamoten Ingemar Mundebo (fr. o.m. den 1 januari 1974), förbundsdirektörcn Arne Nilstein (t. o. rn. den 24 september 1973), förbundssekreteraren Sune Tidcfelt (fr. o. m. den 25 september 1973), direktören Stig Svensson och numera parti— sekreteraren Lars Tobisson.
Prop. 1974: 132 '_ 33
För folkpensionärer förordar utredningen lättnader i form av änd— rade inkomstprövningsregler för hustrutillägg och kommunalt bostads- tillägg samt en utvidgning av rätten till extra avdrag vid taxeringen.
Bostadstilläggen till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn föreslås avtrappade efter en enhetlig reduktionsfaktor på 15 %.
Finansieringen av slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare föreslås ske genom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift för sjukförsäkringen från 3,8 % till 6,1 %. Övriga åtgärder täcks genom en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från nuvarande 4 % till 5,3 %.
Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 1975. Reservation mot den allmänna uppläggningen av förslaget har av- getts av ledamoten Hermansson. Reservationer mot vissa delar av för- slaget har avgivits av ledamöterna Andersson, Gadd, Hermansson, Hörnlund, Krönmark, Mundebo och Svensson. Ledamoten Tobisson har avgivit särskilt yttrande. Reservationerna berörs närmare i samband ' med den följande redogörelsen för utredningens förslag.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrät- ten i Göteborg, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (RFV), stats- kontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), bostads— styrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Västman- lands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, företags- skatteberedningen, kommunalekonorniska utredningen, pensionsålders- kommittén, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens cen- tralorganisation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska arbetsgivareförening- en (SAF), Sveriges hantverks— och industriorganisation (SHlO), Sveri- ges industriförbund, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska kom- munförbundet, Landstingsförbundet, Föreningen Sveriges fögderichefer, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR), Pensionärernas riksorganisation (PRO) och Försäkringskasseförbundet. Vissa länssty- relser har bifogat yttrande från lokal skattemyndighet.
SAF och Sveriges industriförbund har åberopat yttrande som av- getts av Näringslivets skattedelegation. LRF har åberopat yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation.
Yttrande har också avgetts av Ensamståendes intresseorganisation. I sammanhanget vill jag också ta upp fråga om en mindre ändring i schablonbeskattningen av egnahem.
Prop. 1974: 132 34
Nuvarande ordning Inkomstbeskattningen A 1 l m ä n t
Inkomstskatt betalas till staten i form av statlig inkomstskatt och till kommunerna i form av allmän kommunalskatt. Folkpensionsavgiften, som till sin konstruktion närmast kan jämställas med en statlig inkomst- skatt, har slopats fr. o. m. inkomståret 1974.
Den statliga inkomstskatten är progressiv för fysiska personer, oskif- tade dödsbon och familjestiftelser men proportionell för övriga skatt- skyldiga.
Den allmänna kommunalskatten är en s.k. repartitionsskatt, vilket innebär att det skattebelopp som behövs för att täcka kommunens ut- gifter fördelas mellan kommunens skattskyldiga i förhållande till det antal skattekronor och skatteören som påförs varje skattskyldig (en skattekrona = 100 kr. beskattningsbar inkomst). Skatten är proportio- nell i förhållande till beskattningsbar inkomst men däremot på grund av reglerna om grundavdrag svagt progressiv i förhållande till den taxerade inkomsten. Skattesatsen är i princip densamma för alla skatt- skyldiga i samma kommun.
Den fortsatta redogörelsen för inkomstbeskattningen avser endast fysiska personer.
Beräkningen av taxerad och beskattningsbar in- komst
Som underlag för inkomstbeskattningen bestäms beskattningsbar in- komst för varje skattskyldig. Denna inkomst utgörs av taxerad inkomst minskad i förekommande fall med grundavdrag och s.k. extra avdrag. Beskattningsunderlaget bestäms för stats- och kommunalbeskattningen var för sig genom ett årligt taxeringsförfarande. Bestämmelser för in- komstberäkningen finns främst i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, 51, och kommunalskattelagen (1928: 370), KL. Reglerna för inkomstberäkningen är till stor del gemensamma för de båda in- komstskatterna.
Skatteplikt föreligger för inkomst av jordbruksfastighet, annan fas- tighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. Vid kom- munaltaxeringen är också s.k. garantibelopp för fastighet skatteplik- tigt. Inkomstberäkningen sker särskilt för varje s. k. förvärvskälla.
Till skattepliktiga intäkter hör bl. a. folkpensionsförmånerna. Skatte- plikt föreligger numera också för sjukpenning under förutsättning att sjukpenningen grundas på förvärvsinkomst som uppgår till 4500 kr. eller mer om året samt för föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (AFL), dagpenning från erkänd ar- betslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd och vissa ersättningar i samband med arbetsmarknadsutbildning.
Prop. 1974: 132 .:. , 35
Skattefrihet föreligger för ett antal andra kontantersättningar inom det socialpolitiska området, bl.a. socialhjälp, allmänt barnbidrag, inva- liditetstillägg och invaliditetsersättning enligt 9 kap. AFL, statliga bo- stadstillägg till barnfamiljer, statskommunala bostadstillägg samt kom- munala bostadstillägg till folkpensionärer och handikappade.
Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla får avräknas alla omkostnader under beskattningsåret som fordras för att förvärva och behålla intäkterna. Summan av inkomsterna från olika förvärvs- källor utgör den skattskyldiges sammanräknade inkomst.
Från sammanräknad inkomst får göras s.k. allmänna avdrag (46 & KL). I första hand avräknas underskott som vid inkomstberäkningen uppkommit i förvärvskälla. Därefter kvarstår sammanräknad nettoin— komst. Denna reduceras med vissa allmänna avdrag som inte har di- rekt samband med någon förvärvskälla. Avdrag medges för sådan sjukförsälningsavgift enligt 19 kap. 2 & AFL som påförts den skatt- skyldige under året näst före det taxeringsår som är i fråga. Avdrags- rätt föreligger vidare för tilläggspensionsavgift och allmän arbetsgivar- avgift, som påförts under året före taxeringsåret. I viss utsträckning medges allmänt avdrag för periodiskt understöd, underhåll till icke hemmavarande barn samt avgifter för pensions- och kapitalförsäkring. Till de allmänna avdragen hör slutligen förvärvsavdraget. Avdraget är förbehållet skattskyldiga — ensamstående eller gifta -— som har hemmavarande barn under 16 år och som under beskattningsåret haft s.k. A-inkomst, dvs. främst inkomst som härrör av förvärvsarbete.
Som allmän princip gäller att det endast är intäkter och avdrag hän- förliga till beskattningsåret som beaktas vid inkomstberäkningen. En— ligt särskilda bestämmelser har skattskyldig dock i vissa fall rätt att från visst års inkomst avräkna förlust som uppkommit ett tidigare år, s.k. förlustavdrag.
Sammanlagda inkomster från olika förvärvskällor minskat med all- männa avdrag och förlustavdrag samt med tillägg vid kommunaltaxe- ringen för ev. garantibelopp utgör taxerad inkomst. Denna avrundas nedåt till jämnt tiotal kronor.
Under vissa förutsättningar avräknas s.k. grundavdrag från taxerad inkomst (48 & KL). För skattskyldig som varit bosatt i Sverige under större delen av beskattningsåret är grundavdraget 4 500 kr., om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten inte överstiger 30000 kr. Är inkomsten större, reduceras grundavdraget med 20 % av överskjutande belopp. Vid en statligt taxerad inkomst på 52 500 kr. har grundavdraget alltså helt avtrappats. Har den skattskyldige varit bosatt i Sverige under högst hälften av beskattningsåret jämkas grundavdraget med hänsyn härtill.
Utöver grundavdrag har skattskyldig i vissa fall även rätt till s.k. extra avdrag (50 ä 2 mom. KL), nämligen dels när skatteförmågan är
Prop. 1974: 132 36
väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom eller annan s.k. ömmande omständighet, dels när hans inkomst efter skatt på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörj- ningsbörda eller annan sådan omständighet understiger existensmi— nimum. Det maximala avdragsbeloppet är i dessa fall 10 000 kr., vid extra avdrag på grund av existensminimum dock med tillägg av 2 500 kr. för varje barn.
Sedan taxerad inkomst minskats med ev. grundavdrag och extra av- drag erhålles beskattningsbar inkomst. Denna avrundas nedåt till jämnt hundratal kronor.
Makar taxeras var och en för sin inkomst. Vid inkomstberäkningen gäller dock i vissa hänseenden särskilda regler för makar. Om makar levt tillsammans under beskattningsåret, har endera maken rätt att till-' godogöra sig allmänna avdrag och — efter den andre makens med- givande —— förlustavdrag som denne inte kunnat utnyttja. Vidare be- räknas s.k. extra avdrag med hänsyn till båda makarnas inkomst- och förrnögenhetsförhållanden. Grundavdraget beräknas däremot indivi— duellt för vardera maken.
Skatteberäkning
Den statliga inkomstskatten tas ut med viss procent av ett s. k. grund- belopp, som i sin tur motsvarar viss del av den beskattningsbara in- komsten. Under senare år har regelmässigt tagits ut 100 % av grund- beloppet, vilket betyder att uttagen skatt varit lika stor som grundbe- loppet. Skatten bestäms efter en progressiv skiktskala, som har följande utseende (10 ä 1 mom. SI).
Beskattningsbar inkomst, kr. Skattesats inom skiktet, % — 15 000 7 15 000— 20 000 13 20 000— 30 000 19 30 000— 52 500 28 52 500— 70 000 38 70 000 — 100 000 47 100 000— 150 000 49 1 50 000 — 54
Vid beräkning av statlig inkomstskatt för makar gäller särskilda regler. Innebörden av dessa regler är att vardera maken beskattas indi- viduellt för s.k. A-inkomst, medan däremot s.k. B-inkomst sambeskat- tas. Sambeskattningen av B-inkomst sker genom att makarnas sam- manlagda B-inkomst beskattas ”på toppen” av deras största A-inkomst. Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, med undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig intäkt. samt inkomst av jordbruks- fastighet och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvs- källan i ej blott ringa omfattning. Enligt definitionen räknas bl.a. pen- sion och livränta till A-inkomst. Annan inkomst än A-inkomst utgör B-inkomst.
Prop. 1974: 132 37
I vissa fall medges särskilt avdrag från den uträknade skatten med högst 1 800 kr., s.k. skattereduktion. Bestämmelser härom finns i 2 & 4 mom. uppbördsförordningen (1953: 272). Rätt till skattereduktion med maximibeloppet 1 800 kr. har ensamstående skattskyldig med hem— mavarande barn under 18 år och gift vars make saknar statligt taxerad inkomst. Gift vars make har taxerad inkomst understigande 4 500 kr. får skattereduktion med 40 % av skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Skattereduktionen avräknas mot flertalet skatter och avgifter, dock inte mot bl. a. statlig förmögenhetsskatt, ATP-avgift eller allmän arbetsgivaravgift.
I sammanhanget bör slutligen erinras om bestämmelserna i förord— ningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall. Dessa bestäm- melser innebär i huvudsak att statlig inkomstskatt och förmögenhets- skatt kan nedsättas med det belopp varmed summan av dessa skatter och allmän kommunalskatt överstiger det s. k. spärrbeloppet. Det senare motsvarar 80 % av statlig beskattningsbar inkomst som ej överstiger 200000 kr. och 85 % av överskjutande beskattningsbar inkomst. För- mögenhetsskatten får dock inte nedsättas till lägre belopp än som svarar mot skatten på halva förmögenheten. För makar som lever till- sammans sker skattebegränsningen med hänsyn till deras sammanlagda inkomst och förmögenhet.
Den kommunala inkomstskatten är som tidigare nämnts proportionell i förhållande till den beskattningsbara inkomsten och tas ut med en i särskild ordning bestämd andel av denna inkomst. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen är f.n. ca 24 kr. per 100 kr. beskattningsbar inkomst, dvs. skattesatsen är i genomsnitt ca 24 %.
Socialförsäkrings- och arbetsgivaravgifter m. m. Sjukförsäkringen
Sjukförsäkringen administreras av de allmänna försäkringskassorna. I regel finns en allmän försäkringskassa för varje landstingskommun och varje kommun som inte tillhör landsting (18: 1 AFL). F. n. finns 26 kassor. De är —— liksom tidigare sjukkassorna — i princip konstrue- rade som självständiga, juridiska personer. Riksförsäkringsverket är till- synsmyndighet och utfärdar anvisningar som är bindande för kassorna.
Sjukförsäkringen omfattar sjukvårdsersättning samt sjukpenning och föräldrapenning. Sjukvårdsersättningen avser främst ersättning för utgif- ter för läkarvård, tandvård, m.m. (2 kap. AFL). Sjukpenningen är i första hand avsedd att ersätta inkomst som försäkrad förlorar på grund av sjukdom. Bortsett från vad som gäller för hemmamakeförsäkringen är därför endast inkomst av förvärvsarbete sjukpenninggrundande. In- komst av förvärvsarbete utgör antingen inkomst av anställning, som omfattar kontant ersättning i form av lön, provision, m.m. och natura—
Prop. 1974: 132 38
förmåner i form av kost och bostad, eller inkomst av annat förvärvs- arbete, som omfattar inkomst som förvärvas av rörelseidkare, jordbru- kare, fria yrkesutövare m. fl. (3: 2 AFL).
Sjukförsäkringens finansiering för anställda
Sjukförsäkringen finansieras genom avgifter från arbetsgivare och för- säkrade (avgiftsfinansiering; 19: 1 och 2 AFL) och genom statsbidrag (skattefinansiering; 19: 7 AFL) enligt följande. Statsbidrag utgår för en tredjedel av kassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner och förvalt- ning. En riktpunkt för arbetsgivaravgifterna är att de bör täcka ca 40 % av förmåns- och förvaltningsutgifterna med undantag för utgifter som belöper på sjukpenning för egenföretagare (prop. 1973: 46 sid. 110). Återstående ca 27 % av sjukförsäkringsutgifterna täcks av de försäkrades egna avgifter.
Den avgift som betalas av arbetsgivarna betecknas socialförsäkrings- avgift till sjukförsäkringen (19: 1 AFL). Avgift tas ut på summan av ersättningar som under året utgått till anställda såsom kontantlön eller såsom naturaförmån i form av kost eller bostad. Avgift tas också ut på ersättning till den som inte är anställd, om s.k. likställighetsavtal före- ligger, dvs. avtal mellan uppdragsgivare och uppdragstagare om att er- sättningen skall anses som anställningsinkomst (3: 2 och 11: 2 AFL). Vid beräkning av avgiftsunderlaget bortses från den del av varje arbets- tagares lön som överstiger 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång. Hän- syn tas inte heller till arbetstagare, vars lön under året inte uppgått till 500 kr., eller —— utom i fall av likställighetsavtal —— till arbetstagare som inte är obligatoriskt försäkrad för yrkesskada. Avgift betalas inte heller för lön vid sjukdom m.m. till den del lönen motsvarar sjukpen- ning eller föräldrapenning som arbetsgivare uppbär enligt reglerna om s.k. arbetsgivarinträde (3: 16 AFL). Avgiften utgår med 3,8 % av av- giftsgrundande löneunderlag (19: 4 AFL). Influtna avgifter fördelas mel- lan försäkringskassoma i förhållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner — inkl. läkemedel -— och förvaltning.
Den avgift som de försäkrade själva betalar kallas sjukförsäkringsav- gift (19: 2 AFL). Till skillnad från vad som tidigare gällt omfattar denna avgift för år 1974 hela sjukförsäkringen utan formell uppdelning på sjukvårdsförmåner, sjukpenning m.m. Avgiftsskyldigheten är begrän- sad till försäkrade som vid utgången av avgiftsåret är inskrivna i allmän försäkringskassa (19: 2 AFL). Härigenom undantas de som är under 16 år. Befriad från avgiften är också den som vid avgiftsårets utgång fyllt 67 år och den som i december månad detta år uppburit ålders- eller förtids- pension enligt AFL. Folkpensionärer i denna mening är alltså befria- de från sjukförsäkringsavgift. En allmän förutsättning för avgiftsskyl- dighet är vidare att den försäkrade vid taxeringen till statlig inkomst- skatt påförs beskattningsbar inkomst för det inkomstår avgiften avser.
Prop. 1974: 132 ' 39
Avgiften får inte överstiga en tiondel av den beskattningsbara inkomsten.
Sjukförsäkringsavgiften består av en fast och en rörlig del (19:6 AFL). Den fasta delen är lika stor för samtliga avgiftsskyldiga i hela lan- det. För år 1974 utgör den 300 kr. Den tas ut oberoende av om den för- säkrades inkomst härrör från förvärvsarbete eller kapital m.m. och kommer i huvudsak att motsvara de försäkrades kostnadsandel för sjuk- vårdsförmåner, hemmamakeförsäkring, föräldrapenningens garantinivå och kassans administration. Den rörliga delen skall täcka de kostnader som återstår för kassan sedan statsbidrag, arbetsgivaravgift och den fasta avgiftsdelen beaktats. Den motsvarar viss procentandel av de för- säkrades inkomster av förvärvsarbete. Kapitalinkomster beaktas däremot inte. Förvärvsinkomsten beräknas i princip enligt samma regler som gäller för sjukpenninggrundande inkomst. Procentsatsen varierar mel- lan kassorna, beroende på deras utgifter och avgiftsunderlag. Den rörli- ga delen är väsentligt lägre för anställda än för egenföretagare, vilket sammanhänger bl. a. med att kostnaderna för de anställdas sjukpenning delvis täcks av arbetsgivaravgifterna medan så inte är fallet med egen— företagarnas sjukpenning. Procentsatserna för avgiftsåret 1974 fastställs först under senare hälften av året. För anställningsinkomst kan den genomsnittliga procentsatsen beräknas till ca 1,3 % och den kan antas komma att variera mellan de olika kassorna med några tiondels procent- enheter.
Försäkringskassan får av statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter som vid debitering av slutlig skatt påförts de för- säkrade för kassans räkning. Detta innebär att avgiftsförluster på grund av försummad skattebetalning stannar på statsverket (19: 10 AFL).
Sjukförsäkringens finansiering för egenföre- tagare
I fråga om egenföretagare finansieras sjukförsäkringen genom stats- bidrag i samma utsträckning som beträffande anställda och genom egen- avgifter. Den rörliga delen av egenavgifterna är i genomsnitt 3,8 % av avgiftsunderlaget. Detta utgörs av den avgiftsskyldiges inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. I likhet med vad som gäller i fråga om an- ställda bortses från inkomst som understiger 500 kr. och från den del av inkomst som överstiger 7,5 gånger basbeloppet.
Övriga avgifter
De avgifter som här avses utgör arbetsgivaravgifter i den meningen att de tas ut hos arbetsgivare på de kontantlöner och naturaförmåner i form av kost och bostad, som utgår till anställda. Några av avgifterna tas också ut i form av egenavgifter.
Avgifterna och de procentsatser som tillämpas vid uttag under år 1974 framgår av följande uppställningar. ( den mån annan uttagspro-
Prop. 1974: 132 40
cent beslutats eller föreslagits för år 1975 har denna särskilt angivits. För fullständighetens skull har även de redan berörda avgifterna till sjukförsäkringen tagits med i uppställningarna.
Arbetsgivaravgifter Procentsats Socialförsäkringsavgift till ' ATP 10,50 (1975: 10,75) sjukförsäkringen 3,80 folkpensioneringen 3,30 (1975 : 4,20 enl.
prop. 1974: 129) Arbetsgivaravgift till
arbetslöshetsförsäkringen m. m. 0,40 Avgift för yrkesskadeförsäkringen 0.25 Arbetarskyd dsavgif t 0,10 Lönegarantiavgift 0,02 Allmän arbetsgivaravgift 4,00
Härtill kommer byggnadsforskningsavgiften, som fr.o.m. år 1975 tas ut efter 0,6 % av arbetsgivare inom byggnadsindustrin. Från denna av- gift bortses i det följande. Särskilda regler gäller för uttag av avgifter hos redare; även dessa regler förbigås här.
Egenavgifter Proeentsats ATP-avgift 10,50 (1975: 10,75) Socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen 3,30 (1975: 4,20 enl. prop. 1974: 129) Sjukförsäkringsavgift 3,80 Allmän arbetsgivaravgift 4,00
I fråga om avgiftsunderlaget föreligger vissa skillnader mellan de olika avgifterna. Skillnaderna sammanhänger med olikheter i de mate- riella förmånsreglerna. Förhållandet medför bl. a. att det sammanlagda procentuella avgiftsuttaget på de löner som betalas av visst företag inte kan beräknas genom en enkel summering av de procentsatser som ovan angivits för arbetsgivaravgifterna. Uttagets storlek kommer att växla med företagets lönestruktur. För hela riket kan det totala avgiftsutta- get under år 1975 antas komma att motsvara ca 20 % av den totala lönesumman.
Av särskilt intresse är den allmänna arbetsgivaravgiften som utgår enligt förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift. Vid be- stämmande av underlaget för den allmänna arbetsgivaravgiften som tas ut på löneutbetalningar bortses från arbetstagare vars lön under året understigit 500 kr. och från arbetstagare som inte är obligatoriskt yrkes- skadeförsäkrad. Vidare medräknas inte ersättning vid s.k. likställig- hetsavtal. Något beloppstak finns inte; avgift tas alltså ut även på den del av lönerna som överstiger 7,5 gånger basbeloppet.
Underlag för egenavgift utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 & AFL, som härrör från här i riket bedriven rörelse eller från här belägen jordbruksfastighet (avgiftsskyldig är endast den som själv brukat fastigheten). Till grund för beräkning av underlaget för
Prop. 1974: 132 41
egenavgift ligger den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt. Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet inte uppgått till 500 kr. medräknas den inte. Sjukpenning är undantagen från egenavgift.
Bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn, m.m.
Bostadstillägg utgår i form av dels statligt bostadstillägg till barn- familjer och dels statskommunalt bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn. Dessutom utgår inom ett mindre antal kommuner särskilt kommunalt bostadstillägg till barnfamiljer.
De nämnda förmånerna är inkomstprövade. Till grund för inkomst— prövningen ligger i princip den inkomst som fastställts vid taxeringen till statlig inkomstskatt året före bidragsåret. Detta innebär att för- månerna beräknas med ledning av en inkomst som förvärvats två år före bidragsåret.
Gällande regler beträffande bostadstillägg återfinns i kungörelsen (1968: 425, ändrad senast 1973: 378) om statliga bostadstillägg till bam— familjer och i kungörelsen (1973t379, ändrad senast 1973:956) om statskommunala bostadstillägg.
Statligt bostadstillägg utgår till i Sverige bosatt familj med barn under 17 år, som helt eller delvis försörjs inom familjen.
Oreducerat bostadstillägg utgår med 75 kr./mån. eller 900 kr./år för varje barn i familjen. Några villkor beträffande bostaden finns inte för det statliga bostadstillägget, som närmast har karaktär av ett in- komstprövat tillägg till det generella barnbidraget.
Till grund för inkomstprövningen ligger familjeförsörjarens eller, om denne är gift, båda makarnas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxeringen året före bidragsåret. Avtrappningen av det statliga bo- stadstillägget framgår av följande tablå:
Taxerad inkomst per år Bostadstillägget reduceras med nedanstående andel av inkomsten (reduceringsfaktorn) —23 000 0 % 23 OOO—26 000 12 % 26 000 — 36 000 18 % 36 OOO—» 24 %
Den taxerade inkomsten justeras i vissa fall enligt särskilda regler. Statskommunalt bostadstillägg utgår både till barnfamiljer och till låginkomsttagare utan barn. Det är anknutet till den faktiska bostads- kostnaden och utgår med upp till 80 % av kostnaden inom vissa grän- ser. För barnfamiljer sker inkomstprövningen och avtrappningen av det statskommunala bostadstillägget på samma sätt som vid det statliga bo- stadstillägget. Därvid avtrappas först det statliga tillägget och därefter det statskommunala.
Prop. 1974: 132 42
Folkpensionäremas förmåner och beskattning F ö r m å n e r
Folkpensioneringen omfattar både generella och inkomstprövade för- måner. De generella förmånerna utgörs av ålderspension, förtidspen- sion och familjepension i form av änkepension och barnpension. Ålders- pension liksom hel förtidspension och änkepension utgår för år räknat med 90 % av basbeloppet för ensamstående pensionär och med sam— manlagt 140 % av basbeloppet för två pensionsberättigade makar eller med 70 % för vardera maken. Härtill kommer i vissa fall pensionstill- skott (mer härom i det följande). Basbeloppet uppgår f.n. (augusti 1974) till 8 500 kr. De inkomstprövade förmånerna utgörs av kommu- nalt bostadstillägg, hustrutillägg och vissa änkepensioner. Dessutom fö- rekommer inom folkpensioneringen vissa tilläggsförmåner, bl. a. till för- säkrade som är handikappade.
Bestämmelserna om dessa folkpensionsförmåner återfinns i AFL samt lagen (1969: 205, ändrad senast 1971: 276) om pensionstillskott och lagen (1962: 392, omtryckt 1973: 909) om hustrutillägg och kom- munalt bostadstillägg.
Pensionstillrkott utgår som komplettering till folkpensionen i form av ålderspension, förtidspension och änkepension till pensionär som inte har ATP eller som har låg ATP. Tillskottet utgår med samma belopp för ensamstående som för var och en av två makar.
För innevarande budgetår utgår pensionstillskott med 18 % av bas- beloppet. I den mån ATP tillsammans med pensionstillskottet översti- ger 30 % av basbeloppet reduceras pensionstillskottet.
Förslag till avsevärda förbättringar av folkpensionsförmånerna har lagts fram till årets höstriksdag (prop. 1974: 129). Enligt för- slaget höjs folkpensionen från 90 till 95 % av basbeloppet för en- sam pensionär och från 140 till 155 % av basbeloppet för pen- sionärspar. Dessa höjningar föreslås genomförda den 1 januari 1975. Vi— dare föreslås pensionstillskottens årliga höjning fr. o. m. den 1 juli 1976 öka från 3 till 4 % av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av två makar. Den garantinivå som pensionstillskotten skall ge höjs successivt från 30 till 45 % av basbeloppet. För förtids- pensionär utan ATP eller med låg ATP föreslås utgå dubbla pensionstillskott. Förbättringar föreslås också i fråga om vissa särskilda förmåner till handikappade fr.o.m. den 1 juli 1975. Den allmänna pensionsåldern sänks enligt förslaget den 1 juli 1976 till 65 år.
Hustrutillägg tillkommer hustru till den, som antingen fyllt 67 år och uppbär ålderspension eller dessförinnan har erhållit förtidspension. [ regel fordras att hustrun fyllt 60 år och att makarna varit gifta minst fem år. Hustrutillägg utgår inte om hustrun själv uppbär folkpension och upphör när hon fyller 67 år och får ålderspension. Oreducerat till-
Prop. 1974: 132 43
lägg motsvarar skillnaden mellan å ena sidan ålderspension och pen- sionstillskott för två makar och å andra sidan ålderspension och pen- sionstillskott för en ensam pensionär.
Kommunalt bostadstillägg kan utgå till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension eller till den som uppbär hustrutillägg och under förutsättning att den försäkrade är mantalsskriven inom vederbörande kommun. Kommunerna svarar helt för finansieringen av tilläggen och varje kommun bestämmer själv om tillägg skall utgå och i så fall efter vilka grunder. Kommunalt bostads— tillägg utgår f. n. i samtliga kommuner.
För hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg gäller samma inkomst- prövningsregler. Dessa innebär att tillägg skall reduceras med hälften av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten överstiger 1 500 kr. för den som är gift och 2000 kr. för ensamstående. Som sidoinkomst räknas inte allmänt barnbidrag, socialhjälp, ATP i den mån denna föranlett minskning av pensionstill- skott eller barntillägg, livränta som avräknats mot ATP eller understöd från anförvant. Vid uppskattning av förmögenhetsavkastning skall denna höjas med 10 % av det belopp, varmed förmögenheten överstiger 40000 kr. för den som är gift och 50000 kr. för annan pensionsbe- rättigad. Om det föreligger rätt till både hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg skall det kommunala bostadstillägget reduceras i första hand.
Beträffande makar beaktas deras sammanlagda sidoinkomst och för- mögenhet på så sätt att sidoinkomst och förmögenhet läggs samman och därefter fördelas med hälften på vardera maken. Inkomstprövningen sker sedan för vardera maken för sig. Därvid gäller de inkomst- och för- mögenhetsgränser som tidigare angivits för gift pensionsberättigad. Här- av följer att makar kan ha en sammanlagd sidoinkomst på 3 000 kr., innan tillägget börjar reduceras. Vidare innebär reglerna att, i de fall då endast den ena maken har rätt till tillägg, endast hälften av sidoin- komsten kommer att beaktas vid inkomstprövningen.
Finansieringen av samtliga angivna folkpensionsförmåner med un- dantag av kommunalt bostadstillägg sker med statliga medel. De kom- munala bostadstilläggen finansieras helt av vederbörande kommun.
Beskattningsregler
Folkpcnsionsförmånerna är i princip skattepliktiga. Kommunalt bo- stadstillägg och tilläggsförmåner till handikappade försäkrade har dock undantagits från beskattning. De skattepliktiga folkpensionsförmånerna behandlas som A-inkomst. Detta betyder att makars folkpensioner inte sambeskattas vid den statliga inkomstbeskattningen.
Även om folkpensionsförmånerna således i princip behandlas som andra skattepliktiga tjänsteintäkter, kommer de ändå ofta att undantas
Prop. 1974: 132 44
från beskattning på grund av reglerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Enligt 50 ä 2 mom. fjärde stycket KL gäller att skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall —- om sär- skilda omständigheter inte föranleder annat —— anses ha rätt till extra avdrag på grund av nedsatt skatteförmåga. Enligt anvisningarna till samma paragraf är skattskyldig, som vid sidan av folkpensionen även haft annan inkomst, berättigad till ett med hänsyn till omständigheterna jämkat avdrag. För makar och i taxeringshänseende likställda skattskyl— diga bestäms extra avdrag med hänsyn till båda makarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden.
Riksskatteverket fastställer grunderna för beräkning av extra avdrag för folkpensionärer. Enligt verkets anvisningar, som utformats med ledning av departementschcfens av riksdagen godkända uttalanden i prop. 1970: 70, är avdragcts storlek beroende av den till statlig in- komstskatt taxerade inkomstens storlek. Principen är att en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, som motsvarar vanlig folkpension inkl. pensionstillskott samt en sidoinkomst på 1 500 kr. för ensamstående folkpensionär resp. 2000 kr. för makar, inte skall medföra beskatt- ningsbar inkomst. När den taxerade inkomsten överstiger dessa be- loppsgränser avtrappas det extra avdraget med 1/3 av överskjutande belopp. Förmögenhetsinnehav beaktas på så sätt att förmögenhet mellan 50000 kr. och 80000 kr. föranleder reduktion av avdraget. Överstiger förmögenheten 80000 kr. upphör rätten till extra avdrag.
De angivna riktlinjerna innebär att inkomstgränserna för skattefrihet och för avtrappning av det extra avdraget är direkt beroende av folk- pensionens storlek och därmed av ändringar i basbeloppet. För varje års taxering fastställer därför riksskattcverket nya inkomstgränser.
Utredningens överväganden och förslag
Allmänna överväganden
Skatteutredningens förslag skall enligt tilläggsdirektiven tillgodose två huvudsyften, nämligen dels lindra marginaleffekten för inkomsttagare i mellanjnkomstlägena och dels beakta behovet av skattesänkningar för inkomsttagare med lägre inkomster.
Vad beträffar inkomsttagare som har låg taxerad inkomst framhåller utredningen att det här uppenbarligen är fråga om en mycket heterogen grupp. En inte obetydlig del består av inkomsttagare — t.ex. vissa hemmaboende ungdomar och hemmamakar -— som har en bättre ut- komstsituation än deras egen låga inkomst anger. Å andra sidan ingår många inkomsttagare vars låga inkomst återspeglar en svag utkomst- situation. Det gäller t. ex. lågavlönade och andra inkomsttagare, som
Prop. 1974: 132 _ 45
trots full arbetsinsats har låg inkomst, samt många inkomsttagare som på grund av förvärvshinder av olika slag inte kunnat göra den arbets- insats som de skulle önska. Av både fördelningspolitiska skäl och kost— nadsskäl skulle det vara en fördel att ha tillgång till en metod som gjorde det möjligt att selektivt inrikta skattelindringsåtgärder på de senaste två grupperna av inkomsttagare Det möter dock enligt utred- ningen betydande praktiska svårigheter att utarbeta en sådan metod.
I fråga om förekomsten av marginaleffekter konstaterar utredningen att den sammanlagda verkan av marginalskatt, reduktion av bostads- tillägg och inkomstdifferentiering av daghemsavgifter i vissa inkomst- lägen varit betydande under senare år. Utredningen diskuterar mot bak— grund härav bl.a. frågan om marginaleffekternas betydelse i förhål- lande till andra faktorer. Det framhålles att i ett system där inkomst- beskattningen är progressiv och bidragen inkomstprövade är problemet med marginaleffekter ofrånkomligt. Ju mer stödåtgärderna inriktas på inkomsttagare i vissa inkomstlägen desto större blir marginaleffekten för den som på grund av inkomstökning lämnar dessa inkomstlägen. Marginaleffekterna återspeglar således de fördelningspolitiska ambitioner som ligger bakom utformningen av nuvarande skatte- och bidrags- system. Utredningen framhåller emellertid att marginaleffekterna kan balanseras av andra faktorer, t. ex. ändringar i skatteskala, bidragsnivå och avgiftsrcgler. Från fördelningspolitisk synpunkt kan därför det sammanlagda resultatet från ett år till ett annat av inkomstutveckling och samtidiga ändringar av regelsystemet anses vara av primärt in- tresse.
I fråga om marginaleffekternas inverkan på den enskildes vilja att göra en viss arbetsinsats eller att öka sin arbetsinsats konstaterar ut- redningen att marginaleffekterna visserligen kan vara en väsentlig och ibland t.o.m. avgörande faktor när den enskilde överväger om han skall ta en ny anställning eller extraarbete. Det kan å andra sidan häv— das att det i många fall även är andra faktorer än det ekonomiska ut- bytet som påverkar viljan att göra en arbetsinsats. F.n. saknas enligt utredningen tillräckligt underlag för att dra några generella slutsatser om bcskattningens betydelse för arbetsviljan. Utredningen berör också ett par andra aspekter på marginalskatteproblemet. Utredningen erinrar sålunda om att det under senare år uttryckts önskemål från fackligt håll om en lindring av marginaleffekterna för att underlätta avtalsför- handlingarna. Löneutvecklingen påverkar i sin tur kostnads- och pris- utvecklingen. Marginaleffekterna har därigenom även en stabiliserings- politisk aspekt. Vidare kan höga marginaleffekter öka benägenheten för skatteflykt eller skattefusk, t. ex. i den formen att inkomster av extra- arbete undanhålls från beskattning.
Utredningens slutsats är att även om marginaleffektemas negativa betydelse i viss mån torde ha överdrivits i den aktuella debatten bör
Prop. 1974: 132 45
dessa effekter inte negligeras. I vissa fall, särskilt för barnfamiljer i mcl- laninkomstlägen och folkpensionärer, kan konstateras betydande mar- ginaleffekter. Utredningen lägger i enlighet med tilläggsdirektiven fram förslag för att lindra dessa effekter.
Med hänsyn till skatteomläggningens provisoriska karaktär har för- slaget begränsats till ett fåtal punkter och "innefattar lösningar som i principiellt hänseende inte skiljer sig alltför mycket från nuvarande ordning. En naturlig utgångspunkt har enligt utredningen varit att söka knyta an till de reformer som genomförts under senare år.
Ledamoten Hermansson har reserverat sig mot den av utrednings- majoriteten föreslagna metoden för skatteomläggningen. Han förordar i stället bl. a. avskaffande av mervärdeskatten på livsmedel. De kostnader förslaget föranleder utöver utredningsmajoritetens förslag bör enligt reservanten finansieras genom skärpning av skatten på stora förmögen- heter, arv och gåvor. Slutligen föreslås att kommunerna helt befrias från allmän arbetsgivaravgift.
Sjukförsäkringsavgiften
Utredningen erinrar om att den fasta avgiftsdelen under år 1974 uppgår till 300 kr. och att den rörliga avgiftsdel som tas ut på lönein— komster under samma år beräknas utgå med i genomsnitt 1,3 % av avgiftsgrundande inkomst. Skattelättnaden för den enskilde om avgift och avdragsrätt upphör beräknar utredningen till mellan 300 och 400 kr. i de flesta inkomstlägen upp till 150 000 kr. Uttryckt i procent av den totala inkomstskatten blir lättnaden betydligt större i lägre än i högre inkomstlägen. Från denna synpunkt kan slopandet av sjukförsäkring"- avgiften för löntagare anses vara en reform med låginkomstprofil. Fördelningspolitiska skäl talar därför enligt utredningen för att avgiften slopas. Detta skulle också medföra att variationen i avgiftsuttag mellan olika försäkringskassor upphör. Bl. a. av denna anledning skulle en så- dan rcform innebära inte obetydliga lättnader för de myndigheter som handhar avgiftsdebiteringen.
Utredningen diskuterar också frågan om hela den egenavgift som en löntagare har att betala, dvs. såväl den fasta som den rörliga delen, bör slopas. Från en särskild synpunkt kunde det vara av värde att be- hålla den fasta avgiftsdelen. Det skulle nämligen i så fall vara möjligt att även i fortsättningen ta ut avgift på kapitalinkomster, vilket däremot möter svårigheter när hela avgiften slopas på löneinkomster. En begräns- ning av reformen till att endast omfatta den rörliga avgiftsdelen skulle emellertid innebära att den åsyftade fördelningspolitiska effekten gick förlorad. Med en sådan begränsning skulle även i övrigt effekterna av reformen bli så pass obetydliga att denna enligt utredningens mening inte längre skulle vara meningsfull.
Prop. 1974: 132 47
Utredningens förslag innebär därför att hela avgiften slopas för lön- tagarna. Till följd härav kommer löntagarnas rätt att vid taxeringen göra avdrag för avgiften automatiskt att upphöra fr. o. m. 1977 års taxering. Om hela sjukförsäkringsavgiften — alltså även den fasta av- giftsdelen —— slopas för löntagarnas del, måste man ta ställning till hur avgiftsuttaget skall utformas för övriga inkomsttagare. Vad först beträffar inkomst av annat förvärvsarbete än anställning är det enligt utredningens mening uppenbart att sjukförsäkringsavgift även i fort- sättningen bör tas ut på detta inkomstslag. En mer tveksam fråga är i vilken mån avgift fortfarande bör tas ut av försäkrade som inte har in- komst av förvärvsarbete men däremot inkomst av annan fastighet, ka- pital m. m. För dessa inkomsttagare innebär nuvarande system att de har rätt till sjukförsäkringens grundförmåner i form av sjukvårdsersätt- ning men däremot inte till sjukpenning och att de —— om inkomsten ger upphov till statligt beskattningsbar inkomst -— betalar den fasta av- giften, medan däremot den rörliga avgiftsdelen inte blir aktuell för de- ras del. Utredningen konstaterar att rättviseskäl visserligen talar för att alla medborgare som kommer i åtnjutande av grundförmånerna också skall bidra till finansieringen. Mot bakgrund av det system för avgiftsuttag som numera utvecklats skulle emellertid en metod att ta ut avgifter även på kapitalinkomster innebära inte endast att den ad- ministrativa vinsten av att slopa avgiften för löntagare gick förlorad utan även att förfarandet blev betydligt mer komplicerat än i dags- läget. De administrativa skälen har därför enligt skatteutredningens me- ning numera sådan styrka att utredningen inte anser sig kunna förorda annan lösning än att egenavgifter för sjukförsäkringen i fortsättningen begränsas till inkomst av annat förvärvsarbete.
Ledamöterna Hermansson, Hörnlund och Gadd har ansett att avdrags- rätten för påförd sjukförsäkringsavgift bör tas bort för löntagare vid 1976 års taxering. Ledamöterna Andersson, Krönmark, Mundebo och Tobisson anser att avdragsrätten bör behållas vid nämnda taxering.
Beskattningsområdet
Statsskatteskalan och grundavdrag
Genom ändringar i statsskatteskalan och reglerna för grundavdrag är det enligt utredningen tekniskt möjligt att åtminstone delvis tillgodose de båda huvudsyften för en reform som tilläggsdirektiven ställer upp. Utredningen påpekar emellertid att en sänkning av skatteuttaget för t. ex. inkomsttagare i lägre inkomstskikt medför att den totala inkomst- skatten sänks även för inkomsttagarc med större inkomster, om inte skatteuttaget samtidigt i kompenserande syfte höjs i de högre inkomst- skikten. Detta i och för sig självklara förhållande begränsar i viss mån möjligheterna att inom visst givet reformutrymme med hjälp av skatte-
Prop. 1974: 132 48
skala och grundavdrag samtidigt tillgodose intresset av skattesänkning för låginkomsttagare och lindring av marginalskatten i mellaninkomst- lägena. Vill man t. ex. genom lägre skattesats eller utökat grundavdrag minska skatten i lägre inkomstintervall kan man inte i kompenserande syfte samtidigt höja uttaget i högre intervall om man har för avsikt att sänka marginalskatten i de senare intervallen.
I fråga om avtrappningen av grundavdraget understryker utredning- en särskilt att den effekt på fördelningen av total inkomstskatt mellan individerna som erhålls därigenom lika väl kan uppnås genom justering av statsskatteskalan. Hänsyn till skattefördelningen gör det alltså inte nödvändigt att behålla avtrappningen, om andra skäl talar för att man väljer en annan teknik för att uppnå åsyftad fördelning av skatten. Av- trappningen medför att marginalskatten i avtrappningsskiktet höjs med en femtedel, vilket vid en kommunal utdebitering av 24 kr. per skatte- krona ((Skr) innebär en skärpning av marginalskatten med 8,6—10,4 procentenheter vid taxerad inkomst mellan 30 000 och 52 500 kr. Från de synpunkter som skatteutredningen har att beakta vid utformningen av sitt förslag har alltså avtrappningen mindre önskvärda effekter. Ut- redningen förordar en övergång till fasta grundavdrag. Samtidigt bör naturligtvis — genom justering av statsskatteskalan eller genom andra åtgärder _ åstadkommas att från fördelningspolitisk synpunkt önsk- värda skattelättnader för låg- och mellaninkomsttagare inte bara be- hålls utan även förstärks.
Utredningen föreslår således i fråga om de statliga och kommunala grundavdragen att de inte längre skall avtrappas när den statligt taxe— rade inkomsten överstiger 30 000 kr. Någon annan ändring av reglerna för grundavdrag föreslås i princip inte.
Vid utformningen av den nya statsskatteskalan måste enligt utred— ningen flera omständigheter beaktas. Av bl. a. kostnadsskäl är utrym- met för sänkning av skattesatsen i de lägre skikten begränsat. Skalan får i denna del avvägas så att den tillsammans med övriga åtgärder i skälig mån tillgodoser behovet av skattesänkning för låginkomsttagare. Vid utformningen av skalans övriga delar måste hänsyn tas till att den nuvarande skalan grundas på avtrappade grundavdrag. I samband med övergången till fasta grundavdrag måste skatteskalan justeras så att den i erforderlig mån kompenserar för det bortfall av både statlig och kommunal inkomstskatt, som annars äger rum i de inkomstskikt där grundavdragen f.n. reduceras eller är helt eliminerade. Vid bestäm- mande av skattesatsen i mellaninkomstskikten bör å andra sidan samti- digt beaktas önskemålet att där lindra marginalskatten. Vad beträffar högre inkomstskikt konstaterar utredningen följande. Vid oförändrade skattesatser i dessa skikt skulle de föreslagna ändringarna beträffande grundavdragen och skatteskalans lägsta och mellersta skikt medföra skattelättnader som successivt steg med årsinkomsten för att vid en
Prop. 1974: 132 : . 49
årsinkomst på ca 200 000 kr. och en kommunal utdebitering av 24 kr./ skr. nå ett belopp på drygt 2 500 kr. Enligt utredningens mening bör av fördelningspolitiska skäl denna Skattelättnad begränsas och vid de högsta inkomsterna helt elimineras genom kompenserande höjning av skattesatsen i skalans övre delar. Samtidigt är det dock enligt utred- ningen från olika synpunkter önskvärt att inte i någon mer betydande grad höja marginalskatten i systemet.
Efter avvägning av nu anförda synpunkter föreslår utredningen att statsskatteskalan får följande nya utformning:
Beskattningsbar Skattesats inom inkomst, kr. skiktet, % -— 15 000 7 15 000— 20 000 12 20 000— 25 000 17 25 000— 30 000 22 30 000— 40 000 28 40 000— 45 000 33 45 000— 65 000 38 65 000— 70 000 43 70 000— 100 000 48 100 000 — 150 000 52 150 000 — 56
Utredningen framhåller att en direkt jämförelse mellan den före— slagna statsskatteskalan och nu gällande skala ger en missvisande bild på grund av de väsentliga ändringarna beträffande grundavdragen och utredningens förslag om skatteavräkning för låginkomsttagare. Inne— börden av förslaget på inkomstbeskattningens område framgår först när samtliga dessa faktorer beaktas.
Ledamöterna Krönmark och Svensson har reserverat sig mot majori— tetens förslag till statsskatteskala såvitt gäller skärpningen av skatten för inkomsttagare med högre inkomster. Ledamoten Tobisson, som anslutit sig till utredningens förslag som en helhetslösning, har i särskilt yttrande också uttalat betänkligheter mot denna skatteskärpning.
Skatteavräkning för låginkomsttagare
Beträffande låginkomsttagarna påpekar utredningen att en generell skattesänkning för denna grupp gynnar även personer som inte kan sägas ha något påtagligt behov av särskilda skattelättnader. En sådan generell åtgärd blir även mycket kostnadskrävande och skulle nödvän- diggöra en kompenserande ökning av skatteuttaget i skikten närmast däröver i syfte att av fördelningspolitiska skäl begränsa de skattelätt- nader som annars tillfaller inkomsttagare i dessa inkomstlägen. En så- dan kompenserande skatteökning med åtföljande marginalskatteskärp— ' ning kan å andra sidan inte anses förenlig med tilläggsdirektiven.
Mot denna bakgrund diskuterar utredningen om det är möjligt att finna en metod för skattesänkning för låginkomsttagare som dels är
Prop. 1974: 132 50 selektiv i den meningen att åtgärden inriktas på dem som bäst behöver den och dels inte gör det nödvändigt att företa kompenserande skatte— skärpningar i de närmast högre inkomstskikten.
Utredningen erinrar om att lagstiftaren i fråga om en särskild grupp av låginkomsttagare, nämligen folkpensionärer med ingen eller låg sido- inkomst, funnit det möjligt att medge skattelättnad i form av extra avdrag vid taxeringen enligt relativt enkla och schablonmässigt utfor- made regler. Utredningen förkastar emellertid tanken på att utvidga denna rätt till alla inkomsttagare i motsvarande inkomstlägen.
Utredningen anser sig inte heller med hänsyn till förslagets provi- soriska karaktär böra pröva möjligheten att utforma någon ny metod av principiell innebörd. Utredningen överger därför tanken på att göra rätten till skattelättnad beroende av en prövning av den enskilde in- komsttagarens faktiska utkomstsituation och vad som orsakat denna.
Utredningen diskuterar i stället frågan i vilken mån det är möjligt att anknyta rätten till skattelättnad till storleken och arten av den skattskyldiges inkomster. Utredningen finner det inte möjligt att f.n. gå längre än att i princip anknyta rätten till särskild skattelättnad till storleken av den taxerade inkomsten och att därutöver endast ut- forma ett par enkla schablonregler i syfte att avskilja vissa grupper av inkomsttagare som generellt sett inte kan antas vara i behov av sär- skild skattelättnad.
Beträffande metoden för skattelättnad talar enligt utredningen både praktiska och andra skäl för att skattelättnaden tillgodoförs den en- skilde oberoende av hans eget yrkande och att detta sker på debite- ringsstadiet i form av avräkning av visst beIOpp från den slutliga skat- ten.
Utredningen kommer således fram till att särskild skattelättnad i form av avräkning från skatt bör medges enligt en enkel schablon för vissa av de inkomsttagare med låg taxerad inkomst som f. n. inte åtnjuter extra avdrag vid taxeringen i egenskap av folkpensionärer.
Utredningen föreslår att den särskilda skatteavräkningen för lågin- komsttagare blir 250 kr./år för inkomsttagare, vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. Avräkningen föreslås skola medges individuellt för varje inkomsttagare och alltså utan hänsyn till makes inkomstförhållanden. Som en förutsättning för skatteavräkning föreslår utredningen att inkomsttagaren skall ha fyllt 16 år den 1 november under beskattningsåret. Utredningen anser vidare att hänsyn såtillvida bör tas till arten av den skattskyldiges inkomster att rätten till skatte- avräkning görs beroende av att denne har A-inkomst på minst 4 500 kr. Skatteavräkningen är nämligen enligt utredningen motiverad främst i fråga om inkomsttagare som har låg inkomst av förvärvsarbete eller som på grund av sjukdom eller arbetslöshet inte kunnat arbeta. Med denna utgångspunkt borde skatteavräkning medges endast mot inkomst-
Prop. 1974: 132 51
skatt, som belöper på inkomst av förvärvsarbete eller på ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet, men däremot inte mot skatt som är hänförlig till kapitalinkomster m.m. En ordning enligt vilken avräkning medgavs endast mot skatt som belöper på vissa särskilda inkomstslag skulle dock alltför mycket komplicera förfarandet. Det bör däremot enligt ut- redningens mening vara praktiskt möjligt att kräva att den skattskyldiges inkomster till åtminstone någon del skall bestå av inkomst av förvärvs- arbete eller motsvarande. Det har ansetts naturligt att anknyta till det i skattelagstiftningen redan tillämpade begreppet A-inkomst, som i prin- cip omfattar bl. a. inkomst av förvärvsarbete, sjukpenning och ersätt— ning vid arbetslöshet men däremot inte kapitalinkomstcr. Utredningen är medveten om att det här föreslagna kravet på viss minsta A-inkomst medför att en uppdelning på A- och B-inkomst i fortsättningen måste göras även i vissa fall där detta f.n. inte är nödvändigt. Det måste dock antas att taxeringsnämndema i regel inte har någon svårighet att med hjälp av deklarationerna avgöra om kravet på viss minsta A- inkomst är uppfyllt och att de genom en enkel markering kan meddela detta till debiteringsmyndigheten.
Utredningen berör också frågan om det är lämpligt att genom en avtrappningsregel mildra den tröskeleffekt, som uppstår när skattskyl- digs inkomst på grund av ett tillskott passerar 36 000 kr. Av praktiska skäl och med hänsyn till det relativt ringa avräkningsbeloppet awisar utredningen emellertid en sådan avtrappningsregel.
Utredningen framhåller att förslagets provisoriska karaktär gör det angeläget att reglerna även i övrigt får en så enkel utformning som möj- ligt. Till skillnad från nuvarande skattereduktion (hemmamakeavdrag) behöver skatteavräkningen enligt utredningens mening inte göras bero- ende av viss tids bosättning i Sverige. Inte heller torde det vara nöd- vändigt att vid bedömningen av om en skattskyldig med hänsyn till inkomstens storlek är berättigad till avräkning ta hänsyn till inkomst som beskattats enligt förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.
Avräkningen bör enligt utredningen medges mot samma skatter och avgifter som kommer i fråga för nuvarande skattereduktion. Den bör beaktas även vid uppbörd av preliminärskatt. Detta betyder i fråga om preliminär A-skatt, att avräkningen bör inarbetas i källskattetabcl- lerna. Vad som bortfaller vid skatteuppbörden bör — på samma sätt som gäller i fråga om skattereduktion — helt bäras av staten.
Ledamöterna Hörnlund och Gadd har i en reservation förordat att nuvarande skattereduktion avtrappas med 20 % av statligt taxerad inkomst överstigande 50000 kr. och att de skattemedel som friställs genom avtrappningen tillförs låglönegrupperna genom att skatteavräk- ningsbeloppet bestäms till 350 kr. Även ledamoten Hermansson anser att Skattereduktionen bör avtrappas.
Ledamoten Krönmark har reserverat sig mot majoritetens förslag om
Prop. 1974: 132 52 generell skatteavräkning för låginkomsttagare och i stället förordat av- drag vid taxeringen för inkomsttagare med barn under 16 år och med högst 36 000 kr. taxerad inkomst.
Folkpensionärerna
En utgångspunkt för förslaget om skatteavräkning har varit att de låginkomsttagare som inte i egenskap av folkpensionärer har rätt till extra avdrag vid taxeringen, i annan form bör få särskild skattelättnad. Av detta följer att skatteavräkningen i princip inte berör folkpensionä- rema. Folkpensionär, som saknar eller har låg sidoinkomst, har rätt till extra avdrag enligt de grunder som riksskattcverket fastställer. Enligt dessa grunder har dock en folkpensionär, vars taxerade-inkomst under- stiger 36000 kr., inte alltid rätt till extra avdrag. Detta beror i vissa fall på de inkomstgränser som tillämpas enligt tabellerna för extra avdrag. En annan anledning är att det extra avdraget till skillnad från den föreslagna skatteavräkningen i vissa fall reduceras på grund av den skattskyldiges förmögenhet samt bestäms med hänsyn till makars sam- manlagda inkomst— och förmögenhetsförhållanden. Detta förhållande kräver enligt utredningen en samordning mellan reglerna för skatte- avräkning och extra avdrag för att förhindra att folkpensionärer i vissa fall får högre skatt än låginkomsttagare i aktiv ålder. Från teknisk syn- punkt anser utredningen det lämpligare att justera reglerna om extra avdrag än att införa rätt till skatteavräkning för folkpensionärer i vissa inkomstlägen. Utredningen föreslår därför att rätten till extra avdrag utvidgas på så sätt att folkpensionärer vars inkomst till inte obetydlig del utgjorts av folkpension och vars statligt taxerade inkomst inte över- stiger 36 000 kr. garanteras extra avdrag med visst minsta belopp. Det- ta belopp bör avvägas så att det ger i princip samma skattelättnad som skatteavräkningen. Utredningen bedömer att ett extra avdrag med 500 kr. i de aktuella inkomstlägena bör ungefärligen motsvara ett av— drag från skatten på 250 kr. Med hänsyn till utformningen av reglerna om skatteavräkning bör minimiavdraget medges oberoende av förmö- genhet och utan hänsyn till makes inkomster. Detta betyder bl. a. att gift folkpensionär, som f.n. på grund av makes inkomst inte har rätt till extra avdrag, enligt förslaget får minimiavdrag med 500 kr. Förslaget motverkar härigenom i någon mån de mindre önskvärda effekter som ”sambeskattningen” vid bestämmande av extra avdrag i vissa fall kan medföra.
Sammanlagda effekter på beskattningsområdet
Utredningen framhåller att innebörden av förslaget för den enskilde inkomsttagaren framkommer som den sammanlagda effekten av sjuk- försäkringsavgiftens slopande, ändringarna beträffande skatteskala och grundavdrag samt skatteavräkning för låginkomsttagare. I följande
Prop. 1974: 132 . 53
tablå redovisas denna sammanlagda effekt och även verkningarna av de särskilda komponenterna. Beräkningarna avser i princip att belysa skillnaden i total inkomstskatt, genomsnittlig skattesats och marginal— skattesats år 1975 (= 1976 års taxering) när förslagets regler tillämpas i stället för nuvarande regler. Det har antagits att sjukförsäkringsav- giften slopats fr.o.m. inkomståret 1975 och att den nya skatteskalan m.m. tillämpas på inkomster som förvärvats detta år. Vid beräkning av effekten av att sjukförsäkringsavgiften slopas har också antagits att något avdrag för sjukförsäkringsavgift inte längre förekommer. Redo- visningen avser löntagare utan förvärvsavdrag och s.k. hemmamake- avdrag (skattereduktion på 1 800 kr.). Den kommunala utdebiteringen har antagits vara 24 kr. per skattekrona. .
Av sammanställningen framgår bl.a. att den procentuella skatte- sänkningen är störst vid inkomster upp till 20 000 kr. _Räknat i kronor är skattesänkningen däremot störst vid årsinkomst mellan 50000 och 100 000 kr.; i dessa inkomstlägen uppgår den till drygt 2 000 kr.
Marginalskatteminskningen är störst i inkomstskikten mellan 30000 och 50 000 kr., där den maximalt motsvarar drygt 10 procentenheter. En viss ökning av marginalskatten inträder av förut angivna skäl vid högre inkomster. Ökningen stannar dock vid 1—3 procentenheter. Det bör observeras att den totala inkomstskatten enligt förslaget minskar vid årsinkomster upp till ca 190 000 kr.
Det bör understrykas att utredningen vid beräkning av effekten av att sjukförsäkringsavgiften slopas antagit att något avdrag för sjuk- försäkringsavgift inte längre förekommer.
Årsin- Ökning (+) eller minskning (—) av inkomstskatten genom komst kr. förslaget
p. g. a. slopad p. g. a. änd- p. g. a. skatte— totalt
sjukförsåk- rade grund- avräkning, kr. % ringsavgift, avdrag och kr. kr. skatteskala, kr. 1 2 3 4 5 6 10 000 -—297 - —250 -— 547 —28,0 20 000 ——366 — 3 —250 — 619 —- 12,0 30 000 ——393 — 139 —250 - 782 — 8,5 40000 -306 —1 029 — —1 335 — 8,9 50 000 —358 —l 784 — —2 142 -10,1 60 000 —411 —1 790 — -—2 201 —- 8,0 70 000 —-441 —1 773 — --2 214 — 6,6 80 000 -—337 —1 891 — —-2 228 — 5,5 90000 —-337 —1 791 — -2128 —- 4,5 100 000 —337 —1 691 — —2 028 -— 3,7 125 000 —-313 —1124 — —1437 —- 2,0 150 000 —313 — 374 — -— 687 —- 0,8 200 000 —254 + 447 — + 193 + 0,1 300 000 —254 +2 447 — +2193 + 1,1
Prop. 1974: 132 54
En uppfattning om verkningarna av en kvarvarande avdragsrätt ger följande sammanställning (avrundade tal):
Årsinkomst, tkr. Verkan av avdragsrätten vid 1976 års taxering, kr. (genomsnitt för riket)
10 130 20 190 30 290 40 410 50 540 60 640 70 690 80 790 100 ' 790 150 830
Utredningen framhåller också att till redovisade skattelättnader även kommer förstärkning av bostadstillägg m. m.
Det socialpolitiska området
Folkpensionärer i lägre inkomstskikt kan enligt utredningen träffas av höga marginaleffekter bl. a. på grund av avtrappningen av hustru- tillägg och kommunalt bostadstillägg. Hustrutillägg och kommunalt bo- stadstillägg reduceras f.n. med belopp motsvarande 50 % av den sido- inkomst som överstiger det s.k. avdragsfria beloppet, dvs. 2000 kr. för ensamstående och 1 500 kr. för gift pensionär. Det enklaste sättet att lindra dessa marginaleffekter är att göra avtrappningen mindre brant. En lägre reduktionsfaktor medför även en förstärkning av stödet till folkpensionärer med sidoinkomster som ligger inom och ett stycke ovanför det nuvarande avtrappningsskiktet. Utredningen anser det mo- tiverat att lindra marginaleffekterna för de folkpensionärer som har sådana sidoinkomster genom att minska avtrappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Avtrappningen föreslås ske med en tredjedel av den sidoinkomst som överstiger det avdragsfria beloppet.
Bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn utgår till ett mycket stort antal inkomsttagare. Utredningen har därför sär- skilt uppmärksammat de marginaleffekter som uppkommer på grund av avtrappning av bostadstillägg och övervägt olika principlösningar. I förevarande provisoriska förslag har utredningen stannat för en enhet- lig reduktionsfaktor som det lämpligaste medlet att lindra marginal- effekterna. Reduktionsfaktorn föreslås bli 15 %. Utredningen erinrar om att förslaget i denna del överensstämmer med vad familjepolitiska kommittén förordat i sitt betänkande (SOU 1972: 34) Familjestöd. Utredningen vill också justera gränsen för avtrappning och föreslår att reduceringsgränsen höjs med 3000 kr. och alltså bestäms till taxerad inkomst på 26 000 kr./år för barnfamiljer och 21 000 kr./år för lågin- komsttagare utan barn.
Prop. 1974: 132 55
Finansiering Kostnadsberäkning och allmänna synpunkter
Slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare beräknar utred— ningen för år 1975 innebära ett bortfall av sjukförsäkringsavgifter på sammanlagt 2950 milj. kr. Å andra sidan medför avgiftens slopande ökade skatteintäkter för staten och kommunerna på grund av att de inkomsttagare som berörs av förslaget inte längre vid inkomsttaxering- en gör avdrag för sjukförsäkringsavgift. Vid beräkning av totalkostna- den för förslaget har utredningen avräknat belopp motsvarande in— täktsökningen, nämligen 820 milj. kr. för staten och 780 milj. kr. för kommunerna, eller sammanlagt 1 600 milj. kr.
Övergången till fasta grundavdrag kan enligt utredningen för kom— munerna antas medföra ett skattebortfall på 1 340 milj. kr. För staten kan skattebortfallet på grund av denna övergång och den samtidiga justeringen av skatteskalan beräknas till 1 270 milj. kr.
Antalet inkomsttagare som år 1975 (1976 års taxering) berörs av skatteavräkningen har uppskattats till 2,3 miljoner. Bland dem ingår ett mindre antal, för vilka inkomstskatten före avräkningen och därmed också avräkningsbeloppet understiger 250 kr. Totalkostnaden för skatte- avräkningen och den samtidiga utvidgningen av det extra avdraget för folkpensionärerna beräknar utredningen till 580 milj. kr.
Införandet av en enhetlig reduktionsfaktor på 15 % för bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn och den samtidiga justeringen av inkomstgränsen beräknas kosta staten 60 milj. kr. och kommunerna 20 milj. kr. Den lindrigare avtrappningen av hustru- tillägg och kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer beräknas kos- ta kommunema 70 milj. kr. och staten 10 milj. kr.
Den sammanlagda kostnaden för utredningens förslag blir i enlighet härmed (2 950—1 600+1 340+1 270+580+80+80 =) 4 700 milj. kr.
Beräkningarna avser kostnaderna vid fullt genomslag av reformen. De inkluderar således inte det belopp på 1 600 milj. kr. som kan till- komma för övergångsåret 1975 på grund av eftersläpande avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift.
Finansieringen av förslaget bör enligt utredningen med hänsyn till skatteomläggningens provisoriska karaktär ske genom ett fåtal tekniskt enkla åtgärder och helst genom anlitande av en enda eller en huvud- saklig finansieringskälla. De enda beskattningsformer som var för sig kan tänkas ge belopp av den storleksordning det här är fråga om är mervärdeskatten och produktionsfaktorbeskattningen. En höjning av mervärdeskatten skulle delvis motverka de åtgärder som i betänkandet föreslagits i syfte att tillgodose behovet av skattesänkning för lågin- komsttagare. Utredningen vill bl.a. med hänsyn härtill inte förorda finansiering genom mervärdeskatt.
Prop. 1974: 132 56
Vid 1972 och 1973 års skatteomläggningar finansierades sänkningen av den statliga inkomstskatten resp. slopandet av folkpensionsavgiften genom höjning av arbetsgivaravgifterna. I utredningens nu aktuella till- läggsdirektiv anges också att finansiering av förslaget kan tänkas ske genom skatteuttag på produktionen efter principer liknande dem som tillämpats vid de två senaste skatteomläggningarna.
Utredningen har med hänsyn härtill haft särskild anledning att pröva möjligheterna att finansiera förslaget genom skatt uttagen på produk- tionen.
Enligt utredningens uppfattning är arbetsgivaravgifterna enda tänk- bara finansieringsmedel på produktionsfaktorbeskattningens område. En höjning av dessa avgifter framstår i dagsläget som den enda fi- nansieringskälla som kan ge belopp av tillräcklig storleksordning. Om inkomstskattesänkningen kombineras med en höjning av arbetsgivar- avgifterna får reformen delvis samma principiella innebörd som 1973 års skatteomläggning. Avgiftshöjningen måste, framhåller utredningen, självfallet kombineras med de konjunkturpolitiska åtgärder som med hänsyn till förhållandena vid genomförandet kan anses påkallade.
Utredningen förordar alltså finansiering genom höjda arbetsgivarav- gifter.
När det gäller den närmare utformningen av finansieringsförslaget skiljer utredningen mellan kostnaden för slopande av sjukförsäkrings- avgiften för löntagare och övriga reformkostnader.
Kostnaderna för att slopa sjukförsäkringsavgif— ten
Utredningen anser det ligga närmast till hands att finansiera denna del av reformen genom en höjning av den socialförsäkringsavgift till sjuk- försäkringen som uttas hos arbetsgivarna och som f.n. utgår med 3,8 % av avgiftsunderlaget.
Höjningen av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift bör enligt ut- redningen avvägas så att täckning i princip erhålls för det beräknade inkomstbortfallet för sjukförsäkringen vid slopandet av de försäkrades sjukförsäkringsavgift, 2950 milj. kr. En höjning av procentsatsen för socialförsäkringsavgiften för sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 % kan beräknas ge i det närmaste full kostnadstäckning (2 920 milj. kr.).
Den egenavgift till sjukförsäkringen som tas ut på inkomst av annat förvärvsarbete skall enligt utredningens förslag behållas. I samband med den översyn av avgiftsreglerna som reformen föranleder finns det dock, enligt utredningen, anledning att överväga vissa ändringar i tek- niken för uttaget av företagarnas egenavgifter. Utredningens förslag i fråga om inkomst av anställning innebär att nuvarande egenavgift som beräknas särskilt för varje försäkringskassa ersätts av en socialför-
Prop. 1974: 132 57
säkringsavgift som är enhetlig för hela riket. Starka administrativa skäl talar för att även egenföretagarnas egenavgift i fortsättningen bör be— räknas cnligt för hela riket enhetliga grunder. Det förslag till ändring av bestämmelserna i 19 kap. AFL, som utredningen lägger fram, bygger på att egenavgifterna i fortsättningen skall uttas efter enhetliga grun- der, varvid förutsatts att procentsatsen — i de fall då ingen särskild ka- renstid gäller — motsvarar procentsatsen för arbetsgivarnas socialför- säkringsavgift till sjukförsäkringen eller 6,1 % enligt förslaget. Arbetsgivarnas nuvarande socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen — 3,8 % av löneunderlaget — är enligt prop. 1973: 46 avvägd så att den beräknas täcka ca 40 % av sjukförsäkringens kostnader (med un- dantag för kostnaden för egenföretagarnas sjukpenning). I den mån influtna socialförsäkringsavgifter avviker från den angivna riktpunkten för dessa avgifters andel av Sjukförsäkringens kostnader sker en regle- ring genom överföring på eller ianspråktagande av medel från allmänna sjukförsäkringsfonden. Enligt utredningens förslag kommer socialför- säkringsavgiftema att svara för 2/3 av sjukförsäkringskostnaden. Åter— stående 1/3 täcks genom statsbidrag. Den allmänna sjukförsäkringsfon- den bör liksom hittills kunna användas för att reglera avvikelser mellan sbcialförsäkringsavgifter och nämnda 2/3 av sjukförsäkringskostnader- na.
Övriga reformkostnader
Utredningen föreslår att kostnaderna för övriga åtgärder täcks ge- nom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften.
En höjning av procentsatsen från nuvarande 4 % till 5,3 % skulle ge en intäktsökning för staten på 1 820 milj. kr., varav 1730 milj. kr. härrör från avgifter som betalas av arbetsgivare och 90 milj. kr. från egenavgifter. Det har förutsatts att 660 milj. kr. disponeras för att kompensera kommunerna för deras kostnader.
Finansieringen har beräknats med hänsyn till reformkostnaden vid fullt genomslag av reformen. Såsom framhållits uppkommer för över- gångsåret 1975 ett bokföringsmässigt inkomstbortfall om avdragsrätten för löntagarnas sjukförsäkringsavgift behålls. Utredningen har inte lagt fram förslag till täckning av detta bortfall. Om täckning av bortfallet anses erforderlig, kan detta ske på olika sätt, t.ex. genom ökning av den allmänna arbetsgivaravgiften med ytterligare 1,1 procentenhet för år 1975 eller genom att avdragsrätten slopas vid 1976 års taxering.
Ledamöterna Andersson, Mundebo, Krönmark och Svensson har reserverat sig mot utredningens förslag till finansiering av reformen.
Andersson och Mundebo motsätter sig utredningens förslag om en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Reservantema anser det inte nödvändigt att helt kompensera stat och kommun för de totala
Prop. 1974: 132 58
effekterna av utredningens förslag och framhåller vidare bl. a. att skatte- reformen delvis bör kunna vara självfinansierande.
Krönmark anser det inte riktigt att nu binda sig för en finansierings- metod enligt majoritetens förslag och föreslår bl. a. tillsättandet av en besparings- och rationaliseringskommitté.
Svensson anser att man bör avvakta den samhällsekonomiska utveck- lingen innan ställning tas till finansieringsmetod.
Ledamoten Tobisson har i särskilt yttrande uttalat sig i samma riktning som Svensson.
Remissyttrandena
Allmänt
Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till utredningens förslag och anser att de i huvudsak kan godtas. Det gäller bl. a. löntagaror- ganisationema. LO tillstyrker förslagen utom såvitt gäller tidpunkten för slopande av avdragsrätten för sjukförsäkringsavgiften och med vissa principiella förbehåll beträffande reglerna om bostadstillägg. TCO konstaterar att förslagen i stort sett ansluter sig till organisationens skattepolitiska inställning och att de är så konstruerade, att de under- lättar långsiktiga lösningar. SACO tillstyrker förslagen som en helhets— lösning men gör erinringar beträffande skärpningen av marginalskatten vid högre inkomster. RRV anser att de föreslagna åtgärderna i stort sett uppfyller de i direktiven angivna önskemålen samtidigt som vissa admi- nistrativa förenklingar uppnås. En liknande helhetsbedömning gör bl. a. socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och flertalet länsstyrelser.
Många remissinstanser anser det emellertid angeläget att betona förslagets karaktär av provisorium. Sålunda tillstyrker LO förslaget till skatteskala och skatteavräkning med kraftigt understrykande av den provisoriska karaktären. Näringslivets skattedelegation betonar också att det framlagda förslaget måste ses som ett provisorium och förutsätter att en ny justering av inkomstbeskattningen görs med verkan från år 1976. I annat fall kommer staten genom inflationen automatiskt att få skatteintäkter med större belopp än som förutsatts. Även T CO, SACO och SR framhåller behovet av ytterligare skatteomläggningar efter år 1975.
Länsstyrelsen i Östergötlands län understryker att tillfälliga lösningar av nu ifrågakommande slag aldrig är eftersträvansvärda ur skatteadmi- nistrativ synpunkt. Kortsiktiga lösningar på beskattningsområdet upp- fattas inte bara av allmänheten som besvärande, utan även de tillämpan- de myndigheterna upplever ständiga och många gånger kortsiktiga för- ändringar i beskattningsreglerna som högst otillfredsställande. Mot bak- grund härav finner länsstyrelsen det godtagbart att skatteutredningen
Prop. 1974: 132 59
i föreliggande förslag begränsat sig till förhållandevis enkla ändringar i nuvarande skatte- och bidragssystem.
RRV ifrågasätter med tanke på förslagets provisoriska karaktär om inte utredningen borde ha analyserat och redovisat möjligheterna att åstadkomma de önskade effekterna med hjälp av ett mer generellt ver- kande medel. Möjlighet finnes enligt RRV att med hjälp av t. ex. ett allmänt statsskatteavdrag, varierat i skilda inkomstskikt, åstadkomma både skattelättnader i låginkomstskikten och lättnader av marginal- effekter på grund av utformningen av skatte- och bidragssystemen i mellaninkomstskikten.
Sjukförsäkringsavgiften
Alla remissinstanser som yttrat sig i denna del har antingen uttryck- ligen tillstyrkt förslaget att slopa avgiften på anställningsinkomst eller lämnat det utan erinran.
LO konstaterar att avgiften efter avdrag vid taxeringen blir ungefär lika stor för alla inkomsttagare, att den alltså relativt sett drabbar låg- inkomsttagarna hårdast och att ett slopande av avgiften därför innebär särskilt betydande lättnader för dem. Även SACO framhåller reformens låginkomstprofil.
Flertalet instanser har särskilt uppehållit sig vid den administrativa aspekten. RFV anser att nuvarande förfarande med sjukförsäkrings- avgiften är tids- och kostnadskrävande och att reformen medför stor administrativ vinst. Samma uppfattning har bl. a. RRV, flera länssty- relser och Föreningen Sveriges fögderichefer. Länsstyrelsen i Värmlands län anser dock att förslaget kommer att leda till att problemet att av- göra vem som är arbetstagare resp. egen företagare accentueras.
RRV ifrågasätter om inte egenavgift även i fortsättningen bör tas ut på kapitalinkomster och andra inkomster som inte härrör från förvärvs- arbete, eftersom den som har sådana inkomster kommer i åtnjutande av vissa sjukförsäkringsförmåner. Enligt RRV:s mening kan ifrågasättas om de administrativa skäl som utredningen motiverat avgiftsbefrielse med är så avgörande att t. ex. en reducerad egenavgift inte kan tas ut av inkomsttagare med inkomst av annat än förvärvsarbete.
Ett par remissinstanser berör frågan om sambandet mellan förmåner och avgifter. RSV anser att förslaget medför att detta samband försvin- ner för försäkrad med anställningsinkomst och att det inte kan ute- slutas att detta i vissa fall leder till försök att utan reell bakgrund höja den sjukpenninggrundande inkomsten och därmed också sjukpenning- en. Mot bakgrund härav kan det enligt RSV visa sig nödvändigt att bygga ut informationen mellan sjukförsäkrings- och skattesystemcn. Lantbrukarnas skattedelegation, som godtar förslaget att slopa avgiften med hänsyn till förenklingsvinsten, anser att det dock i princip bör
Prop. 1974: 132 60 föreligga ett synbart samband mellan förmåner och avgifter, eftersom förmånstagarna endast därigenom får en uppfattning om kostnaden för förmånen. Delegationen finner liksom RSV att förslaget nödvändiggör förbättrad sjukpenningkontroll.
Förslagets konsekvenser för försäkringskassornas ställning berörs av Försäkringskasscförbunde! och RFV. Förbundet konstaterar att bortta- gandet av kassornas möjligheter att ta ut individuella sjukförsäkrings- avgifter för löneinkomster kan medföra att kassornas ställning som själv- ständiga offentliga organ rubbas. Förbundet anser att nuvarande system fungerar mycket bra och förutsätter därför att ett borttagande av av- gifterna inte kommer att medföra någon förändring av kassornas ställ- ning. RFV anser inte heller att förslaget bör leda till att kassornas nuvarande status som självständiga offentligrättsliga organ rubbas eller att försäkringskassornas nuvarande besvärsrätt i sjukförsäkringsärenden påverkas. RFV framhåller dock att förslaget i hög grad påverkar för- säkringens ekonomiska struktur. Verket har tillsatt en arbetsgrupp för att göra en översyn av systemet för tillhandahållande av rörelsemedel åt försäkringskassorna. Beträffande allmänna sjukförsäkringsfonden an- ser RFV det praktiskt att regeringen får möjlighet att meddela allmänna föreskrifter för transaktionerna med fonden. Vidare föreslår RFV att frågan om hur man skall förfara med de fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen, som nu finns hos försäkringskassorna, blir föremål för särskild utredning. Följdändringarna beträffande egenföretagarnas avgifter berörs också av RFV. Enligt RFV innebär utredningsförslaget vissa avgiftshöjningar för denna kategori utom vid mycket låga in- komster. Med beaktande av att avgiften är avdragsgill vid taxeringen beräknar RFV höjningen till mellan ca 100 och 320 kr. vid årsin- komster mellan 20 000 och 50 000 kr. RFV bedömer höjningarna som förhållandevis måttliga och anser att de får godtas. RFV framhåller att höjningarna beror på att företagarna som nu — genom att de får del av arbetsgivaravgifter — svarar för endast ca 27 % av kostnaderna för sjukvård och förvaltning efter reformen får svara för ca 67 % även av dessa kostnader.
Många remissinstanser har yttrat sig i frågan om löntagarnas efter- släpande avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift bör slopas eller ej. Me- ningarna är mycket delade.
RRV anser ett slopande av den kvarvarande avdragsrätten vara det alternativ vars statsfinansiella effekter närmast ansluter sig till utred- ningens direktiv.
LO uttalar sig likaledes för ett slopande av avdragsrätten och fram- håller att full fördelningspolitisk effekt annars inte uppnås förrän år 1976. För slopande av avdragsrätten uttalar sig också kammarrätten i Göteborg, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Västmanlands län och Svens- ka kommunförbundet.
Prop. 1974: 132 61
Å andra sidan anser TCO det vara ett oeftergivligt krav att arbets— tagarna inte fråntas avdragsrätten vid 1976 års taxering. SR anser också att avdragsrätten skall behållas, och SACO ställer sig av tekniska, praktiska och principiella skäl bestämt avvisande till att slopa avdrags- rätten. Mot ett slopande av avdragsrätten uttalar sig vidare länsstyrel- serna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Norrbottens län samt Föreningen Sveriges fögderiche- fer och Lantbrukarnas skattedelegation. Några av dessa remissinstanser anser bl.a. att det skulle vara förenat med praktiska svårigheter att vid
taxeringen år 1976 behöva skilja mellan löntagares och egenföretagares avgifter.
Beskattningsområdet
Fasta grundavdrag
De myndigheter som uttalat sig på denna punkt har i allmänhet ställt sig mycket positiva till förslaget. Man har framhållit att den nu- varande avtrappningen medför såväl svårigheter för den enskilde att överblicka beskattningsresultatet som belastning och merarbete för skattemyndigheterna. Övergången till fasta grundavdrag har bedömts ge betydande administrativa vinster. Bland de myndigheter som under- strukit de administrativa fördelarna kan nämnas RSV, flertalet av de hörda länsstyrelserna, Föreningen Sveriges fögderichefer och TOR.
Statsskatteskalan
Som framgått av redogörelsen för remissinstansernas allmänna syn- punkter har flertalet av dessa ställt sig positiva till utredningens olika förslag betraktade som en helhetslösning. Häri har i allmänhet också legat att förslaget till statsskatteskala i princip godtagits. I flera yttran- den återkommer dock synpunkten att skatteavräkningen bort arbetas in i skatteskalan. En annan fråga som uppmärksammats i en del yttranden är den föreslagna marginalskatteskärpningcn i högre inkomstskikt. SACO anser att det är både onödigt och olämpligt att nu höja margi- nalskattesatserna och att en sådan höjning försvårar vidare omläggning- ar av skattesystemet. Föreningen Sveriges fögderichefer framhåller att höjningen har ringa statsfinansiell betydelse och anser att den kan med- föra ökad benägenhet till skatteflykt. Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om det är befogat att skärpa progressionen när realin- komsterna ändå tenderar att sjunka på grund av inflationen. Lämp- ligheten av marginalskatteskärpningen bestrids eller sätts i fråga även av kammarrätten i Göteborg, länsstyrelsen i Skaraborgs län, Närings- livets skattedelegation, Lantbrukarnas skattedelegation och TOR.
Prop. 1974: 132 62
Skatteavräkningen
Endast ett fåtal av de remissinstanser, som särskilt berört förslaget om skatteavräkning, har lämnat det utan erinran. LO, TCO och SACO synes dock i princip godta lösningen. Detsamma gäller länsstyrelsen i Västernorrlands län.
övriga instanser som tagit ställning till skatteavräkningen har an- tingen riktat anmärkningar mot olika punkter av förslaget eller ställt sig tveksamma till eller uttryckligen avstyrkt lösningen i dess helhet.
Från rent administrativa synpunkter har kritiken varit särskilt stark. RRV anser inte att det främjar förenkling av skattesystemet att parallellt med ett flertal andra åtgärder på beskattningsområdet föra in en sär- skild skatteavräkning för att nå endast vissa begränsade effekter. Fler- talet tillämpande myndigheter befarar att skatteavräkningen kommer att medföra inte obetydligt merarbete för såväl taxeringsnämnder som för lokala skattemyndigheter. Till denna grupp av remissinstanser hör både flertalet av de länsstyrelser som yttrat sig och de lokala skattemyndig- heter som dessa länsstyrelser hört i frågan. Samma farhågor förs fram av Föreningen Sveriges fögderichefer och TOR.
Flera remissinstanser finner den tröskeleffekt som uppkommer vid inkomster strax över 36 000 kr. ytterst betänklig. Kammarrätten i Göte- borg framhåller att tröskeleffekten kan motsvara mer än 100 % av ett inkomsttillskott. Samma förhållande betonas av bl. a. Näringslivets skattedelegation. Även RSV finner effekten starkt besvärande och för- ordar därför att avräkningsbeloppet vid inkomst över 36000 kr. av- trappas med 10 % av överskjutande belopp. RSV anser visserligen att en avtrappning har administrativa nackdelar men bedömer den vara tek- niskt genomförbar. Betänkligheter inför tröskeleffekten anförs också av bl.a. länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Skara- borgs, Västmanlands och Norrbottens län, SHIO och Lantbrukarnas skattedelegation.
Bland de myndigheter som ställt sig avvisande till skatteavräkningen har flertalet ansett att ett likvärdigt resultat kan erhållas genom juste- ring av skatteskalan, eventuellt i förening med utökning av grundav— dragen. Kammarrätten i Göteborg nämner även barnavdrag för skatt- skyldiga med taxerad inkomst på högst 36 000 kr. som en tänkbar lös- ning. Statskontoret förordar i stället höjt schablonavdrag i förvärvs- källan tjänst.
I fråga om den närmare utformningen av förslaget anser RSV att det inte finns skäl att ge även skattskyldiga som är bosatta utomlands rätt till skatteavräkning. Vidare anser RSV liksom länsstyrelsen i Stock- holms län att ”skatteavräkning” är mindre lämpligt och föreslår be- nämningen ”särskild skattereduktion”. Vid nedsättning av skatt enligt förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall skall det skattebelopp som nedsätts beräknas som om skattereduktion inte skett.
Prop. 1974: 132 . 63
Samma sak bör enligt RSV gälla vid skatteavräkning. RSV liksom RFV anger också vissa önskvärda följdändringar i uppbördsförord- ningen.
Folkpensionärerna
Förslaget om ett minimibelopp på 500 kr. för extra avdrag tillstyrks av länsstyrelsen i Västernorrlands län, LO, Föreningen Sveriges fögderi- chefer, Försäkringskasseförbunde! och PRO. RRV har inte heller något principiellt att invända mot förslaget.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker uttryckligen så- som en följd av länsstyrelsens ställningstagande beträffande skatteav- räkningen.
Det förhållandet att minimiavdraget enligt förslaget skall medges oberoende av makes inkomst och förmögenhet berörs i några yttran- den. Kammarrätten i Göteborg anser att förslaget kommer att gynna inkomststarka grupper. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att förslaget i denna del innebär ett inte önskvärt frångående från den skatteförmågeprincip som hittills gällt vid beviljande av extra avdrag vid taxeringen. Lantbrukarnas skattedelegation anför liknande syn- punkter.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den närmare innebörden av förslaget inte entydigt framgår av betänkandet. Enligt länsstyrelsen kan betänkandet antingen tolkas så att alla folkpensionärer med en taxerad inkomst på högst 36 000 kr. skall erhålla extra avdrag med 500 kr. och att de därutöver i förekommande fall skall få extra avdrag enligt nuvarande regler. Länsstyrelsen anser dock att betänkandet också kan tolkas så att extra avdrag skall medges enligt nuvarande regler men med ett ga- ranterat minimibelopp i vissa fall. Ett förtydligande anses önskvärt. Om det sistnämnda tolkningsalternativet är det avsedda, efterlyser länsstyrelsen närmare anvisningar om samordningen med nuvarande reg- ler, särskilt med hänsyn till fördelningen av extra avdrag mellan ma- kar.
RSV tycks utgå från att förslaget har den innebörd som framgår av det första av de av länsstyrelsen i Malmöhus län anförda alternativen. RSV synes också uppfatta förslaget så att uttrycket ”folkpensionär” avses om- fatta alla som uppburit någon folkpension under året och alltså inte en- dast —— såsom fallet är med 50 5 2 mom. fjärde stycket KL — skattskyl- diga vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att utredningens förslag kräver ändring av 50 & KL med anvisningar och kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om inte de föreslagna bestämmelserna med hänsyn till sin grundläggande natur bör tas in i KL.
RSV framhåller att förslaget medför en tröskeleffekt vid inkomster
Prop. 1974: 132 64
strax över 36 000 kr. och föreslår därför successiv avtrappning av av— draget i dessa inkomstlägen
PRO hemställer att beloppet för skattefri sidoinkomst skall höjas till 4 000 kr. för ensamstående och 6 000 kr. för två makar tillsammans samt att "nuvarande samtaxering” av pensionärer skall upphöra.
Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
Förslaget om lägre reduktionsfaktor för hustrutillägg och kommu- nalt bostadstillägg till folkpension tillstyrks av RFV, länsstyrelserna i Gö— teborgs och Bohus, Skaraborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, Pensionsålderskommittén och PRO. RRV finner förslaget acceptabelt men framhåller samtidigt att förslaget inte innebär att marginaleffekterna försvunnit utan att de förskjutits uppåt i inkomstlägena. Även LO till- styrker förslaget men anför samtidigt att skillnaden mellan den skatt som betalas av en folkpensionär och av en person i aktiv ålder är betydande ända upp i inkomstlägen som väl motsvarar vissa LO-medlemmars in- komster från heltidsarbete och att enligt LO:s mening alla låginkomst- tagare helst bör behandlas lika skattemässigt.
RFV anför att en följd av förslaget är att man kan komma upp i av- sevärt högre inkomstskikt än vad som nu är fallet innan förmånerna helt upphör. Med exempel belyser RFV att den övre gränsen för kom- munalt bostadstillägg kan variera avsevärt beroende på storleken av det oreducerade tillägget och att detsamma gäller också hustrutilläggen, eftersom dessa tillägg börjar reduceras först sedan bostadstillägget kon- sumerats. Försäkringskasseförbunder anser att den föreslagna föränd- ringen medför att de inkomstprövade förmånerna i viss mån ändrar karaktär. De kan inte längre ses som stöd till pensionärer med inga eller endast låga sidoinkomster. I stället blir bostadstillägget mer ett allmänt bostadsstimulerande stöd till pensionärerna som grupp och hustrutillägget en standardhöjning för pensionärshustrurna. Förbundet anser att denna fråga blivit för litet belyst i utredningen.
De administrativa konsekvenserna berörs i några yttranden. Enligt RFV kan förslaget väntas medföra en avsevärd ökning av arbetet främst hos försäkringskassornas lokala enheter och försäkringsnämn- derna under de närmaste månaderna omkring årsskiftet 1974/1975. Färsäkringskasseförbunder anför att handhavandet av de kommunala bostadstilläggen och hustrutilläggcn medför stora administrativa pro- blem och anser att en förenklad handläggning av dessa förmåner bör utredas.
PRO anser att det reduktionsfria beloppet bör höjas till 4 000 kr. för ensamstående och 6 000 kr. för två makar tillsammans.
Prop. 1974: 132 65
Finansiering
Utredningens förslag i denna del har fått ett blandat mottagande LO tillstyrker förslagen om ökad socialförsäkringsavgift och allmän arbetsgivaravgift. Samtidigt anförs att en ökning av den allmänna arbetsgivaravgiften är att föredra framför socialförsäkringsavgiften från såväl fördelningspolitiska som administrativa utgångspunkter men att det dock i ett förslag av föreliggande provisoriska karaktär kan vara svårt att frångå socialförsäkringsavgiften. Även SACO tillstyrker för- slagen och anför att organisationen för sin del kommer att beakta arbetsgivarnas härav föranledda kostnadsökningar i 1975 års förhand- lingar.
RRV delar utredningens uppfattning om att finansieringen bör ske på ett så tekniskt enkelt sätt och med så små ändringar i nuvarande regelverk som möjligt. De föreslagna finansieringsvägarna anses från dessa synpunkter vara lämpliga och innebär enligt RRV:s bedömning inga större administrativa komplikationer vid inordnande i nuvarande system. RRV framhåller samtidigt att avgifterna kan ha väsentliga övervältringseffektcr och att härigenom indirekt uppkommer statsfinan- siella effekter av skilda slag, t.ex. genom annorlunda löneutveckling, prishöjningar, avdragsrätt för erlagda avgifter etc. Det påpekas att dessa effekter, som i stor utsträckning hittills är outredda, kan ha stor be- tydelse och kan innebära både förstärkning och urholkning av de av— sedda effekterna av utredningens förslag. De finansiella effekterna kan dessutom bli olika på lång och kort sikt vilket innebär vissa kassamäs— siga konsekvenser. En noggrann bedömning av dessa effekter bör enligt RRV:s mening göras innan ställning tas till utredningens förslag.
Färetagsskatteberedningen framhåller att produktionsfaktorbeskatt- ningen ingår som en integrerande del i beredningens uppdrag att göra en avvägning av företagsbeskattningens olika element. Beredningen har för att få underlag för sina överväganden på området gett Indu- striens utredningsinstitut i uppdrag att utreda produktionsfaktorbeskatt- ningens ekonomiska effekter och att institutet lämnat en preliminär rapport som kan sammanfattas så att institutet inte kunnat finna några väsentliga skillnader mellan arbetsgivaravgifter och andra kostnader för arbetskraft. Vad beträffar skatteutredningens finansieringsförslag konstaterar beredningen att avgiftsuttaget avpassats så att ökningen i kronor motsvarar kostnaderna för reformen. Utredningen har därvid inte tagit hänsyn till att dessa avgifter är avdragsgilla vid företagens inkomsttaxering. Genom avdragsrätten påverkas den beskattningsbara inkomsten i företagen och därmed deras direkta skattebelastning. Stor- leken av det skattebortfall det här rör sig om är svår att uppskatta men bör enligt beredningen beaktas.
Svårigheterna att bedöma verkningarna av finansieringsförslagen på
5 Riksdagen 1974. ] saml. Air-132
Prop. 1974: 132 66
sysselsättning, prisbildning och löneförhandlingar framhålls också av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som anser att avgifterna re- dan nu kan vara mycket betungande för en stor grupp hantverkare, fiskare och andra småföretagare.
Näringslivets skattedelegation anmärker att utredningen inte gjort något försök till analys av avgifternas effekter på företagsstruktur, rationaliseringstakt m. m. Osäkerheten i utredningens bedömning visar sig enligt delegationen däri att utredningen funnit det nödvändigt att vid beräkningen av den finansiella effekten av en avgiftshöjning an- lägga ett statiskt betraktelsesätt. Avkastningen har beräknats utan hän- synstagande till effekterna av avdragsrätt, övervältring m.m. Delega- tionen konstaterar att utredningens förslag till finansiering i princip innebär att det inkomstbortfall som skattelättnaden för löntagarna för- anleder ersätts med arbetsgivaravgifter som visserligen ger det allmänna en mot bortfallet svarande bruttoinkomst, men vilka netto ger betydligt mindre eftersom de är avdragsgilla för företagen. Detta kan enligt delegationen givetvis inte ses på annat sätt än som en form av skatte- lättnad, vars storlek kan uppskattas till någon miljard. Reformen bör enligt delegationen till betydande del vara självfinansierande genom sin konsumtions- och konjunkturstimulans, som medför en ökning av inkomstunderlaget för beskattningen. Enligt delegationens uppfattning är det ännu för tidigt att fatta något beslut hur finansieringsfrågorna skall lösas.
Även SHIO är kritisk mot finansieringsförslagen och anser att en höjning av arbetsgivaravgifterna inte är en acceptabel finansierings- metod. Lantbrukarnas skattedelegation finner höjningen av socialför- säkringsavgiften godtagbar men motsätter sig en höjning av den all- männa arbetsgivaravgiften, varvid de av avgiften förorsakade svårig- heterna för arbetskraftskrävande företag och egenföretagare betonas.
Frågan om avgiftskontrollen har tagits upp av flera remiss- instanser som framhållit att det ökade uttaget av arbetsgivaravgifter nödvändiggör utbyggnad och effektivisering av arbetsgivarkontrollen inom avgiftsområdet. Denna synpunkt framförs bl.a. av RSV som an- ser att de nuvarande resurserna är mycket små i förhållande till de stora beloppen. Det ökade kontrollbehovet understryks också av It'ins- styrelserna i Östergötlands och Malmöhus län, företagsskatteberedningen och LO.
Verkningarna för kommunerna berörs bl.a. av Svens- ka kommunförbundet och Landstingsförbundet. Förbundens slutsatser är att effekterna på kommunernas skatteunderlag och skatteinkomster blir mycket stora. Särskilt betydande antas verkningarna bli budgetåren 1977 och 1978, då nettoförändringen i form av inkomstminskning på grund av skatteutredningens och bostadsskattekommitténs förslag beräk- nats till sammanlagt 8 190 resp. 5 750 milj. kr. Förbunden gör anmärk-
Prop. 1974: 132 67
ningar såväl mot skatteutredningens beräkning av intäktsökningen på grund av löntagarnas upphörande avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift som mot att utredningen vid sin bedömning av kommuners och landstings kompensationsbehov inte beaktat den reducering av skatteunderlagets tillväxt som följer av att löneökningar ersätts av arbetsgivaravgifter. Vi- dare anmärks att utredningen inte alls berört konsekvenserna för kom- pensation till kommuner och landsting av det system som gäller för avräkning mellan stat och kommun vid skattemedelsleveranserna. Det anförs att avräkningssystemets konstruktion leder till att effekterna blir mycket ojämnt fördelade under de första åren. Sammanfattnings- vis betonas behovet av att kompensationsfrågorna blir lösta utan dröjs- mål.
Angelägenheten av tillräcklig kompensation till kommuner och lands- ting understryks också av länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands, Västmanlands och Västernorrlands län.
Kommunalekonomiska utredningen anser att konsekvenserna av skat— teutredningens finansieringsförslag för den framtida inkomstutveck- lingen i kommunerna inte kan beräknas med precision samt uttalar all- mänt att i anslutning till förslagets fortsatta beredning bör genomföras särskilda beräkningar av samtliga föreslagna ändringars sammantagna slutliga effekter på kommunernas inkomster och utgifter under sam— tidigt hänsynstagande till utbetalningssystemets konstruktion.
Departementschefen
Allmänna synpunkter
En omfattande översyn av vårt skattesystem sker f. n. inom 1972 års skatteutredning (Fi 1972: 02). Huvuduppgiften för utredningen är att bedöma de fördelningspolitiska aspekterna på skatte- och avgiftssyste- met. Utredningen skall också uppmärksamma konstruktionen av stat- liga bidragssystem och frågan om beskattning i stället för inkomstpröv- ning och bidrag. Vidare prövar utredningen de indirekta skatternas fördelningspolitiska effekter och konstruktion.
Utredningsuppdraget är omfattande och arbetet torde ta relativt lång tid i anspråk. Det är emellertid angeläget att vissa frågor löses proviso- riskt i avvaktan på utredningens slutliga förslag. En sådan fråga är bl.a. den s.k. marginaleffekten vid inkomstökningar. Genom tilläggs- direktiv har jag uppdragit åt utredningen att med förtur söka åstad- komma en lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellan- inkomstlägena och beakta behovet av skattesänkning för inkomstta- gare med lägre inkomster. Enligt tilläggsdirektiven har det ålegat ut- redningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för sitt förslag. Upp— draget att lägga fram förslag om en provisorisk justering av inkomst—
Prop. 1974: 132 68
skatten får ses som en fortsättning av regeringens politik att koppla samman skatter, sociala avgifter och löner för att därigenom åstad— komma reella lönehöjningar för de anställda utan att löneökningarna blir oacceptabelt höga från stabiliseringspolitisk synpunkt eller att en alltför stor del av löneökningarna går bort i skatt.
Utredningen har nu lagt fram förslag enligt tilläggsdirektiven. För- slaget, som avses träda i kraft den 1 januari 1975, innebär i korthet följande.
Sjukförsäkringsavgiften för löntagare slopas. Nuvarande avtrappning av grundavdragen upphör och statsskatteskalan anpassas i syfte att lindra marginalskatten i mellaninkomstlägena. Sänkningen av marginal- skatten är 5—10 procentenheter i inkomstlägcna 30 OOO—50 000 kr. Ett särskilt låginkomststöd medges i form av avdrag på skatten med 250 kr. Stödet utgår till inkomsttagare i aktiv ålder med en statligt taxerad inkomst på högst 36000 kr. Resultatet av dessa åtgärder är skatte- och avgiftssänkningar för alla inkomsttagare utom de som be- finner sig i de högsta inkomstlägena. Procentuellt är sänkningarna störst vid årsinkomster upp till 20000 kr. Räknat i kronor är sänkningarna störst i inkomstlägena 50 OOO—100 000 kr. där de uppgår till drygt 2 000 kr.
Även folkpensionärerna föreslås få förbättringar. De kommunala bo- stadstilläggen till folkpension och hustrutilläggen trappas av med en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkomst som över- stiger det avdragsfria beloppet. Vidare föreslås pensionär vars statligt taxerade inkomst inte överstiger 36 000 kr. bli tillförsäkrad extra avdrag vid taxeringen med minst 500 kr.
För bostadstilläggen till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn föreslås en enhetlig avtrappning med 15 C" och en höjning av inkomst- prövningsgränsen med 3000 kr. till 26 000 kr. för barnfamiljer och El 000 kr. för övriga.
Det allmännas kostnader för skatte- och avgiftssänkningarna och de gynnsammare bidragen har utredningen beräknat till 4,7 miljarder kr.
Kommuner och landsting föreslås få full kompensation för den sam- manlagda minskning av skatteunderlaget som följer av utredningens förslag i fråga om avdragsrätt för sjukförsäkringsavgift och grundav- drag. Kompensationsbeloppet har beräknats till 570 milj. kr. För kost- nadsökningar på grund av bl.a. gynnsammare avtrappning av bostads- tilläggen avses kommunerna få ersättning med 90 milj. kr.
Finansieringen av reformen föreslås ske med arbetsgivaravgifter. Slopandet av sjukförsäkringsavgiften för löntagare kompenseras ge- nom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukför- säkringen från 3,8 % till 6,1 %. övriga åtgärder finansieras enligt ut- redningens förslag genom höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 % till 5.3 %.
Prop. 1974: 132 _ | 69
Utredningsförslaget är inte enhälligt. En reservation har avgctts mot" förslagets allmänna uppläggning. I övrigt avser reservationerna vissa delar av förslaget bl. a. finansieringen.
Utredningsförslaget har varit föremål för en omfattande remissbe- handling. Förslaget har därvid fått ett i allt väsentligt positivt mottagan- de. Särskilt gäller detta slopandet av sjukförsäkringsavgiften och övriga lindringar på skattesidan. Från löntagarhåll framhålls att en viss minsk— ning av marginalskatten för de stora grupperna torde kunna öka möj- ligheterna att genomföra kommande lönerörelser på ett tillfredsställan- de sätt. De anmärkningar som riktats mot denna del av förslaget avser detaljfrågor. Även förslaget till finansiering av reformerna har i stort sett godtagits av remissinstanserna. I några svar avstyrkes dock en höj— ning av arbetsgivarnas avgifter. Flera av remissinstanserna betonar förslagets provisoriska karaktär och framhåller att deras tillstyrkan sker mot bakgrunden av att den tid utredningen haft till förfogande inte medgett en mera genomgripande reform.
Även jag anser att utredningsförslaget på det hela taget kan läggas till grund för lagstiftning. Det bör understrykas att omläggningen är ett provisorium som är avsett för en kort tid, i första hand för år 1975, och att den alltså inte får ses som en slutlig lösning. Den relativt stora enighet som råder i fråga om omläggningen är resultatet av åtskilliga kompromisser. Jag anser det värdefullt med den samstämmighet såväl i utredningen som. vid remissbehandlingen som visats från löntagarorgani- sationernas sida i avseende på förslagets utformning. Mot den bak- grunden är jag beredd att i likhet med flertalet remissinstanser ansluta mig till förslaget i huvudsak. För finansieringen av omläggningen bör man dock välja en något annorlunda lösning än den som utredningen föreslagit. Enligt min mening bör finansieringen i sin helhet ske genom höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen och folkpensioneringen. För att bereda en lättnad för småföretagarna vill jag samtidigt förorda en minskning av den allmänna arbetsgivar- avgiftens egenavgift. Jag återkommer till finansieringsfrågan och lätt- naderna för småföretagarna.
Utredningens förslag rörande bostadstilläggen för barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn bör tas upp när pågående utredningsarbete har slutförts. Jag lägger därför inte nu fram något förslag i det hän- seendet.
Den nu aktuella omläggningen ansluter som jag nämnt till 1973 års reform angående slopande av folkpensionsavgiften för löntagarna och motsvarande höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter. Denna reform har tillförsäkrat löntagarna en påtaglig och snabb standardför- bättring samtidigt som den starkt torde ha bidragit till att 1974 års avtalsförhandlingar kunde slutföras på ett för samhällsekonomin till- fredsställande sätt. Även den nu föreslagna omläggningen avses själv- fallet komma att beaktas av arbetsmarknadsparterna vid 1975 års löne-
Prop. 1974: 132 70 förhandlingar. Som framgår av finansutskottets betänkande 1974: 25 har löntagarorganisationerna vid överläggningar med regeringen anslutit sig till uppfattningen att den nu aktuella skatteemläggningen liksom de förestående förbättringarna av folkpensionsförmånerna (prop. 1974: 129) bör totalfinansieras. Löntagarorganisationerna har vidare förklarat sig beredda att i så fall ta hänsyn till detta i 1975 års avtalsrörelse. Jag vill understryka att en ökning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift, i den mån den beaktas vid beräkning av utrymmet för löneökningar, inte inne- bär någon ökad kostnadsbelastning för arbetsgivarna. Något i och för sig oförmånligt för arbetsgivarna ligger alltså inte i en sådan avgift. Tvärtom är det för arbetsgivarna liksom för alla andra ett vitalt intresse att genom skatteomläggningar av förevarande slag kunna bidraga till en gynnsam kostnadsutveckling. Jag har för avsikt att begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att uppdra till 1972 års skatteutredning att lägga fram förslag till en omläggning av liknande omfattning även för 1976 års inkomster. Även denna omläggning bör vägas in i avtalsrörelsen.
De ändringar i skattesystemet som jag här förordar föranleder änd- ringar också av grunderna för beräkning av sjömansskattcn. Jag avser att senare i år ta upp denna fråga.
Förslag om de ändringar som berör den allmänna försäkringen redo- visas av chefen för socialdepartementet. Dessa förslag samt de av mig framlagda förslagen bör föreläggas riksdagen i en gemensam proposi- tion. De förslag från chefen för socialdepartementct. om vilka Kungl. Maj:t beslutar denna dag, tas in i dagens protokoll över socialärenden. Utdrag av detta protokoll bör biläggas den gemensamma propositionen som bilaga.
Sj ukförsäkringsa vgiften
Utredningens förslag att slopa sjukförsäkringsavgiften för löntagare och samtidigt höja arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäk- ringen har allmänt godtagits vid remissbehandlingen. Därvid har fram- hållits att en sådan omläggning tillgodoser både rättvisekrav och för- enklingssträvandena. Även jag ansluter mig till förslaget i denna del.
När sjukförsäkringsavgiften för löntagare slopas bortfaller automa— tiskt den nuvarande avdragsrätten för påförd avgift. Avgiften kommer att påföras sista gången på grundval av 1975 års taxering (avseende 1974 års inkomst). Avdrag för denna avgift sker, om nuvarande bestämmel- ser behålls, vid 1976 års taxering, dvs. det första året utredningsförsla- get avses bli tillämpat, Effekten av denna avdragsrätt är en skattemed- sättning som ökar från 130 kr. vid en årsinkomst på 10 000 kr. till 830 kr. vid årsinkomster på 150 000 kr. eller högre belopp. Skattebortfallet totalt sett för det allmänna kan beräknas till ca 1,6 miljarder kr.
De skattesänkningar på upp till drygt 2 000 kr. utredningen förordat avser en fullt genomförd omläggning, där avdrag för sjukförsäkrings- avgift för löntagare inte förekommer. En särskild fråga blir då huru—
Prop. 1974: 132 71
vida den eftersläpande avdragsrätten bör behållas under det första året det nya systemet tillämpas. Utredningsmajoriteten har inte lagt fram något författningsförslag på denna punkt. Inte heller har utrednings- majoriteten lagt fram förslag till täckning av inkomstbortfallet på 1,6 miljarder kr. för det fall avdragsrätten skulle behållas övergångsåret. Utredningsmajoriteten framhåller att det från fördelningspolitisk syn- punkt bör uppmärksammas att en eventuell avdragsrätt får större ef- fekt i högre inkomstlägen än i lägre. Detta beror på att avgiften är större vid högre inkomster och på att skattesystemet är progressivt. Ledamöterna Gadd och Hörnlund med instämmande av ledamoten Hermansson har framhållit att en bibehållen avdragsrätt innebär en brist i finansieringen av omläggningen med 1,6 miljarder kr. Med hän- syn härtill och till att de fördelningspolitiska effekterna av avdrags- rätten inte är godtagbara anser de att avdragsrätten för löntagares sjukförsäkringsavgift bör avskaffas vid 1976 års taxering. Ledamöterna Andersson, Krönmark, Mundebo och Tobisson anser att denna avdrags- rätt bör behållas av både principiella och praktiska skäl.
Förevarande fråga har föranlett delade meningar vid remissbehand- lingen. Flera instanser, däribland Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), anser att avdragsrätten bör behållas. Ett par länsstyrelser och Föreningen Sve- riges fögderichefer anser att det skulle vara praktiskt svårt att vid 1976 års taxering skilja mellan löntagares avgifter som inte skulle få dras av och egenföretagares avgifter som alltjämt skulle vara avdragsgilla. De ledamöter som uttalat sig för att slopa avdragsrätten vid 1976 års taxering vinner stöd av bl.a. Landsorganisationen i Sverige (LO), kammarrätten i Göteborg och riksrevisionsverket (RRV).
För egen del finner jag det naturligt att den föreslagna omläggningen, som innefattar slopande av såväl sjukförsäkringsavgiften för löntagarna som avdragsrätten för avgiften, tillämpas fullt ut redan vid 1976 års taxering. Om avdragsrätten behålls övergångsvis kommer de förut nämn- da effekterna därav (s. 52) att läggas till de skattesänkningar utredning— en redovisat. Från både fördelningspolitisk och statsfinansiell synpunkt anser jag de nu angivna effekterna oacceptabla. Några egentliga tek- niska svårigheter att ha olika avdragsregler i detta hänseende för lön- tagare och egenföretagare torde inte finnas. Jag förordar alltså att av- dragsrätten för löntagares sjukförsäkringsavgift slopas fr.o.m. 1976 års taxering. 46 5 2 mom. KL bör ändras i enlighet härmed.
Beskattningsområdet
Utredningens förslag på beskattningsområdet innebär att nuvarande avtrappning av grundavdraget slopas och att statsskatteskalan justeras. Det sammanslagna resultatet härav är en lindring av marginalskatten främst för mellaninkomstgrupperna. För högre inkomstskikt skärps marginalskatten något. Genom avdraget från skatt på 250 kr. erhålls
Prop. 1974: 132 72
en särskild lättnad för låginkomsttagarna.
Förslaget har som helhet fått ett positivt mottagande. Särskilt från skatteadministrativa instanser har framhållits att införandet av fasta grundavdrag underlättar för inkomsttagama att överblicka beskattnings- resultatet och att taxeringsmyndighetemas arbete underlättas.
Beträffande skatteskalan har en del remissinstanser bl.a. kammar- rätten i Göteborg, SACO, Näringslivets skattedelegation och Lantbru- karnas skattedelegation i enlighet med reservationerna av ledamöterna Krönmark och Svensson samt det särskilda yttrandet av ledamoten To- bisson motsatt sig skärpningen av marginalskatten i de högsta skikten. Man framhåller att skärpningen har ringa statsfinansiell betydelse och att den kan försvåra fortsatt omläggning av skattesystemet.
Vidare har kritik riktats från vissa beskattningsmyndigheter mot av- draget från skatt på 250 kr. Därvid har anförts att det varit tekniskt enklare att arbeta in motsvarande lättnad i skatteskalan och att avdra- get kommer att innebära merarbete. Statskontoret förordar ett förhöjt schablonavdrag från intäkt av tjänst i stället för avdraget från skatt. Kammarrätten i Göteborg anser att barnavdrag för skattskyldiga med inkomst upp till 36000 kr. är en tänkbar lösning. Även mot tröskel- effekter som uppkommer vid inkomster omedelbart över 36 000 kr. har riktats invändningar från flera håll.
För egen del vill jag anföra följande. Liksom flertalet remissinstanser anser jag utredningsförslaget i denna del som helhet ge effekter som i stort sett är väl avvägda. Slopandet av grundavdragcts avtrappning är dessutom en förenkling. Skärpningen av marginalskatten i de högre inkomstskikten — som för övrigt är tämligen obetydlig — är enligt min mening motiverad från fördelningspolitisk synpunkt och torde inte nämnvärt försvåra de senare reformer som kan anses önskvärda. Skatte- avdraget på 250 kr. — som jag i likhet med riksskatteverket anser böra benämnas särskild skattereduktion — torde i detta sammanhang vara det lämpligaste medlet att ge skattelättnad åt den grupp det här är fråga om. Den nuvarande Skattereduktionen fungerar tekniskt väl och detsamma torde komma att gälla den särskilda Skattereduktionen.
Jag ansluter mig sålunda till utredningsmajoritetens förslag beträffan- de grundavdrag och skatteskala samt beträffande belopp och allmänna förutsättningar för den särskilda Skattereduktionen. Jag anser emellertid liksom flera remissinstanser att den särskilda Skattereduktionen bör trappas av vid statligt taxerade inkomster omedelbart över 36 000 kr. för att undvika de tröskeleffekter som annars skulle uppkomma. Av- trappningen bör ske med tio procent av den del av den statligt taxerade inkomsten som överstiger 36 000 kr. Den särskilda Skattereduktionen är då helt avtrappad då inkomsten uppgår till 38 500 kr. Avtrappningsre- geln har sin plats i 2 5 5 mom. uppbördsförordningcn (1953: 272), UF. Även 4 & 1 mom. UF bör ändras i enlighet härmed. Statsverkets mer- kostnad för avtrappningsregeln kan beräknas bli 30 milj. kr.
Prop. 1974: 132
Reglerna om den särskilda Skattereduktionen bör vidare kompletteras i vissa hänseenden. Rcduktionen bör på sätt riksskattcverket (RSV) an- gett medges endast till inkomsttagare som är bosatta i Sverige eller sta- digvarande vistas här under någon del av beskattningsåret. Ett tillägg av denna innebörd bör tas in i 25 5 mom. UF. Vid nedsättning av skatt enligt förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall skall det skattebelopp som nedsätts beräknas som om Skattereduktionen inte skett. Samma sak bör gälla vid den särskilda skattereduktionen. 4 % nämnda förordning bör kompletteras i detta avseende. Slutligen bör det förenklade rättelseförfarandet enligt 72 a & TF göras tillämpligt även beträffande den särskilda Skattereduktionen. En konsekvensändring bör ske också i punkt 1 av anvisningarna till 50 % KL.
Sjukförsäkringsavgiften för inkomst av annat förvärvsarbete enligt 19 kap. 2 & AFL bör på samma sätt som vid den är 1973 införda so- cialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen, inte avräknas mot skatte- reduktion eller särskild skattereduktion. 2 5 4 mom. UF bör ändras i enlighet härmed. 4 % 1 och 3 mom. samt 25 å och 27 5 1 mom. UF bör vidare ändras i konsekvens med de nya reglerna om sjukförsäkringsav— gift m.m. i AFL.
I sammanhanget vill jag framhålla att jag inte nu vill ta upp frågan om en minskning av Skattereduktionen på 1 800 kr. för hemmamake. Denna fråga bör prövas av utredningen i samband med den fortsatta översynen av familjebeskattningen.
De individuella effekterna av skatteförslaget framgår av följande uppställning.
Årsin— Ökning (+) eller minskning (—) av inkomstskatten genom komst kr. förslaget
p. g. a. slopad p. g. a. änd- p. g. a. skatte- totalt
gukförsäk- rade grund- avräkning, ringsavgift, avdrag och kr. kr. kr. skatteskala, kr. I 2 3 4 5 10 000 —297 — --250 _ 547 15 000 —340 — —-250 -— 590 20 000 ——366 — 3 —250 —— 619 25 000 —372 — 57 -—250 -— 679 30 000 ——393 — 139 —250 — 782 35 000 —277 — 509 —250 -—1 036 40 000 —306 —1029 — ——1 335 45 000 —329 —1 532 —— —-—1 861 50000 ——358 —1784 —— —2 142 55 000 ——382 ——1 790 — ——2 172 60 000 —411 —1790 — -—2 201 65 000 —432 —1 790 — ——2 222 70000 ——441 —1773 — -——2 214 75 000 —337 —-1 941 — —2 278 80 000 —337 —1 891 —— —2 228 90 000 —337 —1 791 — ——2 128 100 000 —-337 —1 691 — —-2 028 125000 —313 —1124 —— —1437 150000 —313 — 374 — — 687 200000 —254 + 447 — + 193 300000 —254 +2447 — +2193
|| | &»;Au-axgaxroooo ...—oooqmmn—oau
++|
”ob
v—opm
marginal- skatt %-enheter
I|l|
+++++++|+||
>_-
...,—....
oemopmu—oo Amammo—cwuc
ryu—n—Qo ohohooom—
N—FN
Prop. 1974: 132
Folkpensionärema
Beträffande folkpensionärerna föreslår utredningen att hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg trappas av med en tredjedel i stället för som nu med hälften av den sidoinkomst som överstiger det avdragsfria beloppet. Vidare föreslås att folkpensionärernas extra avdrag vid taxe- ringen bestäms till minst 500 kr. vid statligt taxerad inkomst upp till 36000 kr. Minimiavdraget avses utgå individuellt till makar och utan hänsyn till förmögenhet.
Vad först gäller den lindrigare avtrappningen av hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension har utredningsförslagct god— tagits av praktiskt taget alla remissinstanser. Även jag ansluter mig till det. Hithörande frågor berörs närmare av chefen för socialdepartemen- tet denna dag. Jag får i det hänseendet hänvisa till bilagda utdrag ur protokollet över socialärenden.
Förslaget om extra avdrag har bedömts positivt av flertalet av de re- missinstanser som berört det. Från en del håll har dock invändningar riktats mot utredningsförslaget, varvid emellertid en del av kritiken synes grunda sig på missförstånd om dess innebörd. Förslaget innebär att folkpensionär med statligt taxerad inkomst på högst 36 000 kr. som enligt nuvarande regler på grund av storleken av egen eller makes in- komst eller förmögenhet skulle fått extra avdrag med mindre än 500 kr. eller av nämnda orsaker vägrats avdrag, skall erhålla extra avdrag med 500 kr. För gifta pensionärer bedöms sålunda rätten till minimi- avdraget individuellt. En förutsättning för avdragsrätt avses alltjämt va- ra att den skattskyldiges inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folk— pension.
För egen del anser jag i likhet med utredningen det lämpligast att det speciella låginkomststödet för pensionärer ges inom ramen för de extra avdragen. Att som förordats från någon remissinstans ge lättna— den i form av särskild skattereduktion innebär en teknisk komplikation som bör undvikas. Någon begränsning i rätten till minimiavdrag utöver vad utredningen föreslagit bör inte göras med hänsyn till att den sär- skilda skattereduktionen för låginkomsttagare i aktiv ålder utgår utan annan inskränkning än som följer av kraven på viss ålder och A-inkomst. För att undvika tröskeleffekter bör minimiavdraget liksom den särskilda Skattereduktionen trappas av i inkomstskiktct 36 OOO—38 500 kr. stat— ligt taxerad inkomst.
Jag ansluter mig sålunda till utredningsförslaget med de justeringar jag här angett. En bestämmelse om rätten till minimiavdrag bör tas in i 50 & 2 mom. fjärde stycket KL. Den nuvarande bestämmelsen i nämnda lagrum att RSV fastställer grunder för beräkning av folkpen- sionärernas extra avdrag är oegentlig eftersom grunderna för avdrags— rätten anges i KL. En redaktionell ändring av innebörd att regeringen
Prop. 1974: 132 75
eller RSV utfärdar närmare föreskrifter på området bör därför ske i nyssnämnda lagrum. En följdändring bör ske i punkt 2 av anvisningar— na till 50 % KL.
Finansieringen
Utredningsförslaget innebär att inkomstbortfallet genom slopande av löntagarnas sjukförsäkringsavgift, 2 950 milj. kr., finansieras genom att arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen höjs från 3,8 till 6,1 % eller med 2,3 %. Även egenavgiften för annan inkomst av förvärvsarbete föreslås utgöra 6,1 % av avgiftsunderlaget. Kostna- den för övriga delar av reformen, 1 820 milj. kr., avses enligt utred- ningen täckas genom en höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 till 5,3 %
I reservationer och särskilt yttrande som fogats till utredningsförslaget har framhållits bl.a. att reformen i viss utsträckning torde bli själv- finansierande och att man inte nu bör binda sig för en bestämd höj— ning av arbetsgivarnas avgifter.
Vid remissbehandlingen har en finansiering genom höjning av ar- betsgivarnas socialförsäkringsavgift och den allmänna arbetsgivarav- giften i enlighet med utredningsförslaget godtagits på de flesta håll. I några yttranden, främst sådana som avgetts av näringslivets organisa- tioner, ställer man sig emellertid negativ till en höjning av arbetsgivar- avgifterna. Det gäller bl. a. Näringslivets skattedelcgation och Sveriges hantverks- och industriorganisation. Lantbrukarnas skattedelcgation godtar höjningen av socialförsäkringsavgiften men motsätter sig höj- ningen av den allmänna arbetsgivaravgiften.
Den nu aktuella skattesänkningen och slopandet av sjukförsäkrings- avgiften — om vilka åtgärder i stort sett råder allmän enighet — inne- bär ett inkomstbortfall för det allmänna på upp emot 5 miljarder kr. I en nära framtid förestår också kostnadskrävande reformer inom folk- pensioneringen och bostadspolitiken. Som framgått av riksdagsbehand— lingen av årets kompletteringsproposition (prop. 1974:100) är det en förutsättning för genomförandet av de nämnda reformerna att klarhet råder i fråga om finansieringen.
Det är regeringens avsikt att föra en fast ekonomisk politik för att begränsa prisstegringarna och deras verkningar. I inflationsbekämp— ningen ingår som ett väsentligt led en stark finanspolitik. Reformer som innebär sänkning av den direkta beskattningen eller en högre social standard måste täckas med sociala avgifter eller indirekta skatter. En stabil finansiering av reformverksamheten är nödvändig för att undvika att den fortsatta reformpolitiken förs till priset av ökad inflation och hårda kreditrestriktioner. Som redovisats i annat sammanhang är det regeringens uppfattning att den nu aktuella omläggningen av skatt och
Prop. 1974: 132 76
avgifter skall finansieras genom en höjning av socialförsäkringsavgif— terna.
Det för reformerna erforderliga beloppet på ca 4 700 milj. kr. bör till en del täckas genom en höjning av socialförsäkringsavgiften till folk- pensioneringen med 0,5 procentenheter, varigenom finansieringen av folkpensionerna skattevägen relativt sett kan minskas. Förslag härom har lagts fram i prop. 1974: 129 i samband med de höjningar av nämn- da socialförsäkringsavgift som följer av de där föreslagna pensionsre— formerna. Återstående del av det erforderliga beloppet motsvarar en ytterligare höjning av socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen till 7 %. Denna lösning innebär att arbetsgivarandelen av sjukförsäkrings- kostnaderna ökar från ca 40 % till 75 %. Jag förordar i samråd med chefen för socialdepartcmentet att socialförsäkringsavgiften till sjuk- försäkringen således höjs till 7 % fr. o. m. den 1 januari 1975. För egen- företagare och andra som har inkomst av annat förvärvsarbete än an- ställning bör i enlighet med utredningens förslag gälla motsvarande procentsats som för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukför- säkringen. Frågorna angående ändringen av avgiftsuttaget och de nya reglerna för sjukförsäkringens finansiering berörs närmare i bilagda utdrag av protokollet över socialärenden.
För att bereda en lättnad åt främst småföretagarna vill jag vidare. som jag förut angett, förorda en justering av den allmänna arbetsgivar- avgiften som f.n. utgår med 4 %..Sådan avgift i form av egenavgift tas med viss begränsning ut med likaledes 4 % av den avgiftspliktiges in- komst av annat förvärvsarbete än anställning. Egenavgift bör fr.o.m. 1975 års inkomst inte tas ut på de första 10 000 kronorna av avgifts- underlaget. Då underlaget beräknas bortser man självfallet från in- komst för vilken arbctsgivaravgift erläggs. Reduktionen med 10 000 kr. sker från det eljest avgiftspliktiga underlaget. Härigenom får egenföre- tagarna en avgiftslättnad med upp till 400 kr. för år räknat. Mitt för- slag i detta hänseende föranleder ändring i 4 5 förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift.
Kommunalekonomiska frågor
I sina kostnadsberäkningar har utredningen förutsatt att kommuner- na och landstingen skall kompenseras för vissa verkningar av omlägg- ningen. Slopandet av avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift ökar det kommunala skatteunderlaget och innebär inkomstökning för kommuner och landsting med 780 milj. kr. Beloppet avser effekten som hänför sig till 1976 års taxering. Borttagandet av grundavdragens avtrappning fr.o.m. samma års taxering minskar det kommunala skatteunderlaget och orsakar ett skattebortfall av 1 340 milj. kr. Den ökade rätten till extra avdrag för folkpensionärer minskar skatteunderlaget motsvarande
Prop. 1974: 132 77
10 å 15 milj. kr. i skattebortfall. De av utredningen föreslagna för- bättringarna av bostadstillägg till barnfamiljer m.fl. samt av kommu- nala bostadstillägg till folkpensionärer beräknas kosta kommunerna 20 milj. kr. resp. 70 milj. kr. Totalt sett beräknar utredningen sålunda att kommuner och landsting får skattebortfall och ökade kostnader med 660 milj. kr. varav 570 milj. kr. avser nettobortfall av skatteunderlag och 90 milj. kr. ökade kostnader för bostadstillägg. Omläggningens verk- ningar i fråga om bortfall av skatteunderlag blir märkbar för kommu- ner och landsting år 1977 då 1976 års taxering läggs till grund vid av- räkningen av kommunalskattemedel.
De kommunalekonomiska frågorna har vid remissbehandlingen be- rörts främst av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Förbunden framhåller att omläggningens effekter på kommunernas skatteunderlag och skatteinkomster blir mycket stora. Vidare måste man enligt förbunden beakta den reducering av skatteunderlagets till- växt som följer av att löneökningar ersätts av arbetsgivaravgifter. Även vissa länsstyrelser har understrukit angelägenheten av kompensation till kommuner och landsting. Kommunalekonomiska utredningen anser att konsekvenserna av omläggningen för den framtida inkomstutveck— lingen i kommunerna inte kan beräknas med precision.
För egen del vill jag ansluta mig till utredningsförslaget att kom- muner och landsting bör kompenseras för bortfall av skatteunderlag på grund av ändrade avdragsregler liksom för ökade kostnader för de förbättrade bostadstilläggen till folkpension.
Kompensationen till kommuner och landsting för bortfall av skatte- underlag under inkomstäret 1975 på grund av ändrade avdragsregler bör beräknas så exakt som möjligt. Bortfallet av skatteunderlag kan be— räknas med stor noggrannhet genom utnyttjande av ADB. Det är så- lunda möjligt att beräkna det skatteunderlag som skulle ha förelegat om såväl avdragsrätten för sjukförsäkringsavgift som grundavdragens avtrappning behållits och om det extra avdraget för pensionärer varit oförändrat. Det underlag som därvid erhålls jämförs sedan med det faktiska skatteunderlag som bestämts vid taxeringen, i förekommande fall justerat med hänsyn till de särskilda reglerna beträffande beskat- tad sjukpenning m.m. Skillnadsbeloppet läggs till grund för kom- pensation. Det förfarande jag här skisserat överensstämmer i princip med det som tillämpas vid beräkning av det skatteunderlag som hänför sig till bcskattad sjukpenning. Ändringarna i fråga om skatteunderlaget har också betydelse för beräkningen av de bidrag som utgår enligt kun- görelsen (1972:140) om skattebortfallsbidrag. Den tidigare redovisade metoden kan också användas i detta sammanhang så att skattebort- fallsbidragen ej påverkas av de nya skattereglerna.
De ökade kostnaderna för kommunerna till följd av ändrade inkomst- prövningsregler för kommunala bostadstillägg till folkpensionärer kan
7 Riksdagen 1974. ] saml. Nr 132
Prop. 1974: 132 73 också beräknas genom användning av ADB. Även om vissa schabloni- seringar behöver göras bör det vara möjligt att med relativt stor säker- het beräkna hur dessa kostnadsökningar fördelar sig på olika kom- muner. Kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen till folkpension förskotteras av staten och påförs kommunerna närmast följande år i form av avräkning mot det förskott på kommunalskatt som kommunen äger uppbära. De belopp som skall påföras kommunerna kan därvid justeras så att de i princip blir desamma som om nuvarande inkomst- prövningsregler skulle ha gällt. På motsvarande sätt kan en justering göras för de ökade kostnader för kommunala bostadstillägg som upp- kommer vid en sänkning av den allmänna pensionsåldern i enlighet med förslagen i prop. 1974: 129.
Kommunförbundcn har i sina remissyttranden begärt särskild kom- pensation för den minskning i skatteunderlaget som kan uppkomma ge- nom att framtida löneökningar ersätts av arbetsgivaravgifter. I anslut- ning härtill vill jag anföra följande. I viss utsträckning väljer löntagarna att skaffa sig högre standard genom kortare arbetstid och längre semes- ter i stället för genom ökade löner. Lika litet som kommunerna i dessa fall bör ha kompensation för utebliven ökning av skatteunderlaget finns det anledning att ersätta kommunerna då löntagarna som alternativ till lönehöjningar godtar skattesänkningar och förbättrade socialformer, finansierade genom höjda socialavgifter som debiteras företagen. Vi- dare bör den föreslagna skatteomläggningen som jag förut nämnt ses som ett medel i strävandena att begränsa prisstegringarna vilket är ett för alla parter och grupper gemensamt intresse. Jag anser sålunda inte tillräckliga skäl föreligga för att beräkna någon särskild kompensation för kommunerna i detta hänseende.
Jag förordar att kommuner och landsting i överensstämmelse med skatteutredningens förslag kompenseras för ändringar i skatteunderlag och för ökade kostnader för kommunala bostadstillägg och hustru- tillägg till folkpensionärer enligt vad jag här angett. När det gäller kom- pensationen för skattebortfallet blir det naturligt att närmare ta upp de tekniska frågorna i samband med anmälan av anslagsbehovet för bud- getåret 1976/77.
Sammanställning av finansiella effekter
Skatte— och avgiftsomläggningen har som framgått finansiella effekter för inkomsttagarna, arbetsgivarna, staten, kommunerna och försäkrings- kassorna. Dessa effekter visas översiktligt i den följande sammanställ- ningen. Denna bygger på de av utredningen gjorda beräkningarna men har justerats med hänsyn bl.a. till de uppgifter om Sjukförsäkringens kostnader under år 1974 som nu är tillgängliga och till kostnadsökning- en genom avtrappningen av den särskilda Skattereduktionen. Avvikelser-
Prop. 1974: 132 79
nu från utredningens belopp är så pass obetydliga att de inte föranlett någon omräkning av de individuella effekter som jag tidigare redovisat. ] anslutning till sammanställningen vill jag framhålla att det belopp på 1420 (1350) milj. kr. som tillförs inkomsttagarna genom slopandet av sjukförsäkringsavgiften är ett nettoresultat. Avgiftsbortfallet utgör 3 100 (2 950) milj. kr. men härcmot står en viss höjning av skatteunderlaget på grund av att avdrag för avgiften inte längre ifrågakommer. De till- kommande posterna på 860 (820) och 820 (780) milj. kr. för staten resp. kommunerna avser höjt skatteunderlag.
Det bör observeras att sammanställningen visar den beräknade fi- nansiella helårseffekten av den föreslagna reformen. Däremot framgår inte av sammanställningen periodiseringen av olika utbetalningar m.m. som blir en följd av reformen. Bland annat medför systemet för leve- rans av kommunalskattemedel från staten till kommuner och landsting att kompensation för bortfall av skatteunderlag på grund av skatteom- läggningen den 1 januari 1975 skall utbetalas första gången år 1977. Under åren 1977 och 1978 innebär omläggningen att kommunernas inkomster minskar både när det gäller slutlig skatt avseende föregående års taxering samt förskottet på det aktuella årets kommunalskatt. Med det förordade systemet blir kommunerna kompenserade för denna ef- fekt.
Åtgärd Finansiell effekt i mkr för försäkrings- staten kommu- inkomst- arbets- kassorna nerna tagare givare
Slopad sjukförsäkringsavgift för lön- tagare —3 100 + 860 + 820 +] 420 — Andringar i skatteskala och grundavdrag — —1 270 —1 340 +2 610 —- Skatteavräkning för låginkomsttagare och utvidgat extra avdrag för folk-
pensionärer — —— 600 —— 10 + 610 — Lägre reduktionsfaktor för hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg för
folkpensionärer -— — 10 — 70 + 80 —- Lättnad beträffande den allmänna arbetsgivaravgiftens egenavgift -- — 80 -— — + 80 Socialförsäkringsavgiften för sjukför—
säkringen höjs från 3,8 % till 7,0 % +4 160 — —— -— ——4 160 Andrat statsbidrag —1 000 +] 000 -— — — Socialförsäkringsavgiften för folk-
pensioneringen höjs med 0,5 % -— + 650 —- — _- 650 Kompensationsbidrag till kommunerna — -— 600 + 600 — — Summa + 60 — 50 ;t; 0 +4 720 —4 7301
1 få)?” belopp visar den omedelbara effekten av förslagen utan hänsyn tagen till eventuella övervältrings- e e ter.
Prop. 1974: 132 80
Villaschablonen
Innehavet av egnahem beskattas enligt den s.k. villaschablonen. Så- som intäkt redovisas en viss procent av fastighetens taxeringsvärde. Av- drag medges i princip endast för inteckningsräntor. Schablonen tilläm- pas även om egnahcmmet helt eller delvis uthyrs till stadigvarande bo- stad. Vid annan uthyrning —— t. ex. rumsuthyrning för tillfällig bostad —— skall i princip beskattning ske enligt den konventionella metoden, vilket innebär att alla intäkter och omkostnader skall redovisas.
Redan vid villaschablonens tillkomst år 1953 undantogs dock bl.a. tillfällig uthyrning i ringa omfattning från beskattning enligt den kon- ventionella metoden. Ringa omfattning ansågs föreligga om hyresin- täkterna inte översteg 2 % av taxeringsvärdet. Denna spärr ledde till konventionell beskattning i åtskilliga fall där uthyrning skedde till sommargäster. Även förhållandevis obetydliga hyresbelopp kunde näm- ligen vid låga taxeringsvärden föranleda att schablonen måste frångås. Genom lagstiftning år 1961 kompletterades spärren på så sätt att scha- blonbeskattning skulle ske om inte intäkterna översteg 1 200 kr. eller, om detta skulle ge högre belopp, 2 % av taxeringsvärdet. Avsikten var att det stora flertalet sommarnöjesuthyrningar skulle falla inom dessa gränser och således inte rubba schablonbeskattningen.
Enligt min mening bör reglerna nu anpassas efter dagens förhållan- den. Det torde numera inte vara ovanligt vid rumsuthyrning i en på vissa orter normal omfattning till sommargäster att gränsen 1 200 kr. överskrids, vilket medför att det förenklade deklarations- och taxerings- förfarandet inte kan tillämpas i avsedd omfattning. En viss liberalisering av möjligheterna till sådan uthyrning med bibehållen schablonbeskatt- ning bör därför ske. Jag vill dock inte förorda någon mera omfattande ändring i förevarande hänseende med hänsyn till den sittande bostads- skattekommittén.
Jag föreslår därför och med beaktande av penningvärdeförändringen att gränsbeloppet höjs från 1 200 kr. till 2 400 kr. Den nya bestämmel- sen bör tillämpas första gången vid 1975 års taxering. Mitt förslag föranleder ändring i punkt 6 av anvisningarna till 24 & KL.
Utöver de författningsändringar jag förordat i det föregående bör göras några närmast redaktionella ändringar som har samband med den nya regeringsformen. I alla de skatteförfattningar jag här berört bör orden ”Konungen” och ”Kungl. Maj:t” bytas ut mot regeringen. I 37 & Sf bör dock ”Kungl. Maj:t” ersättas av ”regeringsrätten”. Vidare bör i rubrikerna i Sl, UF, TF, förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall och förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivarav- gift benämningen av författningarna ändras till ”lag”. Härutöver bör i 19 & KL benämningarna ”invaliditetstillägg” och ”invaliditetsersättning” ersättas med ”handikappersättning”.
Prop. 1974: 132 81
Hemställan
Jag hemställer att Kungl. Maj:t i en gemensam proposition dels föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartcmentet upprät- tade förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),
2. lag om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,
3. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),
4. lag om ändring i förordningen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall,
5. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),
6. lag om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivar— avgift,
dels föreslår riksdagen att godkänna vad jag i övrigt anfört om den aktuella skatteomläggningen,
dels förelägger riksdagen de förslag som framgår av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas pro- position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. '
Ur protokollet:
Dagmar F ischier
Prop. 1974: 132 82
Bilaga
Utdrag av protokollet över socialärenden hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 23 augusti 1974.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, JOHANSSON, ASPLING, LUNDKVIST, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, HJ ELM-WALLEN.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor om ändrad finansiering av sjukförsäkringen samt ändrade inkomstprövnings- regler för hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och anför. .
I anslutning till förslaget om sänkning av inkomstskatten m. m., som chefen för finansdepartementet denna dag lägger fram, tar jag nu upp frågorna om den närmare utformningen av sjukförsäkringens framtida finansiering samt om ändrade regler för inkomstprövningen av hustru- tillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Finansieringen av sjukförsäkringen
Sjukförsäkringens kostnader täcks f.n. till en tredjedel av statsbidrag. till ca 40 % av socialförsäkringsavgifter från arbetsgivarna och till reste- rande ca 27 % av avgifter från de försäkrade. Arbetsgivarnas social— försäkringsavgift till sjukförsäkringen tas ut på summan av de ersätt— ningar som arbetsgivaren under året utgett till anställda i form av kon- tantlön eller naturaförmån. Vid beräkningen av avgiftsunderlaget bortses från den del av en arbetstagares lön som för år räknat överstiger 75 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn tas inte heller till arbetstagare vars hela lön under året inte uppgått till 500 kr. Av- giften utgår med 3,8 % av avgiftsgrundande löneunderlag. Sjukförsäk- ringsavgiften som de försäkrade betalar består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen är lika stor för alla avgiftsskyldiga och har f.n. satts till 300 kr. Den rörliga delen motsvarar viss procentandel av de försäkrades inkomster av förvärvsarbete. Procentsatsen, som varierar
Prop. 1974: 132 . 83
mellan försäkringskassoma, beräknas för år 1974 utgöra i genomsnitt 1,3 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Motsvarande avgift för egenföretagare och andra som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning varierar likaledes mellan försäkringskassorna. Denna avgift är dessutom olika stor beroende på om den försäkrade valt karenstid för sjukpenningförsäkringen (3, 33 eller 93 dagar) eller om han står utan- för denna försäkring på grund av undantagande. För försäkring utan karenstid uppgår avgiften genomsnittligt till ca 3,8 % av inkomsten. Vissa begränsningsregler finns för avgiftsuttaget för försäkrade med låga inkomster.
1972 års skatteutredning har föreslagit att sjukförsäkringsavgiften för löntagare skall slopas fr.o.m. är 1975. Inkomstbortfallet föreslås kom- penserat genom en höjning av arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen från 3,8 till 6,1 % av avgiftsunderlaget. Den föreslagna omläggningen av Sjukförsäkringens finansiering har —— som framgått av den redovisning chefen för finansdepartementet lämnat — vunnit allmän anslutning vid remissbehandlingen. Som chefen för finansdeparte- mentet anfört bör utredningens förslag genomföras med den juste- ringen att arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen i stället höjs till 7 %. Härigenom beräknas tre fjärdedelar av sjukförsäk- ringens kostnader bli täckta genom socialförsäkringsavgiften. Statsbi- draget kan då minska från en tredjedel till en fjärdedel av kostnaderna. I överensstämmelse härmed bör bestämmelserna i lagen om allmän försäkring ändras så att statsbidraget till sjukförsäkringen fastställs till 25 % av de totala kostnaderna och att socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen täcker återstående 75 % av de totala sjukförsäkrings- kostnaderna.
För egenföretagare och andra som har inkomst av annat förvärvsar- bete än anställning innebär skatteutredningens förslag en motsvarande förenkling av avgiftsberäkningen som beträffande anställda. Den fasta delen av egenavgiften slopas och den rörliga delen föreslås bli beräk- nad enligt regler som är enhetliga för hela riket. Procentsatsen förutsätts —— i de fall då inte undantagande eller särskild karenstid gäller för sjukpenning — motsvara procentsatsen för arbetsgivarnas socialförsäk- ringsavgift till sjukförsäkringen.
Flera remissinstanser understryker de lättnader som den föreslagna omläggningen av finansieringsreglema innebär ur administrativ syn- punkt för lokal skattemyndighet, taxeringsnämnd och försäkringskassa. Riksförsäkringsverket finner att utredningens förslag beträffande sjuk- försäkringsavgifterna innebär en stor administrativ vinst och att en för hela riket generell avgiftsberäkning innebär en tilltalande utjämning av Sjukförsäkringens kostnader.
Jag ansluter mig till skatteutredningens förslag att avgiften i fortsätt- ningen skall beräknas enligt grunder som är enhetliga för hela riket.
Prop. 1974: 132 34
Procentsatsen för egen företagares avgift bör för försäkring som beträf- fande sjukpenning gäller utan karenstid svara mot procentsatsen för ar- betsgivarens socialförsäkringsavgift till sjukförsäkringen. För den som valt sjukpenningförsäkring med karenstid eller till följd av undantagan- de står utanför denna försäkring bör procentsatsen fastställas med hän- syn till den inverkan den valda karenstiden eller undantagandet har för försäkringens kostnader.
Den höjda socialförsäkringsavgiften till sjukförsäkringen bör i en— lighet med skatteutredningens förslag utgå på samma avgiftsunderlag som den nuvarande avgiften. Riksrevisionsverket har i sitt remissyttran- de påtalat de skillnader som finns i avgiftsunderlaget vid beräkningen av olika arbetsgivaravgifter. Verket framhåller att det från rationalise— rings- och förenklingssynpunkt är önskvärt att ha ett så enhetligt av- giftsunderlag som möjligt. Verket anser också tiden nu vara mogen att i det fortsatta utredningsarbetet överväga att över hela socialförsäkringen låta den sammanlagda lönesumman resp. förvärvsinkomsten ingå i avgiftsunderlaget. I gengäld skulle de procentuella uttagen kunna sän- kas. Jag vill med anledning av riksrevisionsverkets yttrande erinra om att i pensionsålderskommitténs uppdrag ingår att göra en översyn av avgiftssystemet inom socialförsäkringen i syfte att åstadkomma ett fören- hetligande av avgiftsunderlagen.
Riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundet har tagit upp frågan om vilken inverkan omläggningen av sjukförsäkringens finansie- ring kan ha på de allmänna försäkringskassornas ställning som själv- ständiga offentliga organ. Riksförsäkringsverket påpekar att kassorna nu anses vara försäkringsgivare inom sjukförsäkringen. Detta samman- hänger med att varje kassa för sig uppbär sjukförsäkringsavgifter och att dessa avgifter är bestämda med hänsyn till medelsbehovet inom varje försäkringskassa. Enligt förslaget kommer försäkringskassornas verk- samhet inom den obligatoriska försäkringen att i fortsättningen helt bekostas av skattemedel och generella arbetsgivar- och egenavgifter. I likhet med riksförsäkringsverket och försäkringskasseförbundet anser jag att den här aktuella omläggningen av Sjukförsäkringens finansiering inte nu bör föranleda någon ändring av försäkringskassornas ställning som självständiga offentliga organ. Riksförsäkringsverket har också ta- git upp frågan om man i fortsättningen kan betrakta försäkringskassa som part i sjukförsäkringsärende och följaktligen behörig att anföra besvär över riksförsäkringsverkets beslut i den mån beslutet går kassan emot. Denna fråga kan i sitt större sammanhang prövas av den i början på året tillsatta utredningen om en översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen m.m. (S 1974: 03).
Jag ansluter mig i likhet med riksförsäkringsverket till skatteutred- ningens förslag att den allmänna sjukförsäkringsfonden liksom f.n. i
Prop. 1974: 132. 85
fortsättningen skall användas för att reglera avvikelser mellan de av- gifter som inflyter för sjukförsäkringen och den del av sjukförsäkringens kostnader som inte täcks av statsbidrag. Som riksförsäkringsverket före- slagit bör regeringen ges möjlighet att meddela allmänna föreskrifter för transaktionerna med fonden.
Riksförsäkringsverket har i sitt remissyttrande pekat på att det hos försäkringskassorna finns bokförda fonder som medelsreserv för den obligatoriska sjukförsäkringen. Jag anser i likhet med riksförsäkrings- verket att det i framtiden inte torde vara nödvändigt med annan fon- dering för den obligatoriska Sjukförsäkringens behov än genom all- männa sjukförsäkringsfonden. Jag delar riksförsäkringsverkets uppfatt- ning att det bör utredas hur man skall förfara med de fonder som finns upptagna hos försäkringskassorna. Jag avser därför att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t att riksförsäkringsverket får i uppdrag att i samråd med riksrevisionsverket och försäkringskasseförbundet utreda denna fråga.
De nya finansieringsreglema bör gälla fr.o.m. den 1 januari 1975.
Inkomstprövningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg tili folkpension
För hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg gäller samma inkomst- prövningsregler. Dessa innebär f.n. att tillägg reduceras med hälften av den pensionsberättigades inkomst vid sidan av folkpension i den mån inkomsten överstiger 3 000 kr. för makar och 2 000 kr. för ensamståen- de. För att lindra de samlade marginaleffekter som uppkommer för pensionärema genom beskattningen och dessa inkomstprövningsregler— har skatteutredningen föreslagit att avtrappningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg fr.o.m. den 1 januari 1975 i stället skall ske med en tredjedel av den sidoinkomst som överstiger det avdrags- fria beloppet.
De nuvarande inkomstprövningsreglerna ger tillsammans med be- skattningen upphov till kraftiga marginaleffekter för pensionärer med relativt låga sidoinkomster, bl.a. många ATP-pensionärer. Jag anser därför i likhet med remissinstanserna, bl. a. pensionärernas riksorganisa- tion (PRO) och pensionsålderskommittén, att den ändring i reglerna som skatteutredningen föreslagit innebär en välbehövlig förbättring för denna kategori och att den därför bör genomföras. Den av PRO aktua- liserade frågan om en höjning av de avdragsfria beloppen anknyter till det nu pågående arbetet i skatteutredningen. Utredningens övervägan- den beträffande bl.a. olika former av avdrag bör avvaktas innan någon ändring görs av dessa belopp.
Prop. 1974: 132 86
De ändrade reglerna för inkomstprövningen av hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer beräknas medföra en kostnadsökning för staten med 10 milj. kr. och för kommunerna med 70 milj. kr. Som chefen för finansdepartementet tidigare anfört bör dock kommunernas kostnader genom ett särskilt avräkningsförfarande juste- ras så att kostnadsökningen på grund av de ändrade inkomstprövnings- reglerna i sin helhet faller på staten.
De ändrade reglerna för inkomstprövning skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1975. För pensionstagare som då redan uppbär hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg kommer de nya bestämmelserna att till- lämpas automatiskt. I övrigt får det ankomma på riksförsäkringsvcrk— ket att efter samråd med försäkringskasscförbundet informera pensions- tagarna om de vidgade möjligheterna till dessa förmåner.
Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom socialdepartcmentet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring;
2. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kom- munalt bostadstillägg till folkpension.
Specialmotivering
1. Lagen (1962: 381) om allmän försäkring 19 kap.
2 5
Paragrafen som innehåller de grundläggande bestämmelserna om skyl- dighet att betala sjukförsäkringsavgift (egenavgift) har ändrats så att avgiftsskyldighet i fortsättningen endast åligger den som haft inkomst av annat förvärvsarbete. På grund av hänvisningen till 3 å andra och fjärde styckena kommer reglerna om beräkning av underlag för egen- företagarnas socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen att bli till- lämpliga även beträffande deras sjukförsäkringsavgift. Hänvisningen till 11 kap. 4 5 har betydelse för företagare som använder sig av brutet räkenskapsår.
I prop. 1974: 129 föreslås den allmänna pensionsåldern sänkt från 67 till 65 år fr.o.m. den 1 juli 1976. Med hänsyn till detta före— slås i nämnda proposition motsvarande sänkning av maximiåldern för avgiftsskyldighet enligt denna paragraf.
Prop. 1974: 1.32 87
45
Procentsatsen för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgift till sjukför- säkringen höjs till 7 %. Egenföretagarnas sjukförsäkringsavgift beräknas i fortsättningen enligt för hela riket enhetliga grunder. I de fall då ingen särskild karenstid från sjukpenningförsäkringen gäller -_och inte heller undantagande föreligger är procentsatsen — liksom i fråga om arbetsgivarnas avgift — 7 %. Regeringen eller efter regeringens be- myndigande myndighet föreslås få möjlighet att fastställa de lägre pro- centsatser för egenavgiften som blir aktuella för försäkrade som är un- dantagna från sjukpenningförsäkringen eller har särskild karenstid.
Genom en ändring i sista punkten första stycket av denna para- graf har regeringen beretts möjlighet att fastställa grunderna för regle- ring av över- och underskott inom sjukförsäkringen via allmänna sjuk— försäkringsfonden. På grundval av dessa skall sedan riksförsäkrings- verket genomföra sådana transaktioner.
Redarnas avgift till sjukförsäkringen kommer liksom hittills att be- stämmas årligen i administrativ ordning med utgångspunkt i den av- giftssats som fastställts för arbetsgivare i allmänhet. Någon ändring i lagens bestämmelser om avgiftsuttaget från redare behövs därför inte i samband med den nu föreslagna omläggningen av Sjukförsäkringens finansiering. '
6 &
Paragrafen som innehåller de nuvarande reglerna om beräkning av sjukförsäkringsavgift upphävs. Beräkningen av de egenavgifter som i fortsättningen utgår för inkomst av annat förvärvsarbete än anställ- ning bestäms av reglerna i 2 och 4 åå.
7 5
I enlighet med det tidigare anförda sänks genom ändringen av denna paragraf statsbidraget till sjukförsäkringen från en tredjedel till en fjärdedel.
10 &
Sjukförsäkringsavgift debiteras i fortsättningen inte för viss försäk- ringskassas räkning. Andra stycket i paragrafen upphävs därför. Den ordning i vilken kassorna i fortsättningen skall förses med medel kom- mer att regleras administrativt.
Övergångsbestämmelserna
Utgångspunkten för lokal skattemyndighets beräkning av egenavgift till sjukförsäkringen för anställda enligt 1973 års regler är den pen- sionsgrundande inkomsten, ökad med det vid årets ingång gällande
Prop. 1974: 132 88
basbeloppet. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst tas inte hän- syn till inkomst från en och samme arbetsgivare som under ett år inte uppgår till 500 kr. I övergångsbestämmelserna har intagits en erinran om den nämnda 500-kronorsregeln. Denna har betydelse endast vid 1975 års taxering.
2. Lagen (1962: 392 ) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
45
I första stycket har reduktionsfaktorn ändrats från hälften till en tredjedel av den årsinkomst (= inkomst vid sidan av folkpension m. ni.) som överstiger det avdragsfria beloppet.
14 &
Kostnaderna för kommunalt bostadstillägg till folkpension förskotte- ras av staten och påförs kommunerna i form av avräkning mot det förskott på kommunalskatt som kommunen närmast följande år äger uppbära (se 16 5). Som framgått av vad chefen för finansdepartementet anfört föreslås kommunerna bli kompenserade för de ökade kostnader för kommunala bostadstillägg som uppkommer till följd av ändrade in— komstprövningsregler liksom vid en sänkning av den allmänna pensions- åldern i enlighet med förslagen i prop. 1974: 129. Kompensationen skall enligt förslaget ske så att de belopp som påförs kommunerna i princip blir desamma som om nuvarande inkomstprövningsregler resp. pen- sionsålder skulle ha gällt. Genom en ändring av förevarande paragraf får regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter för beräkningen av de kostnader som skall gå i avräkning. Föreskrifterna avses med- delade i en särskild kungörelse.
Hemställan
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommu- nalt bostadstillägg till folkpension.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Re- gentcn.
Ur protokollet:
Dagmar F irchier
Prop. 1974: 132 89
Innehåll Propositionen ............................................ 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................ 1 Utdrag av statsrådsprotokollet den 23 augusti 1974 ............ 32 Inledning ................................................ 32 Nuvarande ordning ........................................ 34 Inkomstbcskattningen .................................... 34 Allmänt ............................................ 34 Beräkningen av taxerad och beskattningsbar inkomst ........ 34 Skatteberäkning ...................................... 36 Socialförsäkrings- och arbetsgivaravgifter m. m. .............. 37 Sjukförsäkringen ...................................... 37 Sjukförsäkringens finansiering för anställda ................ 38 Sjukförsäkringens finansiering för egenföretagare .......... 39 Övriga avgifter ........................................ 39 Bostadstillägg till barnfamiljer och låginkomsttagare utan barn, m. m. .................................................. 41 Folkpensionäremas förmåner och beskattning ................ 42 Förmåner ............................................ 42 Beskattningsregler .................................... 43 Utredningens överväganden och förslag ...................... 44 Allmänna överväganden .................................. 44 Sjukförsäkringsavgiften .................................. 46 Beskattningsområdet .................................... 47 Statsskatteskalan och grundavdrag ...................... 47 Skatteavräkning för låginkomsttagare .................... 49 Folkpensionärerna .................................... 52 Sammanlagda effekter på beskattningsområdet ............ 52 Det socialpolitiska området .............................. 54 Finansiering ............................................ 55 Kostnadsberäkning och allmänna synpunkter .............. 55 Kostnaderna för att slopa Sjukförsäkringsavgiften .......... 56 Övriga reformkostnader ................................ 57 Remissyttrandena ........................................ 58 Allmänt .............................................. 58 Sjukförsäkringsavgiften .................................. 59 Beskattningsområdet .................................... 61 Fasta grundavdrag .................................... 61 Statsskatteskalan ...................................... 61 Skatteavräkningen .................................... 62 Folkpensionärerna .................................... 63 Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension . . . . 64 Finansiering ............................................ 65 Departementschefen ...................................... 67 Allmänna synpunkter .................................... 67 Sjukförsäkringsavgiften .................................. 70 Beskattningsområdet .................................... 71 Folkpensionärerna ...................................... 74
Finansieringen .......................................... 75
Prop. 1974: 132 90
Kommunalekonomiska frågor ............................ 76 Sammanställning av finansiella effekter .................... 78 Villaschablonen ........................................ 80 Hemställan .............................................. 81 Bilaga .................................................. 82
MARCUS BOKTRÅTOCKHOLH 1974 140414