om särskilt stöd till lantbruksföretag m.m. i vissa glesbygder.
Regeringens proposition
1977/78: 113
om särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder;
beslutad den 2 mars 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ANDERS DAHLGREN
Propositionens huvudsakliga innehäll
I propositionen föreslås att ett särskilt stöd införs till investeringar i lantbruksföretag och verksamheter som kan ingå som en det i en yrkes-
kombination vid sådana företag. Sådana verksamheter är bl. a. stuguthyr-
ning, tillsynsuppgifter och hantverk. Stödet föreslås kunna utgå inom sådana delar av inre stödområdet där det inte finns tillräcklig sysselsättning inom rimligt s.k. pendlingsavstånd. Även företag inom områden
utanför inre stödområdet skall kunna komma i fråga för stöd, Stödet
föreslås utgå i form av statsbidrag och kreditgarantier. Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna föresläs få hand om administrationen.
I Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 113
. Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1978-03-02
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson
Föredragande: statsrådet Dahlgren
Proposition om särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder
1¶Inledning
1972 års jordbruksutredning! (Jo 1972:04) har den 24 mars 1977 avlämnat sitt huvudbetänkande (SOU 1977: 17) Översyn av jordbrukspolitiken.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av styrelsen för
internationell utveckling, överbefälhavaren, socialstyrelsen, bankinspek-
tionen, konjunkturinstitutet, statskontoret, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens jordbruksnämnds konsumentdelegation, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, Sveriges lantbruksuni-
versitet, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd,
kommerskollegium, generaltullstyrelsen, näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, statens lantmäteriverk, statens industriverk, samtliga länsstyrelser med undantag av länsstyrelsen i Hallands län, 1972 års skatteutredning, miljöskyddsutredningen, prisregleringskommittén, delegationen för glesbygdsfrågor, fullmäktige i riksban-
ken, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,
Centralorganisationen SACO/SR, Svenska lantarbetareförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri, Kooperativa förbundet, Svenska sockerfabriks AB, Familjejordbrukarnas riksförbund, Hushållningssällskapens förbund och Svenska samernas riksförbund.
! Generaldirektören Ingvar Widén, ordförande, riksdagsledamöterna Eric Enlund, Axel Kristiansson och Åke Wictorsson samt f. ledamöterna av riksdagen Rolf Eliasson, Per Israelsson, Marta Lindberg, Sven Persson och Karl Rask.
Flera länsstyrelser har bilagt yttranden av olika länsorgan. Lantbruksstyrelsen har bifogat yttranden från samtliga lantbruksnämnder. Även andra remissinstanser har överlämnat av dem inhämtade yttranden. Härutöver har yttranden inkommit från vissa sammanslutningar m. m.
Riksdagen har i december 1977 fattat beslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m.m. (prop. 1977/78:19, JoU 1977/78:10, rskr 1977/ 78: 103).
I propositionen (s. 206) uttalade jag att jag senare under 1977/78 års riksmöte skulle föreslå regeringen att förelägga riksdagen en särskild pro-
position på grundval av jordbruksutredningens förslag om särskilt regio-
nalpolitiskt jordbruksstöd.
2¶Nuvarande stöd till företag i glesbygder
2.1 Skärgårdsstöd
Skärgårdarna har områden som är värdefulla från kultur-, natur- och rekreationssynpunkt. För att dessa områden skall kunna bevaras och utnyttjas för nämnda ändamål är det angeläget att det finns en bofast skärgårdsbefolkning där. För att på sikt bibehålla och ge sysselsättning åt
en bofast befolkning i skärgårdarna beslutade riksdagen år 1976 (prop. 1975/76:88, JoU 1975/76:34, rskr 1975/76:256) om särskilda statliga stödinsatser. Det finansiella stödet administreras av lantbruksstyrelsen och lant-
bruksnämnderna.
Stödet skall stimulera utvecklingen av företag och näringsfång som är lämpade för en lokalisering till skärgården och som på lång sikt kan ge
sysselsättning och tillfredsställande utkomst åt den fast bosatta befolkningen. Stödet bör såvitt möjligt inriktas mot specialiserade företag som kan
bestå på sikt. Förutsättningarna för företag i skärgården är emellertid sådana att man ofta får räkna med att flera olika driftsgrenar ingår i ett och samma företags verksamhet. Exempel på verksamheter som kan bedrivas vid specialiserade eller mångsidiga s.k. skärgårdsföretag är jordbruk, trädgärdsodling, skogsbruk, fiske, fiskodling, stuguthyrning, varvsrörelse, tillsynsuppgifter, taxibåtstrafik, båtuthyrning, hantverk, småindustri och för-
ädlingsindustn.
Med skärgård avses i första hand öar utan fast landförbindelse och med
bofast befolkning. I andra hand avses också öar med fast landförbindelse och kust- eller strandområde som har ett naturligt samband med skärgår-
den. Förhållandena i övrigt skall i dessa senare fall vara likartade med dem
som råder på öar utan fast landförbindelse. Vid denna bedömning skall stor
hänsyn tas till bl.a. det geografiska läget och förbindelserna med serviceorter. Länsstyrelsen har att precisera dessa kustnära områden.
Statligt stöd lämnas i form av lånegaranti och statsbidrag. Skärgårdsstöd
får inte lämnas om annat statligt stöd utgår för samma verksamhet eller, i
fråga om fiskeföretag, om annat statligt stöd kan utgå. Stödet fär inte motverka jordbrukets rationalisering.
Länegaranti lämnas för investering i byggnad eller anläggning som är avsedd för stadigvarande bruk i skärgärdsföretag samt för anskaffning av
maskiner och andra inventarier. Lånegaranti lämnas inte för förvärv av mark eller annan fast egendom.
Statsbidrag lämnas för
1. investering i byggnad eller annan anläggning som är avsedd för stadig-
varande bruk i skärgårdsföretag, 2, anskaffning av maskiner för industriell eller därmed jämförbar pro-
duktion.
Statsbidrag lämnas inte
1. för investering i sådan byggnad, anläggning eller maskin som lätt kan avyttras, med undantag för båtar som är nödvändiga för driften av skärgårdsföretag,
2. för förvärv av mark eller annan fast egendom.
3. om sökanden själv eller tillsammans med familjemedlem har likvida
medel eller inkomster av sådan storlek att statsbidrag inte kan anses motiverat.
Statsbidrag utgår med högst 507z av godkänd kostnad. Bidrag får inte
utgå med högre belopp än 75 000 kr. för varje investeringstillfälle som leder
till ökade sysselsättningsmöjligheter. Bidrag utgår inte, om bidragsbeloppet skulle understiga 2 500 kr.
Bidrag beviljas normalt med 50 26 till företag med verksamhet på öar utan
fast landförbindelse och med bofast befolkning. Till företag på öar med fast landförbindelse eller inom kustnära fastlandsomräden reduceras bidragen i regel till 25 76.
För skärgärdsstöd har för budgetåret 1977/78 anvisats 6 milj. kr. för
vardera statsbidrag och lånegarantier.
2.2¶Regionalpolitiskt stöd
Kungörelsen (1970: 180) om statligt regionalpolitiskt stöd (omtryckt 1976: 379. ändrad senast 1977: 1129) omfattar bl. a. regler/föreskrifter för
lokaliseringsstöd, introduktionsstöd, utbildningsstöd och sysselsättnings-
stöd.
Lokaliseringsstöd utgår i form av lokaliseringsbidrag. avskrivningslån,
lokaliseringslån, lånegaranti och ersättning vid flyttning av företag. Stöd-
berättigad verksamhet är industriell och industriliknande verksamhet, industriservice, viss partihandel och uppdragsverksamhet, verksamhet inom
turistnäringen samt central privat förvaltning vid utflyttning från storstadsområde. Lokaliseringsstöd kan lämnas för investeringar i byggnader, ma-
skiner, arbetsredskap och verktyg, anskaffning av omsättningstillgångar
och flyttning av företag. Stödet lämnas i första hand inom det s.k. all-
männa stödområdet och gränsområdet till detta. Regeringen har därutöver
beslutat att vissa kommuner under tiden den I december 1977 —den 30 juni
1979 skall jämställas med gränsområdet till det allmänna stödområdet. Stöd kan till viss del ges även utanför dessa områden, bl.a. om en ort till följd av industrinedläggning bör tillföras vtterligare industriell eller industriliknande verksamhet.
Som allmänna förutsättningar för lokaliseringsstöd gäller bl. a. att verksamheten skall bedömas medföra varaktig sysselsättning för arbetskraften, få tillfredsställande lönsamhet och utövas i ort där goda förutsättningar finns för verksamheten.
Introduktionsstöd lämnas till sådana företag inom det allmänna stödom-
rädet, som nyanställer personal i samband med nyetablering eller utvidgning av verksamhet, under förutsättning att verksamheten bedöms medföra varaktig sysselsättning för arbetskraften och få tillfredsställande lön-
samhet. Stödet avser att täcka kostnader för allmän inträning av den
nyanställda personalen.
Utbildningsstöd lämnas för det antal personer som nyanställs i nystartad eller utvidgad verksamhet som bedöms medföra varaktig sysselsättning för arbetskraften i verksamheten eller i verksamhetsorten samt få tillfredsstäl-
lande lönsamhet och som utövas i ort där goda förutsättningar finns för
verksamheten. Utbildningsstöd kan lämnas under högst ett år. Stödets storlek bestäms från fall till fall. Utbildningsstöd kan efter regeringens beslut utgå även till företag utanför stödområdet.
Sysselsättningsstöd lämnas för varje årsarbetskraft varmed antalet årsarbetskrafter under ett kalenderår har ökat i förhållande till motsvarande antal under närmast föregående kalenderår (förstaårsstöd). Om förstaårsstöd har lämnats, lämnas stöd under ytterligare två år för den ökning som kvarstår. Stödberättigad verksamhet är densamma som för lokaliseringsstöd med undantag för verksamhet inom turistnäringen och utflyttande central privat förvaltning. Sysselsättningsstödet är begränsat till det s.k. inre stödområdet. Efter beslut av regeringen i varje särskilt fall kan dock sysselsättningsstöd lämnas 1 vissa fall till företag i skärgårdsomräde utanför inre stödområdet. Under är 1975 påbörjades en försöksverksamhet med sysselsättningsstöd I samband med lokaliseringsstöd till företag i gränsområdet till det inre stödområdet samt på Gotland. En motsvarande försöksverksamhet påbörjades samtidigt med sysselsättningsstöd till turistföretag inom det inre stödområdet.
Från fjortonde huvudtitelns anslag Särskilda stödåtgärder i glesbygder
täcks kostnaderna för bl. a. genomförande av speciella projekt som främjar företagsamhet I glesbygder och skärgårdar.
Småföretagen i glesbygderna och i skärgårdarna har i mänga fall särskilda behov av rådgivning och service från företagareföreningarna. År 1973 infördes därför en möjlighet för företagareföreningarna att få särskilda statsbidrag för åtgärder i glesbygderna (prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr
It Riksdagen 1977178.1 saml. Nr I 13
1973: 248). Fr.o.m. år 1976 finns motsvarande möjlighet att stödja företagen i skärgårdarna (prop. 1975/76:88, JoU 1975/76: 34, rskr 1975/76: 256). Stödet är inriktat på konkreta projekt och föreningarnas framställningar om medel för sådant ändamål prövas av regeringen från fall till fall.
Inom ramen för nämnda anslag bekostas även bidrag till kommuner för objektinventering och utförande av godkända arbetsobjekt efter beslut av
regeringen i varje särskilt fall. Under budgetåret 1977/78 avses intensi-
fierad kommunal sysselsättning (IKS) i form av genomförande av sådana
sysselsättningsprojekt bedrivas i tolv kommuner. För ändamålet har 12 milj. kr. anvisats.
Företagureföreningen i varje län bedriver dels Kkonsult- och serviceverksamhet, dels egen utlåning och förmedling av krediter till företag inom
hemslöjd, hantverk och småindustri. Riksdagen fattade hösten 1977 (prop.
1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78: 110) beslut om inrättande av länsvisa utvecklingsfonder. Beslutet innebär att företagareföreningarna ombildas till stiftelser med staten och resp. landsting som huvudmän. I samband med en allmän utbyggnad av den regionala näringspolitiken avses utvecklingsfonderna få en vidare målgrupp än de hittillsvarande förening-
arna. Fonderna skall i fortsättningen med krediter och andra former av service kunna stödja såväl mindre och medelstora tillverkande företag som de serviceföretag som riktar sina tjänster till tillverkningsföretagen. De
rena jordbruksföretagen hör emellertid till de typer av företag som tills vidare avses vara undantagna från målgruppen.
Föreningarna har inom ramen för sin glesbygdsverksamhet även möjlighet att ge bidrag till företag som anlitar hemarbetare i glesbygder. Sädana bidrag syftar till att kompensera de merkostnader som föranleds av alt arbetet bedrivs i hemmen.
2.3 Stöd till kommersiell service i glesbygd
Förordningen (1973: 608) om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd omfattar bl. a. hemsändningsbidrag och investeringsstöd. Hemsändningsbidrag utgår till kommun som helt eller delvis bekostar
hemsändning till hushåll av dagligvaror. Bidraget utgör 35 22 av kommu-
nens nettoutgift för hemsändningen. Ansökan om hemsändningsbidrag görs hos länsstyrelse senast två månader efter bidragsåret, som omfattar
tiden den I augusti —-den 31 juli.
Investeringsstöd utgörs av avskrivningslån, investeringslån och kreditgaranti. Stödberättigade är näringsidkare som säljer dagligvaror eller bensin. Som allmän förutsättning gäller att stödet behövs för att tillgodose behovet av kommersiell service och att denna service genom stödet bedöms kunna vidmakthållas på någon sikt. Investeringsstöd kan lämnas för investeringar i affärslokal eller annan byggnad som behövs för verksamheten samt för inredning och utrustning. Stöd kan också utgå till varubuss.
Stödet lämnas i första hand inom det s. k. inre stödområdet. Avskrivnings-
2¶Prop. 1977/78: 113
lån får motsvara högst 357: eller om särskilda skäl finns högst 5092 av investeringskostnaden. Avskrivningslån och investeringslån får tillsammans motsvara högst två tredjedelar av nämnda kostnad. Ansökan om investeringsstöd görs hos länsstyrelse.
Riksdagen har vid 1977/78 års riksmöte (prop. 1977/78:8, NU 1977/
78:14, rskr 1977/78: 43) fattat beslut om en utbyggnad av stödet till kom-
mersiell service i glesbygd. Det innebär att investeringsstöd från den 1 juli i
år lämnas över hela landet mot tidigare endast inom det inre stödområdet.
Fortfarande gäller dock att stödet skall inriktas på varuförsörjningen i
glesbygder och jämförbara områden, exempelvis skärgårdar. Vidare krävs att kommunen har genomfört den varuförsörjningsplanering som behövs
för att stödet skall komma till bästa användning. Slutligen gäller att stöd
skall utgå endast i den utsträckning som behövs för att en tillfredsställande service skall kunna upprätthållas. För budgetåret 1978/79 har regeringen föreslagit en höjning av det statliga stödbeloppet från 3 till 6 milj. kr.
Vidare kan driftstöd utgå till näringsidkare när det gäller tillfälliga lösningar under en begränsad övergångstid. Driftstödet skall ses som en ersättning från det allmännas sida för en samhällsekonomiskt viktig funktion som inte kan fullgöras på affårsmässiga grunder. Det är alltså inte primärt fråga om stöd till företaget som sådant.
Kreditgaranti kan erhållas för anskaffning av varulager. Enligt det nya beslutet kan garantin lämnas på hela det belopp som erfordras för inköp av varulager.
Någon ändring av hemsändningsbidraget till kommuner som subventionerat hemsändningsverksamhet inom sitt område har inte skett. För budgetåret 1978/79 har 1,8 milj. kr. anvisats för detta stöd.
2.4 Statligt finansieringsstöd till jordbruket
Som inledningsvis har nämnts har riksdagen i december 1977 beslutat om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken. 1 fråga om det statliga finansieringsstödet ull jordbrukets rationalisering gäller fr.o.m. den I juli 1978 följande.
Målgruppen för det statliga finansieringsstödet till jordbrukets rationalisering omfattar de i jordbruket yrkesverksamma med huvudsaklig sysselsättning i jordbruk och skogsbruk. Stöd utgår säledes endast till personer som kan beräknas få sin huvudsakliga sysselsättning på och ta sin huvudsakliga inkomst från den brukningsenhet som stödet avser. Som allmänna villkor för stöd gäller vidare att företagen skall ha förutsättningar att på lång eller kort sikt uppfylla jordbrukspolitikens rationaliseringsmål, dvs. framställa jordbruksprodukter till acceptabelt låga produktionskostnader
(effektivitetsmålet) och samtidigt bereda de i företagen sysselsatta en med
jämförbara grupper likvärdig ekonomisk och social standard (inkomstmä-
let). Finansieringsstöd utgår i första hand till utvecklingsbara företag, dvs.
företag som på såväl lång som kort sikt kan uppfylla effektivitetsmålet. Även begränsat utvecklingsbara företag, dvs. företag som enbart på kort sikt kan uppfylla effektivitetsmålet, kan få stöd om företagen under den närmaste framtiden saknar avgörande betydelse för de utvecklingsbara företagens uppbyggnad. Rationaliseringsstöd till begränsat utvecklingsbara företag bör i allmänhet avse begränsade åtgärder. Dessa bör som regel vara anpassade till brukarens återstående yrkesverksamma tid och under denna tid underlätta jordbruksdriften och göra den mer effektiv. Stöd till nyetablering på ett begränsat utvecklingsbart företag utgår inte. Det allmänna villkoret att företaget skall svara för brukarens huvudsakliga sysselsättning och inkomst skall också vara uppfyllt. Utvecklade företag kan få stöd bl. a. om åtgärden i fråga innebär en rationalisering inom ramen för
befintliga resurser.
Till företag som inte är utvecklingsbara utgår i princip inget stöd. Den gruppen av företag omfattar framför allt mindre jord- och skogsbruksföretag, vilka inte har eller som efter lämplig investering inte kan få en sådan omfattning och kombination av resurser alt de varken på läng eller på kort sikt kan uppfylla det rationaliseringspolitiska målet. I områden med allmänt svaga förutsättningar för jordbruk domineras företagsstrukturen ofta av sådana företag. Exempel härpå utgör norra Sveriges inland. Möjlighe-
terna att med rationaliseringspolitiska medel stödja jordbruket i sådana
områden är därför begränsade.
Stöd lämnas i huvudsak som kreditgarantier. Som komplettering till
kreditgarantierna lämnas statsbidrag främst i norra Sverige. Vidare kan lån med uppskjuten ränta erhållas vid nyetablering inom jordbruket av välutbildade jordbrukare med otillräckligt eget kapital.
Stödet delas in i dels ett allmänt rationaliseringsstöd, dels ett regionalt rationaliseringsstöd. Det allmänna stödet utgår i hela landet och utgör grunden för det statliga stödet till jordbrukets rationalisering. Stödet består huvudsakligen av kreditgarantier. Lånegaranti kan lämnas till förvärv av jordbruksföretag eller kombinerade jordbruks- och skogsbruksföretag. Om särskilda skäl föreligger kan även lånegaranti beviljas till nyetablering på en ren skogsfastighet. Vidare kan lånegaranti lämnas till yttre rationalisering, dvs. vid förvärv av tillskottsmark till jordbruksföretag eller skogsbruksföretag samt vid förbättring av brukningsenhets arrondering. Garanti för lån kan även utgå till inre rationalisering, i huvudsak investeringar i byggnader och markanläggningar, t.ex. täckdikning. Dessutom kan lånegaranti lämnas för vissa andra ändamål såsom anskaffning av jordbruksinventarier, rörelsekapital och maskiner för gemensam användning m. m.
Det allmänna rationaliseringsstödet omfattar förutom kreditgarantier även statsbidrag till yttre och i vissa fall inre rationalisering. Bidrag till inre rationalisering kan utgå I samband med införande av för jordbruket ny teknik eller annan liknande ätgärd som från allmän synpunkt framstår som angelägen, men som från den enskildes synpunkt framstår som ekonomiskt riskfylld. Vidare kan bidrag i vissa fall lämnas till investering i gemensam-
hetsanläggning m. m. som berör flera samverkande företag. Statsbidrag till inre rationalisering inom ramen för det allmänna rationaliseringsstödet utgår med högst 25 96 av godkänd investeringskostnad.
Som komplement till det allmänna rationaliseringsstödet utgår ett regionalt rationaliseringsstöd till jordbruket i norra Sverige i form av bidrag till
inre rationalisering till utvecklingsbara och begränsat utvecklingsbara företag. Bidrag till utvecklingsbara företag utgår med högst 25 Sa och i vissa fall högst 4072 av godkänd kostnad. Till investeringar i ekonomibyggnader
utgår bidrag med högst 250 000 kr. eller i vissa fall högst 400000 kr. Bidrag under 10000 kr. utgår inte. Begränsat utvecklingsbara företag kan erhålla bidrag med högst 25 26 av godkänd kostnad. Till ekonomibyggnadsåtgärder utgår bidrag med högst 40000 kr. Bidrag under 5 000 kr. utgår inte.
2.5 Statligt stöd till skogsbruket i norra Sverige
Det statliga stödet till skogsbruket i norra Sverige utvidgades väsentligt fr.o.m. budgetåret 1974/75. Sålunda höjdes bidraget till byggande av
skogsbilvägar i det inre stödområdet från högst 50976 till högst 75 7 av godkänd kostnad. Samtidigt infördes ett omfattande, förbättrat stöd till skogsvård i Norrland och nordvästra Svealand. Till återväxtåtgärder, röjning, dikning m. m. utgår bidrag med mellan 40 och 7096 beroende på
skogsägargrupp och område. I det inre stödområdet är sålunda bidraget till enskilda personer högst 7076 och till övriga skogsägare högst 6096. För innevarande budgetår får bidrag till skogsvägbyggnadsföretag i det inre stödomräådet beviljas med sammanlagt högst 21,5 milj. kr. och bidrag till skogsvård i norra Sverige med högst 49 milj. kr.
1973 ärs skogsutredning har gjort en översyn av det statliga stödet till
skogsbruket. Utredningen har, bl. a. av regionalpolitiska skäl, föreslagit ett
väsentligt ökat stöd till skogsvärd inom ett särskilt stödområde i norra Sverige. Utredningens förslag remissbehandlas f.n. Regeringen har för avsikt att våren 1979 förelägga riksdagen en proposition om skogspolitiken.
2.6 Statligt stöd till fiskets rationalisering
I propositionen (1977/78:112) om riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m. föreslås bl.a. ett särskilt rationaliseringsstöd till fisket i kust- och skärgårdsområden eller vid insjöar där fisket har särskild regionalpolitisk betydelse. Stödet föresläs utgå I form av statsbidrag med högst 50 96 av investeringskostnaden, dock med högst 100000 kr. För att stöd skall få utgå bör
det enligt förslaget från allmän synpunkt vara önskvärt att upprätthålla ett fiske i området. Vidare bör i det enskilda fallet saknas möjligheter till alternativ sysselsättning inom rimligt pendlingsavstånd. Stödet föreslås vidare endast kunna utgå när förutsättningar saknas att skapa ett helt rationellt fiskeföretag.
Stödet till fiskets rationalisering i övrigt föreslås kunna utgå i form av fiskerilån och länegaranti samt i vissa fall i form av statsbidrag.
3¶Jordbruksutredningens förslag
I vissa områden av vårt land, framför allt i norra Sveriges inland, kan huvuddelen av jordbruksföretagen inte erhålla statligt finansieringsstöd till rationalisering av jordbruket. Förutsättningarna för jordbruk är där i allmänhet mindre goda. Företagen är oftast små och saknar förutsättningar för att på kort eller lång sikt uppfylla det rationaliseringspolitiska målet. Ett stöd till dessa företag kan emellertid enligt utredningen I vissa fall vara motiverat av både sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl. Om samhället vill behålla sådana bygder befolkade har jordbruket ofta stor betydelse för att nå detta mål. Om kompletterande sysselsättning kan erhållas inom rimligt pendlingsavstånd, torde detta enligt utredningen vara tillräckligt för bygdens fortsatta existens. I en del områden saknas emellertid i stort sett möjligheter att erhålla kompletterande sysselsättning utanför jordbruket. Om särskilda stödinsatser blir nödvändiga i sådana områden, bör dessa insatser enligt utredningen även omfatta ett stöd till jordbruket.
Utredningen har föreslagit att ett särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd
införs i nämnda områden. Stödet är avsett att utgöra en integrerad del av
samhällets insatser för att upprätthålla näringsliv, service m. m. i områden som det från allmän synpunkt är angeläget att hålla befolkade. Stödet skall kunna utgå i hela landet i områden med allmänt svaga förutsättningar för
ett näringsliv där samhället har satt in eller planerar att sätta in olika
stödåtgärder. Som allmänna villkor för stöd bör enligt utredningen gälla att det från allmän synpunkt är angeläget att området behålls befolkat och att det inte finns tillräckliga sysselsättningsmöjligheter inom rimligt pendlingsavstånd.
De åtgärder som bör komma till utförande sägs kunna vara av olika slag och beröra flera organ för det allmänna såsom länsstyrelse, lantbruksnämnd, länsarbetsnämnd. företagareförening, kommuner etc. Därför föreslås att en plan bör upprättas för det aktuella området, vilken visar vilka åtgärder som bör utföras och vilka insatser samhället (staten, landsting, kommuner etc.) är berett att göra. Vid upprättandet av planen — som kan initieras av berörd myndighet — bör samråd ske mellan de olika myndighe-
terna. När planen har upprättats skall den behandlas av länsstyrelsen.
GCGodkänns planen skall framställning därefter ske till lantbruksstyrelsen
som skall pröva om området kan komma i fråga för särskilt regionalpoli-
tiskt jordbruksstöd. Stödet bör — sedan området godkänts av lantbruksstyrelsen — administreras av vederbörande lantbruksnämnd.
Enligt utredningen bör stöd kunna utgå till jordbruksföretag under följande förutsättningar.
— Annat statligt stöd till rationalisering av jordbruksdriften skall inte utgå,
men företaget skall ändå kunna utgöra en grund för brukarens syssel-
sättning och inkomst. | — Åtgärden skall medföra en rationalisering och förbättring av sysselsätt-
nings- och inkomstmöjligheterna i jordbruket. Saknas full sysselsättning
i jord- och skogsbruket efter den planerade åtgärdens utförande skall
kompletterande sysselsättning kunna erhållas i annan verksamhet. — Lånegaranti föreslås utgå till rationaliseringsätgärd som avser ekonomi-
byggnad och markanläggning, till anskaffning av djur, maskiner och
rörelsekapital, till förvärv av tillskottsmark samt i samband med nyeta-
blering till förvärv av företag som skulle kunna komma i fråga för
lånegaranti till rationaliseringsåtgärd. — Statsbidrag föreslås utgå till rationaliseringsåtgärd som avser ekonomi-
byggnad och markanläggning. Bidrag bör lämnas med högst 5027 av
godkänd kostnad, dock med högst 75 000 kr.
Utredningen erinrar också om att jordbrukare även kan komma i fråga för andra stödformer såsom IKS och stöd till handikappade jordbrukare
genom näringshjälp och arbetshjälpmedel.
4¶Remissyttrandena
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Länsstyrelserna i norra Sverige och i vissa andra delar av landet anser det särskilda regionalpolitiska jordbruksstödet värdefullt för att i sysselsätt-
ningssvaga områden främja näringslivet.
Flera remissinstanser betonar vikten av att det föreslagna stödet bör ses som en integrerad del av samhällets insatser för att upprätthålla sysselsättning, service m. m. i områden som det från allmän synpunkt är angeläget att hålla befolkade. Lantbruksstyrelsen bedömer att samhällets möjligheter att underlätta skapandet av sysselsättningsmöjligheter utöver det föreslag-
sätts om inte det regionalpolitiska jordbruksstödet i likhet med skärgårdsstödet bör omfatta även investeringsstöd till annan verksamhet än jordbruk. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, detegutionen för glesbygdsfrågor samt Svenska lantarbetareförbundet.
Vissa länsstyrelser anser att länsstyrelserna bör fastställa de omräden i
vilka stödet skall kunna utgå. Vidare ifrågasätts om behov av en särskild plan alltid finns när eventuella insatser övervägs i begränsade områden.
Länsplaneringen anses I de flesta fall kunna utgöra underlag för länsstyrelsernas beslut. Även LRF anser att länsplaneringen bör kunna utgöra
tillräckligt beslutsunderlag.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser det från naturvårdssynpunkt vara viktigt alt de områden som omfattas av det särskilda regionalpolitiska stödet inte fixeras till administrativa gränser utan att viss flexibilitet medges så all största möjliga hänsyn kan tas till rådande naturförhållanden. Det bör vidare enligt länsstyrelsen i Blekinge län vara problemets art och omfattning som skall vara vägledande för regionalpolitiska insatser och inte en orts geografiska belägenhet. LRF anser att stödet utan undantag bör kunna utgä, där tillräckliga sysselsättningsmöjligheter inom rimligt pendlingsavstånd saknas. :
Flera remissinstanser framhäller att tillämpningsreglerna för stödet bör göras liberala. Svenska lantarbetareförbundet anser dock med hänsyn till
kostnaderna för jordbruksproduktionen ti aktuella områden att stor restrik-
tivitet bör iakttas i fråga om stöd till ofullständiga jordbruk. Möjligheterna
att ge stöd till annan verksamhet som kan bidra till ett differentierat
näringsliv i dessa bygder bör prövas.
Länsstyrelsen i Norrbottens län finner det oklart hur stödet till de
begränsat utvecklingsbara företagen förhåller sig till det särskilda regionalpolitiska stödet. Två sädana stödformer i samma område kan medföra vissa oklarheter i tillämpningen.
Länsstyrelserna i Stockholms, Västernorrlands och Jämtlunds län anser utt gränsen för bidrag bör höjas. Luntbruksstyrelsen anför att i de fall kompletterande sysselsättning utanför företaget saknas kan behov av relativt omfattande investeringar föreligga för att skapa tillräcklig sysselsättning. Styrelsen föreslår därför att om särskilda skäl föreligger bidrag bör kunna lämnas med högst 125000 ki. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att bidrag bör utgå till djuranskaffning. För att stödet skall kunna ästadkomma någon effekt för landskapsvården anser länsstyrelsen i Stockholms län att driftsbidrag för betesdrift bör kunna lämnas.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att kravet på kompletterande
sysselsättning i de fall sysselsättningen på det egna företaget inte är tillräcklig bör utgå. Det väsentliga bör vara att försörjningsmöjligheterna förbättras. Liknande synpunkter framför LRF.
Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna skall handha administra-
tionen av stödet. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser dock att länsstyrel-
sen bör ta ansvaret för den nya stödformen.
Flera remissinstanser bedömer att stödet kommer att kräva större anslag än vad utredningen angett. Iantbruksstyrelsen uppskattar medelsbehovet
för bidrag till 10 milj.kr. och behovet av lånegarantiram till 10 milj.kr. Styrelsen framför även att varje lantbruksnämnd som bedöms få admini-
strera regionulpolitiskt stöd av någon omfattning bör förstärkas med en handläggare.
5 Vissa framställningar
5.1 Framställning av delegationen för glesbygdsfrågor om åtgärder för att främja bygdeturism och stärka sysselsättningen i glest bebyggda områden
Delegationen för glesbygdsfrågor har bl.a. i uppdrag att bevaka för
glesbygden specifika sysselsättningsfrågor. Delegationen har i skrivelse till regeringen (industridepartementet) den 14 september 1977 föreslagit att ett stöd införs till bygdeturism i glesbygd. Med bygdeturism avser delegationen sådan turistverksamhet som drivs direkt av lokalbefolkningen. Den
viktigaste formen är uthyrning av stugor. |
Förslaget innebär att ett stöd bör införas för upprustning och nyuppförande av stugor för uthyrning. Stödet bör vara avsett för enskilda personer som är i behov av kompletterande sysselsättning och inkomstförstärkning. Det kan gälla jordbrukare, lanthandlare, småföretagare, anläggningsarbetare m. fl. Stöd föreslås utgå om möjligheterna till sysselsättning förbättras för boende i glest bebyggda områden med få alternativa sysselsättnings-
möjligheter. Sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor bör särskilt beaktas.
Stödet föreslås begränsat till det inre stödområdet. Överväganden om stödområdesgränserna behandlas av sysselsättningsutredningen. Delegationen finner ingen anledning att nu gä in och för detta ändamål göra eventuella förändringar av denna avgränsning.
Stödbeloppet bör utgå med 25 92 av kostnaden, dock med högst 20000 kr. per stuga. Därmed ges möjligheter att stödja ett någorlunda varierat utbud av uthyrningsstugor.
Stödet föreslås få formen av ett avskrivningslån på tio år. Som villkor
föreslås gälla att ägaren förbinder sig att hyra ut stugan/stugorna under avskrivningstiden genom ett förmedlingsorgan som är lämpligt för ortens förhållanden.
Finansieringen i övrigt får klaras av sökanden. Statlig kreditgaranti föreslås inte utgå, bl. a. för att begränsa administrationskostnaderna.
Varje enskild sökande föreslås få stöd till högst fem stugor. I det fall en grupp av enskilda går samman kan antalet stödberättigade stugor ökas,
dock ej till fler än vad varje enskild skulle kunna beviljas.
Ansökan om stöd inges till kommunen, som med eget yttrande vidarebefordrar den till länsstyrelsen. Länsstyrelsen föreslås besluta i ärendena.
Motivet härför är att stödet skall omfatta en rad olika verksamheter. Länsstyrelsen bör innan beslut fattas samråda med olika länsmyndigheter
och andra länsorgan, exempelvis länsarbetsnämnd, lantbruksnämnd, före-
tagareförening och länsturistorganisation.
Delegationen föreslår att 7,5 milj. kr. anslås för ändamålet. Anslaget bör
fördelas på de berörda länen på så sätt att vart och ett av länen får ca
200 000 kr. för varje kommun belägen inom det inre stödområdet. Detta får dock endast ses som en beräkningsgrund. Länsstyrelsen bör ha frihet att fördela medlen inom länet på sätt som den finner vara bäst. Länsstyrelsen
bör också ha möjlighet att använda en del av medlen till att främja bygde-
turismen, 1. ex. genom samordning av uthyrningen av stugor i kommuner-
na. Delegationens förslag har remitterats till Beredningen för samordning av
statens insatser för rekreation (rekreationsberedningen), arbetsmarknads-
styrelsen (AMS) och Sveriges turistråd.
Rekreationsberedningen arbetar f.n. med ett betänkande om turism och rekreation där även delegationens förslag behandlas. Beredningens kommande förslag begränsar inte ett eventuellt stöd till att gälla det inre stödområdet. Beredningen anser det också väsentligt att som villkor för ett eventuellt stöd skall gälla att stugorna skall användas för korttidsuthyrning.
AMS framhåller att de direkta sysselsättningseffekterna för drift och
underhåll av exempelvis stugbyar ofta är begränsade i relation till investeringarnas omfattning. Det föreslagna stödet bedöms dock kunna bidra till en förbättrad sysselsättning för vissa glesbygdsområden. En samordning av stödet med andra åtgärder för att stödja sysselsättningen i dessa områden är angelägen.
Sveriges turistråd tillstyrker förslaget.
5.2 Framställning av länsstyrelsen i Västerbottens län om införande av stöd
till kombinationssysselsättning vid jordbruksföretag i det inre stödområdet, m.m.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har i skrivelse till regeringen den 20 juni 1977 hemställt att ett kombinationsstöd införs för att utveckla företag som bygger på flera olika verksamheter, t.ex. lantbruksturism. Även andra kombinationsföretag än där lantbruk ingår föreslås kunna erhålla stöd.
Eftersom förhållandena i glesbygden i Norrlands inland — behov av kompletterande sysselsättning och företag byggda på flera verksamhetsgrenar — i stort överensstämmer med dem i skärgårdsområdena, bör samma grundprinciper som för skärgårdsstödet gälla för det nya kombinationsstödet. Med hänsyn till att stödet omfattar andra verksamheter än
jordbruk bör dock beslutsfunktionen läggas på länsstyrelsen. Ett kombinationsstöd i Norrlands intand kommer i stor utsträckning att
användas för investeringar i turiststugor. Med hänsyn till de stora material-
kostnaderna och till att det ofta krävs investeringar i mer än en stuga
föreslås bidrag upp till 100 000 kr. kunna utgå vid varje enskilt investerings-
tillfälle.
Ett liknande förslag från Älvdalens kommun har med tillstyrkan överlämnats till regeringen av länsstyrelsen i Kopparbergs län.
6 Föredraganden
Genom beslut av riksdagen i december 1977 (prop. 1977/78: 19, JoU 1977/78: 10, rskr 1977/78: 103) antogs nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m. Därvid underströks bl. a. att jordbrukspolitiken borde ges en sådan inriktning att jordbruket och därtill knutna verksamheter kan medverka i en aktiv regionalpolitik. Denna målsättning har särskilt Kommit till uttryck
vid utformningen av rationaliseringsstödet. Det framhölls att de statliga rationaliseringsinsatserna bör anpassas till de regionala och lokala förhål-
landena och att rationaliseringspolitiken på så sätt blir ett viktigt instrument för regionalpolitiken. Särskilt borde beaktas att jordbruk kan ingå som en del i en kombination av flera yrken och sysselsättningar, vilka
tillsammans ger en fullgod familjeförsörjning.
Helhetssynen på det kombinerade jord- och skogsbruksföretaget har tydligt markerats i de nya reglerna för rationaliseringsstöd. Bedömningen av om ett företag är utvecklingsbart och brukaren därmed berättigad att få stöd kommer i fortsättningen att avse hela det kombinerade företaget. Det
kommer att innebära ökade möjligheter att lämna stöd till företag i skogs-
och mellanbygder där skogsdelen kan dominera.
Det allmänna rationaliseringsstödet till jordbruket, som börjar tillämpas den 1 juli 1978, har i huvudsak formen av statliga kreditgarantier. Detta stöd har kompletterats med ett regionalt rationaliseringsstöd i form av bidrag för inre rationalisering till jordbruk i norra Sverige. I sitt betänkande (SOU 1977: 17) Översyn av jordbrukspolitiken föreslog 1972 års jordbruks-
utredning att det därutöver skulle utgå ett särskilt regionalpolitiskt jord-
bruksstöd i sysselsättningssvaga områden. Vid remissbehandlingen framkom många nya synpunkter på utformningen av ett sådant stöd varför jag fann det angeläget att göra en överarbetning i syfte att öka stödets effektivitet från regionalpolitisk synpunkt. Jag anmälde också i nyssnämnda proposition att jag avsåg att föreslå regeringen att senare under 1977/78 års riksmöte förelägga riksdagen en särskild proposition i frågan. Jag äterkommer nu i ärendet.
Den starka befolkningsomflyttning som förekommit under de senaste decennierna har lett till att betydande områden av vårt land har en så gles befolkning att det är svårt att upprätthålla normala samhällsfunktioner. Situationens allvar framgår inte av befolkningstalen för regioner och hela
kommuner. Sådan statistik innefattar tätorter som i allmänhet kunnat bibehålla eller öka sitt invånarantal samtidigt som den kringliggande gles-
bygden har avfolkats i hastig takt. Läget försvåras av den allt snedare åldersfördelningen i dessa glesbygder,. vilken medför att födelsetalen blir mycket låga och befolkningens medelälder allt högre. Om det skall bli
möjligt att upprätthålla en rimlig samhällsservice i dessa områden och för
den bofasta befolkningen möjliggöra en med andra grupper likvärdig social standard, är det nödvändigt att genom aktiva åtgärder hindra fortsatt ut-
glesning och söka åstadkomma en befolkningstillväxt.
För att få till ständ en positiv utveckling i utpräglade glesbygder krävs en aktiv regionalpolitik som tar till vara alla realistiska sysselsättningstillfällen. Därvid måste enligt min mening de areella näringarna spela en huvudroll. Det kombinerade jord- och skogsbruksföretaget är i dessa bygder en
naturlig bas för sysselsättningen. Det är dock angeläget att samhället kan
gå in och stödja kompletterande verksamheter, som kan bidra till att ge ett stabilt försörjningsunderlag för så många som möjligt. Inte minst viktigt är att skapa sysselsättningstillfällen för den kvinnliga arbetskraften. Mot denna bakgrund får jordbruksutredningens förslag om ett särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd anses ha en alltför begränsad räckvidd. Denna
uppfattning framkom också vid remissbehandlingen. Investeringar enbart i
jordbruksdelen i ett företag i dessa bygder torde i de flesta fall inte ge full sysselsättning. Ett sammanförande av den tillgängliga åkermarken till ett fåtal enheter skulle leda till en alltför stark utglesning. Därför bör stödformen vidgas till att avse även andra verksamhetsgrenar, som kan kombineras med jordbruk-skogsbruk.
Jag vill här också nämna att delegationen för glesbygdsfrågor i skrivelse till regeringen har föreslagit att stöd införs för upprustning och nyuppförande av stugor för uthyrning. Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar
delegationens förslag utan erinran. Rekreationsberedningen anser att ett villkor bör vara att stugorna används för korttidsuthyrning. Vidare har
länsstyrelsen i Västerbottens län i skrivelse till regeringen begärt att ett kombinationsstöd införs för att utveckla företag som bygger på flera olika verksamheter.
Jag vill erinra om att riksdagen år 1976 beslutade om särskilda statliga
stödinsatser med syfte att på sikt bibehålla och ge sysselsättning åt en bofast befolkning i skärgårdarna (prop. 1975/76: 88, JoU 1975/76: 34, rskr 1975/76:256). Erfarenheterna av detta skärgårdsstöd är goda. Stöd kan utgå till verksamheter som bedrivs vid s.k. skärgårdsföretag och kan avse inte bara jordbruk, skogsbruk och fiske utan även t. ex. hantverk, småindustri, varvsrörelse, turism och förädlingsindustri. Regeringen avser att våren 1979 lägga fram förslag rörande regionalpolitiken bl. a. på grundval av de förslag som sysselsättningsutredningen kommer att lägga fram. Där-
vid kommer frågan om de särskilda regionalpolitiska stödåtgärder som
erfordras i de utpräglade glesbygderna att behandlas i ett sammanhang.
Efter samråd med chefen för industridepartementet förordar jag dock att
ett särskilt regionalpolitiskt motiverat stöd redan fr. o. m. den 1 juli 1978
skall kunna utgå i vissa glesbygder för att stimulera investeringar i jord-
och skogsbruksföretag samt I verksamheter, som kan ingå som en del i en yrkeskombination vid sådana företag. I avvaktan på den samlade prövning av behovet av åtgärder i glesbygderna som kommer att göras I samband med regeringens förslag om regionalpolitiken våren 1979 anser jag att detta stöd bör begränsas till verksamheter som primärt har anknytning till jordoch skogsbruksföretag vartill bör räknas även trädgårdsodling, fiske och
renskötsel. Stödet bör ha till syfte att främja sysselsättningen för såväl manlig som kvinnlig arbetskraft och kunna utgå i de delar av vårt land där förutsättningarna för ett livskraftigt näringsliv är mindre goda och där som
följd härav befolkningen i aktiv ålder minskar starkt. Också från naturvårdssynpunkt är ett stöd av detta slag av intresse bl. a. därför att det kan
öka möjligheterna att hålla landskapet öppet. Det särskilda stödet bör ges beteckningen särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder.
Jag vill framhålla att det kan bli anledning att i samband med utformningen
av regeringens förslag rörande regionalpolitiken ompröva omfattningen av och reglerna för detta särskilda stöd i syfte att få till stånd en önskvärd likformighet i fråga om de regionalpolitiska insatserna.
Jag övergår nu till att behandla vilken omfattning det särskilda stödet bör
ha och vilka villkor som bör gälla.
Avsikten med det särskilda stödet till lantbruksföretag m.m. i vissa glesbygder bör som jag nyss har framhållit vara att främja sysselsättningen i de delar av vårt land där förutsättningarna för ett livskraftigt näringsliv är mindre goda och där som följd härav befolkningen i aktiv ålder minskar
starkt. Som villkor för stöd bör därför, som jordbruksutredningen har
föreslagit, gälla att det från allmän synpunkt är angeläget att området hålls
befolkat och att det inte finns tillräckliga sysselsättningsmöjligheter inom
rimligt s.k. pendlingsavstånd. Sådana områden finns företrädesvis i de s.k. skogslänen. Även inom landet i övrigt kan mindre sådana områden
förekomma, exempelvis vissa kommuner eller delar därav. Det är naturligt
att områdesavgränsningen görs inom ramen för länsplaneringen och utifrån en regional bedömning av varje områdes sysselsättnings- och servicemöj-
ligheter. De områden som har de största problemen med sysselsättning och
service bör först komma i fråga för stöd.
Stödverksamheten bör sålunda omfatta områden av utpräglad gles-
bygdskaraktär av det slag som främst förekommer inom det inre stödomrädet. Områden med likartade förhållanden och problem kan emellertid finnas även utanför det inre stödområdet. Frågan om avgränsningen av stödområden för regionalpolitiska insatser kommer att behandlas i den nyssnämnda regionalpolitiska propositionen.
Enligt jordbruksutredningen bör lantbruksstyrelsen godkänna de områ-
den som kan komma i fråga för stöd. Eftersom stödet enligt vad jag nyss
har sagt bör ges en bredare inriktning än vad utredningen har föreslagit bör det ankomma på länsstyrelserna att efter beredning och förslag av lantbruksnämnd och efter samråd med resp. kommun besluta om områdesavgränsningen inom inre stödområdet. En generell tillämpning av stödet
inom det inre stödområdet är således inte avsedd.
Efter framställning av resp. länsstyrelse bör regeringen kunna besluta att även företag inom kommun eller del därav utanför det inre stödområdet skall kunna komma 1 fråga för stöd.
Det är angeläget att insatserna kan komma till stånd utan dröjsmål. Krav
på att en särskild plan skall upprättas över de åtgärder m. m. som bör
ges på ett sådant sätt att det står i samklang med de riktlinjer för utveck-
lingen i länen som ges i länsplaneringen och i andra länsplaner för olika samhällssektorer.
Stödet bör inriktas mot företag som har förutsättningar att bestå på sikt. Även andra företag som under viss, inte alltför begränsad tid kan ge
innehavaren full sysselsättning och godtagbar försörjning bör emellertid kunna få stöd. Förutsättningarna för att driva företag i de områden som här kan komma i fråga är sådana att man vanligen får räkna med att även små företag, t. ex. enmansföretag, måste ha olika verksamhetsgrenar för att ge full sysselsättning. Många gånger är också sysselsättningen i och inkoms-
ten från det egna företaget begränsad i förhållande till inkomst och sysselsättning vid sidan härav, exempelvis skogsarbete i annans skog. Även
sådana företag bör kunna erhålla stöd. Exempel på verksamheter som kan bedrivas i kombinerade företag är jordbruk, trädgårdsodling, skogsbruk, rennäring, fiske, fiskodling, stuguthyrning, tillsynsuppgifter, servicearbeten, hantverk m. m.
Stödet bör inriktas på företag som ger sysselsättning och tillfredsställan-
de utkomst åt den bofasta befolkningen i området. Detta förutsätter i regel
att den som äger företaget är bosatt i området.
Som jag tidigare har anfört är det särskilt angeläget att åstadkomma nya arbetstillfällen för den kvinnliga arbetskraften i glesbygden. Man kan utgå
ifrån att stödet i många fall kommer att avse investeringar som syftar till att ge heltidssysselsättning eller kompletterande sysselsättning för hustru eller samboende. I sådana fall är det lämpligt att hon stär för ansökan om stöd.
Det är angeläget att de planerade verksamheterna blir ändamålsenliga med hänsyn till resp. företags och företagarfamiljs förutsättningar. Därför bör en plan över företagets drift upprättas. Planens omfattning bör anpas-
sas efter behovet i varje enskilt fall. Den bör dock innehålla uppgifter om
investeringens storlek, beräknade inkomster och utgifter, beräknad arbetsåtgång samt beräknat överskott till levnadsomkostnader. Sökanden bör vidare ha personliga förutsättningar att genomföra med stödet förenade åtaganden.
I försörjningsunderlaget bör inräknas intäkter från såväl samtliga verksamheter i företaget som bestående förtjänstmöjligheter utanför företaget.
Även sådan kompletterande sysselsättning bör i huvudsak vara förlagd
inom det område i vilket stöd kan utgå. Det sistnämnda hindrar naturligtvis
inte att andra familjemedlemmar kan ha heltidssysselsättning utanför området.
Kravet på lönsamhet och kontantöverskott bör inte sättas alltför högt. Ett krav måste dock vara att de som berörs av stödet kan väntas få sina
levnadsomkostnader täckta.
Ett villkor för att komma i åtnjutande av stödet bör vara att annat statligt
stöd för samma ändamål inte utgår till företaget. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet vill jag i detta sammanhang framhålla att stödet inte bör omfalta kommersiell service då stöd till sådan verksamhet redan
utgår enligt förordningen (1973: 608) om statligt stöd till kommersiell ser-
vice i glesbygd. Riksdagen har också nyligen beslutat att bygga ut detta
stöd fr. o. m. den 1 juli 1978 (prop. 1977/78:8, NU 1977/78: 14, rskr 1977/
78:43).
Ett av syftena med stödet är att vidmakthålla sysselsättning och befolkning inom områdena. Det är därför angeläget att ta till vara alla sysselsätt-
ningstillfällen som jordbruket och skogsbruket kan ge ensamt eller 1 kombi-
nation med andra näringsgrenar. Alla jordbruksföretag inom berörda områden får från den utgångspunkten betraktas som utvecklingsbara, dock inte i den mening som kommer att gälla vid prövning av stöd till jordbrukets rationalisering. Begreppet begränsat utvecklingsbara jordbruksföretag blir därmed inte aktuellt inom dessa områden. För jordbrukets vidkommande kommer därför stöd att lämnas enligt det ordinarie rationaliseringsstödet till företag som i dess mening är utvecklingsbara. I övrigt kommer
förevarande stöd att bli tillämpligt.
Villkoren för stöd bör i övrigt vara i huvudsak desamma som gäller enligt förordningen (1976: 208) om statligt stöd till skärgårdsföretag. Stödet bör kunna utgå i form av statlig kreditgaranti för lån och som statsbidrag i form av avskrivningslån.
Kreditgaranti bör utgå till sådana investeringar som behövs för att de i företaget ingående verksamheterna skall kunna bedrivas ändamålsenligt. Lånegaranti bör kunna lämnas intill ett belopp som motsvarar den godkända kostnaden för åtgärden. Som säkerhet bör fastighets- eller företags-
inteckning godtas. Vid ägarbyte bör omprövning av stödet ske. Amorte-
ringstiden bör bestämmas med hänsyn till den ekonomiska livslängden för
investeringsobjektet. För byggnader bör amorteringstiden uppgå till högst 30 år. För lån till övriga investeringar bör amorteringstiden vara högst 15 år. Regeringen bör kunna bemyndiga lantbruksstyrelsen att biträda ackord och eljest efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för lån till lantbruksföretag m.m. i vissa glesbygder.
Statsbidrag i form av avskrivningslån bör kunna utgå med högst 50 av godkänd kostnad för investeringar i byggnader, anläggningar samt i fasta maskiner. Vidare bör bidrag kunna utgå för iståndsättning av åkermark. Bidrag bör inte kunna utgå tll investeringar i sådana objekt som lätt kan avyttras. Bidraget bör maximeras till 75 000 kr. per företag. Om särskilda
skäl föreligger, exempelvis i samband med relativt omfattande investering-
ar av stor betydelse för sysselsättningen, bör bidrag kunna utgå med högst 125 000 kr. Bidrag bör inte utgå, om bidragsbeloppet skulle understiga 2 500 kr. Som villkor bör gälla att produktion och sysselsättning upprätthålls under avskrivningstiden på minst den nivå som ligger till grund för ansökan. Vad gäller stöd till uthyrningsstugor bör, som glesbygdsdelegationen
har föreslagit, bidrag utgå med högst 20000 kr. per stuga. Vidare bör som villkor uppställas att stugorna används för korttidsuthyrning på öppna marknaden. Uthyrning bör ske genom regionalt, kommunalt eller annat förrmedlingsorgan som kan säkerställa en sådan användning av stugorna.
Statsbidrag bör inte kunna beviljas, om företagaren ensam eller tillsam-
mans med annan familjemedlem disponerar likvida tillgångar eller inkoms-
ter av sådan omfattning att bidrag framstår som obehövligt.
Administrationen av stödet bör på samma sätt som för skärgårdsstödet handhas av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. Samma former för samråd mellan berörda länsorgan som föreskrivs i förordningen (1976: 208) om statligt stöd till skärgårdsföretag bör därvid gälla. Vad beträffar stöd till uthyrningsstugor bör samråd ske med regionala rekrea-
tions- och turistorgan.
Jag beräknar medelsbehovet till 10 milj. kr. för vardera bidrag och lånegarantier. För administrationen av stödet beräknar jag att lantbruksnämnderna för budgetåret 1978/79 behöver förstärkas med resurser motsvarande 400 000 kr., vilket betopp bör ställas till lantbruksstyrelsens förfogande genom överskridande av tionde huvudtitelns förslagsanslag Lantbruksnämnderna.
För ändamålet bör på statsbudgeten under tionde huvudtiteln anvisas ett
nytt förslagsanslag benämnt Särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa
glesbygder. Eventuella förluster i lånegarantigivningen bör täckas från detta anslag.
7 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
I. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för särskilt stöd till
lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder,
2. medge att under budgetåret 1978/79 statlig kreditgaranti för Jån
till lantbruksföretag m.m. i vissa glesbygder beviljas med sam-
manlagt högst 10000 000 kr. ,
3. medge att under budgetåret 1978/79 statsbidrag till lantbruksfö-
retag m.m. i vissa glesbygder beviljas med sammanlagt högst
10000 000 kr.,
4, medge att regeringen eller efter regeringens bemyndigande lant-
bruksstyrelsen får biträda ackord och eljest efterge statens rätt
på grund av garantiätagande för lån till lantbruksföretag m.m. i
vissa glesbygder,
tin till Särskilt stöd till lantbruksföretag m.m. i vissa glesbygder för
budgetåret 1978/79 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslags-
anslag av 10000 000 kr.
8 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägahden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredräganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978