om ändring i vallagen (1972:620)
Regeringens proposition
1976/77: 75
om ändring i vallagen (1972:620);
beslutad den 10 februari 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar PER AHLMARK
SVEN ROMANUS
Propositionens huvudsakliga innehåll
F. n. gäller att utlandssvensk, dvs. svensk medborgare som inte är bosatt här i landet, är röstberättigad vid val till riksdagen om han har varit kyrkobok förd här någon gång under de senast förflutna sju kalenderåren och i övrigt uppfyller de villkor som gäller för rösträtt. I propositionen föreslås att tidsgränsen avskaffas. Enligt förslaget blir det alltså likgiltigt när utlandssvensken var kyrkobokförd här.
I Riksdagen 1977. I samt. Nr 75
Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620)
Härigenom föreskrives att 4 kap. 11 och 13 33 vallagen (1972:620)! skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
4 kap.
HS Svensk medborgare som cj är Svensk medborgare som cej är bosatt i riket har rösträtt vid val till bosatt I riket har rösträtt vid val till riksdagen, om han varit kyrkobok- riksdagen, om hun varit kyrkobok-
förd här någon gång under de senast förd här någon gång och ej på grund Jörtflutna sju kaälenderåren och ej på av 3 kap. 23 regeringsformen är grund av 3 kap. 23 regeringsformen utesluten från rösträtt.
är utesluten från rösträtt.
Svensk medborgare skall anses bosatt utom riket, om han enligt länssty-
relsens personband ej är kyrkobokförd här.
N
13 N Ansökan att bli upptagen i särskild Ansökan att bli upptagen i särskild röstlängd göres skriftligen hos cen- röstlängd göres skriftligen hos centrala valmyndigheten senast den 1 trala valmyndigheten senast den I
juni. Ansökan som göres för sent juni. I oansökningshandlingen skall upptages ej ull prövning. sökanden på heder och samvete
försäkra att han är svensk medbor-
vare. Ansökan som göres för sent
eller saknar försäkran som har satts
Hu upplages ej till prövning.
Blanketter till ansökan skall finnas tillgängliga hos centrala valmyndigheten samt hos svensk beskickning och annan svensk utlandsmyndighet som centrala valmyndigheten bestämmer.
Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Hagen omtyckt 1976:404.
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1977-02-10
Närvarande: statsrådet Ahlmark, ordförande. och statsråden Bohman. Romanus, Turesson, Gustavsson. Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten. Burenstam Linder, Wikström
Föredragande: statsrådet Romanus
Proposition om ändring i vallagen (1972:620)
1 Inledning
I början av år 1975 lade 1965 års valtekniska utredning (VTU) fram sitt
slutbetänkande (SOU 1975:8) Utlandssvenskarnas rösträtt. I betänkandet
föreslogs att den krets av utlandssvenskar som kan delta 1 val till riksdagen
skulle vidgas. De regler som då gällde innebar att rösträtt förutsatte kyrkobokföring i Sverige under något av de senaste fem ären. Förslaget
innebar att kravet på kyrkoboklöring någon gäng behölls men att den föreskrivna tidsgränsen på fem år slopades. Vidare förordades vissa lättnader för de röstberättigade vad angår förutsättningarna för att bli upptagen i röstlängd och att delta i val.
Betänkandet remissbehandlades. Därefter förelades riksdagen i prop. 1975/76:111 förslag till vissa ändringar i vallagen (1972:620, omtryckt 1976:404). Ändringarna innebar i huvudfrågan att femårsgränsen ersattes med cn sjuårsgräns. Inom konstitutionsutskottet rådde delade meningar om
förslaget i den delen (KU 1975/76:43). Majoriteten anslöt sig sålunda till
propositionens förslag medan företrädare för de nuvarande regeringsparti-
erna I en reservation yrkade att riksdagen skulle anta utredningens förslag. Propositionsförslaget antogs av riksdagen efter lottning trskr 1975/76: 175, SFS 1976:99). En närmare redogörelse för gällande rätt, VTU:s betänkande och remissbehandlingen av det finns i prop. 1975/76:111. Jag nöjer mig här med att
hänvisa till propositionens redogörelse i de nämnda delarna.
2 Föredraganden
Efter många års utredningsarbete antog 1967 års riksdag regler som öppnade viss möjlighet för utlandssvenskarna att delta i riksdagsval (prop. 1967:145, KU 1967:55. rskr 1967:379). Förutsättningen för rösträtt var enligt de nya reglerna att vederbörande hade varit kyrkobokförd i Sverige någon gång under de senast förflutna fem kalenderåren och att han i övrigt uppfyllde gällande rösträttsvillkor, dvs. hade uppnått rösträttsåldern och inte var omyndighetsförklarad. Vidare krävdes att han efter ansökan hade tagits uppi särskild röstlängd. Ansökan skulle göras hos den centrala valmyndigheten. numera riksskatteverket.
Sedan de nya reglerna infördes har företrädare för de nuvarande regeringspartierna årligen i motioner till riksdagen krävt att kretsen röstberättigade utlandssvenskar skall vidgas. Med anledning av sådana motionskrav uttalade sig riksdagen år 1970 för en förutsättningslös prövning av möjligheterna att vidga den krets av utlandssvenskar som kan delta i val till riksdagen (KU
1970:10, rskr 1970:79). Riksdagens skrivelse överlämnades samma år till
VTU. Som jag nämnde inledningsvis avlämnade utredningen i början av år
1975 sitt slutbetänkande (SOU 1975:8) Utlandssvenskarnas rösträtt.
Utredningsförslaget innebär en avsevärd vidgning av kretsen röstberättigade. Sålunda slopas den gällande tidsgränsen inom vilken kyrkobokföring skall ha skett. Röstberättigad är den som någon gång har varit kyrkobokförd i landet. En ytterligare förutsättning skall fortfarande vara att den röstberätti-
gade efter ansökan har tagits upp i särskild röstlängd, I motiveringen till
förslaget uttalade utredningen bl. a. att rösträtt bör förutsätta viss anknytning till Sverige. Eu minimikrav bör vara kyrkobokföring i landet någon gång. Den ytterligare avgränsning som behövs uppnås enligt utredningen genom ansökningsförfarandet. Två av utredningens ledamöter har reserverat sig och motsatt sig varje vidgning av kretsen röstberättigade.
Vid remissbehandlingen har förslaget fått ett blandat mottagande. Ungefär hälften av remissinstanserna har tillstyrkt förslaget medan de övriga har ställt sig avvisande. Från valteknisk synpunkt har förslaget i huvudsak gått fritt från invändningar.
Som jag redan har nämnt innebar prop. 1975/76:111 att utredningens
förslag till vidgning av kretsen: röstberättigade inte följdes. Kravet på kyrkobokföring inom viss begränsad tid behölls. Femårsgränsen föreslogs
emellertid ersatt med en sjuårsgräns (4 kap. 115) I övrigt upptogs i propositionen I nära anslutning till VTU:s betänkande förslag till lättnader i fråga om bl. a. ansökningsförfarandet. Ett av dessa förslag innebar att det ditulls gällande kravet på intyg rörande innehav av giltigt svenskt pass fick utgå (4 kap. 13 5). Det förutsattes att sökandens svenska medborgarskap i stället skulle prövas mot rikspolisstyrelsens centrala passregister. Ett annat av förslagen innebar att ansökan att bli upptagen i särskild röstlängd inte längre skulle behövas varje år. Den som efter ansökan ordinarie valår hade tagits upp
i den särskilda röstlängden skulle utan särskild ansökan tas upp i röstlängden de två följande åren, förutsatt att rösträttsvillkoren då fortfarande var
uppfyllda (4 kap. 12.5).
Vid riksdagsbehandlingen av propositionen uppnåddes inte enighet i frågan om kretsen röstberättigade. Medan KU:s majoritet godtog propositionens förslag yrkade företrädare för de nuvarande regeringspartierna i reservation till utskottsbetänkandet (KU 1975/76:43) att riksdagen: skulle anta en lösning i linje med VTU:s förslag. Rösträtt borde således tillkomma varje svensk medborgare som någon gång hade varit kyrkobokförd i landet. Riksdagen antog propositionens förslag i denna fråga efter lottning (rskr
1975/76:175, SFS 1976:99). De nya reglerna tillämpades första gången vid
1976 års riksdagsval.
De före 1976 års val gällande reglerna om utlandssvenskarnas rösträtt tillämpades vid tro val. 1968 års andrakammarval samt 1970 och 1973 års val till enkammarriksdagen. Antalet röstande utlandssvenskar var därvid 1 540, 1 461 och 3 414. I fråga om motsvarande antal vid 1976 års val föreligger ännu
inga säkra siffror. Man har dock anledning att förmoda att antalet var
betydligt högre än vid tidigare val. Antalet i särskild röstlängd upptagna
utlandssvenskar uppgick nämligen då till omkring 7 100.
Som reservanterna i konstitutionsutskottet framhöll vid 1976 års riksdagsbehandling framstår det. i en tid som i så hög grad präglas av internationellt samarbete och ökad rörlighet över gränserna. som självklart att svenska medborgare som i skilda sammanhang verkar utomlands och som i stor utsträckning tillvaratar svenska intressen skall tillerkännas samma rätt som övriga svenska medborgare att rösta i riksdagsval i hemlandet. Ytterst rör det sig om en medborgerlig rättighet av grundläggande demokratisk betydelse. Som en allmän utgångspunkt bör därför entigt min mening gälla att skillnader mellan utlandssvenskar och andra svenska medborgare i fråga om rösträttsvillkoren bör godtas bara om starka skäl kan åberopas.
När frågan i vilken utsträckning utlandssvenskarna skall ha rösträtt vid riksdagsvalen diskuterades i VTU rådde enighet om att rösträtt borde förutsätta viss anknytning till Sverige utöver medborgarskapet. Man ansåg sålunda att en första förutsättning för rösträtt borde vara att utlandssvensken någon gång hade varit kyrkobokförd här i landet. Remissinstanserna har med något undantag godtagit utredningens ståndpunkt i dessa hänseenden. Även jag delar utredningens uppfattning.
Inom utredningen rådde vidare enighet om att någon anknytning utöver
kyrkobokföring vid rågot tillfälle borde krävas. Majoriteten nöjde sig med
den avgränsning som det nuvarande rösvlängdsförfarandet innebär. Tanken var därvid att utlandssvensken genom att medverka i förfarandet visar en sådan anknytning till Sverige att han bör behållas vid sin rösträtt. Minoriteten förordade därutöver att man behåller kravet att utlandssvensken varit kyrkobokförd här under något av de senaste fem kalenderåren. Genom detta
krav ville man förbehålla rösträtten åt de utlandssvenskar som avsåg alt återvända till Sverige inom cen inte alltför avlägsen framtid (fr prop. 1967:145 s. 51). Som jag nyss har nämnt är remissopinionen delad i denna fråga så att
vardera meningsriktningen har stöd av ungefär lika många remissinstan- SCT. Även jag anser att det för rösträtt vid riksdagsval för den som är bosatt
utomlands bör krävas något mer än att vederbörande någon gång har varit
kyrkobokförd här i landet. Som utredningen har förordat bör rösträtt
förutsätta också ett positivt intresse hos utlandssvensken för det politiska
livet i hemlandet. Utredningen har funnit att utlandssvenskarnas intresse för
att delta i svenska val kvarstår på en i stort sett oförändrad nivå också när utlandsvistelsen har varat väsentligt mer än fem år. Intressenivån är enligt
utredningen inte bara tämligen oförändrad utan också förhållandevis
hög. Intresset torde i regel bero på en avsikt att förreller senare återvända till Sverige. Mot denna bakgrund anser jag att den nuvarande avgränsningsme-
toden med cen tidsgräns, f.n. på sju år, inte är tillfredsställande. Den
avgränsning som redan kravet på kyrkobokföring och medverkan i röstlängsförfarandet innebär torde leda till ett betydligt rimligare resultat.
I och för sig ger en tidsgräns viss garanti för att de röstande verkligen uppfyller rösträttsvillkoren. I regel får nämligen de svenska myndigheterna inte besked om sådana omständigheter av betydelse för rösträtten som inträffat sedan utlandssvensken lämnat Sverige, t. ex. förlust av medborgarskap. Vidare kan äldre kyrkobokföringsförhållanden förorsaka svårigheter, om gällande tidsgräns slopas. Redan i dag kan kontrollen av sådana förhållanden vara förenad med vissa svårigheter. Vid sin kontroll har riksskatteverket visserligen tillgång till ett register över bl. a. de svenska
medborgare som har flyttat ur landet år 1947 och därefter. Registret är
emellertid behäftat med en del brister. I 'viss utsträckning krävs därför kompletterande undersökningar hos lokala kyrkobokföringsmyndigheter.
Även om alltså vissa komplikationer skulle kunna uppstå om tidsgränsen tas bort skall denna risk inte överdrivas. Utredningen har för sin del uttalat att några rent valtekniska skäl inte kan åberopas mot att tidsgränsen avskaffas. Jag är av samma uppfattning. Även med en ordning utan tidsgräns kommer sannolikt det stora flertalet av de utlandssvenskar som ansöker om
att bli upptagna i allmän röstlängd att återfinnas bland dem som har varit
bosatta i utlandet under en förhållandevis begränsad tid. Vidare bör beaktas den möjlighet som finns att av sökanden få uppgifter till ledning för
kontrollarbetcet. |
Jag ansluter mig alltså till utredningens förslag att svensk medborgare som är bosatt utomlands skall vara röstberättigad vid val till riksdagen om han
någon gång — likgiltigt när — har varit kyrkobokförd i Sverige. Vidare förordar
jag i likhet med utredningen att en ytterligare förutsättning för rösträtt liksom nu bör vara att han efter ansökan har tagits upp I särskild röstlängd. Den nya ordningen föranleder ändring i 4 kap. 11 § vallagen.
I fråga om ansökningsförfarander föreslog utredningen att den skriftliga ansökningshandling som sökanden har att ge in om han vill bli upptagen i särskild röstlängd skall innehålla en försäkran att han fortfarande är svensk
medborgare. Denna försäkran skulle avges på heder och samvete. Ansökan
som saknade sådan förklaring skulle inte tas upp till prövning. Förslaget godtogs allmänt under remissbehandlingen. Det togs dock inte upp i 1976 års proposition. I motiveringen hänvisades till den förhållandevis begränsade vidgning av kretsen röstberättigade som föreslogs (prop. 1975/76:111 s. 42).
Med den betydligt mer genomgripande ändring som föreslås här kan
utredningens förslag om en försäkran angående medborgarskapet få ett större praktiskt värde än med de regler som gäller nu. Jag förordar därför att förslaget genomförs. Detta bör ske genom att 4 kap. 13 X vallagen ändras
Ändringarna bör träda i kraft i sådan tid att de nya förutsättningarna för rösträtt kommer att gälla då de särskilda röstlängderna upprättas innevarande
år.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att antaga inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620).
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
Gotab, Stockholm