Prop. 1977/78:19

om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m.m.

Prop. 1977/78: 19 Regeringens proposition

1977/78: 19

om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m.;

beslutad den 20 oktober 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

THORBJÖRN FÄLLDlN ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till nya riktlinjer för jordbruks- politiken. Dessa grundar sig på de förslag som avgetts av 1972 års jord- bruksutredning. l propositionen behandlas jordbruksproduktionens fram- tida omfattning. inkomstmålet för de i jordbruket sysselsatta. principer- na för prissättningen på jordbruksprodukter och de statliga insatserna för jordbrukets rationalisering.

Den framtida jordbrukspolitiken i vårt land bör främja ett rationellt utnyttjande av landets naturliga resurser för jordbruksproduktion. Det innebär att den brukningsvärda åkerjorden bör utnyttjas för detta ända- mål. Härigenom kan vi för egen del trygga en god livsmedelsberedskap och bidra till livsmedelsförsörjningen i övriga delar av världen.

Förslagen innebär att ett huvudsyfte för jordbrukspolitiken skall vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Vidare bör jordbrukspolitiken ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker tillgång till livs- medel av hög kvalitet till rimliga priser.

De statliga insatserna för jordbrukets rationalisering bör främja en fortsatt rationalisering av jordbruket genom uppbyggandet och vid- makthållandet av rationella familjeföretag.

De ekologiska och miljömässiga aspekterna bör beaktas. Jordbruks- politiken bör vidare ges en sådan inriktning att jordbruket och därtill knutna verksamheter kan medverka i en aktiv regionalpolitik.

Prisregleringen på jordbrukets produkter föreslås i huvudsak utfor— mad i enlighet med nuvarande principer. Mellanprislinjen bör bibehål- las. Vidare föreslås en ökad insyn i och kontroll av vissa förädlingslcds

[ Riksdagen 1977/78. 1 sam/. Nr [9

Prop. 1977/78: 19

[J

kostnadsförhållanden m.m. Statens ansvar vad gäller finansieringen av spannmålsövcrskotten understryks. Grunderna för jordbrukets infla- tionsskydd bibehålls.

I propositionen framläggs förslag till ekonomiskt rationaliseringsstöd. huvudsakligen i form av kreditgarantier. För att underlätta nyetablering inom jordbruket för personer med god jordbruksutbildning och med litet eget kapital föreslås att en särskild låneform införs som benämns lån med uppskjuten ränta. Prisstödet till jordbruket i norra Sverige före- slås utbyggt till att även omfatta getskötsel och smågrisproduktion. För att begränsa de större animalieproduktionsföretagens utbyggnad fram- läggs bl. a. förslag om differentierade slaktdjursavgifter inom slaktsvins- produktionen.

Prop. 1977/78: 19 3

Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att punkt 1 av anvisningarna till 41 & kom- munalskattclagen (1928: 3701 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förut-lager; lyda/.vc Anvisningar till 41 ;"

1.I Inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Hänsyn skall därför tagas till in- och ut- gående lager av varor. däri inbegripet djur. råmaterial. hcl- och halv— fabrikat m.m.. samt till fordringar och skulder. Som värde av ingående lager. fordringar och skulder skall därvid upptagas värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager. fordringar och skulder. Be- stämmelserna i 41 & om lager få i varvsrörelsc tillämpas även i fråga om skepp eller skeppsbygge. på vilket den skattskyldige utfört eller av- ser att utföra arbete i icke oväsentlig omfattning. utan hinder av att den skattskyldige avyttrat skeppet eller bygget. Vad nu föreskrivits gäller dock endast intill dess skeppet eller skeppsbygget levererats till förvär- varen. Vad som avses med skepp framgår av sjölagen (1891: 35 5.1).

För skattskyldig. som haft ordnad bokföring. skall beräkningen av in- komst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av följande.

Därest vinstresultatct påverkats därav. att bland intäkter upptagits sådana intäkter. vilka icke skola beskattas såsom inkomst. ellcr uteslu- tits intäkt. som skolat medräknas. eller bland utgifterna avförts sådana poster. för vilka vid inkomstberäkningen avdrag icke får ske. skall före- tagas erforderlig justering av det bokföringsmässiga vinstresultatet till överensstämmelse med en inkomstberäkning enligt de i denna lag stad- gade grunder.

Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall vid inkomstberäkningen god- tagas. därest denna värdesättning icke står i strid med vad nedan sägs.

Lagret vid beskattningsårets utgång får icke upptagas till lägre belopp än fyr-tio procent av lagrcts anskaffningsvärde eller. om återanskaff— ningsvärdet på balansdagen är lägre. sistnämnda värde. i förekomman- de fall efter avdrag för inkurans. Dock får lager av djur på jordbruks- fastighet eller i renskötselrörelse icke upptagas till lägre belopp än fyr— tio procent av de värden som riksskatteverket fastställer för olika slag av djur i skilda åldersgrupper på grundval av genomsnittspriserna på dessa djurslag under en period av tolv månader närmast före den '] ok- tober beskattningsåret. ()n1 sådant värde icke fastställts. t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur. får djuret upptagas lägst till fyrtio pro- cent av allmänna saluvärdet.

Därest värdet å lagret. beräknat till anskaffnings- eller återanskaff— ningsvärdet och i förekommande fall efter avdrag för inkurans. uppgår till lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelse- åren). må lagret vid beskattningsårets utgång i stället upptagas till lägst

] Senaste lydelse 1976: 924.

Prop. l977/78: 19 4

Nu varande lydelse F öres-Ingen lydelse

ett belopp motsvarande förstnämnda värde å detta lager efter avdrag med sextio procent av sagda medeltalsvärde. Därvid skola såsom vär- den å lagren vid jämfjörelscårens utgång hava upptagits anskaffnings- värdena eller. därest återanskaffningsvärdena å balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda värden. i förekommande fall efter avdrag för inkurans. I fråga om djur på jordbruksfastighct eller i renskötselrörelse gäller dock att värdet av djuren skal'l hava upptagits till fulla det värde som riksskatteverket fastställt enligt före-gående stycke eller till fulla all- männa saluvärdet. Föreligger sådant fall att sextio procent av nyss- nämnda medel-talsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattnings- årets utgång. må avdrag åtnjutas jämväl för det överskjutandc beloppet. därest en häremot svarande avsättning i räkenskaperna gjorts till lager- regleringskonto. Då avdrag för sådan avsättning medgivits. skall avsätt- ningen återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. därvid frå- gan om avdrag för förnyad avsättning till dylikt konto får prövas enligt bestämmelserna ovan. lngå i lagret råvaror eller stapelvaror. må lagret av sådana varor eller del därav upptagas till lägst sjuttio procent av värdet å tillgångarna i fråga beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast föregående nio be- skattningsåren. Därest sist angivna grund för värdering av varulagret eller del därav tillämpats, skall" vad ovan sägs om värdering med hän- syn tagcn till medeltalet av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående bcskattningsåren icke gälla.

Utan avseende å vad förut stadgats angående den lägsta värdesätt- ning å lagret. som vid inkomstbcräkningen kan godtagas. må det lägre värde å lagret godtagas som skattskyldig med hänsyn till föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.

Vad i femte och sjätte styckena här ovan sägs angående det lägsta värde å skattskyldigs varulager. som må vid inkomstbcräkningen god- tagas. har icke avseende å penningförvaltamle företags och försäkrings- företags placeringar av förvaltade medel" i aktier. obligationer. låne- fordringar m.m. eller å skattskyldigs lager av fastigheter och liknande tillgångar beträffande vilka en sådan värdesättning finnes icke vara godtagbar. Värdet å lager av nu avsedda tillgångar skall upptagas till vad som med hänsyn till risk för förlust. prisfall m.m. framstår såsom skäligt.

Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse. eller av annan skatt- skyldig. för vilken aktien utgör varulagertillgång. och är det icke uppen- bart att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hänsyn till hans rörelse, må sådan ned- gång i aktiens värde som beror på utdelning till den skattskyldige av me- del. vilka vid förvärvet funnos hos det utdelande bolaget och icke mot- svara tillskjutet belopp. ej föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skattskyldige upptages till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna. innan sådan utdelning skett. upptagits till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad. må aktien vid utgången av det beskattningsår. varunder utdelningen äger rum, icke upptagas till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshän- seende vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som mot- svarar skillnaden mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad för ak- tien och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. Sker ut-

Prop. 1977/78: 19

'Jl

Nu varande l_t"(l('l.t'(' [föreslagen lydelse

delning utan att det värde för aktien. som ligger till grund för beräk— ningen av den skattskyldiges inkomst. påverkas och medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget re— dovisar förlust. skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdel- ningen. Utdelningen som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvara tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke äger mots 'arande tillämpning på andel i ekono- misk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats.

Avdrag för inkurans må icke tnedgivas med större belopp än vad den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar svara mot den konstaterade värdenedgången å lagret å balansdagen. Oaktat vad nu sagts må dock avdrag för inkurans medgivas med fem procent av det lägsta utav lagrets anskaffnings— och återanskaffningsvärden. därest detta ej framstår såsom uppenbart opåkallat. eller med det högre procenttal därav som riksskatteverket kan hava för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skattskyldiga angivit.

Vid bestämmandet av lagrets anskaffningsvärde skall så anses som om de lagertillgångar. vilka kvarligga i lagret vid beskattningsårets utgång, äro de senaste av den skattskyldige anskaffade eller av honom tillverka- de. För tillgångar. som den skattskyldige framställt eller bearbetat. skola såsom anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (material— kostnader och arbetslöner) ökade med ett tillägg som motsvarar vad som av de indirekta tillverkningskostnaderna skäligen belöper å nu ifrå— gavarande tillgångar. därvid hänsyn dock icke behöver tagas till ränta å eget kapital.

Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt må godkännas endast i den mån det visas. att inköpspriset för tillgångar av samma slag å balansdagen under- stiger det kontraherade priset. eller det göres sannolikt. att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras eller av den skattskyldi- ge i oförändrat eller förädlat skick försäljas. Beträffande värdet å rättig- heter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt må nedskrivning av värdet därå godkännas endast i den mån den skattskyldige visar. att inköpspri- set för tillgångar av samma slag ä balansdagen understiger det kontra- herade priset. eller det göres sannolikt. att dylikt prisfall kommer att in- träffa innan tillgångarna levereras.

Vad här är stadgat gäller sär- skilt då fråga är om bestämman- det av det år. varunder en inkomst skall anses hava åtnjutits eller en utgift skall anses hava ägt rum. l sistnämnda avseende gäller alltså. att inkomst skall anses hava åtnju- tits under det år. då densamma en- ligt allmänt vedertagen köpmanna- sed eller enligt vad som beträffan- de jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppföras så- som inkomstpost. även om den än- nu icke av den skattskyldige upp-

Vad här är stadgat gäller särskilt då fråga är om bestämmandet av det är. varunder en inkomst skall anses hava åtnjutits eller en utgift skall anses hava ägt rum. ! sist— nämnda avseende gäller alltså. att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år. då densamma enligt allmänt vedertagen köpmannased eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör i räkenskaperna uppföras såsom in- komstpost. även om den ännu icke av den skattskyldige uppburits i

Prop. 1977/78: 19

Nu tra/”ande lydelse

burits i kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t.ex. i form av levererade varor. fullgjorda prestationer eller på an- nat härmed jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomst- posterna har motsvarande tillämp- ning i fråga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknan- de ersättning från fåmansföretag till företagsledare eller honom när- stående person t'år dock åtnjutas först under det år då utbetalning skett. I fråga om tiden för in- komst- och utgiftsposters uppta- gande enligt bokl'öringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet. att fordringar upp— föras såsom inkomst under det år. då de uppkomma. och att ränte- intäkter hänföras till inkomsten för det år. på vilket de belöpa. i bägge fallen oberoende av huruvi- da de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra si- dan lärer det vara vedertaget. att förskottsvis influtna räntor. som till större eller mindre del belöpa å ett kommande år. till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst.

6 Föreslagen lydelse kontanta penningar eller eljest kommit honom tillhanda t.ex". i form av levererade varor. fullgjor- da prestationer eller på annat här- med jämförligt sätt. Vad sålunda gäller i fråga om inkomstposterna har motsvarande tillämpning i frå— ga om utgiftsposterna. Avdrag för tantiem eller liknande ersättning från fåmansföretag till företagsle— dare eller honom närstående per- son får dock åtnjutas först under det år då utbetalning skett. l frå- ga om tiden för inkomst- och ut- giftsposters upptagande enligt hok- föringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet. att fordringar uppföras såsom inkomst under det år. då de uppkomma. och att ränteintäkter hänföras till inkomsten för det år. på vilket de belöpa. i bägge fallen oberoende av huruvida de verkligen influtit under nämnda år eller icke. Å andra sidan lärer det vara vederta- get. att förskottsvis influtna rän- tor. som till större eller mindre del belöpa å ett kommande år. till denna del bokföringsmässigt hän- föras till det sistnämnda årets in— komst. III)/).t'lx'jlllt'll rr'i/uu för lån ur den under .vltuens uIldrungt'j'muler uppförda ldne/uu— den för lån med uppskjuten rlin/u dtnjules för det dr dd räntan luu' lwlululv.

,4 vdrug för

Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning. som skall erläg— gas under loppet av flera år. må såsom intäkt för varje år upptagas den del av köpeskillingen. som under samma år influtit. Avdrag för minsk— ning i ingående virkesförråd m.m.. vartill upplåtaren kan vara berätti- gad. fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande till den under varje år influtna likviden.

Om beskattningsmyndighet. med l'rångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, såsom inkomst för ett år beskattat vinst. som enligt de vid bokföringen tillämpade grunderna först ett senare år framkommer såsom bokföringsmässig vinst. skall vid in- komstbcräkningen för det följande år. då vinsten i bokföringen kommer till synes, det sistnämnda årets i bokföringen redovisade vinstresultat med hänsyn härtill justeras på sådant sätt. att den redan beskattade vinsten icke för det året ånyo tages till beskattning.

Motsvarande gäller för det fall. att beskattningsmyndighet ansett för-

Prop. 1977/78: 1 9 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lust, av beskaffenhet att avdrag därför får ske, icke böra beaktas vid in- komstbcräkningen för det år, under vilket den kommit till synes i räken- skaperna, eller beskattningsmyndighet eljest något år frångått den skatt- skyldiges bokföring i avseende. som kan hava inflytande på följande års inkomstbcräkning.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag. då lagen enligt upp- gift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1979 års taxering.

Prop. 1977/78: 19 3

Utd rag

JOR DB RU KSDEPARTEM ENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1977-10-20

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus. Gustavsson, Antonsson. Mogård. Olsson. Dahlgren, Åsling, Troedsson. Mundebo. Ullsten. Wikström, Johansson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m. m.

1. Inledning

Nuvarande riktlinjer för jordbrukspolitiken fastställdes av 1967 års riksdag (prop. 1967: 95. JoU 1967: 25. rskr 1967: 280). I samband här- med framhölls att det var angeläget att vissa frågor inom jordbruks- politiken ånyo prövades eftcr en tid. Bl.a. mot denna bakgrund tillsattes 1972 års jordbruksutredning tjo 1972: 04). Enligt direktiven till utred- ningen skall de allmänna målen för jordbrukspolitiken gälla även i fort— sättningen. Utredningen skulle därför inte behandla dc övergripande må- len utan endast vissa särskilt angivna frågor (direktiv, sc 1973 års riks- dagsberättelse s. 386). År 1974 fick utredningen i tilläggsdirektiv i upp- drag att se över rationaliseringspolitiken (direktiv. se 1975 års riksdags— berättelse s. 441). Till utredningen har överlämnats ett antal riksdags- motioner som berör olika jordbrukspolitiska frågor samt ett antal utred- ningar och framställningar från olika organisationer m. m.

Enligt de ursprungliga direktiven skulle frågor av grundläggande be- tydelse för den prisregleringsperiod som följde efter den 30 juni "1974 behandlas med förtur.. Utredningen avgav därför år 1973 delbetänkan- det. (Ds Jo 1973:11.()) Vissa förslag rörande prisregleringen efter den 30 juni 1974. I betänkandet lämnades förslag om int'lationsskyddets ut— formning vilka sedan har tillämpats fr.o.m. regleringsåret 11974/75 (prop. "1.974: "122, JoU 1974: 29. rskr 1974: 275 och prop. 1976/77: 94. JoU 1976/77: 28, rskr 1976/77: 257).

Jordbruksutredningcn' har den 24 mars 1977 avlämnat sitt huvudbe-

1Generaldirektörcn Ingvar Widén. ordförande, riksdagsledamöterna Eric Enlund. Axel Kristiansson och Ake Wictorsson samt f. ledamöterna av riksda— gen Rolf Eliasson, Pcr Israelsson, Marta Lindberg. Sven Persson och Karl Rask.

Prop. 1977/78: 19 9

tänkande (SOU 1977: 17) Översyn av jordbrukspolitiken. Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av styrelsen för internationell ut- veckling (SlDA), överbefälhavaren, socialstyrelsen. bankinspektionen. konjunkturinstitutet. statskontoret. riksrevisionsvcrkct (RRV). lantbruks- styrelsen, statens jordbruksnämnd. stat-ens jordbruksnämnds konsument- delegation. Skogsstyrelsen. statens livsmedelsverk. Sveriges lantbruks- universitet, statens naturvårdsverk. koneessionsnämndcn för miljöskydd. kommerskollegium. generaltullstyrelsen. näringsfrihetsombudsmannen (NO). statens pris- och kartellnämnd (SPK). konsumentverket. över- styrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). arbetsmarknadsstyrelsen. sta- tens lantmäteriverk. statens industriverk. samtliga länsstyrelser (med undantag av länsstyrelsen i Hallands län). 1972 års skatteutredning. miljöskyddsutredningen. prisregleringskommittén. delegationen för gles- bygdsfrägor. fullmäktige i riksbanken. Landsorganisationen i Sverige (LO). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO,/SR. Svenska lantarbetareförbundet. Svenska arbetsgivareför- eningen. Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Sveriges industriförbund. Sveriges grossistförbund. Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för en- skild handel och industri. Kooperativa förbundet (KF). Svenska socker- fabriks AB. Familjejordbrukarnas riksförbund. Hushällningssällskapens förbund och Svenska samernas riksförbund.

Flera länsstyrelser har bilagt yttranden av olika länsorgan. Lantbruks- styrelsen har bifogat yttranden från samtliga lantbruksnämnder. Även andra remissinstanser har överlämnat av dem inhämtade yttranden.

Härutöver har yttranden inkommit från Kristen demokratisk samling (KDS). Centerns ungdomsförbund. Sveriges bageriförbund, Svenska fo- derämnes & spannmälsimportörers förening. Broilerintressenters för- ening, Föreningen svensk fjäderfiiskötsel samt gemensamt yttrande av Gävleborgs. Norra Hälsinglands och Jämtlands getklubbar samt Änger- manlands getavelsförening.

För sammanhangets skull är det lämpligt att lämna en utförlig redo- visning av ärendet. Jag kommer därför i det följande att även ta tipp frågor som är av den karaktären att de inte behöver underställas riks- dagen.

2. Översikter och allmänna utgångspunkter

2.1. Nuvarande förhållanden

2.I.I Den internationella bakgrunden

Förhållandena på världsmarknaden för jordbruksproduk-ter och be- dömningen av denna marknads framtida utveckling har tillmätts stor betydelse vid utformningen av efterkrigstidens svenska jordbrukspolitik,

Prop. 1977/78: "1.9 10

så som den kommit till uttryck i 1947 och 1967 års riksdagsbeslut.

'l prop. 1967: 95 uttalade departementschefen att orsaken till att stats- makterna borde föra en aktiv jordbrukspolitik, som bl. a. inrymde ställ- ningstaganden till jordbruksproduktionens omfattning och priserna på jordbrukets produkter, i huvudsak var de förhållanden som rådde på den internationella marknaden för jordbruksprodukter och livsmedel. Frågan om jordbruksproduktionens lämpliga omfattning ansågs därför vara väsentlig från samhällsekonomisk synpunkt så länge som världs- marknadspriserna på jordbruksprodukter under längre tid förväntades bli avsevärt lägre än de inhemska producentpriserna samt import förut- sattes bli möjlig.

I propositionen förutsattes vidare att prisnivån på jordbruksproduk- ter på den internationella marknaden under tiden fram till mitten av 1970-talet skulle komma att förbli låg och att betydande avsättnings- svårigheter för överskott skulle komma att föreligga. Mot den bakgrun- den saknades anledning att anta att det, i den då överbliekbara framti- den, skulle bli möjligt att avveckla eller kraftigt begränsa det svenska gränsskyddct för jordbruksprodukter. Vidare anfördes att det inte var rationellt att Sverige direkt inriktade sig på att producera livsmedel för utvecklingsländernas behov. Uppkommande överskott av svenska jord- bruksprodukter som lämpade sig för livsmedelshjälp borde emellertid kunna utnyttjas för sådana ändamål.

Det ansågs vidare vara värdefullt från handelspolitisk synpunkt om utrymme kunde beredas för import av jordbruksprodukter. En sådan import ansågs väl kunna förenas med hänsyn till utvecklingsländernas livsmedelsförsörjning. Import ansågs vidare fördelaktig för konsumen- terna, bl.a. genom att den ökade deras valmöjligheter. En eventuell svensk anslutning till en större europeisk marknad hade stor aktualitet i mitten av 1960-talet. Detta förhållande beaktades också i 1967 års riktlinjer.

2.1.2. Jordbrukets ställning i den svenska sanz/tällsekonontin

Utvecklingen inom det svenska näringslivet under 1960-talet och första hälften av "1970-talet har karakteriserats av en hög takt i struktur- omvandlingen både mellan näringsgrenar och mellan regioner. Denna strukturomvandling har tillsammans med olika tekniska framsteg möj- liggjort en snabb ökning av produktiviteten i ekonomin som helhet. Produktivitetsökningen har medfört en höjd levnadsstandard och änd- rade konsumtionsvanor. Under perioden har kvinnorna i ökande ut- sträckning kommit ut på arbetsmarknaden. samtidigt som antalet sys— selsatta inom de varu- och kraftproducerande näringarna minskat.

För jordbrukets del har utvecklingen inneburit en fortsatt överflytt-

Prop. ]977/78: 19 1 |

ning av produktion. förädling och marknadsföring från det egentliga jordbruket till andra sektorer. Efterfrågan på arbetskraft från andra sektorer än jordbruket var mycket stor under större delen av 1950- och l960-talen. Produktionsvolymen i jordbruket var samtidigt större än vad som efterfrågades inom landet. Överskottskvantiteter fick avsättas på världsmarknaden till priser som var mycket låga. Under dessa för- hållanden inriktades samhällets insatser på att begränsa resursförnyelsen i jordbruket för att nytillkommande resurser skulle kunna tillföras andra sektorer. Härigenom har arbetskraft kunnat lösgöras från jord- bruket och överföras till andra. sektorer.

Befolkningen i jordbruk med binäringar minskade från ca 25 5:72. år 1950 till ca 10% år 1965. i huvudsak genom avgång av lejd arbets- kraft och utflyttning av yngre familjemedlemmar. Arbetskraftsminsk- ningen. i förening med andra rationaliseringsatgärder inom jordbruket. har medfört betydande produktivitetsvinster inom näringen. Härigenom har prisökningarna på livsmedel kunnat begränsas och en rimlig lev- nadsstandard beredas åt de i jordbruket sysselsatta. Befolkningsomflytt- ningarna har givetvis medfört vissa problem för både de utflyttade och dem som stannade kvar i jordbruket.

Under den senaste tioårsperioden har utvecklingen fortsatt i samma riktning men i långsammare takt. Jordbrukets roll som arbetskrafts- reserv för andra näringar har under denna tid varit avsevärt mindre än tidigare. Jordbrukets andel av arbetskraften har minskat från ca 10 (..?-2 är 1965 till ca 5 (.fi: är 1975. Minskningen under denna period har i huvudsak skett genom ålderspensionering. Brukningsenheter har lagts samman. vilket medfört minskat behov av nyrekrytering.

Den betydande effektit-"iscring som ägt rum inom jordbruket under efterkrigstiden har väsentligen skett genom att arbetskraft ersatts med maskiner etc. Vinsterna av denna effektivisering har kommit samhället till godo dels genom att prisstegringarna på jordluuksprodukter kunnat begränsas. dels genom de insatser som friställd arbetskraft kunnat. preste- ra i andra samhällssektorer. Vidare har de i jordbruket sysselsatta fått del av produktivitetsökningen inom den egna näringen.

Mängden industriellt framställda produktionsmedel som jordbruket köper har fortlöpande stigit. År 1975 inköpte jordbruket varor och tjänster från andra sektorer (inkl. investeringar) för omkring 6 miljarder kr., vilket motsvarade närmare 60 % av jordbrukets produktions- värde. 1 den nämnda summan ingår till betydande del kostnader för importerade varor. Utvecklingen har medfört att sysselsättningen i vissa industrier har blivit starkt beroende av jordbrukets inköp. Berörda industrier utgör dock en rätt liten del av hela industrin.

Lii-'.mzedelskedjan kan numera sägas bestå av flera lcd, nämligen industriell produktion av maskiner. handelsgödsel. drivmedel m.m.. produktion av livsmedelsråvaror inom jordbruksföretagen (där jord—

Prop. 1977/78: 1.9 12

bruket tillhandahåller jord och arbetskraft), uppsamling och förädling av råvarorna samt distribution av de färdiga livsmedlen fram till kon- sumenterna.

2.1.3. Utvecklingen inom jordbruket

Två tendenser har karakteriserat svt.se/rätt:;in_csu[veck/ingen inom jordbruket. Den ena är att den totala arbetsförbrukningen minskat snabbt. Under den senaste tioårsperioden var den årliga minskningen drygt 5 % enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. Den andra är att en ökande andel jordbrukare har hämtat en allt större del av sin inkomst utanför jordbruket. År 1975 utgjorde jordhrukarnas inkomster av jord- och skogsbruk i genomsnitt något mindre än hälften av deras sammanlagda inkomster. Medelåldern hos jordbruksbefolk— ningen är betydligt högre än inom den övriga sysselsatta befolkningen. särskilt bland sysselsatta vid de mindre företagen.

Den svenska åkerarealen var störst omkring år 1920 med 3,8 milj. ha. Fram till omkring år 1950 minskade den mycket långsamt. Under 1950-talet lades i genomsnitt 17000 ha åker ned varje år och under 1960-talet 33 000 ha. Under perioden 1960—1975 minskade den tot-ala åkerarealen från 3,36 till 2,98 milj. ha.

Under den senaste tioårsperioden har antalet hrukningsenheter mins- kat med drygt 50000 eller med nära 30 %. "Härvid har framför allt i slättbygderna det nedlagda företagets åker ofta tillförts andra bruk- ningsenheter. i många fall genom arrendering. År 1975 arrenderades 40 % av- den totala åkerarealen. l skogsbygderna har jordbruksdriften helt upphört vid ett betydande antal mindre gårdar och åkerarealen vid dessa har i många fall tagits ur produktion. Medelarealen per företag har under perioden 1966—1976 ökat från '.17 till "23 ha äker. Den andel av den totala åkerarealen som finns vid brukningsenheter med minst 30 ha har ökat från 44 % till 59 %. Dessa företag utgör en femtedel av det totala antalet brukningsenheter.

Den grundläggande kapitalresursen i jordbruket är åkermarken. Av det beräknade totala l'astighetskapitalet i jordbruket. som för år 1975 värderas till 25—30 miljarder kr.. utgör markvärdet ungefär tre fjärde- delar och ekonomibyggnader m. m. en fjärdedel.

Jordbrukets bestånd av övrigt mraktigr realkapital i form av bygg— nader, maskiner. djur och markanläggningar har i reala värden varit i det närmaste konstant under hela efterkrigstiden. För år 1975 kan det samlade realkapitalet (exkl. marken) i jordbruket värderas till drygt 30 miljarder kr.. varav drygt hälften 'avser byggnader och ungefär en fjärdedel tra-ktorer och övriga maskiner. Under de senaste åren har investeringarna inom jordbruket ökat starkt och uppgick år 1975 till drygt 1 500 milj. kr. i traktorer och maskiner samt 800 resp. 70 milj. kr. i byggnader och markanläggningar.

Prop. 1977/78: 19 13

Proc/uktionstekniken i jordbruket har undergått genomgripande för- ändringar under efterkrigstiden. Specialisering. utveckling av de maski- nella redskapen, förbättrat avelsmaterial och nya utsädessorter har kännetecknat denna utveckling. Härigenom har jordbruket blivit allt- mer beroende av inköpta produktionsmedel och tjänster. Snabbväxandc och högt avkastande djur kräver högvärdiga. ofta importerade. foder- medel. Den höga avkastningsförmågan hos de nya sorterna i växt- odlingen förutsätter mer gödsling än tidigare sorter. Ny Odlingsteknik med ökad mekanisering förutsätter inköpta maskiner och inköpt energi.

Den angivna utvecklingen gick snabbast under 1950- och 1960- talen. Alltjämt ökar dock volymen av jordbrukets inköp av förnöden- heter och tjänster i'ri'tn andra sektorer. Den uppgick år 1975 till 4.9 miljarder kr. De viktigaste posterna avsåg köpfodermedel (1.6 miljar- der kr.). handelsgödsel (0,9 miljarder kr.). reparationer och underhåll av maskiner. byggnader m.m. (0.9 miljarder kr.) samt tjänster (0,9 miljarder kr. ).

fl'amlproduktionen i jordbruket har under större delen av efter- krigstiden varit relativt oförändrad. Under 1970-talet har den ökat något. Dess värde uppgick är 1975 till ca 12 miljarder kr. (i producent- priser). Minskningen av bl. a. åkerarealen. antalet brukningsenheter och antalet sysselsatta inom jordbruket har uppvägts av en större produktion per enhet genom främst ökad användning av inköpta förnödenheter. maskiner m.m. Jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten (BNP). dvs. dess produktionsvärde efter avdrag för inköpta produktionsmedel. minskade under 1950- och l960-talen. Under 1970-talet har dock denna minskning upphört. Fördelningen mellan animalie- och vegetabiliepro- duktionen var under 1950-talet och första hälften av 1960-talet unge- fär konstant. De vegetabiliska produkternas andel av det totala produk— tionsvärdet har legat vid omkring 20 %. Under de senaste åren har de— ras andel dock ökat något.

l'nom uninzalieomrädel sjönk mjölkproduktioncn från ca 3 750 milj. kg vid 1960-talets början till knappt 2 850 milj. kg regleringsåret 1970/71. samtidigt som antalet mjölkkor minskade med drygt 40 %. Mjölkproduktionen har därefter åter ökat och uppgick rcgleringsåret 1975/76 till 3 260 milj. kg.

Nötköttsproduktioncn ökade under 1960-talet med nära 50 %. Detta berodde dels på utslaklningen av mjölkkor". dels på en ökad uppföd- ning av ungnöt till slakt. samtidigt som medelslaktvikterna för dessa höjdes. Efter en tillbakagång i början av 1970-talet. som bl.a. sam- manhängde med att utslaktningen upphörde. har storboskapsslaktcn un- der de senaste åren åter ökat och uppgick regleringsäret 1975/76 till 133 milj. kg.

Fläskproduktionen uppgick regleringsäret 1975/76 till 288 milj. kg. vilket är drygt 30 $'"-"('.- mer än i början av 1960-talet. Svinuppfödningen

Prop. 1977/78: 19 14

har varit förhållandevis lättmekaniserad och snabba framsteg har gjorts på avelsområdet och inom utfodringstekniken. Produktionen har kraf- tigt förskjutits mot större besättningar.

Inom vegetabilieproduktionen har. främst under 1960-talet. stora vallarealer friställts till följd av minskat antal kor och hästar. Ned- gången av vallarealen har till betydande del skett i samband med att åker tagits ur bruk. Samtidigt har utrymme skapats för ökad odling av främst spannmål. som blivit den helt dominerande grödan i vissa delar av landet, främst i Mellansverige. Under 1970-talet har spann- målsodlingens omfattning varit i stort sett oförändrad, och spannmåls- arealen uppgick år 1976 till närmare 1 600 000 ha. Totalt har spann— målsarealen under perioden 1960—1976 ökat med drygt 10 % och to- talskörden av spannmål med drygt 40 %.

Av bl. a. växtföljdsskäl har intresset för andra grödor än spannmål ökat, såsom olje- och baljväxter. Arealen oljeväxter har ökat under "1970-talet och utgjorde i medeltal under perioden 1972—1976 161 000 ha. Potatisarealen har under perioden "1960—1975 minskat med drygt 60 % och totalskörden med ca 40 %. Odlingen av sockerbetor. som un- der .1960-talet och fram till år "1973 omfattade drygt 40 000 ha. har under de senaste åren utvidgats till över 50 ()00 ha.

Arbetsproduktiviteten inom jordbruket. definierad som kvoten mellan bruttoförädlingsvärdet och arbetsvolymen, har under den senaste 15- årsperioden ökat med i medeltal 7 % per år. Förädlingsvärdet har ökat obetydligt, samtidigt som arbetsvolymen minskat med drygt 6 % per år. Minskningen av arbetsvolymen är till betydande del en följd av struktur- rationaliseringen. Vidare har en. övergång skett till. mindre arbetskrä— vande produktionsgrenar. Härtill kommer de arbetsbesparingar som kunnat ske till följd av rationaliseringsåtgärder av olika slag. dvs. för— bättrad teknik. I samband med prisöverlägguingarna våren 1.974 bedöm- des den. genomsnittliga rationaliscringsvinsten inom jordbruket till 4.5 % per år.

Prisutvecklingen för jordbrukets produkter. På grund av en viss återhållsamhet vid prissättningen och under trycket. av de låga världs— marknadspriserna ökade priserna på jordbruksprodukter relativt mått- ligt under senare hälften av 1960-talet. Under perioden 19665'67— 1970i71 steg således producentpriserna enligt lantbruksekonomiska sam- arbetsnämndens avräkningsprisindex (A-index) med i genomsnitt 1 G?.- och prisregleringspriserna (PR-index. i huvudsak partipriscr) med i genomsnitt 2 €"; per år. Eftersom konsumentprisindex (KPI) steg med ca 4.5 % per år sjönk avräkningspriserna realt med 3.0—35 9? per år.

Fr.o.m. den 1 juli 1971 höjdes priserna på olika jordbruksprodukter kraftigt. Mest höjdes mjölkprisct. vilket motiverades av att mjölkpro- duktionen då tenderade att sjunka till en från försörjningssynpunkt alltför låg nivå. Bidragande till prisuppgången efter år 1971 var också

Prop. 1977/78: 19 ls

en fastare tendens på världsmarknaden. Under perioden 1970/71— 1975/76 steg A-index med i genomsnitt nära 10 52. per år. Realt ökade dock avräkningspriserna endast med i genomsnitt ca 1.5 9?- per år.

Producentpriserna för vegetabilier låg regleringsåret 1972/73 fort- farande -kvar vid 1966/67 års nivå. vilket innebar en årlig realpris— sänkning med i genomsnitt 5 tili-.. Under treårsperioden 1972/73— 1975/76 steg däremot dessa priser med totalt ca 40 %. Animalie- priserna började stiga regleringsåret 1970/71. och ökade under perioden fram till regleringsåret 1975/76 med i genomsnitt 10 9-2: per år. Det var främst avräkningspriserna på mjölk och nötkött som utvecklades gynn- samt. Priset på mejerimjölk ökade under den nämnda perioden med närmare 90 %.

Prisutvecklingen för jordbrukets produktionsntedel mäts med lant- bruksekonomiska samarbetsnämndens produktionsmedelsprisindex (PM— index). Det omfattar kostnader för förnödenheter. tjänster. avskriv- ning, underhåll samt ränta på lånat kapital. Däremot ingår inte kost- naderna för arbete och eget kapital. PM-index har sedan mitten av "1960-talet stigit något mindre än den allmänna prisnivån mätt med KPI. Under perioden 1966/67—"197'1/72 steg PM-index med i genomsnitt endast 2.5 92.- per år. vilket innebar en realprissänkning med drygt 2 % per år. Regleringsåren 1972/73 och 1973/74 steg PM-index snab- bare än den allmänna prisnivån. Därefter har PM-index ökat med 6—8 92.- per år. men genom att inflationen varit omkring 10 9? per år har produktionsmedelspriserna sjunkit realt.

Jordbrukarnas inkomster brukar belysas med hjälp av dels den s. k. deklarationsundersökningen (DU)'. dels den jordbruksekonomiska un- dersökningen (JE-UV.

Mellan åren 1966 och 1970 steg enligt DU jordbrukarnas inkomster från jordbruksdriften (inkl. skogsbruk) obetydligt eller inte alls inom samtliga storleksgrupper. För de minsta gårdarna t.o.m. minskade de. Fr.o.m. år 1971 steg inkomsterna från jordbruksdriften inom alla storleksgrupper. Vid gårdar med över 30 ha åker var dessa inkomster mer än 90 1.5-?., högre år 1975 än är 1966 och vid gårdar med 10—30 ha omkring 70% högre. Samtidigt hade den allmänna prisnivån (enligt KPI) stigit med 72 'g'-å.. vilket innebär att det endast var de största gårdarna som erhöll inkomsthöjningar realt sett.

lnkomsljänzförelser företas regelmässigt mellan jordbrukarfamiljer- nas och industriarbetarfamiljernas totalinkomster. Sådana jämförelser kompliceras av svårigheterna att jämföra en företagargrupp med en löntagargrupp. Detta gäller bl. a. i fråga om kapitalvärdering samt in-

1 DU är en bearbetning av ca 1 1 000 slumpmässigt utvalda jordbrukares självdeklarationer. JEU omfattar räkenskapsresultat från ca 1 200 gårdar i oli- ka storlcksgrupper. Materialet sammanställs och analyseras av lantbruksekono- miska samarbetsnämndens inkomstgrupp.

Prop. 1977/78: 119 16

täkter av och kostnader för den egna bostaden. Uppgifter om jord— brukarfamiljernas totalinkomster från arbete och eget kapital hämtas härvid från de 5. k. typkalkylerna.1 Vid beräkningen av industriarbetar— familjens inkomster görs ett tillägg för av arbetsgivaren erlagda sociala avgifter, för att de båda jämförelsegruppernas inkomster skall bli mer jämförbara.

Under första hälften av 1960-talet utvecklades jordbrukarnas och industriarbetarnas familjeinkomster parallellt. 1ndustriarbetarfamiljer- nas inkomster låg högre än jordbrukarinkomsterna vid 25 ha—gårdar men lägre vid 40 ha-gårdar. Sedan slutet av 1960-talet har familjein— komsterna vid 25 och. 40 hat—gårdar normalt legat lägre än industriarbe— tarfamiljens inkomster, medan inkomsterna vid 70 hal-gårdar legat hög— re. Mellan åren 1967 och 1970 steg industriarbetarfamiljens inkomster med ca 40 % medan jordbrukarfamiljens inkomster ökade med ca 12 % för 25 ha-gårdar och låg praktiskt taget stilla för 40 ha-gårdar. Under senare år har jordbrukarfamiljens inkomster (beräknade utifrån normerade kvantiteter) i procent räknat stigit ungefär lika mycket per år som industriarbetarfamiljens vid de båda mindre gårdsstorlekarna och något mera vid 70 ha-gårdar.

På grundval av uppgifter ur typkalkylerna görs även lönsam/tets- kalkyler för olika grupper av jordbr-uksföret-a-g. Lönsamheten anges i första hand som beräknad förräntningsprocent för i lantbruket in- vesterat kapital. Fastighetskapitalet upptas därvid till sitt beräknade marknadsvärde. Beräkningarna visar låga förräntningstal under senare år, .för 25 ha-gårdar omkring —3.5 ';';"..- (——15 000 51 20000 kr.). för 40 ha-gårdar omkring () %- och för 70 ha-gardar omkring + 1,5 %.

Samtidigt som förräntningen är låg, har dock jordbrukarna till följd av inflationen gjort stora kapitalvinster. Sådana vinster kan uppstå ge— nom att fastigheten stiger i värde mer än den allmänna prisnivån och genom att lånens realvärde sjunker. För åren 1973—1974 beräknas ka- pitalvinsterna (som inte har påverkat ovan angivna förräntningstal) i medeltal per år ha uppgått till 14000 kr. för 25 ha-gårdar. 27000 kr. för 40 ha-gårdar och 43 000 kr. för 70 ha-gårdar.

Produktionens fördelning på företag av olika storlek har belysts i en undersökning av lantbruksekonomiska samarbetsnämnden. De stora jordbruksföretagen'l. som endast utgör en tiondel av samtliga företag, svarade år 1973 för nära hälften av produktionen och mer än hälften

1Typkalkylerna baseras på räkenskapsresultaten från de "JEU-gårdar som ligger inom södra och mellersta Sveriges slättbygder och syftar till att ange resultat vid normala produktionsbetingelser.

2Stora företag. Företag med minst 50 ha åke-r eller 30—50 ha åker och en större- djurbesättning ("t.ex. minst 25 kor eller minst 250 slaktsvin).

Medelstora företag. Företag med 30—50 ha åker eller 10—30 ha åker och en medelstor djurbesättning (t.ex. 10 - 25 kor eller 100—250 slaktsvin).

Små företag. Företag med högst 30 ha äker eller högst 10 ha åker och en mindre djurbesättning (t.ex. högst 10 kor eller högst 100 slaktsvin).

Prop. 1977/78: 19 ,7

av jordbrukets sammanlagda intäkter från vegetabilier. De medelstora företagen, som utgör en knapp fjärdedel. av tot-alantalet, svarade för en tredjedel av jordbruksproduktioncn. De små företagen utgör två tredje— delar av antalet före-tag. men svarade för endast en fjärdedel av pro- duktionen.

De stora och medelstora företagen har störst betydelse i södra och mellersta Sveriges slättbygder. I södra och mellersta Sveriges skogs- bygder svarade de små företagen för en tredjedel och i Norrland för över hälften av produktionen.

Jordbruksproduktionen har av naturliga skäl sin tyngdpunkt i södra och mellersta Sverige. Hälften av den totala åkerarealen finns i slätt- bygderna i dessa delar av landet. och ytterligare knappt 40 % finns i skogs- och mell-a-nbygderna. Endast drygt 10 921 av landets åkerareal finns inom Norrland, som omfattar 70% av rikets totala landareal. Av mjölkkorna finns knappt 45 9?- i slättbygderna. drygt 40 9?. i skogs- oeh mellanbygderna och ca 15 9?. iNorrland.

Jordbrukets betydelse för .s-ysselsättningen varierar mellan olika lands— delar. Enligt 1970 års folk- och bostadsräkning var jordbrukets andel av hela den förvärvsarbetande befolkningen 5.5 9?.- i hela riket. I Got- lands län var motsvarande andel 21 9?. Andra län med en jämförelsevis hög andel (10—14 %) var Skaraborgs. Hallands. Kristianstads, Krono- bergs. Kalmar och Jämtlands län.

2.1.4 Uppsmnling och förädling av jordbruksprodukter Produkterna från jordbruket vidareförädlas nästan genomgående inom livsmedelsindustrin. Uppsamlingen av jordbruksprodukter från de ca 130000 jordbruksföretagcn innebär ett omfattande transportar- bete. Regleringsåret 1974/75 uppgick jordbrukets leveranser till "1.1 500 milj. kg, varav vegetabilier 7 700 milj. kg och animalier 3 800 milj. kg. För inleveranserna av vegetabiliska produkter svarar i allmänhet jord- brukarna själva, medan uppsamli-ngen av mjölk och slaktdjur handhas av mejerier resp. slakterier. Jordbrukets uppsamlings- och förädlingsled domineras av producent- koopcrativa företag. Föreningsförctagen arbetar i allmänhet inom geo- grafiskt avgränsade områden för uppsamling och försäljning och kon- kurrerar således inte med varandra. Jordbrukskooperativt ägda mejeriföreningar eller dotterbolag till så— dana svarar för all förädling av mjölk. Jordbrukskooperationens andel av slak-ten av nötkreatur och svin uppgår till drygt 80 %. Övriga 20 % fördelas ungefär lika på konsumentkooperationen och privata slakterier. Under de senaste åren har slakteriföreningarnas andel sjunkit något till förmån för de privata slakterierna. För styckat kött och charkuteri- varor har slakteriorganisationen ca 40 % av marknaden.

2 Riksdagen 1977/78. ] saml. Nr 19

Prop. 1977/78: 19 13

Slaktcn av fjäderfä domineras av två större företag, ett jordbruks- kooperativt och ett privat, med vardera drygt 30 % av marknaden. Där- utöver finns ett flertal små och medelstora företag. Av den totala kvan— titeten marknadsförda ägg går drygt hälften genom s. k. reguljär parti- handel. Av denna del svarar jordbrukskoopcrativt ägda äggcentralcr för drygt 70 %. Vad beträffar de ägg som inte säljs genom partihandeln går 2/3 direkt från producent till grossist eller butik och '1/3 direkt från producent till konsument.

Produktionsvärdet i den svenska livsmedelsindustrin uppgick år 1974 till 20 miljarder kr. Av industrins kostnader för råvaror etc. om knappt 16 miljarder kr. avsåg närmare 9 miljarder kr. råvaror inköpta från det svenska jordbruket.

Livsmedelsind-ustrins produktion var år I974 fördel-ad på ca 1 150 driftsplatser, en minskning med knappt 400 sedan år 1967. Av den nämnda minskningen svarade bageriindustrin för drygt hälften och mejeriindustrin för nästan en tredjedel. Antalet mejerier har under perioden 1967—1974 minskat med drygt 40 9?..

Livsmedelsindustrin sysselsatte år 1974 62 000 personer. Mer än en fjärdedel av dessa var anställda i sl-akteri- och charkuteriindustrin och en knapp fjärdedel i bageriindustrin. En tredjedel av hela antalet an- ställda i livsmedelsindustrin var verksamma inom den del av industrin som sysslar med primärförädling av jordbruksprodukter. dvs. slakterier. mejerier, kvarnar och sockerindustri. Sysselsättningen inom denna del av industrin har ökat något sedan år 1967.

2.1.5. Livsnledelskmzsumtionen

Konsunzenternas utgifter för lit-'smc'del (exkl. alkoholdrycker och tobak) beräknas är 1976 ha uppgått till drygt 43 miljarder kr. eller ca 1/4 av den privata konsumtionen. Därav hänförde sig 26 miljarder kr. till sådana livsmedel som i råvaruledet omfattas av jordbruksprisregle- ringen. Livsmedelsutgifternas fördelning på olika led i produktions- kedjan år 1976 beskrivs översiktligt i följande tablå, i vilken dock stark- öl, vin och sprit samt tobak inte ingår (miljarder kr.").

Alkoholdrycker och tobak — som inte inräknats i tablåns livsmedels- utgifter — hade år 1976 ett sammanlagt konsumtionsvärdc av drygt 11 miljarder kr. Av tablån framgår bl.a. att av konsumenternas di- rekta utgifter för de jordbruksregleradc livsmedlen tillföll en knapp tredjedel (7,5 miljarder kr.) jordbruket. Av jordbrukets totala bruttoin- täkter om 12 miljarder kr. kom ungefär en fjärdedel från de statliga pristilläggen.

Värdet av den totala livsmedelskonsumtionen i löpande priser har under den senaste tioårsperioden nästan fördubblats. Räknat i fasta priser var ökningen 18 9?. Volymökningen var störst för malt- och läskedrycker samt vin och sprit. Endast för matfett uppvisas en svag

Prop. 1977/78: 19 19

Jordbrtiksprizy'eglerade E] pris-egleiade livsmedel 1261 livsmedel (17)

'— lVloms 141

Förädling liL;ll handel (10.51

Import (2) Uppsamlim och förädling 2

P1 lsligghg. fi'lgslerlet

viss

Jul (lln t,ket

: Pristillagg av ; | budgetmedel 13) i fi:?ciiisäeifl E).—_ .". _]

minskning av den sammanlagda konsumerade kvantiteten. vartill kom- mer en förskjutning från smör till margarin.

Den redovisade volymökningen för livsmcdelskonsumtionen beror till större delen på en fortlöpande förskjutning mot dyrare och mera förädlade livsmedel. En viss ökning av den beräknade energitillförseln i livsmedel till hushållen har även skett.

Livsmedlens (exkl. alkoholdrycker och tobak) andel av den totala pri- vata konsumtionen har minskat med några procentenheter sedan år 1965 och är f. n. knappt 25 %.

Totalkonsumtionen av viktigare livsmedel har utvecklats på följande sätt (kg per person och år).

1965 1970 1975 Mjöl och gryn 66.7 60,7 59,6 Matpotatis 87.0 83.7 81.4 Socker och sirapl 42.7 43.6 41.7 Konsumtionsmjölk 166.0 173.3 185.4 Grädde 6.5 6.7 7,2 Mjölkpulvcr och kondensmjölk 3.7 3.1 3,4 Ost 8.0 9.1 1 1.3 S:a mjölk, grädde och ost uttryckt som mjölkravara= 289,4 301.6 336,2

* Uttryckt i rafnnad. ' Råvaruåtgangen för de olika produkterna omräknad till den invägda mjölkens fetthalt (4 uÅ,). Dc angivna talen. som även innefattar ravarubehovet för impor- terad ost, kan inte direkt jämföras med mejeriernas invägning på grund av olik- heter i säsongvariation.

Prop. 1977/78: 19 20

1965 1970 1975 Smör m. m.5 8,7 5,8 5,4 Hushållsmargarin 13,2 14,7 15,1 Ovrigt matfett'l 3,9 3,9 3,4 S:a matfett4 21,6 20,6 19,4 Nöt- och kalvkött 19,0 18,9 19,9 Eläsk 27,3 28,1 32,1 Ovrigt kött samt inälvor 8,4 8,8 10,0 S:a kött och fläsk 54,7 55,7 62,0 Ägg 11,9 12,7 12,7 Fisk5 25,2 26,7 26,2

” lnkl. smörfettsbaserat margarin. * Uttryckt i rent fett. 5 Uttryckt i hel färskvikt.

Det beräknade energiinnehållet i hushållens tillförsel av livsmedel har de senaste åren ökat något och uppgick år 1975 i genomsnitt för hela befolkningen till 2 903 kcal per person och dag. Därutöver kon- sumerades alkohol i form av vin och sprit motsvarande ca 100 kcal,/dag. Som jämförelse kan nämnas att livsmedelsverkets rekommenderade dagliga intag motsvarar ca 2 200 kcal/dag. Eftersom befolkningens fak- tiska näringsintag i stort sett överensstämmer med rekommendationerna, kan således förlusterna i hushållen beräknas till omkring 700 kcal per person och dag.

Under perioden 1965—1975 har en viss förskjutning i energins för- delning på olika näringsämnen skett. Proteinets andel av energitillförseln har under hela perioden ökat, särskilt snabbt under de senaste åren. Kolhydraternas andel ökade långsamt fram till år 1973. men har där- efter minskat något. Fcttets andel minskade kontinuerligt fram till år 1974 varefter den åter ökat, främst till följd av den ökade konsumtio- nen av ost, kött och fläsk. Kostens innehåll av fett ligger alltjämt över livsmedelsverkets rekommendation, som är högst 35 '?"r av energitill- förseln.

2.1.6 Jordbrukspalitikens mål och medel Nuvarande riktlinjer för jordbrukspolitiken beslutades av riksdagen år 1967 (prop. 1967: 95, JoU 1967z25, rskr 1967: 280) och ersatte 1947 års jordbrukspolitiska beslut (prop. 1947: 75, SäU 1947: 2, rskr 1947: 424). Båda riksdagsbesluten har varit så utformade att de medgett ett betydande utrymme vid ätgärdernas konkreta utformning, så att anpassningar kunnat ske till successivt ändrade förutsättningar såväl inom jordbruket som näringslivet i allmänhet. Till grund för 1967 års beslut låg förslag av 1960 års jordbruksutredning.

Prop. 1977/78: 1.9 21

Tre jordbruk.rpn/i/irku mål kan anses ingå i både 1947 och 1967 års beslut, nämligen

produktionsmålet (beredskapsmålet).

inkomstmålet och

cffektivitetsmålct' (rationaliseringsmåletl. Målen har under olika perioder haft skiftande formuleringar och olika inbördes tyngd. [ 1947 års riktlinjer dominerade inkomstmålet, medan de tre målen enligt 1967 års beslut kan sägas ha ungefär samma tyngd.

i fråga om de allmänna riktlinjerna för jordbrukspolitiken anförde departementschefen i prop. 1967: 95 sammanfattningsvis följande.

J'ordbrukspolitiken bör under den framtid som kan överblickas in- riktas på att, samtidigt som en viss samhällsekonomiskt motiverad minskning av produktionens omfattning sker, en fortsatt snabb ratio- nalisering främjas och att prissättningen på jordbrukets produkter .fort- löpande avvägs med beaktande av samhällets, jordbrukarnas och kon- sumenternas intressen. Detta innebär att jordbrukspolitiken mer än hittills får samma huvudsyften som den allmänna ekonomiska politiken. nämligen att främja fortsatt välståndsökning och att medverka till att alla grupper blir delaktiga härav. För jordbrukets del blir målsätt- ningen att under så långt möjligt samma betingelser som gäller för näringslivet i övrigt till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad åstadkomma en jordbruksproduktion av önskad storlek och samtidigt göra det möjligt för de i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen. Ur konsumentsynpunkt medför riktlin— jerna för jordbrttkspolitiken att kostnaderna för den jordbruksproduk- tion. som främst av hänsyn till försörjningsberedskapen måste upprätt— hållas inom landet, blir så låga som är möjligt.

Både 1947 och 1967 års beslut har i första hand utgjort en. allmän ram .för jordbrukspolitiken. inom vilken utrymme har .funnits för de anpassningar som utvecklingen har krävt. Det framhölls också i prop. 1967: 95 att man tid efter annan borde överväga anpassningstakten. En konsekvens härav var att man också avvisade tanken på att ange fasta normer för prissättningen på jordbrukets produkter för någon längre period. 1 uttalandena i fråga om produktionens framtida om- fattning inlades reservationer ifall utvecklingen skulle bli annorlunda än den man utgick från i mitten av "1960-talet.

1 det följande lämnas en kortfattad översikt av de tre jordbruks- politiska huvudmålen sam-t redovisas de medel som hittills använts för att nå dessa mål.

Produktions-målet. Att trygga en god beredskap i fråga om livsmedel har alltsedan andra världskriget utgjort en av grunderna. i svensk jord- brukspolitik. I ett större sammanhang är livsmedelsberedskapen en del av vår säkerhetspolitik. Den svenska jordbruksproduktionen har under efterkrigsåren i regel varit större än vad som ansetts nödvändigt från beredskapss-ynpunkt. För vissa produkter har betydande kvantiteter fått exporteras till priser som oftast legat lägre än de som erhållits på den

Prop. 1977/78: 19 22

svenska marknaden. Mot denna bakgrund har, inte bara i Sverige utan i praktiskt taget alla industriländer. införts en prisreglering som av- skärmar hemmamarknaden från den internationella marknadens pris- nivå. Denna har nämligen i regel varit för låg för att jordbrukarna skall kunna uppnå rimliga lönsamhets- och inkomstförhållanden.

Beredskapsskäl motiverar en viss miniminivå på vår jordbruksproduk- tion och därmed även på de resurser som erfordras för att få fram den önskvärda produktionen. Av andra skäl. främst samhällsekonomiska, har det tidigare ansetts angeläget att också ange en övre gräns för jordbruksproduktionens storlek (maximinivån). Tankegången bakom främst 1967 års men även 1947 års beslut var i stort sett följande.

Produktionen av svenska jordbruksprodukter skulle under överblick- bar framtid kräva högre priser än de som väntades på den internationel- la livsmedelsmarknaden. Ett särskilt prisstöd måste därför utgå. Det skulle under sådana förhållanden bli billigare att i viss utsträckning importera livsmedel. Sådan import ansågs också bli möjlig. Produktions— resurserna, främst arbetskraften, beräknades ge en samhällsekonomiskt högre avkastning i andra sektorer av näringslivet än i jordbruket. Knapphet på främst arbetskraft skulle komma att utmärka vår ekonomi. Så länge dessa förhållanden bestod, borde vi inte ha en större jordbruks- produktion än vad som krävdes av beredskapsskäl.

Inkomst/nålet. I 1947 års jordbrukspolitiska program var den s.k. inkomstlikställigheten det primära jordbrukspolitiska målet. Detta mål preciserades till att avse basjordbrukare ("IO—20 ha åker). vilka i in- komsthänseende skulle jämställas med vissa grupper av imlustriarbetare. Prissättningen skulle avvägas så att detta mål kunde förverkligas.

Enligt 1967 års riktlinjer angavs inte längre något preciserat inkomst— politiskt mål. och inkomstmålet skulle inte längre vara den primära ut- gångspunkten för prisavvägningen. lnkomstmålet fanns med som ett av flera mål och redovisades i formuleringar av något varierande inne- börd. Även i 1967 års bcslut utgör prissättningen det primära medlet att på kort sikt förverkliga inkomstmålet.

Såväl i 1947 års som i 1967 års beslut underströks betydelsen av en fortsatt effektivisering inom jordbruksnäringcn. En effektivisering an- sågs nämligen vara en förutsättning för att på längre sikt säkerställa en rimlig inkomstutveckling för de i jordbruket sysselsatta. Samtidigt kunde därigenom prisstegringarna på jordbruksprodukter begränsas. Medlen för |att. förverkliga inkomstmålet i jordbruket har således varit både prisstöd och rationaliseringsstöd.

Effektiviteismålet. l 'l947 års jordbrukspolitiska program var målet uppbyggandet av s.k. bärkraftiga familjejordbruk. Effektivitetsmålet i 1967 års jordbrukspolitiska beslut innebar att jordbruksnäringen under så långt möjligt samma betingelser som gäller för näringslivet i övrigt, och till lägsta möjliga kostnader för samhället och konsumenterna.

Prop. "1977/78: 19 23

skulle åstadkomma en jordbruksproduktion av den storlek som bedöm— des erforderlig med hänsyn till försörjningsbercdskapen.

Som en följd av kravet på effektivitet har samhället främjat en fort- satt, snabb rationalisering av jordbruket. En med statligt stöd bedriven rationaliseringsverksamhet — innefattande bl.a. en statlig markpolitik — har därför syftat till att göra företagen så effektiva som möjligt.

Jardbrnkspolitikcns medel. Tre skilda medel har hittills använts för att förverkliga de jordbrukspolitiska målen, nämligen

en reglering av jordbruksprodukternas priser. varigenom de inhemska produktpriserna har hållits på en högre nivå än priserna på den interna- tionella marknaden (prisstöd).

statliga åtgärder för att påverka rationaliseringsutvecklingen (rådgiv— ning och finansieringsstöd) samt

markpolitisk lagstiftning.

Under 1960-talet har ett fjärde medel tillkommit som påverkar ut- vecklingen inom jordbruket, nämligen arbetsmarknadspolitiskn åtgärder (inlösen av fastighet, avgångsvederlag m. m.).

2.2. Jordbruksutredningen

2.2.1. Den internationella bakgrunden

Vid sin bedömning av den framtida utvecklingen på världsmarknaden har utredningen bl.a. utnyttjat det material som framlades vid FN:s världslivsmedelskonferens i Rom i november 1974. Under specificerade antaganden om befolkningsökning och ekonomisk utveckling gjordes vissa beräkningar för utvecklingen till år 1985. Utredningen understry- ker att underlaget till framtidsbedömningarna vid Romkonferensen kän- netecknades av stor osäkerhet. bl. a. på grund av metodiska svårigheter. bristfällig statistik och ovisshet om den framtida prisutvecklingen på vissa nödvändiga produktionsmedel (t. ex. handelsgödsel).

Beräkningarna pekar på en årlig procentuell ökning av efterfrågan på livsmedel i världen med 2.4 %. Totalt beräknas efterfrågan under perioden 1970—"1985 öka med 44 % och produktionen med 50%. .Det råder inte full enighet om huruvida den ökningstakt för produk- tionen som man räknat med är fullt realistisk.

Enligt denna kalkyl beräknas ett överskott uppstå i i-länderna genom att den årliga ökningen av efterfrågan väntas bli mindre än den årliga produktionsökningen (1.5 resp. 2.8 %). Totalt beräknas efterfrågan under perioden öka med 26 932, medan produktionsökningen väntas bli 51 %.

För u—länderna har beräknats en årlig ökning av efterfrågan och pro- duktion mcd 3.4 resp. 2.6 (,så-. Volymökningen totalt under perioden 1970—"1985 blir därvid 66 resp. 46 %. U-ländernas importbchov för- väntas följaktligcn öka. För år 1985 beräknas spannmålsunderskottet i u-länder med s. k. marknadsekonomi uppgå till 85 milj. ton jämfört med

Prop. 1977/78: 19 24

i genomsnitt 16 milj. ton under åren "1969—1971, drygt 26 milj. ton skördeåret 1972/73 och drygt 37 milj. ton skördeårct 1975/76. Livsmedelseftcrfrågan per capita beräknas öka långsammare i i-län— derna än i u-ländern-a. Trots detta kommer år 1985 betydande skill— nader i livsmedelsefterfrägan att kvarstå mellan i-länder och u-länder. Resultatet av framskrivningarna redovisas i följande tablå (inkl. svinn).

l-länder U-länder

1970 1985 1970 1985 Energi, kcal/"dag 3 150 3 200 2 200 2 400 Protein, g/dag 96 100 57 64

De regionala skillnaderna i förväntad efterfrågeutveckling är bety- dande och återspeglar till största delen skillnader i förutsatt folkökning. Beräkningar över fördelningen av efterfrågeökningen på olika livsmedel visar en förskjutning mot mer varierad och proteinrik kost, globalt sett. Efterfrågan på fisk och kött, dvs. animaliskt protein. beräknas komma att ök-a förhållandevis mer än efterfrågan. på andra livsmedel. Denna tendens gäller även för u-länderna.

För en bedömning av den framtida utvecklingen av världsmark- nader för jordbruksråvaror och livsmedel krävs enligt utredningen en analys av vilka faktorer som påverkat den hittillsvarande utvecklingen och hur dessa -— och eventuellt nya faktorer — kan komma att påverka den fortsatta utvecklingen. En central fråga i detta sammanhang är om den instabilitet på världsmarknaden, närmast för spannmål och andra vegetabilier, som präglat de senaste åren jämfört med 1950- och 1960- talen, bör tillskrivas tillfälliga händelser eller representerar mer beståen- de tendenser på efterfråge- och produktionssidan.

Det är svårt att vid en viss tidpunkt särskilja tillfälliga och trend- mässiga faktorer. Den utlösande faktorn till ”spannmålskrisen", Sovjet- unionens inköp hösten .1.972 av ca 30 milj. ton spannmål. kan visser- ligen föras tillbaka på en svag skörd. Efter missväxten år 1963 nöjde sig Sovjetunionen med blygsammare kompletteringsköp. Vad som in- träffat år 1972 och under hösten 1975 tyder på att Sovjetunionen även framdeles vid skördebakslag kommer att göra kompletteringsköp på den internationella marknaden.

Bedömningen av den. framtida utvecklingen på världsmarknaden för jordbruksprodukter blir, oavsett hur man ser på de senaste årens hän- delser, enligt utredningen i hög grad avhängig den betydelse man till— mäter vissa i-länders och u-länders benägenhet till ökade inköp, om inte deras produktion kan ökas (vilket utgör en strävan för u-ländernas del). Betydelsefulla är också exportländernas möjligheter att tillgodose en ökad efterfrågan. Den internationella handeln med jordbruksprodukter mellan de köp-

Prop. 1977/78: 19 25

starka i-länderna har fram till 1972 års skörd i allmänhet föga på- verkats av bristen på livsmedel i u-länderna. Skeppningarna till sist- nämnda länder, som under de senaste åren ökat mycket starkt. har i stor utsträckning skett från överskottslager och på särskilda. från den s.k. normala handeln isolerade, fördelaktiga villkor (inkl. gåvor). Ut- redningen bedömer inte sannolikheten för att ifrågavarande länder inom en snar framtid skall kunna uppträda som köpstarka konkurrenter på världsmarknaden som stor.

Vid världslivsmedelskonfcrensen i Rom år 1974 utgick man från att u-ländernas ökade behov av livsmedel på sikt i huvudsak måste till- godoses genom egen produktion. l-ländernas livsmedelsbistånd bedömdes som särskilt angeläget under en övergångsperiod av inte närmare an- given längd. l—låri kan ligga ett dilemma för de västliga i-länderna. som å ena sidan uppmanas att under viss tid star-kare utnyttja sin produk- tionspotential men å andra sidan förutsätts begränsa sin produktion när u-länderna mer allmänt kan tillgodose sina egna fundamentala behov samt eventuellt även därutöver producera exportöverskott. När det-ta kan inträffa kan f. n. inte förutses.

Karakteristiskt för prisnivån på världsmarknaden för jordbrukspro- dukter under 1950- och 1960-talen, särskilt för spannmål och andra vegetabiliska produkter. var att priserna endast sakta och med betydande eftersläpning följde med i den internationella prisutvecklingen på andra varor. Priserna på jordbruksprodukter sjönk således i förhållande till andra varor.

Det är enligt utredningens bedömning knappast troligt att en liknan- de situation skall återkomma under överblickbar framtid. i varje fall inte stadigvarande. Sålunda talar ett flertal faktorer — främst energi- kriscn och de svårigheter som denna medfört i många länder. det inter— nationellt höjda kostnadsläget inte minst inom jordbruksnäringcn. det globalt sett starkt ökande behovet av livsmedel och de jämfört med ti- digare minskade övergångslagren av spannmål »— för att det framtida prisläget på världsmarknaden för jordbruksprodukter i relation till and- ra varor kommer att bli högre än under 1950- och 1960-talen.

Det är sannolikt att starka årsmånsväxlingar i skördarna i betydelse- fulla regioner eller länder för framtiden kommer att få större genom- slagskraft på världsmarknaden. Därmed påverkas i större utsträckning prisernas stabilitet än som varit fallet under tiden efter 'Korcakrisen fram till år 1972. Den politik som kommer att föras av Amerikas förenta stater i fråga om livsmedelslagring blir mycket betydelsefull för den fort- satta prisutvecklingen. Denna kommer också att bli beroende av de in- ternationella överenskommelser beträffande lagring som kan komma att ingås. Inget tyder på snabba framsteg i detta hänseende. Starka skäl ta- lar därför för att prisläget på världsmarknaden under i varje fall de närmaste åren kommer att kännetecknas av instabilitet.

Från svensk sida har i olika sammanhang ställts i utsikt att Sverige

Prop. 1977/78: 19 26

skall bidra till att trygga världens livsmedelsförsörjning genom en ut- vidgad lagring och genom vissa leveranser på särskilda villkor av främst spannmål till behövande utvecklingsländer. Sådana åtgärder har också vidtagits i viss utsträckning. Även gentemot andra länder har Sverige gjort utfästelser om försäljning av vissa kvantiteter spannmål. [Dessa åtaganden och avtal bör ses i relation till vår nuvarande produktion. Spannmålsöverskotten uppgår f.n. till drygt 1 milj. ton vid normala skördebetingelser. Enligt utredningen torde. även om nämnda åtagan- den infrias, betydande spannmålsöverskott komma att föreligga även framdeles om nuvarande åkerareal i stort sett behålls.

För spannmål och ett flertal andra vegetabiliska produkter existerar en omfattande världsmarknad. Dessa produkter är dessutom lagrings— bara. För animalier är världsmarknaden kvantitativt och geografiskt mer begränsad, särskilt efter utvidgningen av EG. som dessutom har överproduktion av animalieprodukter. Dessa förhållanden talar enligt utredningen för att överskott i fortsättningen blir lättare att hantera i form av vegetabilier (främst spannmål) än i form av animaliska pro- dukter. Spannmål och andra vegetabilier är dessutom lättare att snabbt utnyttja i internationell livsmedelshjälp.

Sammanfattningsvis anser utredningen att utvecklingen i fråga om världens livsmedelsförsörjning samt internationell handel och handels- politik på samma sätt som skett vid tidigare jordbrukspolitiska över- väganden måste tillmätas stor vikt vid utformningen av den framtida svenska jordbrukspolitiken. Enligt utredningens uppfattning kommer Sverige ;sannolikt inte att i fortsättningen i alla lägen kunna göra kompletteringsköp av jordbrukets stapelvaror till väsentligt lägre priser än de inhemska. Utsikterna till en lönsam och bestående export före- faller inte hellcr komma att förbättras. åtminstone inte under de när- maste fem till tio åren. Detta gäller särskilt för animaliska livsmedel, vilkas avsättning i stort sett är begränsad till industriländerna. Vad som händer på längre sikt blir i hög grad beroende av vad som kom- mer att ske i u-länderna i fråga om befolkningstillväxt, ekonomisk ut- veckling samt av produktionsutvecklingen i jordbruket.

I en vidare bedömning måste dessutom vid utformningen av den svenska jordbrukspolitiken hänsyn tas till Sveriges roll när det gäller å ena sidan tryggandet av världens livsmedelsförsörjning och å andra sidan utvecklingsländernas behov av marknadsutrymme för export av vissa jordbruksprodukter.

2.2.2. Jordbrukets ställning i den svenska samhällsekononn'n fram till år 1980

Jordbruksutredningen hänvisar i denna fråga till 1975 års långtids- utrednings bedömningar (SOU 1975: 89).

Enligt dessa bedömningar kommer den ekonomiska utvecklingen att kännetecknas av samma låga produktivitetstillväxt under perioden 1975

Prop. 1977/78: "19 27

—l980 som under första delen av 1970-talet. Takten i strukturomvand- lingen och koncentrationsprocessen i näringslivet väntas bli lägre än tidigare, Vidare kommer förskjutningen från varu- till tjänsteproduce- rande näringar att fortsätta. Antalet sysselsatta väntas öka, men uttryckt i antal arbetade timmar minskar ändå arbetskraftsinsatserna på grund av den beslutade femte semesterveckan och ökat deltidsarbete. Mot bakgrund av dessa bedömningar har den förväntade tillväxten av BNP för åren 1975—l980 beräknats till ca 3 % per år.

Produktionen av varor beräknas öka i samma eller något snabbare takt under perioden 1975—1980 än under 1970-talets första hälft, medan ökningen för tjänsteproduktionen väntas bli långsammare. En betydande del av BNP-tillväxten förutsätts behöva avsättas för att åter- ställa underskottet i bytesbalansen. Utrymmet för en ökning av den totala konsumtionen väntas bli begränsat jämfört med tidigare. Lång- tidsutredningen räknar med en årlig ökning om ca 5 %. varav för pri- vat konsumtion 2 alternativt 3 % per år.

Som en följd av den nuvarande åldersstrukturen bland landets jord- brukare får man räkna med att en betydande minskning av arbets- kraften i jordbruket kommer att ske genom ålderspensionering. Ny- rekryteringen av jordbrukare och lantarbetare kommer därför även framöver att bestämma arbetsvolymens utveckling.

l975 års långtidsutredning har bedömt att jordbrukets andel av hela antalet sysselsatta resp. bidrag till BNP kommer att fortsätta att minska. Andelen sysselsatta i jordbruket väntas minska från drygt 5 % år 1975 till drygt 4 % år 1980. Arbetsvolymen inom jordbruket beräk- nas minska mcd omkring 4 % per år, jämfört med l a l,5 % i indu- strin. Arbetsproduktiviteten i jordbruket väntas öka i något långsam— mare takt än i industrin, eller med 5 % per år mot knappt 6 Gå i indu- strin. Jordbrukets förädlingsvärde väntas således öka obetydligt jäm- fört med. 4—5 % per år i industrin.

Sammantagna innebär Iångtidsutredningens bedömningar att jordbru- kets betydelse i samhällsekonomin fortsätter att minska. fast i långsam- mare takt än hittills. främst till följd av andra näringars expansion.

2.2.3. Utvecklingen inom jordbruket fram till år [980 resp. år 1985

Utredningen anför att i en rapport från lantbruksekonomiska sam- arbetsnämnden redovisas bedömningar av ulvecklingen inom jordbruket fram till år 1980. Dessa bedömningar grundas på förutsättningen att nu- varande jordbrukspolitiska mål och medel kommer att förbli i stort sett oförändrade.

Bedömningarna av jordbrukets framtida omfattning utgår från att i genomsnitt ca 7000 ha åker årligen kommer att tas ur jordbruks- produktionen, till. större delen genom nedläggning av marginella jordar i skogsbygderna.Totalt skulle åkerarealen år 1980 omfatta 2945 000 ha.

Prop. 1977/ 78: 19 23

Prorluktionstekniken inom jordbruket bedöms liksom för andra nä- ringar komma att fortlöpande förbättras och möjliggöra en ökad pro- duktion vid en given insats av produktionsmedel. Arbetsförbrukningen per producerad enhet förväntas minska, samtidigt som avkastningen inom såväl växtodling som animalieproduktion förväntas öka. Fortsatt storleksrationalisering av enskilda företag är trolig. Nuvarande tenden- ser i utvecklingen, i allmänhet mot specialisering men i vissa avseenden också mot mångsidighet, kommer sannolikt att bestå.

Antalet lantbruksföretag väntas fortsätta minska i snabbare takt än åkerarealen. främst genom att arealer vid mindre företag läggs till mera bärkraftiga företag. Totalt beräknas antalet jord-bru-ksföretag år 1980 vara 112000 jämfört med 132 000 år 1975. Medelarealen per företa-g beräknas öka från knappt 23 ha till drygt 26 ha.

Anta/et sysselsatta inom jordbruket vänt-as minska med ca 3.5 (I:, per år till ungefär 170000 personer år 1980. Arbetsvolymen väntas minska något snabbare.

Beträffande vegetabilieproduktionen räknar man med att olika grödor kommer att odlas i ungefär samma omfattning år 1980 som år 1975. Den antagna minskningen av den totala åkerarealen med 35000 ha antas beröra fodersäd, vall. helträda och obrukad åker.

Inom aninzalieområdet räknar man med att mjölkproduktioncn år 1980 blir omkring 3 200 milj. kg, dvs. ungefär lika stor som under år 1976. Produktionen av nötkött (inkl. kalvkött) väntas komma att ligga något över nivån för regleringsåret J975,f'76. För fläsk räknar man med att produktionen fram till år 1980 ökar i ungefär samma takt som under den första hälften av 1970-talet. För fjäderfäkött räknar man med en svagare ökning än under den senaste femårsperioden. "Produktionen av ägg väntas bli ungefär lika stor som under den första hälften av 1970-talet.

Utredningen har redovisat utvecklingen inom jordbruket fram till år 1985 med hjälp av material från lantbruksekonomiska samarbetsnämn- den och i vissa fall Jordbrukets Utredningsinstitut (JU). Den totala åkerarealen väntas år 1985 ha minskat till ca 2.9 milj. ha. Odlings- inriktningen väntas förbli i stort sett oförändrad. Mjölkproduktionen väntas enligt samarbetsnämndens prognos uppgå till 3 000 milj. kg år 1985 och enligt JU:s prognos till 3 300 milj. kg. ] JU:s prognos som upprättats senare har beaktats effekterna av den under de senaste åren kraftigt utökade subventioneringen av vissa livsmedel, bl.a. k—mjöl-k och ost.

Enligt JU:s prognoser beräknas antalet företag sjunka till ca 100 000 år 1985, jämfört med ca 1.32 000 år "1975. Genomsnittsföretagets areal ökar från knappt 23 ha till 29 ha. En relativt sett ökad rekrytering av yngre lantbrukare jämfört med under "1960-talet väntas leda till en viss sänkning av jordbrukarnas medelålder. Antalet mjölkkor väntas vidare

Prop. 1977/78: "19 29

minska från ca 665 000 år 1976 till ca 620 000 år 1985. Den antagna avkastningsstegringen. 80 kg per ko och år, beräknas mer än väl att uppväga nedgången i antalet mjölkkor. Antalet svinbesättningar beräk- nas minska trots en viss produktionsökning. Äggproduktionen bedöms bli av ungefär samma storlek som f. n.

2.2.4. Jordbrukspolitikens mål och medel

1' direktiven till 1972 års jordbruksutredning angavs att de allmänna målen för jordbrukspolitiken bör gälla även i fortsättningen. Utred- ningen skulle därför inte behandla de övergripande målen för jordbruks- politiken utan endast vissa preciserade frågor. Enligt direktiven skulle utredningen sålunda överväga om det med hänsyn till de förändringar som skett i produktionens inriktning under senare år eller av andra skäl finns anledning att ompröva produktionsnzålet, analysera inkomst- och standarduweek/ingen för dem som är sysselsatta inom jordbruket samt undersöka möjligheterna att gå över till en s.k. lågpris/inje och effekterna härav liksom möjligheterna till andra modifieringar av jord- bruksprirregleri/Igen. På initiativ av riksdagen erhöll utredningen år 1974 genom tilläggsdirektiv i uppdrag att bl.a. förutsättningslöst om- pröva rutiomtlisering.s"poliliken.

Utredningens behandling av produktionsmålets och rationaliserings- politikens utformning samt prislinjevalet och övriga prisregleringsfrå- gor tas i det följande upp i särskilda avsnitt.

Utredningen har redovisat inkomstutvecklingen för jordbrukarna och för s.k. jämförbara grupper. Utredningen har inte ansett sig böra yt- terligare precisera in-komstmålet för de i jordbruket yrkesverksamma. Liksom hittills bör till prisöverläggningarna redovisas beräkningar över lönsamhets— och inkomstförhållanden för olika jordbrukargrupper — i första hand för de grupper som har sin huvudsakliga utkomst från jordbruket. Den närmare utformningen av dessa beräkningar bör lik- som nu anförtros åt berörda myndigheter, i första hand statens jord- bruksnämnd och lantbruksekonomiska samarbetsnämnden.

Liksom skett under 1970-talet får vid prisöverläggningarna övervä- gas om det för att nå inkomstmålet för så stora grupper jordbrukare som möjligt blir nödvändigt med särskilda låginkomstsatsningar. En strävan bör därvid vara att nå en ökad utjämning av inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier. lnkomstmålet för de yrkesverksamma i jordbruket har under senare år kompletterats med olika åtgärder för att förbättra jordbrukarnas sociala standard, bl. a. i form av avbytarverksamhet. Det är enligt utredningens mening angeläget att fortsatta förbättringar sker av den sociala standarden för dem som är yrkesverksamma inom jord- bruket. Prisstöd och rationaliseringsfrämjande åtgärder bör liksom hit- tills vara huvudmedlen för att uppnå inkomstmålet.

Prop. 1977/78: 19 30

2.3. Remissyttrandena

2.3.1. Den internationella bakgrunden

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att jordbrukspro— dukternas bytesvärde i internationell handel gentemot andra varor san- nolikt blir gynnsammare under den överblickbara framtiden än under 1960-talet samt att läget kommer att kännetecknas av instabilitet, i varje fall under de närmaste åren. Statens jordbruksniimnd och Sveriges lantbruksuniversitet understryker att det är svårt att på basis av de se- naste årens utveckling dra några bestämda slutsatser om den mera lång— siktiga prisutvecklingen på världsmarknaden. LRF framhåller att man knappast torde få starka prisväxlingar år från år utan att något längre perioder med förhållandevis höga och låga priser kommer att avlösa varandra, såsom skett under 1970-talet i fråga om bl. a. spannmål.

Remissinstanserna har i stort sett godtagit utredningens bedömning av Sveriges möjligheter till utrikeshandel med jordbruksprodukter. När det gäller Sveriges och det svenska jordbrukets möjligheter att lämna bistånd till u-länder har utredningen framhållit de utfästelser som från svensk sida gjorts om utvidgad lagring och leveranser på särskilda vill- kor av främst spannmål. U-ländernas önskemål om ett friare tillträde till marknaderna för jordbruksprodukter i i-länderna berör enligt utred- ningen för Sveriges del främst sådana produkter som socker. vegetabi- liska oljor och vissa proteinfodermedel. Remissinstanserna har i stort sett delat dessa slutsatser. SIDA, statens jordbruksnämnd och Sveriges grossistförlnmd framhåller att utredningens förslag till produktionsmäl innebär att ett ganska obetydligt utrymme lämnas för förhandlingser- bjudanden inom ramen för det handelspolitiska samarbetet, [. cx. im- port av u-ländernas jordbruksprodukter. Kom!nerskollegium anför att jordbruksregleringen utgör ett avsteg från den frihandelspolitik som från svensk sida principiellt hävdas och understryker att dess protek- tionistiska verkningar så vitt möjligt bör begränsas.

2.3.2. Jordbrukspolitikenr mål och medel

Flera remissinstanser framhåller att utredningens syn på de övergri— pande målen och medlen inom jordbrukspolitiken överensstämmer med det ändrade synsätt som vuxit fram under senare år. LRF hävdar att det nu föreligger starka skäl att återigen ange inkomstmålets centrala plats i jordbrukspolitiken. LRF och Sveriges lantbruksmziversitet anser att utredningen mera grundligt borde ha belyst och analyserat inkomst- utvecklingen inom jordbruket. Några instanser. såsom prisreglerings- kommittén, Samurbetsorganet [ jordbruksfrågor för enskild handel och industri samt SPK, anser att förslagen i högre grad än som skett borde utformats i syfte att begränsa prisstegringstcndenserna i samhället. So- cialstyrelsen anser att det är en avgörande brist att folkhälsomålet inte behandlats av utredningen.

Prop. 1977/78: 19 31

Flertalet remissinstanser instämmer i att man vid prisöverläggningar- na bör eftersträva att uppnå inkomstmålet för så stora grupper av jord- brukare som möjligt, bl. a. genom särskilda låginkomstsatsningar. Bl. a. statens jordbruksn('i/mid, LO och konsumentdelegationen framhåller att en granskning bör ske av de företagna låginkomstsatsningarnas effekt. KF och konsumentdelegationen anser att dessa satsningar kan innebära risker för att den eftersträvade rationaliseringen motverkas.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att fortsatta för- bättringar är angelägna i fråga om jordbrukarnas sociala standard. Flera remissinstanser ger exempel på områden inom vilka åtgärder är ak- tuella, såsom när det gäller arbetstids- och arbetsmiljöfrågor, sjuk-, yrkesskade- och livförsäkringsfrågor m. m.

3. Produktionsmålet 3.1 Nuvarande förhållanden

3.1.1 Pradaktionsmålet i 1967 års jordbrukspalitiska bes/ut

Produktionsmålet har spelat en central roll vid utformningen av efterkrigstidens svenska jordbrukspolitik så som denna formulerats i 1947 och 1967 års riksdagsbeslut. 1 de jordbrukspolitiska övervägan- dena har man i huvudsak utgått från två skilda bedömningsgrunder. nämligen å ena sidan jordbrukets ställning i ett mer samhällsekonomiskt och internationellt perspektiv och å andra sidan behovet av en tryggad livsmedelsförsörjning i händelse av avspärrning eller krig (beredskaps- kravet). Den samhällsekonomiska utvärderingen. som grundats på bl. a. internationella utvecklingstendenser. har härvid lett fram till slutsatsen att produktionsvolymen borde minskas. 'Beredskapskravet har kommit att sätta en nedre gräns för produktionsvolymen. Hänsyn till handels— politiska förhållanden, utvecklingsländernas problem samt sociala och regionala förhållanden inom landet har också påverkat besluten.

För såväl 1960 års jordbruksutredning som statsmakterna kom dels de samhällsekonomiska övervägandena, inkl. bedömningen av den fram- tida internationella pris- och marknadsutvecklingen för jordbruksproduk- ter och livsmedel. dels beredskapskravet att väga tyngst i det slutliga ställ'ningstagandet till produktionsmålets utformning.

Frågan om jordbruksproduktionens lämpliga omfattning har ansetts väsentlig från samhällsekonomisk synpunkt så länge världsmarknads- priserna på jordbruksprodukter under längre tid förväntas bli avsevärt lägre än de inhemska producentpriserna samt import förutsätts möjlig. I ett sådant läge är en förutsättning för svensk jordbruksproduktion i större skala att priserna på svenska jordbruksprodukter genom åtgärder från samhällets sida hålls över prisnivån i internationell handel. En

Prop. 1977/78: 19 32

alltför stor inhemsk produktion kan i ett sådant läge under vissa för- utsättningar bli samhällsekonomiskt olönsam.

Enligt 1960 års jordbruksutredning var det möjligt att uppnå bety- dande samhällsekonomiska vinster genom att lösgöra produktionsresur- ser från jordbruk med svaga förutsättningar för rationalisering och över- föra dem till andra sektorer med högre produktivitet. De befintliga pro- duktionsresurserna i jordbruket översteg enligt nämnda utredning be- tydligt vad som enligt dess bedömning skulle krävas för att vid en av- spärrningsperiod av tre är trygga livsmedclsförsörjningen. Som ett mått på storleken av de produktionsresurser som vid en viss produktionsin— riktning skulle erfordras för att trygga beredskapen hade utredningen angett en lägsta självförsörjningsgrad i fredstid av 80 % vid viss ökad beredskapslagring. Jordbruksproduktionen borde enligt utredningen inte tillåtas nedgå under denna nivå.

Departementschefens samman/attande bedömning i fråga om produk- tionsmålet framgår av följande utdrag ur prop. 1967: 95.

Sammantaget anser jag sålunda att starka skäl föreligger för att pro- duktionsresurserna i jordbruket minskar i överensstämmelse med vad jordbruksutredningen förordat. I första hand är det angeläget att pro— duktionen i snabb takt anpassas så att för jordbruket kostsam över- produktion så vitt möjligt kan undvikas. Härutöver anser jag med ut- gångspunkt från de bedömningar av den framtida utvecklingen som i dag kan göras 'att det bör eftersträvas att jordhruksproduktionens om- fattning sjunker till den nivå som krävs för en god beredskap i fråga om livsmedelsförsörjningen. Jag vill i sammanhanget understryka att det finns goda förutsättningar på lång sikt i vårt land för en riktigt anpassad jordbruksproduktion och för den väl utvecklade livsmedels- industri som har jordbruksproduktionen som bas. Det är därför ange— läget att bevara ett livskraftigt jordbruk och att de som arbetar i jord- bruket ] framtiden får en ekonomisk standard som är likvärdig med den som yrkesutövare inom andra näringar når.

Under den relativt långa tid. som behövs för produktionsanpassningen inom jordbruket och sOm jordbruksutredningen bedömt sträcka sig fram till Slutet av 1970-talet, finns anledning att tid efter annan över- väga takten i anpassningen. Självfallet är att denna anpassning måste ske under hänsynstagande till den enskilda människans sociala och ekonomiska trygghet.

3.7.2 Mått på jörsörjningrberedskap och produktions/nål

I såväl 1947 års som 1967 års jordbrukspolitiska beslut har produk- tionsmålet uttryckts med begreppet sjiilvförsörjnings'grad. Begreppet har även använts för att ange livsmedelsberedskapen. Självförsörjnings- graden definieras som den fredstida jordbruksproduktionen i procent av den fredstida 1ivsmcdelskonsumtionen. Såväl produktion som kon— sumtion uttrycks härvid i kalorier. När de nämnda besluten fattades var jordbruket mindre beroende av importerade förnödenheter än vad som senare successivt blivit fallet. Produktionen i fred ansågs därför vara en

Prop. 1977/78: l9 33

godtagbar mätare på den produktion liksom även den försörjning som kunde åstadkommas Linder en avspärrning. Man hade då också räknat med ett visst lagerbehov av livsmedel och förnödenheter för jordbruks- produktion. Dessutom förutsattes att jordbruksproduktionen under en treårig avspärrning kunde ställas om till en i princip obegränsad för- sörjningsuthållighct.

Genom att beredskapskravet spelade en stor roll när produktionens lämpliga storlek bedömdes. var det åren l947 och 1967 också naturligt att uttrycka produktionsmålet med hjälp av begreppet självförsörjnings— grad. Härtill kom att det ansågs föreligga ett nära samband mellan den fredstida produktionens storlek och försörjningsmöjligheterna under en avspärrning.

[ prop. 1967: 95 framhöll departementschcfen att det borde eftersträ- vas att på annat sätt söka ange storleken av den produktionskapaeitet som krävs för beredskapen. Orsaken härtill var bl.a. att förskjutningar i produktionsinriktningen kunde medföra förändringar av självförsörj- ningsgraden som inte speglade motsvarande förändringar i livsmedels-

beredskapen.

3.l.3 Livsmedelsberedskupens mål i 1977 års lota/försvars/ms]!!! Uthålligheten inom livsmedelsområdet har berörts av 1974 års för- svarsutredning (SOU 197625). I sitt förslag rörande riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling anför försvarsutredningen följande.

Tillgången på livsmedel är av grundläggande betydelse för vår för- måga att motstå påfrestningar under kriser och krig. Livsmedelstill- gången är dessutom självfallet avgörande för befolkningens överlevnad under en efterkrigstid. Försvarsutredningen anser därför att målet för uthålligheten. inom livsmedelsområdet i princip bör sättas högre än inom andra försörjningsområden.

Det mål som nu gäller för uthållighetcn innebär bl.a. att vi skall kunna möta en treårig handelspolitisk avspärrning. Målet är ursprung- ligen i första hand betingat av bedömningen rörande längden av en omställningsperiod inom jordbruket från i huvudsak animalie— till i huvudsak vegetabilieproduktion. Därutöver innefattas i nuvarande mål särskilda åtgärder för en tryggad livsmedelsförsörjning i händelse av krig.

Enligt försvarsutredningens mening bör målet vara att livsmedels- produktionen skall kunna ställas om till huvudsakligen självförsörjning. Genom främst beredskapslagring bör säkerställas tillgång på sådana produktionsresurser som inte finns att tillgå inom landet och som er- fordras dcls under omställningsperioden. dels för att nå erforderlig ut- hållighet i övrigt från de utgångspunkter som försvarsutredningen tidi- gare har förordat som grund för planeringen.

Möjligheterna till och tidsutsträekningen av här angiven omställning av produktionen påverkas bl. a. av utbyggbar produktionskapacitct. möj- ligheterna till för-brukningsregleringar samt val. av näringsstandard. Underlaget för bedömningar i dessa avseenden är f.n. i vissa delar

3 Riksdagen I977/7R. I saml. Nr l9

Prop. 'l977/78: "19 34

otillräckligt. De fortsatta studierna bedöms kunna ge bättre informa- tion i dessa frågor.

Försvarsutredningen anser att beredskapslagringen på livsmedelsom— rådet bör inriktas på gödsel- och bekämpningsmedel. fodermedel. livs- medelsråvaror samt: vissa förädlade livsmedel.

Försvarsutredningen bedömer möjligheterna att vid avspärrning och krig sänka näringsstandarden i förhållande till fredsnivån som begrän— sade, om befolkningens hälsa och arbetsförmåga skall kunna bibehållas. En inte obetydlig reducering av de fredstida gödselgivorna bedöms däremot rimlig. Utredningen förutsätter att I972 års jordbruksutred— ning kommer att behandla dessa frågor närmare.

Statsmakterna har år 1977 (prop. 1976/77: 74. FöU 1976/77: "13. rskr 1976577: 311.) godkänt försvarsutredningens förslag vad gäller målet för uthålligheten inom livsmedelsområdet. beredskapslagringens inriktning m. m.

3.2. Jordbruksutredningen

I direktiven till utredningen anges att de allmänna mål för jordbruks— politiken som uppställdes av 1967 års riksdag bör gälla som utgångs- punkter för utredningsarbetet. I fråga om produktionsmålet anges att ”utredningen bör överväga om det, med hänsyn till de förändringar som skett under senare år av produktionsinriktning och produktionsteknik eller av andra skäl. finns anledning att ompröva produktionsmålsätt- ningen”.

Utredningen framhåller att de allmänna motiv som tidigare anförts för att statsmakterna bör pröva frågan om jordbruksproduktionens lämpliga storlek och inriktning alltjämt består. Utredningen har under- sökt vilka faktorer som nu bör tillmätas betydelse för ett ställningsta— gande till produktionsmålet och härvid behandlat vilken roll de faktorer som tidigare beaktats nu har. De faktorer som därvid avses är främst samhällsekonomiska överväganden. internationella hänsynstaganden och beredskapskravet. Utredningen har vidare sökt utreda vilka nya fak- torer som eventuellt har tillkommit efter det att 1967 års beslut fattades.

lnnan utredningen närmare redovisar sina synpunkter vad gäller ovan nämnda faktorer diskuteras frågan. om vilket begrepp som bör användas som mått på försörjningsberedskapen och dess koppling till produk tionsmålet.

3.2.1. Mått på försörjningsberezlskup och produktions/nål

Utredningen framhåller att vissa faktorer tillkommit som gjort att den fredstida självförsöt'jningsgraden inte längre är lämplig för att ange behovet av försörjningsresurscr inför en avspärrning. Jordbrukets öka- de beroende av importerade produktionsmedel har medfört att man inte utan vidare från den fredstida produktionen kan härleda den produktion

Prop. 1977/78: 19 35

som kan uppnås under en avspärrning. Det faktiska utfallet blir beroen- de av hur stora lager av dylika produktionsmedel som står till förfo- gande. Beredskapslagringen planerades tidigare att i stor utsträckning omfatta livsmedel men måste numera enligt utredningens uppfattning i högre grad inriktas mot en lagring av importerade förnödenheter. Utan tillgång på sådana förnödenheter kommer produktionen inom vissa produktionsgrenar att sjunka avsevärt vid en avspärrning. Dessa pro- duktionsgrenars värde för livsmedelsberedskapen minskas därigenom.

I ett mått som skall ange de resurser som krävs för livsmedelsbered- skapen måste därför enligt utredningen hänsyn tas till såväl produk- tionsresurser som beredskapslager eftersom beredskapen inte ensidigt kan baseras på vare sig produktion eller lagring. Däremot kan dessa resurser inom vissa gränser utbytas mot varandra. Räckvidden för denna utbytbarhet kan fastställas från teknisk och näringsmässig syn- punkt. Dessutom kan utbytbarheten göras till föremål för en ekono— misk avvägning.

Utredningen har funnit att lit-'.mzm'el.rherotiska/Jen vid en viss tid— punkt kan beskrivas med begreppet försår/'ningsförmågu. Detta begrepp kan enligt utredningen anses ge ett bra mått på livsmeclelsberedskapen och den resursinsats som vid varje tidpunkt totalt sett erfordras för denna beredskap. Försörjningsförmågan uttrycker den beräknade till- gången på livsmedel under en avspärrning i procent av det beräknade behovet. Den beräknade til/gången avser det möjliga utbud av godtag- bar kriskost som kan erhållas från en till krisförhållandena omställd produktion som bygger på produktionsresurserna inom jordbruk. fiske och trädgårdsnäring samt från lageruttag. Det beräknade behovet avser en förutsatt godtagbar kriskost för hela befolkningen. Som en godtag- bar kriskost har utredningen räknat med en energitillförsel i livsmedel till hushållen som är lf) 'f-r- lägre än vid fredskonsumtion. En försörj— ningsförmåga om 100 % motsvarar de mål för försörjningsberedskapen som förutsatts gälla.

Genom 'att en viss utbytbarhet föreligger mellan produktionsresurser och lagring kan däremot enligt utredningen den fredstida produktions— volymens betydelse för livsmedelsberedskapen inte anges entydigt med detta begrepp. Begreppet försörjningsförmaga kan således inte användas för att uttrycka ett fredstida produktionsmål.

Tidigare användes begreppet självförsörjningsgrad både för att be- skriva livsmedelsberedskapen och för att ange storleken av den önsk- värda jordbruksproduktionen. Utredningen anser att detta begrepp i tidigare använd form inte längre är brukbart för det förstnämnda syftet. Det är emellertid från jordbrukspolitisk synpunkt enligt utredningen önskvärt att totalproduktionen i fred och dess roll för livsmedels- beredskapen kan uttryckas med ett enhetligt mått. Introduktionen av det nya begreppet försörjningsförmåga innebär inte att det gamla be-

Prop. 1.977/78: 19 36

greppet självförsörjningsgrad helt faller bort. Utredningen anför att för enskilda produktionsgrenar kan självförsörjningsgraden användas för att 'ange försörjningsbalansen i fredstid. Den totala produktionen kan i och för sig uttryckas med ett gemensamt mått, t. ex. i kalorier eller i kronor. Ett sådant samlat mått kan emellertid inte uttrycka sam— bandet mellan totalproduktion och livsmedelsberedskap tillräckligt klart. Avgörande för den totala produktionens bidrag till försörjnings- beredskapen under en avspärrning är produktionsinriktningen och till- gången på vissa särskilda produktionsresurser.

Utredningen framhåller att livsmedelsberedskapen och dess samman- lagda krav på produktionsresurser och lagring kan uttryckas genom begreppet försörjningsförmåga. Sambandet mellan totalproduktion och livsmedelsberedskap kan däremot inte på samma sätt som tidigare en- tydigt anges med ett enda sifferuttryck. Vissa av jordbrukets produk- tionsresurser har särskilt stor betydelse för beredskapen och utgör sam- tidigt den centrala grunden för produktionen i fred. Hit hör — för- utom arbetskraften — åkerarealen och antalet mjölkkor. Även produk— tionsinriktningen i övrigt är av stor betydelse. Ett produktionsmål i vil— ket livsmedelsberedskapen spelar en stor roll bör därför enligt utred— ningen uttryckas i form av delmål för dessa viktiga produktionsresur- ser, samt för produktionsinriktningen. Ett produktionsmål som anges på detta sätt medför i sig också vissa krav på de övriga resurser som behövs i jordbruket för att uppnå en viss produktion. främst arbetskraft samt maskin- och byggnadskapital. Några särskilda mål för dessa pro- duktionsfaktorer behöver enligt utredningen inte uttryckligen anges.

3.2.2 Faktorer som enligt utredningen påverkar bedömningen av pru- duktions/nålct 3.2.2] Svenska förhållanden

Frågan om jordbruksproduktionens storlek och sambandet mellan jordbrukets storlek och den ekonomiska utvecklingen i stort har enligt utredningen spelat en stor roll i efterkrigstidens svenska jordbruks- politiska överväganden. I ett renodlat samhällsekonomiskt perspektiv, och särskilt i ett läge med knappa resurser med bl.a. brist på arbets- kraft för expansiva näringsgrenar, är det givet att frågan om de olika sektorernas bidrag till den ekonomiska tillväxten i rela-tion till ian- språktagandet av resurser kommer att bli föremål för överväganden.

Från samIzäI/s'ekonomisk synpunkt är det enligt utredningen ange— läget. att insatsen av resurser inom olika näringsgrenar långsiktigt av- vägs så att man får en balanserad ekonomisk tillväxt. Mot denna bak- grund har sedan lång tid tillbaka förts en diskussion om storleken av de resurser i form av mark. arbetskraft och kapital som bör finnas i

Prop. 1977/78: l9 37

den svenska jordbruksnäringcn. Under efterkrigstiden har arbetskraft i mycket stor omfattning flyttat från jordbruket till andra sektorer inom det svenska näringslivet. Detta har bidragit till den ökning av brutto-- nationalprodukten som skett.

Utredningen framhåller att utflyttningen från jordbruket har bc- rott på en kraftigt stegrad arbetsproduktivitet inom jordbruket och en stor efterfrågan på arbetskraft från andra sektorer. Även om denna process i stort varit gynnsam från samhällsekonomisk synpunkt har den medfört vissa nackdelar. främst genom uttunning av underlaget för näringsliv och samhällsservice i vissa bygder. Även för de enskilda människorna har denna utveckling inneburit påfrestningar i skilda hänseenden.

Utredningen har gjort samhällsekonomiska kalkyler över en fram- tida svensk jordbruksproduktion av olika storlek. utöver vad som krävs från beredskapssynpunkt. Av dessa kalkyler framgår att den samhälls- ekonomiska kostnaden för en större jordbrttksproduktion än den som är oundgängligen nödvändig från bcredskapssynpunkt kan väntas bli relativt liten. Detta beror enligt utredningen bl.a. på att jordbruket numera både i absoluta tal och relativt sett spelar en jämförelsevis liten roll i den totala svenska ekonomin. Det är emellertid enligt utredningen angeläget med en fortsatt ökning av arbetsproduktiviteten i jordbruket genom fortsatt teknisk utveckling och rationalisering. De bedöm- ningar som gjorts pekar på en ökad avkastning per hektar och djur— enhet vilket enligt utredningen medför en tendens till ökad totalpro- duktion.

Utredningen framhåller att den hittillsvarande utvecklingen inom jord- bruket fört med sig vissa nackdelar från. regionalpolitisk synpunkt ge- nom att bcfolkningsunderlag och sysselsättning minskat i vissa områ- den. Skall en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion kunna upprätthållas bör den regionalt vara av sådan storleksordning att upp— samling. vidareförädling och marknadsföring kan ske till rimliga kost- nader. Minskar produktionen alltför mycket blir råvaruvolymen inom ett för förädlingsföretagen lämpligt uppsamlingsområde otillräcklig för rationell drift. Det kan leda till ökade kostnader och därmed dyrare livsmedel. Utredningen konstaterar emellertid att statsmakterna genom olika åtgärder. t. ex. särskilt pris- och rationaliseringsstöd i norra Sveri- ge. sökt upprätthålla en betydande jordbruksproduktion i områden med sämre naturliga förutsättningar härför. Utredningen anser det ange— läget att staten genom fortsatta jordbrukspolitiska åtgärder i viss ut- sträckning medverkar till att uppnå syftena med den allmänna regional— politiken. Utredningen påpekar dock att jordbruksproduktionen i dessa bygder leder till en större totalproduktion. eftersom man inte utan sär- skilda åtgärdcr kan vänta sig någon minskad produktion i bättre jord- bruksområdet].

Prop. 1977/78: 19 38

Vad gäller frågan om jordbrukets roll i landskupsvårtlen konstaterat" utredningen att den omfattande nedläggning av åkerjord som skedde under främst 1950- och 1960-talen aktualiserade behovet av landskaps— vårdandc åtgärder. Utredningen pekar också på att det fr.o.m. år 1972 bedrivs landskapsvård i odlingsbygd med stöd från såväl statens naturvårdsverk som berörda kommuner. Även om behovet av land— skapsvårdandc åtgärder som en följd av jordbrukets utveckling minskat avsevärt framhåller dock utredningen att visst behov fortfarande finns kvar. Enligt utredningen är det eftersträvansvärt att i rimlig utsträck- ning behålla den omväxlande landskapsbild som odlingslandskapet se- dan lång tid tillbaka ger. De bästa förutsättningarna för att så sker är en fortsatt jordbruksproduktion.

Utredningen konstaterar vidare att ibland ifrågasätts i den allmänna miljövårdnlebatten den ökade användningen av kemiska produkter inom jordbruket. Samtidigt erinras om att frågan om eventuella skadeverk- ningar på miljön av sådana medel prövas av särskild myndighet. Enligt utredningen skulle betydande inskränkningar i användningen av kc- miska medel inom jordbruket medföra att jordbruksproduktionen skulle minska och att vissa odlingar. främst av sockerbetor och oljeväxter. skulle äventyras. Även om. såvitt utredningen kan bedöma. sådana in- skränkningar f.n. ej är aktuella bör detta förhållande uppmärksammas vid ställningstagandet till storleken av de framtida produktionsresur- serna, i första hand åkerarealen.

Utredningen har vid sin bedömning av produktionsmålet även upp- märksammat det växande intresset för kost— och niiringsfrågor. Kost- vanorna undergår fortlöpande förändringar. bl.a. beroende på de fram- steg som görs inom näringsforskning och informationen härom. Denna utveckling mot bättre och näringsriktigare kostvanor är enligt utred- ningens uppfattning i och för sig angelägen, men den bör i första hand åstadkommas genom upplysning och information. Utredningen finner det angeläget att en anpassning av produktionsinriktningen sker till dessa förändringar i kostvanorna.

3.222. Internationella förhållanden

Enligt utredningen har under 1970-talet frågan om världens livs- nzerlelsförsörjning aktualiserat-s mer än tidigare. Orsaken härtill är den fortgående befolkningstillväxtcn och den brist på livsmedel som före- ligger i många utvecklingsländer. Dessa frågor kom i förgrunden i början av 1970-talet genom att skörd-arna år 1972 minskade i flera av världens viktigaste jordbruksotnråden med svåra svältkatastrofer som följd. Förhållandena har ingående belysts bl. a. i samband med världs- livsmedelskonferenscn år 1974.

Under den närmaste framtiden kommer enligt utredningen tillgången på livsmedel att variera med hänsyn till världsskörden av spannmål

Prop. 1977/78: 19 39

eftersom lagren trots en viss uppbyggnad under år 1976 väntas bli mindre än under l96()-talet. Stora ansträngningar görs emellertid för att söka åstadkomma en ökad lagring av livsmedel. främst spannmål. så att skördevariationer kan utjämnas.

Trots dessa ansträngningar är det enligt utredningen troligt att de internationella priserna på jordbruksprodukter under överblickbar fram— tid kommer att variera betydligt tner än under l96()—talet och de första åren av 1970-talet, vilken period kännetecknades av överskott och låga priser. Den genomsnittliga internationella prisnivån på jordbruks- produkter och livsmedel anscs vidare komma att följa med prisutveck- lingen på andra varor bättre än under l95()- och l960-talen.

Enligt utredningens bedömning komtner det att åtminstone vissa är inte bli möjligt att till Sverige importera stora kvantiteter livsmedel. Man kan inte heller vänta att det blir möjligt att mera permanent av- sätta svenska jordbruksproduktcr på världsmarknaden till priser sotn motsvarar eller ligger över de svenska produktionskostnaderna. Detta gäller särskilt animaliska livsmedel. vilkas avsättning i stort sett är be- gränsad till industriländerna. Enligt utredningens mening har man an- ledning att räkna med att den relativa prisutvecklingen på jordbruks- produkter kommer att ge livsmedelsproduktionen ett bättre konkurrens- läge gentemot industriproduktionen än vad som hittills varit fallet. Ett skäl härtill är att man kan förvänta sig att en höjd levnadsstan- dard i utvecklingsländermt i stor utsträckning kommer att ta sig uttryck i ökad efterfrågan på livsmedel. Utredningen anser det dessutom osan— nolikt att utvecklingsländerna under den närmaste tioårsperioden genom ökad livsmedelsproduktion skulle kunna bli självförsörjande.

Jämsides med den nu beskrivna utvecklingen finns från uti-'eeltlings- ländernas sida ett starkt behov att få marknadsutrynmte för export till i-länder av vissa jordbrukspt'odukter. som spelar stor roll för många utvecklingsländers ekonomi och handelsbalans. För Sveriges del är det främst fråga om socker. vegetabiliska oljor och vissa fodermedel. Det är enligt utredningens mening angeläget att visst utrymme finns för sådan export även till den svenska marknaden.

I anslutning till världslivsmedelskonferensen och i andra samman- hang har Sverige utfäst sig att i viss utsträckning bidra till att trygga världens livsmedelsförsörjning genom en utvidgad lagring och genom leveranser av främst spannmål till behövande u-länder. Sådana åtgär- der har redan vidtagits. Enligt utredningens bedömning kommer sådana åtaganden från svensk sida att behövas under överblickbar framtid.

Frånsett u-landsaspektertut bör man enligt utredningens uppfattning räkna med att en viss internationell arbetsfördelning i fråga om pro- duktionen av jordbruksprodukter består och att det av handels/7olitisk(t skäl ej är önskvärt att helt avskärma den svenska marknaden från

Prop. 1977/78: 19 40

import. Detta är även önskvärt med hänsyn till konsumenternas val— möjligheter.

3.2.2.3 Livsmedelsberedskapens krav Utredningen har utfört omfattande beräkningar rörande jordbruks- produktionens betydelse för livsmedelsberedskapen. Genom dessa beräk- ningar har erhållits en grundlig belysning av sambandet mellan storleken av jordbrukets prodttktionsrcsurser och behovet av beredskapslagring. Utredningens beräkningar. bygger på ett huvudantagande om en tre- årig total handelsavspärrning. Härvid har inte gjorts någon bedömning av den sannolika längden och omfattningen av en konflikt. Dessa be- dömningar görs inom ramen för vår allmänna säkerhets- och försvars- planering. I tidigare försvarsbeslut och av 1974 års försvarsutredning har emellertid understrukits den avgörande betydelse som livsmedelspro- duktionen har för befolkningens överlevnad under och efter en kris och att denna försörjning bör ha tillräcklig uthållighet. Försvarsutred- ningen har framhållit att Iivsmedelsproduktionen under en avspärrning så långt möjligt bör ställas om till självlörsörjning. Under en omställ- ningsperiod kan försörjningen i viss utsträckning baseras på beredskaps- lagring av livsmedel och livsmedelsråvaror. Eftersom det enligt utred- ningen är uteslutet att jordbruket skulle kunna bli helt oberoende av sådana produktionsmedel" som i dag importeras. bl. a. drivmedel. göd- selmedel och Växtskyddsmedel, måste produktionskapaciteten i jordbru- ket kompletteras med beredskapslager av produktionsmedel. Dessa be- rcdskapslager måste vara så stora att de täcker behovet tills en inhemsk ersättningsproduktion kan igångsättas. Utredningen bedömer att denna tid är minst tre år och framhåller att det under denna tidrymd f. n. inte synes möjligt att till alla delar ersätta importförnödenheter. Utredningens beräkningar har gjorts för ett nuläge och ett läge vid mitten av 1980-talet. Sambandet mellan den totala åkarurealens stor— lek och behovet av beredskapslager har undersökts. Beräkningarna vi- sar att det aktuella försörjningsläget vid en avspärrning, försörjnings- förmågan. med nu tillgängliga resurser är i stort sett tilll'redsställande. Dock förutsätts bl. a. en viss ransonering och förskjutning av konsum- tionen mot en ökad andel vegetabiliska produkter. Undersökningarna visar också att beredskapslagrens sammansättning bör ändras till för- män för ökad lagring av vissa importerade produktionsmedel.

Vid ungefär nuvarande åkerareal — ca 3 milj. ha — kan livsmedels- försörjningen under en treårig avspärrning vid mitten av 1980—talet upprätthållas med stöd av en förhållandevis liten beredskapslagring. huvudsakligen av drivmedel, gödselråvaror och fodermedel. Även om åkerarealen skulle minska till 2,6—2.7 milj. ha kan en tillfredsställande livsmedelsberedskap nås med beredskapslagcr som inte är mycket större än vad som krävs vid nuvarande åkerareal. Om åkerarealen minskar yt-

Prop. 1977/78: [9 41

terligare ökar emellertid lagerbehovet allt snabbare. Med erl'm'derliga lagerökningar kan en tillfredsställande livsmedelsförsörjning uppfyllas även om arealen minskas till 2.4 milj. ha. Vid denna areal blir dock lagringskostnaderna mycket stora.

Växtodlingens inriktning i fredstid har enligt utredningen stor bety- delse för livsmcdclsberedskapen. Om åkerarealen minskar kan behovet av ökad beredskapslagring begränsas genom att odlingsinriktningen i fredstid anpassas till beredskapens krav. Detta kan ske genom en stor odling av bl. a. oljeväxter. baljväxter och sockerbetor.

Utredningen framhåller vidare att aitintalieproduktionen skiljer sig i beredskapshänseende från växtodlingen därigenom att animalier endast i mycket begränsad omfattning kan långtidslagras till rimliga kostnader. Utbytbarheten mellan produktion och beredskapslagring är således be- gränsad. Detta innebär att man redan i fredstid bör ha den animalie- produktion som har betydelse för livsrnedelsförsörjningen under en av- spärrning. Mjölkproduktioncrrs fredstida storlek har avgörande betydelse för livsmedelsberedskapen och lagringsbehoven. Detta sammanhänger bl. a. med att nötkretaturen är de husdjur som bäst kan tillgodogöra sig de fodermedel som kan produceras inom landet under en avspärrning. Övriga grenar av animalieprodtrktioncn har mindre betydelse för livs- medelsberedskapen. Broiler- och fläskproduktionen använder förutom spannmål en stor andel av vissa högvärdiga proteinfodermedel. av vilka tillgången blir knapp under en avspärrning. Andra produktionsgrenar (ungnöt och värphöns) är mindre beroende av importfodermedel.

Det är inte alltid till fördel för livsmedelsberedskapen konstaterar utredningen om den fredstida produktionen av en viss jordbruks- prodtrkt är stor i förhållande till konsumtionen. Som exempel nämns överskottsproduktion av fläsk. Enligt utredningens beräkningar bör fläskproduktionen begränsas trndcr en avspärrning. En omfattande produktion i fred kan därför medföra omställningsproblem. Enligt kal— kylerna bör även produktionen av ägg och fjäderfäkött minska tlnder en avspärrning.

Utredningen konstaterar emellertid att kalkyler av det slag som ut- förts alltid är osäkra. Denna osäkerhet gäller bl.a. avspärrningens längd och omfattning. skördevariationer. möjligheter till ransoneringar under en avspärrning och övriga omställningsmöjlighcter.

Utredningen anser därför att osäkerheten motiverar att försörjnings- resurserna, produktionsresurser och beredskapslager, förstärks något jämfört med vad utredningens kalkyler visar. En stor åkerareal ger större möjligheter till långvarig uthållighet och en jämnare regional fördelning av produktionen. Kalkylerna visar även att en relativt stor mjölkproduktion bör bibehållas av beredskapsskäl.

Prop. 1977/78: 19 43

3.2.3. Utredningens samlade bedömning vad gäller prodrtktimar/nålar

Utredningen framhåller att ett produktionsmål i fred, i vilket livs- medelsberedskapen beaktas, bör uttryckas såsom delmål för vissa viktiga produktionsresurser. främst åkerarealen och antalet mjölkkor. samt för produktionsinriktningen.

Vid en bedömning av hur stor areal som bör odlas måste enligt ut- redningen. utövcr livsmedelsberedskapens krav. även beaktas samtliga övriga faktorer som har inverkan på produktionsmålet. nämligen inter— nationella förhållanden. samhällsekonomiska konsekvenser. regionalpoli— tiska hänsyn och miljövårdsskäl.

Utredningen finner att det skulle vara möjligt att uppnå en till- fredsställande livsmedelsberedskap även om åkerarealen minskade be- tydligt. Detta förutsätter emellertid en avsevärt utökad lagring och därmed betydligt större lagringskostnader än vid nuvarande åkerareal. Det lägsta arealaltcrnativ som undersökts är 2,4 milj. ha.

Från livsmedelsberedskapens synpunkt kommer en odling upp till 2.6—2.7 milj. ha att ha fördelar jämfört med 2.4 milj. ha genom lägre lagringskostnader samt större säkerhet och handlingsfrihet. En sådan areal tillgodoser enligt utredningen tillsammans med viss lagerökning det från säkerhetspolitisk synpunkt viktiga beredskapskravet. Denna större areal beräknas också vid mitten av 1980—talet ge ett visst freds- tida överskott, vilket uttryckt i form av spannmål beräknas bli av stor- leksordningen minst 500 milj. kg vid normal skörd. Utredningen fram— håller vidare att om man vill skapa större handlingsfrihet inför fram— tida globala försörjningsproblem. eller möjliggöra ytterligare kommer- siella åtaganden för spannmålsexport. så behövs en åkerareal som över- stiger 2,6—2,7 milj. ha. Även regionalpolitiska skäl och miljöskäl talar för en större areal.

Utredningen konstaterar att 'av vår nuvarande åkerareal kommer oundgängligen under överblickbar framtid viss mindre del att tas i an- språk för andra angelägna samhällsändamål. som t. ex. bebyggelse och vägar. Dessutom torde vissa mindre arealer som inte kan brukas ratio- nellt komma att tas ur bruk. Enligt utredningens bedömning korntner emellertid kvarvarande areal. som vid beaktande av nyssnämnda fakto- rer beräknas bli ca 2,9 milj. ha vid mitten av 1980-talet, att väl kunna tillgodose i det föregående angivna krav och önskemål. Någon anledning att från samhälle-ts sida vidta generella åtgärder för att få en större areal finns enligt utredningen inte. Det finns inte heller anledning att aktivt verka för en ytterligare minskning av arealen. Den samhällsekonomiska kostnaden för att upprätthålla en fredstida produktion på ca 2,9 milj. ha i stället för på 2.6—2,7 milj. ha, dvs. på ytterligare ca 200 000—— 300 000 ha, bedöms av utredningen som relativt liten (av storleksord- ningen några hundra milj. kr.).

Prop. 1977/78: 19 43

Vad gäller produktionsinriktningen anser utredningen att animalie- produktionen med hänsyn till avsättningsförhållandena i stort sett inte bör överstiga det inhemska avsättningsutrymmet. Eftersom den freds- tida mjölkproduktioncn är av stor betydelse för vår livsmedelsberedskap. bör produktionen i fredstid ungefärligen motsvara konsumtionsbehovet av mjölk och mjölkprodukter.

Med den areal som utredningen i det föregående bedömt kommer att brukas blir det med angivna mål för animalieproduktionen över- skott på vegetabilier. Detta överskott bör enligt utredningen utgöras av Spannmål.

3.3. Remissyttrandena 3.3.7 Mått på försv'jrjningsberedskap och produktionsmå]

Utredningens bedömning att det hittills använda begreppet självför- sörjningsgrad inte längre är ett lämpligt mått för att beskriva livsmedels- beredskapen och för att ange storleken av önskvärd jordbruksproduk— tion godtas av remissinstanscrna. Likaså tillstyrks förslaget att i stället använda begreppet försörjningsförmåga för att beskriva livsmedelsbe- redskapens krav på produktionsresurser och lagring och förslaget att uttrycka produktionsmål'et i form av delmål för vissa viktiga produk- tionsresurser samt för produktionsinriktningen.

RRV framhåller dock att begreppet självförsörjningsgrad angav såväl en miniminivå som en maximinivä för den svenska jordbruksproduk- tionen. medan det föreslagna begreppet försörjningsförmåga endast anger en miniminivå. RRV anser det därför väsentligt att man de närmaste åren noga följer vilka effekter som det ändrade produktionsmålet får.

Lantbruksslyrelsen anser det vara av värde att produktionsmålet under fredstid uttrycks som delmål" för vissa viktiga produktionsresurser. Sty- relsen finner det dock angeläget att utvecklingen av jordbrukets vikti- gare produktionsrcsurser noga följs och att bedömningar regelbundet görs av den framtida utvecklingen. Det är därför enligt styrelsen viktigt att jordbruksstatistiken anpassas efter dessa krav.

ÖEF anser att begreppet försörjningsförmåga bör förtydligas. ÖEF anser att med lageruttag bör avses uttag från kommersiella lager och att sålunda försörjningsförmågan bör beräknas exkl. statliga beredskaps- lager av livsmedel och fodermedel. Behovet av dylika beredskapslager kan sedan beräknas för att uppnå en försörjningsförmåga på 1.00 % om denna inte kan uppnås med hjälp av tillgängliga produktionsresurser. Statens jordbruksnänznd framhåller att det av utredningen använda begreppet försörjningsförmåga ger ett bättre mått på livsmedelsbered- skapen vid en viss tidpunkt än det tidigare använda begreppet själv-

Prop. 1977/78: 19 44

försörjningsgrad. Nämnden anser vidare att sättet att uttrycka produk— tionsmålet i fredstid i form av delmål ger bättre möjligheter än tidigare att följa den faktiska utvecklingen i förhållande till uppställda mål.

Även LRF delar utredningens uppfattning att begreppet försörjnings— förmåga ger ett bättre mått på livsmedelsberedskapen och den resurs- insats, som vid viss tidpunkt totalt sett erfordras för denna beredskap. Det får också enligt förbundet anses som ett framsteg att man numera frångått ambitionen att söka ange sambandet mellan totalproduktion och livsmedelsberedskap med ett enda relationstal och i stället sökt konkretisera produktionsmålet genom att ange vissa produktionsresur- ser. Förbundet är ense med utredningen om att ett produktionsmål. i vilket livsmedelsberedskapen spelar en stor roll, bör innefatta mål för främst åkerareal och antal mjölkkor samt produktionsinriktningen i övrigt.

3.3.2. Faktorer som enligt utredningen påverkar bedömningen av pro- duktionsnzålet

3.3.2.1 Svenska förhållanden Utredningens uttalande, att det från santIziillsekononzisk synpunkt är angeläget att insatsen av resurser inom olika näringsgrenar långsiktigt avvägs så att man får en balanserad ekonomisk tillväxt. godtas i huvud- sak av remissinstanserna. Vad gäller utredningens konstaterande. att den samhällsekonomiska kostnaden för en större jordbruksproduktion än den som är oundgängligen nödvändig från beredskapssynpunkt kan väntas bli relativt liten, erinrar LRF om att de kalkyleradc kostna- derna sannolikt skulle reduceras ytterligare om man räknar med lägre alternativvärden än vad utredningen gjort i fråga om arbetsersättningen inom andra näringsgrenar. LRF anser det vara en oklok politik att driva på utflyttningen av arbetskraft från jordbruket när arbetstillfällena på den öppna marknaden minskar. Utredningens uttalande. att det från regionalpolitisk synpunkt är an- geläget att staten genom fortsatta jordbrukspolitiska åtgärder i viss ut- sträckning medverkar till att uppnå syftena med den allmänna regional- politiken, kommenteras av bl. a. läns's'tyrelwn i Norrbottens län som stäl— ler sig tveksam till utredningens slutsats att en jordbruksproduktion mo- tiverad av regionalpolitiska skäl leder till en större totalproduktion. Läns- styrelsen anser att ett särskilt hänsynstagande till det regionalpolitiska målet måste innebära att en utökning av produktionen bör godtas även om det skulle innebära att produktionsmålet för riket som helhet över- skreds något. Det bör enligt länsstyrelsens uppfattning vara möjligt att på alternativa sätt påverka produktionen inom andra områden. I. första hand bör mjölkproduktionen dämpas inom områden där de regionalpoli- tiska målen ändå kan uppnås. LRF delar utredningens uppfattning i

Prop. 1977/78: "19 45

denna fråga. men framhåller att det här är fråga om mycket marginella produktionstillskott och att de jordbrukspolitiska problem som här kan uppstå är betydligt mindre än de som t. ex. följer av en utbredd stor- drift inom vissa grenar av animalieproduktionen.

Frågan om jordbrukets roll i landskapsvården berörs av flera remiss— instanser. Statens naturvårdsverk anser att utredningens förslag allmänt sett gagnar natur- och landskapsvärden. Från naturvårdssynpunkt är det enligt verket angeläget att landskapet i mellan- och skogsbygderna kan Vidmakthålla sin variationsrikedom. Områden med nyodling. våtmarker m. m. som är av betydelse från mtturvårdssynpunkt skall enligt verket inte regelmässigt skyddas från förändringar genom utnyttjande av natur- vårdslagens olika skyddsinstrument. Det bör i stället åvila jordbruket att följa naturvårdslagens allmänna paragraf om hänsynstagande till naturen. Verket finner det angeläget att riktlinjer för jordbrukets hänsynstagande 'till naturmiljön utarbetas. Även LRF anser att de bästa förutsättningarna för bibehållande av den omväxlande landskapsbild som odlingslandska- pet ger är en fortsatt jordbruksproduktion. Förbundet framhåller också att landskapsvård under vikande odling är både svår att genomföra och dyrbar.

Utredningens behandling av miljövårdsfrågorna och då främst an- vändningen av kemiska medel (handelsgödselmedel och bekämpnings- medel) berörs av flertalet remissinstanser av vilka flera förordar en restriktiv användning av sådana medel. Soela/styrelsen anser att jord- brukspolitiken bör baseras på en restriktiv användning av kemiska medel Och att alternativa metoder bör prövas. t.ex. ökad användning av slam från avloppsreningsverk. Lit-"smedelsverket anser att en ökad forsknings- och utredningsverksamhet måste ägnas åt att finna former för att rätt anpassa användningen av kemiska bekämpningsmedel och gödselmedel så att de färdiga livsmedlen inte i onödan förorenas. Naturvårds- verket anser att användningen av handelsgödselmcdel inom jordbruket bör kunna minskas utan att Iivsmedelsförsörjningen äventyras. Detta förutsätter dock enligt verket bl.a. att svinnet i hushållen minskar och betonar jordbruksnäringens ansvar för att utnyttja och återanvända slam från allmänna avloppsreningsverk. Naturvårdsverket betonar även att användningen av kemiska bekämpningsmedel bör begränsas och för- ordar att kraftiga satsningar görs för att utveckla alternativa bruknings- former som kan användas i det svenska jordbruket. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att miljöproblemen i samband med användningen av handelsgödselmedel och kemiska bekämpningsmedel i första hand bör mötas genom ökad information. KDS anser att utredningen alltför bristfälligt berört kvalitetsfrågorna. Partiet anser att ett självklart pro- duktionsmål bör vara fullvärdiga och giftfria livsmedel. Centerns Ung- domsförlmtul tar tipp utredningens behandling av användningen av ke-

Prop. 1977/78: 19 46

minska medel i jordbruket. Förbundet anser att utredningen inte beaktat behovet av att vi måste ha ett jordbruk som grundar sig på ekologiskt riktiga brukningsmetodcr och att en kraftfull satsning behövs från sam- hällets sida på forskning kring riktiga brukningsmetodcr och möjlig- heterna att redan i dag tillgodogöra sig sådana metoder. LRF delar ut- redningens uppfattning i denna fråga och hävdar att det inte kan vara en klok politik att upphöra att bruka åkerjord, som kan komma att behövas i en framtida situation när t. ex. tillgången på handelsgödsel etc. blir mer begränsad än nu.

Några remissinstanser tar i detta sammanhang även upp en fråga som utredningen inte berört, nämligen det ökade kravet på bevattnings- anläggningar. Naturvårdsverket konstaterar att behovet av vatten i vissa områden ökat så snabbt att redan vissa bristsituationer uppstått. Verket anser det därför angeläget att en hushållning sker i planerade former. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det ökande kravet på bevatt- ningsanläggningar måste ägnas större uppmärksamhet.

3.3.2.'2 internationella förhållanden

Utredningens bedömningar rörande de internationella förhållandenas betydelse för utformningen av den svenska jordbrukspolitiken berörs av flera remissinstanser. KDS anser att detta måste ges en helt annan dignitet och anser att vårt land med sina mycket goda förutsättningar för kvalitetsproduktion av livsmedel måste ställa sitt jordbruk i världs- hushållets tjänst. LRF delar i huvudsak utredningens bedömning att det vissa år inte blir möjligt att importera stora kvantiteter livsmedel. liksom att man inte kan vänta sig att det blir möjligt att mer permanent exportera till priser. som motsvarar eller ligger över de svenska produk- tionskostnaderna. Även Satnarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri delar i stort utredningens värderingar rörande de internationella förhållandena, men anser det rimligt att man i Sverige försöker åstadkomma en livsmedelsproduktion av sådan storlek. att vi inte som köpare behöver utnyttja det totala utbudet på världsmarkna- den av i första hand spannmål. SIDA anser att de överväganden som gjorts i det av biståndspolitiska utredningen framlagda betänkandet (SOU 1977: l3') Sveriges samarbete med u-länderna bör beaktas då regeringen bedömer jordbruksutredningens förslag.

3.3.3. Livsmedelsberedskapens krav

När det gäller livsmedelsberedskapens krav på produktionsmålsätt- ningen bygger utredningens bedömningar och beräkningar på ett huvud- antagande om en total treårig handelsavspärrning. Livsmedelsförsörj- ningen under ett krig på svenskt territorium har inte närmare behand-

Prop. "1977/78: 19 47

lats av utredningen eftersom särskilda studier härom pågår inom det ekonomiska försvaret. Detta förhållande har berörts av vissa remiss- instanser. Överbefälhavaren framhåller att försörjningsbehoven under krigsförhållanden och under avspärrning bör granskas i ett samman- hang och att det härvid är nödvändigt att planläggningen sker mot bak- grund av det mest belastade fallet. dvs. när landet efter en avspärrnings- period blir indraget i krig. Även statens jnrflhraksnämnd berör denna fråga och konstaterar att nämnden inom ramen för det ekonomiska försvarets programplanering översiktligt studerat livsmedelsberedska- pens krav under olika krigsfall med alternativa bortfall av för jord- bruksproduktionen viktiga regioner. Nämnden anser det önskvärt med ytterligare analyser vars resultat sannolikt kommer att skärpa kraven på produktionsberedskapen samt betonar betydelsen av ett geografiskt väl differentierat jordbruk och en spridd förädlingsindustri. ÖEF framhåller betydelsen av att innebörden av bl.a. jordbruksproduktio- nens lokalisering oeh dennas konsekvenser vid krigsfall studeras bl. a. som grund för sammansättning och lokalisering av livsmedelslagringen för krig. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att en långt driven decen- tralisering av beredskapslagrcn bör komma till stånd. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att man bör undersöka om ett ökat statligt stöd för en bättre regional fördelning av livsmedelsproduktionen kostnadsmäs- sigt och beredskapsmässigt är motiverat genom de besparingar som uppstår på grund av minskad beredskapslagring och den beredskaps- höjning som en bättre regional försörjningsbalans medför.

Utredningens beräkningar rörande sambandet mellan den totala åker- area/ens storlek och behovet av beredskapslager föranleder kommenta- rer från flertalet remissinstanser. Konsumen[delegationen är tveksam till utredningens slutsats att nuvarande åkerareal i stort sett kan bibc- hållas, inte minst mot bakgrund av att avkastningen per ha kan förvän- tas fortsätta att öka. Delegationen anser det angeläget att frågan om jordbruksproduktionens storlek och inriktning följs med uppmärksam- het. SPK framhåller att motiven för att upprätthålla en större produk- tion än som krävs för livsmedelsberedskapen eller som kan avsättas inom landet måste vara starka för att beaktas. Nämnden ifrågasätter vidare om inte de internationella och handelspolitiska åtaganden som utred- ningen åberopat som skäl för en större areal kan rymmas inom de över- skottskvantiteter som uppkommer vid en lägre areal om t.ex. 2,7 milj. ha. LO finner en viss minskning av åkerarealen ner mot "lö—"2.7 milj. ha lämplig. Även TCO förordar en areal av den storleken. Sveriges in- dustrifrfirlmnd ansluter sig till utredningens förslag vad gäller produk- tionsmålets innebörd och utformning men anser det inte självklart att uppkommande överskott av vegetabilier under alla förhållanden bör utgöras av spannmål. De samhällsekonomiska kostnaderna kan motivera att sådana överskott i stället styrs över till exempelvis oljeväxter eller

Prop. 1.977/78: 19 48

grönsaker. eftersom man kan förutsätta efterfrågeökningar på dessa pro- dukter. Även KF är tveksam till ett oreserveral bibehållande av nu- varande åkerareal. "Kostnaderna för behövliga produktionsresurser kom- mer på sikt att ändras. varför KF anser att man kontinuerligt måste följa utvecklingen och göra nya kalkyler och överväganden. vilket. enligt KF:s uppfattning torde leda till en något större nedläggning än som be- räknats.

Vad gäller utredningens synpunkter på produktions/nriktning m.m. konstaterar statens jordbrakmzämnd att utredningen inte diskuterat vilka instrument som skall stå till förfogande för att styra produktionsinrikt- ningen i ett aktuellt läge eller vilka prioriteringar som skall göras. En- ligt nämndcn kan t.ex. ett beredskapsmässigt motiverat krav på en om— fattande sockerbetsodling komma att stå emot handelspolitiskt betinga- de önskemål i motsatt riktning. Nämnden förutsättcr att sådana frågor efterhand skall kunna aktualiseras från nämndens sida bl.a. i sam- band med återkommande prisöverläggningar. För att förbereda de styr— instrument och åtgärder som krävs i en krissituation har nämnden pla- nerat bl.a. att utföra studier av möjligheterna att genomföra önskvärda produktionsomställningar m.m. Även LRF efterlyser en diskussion kring de instrument, som behövs för att snabbt ändra produktionsin- riktning i den ena eller andra krissituationen. Samarlwtsorganet i jord- bruksfrågar för enskild handel och industri framhåller att mer precise- rade produktionsmål borde ha överförts för vissa andra produkter än spannmål, t.ex. fläsk, ägg och broiler för vilka produktionen tidvis är av sådan omfattning. att betydande avsättningssvårigheter kan uppstå samtidigt som erforderlig export kan ställa stora krav på ekonomiska stödåtgärder.

4. Prispolitik och prisreglering 4.1 Nuvarande förhållanden 4.1.1 Översikt av jordbruksprisregleringen

Jordbruksprisregleringen syftar till att ge jordbrukarna de priser på olika jordbruksprodukter som statsmakterna fastställt. Bakgrunden till att dessa priser har behövt stödjas och regleras är att det under huvud- delen av efterkrigstiden varit svårt att under helt fria marknadsförhål- landen tillförsäkra det svenska jordbruket rimliga lönsamhets- och in- komstförhållanden samt stabila priser. När prisstödets nivå har fast- ställts har också hänsyn fått tas till prissättningens rationaliserings- och försörjningsmässiga konsekvenser, konsumenternas krav på ett till- fredsställande urval av livsmedel till så låga priser som möjligt samt till samhällsekonomin i övrigt.

Prop. "1977/78: "19 49

Jordbruksprisregleringen berör följande områden. nämligen prisernas allmänna avvägning (prissättningen), dvs. fastställandet av dels den allmänna prisnivån upå jordbruksprodukter, dels prisrelationer- n-a mellan dessa produkter,

prisregleringssystemets tekniska konstruktion, som starkt påverkas av vilken prislinje som tillämpas.

prisregleringens administration samt formerna för överläggningar och beslutsordning vid prissättningen.

Prisregleringens huvudmedel har varit dels ett gränsskydd mot im— portkonkurrens. dels mark-nadsreglerande åtgärder inom landet. främst i form av lagring och export av överskott. Fr.o.m. år 1973 har höj- ningar av prisstödet till jordbruket till viss del åstadkommits genom till- skott av budgetmedel — livsmedelssubventioner — i stället för genom höjningar av gr-änsskyddet. Härigenom har det direkta samband som tidigare rådde mellan producent-priser och konsumentpriser brutits och konsumentprisnivån har blivit lägre än vad som svarar mot rådande pro- ducentpriser.

Gränsskyddet administreras av statens jordbruksnämnd, som är pris- rcgleringsmyndighet på jordbrukets område. Skyddet. kan utgöras av avgifter på import eller av kvantitativa regleringar av importen.

Om den inhemska produktionen av en vara överstiger avsättnings- utrymmet inom landet kan enbart ett gränsskydd inte förhindra att priserna faller. Därför måste komplettering ske med tnarknadsregle- rande åtgärder. främst lagring och export. Denna verksamhet ombe- sörjs av särskilda regleringsföreningar som står under statlig kontroll och insyn. Denna utövas av statens jordbruksnämnd.

För finansieringen av de pris— och marknadsreglerande åtgärderna används

5. k. interna avgifter som tas ut inom prisregleringens ram och normalt påverkar (sänker) producentpriserna på berörda jordbruksprodukter,

statliga medel. till större delen införselavgiftsmedel från import av jordbruksprodukter, jordbruksbaserade livsmedel och fodermedel", samt

budgetmedel.

De grundläggande besluten i fråga om handläggningen av prissätt- ningen på jordbrukets produkter fat-tas av riksdagen. Allmänna jord- brukspolitiska riktlinjer för prissättningen fastställs för längre perioder av riksdagen. Så skedde senast år 1967.

Inom ramen för de allmänna jordbrukspolitiska riktlinjerna fast- ställs för särskilda prisregleringsperioder mera detaljerade regler för prissättningen och prisregleringen. Dessa perioder kan vara ett- eller fleråriga. Inför varje ny prisreglerin-gsperiod har hittills gällt att rege- ringen gett antingen statens jordbruksnämnd eller en särskilt utsedd

Prop.1977/78: 19 50

delegation. i uppdrag att som företrädare för staten överlägga med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och jordbruksnämndcns konsu- mentdelegation och därefter inkomma med förslag till prissättning och prisreglering för nästkommande prisregler-ingspcriod. På grundval av detta förslag har regeringen lagt fram en proposition för riksdagen. Efter riksdagens ställningstagande har regeringen meddelat särskilda föreskrifter om prisregleringen i ett regleringsbrev. Förslag till prisregle- ring för varje regleringsår under en prisregleringsperiod lämnas av jord- bruksnämnden efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlings- delegation och konsumen'tdelegationen. Under nuvarande prisregle- ringsperiod sker detta två gånger per år.

I prop. 1975/76: [54 om reglering av priserna på jordbruksproduk- ter, m.m. anförde departementschefen 'att vissa skäl talar för att staten vid prisöverläggningarna inför en ny prisregleringsperiod företräds av en särskild delegation. Det ankommer emellertid på regeringen att vid varje tillfälle ta ställning i denna fråga. Riksdagen beslutade i enlighet med departementschefens förslag (JoU 1975/76: 40. rskr 1975/76: 332).

4.1.2 Utgångspunkter för prissättningen

Prissättningen berör såväl producenter och konsumenter som sam- hället i dess helhet. Prissättningen på jordbruksprodukterna påverkar således direkt lönsamhet, inkomster Och effektivitetsutveckling inom jordbruksnäringcn. produktionens storlek och inriktning. konsumenter— nas livsmcdelskostnader m. m.

Enligt "1947 års jordbrukspolitik var inkomstmålet överordnat övriga jordbrukspolitiska mål. Prissättningen på jordbruksprodukter syftade i första hand till att förverkliga detta mål.

1 1967 års jordbrukspolitiska beslut angavs följande utgångspunkter för prissättningen.

I fråga om avvägningen av den allmänna prisnivån på jordln'akets produkter angav departementschcfen följande två utgångspunkter.

Genom att kostnaderna för att upprätthålla en viss prisnivå får bäras främst av konsumenterna var det nödvändigt att iaktta återhållsamhet med prishöjningar.

De som i framtiden är sysselsatta inom jordbruket skulle kunna nå en ekonomisk standard likvärdig med den som erbjuds inom andra nä- ringar. Detta sades också vara en förutsättning för att en tillräcklig för- sörjningsbercdskap på sikt skulle kunna upprätthållas. I annat samman- hang angavs att målsättningen var att göra det möjligt för de i jord- bruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen.

Departementschefen framhöll vidare att starka skäl talade för att prissättningen under den närmaste framtiden borde kännetecknas av

Prop. 1977/78: 19 5l

en viss återhållsamhet för att inte motverka den eftersträvade produk- tionsanpassningen. rationaliseringssträvandena och effekten av de rör- lighetsstimulerande åtgärderna. Prissättningen måste vidare präglas av en viss stabilitet för att kunna möjliggöra rationaliseringsåtgärder inom jordbruket och främja uppkomsten av allt effektivare företag. Det fram- hölls också att det var angeläget att bevara och stärka det svenska jordbrukets internationella konkurrenskraft. Prisnivån skulle bl.a. inte tillåtas att bli så hög att en eventuell svensk anslutning till EG för- svårades. Eftersom prissättningen på jordbrukets produkter borde tjäna flera olika och till viss del mot varandra stridande syften ansågs det väsentligt att man vid den samlade avvägningen av prissättningen be— aktade all-a i sammanhanget relevanta faktorer.

Efter att ha pekat på svårigheterna att entydigt avgöra de olika faktorernas betydelse förordades att prissättningen i framtiden skulle ske för kortare perioder med ledning av dels de uttalade syftena med prisavvägningen. dels fortlöpande undersökningar om jordbrukets för- hållanden.

Vad beträffar relationerna mellan priserna på olika jordbruksproduk— ter uttalade departementschefen bl. a. att ett sådant förhållande borde eftersträvas att produktionen inom ramen för det inhemska avsättnings- utrymmet på lång sikt inriktades på de varor som Sverige har de bästa förutsättningarna att .framställa. Eftersom specialiseringen inom jord- bruket leder till att lönsamheten för enskilda jordbruksföretag mer än tidigare bestäms av prisnivån på en eller ett par produkter borde pris- nivån på enskilda produkter tillmätas en större betydelse än tidigare.

Riksdagen godtog i allt väsentligt vad depart-ementsehefen anförde i nämnda frågor.

4.1.3 Pris/injo? mot konsument

Prisstödet till jordbruket kan utgå på flera olika sätt. Vid en producenlprisbaserarl prislinjel (producentprislinje, benämn- des tidigare hög-prislinje') baseras konsumentpriserna direkt på produ- centpriserna med tillägg för efterföljande förädlings- och handelsmar- ginaler samt mervärdeskatt. Priserna inom landet upprätthålls med gränsskydd och marknadsregleringar.

Vid en värlrlsmarknads-prislinje' (VM-prislinje, benämndes tidigare lågprislinje) bestäms den inhemska prisnivån. av importpriserna. Ersätt- ningen till jordbrukarna utöver importprisnivån utgår av statsmedel.

Begreppet ntellanprislinje utnyttjas som ett samlingsnamn för pris- linjealternativ vid vilka konsumentpriserna sänks med hjälp av stats- medel.

lBenämningarna införda av 1972 års jordbruksutredning. se utredningens rapport (Ds JO 1975: 6) Världsmarknadsprislinje på livsmedel.

Prop. 1977/78: 19 52

Prislinjevalet behandlades ingående av 1942 års jordbrukskommitte, som kom till. slutsatsen att vad som här benämns producentprislinjen borde bibehållas (SOU 1.946: 42 och 46). Riksdagen beslutade i enlighet med utredningens förslag. 1.960 års jordbruksutredning kom till samma slutsats. l prop. 1967295 anförde depa-rtementschefen följande i pris- linjefrågan.

För min del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till jordbruksutred- ningens bedömning av vilka faktorer som i nuvarande läge bör vara avgörande vid valet av prislinje. Jag vill emellertid betona 'att en låg- prislinje rent principiellt har avsevärda fördelar framför en högpris- linje. inte minst med hänsyn till att de lägre inkomsttagarna vid en lågprisl'inje får bära en mindre del av kostnaderna för jordbruksstödet. Även om jag anser att högprissystemet tills vidare bör bibehållas, vill jag understryka angelägenheten av att frågan om möjligheterna att övergå till en lågprislinje efter en tid ånyo prövas. Högprislinjen bör lik- som hittills kunna modifieras genom att bl. a. införseltwgiftsmedel an— vänds i syfte att sänka prisnivån.

Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning. Under perioden 1967— 1972 tillämpades således en producentprislinje sotn i någon mån modi- fierades genom att regleringsföreningarna tillfördes dels vissa reglerings- medel. huvudsakligen införselavgifter på importerade jordbruksproduk- ter, dels budgetmedel i samband med prisstoppet under åren 1970— "1971.

Med början den ] januari 1973 har successivt stigande belopp av budgetmedel tillförts prisregleringen i syfte att hålla tillbaka konsu— mentprisernas stegring eller direkt sänka konsumentpriserna för vikti- gare jordbruksbaserade livsmedel. Införandet av Iivsmedelssubventioner kombinerades med ett prisstopp på berörda produkter för att livsmedels- subventionerna skulle komma konsumenterna till godo. Motivet för dessa åtgärder var enligt prop. 1973: 7 att en ytterligare höjning av livsmedelspriserna, utöver den förhållandevis kraftiga prisstegri-ng som redan tidigare ägt rum. skulle leda till en höjning av konsumentprisnivån, som särskilt med hänsyn till barnfamiljer och låginkomsttagare inte kunde godtas.

Stoppriscrna har fått höjas i den tnån beslutade prishöjningar till jordbruket inte finansierats med ökade subventioner. Därutöver har företag inom tillverkning. distribution och handel medgivits marginal- höjningar till följd av ökade kostnader för löner. emballage, lagring. transporter m. m.

Införandet av livsmedelssubventionerna innebar en gradvis övergång från den relativt renodlade producentprislinje som tillämpats under hela efterkrigstiden mot en mellan-prislinje.

Omräknade till årsbelopp uppgick livsmedelssubvcntionerna (inkl. låginkomstsatsning m.m.) av budgetmedel till ca 450 milj. kr. hösten

Prop. "1977/78: 19 53

1973 och ca 2 100 milj. kr. hösten 1974. Efter den 1 juli 1977 uppgår livsmedelssubventionerna till ca 3500 milj. kr. räknat per helår. För konsumenterna innebär detta. om man även beaktar att mervärdeskat- ten härigenom har blivit lägre. att livsmedelsutgifterna har reducerats med ca 4 200 milj.kr.

1.ivsmedelssubventionerna omfattade från början mjölk. grädde. ost, nöt-. kalv- och hästkött. fläsk samt charkuterivaror. Efter ett år till- kom även mjölkpulver. Fr.o.m. den 1 januari 1976 slopades subven- tionerna för grädde, chokladmjölk. fruktyoghurt och dessertost. Under regleringsåret 1976/77 har statliga medel börjat tillföras regleringarna för spannmål och broiler. Stödet till broilernäringen tillkom främst av sysselsättningspolitiska skäl.

Livsmedelssubventionernas storlek och konsumenternas utgifter för livsmedel m.m. år 1976 framgår av följande sammanställning (miljarder kr.).

Totalutgif-ter för livsmedel ("exkl. tobak. starksprit. vin. starköl), malt- och läskedrycker .................................. 43 därav jordbruksregleradc livsmedel .......................... 26 därav jordbruksregleradc livsmedel som erhåller livsmedelssubven- tioner .................................................. 20 LivstnedelsSubventioner efter den 1 juli 1976. inkl. effekt av mer- värdeskatten ............................................ 4

Genom livsmedelssubventioneringen har sålunda de totala 1ivsmcdels- utgifterna kunnat sänkas med 8—9 % och utgifterna för de berörda livsmedlen med ca 17 %. Räknat per person motsvarar de nuvarande subventionerna en utgiftsminskning brutto på omkring 500 kr./år.

För de livsmedel som erhåller 1ivsmcdclssubventioner kan följande sänkningar av konsumentpriserna (juli 1977) beräknas ha uppnåtts. jämfört med en situation utan subventioner.

Produkt Subvention Konsumentpris Uppnådd _— _— prissänk- Exkl. 'lnkl. Med Utan ning, % moms moms subv. subv.l

K—mjölk 133 160 171 331 48 Ost 321 387 1 940 2 330 17

Mjölkpulver 142 171 . . . . . .

Nötkött 368 5682 2 980 3 550 16 Kalvkött 383 5242 3 110 3 630 14 Fläsk 182 2742 2 080 2 360 12 Broiler 55 66 1 360 .1 430 5 Matbröd 22 27 650 680 4

1 Öresmarginalerna antas oförändrade. = Inkl. omräkning till konsumtionssortimentets lägre beninnehåll.

Prop. 1977/78: 1.9 54

Införandet av subventioner på närmare hälften av samtliga livsmedel värdemässigt sett har förändrat prisrelationerna mellan subventionerade och övriga livsmedel till de förras fördel. Detta har påverkat konsum- tionen. Förändringen i konsumtionsmönstret får emellertid även ses mot bakgrunden av köpkraftsutvecklingen hos konsumenterna.

4.1.4 Prisstödet till jordbrukarna

För vegetabiliska jordbruksprodukter sker i de flesta fall prissätt— ning och prisreglering i producentprisledet, vilket kan sägas innebära att prisstödet direkt tillförs jordbrukarna.

För animaliska produkter sker däremot prissättning och prisregle- ring i partiprisledet och avser i viss utsträckning förädlade produkter. Härigenom kommer stödet att omfatta både jord-brukarna och delar av förädlingsledet. Anledningen härtill är att den internationella handeln med animaliska produkter avser förädlade produkter, och prisstödet (gränsskyddet) måste knytas till produkter av den förädlingsgrad som de har i internationell handel.

På mejeriområdet stöds partipriserna för viktigare mjölkprodukter. Detta innebär att i stort sett hela mejerinäringen, från insamlingen av mjölk från jordbrukarna till utdistributionen av de färdiga mjölk— produk-terna, ligger inom prisregleringens ram. För kött och fläsk regle- ras partipriserna på slaktade kroppar. Vilket innebär att uppsamling, primärslakt och uttransport av ostyckade kroppar kommer att omfattas av prisregleringen.

Den del av förädlingcn som ligger före (:skyddas av) prisregle- ringsledet benämns i det följande pritnär/r'h'ädling. Den förädling av jordbruksprodukter som sker efter detta led, främst styckning och charkuterivaruframställning inom slakteribranschen. kallas vidareför- ädling. Denna skyddas även i princip av jordbruksprisregleringen ge— nom ett gränsskydd vars nivå står i relation till gränsskyddet för de primärt reglerade produkterna.

De prisregleringspriser som stöds för mjölk- och köttprodukter skall således dels möjliggöra att jordbrukarna uppnår avsedda priser för sina produkter. dels ge den primära förädlingcn skälig lönsamhet. Hur stor del av prisstödet som tillfaller jordbrukarna blir i huvudsak be- roende av kostnads— och effektivitetsutvecklingen inom det primära förädlingsledet.

Vid de tillfällen som prisregleringens utformning tidigare har setts över — åren 1947. 1.955 och .1967 (prop. 1947: 75. 1955: 98 och 1967: 95) — synes man i stort sett ha accepterat att prissättning och prisreglering för mjölk- och köttprodukter av tekniska skäl måste ske i partiprisledet. Mejeriernas och primärslakteriernas andel av prisregle-

Prop. 1977/78: 19 55

ringspriset har under större delen av efterkrigstiden i betydande ut- sträckning kunnat hållas tillbaka genom en omfattande rationalisering av företagsstruktur m. m.

Mejeri- och slakteribranscherna domineras helt av producentkoope- rativt ägda företag. Deras marknadsandel är beträffande mjölk i stort sett 100% och beträffande slaktdjur drygt 80 '.!-21. För jordbrukarna innebär denna producentkooperativa dominans samt förekomsten av en inte obetydlig vidareförädling i leden. efter prisregleringsledet. främst i fråga om slaktprodukter. att avsättningstrygghet uppnås.

4.1.5 Gränsskyddets mhn-inning

Efter förslag av 1952 ars jordbruksprisutredning (SOU 1954: 39) infördes år 1956 ett system med införselavgifter som var fasta så länge den inhemska prisnivån befann sig mellan vissa s. k. prisgränser. Sam- tidigt fastställdes s. k. ntirtpriser. som i princip skulle motsvara de in- hemska priser som skulle ge jordbrukarna åsyftad inkomstnivå. För konsumtionsmjölk fastställdes endast en övre prisgräns. De nedre och övre prisgränser som fastställdes låg 10—15 Lii—. i enstaka fall 20 " under resp. över mittpriserna. lnförselavgiftcrnas storlek bestämdes sedan som skillnaden mellan mittpriserna och världsmarknadspriserna enlig-t särskilda noteringar för resp. vara.

Grundtanken bakom det införda systemet med prisgränser och fasta införselavgifter var att prisutvecklingen på världsmarknaden tnera direkt skulle tillåtas påverka priserna inom landet och där-med också den in- hemska produktionens inriktning. Härigenom skulle en. mer samhälls- ekonomisk-t anpassad produktion kunna uppnås utan att jordbrukets intressen eftersattes.

År 1959 skedde en översyn av mittpriser, införselavgifter och pris— gränser för olika produkter. Därefter har införselavgifter och pris- gränser ändrats dels vid varje prisregleringsperiods början i enlighet med inkomstpolitiska och marknadsmässiga krav m. m.. dels under resp. prisregleringsperiod enligt mera automatiskt verkande regler. Sedan regleringsåret 1971/72 har tillämpats den. regeln att införselavgifter och prisgränser ändra-ts två gånger per år. nämligen den 1 januari och den 1 juli. De. pris— och avgiftshöjningar som vid varje tillfälle be- slutas kan reduceras i konsumentprisledet genom att budgetmedel tillförs regleringen.

.Den nedre pris'gn'insen syftar till att skydda producenterna. Om det inhemska priset på en vara sjunker under nedre prisgränsen till följd av fallande världsmarknadspriser. skall det svenska priset stödjas genom en höjning av införselavgiften. Den maximala höjning som jordbruks- nämnden därvid kan företa är fastlagd genom regeringsbeslut. I undan- tagsfall kan kvantitativ importreglering tillgripas efter beslut av rege- ringen. Underskrids prisgränsen till följd av pristryckande överskott

Prop. 1977/78: "19 56

inom landet. samtidigt som import av betydelse inte förekommer, bör viss återhållsamhet iakttas med prisstödjande åtgärder.

Den övre prisgrt'insen utgör ett skydd för konsumenterna. Om det inhemska priset överskrider denna gräns, sänks införse-lavgiften och exportbidrag utbetalas inte. Exportavgift kan påläggas och kvantitativ exportreglering i undantagsfall införas.

De åtgärder som vidtas i syfte att förhindra att det inhemska priset passerar prisgränserna utgör inte någon absolut garanti för att så inte sker. Detta gäller främst matpotatis. ägg och broiler. För kött och fläsk kan fr.o.m. regleringsåret 1967/68 införselavgifterna ändras redan när de inhemska priserna passerat in i en intill prisgränserna placerad övre resp. nedre buffertzon. Den införselavgift som skall gälla för en produkt så länge priset ligger mellan prisgränserna kallas normalavgift.

För några produkter. nämligen brödsäd. fodersäd och socker. har systemet med fasta införselavgifter och inhemska priser som är rör- liga mellan prisgränser efter hand slopats. I stället söker man åstad- komma en stabil inhemsk prisnivå med hjälp av rörliga införselavgifter. vilkas nivå anpassas till förändringar av världsnmrknadspriserna. För fodermedel (närmast oljekraftfoder) har införselavgifterna hela tiden varit rörliga.

För att möjliggöra en inhemsk vidareförädling av de primärt skyd- dade jordbruksprodukterna måste ett gränsskydd även finnas för mera högförädlade jordbmksprodukter. Detta skydd är vanligtvis schablon- mässigt konstruerat. Det kräver således inget separat system med pris- bcvakningspriser m.m. utan kopplas till skyddet för råvaran genom ett tekniskt betingat omräkningstal.

Det fr.o.m. den "1 januari 1973 införda prisstoppet har medfört att prisernas rörlighet uppåt mot den övre prisgränsen satts ur funktion.

lnförselavgiftsmedel frän import av jordbruksprodukter utgör statliga intäkter och får användas för olika prisregleringsändamål med belopp som statsmakterna beslutar för varje år.

4.1.6 Marknadsrf'glerandt' åtgärder

För jordbruksprodukter som framställs i en omfattning som över- stiger avsättningsutrymmet inom landet kan den eftersträvade inhemska prisnivån endast uppnås om överskotten avlastas från den inhemska marknaden genom olika s.k. marknadsreglerande åtgärder, främst lag- ring och export.

Enligt 1967 års riktlinjer för jordbrukspolitiken skulle överskotten på sikt elimineras. lntill dess att detta hade skett ansågs fortfarande behov föreligga av marknadsreglera-nde åtgärder. Marknadsregleringarna borde helt överföras till statlig regi. Överskottskostnaderna skulle liksom tidi- gare bära-s av jordbruket och i princip belasta de produk-tionsg-renar där överskotten uppkommer.

Prop. 1977/78: 19 57

De marknadsreglerande åtgärderna på jordbruksområdet ombesörjs f. n. av sju halvstatliga regleringsföreningar. Till formen är reglerings— föreningarna ekonomiska föreningar. vars medlemmar är intressenter från jordbrukskooperationen. konsumentkooperationen samt den en— skilda handeln och industrin. l föreningarnas styrelser ingår, förutom företrädare för nämnda intressenter, statliga representanter som utses av regeringen. Föreningarnas verksamhet står under statens jordbruks- nämnds överinseende och skall följa av nämnden givna direktiv. vilka grundar sig på beslut av regering och riksdag.

Regleringsföreningar finns på jordbruksområdet för följande sju varuom-råden. nämligen

spannmål Svensk sp'anmnålshandel oljeväxter Sveriges oljeväxtintressenter socker Svensk sockerhandel

potatis Sveriges potatisintresscnte-r mjölkprodukter Föreningen för mejeriprodukter kött och fläsk Svensk kötthandel

ägg och fjäderfäkött Svensk ägghandel.

Regleringsföreningarnas verksamhet syftar i första hand till att mot- verka att utbudet av jordbruksprodukter överstiger efterfrågan inom landet vid den prisnivå som möjliggörs av gränsskyddet för resp. produkt. Föreningarna har sålunda att besluta om och utbetala bidrag för lag- ring och export. men inlöser i vissa fall även produktionen inom resp. varuområde. helt eller delvis. Föreningen för mejeriprodukter handhar även den s k. interna prisutjämningen. mellan olika mjölkprodukter.

Regleringsföreningarn-as kostnader för exporten av överskott varie- rade under perioden 1970/71—1975/76 mellan 250 och 780 milj. kr. Lagringskostnadernea varierade under sam-ma period mellan 40 och 105 milj. kr.

De marknadsreglerande åtgärderna finansierar jordbruket i princip självt genom avgifter på produktionen, s.k. internavgifter. och genom att ta i anspråk statliga medel som jordbruket erhåller i stället för prishöjningar. För finansieringen utnyttjas även krediter av olika slag, bl. a. från statliga investeringsanslag.

Interna avgifter tas ut på produktionen av vissa jordbruksprodukter. Avgifterna betalas in till statens jordbruksnämnd, som för över medlen till resp. regleringsförening. Inom varuområdena mjölk och kött sker numera en avräkning mellan till jordbruket utbetalade livsmedelssub- ventioner och från jordbruket erlagda interna avgifter. Eftersom de förra är större än de sena-re tas inga slaktdjursavgifter ut och nivån för utjämningsavgifterna på olika mjölkprodukter har reducerats. Föl- jande interna avgifter tas f. n. ut.

Prop. 1977/78: 19 58

Vara Typ av intern avgift

Brödsäd Förmalningsavgifter

Oljeväxtfrö Fettvaruavgifter

Potatis Areal- och lcveransavgifter Mjölkprodukter Utjämningsavgifter Kött och fläsk Slaktdjursavgifter (uttas numera genom __ en reducering av pristilläggen) Agg Kläckningsavgifter

De statliga medel som utnyttjas för de marknadsregler-ande åtgärder- nas finansiering är följande.

Införselavgiftsmedel från import av jordbruksprodukter och livs— medel, som får användas för olika prisregleringsändamål med belopp som riksdagen beslutar för varje år. Det uttalades år 1967 att tilldel- ningen av införselavgiftsmedel till prisregleringarna medger att kon— sumentpriserna kan hållas något lägre än vad en fullständig ”hög- prislinje" skulle ha inneburit. Vidare fastställs de belopp som skall tillföras regleringsföreningarna inom en särskild s. k. fördelningsplan. Huvuddelen av de influtna införselavgifterna kommer från slakt- och charkuteriprodukter, fettvaror, fodermedel och mejeriprodukter.

Livsmedelssubventioncr, vilka till en början i sin helhet tillfördes regleringsföreningarna på mejeri- och köttområdet, varigenom intern- avgifterna kunde sänkas i motsvarande mån. För kött betalas numera större delen av subventionsbeloppet direkt från jordbruksnämnden till slakterierna och tillförs jordbrukarna i form av s. k. pristillägg.

Vissa införselavgiftsmedel utom fördelningsplanen som kan tillföras regleringsföreningarna.

4.1.7 Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomstföljsamhel. m. m.

Inför varje ny prisregleringsperiod har de prisöverläggandc parterna varit bundna av de allmänna jordbrukspolitiska utgångspunkter som gällt enligt 1947 och 1967 års riksdagsbeslut. Genom att dessa utgångs- punkter är allmänt formulerade har en relativt stor frihet förelegat vid prissättningen på jordbruksprodukterna. Under varje enskild prisregle- ringsperiod har däremot, åtminstone om den omfattat mer än ett år, gällt mer eller mindre automatiskt verkande regler för justeringar av jordbruksprodukternas priser och införselavgifter. främst med hänsyn till inflationen.

Jordbrukets infl-t-ttionsskyddl har haft olika utformning under olika perioder. Under perioden ]965/66—1973/74 var inflationsskyddet av relativt enkel konstruktion. De belopp som under denna tid beräk-

11 det följande används av praktiska skäl den kortare benämningen jord- brukets inflationsskydd. Härmed avses inflationsskyddet för jordbruksförc- tagens och viss del av förädlingslcdets kostnader samt system för inkomst- följsamhet för jordbrukarnas inkomster.

Prop. 1977/78: 19 59

ningsmässigt tillfördes jordbruket genom höjningar av pris- och av- giftsnivån för jordbruksprodukter framräknades genom att man mul- tiplicerade den s. k. mittprisvärdevolymen med den procentuella steg- ringen av ett på visst sätt rensat KPI. .Denna volym utgjordes av jord- brukets totala intäkter, beräknade som jordbrukets normerade tot-al- produktion värderad till rådande mittpriser. dvs. i princip eftersträ- vade prisregleringspriser.

I direktiven till 1972 års jordbruksutredning an-gavs att utredningen med förtur skulle behandla bl. a. frågan om jordbrukets inflations- skydd. Under hösten 1973 lämnade utredningen ett provisoriskt för- slag i denna fråga i delbetänkandet (Ds Jo 1.973: 10) Vissa förslag rörande prisregleringen efter den 30 juni 1974. Förslaget lades sedan till grund för utformningen av jordbrukets inflationsskydd under pris- regleringsperioden 1974/75—1976577 (prop. 1974: 122, JoU 1974129, rskr 1974: 275). Samma konstruktion gäller även under regleringsåret 1.977/78 (prop. 1976/77: 94. JoU 1976/77: 28. rskr 1976/77: 257).

Nuvarande inflationsskydd syftar till att ge jordbruket och viss livs- medelsindustri kompensation för prisstegringar på inköpta produk- tionsmedel samt att möjliggöra en följsamhet för jordbrukarnas in- komster av eget arbete och eget kapital till inkomstutvecklingen för andra befolkningsgrupper.

Justeringar av priser och införselavgifter till följd av prisutveck- lingen för inköpta produktionsmedel sker varje halvår per den 1 juli och per den 1 januari. Beträffande anpassningen till inkomstutveck- lingen för andra befolkningsgrupper sker justeringar-na i regel per den 1 juli.

Följande kostnads- och inkomstkomponenter omfattas av inflations- skyddet, nämligen

jordbrukarnas kostnader för inköpta produktionsmedel, kostnader för de delar av uppsamling och förädling som ligger inom jordbruksprisregleringcn,

jordbrukarnas inkomster från eget arbete och eget kapital, samt exportkostnader. dvs. skillnaden mellan exportvärde och motsvarande försäljningsvärde i inhemskt pris.

Summan av de nämnda komponenterna motsvarar i stort sett den mittprisvä-rdevolym som låg till grund för tidigare tillämpat inflations- skydd. Det är första gången som kostnaderna för uppsamling och för- ädling har skilts ut från övriga komponenter.

Till grund för kostnadskompensationen läggs utvecklingen av priserna på jordbrukets produktionsmedel. mätt enligt lantbruksekonomiska sam- arbetsnämndens produktionsmedelsprisindex. PM-index. I detta index registreras inte förändringar i lönekostnaderna för den lejda arbets- kraften i jordbruket. Däremot ingår lejt arbete i den värdevolym över jordbrukets kostnader för inköpta produktionsmedel, på vilken index-

Prop. 1977/78: 19 60

utfallet appliceras vid beräkningen av kostnadskompcnsationen. Bl.a. med hänsyn härtill är det enligt prop. 1.974: 122 möjligt att vid juste- ringarna överväga om indexutvecklingen ger en rättvisande bild av den faktiska kostnadsutvecklingen. Markanta avvikelser, som leder till inte avsedda effekter. bör kunna beaktas.

Beträffande kostnaderna för uppsamling och förädling inom ramen för jordbruksprisregleringen skall i efterhand en korrigering ske med hänsyn till den faktiska kostnadsutvecklingen. Därvid bör beaktas pris— utvecklingen. för s. k. biprodukter vid slakt. Som utgångspunkt för öve-r- läggningarna bör ligga kostnadskalkyler som har granskats inom statens pris- och kartellnämnd. '

Som grund .för justeringarna av prisnivån för inkomstanpassning skall ligga löneavtalen på LO—SAF-området. Därvid skall beaktas rationali- seringsvinsten inom jordbruket, vilken har uppskattats till 4.5 % per år.

Enligt reglerna skall jordbruket vidare kompenseras för den s.k. egenavgiften vid höjning av arbetsgivaravgift och liknande avgift.

I inflationsskyddet ingår även en världsmarknadsprisklausul inne- bärande att man vid justeringarna kan ta hänsyn till ”sådana av sär- skilda omständigheter föranledda väsentliga förskjutningar i den all- männa utvecklingen av världsmarknadspriserna, som påverkar de svenska jordbrukspriserna och som bedöms bestå under längre tid”.

4.1.8 Prisregleringen för olika produkter

4.1.8] Spannmål och spannmålsprodukter

Produktions- och marknadsutveck/ing. Spannmålsodlingen har ökat i omfattning efter år 1960 och avkastningsnivåcrna har stigit. Skördarna har varit särskilt stora under 1970-talet, då flera goda skördeår följt varandra. vilket framgår av följande tabell.

1961— 1966— 1971 1972 1973 1974 1.975 1976 1965 1970 Areal, 1 000 ha Brödsäd 335 312 330 377 388 450 401 521 Fodersäd 1 132 1 225 | 289 1 233 1 228 1 183 1 217 1 146 Totalt 1467 1537 1619 1 610 1 616 1 633 1618 1667 Skörd, milj. kg1 Brödsäd 1 089 1 117 1 299 1 517 I 659 2 266 1 811 2 231 Fodcrsäd 2 899 3 269 4 098 3 705 3 139 4 333 3 450 3 300 Totalt 3 988 4 386 5 397 5 222 4 798 6 599 5 261 5 531

1 16,5 % vatte-nhalt.

Under de senaste åren har i genomsnitt exporterats en tredjedel av brödsädsskördarna och drygt en tiondel av fodersädsskördarna.

Gällande reglering. Prisregleringen för spannmål syftar till att trygga avsättningen för odlarna samt att stabilisera prisnivån och därmed hindra spekulation. Samtidigt tas även hänsyn till spannmålcns betydelse

Prop. 1977/78: 19 61

som produktionsmedel för animalieproduktionen så att en rimlig balans uppnås mellan. olika produktionsgrenar.

Nuvarande utformning av prissättningen på spannmål har tillämpats fr.o.m. 1967 års skörd. För varje regleringsår fastställs inlösenpriser. som stiger successivt under året fram till inlösendagen den 1 april. Vid prisöverläggningarna under vintern/våren kommer parterna överens om preliminära inlösenpriser för spannmål av olika slag. När skörde- resultatet kan överblickas fastställer sedan styrelsen för regleringsför- eningen Svensk spannmålshandel de definitiva inlösenpriserna. som kan bli lägre än de preliminära. Genom en motsvarande höjning av förmal- ningsavgiften tillförs regleringsekonomin ytterligare medel utan att kvarnindustrins råvarukostnad ändras. '] ett läge med obetydliga export- kostnader kan på motsvarande sätt det definitiva priset sättas högre än det preliminära och förmalningsavgiften sänkas i motsvarande mån. Genom ett system med prisorter sker en differentiering av odlarpriserna för brödsäd och fodersäd mellan olika delar av landet.

Under perioden 1966/67—1972/73 sjönk priserna, speciellt för brödsäd. Under regleringsåren 1973/74—1976/77 höjdes priserna, vil- ket bl.a. sammanhängde med förbättrade världsmarknadspriser. ln- Iösenpriserna per den 1 april 1977 uppgick till 74 kr./dt för vete, 68 kr./dt för råg och korn samt till 66 kr./dt för havre.

Gränsskyddet för spannmål och produkter därav utgörs av rörliga införselavgifter.

De marknadsreglemnde åtgärderna handhas av regleringsföreningen Svensk spannmålshandel. Exporten sker antingen i föreningens egen regi eller genom exportörer som därvid erhåller erforderligt exportstöd. Vid sidan av den marknadsreglerande verksamheten handhar regle- ringsföreningen enligt avtal med statens jordbruksnämnd beredskaps- lagringen av vete och råg samt oljekraftfoder. Denna lagring sker för statens räkning och på statens bekostnad.

De marknadsrcglerande åtgärderna inom spannmålsreglcringen har under senare år finansierats på sätt som framgår av följande tabell (milj. kr.).

1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

Statliga reglerings- medel 60,0 93,2 87,5 0,4 0,3 1,1 Förmalningsavgifter [44,2 168,4 208,6 176,2 89,2 194,1 Slaktdjursavgifter 33,6 57,4 80,6 — — —

Under år då de definitiva inlösenpriserna på fodersäd sänkts i för- hållande till de preliminära har slaktdjursavgifterna för svin höjts i syfte att bibehålla en oförändrad lönsamhet inom fläskproduktionen. "De medel som härigenom influtit har tillförts spannmålsregleringen.

Genom ökad odling av spannmål, stigande hektarskördar och låga

Prop. 1977/78: 19 62

världsmarknadspriser under de första åren av 1970-talet blev regle- ringsekonomin hårt ansträngd. Under åren 1973/74—1975/76 sjönk spannmålsregleringens kostnader betydligt, men de har därefter åter stigit.

Fr.o.m. den 1 juli 1976 tillförs även spannmålsregleringcn budget— medel för att begränsa prisstegringarna på mjöl och bröd. Efter den 1 januari 1977 uttas sålunda i faktiska förmalningsavgifter 25,25 kr./dt vete och 27,25 kr./dt råg, samtidigt som staten i form av budgetmedel tillför 22 resp. 21 kr./dt räknat på förmald kvantitet av vete resp. råg för den inhemska marknaden.

4.1.8.2 Oljeväxter och fettråvaror Produktions- och marknadsntveckling. Oljeväxtfrö odlas dels för sitt innehåll av matnyttig olja, dels för det proteinrika foder som erhålls som biprodukt vid oljeutvinningcn. Från slutet av 1960-talet har odlingen ökat betydligt i omfattning och uppgår vid mitten av 1970- talet till ca 170000 ha (ca 6 % av totala åkerarealen). Odlingens om— fattning framgår av följande tabell.

1961— 1966—1971 1972 1973 1974 1975 1976 1965 1970

Areal, 1 000 ha 87 94 120 155 173 161 173 148 Fröskördx, milj. kg 179 196 256 329 340 354 330 281 Totalskörd, olja, milj. kg 59 72 89 112 116 125 117 99

1 18 % vattenhalt.

Skörden av oljeväxtfrö avsätts dels inom landet som råvara för margarinindustrin, dels genom export i form av frö eller olja.

Margarinindustrins användning av svensk rapsolja ökade ttnder 1960- talet men begränsades kraftigt fr.o.m. år 1971 på grund av oljans inne- håll av erukasyra. Sedan nya oljeväxtsorter med lägre halt av erukasyra kommit fram har användningen åter ökat. Vid mitten av 1970-talet mot- svarar den svenska oljeproduktionen ungefär margarinkonsumtionens innehåll" av fett.

] följande tabell redovisas import och export av viktigare margarin- råvaror samt import och totalkonsu-mtion av margarin (milj. kg).

1960—1965— 1970— 1973 1974 1975 1976 1964 1969 1974

Import av olja och fett1 108 113 135 128 136 122 122 Export av rapsolja2 22 41 72 103 80 86 102 Import av margarin 5 5 8 10 7 7 5 Konsumtion av margarina 120 128 148 148 155 155 159 Därav från mejeri- industrin 0 0 6 7 13 19 26

1 vegetabiliska fetter och oljor inkl. ur kopra utvunnen olja samt marina oljor. 2 Inkl. olja i exporterat oljeväxtfrö. " Inkl. lättmargarin.

Prop. 1977/78: 19 63

Tillkomsten av nya matfettsprodukter under de senaste åren har ökat konkurrensen mellan mejeriernas i huvudsak smörfettsbascrade produkter och övrig matfettsindustris produkter. Mejeriernas produk- ter har härvid ökat sin andel något. De nya produkterna har inne- burit att den tidigare klara gränsdragningen mellan smör och mar- garin delvis försvunnit. Dessutom ingår 3—7 % mjölkfett i form av smörolja i margarinindustrins årliga förbrukning av fettvaror.

Konsumtionen av olika slags matfett fördelad på produkter från mejeri- resp. margarinindustrin framgår av följande tabell (milj. kg).

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Direkt/ron- stnntion Mejeriindustrin Smör 51.9 43.3 38.3 34.4 32.3 31.3 31.7 30.8 Smörfettsba- seratmargarin 0.2 3.5 3.8 4.9 6,7 8,8 11,2 15,0 Lättmarga— rin1 — — — —— —— 3,7 7,3 11,2 Summa meje- riindustrin 52.1 46,8 42,1 39.3 39.0 43,8 50.2 57.0 Margarinin- dustrin

Hushålls- margarin 109,8 117,4 120.3 119,4 120.1 119.8 114.3 111.8 Lättmarga-

rinl _— — —— 2.9 2.5 2.5 2.1 2,1 Summa marga-

rinindustrin 109,8 117,4 120.3 122,3 122.6 122,3 116.4 113,9 Summa direkt- konsumtion 161,9 1642 [62.4 161,6 [61,6 [66,1 166,6 170,8

Bagerlfärbruk- ning Margarin 23,4 23,3 21,4 19,3 19,0 20,2 20,7 19,4 Smör 0,8 0,8 0,8 0,8 0,8 0,7 0,7 0,7 Summa bageri- förbrukning 24,2 24,1 22,2 20,1 19,8 20,9 21,4 20,1

* Uppdelningen mellan mejeri- och margarinindustri utgör en skattning.

Gällande reglering. Fettvaruregleringen syftar fr.o.m. regleringsåret 1967/68 till att skapa utrymme på den svenska marknaden för produkter från den inhemska oljeväxtodlingen och att ge avsett prisstöd åt denna odling. Regleringsåtgärderna inom fettvaruregleringen berör samtliga animaliska och vegetabiliska fettvaror med undantag för smörfett. vars pris bestäms inom mejeriregleringen.

Regleringsföreningen Sveriges oljeväxtintresscnter (SOI) inlöser allt inom landet skördat oljeväxtfrö. lnlösenprisernu bestäms av SOI med hänsyn till dels de mittpriser och prisgränser som statsmakterna fast- ställt för frö och olja. dels -de marknadsmässiga och regleringsekono- miska förutsättningarna.

Prop. 1977/78: 19 64

SOI säljer en del 'av fröskördcn till margarinindustrin och exporterar resten. Margarinind-ustrin köper oljeväxtfrö till priser som bestäms av fröskördens fett- och foderinnehåll. Fettinnehållet betalas därvid efter ett kalkylerat världsmarknadspris, medan fodcrinnehållet betalas efter priset på rapsmjöl. som fastställs av SOI.

Den eftersträvade inhemska prisnivån på oljeväxtfrö, olja och mar- garin åstadkoms genom att tillverkningen av alla oljehaltiga marga- rinråvaror, med undantag av mjölkfett, beläggs med en fettvaruavgift. Till den del som fcttvaruavgiften hänför sig till fetter som importerats eller utvunnits ur importerade råvaror fungerar den närmast som en införselavgift. Fettvaruavgiften är fast så länge världsmarknadspriset på rapsolja ligger mellan vissa gränsvärden som motsvarar fastställda prisgränser för oljeväxtfrö.

Fr.o.m. den 1 juli 1973 finns också ett gränsskydd för den in- hemska olje- och margarinindustrin. i form av en värdetull. Befrielse från tull medges för en viss importkvantitet margarin från EFTA- länder. f.n. 7,2 milj. kg. Detta margarin belastas i stället med en sär- skild [ast fettvaruavgift. Fett som används till teknisk industri samt slak- terifett har speciella regleringsarrangcmang.

Finansieringen av SOI:s verksamhet sker dels med vissa fettvaru- avgiftsmedel, dels med andra statliga regleringsmedel. SOI tillförs direkt fettvaruavgifterna för oljan från den kvantitet oljeväxtfrö, som marga- rinindustrin enligt avtal skall överta. Följande tabell visar tillförseln av statliga rcgleringsmedcl till SOI (milj. kr.).

1970/71 l97l/72 1972/73 l973/74 1974/75 1975/76

Fettvaruavgif'ter1 47,5 59,8 85,8 21,3 29,4 84,3 Andra statliga regle- ringsmedel= 61,5 47,0 42,8 42,8 58,8 54,7 Jfr totalt influtna fcttvaruavgiftet'3 158 198 199 64 81 250

1 För oljan från den kvantitet oljeväxtfrö som margarinindustrin enligt avtal skall överta. 2 Från fettvaruavgifter hänförliga till avgiftshöjningar fr. o. m. 1974/75 samt övriga införselavgifter. 3 Inkl. de fettvaruavgifter som direkt tillförs SOI.

Exporten av oljeväxtfrö och rapsolja samt importen av olika fetter och oljor (oljeråvaror) kan ses som en utbytcshandel. varvid fettvaru- avgifterna från importen. finansierar exporten. Eftersom importen hit- tills vanligen varit större än exporten, har staten tillförts mera fettvaru- avgiftsmedel än den betalt ut till SOI på olika sätt. Fettvaruavgifts- medlen förs samman med statens övriga införselavgiftsmedel.

4.1.8.3 Potatis och potatisproduktcr Produktions— och marknnämn-'eck/ing. Odlingen av potatis omfattar matpotatis samt fabrikspotatis för framställning av stärkelse och alkohol.

Prop. 1977/78: 19 65

Potatisarealen har halverats sedan början av 1960—talet. Under första hälften av 1970-talet har odlats omkring 50 000 ha per år, varav drygt två tredjedelar varit matpotatis. Av följande tabell framgår produktion, import och konsumtion av potatis och potatisprodukter (milj. kg).

1966/67-1971/ 1972/ 1973/ 1974/ 1975/ 1970/71 72 73 74 75 76

Produktion

Potatis 1 329 1 242 1 137 947 1 257 837 därav matpotatis . . . . 785 729 885 562

Stärkelse 43 39 46 36 54 33

Brännvin, milj. [ 27 27 30 32 32 32 därav ur potatis, milj. [ 26 19 23 13 28 16

Konsumtion Matpotatisl 661 663 661 659 658 640

Import

Matpotatis. netto 62 38 41 87 24 145

Stärkelse 15 14 27 38 38 23

' Inkl. förädlade produkter omräknade till potatis.

Fabrikspotatisodlingen sker på kontrakt med producentkooperativa föreningar. som äger landets samtliga stärkelsefabriker och som är hälftendelägare i landets enda bränneri. Odlingen är i huvudsak för- lagd till Kristianstads och Blekinge län.

Den inhemska framställningen av stärkelse är praktiskt taget helt baserad på potatis. Produktionen uppgår vid normal avkastning till omkring 50 milj. kg, vilket motsvarar en potatisareal av ungefär 8 000 ha. En betydande import sker av stärkelse för tekniska ändamål.

Enligt riksdagsbeslut (prop. "1934: 232. BeU "193-4z44, rskr 1934: 273) skall AB Vin- & Spritcentralen använda svensk jordbruksråvara, som regel potatis. för så stor del av sin tillverkning som anses mot- svara den inhemska konsumtionen av brännvin. Tillverkningen av sprit uppgår f.n. till totalt drygt 30 milj. l/år. Arealbehovct för hela sprit- tillverkningen är vid normalskörd ca 4000 ha. Genom att skördarna av bränneripotatis varierat har den andel av brännvinstillverkningen som kunnat baseras på potatisråvara uppgått till mellan 40 och 80 % under den senaste femårsperioden.

Gällande reglering. Prisregleringen för matpotatis bestod fram t. o. m. regleringsåret 1970/71 enbart av ett gränsskydd kompletterat med pris- gränser. Denna prisreglering visade sig fungera mindre väl. Med till- komsten av regleringsföreningen Sveriges potatisintressenter (SPI) år 1971 har möjligheterna att stabilisera prisnivån inom landet genom marknadsingripanden förbättrats.

Gränsskyddet för matpotatis består av en införselavgift som är fast så länge det inhemska priset ligger mellan fastställda prisgränser. Pris-

Prop. 1977/78: 19 66

bevakningen handhas av statens jordbruksnämnd och avser producent- pris vid leverans från odlarna till handeln. Prisgränserna höjs successivt under regleringsåret i syfte att stimulera till lagring och ett jämnare ut- bud. Fr.o.m. regleringsåret "1977/78 höjs även införselavgifterna under säsongen för att garantera att prisregleringsskalans prishöjningar leder till höjda odlarpriser.

Regleringsföreningen skall ingripa på marknaden för matpotatis om bristande balans uppstår mellan utbud och efterfrågan så att priset tenderar att väsentligt avvika från avsedd nivå.

Fabriks/mtalis har samma gränsskydd som matpotatis, men någon import av annat än utsäde förekommer inte. För stärkelse fastställs införselavgifter. mittpriser och prisgränser på grundval av förslag från de prisöverläggande parterna. Med ledning därav fastställs priset för fabrikspotatis av en särskild kommitté. Fabrikspotatispriset följer en successivt stigande prisskala under den period stärkelse- och sprittill- verkning pågår. lnförselavgifter tas även ut på produkter av fabriks- potatis, t.ex. stärkelse och glykos, som dessutom är belagda med en kompensationsavgift. Prisgränserna för potatisstärkclse är fasta under säsongen. Även införselavgiften är fast så länge det inhemska priset befinner sig mellan dessa gränser. Stärkelscderivat skyddas i viss ut- sträckning av tullar och kompensationsavgifter.

De marknadsreglerande åtgärderna för fabrikspotatis handläggs av SPI. Åtgärderna på fabrikspotatisområdet begränsas i huvudsak till att för den del av stärkelseproduktioncn som används till derivatframställ- ning rabattera priset ned till världsmarknadsprisnivån. Motivet till den— na rabattering är att derivat betraktas som industrivara i EFTA-avtalct. Tillgängliga kvantiteter inhemsk stärkelse kvoteras mellan förbrukarna. Derivattillverkarnas återstående behov täcks genom import utan inför- selavgift. De får därigenom hela sitt råvarubehov till världsmarknads- pris. Kostnaden för rabatteringen har i genomsnitt för perioden 1967/68 —1975/76 varit 12,1 milj. kr. För budgetåret 1976/77 beräknas kostna- den till ca 17,5 milj. kr.

Potatisregleringen finansieras av regleringsmedel inom fördelnings- planen (införselavgifter rn. m.), kompensationsavgiftcr som inflyter vid import av vissa stärkelsebaserade produkter, samt med interna avgifter (areal- och leveransavgifter). Tillförseln av medel till regleringsförening- ens verksamhet framgår av följande tabell (milj. kr.).

1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

Statliga reglerings- medel 30,9 20,2 20,4 20,8 30,0

Areal- och leverans- avgifter 2,6 5,9 1,9 5,4 5.7

Prop. 1977/78: 19 67

4.1.8.4 Sockerbetor och socker

Produktions- och marknadsurveck/ing. Den svenska odlingen av sockerbetor nådde sin hittills största omfattning, ca 60000 ha, under 1950-talet. Enligt riksdagsbeslut från år 1974 (prop. 19741122. JoU 1974z29, rskr 1974: 275) skall den svenska sockerbetsarealen under perioden 1974—1978 fastställas så att sockerbolagets nuvarande bruks- kapacitet kommer att utnyttjas fullt på ett rationellt sätt”. Enligt be- slut av riksdagen våren 1977 (prop. 1976/77: 94, JoU 1976/77: 28. rskr 1976/77: 257) fastställdes arealen för år 1977 i enlighet med dessa rikt- linjer. För år 1977 motsvarar detta en odlad areal om ca 53 500 ha, vilken vid normal skörd beräknas ge en mängd socker som motsvarar knappt 90 % av konsumtionen i landet. Sockerbetsarealens storlek för år "1978 skall" enligt sistnämnda riksdagsbeslut fastställas i samband med utformningen av en ny sockerreglering för kommande regleringsperiod. I följande tabell redovisas viktigare uppgifter om sockerförsörjningcn under senare år.

1966/67- 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1970/71

Areal, 1 000 ha 40,5 40.1 41,4 41,4 46,9 52,3 Sockerproduktion. milj. kg

ur svenska betor 221 249 269 243 281 255 ur importerat rå- socker 89 85 83 102 85 67 Konsumtion, milj. kg1 329 342 339 353 366 355 Självförsörjning, % 67 73 79 69 77 72

1 Gränshandel och handelns lagerförändringar ej beaktade.

Det internationella sockerpriset steg kraftigt från hösten 1973. En extremt hög prisnivå nåddes under senare delen av 1974 (675 kr./dt i november). Under sista kvartalet 1976 var nivån åter jämförelsevis låg (113 kr./dt). Även den svenska prisnivån på socker och socker— betor, som länge varit relativt stabil. har stigit kraftigt under de senaste åren som framgår av följande tabell (kr./dt").

1966/ 1971/ 1972/ 1973/ 1974/ 1975! 1976/' 71 72 73 74 75 76 77

Sockerbetor (16 % socker) 10,39 10,03 10.38 10,54 12,37 14,21 15,22 Svenskt partipris 105 120 131 161 227 198 221 Världstnarknadsprisl 42 89 110 196 377 169 120'-' Sockerbolagets av- räkningspris 133 135 140 142 170 198 221

1 Cif svensk hamn, jämförbar kvalitet.

=Juli—maj.

Gäl/ande reg/ering. Prisregleringen för socker omfattar hela för- ädlingskedjan från råvaran till det färdiga sockret. Även arealen socker- betor bestäms inom regleringen. Prisregleringen för socker avviker i

Prop. 1977/78: 19 68

viss män från regleringarna för flertalet övriga jordbruksprodukter. Detta beror främst på att några marknadsreglcrande åtgärder i syfte att avsätta överskott inte behövs. eftersom ett visst importbchov före— ligger. Fr. o. rn. regleringsåret 1967/68 har prissättningen för svensk bet- odling och sockerindustri anpassats till de förändringar som äger ruin inom sockernäringen i "EG-länderna. Regleringsåtgärderna för socker handhas i huvudsak av statens jordbruksnämnd som också förvaltar sockerregleringsfonden, till vilken .förs samtliga avgiftsmedcl från soc- kerområdet.

Inom sockerregleringens ram bestäms priserna i tre led, nämligen odlarpriset på sockerbetor, sockerbolagets avräkningspris för socker tillverkat ur svenska betor och det inhemska partipriset på socker. Od- larpriset är kopplat till motsvarande pris inom EG på så sätt att prisändringar inom EG leder till motsvarande prisändringar i Sverige. Till sockerbctsodlare på Gotland och Öland utgår fr.o.m. den .1 juli "1977 ett arealbidrag. Även det vid överläggningarna fastställda priset på socker tillverkat ur svenska betor, det s.k. avräkningspriset. justeras med hänsyn till prisändringar inom EG.

Om världsmarknadspriset för socker är lägre än priset för svensk— tillverkat :socker skall det senare priset. gälla som svenskt partipris. Om världsmarknadspriset överstiger det inhemska priset, fastställs den inhemska partiprisnivån genom en sammanvägning av världsmarknads- priset och det inhemska avräkningspriset.

Då världsmarknadspriset är högre än det svenska priset skall socker- bolagct tillförsäkras en inom vissa gränser bestämd ersättning för raffinering av importerat råsocker. varigenom verksamheten vid raffi- naderiet i Arlöv skyddas, där inhemskt och importerat råsocker förädlas till socker av spccialkvaliteter, främst bitsocker. Då världsmarknads- priserna understiger det inhemska priset uppnås samma effekt genom avvägning av införselavgiften på råsocker.

Införselavgiften för socker är rörlig. Den kompletteras med ett s. k. återköpsförf'arande, som handhas av regleringsföreningen Svensk soc- kerhandel. Systemet med återköp syftar till att bringa importpartiernas faktiska priser i nivå med de priser som legat till grund för bestäm- ningen av införselavgiften.

Då världsmarknadspriset på socker är högre än sockerbolagets för- säljningspris, avräkningspriset, får jordbruksnämnden ta ut en försälj- ningsavgift på allt socker som säljs inom landet. Det inhemska parti- priset höjs då med motsvarande belopp. De insamlade medlen används för att subventionera sockerimporten genom importbidrag.

4.185 Mjölk och mjölkprodukter Produktions- och marknadsutveck/ing. Av följande tabell framgår produktions- och konsumtionsutvcckling för mjölk och mjölkprodukter (milj. kg).

Prop. jl.977/78: 19 69

1966! 19707 19717 19727 1973; 1974/ 19757 67 71 72 73 74 75 76

Produktion Mjölkproduktion 3 43l 2 841 2 959 2 990 3 095 3 Ill 3 261 därav mejeriinväg- ning 3 153 2 666 2 792 2 829 2 941 2 963 3 119 Konstuntian Mjölk 1 278 I 378 1 397 I 402 1 426 I 458 1 532 Grädde 51 53 53 53 54 57 59 Smörl 65 46 39 39 38 40 42 Ost 64 74 73 74 80 90 95

1 Inkl. smördelen i smörfettsbascrat margarin.

En nedgång i mjölkproduktioncn skedde under 1950- och 1960- talen. Under perioden 1970/71—19757'76 har mejeriinvägningen åter ökat med 17 %. Denna ökning motsvaras av en stigande efterfrågan på mjölk och mjölkprodukter.

Under den senaste tioårsperioden har förbrukningen av konsum- tionsmjölk stigit med 20%. Hela denna ökning faller på lättmjölken (0,5% fetthalt). vars andel av den totala mjölkkonsumtionen under perioden ökat från 0 % till 29 %. Under samma period har ostkon- sumtioncn ökat med omkring 50 %. medan förbrukningen av smör har minskat. Konsumtionen av smörfettsbascrat margarin har dock ökat starkt, varför den t.otala konsumtionen av smörfett har gått upp något de senaste åren.

Utrikeshandeln med mejeriprodukter uppvisar ett överskott av smör och mjölkpulver, men ett visst underskott för ost. Importen av ost har under senare år varierat mellan 15 och 20 % av konsumtionen. Viss export sker också.

Prisutvecklingen för vissa mejeriprodukter framgår av följande ta- bell (öre/kg).

1966/ 1970/ 1971/ 1972/ 1973/ 1974/ 1975/ 70 71 72 73 74 75 76

Mjölk producentprisl 60 65 79 82 92 107 121 konsumentpris 104 119 143 156 149 129 139

Smör, konsumentpris 813 943 1 040 1 054 1 050 1 150 1 300 Margarin, konsu- mentpris 394 485 543 575 604 726 806

1 Exkl. efterlikvid och leveranstillägg.

Gäl/ande reglering. Mjölkprisregleringen är mera komplicerad än övriga regleringar genom att man från en. råvara — helmjölk — får flera olika konsumtionsprodukter. Dess huvudkonstruktion överens-

Prop. 1977/78: 19 70

stämmer dock med motsvarande regleringar för övriga jordbruks- produkter.

För cle olika mejeriprodukterna fastställs prisgränser och införselav- gifter. För 3-proeentig konsumtionsmjölk (k-mjölk) och skummjölk fast— ställs endast övre prisgränser, eftersom man utgått ifrån att import av lägesskäl i praktiken inte förekommer.

För att mjölkproducenterna skall kunna tillförsäkras åsyftade in- komster får mejerierna anpassa de olika mjölkprodukternas priser efter konkurrenssituationen på marknaden. Detta innebär att främst k-mjölk men även ost och grädde. som är föga priskänsliga. har åsatts relativt höga priser. Efterfrågan på smör är mera priskänslig. varför smörpriset anpassats till margarinets prisnivå.

Eftersom mejerierna har olika produktionsinriktning har det varit nödvändigt att inom mjölkprisregleringens ram utjämna de skillnader i lönsamhet som föreligger mellan olika mjölkprodukter och därmed också mellan olika mejerier. Tekniskt sker prisutjännzingen så att k- mjölk, ost och grädde beläggs med utjämningsavgifter (försäljnings- och/eller tillverkningsavgifter). De medel som därigenom inflyter an— vänds i första hand för att ge smöret ett pristillägg och till att finan- siera export och lagring m. m. av smör, ost och andra mjölkprodukter. De återstående medlen återbetalas till mejerierna i form av ett utjäm- ningsbidrag på all invägd mjölk. Utjämningsbidraget används av meje— rierna till att förstärka avräkningsprisct till mjölkproducenten. För att stimulera till en jämnare mjölkinvägning under året säsongvarieras ut- jämningsbidraget.

De marknadsreglera)zdc åtgärderna för mejeriprodukter handhas i huvudsak av regleringsföreningen, Föreningen för mejeriprodukter. Marknadsregleringen för mjölkpulver ombesörjs sedan år 1971 av Scandmilk AB, som är ett helägt dotterbolag till Svenska mejeriernas riksförening (SMR). Verksamheten står under statens jordbruksnämnds överinseende.

Kostnader för lagring av smör i fryshus ersätts av regleringsför- eningen. I praktiken sköts lagringen. som även omfattar smörolja, av SMR. men verksamheten står även öppen för enskilda mejerier. För att främja avsättningen. av smör på den inhemska marknaden lämnar regleringsföreningen en rabatt vid försäljning till all-männa inrättningar. Denna rabatt avpassas så att priset blir konkur-renskraftigt mot priset på margarin, men inte lägre än smörets exportpris. ] kvalitetsbefräm- jande syfte utbetalar föreningen vidare kvalitetstillägg för ost till meje- rierna.

De större kostnadsposterna inom mjölkregleringen framgår av föl- jande tabell (milj. kr.).

Prop. 1977/78: 19 71

1970/71 l971,.-"72 1972173 1973/74 l974i75 1975/76

Exportkostnadcr 19 20 60 57 51 63 Lagringskostnader 10 9 8 1 I 10 13 Pristillägg, rabatter m.m.l 130 106 130 142 87 5 l Utjämningsbidrag 476 746 840 1 231 1 676 2 263 1 Avser smör, smörolja. ost och skummjölk. Finansieringen av de marknadsreglerandc åtgärderna och prisutjäm- ningen sker på sätt som framgår av följande tabell (milj. kr.).

1970-7571 [971.172 l972j73 1973/"74 19741'75 1975176

Statliga medel lnförselavgiftsmedel

m.m. 148 192 219 218 166 217 Budgetmedel (1ivsmc- delssubventioner) 26 31 78 455 1 269 1 631 Interna avgifter Allmän mjölkavgift 6 7 7 7 7 7 Utjämningsavgifter 458 619 804 695 397 495

4.1.8.6 Kött och fläsk Produktions- och marknadsutveckling. Av följande tabell framgår produktion och konsumtion av kött (nöt-. kalv-. får- och hästkött) och fläsk (milj. kg).

1966/67 1970/71 l97l,-"'72 1972/73 1973774 1974/75 1975/76

Produktion

Kött 180 157 140 129 140 15.1 [55 Fläsk 226 244 269 271 273 277 288 Summa 406 401 409 400 413 428 443 Konsumtion

Kött 163 152 140 137 144 170 175 Fläsk 201 222 227 224 230 256 263 Summa 364 375 367 36.1 374 426 438

Kg per person 46,4 46,3 45.2 44.5 46,1 52,1 53,5

Som framgår .av tabellen minskade köttproduktionen under perioden 1966/67—1972/73 men har därefter ökat med ca 20 Gå. Fläskproduk- tionen har sedan mitten av 1960-talet i genomsnitt ökat med ca 2.5 % per år.

Köttkonsumtionen var relativt oförändrad under 1960-talet. men sjönk därefter betydligt fram till regleringsåret 1972/73, för att sedan öka till en högre nivå än "1960-talets. Fläskkonsumtionen har stigit fortlöpande.

Prop. 1977/78: 19 72

För kött förelåg en överskottssituation under hela 1960-talet fram t.o.m. regleringsåret 1971/72. Därefter har ett underskott uppkommit som successivt har ökat. För fläsk föreligger sedan länge betydande överskott, vilkas storlek varierar med produktionen. Regleringsåret 1975/76 uppgick nettoexporten till ca 25 milj. kg. Den inhemska efter- frågan på olika styckningsdetaljer av kött och fläsk avviker något från vad som produceras, vilket medfört att en kompletterande import måste ske. Denna har ökat något i omfattning, sedan prisstopp och subventioner införts.

Gällande reglering. Gränsskyddet för kött och fläsk utgörs av införsel- avgifter som hålls oförändrade så länge det inhemska priset ligger mel- lan prisgränserna. För att dämpa de prissvängningar som kan uppkom- ma inom prisgränsintervallet införde-s fr.o.m. regleringsåret 1967/68 ett system med s. k. buffertzoner.

De internationella prisnivåerna på kött och fläsk avspeglar numera inte alltid det verkliga världsmarknadsläget. .Fr. o. m. den 1 juli 1971 kan statens jordbruksnämnd därför justera införselavgifterna redan då pri- serna ligger nära prisgränserna, om så krävs för att begränsa eller un- derlätta importen. Prisstoppet på kött och fläsk har satt ett tak på pri- sernas rörlighet vid en nivå som ligger ett stycke under den övre pris- gränsen.

"lnförselavgifter uttas för hela och halva slaktkroppar av nöt. får och svin. Även för styckat kött och fläsk, charkuterivaror. organ samt kon- server utgår et-t gränsskydd i form av införselavgifter. Rclationstalen mellan skyddet för ostyckad och styckad vara — de s.k. omräknings- faktorerna —— är f. n. för nötkött 1: 1,4—l,5. häst- och kalvkött 1: 1,4, fläsk ]: 1,35 samt för får- och lammkött 1: 1.2.

De marknadsreglerande åtgärderna för kött och fläsk handhas i huvudsak av regleringsföreningen. Svensk kötthandel. Verksamheten syftar till att utjämna över— och underskott på den inhemska mark- naden samt finansiera kostnaderna för export av uppkommande över- skott. I sistnämnda syfte utbetalas exportbidrag, som avpassas så att samma ekonomiska utbyte kan förväntas vid export som vid försäljning på hemmamarknaden. Om övre prisgränsen uppnås eller överskrids för en vara, får exportbidrag inte utbetalas. [ vissa lägen kan exporten beläggas med en exportavgift. Regleringsförcningen kan överta importen i första hand då en importreglering införts med anledning av att den nedre prisgränsen för en vara har underskridits.

Vid import av slakterifett uttas fcttvaruavgift på samma sätt som vid import av andra matnyttiga fetter och oljor. Då fett importeras för tekniskt bruk restitueras fettvaruavgiften av jordbruksnämnden. Pris- tryckande överskott av matnyttigt slakterifett kan regleringsföreningen antingen exportera eller sälja inom landet till teknisk industri och fo-

Prop. 1977/78: 19 73

dermedelsindustri, som därvid erhåller slakterifettet till världsmark- nadspris genom att ett bidrag utbetalas.

För att utjämna över- och underskott av kött och fläsk mellan olika säsonger utgår ett lagringsstöd knutet till ostyckade slaktkroppar. Dess— utom kan rörelscmedel i form av statliga lån ställas till förfogande. Möjligheter finns också att begränsa fläskproduktionens storlek ge- nom att av regleringsmedel ge bidr-ag till utslaktning av smågrisar.

Svensk kötthandels kostnader för de marknadsreglerande åtgärderna (lagring och export samt bidrag till slakterifett) har under perioden 1970/7'1—1975/76 uppgått till följande belopp (milj. kr.).

Export Lagring Bidrag till

slakterifett 1970/71 203 17 3 1971/72 264 20 5 1972173 272 23 6 1973/74 144 27 2 1974/75 81 52 3 1975/76 37 50 6

Vid finansieringen av de marknadsreglerande åtgärderna för kött och fläsk har traditionellt utnyttjats i första hand slaktdjursavgifter. Härtill har regleringen tillförts vissa statliga medel dels i form av in- förselavgiftsmedel inom och utom den s. k. fördelningsplanen, dels av budgetmedel. Numera uttas inga slaktdjursavgifter, utan i stället till- förs regleringsföreningen en del av de statliga budgetmedel (livsmedels— subventioner) som utgår för kött och fläsk. Huvuddelen av dessa medel utbetalas direkt från statens jordbruksnämnd till slakterierna och till- förs jordbrukarna i form av s. k. pristillägg. Om kostnaderna för mark- nadsregleringen ökar, minskar pristillägget i motsvarande mån. Av följande tabell framgår kött- och fläskrcgleringens finansiering (milj. kr.).

Typ av medel 1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 Införsel- och kompen- sationsavgiftsmedel 25 24 8 11 11 24 Budgetmedel 20 14 82 255 844 981 därav till reglerings- föreningen 20 14 82 109 76 75 Slaktdjursavgifter 201 202 305 90 14 0

4.1.8.7 Ägg, äggprodukter och fjäderfäkött Produktions— och marknadmtveckling. Produktion och konsumtion av ägg har ökat något under den senaste tioårsperioden som framgår av följande tabell (milj. kg). Uppgifterna är dock något osäkra, eftersom nästan halva marknadsföringen fort-farande sker utanför den organise- rade partihandeln.

Prop. 1977/78: 19 74

1966/70 1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76

Produktion 101 101 104 106 106 109 105 Konsumtion1 97 102 100 103 103 103 102 Nettoexport1 3 —l 4 3 2 7 3

1 Inkl. äggprodukter omräknade till helägg.

Efter det att broilern introducerades på den svenska marknaden under 1950-talets senare år har både produktionen och konsumtionen av fjäderfäkött mer än tredubblats. År 1975 producerade-s 40 milj. kg och konsumerades 39 milj. kg fjäderfäkött (höns. kalkon, anka och gås). Av dessa kvantiteter var ungefär 80 % broilerkött. Produktionen av broilerkött har tidvis tenderat att öka snabbare än konsumtionen. vilket medfört vissa svårigheter att vidmakthålla priset på avsedd nivå. År 1976 infördes ett statligt stöd till broilernäringcn i form av ett pris- tillägg.

Gällande reglering. Riktlinjerna för den nuvarande äggregle-ringen till- kom år 1956. Före broilerns införande på den svenska marknaden var produktionen av fjäderfäkött av begränsad omfattning, och några nämnvärda regleringsåtgä-rder behövdes inte. Först år 1962 infördes för fjäderfäkött (broiler och kalkon) samma system med prisgränser och införselavgifter som för flertalet övriga jordbruksprodukter.

Gränsskyddet för ägg. äggprodukter och fjäderfäkött utgörs av in- förselavgifter, som är fasta så länge det inhemska priset befinner sig mellan fastlagda prisgränser. Om vidtagna ändringar av införselavgif— terna visar sig otillräckliga för att hålla priset inom prisgränserna kan kvantitativa impo-rtreglcringar införas. varvid importen med ensamrätt kan förbehållas regleringsföreningen Svensk ägghandel. Viss återhåll— samhet kan dock iakttas med åtgärderna om den nedre prisgränsen underskridits till följd av onormal produktionsutveckling inom landet och import av betydelse inte förekommer. Så har tidigare ofta varit fallet.

De marknadsreglerande åtgärderna handhas av regleringsföreningen Svensk ägghandel. Regleringsföreningen kan exportera ägg och ägg- produkter i egen regi eller betala ut exportbidrag. Även vid export av fjäderfä kan föreningen lämna exportbidrag. Dessa får inte över- skrida belopp som godkänts av jordbruksnämnden. Exportbidraget bör högst motsvara den fördyring av uppfödningen som orsakats av in- försel- och tillverkningsavgifter på fodermedel.

Då marknadsläget så kräver kan regleringsföreningen inköpa ägg för lagring. torkning och senare försäljning. För att minska äggövcr- skotten har föreningen även lämnat utslaktningsbidrag för värphöns. Vidare har tidvis frivillig överenskommelse träffats med ett antal kläckeriföretag om en begränsning av kläckningarna. Fr.o.m. regle- ringsåret 1975/76 har statens jordbruksnämnd dessutom bemyndigats

Prop. 1977/78: 19 75

att i produktionsdämpande syfte ta ut en avgift för hönkycklingar levererade till äggproduktion. Denna avgift infördes först under våren 1977. Svensk ägghandel betalar också ut packeri- och kvalitetsbidrag till vissa äggpackerier. Lagringsbidrag för fjäderfäkött utbetalas en- dast för kött av höns. Bidrag har även utgått för rabatterad försälj— ning av hönskött.

Genom beslut av riksdagen våren 1977 har regeringen fått bemyn- digande at-t föreskriva att slaktdjursavgift skall kunna tas ut för kött av fjäderfä.

Finansieringen av de marknadsreglerande åtgärderna för ägg. ägg- produkter och fjäderfäkött har hittills skett med statliga reglerings- medel. eftersom några interna avgifter inte tagits ut. Under budgetåren l970/7l—l974f75 tillfördes ägg- och fjäderfäregleringen i genomsnitt 24 milj. kr. per år och u-nder 1975/"76 43.5 milj. k-r. av statliga regle- ringsmedel inom fördelningsplanen.

4.1.8.8 Ersättnings- och imitationsprodukter Prot/uk[beskrivning och nmrknmlruWeek/ing. lnom livsmedelsindu- strin och i hushållen används i vissa sammanhang produkter som utgör ersättningar för eller imitationer av traditionella jordbruksbaserade livs- medel. l ersättningsprodukter har enstaka delar av varan ersatts med andra varor. l imitationsprodukter har alla komponenter ersatts. De från prisregleringssynpunkt viktigaste ersättnings- och imitationsva- rorna för jordbruksbaserade livsmedel är sojaprotein samt mjölk- och gräddersättningar. Produkter av soja-bönor har i Sverige sitt största användningsområde som foder. inblandningen av sojaproteinprodukter i köttvaror uppgick år 1969 till grovt räknat 200—300 ton och fr. o. m. år 1973 till 700— 900 ton per år. vilket motsvarar drygt 2000 ton nötkött per år. 1 mjölk- och gräddersättningsmedel ha-r mjölkfettet och i vissa fall även mjölkproteinet bytts ut mot vegetabiliskt fett och protein. Förbruk- ningen av flytande produkter är liten. Den utgörs bl. a. av s.k. hälso- mjölk. De produkter som förekommer i fast form består huvudsak- ligen av gräddersättningsmedel av vilka importen de senaste åren varit av storleksord-ningen 500—800 ton,/år. Den inhemska tillverkningen har uppgått till 40—50 ton/år. Gällande reglering. [ fråga om sojaprodukter för användning i livs- medel skedde den 'i juli 1973 en omläggning av avgiftssystemet (prop. 1973: 96. JoU "1973: 25. rskr "1973: 232). En enhetlig införselavgift på 0.80 kr./kg infördes. vilket innebar en sänkning jämfört med tidigare och anslöt till skyddet på vegetabilieområdet. För mjölk- och gräddersättningar i flytande form. s.k. fettemulsioner, ersattes fr.o.m. den I april 1973 en tidigare. accis med en efter fett- halten differentierad ti-llverkningsavgift. Avgiftsskyddct för flytande

Prop. 1977/78: 19 76

mjölk- och gräddersättningar erhöll därmed samma utformning som skyddet för ersättningsprodukte-r i fast form. Avgiften får enligt rege— ringens bemyndigande u-tgå med högst 2,00 kr./kg. Vid import av mjölk- och gräddersättningar uttas dessutom en införselavgift som be- räknas på produktens innehåll av andra råvaror än fett samt, om varans fetthalt överstiger 1.0 %. en fettvaruavgift. Produkter som utgör modersmjölksersättning är befriade från ovan nämnda avgifter.

4.1.8.9 Fodermedel Förbrukning och marknatlsförhållanden. Den svenska animaliepro- duktionen förbrukar årligen fodermedel exkl. grovfoder till ett uppskat- tat värde av drygt 3 miljarder kr. Därav omsätter foderindustrin om- kring hälften och resten, främst foderspannmål. används direkt på går- darna. Landets totala behov av fodermedel täcks till närmare 90 % av inom landet odlade eller tillverkade fodermedel.

Någon import av grovfoder förekommer normalt inte. import av korn och havre kan förekomma vissa år då fodersädsskörden är avse- värt mindre än normalt. Majs däremot importeras regelmässigt. före- trädesvis för utfodring av fjäderfä. Fodermedelsimporten domineras av proteinrika produkter såsom oljekraftfoder och fiskmjöl. ] följande tabell redovisas förbrukning och import av vissa viktigare fodermedel (milj. kg).

1966/71 1971/72 1972/73 1973/74 l974,-"75 1975776

Förbrukning

Fodersäd 2 600 2 900 3 000 2 900 3 300 3 l00 Brödsäd till foder [30 160 240 130 150 170 Torkad betmassa 95 103 lll 122 154 155 Oljekraftfoder 439 430 431 399 459 440 Fisk- och köttmjöl 100 1.13 104 86 87 108 Kli [26 115 121 122 122 123 Import Oljekraftfoder 364 345 343 309 356 337 Majs 57 47 34 111 l ll 74 Fiskmjöl 68 78 68 52 48 70 Torkad betmassa 27 17 3 2! 42 50

Gällande reglering. Genom regleringen av priserna på fodermedel kan animalieproduktionens lönsamhet, storlek och inriktning påverkas. Vi- dare kan priserna på olika köpfodermedel stabiliseras, något som är av stort värde för animalieproduktionen.

Prisregleringen. på fodermedel omfattar i första hand de olika spann— målsslagen och produkter därav samt oljekraftfoder m.m. För vissa foder-medel såsom vallfodermedel exkl. hö- och grönmjöl, kött- och fisk- mjöl samt foderti'llsatser saknas helt regleringså-tgärder.

Den inhemska prisnivån för fodermedel stöds normalt med hjälp

Prop. 1977/78: 19 77

av rörliga införselavgifter vilkas nivå fastställs av statens jordbruks- nämnd. De eftersträvade prisnivåerna anpassas till resp. fodermedels fodervärde och priserna på konkurrerande jordbruksprodukter.

I den utsträckning som tillverkningen av oljekraftfoder baseras på importerade råvaror (vanligen kopra) belastas den med en tillverk- ningsavgift av samma storlek som införselavgiften på färdig-t oljekraft— foder. Priset på det oljekraftfoder (rapsmjöl) som tillverkas med svenskt oljeväxtfrö som råvara fastställs inom fettvarureglcringens ram. Hän- syn tas härvid till prisnivån för annat oljekraftfoder och tillverknings- avgifter uttas inte. För att säkra avsättningen av raps-. rybs- och vitse- napsmjöl kan statens jordbruksnämnd föreskriva inblandningstvång för dessa råvaror i foderblandningar.

"För att minska beroendet av importerade proteinfodermedel, och i någon mån reducera spannniålsodlingens omfattning. har en prisstim-u- lans införts i syfte att uppnå en ökad användning och odling av åker- böna och foderärt. "Kostnaderna för prisstödet finansieras genom Svensk spannmålshandel.

De införselavgiftsmedel som härrör från import av fodermedel åter- förs till jordbruket inom den s.k. fördelningsplanen. Även de tillverk- ningsavgifter "SOm erläggs vid tillverkning av oljekraftfoder när råvaran importeras återförs till jordbruket. l följande tabell redovisas uppburna införselavgifter och tillverkningsavgifter (milj. kr.).

l966/67- l97l/72 l972!73 1973/74 1974/75 1975/76 l970/7l Fodermedelsavgifter 84,l 83,5 99,4 20,7 25,1 98,8 Tillverkningsavgifter 2,9 3,4 4,8 0,3 1.5 4,8

4.1.9 Industrins råvarukostnadsutjäntning

[ flertalet västeuropeiska länder tillämpas en producentprislinje för jordbruksråvaror, vilken i regel uppehålls genom ett system med inför- selavgifter. Den industri. främst livsmedelsindustrin. som använder jord- bruksråvaror i sin tillverkning måste därför köpa såväl importerade som inhemska råvaror till ett pris som avviker från (i regel är högre än) världsmarknadspriset. Om inga särskilda åtgärder vidtas kan följaktligen denna industri komma i ett sämre läge än konkurrenter i länder med lägre prisnivå på jordbruksråvaroma.

Traditionellt har den inhemska industrins konkurrensnackdel gent- emot import utjäminats genom att de tullar som utgår på industrins färdigprodukter förutom ett manufaktureringsskydd även innehåller kompensation för avgiftsbelastningen på råvarorna. Vid export av livs- medelsindustrins produkter har restitution medgetts av erlagda tullar och avgifter på ingående jordbruksråvaror eller —— i fråga om inhemsk råvara — exportbidrag utbetalats.

Prop. 1977/78: 19 78

Vid EFTA-konventionens tillkomst inkluderades Vissa av livsmedels- industrins produkter bland de varor för vilka tullarna helt avskaffades. De i dessa produkter ingående råvarorna lämnades däremot i regel utanför EFTA:s tullsänkningsprogram. Därför uppstod problem för EFTA-länder med hög prisnivå på jordbruksråvaror genom att indu- strin gentemot övriga EFTA-länder förlorade inte endast manufaktu- reringsskyddet utan även den kompensation för råvaruprisfördyringen som ingick i t-ullarna på färdigvarorna'. Problemen kunde uppstå dels för industrin genom ökad konkurrens, dels för jordbruket genom minskad avsättning av råvaror. Tillkomsten av frihandelsavtalen med EG skulle ha medfört motsvarande problem för EFTA-länderna om inte kompense-rande åtgärder vidtagits. Till följd av det ökade gräns- skyddet för jordbruksråvarorna har dessutom för vissa. andra färdig- produkter den kompensation för avgiftsbelastningen som innefattades i tullskyddet gradvis urholkats.

i Sverige tillämpas två olika system för utjämning av industrins rå- varukostnader, nämligen intern prisutjämning, och extern prisutjäm- ning. Prisutjämningsbeloppcn beräknas på samma sätt i det interna och det externa systemet. De fastställs i princip :till skillnaden mellan världsmarknadspris och hemmamarknadspris och motsvarar då införsel- avgiften och eventuell annan avgift. i vissa fall jämkade med hänsyn till gränsskyddcts utnyttjande.

Det bör dock observeras att det inte föreligger någon automatik i prisutjämningssystemen. En behovsprövning sker. Jordbruksnämnden har också fått i uppdrag att i samråd med kommerskollegium och and-ra berörda myndigheter hålla samtliga varor som berörs av pris- utjämningsfrågan under observation och till regeringen inkomma med de förslag till åtgärder som anses erforderliga.

Det interna systemet infördes den I juli l960 till följd av Sveriges anslutning till EFTA-konventionen. Det innebär att tillverkare av vissa livsmedelsprodukter, som bedöms bli särskilt utsatta för importkonkur- rens, får sina genom jordbruksregleringen fördyradc råvaror till världs- marknadspris. För övriga produkter som omfa-ttas av konventionen. men också sådana varor som har s. k. negativt tullskydd, följer jord- bruksnämnden fortlöpande utvecklingen för att kunna föreslå åtgärder. Systemet brukar ibland kallas en industriell lågprislinje.

Intern prisutjämning medges f. n. för följande fyra grupper av pro- dukter.

Grupp ] choklad- och konfektyrvaror, biscuits och wafers Grupp 2 frukostflingor. såser. soppor m. m. Grupp 3 fiskkonserver o. (1. Grupp 4 öl (fr. o. m. den 1 juli 1977 endast starköl).

Då prisu-tjämningssystemet infördes sänktes tullarna för de berörda produkterna. även mot länder utanför EFTA. med ett belopp som

Prop. 1977/78: "19 79

motsvarade den råvarufördyring som föranletts av jordbruksregle- ringen. De nya tullarna skulle i princip endast utgöra ett manufaktu- reringsskydd.

Det interna prisutjämningssystemet innebär att tillverkarna av livs— mcdelsindustriprodukter innehållande jordbruksråvaror får Utjämnings- bidrag för hela sin produktion både den som är avsedd för hemma- marknaden. och den som säljs på export.

Vid EFTA-Iändernas förhandlingar om sin-a resp. frihandelsavtal med EG var det nödvändigt att ta hänsyn till att EG inför-t ett externt system för råvaruprisutjämning. För att överbrygga dessa olikheter mellan EG och EFTA-länderna ansågs det nödvändigt att ändra EFTA:s regler beträffande livsmedelsprod-ukter. Det nya systemet. som trädde i kraft den l april 1973, innebär att för vissa av livsmedels- industrins produkter. som är tullfria i EFTA. tillåts externa prisutjäm- ningsåtgärder.

Extern prisutjämning. som innebär att man tar ut rörliga avgifter vid import och utbetalar motsvarande bidrag vid export. infördes i Sverige fr. o. m. den 1 april 1973 för följande varuslag.

Tulltaxe-

nummer Varuslag

17.04 fondantmassor. mandelmassor m. m.

18.06 glass, glasspulver. puddingpulver m. m.. beredningar för fram— ställning av drycker innehållande kakao 19.02 beredningar av mjöl och stärkelse 19.03 makaroner och spagetti l9.04 gryn och flingor av stärkelse 19.07 skorpor. skorpmjöl. knäckebröd, flatbröd. matbröd m. m. 19.08 bakverk utom biscuits och wafers 21.07 icke alkoholhaltiga beredningar för framställning av drycker.

glass. glasspulver. puddingpulver m.m.. andra livsmedelsbe- redningar.

Den -rörliga avgift som tas ut vid import av ovannämnda produkter bestäms efter den mängd olika jordbruksråvaror som ingår i färdig- produkten och med tillämpning av fastställda prisutjämningsbelopp för de olika råvarorna. 'Prisutjämningen sker således genom att man med de rörliga avgifterna åstadkommer en råvarufördyring för de importe— rade färdigvarorna så att dessa blir avgiftsbelastadc på samma sätt som i Sverige tillverkade varor. Avgiftsmedlen redovisas tillsammans med övriga införselavgiftsmedel. För produkter som omfattas av det externa systemet får exportbidrag lämnas vid export.

Förutom de nu båda nämnda prisutjämningssystemen förekommer för tillverkare av vissa produkter utjämning genom återbetalning av

Prop. 1977/78: 19 80

eller befrielse från införselavgift eller genom bidrag i olika former. För industriprodukter i vilka ingår fettråvaror och stärkelse sker ut- jämningen delvis inom fettvarureglcringen resp. potatisregleringen. Tullar används också som medel att uppnå avsedd prisutjämning.

Kostnaderna för den. interna prisutjämningen beräknas för budget- året 1976777 till ca 140 milj. kr. För att finansiera kostnaderna för den interna prisutjämningen för choklad- och konfektyrvaror, biscuits och wafers (grupp 1) samt för öl (grupp 4") utgår en särskild utjäm- ningsskatt såväl för inhemsk produktion som vid import. Det belopp som influtit genom denna skatt under budgetåret l976./77 uppgår till 79 milj. kr. Skatten uppgår fr.o.m. den I januari 1977 till 90 öre/kg för choklad- och konfektyrva-ror samt biscuits och wafer-s samt fr. o. m. den i juli 1977 till 5 öre/] för starköl. Prisutjämningskostnaderna för övriga varor (grupp 2 och 3) inom det interna systemet finansieras med budgetmedel.

Riksskatteverket handlägger prisutjämningen för grupp i och 4 i samband med upphörd av utjämningsskattcn. Tillverkare av ifråga- varande produkter redovisar skattebelagd produktion till riksskatte— verket. varvid avdrag för prisutjämning får ske för faktiskt använda råvaror. För exporterade produkter erläggs ej utjämningsskatt. Prisut- jämningen för produkter i grupp 2 och 3 handhas av jordbruksnämn- den. De totala kostnaderna för det interna prisutjämningsförfarandet (utom vad avser fettvaror för fiskkonserver) bestrids från anslaget Pris- reglerande åtgärder på jordbrukets område.

Kostnaderna för den externa prisutjämningen utgörs av export- bidrag som huvudsakligen har utgått för sådana produkter som bröd av olika slag. främst knäckebröd samt kakmix. barnmat och välling. Kostnaderna för exportbidragen finansieras i första hand med införsel- avgiftsmedel från import av de färdigprodukter som omfattas av det externa systemet och därutöver med bl.a. förmalningsavgiftsmedel.

4.2 Jordbruksutredningen

4.2.1 Prisregleringens handläggning

Utredningen har, mot bakgrund av att statens jordbruksnämnd år 1976 erhållit en ny organisation, inte ansett sig böra ta upp frågan om dess organisation. Utredningens förslag om en viss ökad insyn från sam- hällets sida i effektivitets- och konkurrensförhållandena inom den del av förädlingsindustrin som omfattas av jordbruksprisregleringen förut— sätter dock en ökning av nämndens pcrsonalresurser.

I samband med omorganisa-tionen företogs ingen ändring i fråga om konsumentdelegationens ställning och sammansättning. Med hänsyn till att även konsumentdelegationen torde komma at-t beröras av utred- ningens förslag om ökad insyn från sam-hällets sida i förädlingsindustrin,

Prop. "1977/78: 19 8]

anser utredningen att frågan om delegationens sammansättning bör över- vägas på nytt. Härvid bör bl. a. prövas om konsumentintresset i delega- tionen bör renodlas och om synpunkter från för-brukarsidan ino-m livs- medelssektorn lämpligen bör inhämtas i annan ordning. Även delega- tionens ställning i förhållande till jordbruksnämnden bör tas upp vid en sådan översyn.

4.2.2 Utgångspunkter för prissättningen

Enligt direktiven till utredn-ingen skall de allmänna jordbrukspolitiska målen från år 1967 bestå. Prissättningen bör därför utformas så att dessa mål kan förverkligas. Dessa innebär sam-manfattningsvis att jord- bruket ska-ll åstadkomma en produktion av önskad storlek till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. samtidigt som det skall vara möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket att få del av den allmänna standardstegringen. Utredningen har granskat utvecklingen efter år 1967 för att fastställa i vilken utsträckning den bety-dande frihet som förelegat vid valet av utgångspunkter för prissättningen under den- na tid har bidragit til-l att dessa mål har kunnat förverkligas.

Under prisregleringsperioden "1967/68—1970f'71 ansågs det framför allt angeläget att med hjälp av ol-ika jordbrukspol-itiska åtgärder hålla tillbaka konsumentprisstegringar samt gynna en snabb resurs- och pro- duktionsanpassning. lnkomstmålet gavs därför en något mera underord- nad roll. Den resurs- och produktionsminskning som ägde rum var mest tydlig inom mjölkproduktioncn. [ stället ökade spannmålsodlingens omfattning. något som delvis berodde på att kreatursstammen och där- med även vallodlingen m-inskade.

lnför prisregleringsperioden 1971/72—1973/"74 befann sig jordbruks- näringen i ett annat resurs- och produktionsmässigt läge än är 1967. Mjölkproduktionen var t.o.m. på väg att sjunka under den nivå som av beredskaps- och försörjningsskäl ansågs nödvändig. Därmed hade också möjligheterna förbättrats att vid prisavvägningen ta en ökad hänsyn till inkomstmålet för i första hand mjölkproducenterna.

Fr. o. m. år 1973 ansågs det av stabiliseringspolitiska och sociala skäl nödvändigt att dämpa konsumentprishöjningarna. [ detta syfte infördes en subventionering av vissa baslivsmedel. Efter hand har livsmedelssub- ventionerna ökat i omfattning och uppgår efter den 1 januari 1977 till ca 3,4 miljarder kr. per år. Genom denna åtgärd har det direkta sam- bandet mellan producent- och konsumentpriser blivit svagare än ti- digare. Lönsamhets- och inkomstförbättringar inom jordbruket har så- ledes i vissa lägen kunnat uppnås utan att konsumentpriserna behövt höjas i motsvarande utsträckning. Därmed har en ökad rörelsefrihet uppnåtts på prispolitikens område.

Inför prisregleringsperioden 1974/75—1976/77 hade förutsättningarna för prisavvägningen ändrats genom att den internationella prisnivån

Prop. 1977/78: 19 82

för flera jordbruksprodukter var avsevärt högre än under den när- mast förcgåendc tjugoårsperioden. Därmed kunde ökad vikt läggas vid inkomstmålet och prishöjningar kunde genomföras även för produk- ter med betydande överskott, t. ex. spannmål.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att utvecklingen efter år 1.967 har präglats av betydande förändringar såväl inom som utom jord- bruket. Prissättningen har under denna tid sket-t med beaktande av ett flertal faktorer. i första hand inkomst- och rationaliseringsulvecklingen inom jordbruket, marknadsläget för olika jordbruksprodukter samt kon- sumenternas intressen. Enligt utredningens uppfattning har den bety- dande frihet som förelegat vid valet av utgångspunkter för prisavväg- ni-ngen under denna tid inneburit fördelar. Av särskilt värde har härvid- lag varit möjligheten att. åtminstone i skeden som kar-akteriserats av starka prisstegringar, genom livsmedelssubventioner kunna begränsa prisstegringarna på baslivsmedel. Mot denna bakgrund förordar utred- ningen att nuvarande frihet vid valet av utgångspunkter för avvägningen av priserna på jordbruksprodukter bibehålls även i fortsättningen. Rela— tionerna mellan priserna på olika jordbruksprodukter bör härvid an- passas så att produktionen på lång sikt inriktas på de varor som Sverige har de bästa förutsättningarna att framställa.

4.2.3 Val av prislinje

Enligt direktiven skulle utredningen pröva olika metoder för att fi- nansiera jordbruksstödet. ] samband härmed borde undersökas möjlig— heterna att ersätta den år 1972 gällande s.k. högprislinjen med en s k. lågprislinje och effekterna av en sådan övergång. Utredningen borde även undersöka möjligheterna till ytterligare modifieringar av högpris- linjen.

I direktiven framhölls vidare att en lågprislinje har vissa fördelar .fram- för en högprislinje. särskilt från fördelningspolitisk synpunkt. Detta sam- manhänger med att inkomsttagare med låga inkomster och barnfamiljer med inkomster i vanliga inkomstlägen använder en förhållandevis stor andel av sin disponibla inkomst för livsmedelskonsumtion. En lågpris- linje skulle därför ge dessa grupper möjligheter att förbättra sin livs- medelsstandard. Andra fördelar med en lågprislinje var enligt direktiven att förädlingsledet i sin helhet kan hållas utanför jordbruksprisreglering— en. och att den inhemska livsmedelsindustrin kan köpa jordbruksråva- rorna till världsmarknadspriser. En fullständig övergång till en lågpris- linje skulle enligt direktiven ha belastat statsbudgeten med inemot tre miljarder kr. Dc vanligtvis kraftiga variationerna i världsmarknadspri- serna skulle emellertid enligt direktiven medföra större svängningar i konsumentpriserna än vid tillämpning av en högprislinje. Detta ansågs

Prop. 1977/78: 19 83

inte tillfredsställande för vare sig konsumenter. livsmedelsindustri eller handel. Bl. a. med hänsyn härtill torde enligt direktiven en viss prisregle- ring behövas även vid tillämpning av en lågprislinje.

Under 1970-talets första år låg VM—priserna på jordbruksprodukter fortfarande kvar på den låga och jämförelsevis stabila nivå som gällt under större delen av efterkrigstiden. och en relativt renodlad produ- centprislinje tillämpades utan nämnvärda inslag av livsmedelssubven- tioner. Enligt utredningens beräkningar skulle en VM-prislinjc under sådana förhållanden ha inneburit ganska betydande hruttoeffekter för konsumenterna. Totalt skulle deras utgifter för jordbruksbaserade livs- medel ha kunnat sänkas med ca 3 ()()0 milj. kr. eller 20 %. l relation till de totala livsmedelsutgifterna skulle sänkningen ha utgjort ca 12 %. ju större ett hushålls konsu-mtion är av berörda livsmedel. desto större blir dess bruttovinst. För en trebarnsfamilj skulle bruttovinsten under den- na period ha uppgått till 1 500—"l 600 kr./år. beräknad i under denna period gällande priser.

Nettoeffekterna skulle ha blivit mindre än bruttoeffekterna för samt— liga hushållstyper. eftersom statens merkostnader förutsatts finansierade genom höjda skatter som belastar konsumenterna. Endast vid en in- komstskattefinansiering skulle nämnvärda omfördelningseffekter ha uppkommit. En trebarnsfamilj skulle saledes under denna period enligt utredningens beräkningar ha gjort en nettovinst på ca l Stltl kr.-får. om den hade haft låga inkomster. men en nettoförlust pa 7tltl kr./ar eller mer om familjen hade haft höga inkomster.

Under hösten 1974 hade världsmarknadsprisermt stigit avsevärt jäm- fört med perioden 1970—1972. och livsmedelssubventionerna till bas- livsmedlen uppgick till 2 100 milj. kr./år. Båda dessa förändringar skulle ha begränsat effekterna av en övergång från den faktiskt tillämpade mel- lanprislinjen till en VM-prislinje. Enligt utredningens beräkningar skul- le omfördelningscffekterna vid en övergång till en VM-prislinje i detta läge endast ha blivit ea 'l/3 så stora jämfört med vad som hade kunnat uppnås under perioden 1970—1972.

De livsmedelssubventioner som gavs under första halvåret 1977 mot- svarade en årlig subvention av ca 3 400 milj. kr., vilket inkl. effekten av mervärdeskatten innebar en bruttovinst för konsumenterna på ca 4 ()()(t milj. kr./år.

Utredningen har inte ansett det lämpligt att föreslå en övergång till en VM-prislinje. Skälen är främst följande.

Världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter ligger numera nomi- nellt närmare 40 % högre än vid början av l970-talet. och någon åter- gång till 1950- och 1960-talets låga priser väntas inte ske. Samtidigt har den inhemska prisnivån på jordbruksbaserade livsmedel sänkts kraftigt

Prop. 1977/78: "19 84

med hjälp av budgetmedel. En övergång till en VM-prislinje bedöms varken i dagsläget eller i framtiden kunna möjliggöra lika stora omför- delningseffekter mellan olika konsumentgrupper som före år "1973.

Världsmarknaden för jordbruksprodukter under den närmaste 5—.l0- årsperioden väntas kotnma att uppvisa kraftiga prisvariationer. En ren- odlad VM-prislinje skulle därför medföra instabila priser. vilket är en nackdel för både konsumenter. handel. livsmedelsindustri och prisregle- ringens administration.

Om en reglering införs i syfte att eliminera inverkan av världsmark— nadens prisvariationer på den inhemska konsumentprisnivån får man tillbaka nuvarande prisreglering. Dessutom behövs ett särskilt system för administration av tilläggsutbetalningar till producenterna.

Nuvarande form av mellanprislinje ger statsmakterna möjligheter att selektivt bestämma vilka livsmedel som skall ges lägre priser än vid en producentprislinje. Denna selektivitet saknas i en VM-prislinje. För en given utgift över budgeten uppnås genom en mellanpriSIinje därför en större effekt gentemot avsedda målgrupper (främst barnfamiljer med stor konsumtion av baslivsmedel) än om världsmarknaden skulle avgöra prisnivåerna på olika produkter. Utredningen har emellertid inte sett det som sin uppgift att ta ställning till i vilken utsträckning man för att uppnå .fördelningspolitiska effekter av här aktuellt slag skall utnyttja livsmedelssubventioner eller andra medel utanför jordbrukspolitikens ram.

Alternativet till en VM-prislinje är att tillämpa någon form av na- tionellt fastställd prislinje mot konsument. En sådan kan ges formen av en pradacentprislinje. innebärande att producentprisnivån även avgör konsumentprisnivån. eller en nzellanprislinje, varvid konsumentpriserna med hjälp av statliga budgetmedel (livsmedelssubventioner) i större eller mindre omfattning reduceras i förhållande till prisnivån vid en produ- centprislinje.

Med hänsyn till den omfattning som livsmedelssuhventioneringen har uppnått är det enligt utredningens uppfattning knappast möjligt. med tanke på effekterna för konsumenterna, att utan vidare återgå till produ- centprislinjen. En återgång skulle antingen få göras successivt under en längre tidsperiod eller kombineras med andra lättnader för konsumen- terna.

Livsmedelssubventionerna påverkar som tidigare berörts även konsum- tionens storlek och därmed Itiiringssmndarden för konsznnentcrna. Ge- nomsnittligt sett föreligger inga betydande brister i den svenska kosten. men detta hindrar inte att det inom vissa konsumentgrupper kan före- komma en otillfredsställande kostsammansättning. Enligt socialstyrelsens medicinska expertgrupp bör den svenska kosten förändras på följande sätt.

Prop. 1977/78: "19 85

Halten av fett bör minskas från nuvarande knappt 40 % till högst 35 % av energiintaget.

Konsumtionen av socker och sockerrika produkter bör sänkas med minst 1/4.

Mättat fett bör i möjligaste mån utbytas mot fleromättat. Konsumtion av grönsaker. frukt, potatis, fettfattiga mjölkprodukter. fisk, magert kött, fjäderfäkött. matbröd och andra spannmålsprodukter bör ökas.

Utredningen har vid sin behandling av näringsfrågorna haft kontakter med näringsexpertis. Nuvarande subventioner på främst mjölk. ost samt kött- och fläskvaror är enligt såväl näringsexperternas som utredning- ens uppfattning inte genomgående helt riktigt avvägda om deras syfte är att påverka konsumtionsvanorna i en från när'ingssynpunkt önskvärd riktning. Värdefullt är att mjölkkonsumtionen med subventionernas hjälp har ökat till en nivå som i stort sett motsvarar vad som närings- mässigt eftersträvas. Däremot är nuvarande subventioner till kött- och fläskvaror åtminstone näringsmässigt sett knappast motiverade och kan dessutom ifrågasättas mot bakgrund av den globala livsmedelsförsörj- ningen. "Huvuddelen av köttkonsumtionen baseras emellertid på en in- hemsk produktion vid vilken utnyttjas betesarealer som i stort sett sak- nar alternativ användning.

Subventionerna skulle kunna differentieras så att efterfrågan på mag- rare produkter (lättmjölk, mager ost, eventuellt broilerkött) gynnades på bekostnad av fetare produkter. Tekniskt sett skulle även en avgifts- beläggning kunna ske av socker och matfett i syfte att dämpa efter- frågan, men för dessa produkter torde efterfrågan inte nämnvärt på- verkas av priset. Det sistnämnda gäller även vissa övriga jordbruks- baserade livsmedel (potatis oeh spannmålsprodukter). vars konsum- tion skulle behöva stimuleras. Grönsaker och frukt omfattas inte av jordbruksregleringen och torde ha en alltför splittrad marknadsföring för att kunna subventioneras.

Prissättningen kan således i viss mån utnyttjas för att påverka kon- sumtionens sammansättning och därmed näringsstandarden för konsu- menterna. Många viktiga livsmedel ligger emellertid utanför jordbruks- regleringen. Det viktigaste medlet för en förbättrad näringsstandard bör därför enligt utredningens uppfattning vara en intensifierad kostupplys- ning.

Från administrativ synpunkt innebär utbetalningen av nuvarande livs- medelssubventioner inga större problem. F. n. utbetalas subventioner till värdemässigt inemot 4/5 av de livsmedel som omfattas av jordbrukspris- regleringen. Subventioneringsnivån kan höjas väsentligt för dessa pro- dukter utan att tekniska problem uppkommer. Resterande jordbruksba- serade livsmedel är antingen svåra att subventionera på grund av en

Prop. 1977/78: "19 86

splittrad marknadsföring (potatis. ägg,) eller inte aktuella av näringsmäs- siga skäl (socker. matfett"). Livsmedelssubventionerna har i betydande ut- sträckning kombinerats med ett prisstopp. Detta komplicerar i viss mån handläggningen av jordbruksprisregleringen. En särskild utredning ar- betar med frågan hur dessa olägenheter skall kunna minskas.

För livs/nedelsindustrin är det angeläget att subventionerna utformas och avvägs på ett sådant sätt att de så litet som möjligt snedvrider kon— kurrensen (avsättningsmöjligheterna) mellan företag som tillverkar pro- dukter som kan ersätta varandra.

Enligt utredningens .nnnn”infallande bedömning bör nuvarande mel- lanprislinjc mot konsument bibehållas. Den innebär fördelar av såväl jordbrukspolitisk som allmän- och fördelningspolitisk karaktär.

Från allmän smbiliseringssynpunkr kan mellanprislinjen vara fördel- aktig genom att tillskott av livsmedelssubventioner i ett inflationistiskt konjunkturläge kan dämpa prisstegringarna på baslivsmedel och där— med hela konsumentprisnivåns uppgång.

För jordbrukarna innebär mellanprislinjen fördelar i så måtto att tipp- ställda mål beträffande inkomster och lönsamhet lättare kan uppnås utan risk för att konsumentprishöjningar begränsar avsättningen. Ökad inhemsk avsättning kan även i vissa fall innebära att prispressande ex- port kan reduceras.

För konsumenterna kan livsmedelsprisernas ökning dämpas under skeden med en kraftig inflation och vissa gynnsamma fördelningspoli- tiska effekter uppnås. Speciellt utsatta grupper såsom barnfamiljer och låginkomsttagare kan beredas fördelar om prisutvecklingen på för dem betydelsefulla livsmedel ("främst k-mjölk) hålls tillbaka.

Även om en fortsatt mellanprislinje. som i det föregående har redo- visats, innebär mänga fördelar. är det enligt utredningens uppfattning angeläget att understryka att statsfinansiella skäl kan begränsa möjlig- heterna att utvidga subventionerna. Under perioder med en måttlig pris- stegring bör därför enligt utredningens uppfattning kompensationen till jordbruket i huvudsak utgå i form av höjda konsumentpriser.

Utred-ningen har övervägt i vad mån. det skulle vara möjligt att på förhand uppställa riktlinjer för prisavvägningen mot konsument. Häri- genom skulle fastställandet av hur stor del av pri-shöjningen mot pro- ducent som skulle belasta konsumenten i form av prishöjningar resp. hur stor del som skulle finansieras med ökade budgetmedel i viss mån bli en automatisk process. Eftersom det är många faktorer som är av betydelse vid dessa avvägningar — effekter för jordbrukare. försörj- ningsberedskap, konsumenter. statsfinanser. samhällsekonomi m. m. — måste emellertid en förutsättningslös bedömning av samt-liga dessa för- hållanden i varje läge anses nödvändig. Detta innebär enligt utredningens uppfattning att prissättningen mot konsument på samma sätt som pris-

Prop. 1977/78: 19 87

sättningen mot producent bör ske med full frihet att beakta de utgångs- punkter som i varje läge bedöms böra tillmätas den största vikten. Ledamoten Enlund understryker i särskilt yttrande betydelsen av att en ändring av kostvanorna eftersträvas. främst i syfte att förbättra folkhälsan men också av hänsyn till livsmedelssituationen i världen. l.e- damoten Israelsson framhåller i särskilt yttrande att så länge som mervärdeskatten på livsmedel finns kvar bör livsmedelssubventionerna höjas till en sådan nivå att de innebär en restitution av livsmedels-

momsen.

4.2.4 Prissrödel till jOFll/H'llktll'llt!

l direktiven till utredningen anförs bl. a. att jordbruksstödet naturligt- vis är avsett för jordbrukarna. Det är därför enligt direktiven angelä- get att stödet utformas så att det i största möjliga utsträckning kommer primärproduktionen av jordbruksprodukter till del och att förädlingsle- det så långt" möjligt hålls utanför stödgivningen.

Nuvarande prissättningssystem. Nuvarande stöd till jordbruket utgår i huvudsak genom en reglering av jordbruksprodukternas priser. För ani- maliska produkter. dvs. främst mjölk och slaktdjur, regleras partipri- serna på delvis förädlade produkter. Härigenom blir även en del av förädlingsledet. den s. k. primärförädlingen, delaktig av prisstödet. Hur stor del av stödet som tillfaller jordbrukarna blir särskilt på kort sikt beroende av kostnads- och el'fektivitetsutvecklingen inom det primära förädlingsledet. På längre sikt påverkar kostnadsutvecklingen inom det primära förädlingsledet även konsumenternas priser på jordbruksbase- rade livsmedel.

Mot denna bakgrund har utredningen på olika sätt sökt belysa effek- tivitetsförhållandena inom primärförädlingsledet. Således har företagits en mera teoretisk analys av de konsekvenser som kan förväntas vid den marknadsstruktur som föreligger inom slakteri- och mejeribranscherna. innebärande en betydande producentkooperativ marknadsdominans. En sådan koncentration till en företagsform med en omfattande såväl ho- risontell som vertikal integration kan innebära effektivitetsfördelar ge- nom stordrift och planmässighet i intransporter. produktion och distri- bution. Det förhållandet att marknaden helt domineras av ett enda eller ett fåtal företag innebär emellertid samtidigt risker för att en mindre tillfredsställande effektivitetsutveckling kan komma till stånd genom bristande pris— och kvalitetskonkurrens.

De nyss redovisade teoretiska bedömningarna av den tänkbara effek- tivitetsutvecklingen inom mejerier och primärslakterier har komplette- rats med en redovisning som belyser den faktiska utvecklingen inom dessa branscher. Redovisningen ger enligt utredningen i stort en gynn- sam bild av utvecklingen, även om möjligheterna till meningsfyllda jäm-

Prop. 1977/78: 19 88

förelser med andra delar av näringslivet försvåras av att förutsättningar- na för rationaliseringsålgärdcr varierar.

Som förut nämnts domineras den förädling av.mjölk- och slakt- produkter som sker före prisregleringsledet av producentkooperativa företag som i betydande grad är integrerade både horisontellt och vertikalt. Integrerade företag kan, särskilt om de är stora, företa kost- nadsövarriiltringar. Detta tillgår så att de. håller nere priser och margi- naler inom någon del av verksamheten i kon-kurrenssyfte. under förutsätt- ning att någon annan del av verksamheten kan bära dessa kostnader. Företag som inte är integrerade saknar dessa möjligheter och kan där- för, särskilt om de är små. komma i ett sämre konkurrensläge. Möjlig- heterna för de pris- och konkurrensvårdande myndigheterna att ingripa i sådana fall är beroende av om skadliga konkurrensbegränsningar kan anses uppkomma.

] syfte att belysa den eventuella förekomsten- av kostnadsöverväl-t- ringar inom producentkooperativa slakteriföretag har utredningen redo- visat en studie av slaktledets och vidareförädlingens resultat för åren 'l970—l973. Studien (SIND l975z3') Slakteri— och charkuteriindustri har utförts av statens industriverk. Utredningen understryker följande slutsatser i industriverkets studie.

Trots att kostnadsövervältring inte kan påvisas är det uppenbarligen av vikt att problemet beaktas bl. a. i samband med jordbruksförhand- lingarna, eftersom det nuvarande jordbruksregleringssystemet med pris- reglering i partiledet (hela slaktade kroppar"), ger teoretiska möjligheter till övervältring av kostnader. Speciellt känsligt är problemet i de fall prisstopp råder i. samtliga tillverkningsled utom jordbruksledet. Som regleringssystemct nu är utformat föreligger det svårigheter att se om t. ex. en höjning av partipriset på hela kroppar till fullo går till jord- bruket efter avdrag för kostnadsökningen i slaktledet. Eftersom slakteri- organisationen inte redovisar de olika leden för sig. kan t. ex. en del av en partiprishöjning användas till att sänka priserna på egna vidareför- ädlade varor för att få ett bättre konkurrensläge gentemot övriga vidare- förädlingsföretag utan att detta framgår av organisationens redovisning.

En belysning av detta konkurrensproblem skulle väsentligt underlättas om föreningar och företag med kombinerad slakteri- och vidareföräd- lingsverksamhet redovisade kostnader och intäkter fördelade på resp. verksamhetsgren för sig. F. n. kan statens pris- och kartellnämnd i sam- band med sin granskningsuppgift vid jordbruksförhandlingarna endast genom att undersöka ett mindre urval av föreningar och företag söka fastställa fördelningen av kostnader och intäkter mellan de olika verk- samhetsgrenarna samt på grundval av denna fördelning söka avgöra hur stora kostnadsökningarna varit i slakterilcdet för att jordbrukarna skall kunna erhålla avsedd kompensation.

Utredningen framhåller att konkttrrensförhållandena inom slakteri- och mejeribranscherna givetvis påverkas av de offentliga regleringarna på dessa områden. Stundom ingår det som ett väsentligt led i en offent- lig reglering att begränsa den fria konkurrensen. I andra fall uppkom-

Prop. 1977 / 78: 1.9 89

mer en sådan begränsning såsom en biverkan av regleringen. Det lig- ger i sakens natur att konkurrensbegränsningslagen (KBL) inte kan åbe- ropas gentemot offentliga regleringar med konkurrensbegränsande verk- ningar. Utredningen har sökt belysa konkurrensförhållandena inom slak- teri- och mejeribranscherna bl. a. genom överläggningar med olika be- rörda parter. Härvid har framkommit följande.

På mejerisidan är jordbrukskooperationen (SMR) praktiskt taget en- sam på marknaden. De volymer industri-mjölk .resp. m-jölkfctt som säljs till utomstående företag är små. SMR:s prissättning vid sådana extern-a försäljn-inga-r har inte blivit föremål för någon väsentliga-re kritik. Där- emot kan' tillgången på råvara säsongmåssigt erbjuda problem. Från margarinindustrins sida har t. ex. fram-hållits att vissa margarinsorter av kvalitetsskäl skulle kräva bl. a. grädde som råvara, något som med nu- varande. mjölkproduktion inte kan erbjudas utomstående köpare kon- tinuerligt hela året.

På slaktsidan har ingen kritik framförts beträffande slakteriorganisa- tionens prissättning vid försäljningar av hela slaktkroppar till utomstå- ende vidareförädulingsföretag. ] industriverkets tidigare omnämnda utred- ning redovisas en enkät som tyder på att vissa företag utanför jord- brukskooperationen inte alltid anse-r sig kunna erhålla önskade kvanti- teter och kvaliteter från slakterierna. Detta anses dock i många fall bero på en rent fysisk brist. Kritik har vidare framförts mot representativite- te-n hos de noteringar som utnyttjas inom prisregleringen på oli-ka kött- produkter samt mot jordbruksnämndens möjligheter att på et-t tillfreds- ställande sätt bedöma marknadsläget, främst i samband med ändringar av i-nförselavgifterna.

Samnmnfutrningsvis anför utredningen att tillgängligt material inte medger helt entydiga slutsatser beträffande frågan om nuvarande pris- sättningssystem ger jordbrukarna avsedd andel av jordbruksprisstödet. Detta sammanhänger bl. a. med att erfaren-heter av andra prissättning-s— systems innebörd för svenska förhållanden saknas. Den producentkoope- rativa dominansen inom mejeri- och slakteribranscherna torde å ena sidan ha inneburit effektivitetsfördela-r genom stordrift. planmässighet i uppsamling och distribution, etc. Dessa fördelar bör på sikt ha komm-it såväl producenter som konsumenter till godo. Å andra sidan brukar konkurrensen ses som ett av de främsta medlen att främja effektivitet och insyn i en bransch. Bristen på konkurrens från andra företagsformer, speciellt på mjölksidan, kan principiellt innebära risker för att effekti- viteten efter hand inte blir så hög som annars skulle vara möjligt. Detta kan drabba konsumenterna i form av högre priser.

Från producentsynpunkt har nuvarande prissättning i partiprisledet för mjölk- och köttprodukter i stort sett fungerat väl enligt utredning- ens bcdömning. Det är visserligen inte möjligt att entydigt avgöra om

Prop. 1977/78: 19 90

prisstödet kommit jordbrukarna till del i avsedd omfattning. De pro— ducentkooperativa företagen arbetar emellertid med denna målsättning. Den rationalisering som ägt rum inom mejeri- och slakteriindustrin har lett till betydande effektivitetsvinster. Möjligheter saknas dock att av- göra om någon annan form av prissättningssystem skulle ha skapat för- utsättningar för en ännu bättre effektivitetsu[veckling. Prissättningssy- stemet torde vidare ha medgett en tillfredsställande prisstabilitet och därmed planeringstrygghet för jordbrukarna. Genom den producent- ägda industrins mottagningsplikt bör även en hög grad av avsättnings- trygghet ha uppnåtts.

Från konsumentsynpunkt har nuvarande prissättningssystem för mjölk- och köttprodukter, såvitt utredningen kunnat bedöma. i huvud— sak fungerat bra, dvs. medgett en rationell och effektiv förädling av jordbruksprodukterna, varigenom konsumentprisstegringarna kunnat hål- las tillbaka.

Från den ej producentkooperativa livsmedelsindustrins och handelns sida har partiprissättningen kritiserats. främst för att det saknas en till- fredsställande insyn i och uppföljning av sambandet avräkningspriser — partipr'iser samt i effektivitetsutveckling och konkurrensförhållanden bland de företag som arbetar inom systemets ram.

Alternativa prissätmingssystmn. En metod för att hålla förädlingsledet helt utanför stödgivningen skulle enligt prop. l967: 95 vara att införa en renodlad VM-prislinje. varvid jordbruksstödet skulle utgå direkt" till jordbrukarna i form av tilläggsbetalningar över statsbudgeten. Avräk- ningspriserna på mjölk och slaktdjur skulle emellertid fortfarande på- verkas av förädlingsföretagens effektivitet. Utredningen har av andra skäl avvisat VM-prislinjen.

En annan metod att hålla förädlingsledet utanför stödgivningen skul- le vara att föra över prissättning och prisreglering från parti- till produ- centprisledet. En prisreglering i producentprisledet förekommer redan i Sverige på flertalet vegetabiliska produkter. I Storbritannien tillämpades före landets inträde i EG en sådan prissättning på mjölk, Milk Market— ing Board System (MMB'). Utredningen har övervägt om prissättningen och prisregleringen för mjölk- och slaktprodukter i. Sverige skulle kunna föras över från partiprisledet till avräkningsprisledet antingen enligt ett system liknande det som nu tillämpas för svenska vegetabilier eller ett system liknande MMB.

Det bör understrykas att även om prissättningen primärt skulle kunna knytas till producentpriserna för mjölk och slaktdjur", måste vid fri im- port också partipriserna för de förädlade mjölk- och slaktprodukterna stödjas. Så länge man eftersträvar en högre inhemsk prisnivå än världs- marknadens, måste nämligen de inhemska priserna ges ett visst skydd gentemot importen, som sker i form av förädlade produkter. Härigenom

Prop. 1977/78: 19 91

uppkommer samma dubbla prisreglering som för vissa vegetabilier —— oljeväxtfrö och olja. fabrikspotatis och stärkelse. sockerbetor och soc- ker.

Utredningen har konstaterat att för vegetabiliska prmlukrer råder på en rad punkter gynnsammare förutsättningar för en reglering av produ- centpriserna än för här aktuella animaliska produkter.

Utrikeshandeln sker i stor utsträckning med varan i oförädlat skick (spannmål, oljeväxtfrö, matpotatis).

Hela skörden inlöses av regleringsföreningen (oljeväxtfrö).

Hela skörden tas om hand av ett enda förädlingsföretag (oljeväxtfrö, sockerbetor).

Produkterna förädlas till en enda i stort sett homogen slutprodukt (mjöl. socker. rapsolja).

Varan marknadsförs till största delen utan förädling (matpotatis).

På grund av att likartade förutsättningar inte föreligger för här aktuel- la animaliska produkmr är det knappast möjligt att utan vidare överföra vegetabiliernas prissättningssystem till dessa produkter.

Vid en eventuell överföring av prissättningen och prisregleringen för mjölk till producentprisledet måste följande för Sverige speciella förhål- landen särskilt beaktas.

Mejeriföretagen ägs till praktiskt taget um '.'-2 av producentkoopera- tiva föreningar.

Det föreligger ett starkt ägarsamband på kooperativ bas mellan jord- brukarna och förädlingsföretagen genom den ekonomiska förenings- formen.

En omfattande strukturrationalisering har ägt rum inom mejeribran- schen, vilket medfört att det numera i stort sett endast finns ett mejeri inom varje upptagningsområde. Om konkurrerande mejeriföretag skulle etableras räcker ej råvaran till för en rationell drift i två företag.

Om man vill göra större ingrepp i nuvarande företagsstruktur och ägarsamband. måste de därför vara mycket starkt motiverade från sam- hällssynpunkt.

En övergång till en prisreglering i avräkningsprisledet för mjölk och mjölkprodukter i Sverige. konstruerad med utgångspunkt från det brit- tiska MMB. är enligt utredningens uppfattning i och för sig tekniskt möjlig. Regleringsorganet (jordbruksnämnden eller regleringsförening- en") skulle överta ansvaret för jordbrukarnas mjölkleveranser — dvs. ha inköpsmonopol och betala mjölkleverantörerna — samt bestämma mjölkens fördelning mellan olika mejerier. Regleringsorganet skulle därvid differentiera olika mejeriers inköpspriser för mjölken efter dess

Prop. 1977/78: 19 92

användning inom resp. mejeri. Mjölken skulle således. liksom i nuva— rande svenska system. fördelas till olika produkter efter deras betal- ningsförmåga för mjölken. Nuvarande utjämning av lönsamheten mel- lan olika mejeriprodukter genom utjämningsavgifter och utjänmingsbi- drag skulle ersättas med en differentiering av mejeriernas inköpspriser för mjölk till olika produkter. Prisöverli'tggningar skulle få föras såväl beträffande producentpriset på mjölk som partipriserna och gränsskyd- dets storlek för olika mjölkprodukter. Härigenom skulle även förädlings- marginalerna bestämmas.

Utredningen har även prövat alternativa prissättningssystem för slakt- produkter. Som nämnts knyts den primära prissättningen i nuvarande system till ostyckade slaktkroppar. Huvuddelen av förädlingcn ligger således, i motsats till vad som gäller för mejeriprodukter. efter prisregle- ringsledet. Härigenom intar slakten ett mellanläge mellan å ena sidan prissättningen för vegetabilier och å andra sidan prissättningen för meje- riprodukter, eftersom prissättningen ligger jämförelsevis nära produ- centprisledet.

Huvudproblemet vid en MMB-prissättning för mejeri- och slaktpro- dukter är hur man skall behandla de vinster eller förluster som tipp- kommer för företag med andra kostnadsnivåer än de marginaler som skulle fastställas av regleringsorganet samt. på slaktsidan. nettoresultatet från vidareförädlingsverksamheten.

Företagens vinster eller förluster vid de av staten fastställda margi- nalerna skulle, om de finge påverka avräkningspriserna genom en ut- eller inbetalning vid sidan av regleringsorganets pris. i praktiken inne- bära att man får samma betalning som i nuvarande system. Nettoresul- tatet från vidareförädlingsverksamheten skulle kunna kontrolleras av regleringsorganet och fördelas lika på alla jordbrukare om hela för- ädlingsbranschen ägdes av staten. eller om dess vinster indrogs till staten. ] annat fall skulle även dessa belopp komma att betalas ut till jordbrukarna vid sidan av regleringsorganets pris.

Följande lösningar skulle kunna tänkas på dessa problem.

Regleringsorganet utjämnar 'helt eller delvis resultatet mellan olika förädlingsföretag. Härigenom reduceras eller upphör emellertid stimu- lansen till fortsatta effektiviseringar.

Staten övertar alla förädlingsföretag i landet. Alla förädlingsföretag ombildas till aktiebolag.

En övergång från nuvarande partiprisreglering till en reglering av avräkningspriserna för mjölk- och slaktdjur skulle således medföra om- fattande statliga regleringar av förädlingsindustrin, vilkas konsekvenser för nuvarande företagsformer är svåra att överblicka. Prissättningen på slaktdjur sker redan rätt nära producentprisledet. Det är dessutom ovisst

Prop. 1977/78: [9 93

vilka verkningar en sådan övergång skulle få för effektivitet och pro- duktutveckling. De eventuella fördelar som skulle uppnås torde inte vara av en sådan betydelse att de skulle motivera en övergång från nuvarande partiprisreglcring. vilken enligt hittillsvarande erfarenheter inte kunnat konstateras medföra några direkta olägenheter.

Unai/ringens förslag. De risker för att effektivitersmvecklingen inom mejerier och primärslakterier vid nuvarande prissättning i partiprisle- det i framtiden eventuellt skulle kunna utvecklas sämre än önskvärt kan enligt utredningens uppfattning i stort sett elimineras genom följande åt— gärder.

Vid prisöverläggningarna bör. på sätt som redan i viss utsträckning har påbörjats under nuvarande prisregleringsperiod. anges hur överens- komna belopp till jordbruket skall fördelas mellan jordbrukarna i form av höjda producentpriser och det primära förädlingsledet som kompen- sation för ökade kostnader.

I efterhand bör den faktiska utvecklingen av dessa båda komponenter analyseras. Härvid bör krav uppställas på en skälig effektivitetsutveck- ling inom förädlingsledet. på samma sätt som nu sker i fråga om jord— bruket". Genom dessa åtgärder blir det möjligt att konstatera. och vid senare prisöverläggningar beakta. skäligheten av den faktiska kostnads- utvecklingen inom den del av förädlingcn som ligger före prisreglerings- ledet.

De föreslagna analyserna av kostnads- och effektivitetsutvecklingen m.m. bör i första hand avse hela mejeri— resp. slakteribranschen. men bör även kunna utsträckas till enskilda större företagsenheter. t. ex. olika mejeri- resp. slakteriföreningar. Det ligger i sakens natur att de årliga analyserna måste göras mera översiktliga. Mera ingående undersökning- ar bör dock ske med vissa tidsintervaller. ungefär som i industriverkets tidigare citerade undersökning av slakteribranschen.

Utredningen anser att statens jordbruksnämnd. i egenskap av huvud- myndighet för prisregleringen. bör ansvara för att de föreslagna ana- lyserna genomförs. .För vissa av de föreslagna beräkningarna är det na- turligt att jordbruksnämnden liksom hittills skett anlitar SPK.

För att garantera en iillfrcdrs'rällande konkurrens inom förädlings- ledet bör enligt utredningens uppfattning statsmakternas insyn i konkur- rcnsförhållandena ökas och möjligheterna till erforderliga ingripanden vici eventuellt uppkommande missförhållanden förbättras.

N0:s verksamhet omfattar inte de konkurrensbegränsningar som kan ingå som ett led i en offentlig reglering och inte heller sådana av en- skilda sammanslutningar eller företagare anordnade konkurrensbe- gränsningar som utgör en förutsättning för den offentliga regler—ingens tillämpning eller en ofrånkomlig och förutsedd följd av denna. Det får

Prop. 1977/78: 19 94

emellertid inte anses uteslutet att missförhållanden kan uppkomma till följd av sådana konkurrensbegränsningar som faller utanför N0:s äm- betsområde. Det bör inom ramen för jordbruksprisregleringen finnas möjlighet att pröva och vid behov ingripa mot sådana missförhållanden. Det bör ankomma på jordbruksnämnden att bereda och besluta i här an- givna frågor. Nämnden bör kunna agera på eget initiativ eller på klago- mål av enskild part. Vid beredning av hithörande frågor bör nämnden lämpligen ha tillgång till expertbiträde från de pris- och konkurrensöver- vakande myndigheterna. Beslut i frågor av denna art bör fattas av nämnden i plenum. ] allmänhet torde kunna förutsättas att berört före- tag frivilligt rättar till missförhållanden enligt jordbruksnämndens bc- slut. Om så ej sker bör nämnden få vidta lämpliga åtgärder inom jord- bruksprisregleringens ram.

Ledamöterna Lindberg. Persson. Rask. Wictorsson och. Israelsson un- derstryker i ett gemensamt särskilt yttrande behovet av en ökad sam- hällelig insyn i och inflytande över inte endast jordbrukskooperativa företag titan även enskilda monopolföretag inom de delar av närings- livet som jordbrukspolitiken omfattar. Ledamoten Israelsson framhåller i särskilt yttrande att samhället också måste skaffa sig insyn i och kontroll av dels de multinationella livsmedelsföretagens verksamhet i Sverige, dels de företag som levererar produktionsmedel till jordbruket. i båda fallen med inriktning på samhälls- eller kooperativt övertagande.

4.2.5 Gränsskyddets utformning

Utredningen framhåller att när nuvarande prisgränssystem infördes år "1956 förelåg en relativt omfattande världshandel med viktigare jord- bruksprodukter. Det ansågs att världsmarknadspriserna. sett över en längre tidsperiod. då i stort avspeglade exportländernas produktionskost- nader, eftersom sådana exportländer som Danmark och Nederländerna vid denna tidpunkt saknade en prisreglering i avsikt att skilja hemma- marknads- och exportpriser åt.

Förhållandena har därefter förändrats. främst genom tillkomsten av EG-marknaden under 1960-talet. och genom Danmarks. Storbritanniens och lrlands inträde i denna marknad under 1970-talet. En stor del av den tidigare världshandeln, framför allt med animaliska produkter, utgör därför numera internhandel inom EG. Den kvarvarande egentliga världshandeln utgörs främst av vegetabiliska produkter. De priser som tillämpas är. speciellt för animaliska produkter. inte längre ett uttryck för produktionskostnadernas höjd i exportländerna. För spannmål har minskad lagring medfört en instabilare prisnivå än tidigare.

31.31, mot bakgrund av ovan redovisade förändringar anser utred- ningen att prisgriinssystemet kan behöva ses över. Fasta införselavgifter innebär som nämnts att priserna inom landet varierar med VM-priserna. Variationerna kan som nu begränsas med ett prisgränssystcm. Rörliga

Prop. 1977/78: 19 95

införselavgifter möjliggör att prisnivån inom landet kan hållas stabil. Tekniskt sett kan prisgränssystem konstrueras som medger såväl mycket stora som praktiskt taget inga prisvariationer.

Utredningen anser att priserna på köpfodermedel. dvs. oljekraftfoder, importmajs m.m.. i princip bör bibehållas fasta med hjälp av rörliga införselavgifter för att animalieproduktionens villkor inte skall bli allt- för osäkra. Även odlarpriserna på fodersäd bör hållas fasta av samma skäl. Som en följd härav blir det nödvändigt att med hjälp av rörliga avgifter upprätthålla fasta odlarpriser även för brödsäd. Överhuvudtaget finns det knappast anledning att låta priserna för olika vegetabiliska produkter under säsongen påverkas av världsmarknadsprisernas varia- tioner. En fast inhemsk prisnivå. i vissa fall följande en prisstegrings— skala under året för att stimulera till ett jämnare tilbud. synes därför böra bibehållas för i princip samtliga vegetabilier.

För de animaliska produkterna kan prisregleringspriserna f.n. röra sig mellan prisgränser som ligger ltt—15% från mittpriserna. Pris- rörligheten uppåt begränsas dock för kött och fläsk samt ost av rådan- de prisstoppsnivåcr. Med den ökande prisinstab'ilitet som f. n. och i fram- tiden kan väntas komma att karakterisera världsmarknaden. bl.a. ge- nom Est utvidgning under senare år, är det enligt utredningens upp- fattning motiverat. att begränsa variationerna i den inhemska prisnivån på animalier. Detta gäller särskilt för produkter vars produktion i hög grad sker i. specialiserade företag (fläsk. ägg. broiler). för vilka pris- variationer inom nuvarande prisgränser kan utgöra en betydande risk— faktor. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att man vidtar åt- gärder i syfte att begränsa den prisrörlighet för animaliska produkter som orsakas av VM-prisernas variation. Detta kan ske på olika sätt. Man kan införa något snävare prisgränser än de som f. n. gäller. ett mera utbyggt system med buffertzoner, eller en kombination av dessa medel.

"För åtgärder i samband med gränssky(Mets handläggning svarar f. n. prisregleringsmyndigheten på jordbrukets område, statens jordbruks- nämnd. Utrcdningcn finner inga skäl föreslå någon ändring härvidlag.

Det är som nämnts väsentligt att det noteringsunderlag som utnyttjas för att mäta prisbevakningsprisernas utveckling är av tillfredsställande kvalitet och att utnyttjade noteringar finns officiellt publicerade. Utred- ningen har undersökt möjligheterna att överföra även den primära pris- noteringsvcrksamheten till statens jordbruksnämnd, men funnit att nu- varande arbetsfördelning mellan noterande företag och jordbruksnämn- den som sammanställande och i viss mån bearbetande organ torde kunna bibehållas. Utredningen föreslår att nuvarande noteringsunderlag till prisbevakningspriserna för kött och fläsk bör göras mera representativt. Om möjligt bör de även inkludera andra än producentkooperativa slak- teriers försäljningspriser.

Prop. 1977/78: 19 96

Enligt nuvarande regler har statens jordbruksnämnd i de flesta fall frihet att avgöra om åtgärder vid prisgränser-im behöver vidtas för att hålla priserna inom prisgränsintervallet. Endast om prisbevak-ningspriset passerat den övre prisgränsen är nämnden skyldig att ingripa. Utred— ningen föreslår att nämnden även i detta läge ges frihet att bedöma huruvida prisdämpande åtgärder skall företas. Vidare föreslås att all- sidigt sammansatta marknadsbedömningsgrupper inrättas med uppgift att bistå jordbruksnämnden vid bedömningar av om marknadsläget motiverar ingripanden.

Någon mera övergripande örersvn uv mittprisniväns läge i förhållande till den faktiska prisnivån för olika produkter har som förut nämnts inte skett sedan år 1959. Utredningen finner det angeläget att en förnyad översyn företas av mittprisnivåerna för olika produkter.

Som redovisats i det föregående innebär det prisstopp som f.n. råder på ett antal baslivsmedel vissa problem. eftersom priserna för dessa produkter enligt jordbruksprisregleringen i de flesta fall förutsätts kun— na röra sig fritt mellan prisgränserna. En särskild utredning. tillsatt av chefen för handelsdepartementet. arbeta-r med bl.a. de problem- som prisstoppet på vissa baslivsmedel genom sin långvarighet har förorsakat. Jordbruksutredn-ingen understryker angelägenheten av att en harmoni- sering kan ske av jordbruksprisregleringen och den prisreglering och prisövervakning som berör vidareförädling och distribution och som handläggs av främst statens pris- och kartellnämnd.

4.2.6 Marklitttlsreglermit"/t' åtgärder

Enligt direktiven till utredningen är det angeläget att kostsamma över- skott undviks. Utredningcn borde därför undersöka vilka metoder som kan användas för att undvika en permanent överskottsproduktion. [ direktiven anförs vidare.

För såväl jordbrukarna som konsumenterna eller skattebetalarna är det av intresse att den jordbruksproduktion som vi av olika skäl anser behövlig i möjligaste mån konsumeras inom landet och inte behöver exporteras med stora förluster. Det blir nämligen konsumenterna och skattebetalarna som till sist får betala dessa förluster om inkomst- och standardmålsättningen för dem som är sysselsatta inom jordbruket skall kunna uppnås. — — — Liksom hittills bör de kostnader. som uppkom- mer för avsättning av överskott. återverka på jordbrukets intäkter och i princip belasta de produktionsgrenar där överskott uppkommer.

Av utredningens ställningstagande rörande jordbruksproduktionens lämpliga framtida storlek framgår att en fortsatt överskottsproduktion kan väntas. Utredningen- finner det som tidigare anförts av flera skäl lämpligast att överskottsproduktionen utgörs av spannmål. Tillgängliga prognoser över utvecklingen beträffande arealer, avkastning och in- hemsk efterfrågan för spa-nnmål tyder på att fortsatta span-n-målsöver-

Prop. 1977/78: "19 97

skott av minst nuvarande storlek kan väntas även under den närmaste tioårsperioden. En produktion som i viss utsträckning överstiger efter- frågan inom lan-det kan också förväntas för fläsk samt smör och mjölk- pulver. För kött, ost, socker och säsongmässigt även potatis torde där— emot en viss nettoimport vara- sannolik även i fortsättningen.

Mot bakgrund av direktivcns uttalande att förenklingar bör efter- strävas inom prisregleringen har utredningen undersökt förutsättningarna för att minska omfattningen; av de marknadsreglerande åtgärderna i stat- lig rcgi. Några möjligheter härtill föreligger emellertid enligt utredning- ens bedömning inte, eftersom överskott eller. för produkter utan över- skott, viss utbyteshandel torde kunna förväntas. Även för sådana rcna underskottsprodukter som potatis och sockerbetor visar de senaste årens erfarenheter att möjligheter till statliga regleringsåtgärder bör bibehållas.

Regleringsföreningarnas exportkostnader — definierade som expor- terad kvantitet multiplicerad med skillnaden mellan inhemskt pris och exportpris — belastar i nuvarande system jordbruket. Motsvarande gäl- ler för omhändertagande av överskott genom lagring. Det pris som jordbrukarna erhåller utgör en sammanvägning av priset för kvan- titeter avsatta på den inhemska marknaden och det som regel lägre priset för exporterade kvantiteter. Hela totalexporten. bruttoöverskottet, av jordbruksprodukter uppfattas således som överskott. Överskottens storlek för olika produkter har med andra ord bestämts som produktion utöver det inhemska avsättningsutrymmet. efter beaktande av den im- port som kan förekomma. I princip svarar jordbruket således f. n. även för de kostnader som uppkommer vid sådan export som är föranledd av utbyteshandel. De införselavgifter som inflyter vid motsvarande im- port tillförs statsvcrket, även om de sedan till större delen återförs till jordbruket och får disponeras för ändamål inom jordbruksprisregle- ringen.

Utredningen har ingående analyserat begreppen överskott och över- skottsproduktion och därvid använt uttrycken netto— resp. bruttoöver- skott. Eftersom överskottsbegreppet kan ges olika innebörd har utred- ningen ansett dct nödvändigt att separat för varje produktgrupp ange om netto- eller bruttoöverskottsbegreppet skall tillämpas eller om över- skottet skall relateras till en på annat sätt fastställd standardkvantitet. Utredningen har därvid definierat den del av produktionen som över- stiger konsumtionen som nettoöverskott och utbytcsexport plus netto- överskott dvs. hela exporten som bruttoöverskott.

Utredningen anser att de svenska jordbruksprodukterna liksom hitti-lls i första hand bör avsättas på den inhemska marknaden. Oberoende av om över- eller underskott råder för en vara bör dock en viss utbytes- handel accepteras av kvalitetsskäl och med hänsyn till konsumenternas krav på ett allsidigt produkturval, även om detta leder till en ökad svensk export. U-tbyteshandeln torde emellertid bli av begränsad omfatt- ning för flertalet jordbruksprodukter med undantag av margarinråvaror.

Prop. 1977/78: 19 93

Utred-ningen föreslår att utbyteshandeln till viss del finansieras genom att inflytande införselavgifter från motsvarande import tillförs jordbru— ket. I förhållande till nuläget kommer härigenom jordbruket att avlastas vissa kostnader. Hur stor andel av utbytescxporten av olika produkter som staten bör finansiera bör fastställas vid prisöverläggningarna.

Såsom förut nämnts används redan i stor utsträckning de införselav- gifter som staten erhåller vid import av jordbruksprodukter till att finan- siera olika delar av jordbruksprisregleringen. En ytterligare användning av dessa medel för att täcka kostnader för utbytescxport kan därför innebära att finansieringen av andra delar av jordbruksprisregleringen försvåras. Utredningen anser att detta problem. bör lösas vid prisöver- läggningarna.

I det följande redovisas för olika produkter om brutto- eller netto- överskottsbegreppet skall tillämpas och i vilken utsträckning en utbytes- cxport kan vara önskvärd från samhällets synpunkt.

För ej arealbasermle produkter, främst fläsk. ägg och fjäderfäkött. för- ordar utredningen att bruttoöverskottsbegreppet i princip tillämpas även i fortsättningen men anser att vissa avsteg kan accepteras. För fläsk och ägg kan det således till följd av säsongmässiga variationer i produktion och konsumtion vara önskvärt med en viss utbyteshandel. Fläskproduktionen är dessutom vid nuvarande prisrelationer mellan oli- ka styckningsdetaljer inriktad på större konsumtion av vissa stycknings- delar än av andra. något som likaledes kan motivera en viss utbytes— handel. I vilken utsträckning tillämpningen av bruttoöverskottsbegrep- pet bör modifieras i riktning mot ett utbyteshandelsförfarande i fråga om kostnaderna bör bli en fråga för i första hand de prisöverläggande parterna. Sådana avsteg från bruttoöverskottsbegreppet bör emellertid enligt utredningen ske restriktivt.

Ganska starkt arealbmzdna produkter är mjölk och nötkött genom sitt beroende av foderväxtodlingen. Produktionen av mjölkprodukter bör liksom hittills i princip anpassas till det inhemska avsättningsutrymmet. varigenom några större överskott "inte torde uppstå. Ett visst underskott av ost har traditionellt förelegat och väntas bestå även i fortsättningen. En fortsatt utbytesexport av ost kan vara motiverad. Genom att en fortsatt övergång förutses till magrare mjölkprodukter. främst lätt- mjölk. kommer minst nuvarande överskott av smör att finnas kvar. För smörfett och mjölkpulver förordar utredningen att bruttoöverskotts- begreppet bibehålls. Importen av nötkött har under senare år ökat. sam- tidigt som exporten blivit obetydlig. Ett fortsatt importöverskott är tre- ligt. Utredningen anser att en viss utbyteshandel bör accepteras och att exportkostnaderna för nötkött och ost delvis skulle kunna tas över av staten. I vilken omfattning detta bör ske bör fastställas vid prisöver- läggningarna.

Med den arealutveckling som bedömts sannolik kommer det även i framtiden att föreligga en överskottsproduktion av direkt arealbaserude

Prop. 1977/78: 19 - 99

jordbruksprodukter. Utredningen har tidigare uttalat att denna över- skottSprOduktion bör utgöras av spann-mål. Mot denna bakgrund finns det skäl Som talar för att reservera hela det inhemska avsättningsutrym- met för den arealbaserade produktionen, dvs. tillämpa nettoöverskotts- begreppet. Utbytesexporten för berörda produkter skulle i så fall inte betraktas som överskott och därmed påverka exportkostnaderna. För- slaget innebär i praktiken inte någon förändring.

AV kVali-tetsskäl sker f.n. en stor utbyteshandel av oljeväxtfrö och vegetabilisk olja. Utredningen förordar att nuvarande ordning för utby- teshandeln inom fettvarureglcringen bibehålls. Om utbyteshandeln av matpotatis skulle öka kraftigt. trots tillgång på svensk potatis av god kvalitet. bör nettoöverskottsprincipen för finansiering av exportkostna- der kunna övervägas. Fabrikspotatisodlingen har en omfattning som avsevärt understiger den inhemska efterfrågan på potatisstärkelse för tekniska ändamål. I samband med den översyn av prisutjämningsfrå- gorna som utredningen föreslagit bör även finansieringen av prisutjäm— ningen på fabrikspotatis tas upp.

De övriga exportkostnuder som uppstår för andra överskott än de som faller inom utbyteshandelns ram bör enligt utredningens uppfattning även i fortsättningen återverka på jordbrukets intäkter och i princip belasta de produktionsgrenar där överskott uppkommer.

De medel som jordbruket förfogar över till finansiering av de mark- nadsreglerande åtgärderna är som förut nämnts statliga införselavgifts- och budgetmedel samt olika slags avgifter på produktionen. Under de senaste åren har vissa av dessa avgifter kunnat avräknas mot utgående statliga livsmedelssubventioner. Därigenom har en viss administrativ förenkling uppnåtts. Effekten för producenterna blir densamma som då avgifterna tas ut direkt. Fr.o.m. regleringsåret l976/77 har en del av förmalningsavgiften ersatts med budgetmedel.

Nuvarande finansiering av överskotten med produktbundna avgifter har enligt utredningen rcgleringstekniska fördelar. Alla produkter har dock inte kunnat avgiftsbeläggas, t. ex. fodersäd. och förmalningsavgif— terna har tidvis varit så höga att de blivit utsatta för kritik. För ej areal- baserad produktion föreslås att nuvarande finansiering av överskotten med olika slag av produktbundna avgifter eller reducering av pristill- läggen i huvudsak bibehålls.

De framtida överskotten av arealbaserade produkter förutsätts till största delen komma att utgöras av spannmål. Enligt utredningens me- ning kan staten sedan lång tid tillbaka sägas ha haft ett annat ansvar för exportkostnaderna för spannmål än för övriga produkter. Av utred- ningens ställningstagande i fråga om produktionsmålet och dess inne- börd för den framtida åkerarealen följer att de redan nu betydande spannmåISÖverskotten kan bli större i framtiden. Härigenom under- stryks än mer statens ansvar för inlösenpriser och uppkommande ex-

Prop. 1977/78: "19 100

portkostnader. Utredningen har övervägt att helt eller delvis ersätta nuvarande produktbundna avgifter med någon slags gemensam finan- siering av överskotten från all arealbaserad produktion. Härvid äri första hand två alternativ aktuella, nämligen dels avgifter på något produktionsmedel, företrädesvis handelsgödselavgifter, vilka eventuellt kan kombineras med förmalningsavgifter, dels statliga budgetmedel ur utgående subventionsbelopp.

Utredningen har konstaterat att såväl handelsgödselavgifter som en omfördelning av utgående budgetmedel i och för sig skulle vara accep— tabla lösningar. Den förstnämnda metoden skulle t. ex. lia fördelar från miljösynpunkt, men sannolikt innebära vissa administrativa problem, särskilt vid övergången. Nya eller omfördelade budgetmedel skulle tek- niskt sett vara en mycket enkel metod. Förmalningsavgiftcn har numera till nästan hälften ersatts med budgetmedel. Den tidigare kritiken av att höga förmalningsavgifter innebär en betydande fördyring av en viktig grupp av baslivsmedel. nämligen mjöl och bröd, väger därför inte längre lika tungt. Då samtidigt systemet med förmalningsavgifter regle- ringstekniskt sett erbjuder många fördelar — framför allt möjligheter att variera spannmålspriserna efter skördens storlek —— föreslås att nu- varande system för finansiering av spannmålsöverskotten tills vidare bör bibehållas. Möjligheter föreligger härvidlag för statsmakterna att vid bc- hov ändra den andel av avgiften som finansieras med budgetmedel.

Enligt utredningens mening föreligger nu knappast behov av att mera permanent tillföra spannmålsregleringen ytterligare medel, t. ex. genom att införa någon ny avgift utöver förmalningsavgiften. Först vid utgång- en av den förestående prisregleringsperioden bör. mot bakgrund av världsmarknadsprisernas utveckling. tillgången på medel inom spann- målsregleringen m. m.. övervägas om ändringar i fråga om spannmåls- regleringens finansiering är påkallade inför den därnäst följande pris- regleringsperioden.

4.2.7 Jordbrukets inflationsskydd och s_vslem för inkonzslföljsmnhel, m. ut.

"Det s. k. inflationsskyddet för priserna på jordbrukets produkter som gällt fr.o.m. regleringsåret I974/75 bygger på ett principförslag från 1972 års jordbruksutredning i dess delbetänkande (Ds Jo l973: 'l()) Vissa förslag rörande prisregleringen efter den 30 juni "1974. Utred- ningen framhöll att den skulle återkomma till frågan om jordbrukets inflationsskydd i sitt slutbetänkande. eftersom dess slutliga ställnings- tagande i denna fråga lämpligen borde baseras på dels de erfarenheter som har gjorts av det tillämpade provisoriska inflationsskyddet. dels ut- redningens överväganden i vissa andra frågor av betydelse för infla- tionsskyddcts utformning.

Statens jordbruksnämnd har företagit en granskning av hur det pro-

Prop. 1977/78: 19 lot

visoriska inflationsskyddet hittills har fungerat. Jordbruksnämndens rap- port (Stencil. augusti l976) Utvärdering av det Linder regleringsperioden '] juli 1974—30 juni 1977 tillämpade inflationsskyddet ligger i allt vä- sentligt till grund för utredningens överväganden och förslag i det föl- jande.

Jordbrukets nuvarande inflationsskydd syftar till att ge kompensa- tion till jordbruket för prisstegringar på inköpta produktionsmedel samt möjliggöra att jordbrukarna uppnår inkomstföljsamhet med övriga befolkningsgrupper. Vidare skyddas separat kostnaderna för de delar av uppsamling och förädling som ligger inom jordbruksregleringen. Härigenom har skyddet erhållit en mera logisk och lättförståelig upp- byggnad. men dess tillämpning har blivit mera komplicerad än det dessförinnan gällande inflationsskyddet. Många av de problem som har uppstått när det gällt beräkningen av inkomstföljsamhet och fram- för allt kostnadsutveckling inom uppsamling och förädling torde emel- lertid ha haft karaktär av initialproblem. Jordbruksnämnden framhål- ler att jordbrukets inflationsskydd framgent sannolikt kan bli lättare att tillämpa än det hittills varit.

Tekniskt sett har inflationsskyddet enligt den utvärdering som före- tagits på det hela taget fungerat tillfredsställande. Dess nuvarande prin- cipiella grundkonstruktion bör enligt utredningens uppfattning bibe- hållas.

Utredningens principförslag för beräkning av kostnadskompensatio- nen till jordbrukets inköp av produktionsmedel och till kostnaderna inom delar av förädlingsindustrin utformades mera konkret i samband med prisöverläggningarna inför innevarande prisregleringsperiod. Fort- farande kvarstår emellertid vissa principproblem olösta. Detta gäller t. ex. i fråga om värderingen av avskrivnings- och ränteunderlaget, synen på avskrivningskostnaderna samt utformningen av ett system för be- räkning av förädlingsledets produktivitetsutveekling. Utredningen för- utsätter att man vid det expertarbete som sker i samband med kom- mande prisöverläggningar ägnar dessa frågor särskild uppmärksamhet.

Utvecklingen av jordbrukarnas inkomster av eget arbete och eget ka- pital skulle enligt utredningens preliminära förslag fastställas genom obundna överläggningar. Härigenom skulle en viss anpassning uppnås till de förhandlingsmässiga villkor som gäller för arbetsmarknadens parter i övrigt. Enligt statsmakternas beslut har jordbrukarnas s.k. in- komstföljsamhet kommit att direkt anknytas till de avtal som träffas på grundval av ramöverenskommelserna mellan "LO och SAF. Härvid görs ett avdrag för jordbrukets beräknade rationaliseringsvinster. Vid prisöverläggningarna har uppmärksammats frågan om kompensationen för jordbrukarnas inkomstföljsamhet skall utgå med samma procenttal eller med samma krontal som för jämförelsegrupperna. Utredningen anser att denna fråga. liksom vissa övriga frågor av teknisk karaktär. bör kunna lösas i samband med prisöverläggningarna.

Prop. 1977/78: 19 102

Utredningen har vidare övervägt möjligheterna att inom inflations- skyddets ram finna automatiska regler för beaktande av eventuellt upp- kommande kapitalvinsten/förluster. Sådana regler har emellertid inte an- sctts möjliga att uppställa. Hänsynstagande till sådana vinster,.f'förlustcr bör därför liksom hittills ske på bedömningsmässiga grunder i samband med prisöverläggningarna.

Som utredningen tidigare förordat bör kostnadskompensationen liksom hittills utgå två gånger per år, medan ersättning i syfte att tillförsäkra jordbrukarna inkomstföljsamhet med andra befolkningsgrupper bör fast- ställas en gång per år. lnflationsskyddet för exportproduktionen bör i princip anpassas till utredningens grundsyn på överskottsproduktionen och dess finansiering.

Enligt direktiven borde utredningen även ta upp frågan om prisreg- Ieringsperiodernar längd. Denna fråga behandlades av utredningen i dess delbetänkande från år 1973. Där redovisas även för- och nack- delar för olika berörda parter vid kortare och längre prisreglerings- perioder. Sammanfattningsvis anförs att frågan om prisreglerings- periodens längd inte nödvändigtvis är av någon avgörande betydelse för möjligheterna bl. a. till att nå eftersträvade prisnivåer. Den prissätt- ning på olika produkter som eftersträvas kan uppnås vid såväl kortare som längre perioder. Väsentligare än periodernas längd är prissättning- ens och prisregleringens utformning i övrigt. t. ex. vad beträffar infla- tionsskyddet.

4.2.8 Prisregleringen för olika produkter

.I det följande redovisas utredningens överväganden och förslag rö- rande prisregleringens utformning för olika produkter. Utredningens förslag i vissa generella frågor. som behandlats förut under avsnittet 4.2. återges i tillämpliga fall i korthet.

4.2.8.l Spannmål och spannmålsprodukter

Enligt utredningen bör den överskottsproduktion som uppkommer genom att en större åkerareal bibehålls än den som kan motiveras av beredskapsmässiga skäl utgöras av spannmål. Prognoser tyder på att det sammanlagda spannmålsöverskottet av brödsäd och fodersäd vid mitten av 1980-talet kan förväntas bli något större än f. n.

Utredningen anser att nuvarande pris- och marknadsreglerande åt- gärder på spannmålsområdet i huvudsak är ändamålsenliga och därför bör bibehållas i sin nuvarande utformning. Det s.k. prisortsystemet bör dock ses över av statens jordbruksnämnd.

Frågan hur spannmålsöverskotten skall finansieras inta-r enligt utred- ningens mening en särställning. Utredningen har därför övervägt olika former för deras finansiering. .F. n. sker en relativt obetydlig utbytes- handel med brödsäd. Däri ingående export bör liksom f.n. finansieras med införselavgiftsmedel från motsvarande import. För att täcka

Prop. 1977/78: 19 [03

övriga exportkostnader har utredningen övervägt möjligheten av att införa någon för all arealbaserad produktion gemensam finansierings- metod. t. ex. areal- eller handelsgödselavgifter. Härigenom skulle för- malningsavgifterna kunna elimineras. Dessa har tidvis medfört en inte helt oväsentlig fördyring av mjöl och bröd. som utgör en viktig grupp av baslivsmedel.

Mot bakgrund av att budgetmedel fr.o.m. den 1 juli 1976 tillförs spannmålsregleringen anser utredningen att det inte längre finns sam- ma grund för kriktik mot förmalningsavgiftens höjd som tidigare. Vi- dare har förmalningsavgiften rcgleringstekniska fördelar och bör där- för enligt utredningens uppfattning finnas kvar.

4.2.82 Oljeväxter och Ifettråvaror Utredningen framhåller att oljeväxtodlingens storlek av främst bered- skapsskäl bör vara av ungefär nuvarande omfattning. Utgångspunkten för prissättningen på oljeväxtfrö bör liksom hittills vara behovet av att stödja en inhemsk odling av denna omfattning. Vid behandlingen av fettvaruregleringen tar utredningen upp vissa synpunkter på prissättning m.m. som framförts av margarinindustrin. Vad gäller prissättningen på fellråraror har margarinindustrin fram— fört att fettvaruavgiften kan komma att stiga i framtiden. så att vege- tabiliska margarinråvaror blir dyrare än överskottsmjölkfett. ] ett så— dant läge borde enligt margarinindustrin även mjölkfettet beläggas med en fettvaruavgift. Denna skulle avvägas så att mjölkfettet skulle få samma pris som övriga margarinråvaror och betalas av både me— jerier och den margarinindustri som utnyttjar överskott av mjölkfett. Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att matfettsreg— leringarna utformas på ett sådant sätt att konkurrensvillkoren mellan producentkooperativa och övriga matfettsindustrier blir så rättvisa som möjligt. Utredningen finner det emellertid tveksamt om den av margarinindustrin förordade avgiften skulle påverka konkurrenssitua— tionen mellan de båda matfettsbranscherna. Råvarukostnaderna för de producentkooperativa mejerierna kan aldrig helt styras. dvs. göras identiska med övriga livsmedelsindustriers råvarukostnader. eftersom producenternas mjölkpris utgör en restpost från hela verksamheten. Utredningen anser att det inte finns anledning att nu ta ställning till frågan om överskotten av mjölkfett i framtiden eventuellt bör beläggas med avgift. En bedömning kan anstå till dess frågan blir aktuell och kan då enligt utredningens mening tas upp vid prisöverläggningarna. Utredningen konstaterar att prixsiitmingen på olika mar/czmmrter är av betydelse för bl.a. konsumenterna. jordbrukarna och företagen inom matfettsindustrin. För konsumenterna. är det angeläget att priserna på olika slags mat- fett kan hållas så låga som möjligt. och för oljeväxtodlarna är pris-

Prop. 1977/78: 19 104

sättningen på oljeväxtfrö och vegetabiliska fettvaror av avgörande be- tydelse för odlingens lönsamhet. Prissättningen på smör är däremot inte så betydelsefull för mjölkproducenterna. Smörets bidrag till mjöl— kens betalningsförmåga har minskat och är numera av storleksord- ningen lO %.

För matfettsindustrins olika parter är prissättningen på oljeväxtfrö resp. smör av central betydelse. eftersom förskjutningar i prisrelationen smör./margarin i hög grad påverkar konsumtionens fördelning mellan dessa båda typer av matfett. Margarinindustrins råvarupriser bestäms inom fettvarureglcringen. samtidigt som priset på färdigt margarin måste anpassas till smörpriset. Inom mjölkregleringen regleras mejeriernas försäljningspris på smör, men inte smörets råvarukostnader. Detta inne- bär att konkurrensvillkoren inte kan göras helt likformiga för produ- centkooperativa mejerier och den. egentliga margarinindustrin.

Utredningen förordar att prissättningen på matfettsområdet även i fortsättningen bör utgå från oljeväxtodlingens behov av prisstöd. Det- ta kommer i sin tur liksom f.n. att bestämma margarinindustrins rå- varukostnader och indirekt även margarinpriset. Vid den marknads— mässigt anpassade prisdifferentieringen mellan olika mejeriprodukter, som utgör mjölkregleringens grundprincip, synes det enligt utredning— en alltjämt nödvändigt att priserna på olika smör-baserade matfetter sätts med beaktande av margarinets prisnivå. Detta kan ske vid pris- överläggningarna.

Margarinindustrin har vidare framfört vissa synpunkter på fert- varurvgleringenx finansiering. Fram till för något år sedan fanns ett nettoimportbehov av margarinråvaror, vilket innebar att fettvarureg- leringen tillförde staten mera medel i form av fettvaruavgifter än som sedan behövde tillföras denna reglering. Statens "överskott” till- delades sedan andra regleringsföreningar, till stor del mjölkregleringen. Detta innebär enligt margarinindustrin att margarinet skulle kunna sägas ha subventionerat bl.a. smör. Margarinindustrin har därför före— slagit att fettvaruavgiften skulle sänkas så att inflytande fettvaruavgifts— medel endast skulle räcka till vad som behövs inom fettvarureglcringen. Härigenom skulle margarinråvarorna och margarinet förbilligas, sam- tidigt som odlarpriset på oljeväxtfrö skulle kunna hållas uppe.

Utredningen konstaterar att enligt hittillsvarande principer för för- delningen av de totalt influtna införselavgiftsmedlen, inkl. fettvaru- avgifterna, finns inget direkt samband mellan storleken av de införsel- avgiftsmedel som importen av en viss jordbruksprodukt ger upphov till och tilldelningen av statliga regleringsmedel (införselavgifter) till pro- dukten i fråga. Enda undantaget från denna princip är sockerregle- ringen som utgör en sluten ekonomisk sektor. För varuområden med en nettoimport blir statens intäkter från införselavgiftsmedlen därför i regel större än. de belopp som utbetalas till regleringsföreningen i

Prop. 1977/78: 19 105

fråga. Så har tills helt nyligen varit. fallet inom fettvaruregleringen. Under senare år har emellertid oljeväxtodlingens omfattning ökat, och någon nämnvärd nettoimport av oljeråvaror föreligger inte längre. Någon återgång till tidigare nettoimportsituation för fettråvaror väntas inte ske. Utredningen finner det från principiella utgångspunkter inte lämpligt att göra fettvaruregleringen till en sluten ekonomisk sektor och påpekar att praktiskt sett skulle f. ö. inte längre de konsekvenser uppnås som margarinindustrin eftersträvar.

Margarinindustrin har slutligen berört konkzirren.vförhållandenu inom matfettsindustrin. särskilt det förhållandet att flera av de nya produkter, vilkas marknadsandel ökat snabbt. till stor del baseras på råvaror som endast finns tillgängliga inom den producentkoopera-tivt ägda mejeri- sektorn. Mar-garinindustrin har hävdat att den inte har samma möjlighe- ter att komma över mjölkbaserade råvaror som mejerierna. Detta skulle ha medfört vissa olägenheter, främst svårigheter att åstadkomma sam- ma produktutveckling som mejeriindustrin.

Utredningen redovisar olika åtgärder som skulle kunna övervägas och som torde kunna bidra till en förbättrad konkurrenssituation. t. ex. frivilliga leveransavtal vilka redan tillämpas. Utredningen föreslår att eventuella problem eller tvister på detta område skall kunna granskas och prövas av jordbruksnämnden eller av de pris- och konkurrensöver- vakande myndigheterna i enlighet med de förslag som redovisats för slakteri- och mejeriområdena.

4.2.8.3 Potatis och potatisproduktcr Enligt tillgängliga prognoser förutses en något minskad odling av nwtpotalis liksom en fortsatt svag minskning även i förbrukningen av matpotatis fram till år 1985. Prisregleringen för matpotatis har enligt utredningens uppfattning i stort sett fungerat väl och bör därför i hu— vudsak bibehållas i sin nuvarande utformning. lnom fabrikspomtisregleringen har utredningen särskilt uppmärksam-- mat frågan om fabrikspotatisodlingens omfattning och finansieringen at nuvarande rabat-tering av stärkelse för framställning av tekniskt derivat. Enligt föreliggande prognoser kommer omfattningen av fabriks- potatisodlingen, som är helt kontraktsbunden. att förbli av ungefär nu- varande omfattning under de närmaste åren. Utredningen anser att en odling av denna omfattning i stort är lämplig. Utredningen konstaterar att kostnaderna för rabatteringen av stär- kelse har ökat. Det inhemska priset på stärkelse har fr. o. m. reglerings- året 1974/75 stigit mer än importpriset. Vidare har den år 1967 införda begränsningen av den rabatterade kvantiteten senare tagits bort och de rabatterade kvantiteterna har ökat. Rabatteringen finansieras f.n. med införselavgiftsmedel inom den totalram jordbruket förhandlar sig till. Någon ändring av denna ram föranledd av finansieringssituationen

Prop. 1977/78: 19 l06'

på stärkelsesidan har inte skett. Detta innebär att en större andel än tidigare av avgiftsmedlen har måst användas till stärkelserabattering.

De merkostnader för prisrabatteringen av stärkelse till derivatindustrin som nu föreligger jämfört med läget år 1967, kan enligt utredningens mening motivera en höjning av de införselavgiftsmedel som jord-bruket tillförs inom fördelningsplanen eller ett tillskott av budgetmedel. Frågan om stärkelserabatteringens finansiering bör enligt utredningen tas upp vid den översyn av industrins råvarukostnadsutjämning som utred— ningen föreslår bör ske.

4.2.8.4 Sockerbetor och socker

Arealen sockerbetor bestäms inom ramen för prisregleringen för soc- kerbetor och socker. Enligt utredningen måste en bedömning av den inhemska sockerbetsad/ingens lämpliga framtida omfattning baseras på främst den inhemska soekerkonsumtionens utveckling. den svenska soc- kernäringens internationella konkurrenskraft. handelspolitiska hänsyns- taganden — särskilt u-ländernas exportbehov — samt odlingens bety- delse från beredskapssynpunkt. Hänsyn bör även enligt utredningen tas till andra förhållanden. t. ex. odlingens värde från växtföljdssynpunkt och ur sysselsättnings- och regionalpolitisk synvinkel.

Den svenska sockerkonsumtionen har alltsedan år 1960 varit i stort sett oförändrad, räknat per capita. Från näringssynpunkt anses det angeläget att konsumtionen av socker och sockerrika produkter redu- ceras med minst 1/4. Tillgängliga prognoser över utvecklingen under perioden 1975—1985 förutsätter antingen en oförändrad totalkonsum— tion, drygt 340 milj. kg/år, eller en ökning i takt med befolknings- ökningen till drygt 350 milj. kg/år.

Den svenska sockernäringens interna-tionella konkurrenskraft be- stäms av kostnaderna för en inhemsk sockerframställning jämfört med kostnaderna för en import av socker. l'mport har under större delen av efterkrigstiden varit gynnsammare med undantag för kortare perioder. då krissituationer inträffat, t. ex. senast åren 1973—1974. Från socker- bolagets sida har hävdats att den svenska sockernäringen i framtiden kan bedömas vara internationellt konkurrenskraftig. Samma bedömning har gjorts i en utredning (SIND 1976: 4) Sockerindustri av statens in- dustriverk.

Enligt prognoser utarbetade av Världsbanken år 1.975 förväntas både produktion och konsumtion av socker i världen öka med ca 2.5 % år- ligen under perioden 1975—1985 samtidigt som lagren skulle förbli oförändrade. .l prognosen förutsätts vidare att 1973 års råsockerpris realt sett kommer att bestå. Detta pris framskrivet till år 1977 uppgår, omräkna-t till raffinad och med tillägg för fraktkostnader till svensk hamn, till ca 190 kr./dt. Detta är avsevärt högre än världsmarknadspriset kring årsskiftet 1976/77. Framställningen av socker inom landet kostade

Prop. 1977/ 78: 19 107

under regleringsåret 1976/77 22I kr./dt. Prisprognosen är självfallet osäker men .torde, enligt utredningen. ge visst stöd för slutsatsen att im- port av socker även i framtiden normalt skulle ställa sig billigare än in- hemsk sockerframställning.

Självförsörjningsgraden för socker har vid en normalskörd stigit från 67 % i slutet av 1960-talet till knappt 90 %- år 1975. Samtidigt har importbehovet sjunkit från 90 milj. kg till 40—50 milj. kg. Om nuva- rande princip för att bestämma sockerbetsodlingens omfattning skulle bibehållas. dvs. att sockerbolagets brukskapacitct skall utnyttjas fullt på ett rationellt sätt, skulle importbchovet sannolikt helt upphöra inom en period av 5—10 år. Enligt utredningen talar handelspolitiska skäl för att sockerbetsodlingens omfattning anpassas så att ett visst utrymme lämnas för import. Detta är angeläget främst med hänsyn till behovet att tillgodose u-ländernas exportintresse.

Sockerbetsodlingen är från beredskapssynpunkt särskilt betydelsefull eftersom den ger en större avkastning per arealenhet. räknat i kalorier. än andra grödor. Odlingen har vidare en gynnsam inverkan på efter- följande grödor och gcr goda möjligheter till förlängd sysselsättnings- säsong på hösten.

Sockerbetsodlingens sysselsättningsskapande effekter är särskilt värde- fulla på Öland och Gotland. Lönsamheten för sockerbruken i dessa områden är emellertid sämre än på fastlandet på grund av att brukens kapacitet inte kan utnyttjas helt. De erhåller därför ett särskilt stöd. Möjligheter att förbättra lönsamheten vid sockerbruken på Öland och Gotland genom bättre kapacitetsutnyttjande anses enligt socker- bolaget inte föreligga. då sockerbetsodlarna vid nuvarande betpriser inte nämnvärt önskar utöka odlingen. Bristen på alternativ sysselsättning på Öland och Got-land motiverar enligt utredningen att i stort sett nu— varande sockerbetsodling i dessa områden bibehålls. Ett återupptagande av betodlingen i Östergötland och Västergötland är däremot enligt ut- redningens uppfattning inte realistiskt.

Av de i det föregående behandlade faktorerna talar beredskaps-. sysselsättnings- och växtföljdsskäl för en jämförelsevis omfattande odling av sockerbetor. Om man i första hand eftersträvar så billigt socker som möjligt för konsumenterna, bör däremot en stor import föredras, eftersom denna sannolikt i de flesta lägen kommer att ställa sig billigare än inhemsk sockerframställ-ning. Även handelspolitiska skäl. dvs. i första hand hänsyn till u-ländern-as exportintressen. motiverar att den svenska sockerbetsodlingens storlek hålls tillbaka. Utredningens sam- manfattande bedömning blir därför att den inhemska sockerbetsod- lingens omfattning bör anpassas så att ett visst utrymme lämnas för import.

När det gäller prisregleringens utformning har utredningen övervägt lämpligheten av att föra samman de överläggningar som sker rörande

Prop. 1977/78: 19 [08

prissättningen på sockerbetor och sockerbolagets ersättning med de allmänna överläggningarna för övriga jordbruksprodukter. På grund av de speciella förutsättningar som råder på sockerområdet anser emellertid utredningen att nuvarande system med separata prisöver- läggningar, vilket hittills har fungerat bra, bör bibehållas.

Sockerregleringen avviker från prisregleringarna för övriga jordbruks- produkter genom att införselavgiftsmedlen från importen inte förs sam- man med de övriga införselavgiftsmedel som fördelas mellan olika produkter. I stället behålls dessa medel inom sockerregleringen. Några skäl för att ändra denna metod anser utredningen inte föreligga.

Vad gäller prissättningen på sockerbetor och socker i olika led anser utredningen att nuvarande direkta anknytning till motsvarande priser inom EG bör upphöra. Detta innebär att avvägningen av bet- prisets nivå i högre grad än tidigare bör ske med beaktande av kost- nadsutvecklingen inom den inhemska odlingen och priserna för övriga vegetabilier. Även i fortsättningen bör dock prissättningen på socker och sockerbetor inom EG fortlöpande analyseras vid bestämningen av de svenska priserna.

Vid överläggningar om sockerindustrins ersättning för sockerfram— ställningen bör enligt utredningen jordbruksnämnden biträdas av sär- skild expertis. på samma sätt som f. n. sker vid beräkningen av kom- pensation för stegrade kostnader inom uppsamling och förädling av övriga jordbruksprodukter. Vid dessa överläggningar får aktualiseras bl.a. sådana frågor som prissättningen på specialsocke-r. biprodukternas värde 111. m.

4.2.8.5 Mjölk och mjölkprodukter Konsumtionen av olika mjölkprodukter kommer enligt föreliggande prognoser att öka i framtiden. Förbrukningen av konsumtionsmjölk fram till år 1985 bedöms således öka till 1.580—1 700 milj. kg. Total- konsumtionen av ost beräknas stiga till 107 milj. kg år 1985. För att tillgodose nämnda efterfrågan på konsumtionsmjölk och ost måste pro- duktionen av mjölk öka till 3 300—3 400 milj. kg år 1985. Avräknings- priset på mjölk måste sålunda enligt utredningen sannolikt höjas kraf- tigare än vad som motsvarar den allmänna prisnivåns uppgång för att uppnå en sådan produktionsökning. Konsumtionen kan i en ökad ut— sträckning komma att inriktas på magrare mjölkprodukter. vilket skulle leda till en ökning av mjölkfettsöverskotten. Utredningen anser att mjölkproduktionen.; storlek så långt möjligt bör anpassas till det inhemska försörjningsbehovet för mjölk och mjölk- produkter i fredstid. En. viss import av ost beräknas dock ske. En produktion av denna storlek är också motiverad av beredskapsskäl. Även vid en på angivet sätt anpassad mjölkproduktion uppkommer emellertid vissa överskott av mjölkfett och mjölkpulver. Överskotten av smör och mjölkpulver har under hela efterkrigstiden

Prop. 1977/78: 19 109

som regel fått avsättas till låga priser. Några tendenser till en mera permanent prisuppgång och förbättrade avsättningsmöjligheter för dessa produkter på den internationella marknaden föreligger enligt utred- ningens bedömningar inte under överskådlig framtid. Utredningen anser att mjölkproduktionens utveckling bör fortlöpande noggrant följas så att prissättning. marknadsreglering och investeringar kan anpassas i syfte att uppnå en långsiktigt balanserad mjölkproduktion.

Utredningen föreslår att nuvarande mellanprislinje bibehålls. vil-ket innebär fortsatta livsmedelssubventioner till viktigare mjölkprodukter. företrädesvis k-mjölk. Även en mellanprislinje innebär emellertid att de inhemska priserna på olika mjölkprodukter mäste skyddas mot för- väntade lägre VM-priser med hjälp av ett gränsskydd. Utredningen har vidare behandlat de samordningsproblem som uppkommer genom att priserna på flera jordbruksprodukter är föremål för regleringar dels inom jordbruksnämnden (jordbruksregleringen). dels inom SPK (efter— följande led).

Utredningen har funnit att överföringar: av prisstödet till jordbrukar- na liksom hittills bör kunna ske med en bibehållen prissättning och pris- reglering i partiprisledet för olika mjölkprodukter.

Utredningen anser att nrjö/kprisragleringens utformning f.n. är i huvudsak ändamålsenlig. och att den därför till sin grundkonstruk- tion bör bibehållas. Detta gäller såväl i de delar i vilka den överens— stämmer med regleringarna för övriga jordbruksprodukter. dvs. gräns— skyddet och marknadsregleringarna, som beträffande det s.k. utjäm- ningssystemet.

Utjämningssystemet omfattar endast de viktigare mjölkprodukterna. Bakom denna konstruktion ligger tanken att nya produkter till en bör- jan inte skall avgiftsbeläggas utan ges något fördelaktigare villkor än redan etablerade mjölkprodukter med en stor marknadsandel. Här- igenom bidrar utjä-mningssystemet till en fortsatt produktutveckling till gagn för främst konsumenterna. Utredningen finner det angeläget att denna grundprincip bibehålls även i fortsättningen. Frågan när nya pro- dukter skall anses ha uppnått en så stor marknadsandel att de bör in- fogas i utjämningssystemet bör kunna avgöras i samband med pris- överläggningarna.

Prissättningen på smör har beröringspunkter med prissättningen på övriga matfetter. Vid prissättningen på olika mejeriprodukter är det en- ligt utredningens uppfattning väsentligt att såväl smörpriset som priserna på andra smörfettsbascrade matfettcr alltjämt anpassas så att huvud- delen av smörfettet kan avsätt-as inom landet. Detta innebär att man måste ta hänsyn till margarinets prisnivå.

Margarinindustrin har kritiserat prissättningen på smörfettsbascrat margarin och rabatteringen av allmänna inrättningars inköp av smörfett. Utredningen förutsätter att dessa frågor kan tas upp och lösas i sam- band med prisöverläggningarna.

Prop. 1977/78: 19 110

4.2.8.6 Kött och fläsk

Enligt olik-a prognoser väntas produktion och konsumtion av kött förbli ungefär oförändrade eller öka svagt fram till år 1985. I fråga om fläsk väntas en något större produktionsökning än konsumtions— ökning, 1.5 % resp. 1 % per år.

Den mellanprislinje som utredningen förordat innebär att. prisnivån på kött och fläsk hålls nere med hjälp av budgetmedel. Utredningen konstaterar att utbetalningarna av budgetmedlen tekniskt sett inte inne- bär några problem.

Utredningen har funnit att nuvarande system för överföringen av pris- stödet till köttproducenter bör bibehållas, eftersom det på det hela taget väl tillgodoser direktivens önskemål om att jordbruksstödet skall tillföras jordbrukarna. "Utredningen föreslår vissa åtgärder i syfte att garantera dels en fortsatt hög effektivitet inom slakterierna. dels en till- fredsställande konkurrens mel-lan olika företagskategorier inom slakteri- branschen.

Utredningen har föreslagit vissa modifieringar av gränsskyddets nt- formning och handläggning för kött och fläsk. Således bör prisernas nu- varande rörlighet mellan relativt vida prisgränser begränsas. Det note- ringsundcrlag som utnyttjas för att ange den inhemska prisnivån föreslås bli utvidgat. Till statens jordbruksnämnd bör knytas en allsidigt sam- mansatt grupp av experter med goda kunskaper om marknadssituationen på kött- och fläskområdet. Gruppen bör bistå jordbruksnämnden så att dess beslutsunderlag för regleringsålgärder vid prisgränserna förbättras. Mittprisnivåerna för kött och fläsk. som i princip skall avspegla de eftersträvade prisregleringspriscrna. föreslås bli föremål för en över- syn. Utredningcn understryker angelägenheten -av att en harmoni- sering kan ske av jordbruksprisregleringen och den prisreglering som berör vidareförädling och distribution. Sistnämnda reglering handläggs av främst SPK.

Gränsskyddets utformning för olika styckningsdetaljer av kött och fläsk har fått göras mera schematisk än som hade varit önskvärt. på grund av svårigheter för tullen att skilja mellan olika varutyper. För billigare köttvaror blir därför skyddet så högt att import i praktiken omöjliggörs, medan skyddet för dyrare 'köttvaror blir relativt sett lågt. Enligt utredningens uppfattning kan detta innebära vissa nackdelar. varför en översyn är motiverad.

Utredningen har även behandlat de marknadsreglerande åtgärderna och deras finansiering. Kostnader för export av 'kött och fläsk bör liksom hittills i princip belasta jordbruket. Undantag från denna regel föreslås emellertid ske för den del av utbyteshandeln som betingas av att säsong- mässiga skillnader uppkommer mellan produktion och konsumtion samt av att efterfrågan är särskilt stor på vissa styckn-ingsdclar. Om— fattningen av dessa undantag hör emellertid enligt utredningens me-

Prop. 1977/78: "19 l I I

ning bedömas restriktivt. Denna utbyteshandel föreslås bli finansierad av införselavgiftsmedel. Förslaget innebär något ökade anspråk på in- förselavgiftsmedel. varigenom finansieringen av andra delar av jord- bruksprisregleringen kan försvåras. Utredningen anser att detta problem bör tas upp vid prisöverläggningarna.

Utredningen anser att det fortfarande finns behov av ett stöd till ut- jämningslagring av kött och fläsk. Enligt utredningen kan övervägas att vidga lagringsstödet till att även omfatta lager av styckade detaljer.

Utredningen föreslår slutligen att det under perioder med besvärande överskott av fläsk kan vara motiverat att begränsa de större fläskprodu- cerande företagens utbyggnad genom att låta dessa företag stå för en ökad andel av exportkostnaderna. Slaktdjursavgiften eller motsvarande avdrag från pristilläggen bör därför enligt utredningens mening kunna differentieras. Denna fråga behandlas utförligare i avsnittet 5.2.7.

4.2.8.7 Ägg, äggprodukter och fjäderfäkött

Produktionen av såväl ägg som fjäderfäkött har i betydande ut- sträckning överförts till stora och effektiva företag. Begränsade men prispressande överskott har länge varit vanliga. Förbrukningen av ägg förväntas bli lika stor år 1985 som under regleringsåret 1975/76. dvs. ca 102 milj. kg, samtidigt som produktionen förutses bli lika stor som de senaste åren, varför ett visst överskott skulle finnas kvar är 1985. I fråga om broilerkött beräknas såväl konsumtion som produktion stiga med ca en tredjedel till år 1985.

Utredningen anser det värdefullt att det även inom ägg- och fjäderfä- regleringen har tillskapats regleringsinstrument för olika marknads— reglerande ingripanden. Om besvärande överskott uppstår inom ägg- produktioncn. genom en alltför snabb uppbyggnad av större äggpro- duktionsförctag. bör enligt utredningens mening dessa företags upp- byggnad kunna begränsas exempelvis genom en särskild avgift per höna.

Utredningen anser att en översyn av prisgränssystemcts spännvidd m. m. bör innefatta även ägg och fjäderfäkött. Lämpligheten av att hålla isär regleringsekonomin för å ena sidan ägg och äggprodukter och å andra sidan fjäderfäkött, bör enligt utredningen övervägas.

4.2.8.8 Ersättnings- och imitationsprodukter Under de senaste åren har förbrukningen av ersättnings- och imita- tionsprodukter slutat öka och användningen av sådana produkter har i. stort sett stabiliserats. Detta har enligt utredningen ett visst samband med livsmedelssubventioneringen på bl. a. kött. Utredningen anser att nuvarande reglering för ersättnings- och imi- tationsprodukter bör kunna gälla även i fortsättningen. så länge ingen— ting inträffar som ändrar förutsättningarna för regleringen, t. ex. om helt nya produkter skulle lanseras.

Prop. 1977/78: 19 | 17

4.2.8.9 Fodermedel Utredningen anser att nuvarande reglering av fodermedelspriserna är ändamålsenligt utformad och därför i huvudsak bör bibehållas.

4.2.9 Industrins råvarukostnaa'sutjiitnning

Utredningen konstaterar att industrins råvarttkostnadsutjämning f.n. sker genom flera olika system inom jordbruksprisregleringens ram samt att kostnaderna för de olika prisutjämningssystemcn finansieras på olika sätt.

Den nuvarande administrativa uppbyggnaden. med flera olika utjäm- ningssystem har sket-t successivt. Från jordbruksprisregleringens ut- gångspunkter fungerar de nu tillämpade systemen enligt utredningen tillfredsställande. Vid utredningens granskning av råvarukostnadsutjäm- ningen har dock från andra utgångspunkter framkommit synpunkter om att den nuvarande administrativa uppbyggnaden med flera olika utjämnings- och finansieringssystem är sväröverskådlig och komplice- rad. Därför anser utredningen att det finns skäl att se över hela indu— strins råvarukostnadsutjämning med syfte att om möjligt uppnå för- enklingar. Senaste översyn av systemen skedde år 1966. Utredningen förordar en översyn som bör utföras av representanter för de berörda näringarna och de olika statliga organ som f.n. handhar olika delar av regleringen. Därvid bör finansieringst'rågorna särskilt uppmärksammas liksom gränsskyddet för vissa produkter som i dag ej omfattas av rå- varukost-nadsutjämningen, t. ex. sylter och marmelader.

4.3 Remissyttrandena

4.3.1 Prisregleringens handläggning

Remissinstanserna har inga erinringar gentemot förslaget att förstärka jordbruksnämndens personalresurser. LRF anser det angeläget att nu- varande sammansättning av nämndens styrelse bibehålls och att nämn- den företräder staten vid förhandlingarna om nya jordbruksprisavtal. Sveriges industriförbund framhåller att eftersom den enskilda indu— strin är en betydande förbrukare av svenska jordbruksråvaror bör för- bundet få en egen företrädare i nämndens styrelse. Kmzsrunentverket hävdar att det bör finnas fler företrädare än en för konsumentintres- set i jordbruksnämnden, som dessutom bör tillföras näringsfysiologisk expertis. RRV anser att nämndens roll och uppgifter i prisreglerings- systemet bör ses över. Statskontoret efterlyser en översyn av den nuva— rande ansvars- och arbetsfördelningen tncllan statens jordbruksnämnd och de övriga statliga myndigheter som deltar i handläggningen av de jordbrukspolitiska frågorna.

Utredningens förslag om en översyn av konsumentdelegationens ställ- ning i förhållande till jordbruksnämnden tillstyrks av RRV, konsument- verket, konsumentdelegationen, LO, KI" och Ccntralorganisatianen

Prop. 1977/78: 19 ll3

SACO/SR. Man framhåller att delegationens roll vid prisöverläggning- arna i praktiken har förskjutits från en rådgivande funktion till en roll som sjäIVständig förhandlingspart gentemot jordbrukarsidan och anser att detta bör fastställas genom en ändring i jordbruksnämndens in- struktion. Sveriges gro.s'si.s'tförlnind och Santarbetsarganet i jordbruks- frågor för enskild handel och industri framhåller att den f. n. tillämpade förhandlingsordningen ftmgerat tillfredsställande och därför bör bi- behållas.

En omprövning av konsumentdelegationens sammansättning med syfte att bl.a. renodla konsumentintresset rekommenderas av konsument- verket, LO och TCO. TCO anser att konsumentverket bör erhålla re- presentation i delegationen. Enligt LO har blandningen i konsument— delegationen av renodlade konsumentrepresentanter som är i klar mi- noritet och representanter för industri och handel hittills fungerat relativt väl. Med de nya arbetsuppgifter för delegationen som torde följa av utredningens förslag om ökad insyn i och kontroll av förädlings- industrin, vilken i huvudsak utgöres av jordbrukskooperativa företag. kan dock saken komma i ett annat läge och delegationens sammansätt- ning behöva ändras till en ren konsumentdelegat-ion.

Andra remissinstanser finner delegationens nuvarande sammansätt- ning i praktiken väl avvägd med hänsyn till de olika konsument- och förbrukarintressen som är berörda av förhandlingarna. Bland dessa re- missinstanser återfinns Sveriges grossistförbund, Sanutrbetsorganet i jord- bruksfrågar /ör enskild handel och industri, KI", Sverigar industrifc'ir- bund samt Centralorganisatianen SACO/SR, även om några av dem skulle ha ansett att en renodling av konsumentintresset skulle ha varit att föredra från principiell synpunkt. Konsutnentdelegationen själv för- ordar en översyn av frågan.

Flera remissinstanser finner det otillfredsställande att åtskilliga frågor som rör prisregleringens utformning ansetts böra lösas i samband med prisöverläggningarna.

4.3.2 Utgångspunkter för prissättningen

Av de remissinstanser som tagit upp frågan om vilka utgångspunkter som bör gälla vid prissättningen av jordbruksprodukterna godtar fler- talet utredningens förslag att en betydande frihet liksom hittills bör lämnas till de prisöverläggande parterna. LRF anser dock — mot bak- grund av vad förbundet anfört i fråga om inkomstmålets ställning i för- hållande till övriga jordbrukspolitiska och samhälleliga mål — att in- komstmålet bör sättas i förgrunden och utgöra huvudutgångspunkt vid prisavvägningen. NO anför att det självklart är en fördel för de i för- handlingsarbetet engagerade parterna med en betydande frihet vid valet av utgångspunkter för prisavvägningen. men att det från det stora folk- flertalets syn-punkt sannolikt skulle vara till gagn med mera precise-

8 Riksdagen 7977/78. ] saml. Nr 19

Prop. 1977/78: "19 114

rade förhandlingsramar. Liknande synpunkter framförs av Sveriges fo- deränznes & spannmålsintportörers förening.

Lantbruksstyrelscn framhåller att en stabil prisutveckling är av be- tydelse för jordbrukarnas planeringssituation och investeringsvilja ge- nom att prisriskerna minskas.

4.3.3 Val av prislinje

Utredningens förslag att den nuvarande mellanprislinjen bör bibe- hållas tillstyrks av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Sveriges in- dustriförbtuzd anser emellertid att livsmedelssubventionerna om möjligt successivt bör avvecklas för samtliga livsmedel utom konsumtionsmjölk. Vill man av sociala eller fördelningspolitiska skäl stödja vissa svaga grttp- per i samhället, bör detta ske med andra åtgärder. Även Sveriges foder- iimncs & spammtålsimportörers förening anför liknande synpunkter. Svenska Iantarhetareförbutulet anser att en högprislinje (producentpris- linje) i princip är att föredra.

Möjligheter att få ge synpunkter på subventionsbeloppets fördelning på olika livsmedel bör enligt LO och konsutnentdelegationen beredas konsumentdelegationen. Enligt LRF bör Lantbrukarnas förhandlings- delegation beredas liknande möjligheter och Sattmrbetsorganet i jord- bruksfrågor för enskild handel och industri anför att även berörda bran- scher bör tillfrågas. Konsumentdelegationen efterlyser vissa övergripan- de principer för subvcntioncrnas fördelning. LRF, Sveriges industriför- bund och Sanmrbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri anför att subventioneringen bör utformas så att inte ryckighet i pris- och konsumtionsutvecklingen blir följden. något som försvårar industrins kapacitetsplancring. Broilerintressenters förening framför att det finns minst lika stor anledning att subventionera det näringsriktigare kycklingsköttet. vars konsumtion enligt socialstyrelsen av näringsskäl bör ökas. som det fetare grisköttet. Länsstyrelsen i Blekinge län anser att även fisk och fiskprodukter bör uppfattas som baslivsmedel och ges livsmedelssubventioner.

Några remissinstanser framhåller att mellanprislinjen och livsmedels- subventionernas fördelning mellan olika livsmedel medvetet bör utnyttjas i syfte att påverka konsumenternas. särskilt de svaga gruppernas. kon- sumtion och näringsstandard. eftersom kostinformationen inte när dessa grupper i tillräcklig utsträckning. Konsumentverket, socialstyrelsen, KDS, KF, LO och konsulnentdelegationen framhåller att subventioner- nas effekt för olika grupper av konsumenter bör kartläggas. Detta mo- tiverar att regelbundna hushållsbudgetundersökningar företas. De posi- tiva effekter som livsmedelssubventionen inneburit för jordbruket bör enligt SPK beräknas. Konsumen[delegationen anser att dessa effekter även bör beaktas vid fastställandet av prisstödets höjd. Sveriges industri- förbund och LRF är av uppfattningen att livsmedelssubventioner på

Prop. 1977/78: 19 | l5

prisreglerade jordbruksråvaror inte nödvändigtvis förutsätter prisstopp på motsvarande varor.

4.3.4 Prisstädet till jord/irukarna

SPK, RRV, statens jordbruksnätnnd, kommerskol/egialn, statens in- dustriverk, LRF, LO, Hush(illningssällskapens förbund, Sveriges livs- ntedelsindustriarbetareförbund samt liinsstvrelserna i Kalmar, Kristian- stads och Malmöhus léin tillstyrker i huvudsak utredningens förslag att bibehålla prissättningen och prisregleringen i partiprisledet för mjölk och sla-ktprodukter, men vidta vissa åtgärder i syfte att garantera en god effektivitet och rättvisa konkurrensförhållanden. Kl", konstmzent- delegationen och Sveriges indastriförlntnd anser i princip att prisregle- ringen hade bort förläggas till producentledet. men går i praktiken med på utredningens förslag. eftersom det innebär förbättringar. NO. Satnarbetsorganet i jordhruksfrågor för enskild handel och industri. Svenska foderäntnes & spannnuilsitnportörers förening samt länssty- relsen i Östergötlands län accepterar inte utredningens förslag utan an- ser att ett system i vilket prisregleringen är förlagd till producentledet bör kunna införas.

De åtgärder som utredningen föreslagit i syfte att uppnå en förbättrad insyn i och kontroll av det av prisregleringen skyddade förädlingsledets kostnader och effektivitet m.m. kommenteras av flera remissinstanser. SPK framhåller att kalkylmaterialet bör utvidgas och omfatta även in- täktssidan samt investerings- och finansieringssituationen för de berörda företagen. Nödvändigt är vidare att primär- och sekundärförädlings- leden kan särskiljas vid analysen.

"Enligt statEns jorzlln'aksnänind kräver nämndens ställning som gransk- ningsmyndighel att den på ett tidigt stadium får tillfälle att ge sina syn- punkter på uppläggningen och utförandet av förädlingsföretagens egna kostnadsanal'yser. Det måste förutsättas att dessa företag ger nämnden tillgång till allt det primärmaterial som kan erfordras i sammanhanget.

LRF anser att några risker för försämrad effektivitetsutveckling knap- past föreligger. Utredningens förslag angående en ökad insyn och kon- troll aceeptcras. men bör även avse konsumentkooperativ och privat livsmedelsindustri. Förbundet är tveksamt inför kravet på preciserade produktivite-tskrav på förädlingsindustrin. bl.a. kan härigenom intresset för produktutveckling minskas. Rekommendationer om en mer över- siktlig resultatredovisning har redan utfärdats av LRF. bl.a. med tanke på medlemmarnas krav på bättre insyn.

LO, vars grundinställning är att prisstödet bör överföras till produ- centledet, anser trots detta att det är synnerligen angeläget att de före- slagna analyserna fortlöpande görs.

Utredningens förslag i syfte att garantera en tillfredsstiil/ande konkur- rens för de företag som förädlar jordbruksprodukter tillstyrks i huvud- sak genomgående av remissinstanserna. inkl. NO. som framhåller att

Prop. 1977/78: 19 1 l6

jordbruksnämnden vid handläggning av sådana ärenden inhämtar ytt- rande från de konkurrensvårdandc myndigheterna.

Statens jordbruksnänutd framhåller att utredningens förslag kräver en noggrann kartläggning av vilka situationer och förhållanden som skall göras till föremål för övervakning. Vidare bör övervägas huruvida och i vad mån särskilt författningsmässigt eller annat underlag behöver till— skapas för att möjliggöra övervakning och ingripande från nämndens sida. Nämnden har f. n. knappast några befogenheter i detta avseende. Verksamheten bör från början bedrivas under frivillig medverkan från alla berörda parter. Till en början bör ett informellt informations- och samrådsorgan inrättas med deltagande från berörda myndigheter, före- tag och organisationer.

RRV ifrågasätter om jordbruksnämnden bör handha konkurrensfrå- gor samtidigt som nämnden kan få rollen som "förhandlingspart". Ver- ket anser att det bör prövas om inte ansvaret för initiering och genom- förande av utredningar rörande konkurrensförhållanden inom ramen för jordbruksprisregleringen i stället kan läggas på de pris- och kon- kurrensvårdande myndigheterna. Liknande synpunkter framförs av statens industriverk.

4.3.5 Gränsskyddets utformning

Utredningens förslag beträffande gränsskyddets utformning och där- med sammanhängande frågor godtas i stort av remissinstanserna.

LO ställer sig dock tveksam till utredningens förslag att vidta åtgärder för att på olika sätt begränsa variationerna i den inhemska prisnivån på animalier. Sveriges lantbruksuniversitet anser att nämnda förslag kan sägas innebära att man ökar de administrativa elementen i jordbrukets prisbildning på bekostnad av den marknadsmässiga styrningen. Statens jordbruksnämnd anser att det är värdefull-t med en översyn av pris- gränssystemet. Vid denna översyn synes det enligt nämnden välbetänkt att beakta handelspolitiska synpunkter. "Förslaget om att minska pris- rörligheten för animaliska produkter innebär en ökad avgiftsrörlighet. vilket ofta åberopats försvåra det internationella handelsutbytet. LRF anser det motiverat att begränsa prisrörligheten något men att denna fråga torde få diskuteras närmare vid prisöverläggningarna.

I fråga om utredningens förslag att noteringsunderlaget till prisbe- vakningspriserna för kött och fläsk bör göras mer representativt på- pekar jordbruksniimnden att det kan bli svårt att finna representativa noteringar avseende försäljningarna från de ej producentkooperativa slakterierna. Om avsikten är att även andra slakterier än producent- kooperativa skall ingå i noteringsunderlaget förutsätter LRF att de note- ringar som utnyttjas kommer att vara officiella försäljningspriser till externa kunder.

Förslaget att inrätta marknadsbedömningsgrupper för att bistå jord- bruksnämnden vid bedömningar av om marknadsläget motiverar åt-

Prop. 1977/78: 19 ] l7

gärder vid prisgränserna är enligt RRV inte tillräckligt motiverat. LRF understryker att marknadsbedömningsgruppcrna endast bör vara av rådgivande karaktär. Sveriges industriförbund och Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri anser att de föreslagna grupperna bör bistå jordbruksnämnden. inte bara i situationer där in- gripanden vid prisgränserna är aktuella, utan också vid andra tillfällen då en analys av marknaden är aktuell.

Utredningens förslag om att en översyn av mittprisnivån bör ske till- styrks av remissinstanserna. varvid konsumc'ntdelegationen och KF framhåller att även prisrelationerna mellan olika produkter bör beaktas. Jord/traksnämnden anser det värdefullt att en översyn av prisgräns- systemet och gränsskyddet kommer till stånd i samband med prisöver- läggningarna men framhåller att det torde vara svårare att nu finna relevanta världsmarknadspriset än under år 1959.

Genera[tal/styrelsen påpekar att vid en översyn av gränsskyddets ut- formning m. m. bör tullverkets medverkan beaktas och möjligheterna till administrativa förenklingar tillvaratas.

Remissinstanserna instämmer i utredningens uppfattning att det är angeläget att en harmonisering sker av jordbruksprisregleringen och den prisreglering och prisövervakning som berör vidareförädling och distri- bution och som handläggs av främst SPK.

4.3.6 Marknadsreglerande åtgärder

Önskvärdheten av en utbyteshandel framhålls av många remissinstan- ser. Beträffande finansieringen av denna handel framförs något delade meningar. LRF och Hushållnitzgssiillskapens förhand anser att jordbru- ket bör avlastas samtliga kostnader som uppstår till följd av import av jordbruksprodukter. Anledningen till denna import är enligt LRF bl.a. att Sverige sedan lång tid tillbaka för en liberalare handelspolitik än många andra länder och att överskottspartier på världsmarknaden söker sig hit. Sveriges grossistförband anser att utbytesförfarandet borde vid- gas i förhållande till utredningens förslag. SPK anser sig inte kunna bi- träda ett system som innebär att permanenta överskott. t. ex. på vissa styckningsdetaljer. skall medföra att producenterna avlastas exportkost— naderna härför. I den mån rcgleringskassorna redan i dagens läge till- förs införselavgiftsmedel som kan hänföras till utrikeshandel på grund av säsongmässiga efterfrågevariationer finner dock SPK inte anledning till någon ändring av nuvarande ordning.

Konsumentdelegtttionen, LO, Sveriges industriförband, Santarbetsor- ganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri samt KF delar i princip utredningens förslag. LO framhåller att förslaget bör tillämpas mycket restriktivt. Liknande synpunkter anförs av konsumentdelegatio- nen och KF som anser att den kostnadsminskning förslaget innebär för jordbruket bör kunna beaktas vid prisöverläggningarna. Statens jord-

Prop. 1977/78: "19 | IS

bruksnänuzd framhåller att om det s.k. nettoöverskottsbegreppet skall tillämpas för den arealbundna produktionen innebär detta att tipp- burna införselavgiftsmedel kommer att tas i anspråk i betydligt större utsträckning än hittills.

I fråga om kostnaderna för avsättningen av spannmålsöverskotten uttalar utredningen att staten sedan lång tid tillbaka kan sägas ha haft ett annat ansvar än för överskotten av övriga produkter. Denna uppfatt- ning delas av många remissinstanser varvid dock synpunkter framförs på graden av detta ansvar. LRF understryker det ansvar samhället måste ha för finansieringen av de överskott som en oförändrad areal leder till. Kostnaderna för att avlasta överskotten kan betraktas som en "försäk- ringspremie” samhället är berett att betala för den trygghet en produk- tion något överstigande det inhemska avsättningsutrymmet medför för det svenska folket. Ett ökat statligt ansvar för exportkostnaderna bör en- ligt L'RFzs mening även omfatta produktionen av till spannmålsodlingen alternativ produktion, i första hand oljeväxter. Enligt LRF bör statens ansvar vad gäller finansieringen av spannmålsöverskottet i första hand avse en situation med låga världsmarknadspriser. Den inhemska prissätt- ningen på spannmål bör i. huvudsak anpassas till kostnadsutvecklingen inom landet och inte påverkas av världsmarknadsprisernas svängningar. I ett läge då världsmarknadspriserna är låga och kostnaderna för spann- målsexporten stora är det därför nödvändigt att Svensk spannmålshandel erhåller särskilda medel. i den utsträckning nuvarande medel för finan— siering av spannmålsöverskotten inte räcker till bör enligt LRF under- skott i regleringsckonomin till följd av låga världsmarkmtdspriser lö- pande täckas via budgetmedcl eller på motsvarande sätt, om inte fon- derade medel finns tillgängliga. Underskott till följd av stora hektar- skördar bör däremot kunna täckas via lån.

Konsumentde/egationen anser att samhället även i fortsättningen bör ta ett visst ansvar för spannmålsöverskotten men att jordbruket måste räkna med att stå för huvudparten av kostnaderna till följd av export- överskott av spannmål. Liknande synpunkter framförs av KF. Enligt NO torde det kunna ifrågasättas om det inte kan finnas anledning att sätta någon gräns för samhällets/konsumenternas ekonomiska ansvarstagande för spannmålsproduktionen. SPK anser att statsmakternas ansvar i fråga om finansieringen av överskotten bör inskränkas till de överskott som blir följden av den areal som är motiverad ur beredskapssynpunkt. Sve- riges industriförlnlnd menar att ett produktionsmål som medför bety- dande permanenta överskott av spannmål under normala skördeår inne- bär att staten måste ta på sig en del av kostnaderna för export av dessa överskott. Däremot bör jordbrukarna själva stå för exportkostnaderna för kvantiteter som beror på högre skörd än normalt. Enligt Samarbets- organet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri är den statliga insatsen i sammanhanget ofrånkomlig. LO anser att jordbruket liksom

Prop. 1977/78: 1.9 119

hittills skall bära exportkostnadermt. Enligt Sveriges grossist/ör!)and borde utredningen ha ägnat finansieringsfrågan mera uppmärksamhet innan beslut fattats om en medveten överproduktion.

Statens jord/n'uksnt'intttd påpekar att de årliga kostnaderna för spann- målsreglcringen beräknas komma att uppgå till 450—700 milj. kr. Mot denna kostnad skall ställas intäkterna av förmalningsavgiftsmedel. ca 260 milj. kr.. samt vissa regleringsmedel som kan komma att tillföras spannmålsregleringen.

LRF understryker starkt det angelägna i att förmalningsavgift allt- jämt kan tas ut. LO accepterar förmalningsavgiften men har därför inte avvisat ett system med handelsgödselavgil't. Enligt SPK, statens industri- verk. Sveriges indttstriförbund, Samarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri samt Sveriges lutgerifr'irlntnd bör förmal- ningsavgiften på sikt avvecklas. Konsumentdelegtttionen och KI" anser att den inte bör tillåtas stiga nämnvärt över nuvarande nivå. Dess reglerings- tekniska fördelar accepteras dock av flera. Flera remissinstanser för- ordar andra finansieringsvägar. allmänna medel eller budgetmedel.

Om frågan skulle uppkomma om avgift på produktionsmedel. anser SPK och LRF att avgift på handelsgödsel är att föredra. Sveriges indu- stt't'förhund och Samarbetsorguuet i jord/)ruksfrågor för enskild handel och industri anser att en sådan avgift är olämplig.

4.3.7 Jordbrukets influtit»nsskvdd och s_vstetn för inktmis/_fo'ljsanthet. HI. "I.

Utredningens förslag att inflationsskyddets principiella grundkonstruk- tion bör bibehållas delas av remissinstanserna. Vissa principproblem kvarstår olösta. t. ex. i fråga om värderingen av avskrivnings- och ränte- underlaget, synen på avskrivningskostnaderna samt utformningen av ett system för beräkning av förädlingsledets produktivitetsutveekling. Dessa frågor bör enligt. utredningen ägnas särskild uppmärksamhet vid det expertarbete som sker i samband med kommande prisöverläggningar. .Denna uppfattning delas och understryks av remissinstanserna. LRF ställer sig av principiella skäl avvisande till en särbehandling av delar av kostnadsposterna i inflationsskyddet. LO framhåller att ökade re- surser måste sättas in på beräkningen av PM-index för att säkerställa att detta index verkligen på ett rättvisande sätt mäter prisutvecklingen på inköpta produktionsmedel. Vidare framhåller LO att samtliga be- räkningar som ligger till grund för PM-index skall utföras av statens jordbruksnämnd.

De flesta remissinstanserna delar utredningens förslag att i fråga om inkomstföljsamheten hänsynstagande till kapitalvinster/förluster liksom hittills bör ske på bcdömningsmässiga grunder i samband med prisöver- läggningarna. Sveriges lantl)ruksaniversitet anser att frågan motiverar en mer öppen och allsidig diskussion än den som kan förväntas vara möj- lig i samband med löpande prisöverläggningar. LO och Centralorgani-

Prop. 1977/78: 19 120

sationen SACO/"SR förordar mera fria förhandlingar om inkomstfölj- samheten i stället för ren automatik. Liknande synpunkter framförs av TCO. LRF anser att reglerna för inkomstföljsamhet måste utformas med direkt beaktande av inkomstmålsättningcn, så att de som är syssel- satta i jordbruket tillförsäkras en med andra grupper i samhället lik- värdig ekonomisk och social standard. Den nuvarande tillämpningen av LO-SAF-avtalet på jordbrukets område innebär enligt förbundets upp- fattning på sikt en ökad inkomsteftersläpning. Hur reglerna i detalj skall utformas bör enligt förbundet slutgiltigt diskuteras i samband med kommande prisöverläggningar.

Statens jordbruksnämnd ifrågasätter om inte en övergång till fördel- ning av totalbeloppet till efter inom landet konsumerade kvantiteter från inhemsk produktion borde ske. Hänsyn måste härvid tas till bl. a. slutliga ställningstaganden till. produktionsmål och överskottsproduktio- nens finansiering. Nämnden konstaterar vidare att många och kompli- cerade frågor hänskjutits till prisöverläggningarna. Det ankommer på nämnden att utföra erforderligt utredningsarbete, varför krävs att nämn- den måste tilldelas erforderliga resurser.

4.3.8 Prisregleringen för olika produkter

Remissinstansernas synpunkter på de mera generella förslagen röran- de prisregleringens utformning har redovisats tidigare under avsnittet 4.3.1 det följande lämnas en redogörelse för remissinstansernas syn- punkter på utredningens förslag vad gäller särskilda frågor inom resp. reglering.

4.3.8.l Spannmål. och spannmålsprodukter

! fråga om utredningens förslag att det s. k. prisortsystemet bör ses över anmäler statens jordbruksnämnd att nämnden redan har uppdragit åt regleringsföreningen Svensk spannmålshandel att göra en sådan över- syn.

4.3.8.2 Oljeväxter och fettråvaror Konsumentdelegationen, statens industriverk, LO, Sveriges industri- förbund, Santarbetsorganet [ jordbruksfrågor för enskild handel och industri samt KF anser att utredningen lämnat problem olösta och före- slår att jordbruksnämnden får i uppdrag att med berörda parter bereda hithörande frågor i god tid före prisöverläggningarna. Statens jordbruks- nätnnd och LRF delar utredningens uppfattning i fråga om det olämp- liga i att göra fettvaruregleringen till en sluten ekonomisk sektor. LRF ifrågasätter lämpligheten av nuvarande bindning mellan priset på raps- mjöl och rapsolja, som i vissa lägen gör att en justering av rapsmjöl- priset påverkar rapsoljepriset och därmed också priset på vegetabiliskt matfett. Förbundet föreslår att jordbruksnämnden får i uppdrag att ana- lysera nuvarande system och framlägga förslag till alternativa lösningar.

Prop. 1977/78: 19 121

4.3.8.3 Potatis och potatisproduktcr De remissinstanser som berör prisregleringen för potatis och potatis- produkter delar utredningens uppfattning att matpotatisregleringen i stort fungerat väl. Utredningens förslag att finansieringen av prisrabattering- en på stärkelse till derivatindustrin bör tas upp till översyn tillstyrks. LRF anser det angeläget att slå vakt om den nuvarande arealen fabriks- potatis samt att det tillgängliga råvaruutrymmet för tillverkning av rå- sprit för konsumtionsändamål alltjämt i första hand skall förbehållas fabrikspotatis.

4.3.8.4 Sockerbetor och socker

Utredningens bedömning att sockerbetsodlingens omfattning bör an— passas så att ett visst utrymme lämnas för import delas av konsument- delegationen, LO, Satttarbetsorganet ijord/traksfriigor för enskild han- del och industri samt KF. Enligt Svenska sockerfabriks AB bör area- len även fortsättningsvis bestämmas till ca 53. 000 ha med möjlighe- ter att öka denna areal inom ramen för tillgänglig produktionskapa- citet. Sockerbolaget anser vidare att beslut om den framtida arealens omfattning. liksom om upprätthållande av betodlingen på Öland och Gotland, bör träffas för en längre tidsperiod för att göra det möjligt för Sockerbolaget att planera på sikt. Liknande synpunkter framförs av Sve- riges industriförbund. Om utredningens förslag skall tolkas så att socker- produktionen vid normskörd bör bibehålla sin nuvarande omfattning framhåller statens jordhruksniitnnd att detta vid oförändrad konsumtion torde få konsekvenser för betodlingens omfattning och på någon sikt även den svenska betbruksstrukturen. LRF och Hushåll/tingsst'illskopens förbund ställer sig tveksamma till utredningens prognoser om en årlig uvkastningsökning på (1.5—0.7 %- inom odlingen. Avkastningen har en- ligt LRF stagnerat under senare år. Om sockerkonsumtionen ökar i takt med befolkningstillväxten och avkastningen fortsätter att stagnera, kan självförsörjningsgradcn i stället komma att minska vid nuvarande total— areal. Statens indastriverk hänvisar i sitt yttrande till de synpunkter som verket framfört i utredningen (SIND 1976: 4) Sockerindustri och i vil— ken föreslås att betodlingsarealen utökas successivt i takt med produk- tivitetshöjningen i industrin. Även LRF hänvisar till industriverkets rapport.

Utredningens förslag att nuvarande direkta anknytning av prissätt- ningen till motsvarande priser inom EG bör upphöra delas av statens jordbruksnämnd, LO och LRF. Förslaget accepteras även av San-tarbets- organet i jordbruksfrågor för enskild ltandel och industri. Konsument- delegationen och KF anser inte att det är klarlagt vilka effekter förslaget kan få för konsumenterna. Sveriges industriförbund och Sockerbolaget anser att systemet med anknytningen till EG bör bibehållas.

Prop. 1977/78: "[ 9 |22

4.3.8.5 Mjölk och mjölkprodukter Utredningens uppfattning om mjölkproduktionens storlek och mjölk- prisregleringens grundkonstruktion delas i stort av remissinstanserna. Sveriges grossistförbund och KF framhåller att den svenska produktio- nen av ost bör kompletteras med import. Statens jordbraksniimnd framhåller att med de mål som utredningen har satt upp för att å ena sidan hålla ett pris på margarinråvarorna som tillförsäkrar oljeväxtodlarna skäliga priser och å andra sidan anpassa priset på smör och andra smörfettsbaserade matfetter så att huvuddelel av smörfettet .kan avsättas inom landet, måste man i högre grad än hit- tills beakta konkurrensförhållandena mellan mejeri- och margarinindu- strierna vid prissättningen. LRF förutsätter att nuvarande prisskillnad i öre per kg mellan smör och margarin inte ökar. Några remissinstanser berör utjämningssystcmet inom mjölkregleringen samt rabatteringen av allmänna inrättningars inköp av smörfett. t.ex. Sveriges industrih'ir- band och Santarbetsorganet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri, som föreslår att frågan om rabatteringen blir föremål för över- syn av jordbruksnämnden och berörda parter. LRF framhåller att me- jeriindustrin har att avsätta matfettet på förmånligaste sätt.

4.3.8.6 Kött och fläsk

Utredningens förslag att en översyn av gränsskyddet för stycknings- detaljer bör ske tillstyrks i stort sett av samtliga remissinstanser. Sveriges grossistförbzmd som inte direkt motsätter sig en översyn finner det ange- läget att Sverige även i fortsättningen får möjligheter att importera så- dana styckningsdetaljer som efterfrågas av konsumenten. Enligt SPK bör garantier skapas för att en omläggning inte leder till en genomsnitt- ligt högre prisnivå och att förutsättningen för en priskonkurrerandc import kvarstår.

I fråga om lagringsstödet för utjämningslagring bör enligt utred- ningen övervägas att vidga detta till att omfatta även lager av styckade detaljer. Statens jordbruksnämnd och .LRF anser att en eventuell ut- vidgning bör ske med stor restriktivitet. Statens livsmedelsverk påpekar att ett lagringsstöd som är knutet till ostyckade slaktkroppar medför betydande nackdelar för hygien och kvalitet på köttet. Stödet bör i stål- let utgå till förmån för styckade, förpackade och datummärkta detaljer och en ökad omsättningshastighet då förutsättningar finns härför.

4.3.8.7 Övriga produkter Vad utredningen föreslagit om prisregleringarna för ägg och fjäderfä. ersättnings- och imitationsprodukter samt fodermedel delas i huvudsak av de remissinstanser som berört dessa prisregleringar.

4.3.9 Industrins råvarukostnadsatjätnning

Utredningens förslag att industrins råvarukostnadsutjämning bör bli föremål för en särskild översyn tillstyrks av remissinstanserna. Flera

l'rop. l977/78: 19 123

instanser påpekar behovet av översyn av gränsskyddet för vissa livsme- delsindustriprodukter som i dag inte omfattas av frihandeln och råvaru-

kostnadsutjämningen.

5. Rationaliseringsverksamheten S.]. Nuvarande förhållanden

Den nuvarande rationaliseringspolitiken kan härledas från den jord- brukspolitik. som beslöts av 1947 års riksdag. Då samordnades pris- och rationaliseringspolitiken samtidigt som en inkomstmålsättning infördes. De statliga rationaliseringsorganens uppgift blev då att främja en yttre rationalisering. De skulle dock i princip inte medverka till att utvidga vad som bedömdes vara fullständiga brukningsenheter. Riktlinjerna för verksamheten ändrades av såväl 1959 som [963 års riksdagar.

Betydelsen av rationaliseringsverksamheten underströks ytterligare i 1967 års jordbrukspolitiska beslut (prop. 1967: 95. JoU 1967: 25, rskr 1967: 280). Denna skulle liksom tidigare grunda sig på jordbrukarnas egna initiativ och insatser. Även om jordbrukarna själva på så sätt skulle komma att svara för huvuddelen av rationaliseringsverksatnheten så borde staten liksom tidigare på olika sätt medverka i denna. Syftet med rationaliseringspolitiken skulle vara att göra de enskilda företagen så effektiva som möjligt. Detta skulle leda till ökad lönsamhet och högre inkomster för jordbrukarna. Vidare skulle en hög rationaliseringstakt inom jordbruket vara en garanti för konsumenterna att råvarukostna- derna för livsmedel blev så låga som möjligt.

I norra Sverige (Norrland och vissa delar av norra och västra Svea-- land) utökades år 1971 det statliga rationaliseringsstödet till att även omfatta begränsat utvecklingsbara jordbruksföretag (prop. l97l: 74, JoU 1971: 33. rskr 1.971: 149). År 1972 infördes i övriga delar av landet ett stöd för att underlätta fortsatt eller utvidgad mjölkproduktion vid jord- bruksföretag med begränsade utvecklingsmöjligheter (prop. 1972: 79. JoU 1972: 34. rskr 1972: 219).

5.1.1 Statliga insatser för jordbrukets ratt'ona/isering

Statens medverkan i jordbrukets rationalisering har under senare år i huvudsak omfattat markpolitiska insatser. finansieringsstöd. omställ- ningsstöd och rådgivning.

Markpo/itiska insatser omfattar främst lantbruksnämndernas köp och försäljning av mark samt prövning av förvärv av jordbruksfastighet en- ligt il.965 års jordförvärvslag. De markpolitiska insatserna har till syfte att underlätta bildandet av lämpliga brukningsenheter. Mark som bjuds ut till försäljning kan 'i viss utsträckning utnyttjas för förstärkning av närliggande brukningsenheter eller för bytesändamål i syfte att under- lätta omarrondering och storleksrationalisering såväl i jordbruk som i skogsbruk.

Prop. 1977/78: 19 124

Stat/igt fittan.s'ieringsstr'id. Det statliga stödet till jordbrukets rationa— lisering har varierat i omfattning genom åren. Förändringarna har hu- vudsakligen orsakats av jordbrukarnas efterfrågan på finansiellt stöd och av förhållandena på kreditmarknaden, vilka under vissa tider har inneburit svårigheter för kreditinstituten att tillhandahålla kapital. Som framgår av följande tabell har det statliga stödet ökat i omfattning un- der senare år. Detta gäller framför allt stödet till inre rationalisering som i huvudsak avser investeringar i ekonomibyggnader.

Stödform 1968 1970 1972 1974 1976 Lånegaranti Yttre rationalisering 60 37 42 40 44 fnre rationalisering 64 43 75 119 184 därav till SR-företag 7 7 10 17 19 Jordförvärvslan 34 21 22 35 26 Driftslan 38 29 44 51 73 Maskinlån 3 .1 2 I 3 Summa lånegarantier 199 131 185 246 330 Statsbidrag Yttre rationalisering 9 7 9 5 5 l'nre rationalisering 14 12 25 38 50 därav till SR-förctag 7 7 9 .15 16 Driftsrationalisering i sam- band med SR

Summa bidrag 23

2 3 3 36 46 58

'_'li

I-J

Omställ/lingsstöd i form av avgångsvederlag lämnas enligt kungörel- sen (1967:422') om särskilt övergångsbidrag och avgångsvederlag åt jordbrukare. Det syftar till att underlätta för jordbrukare att övergå till annan verksamhet. Stöd utgår under förutsättning att brukningsenheten disponerats på ett sådant sätt som .lantbruksnämnden kan godkänna. Under perioden 1968—1976 beviljades avgångsvederlag i. 1.600 fall med sammanlagt 7 milj. kr.

Rådgivningen till jordbrukarna har ökat under "1960-talet. Detta gäl— ler bådc- de statliga insatserna på området och den rådgivnings- och serviceverksamhet som bedrivs av jordbrukarnas egna organisationer. Samtidigt med denna utbyggnad har antalet jordbrukare minskat. vilket innebär att rådgivningen per jordbrukare ökat mer än den totala verk- samheten. Totala kostnaden för den av lantbruksverket bedrivna råd- givningen uppgick budgetåret 1975/76 till 43 milj. kr.. varav ca 50 % avsåg individuell rådgivning och ca 50 % grupp- och massrådgivning.

5.1.2 Statligt finansieringsstöd till jordbruket

Finansieringsstödet syftar till att underlätta rationaliseringsåtgärder och nyetablering. Dc nu gällande stödformerna kan sammanfattas en— ligt följande.

Med A-stöd avses det allmänna rationaliseringsstöd som kan utgå i

Prop. 1977/78: 19 125

hela landet enligt kungörelsen (1967: 453) om statligt stöd till jord- brukets rationalisering m.m. (rationaliseringskungörelsen). Stödet utgår i form av länegaranti och i vissa fall bidrag. Som allmänna villkor gäller att investeringen skall vara önskvärd från allmän synpunkt, sam- hällsekonomiskt motiverad samt företagsekonomiskt lönsam. Stöd läm- nas till brukningsenheter som antingen redan har eller inom en nära framtid väntas få förutsättningar för rationell drift. Bedömningen härav grundas vanligen på kalkyler som visar företagets lönsamhet och likvi- ditet.

Lånegaranti kan i huvudsak lämnas till förvärv av mark för yttre rationalisering (yttre rationaliseringslän). åtgärd för inre rationalisering (inre rationaliseringslån), inköp av jordbruksinventarier, utsäde, gödsel. foder och liknande för igångsättande. omläggning eller utvidgning av jordbruksdrift (driftslån).

förvärv av jordbruksfastighct (jordförvärvslån), anskaffning av jordbruksmaskin som skall användas gemensamt av flera lantbrukare,

yrkesmässig maskinhållning samt insats i sambruksförening och insats i sammanslutning för gemensam jordbruksproduktion.

Garantilån för yttre och inre rationalisering samt jordförvärvslån kan erhållas amorteringsfria 5 år och övriga garantilån 1—2 år. Längsta amorteringstid är för lån för yttre ochinre rationalisering 30 är. jordför- väerlån 35 år och för övriga garantilån i allmänhet '10—15 är.

Statsbidrag kan utgå till åtgärd för yttre rationalisering och inre ratio- nalisering. Bidrag till yttre rationalisering utgår bl. a. till lantmäterikost- nader och i form av s. k. värdeutjämningsbidrag. Bidrag till inre rationa- lisering utgår i allmänhet endast om åtgärden sker i samband med ge— nomgripande och kapitalkrävande yttre rationalisering eller samverkans- rationalisering och innebär en särskilt stor och i tiden koncentrerad in- vestering, som kan antas medföra påfrestning på sökandens likviditet. I norra Sverige utgår fr. o. m. år "1971 bidrag till inre rationalisering även om den yttre rationaliseringen har skett genom tillarrendering av mark.

Statsbidrag till inre rationalisering som inte ingår i s. k. särskild ratio- nalisering utgår högst med ett belopp som motsvarar 25 % av den god- kända kostnaden för åtgärden. Bidrag som understiger 2 500 kr. lämnas inte. Bidrag till byggnadsätgärder är maximerat till 50 000 kr., i vissa fall 100 000 kr.

Med SR-stöd (särskild rationalisering) avses det regionala rationalise- ringsstöd som enligt rationaliseringskungörelsen kan utgå i norra Sverige för att genom koncentrerade rationaliseringsinsatser underlätta och på- skynda uppbyggnaden av bestående och rationella företag. Stödet kan utgå i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands. Gävle- borgs, Kopparbergs och Värmlands län samt landskapet Dalsland.

Stöd till SR-företag utgår vad avser lånegaranti samt statsbidrag till

Prop. 1977/78: 19 126

yttre rationalisering enligt reglerna för A-stöd. Amorteringstiden för driftslån får dock under vissa förutsättningar förlängas till 20 år. Stats- bidrag till inre rationalisering som avser ekonomibyggnader. dikning. täckdikning, jordbruksvägar m.m. kan utgå med högst 40 (få- av den av lantbruksnämnden godkända kostnaden. Statsbidrag kan vidare utgå till viss driftsrationalisering.

Med B-sröd avses rationaliseringsstöd som utgår i norra Sverige till jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter. Stöd lämnas enligt kungörelsen (1.971: 420) om rationaliseringsstöd till vissa jordbruk. Stöd kan utgå till etablerade brukare vid utförande av begränsade åtgärder för rationalisering av jordbruksdelen. Stödet kan endast utgå till åtgärd som fordras för att förbättra brukarens försörjningsmöjligheter under dennes återstående yrkesverksamma tid. B-stöd utgår under perioden den 1 juli 1971—den 30 juni 1981. Som villkor för detta stöd gäller vi- dare

att brukningsenheten inte inom överskådlig tid behövs för rationalise- ringsändamål,

att brukarens inkomst huvudsakligen kommer från jord- och skogs- bruket på brukningsenheten och

att brukningsenheten ensam eller tillsammans med annan bestående förtjänstmöjlighet på orten utgör tillfredsställande försörjningsunderlag för brukaren och hans familj.

Stöd kan lämnas i form av såväl lånegaranti som statsbidrag. Bidrag till yttre rationalisering får lämnas enligt samma regler som gäller för A-stöd. Bidrag till inre rationalisering utgår med högst 25 92. av kost- naden för åtgärden. Det får dock högst uppgå till 20 000 kr. eller om särskilda skäl föreligger 30000 kr. Bidrag under 2 500 kr. utgår inte.

Med mjölkstöd avses rationaliseringsstöd som utgår i södra och mel- lersta Sverige till åtgärder som bedöms nödvändiga för en fortsatt eller utvidgad mjölkproduktion vid företag med begränsade utvecklingsmöj- ligheter. Stöd lämnas enligt kungörelsen (1972: 247) om rationaliserings- stöd till vissa jordbruk med mjölkproduktion. För att stöd skall kunna utgå skall den ifrågavarande åtgärden beräknas medföra förbättrade för- sörjningsmöjligheter för brukaren under dennes återstående yrkesverk- samma tid. Stödet utgår Linder perioden den 1. juli 1972—den 30 juni 1981. Som villkor för mjölkstöd gäller vidare

att brukningsenheten inte inom överskådlig tid behövs för rationalise- ringsändamål,

att företaget efter investeringen beräknas kunna uppnå en årlig mjölk- produktion av minst 50 000 kg och

att brukningsenheten ensam eller tillsammans med annan bestående förtjänstmöjlighet på orten utgör tillfredsställande försörjningsunderlag för brukaren och hans familj.

Mjölkstöd lämnas i form av såväl lånegaranti som statsbidrag. Stats— bidrag lämnas dock endast till åtgärd för inre rationalisering. som avser

Prop. "1977/78: 19 127

investering i. gödselvårdsanläggning och mjölkrum. Bidrag utgår med högst 25 9?- av kostnaden för åtgärden och är maximerat till 5 000 kr. Bidrag under 2 500 kr. utgår inte.

5.2 Jordbruksutredningen

5.2.1 Rutiortctliscringspolitikens framtida syfte och inriktning

Utredningen anser att den förda rationaliscringspolitiken har haft väsentlig betydelse för rationaliseringsverksamheten i allmänhet. I vissa fall är statens insatser mätbara. i andra fall är de inte möjliga att mäta. Detta beror bl.a. på att rationaliseringen i första hand är jordbrukar- nas egen angelägenhet och sker på den enskilde jordbrukarens initiativ. Statens medverkan består i att genom bl.a. markpolitiska insatser och statligt finansieringsstöd underlätta att sådana åtgärder utförs. som är angelägna från samhällets synpunkt. Genom rådgivningsvcrksamheten kan enskilda jordbrukare dels få impulser till åtgärder. dels få råd i samband med utförandet.

Utredningen anser att rationaliseringspolitikens inriktning har haft stor betydelse för jordbrukarnas handlande. Detta framgår bl.a. av jordbrukarnas reaktion på den utökning av rationaliseringsstödet som skedde åren 1971 och "1972 i form av B-stöd och mjölkstöd. De för- bättrade stödmöjligheterna markerade ett ökat behov av investeringar för mjölkproduktion. Detta tillsammans med en förbättrad lönsamhet i mjölkproduktionen har medfört en mycket kraftig ökning av investe- ringsverksamheten i denna produktionsgren och därmed också ett ökat behov av statligt stöd.

Utredningen framhåller i detta sammanhang att en del av statens medverkan i jordbrukets rationalisering avser verksamheter som endast kan bedrivas av staten, såsom markpolitiska insatser och statligt stöd. Dessa insatser är av långsiktig natur och det är därför svårt att ut- värdet'a deras kortsiktiga effekt.

Enligt utredningens direktiv skall de år 1967 beslutade målen för jord- brukspolitiken gälla även i fortsättningen. För att inkomstmålet och ef- fektivitetsmålet samtidigt skall kunna uppnås fordras enligt utredningen liksom hittills en samordning av prispolitik och rationaliseringspolitik. Rationaliseringspolitiken bör därför utformas så att den främjar en ra- tionaliseringsverksamhet, som medför att livsmedel över tiden kan produ- ceras till lägsta möjliga kostnad. effektivitetsmålet, samtidigt som i jordbruket yrkesverksamma får del av den allmänna standardstegringen. För att detta skall kunna realiseras fordras en fortsatt rationalisering av jordbruksnäringcn. Ett statligt rationaliseringsstöd till jordbruket får därför även i fortsättningen anses vara ett naturligt komplement till prisregleringen.

Prop. 1977/78: 19 128

I praktiken är det få företag. som kan producera livsmedel till en kostnad, som överensstämmer med vad som teoretiskt sett är den lägsta möjliga. Därför måste av praktiska skäl även företag som producerar till något högre men fortfarande acceptabel kostnadsnivå kunna anses producera livsmedel till lägsta möjliga kostnad. Utredningen anser så- ledes att effektivitetsmålet innebär att produktionen av livsmedel skall kunna ske till en — med hänsyn till vad som är möjligt _ acceptabelt låg kostnadsnivå.

Utredningen framhåller att samhället även ställer upp andra mål som berör jordbruket som näringsgren. [ vissa fall kan dessa mål lämpligen uppnås med rationaliseringspolitiska medel, vilket kan motivera av- vikelse från nyssnämnda huvudsyfte att producera livsmedel till lägsta möjliga kostnad samtidigt som i jordbruket sysselsatta får del av den allmänna standardstegringen. Som exempel kan nämnas regionalpoliti— ken, som kan motivera ett särskilt stöd till jordbruket för att upprätt- hålla en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion. Vidare kan stöd till jordbruk i glesbygder motiveras av sysselsättningspolitiska skäl.

Rationaliseringsprocessen inom jordbruket har pågått under lång tid och medfört att produktionsresurser. främst arbetskraft, har flyttats över från jordbrukssektorn till andra sektorer. Denna överföring har under 1.950- och 1960-talen medfört samhällsekonomiska vinster. Under sena- re år tycks den samhällsekonomiska vinsten av en resursöverföring ha blivit relativt sett mindre.

Utredningen anser att överföringen av resurser från jordbruket till andra sektorer och omfördelningen av resurser inom jordbruket bör ske i en balanserad takt. Den balanserade utvecklingen bör vara det idealtillstånd. som eftersträvas vad beträffar rationaliseringsprocessen. De statliga insatserna kan därför behöva varieras med hänsyn till skilda förutsättningar i olika delar av landet, vid olika företag etc., varvid även icke ekonomiska mål såsom regional balans. prOditktionsmålsätt- ning, miljövård etc. beaktas.

Utredningen har mot denna bakgrund delat upp rationaliseringsstö- det i

allmänt rationaliseringsstöd. regionalt rationaliseringsstöd och särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd. Det allmänna rationaliseringsstödet föreslås kunna utgå i hela landet och utgöra grunden för det statliga rationaliseringsstödet till jordbruket. Stödet syftar till att underlätta att målet för rationaliseringspolitiken skall kunna uppnås. Det innebär att stödet bör främja en rationalise- ringsverksamhet som medför att jordbruksprodukter kan framställas till en acceptabelt låg kostnadsnivå. Stödet bör underlätta uppbyggnaden av långsiktigt bestående och rationella enheter. Samtidigt bör man be- akta att ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser vid företag som

Prop. 1977/78: 19 129

inte är långsiktigt bestående i många fall innebär att dessa företag på kort sikt kan uppfylla effektivitetsmålet.

För att främja rationaliseringen av jordbruksnäringen i områden med sämre förutsättningar för en allsidig jordbruksproduktion behövs enligt utredningen ett regionalt rationalixelingsstöd. Detta stöd bör ha samma syfte som det allmänna rationaliseringsstödet och utgöra en komplettering av detta i de delar av landet där annars inte sådana in- vesteringsåtgärder kommer till stånd som medför att det rationalise- ringspolitiska målet kan uppnås.

I vissa områden. framför allt i norra Sveriges inland. finns i stort sett enbart sådana jordbruksföretag som varken kan komma i fråga för all- mänt rationaliseringsstöd eller regionalt rationaliseringsstöd. Ett stöd till dessa företag kan dock enligt utredningens mening i vissa fall vara mo- tiverat av såväl sysselsättnings- som regionalpolitiska skäl. Om samhället av olika skäl vill behålla sadana bygder befolkade, har jordbruket ofta stor betydelse för att nå detta mål. Kan annan kompletterande syssel- sättning erhållas inom rimligt pendlingsavstånd torde detta i allmänhet vara tillräckligt för bygdens fortsatta existens.

1 en del områden med allmänt svaga förutsättningar för ett näringsliv saknas emellertid i stort sett möjligheter att erhålla kompletterande sys- selsättning utanför jordbruket. Om särskilda stödinsatser därför blir nödvändiga för att behålla sådana områden befolkade, bör dessa insatser även omfatta ett stöd till jordbruket. Utredningen anser att ett sådant särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd i princip bör kunna utgå i hela landet. Stödet bör vara en integrerad del av samhällets övriga av syssel- sättnings- och regionalpolitiska skäl motiverade satsningar för att upp- rätthålla sysselsättning, service m. m.

Av de föreslagna stödformerna har såväl det allmänna som det regio- nala rationaliseringsstödet ett rationaliseringspolitiskt syfte medan det särskilda regionalpolitiska jordbruksstödet framför allt har ett sysselsätt- ningspolitiskt syfte. För att underlätta bedömningen av vilka företag som har förutsättningar att uppfylla effektivitetsmålet på lång eller kort sikt och därmed kunna komma i fråga för rationaliseringsstöd har utred- ningen delat in företagen i tre grupper.

Till utvecklade och utvecklingsbara företag har utredningen räknat företag som har resp. förväntas få en sådan kombination av resurser. att vid en fortlöpande tillämpning av känd teknik jordbruksprodukter kan produceras till lägsta möjliga kostnad. samtidigt som inkomst- målet för i jordbruket yrkesverksamma uppnås. Dessa företag har för- utsättningar att uppfylla målet för rationaliseringspolitiken på såväl lång som kort sikt.

Huvuddelen av företagen i denna grupp är att betrakta som utveck- lingsbara men ej utvecklade företag. Genom rationaliscringsåtgärder och ytterligare resurstillskott kan dessa företag anpassas och utvecklas

Prop. 1977/78: 19 130

så att målet för rationaliseringspolitiken kan uppnås. För att under- lätta denna anpassning och utveckling anser utredningen att det är ange- läget att statligt stöd för rationaliseringsåtgärder kan utgå till utveck- lingsbara men ännu ej utvecklade företag. Även utvecklade företag bör kunna erhålla statligt stöd för rationaliseringsåtgärder. som inne- bär en rationalisering inom ramen för befintliga resurser samt för ra- tionaliseringsåtgärder som medför en jämnare och stabilare sysselsätt- ning för vid företaget befintlig arbetskraft. Utredningen framhåller att man vid denna bedömning måste beakta behovet av att utveckla andra företag i området och förhållandena inom den produktionsgren som stödet avser.

Överlåtelse av utvecklade och utvecklingsbara företag kan enligt ut- redningen medföra finansieringsproblem för köparen. Samhället bör där- för med statligt stöd underlätta att företag tillhörande denna grupp kan överföras till. yngre och välutbildade personer.

Till begränsat tttvecklingrimm företag har utredningen. räknat företag som inte har eller som efter lämplig investering inte kan anses få en sådan omfattning och kombination av resurser, att de kan hänföras till gruppen utvecklade och utvecklingsbara företag. Däremot kan de anses bestående och även ha vissa utvecklingsmöjligheter under en be- gränsad period. Dessa företag uppfyller på kort sikt målet för rationali— seringspolitikcn.

Till dessa företag bör enligt utredningens förslag statligt stöd kunna utgå till rationaIiseringsåtgärder om resurser med lågt alternativvärde därigenom utnyttjas effektivare än tidigare och det. är fråga om en begränsad investering anpassad till befintliga resurser. Vidare skall det vara mindre angeläget att företaget tas i anspråk för strukturrationalise— ring. Utredningen anser att statligt stöd för nyetablering på begränsat utvecklingsbara företag inte bör utgå annat än i form av övertagande av befintliga garantilån i de fall brukningsenheten inte behövs för struk- turrationalisering.

Till företag som inte är utvecklingsbara har utredningen räknat före- tag som inte har eller som efter lämplig investering inte. kan anses få en sådan omfattning och kombination av resurser att de vare sig på lång eller kort sikt kan uppfylla det rationaliseringspolitiska målet. Där- för saknas enligt utredningen motiv för såväl rationaliserings- som etableringsstöd till denna typ av företag. Åtskilliga av dessa företag bör dessutom sannolikt tas i anspråk för att förstärka intilliggande bruk— ningsenheter.

Till investeringar i vissa markanläggningar på bestående åker bör liksom hittills statligt stöd kunna utgå även om marken vid investe- ringstillfället inte ingår i ett företag, som har förutsättningar att upp- fylla målet för rationaliseringspolitiken.

Prop. 1977/78: [9 13l

5.2.2 Särskilda frågor

Utredningen har i särskild ordning behandlat vissa frågor som har betydelse för rationaliseringsstödets utformning. Utredningens syn på dessa frågor har beaktats i förslagen till statligt rationaliseringsstöd.

Kupitu/frågun. Frågor om jordbrukets kapitalförsörjning och hur en tillräcklig mängd långfristigt kapital skall kunna kanaliseras till jordbrukssektorn anser utredningen ligga utanför tttredningsttppdraget. Utredningen framhåller dock att den totala efterfrågan på långfristigt kapital under senare år har ökat kraftigt. Att anskaffa erforderligt långfristigt. kapital på fördelaktiga villkor är därför ett problem som jordbruket. delar med andra sektorer i samhället. Utredningen anser att om rationaliseringsverksamheten i jordbruket skall kunna fortsätta som hittills är det angeläget att jordbruket tillförs tillräckligt med långfristigt kapital.

Utredningen konstaterar att skuldsättningen inom jordbruksnäringen är relativt låg. vilket till stor del beror på jordbrukets struktur och bru- karnas åldersfördelning. Äldre brukare. som förvärvat fastigheten till relativt lågt pris, har ofta en låg skuldsättning. Brukare på framför allt mindre brttkningsenheter. som saknar eller har små utvecklingsmöj- ligheter. gör inga eller små reinvesteringar och kan därigenom minska sina skulder och öka nettoförtnögenhetcn.

Utredningen framhåller att den enskilde jordbrttkarens investerings- och finansieringsproblem kan avvika starkt från den bild som erhålls vid en beskrivning av jordbruksnäringens kapitalförhållanden. Det är framför allt i samband med nyetableringen som en jordbrukare får svå- righeter. De allt högre priserna på jordbruksfastigheter jämte behovet av driftkapital har medfört att kapitalbehovet och då framför allt be— hovet av eget kapital har ökat kraftigt. Utförda undersökningar visar att behovet av eget kapital för att starta utvecklingsbara heltidsföretag ofta är av storleksordningen 200 (100—300 000 kr. och i de bästa jord- bruksbygderna ännu större vid nyetablering på en till normalt mark— nadspris förvärvad fastighet.

Skall behovet av eget kapital kunna minskas måste kapitalutgifterna Linder de första åren av en nystartad jordbrukares verksamhetstid be- gränsas. Detta anser utredningen kan ske dels genom en förlängning av den amorteringsfria tiden för driftslån från högst två till högst fem är. dels genom införande av en Iåneform som möjliggör omfördelning av kapitalutgifterna i tiden. Den Iåneform som utredningen föreslår be- nämns lån med uppskjuten ränta. Låneformen innebär att räntan under de första åren läggs till kapitalskulden. Därigenom minskas kapitalutgif- terna, vilket möjliggör för låntagaren att klara en högre skuldsättning och därmed minska behovet av eget kapital. Eftersom räntan under en viss period läggs till kapitalskulden kommer det belopp som låntagaren skall

Prop. 1977/78: 19 [32

betala ränta på att hela tiden öka. Efter första tioårsperioden löper lånet som ett sedvanligt lån med årliga räntebetalningar. Efter ytterligare några år påbörjas amorteringarna. Följande villkor föreslås gälla.

Lånet skall kunna utgå i samband med såväl nyetablering som areal- utökning om de allmänna villkoren avseende såväl företaget som före- tagaren är uppfyllda men sökanden icke beräknas kunna genomföra den planerade åtgärden med andra finansieringsformer på grund av att det egna kapitalet inte är tillräckligt. Är sökanden arrendator bör lån med uppskjuten ränta utgå endast om särskilda skäl föreligger, såsom uppsätt- ning av större djurbesättning, långvarigt arrende etc.

Lånet skall kunna utgå med högst 100 000 kr. Räntan skall kunna läggas till kapitalskulden under högst "IO är. Där- efter betalas räntan årligen.

Lånet skall amorteras under högst .15 år med början senast 5 år efter det att" den årliga räntebetalningen har börjat.

Utredningen anser att låneformen med hänsyn till dess konstruktion bör finansieras via en statlig lånefond. Det årliga kapitalbehovet för låneformen har utredningen uppskattat till 5—10 milj. kr. och föreslår att 25 milj. kr. till att börja med avsätts till en statlig lånefond för finan- siering av lån med uppskjuten ränta. Detta belopp kommer inte att täcka förväntat kapitalbehov innan återbetalning sker. Utredningen förutsätter därför att beloppet vid behov kan ökas.

Det kombinerade företaget jord och skog. Utredningen anser att kom- binationen jord och skog sett från jordbrukets synpunkt är fördelaktig. Saknas alternativa sysselsättningsmöjligheter under vinterhalvåret erhålls för företaget som helhet en positiv effekt om arbets- och dragkraft kan sysselsättas i skogsbruket. Även från likviditetssynpunkt innebär kom- binationen fördelar. Likviditetspåfrestningar på grund av dålig skörd eller annat oförutsett inkomstbortfall i jordbruket kan under ett enskilt år motverkas med ökat skogsuttag. Rådande företagsstruktur i vissa om- råden innebär dessutom att vid många brukningsenheter är kombinatio- nen jord och skog nödvändig för att brukaren skall kunna erhålla sin huvudsakliga sysselsättning på brukningsenheten. Vid större företag med anställd arbetskraft medför kombinationen jord och skog större möjlig- heter att bereda den anställda arbetskraften sysselsättning hela året.

Deltidslantbruket. Den tekniska utvecklingen har medfört att bruka— ren vid ca hälften av brukningsenheterna inte beräknas kunna få en ef- fektiv sysselsättning i jord- och skogsbruket motsvarande en normal års- arbetsinsats. Utredningen har dock konstaterat att vissa av dessa före- tag har förutsättningar att uppfylla målet för rationaliseringsverksamhe- ten och därför bör kunna komma i fråga för statligt stöd.

De företag där brukaren inte har möjlighet att erhålla full sysselsätt- ning i jord- och skogsbruket har relativt liten betydelse för jordbruks- produktionen. Dessa företag som numerärt är en betydande grupp, ca

Prop. 1977/78: 1.9 [33

65 000, medför från allmän synpunkt såväl fördelar som nackdelar. För- resp. nackdelar kan i olika områden av landet framträda olika starkt beroende på förhållandena i området och beroende på i vilken situation företagaren befinner sig. Utredningen har vitt utformningen av villko- ren för det statliga rationaliseringsstödet beaktat detta.

Sambandet jora'bruk—Iandskapsvård. Utredningen anser att land- skapsvårdande åtgärder i många fall utförs effektivast genom att ak- tuella områden används för jordbruksproduktion. Den Iandskapsvårdan- de åtgärden bör i sådana fall betraktas som en produktionsgren i före- taget. lnvesteringar förorsakade av landskapsvård bedriven i kombina- tion med en rationell jordbruksproduktion bör från stödsynpunkt be- handlas på samma sätt som investeringar nödvändiga för jordbruks- driften.

Mark/någan. Utredningen har översiktligt diskuterat faktorer som påverkat prisutvecklingen på jordbruksfastigheter och vilka åtgärder som skulle kunna minska efterfrågan och dämpa prisstegringen. Utred- ningen har därvid konst-aterat att frågan om att dämpa prisstegringen på jordbruksfastigheter är svår att lösa. Denna fråga bör närmast be- handlas av den pågående jordförvärvsutredningen.

3.2.3 Villkor för statligt stöd

Allmänna villkor för stöd. För att kunna bedöma vilka jordbruks- företag eller kombinerade jord- och skogsbruksföretag som uppfyller målet för rationaliseringspolitiken. måste dessa företag uppfylla vissa krav på lönsam/tet, likviditet och struktur. Bedömningen av om dessa villkor är uppfyllda bör enligt utredningen göras på samma sätt oavsett om det är fråga om ett rent jor-d'bruksföretag eller ett kombinerat jord- och skogsbruksföretag. Detta innebär att de kombinationseffekter som ett kombinerat jord- och skogsbruksföretag kan erbjuda beaktas i ra- tionaliseringsverksamheten.

Utredningen anser att vid utvecklade företag skall arbetskraften kun- na erhålla cn ersättning som överensstämmer med inkomstmålet för i jordbruket yrkesverksamma. Vid ett utvecklingsbart företag behövs i allmänhet. investeringar av olika slag för att företaget skall kunna bli utvecklat. Under utvecklingsperioden 'kan nämnda lönsamhetskriterium ofta inte uppnås. .För ett utvecklingsbart företag bör därför gälla att den aktuella investeringen skall medföra en förbättrad lönsamhet. När företaget efter ytterligare investeringar är utvecklat skall inkomstmålet däremot kunna uppnås. Är det fråga om nyetablering bör de investe- ringar som är nödvändiga för att företaget skall bli utvecklat kunna genomföras inom en rimlig framtid. För begränsat utvecklingsbara före- tag anser utredningen att något långsiktigt lönsamhetskrav inte bör ställas upp. Vid dessa företag bör det vara tillräckligt att åtgärden leder till en förbättrad lönsamhet.

Likviditetskravet för ett utvecklat eller utvecklingsbart företag bör in-

Prop. "1977/78: 19 l 34

nebära att brukarfamiljen på såväl kort som lång sikt skall kunna göra ett acceptabelt kontantuttag från företaget. För begränsat utvecklings- bara företag bör likviditetskravet innebära att nuvarande brukare skall kunna erhålla en total inkomst som gör det möjligt att täcka godtag— bara levnadskostnader.

För att kunna påverka strukturrationaliseringen i önskvärd riktning fordras en strukturbedönming. Detta gäller både i samband med ansö- kan om statligt stöd och givetvis även i samband med prövning av jord- politiska ärenden. Strukturbedömningen har till syfte att klarlägga vilken förändring i fastighets- och produktionsstrukturen som kan leda till att det rationaliseringspolitiska målet uppfylls på såväl lång som kort sikt.

Vid strukturrationaliseringen bör man enligt utredningen eftersträva en från samhällets synpunkt lämplig utveckling. Det alternativ som framstår som företagsekonomiskt rationellt behöver nödvändigtvis inte alltid vara samhällsekonomiskt rationellt. Som exempel anges att ett arcaltillskott på långt avstånd från brukningsenheten kan vara före- tagsekonomiskt rationellt men inte samhällsekonomiskt rationellt om arealen kan brukas från någon mer välbelägen brukningsenhet. Lika- ledes anges att expansion av animalieproduktion kan vara företagseko- nomiskt rationell men inte alltid samhällsekonomiskt rationell om pro- duktionen bidrar till ett cxportöverskott som måste avsättas med för- lust. I ett långsiktigt perspektiv måste eftersträvas att bygga upp utveck- lade företag, medan i ett kortsiktigt perspektiv även måste beaktas att det finns fasta resurser i jordbruket. vilka saknar eller har ett lågt alter- nativvärde.

Utredningen framhåller att i den pågående strukturomvandlingen i samhället är det angeläget att man har en samhällsekonomisk hel- hetssyn. Jord- och skogsbruket bör därför :komma in i ett större sam- manhang för att den strukturpolitiska planeringen på detta område inte skall kollidera med annan samhällsplanering. Samhällsekonomiskt mo— tiverade avväganden är angelägna i de områden, som är mest känsliga för strukturpolitiska insatser, dvs. där näringslivet är svagt utvecklat och där det finns små möjligheter att utveckla ett företagsekono- miskt rationellt jordbruk. Det är enligt utredningen framför allt i så- dana regioner. som den samhällsekonomiska nyttan av en på företags- ekonomiska grunder baserad strukturrationalisering inte är uppenbar.

Utredningen har, som tidigare redovisats, delat in jordbruksförctagen ] tre grupper. Att ange hur företag tillhörande resp. grupp resursmäs- sigt skall se ut är enligt utredningen inte möjligt eftersom resurserna och resurssammansättningen varierar med hänsyn till driftsinriktn-ing, företa— gets geografiska läge m. m. Formulering av strukturkriterier för de olika grupperna av företag får därför närmast karaktär av en beskrivning av vilka faktorer som bör beaktas vid Strukturbedömningen och vilken be— tydelse resp. faktor bör tillmätas.

Utredningen anser att vid utvecklade och utvecklingsbara företag bör

Prop. 1977/78: 19 135

i samband med nyetablering brukningsenheten redan ha eller bedömas inom en rimlig framtid kunna få ett arealunderlag. som ensamt el- ler tillsammans med lämplig animalieproduktion möjliggör en rationell drift. Byggnadsbeståndet bör vara av sådan beskaffenhet att det i be- fintligt skick eller efter företagsekonomiskt försvarbara investeringar kan utnyttjas rationellt. [ slättbygderna bör brukningsenhetens arealun- derlag och arrondering tillmätas stor betydelse. I mellanbygder och skogsbygdsbetonade områden är möjligheterna att utöka företagens åkerareal sämre. ]. dessa områden finns ofta möjlighet att komplettera med skog.

Strukturbedömningen i samband med en rationaliseringsåtgl'ird bör i princip ske på samma sätt som vid nyetablering. Med hänsyn till att strukturrationaliseringen i stor utsträckning är knuten till den tidpunkt då brukaren på grund av ålder upphör med sin verksamhet kan det dock vara motiverat att vid bedömning av möjligheterna att på sikt bygga upp ett utvecklat företag tillmäta arealunderlaget relativt sett mindre be- tydelse än vid nyetablering. Möjligheter att utöka arealunderlaget bör emellertid finnas även om det inte kan förutsättas ske inom en snar framtid.

För att ett företag skall kunna anses vara begränsat utvecklingsbart måste det ha befintliga resurser som — eventuellt efter en begränsad in- vestering _ kan utnyttjas under nuvarande brukarcs återstående yr- kesverksamma tid. Vidare skall inte företaget ha en avgörande bety- delse för utvecklingen av angränsande företag inom den närmaste fram- tiden.

Mcd inkomstmålet som bakgrund anser utredningen att Imi/gruppen för rationa/iseritzgspolitiken bör omfatta i jordbruket yrkesverksamma. med huvudsaklig sysselsättning i jord- och skogsbruk.

Som kriterier på personer som bör kunna komma -i fråga för statligt stöd föreslås därför gälla att vederbörande skall kunna få sin huvudsak- liga sysselsättning på och kunna ta sin huvudsakliga inkomst från den brukningsenhet som stödet avser. Utredningen anser att sysselsättnings- kriteriet är viktigast. Jnkomstkriteriet bör närmast ses som en spärr mot att statligt stöd inte skall kunna utgå i sådana fall då sökanden för sin försörjning inte är beroende av den inkomst. som kan erhållas från brukningsenheten. ] sådana fall kan sökanden inte anses innefattas i målgruppen för rat-ionaliseringspolitiken.

Utredningens principiella bedömning av begreppet huvudsaklig sys- selsättning är att företagarens efter normal effektivitet beräknade ar- betsinsats i företaget skall uppgå till minst hälften av en normal års- arbetsinsats. Detta innebär inte att sysselsättningskriteriet alltid är tipp- fyllt om sökanden utför minst hälften av en normal årsarbetsinsats på den brukningsenhet som stödet avser. I det enskilda fallet är det den sysselsättning som framstår som den huvudsakliga och väsentliga för

Prop. 1977/78: 19 136

sökandens försörjning, som bör vara avgörande vid bedömning av om sysselsättningskriteriet är uppfyllt. En jordbrukare kan exempelvis ha en heltidstjänst utanför jordbruket och ändå utföra mer än hälften av en normal årsarbetsinsats i det egna företaget. [ detta fall är det syssel- sättningen utanför jordbruket som framstår som den huvudsakliga sys- selsättningen. En jordbrukare, som utför mer än hälften av en normal årsarbetsinsats såväl inom som utanför jordbruket. bör anses uppfylla sysselsättn'ingskriteriet om sysselsättningen utanför jordbruket är av mer tillfällig eller osäker art.

Sysselsättnings- och inkomstkriterierna föreslås om det är fråga om ett kombinerat företag med jord och skog avse jord- och skogsbruket tillsammans,

en juridisk person vara uppfyllt av minst en av delägarna eller med- lemmarna i den juridiska personen,

stöd till ett långsiktigt utarrenderat jordbruk avse arrendatorn. även om det är jordägaren som skall utföra investeringen och ansöker om statligt stöd samt

om det är familjemedlemmar som driver jordbruket gemensamt avse en av dem.

Möjligheterna att erhålla teoretisk yrkesutbildning har under senare år förbättrats. Antalet elever vid gymnasieskolans jordbrukslinje har ökat, vilket innebär att på sikt ett krav på teoretisk yrkesutbildning bör kunna ställas. De som f. n. är jordbrukare har däremot inte haft samma möjlighet att skaffa sig teoretisk jordbruksutbildning. Den teoretiska ut- bildningen har i många fall i stor utsträckning kompenserats av praktisk erfarenhet inom jordbruket eventuellt kombinerad med kortare teoretiska kurser. Detta förhållande, tillsammans med den betydelse som praktisk yrkeserfarenhet får anses ha för en jordbrukare, innebär enligt utred- ningen att det f.n. inte kan anses vara motiverat att införa formella krav på teoretisk yrkesutbildning.

Utredningen anser att det liksom i nuvarande rationaliseringsstöd bör finnas vissa allmänna villkor. som gäller oavsett stödform, företag etc. Sökanden skall vara i behov av stöd. Vidare bör statligt stöd för förvärv av fastighet högst få avse kostnaden för förvärvet. Köpeskil- lingen för fastigheten skall vara skälig med hänsyn till den avkastning och nytta i övrigt, som kan påräknas under en följd av år. Stödet till investeringar i anläggningstillgångar, förvärv av maskiner, djur etc. bör högst avse ett belopp som motsvarar kostnaden för åtgärden. Åtgärden och kostnaden för denna skall godkännas av lantbruksnämnden och får inte utan lantbruksnämndens medgivande ha påbörjats innan ansökan om statligt stöd har avgjorts.

För lån för vilket statlig garanti beviljas skall ställas tillfredsställande säkerhet. Om särskilda skäl föreligger bör dock kravet på säkerhet kunna efterges. För avskrivningslån skall ställas tillfredsställande säkerhet. Kra- vet på säkerhet bör dock kunna efterges om det är fråga om ett mindre

Prop. 1977/78: 19 l37

belopp, investering som utan större underhåll behåller sitt värde under lånets löptid eller om särskilda skäl föreligger.

Villkor för statlig lånegaraltti. Lånegaranti bör liksom hittills kunna utgå till yttre rationalisering i form av marktillskott till jordbruksförc- tag eller skogsbruksföretag samt till förbättring av brukningsenhetens arrondering om åtgärden utgör ett lämpligt led i företagets uppbyggnad.

Vidare bör sådan garanti kunna utgå till inre rationalisering om åt- gärden medför en långsiktig förbättring av brukningsenhetens möjlig— heter att uppfylla målet för rationaliseringspolitiken. Lånegaranti bör även kunna utgå i samband med nyetablering för förvärv av jord- bruksföretag eller kombinerat jord— och skogsbruksföretag. Frågan om stöd för nyetablering på en ren skogsfastighet har utredningen ansett ligga utanför dess uppdrag.

För anskaffning av jordbruksitwentaricr och rörelsekapital (driftslån) bör lånegaranti liksom hittills kunna lämnas i samband med

tillträde av företag som förvärvats eller arrenderats. yttre rationalisering av mera väsentlig omfattning.

genomgripande produktionsomläggning.

samvet'kansrationalisering av mera väsentlig omfattning och för att avhjälpa tillfälliga likviditetssvårigheter. Dessutom föreslår utredningen att driftslån även bör kunna utgå i samband med införandet av ny teknik (biologiska. tekniska och organisatoriska förbättringar) och

i samband med en successiv expansion som totalt sett leder till ett ökat behov av driftkapital.

Nuvarande möjlighet att lämna lånegaranti för inlösen av lån be- viljat ur statlig lånefond på jordbrukets område och arrendegaranti i samband med arrendering av en fastighet bör enligt utredningen finnas även i fortsättningen även om dessa stödtnöjligheter utnyttjas i mycket liten utsträckning.

Utredningen framhåller att det statliga stödet till samverkansförctag och yrkesmässig maskinhållning för jordbruket nyligen har setts över (prop. 1.975: 70. JoU 1.975: 15. rskr l975: 182). De förändringar av stö- det till samverkansförctag och yrkesmässig maskinhållning för jordbru— ket som beslutades år 1975 berörs inte av utredningens förslag. Låne- ga *anti bör därför även i fortsättningen på samma sätt som nu kunna utgå till samverkansföretag och yrkesmässig maskinhållning för jord- bruket.

Utredningen anser att nuvarande amorteringsvillkor för garantilån i stort sett är tillfredsställande. För driftslån och lån till insats. förvärv eller lösen av andel i samverkansförctag föreslås dock en förlängning av den amorteringsfria tiden från högst 2 till högst 5 år. Om sär— skilda skäl föreliggcr föreslås lantbruksstyrelsen kunna medge att amor- teringstiden för driftslån och lån till insats. förvärv eller lösen av andel i samverkansföretag kan förlängas till 20 år.

Prop. 1977/78: 19 138

Villkor för statsbidrag i ett allmänt rationaliseringsstöd. Utredningen anser att statsbidrag har haft en viss positiv effekt på jordbrukarnas in- vesteringsvilja genom att ett bidrag jämfört. med lån har medfört en förbättring av jordbrukarnas likviditet och soliditet. Därigenom har man med bidrag kunnat främja investeringar som ansetts angelägna för jordbrukets rationalisering.

Utredningen framhåller att förbättringen av de skattemässiga avskriv- ningsreglerna fr.o.m. år 1973 för framför allt ekonomibyggnader har medfört att bidragets likviditetsförbättrande effekt minskat och i många fall i stort sett upphört. Nuvarande skatteregler tnedger en snabb av- skrivning av såväl byggnadsinventarier som markanläggningar. Av- skrivningen medför ett minskat skatteuttag från företaget under de år avskrivningarna görs. Om investeringarna finansieras med lån med förhållandevis lång amorteringstid exempelvis statliga garantilån med- för kombinationen snabb avskrivning och finansiering på förhållande- vis fördelaktiga villkor en positiv effekt. Utredningen anser därför att möjligheterna att med bidrag främja utförandet av angelägna investe- ringar har minskat och därmed också motivet för bidrag.

Även om bidraget har minskat i betydelse så att det numera inte är nödvändigt för att investeringar i vissa fall skall komma till utfö- rande så har det enligt utredningen fortfarande en effekt på framför allt soliditeten och därmed också en viss stimulanseffekt. Anser man det från samhällets synpunkt angeläget att stimulera investeringar av stor betydelse för rationaliseringsprocessen kan ett bidrag därför fort- farande vara ett verksamt medel. I samband med yttre rationalisering är det fortfarande motiverat att i vissa fall underlätta dess genomfö— rande med bidrag. Även bidrag till inre rationalisering anser utredningen motiverat om åtgärden inte kan förväntas komma till utförande utan extra stimulansinsats.

Utredningen framhåller att även om en från allmän synpunkt ange- lägen yttre rationalisering i vissa fall kan försvåras av en för hög köpe- skilling är det inte motiverat att lämna bidrag till markköp. Däremot kan det finnas motiv för att i samband med en yttre rationalisering lämna bidrag till bl. a. sådana kostnader, som inte medför någon mot- svarande nytta för köparen. En från allmän synpunkt angelägen struk- turrationalisering, som inte kan väntas komma till utförande utan extra stimulansinsats. kan därigenom underlättas. Som allmän förutsättning föreslås gälla att sökandens ekonomiska ställning är sådan att han kan anses vara i behov av bidrag. Bidrag föreslås kunna utgå till kostnad för överloppsbyggnad och flyttning av ekonomibyggnad, till vissa lant- mäterikostnader samt till andra kostnader i samband med yttre rationali- sering om särskilda skäl föreligger.

Utredningen framhåller som tidigare har nämnts att bidrag till inre rationalisering numera är mindre motiverat än tidigare. Därför finns

Prop. l977/78: 19 139

det enligt utredningen inga motiv för ett generellt bidrag. Bidrag före- slås dock kttnna utgå i vissa speciella fall till investeringar som från allmän synpunkt framstår som angelägna men inte kan väntas kotntna till utförande utan någon extra stimulansinsats.

Bidrag föreslås kunna utgå med högst 25 (;>? av godkänd kostnad för följande åtgärder. nämligen

investering som innebär införande av för jordbruket ny teknik eller annan liknande åtgärd, som från allmän synpunkt framstår som ange- lägen men sotn från den enskildes synpunkt framstår som ekonomiskt riskfylld. Det kan vara fråga om nya metoder i samband med uppföran- de av ekonomibyggnader. nya planlösningar. installation av nya tekniska hjälpmedel i byggnader. introduktion av nya produktionsgrenar etc. Bidrag bör dock inte utgå till åtgärd som har karaktär av forsknings- eller försöksverksamhet. Sådan verksamhet bör liksom nu finansieras från andra källor.

gemensamhetsanläggning som medför en stor samverkansralionali- sering samt

större v-attenhushållningsförctag som utför för flera fastigheter ge- mensam torrläggning eller vattenreglering.

Bidrag till inre rationalisering avseende åtgärder av det slag som här har redovisats förväntas enligt utredningen bli mindre vanliga. Bi- draget är knutet. till vissa speciella situationer. som kräver en över- gripande bedömning. Beslut om bidrag bör därför enligt utredningen fattas av lantbruksstyrelsen.

Villkor för statsbidrag i ett regionalt I'tlllt)IItllfSerlIIgSSlÖtf. Utredning- ens förslag om allmänt rationaliseringsstöd innebär att lånegaranti kom— mer att kunna lämnas enligt samma villkor i hela landet. Ett av re- gionala skäl motiverat rationaliseringsstöd till jordbruket i. vissa regioner bör enligt utredningen komplettera detta stöd. Stödet bör ha samma syfte som det allmänna rationaliseringsstödet och sålunda endast utgå till företag som kan erhålla allmänt rationaliseringsstöd.

Utredningen anser att investeringsverksamheten inte torde kunna stimuleras genom förbättringar av lånegarantivillkoren. Ett regionalt rationaliseringsstöd föreslås därför bestå av bidrag såsom komplement till ett allmänt rationaliseringsstöd.

Utredningen föreslår att det regionala rationaliseringsstödet -— lik- som nuvarande regionala rationaliseringsstöd — skall kunna utgå till jordbruket i Norrbottens. Västerbottens. Jämtlands. Västernorrlands, Gävleborgs. Kopparbergs och Värmlands län samt landskapet Dals- land. Denna avgränsning har utredningen grundat på skillnaderna i na- turliga .förutsättningar för jordbruksproduktion mellan olika delar av landet. Utredningen framhåller att även om effekten av bidrag har minskat så torde bidrag ändå ha en större effekt i det område som här har angetts än i övriga delar av landet. Detta sammanhänger med

Prop. 197 7/ 78: 1.9 l40

att soliditeten i samband med en omfattande investering påverkas i större utsträckning, samtidigt som risken för att likviditetssvårigheter skall uppstå är större.

Utredningen har inte funnit några motiv för att utöka bidragsgiv- ningen i samband med yttre rationalisering. Utredningen föreslår därför att bidrag till yttre rationalisering även i fortsättningen bör utgå enligt samma regler i hela landet.

Utredningen föreslår att bidrag till inre rationalisering i det regio- nala rationaliseringsstödet bör utgå till utvecklingsbara företag för ut— förande av större och samlade investeringar som är nödvändiga för företagets utveckling. Bidrag föreslås lämnas med högst 25 C-"r- av god- känd kostnad dock med högst 250000 kr. Om särskilda skäl föreligger bör lantbruksstyrelsen kunna medge att bidrag utgår med högst 40 % av godkänd kostnad dock med högst 400 000 kr. Bidrag under 10 000 kr. bör inte utgå.

Utredningen föreslår dessutom att bidrag liksom nu bör kunna utgå till produktionsfrämjande åtgärder. ]" samband med större byggnads- investeringar bör ett sådant bidrag kunna utgå för anskaffning av en djurbesättning med högre avkastning än den befintliga. Bidrag bör endast utgå Om det är fråga om en stadigvarande utökning av besätt- ningen.

Bidrag till begränsat utvecklingsbara företag föreslås utgå till begrän- sade investeringar med högst "25 % av godkänd kostnad dock med högst 40 000 kr. Bidrag under 5 000 kr. bör inte utgå.

Villkor för särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd. Flera utredningar har under senare år behandlat glesbygdsproblem. De utförda utredning- arna antyder att utvecklingen har kommit till ett stadium där samhället måste ta ställning till den framtida utvecklingen för vissa bygder med allmänt svaga förutsättningar för ett näringsliv.

Om SärSkilda stödinsatser blir nödvändiga för att behålla vissa områ- den med allmänt svaga förutsättningar för ett näringsliv befolkade, bör dersa insatser enligt jordbruksutredningen även kunna omfatta ett stöd till jordbruket. Ett stöd till jordbruket i de områden det här är fråga om kan emellertid inte betecknas som ett jordbrukspolitiskt stöd utan får anses utgöra en integrerad del av samhällets insatser för att upprätthålla näringsliv. service m. m.

Utredningen har benämnt detta stöd särskilt regionalpolitiskt jord- bruksstöd. Stödet. som kan motiveras av enbart sysselsättningsskäl eller sysselsättningsskäl i kombination med landskapsvårdsskäl. är avsett att kunna utgå i hela landet i områden med allmänt svaga förutsättningar för näringsliVet och där samhället har satt in eller planerar olika stödåt- gärder. Som villkor för stöd bör bl. a. gälla att det från allmän synpun-kt är angeläget att området behålls befolkat och att det inte finns tillräck- liga sysselsättningsmöjligheter inom rimligt pendlingsavstånd.

Prop. 1977/78: 19 141

Verksamheten berör flera myndigheter såsom länsstyrelse. lantbruks- nämnd. länsarbetsnämnd. företagareförening. kommuner etc. En plan bör upprättas för det aktuella området, vilken visar vilka åtgärder som bör utföras och vilka insatser samhället är berett att göra. Vid upprät- tandet av planen — som kan initieras av någon berörd myndighet — bör samråd ske mellan de olika myndigheterna. När planen upprättats skall den behandlas av länsstyrelsen. Godkänns planen skall framställ- ning därefter ske till lantbruksstyrelsen som skall pröva om området kan komma i fråga för särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd. Stödet bör — sedan området godkänts av lantbruksstyrelsen —— administreras av lant- bruksnämnden.

Stöd föreslås kunna utgå till jordbruksföretag under förutsättning att annat statligt rationaliseringsstöd inte utgår. Företaget skall ändå be- dömas kunna utgöra en grund för brukarens sysselsättning och inkomst. Vidare skall. åtgärden medföra en rationalisering och förbättring av s_vs- selsättnings- och inkomstmöjligheterna i jordbruket. Saknas full syssel- sättning i jord- och skogsbruket efter den planerade åtgärdens utförande skall kompletterande sysselsättning kunna erhållas i annan verksamhet.

Stöd föreslås kunna utgå som lånegaranti till rationaliseringsåtgärd av- seende ekonomibyggnad och markanläggning, anskaffning av djur. ma- skiner och rörelsekapital, förvärv av tillskottsmark och i samband med nyetablering förvärv av företag som skulle kunna komma i fråga för lånegaranti till rationaliseringsåtgärd. Bidrag bör lämnas till rationalise- ringsåtgärd avseende ekonomibyggnad och markanläggning. Bidrag bör utgå med högst 50 % av godkänd kostnad dock med högst 75 ()()0 kr.

5.2.4 Jämförelse mellan nuvarande stöd och utredningens förslag Statligt stöd till rationaliseringsåtgärd kan enligt nuvarande bestäm- melser utgå även om sökanden har sin huvudsakliga sysselsättning och inkomst utanför jordbruket. De föreslagna sysselsättnings- och inkomst- kriterierna medför att en sådan person inte kan komma i fråga för stat.- ligt stöd även om rationaliseringsåtgärden bidrar till att målsättningen för rationaliseringspolitiken uppnås. De företag som utredningen ansett bör komma i fråga för statligt stöd överensstämmer i stort sett med dem som i dag kan erhålla statligt stöd. Utvecklade och utvecklingsbara företag motsvarar i princip de företag som f.n. kan erhålla A-stöd. Begränsat utvecklingsbara företag motsva- rar i huvudsak de företag som i dag kan erhålla B-stöd och mjölkstöd. Förslaget innebär att det blir möjligt att lämna lånegaranti till begränsat utvecklingsbara företag i södra och mellersta Sverige oavsett driftsin- riktning. F.n. kan endast företag med mjölkproduktion komma i fråga. Företag som inte är utvecklingsbara motsvarar i stort sett de företag som f. n. inte kan erhålla statligt rationaliseringsstöd. Lönsamhcts-, likviditets- och strukturkraven på företagen överens—

Omfattning,7 Stödområde

Vil/k ur Ätgärdcns lönsamhet

Inkomst och

likviditet

Struktur- bedömning

(')a'ersikt/igr redovisning av utredningens förslag till rutianaliseringssrådets Utformning

Allmänt rationaliseringsstöd

Beg 'insat utveck ' gs- retag

Utvecklade och ut- vecklingsbara företag bara

Hela landet Hela landet

Investeringen skall leda till förbättrad lönsamhet. Investeringen skall leda till förbättrad lönsamhet. 'är lång. sikt skall inkomst— målet för i jordbruket yrkesverks mma kttnna uppnas.

Brukarens totala in- komst skall täe a nöd- vändiga levnadskost- nader.

Aeceptabelt kontant- uttag från företaget.

Företaget behövs inte omedelbart för strukturrationali- sering.

Fysiska utvecklings- moj igheter skall finnas för utveck- lingsbara företag.

Regionalt rationaliseringsstöd

Utvecklade och ut- veck 'ngsbara företag

Begränsat utveck- lingsbara företag

BD. AC. Z. Y. X. W och S län samt Dalsland BD. AC. Z. Y. X. W och S län samt Dalsland

Samma som allmänt rationaliseringsstöd.

Samma som allm"nt rationa serings. öd.

.. "

Särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd

Prop. 1977/78 19

Hela landet

. "rsk'ilt regionalpolitiskt jordbruksstöd skall kunna utgå i områden med allmänt svaga förutsättningar för

ett näringsliv. Stödet skall leda till en rationalisering samt en förbättring av syssel- sättnings- och inkomst- möjligheterna ijordbrukct.

lnkomsten från företaget skall till. nmans med eventuell inkomst utanför företaget vara till ieklig för brukal familjens fot - sörjning.

142

Krav pa syssel- sättning och inkomst

Investeringens omfattning

.S'I4'irl/iit'rrtc'r' Länegaranti för

Yttre rationa— lisering

Inre rationa- lisering Jordföt'vi-irvslan Driftslt'tn

Lan med uppskju- ten ränta

Bidrag till

Yttre ratio- naliseling

Inre rationa- Iiseting

Huvudsaklig syssel- sättning pa och hu- vudsaklig inkomst fran företaget.

I allmänhet ingen begränsning.

Maximal

amorterings-

tid ar _|; 30 Ja 30

3 l lf, 'ft

Ja | In

Till vissa kostnader.

Högst 25 'i'.] i vissa speciella situationer avseende införande av för jordbruket ny teknik. utförande av större gemensam- hetsanläggningar och '.'attenhushällnings-

Huvudsaklig syssel- sättning pä och htt- vttdsaklig inkomst från företaget. Begränsade investe- ringar.

Maximal

umorterings

titl ar .Ia lt)

.la 30

Nej

.la l (dock ej

vid n_v- etable—

ring")

Nei —-

lr.

'l'ill x

.a kostnader.

n"

Högst 25 ..., t vissa speciella situationer avseende införande av för jordbruket n_v teknik. utförande av större gemensam- hetsanläggningar och vattenhusht'tllnings-

Bidrag föreslas dess- utom utga till utveck- lingsbara företag med högst 25 '.',; dock högst 250 000 kr. till större samlade inve- steringar. [ vi sa fall

.nu :. |.|_-:._.

n

..

Bidrag loreslas dess- utom utga med högst 25 ""," till begränsade investeringar dock högst 40 000 kr.

I'rop. 1977/78

19

Lanegaranti för rationali- seringsätgärd. anskalfning av djur. maskiner. rörelse- kapital. förvärv av till- skottsmark eller jordbruks- företag om det är fråga om nyetablering.

N ej N ej

Med högst 50 ,dock högst 75 000 kr. till rationali- seringsätgärd avseende eko— nomibyggnad och mark— anläggning.

143

Prop. "1977/78: 19 |44

stämmer i sina huvuddrag med nuvarande krav. Samhällsekonomiska synpunkter föreslås dock bli beaktade vid strukturbcdömningen liksom att det finns vissa fasta resurser i jordbruket. vilka saknar eller har ett lågt alternativvärde och därigenom på kort sikt bidrar till att". det ratio- naliseringspolitiska målet kan uppnås.

De föreslagna villkoren för garantilån innebär en utökning av möjlig- heterna att lämna driftslän samt förbättrade amorteringsvillkor för drifts- län och för lån till insats. förvärv eller lösen av andel i samverkans- företag.

Den föreslagna låneformen lån med uppskjuten ränta och särskilt re- gionalpolitiskt jordbruksstöd har ingen motsvarighet i nuvarande finan- sieringsstöd till jordbruket.

Utredningens förslag om bidrag i ett allmänt rationaliseringsstöd inne» bär att vissa mindre bidrag i samband med yttre rationalisering upphör. I övrigt behålls detta bidrag oförändrat. De nuvarande bidragen till inre rationalisering i samband med genomgripande och kapitalkrävande yttre rationalisering upphör. Sådana bidrag föreslås däremot kunna utgå för att underlätta införandet av för jordbruket ny teknik samt liksom nu för att underlätta ökad samverkan och utförandet. av större vattenhushäll— ningsföretag.

Utredningens förslag om bidrag i ett regionalt rationaliseringsstöd innebär att nuvarande regionala stödformer samordnas i en slödform. Den nuvarande kopplingen till. en yttre rationalisering upphör. Därmed kan ett större antal företag i princip komma i fråga för bidrag. SR- verksamhetcn upphör. Det blir dock möjligt att i vissa fall lämna bidrag till åtgärd för inre rationalisering med högst 40 % och även till produk- tionsfrämjande åtgärder.

Högsta bidrag till begränsat utvecklingsbara företag höjs från 20 000 kr.. i vissa fall 30 000 kr., till 40000 kr.

5.2.5 Investeringss'nbventioncr som alternativ till högre produktprisw

Utredningen har haft i uppdrag att undersöka möjligheterna att ge- nom en utbyggnad av investeringsstödet kunna begränsa prisökningarna på jordbruksprodukter.

Utredningen framhåller att inve-steringsverksamheten kan stimuleras antingen genom höjda produktpriser eller med investeringsbidrag som sänker produktionskostnaden. Väljer man att stimulera investeringsverk- samheten med bidrag blir bidraget i detta fallet ett alternativ till pris- ökning. Denna förrn av investeringsstöd som innebär en begränsning av den enskildes möjlighet att utan samhällets medverkan utföra in- vesteringar har trtrcdningen benämnt investeringssubvcntioner.

För att ett system med investcringssubventioner skall vara fördel- aktigt från samhällets och konsumenternas synpunkt bör det enligt ut— redningen vara flexibelt, vilket innebär att det skall kunna anpassas

Prop. 1977/78: 19 |45

med hänsyn till behovet av att stimulera investeringsverksamheten. Det bör dessutom vara selektivt och i stort överensstämma med övrigt rationaliseringsstöd för att investeringsvcrksamheten skall kunna styras. Från jordbrukarnas synpunkt bör systemet vara stabilt. vilket innebär att systemet bör finnas kvar oförändrat under relativt lång tid. Investe— ringssubventionerna bör dessutom utgå generellt med hänsyn till att de är ett alternativ till prisökningar. Beaktas såväl jordbrukarnas som kon- sumenternas intressen vid utformningen av ett system med investerings- strbventioner medför detta enligt utredningen sådana modifieringar att de samhällsekonomiska fördelarna med systemet blir kraftigt reduce- rade.

Utredningen anser att det i första hand är mjölkproduktionen som skulle kunna komma i fråga för investeringssubventioner eftersom in- vesteringarna i byggnader för mjölkproduktion på sikt bedöms böra öka och byggnadskostnaderna har stor betydelse för lönsamheten i mjölkproduktioncn.

Utredningen anser att även om det på sikt finns behov av en ökning av investeringarna i byggnader för mjölkproduktion motiverar nuva- rande produktionsutveckling inte någon generell stimulans av investe- ringar i byggnader för mjölkproduktion. Produktionen har mellan åren 1971. och 1975 stigit från 2 865 milj. kg till 3115 milj. kg. Utveckling- en bör dock följas med uppmärksamhet.

Blir en stimulans av investeringsvcrksamheten i mjölkproduktioncn på sikt nödvändig. anser utredningen att denna i stället bör åstadkom— mas med ett budgetfinansierat inverreringsbidrug. Härigenom kan man erhålla ett investeringsstöd som överensstämmer med övrigt rationali- seringsstöd. Investeringsbidrag innebär att samhället på kort sikt be- talar kostnaden för en från allmän synpunkt motiverad styrning av in- vesteringsverksamheten. Ett investeringsbidrag kommer genom bidragets stimulanseffckt på investcringsverksamhetcn att leda till att prisnivån för mjölk blir lägre än vad som annars skulle ha blivit fallet. Ett sådant investeringsbidrag påverkar jordbrukarnas anskaffningskostnad för eko- nomibyggnader och därmed också produktionskostnaden. som jord— brukarna i samband med prisöverläggningarna skall ha ersättning för.

5.2.6 Grunderna för prirrtödet till jordbruket i norm Sverige

Prisstöd i form av pristillägg på mjölk, kött och fläsk utgår till jordbruket inom vissa områden av landets norra och mellersta delar. Syftet med prisstödet är att höja lönsamheten hos jordbruket i dessa områden till en nivå som är jämförbar med den för det mellansvenska jordbruket. Grunderna och omrädesindelningen anges i kungörelsen (1971: 421) om prisstöd till vissa jordbruk (omtryckt 19741420). 1971 och 1974 års riksdagar har uttalat att prisstödet bör ses över vart tredje år (prop. 1971: 74, JoU l97l: 33, rskr l971: 149 och prop. l974: 122. JoU 1.974: 29. rskr 1974: 275). Senaste översyn ägde rum före den "1 juli

Prop. 1977/78: 19 146

1977 varvid prisstödet höjdes med 29,55 % motsvarande utvecklingen av produktionsmcdelsprisindex under perioden oktober 1973—oktober 1976 (prop. "1976/77: 94. JoU 1976/77: 28, rskr 1976/77: 257).

Uli-'ccklingt'n under .vc/tare år. Utredningen har analyserat produk- tions- och inkomstutvecklingen i norra Sverige ttnder senare år samt. ut- fört beräkningar över skillnader i produktionskostnad vid jordbruksföre- tag i mellersta och norra Sverige regleringsåret 1975/76. Analysen visar att den nedåtgående trenden i produktionsutvecklingen i norra Sverige har kunnat brytas. Ökningen av såväl investeringsstödet som prisstödet har tillsammans med den förbättrade lönsamheten i mjölkproduktioncn haft avsedd effekt. Utvecklingen har inte varit enhetlig i hela norra Sve- rige tttan variationer förekommer mellan olika områden. 1 framför allt Norrbottens län har arealnedläggningen varit kraftig även ttnder l97()- talet. Minskningen har bromsats upp under år 1973 även om den inte tycks ha upphört helt.

Utredningen framhåller att det inte enbart är den nedåtgående tren- den i produktionsutvecklingen som har kunnat brytas. Analysen tyder även på att inkomsten för jordbrukare i norra Sverige under de. första åren av 1970—talet har förbättrats i snabbare takt än för brukare i öv- riga delar av landet. Viss inkomstskillnad förekommer dock fortfarande mellan de tre nordligaste prodttktionsområdena och riket som helhet. Utredningen bedömer att dessa skillnader till stor del beror på skillnader i företagsstrukturen.

Som underlag för bedömning av det framtida stödbehovet har ttt- redningen. utöver den redovisade produktions- och inkomstutveckling— en, utfört beräkningar för att belysa skillnader i produktionskostnader för företag med likartad produktionsinriktning i norra och mellersta Sverige. Dessa beräkningar visar att sådana skillnader föreligger. Dessa beror framför allt på att den lägre avkastningen i växtodlingen i norra Sverige medför ett större arealbehov per producerad enhet. Det större arealbehovet medför ett ökat arbets- och maskinbehov och därmed också en högre arbets- och maskinkostnad.

Av följande sammanställningar framgår beräknade skillnader i pro- duktionskostnad vid jordbruksföretag i mellersta och norra Sverige samt gällande pristillägg den "1 juli 1974—den 30 juni 1977.1

Område Särskilt pristillägg. Beräknad skillnad örefkg mjölk i produktionskost- l.7.l974—30.6. [977 nad regleringsåret l975,!'76

] 21.0 20—30 2 17,0 l5—20 3 15,0 l5 4 8.6 l5 5 3.6 10

1 För tiden den ljttli 1977—den 30juni 1978 har pristilläggen höjts medi genom- snitt 29.55 3.5.

Prop. 1977/78: 19 147

Särskilt pristillägg på mjölk utgår dessutom till vissa jordbrttkare i Uppsala, Skaraborgs och Västmanlands län samt i de delar av Älvsborgs och Örebro län som ej ingår i stödområde 5. Pristillägget till dessa jord- brukare är personligt och övergår inte till ny brukare.

()mrade Särskilt pristillägg, örejkg Beräknad skillnad i produktions- l.7.l974—30.6.l977 kostnad regleringsåret 1975/"76

Köttl Fläsk Kött Fläsk Små-

öreikg öre,-"kg grisar

kr.,/sugga

] 135 30 150-400 30-——90 420 2 [00 20 150 30 250 3 55 10 150 30 2l5 4 20 0 [00— —IS() IO IOO

' Avser kött från nöt och får.

Geografisk avgränming. Utredningen anser att den gränsdragning mellan norra Sverige och övriga delar av landet som f. n. gäller för pris- stödet till mjölk i stort sett är lämplig. Det finns enligt utredningen inga övervägande skäl som talar för en utvidgning av det område som bör omfattas av prisstödet.

Områdesindelningen för prisstödet till kött och fläsk skulle i princip kunna vara densamma som för mjölk. Emellertid föreligger. när det gäller slaktdjur. betydligt större risk än för mjölk att stödbestämmelsernas syfte kan kringgås genom transport till från stödsynpunkt gynnsammare områden. Av denna anledning och även för att förenkla stödets admini- stration bör gränserna mellan stödområdena liksom nu i httvudsak anpassas till slakteriområdesgränser. Utredningen anser att det bör an- komma på statens jordbruksnämnd att göra de gränsjusteringar som kan. vara motiverade vid eventuell ändring av slakteriområdesgränserna.

De utförda beräkningarna tyder enligt utredningen på att i stort sett samma områdesindelning som gäller för kött och fläsk skulle vara lätnp- lig även för ett pristillägg på smågrisar. Sådant tillägg har hittills inte utgått.

Produkter som bör komma i fråga för prisar/öd. "Enligt utredningen bör i första hand mjölken komma i fråga för prisstöd eftersom mjölkpro- duktioncn har stor betydelse för jordbrukarnas sysselsättning och inkomst. Köttproduktionen bedrivs ofta i kombination med mjölkpro- duktion. vilkct i många fall är fördelaktigt för att utnyttja arbetskraft och sämre betesmarker. Köttproduktion från såväl nöt som får bör där- för liksom hittills omfattas av prisstödet. Fläskproduktionen ger en relativt liten sysselsättning och bedrivs med relativt små vinstmargi- naler. Den högre foderkostnaden i norra Sverige har därför stor bety- delse för det ekonomiska utbytet. vilket motiverar ett prisstöd även till fläskproduktionen.

Prop. 1977/78: 19 . 148

Prisstöd har bl.a. av administrativa skäl inte utgått till stnågris- prodttktion. Utredningen framhåller att flera skäl kan anföras för pris- stöd även till smågrisar. Norra Sverige är ett ttnderskottsområde vad gäller smågrisar. Genom en ökad smågrisproduktion kan transporten av smågrisar från mellersta Sverige minska vilket från djurhälsosyn- punkt är fördelaktigt. Därigenom minskas även förmedlingskostnaden. som vid transporter till exempelvis Norrbottens län kan uppgå till 25 kr. per smågris. En ökad smågrisproduktion medför förbättrade sysselsätt- ningsmöjligheter i jordbruket och ökar möjligheterna till en differen- tierad jordbruksproduktion i norra Sverige. Även beräknade skillnader i produktionskostnad mellan mellersta och norra Sverige tyder på att ett pristillägg är motiverat.

Mot ett pristillägg på smågrisar talar risken för överproduktion av fläsk. Norra Sverige har en relativt liten del av svinbeståndet. ca 5 %. Även en i förhållande till nuvarande svinbestånd kraftig ökning kommer därför att få relativt. liten betydelse för den totala produktionen i landet. Utredningen föreslår därför att prisstöd införs till smågrisproduktion. För att dämpa eventuella tendenser till produktion av smågrisar i stor skala föreslår utredningen en begränsning av pristillägget till att avse högst 60 suggor per företag.

Utredningen föreslår vidare prisstöd till getskötsel. Som motiv an- förs att om lönsamhetsrelationerna mellan olika produktionsgrenar skall bibehållas bör även getskötseln erhålla ett med andra prodttktionsgrenar jämförbart prisstöd. Vidare utgår prisstöd till rennäringen. Även av den anledningen är ett stöd motiverat.

Den enskilde producenten förädlar i allmänhet själv getmjölken och avsätter den i form av getost direkt till detaljhandeln. Detta gör att ett prisstöd till getskötseln inte kan administreras på samma sätt som pris- tillägget på mjölk. Av administrativa skäl bör prisstödet räknas om till ett belopp per get och utgå med samma belopp i hela norra Sverige.

Prisstödcts .t'mr/ek. Utredningen anser att pristillägget för mjölk bör anpassas till förändringen av penningvärdet. Vid en sådan justering bör nuvarande förhållanden mellan pristilläggets storlek i olika områden i stort sett kunna behållas.

Vid justering av pristillägget på kött föreslås tillägget i område 3 ökas förhållandevis mer än i de övriga områdena. För övriga områden samt i fråga om fläsk bör pristillägget anpassas till det förändrade penningvärdet.

Pristillägget på smågrisar anser utredningen bör utgå med ett visst belopp per sugga och år. Därigenom erhåller både de som har integrerad smågris- och fläskproduktion och de som säljer smågrisarna prisstöd. Följande pristillägg föreslås.

Prop. 1977/78: 19 149

Område Pristillägg kr./"sugga

] 200—300 2 125—200 3 100—150 4 50— 75

Det totala prisstödet till smågrisproducenter har utredningen med ut— gångspunkt från dessa belopp och antal suggor som fanns år 1975 he- räknat till ca .1.2—J.8 milj. kr. per år.

Beräkningen av prisstödet till getskötseln bör grunda sig på pristilläg- get på mjölk i de områden som har störst betydelse för getskötseln. Med hänsyn till att marknaden för getost torde vara relativt begränsad bör pristillägget utformas så att det inte stimulerar till uppbyggnad av stora företag i bättre jordbruksbygder och ej heller utgår till företagare för vilka getskötseln inte har någon större ekonomisk betydelse. Utredningen föreslår en begränsning av pristillägget till att avse företag med minst 10 getter. Pristillägget bör även begränsas till att avse högst 50 getter per företag. Med det pristillägg för mjölk som gällde för perioden den i. juli 1974—den 30 jttni .1977 kommer pristillägget per get att uppgå till ca 100 kr. Den totala kostnaden för prisstöd till getskötseln har utredningen uppskattat till 300 000—400 000 kr. per år.

Prisstöd till renm'iringwt. Fr.o.m. år 1973 utgår prisstöd även till rennäringen. Prisstödet utgår i form av särskilt pristillägg per slaktad och besiktigad ren. Pristillägget har ökat från 35 kr. år 1973 till 100 kr. år 1977 (prop. 1976/77: 100. JoU 1976/77: 13. rskr 1976/77: 182). Pristillägget motsvarar ungefär det pristillägg per kg nötkött som år 1.976 utgick inom de tre nordligaste länen. Enligt utredningens mening bör rennäringen i detta avseende behandlas analogt med jordbruksnäringen. Prisstödet till rennäringen bör därför anpassas med hänsyn till de för- ändringar som kan bli aktuella för prisstödet till nöt- och fårkött.

Ledamöterna Rask och Wictorsson påpekar i ett särskilt _Vllrllllll'l! att ett särskilt smågrisstöd utgår i hela landet till mindre smågrisproducen- ter och framhåller att övertygande skäl till att införa ett särskilt regio- nalt prisstöd till smågrisproduktion i norra Sverige inte har anförts av utredningen. För att öka smågrisproduktionen i norra Sverige föreslås i stället ökad rådgivningsverksamhet.

Ledamoten Wictorsson framhåller i ett särskilt yttra/ide att det stöd som utredningen föreslagit till getskötsel bör begränsas till de områden där andra produktionsmöjligheter inom jordbruket saknas och enbart utgå inom ramen för det av utredningen föreslagna särskilda regional- politiska stödet.

Prop. "1977/78: 1.9 150

5.2.7 Styrning uv animalieprmluktionens utbyggnad

Hittillsvarmulc utveckling. Animalieproduktion i större skala före— kommer framför allt inom fläsk-, ägg- och broilerproduktionen. Utred- ningens bchandling av frågan om en styrning av animalicprodttktionens fortsatta utbyggnad har därför begränsats till att avse dessa tre pro- duktionsgrenar.

Under senare år har svinproduktionen förskjutits dels från mindre till större företag, dels regionalt från skogs- och mellanbygder till fram- för allt slättbygden i södra Sverige. Företag som prodttcerar exempel- vis mer än 3 000 slaktsvin per år har ökat sin totala produktion från ca 450 000 slaktsvin år 1968 till ca 830 000 slaktsvin år 1974.

Även inom äggproduktionen har det skett en förskjutning från mindre till större företag. Antalet företag med mer än 5 000 höns har åren 1968—1975 nästan tredubblats. Dessa företag svarar för drygt 40 Gå- av äggprodttktionen.

Broilerproduktionen sker i ett relativt litet antal men ganska stora besättningar. Mer än hälften av produktionen sker vid företag med mindre än 2 ha åker. Dessa företags andel av den totala produktionen tenderar att minska.

Behov av styrning. Den hittillsvarande utvecklingen tyder enligt ttt- redningen på att det är framför allt inom svinproduktionen men även inom äggprodttktionen som en styrning kan vara motiverad. Utred— ningen framhåller att av de redovisade produktionsgrenarna har svin- produktionen störst intresse från rationaliseringssynpunkt och störst ekonomisk betydelse. Enligt totalkalkylcn för rcgleringsåret 1975/76 uppgick produktionsvärdet inom de redovisade produktionsgrenarna till följande belopp. nämligen

fläsk ] 850 milj. kr. ägg 430 milj. kr. fjäderfä 210 milj. kr.

Såväl produktionen som konsumtionen av fläsk har under senare år ökat kraftigt. Produktionen har dock varit större än konsumtionen. vilket medfört ett överskott som har måst avsättas på världsmarknaden till priser som oftast varit lägre än de inhemska priserna. Fram till år 1985 väntas produktionen öka i snabbare takt än konsumtionen.

Även inom äggproduktionen har ett visst överskott förekommit. Så- väl produktioncn som konsumtionen förväntas år 1985 vara lika stor som ttnder senare år. Detta innebär att ett visst överskott av ägg san— nolikt komtner att finnas år 1985. Utredningen anser att behovet av att styra äggproduktionen är mindre än för fläskproduktionen. Utveckling- en behöver dock följas med uppmärksamhet. Uppstår pristryckande överproduktion och ytterligare förskjutning av produktionen mot större

Prop. 1977/78: 19 151

företag och till vissa regioner kan även en styrning av äggproduktionen behöva övervägas.

Mål och medel för en styrning av alli/na/ieprmlnktionen. Utredningen anser att det finns motiv för att styra produktionsstrukturcn så att det begränsade avsättningsutrymmet inte tas i anspråk för utbyggnad av de mycket stora företagen. Utvecklingsbara företag med otillräckliga arealresurser och vissa andra inte fullt utnyttjade resurser kan på grund av det låga markutbudet ha svårigheter att expandera genom att utöka arealunderlaget. Detta gör att man i stället strävar efter att expandera på animaliesidan för att företaget skall kunna utvecklas. En utbyggnad av animalieproduktionen vid dessa företag och vid företag som i mindre omfattning bedriver animalieproduktion kan. jämfört med en utbyggnad vid de mycket stora animalieproduktionsföretagen. frän samhällets synpunkt vara fördelaktig.

Vid spannmålsodlandc kreaturslösa företag är det ofta svårt att be— reda arbetskraften en jämn sysselsättning under hela året. Saknas alter— nativa möjligheter till sysselsättning såväl inom som utanför jord— bruket kan animalieproduktionen bidra till att arbetskraften utnyttjas bättre.

Inom framför allt slaktsvinsproduktionen har utvecklingen lett till en regional obalans med en koncentration av produktionen till slättbygds— områdena i södra Sverige. Med hänsyn till bl. a. den omfattande spann— målsproduktion som sker i mellersta Sverige. är enligt utredningen en ökad andel av slaktsvinsproduktionen i detta område motiverad.

Utredningen framhåller att med nuvarande produktionsteknik upp— nås de ekonomiska storleksfördelarna vid en besättningsstorlek av 500— 1 000 slaktsvin per omgång resp. 10000 höns. Eftersom en ytterligare utbyggnad av företagsstorlcken påverkar produktionskostnadcn relativt litet är en begränsning av de större företagens utbyggnadsmöjlighctcr motiverad. om man därigenom kan uppnå en lägre kostnad för den totala livsmedelsproduktionen än vad som annars skulle varit fallet cllcr uppnå andra samhälleliga fördelar.

Utredningen anser att en styrning av animalieproduktioncns utbygg- nad bör syfta till att undvika besvärande överskottsproduktion. att bättre utnyttja befintliga resurser vid utvecklingsbara företag samt att med- verka till bättre regional balans.

Utredningen har diskuterat vilka medel som kan användas för att nå dessa mål. Med generella prisfttgärder kan den totala produktionen påverkas. Med ett differentierat pris kan produktionen dessutom styras till olika företag och regioner. Teoretiskt är prisdifferentiering en enkel metod för att styra produktionsstrukluren. Det praktiska genomföran— det och kontrollen kan däremot vara svårare. Slaktdjursavgifter fungerar på i princip samma sätt som en prissänkning och måste enligt utred— ningen finnas kvar även i fortsättningen för att produktionskapacitelen

Prop. 1977/78: 19 152

skall kunna styras. Med en differentierad slaktdjursavgift kan man även påverka produktionsstrukturen och produktionens regionala fördelning.

Med etableringsavgift kan endast produktionens utbyggnad styras. En etableringsavgift skulle därför vara en fördel för redan etablerade större producenter. En etableringskontroll medför de bästa möjligheterna att på sikt styra produktionens utbyggnad. En sådan kontroll är ett ingrepp i friheten att etablera sig som företagare. Principiella skäl talar därför enligt utredningen mot en etableringskontroll. En sådan kontroll skulle sannolikt medföra en omfattande administration.

Den differentiering av det statliga investeringsstödet som redan före- kommer har begränsad effekt på investeringsverksamheten. "En differen— tiering av investeringsstödet fär nämligen endast effekt på investeringar som planeras av sådana brukare som är beroende av statligt stöd. Stör- re djurstallar får enligt miljöskyddskungörelsen (1969: 388) inte anläg- gas utan tillstånd av koneessionsnämnden för miljöskydd eller dispens från länsstyrelsen från att söka sådant tillstånd. Utredningen framhål- ler att om man vid sådan prövning även beaktar om anläggningen är motiverad från jordbrukspolitisk synpunkt kan utbyggnaden av större animalieproduktionsföretag begränsas.

De större animalieproduktionsföretagen expanderar ofta genom att utöka samtliga sina resurser. Under en period med besvärande överskott på fläsk kan det därför enligt utredningen vara motiverat. att begränsa de större slaktsvinsföretagens utbyggnad genom att låta dessa stil för en större andel av exportkostnaden. Kostnaden för exporten bör liksom nu finansieras med en slaktdjursavgift för att den totala produktionen skall kunna begränsas. Slaktdjursavgiften föreslås kunna differentieras med hänsyn till företagsstorleken. Därigenom får de större företagen betala en större andel av exportkostnaden.

Utredningen framhåller att en differentiering av slaktdjursavgiftcn endast bör tillgripas då marknadssituationen för fläsk". är sådan att det kan anses vara motiverat. De närmare villkoren för en differentiering bör utformas i samband med prisöverläggningarna. varvid storleken av differentieringen och övriga villkor kommer att paverkas av den aktuella marknadssituationen. När marknadssituationen förbättras bör differen- tieringen omprövas eller upphöra.

Vid en praktisk tillämpning kan differentieringen behöva göras trapp- stegsformad. Hur gränsdragningen bör ske har utredningen inte när— mare övervägt. Gränsdragningen bör bli beroende av vad man vid för- handlingstillfället anser vara mest angeläget att uppnå.

Nuvarande praxis vid prövning av anläggning för djurhållning en— ligt miljöskyddskungörclsen innebär att man i jordbruksbygder får acceptera vissa miljöolägenheter framför allt i form av lukt. Utredning- en anser att man även i fortsättningen bör ha samma bedömning. då det är fråga om anläggning som är motiverad från jordbrukspolitisk

Prop. 1977/78: 19 I53

synpunkt. Är anläggningen däremot inte motiverad från jordbruks- politisk synpunkt bör enligt utredningen miljöaspekten väga tyngre. En sådan avvägning kan få en jordbrukspolitisk effekt genom att fram- för allt de större animalieföretagcns utbyggnadsmöjligheter begränsas.

Utredningen framhåller att beaktandet av de större företagens miljö- olägenheter bör avse samtliga djurslag. Den effekt som ett sådant hänsynstagande kan få kommer i realiteten att avse de djurslag och företag som förorsakar de största miljöolägenheterna, nämligen större slaktsvins-. höns— och broilerbesättningar vid företag med ett i för— hållande till djurhållningen litet arealunderlag.

Utbyggnaden av animalieproduktionen bör liksom hittills också styras med investeringsstödet i den utsträckning det är möjligt.

Utredningen framhåller att en stor del av äggproduktionen redan sker vid stora och i vissa fall mycket stora företag såväl inom som utanför jordbruket. En begränsning av dessa företags utbyggnad skulle sannolikt få relativt liten betydelse för de utvecklingsbara företagens möjligheter att investera för äggproduktion. Utredningen har därför inte diskuterat vilken effekt en styrning skulle kunna få på äggproduktionens struktur men anser att en begränsning av de större företagens utbyggnad ändå kan vara motiverad bl. a. av marknadsskäl. Om besvärande överskotts- problem uppstår på grund av en alltför snabb utbyggnad av större ägg- produktionsföretag föreslås dessa företags utbyggnad kunna begränsas, exempelvis genom en särskild avgift per höna.

5.3 Remissyttrandena

5.3.1 Ration(t/iseringS/m/itikpnx framtida syfte och inriktning

Remissinstanserna ansluter sig i stort till utredningens syn på ratio- naliseringspolitikens framtida syfte och inriktning samt indelningen av stödet i allmänt rationaliseringsstöd. regionalt rationaliseringsstöd och särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd. Vissa remissinstanser bl.a. lunt- hruksxtyrelsen och LRF påpekar svårigheterna att entydigt indela före- tagen i utvecklingsbara. begränsat utvecklingsbara och ej utvecklingsbara. företag.

Flera remissinstanser understryker betydelsen av en fortsatt rationali- seringsverksamhet. Statens jortlbrithnätnndx konsumentdelegtttion fram- håller att det endast är i kombination med en verksamt bedriven ratio-- nalisering som konsumenterna kan lämna sitt stöd till en prispolitik som tillförsäkrar jordbruket del i den allmänna standardutvecklingen.

LRF framhåller att den yttre rationaliseringen varit en förutsättning för att bygga upp rationella företag. Den förda politiken har enligt för- bundet varit av stor betydelse för jordbrukets utveckling särskilt i norra Sverige.

Prop. 1977/78: 19 ,54

KF, SAF och Sveriges inclttstriförbzuzd framhåller att rationaliserings- politiken bör medverka till att skapa effektiva företag. säväl familjejord- bruk som stordriftsföretag.

Vissa remissinstanser har även berört frågor som inte behandlats av utredningen. Lantln'uksstyrelsen har föreslagit att övergångsbidragen och avgångsvederlagen avvecklas. Frågan föreslås bli behandlad vid kom- mande prisöverläggningar och kopplas till Iäginkomstsatsningen. Även RRV föreslår att avgångsvederlagen avvecklas. Statskontoret anför att den delvis förändrade rationaliseringspolitiken medför att personal— resurserna kan behöva omfördelas mellan lantbruksnämnderna.

Rådgivningens betydelse för rationaliseringsverksamheten framhålls av flera remissinstanser. Luntbruksstyrelsen avser att innevarande år till— sätta en arbetsgrupp med uppgift att mot bakgrund av jordbruksutred- ningens förslag och riksdagens beslut se över rådgivningen inom lant- bruksverket. LR!" anser att en vidgad satsning på forskning. försök och utvecklingsarbete inriktad på norra Sverige är motiverad samt att frågan om lokalrådgivning i detta område på nytt bör tas upp till prövning. Sveriges lanthruksnniversitet efterlyser en precisering av målen för rådgivningen.

Svenska lantarbetareförlmnde! anser det angeläget att jordfonden till- förs tillräckliga medel. Lantln'nksstvrelsen anser att jordfonden successivt bör tillföras 100 milj. kr.

5 .3 .2 Särskilda frågor

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag eller lämnar dem utan erinran.

Kapitulfrågan. Flera remissinstanser understryker betydelsen av att jordbruket tillförs tillräckligt med kapital. LRF anser att kreditrestriktio- nerna måste utformas så att garantilån och bottenlån som har samband därmed inte påverkar den övriga kreditkapaeitet som reglerna skapar. Kan inte detta ske bör en statlig ]änefond inrättas från vilken garantilån kan erhållas.

Flertalet remissinstanser bl. a. luntln'uksstyrelsen, flera länsstyrelser och LRF är positiva till den föreslagna låneformen lån med uppskjuten ränta. TCO framhåller att erfarenheterna från motsvarande system inom bostadsfinansieringens område är mindre goda och förordar att ett system med räntesubventioner närmare prövas innan beslut fattas i frå- gan. LO anser att införandet av en ny låneform bör anstå tills jordför- värvsutredningens förslag lagts fratn. Vissa remissinstanser framhåller att låneformen kan få en prishöjande effekt. på jordbruksfastigheter.

Flera remissinstanser anser att det maximala lånebeloppet 100 000 kr. bör höjas. Lantbrnksstyrelsen och länsstyrelsen i Ält-nrhorgs [än föreslår att beloppet höjs till 150000 kr. Länsstyrelsen i Norrbottens län förestår

Prop. 1977/78: 19 l55

en höjning till 300000 kr. samt att möjligheten att i samband med byggnadsinvesteringar lämna lån med uppskjuten ränta som komple- ment till bidrag bör övervägas. Fullmäktige [ riksbanken är tveksam till läneformen och framhåller bl. a. att tiden för uppskov med att erlägga ränta bör vara väsentligt kortare än l0 år. Flera remissinstanser på- pekar att en förutsättning för att låneformcn skall få avsett syfte är att räntan blir skattemässigt. avdragsgill då den betalas.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan delar utred- ningens syn på kottthinationen jord och skor,7 och understryker att de kombinationseffekter som finns bör tas till vara i rationaliseringsverk- samheten. Länsstyrelsen i Kew/mrlvergs län framhåller dock att en för- stärkning av stödet till kombinerade företag inte får hindra strukturratio- naliseringen i ägosplittrade jord- och skogsbrttksbygder. Skogsstyrelsen anser att kombinationen jord och skog i regel är till fördel för båda verksamhetsgrenarna. För skogsbrukets del är kombinationen dock inte alltid till fördel eftersom konkurrens om arbetskraften mellan de båda verksamhetsgrenarna ofta råder under sommarhalvåret. Därigenom kan skogsodlings- och skogsvårdsarbeten bli eftersatta. Det rena skogsbruks- företaget bör enligt styrelsen jämställas med det kombinerade företaget vad gäller Stöd till nyetablering. Svenska skogsurbetureförbnndet anser utredningens värdering av fördelarna med det kombinerade företaget överdrivna och inte relevanta för framtiden. LR!" föreslår att rationali- seringspolitiken utformas så att uppbyggnad av rena skogsbruksförctag för självverksamma skogsbrukare underlättas. Bl. a. bör ett kreditstöd inrättas som liknar jordbrukets.

De remissinstanser som tagit upp frågan joräl)rttk-lnntIs/cnpsvcird an— sluter sig i Stort sett till utredningens förslag. Statens naturvårdsverk framhåller angelägenheten av att bidrags— och låncmöjligheterna sam— ordnas.

Markfrågan. LRF understryker sambandet mellan markpolitiken och rationaliseringspolitiken. Förbundet förutsätter att en samordning kom- mer—till stånd mellan den nya jordförvärvslagen och den nya rationali- seringskungörelsen.

5.3.3 Villkor för statligt stöd

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak de föreslagna villkoren för statligt stöd eller lämnar dem utan erinran.

Allmänt rationaliseringsstözl. Lantbruksstyrelsen anser att det för ra- tionaliseringsverksamheten är angeläget med en ytterligare precisering av inkomstmålet. Styrelsen framför vidare att det bör övervägas att som grund för lönsamhetskriteriet lägga resultatet i jordbruksföretag som har väl utnyttjade arbets- och kapitalrcsurser och en i övrigt från sam- hällets synpunkt lämplig resurskombination. I fråga om strukturrationa- liseringen framhåller styrelsen att den från samhällsekonomisk synpunkt

Prop. '1977/78: "19 156

bästa lösningen bör eftersträvas. Detta innebär att målet för rationalise- ringsverksamheten bör sättas högre i områden med goda förutsättningar för jordbruksproduktion medan minimikraven alltid måste vara upp- fyllda i andra områden. Styrelsen framhåller vidare att statligt stöd för tillskottsförvärv av skogsmark och till investeringar i vissa markanlägg- ningar bör kunna lämnas alla typer av företag oavsett om sysselsättnings- och inkomstkriteriet är uppfyllt.

Övertagande av befintliga garantilån vid nyetablering på en begränsat utvecklingsbar brukningsenhet anser lantbrnkssryrelsen bör medges en- dast om särskilda skäl föreligger. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att stöd till yngre brukare på begränsat utvecklingsbara företag här läm- nas restriktivt.

Lnntl)ruksstyrelsen anser att kravet på yrkeskunskaper bör ställas högt framför allt vid nyetablering. Liknande synpunkter framförs av Sveriges lantbruksmzirersitetl, länsstyrelsen i l'"'ästntänlands län och Svenska lunt- arbetareförlntndet.

LRF framhåller att yttre rationalisering även fortsättningsvis ofta måste vara en förutsättning för statligt stöd. Det kan nämligen inte ligga i jordbrukets långsiktiga intresse att rationaliseringspolitiken tillämpas så att en önskvärd strukturrationalisering försvaras. De regionalpolitiska aspekterna på strukturpolitiken måste dock beaktas. Förbundet anför vidare i fråga om avvägningen mellan den företagsekonomiska och den satnhällsekonomiska aspekten på investeringar. att de exempel som ut- redningen angett inte är entydiga. Vidare framhålls att de samhällseko- nomiska synpunkterna vid bl. a. struktur- och marknadsbedötnningar så långt möjligt hör preciseras i riktlinjerna för rationaliseringsverksam- heten. LRF anser att lånegaranti och bidrag bör kunna utgå till grund- kalkning och täckdikning.

Regionalt rationaliseringsstöd. Lanthrnksstyrelsen framhåller att bi- dragets storlek bör anpassas med hänsyn till jordbrukets förutsättningar. De föreslagna bidragstaken förutsätts avse ekonomibyggnader. Sveriges lantbruksuniversitet anser att bidrag endast bör utgå i särskilda fall. l. stället bör lån med uppskjuten ränta lämnas även till investeringar i anläggningstillgångar.

Flera länsstyrelser framför att maximibeloppen för bidrag bör ökas och lägsta bidragsbelopp sänkas till 2 500 kr. Liknande synpunkter fram- förs av I..RI-'. Länsstyrelsen i Västernorrlamls län anser att bidrag bör utgå till dikning och täckdikning utan annan prövning än att marken skall vara brukningsvärd på lång sikt. Länsstyrelsen i ("io/lands län framhåller att det regionala rationaliseringsstödet även bör omfatta Gotlands län.

Särskilt regionalpolitiskt joräln'uksstöd. Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Länsstyrelserna i norra Sverige och i vissa andra delar av landet anser det särskilda regionalpolitiska jord-

Prop. 1977/78: 19 157

bruksstödet värdefullt för att i s_vssclsättningssvaga områden främja näringslivet.

Lättsstyrelsertut i Stock/mlnts, Blekinge, l/ästernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län anser att stödformen liksom skärgårdsstödet bör omfatta även andra verksamheter, som kan bedrivas i kombination med ett jordbruksföretag. Liknande synpunkter framförs av lanthruksstyrel- SC”, (lä/ellationen för glesbygdsfrågor och .S'venska lantarhetareförlmnder.

Vissa länsstyrelser anser att länsstyrelserna bör fastställa de områden i vilka stödet skall kunna utgå. Länsplaneringen anses i de flesta fall kunna utgöra underlag för länsstyrelsernas beslut. Även LRF anser att länsplaneringen bör kunna utgöra tillräckligt beslutsunderlag. Länssty— relsen i Norrbottens lätt anser att länsstyrelsen bör ha ansvaret för den nya stödformen.

Flera remissinstanser framhåller att. övre gränsen för bidrag bör höjas. Lanfbruksstyrelsen anser att om särskilda skäl föreligger bör bidrag kunna lämnas med högst 1.25 000 kr. Länsstyrelsen i Västernorrlnnrls län anser att bidrag bör kunna utgå även för djuranskaffning. LRF anser att kravet på kompletterande sysselsättning i de fall sysselsättningen på det egna företaget inte är tillräcklig bör utgå.

Flera remissinstanser bedömer att stödet kommer att kräva större anslag än vad utredningen angett. Lantbruksstyrelsen uppskattar medels- behovet för bidrag till H) milj. kr. och behovet av lånegarantiram till 10 milj. kr. Styrelsen framhåller även behovet av personalförstärkning med en handläggare för varje nämnd som bedöms få regionalpolitiskt

stöd av någon omfattning.

5.3.4 lttvesteringssubventioner som alternativ till högre produktpriser

Endast ett fåtal remissinstanser framför synpunkter på investerings- subventioner. Statens jon/bruksnät;tnds konstnnentdelegation, LO. KF och SPK anser att investeringssubventioner och andra riktade åtgärder i ökad utsträckning bör prövas som alternativ till prisökningar.

5.3.5 Grunderna för prisstödet till jordbruket i norra Sverige

Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag eller lämnar dem utan erinran.

Lantbruksslyrelsen anser att områdesindelningen och prisstödets stor- lek efter en viss tid bör ses över med hänsyn till kostnads- och produk- tionsutvecklingen. LRF anser att prisstödets storlek bör ses över en gång om året. När pristilläggen fastställs bör skälig hänsyn tas till den sämre företagsstrukturen i norra Sverige. Vid nästa höjning av pris- tilläggen bör pristillägget för mjölk i områdena ], 4 och 5 jämkas något uppåt liksom pristillägget för kött i område 3.

LRF föreslår även vissa ändringar i gränsdragningen mellan olika områden. Prisområdesgränscrna för mjölk bör ändras på så sätt att

Prop. 1977/78: "19 158

västra delen av Jämtland samt Särna och ldre socknar i Dalarna över- förs från område 2 till 1. [ Kopparbergs län bör dessutom Envikens, Svärdsjö och Bjursås församlingar överföras från område 5 till 4 och i Gävleborgs län Voxna församling från område 4 till 3. Länsstyrelserna i Kopparbergs och Gävleborgs lätt har framfört synpunkter på områdes— indelningen som ansluter sig till LRF:s förslag.

[ vissa områden i Uppsala, Skaraborgs, Västmanlands, Älvsborgs och Örebro län utgår personliga pristillägg. LRF anser att samtliga produ- center inom dessa områden bör få pristillägg. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i U ppsalu lätt.

För att göra det möjligt att i fortsättningen ta hand om utslagshöns i norra Sverige föreslår LRF att transportbidrag bör utgå i de fyra nord- ligaste länen. Vidare anser förbundet a-tt prisstöd även är motiverat till äggproduktionen. Lantbruksstyrelsen framhåller att prisstöd i framtiden kan bli motiverat om produktionen skall upprätthållas på nuvarande nivå.

LRF anser att det föreslagna prisstödet till getskötseln bör höjas till minst 200 kr. per get och år och att någon begränsning av stödet till högst 50 getter per företag inte bör förekomma. Förbundet tar även upp frågan om stöd till odling av utsädespotatis och föreslår att prin- cipbeslut fattas om en statlig satsning på odling av utsädespotatis i Norr- land.

LO avstyrker förslaget att pristillägg skall utgå till getter och moder— suggor.

Svenska samernas riksförbund anser at-t en koppling av prisstödet till rennäringen till prisstödet för nötkött kan ha visst berättigande. För- bundet framhåller dock att förändringar av prisstödet till nötköttspro- duktionen kan påverkas av andra faktorer än de som gäller för ren- näringen.

5.3.6 Styrning av aninutlieproduktionens utbyggnad

Latztbruksstyrelsett. C entra/organisationen SACO/SR, Hushåll/tings- siillskapens förbund samt länsstyrelserna i (')stergötlt'tnds, Blekinge och Älvsborgs lätt tillstyrker i huvudsak utredningens förslag. lantbrukssty- relsen framhåller dessutom angelägenheten av att de jordbrukspolitiska aspekterna beaktas vid prövning av andra statliga garantiåtagamlen exempelvis industrigarantilån för investeringar i animalieproduktion. SACO/SR delar utredningens uppfattning att en styrning är motiverad främst inom fläsk-. ägg- och broilerproduktionen. Som motiv framförs inte bara risken för en inte önskvärd överproduktion utan även djur- hälsovårds- och djurskyddssynpunkter. Därmed ökar enligt SACO/SR kretsen av produktionsgrenar som är i behov av styrning till alla former av industriell animalieproduktion. t.ex. mellankalvsuppfödning och viss mjölkproduktion. Lättsstyrelsertut i Kronobergs. (_t'otlattds. .S'karaborgs.

Prop. 1977/78: 19 l59

Malmöhus och Göteborgs och Bohus lätt anser att en styrning är moti- verad men bör utformas på ett annat sätt än vad utredningen föreslagit. De flesta länsstyrelser som förordar andra styrmedel avstyrker liksom statens naturvårdsverk och koneessionsnämndett för tttt'ljöskydd en styr- ning via miljölagstiftningen. Koncessionsnämnden anser att det från rättssynpunkt är oacceptabelt att göra jordbrukspolitiska överväganden vid prövning av anläggning enligt miljöskyddslagstiftningen. Några läns- styrelser pekar på möjligheten att koppla djurantalet till den ägda arealen.

LRF tillstyrker styrning och anser att den bör ske genom tillämpning av flera olika styrinstrument. Miljölagstiftningen och det statliga stödet bör tillämpas som hittills. Dessutom bör för slaktsvins-. smågris- och äggproduktionen en etableringskontroll införas. För slaktsvin bör dess- utom slaktdjursavgifterna i enlighet med utredningens förslag kunna differentieras om besvärande överskott uppstår. lnotn äggproduktionen bör vid liknande tillfälle en särskild avgift per höna kunna tas ut i större besättningar.

Statens jordbruksnämnd framhåller att det med nu tillämpat system inte är möjligt att kontrollera storproducenternas totala leveranser av svin. Om en differentierad avgift införs måste man räkna med särskilda kontrollbestämmelser.

Statens jordbruksttätnnds kottsutnetttde/egtttion, NO, SPK, LO. Svens- ka lan[arbetarefärbundet, SAF. Sveriges industriförbund, Satttarbetsor- gattet i jordbruksfrågor för enskild handel och industri samt KF av- visar en styrning av produktionen till vissa företag och regioner. Som motiv framförs inskränkningen i näringsfriheten. administrativa svå- righeter och att en styrning motverkar rationaliseringsverksamheten. KF framför att ett mera underbyggt faktamatericl krävs om man så radikalt skall avvika från hittills tillämpad praxis. Frågan bör närmare utredas av statens jordbruksnämnd.

Vissa av de remissinstanser som avstyrker en styrning av produk- tionsstrukturen framhåller att en styrning av den totala produktions- volymen är motiverad. En sådan styrning bör ske med generella pris- åtgärder.

Prop. 1977/78: 19 l60

6. Föredraganden 6.1 Allmänna utgångspunkter

Jordbruket och den livsmedelsindustri som är baserad på produkter från jordbruket utgör en betydelsefull del av det svenska näringslivet. Denna sektor. till vilken också kan räknas den jordbruksanknutna pro— duktionsmedelsindustrin och serviceverksamheten. sysselsätter en inte oväsentlig del av arbetskraften. Den geografiska utbredningen ger jord- bruket en särskilt viktig roll från regionalpolitisk synpunkt. Jordbruket sätter vidare en stark prägel på kulturlandskapet och är en förutsätt- ning för den bebyggelsestruktur som kännetecknar vårt land. Eftersom produktionen nästan helt är inriktad på hemmamarknaden och avser primära mänskliga behov utgör livstnedelssektorn en stabil del i sam- hällsekonomin. Vår väldifferentierade jordbruksproduktion är en garanti för en tryggad livsmedelsförsörjning och valfrihet för konsumenterna. Inte minst under senare år har jordbruket tillfört landet inte obetyd- liga exportinkomster och gett oss ökade möjligheter att medverka till en begränsning av livsmedelsbristen ivärlden.

Redan under mellankrigstiden fann statsmakterna att det förelåg be- hov av att tillförsäkra jordbruksbefolkningen skäliga inkomster. Detta har sedan dess varit en grundtanke inom jordbrukspolitiken.

Den långsiktiga jordbrukspolitiken har under efterkrigstiden prövats av riksdagen vid två tillfällen. åren 1947 och 1967. Genom 1947 års riksdagsbeslut åstadkoms ett samlat jordbrukspolitiskt program. Det närmaste målet för de statliga åtgärder-na angavs då vara att den i jord- bruket arbetande befolkningen skulle få samma möjligheter som ut- övarna av andra näringar att uppnå en skälig inkomstnivå och bli del- aktig i den allmänna välständsstegringen. Målet skulle förverkligas ge— nom dels fortsatt rationalisering, dels ett prisstöd i form av import- skydd. Prisstöd skulle dock inte utgå för produktion som översteg det totala inhemska konsumtionsutrymmet.

|. 1967 års beslut sköts produktionsmålet i förgrunden med sikte på en snabb minskning av produktionen. Ett annat mål var att göra det möjligt för dem som är sysselsatta i jordbruket att bli delaktiga i den allmänna standardstegringen.

De båda riksdangesluten föregicks av flerårigt utredningsarbete. År 1972 tillsattes en ny utredning. 1972 års jordbruksutredning. med upp- gift att utreda viSSa frågor inom jordbrukspolitiken. Dess arbete presen- terades våren 1977 i huvudbetänkandct (SOU 1977: 17) Översyn av jord- brukspolitiken.

Utredningen, i vilken samtliga riksdagspartier har varit represen- terade, är enig. De särskilda yttranden som har avgetts behandlar i huvudsak vissa specialfrågor.

Utredningens analyser och erfarenheterna under det senaste årtiondet

Prop. 1977/78: 19 161

visar att de bedömningar om den framtida utvecklingen både utom och inom landet, vilka låg till grund för 1967 års beslut, inte i alla avseenden var hållbara. Den praktiska politiken har därför efterhand fått anpassas till de ändrade förutsättningar som framträtt. Det är angeläget att riksdagen nu mot bakgrund av vunna erfarenheter och den syn på bl.a. den internationella livsmedelssituationen, resurshus- hållningen och miljövärden samt jordbruksnäringens roll från samhälls- ekonomisk och regionalpolitisk synpunkt, som kommit till uttryck i jordbruksutredningens betänkande, drar upp nya riktlinjer för jord- brukspolitiken. Remissinstanserna har slutit upp kring huvudlinjerna i utredningens förslag, som i allt väsentligt bör kunna läggas till grund för riksdagens beslut.

De naturliga förutsättningarna för jordbruksproduktion är mycket varierande. Det gäller inte enbart vårt land utan även övriga delar av världen. På vissa håll är betingelserna överlägsna dem som föreligger i vårt land, men det finns också många exempel på motsatsen. Om man väger samman alla faktorer, som är av betydelse i sammanhanget, står det klart att svenskt jordbruk vid en internationell jämförelse har goda produktionsförutsättningar. Därtill bidrar inte bara de naturliga be- tingelserna utan även den yrkesskicklighet och förmåga att anpassa pro- duktionsinriktning och teknik som lantbrukarna besitter.

Svält och undernäring har alltid varit en ovälkommen följeslagare till mänskligheten. Alltjämt är brist på livsmedel en realitet för flera hundra miljoner människor. Svälten är en konsekvens av såväl bristen på livsmedel som fattigdomen bland enskilda människor och länder, vilken hindrar en rättvis fördelning av tillgångarna. Det krävs kraft— fulla internationella insatser på en rad områden för att häva bristen på livsmedel och för att tillförsäkra varje människa daglig tillgång till den föda hon behöver. En nödvändig förutsättning för att svält och undernäring skall kunna utrotas är att tillgången på livsmedel är till- räcklig. Detta kräver i sin tur att produktionsresurscrna i världen ut- nyttjas väl så att produktionen kan öka snabbare än befolkningstill- växten. Mot den bakgrund som här skisserats bör den framtida jordbruks- politiken i vårt land främja ett rationellt utnyttjande av landets natur- liga resurser för jordbruksproduktion. Detta innebär att den bruknings- värda å-kerjorden bör utnyttjas för detta ändamål. Därmed kommer arealen åkcrjord att bibehållas i stort sett oförändrad. Härigenom kan vi trygga en god livsmedelsberedskap för egen del och bidra till livs- medelsförsörjningen i övriga delar av världen, särskilt i samband med akuta livsmedelskriser.

Tack vare värdefulla naturtillgångar och hårt arbete har Sveriges befolkning undan för undan kunnat förbättra sin materiella standard. Genom en aktiv och målmedveten reformpolitik har samhället sökt

Prop. 1977/78: 19 162

åstadkomma en rättvis fördelning av välståndet. Denna välfärdspolitik, som bygger på solidaritet mellan människorna, har en stark förankring hos det svenska folket. Det råder också en allmän enighet om att vi i vårt land skall utnyttja våra naturliga resurser för jordbruksproduktion. Med hänsyn till bl. a. förhållandena på den internationella marknaden förutsätter detta att jordbruket erhåller ett prisstöd. Den prisreglerande verksamheten blir därigenom ett viktigt led i jordbrukspolitiken. Mot denna bakgrund bör ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av lan- det en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Med hänsyn till de skiftande förutsättningar för jordbruksproduktion som råder i vårt land kan detta syfte inte uppnås enbart med generella jordbrukspolitiska medel. Dessa bör där- för li-ksom hittills kompletteras med särskilda insatser för jordbruket i främst norra Sverige och mera allmänt för lantbrukare med låga in- komster.

Jordbrukspolitiken bör också utformas med hänsyn till konsumen- ternas intressen. Därför bör jordbrukspolitiken också ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker tillgång till livs- medel av hög kvalitet till rimliga priser. Genom jordbrukspolitiken går det dock endast att påverka den andel av konsumentpriserna, som om- fattas av jordbruksprisregleringen.

För att så långt möjligt kunna förena angivna syften har staten på olika sätt sökt främja rationaliseringen i jordbruket. Detta arbete måste fortsätta. Staten har vidare under senare år genom direkta subventioner på baslivsmedel begränsat prishöjningarna på sådana varor för kon— sumenterna. En fortsatt tillämpning av mellanprislinjen för baslivs- medel är av särskild betydelse för barnfamiljer och personer med låga inkomster.

Jordbruksnäringen är uppbyggd av företag med mycket varierande storlek och med växlande driftsinriktning. Skillnader i strukturen är till stor del geografiskt betingade och kommer att bli bestående. Den statliga rationaliseringspolitiken bör ha som utgångspunkt att familje- lantbruket skall vara den dominerande företagsformen. Ett huvudsyfte med den statliga rationaliseringspolitiken bör därför vara att främja uppbyggandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag. Staten bör också genom stöd till forskning, försök och rådgivning medverka till utvecklandet av en teknik, som kan utnyttjas vid sådana företag. De statliga insatserna bör anpassas till de regionala och lokala förhål- landena. En sådan anpassning av rationaliseringspolitiken gör den till ett viktigt instrument för regionalpolitiken. Därvid bör särskilt beaktas att jordbruk kan ingå som en del i en kombination av flera yrken och sysselsättningar, främst inom skogsbruket, som tillsammans ger en full-

Prop. 1977/78: 19 163

god familjeförsörjning. En förutsättning är dock att en rimlig grad av effektivitet kan uppnås inom jordbruksdriften.

Den moderna tekniken har tillfört jordbruket produktionsmedel vil- kas effekter på lång sikt är svåra att överblicka. Detta kräver skärpt uppmärksamhet från både folkhälso-, miljö- och djurskyddssynpunkt. Det är viktigt att introduktionen av ny teknik föregås av noggranna överväganden och omsorgsfull prövning och att inte kortsiktiga fördelar tillåts fälla utslag. Utvecklandet av ny teknik inom jordbruket måste .ges en sådan inriktning att en bättre ekologisk balans uppnås.

Den allmänna syn på den framtida jordbrukspolitiken, som jag här redovisat, grundar sig på övertygelsen om värdet av att vi i vårt land upprätthåller en omfattande jordbruksproduktion. Denna syn avviker från många av de värderingar och bedömningar som satte prägel på 1967 års beslut om jordbrukspolitiken, vars grundläggande tema var att jordbruket till stora delar var en belastning för samhällsekonomin. Till följd härav kom det att framstå som ett förstahandsmål att få till stånd en minskning av produktionen, åstadkommen bl.a. genom återhållsam- het i prissättningen. Det ledde till att framtidstron inom näringen och investeringsviljan, främst inom mjölkproduktionen, under några år starkt avtog.

Vad jag i det föregående anfört markerar en ny syn på jordbrukets roll i samhällsekonomin och på jordbrukspolitiken. Genom att nya riktlinjer för jordbrukspolitiken nu dras upp bör näringen kunna ut- veckla en optimism och framtidstro som är till nytta för hela sam- hället.

De nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken är ett uttryck för såväl internationell solidaritet som den solidaritet mellan folkgrupper som är grunden för vår välfärdspolitik. De står också i samklang med strävandena att åstadkomma en bättre hushållning med naturresurserna, särskilt den goda åkerjorden, och ett ökat utnyttjande av förnyelsebara råvaror och energikällor.

Sammanfattningsvis bör vid utformningen av de nya riktlinjerna för jordbrukspolitiken utgångspunkten vara att landets naturliga resurser för jordbruksproduktion skall utnyttjas och att familjelantbruket skall vara den dominerande företagsformen. Ett huvudsyfte med jordbruks- politiken bör vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom jord- bruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnå-r. Vidare bör jord- brukspolitiken ha till mål att tillgodose konsumenternas berättigade krav på säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. Ett viktigt led i de statliga insatserna blir därför att främja uppbyg- gandet och vidmakthållandet av rationella familjeföretag och att ge- nom stöd till forskning, försök och rådgivning medverka till utvecklan- det av en teknik som kan utnyttjas vid sådana företag.

Prop. 1977/78: 19 164

De ekologiska och miljömässiga aspekterna på jordbruket bör därvid särskilt beaktas. Jordbrukspolitiken bör vidare ges en sådan inriktning att jordbruket och därtill knutna verksamheter kan medverka i en aktiv regionalpolitik.

Jag övergår härefter till att behandla de olika avsnitten i förslaget.

6.2. Den internationella bakgrunden

Jordbruksutredningen framhåller att utvecklingsländernas livsmedels- försörjning fortfarande är otillfredsställande. I många av dessa länder råder brist på livsmedel samtidigt som världsmarknaden —— med undan- tag för perioden 1972—1975 —— har präglats av överskott och låga pri- ser. Enligt material som framlades vid FN:s världslivsmedelskonferens i Rom år 1974 beräknas produktionen av livsmedel komma att öka mer än efterfrågan fram till år 1985 i i-länderna, medan det motsatta gäller för u-länderna. Importbehovet för sistnämnda länder skulle följaktligen. öka. Under en övergångsperiod, vars längd inte närmare har kunnat an- ges, bedöms det därför som särskilt angeläget att i-ländernas livsmedels- bistånd till u-länderna kan ökas.

Utredningen framhåller att Sverige utfäst sig att bidra till världens livsmedelsförsörjning genom dels utvidgad lagring, dels vissa leveranser på särskilda villkor av främst spannmål till behövande u-länder.

Enligt utredningens bedömning kommer det i fortsättningen sannolikt inte att i alla lägen vara möjligt för Sverige att företa kompletteringsköp av jordbrukets stapelvaror till väsentligt lägre priser än de inhemska. Utsikterna till en lönsam och bestående export förväntas inte heller kom- ma att förbättras, åtminstone inte under de närmaste fem till tio åren. Detta gäller särskilt för animaliska livsmedel, vilkas avsättning i stort sett är begränsad till i-länderna.

Jordbruksutredningen har analyserat utvecklingen av priserna på världsmarknaden för jordbruksprodukter. Prisnivån var särskilt på spann- mål och andra vegetabiliska produkter fram till 1970—talets första år relativt stabil och följde endast med betydande eftersläpning den inter— nationella prisutvecklingen för andra varor. Detta innebar att jordbruks- produkternas bytesvärde gentemot andra varor försämrades. Fr. o. m. är 1972 har jordbruksprodukternas internationella prisnivå varit högre än tidigare, något som bl. a. berott på större kompletteringsimport än tidi- gare vid skördebakslag i viktigare importländer, oljekrisens verkningar och mindre övergångslager av spannmål än tidigare.

Utredningen anser det mot denna bakgrund vanskligt att bedöma jord- bruksprodukternas internationella prisnivå i framtiden. Eftersom det föreligger ett ökande behov av livsmedel i världen är det dock enligt ut- redningens uppfattning rimligt att räkna med att jordbruksprodukternas bytesvärde i internationell handel i framtiden kommer att utvecklas

Prop. 1977/78: 19 165

gynnsammare än hittills. Deras prisnivå kommer också att bli instabilare.

Utredningen har även berört vissa handelspolitiska aspekter, vilka bör beaktas vid utformningen av jordbrukspolitiken. och därvid bl. a. fram- hållit att man bör räkna med att en viss internationell arbetsfördelning i fråga om produktionen av jordbruksprodukter består och att det av handelspolitiska skäl ej är önskvärt att helt avskärma den svenska mark- naden från import. Bl. a. bör u-ländernas behov av marknadsutrymme beaktas. Det har även framhållits att förnyade krav om vissa handels- politiska åtaganden kan komma att riktas mot bl.a. Sverige i de nu på- gående GATT-förhandlingarna liksom i liknande internationella över- läggningar inkl. sådana som avser internationella råvaruavtal.

För egen del vill jag framhålla att den globala livsmedelsförsörjningen och Världsmarknaden för jordbruksprodukter kännetecknats av två helt motstridiga tendenser. Å ena sidan har rätt och råder fortfarande en stor livsmedelsbrist i många u-länder, där större delen av befolkningen får en från hälsosynpunkt otillfredsställande kost och flera hundra miljoner människor direkt svälter. Vid världslivsmedclskonferensen i Rom år 1974 bedömdes det årliga importbehovet av spannmål vid mitten av 1980-talet för u—länder med marknadsekonomi till omkring 85 milj. ton, medan importen under de senaste åren varit ca 50 milj. ton. Å andra sidan präglades världsmarknaden fram t. o. m. år 1972 av överskott och låga priser. Efter några år med högre priser har nu ungefär samma situa- tion inträtt.

Överskottsproblemen i den västliga industrivärlden beror ytterst på att produktionen ökat snabbare än den köpkraftiga efterfrågan inom indu- striländerna och på världsmarknaden i övrigt. Händelserna under åren 1972——1975 avspeglar otvivelaktigt världsmarknadens ökade känslighet för produktionsstörningar och stigande svårigheter att mobilisera främst spannmål vid skördebakslag i de viktigaste i-länderna eller vid missväxt i u—länderna. I detta sammanhang vill jag framhålla att det i stort sett har varit till fördel för u-länderna med låga världsmarknadspriscr, efter- som dessa ländcr i ökande utsträckning har blivit beroende av import.

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i såväl utredningens betänkande som vid remissbehandlingen att vi har att räkna med att jordbruksprodukternas bytesvärde på den internationella marknaden kommer att stiga, men att samtidigt en betydande instabilitet kommer att föreligga. Däremot kan jag inte ansluta mig till de remissinstanser, som anser att den svaga världsmarknaden under de allra senaste åren motiverar en minskning av den svenska produktionsvolymen, främst i fråga om spannmål. För egen del anser jag att starka skäl talar emot en sådan anpassning av produktionens storlek efter svängningarna på världsmarknaden.

Jag delar utredningens uppfattning att det inte är sannolikt att Sve- rige i fortsättningen i alla lägen kommer att kunna göra kompletterings-

Prop. 1977/78: 19 166

köp av jordbrukets stapelvaror till väsentligt lägre priser än de inhemska. Utsikterna till en lönsam och bestående export förefaller inte heller kom- ma att förbättras. åtminstone inte under de närmaste åren. Vad som händer på längre sikt blir i hög grad beroende av vad som kommer att ske i u-länderna i fråga om befolkningstillväxt, ekonomisk utveckling samt produktionsutveckling i jordbruket. Jag vill också erinra om att det i anslutning till världslivsmedelskonferenscn år 1974 från svensk sida ställdes i utsikt att Sverige skulle bidra till tryggandet av världslivsmedels- försörjningen genom en utvidgad reservlagring och genom vissa leve- ranser på särskilda villkor av främst spannmål till behövande länder. Sådana åtgärder har också vidtagits.

[ detta sammanhang vill jag även erinra om att det vid världslivsme- delsrådets tredje session i Manila i juni 1977 slogs fast att, även om livs- medelssituationen på kort sikt har förbättrats, någon garanti inte fanns för att denna förbättring skulle komma att bestå. Man noterade att den prioritetsförändring mot ökad satsning på livsmedel, som världslivsme- delskonfcrensen år 1974 beslutade om, ännu inte helt kommit till stånd. Man beklagade frånvaron av systematiska och gemensamma åtgärder för att genomföra den universella deklarationen om utrotande av hunger och undernäring.

Jag finner skäl att här även påpeka att Sverige har en betydande im— port av livsmedel och fodervaror, särskilt sådana som av klimatskäl inte produceras i vårt land. Det gäller bl. a. ris, frukt, grönsaker, kolonial- varor samt fodermedel. Därtill kommer bl. a. socker samt vegetabiliska fetter och oljor. Det totala värdet av denna import har under senare år uppgått till 6 år 7 miljarder kr., varav från u-ländcr 1,5 år 2 miljarder kr. Vår motsvarande export har uppgått till 2 å 2,5 miljarder kr.

6.3. Utvecklingen inom jordbruket

Jordbruksutredningen anför att utvecklingen för jordbrukets del under de senaste tioårsperioderna har inneburit en överflyttning av produk- tion, förädling och marknadsföring från det egentliga jordbruket till and- ra sektorer. Härigenom har arbetskraft kunnat lösgöras från jordbruket och överföras till andra sektorer. Befolkningen i jordbruk med binäringar har minskat från ca 25 % år 1950 till ca 5 % år 1975. Under den se- naste tioårsperioden har denna utveckling gått långsammare. Jordbru- kets roll som arbetskraftsreserv för andra näringar har under denna tid varit avsevärt mindre än tidigare. Minskningen under denna period har i huvudsak skett genom ålderspensionering.

Den betydande effektivisering som ägt rum inom jordbruket under efterkrigstiden har väsentligen skett genom att arbetskraft ersatts med maskiner o.d. Vinsterna av denna effektivisering har kommit samhället tillgodo genom att prisstegringarna på jordbruksprodukter kunnat be-

Prop. 1977/78: 19 167

gränsas och genom de insatser som friställd arbetskraft kunnat prestera i andra samhällssektorer.

Enligt de av utredningen redovisade beräkningarna steg jordbrukar- nas inkomster från jordbruksdriften obetydligt eller inte alls inom samt- liga storleksgrupper mellan åren 1966 och 1970. Vid de minsta gårdarna till och med minskade de. Fr.o.m. år 1971 steg inkomsterna från jord- bruksdriften betydligt inom alla storleksgrupper. Då den allmänna pris- nivån också steg kraftigt under denna period, var det dock endast vid de största gårdarna som man erhöll inkomsthöjningar realt sett.

Utredningen framhåller vidare att jordbrukarnas och industriarbetar- nas familjeinkomster utvecklades parallellt under första hälften av 1960- talet. Sedan slutet av l960-talet har familjeinkomsterna för flertalet jordbrukare i genomsnitt legat lägre än industriarbetarfamiljens inkoms- ter. Under senare år har jordbrukarfamiljens inkomster i procent räknat i allmänhet stigit ungefär lika mycket per år som industriarbetarfamiljens.

Utredningen har gjort en bedömning av utvecklingen inom jordbruket fram till år 1.980 resp. 1985. Åkerarealen beräknas år 1985 omfatta to- talt ca 2,9 milj. ha, vilket innebär en viss fortsatt nedläggning av margi- nella jordar i skogsbygderna. Antalet jordbruksföretag minskar genom att arealer vid mindre företag läggs till mera bärkraftiga företag. Anta- let sysselsatta beräknar utredningen till ungefär 170000 personer år 1980.

Som en följd av den nuvarande åldersstrukt-uren bland landets jord- brukare kommer huvuddelen av minskningen av arbetskraften att ske genom ålderspensionering.

Utredningens redovisning av utvecklingen inom jordbruket föranleder ingen särskild erinran från min sida. Jag vill dock framhålla vikten av att näringen i framtiden ges sådana villkor att nyrekryteringen kan ske på ett tillfredsställande sätt. En fortsatt effektivitctsförbättring i näringen är angelägen för att målsättningarna för jordbrukspolitiken skall kunna uppfyllas.

Jag vill samtidigt framhålla att möjligheterna till effektivitetsförbätt- ringar i framtiden kan komma att begränsas bl.a. med hänsyn till den moderna teknikens inverkan på miljön. Frågan om begränsning av jord- brukets användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel samt utvecklingen av alternativ till nuvarande produktionsteknik har ta- gits upp av bl. a. naturvårdsverket. Verket har också anmält sin avsikt att ta initiativ till att i samverkan med andra berörda myndigheter och jordbrukets organisationer utarbeta riktlinjer för hur jordbruket bör bedrivas med hänsyn till miljövårdssynpunkter. Jag vill för egen del framhålla att vi på sikt måste eftersträva att finna en produktionsteknik där hög effektivitet kan förenas med kraven på resurshushållning och ekologisk balans. Även krav i fråga om arbetsmiljö samt djurhälsovård och djurskydd måste kunna tillgodoses.

Prop. 1977/78: 19 168

Till frågan om inkomstutvecklingen i jordbruket torde jag få anled- ning återkomma senare under 1977/78 års riksmöte, när förslag till reg- lering av priserna på jordbruksprodukter för prisregleringsperioden efter den 30 juni 1978 skall behandlas.

6.4. Jordbrukspolitikens mål och medel

De senaste årtiondena har för jordbrukets del kännetecknats av en mycket snabb omvandling, som bl.a. inneburit att antalet yrkesverk- samma inom näringen starkt gått ner. Denna omvandling har försiggått under en växelverkan mellan den allmänna ekonomiska utvecklingen och tekniska framsteg i vid mening inom jordbruksdriften. Samtidigt som utbyggnaden av industrin och servicenäringarna krävt ökade insatser av arbetskraft har traktoriseringen och övrig mekanisering inom jordbru- ket och skogsbruket möjliggjort en omfattande överflyttning av arbets- kraft till de expanderande näringarna.

Den omdaningsprocess som lantbruket genomgått under de senaste decennierna har haft vittgående följder för den svenska landsbygden. särskilt inom landets skogs- och mellanbygder. Det vikande befolknings- underlaget i dessa bygder har på många håll menligt inverkat på möjlig- heterna att upprätthålla en godtagbar samhällelig och annan service för kvarvarande befolkning. För att motverka dessa konsekvenser har sam- hället vidtagit regionalpolitiska åtgärder av olika slag. [ norra Sverige har de generellt verkande jordbrukspolitiska insatserna sedan länge kom- pletterats med särskilda åtgärder för att förbättra jordbrukets situation.

De riktlinjer för jordbrukspolitiken, som antogs år 1967, kan anses innehålla tre jordbrukspolitiska delmål, inkomstmålet, produktionsmå- let och rationaliserings- eller effektivitetsmålet.

I 1947 års jordbrukspolitiska beslut var inkomstmålet överordnat öv- riga jordbrukspolitiska mål, och prissättningen på jordbruksprodukter syftade i första hand till att förverkliga inkomstmålet. Under 1950-talet preciserades inkomstmålet till att avse inkomstlikställighet för vissa jord- brukargrupper med jämförbara grupper i samhället. Som sådan jämfö- relsegrupp användes vid beräkningarna industriarbetare i vissa dyrorter.

I 1967 års beslut anges i fråga om inkomstmålet att de som i fram- tiden är sysselsatta inom jordbruket skall kunna påräkna ekonomisk och social trygghet i samma utsträckning som andra näringar erbjuder. Vi- dare sägs att det skall vara möjligt för dem som är sysselsatta inom jordbruket att få del av den allmänna standardstegringen. Någon ytter- ligare precisering av inkomstmålet görs inte. I stället anförs att den sam- lade avvägningen av prissättningen måste ske med beaktande av alla de faktorer som är relevanta i sammanhanget.

Produktionsmålet i 1967 års beslut innebär att produktionens omfatt- ning på sikt skulle begränsas till vad som var erforderligt för att trygga

Prop. 1977/78: 19 169

en god beredskap i fråga om livsmedelsförsörjningen. Som mått på stor- leken av de produktionsresurser som behövdes för detta syfte anges en lägsta självförsörjningsgrad i fredstid av 80 %. Det ansågs i första hand angeläget att produktionen i snabb takt anpassades så att för jordbruket kostsam överproduktion så vitt möjligt kunde undvikas. Det anfördes vi- dare att det fanns anledning att tid efter annan överväga takten i anpass- ningen.

Som effektivitetsmål anges i 1967 års beslut att jordbruksnäringcn un- der så långt möjligt samma betingelser som gäller för näringslivet i öv- rigt och till lägsta möjliga kostnader för samhället och konsumenterna skall åstadkomma en jordbruksproduktion av den storlek som bedömdes erforderlig med hänsyn till försörjningsberedskapen.

1 direktiven till 1972 års jordbruksutredning angavs att de allmänna målen för vår jordbrukspolitik borde gälla även i fortsättningen. Utred- ningen skulle överväga om det fanns anledning ompröva produktions- målet, belysa och analysera inkomst- och standardutveeklingen för dem som är sysselsatta inom jordbruket, undersöka möjligheterna att gå över till en s.k. lågprislinjc liksom möjligheterna till andra modifieringar av jordbruksprisregleringen samt förutsättningslöst ompröva rationalise- ringspolitiken.

Utredningen har inte ansett sig böra närmare precisera inkomstmålet för de i jordbruket yrkesverksamma. Den hänvisar dels till vad som an- förts i 1967 års beslut, dels till de regler för inflationsskydd och inkomst- följsamhet som ingår i prisregleringssystemet.

Jag anser det angeläget att göra en klarare markering av inkomst- målet än som skett i utredningen. Jag återkommer senare till hur detta bör ske.

Utredningen har vid sin bedömning av den svenska jordbruksproduk- tionens lämpliga omfattning funnit att ett produktionsmål, i vilket livs- medelsberedskapen beaktas, bör uttryckas som delmål för vissa viktiga produktionsresurser. främst åkerarealen och mjölkproduktionens omfatt- ning samt för produktionsinriktningen. Jag återkommer senare till hur produktionsmålet enligt min mening bör utformas.

Statens insatser för att främja jordbrukets rationalisering bör enligt utredningen utformas så att livsmedel kan produceras till lägsta möjliga kostnad. Denna inriktning kan ges beteckningen effektivitetsmålet. Även till denna fråga återkommer jag senare.

Några remissinstanser tar upp frågor som närmast innebär att jord- brukspolitiken skulle tillföras nya mål. SPK, prisregleringskommittén och Samarbetsorganct i jordbruksfrågor för enskild handel och industri anser att utredningsförslagct i högre grad än som skett borde ha ut- formats i syfte att begränsa prisstegringstendenserna i samhället. Jag delar uppfattningen att inflationen utgör ett allvarligt samhällsproblem som motiverar åtgärder från statsmakternas sida över ett mycket brett

Prop. 1977/78: "19 170

fält. Jag vill emellertid erinra om att nuvarande prissättningssystem bl. a. innebär att krav på en fortlöpande effektivitetsökning ställs på jordbru- ket för att den avsedda inkomstföljsamheten skall uppnås.

Enligt socialstyrelsen borde utredningen även ha utformat ett särskilt folkhälsomål. Frågan har också tagits upp i ett särskilt yttrande i utred- ningen. Jag kan dela ståndpunkten att det finns beröringspunkter mel- lan jordbrukspolitiken och samhällets strävan att förbättra folkhälsan, bl. a. genom att förbättra kostvanorna. En påverkan på kostvanorna kan ske genom avvägningen av livsmedelssubventionerna som tillkommit av andra än jordbrukspolitiska skäl. Ökade insatser för att förbättra kost- vanorna är angelägna, men jag anser liksom utredningen att informa- tions- och upplysningsverksamhet bör vara huvudmedel i dessa strävan- den.

Jag har i det föregående framhållit att den geografiska utbredningen ger jordbruket en viktig roll från regionalpolitisk synpunkt. Jag har ock- så framhållit att särskilda åtgärder behövs för att inkomstmålet skall kunna uppnås i norra Sverige med hänsyn till de högre produktions- kostnader som man där har. I det följande kommer jag också att avisera förslag om bl. a. att ett särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd skall utgå i sådana fall där jordbruket kan ingå som del i en kombination av flera yrken och sysselsättningar.

Mot bakgrund härav finns det enligt min mening anledning att mar- kera jordbruksnäringens regionalpolitiska betydelse. Jordbrukspolitiken bör sålunda medverka till att jordbruket och därtill knuten serviceverk- samhet och livsmedelsindustri kan ge största möjliga underlag för syssel- sättning i rationell produktion i områden med mindre goda förutsätt- ningar för annat näringsliv. Det innebär att samhällets insatser inom jordbrukssektorn bör samordnas med och ingå som ett led i en aktiv re- gionalpolitik. Av särskilt intresse är tillvaratagandet av de fördelar från brukarsynpunkt som kombinationen jord/skog erbjuder. Även i fråga om andra näringar och verksamheter med anknytning till areell produktion bör i största möjliga utsträckning ske en samordning.

Utredningen framhåller att de medel som använts för att förverkliga de jordbrukspolitiska målen har varit en särskild prisreglering för jord- bruksprodukter, med vars hjälp de inhemska produktpriserna har hållits på en högre nivå än priserna på den internationella marknaden (pris- stöd), statliga åtgärder för att stimulera rationaliseringen i jordbruket samt en markpolitisk lagstiftning. Under 1960-talet har som fjärde medel att påverka utvecklingen inom jordbruket tillkommit arbetsmark- nadspolitiska åtgärder. Utredningens förslag innebär ingen ändring i här berörda avseenden.

För egen del finner jag ingen anledning att föreslå någon ändring vad avser de medel som utnyttjas för att förverkliga de jordbrukspolitiska målen. Jag vill dock påpeka att de regionalpolitiska aspekterna på jord—

Prop. 1977/78: 19 171

bruksnäringen motiverar en bättre samordning med övriga statliga insat- ser på detta område. Vidare bör framhållas att de arbetsmarknadspoli- tiska insatserna inom jordbrukssektorn i framtiden måste komma att få en annan inriktning än under 1950- och 1960-talen, då avgången från jordbruket var mycket stor. [ det följande kommer jag att närmare re- dogöra för hur prisregleringen och den statliga rationaliseringspolitiken enligt min mening bör utformas. Den markpolitiska lagstiftningen ut- reds f. n. av jordförvärvsutredningen.

6.5. Inkomstmålet

Som jag tidigare anfört har utredningen inte ansett sig böra närmare precisera inkomstmålet för de i jordbruket yrkesverksamma. Den på- pekar emellertid att det prisregleringssystem. som tillämpats under en följd av år, inrymmer en regel som har till syfte att jordbrukarna skall uppnå inkomstföljsamhet med övriga befolkningsgrupper. Utredningen anför vidare att det får övervägas om det för att nå inkomstmålet för så stora grupper jordbrukare som möjligt blir nödvändigt med särskilda låginkomstsatsningar. En strävan bör enligt utredningen vara att nå ökad utjämning av inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier. Komplet- tering bör också ske med olika åtgärder för att förbättra jordbrukarnas sociala standard. 1 övrigt anser utredningen att en betydande frihet lik- som hittills bör lämnas vid prisavvägningen.

För egen del anser jag liksom utredningen att prissättningen på jord- brukets produkter bör ske med hänsynstagande ti-ll alla de faktorer som kan ha betydelse i sammanhanget. Det är angeläget att prisöverlägg- ningarna bl. a. kan grundas på material som belyser lönsamhets- och inkomstförhållandena för olika jordbrukargrupper. Liksom hittills bör ifrågavarande beräkningar anförtros berörda myndigheter, i första hand statens jordbruksnämnd och lantbruksekonomiska samarbetsnämnden.

[ vårt land har samhället genom en aktiv och målmedveten reform- politik sökt åstadkomma en rättvis fördelning av välståndet. Denna väl- färdspolitik bygger på solidaritet mellan människorna och har en stark förankring hos det svenska folket. Med hänsyn till bl.a. förhållandena på den internationella marknaden förutsätter detta att jordbruket erhåller ett prisstöd. Den prisreglerande verksamheten blir därigenom ett viktigt led i jordbrukspolitiken. Mot denna bakgrund bör ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken vara att tillförsäkra dem som är sysselsatta inom- jord- bruket i al'la delar av landet en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Detta syfte bör sär- skilt beaktas vid prissättningen av jordbruksprodukterna.

Jag anser att det inte nu finns anledning att precisera inkomstmålet genom att ange vilka grupper som bör jämföras och hur jämförelsen bör tillgå. Det bör framhållas att det här gäller att ta hänsyn till såväl eko-

Prop. 1977/78: 19 172

nomisk som social standard, varför det är svårt att göra exakta mät- ningar.

1 första hand bör inkomstmålet avse heltidssysselsatta inom jordbru- ket. Givet är också att rimliga krav bör ställas på effektivitet i pro- duktionen. I likhet med utredningen anser jag att det är nödvändigt att i fortsättningen göra särskilda låginkomstsatsningar för att inkomst- målet skall uppnås för så stora grupper jordbrukare som möjligt. En strävan bör därvid vara att nå en ökad utjämning av inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier. Likaså bör såsom hittills utgå särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige för att kompensera de högre produktions- kostnader som där föreligger. Detta är en förutsättning om inkomstmå- let, som jag i det föregående uttalat, skall avse sysselsatta inom jord- bruket i alla delar av landet.

Jag finner det speciellt värdefullt att det, inom ramen för särskilda låginkomstsatsningar, kunna-t vidtas åtgärder för att förbättra jordbru- karnas sociala standard, bl". a. i form av avbytarverksamhet. Enligt min mening är det nödvändigt att ägna denna del av den sociala standarden stor uppmärksamhet i framtiden. Om så inte sker kommer det att bli svårt att åstadkomma en önskvärd rekrytering till näringen, vilket i sin tur skulle leda till minskad effektivitet.

I detta sammanhang vill jag erinra om att regeringen hösten 1976 till- satte en särskild utredning med uppgift att lägga fram förslag till u-t- byggnad av avbytarservicen till jordbruket. En utbyggnad bör göra det möjligt att lösa avbytarfrågan vid sjukdom och längre ledighet. Jag av— ser att föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag i frågan vid 1977/78 års riksmöte. Den långsiktiga målsättningen bör vara att alla lantbrukare skall kunna erbjudas, förutom ersättare vid sjukdom, regel- bunden ledighet och semester.

Jag vill vidare erinra om att det vid överenskommelsen om prisjuste- ringar m.m. per den 1 juli 1977 avsattes 50 milj. kr. för ett förbättrat socialförsäkringsskydd för lantbrukare. Även här bör målsättningen vara att ge lantbrukarna en social trygghet, som är likvärdig med den som flertalet yrkesverksamma åtnjuter.

"Den utformning av inkomstmålet som jag förordar innebär att de som är sysselsatta inom jordbruket skall kunna följa med i den allmänna standardökning som kan uppnås i vårt land. Detta bör verka stimuleran- de och utveeklingsbefrämjande. Det är dock inte fråga om en lönsam- hetsgaranti för varje enskilt företag. Även i fortsättningen måste man räkna med betydande variationer mellan olika brukningsenheter och mellan enskilda år beroende på bl.a. skördeutfallet och svängningar i prisnivån.

Ett särskilt problem i sammanhanget är den ökade grad av speciali- sering som kännetecknar jordbruket, främst inom animalieproduktionen. Denna ökade specialisering ställer stora krav på prisavvägningen så att

Prop. 1977/78: 19 173

Iönsamhetsrelationerna inte blir snedvridna eller pristryckande överskott uppkommer.

6.6. Produktionsmålet och livsmedelsberedskapen

Som tidigare framhållits innebar produktionsmålet i 1967 års jord- brukspolitiska beslut att produktionens omfattning på sikt skulle begrän- sas till vad som var erforderligt för att trygga en god beredskap i fråga om livsmedelsförsörjningen. Som mått på storleken av de produktions- resurser som behövdes för detta syfte angavs en lägsta självförsörjnings- grad i fredstid av 80 %. Enligt de bedömningar som då gjordes borde produktionsresurserna i jordbruket från rent samhällsekonomisk syn- punkt motsvara en produktionsvolym som låg under den lägsta volym, som av bl.a. beredskapsskäl borde upprätthållas. Genom denna inrikt- ning kom produktionsmålsättningen i 1967 års beslut att inta en central roll för utformningen av jordbrukspolitiken.

.l direktiven till 1972 års jordbruksutredning uttalades att en relativt långtgående begränsning av jordbruksproduktionens omfattning skulle kunna vara motiverad om rent samhällsekonomiska synpunkter skulle vara vägledande. Det erinrades vidare om att i prop. 1967: 95 hade framhållits att den sannolika utvecklingen av det internationella handels- politiska samarbetet talade för att ett betydande utrymme för import av jordbruksprodukter borde finnas i framtiden. Det centrala skälet för att upprätthålla en stor inhemsk jordbruksproduktion var nödvändigheten av att trygga en god beredskap i fråga om livsmedel.

[ direktiven påpekades vidare att produktionsmönstret efter år 1967 ändrats i vissa avseenden. Bl. a. hade produktionen av mjölk blivit mer balanserad samtidigt som spannmålsproduktionen ökat kraftigt. Efter- som spannmålsöverskott fått exporteras till låga priser hade reglerings- ekonomin på spannmålsområdet blivit alltmer ansträngd. Mot bakgrund av den målsättning som angetts i 1967 års beslut om att produktionen i snabb takt skulle anpassas så att kostsam överproduktion undveks, borde utredningen överväga om det, med hänsyn till de förändringar som skett under senare år av produktionsinriktning och produktionsteknik eller av andra skäl, fanns anledning att ompröva produktionsmålsättningen. I di- rektiven anfördes vidare att utredningen borde undersöka vilka metoder som kan användas för att undvika permanenta överskott.

] enlighet med direktiven har utredningen verkställt omfattande ut- redningar och beräkningar rörande livsmedelsberedskapcn och de sam- hällsekonomiska effekterna av olika alternativ i fråga om jordbruks- produktionens omfattning.

Hittills har begreppet självförsörjningsgrad använts för att ange livs- medelsberedskapen, dvs. våra möjligheter att i händelse av avspärrning och krig trygga livsmedelsförsörjningen. Därmed har det också ansetts

Prop. 1977/78: 19 174

möjligt att beskriva produktionsmålet med detta begrepp. Utredningen har funnit att den fredstida självförsörjningsgraden inte längre är ett lämpligt begrepp för att ange behovet av försörjningsresurser vid en ' avspärrning. Viktiga skäl härför är jordbrukets ändrade produktions- inriktning och ökade beroendc av importerade produktionsmedel.

Utredningen förordar att försörjningsförmåga i fortsättningen an- vänds som ett sammanfattande begrepp för mätning av livsmedels— beredskapen. Försörjningsförmågan visar den beräknade tillgången på livsmedel under en avspärrning i procent av det beräknade behovet. Procenttalet utgör därmed ett mått på den livsmedelsberedskap som föreligger vid en viss tidpunkt och under de förutsättningar som gäller för beräkningarna. Dessa förutsättningar avser bl.a. produktionsresur- serna i fred, avspärrningstidens längd, omställningsmöjligheterna be- träffande produktion och konsumtion samt beredskapslagringen. En full— god livsmedelsberedskap förutsätter att försörjningsförmågan uppgår till lägst 100 ';'o. ] sådant fall beräknas en godtagbar kriskost kunna erbjudas hela befolkningen under den antagna avspärrningsperioden.

Jag delar utredningens uppfattning att begreppet försörjningsförmåga i fortsättningen bör användas för att beskriva livsmedelsberedskapen inför en avspärrning. Begreppet självförsörjningsgrad kan dock fort- farande komma till användning för att beskriva den fredstida försörj- ningsbalansen i fråga om enstaka produkter och produktionsgrenar. Jag vill i sammanhanget erinra om att utredningens beräkningar av försörj- ningsförmågan grundar sig på förhållanden, som gällde i början av 1970-talet. Sedan dess har inte oväsentliga förändringar inträffat bl. a. i konsumtionsmönstret. Andelen animaliska produkter har ökat. En om- ställning av konsumtionen så att den motsvarar vad som i utredningens beräkningar ansetts utgöra en godtagbar kriskost skulle därför i nuvaran- de läge behöva bli mer omfattande än vad utredningen förutsatt. Kris- kosten innehåller nämligen ett betydligt ökat inslag av vegetabiliska livs- medel. Det är därför angeläget att en fortlöpande uppföljning sker av utredningens beräkningar rörande försörjningsförmågan. Dessa beräk- ningar kan ligga till grund för överväganden rörande bl. a. produktions- inriktningen och beredskapslagringen.

Jag vill också peka på att livsmedelsberedskapen även är beroende av tillgången på arbetskraft. maskiner och reservdelar, drivmedel, bekämp- ningsmedel etc. Utredningen har i sina beräkningar endast delvis kunnat beakta de problem som brister i dessa avseenden kan föranleda under en avspärrning. Ej heller har de beredskapsmässiga konsekvenserna av förändringarna i företagsstrukturen och produktionens regionala fördel— ning kunnat beaktas. Jag anslutcr mig därför till utredningens bedöm- ning att de presenterade kalkylerna är osäkra och att det är motiverat att förstärka försörjningsresurserna jämfört med vad beräkningarna vi- sar om en tillfredsställande beredskap skall uppnås.

Prop. 1977/78: 19 175

Utredningen har ingående undersökt vilka krav [ivsmedelsberedskapen i dagens läge och för den framtid som kan överblickas ställer på jord- bruksproduktionens omfattning i fredstid. Utredningens bedömningar och beräkningar bygger därvid på ett huvudantagande om en treårig total handelsavspärrning. Livsmedelsförsörjningen under ett krig på svenskt territorium har inte närmare behandlats.

Det är enligt utredningen uteslutet att jordbruket skulle kunna bli helt oberoende av sådana produktionsmedel som i dag importeras, bl. a. drivmedel, gödselmedel och växtskyddsmedel, varför produktionskapa- citeten i jordbruket måste kompletteras med beredskapslager av pro- duktionsmedel. Dessa lager måste enligt utredningen vara så stora att de täcker behovet tills en inhemsk ersättningsproduktion kan igångsät- tas. Utredningen bedömer att denna tid är minst tre år.

Vissa remissinstanser, bl.a. överbefälhavaren, framhåller att försörj- ningsbehoven under krigsförhållanden ' och under avspärrning bör granskas i ett sammanhang.

För egen del anser jag att en god livsmedelsberedskap är en ound- gänglig del av vårt totala försvar. Jag vill erinra om att riksdagen år 1977 genom totalförsvarsbeslutet tagit ställning till frågan om uthållig- heten för försörjningsberedskapen i allmänhet (prop. 1976/77: 74, FÖU 1976/77: 13, rskr 1976/77: 311). Försvarsutskottet framhöll att följande i propositionen föreslagna mål ger uttryck för en lämplig inriktning av vår försörjningsberedskap under perioden 1977/78—1981/82.

Vid planeringsperiodens slut skall huvuddelen av det ekonomiska för- svaret kunna klara de påfrestningar på vår försörjning som en cirka ettårig avspärrnings- eller krigssituation kan medföra. De s.k. miljö- beskrivningar som har utnyttjats i programplanearbetet utgör goda exempel på sådana avspärrnings- och krigssituationer. Fortsatta säker- hetspolitiska studier bör medföra att underlaget i detta avseende ytter- ligare förbättras. I planeringsarbetet inom det ekonomiska försvaret skall dock inte möjligheterna av avspärrnings- och krigssituationer av annan längd uteslutas. '

För att klara försörjningen under fleråriga kriser och krigssituationer måste betydande omställningar av produktion och konsumtion genom- föras. De beredskapsåtgärder som det ekonomiska försvaret vidtar mot påfrestningar av relativt kort varaktighet skall därför även syfta till att möjliggöra och underlätta betydande omställningar av samhällets för- sörjning på längre sikt.

Föredragande departementschefen anförde att, i enlighet med 1974 års försvarsut-rednings förslag, målet för uthålligheten avseende bl.a. livsmedel borde sättas högre än inom övriga områden med hänsyn till frågan om befolkningens överlevnad även efter ett krig. Emellertid borde, i avvaktan på de studier rörande behoven av beredskapsåtgärder för tiden efter en kris eller ett krig som överstyrelsen för ekonomiskt försvar bedrivit sedan juni 1976, beredskapsåtgärder för efterkrigstid endast vidtas i form av planering och åtgärder av administrativ natur.

Prop. 1977/78: 19 176

Överstyrelsens efterkris(krigs)studier pågår alltjämt. l avvaktan på resultaten av dessa studier bör det av riksdagen i år beslutade målet för uthålligheten avseende livsmedelsberedskapen stå fast.

Utredningen har undersökt sambandet mellan den totala åkerarealens storlek och behovet av beredskapslager och konstaterar att försörjnings- läget vid en avspärrning med nu tillgängliga resurser är i stort sett tillfredsställande. En ransonering och förskjutning av konsumtionen mot en ökad an-del vegetabiliska produkter förutsätts doc-k ske. Vidare bör beredskapslagren omstruktureras mot en ökad lagring av produk- tionsmedel. Enligt utredningens beräkningar kan en tillfredsställande livsmedelsberedskap uppnås även vid en areal omfattande 2,6—2,7 milj. ha med beredskapslager som inte är mycket större än vad som krävs vid nuvarande åkerareal. Om åkerarealen minskar ytterligare ökar emellertid lagerbehovet snabbt.

Utredningen konstaterar emellertid att även andra skäl, såsom större handlingsfrihet inför framtida globala försörjningsproblem, ytterligare kommersiella åtaganden för spannmålsexport, regionalpolitiska skäl och miljöskäl, bör beaktas vid ett ställningstagande till åkerarealens storlek. Samtliga dessa skäl talar för en åkerareal som är större än som är motiverad av enbart beredskapsskäl.

Utredningen har bland miljöskälen särskilt tagit upp användningen av kemiska produkter inom jordbruket i form av gödsel— och bekämp- ningsmedel och därvid låtit översiktligt undersöka vilken inverkan på jordbru-ksproduktionen som en betydande inskränkning i användningen av kemiska medel skulle få. Undersökningen visar att en sådan in- skränkning skulle leda till en minskning av jordbruksproduktionen och till att odlingen av vissa grödor, främst sockerbetor och oljeväxter, skulle äventyras. Utredningen anser att frågan bör uppmärksammas vid bedömningen av de framtida produktionsresursernas storlek. Flera remissinstanser förordar en restriktiv användning av kemiska medel i jordbruket och anser att alternativa metoder bör prövas.

För att belysa de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika pro- duktionsmålsalternativ har utredningen utfört omfattande beräkningar. Därvid har bl. a. förutsatts att en fortsatt effektivitetsökning sker i jord- bruket och att de resurser, som skulle frigöras vid en lägre ambitions- nivå för produktionens fredstida omfattning, skulle kunna utnyttjas i annan produktiv verksamhet. Vidare har förutsatts att beredskapslag- ringen anpassas så att livsmedelsberedskapen kan upprätthållas. Som väntat inverkar kalkylförutsättningarna i hög grad på beräkningsresul- taten. Särskilt gäller detta arbetskraftens alternativvärde och antagan- dena om världsmarknadsprisernas utveckling.

Enligt beräkningarna skulle vissa samhällsekonomiska vinster uppstå om åkerarealen reducerades. Som lägsta nivå har i kalkylerna insatts 2,4 milj. ha. Merkostnaden för att upprätthålla odling på 2,9 milj. ha

Prop. 1977/78: 19 l77

varierar med förutsättningarna från några tiotal milj. kr. till 400—500 milj. kr. per år.

i sin kommentar till de samhällsekonomiska kalkylerna anför utred- ningen att det för att det skall vara samhällsekonomiskt motiverat att ytterligare söka lösgöra arbetskraft från jordbruket och reducera pro- duktionen också måste finnas möjligheter att inom andra näringsgrenar sysselsätta dem som frigörs. Vidare måste den insatta arbetskraften där ge en avkastning som. efter avdrag för bl. a. omställningskostnader, be- döms bli högre än inom jordbruket.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att en viss mindre del av nuvarande åkerareal oundgängligen behöver tas i anspråk för andra angelägna samhällsändamål. Kvarvarande åkerareal i mitten av l98ll- talet beräknas uppgå till ca 2,9 milj. ha. Någon anledning att från sam- hällets sida vidta generella åtgärder för att få en större areal finns enligt utredningen inte. Det finns enligt utredningen inte heller anledning att från samhällets sida aktivt verka för en ytterligare minskning av arealen.

Vissa remissinstanser, däribland LO och TCO, ifrågasätter behovet av att upprätthålla en större åkerareal än som oundgängligen krävs för livsmedelsberedskapen och anser att frågan om jordbruksproduktionens storlek och inriktning bör följas med uppmärksamhet.

Vad gäller produktionsinriklningen anser utredningen att animalie— produktionen i stort sett inte bör överstiga det inhemska avsättnings- utrymmet. Utredningen framhåller emellertid att mjölkproduktionens fredstida storlek har avgörande betydelse för livsmedelsberedskapen och lagringsbehoven. Produktionen bör därför i stort sett motsvara konsum- tionsbehovet av mjölk och mjölkprodukter. Övriga grenar av animalie- produktionen har mindre betydelse för livsmedelsberedskapen. Broiler- och fläskproduktionen liksom även produktionen av ägg bör enligt utredningen begränsas under en avspärrning. Med den åkerareal som utredningen bedömt erforderlig blir det med angivna mål för animalie— produktionen överskott på vegetabilier. Detta överskott bör enligt ut- redningen utgöras av spannmål.

LRF efterlyser en diskussion kring de instrument som behövs för att styra produktionsinriktningen i olika krissituationer, medan statens jordbruksnämnd förutsätter att dessa frågor efterhand skall kunna lösas bl.a. i samband med prisöverläggningarna. Samarbetsorganct i jord bruksfrågor för enskild handel och industri anser att mer preciserade produktionsmål bort kunna övervägas för vissa andra produkter än spannmål, t. ex. fläsk, ägg och broiler.

För egen del anser jag att frågan om produktionens omfattning och inriktning är av grundläggande betydelse för utformningen av den fram- tida jordbrukspolitiken. Som jag tidigare framhållit är en god livsmedels- beredskap en oundgänglig del av vårt totala försvar. Beredskapskraven

Prop. 1977/78: 19 178

anger därmed en undre gräns för produktionsmålet, som inte får under- skridas.

Av vad som tidigare anförts framgår att utredningen vid Sina över— väganden kommit fram till att det inte finns skäl för samhället att vidta åtgärder för att vare sig utöka eller minska åkerarealen. Denna upp- fattning får stöd av flertalet remissinstanser. Jag kan i huvudsak an- sluta mig till utredningens bedömningar angående skälen till att upp- rätthålla odling på ungefär nuvarande areal. De samhällsekonomiska kalkyler, som redovisas av utredningen. talar visserligen för en viss minskning av åkerarealen i förening med en ökad lagerhållning av be- redskapsskäl. Varken utredningen eller remissinstanserna har dock lagt någon större vikt vid dessa beräkningar. De framräknade besparingarna är också av relativt måttlig storlek vid de kalkylförutsättningar som kan bedömas vara mest realistiska.

För egen del fäster jag också stort avseende vid de allvarliga följd- verkningar av satnhällsekonomisk art, som skulle uppstå vid en om- fattande nedläggning av åkermark i vårt land. En sådan nedläggning skulle ofrånkomligen drabba redan svaga bygder. Eftersom dessa kon- sekvenser inte beaktats i kalkylerna kan de enligt min mening inte direkt läggas till grund för samhällsekonomiska bedömningar av olika alterna- tiv. Jag anser att ett program för nedläggning av åker ovillkorligen måste åtföljas av förslag till konkreta åtgärder för att kompensera berörda bygder. Enligt min mening talar således även samhällsekonomiska skäl för den av utredningen angivna inriktningen av produktionsmålsätt- ningen i fråga om åkerarealen.

Jag anser också att stort avseende måste fästas vid vårt ansvar för livsmedelsförsörjningen i världen. som tnanit'esterats i olika internatio- nella fora och därtill tagit sig uttryck i konkreta åtaganden om leve— ranser och lagerhållning. Vid tttfornmingcn av produktionsmålsätt- ningen är det också angeläget att beakta de konsekvenser. som en mer restriktiv användning av kemiska medel kan få.

Vad jag här anfört innebär att våra naturliga resurser i fråga om jordbruksjord i framtiden bör utnyttjas för jordbruksproduktion och den brukningsvärda åkerjorden skyddas från exploatering för andra ändamål. "Det är angeläget att detta beaktas i den fysiska riksplane- ringen. En relativt stor åkerareal medger som utredningen påpekar en större handlingsfrihet i olika avseenden. Som naturvårdsverket fram- håller gagnas också natur- och landskapsvården. Jag delar samtidigt utredningens uppfattning att det är ofrånkomligt att viss mindre del av vår nuvarande åkerareal även i framtiden kommer att tas i anspråk för andra angelägna samhällsändamål, t.ex. bebyggelse och vägar. Som framhålls av vissa remissinstanser finns det emellertid tidigare ned- lagd åker, som av bl. a. regionalpolitiska skäl åter bör kunna tas i bruk för jordbruksproduktion.

Prop. 1977/78: 19 179

Vad jag här anfört innebär ett godtagande av att ett exportöverskott på vegetabiliska produkter kommer att föreligga vid normalskörd. l lik- het mcd utredningen anset jag att överskottet i första hand bör utgöras av spannmål. Det är dock angeläget att ändringar i produktionsinrikt- ningen satnt produktionsu[vecklingen för enskilda produkter följs med hänsyn till beredskapssynpunkter. Som påpekas av vissa remissinstanser kan situationen även ändras beträffande inriktningen av överskotts- produktionen.

Jag delar utredningens uppfattning att mjölkproduktionen är av sär-- skild betydelse för upprätthållandet av en god livsmedelsberedskap. Mjölkproduktionen är den viktigaste produktionsgrenen för jordbruket i norra Sverige och är därför av särskild betydelse från regionalpolitisk synpunkt. Med hänsyn härtill bör. såsom utredningen föreslagit, produk- tionen i stort sett tnotsvara konsutntionsbehovet av mjölk och mjölk- produkter. Upprätthållandet av en sådan mjölkproduktion bör därför ingå som ett delmål i produktionsmålsättningen. För övriga grenar inom animalieproduktionen bör eftersträvas att balans i Stort sett uppnås mel- lan produktion oeh avsättningsutrymme inom landet.

Ett produktionsmål med den utformning som här angetts bör enligt min mening väl tillgodose kravet på en god livsmedelsberedskap under förutsättning att en väl anpassad beredskapslagring upprätthålls av bl.a. vissa viktiga produktionsmedel.

Sammanfattningsvis anser jag att produktionsmålet bör utformas med hänsyn till kraven på en god livsmedelsberedskap, den internationella livsmedelssituationen. regionalpolitiska och samhällsekonomiska hänsyn samt miljövårdsskäl. Efter en samlad bedömning anser jag att produk- tionsmålet bör utformas som delmål avseende åkerarealen. mjölkpro- dttktionen och driftsinriktningen i övrigt. Beträffande åkerarealen bör gälla att den brukningsvärda åket'jorden bör utnyttjas för jordbrukspro- duktion. vilket innebär ett bibehållande av ungefär nuvarande åkerareal. Den fredstida mjölkproduktionen bör med hänsyn till dess stora bety- delse för livsmedelsberedskapen upprätthållas vid en nivå som ungefär- ligen motsvarar konsumtionsbehovet av mjölk och mjölkprodukter. För övriga animalieprodukter bör eftersträvas att balans i stort sett uppnås mellan produktion och avsättningsutrymme inom landet. Det överskott som uppkommer till följd av målsättningen i fråga om åkerarealen bör i första hand utgöras av spannmål.

6.7. Prispolitik och prisreglering 6.7.1 Allmän utformning och url)-itinislration

Nuvarande prisstöd till jordbruket utgår i huvudsak genom en regle- ring av jordbruksprodukternas priser och marknadsförhållanden. Genom denna reglering har den inhemska prisnivån på olika jordbruksproduk-

Prop. 1977/78: 19 180

ter höjts över den som regel lägre prisnivån på världsmarknaden i syfte att åstadkomma avsedd pris- och inkomstnivå.

Jag delar utredningens uppfattning att den framtida utvecklingen på världsmarknaden talar för att det svenska jordbruket även i fortsätt- ningen kommer att behöva ett prisstöd, om de målsättningar jag tidigare angett skall kunna uppnås. Detta prisstöd bör liksom hittills främst ges i fortn av ett gränsskydd. vid behov kompletterat med marknadsregle- rande åtgärder, främst lagring och export av överskott. i viss utsträck- ning bör stödet kunna utgå i form av särskilda pristillägg. finansierade med statliga medel. Jag återkommer i det följande till prisregleringens utformning mera i detalj. i de fall där några förslag till förändringar inte lämnas bör nuvarande regler i huvudsak gälla även i fortsättningen. Det bör dock liksom hittills vara möjligt att vid prisöverläggningarna aktualisera förslag till ändringar.

Prisregleringen på jordbrukets produkter handläggs av statens jord- bruksnämnd. Utredningen har inte närmare berört nämndens organisa- tion. eftersom denna setts över och behandlats av riksdagen så sent som vid l975/76 års riksmöte (prop. l975/76: 154, JoU l975/7öz40. rskr "1975/70332). Därvid framhölls det i fråga om sammansättningen av nämndens styrelse att det ankommer på regeringen att besluta om an- talet ledamöter i styrelsen och att utse dessa. För riksdagens informa- tion anmälde dåvarande departementschefen att han ansåg att styrelsen borde ha en allsidig sammansättning. [ styrelsen borde därför ingå, för- utom generaldirektören och personalföreträdarna. representanter för allmänintresset, jordbruket, konsumentintresscna samt näringsliv med anknytning till livsmedelssektorn. När ärende rörande fisket behand- lades borde en representant för fisket ingå i styrelsen.

Jag vill nämna att f.n. ingår i jordbruksnämndens styrelse, förutom generaldirektören och personalföreträdarna. två representanter för jord- bruket samt en representant från vardera konsumentkooperationen. lön— tagarorganisationerna och det enskilda näringslivet med anknytning till livsmedelssektorn.

Jag anser att jordbruksnämndens styrelse bör ha en allsidig samman- sättning. Lika viktigt är emellertid att balans mellan olika partsintressen föreligger. En utökning av antalet ledamöter med företrädare för all- mänintresset skulle rubba den balans som hittills förelegat och dessutom försvåra nämndens praktiska arbetsmöjligheter. För riksdagens informa— tion får jag därför anmäla att jag inte har för avsikt att föreslå någon ändring i fråga om styrelsens storlek och sammansättning.

Utredningens förslag om viss förstärkning av jordbruksnämndens per- sonalresurser till följd av den förutsatta utökningen av nämndens arbets- uppgifter torde få tas upp i annat sammanhang.

Till nämnden är sedan år 1963 knuten en konsumentdelegation som enligt jordbruksnämndens instruktion främst har till uppgift att bistå

Prop. 1977/78: 19 18!

nämnden med råd och upplysningar samt framföra synpunkter och önskemål beträffande jordbrukspolitiken och fiskets prisreglering med särskild hänsyn till förbrukarsidans intressen. l delegationen ingår före— trädare för allmänintresset och det direkta konsumentintresset samt fö— reträdare för förbrukarsidan inom livsmedelssektorn. dvs. icke produ— centkooperativ livsmedelsindustri samt handel.

Vid den nyss nämnda översynen av jordbruksnämndens organisation prövades också frågan om konsumentdelegationens ställning och sam— mansättning. Vid översynen konstaterades att delegationen enligt in— struktionen har betydande frihet att på olika sätt framföra sina syn— punkter till jordbruksnämnden, varför någon ändring i delegationens ställning inte föreslogs. Ej heller föreslogs någon förändring i delega— tionens sammansättning. Dåvarande departementschefen fann med an— ledning härav inte anledning att föreslå någon förändring beträffande konsumentdelegationens ställning eller sammansättning.

Jordbruksutredningen föreslår att delegationens ställning och sam— mansättning på nytt ses över. Härvid bör enligt utredningen bl. a. prövas om konsumentintresset i delegationen kan renodlas och om synpunkter från 'förbrukarsidan inom livsmedelssektorn lämpligen bör inhämtas i annan ordning.

Bland remissinstanserna råder delade meningar om lämpligheten av att förändra delegationens ställning i förhållande till jordbruksnämnden. Flera instanser anför att delegationen vid prisöverläggningarna nutnera i själva verket fått en självständig partsroll. något som enligt deras upp— fattning borde framgå av instruktionen.

För riksdagens information vill jag nämna följande. Jag vill under— stryka den stora betydelse som konsumentdelegationen spelar för ut— formningen av prisregleringen på jordbruksområdet. Genom delegatio— nen får inte blott det renodlade konsumentintresset utan även förbru— karsidan insyn i och stora möjligheter att direkt påverka prisregleringens utformning. ! delegationen kan en fortlöpande dialog föras mellan olika intressegrupper i dessa frågor. Självfallet bidrar detta till att vidga kän— nedomen om hur prisregleringssystemet fungerar.

! anslutning till frågan om konsumentdelegalionens ställning vill jag erinra om att det på jordbruksområdet utbildats en praxis. enligt vilken jordbruksnämnden eller en särskilt utsedd kommitté erhållit regeringens uppdrag att efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdele- gation och jordbruksnämndens konsumentdelegation framlägga förslag angående prisregleringens utformning under kommande prisreglerings- period. Överläggningarna har regelmässigt lett till överenskommelse rö- rande saväl prisregleringsperiodens längd som det regelsystem m.m. som skall gälla. De på överenskommelsen grundade förslagen skall un— derställas regering och riksdag för godkännande. Förslagen har också i huvudsak godkänts av statsmakterna. På motsvarande sätt förs över-

Prop. 1977/78: 19 182 läggningar angående regeltillämpningen under prisreglcringspcrioden. Gällande praxis härrör från 1940-talet, då den första överenskommelsen om prissättningen på jordbrukets produkter träffades mellan staten och jordbrukets organisationer. Jordbruksnämndens konsumentdelegation in- rättades som nämnts år 1963.

Den hittills tillämpade ordningen har fungerat tillfredsställande. var— för jag inte finner skäl att föreslå någon ändring. Karaktären av över- läggningar bör alltså bibehållas. Det bör också liksom hittills ankomtna på regeringen att besluta om hur överläggningarna skall tillgå, vad de skall omfatta och hur staten skall vara representerad.

Även när det gäller frågan om konsumentdelegationens sammansätt- ning råder delade uppfattningar bland remissinstanserna. En renodling av konsumentintresset förordas av en del av instanserna, andra upp- fattar en sådan renodling i och för sig önskvärd från principiell syn- punkt men praktiskt sett mindre nödvändig, medan en tredje grupp av instanser finner nuvarande sammansättning mest lämplig.

Jag vill framhålla att en renodling av konsumentintresset i delega- tionen skulle kräva att synpunkter från förbrukarsidan inom livsmedels- sektorn fick inhämtas i annan ordning, eventuellt genom att ytterligare en delegation tillsattes. Detta skulle göra prisöverläggningarna mer kom- plicerade. Eftersom dessa överläggningar f.n. fungerar väl, anser jag att tillräckliga skäl inte föreligger att förändra delegationens samman- sättning.

Vad gäller frågan om förstärkning av konsumentdelegationens utred— ningsresurser vill jag erinra om att konsumentdelegationen är knuten till jordbruksnämnden och att dennas utredningsresurser står till förfogande för de kompletterande analyser etc., som kan efterfrågas. Delegationens egna utredningsresurser har också under innevarande regleringsår för- stärkts med en ny tjänst. ] konsumentdelegationen ingår företrädare för löntagarnas och näringslivets organisationer som på sedvanligt sätt kan lämna service till sina representanter.

6.7.2. Utgångspuuktw för prissättningen

Genom prissättningen av jordbrukets produkter påverkas lönsamhets-, inkomst- och effektivitetsutvecklingen inom jordbruksnäringcn. pro- duktionens storlek och inriktning samt konsumenternas livsmedelskost- nader m.m. l 1907 års beslut framhölls att prissättningen borde känne- tecknas av en viss återhållsamhet för att inte motverka den eftersträvade produktionsanpassningen, rationaliseringssträvandena och effekten av de rörlighetsstimulerande åtgärderna. Samtidigt framhölls att prissättningen måste präglas av en viss stabilitet för att kunna möjliggöra rationalise- ringsåtgärder inom jordbruket och främja uppkomsten av allt effektivare företag. Eftersom prissättningen borde tjäna flera olika och till viss det mot varandra stridande syften ansågs det väsentligt att man vid den

Prop. 1977/78: 19 183

samlade avvägningen av prissättningen beaktade alla i sammanhanget relevanta faktorer.

Utvecklingen efter är 1967 har. som utredningen redovisat, präglats av betydande förändringar såväl inom som utom jordbruket. Enligt ut- redningens bedömning har härvid den betydande "frihet som förelegat vid valet av utgångspunkter för prissättningen inneburit fördelar. Detta gäller särskilt möjligheten att i lägen med starka prisstegringar genom tillförsel av livsmedelssubventioner begränsa konsumentprishöjningarna på baslivsmedel. Utredningen föreslår därför att nuvarande frihet vid valet av utgångspunkter bibenälls även i fortsättningen.

För egen del vill jag peka på de målkonflikter som ofrånkomligen uppträder vid den praktiska utformningen av prisregleringen och som också utredningen diskuterat. Det är enligt min mening givet. att man vid prissättningen bör ta hänsyn till alla de faktorer som har betydelse i sammanhanget och att det inte är möjligt att i förväg bestämma vilken betydelse som olika faktorer skall tillmätas. Jag delar därför uppfatt- ningen att det bör föreligga betydande frihet vid valet av utgångspunk- ter för prissättningen. Jag vill samtidigt erinra om att jag i det föregå— ende uttalat att ett hux-'udsyfte med jordbrukspolitiken skall vara att till- försäkra dem som är sysselsatta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som jäm- förbara grupper uppnår. Jag har också uttalat att detta syfte särskilt bör beaktas vid prissättningen på jordbruksprodukterna. Jordbrukspoli- tiken bör enligt min mening också ha till mät att tillgodose konsumen- ternas berättigade krav på säker tillgång till livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser. Det bör dock framhallas att det genom jordbruks- politiken endast gär att påverka den andel av konsumentpriserna, sotn omfattas av jordbruksprisreglcringen. Genom tillämpningen av mellan- prislinje för baslivsmedel har möjligheterna att förena angivna syften förbättrats.

6.7.3 Val av prislinje

Enligt direktiven skulle utredningen undersöka möjligheterna att in- föra en s.k. lågprislinje (av utredningen benämnd världsmarknadspris- linje. VM-prislinje) eller på annat sätt modifiera den högprislinje (av utredningen benämnd producentprisbaserad prislinje eller producentpris- linje) som gällde när direktiven gavs. En VM—prislinje skulle enligt di- rektiven bl.a. gynna inkomsttagare med låga inkomster och barnfamil- jer med inkomster i vanliga inkomstlägen.

1 Sverige har under större delen av efterkrigstiden tillämpats en vad utredningen benämner producentprislinje på jordbruksbaserade livsme- del. Av hänsyn till barnfamiljer och låginkomsttagare har med början år 1973 successivt skett en övergång mot en mellanprislinje. Konsu- mentpriserna på viktigare baslivsmedel har således genom tillförsel av

Prop. "1977/78: 19 184

statliga budgetmedel — livsmedelssubventioner — sänkts till en lägre nivå än vad som motsvarar en renodlad producentprislinje. Införandet av livsmedelssubventioner kombitterades med ett prisstopp på berörda produkter.

Utredningen har av flera skäl avvisat en VM-prislinje för Sveriges del. Alternativet till en VM—prislinje är att tillämpa någon form av nationellt fastställt] prislinje mot konsument. En sådan kan ges formen av an- tingen en producentprislinje eller en mellanprislinje. Utredningen anför att en omedelbar återgång till en producentprislinje knappast är möjlig med hänsyn till den omfattning som livsmedelssubventionerna har upp- nått, om den inte kombineras med andra lättnader för konsumenterna, Enligt utredningens bedömning bör nuvarande mellanprislinje bibehållas. Härigenom uppnas för en given utgift över budgeten en större effekt gentemot avsedda målgrupper än vad som skulle blivit fallet vid en VM-prislinje, da importpriserna helt hade bestämt den inhemska pris- nivån. Utredningen tar emellertid inte ställning till i vilken utsträckning man för att uppnå fördelningspolitiska effekter bör utnyttja livsmedels- subventioner eller andra medel utanför jordbrukspolitikens ram.

Utredningen framhåller vidare att mellanprislinjens konsekvenser för jordbruket och för prisstabiliseringssträx-andena i huvudsak är gynn- samma. Av statsfinansiella skäl bör dock utökningen av subventionernas omfattning enligt utredningen i huvudsak begränsas till perioder med relativt kraftiga prisstegringar. Utbetalningen av livsmedelssubventio- nerna anges ha fungerat bra, men det förhållandet att subventionerna kombinerats med ett prisstopp har i viss mån komplicerat handlägg- ningen av jordbruksprisregleringen.

Beträffande avvägningen av livsmedelssubventionerna framhåller ut- redningen att ett samlat grepp över hela livsmedelsfältet i syfte att via prissättningen påverka konsumtionen inte är möjligt, bl. a. på grund av att jordbruksprisregleringen inte omfattar alla livsmedel. Huvudmedel när det gäller att förbättra konsumenternas näringsstandard bör därför enligt utredningens uppfattning vara en intensifierad kostupplysning.

För livsmedelsindustrin är det enligt utredningen angeläget att sub- ventioneringen av konkurrerande produkter görs relativt enhetlig så att man sil långt möjligt inte snedvrider konkurrensen mellan olika bran— seher. Eftersom mänga faktorer måste beaktas varje gång livsmedels- subventioneruas omfattning ändras. har utredningen inte ansett det möjligt att på förhand uppställa några riktlinjer för prisavvägningen mot konsument.

Remissinstanserna delar i stort sett utredningens slutsats att den nu- varande mellanprislinjen bör bibehållas. Sveriges industriförbund anser dock att livsmedelssubventionerna bör tas bort för alla baslivsmedel utom konsumtionsmjölk. Om man av sociala eller fördelningspolitiska

Prop. 1977/78: 19 185

skäl vill stödja vissa svaga grupper i samhället, bör detta enligt förbun— det ske mcd andra åtgärder.

För egen del anser jag att den nuvarande mellanprislinjen bör bibe- hållas. Mellanprislinjen erbjuder enligt min mening många fördelar jäm- fört med en VM-prislinje och är även att föredra framför en produ- centprislinje, främst på grund av de fördelningspolitiska effekter som kan åstadkommas. ] första hand bör livsmedelssubventioner utgå för baslivsmedel, som är av störst betydelse för barnfamiljer och låginkomst- tagare. Det ankommer på regeringen att vid varje särskilt tillfälle ta ställning till livsmedelssubventionernas storlek.

Utredningen har analyserat de fördelningspolitiska effekterna av livs- medelssubventionerna. Flera remissinstanser har också uttalat att regel- bundna hushållsbudgetundersökningar bör företas så att underlag er- hålls för beräkningar av subventioneringens effekter för olika grupper av konsumenter. Jag delar denna uppfattning och vill erinra om att sta- tistiska centralbyrån erhållit medel för en sådan undersökning avseende år l978.

Jag noterar att utredningen funnit att utbetalningen av livsmedels- subventionerna tekniskt sett fungerar utan större problem. Tillämp- ningen av prisstoppet på subventionerade baslivsmedel har dock för- orsakat vissa problem bl.a. för jordbruksprisregleringen. Dessa frågor utreds f. n. Enligt min mening bör det vara möjligt att minska de före- liggande olägenheterna.

Flera remissinstanser anser det angeläget att konsumtions- och nå- ringscffekterna beaktas vid fastställandet av subventionernas storlek och produktomfattning. Socialstyrelsen och konsumentverket framhåller att prissättningen och subventioneringcn i högre grad än som sker bör ut- nyttjas i syfte att påverka konsumtion och näringsstandard för vissa konsumentgrupper. Även om jag delar åsikten att näringseffekterna bör beaktas vid subventionernas fastställande. anser jag att informations- och upplysningsverksamhet bör vara huvudtnedel i strävandena att för- bättra näringsstandarden. För många viktiga livsmedel kan subventioner för övrigt knappast utgå av tekniska skäl. Andra omfattas inte av jord- bruksprisregleringen.

Jag delar den uppfattning som framförts av utredningen och vissa remissinstanser att subventioneringcn bör ske så att pris- och konsum- tionsutvecklingen inte blir ryckig och livsmedelsindustrins kapacitets- plancring försvåras. Vidare bör beaktas effekterna för konkurrerande produkter.

Några remissinstanser anser att regeringen bör bereda konsument- delegationen, Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och berörda bran- scher tillfälle att lämna synpunkter på subventionsbeloppets fördelning på olika produkter när dess totala storlek fastställts.

Jag vill för egen del framhålla att det bör vara angeläget för rege-

Prop. 1977/78: 19 186

ringen att ta de kontakter som krävs för att subventioneringen skall kunna avvägas med hänsynstagande till alla de synpunkter som kan komma i fråga. Initiativ till sådana kontakter kan tas av alla berörda parter.

Livsmedelssubventionerna har som utredningen angett påverkat av- sättningen av jordbruksprodukter. vilket inneburit fördelar även för jordbruket. Vissa remissinstanser anför att dessa effekter bör beräknas för att kunna beaktas vid kommande prisöverläggningar. Jag finner det angeläget att livsmedelssubventionernas effekter i olika avseenden blir kartlagda och analyserade, däribland deras inverkan på avsättningen för svenska jordbruksprodukter.

6.7.4 Val av prisregleringsled

Nuvarande prisstöd till jordbruket utgår i huvudsak genom reglering av jordbruksprodukternas priser. För animaliska produkter, dvs. främst mjölk och slaktdjur, regleras partipriserna på delvis förädlade produk- ter. Härigenom kommer även en del av förädlingsledet. den s.k. pri- märförädlingen. att omfattas av prisstödet. Det avräkningspris som jord— brukarna erhåller utgör således en restpost vars storlek blir beroende av kostnads- och effektivitetsutvecklingen inom det primära förädlings- ledet. Kostnadsutveeklingen inom det primära förädlingsledet påverkar på längre sikt även konsumenternas priser på jordbruksbaserade livs— medel.

] likhet med utredningen anser jag att de på producentkooperativ grund uppbyggda mejeri- och slakterinäringarna ger effektivitetsfördelar. Den ägare- och företagsstruktur som råder har bl. a. möjliggjort anlägg- ning av stora produktionsenheter med planmässig uppsamling och distri— bution samt produktutveckling, vilket kommit både producenter och konsumenter till godo.

Med hänsyn till de farhågor som stundom framförts om att bristen på konkurrens, särskilt på mejeriområdet, skulle leda till försämrad effektivitet har utredningen undersökt möjligheterna att föra över pris- sättning och prisreglering för kött- och mjölkprodukter från partiledet till producentledet. Utredningen anser dock att någon ändring inte är motiverad men föreslår vissa åtgärder i syfte att garantera en önskvärd effektivitetsutveckling och tillfredsställande konkurrens inom det för— ädlingsled som omfattas av jordbruksprisregleringen.

Flertalet remissinstanser tillstyrker i huvudsak utredningens förslag att bibehålla prisregleringen i partiprisledet. Vissa remissinstanser accep- terar dock inte utredningens förslag utan anser att ett system i vilket prisregleringen är förlagd till producentledet bör kunna införas.

För egen del anser jag att utredningen mycket ingående har analy— serat möjligheterna att genomgående förlägga prisregleringen till produ- centledet. Utredningen har därvid biträtts av en expertgrupp med före-

Prop. 1977/78: 19 l87

trädare för vitt skilda intressen. Den analys som genomförts visar att en sådan omläggning skulle komplicera prisregleringssystemet avsevärt. Bl. a. skulle prisöverläggningarna få föras i två omgångar, varvid man först skulle få träffa överenskommelse om vilket producentpris som skall eftersträvas. I nästa led skulle överläggningar fä föras med livsmedels— industrin om vilket gränsskydd som krävs för att det avsedda producent- priset skall uppnås. Jag vill framhålla att en sådan procedur skulle bli tidskrävande och därtill inte ge avsedda garantier till producenterna eller ge vinster för konsumenterna. l längden kan livsmedelsindustrin inte betala mer för råvarorna än vad som motsvarar de partipriser som in- dustrin kan ta ut vid sin försäljning efter avdrag för samtliga förädlings- kostnader. Detta gäller oberoende av om industrin drivs i enskild eller kooperativ form.

Jag delar utredningens uppfattning att en övergång till prisreglering i avräkningsprisledet för mjölk, mjölkprodukter och slaktprodukter skulle medföra omfattande statliga regleringar av förädlingsindustrin. vilkas konsekvenser i en rad olika avseenden är svåra att överblicka. Varken genom utredningen eller remissinstanserna har framkommit några alter- nativ till nuvarande system, som enligt min mening fungerar väl. Någon anledning att lägga ner ytterligare utredningsarbete på detta område anser jag inte föreligga.

Vad angår frågan om åtgärder i syfte att eliminera de risker som eventuellt kan föreligga i fråga om effektivitetsutvecklingen inom meje- rier och slakterier kan jag i huvudsak ansluta mig till vad utredningen föreslagit. Såsom numera i viss utsträckning redan sker bör vid pris- överläggningarna anges hur överenskomna belopp skall fördelas mellan producenterna i form av höjda avräkningspriser och det primära föräd— lingsledet som kompensation för ökade kostnader. På motsvarande sätt bör redovisas de delar som utgår för att kompensera direkta kostnads- ökningar för producenterna resp. möjliggöra avsedd inkomstföljsamhet. I efterhand bör en avstämning ske med den faktiska utvecklingen. Ana- lysmaterialet bör sedan kunna ligga till grund för prisöverläggningarna inför nästkommande prisregleringsperiod. då man också har att ta ställ- ning till om effektivitetsutvecklingen inom förädlingsledct varit skälig.

Liksom utredningen anser jag att analyserna av kostnads- och effek- tivitetsutvecklingen m. m. i första hand bör avse hela mejeri- resp. slak- teribranschen. men de bör även kunna utsträckas till att avse enskilda större företagsenheter inom de olika ägarkategorierna.

SPK anför att nuvarande kalkyl- och analysmaterial som en följd av utredningens förslag bör utvidgas till att omfatta även intäktssidan för berörda förädlingsföretag samt deras totala investerings- och finansie- ringssituation, inkl. deras disposition av eventuella rörelseöverskott. Bl. a. statens industriverk framhåller att kostnaderna i olika led inom s.k. in- tegrerade förädlingsföretag bör redovisas separat.

Prop. 1977/78: 19 188

Enligt min mening bör statens jordbruksnämnd i egenskap av huvud- myndighet för prisregleringen ansvara för att erforderliga analyser ge- nomförs. Det bör också ankomma på nämnden att ta ställning till vilka informationer som kan behöva inhämtas för att de analyser som har in- tresse för prisregleringen skall kunna genomföras. [ likhet med utred- ningen anser jag att det är naturligt att jordbruksnämnden för vissa av de föreslagna beräkningarna liksom hittills har skett anlitar SPK.

Garantier för en tillfredsställande konkurrens inom förädlingsledet bör som utredningen angivit kunna erhållas genom att statsmakternas insyn i konkurrensförhållandena utökas. samtidigt som möjligheterna till ingripanden vid eventuellt uppkommande missförhållanden förbätt- ras. Jag är angelägen framhålla att ingenting framkommit som visar att missförhållanden skulle föreligga och att svårigheter skulle kunna upp- stå att vid en sådan eventualitet få dem tillrättalagda. I likhet med ut- redningen anser jag att det bör ankomma på jordbruksnämnden att ut- öva den avsedda insynen från statsmakterna, vilken faller utanför N0:s ämbetsområde. Nämnden, som bör kunna agera både på eget initiativ och efter klagomål från enskild part, bör bereda och besluta i här an- givna frågor. Som utredningen anför bör nämnden vid beredning av hit- hörande frågor lämpligen ha tillgång till expertbiträde från de pris- och konkurrensvårdande myndigheterna. Beslut i frågor av denna art bör, som utredningen anger, fattas av nämnden i plenum. Jag utgår liksom utredningen ifrån att dessa frågor i allmänhet kommer att kunna lösas genom frivillig medverkan från berörda parter. Kan frivillig uppgörelse ej träffas bör nämnden kunna ges möjligheter att ingripa inom jordbruks- prisregleringens ram. Det bör ankomma på jordbruksnämnden att in- komma med förslag till vilka medel som i sistnämnda fall behöver till- gripas.

6.7.5. Gränsskyddets luft."!rmning

För spannmål och spannmålsprodukter. fodervaror och socker bör enligt utredningen liksom f. n. en fast inhemsk prisnivå upprätthållas med hjälp av rörliga införselavgifter. Jag har inte några erinringar här- emot.

För animalier är det enligt utredningens uppfattning — mot bak- grund av bl. a. den ökande instabilitet som f. n. råder och i framtiden kan väntas komma att karakterisera världsmarknaden —— motiverat att begränsa variationerna i den inhemska prisnivån. Detta kan ske genom att något snävare prisgränser införs än de som f.n. gäller, genom ett mer utbyggt system med buffertzoner, eller en kombination av dessa medel.

För att mäta prisbevakningsprisernas utveckling är det enligt utred- ningen väsentligt att det noteringsunderlag som utnyttjas är av tillfreds- ställande kvalitet och att utnyttjade noteringar finns officiellt publice- rade. I fråga om kött och Häsk föreslår utredningen att nuvarande no-

Prop. 1977/78: 19 189

teringsunderlag bör göras mer representativt och om möjligt även in- kludera andra än producentkooperativa slakteriers försäljningspriser.

Jordbruksnämnden har enligt nuvarande regler i de flesta fall frihet att avgöra om åtgärder vid prisgränserna behöver vidtas för att hålla priserna inom prisgränsintervallet. Som regel gäller att nämnden är skyl- dig att ingripa endast om priset passerat den övre prisgränsen. Utred- ningen förcslår att nämnden även i detta läge ges frihet att bedöma om prisdämpande åtgärder skall företas. Vidare föreslår utredningen att all- sidigt sammansatta maknadsbedömningsgrupper inrättas med uppgift att bistå jordbruksnämnden vid bedömningar av om marknadsläget moti- verar ingripanden.

Eftersom någon allmän översyn av mittpriserna inte förekommit se- dan år 1959 finner utredningen det angeläget att. en förnyad översyn nu företas.

Det prisstopp som f.n. gäller för vissa baslivsmedel har medfört att den prisrörlighet, som förutsätts föreligga inom jordbruksprisregleringen, satts ur funktion. Utredningen understryker det. angelägna i att en sam- ordning sker av jordbruksprisregleringen och den prisreglering och pris- övervakning som berör vidareförädling och distribution och. som hand- läggs av främst SPK.

Jag biträder i likhet med flertalet remissinstanser utredningens över- väganden och förslag i de här berörda frågorna rörande gränsskyddets utformning. Inte minst mot bakgrund av de förändringar som har skett på världsmarknaden genom bl.a. tillkomsten och utvidgningen av EG. som medfört att den fria marknaden minskat, kan det vara motiverat att begränsa prisrörligheten för animaliska produkter. Härvidlag bör så långt som möjligt, som jordbruksnämnden påpekat. även handelspoli- tiska synpunkter beaktas.

Jag avser att senare denna dag föreslå regeringen att jordbruksnämn- den får. i uppdrag att efter överläggningar med Lantbrukarnas förhand- lingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation inkomma med förslag till regeringen om prisregleringen för jordbrukets produk- ter m.m. för tiden efter den 30 juni 1978. I samband härmed bör för- slag lämnas om bl.a. den närmare utformningen av de här ovan be- rörda frågorna om gränsskyddets utformning.

6.7.6. Mark/1adsreg/erande åtgärder

Uppkommande överskott av jordbruksprodukter måste för att. pris- sättningens syften skall kunna uppnås, avlastas från den inhemska mark- naden genom olika marknadsreglerande åtgärder. främst lagring och ex- port. Enligt hittills gällande principer bärs överskottskostnaderna av jord- bruket och belastar i princip de produktionsgrenar där överskotten upp- kommer. Dessa kostnader finansieras genom avgifter på produktionen,

Prop. 1977/78: 19 190

s. k. internavgifter. införselavgiftsmedel och andra statliga medel samt i viss utsträckning krediter av olika slag.

De marknadsreglerande åtgärderna på jordbruksområdet ombesörjs f. n. av sju halvstatliga regleringsföreningar. vilkas verksamhet står un- der statens jordbruksnämnds överinseende. Utredningen har enligt sina direktiv undersökt möjligheterna att minska omfattningen av de mark- nadsreglerande åtgärderna i statlig regi. Den har dock. mot bakgrund av marknadsförhållandena, inte bedömt det vara möjligt att göra några inskränkningar. För egen del ansluter jag mig till dessa bedömningar. Eftersom överskott eller viss utbyteshandel kan förväntas för flertalet produkter kommer marknadsreglerande åtgärder under statligt överin- seende att behövas även i framtiden.

Utredningens ställningstagande rörande åkerarealens storlek innebär att det även i fortsättningen blir överskott av i första hand spannmål. Enligt tillgängliga prognoser kan ett exportöverskott av minst nuvarande storlek väntas även under den närmaste tioårsperioden. En produktion som i viss utsträckning överstiger efterfrågan inom landet kan också för- väntas för fläsk samt smör och mjölkpulver. För kött. ost, socker och säsongmässigt även potatis anses däremot en viss nettoimport vara san- nolik även i fortsättningen. Jag kan för egen del ansluta mig till dessa bedömningar av de framtida överskottens storlek och fördelning.

Utredningen har ingående analyserat begreppen överskott och över- skottsproduktion och därvid använt uttrycken netto- resp. bruttoöver- skott. Eftersom överskottsbegreppet kan ges olika innebörd har utred- ningen ansett det nödvändigt att separat för varje produktgrupp ange om netto- eller bruttoöverskottsbegreppet skall tillämpas eller om över- skottet skall relateras till en på annat sätt fastställd standardkvantitet. Utredningen har därvid definierat den del av produktionen som översti- ger konsumtionen som nettoöverskott och utbytescxport plus nettoöver- skott, dvs. hela cxporten, som bruttoöverskott.

Enligt utredningens uppfattning bör de svenska jordbruksprodukterna liksom hittills i första hand avsättas på den svenska marknaden. Obe- roende av om över- eller underskott råder för en vara bör dock enligt utredningen en viss utbyteshandel accepteras av kvalitetsskäl och med hänsyn till konsumenternas krav på ett allsidigt produkturval även om detta leder till en ökad svensk export. dvs. en utbytescxport. Utbytes- handeln bedöms av utredningen bli av begränsad omfattning för flertalet jordbruksprodukter med undantag av margarinråvaror.

Utredningen har för olika produkter redovisat om brutto- eller netto— överskottsbegreppet skall tillämpas och i vilken utsträckning en utbytes- handel kan vara önskvärd från samhällets sida. Utredningen har därvid skilt på ej arealbaserade produkter, ganska starkt arealbaserade produk- ter och direkt arealbaserade produkter. För den första gruppen, främst fläsk. ägg och fjäderfäkött. förordar utredningen att bruttoöverskottsbe-

Prop. 1977/78: 19 191

greppet i princip tillämpas även i fortsättningen. För fläsk och ägg kan det dock till följd av säsongmässiga variationer i produktion och kon sumtion enligt utredningen vara önskvärt med en viss utbyteshandel För fläsk kan en viss utbyteshandel även vara motiverad av det förhål- landet att konsumtionen är mera inriktad på vissa styckningsdetaljer är. på andra. I vilken utsträckning tillämpningen av bruttoöverskottsbegrep- pet bör modifieras i riktning mot ett tttbyteshandelsförfarande i fråga om kostnaderna bör bli en fråga för i första hand de prisöverläggande parterna. Sådana avsteg från bruttoöverskottsbegreppet bör emellertid enligt utredningen ske restriktivt.

För produkter i den andra gruppen. mjölk och mjölkprodukter samt nötkött. anser utredningen att en viss utbyteshandel är motiverad för ost och nötkött för vilka produkter staten delvis skulle kunna ta över exportkostnaderna. I vilken omfattning detta bör ske bör fastställas vid prisöverläggningarna. Brultoöverskottsbegreppet bör bibehållas för smör- fett och mjölkpulver.

För den direkt arealbaserade produktionen finns det enligt utredning- en skäl som talar för att reservera hela det inhemska avsättningsutrym- met, dvs. tillämpa nettoöverskottsbegreppet. Utbytesexporten för berör- da produkter skulle i så fall inte betraktas som överskott och därmed påverka exportkostnaderna. Förslaget innebär i praktiken inte någon för- ändring.

Utredningen föreslår att Utbytesexporten. på sätt som i det föregående redovisats för varje produktgrupp och inom den ram som varje år blir en följd av prisöverläggningarna och statsmakternas beslut, finansieras genom att inflytande införselavgifter från motsvarande import tillförs jordbruket. F.n. belastar en sådan utbytesexport i princip jordbruket. Utredningens förslag innebär således att jordbruket avlastas en viss del av dessa exportkostnader.

De införselavgifter som staten erhåller vid import av jordbrukspro- dukter används redan i stor utsträckning till att finansiera olika delar av jordbruksprisregleringen. En ytterligare användning av dessa medel för att täcka kostnader för uthytesexport kan därför enligt utredningen innebära att andra delar av jordbruksprisregleringen försvåras. Utred- ningen har föreslagit att detta problem bör lösas vid prisöverläggning- arna.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att det är önskvärt med en viss utbyteshandel. [ fråga om finansieringen av utbytescxpor- ten framförs något delade meningar. LRF anser att hela Utbytesexporten bör finansieras av statliga medel, medan konsumentdelegationen och KF anser att den kostnadsminskning som förslaget innebär för jordbru- ket bör kunna beaktas vid prisöverläggningarna. SPK och LO anser att avsteg från principen att jordbruket skall bära exportkostnaderna bör ske ytterst restriktivt.

Prop. 1977/78: 19 192

Jag delar utredningens uppfattning att de svenska jordbruksprodukv terna liksom hittills i första hand bör avsättas på den svenska markna- den. En viss utbyteshandel är dock önskvärd. Kostnaderna för därigenom uppkommen utbytescxport bör som utredningen föreslår till viss del av- lastas jordbruket. Jag vill påpeka att en viss del av Utbytesexporten f.n. är förorsakad av prisstoppet, som hindrar en smidig anpassning av pri- serna till marknadssituationen. "Utredningen har inte angett hur stora kostnaderna för staten kan bli, utan endast pekat på att finansieringen av andra delar av jordbruksprisregleringen kan komma att försvåras. Hithörande problem får, som utredningen föreslår. lösas vid prisöver- läggningarna.

Exportkostnader som faller utanför utbyteshandelns ram bör enligt utredningen liksom hittills återverka på jordbrukets intäkter och i prin- eip belasta de produktionsgrenar där överskott uppkommer. Flertalet re- missinstanser har anslutit sig till denna uppfattning. Även jag kan an- sluta mig till denna uppfattning.

Frågan om hur kostnaderna för att finansiera avsättningen av spann- målsöverskotten skall täckas intar dock enligt utredningens mening en särställning. Utredningen konstaterar att staten sedan lång tid kan sägas ha haft ett annat ansvar för exportkostnaderna för spannmål än för öv— riga produkter. Fastställandet av inlösenpriser för hela spannmålsskör— den gör att staten är ytterst ansvarig för att dessa kan betalas. På olika sätt har också staten medverkat till exportkostnadernas finansiering, bl.a. genom uttag av förmalningsavgifter. För spannmålsregleringens finansiering finns vidare bl. a. vissa lånemöjligheter.

Utredningen påpekar att dess ställningstaganden avseende produktions- målsättningen innebär att spannmålsproduktionen kan bli större i fram- tiden och att ett exportöverskott av spannmål överstigande 1 milj. ton kommer att uppstå under normalår. Härigenom understryks enligt utred— ningen än mer statens ansvar för inlösenpriser och uppkommande ex- portkostnader. Dessa beror förutom av skördens storlek också av den aktuella världsmarknadsprisnivån. Om priset på världsmarknaden är högre än de inhemska priserna kan exporten i stället ge ett nettotillskott till spannmålsregleringen.

Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens uttalande att staten sedan lång tid tillbaka kan sägas ha haft ett annat ansvar för överskot- ten av spannmål än för överskotten av övriga produkter. Skilda synpunk- ter framförs dock på hur stort detta ansvar bör vara. LRF understryker det ansvar samhället måste ha för finansieringen av de överskott som en oförändrad areal leder till. Enligt LRF kan kostnaderna för att av- lasta överskotten betraktas som en försäkringspremie. som samhället är berett att betala för den trygghet som en produktion något överstigande det inhemska avsättningsutrymmet medför för det svenska folket. Kon- sumentdelegationen anser att samhället även i fortsättningen bör ta ett

Prop. [977/78: 19 l93

visst ansvar för spannmålsöverskotten, men att jordbruket måste räkna med att stå för huvudparten av kostnaderna till följd av exportt'jx-erskott av spannmål. SPK anser att statens ansvar bör inskränkas till de över- skott som blir följden av den areal som är motiverad fran beredskaps- synpunkt. Ett produktionsmål som medför betydande permanenta över- skott av spannmål under normala skördeår innebär enligt Sveriges indu— striförbund att staten måste ta på sig en del av kostnaderna för export av dessa överskott. Däremot bör jordbrukarna själva stå för exportkost- naderna för kvantiteter som beror på högre skörd än normalt. LO an- för rent generellt att jordbruket liksom hittills hör hära exportkostnader— na. Enligt Sveriges grossistförbund borde utredningen ha ägnat finan- sieringstrågan mer uppmärksamhet innan den fattade beslut om en med— veten överproduktion.

För egen del anser jag att den produktionsmålsättning som jordbruks- utredningen förordat och som jag i huvudsak anslutit mig till motiverar att staten ikläder sig ett övergripande ansvar för prissättningen och över- skotten på spannmål. ] första hand sker detta genom systemet med in— lösenpriser för hela spannmålsskörden, för vilkas infriande staten ytterst står som garant. Jag vill understryka att ingen förordat att näringens ansvar för spannmålsöverskotten skall övertas av staten. Inte heller jag finner detta lämpligt. Systemet bör vara utformat så att det blir ett ge- mensamt intresse för näringen och staten att lösa överskottsproblemen. Det" bör tillses att tillräckliga medel står till förfogande för att under normala förhållanden täcka kostnaderna för prisregleringsverksamhetcn och avsättningen av överskottskvantiteter.

Mot bakgrund av vad som anförts i fråga om överskottskostnadernas finansiering. främst vad avser spannmål och andra arealbaserade pro- dukter. har utredningen diskuterat olika tekniska finansieringssystem. Härvid har bl. a. diskuterats l'ör- och nackdelar med produktbundna av- gifter oeh avgifter på produktionsmedel. Av sistnämnda typ har över- vägts allmän arealavgift och avgift på handelsgödsel. Den senare anser utredningen vara att föredra eftersom den automatiskt skulle anpassas till intensiteten i odlingen. Från remissinstanserna har framkommit skilda uppfattningar i frågan.

För egen del anser jag inte att det finns anledning att nu ta definitiv ställning till frågan om gödselmedelsavgift som metod att finansiera de kostnader som uppkommer vid export av direkt arealbaserade jord- bruksprodukter. Om det i en framtid visar sig nödvändigt att anskaffa ytterligare medel för detta ändamål bör dock denna möjlighet stå öppen. Det finns då anledning att även pröva vilka olika slag av gödselmedel. som bör omfattas av avgiftsbeläggningen.

Utredningen har på ett övertygande sätt visat att systemet med för- malningsavgifter från regleringsteknisk synpunkt erbjuder många för- delar. Denna bedömning delas av flertalet remissinstanser. Vissa remiss-

l3 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 19

Prop. 1977/78: 19 194

instanser anser trots detta att förmalningsavgit'terna pä sikt bör avveck- las. eller åtminstone inte tillåtas stiga nämnvärt över nuvarande nivä.

För egen det anser jag att det inte finns anledning att frångå systemet med förmalningsavgifter. Frågan om avgifternas höjd och i vad miin de skall ersättas med budgetmedel bör bedömas vid varje särskild tid- punkt. thgra särskilda läsningar anser jag inte bör göras.

Utredningen erinrar om att det f.n. finns ca "255 milj. kr. per är för finansiering av exportkostnader för spannmål i form av förmalnings- avgifter och budgetmedel. som tillförts spannntalsregleringen i stället för sådana avgifter. Därtill kommer införselavgit'tsmedel som regelmässigt tillförs spannmålsregleringen. Eftersom utredningen anser att de medel som därmed finns tillgängliga sett över en period av några är i genom— snitt bör vara tillfyllest skulle nu knappast föreligga behov av att mera permanent tillföra spannn'lälsregleringen ytterligare medel. Um sådant behov skulle uppstå bör enligt utrednit'igens mening en ökad lanefinan- siering tillgripas.

1 den utsträckning nuvarande medel för tinansiering av spannmals— överskotten inte räcker till bör enligt LRF underskott i regleringseko- nomin till följd av låga världsmarknadspriscr löpande täckas via budget- medel eller på motsvarande sätt, om inte funderade medel finns till— gängliga. Underskott till följd av stora hektar.—skördar bör däremot kun— na täckas via län.

För min del anser jag att staten som hittills bör n'iedverka till att ut- tag kan ske av förmalningsavgifter, Staten bör ocksä lämna sin med- verkan därest det blir aktuellt att uppta något': form av gödselmedels- avgift. Därutövcr bör staten bl.a. genom handelspolitiska åtgärder ak- tivt verka för att avsättningen av ÖVCI'SKUHCH tryggas. Spannmålsöver- skotten ger oss också möjligheter att lata sjutnmniil ingå som en del i biständsverksamheten.

Jag delar uppfattningen att ökade regn-ringskostnader till följd av att spannntälsskörden är större än normalt liksom hittills bör kunna mot- verkas genom en sänkning av inlösenpriserna och motsvarande höjning av förmalningsavgiften. Skäl talar ocksä för att statens särskilda ansvar för spannmälsöverskotten främst tar sikte på. att neutralisera effekterna av låga världsmarknadspriser. Enligt min mening bör varken mycket höga eller mycket låga världsmarknadsjn'iser fn slå igenom i de svenska priserna. F.n. är det dock svårt att mer-:: exakt avgöra vad som skall anses vara ett normalt världstnarknadspris. Man har också skäl att räk— na med att utjämning sker över en längre period oeh att man därför inte kan utgå från situationen under ett enstaka är.

Som jag tidigare anfört är det angeläget att tillräckliga medel står till förfogande för att under normala förtnillantlen täcka kostnaderna för prisregleringsverksamheten och avsättningen av överskottskvantiteter. Enligt utredningens bedömning är nu till igligt belopp tillfyllest. l

Prop. 1977/78: 19 195

samband med prisöverläggningarna bör från tid till annan ske en pröv- ning av hur stort belopp som årligen bör tillföras spannmålsregleringen för att täcka det normala behovet. Om det till följd av stor skörd inom landet och/eller låga världsmarknadspriser visar sig nödvändigt att till- föra spannmålsregleringen ytterligare medel bör Iänefinansiering till- gripas. För den händelse det kan visas att underskott i regleringsekono- min uppkommit på grund av låga världsmarknadspriser bör överlägg- ningar kunna få upptas om hur underskottet skall regleras.

6.7.7 Jordbrukets inf/utionsskvdd och system för inkanzstjiiljsrun/zet, Hi. I”.

Jordbrukets inflationsskydd har haft olika utformning under olika perioder. Nuvarande regler för inflationsskyddet grundar sig på ett pre- liminärt förslag från jordbruksutredningen och har tillämpats fr.o.m. regleringsåret 1974/75. lnflationsskyddet syftar till att ge jordbruket och viss livsmedelsindustri kompensation för prisstegringar på inköpta pro- duktionsmedel samt att möjliggöra följsamhet för jordbrukarnas in— komster av eget arbete och eget kapital till inkomstutvecklingen för andra befolkningsgrupper.

lnflationsskyddet otnfattar följande kostnads— och inkomstkomponen- ter. nämligen jordbrukarnas kostnader för inköpta produktionsmedel, kostnader för de delar av uppsamling och förädling som ligger inom jordbruksregleringen. jordbrukarnas inkomster från eget arbete och eget kapital samt exportkostnader. dvs. skillnaden mellan exportvärde och motsvarande .försäljningsvärde i inhemskt pris.

Till grund för kostnadskompensationen läggs utvecklingen av priserna för jordbrukets produktionsmedel mätt enligt lantbruksekonomiska sam- arbetsnämndens produktionsmedelsprisindex, PM—index. Beträffande kostnaderna för uppsamling och förädling inom ramen för jordbruks- regleringen sker i efterhand en korrigering med hänsyn till den faktiska kostnadsutvecklingen. Som utgångspunkt för överläggningarna används kostnadskalkyler som har granskats inom SPK.

Till grund för de justeringar som syftar till att möjliggöra inkomst- följsamhet skall enligt statsmakternas beslut ligga Iöncavtalen på LO— SAF-området. Därvid skall beaktas rationaliseringsvinsten inom jord- bruket. vilken har uppskattats till 4.5 1.12.- per år. Enligt reglerna kompen- seras jordbruket vidare för den s. k. egenavgiften vici höjning av arbets- givaravgift eller liknande avgift.

[ inflationsskyddet ingår även en världsmarknadsprisklausul innebä- rande att man vid justeringarna kan ta hänsyn till sådana av särskilda omständigheter föranledda väsentliga förskjutningar i den allmänna ut- vecklingen av världsmarknadspriserna som påverkar de svenska jord- brukspriserna och som bedöms bestå under längre tid.

Utredningen anser i likhet med jordbruksnämnden. som gjort en ut-

Prop. 1977/78: 19 (96

värdering av inflationsskyddet. att skyddet lätt en mera logisk och lätt— förståelig uppbyggnad men att dess tillämpning blivit mera komplicerad än det dessförinnan gällande inflationsskyddet. Manga av de problem som har uppstått när det gällt beräkningen av inkomstföljsamhet och framför allt kostnadsutvecklingen inom uppsamling och förädling torde emellertid enligt utredningen ha haft karaktär av initialproblem.

Enligt utredningens uppfattning har inflationsskyddet pa det hela taget fungerat tillfredsställande tekniskt sett och dess nuvarande princi- piella grundkonstruktion bör därför bibehållas. Utredningen förutsätter att man vid det expertarbete som sker i samband med kommande pris— överläggningar ägnar vissa frågor särskild uppmärksamhet. Detta gäller t.ex. i fråga om värderingen av avskrivnings— och ränteundcrlaget. sy- nen på avskrivningskostnaderna samt utformningen av ett system för beräkning av förädlingsledets produktivitetsutveekling.

Utredningen anser vidare att frågan om hur inkomstföljsamhet skall uppnås bör kunna lösas i samband med prisöverläggningarna. Hänsyns- tagande till eventuellt uppkommande kapitalvinstcr eller -t'örluster bör enligt utredningen ske pä bedömningsmässiga grunder vid överlägg- ningarna.

Kostnadskompensationen bör enligt utredningens mening liksom hit— tills utgå tvä gånger per år och ersättning i syfte att tillförsäkra jord- brukarna inkomstföljsamhet med andra hefolkningsgrupper en gang per år. Utredningen framhåller vidare att inflationsskyddet för exportpro— duktionen i princip bör anpassas till utredningens grundsyn på över— skottsproduktionen och (less finansiering.

Prisregleringsperiodernas längd har enligt utredningen inte nödvän— digtvis någon avgörande "betydelse för möjligheterna att bl. a. nä efter- strävade priser. "Väsentligare är enligt utredningen prissättningens ut— formning i övrigt. t. ex. vad gäller inflationsskyddet.

i likhet med remissinstanserna delar jag utredningens uppfattning att inflationsskyddets nuvarande grundkonstruktion är ändamålsenlig och därför bör bibehållas. Den skapar stabilitet. vilket är till fördel för såväl samhället, konsumenterna som jordbrukarna.

Jag anser i likhet med flera remissinstanser att det är angeläget att kostnadsutvecklingen registreras sti rättvisande som möjligt i de index som ligger till grund för prisregleringen och som handhas av lantbruks- ekonomiska samarhetsnätnnden. Samarbetsnämnden arbetar under sä- dana former att den har möjlighet att inhämta expertsynpunkter från olika myndigheter och organisationer. Bedömningar av hur olika kost- nadsposter skall beaktas får dessutom som utredningen angett ske i samband med expertarbetet vid prisöverläggningarna. Beträffande infla- tionsskyddet för exportproduktion bör en anpassning ske till den grund- syn som jag tidigare redovisat i fråga om produktionsmalet.

Jag anser liksom utredningen att inflationsskyddet bör kompletteras

Prop. 1977/78: 19 197

med ett system för inkomstföljsamhet. Med anledning av vad som av vissa remissinstanser anförts rörande den automatiska anknytningen till löneavtalen pä LO——SAF—området vill jag framhålla att det enligt min mening är angeläget att systemet för inkomstföljsamhet anpassas med utgång fran inkomstmälsättningen för jordbrukarna. Erfarenheterna har visat att det är lämpligt och praktiskt att vid jordbruksprisöverläggning— arna anknyta till löneutvecklingen för ett stort kollektiv. Genmn den samordning som numera sker vid löneförhandlingarna far man genom det tillämpade systemet en praktiskt hanterlig metodik för att uppna inkomstföljsamhet. Ett system med obundna överläggningar skulle i realiteten innebära ettariga prisreglcringsperioder. vilket frän olika syn- punkter fär anses mindre önskvärt. Vad jag här sagt betyder inte någon läsning i fråga om detaljerna för utformningen av intlationsskytldet och inkomstföljsamheten. Det bör vid överläggningarna finnas utrymme för *nccessiva anpassningar med hänsyn till utvecklingen och vunna erfaren- heter.

Ö.7.8 Pr'i.t')'0g/eriligen för oli/(u produkter

I det föregaende har jag behandlat vissa övergripande fragor sont be- rör prisregleringen för olika produkter. I detta avsnitt tar jag upp för- slag av utredningen vilka i huvudsak endast berör visst prodnknn'nräde. För några områden kommer jag att något utförligare redovisa mina överväganden.

Jag delar utredningens uppfattning att de pris- och tnarknadstegle- "rande åtgärderna pit .vpnunrrtå/sområdt'l i huvudsak är ändantalsenliga och därför bör bibehalias i sin nuvarande utformning. Vidare vill jag" anmäla att den översyn av det s. k. prisortsystemet. som utredningen föreslagit. redan har paböt'jats inom regleringsföreningen Svensk spann— tnålshandel pä uppdrag av jordbruksnämnden.

Prisregleringen för oljeväxter och fam-åran»- syftar till att skapa ut- rymme på den svenska marknaden för produkter från den inhemska oljeväxtodlingen och att ge avsett prisstöd ät denna odling. Reglerings- ätgärderna berör samtliga animaliska och vegetabiliska fettvaror tried undantag för smörfett. vars pris bestäms inom mjölkprisregleringen.

Utredningen anser att utgångspunkten för prissättningen på oljeväxt- frö liksom hittills bör vara behovet av att stödja en inhemsk odling av ungefär nuvarande omfattning i syfte att möjliggöra en tilll'redsställande försörjning med proteinfoder och matfett under en avspärrning. Fast- ställandet av odlarpriserna på oljeväxtfrö bestämmer i sin tur råvara-- kostnaderna för margarinindustrin och indirekt även margarinpriset. Vid den marknadsmässigt anpassade prisdifferentieringen mellan olika nte- jeriprodukter. som. utgör mjölkregleringens grundprincip. är det enligt utredningen nödvändigt att priserna på olika smörbascrade matfettet sätts med beaktande av margarinets prisnivä.

Prop. 1977/78: 19 198

.t utredningens betänkande behandlas ingående vissa krav på ändringar av regleringen vilka framförts av margarinindustrin. Enligt dessa skulle även mjölkfett i framtiden kunna behöva beläggas med fettvaruavgift för att uppfylla kravet om att konkurrensvillkoren mellan producentkoope— rativa och Övriga matfettsindustrier skall vara så rättvisa som möjligt. Utredningen anser det tveksamt om konkurrenssitualionen mellan de båda matfettsbranscherna skulle påverkas av en sådan åtgärd. Räv-aru- kostnaderna för mejerierna kan nämligen aldrig göras identiska med övriga livsmedelsindustriers rå'warukostmtder. Utredningen anser att en bedömning av frägan om avgiftsbeläggning pä mjölkfett kan anstä tills den blir aktuell och i sa fall tas upp vid prisöverläggningarna.

Beträffande margarinindustrins påpekande att fettvaruregleringen till- fört staten mera medel i form av fettvaruavgifter än som sedan behövt användas för denna reglering framhaller utredningen att statens intäkter från införselavgiftstncdel i regel blir större än de belopp som utbetalas till regleringsföreningen i fråga för varuområden med nettoimport. Efter- som nägon nämnvärd nettoimport av oljeråvaror inte längre äger rum. och någon återgång till tidigare nettoimportsitualion inte väntas ske. är frågan enligt utredningen inte längre aktuell. Åvcn från principiella ut- gängspunktcr anser utredningen det. vara olämpligt att för fettvaru- regleringen göra en avsteg från de principer som i övrigt gäller i fråga UH] dispositionen av influtna införsel-avgit'tsmedel, med undantag av sockerregleringen.

Utredningen föreslår att vederbörande myndighet skall kunna grans- ka och pröva eventuella problem och tvister som t. ex. gäller möjlighe— terna för margarinindustrin att komma över mjölkbaserade råvaror.

Remissinstanserna delar i huvudsak utredningens uppfattning i fråga om fettvaruregleringens utft'n'ntning och finansiering. Vissa remissin- stanser anser det dock otillfredsställande att utredningen hänskjutit flera frågor inom fet-tvarttregleringen att lösas vid prisöverläggningarna.

För egen del vill jag anföra följande. Konkurrensen på matfettsmark- naden har under senare är ökat till följd av att margarin baserat på ve- getabiliska råvaror har fått ökad konkurrens från nya mjölkfettsbaserade margarinprodukter. Utredningen har enligt min mening ingående äskad— liggjort problematiken. Jag delar utredningens inställning att syftet med prisregleringen för fettravaror bör vara att ge oljeväxtodlingen ett pris— stöd som möjliggör en från beredskapssynpunkt tillräcklig inhemsk odling. Detta innebär naturligtvis att priserna på t'etträvaror och marg' - rin påverkas. Samtidigt syftar som utredningen framhållit prissättningen vad gäller mjölk och mjölkprodukter inkl. smörfett till att möjliggöra att huvuddelen av smörfettet kan avsättas inom landet. Detta innebär att man måste ta hänsyn till margarinets prisnivå. Vid den avvägning mel- lan priserna på olika matfetter som sker vid prisöverläggningarna för att de båda ovan angivna syftena i möjligaste utsträckning skall kunna till-

Prop. 1977/78: 19 199

godoses måste enligt min uppfattning konkurrensförhållandena inom matfettsbranschen beaktas.

I likhet med utredningen anser jag att konkurrensvillkorcn inom margarin- och mejeriindustrierna bör vara så likartade och rättvisa som möjligt. Det bör därför vara möjligt för vederbörande myndighet att ta upp till prövning de eventuella problem. och tvister som kan uppstå, t. ex. till följd av att margarinindustrin inte i alla lägen anser sig kunna få tillgång till mjölkbaserad råvara. Härvidlag kan nämnas att det redan i dag förekommer leveransavtal, t. ex. vad gäller smörolja. Jag anser vi- dare att det inte finns skäl att göra fettvaruregleringen till en sluten eko- nomisk sektor. Frågan om ändring av nuvarande system i vilket en juste- ring av rapsmjölprisct indirekt kan påverka priset på vegetabiliskt mat- fett bör kunna tas upp vid prisöverläggningarna.

Prisregleringen för [militär och pom!ixprmfuktcr är uppbyggd på så sätt att den inhemska prisnivån skyddas med ett inom vissa prisgränser fast gränsskydd kompletterat med marknadsreglerande åtgärder. Pris- regleringen för matpotatis har enligt utredningens uppfattning i stort sett fungerat väl och bör därför i huvudsak bibehållas i sin nuvarande om- fattning. .lnom fabrikspotatisregleringen har utredningen särskilt upp- ntärksammat t'abrikspotatisodlingens omfattning och finansieringen av nuvarande rabattering av stärkelse för framställning av tekniskt derivat.

Fabrikspotatisodlingen bör enligt utredningens uppfattning vara av ungefär nuvarande storlek. dvs. ca 12 (100 ha. Utredningen har påpekat att kostnaderna för rabatteringen av stärkelse har ökat sedan år 1967, då grunderna för finansieringen fastlades. Enligt utredningens mening skulle de merkostnader som därefter uppstå-tt motivera antingen en höj- ning av det belopp av införselavgiftsmedel som jordbruket tillförs inom fördelnittgsplanen eller ett tillskott av budgetmedel. Frågan om finan- sieringen bör enligt utredningen tas tipp vid den översyn beträffande in- dustrins råvarukostnadsutjämning som utredningen föreslagit.

Utredningens förslag rörande prisregleringen för potatis och potatis- produkter tillstyrks i stort av de remissinstanser som berört frågan. Även jag kan ansluta mig till utredningens förslag i dessa frågor. Detta inne- bär bl.a. att fabrikspotatisodlingen bör bibehållas vid ungefär nuvaran- de omfattning och att l934 års riksdagsbeslut om användning av potatis för tillverkning av sprit skall äga fortsatt giltighet.

Prisregleringen för socker och rackar/remi- omfattar hela förädlings- kcdjan från råvaran till det färdiga sockret. Även arealen sockerbetor bestäms inom regleringen. Enligt riksdagsbeslut år 197-t (prop. 'l974: 122, JoU 1974: 29, rskr [97-4: 275) skall den svenska sockerbetsarealcn under perioden 1974—1978 fastställas ”så att sockerbolagets nuvarande brukskapacitct kommer att utnyttjas fullt på ett rationellt sätt". Enligt beslut av riksdagen våren l977 (prop. 1976177: 94, JoU l976.-177: 28. rskr 1976177: 257) fastställdes arealen för år 1977 i enlighet med dessa

Prop. 1977/78: 19 200

riktlinjer. För år 1977 uppgår den odlade arealen till ca 53 500 ha. vilken vid en normalskörd beräknas ge omkring 300 000 ton färdigt socker, motsvarande ej fullt 90 % av konsumtionen i landet. Sockerbetsarealens storlek för år 1978 skall enligt sistnämnda riksdagsbeslut fastställas i samband med utformningen av en ny sockerreglering för kommande regleringsperiod.

Prissättningen för svensk betodling och sockerindustri har fr.o.m. regleringsårct 1967/68 anpassats till de förändringar som äger rum inom sockernäringen i EG. Gränsskyddet utgörs av rörliga införselavgifter som uttas på såväl råsocker som färdigt socker. Då världsmarknadspri- set. på färdigt socker är högre än avräkningspriset får jordbruksnämnden ta ut en försäljningsavgift på allt socker som säljs inom landet. Medlen används för att i detta läge subventionera sockerimporten genom import- bidrag. Samtliga avgiftsmedel från sockerområdet tillförs sockerregle- ringen.

Enligt utredningen måste en bedömning av den framtida sockerbets- odlingens omfattning baseras främst på den inhemska sockerkonsum- tioncns utveckling. den svenska sockernäringens internationella konkur- renskraft, handelspolitiska hänsynstagandcn — särskilt u-ländernas ex- portbchov —— samt odlingens betydelse från beredskapssynpunkt. Utred- ningen konstaterar därvid att tillgängliga prognoser över den framtida utvecklingen pekar på en oförändrad totalkonsumtion eller möjligen en ökning i takt med befolkningstillväxten. Vad gäller sockernäringens in- ternationella konkurrenskraft framhåller utredningen att prognoser över världsmarknadsprisutvecklingen torde ge visst stöd för slutsatsen att im— port av socker skulle ställa sig billigare än inhemsk tillverkning. Han- delspolitiska skäl talar även för att sockerbetsodlingens omfattning an- passas så att visst utrymme lämnas för import. Utredningen framhåller vidare att sockerbetsodlingen är särskilt betydelsefull från beredskaps— synpunkt liksom att den har en gynnsam effekt från växtföljds- och sysselsättningssynpunkt. Det sistnämnda gäller särskilt odlingen på Öland och Gotland. Utredningens samlade bedömning vad gäller odlingens omfattning är att den bör anpassas så att ett visst utrymme lämnas för import.

Utredningens förslag rörande sockerbetsarealens storlek tillstyrks av huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Svenska soc- kerfabriksaktiebolaget och Sveriges industriförbund anser att arealen fortsättningsvis bör vara av ungefär nuvarande storlek med möjligheter att öka den inom ramen för tillgänglig produktionskapacitet. Sockerbo— laget anser även att beslut om den framtida arealens omfattning liksom om upprätthållandet av betodlingen på Öland och Gotland bör fattas för en längre tidsperiod. Statens industriverk hänvisar till de synpunkter som verket framfört i sin utredning (SIND 1976: 4) Sockerindustri i vil- ken bedöms att svensk sockerproduktion kommer att vara konkurrens-

Prop. 1977/78: 19 201

kraftig i framtiden. Industriverket föreslår att arealen utökas successivt i takt med produktivitetshöjningen inom sockerindustrin.

För egen del anser jag att den inhemska sockerbetsarcalen, f. 11. ca 53 500 ha, fr.o.m. nästa säsong skall avpassas så att den vid normal- skörd ger ett importutrymme av nuvarande omfattning, dvs. 10—15 % av vår totala sockerkonsumtion. Om detta på grund av ökningar i av- kastningen eller vikande konsumtion skulle leda till en minskning av arealen får denna minskning enligt min mening inte drabba sockerbets- odlingen på Öland och Gotland där odlingen har störst betydelse ur sys- selsättningssynpunkt.

Vad gäller prisregleringens utformning har utredningen övervägt att föra samman de överläggningar som sker rörande prissättningen på soc- kerbetor och sockerbolagets ersättning med de allmänna överläggning- arna för övriga jordbruksprodukter. På grund av de speciella förutsätt- ningar som råder på sockerområdet anser utredningen emellertid att nu- varande system med separata sockeröverläggningar bör bibehållas. Där- emot anser utredningcn att den direkta anknytningen av prissättningen till EG bör upphöra. Dock bör förhållandena i EG även i fortsättningen analyseras vid bestämningen av de svenska priserna. Utredningens för- slag i denna fråga tillstyrks av flertalet remissinstanser. Sveriges indu- striförbund och sockerbolaget anser att systemet med anknytningen till EG bör bibehållas.

Jag har samma uppfattning som utredningen i denna fråga och anser att den direkta anpassningen av bet- och sockerpriset till de föränd- ringar som äger rum inom EG bör upphöra. Som utredningen föreslår bör dock förhållandena i EG analyseras vid bestämningen av de svenska priserna. Detta innebär enligt min mening att avvägningen av betprisets nivå i högre grad än tidigare bör ske med beaktande av kostnadsutveck- lingen inom den inhemska odlingen och priserna för övriga vegetabilier. När det gäller sockerindustrins ersättning för sockerframställningen bör jordbruksnämnden vid överläggningarna biträdas av särskild expertis. Vid dessa överläggningar bör även behandlas bl. a. frågor om prissätt- ningen på specialsockcr, biprodukternas värde m. m.

Prisregleringen för mjölk och mjölkprodukter är mer komplicerad än övriga regleringar genom att man från en råvara, helmjölk, får flera olika konsumtionsprodukter. Dess huvudkonstruktion överensstämmer dock med motsvarande regleringar för övriga jordbruksprodukter. Det som skiljer mjölkregleringen från övriga regleringar är det s.k. utjäm- ningssystemet. Eftersom mejerierna har olika produktionsinriktning har det varit nödvändigt att utjämna de skillnader i lönsamhet som förelig- ger mellan olika produkter och därmed också mellan olika mejerier. Detta sker genom ett system med utjämningsavgifter och pristillägg. Genom att ett betydande belopp av livsmedelssubventioner tillförts reg-

Prop. 1977/78: 19 202

leringen har det för viktigare mjölkprodukter skett en övergång från producent- till mellanprislinje.

Utredningen framhåller att mjölkproduktionens storlek så långt möj- ligt bör anpassas till det inhemska försörjningsbehovet av mjölk och mjölkprodukter i fredstid. Eftersom förbrukningen av konsumtions- mjölk och ost väntas stiga måste produktionen av mjölk öka till 3 300—— 3 400 milj. kg fram till år 1.985. Utredningen anser det sannolikt att en real höjning av avräkningspriset måste ske för att en sådan produk- tionsökning skall uppnås. Enligt utredningen uppkommer emellertid även i fortsättningen vissa överskott av mjölkfett och mjölkpulver och underskott av ost. Enligt utredningens uppfattning bör mjölkproduktio- nens utveckling fortlöpande noggrant följas så att prissättning, mark- nadsreglering och investeringar kan anpassas i syfte att uppnå en lång- siktigt balanserad mjölkproduktion.

Mjölkprisregleringens utformning är enligt utredningen i huvudsak ändamålsenlig och bör därför till sin grundkonstruktion bibehållas. Frå- gan om när nya mejeriprodukter skall anses ha uppnått en så stor mark- nadsandel att de bör infogas i utjämningssystemet bör kunna avgöras i samband med prisöverläggningarna. Prissättningen på smör och smör- fettsbascrade matfettcr bör anpassas så att huvuddelen av smörfettet kan avsättas inom landet, vilket innebär att hänsyn måste tas till marga— rinets prisnivå. Utredningen har vidare förutsatt att frågor angående prissättningen på smörfettsbascrat margarin och rabatteringen av all- männa inrättningars inköp av smörfett kan tas upp och lösas i samband med prisöverläggningarna.

Flertalet remissinstanser delar i stort utredningens uppfattning vad gäller mjölkproduktionens storlek och mjölkprisregleringens grundkon- struktion.

I likhet med utredningen anser jag att mjölkproduktionens utveckling fortlöpande bör följas så att prissättning m. m. kan anpassas i syfte att uppnå en lämpligt balanserad mjölkproduktion. Jag delar även utred- ningens uppfattning vad gäller mjölkprisregleringens utformning och handläggning rent allmänt samt syftet med prissättningen på smörfett.

Utredningens överväganden och förslag av mer generell karaktär som jag i det föregående redovisat och i huvudsak biträtt innebär för kött och fläsk ett bibehållande av nuvarande system med prisgränser och fasta införselavgifter samt vissa modifieringar av gränsskyddets utform- ning och av de marknadsreglerande åtgärderna.

Gränsskyddet för styckningsdetaljer av kött och fläsk är f.n. kon— struerat så att skyddet för billigare köttvaror är så högt att import i praktiken omöjliggörs medan skyddet för dyrare köttvaror relativt sett är lågt. Detta kan innebära vissa nackdelar, varför utredningen har an- sett en översyn motiverad.

Enligt utredningen finns det fortfarande behov av ett stöd till utjäm-

Prop. 1977/78: 19 203

ningslagring av kött och fläsk. Utredningen anser vidare att det kan övervägas att vidga lagringsstödet till att även omfatta lager av styckade detaljer.

Remissinstanserna tillstyrker i stort utredningens förslag i dessa hän- seenden.

Även jag kan biträda utredningens här nämnda förslag. En vidgning av lagringsstödet bör kunna ske men viss restriktivitet bör iakttas för att inte stimulera till onödig lagring. Hänsyn bör givetvis även tas till pris- rörelser mellan inlagring och uttag.

Prisregleringen för ägg, ('iggprmlukmr ur"/t fjäderfäkött omfattar ett gränsskydd. som är fast inom vissa prisgränser, samt olika marknads- reglerande åtgärder.

Utredningen anser det värdefullt att det även inom ägg— och fjäderfä- regleringen har tillskapats regleringsinstrument för olika marknadsregle- rande ingripanden. däribland uttagande av kläckningsavgifter. Enligt utredningen bör en översyn av prisgränssystemets spännvidd m.m. även innefatta ägg och fjäderfäkött. Lämpligheten av att hålla isär reglerings- ekonomin l'ör ii ena sidan ägg och äggprodukter och a andra sidan fjä- derfäkött bör enligt utredningen övervägas. Remissinstanserna delar ut- redningens uppfattning i dessa avseenden. Även jag kan ansluta mig till utredningens överväganden och förslag.

Nuvarande reglering av priserna på fodermedel omfattar i första hand de olika foderspannmålsslagen och produkter därav samt olje- kraftfoder m.m. För vissa fodermedel saknas helt regleringsåtgärder. Den inhemska prisnivån för fodermedel stöds normalt med hjälp av rör- liga införselavgifter. De införselavgiftsmedel sotn härrör från import av fodermedel återförs till jordbruket inom den s. k. fördelningsplanen.

Utredningen har ansett att nuvarande reglering av fodermedelspriser- na är ändamålsenligt utformad och därför i huvudsak bör bibehållas. Jag kan ansluta mig till denna uppfattning. Genom regleringen kan pri— serna på olika köpfodermedel stabiliseras samtidigt som animaliepro- duktionens lönsamhet. storlek och inriktning kan påverkas.

inom livsmedelsindustrin och i hushållen används i vissa samman- hang prudukter som utgör ersättningar för eller imitationer (IV traditio- nella jordbruksbaserade livsmedel. De ur prisregleringssynpunkt vikti- gaste produkterna är sojaprotein samt mjölk- och gräddersättningar. Användningen av sådana produkter har i stort sett stabiliserats, vilket enligt utredningen har ett visst samband med livsmedelssubventione- ringen. Utredningen anser att nuvarande reglering för dessa produkter bör kunna gälla även i fortsättningen så länge ingenting inträffar som ändrar förutsättningarna för regleringen, t. ex. om helt nya produkter skulle lanseras. Jag delar utredningens uppfattning härvidlag.

Jag torde i detta sammanhang få anmäla att statens jordbruksnämnd med eget yttrande överlämnat ett av vallfrönämnden utarbetat förslag

Prop. 1977/78: 19 204

till vallfröstödets utformning. Jag avser att under våren 1978 föreslå regeringen att för riksdagen framlägga förslag i denna fråga.

6.7.9. Industrins råvarukostnadsutjämning

Den industri, främst livsmedelsindustrin, som använder jordbruksrå- varor i sin tillverkning måste köpa såväl importerade som inhemska rå- varor till ett pris som i regel är högre än världsmarknadspriset. Om inga särskilda åtgärder vidtas kan följaktligen denna industri komma i ett sämre läge än konkurrenter i andra länder med lägre prisnivå på jord- bruksråvarorna. Traditionellt har den inhemska industrins konkurrens- nackdel gentemot import utjämnats genom att de tullar som utgår på industrins färdigprodukter förutom ett manufaktureringsskydd även in- nehåller kompensation för avgiftsbelastningen på råvarorna. Därutöver har åtgärder vidtagits vid export.

Efter tillkomsten av frihandelsavtal med EFTA och EG har olika system tillskapats i syfte att skapa en konkurrensneutralitet för den in- dustri, främst livsmedelsindustrin, vars produkter omfattas av frihan- delsavtalen och som använder jordbruksråvaror. I Sverige tillämpas olika system, framför allt intern och extern prisutjämning.

Enligt utredningens mening fungerar de nu tillämpade utjämnings- systemen tillfredsställande från jordbruksprisregleringens utgångspunkter. Från andra utgångspunkter har dock påpekats att den nuvarande ad- ministrativa uppbyggnaden med flera olika utjämnings- och finansie- ringssystem är svåröverskådlig och komplicerad. Utredningen har därför förordat att en översyn utförs med representanter för de berörda nä- ringarna och de olika statliga organ som f.n. handhar olika delar av regleringen.

Remissinstanserna delar utredningens uppfattning. Även jag anser att en översyn är motiverad och avser att senare föreslå regeringen att en sådan särskild översyn företas.

6.8. Rationaliseringsverksamheten

6.8.1. Riktlinjer

De statliga insatserna för jordbrukets rationalisering har under se- nare år i huvudsak omfattat finansieringsstöd, omställningsstöd, mark- politisk-a åtgärder och rådgivning. Det statliga finansieringsstödet utgår för att underlätta förvärv och drift av jordbruksföretag samt till ratio- naliseringsåtgärder. Stödet lämnas i huvudsak i form av kreditgarantier men även i form av bidrag, främst till företag i norra Sverige. Omställ- ningsstöd i form av avgångsvederlag utgår för att underlätta övergång till annan verksamhet. De markpolitiska insatserna omfattar främst lant- bruksnämndernas köp och försäljning av mark samt prövning av förvärv

Prop. 1977/78: 19 205

av jordbruksfastighct enligt 1965 års jordförvärvslag. Den statliga råd- givningen till jordbruket sker i huvudsak genom lantbruksnämnderna.

Nuvarande riktlinjer för rationaliserittgspolitiken kan härledas från den jordbrukspolitik som utformades av 1947 års riksdag. Då samord- nades pris- och rationaliseringspolitikcn samtidigt som en inkomstmål- sättning infördes. Riktlinjerna för verksamheten har därefter ändrats vid flera tillfällen bl. a. åren "1967. 1971 och l972. [ 1967 års beslut unde-r- ströks ytterligare betydelsen av rationaliseringsverksamheten. Den skulle liksom tidigare grunda sig på jordbrukarnas egna initiativ och insatser. Syftet .med statens medverkan skulle vara att göra de enskilda företagen så effektiva som möjligt. År 1971 utökades det statliga rationaliserings- stödet till att även avse begränsat utvecklingsbara företag i norra Sve- rige. År l972 infördes i övriga delar av landet ett stöd till begränsat ut- vecklingsbara företag med mjölkproduktion.

Enligt utredningen bör rationaliseringspolitiken alltjämt utformas så att den främjar en rationaliseringsverksamhet som medför att livsmedel kan produceras till lägsta möjliga kostnad, effektivitetsmålet. samtidigt som i jordbruket yrkesverksamma får del av den allmänna standard- stegringen. Med lägsta möjliga kostnad har utredningen avsett en accep- tabelt låg produktionskostnad. För att inkomstmålet och effektivitets- målet samtidigt skall kunna nås fordras enligt utredningen liksom hit- tills en samordning av prispolitik och rationaliseringspolitik. Finansie- ringsstödet bör liksom hittills främst utgå som kreditgarantier. l norra Sverige bör dessutom bidrag kunna utgå som komplement till kredit- stödet. Utredningen anser att överföringen av resurser från jordbruket till andra näringar och omfördelningen av resurser inom jordbruket bör ske i en balanserad takt. De statliga insatserna kan därför behöva varieras med hänsyn till skilda förutsättningar i olika delar av landet, vid olika företag etc., varvid även icke ekonomiska mål såsom regional balans. produktionsmål och miljövårdsaspekter beaktas.

Remissinstanserna ansluter sig i stort till utredningens syn på ratio- naliseringspolitikens framtida syfte och inriktning.

Liksom utredningen och remissinstanserna anser jag att en fortsatt ra- tionalisering av jordbruksnäringen är nödvändig och att de statliga in- satserna för att underlätta en på jordbrukarnas egna initiativ grundad rationalisering är av stor betydelse. Dessa insatser bör främst inriktas på att främja jordbrukets utveckling i de bygder och vid de företag där de kan väntas få störst effekt.

Med den inriktning av jordbrukspolitiken som jag tidigare har för- ordat bör rationaliseringspolitiken enligt min mening i första hand främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag. Härigenom skapas förutsättningar för att framställa jordbruksprodukter till. som utredningen anger, en acceptabelt låg produktionskostnad och samtidigt uppnå inkomstmålet för de i jordbruket yrkesverksamma. Det-

Prop. 1977/78: 19 206

ta bör som utredningen föreslagit vara rationaliseringspolitikens huvud- syfte. Därutöver bör rationaliseringspolitiska medel liksom hittills kun- na användas för att nå andra från samhällelig synpunkt angelägna mål. Bl. a. bör rationaliseringspolitiken kunna fungera som ett regionalpo- litiskt instrument.

Utredningen har indelat rationaliseringsstödet i ett allmänt rationali- seringsstöd. som kan utgå i hela landet, ett regionalt rationaliseringsstöd, som är ett komplement i områden med sämre förutsättningar för jord- bruksproduktion samt ett särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd, som är avsett för områden med allmänt svaga förutsättningar för näringsliv. I likhet med remissinstanserna finner jag en sådan indelning lämplig.

Utredningens förslag till särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd har främst ett sysselsättningspolitiskt syfte. Det föreslås utgå till investe- ringar för jordbruksändamål i sådana områden som det är angeläget att hålla befolkade och där annan sysselsättning saknas inom rimligt pend- lingsavstånd. Dessa områden föreslås bli fastställda av lantbrukssty— relsen efter förslag från resp. länsstyrelse och övriga berörda länsmyn- digheter. Lantbruksnämnderna föreslås administrera stödet. Remissin— stanserna anser stödet värdefullt som medel att i sysselsättningssvaga områden främja näringslivet. Många synpunkter framförs dock på stö— dets utformning. Bl.a. föreslås att stödet bör omfatta även andra verk- samheter än jordbruk. Vidare anses att länsstyrelserna bör kunna fast- ställa de områden där stödet skall utgå.

I likhet med många remissinstanser ser jag positivt på utredningens förslag till särskilt regionalpolitiskt jordbruksstöd. Vid remissbehand- lingen har många nya synpunkter förts fram i syfte att öka stödets effek- tivitet från regionalpolitisk synpunkt. Förslagen innebär så väsentliga ändringar av utredningens förslag att detta behöver överarbctas. Detta arbete pågår f. n. Jag har för avsikt att senare under innevarande riks— möte föreslå regeringen att förelägga riksdagen en särskild proposition i frågan.

För att underlätta bedömningen av vil-ka jordbruksföretag som har förutsättningar att uppfylla effektivitetsmålet på lång eller kort sikt och som därmed kan komma i fråga för statligt stöd har utredningen delat in företagen i tre grupper, utvecklade och utvecklingsbara företag. bc— gränsat utvecklingsbara företag och företag som inte är utvecklingsbara. Remissinstanserna tillstyrker i stort förslaget men påpekar svårigheterna att entydigt indela företagen på det sätt utredningen gjort.

Jag delar remissinstansernas uppfattning att det inte kan dras klara gränser mellan de tre företagsgrupperna. Förutsättningarna varierar mellan olika områden och förändras även från tid till annan. Uppdel- ningen av företagen i tre grupper bör dock enligt min mening under- lätta bedömningen av vilka företag som har förutsättningar att uppfylla målet för rationaliseringspolitiken på kort resp. lång sikt.

Prop. 1977/78: 19 207

Utredningen anser det angeläget att statligt stöd för rationaliserings- åtgärder utgår till utvecklingsbara företag. Även utvecklade företag föreslås kunna erhålla stöd om åtgärden i fråga innebär en rationalise- ring inom ramen för befintliga resurser eller medför en jämnare och stabilare sysselsättning för företagets arbetskraft. Stöd föreslås vidare ut- gå för att underlätta för yngre och i jordbruk väl utbildade personer att överta utvecklade och utvecklingsbara företag. Begränsat utvecklings- bara förctag föreslås erhålla stöd för åtgärder som medför ett effektivare resursutnyttjande och är av begränsad omfattning. Det skall dessutom vara mindre angeläget att ta i anspråk företaget för strukturrationalise- ring. Företag som inte är utvecklingsbara föreslås inte komma i fråga för stöd. Dock föreslås stöd liksom hittills kunna utgå till investeringar i vissa markanläggningar på bestående åker oavsett föret-agstyp. Remiss- instanserna tillstyrker eller lämnar förslagen utan erinran.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till utredningens och remissinstan— sernas syn på vilka företag som bör komma i fråga för statligt stöd. Denna innebär att finansieringsstödet i huvudsak bör utgå till utveck- lingsbara familjeföretag. Begränsat utvecklingsbara företag bör kunna erhålla stöd om brukningsenheten under den närmaste framtiden inte har en avgörande betydelse för utvecklingen av angränsande företag. Till begränsat utvecklingsbara företag bör räknas sådana företag som har förutsättningar att bli bestående under viss tid, men som har så be- gränsade utvecklingsmöjligheter att de inte ens efter lämplig investering kan anses vara utvecklingsBara. Rationaliseringsstöd till begränsat ut- vecklingsbara företag bör i allmänhet avse begränsade åtgärder. Dessa bör som regel vara anpassade till brukarens återstående yrkesverksam- ma tid och under denna tid underlätta jordbruksdriften och göra den mer effektiv. Stöd till nyetablering på ett begränsat utvecklingsbart före- tag bör i princip inte utgå. Om särskilda skäl föreligger bör dock, som lantbruksstyrelsen har föreslagit, befintliga garantilån kunna få övertas av en ny brukare.

Vissa remissinstanser har framfört synpunkter på jordbrukets kapital- försörjning, rådgivningsverksamheten och omställningsstödet till jord- brukarna. Dessa frågor har inte närmare behandlats av utredningen.

Utredningen har ansett att frågor om jordbrukets kapitalförsörjning och hur en tillräcklig mängd långfristigt kapital skall kunna kanaliseras till jordbrukssektorn ligger utanför dess uppdrag. Utredningen fram- håller dock att om rationaliseringsverksamheten i jordbruket skall kun- na fortsätta som hittills är det angeläget att jordbruket tillförs tillräckligt med långfristigt kapital. Detta har understrukits av vissa remissin- stanser. Även jag vill betona att tillgången på långfristigt kapital är av avgörande betydelse för jordbrukets möjligheter att hålla en hög ra— tionaliseringstakt och för att nyrekryteringen skall kunna ske smidigt. Investeringsviljan kan inte upprätthållas om det råder brist på kapital.

Prop. 1977/78: 19 203 Uppenbart är att den statliga lånegarantigivningen fungerar som ett stöd bara om kreditinstituten kan bevilja lånen. Frågan om hur jord- bruket skall få tillräckligt med långfristigt kapital måste dock prövas .i annat sammanhang.

Jag delar även remissinstansernas uppfattning att rådgivningsverk- samheten har stor betydelse för rationaliseringen av jordbruket. Lant- bruksstyrelsen avser att innevarande år tillsätta en arbetsgrupp som mot bakgrund av utredningens förslag och riksdagens beslut skall se över rådgivningen inom lantbruksverket. Jag bedömer det f.n. inte nödvändigt med ytterligare åtgärder på detta område.

Lantbruksstyrelsen och RRV har framfört att omställningsstödet tili jordbruket har liten ekonomisk betydelse för jordbrukarna men kräver en omfattande administration. Jag delar denna uppfattning. Jag före- slår därför att anångsvcderlag inte skall utgå efter den 30 juni 1978. För, riksdagens upplysning vill jag vidare nämna att jag har för avsikt att föreslå regeringen att lantbruksstyrelsen får i uppdrag att utreda kostnaderna och formen för en avveckling av det särskilda övergångs- bidraget.

6.8.2. Villkor för statligt stöd

Allmänna villkor. Utredningen har föreslagit att företag som skall er- hålla statligt finansieringsstöd bör uppfylla vissa krav på lönsamhet. lik- viditet och struktur. Remissinstanserna ansluter sig i stort till utred— ningens förslag. Lantbruksstyrelsen framhåller att det bör övervägas att som grund för lönsamhetskravet lägga resultatet i jordbruksföretag som har väl utnyttjade arbets- och kapitalrcsurser och en i övrigt från sam- hällets synpunkt lämplig resurskombination.

Enligt min uppfattning skall vid lönsamhetsbedömningen prövas om företaget har förutsättningar att uppfylla effektivitetsmålet. Som lant- bruksstyrelsen har anfört bör lönsamhetskravet grundas på resultatet i jordbruksföretag som har väl utnyttjade kapital- och arbetskraftsresurser och som har en i övrigt från samhällets synpunkt lämplig resurskombina- tion. Vid lönsamhetsbedömningen bör beaktas att lönsamhetskravet i vissa fall inte omedelbart kan uppnås. Marktillskott och investeringar i anläggningar kan vara nödvändiga för att företaget skall kunna utveck- las. Krävs flera eller omfattande åtgärder måstc dessa i många fall ut- föras successivt. En successiv uppbyggnad av ett företag kan vara fördel- aktig. Därigenom minskar ofta risken för att företaget skall få likviditets— problem. I övrigt tillstyrker jag utredningens förslag i fråga om krav på lönsamhet och likviditet.

Utredningen framhåller att man vid strukturrationaliseringen bör efter- sträva en från samhällets synpunkt lämplig utveckling. Det är därför enligt utredningen angeläget med en samhällsekonomisk helhetssyn och

Prop. 1977/78: 19 209

att den strukturpolitiska planeringen för jordbruket och skogsbruket sker i ett större sammanhang och samordnas med övrig samhällsplanering.

Remissinstanserna tillstyrker i stort utredningens förslag. LRF fram- håller att den yttre rationaliseringen även i fortsättningen ofta måste vara en förutsättning för statligt stöd. Förbundet anser det nämligen inte ligga i jordbrukets långsiktiga intresse att rationaliseringspolitiken till- lämpas så att en önskvärd strukturrationalisering försvåras. De regional- politiska aspekterna på strukturpolitiken måste dock beaktas. Vidare framhåller förbundet att de samhällsekonomiska synpunkterna så långt möjligt bör preciseras i riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att en fort- satt strukturrationalisering inom jordbruket och skogsbruket är nödvän- dig och att en från samhällets synpunkt lämplig utveckling bör efter- strävas. Strukturbedömningen bör enligt min mening innebära en allmän bedömning av dels vad som är en lämplig utveckling i området, dels de enskilda företagens möjligheter att utvecklas i överensstämmelse med målet för rationaliseringspolitiken, dels ock brukarens förutsättningar att genomföra åtgärder i överensstämmelse med denna bedömning.

Vid denna utvecklingsbedömning bör enligt min mening stor hänsyn tas till de utvecklingsbara företagens behov av att utöka sina resurser samtidigt som man även beaktar att brukare av begränsat utvecklings- bara företag bör kunna fortsätta med jordbruksdriften under sin åter- stående yrkesverksamma tid.

I främst norra Sverige finns bygder där behovet av strukturrationali— sering ofta är stort. I dessa bygder kan det vara motiverat att satsa på brukare som bedöms ha goda förutsättningar att utveckla ett företag även om brukningsenheten inte är den lämpligaste.

Utredningen framhåller att strukturförändringarna i allmänhet sker i samband med generationsskiften. Jag anser att detta förhållande bör beaktas på så sätt att man i samband med stöd till rationaliseringsåtgär- der på ett etablerat företag ställer mindre krav på företagets fysiska ut- vecklingsmöjligheter än vid stöd till nyetablering.

Utredningen anser att de fördelar som kombinationen jordbruk och skogsbruk erbjuder inom ett företag bör tas till vara i rationaliserings- verksamheten. Rcmissinstanserna, som i stort sett ansluter sig till utred- ningens förslag, har pekat på att en förstärkning av stödet till kombine- rade företag inte får hindra strukturrationaliseringen i ägosplittrade områden. För skogsbrukets del anses kombinationen inte alltid vara till fördel.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att det kom- binerade företaget jord och skog från jordbrukets synpunkt innebär för- delar. Även fiske kan i vissa fall utgöra ett naturligt komplement till jordbruk och skogsbruk. I många bygder är sådana kombinationer en förutsättning för att företagen skall kunna utvecklas. I samband med

Prop. 1977/78: 19 210

statligt stöd bör ett kombinerat företag behandlas på samma sätt som ett rent jordbruksföretag. Detta innebär att de allmänna villkoren för statligt stöd skall avse hela det kombinerade företaget.

Svårigheter kan uppstå att avgöra när ett kombinerat företag övergår i ett rent skogsbruksförctag. Enligt min mening kan inte någon bestämd gräns dras för jordbruksdelens minsta omfattning. I vissa fall kan det vara fördelaktigt att koncentrera verksamheten på skogsbruksdelen. [ andra fall kan en investering i en relativt liten jordbruksdel vara till gagn för hela företaget. Det bör dock vara möjligt att efter en sådan investe— ring uppnå en rimlig effektivitet i jordbruksdelen.

Utredningen föreslår att investeringar som är föranledda av landskaps- vård bedriven i kombination med en rationell jordbruksproduktion från stödsynpunkt bör behandlas på samma sätt som investeringar nödvän- diga för jordbruksdriften. Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt utredningens förslag. Jag kan för egen del ansluta mig till förslaget.

Utredningen framhåller att målgruppen för rationaliseringspolitiken bör omfatta de i jordbruket yrkesverksamma med huvudsaklig syssel- sättning i jordbruk och skogsbruk. Stöd föresläs således endast utgå till personer som kan beräknas få sin huvudsakliga sysselsättning på och ta sin huvudsakliga inkomst från den brukningsenhet som stödet avser. Remissinstanserna har i stort tillstyrkt utredningens förslag. Även jag ansluter mig till detta men anser att även fiske i vissa fall bör kunna ingå i bedömningsunderlaget.

Utredningen föreslår att några formella krav på viss teoretisk yrkes- utbildning för att erhålla statligt stöd inte bör ställas. Flera remissinstan- ser framhåller att kraven på teoretisk yrkesutbildning framför allt i sam- band med nyetablering bör ställas höga. Jag anser att för stöd i samband med nyetablering bör krävas att sökanden har lämplig teoretisk och prak- tisk yrkesutbildning, när stödet avser större garantilån eller sådana lån med uppskjuten ränta som jag senare kommer att förorda. I övriga fall bör formella krav på yrkesutbildning inte ställas. Sökanden bör dock ha erforderlig yrkesskicklighet förvärvad genom teoretisk utbildning jämte praktik eller genom praktisk erfarenhet. Jag vill här erinra om den plats- brist som f. n. föreligger vid lantbruksskolorna. Detta är ett viktigt skäl till att inte generellt ställa upp formella krav på teoretisk yrkesutbild- ning.

Utredningen anser att det liksom i nuvarande rationaliseringsstöd bör finnas vissa andra allmänna villkor som gäller oavsett stödform, företag etc. Jag kan i huvudsak ansluta mig till vad utredningen därvid har an- fört. Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor.

Liksom f.n. gäller för kreditgaranti- och bidragsgivningen till jord- brukets rationalisering bör finnas möjlighet för stödbeviljande myndighet att om särskilda skäl föreligger efter regeringens medgivande ge stöd,

Prop. 1977/78: 19 21]

även om detta innebär att viss beloppsgräns överskrids eller visst villkor efterges. Motsvarande bör gälla för lån med uppskjuten ränta.

Lån med uppskjuten ränta. Utredningen framhåller att svårigheter föreligger att klara kapitalfrågan i samband med nyetablering inom jordbruket. Behovet av eget kapital för att starta ett utvecklingsbart hel- tidsföretag anges till 200 000—300 000 kr. I de bästa jordbruksbygderna är det ännu större vid nyetablering på en till normalt marknadspris för- värvad fastighet. För att minska en nyetablerad jordbrukares behov av eget kapital måste kapitalutgifterna begränsas under de första åren efter starten. Utredningen föreslår att detta skall ske dels genom en förläng- ning av den amorteringsfria tiden för driftslån från högst två till högst fem är, dels med en ny låneform som benämns lån med uppskjuten ränta. Låneformen innebär att räntan under högst tio år läggs till kapi- talskulden. Lån föreslås utgå med högst 100 000 kr. Lånen föreslås utgå från en särskild statlig lånefond. För att täcka medelsbehovet de när- maste åren föreslås att 25 milj. kr. avsätts till fonden.

Flertalet remissinstanser tillstyrker i stort den föreslagna lånefor- men. Vissa instanser föreslår en höjning av högsta lånebelopp. Fullmäk- tige i riksbanken framhåller att tiden för uppskov med räntebetalningar bör vara väsentligt kortare än tio år.

Jag är väl medveten om de olika problem som möter den som i dag vill etablera sig som jordbrukare. Det är enligt min uppfattning ange- läget att samhället underlättar för personer med intresse och god jord- bruksutbildning att bli jordbrukare. Ett led i denna strävan är att som utredningen har föreslagit minska behovet av eget kapital vid nyetable- ring. Därmed förbättras förhållandena för köpare med litet eget kapital. Kapitalproblemen kan även i många fall vara stora vid tillköp av mark. Även vid sådana tillfällen kan det egna kapitalet vara otillräckligt. Jag förordar därför att en särskild lånefond inrättas för lån med uppskjuten ränta.

Lån med uppskjuten ränta bör kunna utgå i samband med såväl ny- etablering som arealutökning om de allmänna villkoren avseende före- taget och företagaren är uppfyllda, men sökanden inte beräknas kunna genomföra den planerade åtgärden med andra finansieringsformer på grund av att det egna kapitalet inte är tillräckligt. Jag vill emellertid framhålla att lån inte bör komma i fråga i fall där ett uppenbart överpris föreligger. Är sökanden arrendator bör lån med uppskjuten ränta kunna utgå om särskilda skäl föreligger såsom uppsättning av större djurbesätt— ning, långvarigt arrende etc.

För att syftet med lånet skall kunna uppnås bör, som bl. a. lantbruks- styrelsen föreslagit, högsta lånebeloppet höjas till 150000 kr. I likhet med fullmäktige i riksbanken anser jag att tiden för uppskov med ränte- betalningar inte bör vara alltför lång. Jag förordar därför att räntan bör

Prop. 1977/78: 19 212

kunna läggas till kapitalskulden under högst fem år. Därefter betalas räntan årligen. Ränta bör utgå efter bottenlåneräntan för bunden fastig- hetskredit. Lånet bör amorteras under högst 1.5 år med början senast fem år efter det att den årliga räntebetalningen har börjat.

Några remissinstanser har pekat på att den upplupna räntan som hän- för sig till den räntebetal'ningsfria tiden bör vara skattemässigt avdrags- gill när den betalas.

Enligt 41 & kommunalskattelagen (1928: 370) skall redovisning av in- komst av jordbruksfastighet i princip ske enligt bokföringsmässiga grun- der. Det innebär att en räntekostnad skall hänföras till det beskattningsår på vilket den belöper oavsett tidpunkten för betalningen.

Jag anser att den upplupna räntan under den räntebetalningsfria tiden bör vara skattemässigt avdragsgill först när den erläggs, dvs. när lånet börjar amorteras, senast 10 år efter den tidpunkt då länet har upptagits. Låneformen medför därigenom en bättre och enligt min mening ange- lägen omfördelning av kapitalutgifterna. I samråd med chefen för bud- getdepartementet föreslår jag därför att för lån med uppskjuten ränta skall gälla att under räntebetalningsfri tid upplupen ränta skall vid re- dovisning av inkomst av jordbruksfastighct enlig-t bokföringsmässiga grunder hänföras till det beskattningsår under vilket räntan har erlagts.

Det bör ankomma på den låneförva-ltande myndigheten att i samband med amortering ange hur stor del av amorteringen som avser under räntebetalningsfri tid upplupen ränta.

Lånen bör finansieras av en särskild lånefond benämnd Lånefonden för lån med uppskjuten ränta. Jag beräknar medelsbehovet de närmaste åren till' totalt 25 milj. kr.

Jag har för avsikt att återkomma till anslagsfrågan i budgetpropositio- nen för budgetåret 1978/79.

Villkor för lånegaranti. Utredningens förslag till åtgärder vartill låne- garanti bör kunna lämnas och villkoren för lånegaranti har i huvudsak til'l-styrkts av remissinstanserna. Lantbruksstyrelsen framhåller att statlig lånegaranti för sådana tillskottsförvärv av skogsmark som medför en påtaglig och från allmän synpunkt önskvärd arronderingsförbättring bör kunna lämnas alla typer av företag. LRF föreslår att uppbyggnad av skogsbruksförctag för självverksamma skogsbrukare bör underlättas bl.a. genom ett kreditstöd jämförbart med jordbrukets. Skogsstyrelsen anser att det rena skogsföretaget bör jämställas med det kombinerade företaget vad gäller stöd till nyetablering. Frågan om stöd för nyetable- ring på en ren skogsfastighet har utredningen ansett ligga utanför dess uppdrag.

Jag anser i likhet med utredningen och remissinstanserna att låne- garanti liksom hittills bör kunna utgå i samband med nyetablering för förvärv av jordbruksföretag eller kombinerat jord- och skogsbruksförc- tag. Statligt stöd för nyetablering på en ren skogsfastighet bör i princip

Prop. 1977/78: "19 213

inte utgå. I vissa områden kan det dock från allmän synpunkt vara mo- tiverat att skogsbruksförctag består som självständiga enheter. Det bör därför vara möjligt att om särskilda skäl föreligger lämna statligt stöd i form av lånegaranti vid nyetablering för förvärv av ett skogsbruks- företag. Villkoren för statligt stöd till nyetablering på jordbruksföretag bör i sådana fal-l i tillämpliga delar gälla även för skogsbruksförctag.

Lånegaranti bör även kttnna utgå till yttre rationalisering. dvs. vid förvärv av tillskottsmark till jordbruksföretag eller skogsbruksförctag samt vid förbättring av brukningsenhetens arrondering. om åtgärden utgör ett lämpligt led i företagets uppbyggnad. Vidare bör sådan ga- ranti kunna utgå till inte rationalisering om åtgärden medför en lång- siktig förbättring av brttkningsenhetens möjligheter att uppfylla målet för rationaliseringspolitiken. Med inre rationalisering avser jag utfö- rande eller varaktig förbättring av markanläggning, uppförande eller varaktig förbättring av ekonomibyggnad samt varaktig förbättring av jord. Stöd till varaktiga markanläggningar på bestående åker samt till tillskottsförvärv av skogsmark, som medför en påtaglig och från allmän synpunkt angelägen arronderingsförbättring. bör enligt min mening kunna lämnas även om företaget inte är tttvecklingsbart eller sysselsätt- nings- och inkomstkravet inte är uppfyllt.

För anskaffning av jordbruksinventarier och rörelsekapital (drifts— lån) bör lånegaranti kunna lämnas i samband med tillträde av företag som förvärvats eller arrenderats, yttre rationalisering av mera väsentlig omfattning, genomgripande produktionsomläggninn. samverkansratio- nalisering av mera väsentlig omfattning. tillfällig-a likviditetssvårigheter. införandet av ny teknik (biologiska. tekniska och organisatoriska för- bättringar) och i samband med en successiv expansion som totalt sett leder till ett ökat behov av driftskapital.

Lånegaranti bör liksom nu även kunna lätnnas för inlösen av lån som har beviljats ur statlig lånefond på jordbrukets område satnt för arrendegaranti i samband med arrendering av en fastighet. Dessutom bör lånegaranti på samma sätt som nu kunna utgå till samverkansförc- tag och yrkesmässig m-askinhållning för jordbruk.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att nuva- rande amorteringsvillkor för garantilånen i stort sett är tillfredsställande. För driftslån och lån till insats, förvärv eller lösen av andel i samver- kansföretag bör, såsom utredningen föreslagit och remissinstanserna tillstyrkt, den amorteringsfria tiden förlängas från högst två till högst fem år. Om särskilda skäl föreligger bör amorteringstiden för driftslån och lån till insats. förvärv eller lösen av andel i samverkansförctag kun- na förlängas till 20 år.

Villkor för statsbidrag i ett allmänt rationaliseringrstöd. Utredningen framhåller att förbättringen av de skattemässiga avskrivningsreglerna för framför allt ekonomibyggnader har medfört att den likviditetsför-

|5 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 19

Prop. 1977/78: 19 214

bättrande effekten av statsbidrag har minskat och i många fall i stort sett upphört. Utredningen föreslår mot den bakgrunden att bidrag inom ramen för det allmänna rationaliseringsstödet främst bör kunna utgå i samband med yttre rationalisering och i vissa fall även i samband med inre rationalisering.

Liksom remissinstanserna kan jag i huvudsak ansluta mig till utred- ningens förslag. Bidrag i samband med yttre rationalisering bör således kunna utgå till kostnader som inte medför någon motsvarande nytta för köparen. Därigenom kan en från allmän synpunkt angelägen rationali- sering underlättas.

Bidrag till inre rationalisering bör kunna utgå med högst 25 '>'? av godkänd kosmad till åtgärd som avser införande av för jordbruket ny teknik eller annan liknande åtgärd, som från allmän synpunkt fram- står som angelägen men som från den enskildes synpttnkt framstår som ekonomiskt riskfylld. eller om den avser gemensamhetsanläggning som medför stor samverkansrationalisering. Sådant bidrag bör vidare kun— na utgå till större vattenhushållningsföretag som utför för flera fastig- heter gemensam torrläggning eller vattenreglering.

Villkor för Statsbidrag [ en regional! mIionalixeringsslöd. Utredning- en föreslår att det regionala rationaliseringsstödet bör bestå av bidrag och utgå till jordbruket i norra Sverige. Med norra Sverige avses i detta sammanhang Norrland. Kopparbergs och Värmlands län samt landskapet Dalsland. Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt utred— ningens förslag.

Jag delar utredningens oeh remissinstansernas uppfattning. Det re- gionala rationaliseringsstödet bör utgå i form av bidrag till inre ra— tionalisering. Bidrag bör kunna utgå till utvecklingsbara företag med högst 25 % och i vissa fall högst 40 CZ. av godkänd kostnad. Bidrag bör om det avser ekonomibyggnad vara maximerat till 250000 kr. resp. 400 000 kr. Jag vill framhålla att bidrag inte bör utgå regelmässigt med så hög procentsats som 25 %. Jordbrukets naturliga förutsättningar och behovet av stimulans i det enskilda fallet bör påverka bidragets storlek. Bidrag bör såsom utredningen föreslagit även kunna utgå till produk- tionsfrämjande åtgärder. Bidrag under 10000 kr. bör inte utgå. Vad jag här förordat innebär att SR-verksantheten upphör.

Bidrag till investeringar vid begränsat utvecklingsbara företag bör kunna utgå med högst 25 % och om det avser ekonomibyggnad vara maximerat till 40 000 kr. Bidrag under 5 000 kr. bör inte utgå.

Den nya utformning av stödet till jordbrukets rationalisering som jag här har förordat bör gälla från den 1 juli 1978. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att ta upp anslagsfrågorna -i budgetpropositionen för budgetåret [978/79.

Prop. 1977/78: 19 215

6.8.3 lnvcrteringxsubvcntioner som alternativ till högre. produktpriser

Utredningen har haft i uppdrag att undersöka möjligheterna att ge- nom en utbyggnad av investeringsstödet kunna begränsa prisökningar- na på jordbruksprodukter. Utredningen har därvid kommit fram till att investeringssubventioner som alternativ till prisökningar inte kan väntas medföra några nämnvärda samhällsekonomiska fördelar. Om investe- ringar i någon viss produktionsgren behöver stimuleras föreslås detta ske med ett budgetfinansierat investeringsbidrag. Några remissinstanser har berört frågan om investeringssubventioner och anser att dessa och andra riktade åtgärder i ökad utsträckning bör prövas som alternativ till prisökningar.

Jag delar utredningens uppfattning att investeringssubventioner som alternativ till prisökningar inte medför nägra samhällsekonomiska för- delar. Några övervägande skäl som talar för investeringssubventioner som ett generellt alternativ till prisökningar anser jag därför inte före- ligger. F.n. är det inte heller motiverat att särskilt stimulera investe- ringsverksamheten i någon viss produktionsgren.

6.8.4. Grunderna för prisstödet till jordbruket i norra Sverige

Prisstöd i form av pristillägg på mjölk. kött och fläsk utgår till jordbruket inom vissa områden av landets norra och mellersta delar enligt kungörelsen (1971:42]) om prisstöd till vissa jordbruk. Syftet med prisstödet är att höja lönsamheten hos jordbruket i dessa om- råden till en nivå som är jämförbar med den som uppnås vid det mel- lansvenska jordbruket.

Utredningen framhåller att hittillsvarande utveckling tyder på att prisstödet har haft avsedd effekt och varit väl avvägt vad gäller stö- dets storlek. den geografiska avgränsningen och områdesindelningen. Utredningens beräkningar visar att skillnad i produktionskostnad före- ligger mellan jordbruksföretag i norra och mellersta Sverige. Prisstöd anses därför motiverat även i fortsättningen.

Remissinstanserna som i huvudsak delar utredningens uppfattning framhåller att Områdesindelningen och prisstödets storlek efter en viss tid bör ses över med hänsyn till kostnads- och produktionsutvecklingen. LRF anser att prisstödets storlek bör ses över en gång om året. Förbun- det anför vidare att pristilläggen för mjölk bör jämkas något uppå-it inom områdena ]. 4 och 5 vid nästa höjning. Några remissinstanser föreslår vissa mindre justeringar av områdesgränserna.

I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att prisstöd till jordbruket i norra Sverige är nödvändigt även i fortsättningen. Ut- redningens översyn har avsett grunderna för prisstödet. Vid remissbe- handlingen har framförts synpunkter på pristillägget och områdesindel- ningen. Statens jordbruksnämnd bör ges uppdrag att närmare pröva de

Prop. 1977/78: 19 216

synpunkter och förslag som framkommit och komma med förslag i frågan.

Utredningen föreslår att prisstöd liksom nu bör utgå till mjölk, kött och fläsk samt dessutom till smågrisproduktion och getskötsel. Remiss- instanserna tillstyrker i huvudsak utredningens förslag.

Även enligt min mening bör prisstöd utgå till de av utredningen före- slagna produktionsgrenarna. En utvidgning av prisstödet till att också omfatta smågrisproduktion och getskötsel förbättrar sysselsättnings- och inkomstmöjligheterna främst vid mindre familjejordbruk. Prisstödet till getskötseln kan få särskild betydelse för sysselsättningen i vissa utpräg— lade glcsbygder. Prisstödet till getskötseln bör som utredningen har före- slagit omfatta företag med minst lf.) getter och avse högst St.) getter per företag. Prisstödet till smagrisproduktionen bör i likhet med förslaget avse högst 60 suggor per företag även i de fall besättningen är större.

Prisstöd till smagrisproduktioncn bör enligt min mening vara av den storleksordning som utredningen har föreslagit. Utredningens bedöm— ning grundar sig på kostnadsläget regleringsåret l975/76. Med hänsyn till att produktionskostnaden sedan dess har ökat anser jag att prisstöd bör utgå med det högre av de belopp som utredningen har föreslagit för resp. område. Områdesgränserna bör vara'dcsamma som gäller för kött och fläsk. Prisstöd bör fr.o.m. budgetåret l978/79 utgå i område I.. 2. 3 och 4 med 300, 200, 150 resp. 75 kr. per sugga. Kostnaden för pris- stöd till smägrisproduktionen beräknar jag för budgetåret 1978/79 till l.8 milj. kr.

Jag anser liksom utredningen att prisstödet till getskötseln av admi- nistrativa skäl bör utgå med ett visst belopp per get. Beloppets storlek bör som föreslagits beräknas så att prisstödet till getmjölk blir i stort sett detsamma som prisstödet till komjölk i de områden som har störst bety- delse för getskötseln. Prisstöd bör fr.o.m. budgetåret 1978/79 utgå med l30 kr. per get i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands. Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län. Kostnaden för prisstöd till getskötseln beräknar jag för budgetåret 1978/79 till 0,5 milj. kr.

Prisstödet har under 1970-talet setts över vart tredje år. Denna ord- ning har enligt min mening fungerat väl och bör i princip tillämpas också i fortsättningen.

Utredningen föreslår att rennäringen i fråga om prisstöd bör behand- las analogt med övrig köttproduktion. Remissinstanserna tillstyrker i stort utredningens förslag. Jag delar utredningens och remissinstanser- nas uppfattning i denna fråga. Prisstödet till rennäringen har fr.o.m. budgetåret 1977/78 höjts till l00 kr. per ren (prop. 1976/77: 100 bil. 13. JoU 1976/77: "13. rskr 1976/77: 182) och bör enligt min mening ses över samtidigt med motsvarande översyn av prisstödet till jordbruket i norra Sverige.

Prop. 1977/78: 19 217

Jag har för avsikt att återkomma till anslagsfrägan i budgetproposi- tionen för budgetåret 1978/79.

6.8.5. Styrning uv unilrlulieprodukrio/rens inbyggnad

Animalieproduktion i större skala förekommer huvudsakligen inom svin-. ägg- och broilerproduktionen. Under senare år har svinproduktio- nen förskjutits dels från mindre till större företa". dels regionalt fran skogs— och mellanbygder till framför allt slättbygden i södra Sverige. Företag som producerar mer än 3 ()()(l slaktsvin per år svarar nu för ca 25 (..?; av den totala produktionen. Även inom ägg- och broilerproduk— tioncn har det skett 'en förskjutning från mindre till större företag. An- talet l'örctag med mer än 5 001) höns har åren 1968—1975 nästan tre- dubblats. Dessa företag svarar för drygt 41) '.'/('. av äggproduktionen.

Såväl produktionen som konsumtionen av fläsk har under senare är ökat kraftigt. Produktionen har dock varit större än konsumtionen. Överskottet har mast avsättas på världsmarknaden till priser som oftast varit lägre än de inhemska priserna. Utredningen bedömer att produk— tionen fram till år 1985 kommer att öka i snabbare takt än konsum- tionen om inga särskilda åtgärder vidtas.

Även inom äggproduktionen har ett visst överskott förekommit. Såväl produktionen som konsumtionen väntas i mitten. av 1980-talet enligt ut- redningen vara lika stor som under senare är. Detta innebär att ett visst överskott av ägg sannolikt kommer att finnas vid nämnda tidpunkt.

Utredningen framhåller att med nuvarande produktionsteknik uppnas de ekonomiska storleksfördelarna vid en besättningsstorlek av 10001) höns resp. 500—1 001) slaktsvin per omgång, dvs. en ärsproduktion av 1250—2 501) slaktsvin. En ytterligare utbyggnad av företagsstorlcken påverkar produktionskostnadcn relativt litet. En begränsning av de stör- re företagens utbyggnadsmöjligheter är därför motiverad. om man där- igenom kan uppnå en lägre kostnad för den totala livsmedelsproduktio— nen än vad som annars skulle varit fallet eller om man kan uppnå andra samhälleliga fördelar.

Utredningen föreslår att det begränsade investeringsutrymmet skall styras till utvecklingsbara företag. En utbyggnad av animalieproduktio— nen vid dessa företag bedöms fördelaktig från samhällets synpunkt jäm— fört med om motsvarande utbyggnad skulle ske vid de mycket stora företagen. Utredningen anser det vidare motiverat att mellersta Sveriges andel av slaktsvinsproduktionen ökas. En styrning av animalieproduk— tionens utbyggnad bör därför enligt utredningen syfta till att undvika besvärande överskottsproduktion. att bättre utnyttja befintliga resurser vid utvecklingsbara företag samt till att uppnå bättre regional balans.

Utredningen har diskuterat vilka medel som kan användas för att nå dessa mål. Med generella prisåtgärder kan den totala produktionen

Prop. 1977/78: 19 218

påverkas. Slaktdjursavgifter fungerar i princip på samma sätt som en prissänkning och måste enligt utredningen finnas kvar även i fortsätt- ningen för att den totala produktionskapaciteten skall kunna styras. Med en differentierad slaktdjursavgift kan man även påverka produk- tionsstrukturen och produktionens regionala fördelning.

En etableringskontroll skulle enligt utredningen medföra de bästa möjligheterna att styra slaktsvinsproduktionens utbyggnad. Nackdelarna med en sådan särskild etableringskontroll anses dock överväga för- delarna.

Den differentiering av det statliga investeringsstödet som redan före- kommer har enligt utredningen begränsad effekt på investeringsverk- samheten. En sådan differentiering får nämligen endast effekt på in- vesteringar som planeras av sådana brukare som är beroende av statligt stöd. Utredningen anser att investeringsstödet liksom hittills bör an- vändas sont styrmedel i den utsträckning det är möjligt.

De större animalieproduktionsföretagen expanderar ofta genom att utöka samtliga sina resurser. Under en period med besvärande överskott på fläsk kan det därför enligt utredningen vara motiverat att begränsa de större slaktsvinsförctagens utbyggnad genom att låta dessa stå för en större andel av exportkostnaden. Kostnaden för exporten bör liksom nu finansieras med en slaktdjursavgift eller avdrag på utgående pris— tillägg. Slaktdjursavgiften föreslås kunna differentieras med hänsyn till företagsstorlcken. Därigenom får de större företagen betala en större andel av exportkostnaden. Utredningen framhåller att differentieringen kan behöva göras trappstcgsformad. De närmare villkoren för en dif— ferentiering bör enligt tttredningcn utformas i samband med prisöver- läggningarna.

Enligt utredningen innebär nuvarande praxis vid prövning av anlägg- ning för djurhållning enligt miljöskyddskungörelsen (1969: 388) att man i jordbruksbygder får acceptera vissa miljöolägenhetcr framför allt i form av lukt. Utredningen anser att man även i fortsättningen bör ha samma bedömning. då det är fråga om anläggning som är motiverad från jordbrukspolitisk synpunkt. Är anläggningen däremot inte motive- rad från jordbrukspolitisk synpunkt. bör enligt utredningen miljöaspek- ten väga tyngre. En sådan avvägning kan få en jordbrukspolitisk effekt genom att framför allt de större animalieföretagens utbyggnadsmöjlig- heter begränsas.

Utredningen framhåller att en stor del av äggproduktionen redan sker vid stora och i vissa fall mycket stora företag såväl inom som utanför jordbruket. En begränsning av dessa företags utbyggnad bedöms få re- lativt liten betydelse för de utvecklingsbara företagens möjligheter att investera för äggproduktion. Utredningen har därför inte diskuterat vilken effekt en styrning skulle kunna få på äggproduktionens struktur men anser att en begränsning av de större företagens utbyggnad ändå

Prop. 1977/78: 19 219

kan vara motiverad bl. a. av marknadsskäl. Om besvärande överskotts- problem ttppstår på grund av en alltför snabb utbyggnad av större ägg- produktionsföretag. föreslås dessa företags utbyggnad kunna begränsas, exempelvis genom en särskild avgift per höna.

Remissinstanserna har delade meningar om utredningens förslag. Vissa instanser bl.a. lantbruksstyrelsen tillstyrker helt utredningens för- slag. Andra, bl.a. flertalet länsstyrelser. anser att en styrning är moti- verad men att den bör utformas på annat sätt än vad utredningen har föreslagit. Kritik riktas mot att låta jordbrukspolitiska överväganden inverka vid prövning av anläggning enligt miljöskyddslagstiftningcn.

LRF anser att miljöskyddslagstiftningen och det statliga stödet bör tillämpas som hittills. Förbundet föreslår att en jordbrukspolitiskt orien- terad etableringskontroll införs. Vidare tillstyrker förbttndct förslaget om differentierade slaktdjursavgifter för svin samt att en särskild avgift i vissa sitttationer skall kunna tas ut i större hönsbcsättningar.

SACO./SR, som tillstyrker förslaget på de grunder som utredningen har anfört. framhåller att även djurhälsovårds- och djurskyddsaspekter talar för en styrning som begränsar "industriell" animalieproduktion.

Vissa remissinstanser bl.a. statens jordbruksnämnds konsumentdele- gation avvisar en styrning av produktionen till vissa företag och re- gioner.

Vid prisöverläggningarna våren l977 träffades överenskommelse mel— lan jordbruksnämnden. Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och kon- sumentdelegationcn om att nämnden skulle bemyndigas att under rcgle- ringsåret 1977/78 utvidga systemet med kostnadstillägg på slaktområdet till att gälla hela landet tttom Skärte och till att omfatta besiktigad slakt av. förutom nötkreatur. även häst, får. lamm och svin. Det förutsattes att kostnadstillägg skall kunna utgå med olika belopp inom olika om- råden. Jordbruksnämnden har fått detta bemyndigande.

För egen del vill jag framhålla följande. Rationaliseringspolitiken bör som jag tidigare har framhållit ha en sådan inriktning att uppbyggnaden av effektiva familjeföretag främjas. Det förutsätter i flertalet fall att någon form av animalieproduktion bc- drivs. På animalieområdet, främst inom slaktsvins-, ägg- och broilerpro- duktionen. uppkommer lätt pristryckande överskott. Genom nedläggning av mindre produktionsenheter och viss ökning av konsumtionen kan ett visst begränsat utrymme för nyinvesteringar efter hand väntas uppkom- ma. ] fråga om fläsk väntas dock enligt utredningens bedötnning produk- tionen fram till mitten av 1980—talet öka i snabbare takt än konsumtio- nen om inga särskilda åtgärder vidtas. Därigenom skulle överskotten bli större än nu och risken för pristryck öka.

En del av animalieproduktionen bedrivs i dag vid stora företag som saknar egen mark eller endast har tillgång till små arealer i förhållande till produktionen. Detta gäller framför allt inom slaktsvins-. ägg— och

Prop. 1977/78: 1.9 220

broilerproduktionen. En fortsatt utveckling i denna riktning står inte i överensstämmelse med den inriktning av rationaliseringspolitiken som jag nyss har förordat. Vidare är animalieprodttktion i kombination med vegetahilieproduktion ofta en förutsättning för att vid familjeföre— tag åstadkomma cn driftsinriktning som möjliggör ett effektivt utnyttjan- de av företagets resurser. Mot en koncentration av animalieproduktionen till alltför stora anläggningar talar även svårighctcrna att i dessa bekäm- pa smittsamma sjukdomar t.ex. salmonella och de stora kostnader som vid sådan bekämpning asamkas samhället. Jag delar därför utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning om behovet av att i vissa av- seenden styra animaIieproduktionen. _lag ansluter mig ocksä till vad ut- redningen anfört om syftet med en sådan styrning. Detta innebär att syftet bl.a. bör vara att begränsa utbyggnaden av större företag och att ge utrymme för ökad animalieproduktion vid utvecklingsbara företag.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att det statliga investeringsstödet liksom hittills bör användas för att styra animalieproduktinnens utbyggnad. Med hänsyn till vad jag nyss har an— fört innebär detta att stöd inte bör utgå till investeringar för mer om- fattande produktion av svin. ägg och broiler.

När pristryckande överskott föreligger inom fläsk- och äggproduktio- nen. bör som utredningen framhållit de större producenterna stå för en större andel av exportkostnaden. När överskott uppstår på fläsk och slaktdjursavgift behöver tas ut skall därför avgiften eller motsvarande avräkning frän prisstödet differentieras efter bcsättningarnas storlek. lnom äggproduktionen bör vid liknande tillfällen en avgift kunna tas ut vid större besättningar. Det bör ankomma på statens jordbruksnämnd att efter överläggningar med dess konsumentdelegation och Lantbrukar- nas förhandlingsdelegation lämna förslag till hur differentieringen av slaktdjursavgiftcrna skall ske resp. hur avgifterna inom äggproduktionen skall tas ut. Enligt min mening bör differentieringen utformas så att den blir ett effektivt instrument för att begränsa de större företagens utbyg - nad. Det innebär bl.a. att. det bör vara möjligt att bedriva en rationell animalieproduktion pa ett familjejordbruk utan att denna produktion i en överskottssituation belastas med extra avgifter. Differentieringcn bör som utredningen har framhållit göras trappstegsformad. Avgifterna kom- mer därigenom förutom att påverka produktionens utbyggnad även att medföra en inkomstomfördelning från större producenter till familje- jordbrukarc. Detta ligger helt i linje med strävan att nå en ökad ut- jämning av inkomsterna mellan olika jordbrukarkategorier. Differentie- t'ingen av slaktdjursavgifterna torde förutsätta viss ökad uppgiftsinsam— ling om animalieproduktionen. Sådana uppgifter kan även behövas för att mer ingående följa strukturutvecklingen på detta område. Jag har för avsikt att. återkomma till detta när förslag föreligger om regler för differentieringen.

Prop. 1977/78: 19 221

Med de åtgärder som jag nu har förordat bör en önskvärd produktions- struktur inom animalieproduktionen kunna åstadkommas.

I anslutning till vad jag nyss anfört om svårigheterna att bekämpa smittsamma sjukdomar och de stora kostnaderna härför vill jag nämna att under budgetåret 1976/77 var statens kostnader för salmonellabe- kämpning 7,5 milj. kr. Trots att. antalet nysmittade besättningar har mins- kat. har kostnaderna stigit. l'örklaringen härtill är enligt lantbruksstyrel- sen bl.a. att flera Större rijm-besättningar infekteras. Kostnaden. som bl. a. utgörs av ersättningar för nedslaktade djur. för laboratorieanalyser och för smittrengöring och. t'lriftsförluster. har därvid kommit att uppgå till stora belopp. Enligt min mening bör ersättningsreglerna i samband med smittsamma husdjiirssjukdomar ses över i syfte att minska statens kostnader.

7. Upprättande av lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartemen- tet upprättats förslag till

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). Förslaget har upprättats _i samråd med chefen för budgetdcpartemen- tet.

8. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har an fört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att antaga förslaget till [. lag om ändring i kommunalskattelagen (l928: 370) dels att 2. godkänna de av mig förordade allmänna riktlinjerna för jord- brukspolitiken, 3. godkänna de av mig förordade grunderna för prisregleringen av jordbruksprodukter m. m., 4. godkänna de av mig förordade grunderna för ekonomiskt stöd till jordbrukets rationalisering, . godkänna vad jag har anfört om avveckling av avgångsveder— lag inom jordbruket., 6. besluta att en lånefond för lån med uppskjuten ränta inrättas, 7. godkänna de av mig förordade grunderna för utlåning från Ul

lånefonden.

8. godkänna de grunder för prisstöd till jordbruket i norra Sve- rige som jag har förordat,

9. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för styrning av ani- malieproduktionens utbyggnad.

Prop. 1977/78: 19 222

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före- draganden har lagt fram.

Prop. 1977/78: 19 223 Innehåll

Propositionen . ............................................ | Propositionens huvudsakliga innehåll . ........................ 1 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattclagen (1928: 370) . . 3 l lnledning .............................................. 8 2 Översikter och allmänna utgångspunkter .................... 9 2.1 Nuvarande förhållanden .............................. 9 2.1.1 Den internationella bakgrunden .................. 9 2.1.2 Jordbrukets ställning i den svenska samhällsekonomin 10 2.1.3 Utvecklingen inom jordbruket .................... 12 2.1.4 Uppsamling och förädling av jordbruksprodukter . . . . 17 2.1.5 Livsmedelskonsumtionen , ........................ 18 2.1.6 Jordbrukspolitikens mål och medel ................ 20 2.2 Jordbruksutredningcn ................................ 23 2.2.1. Den internationella bakgrunden .................. 23

2.2.2 Jordbrukets ställning i den svenska samhällsekonomin fram till år 1980 ................................ 26 2.2.3 Utvecklingen inom jordbruket fram till är 1980 resp. år 1985 ........................................ 27 2.2.4 .lordbrukspolitikens mål och medel ................ 29 2.3. Remissyttrandena .................................... 30 2.3.1 Den internationella bakgrunden .................. 30 2.3.2 Jordbrukspolitikens mål och medel ................ 30 3 Produktionsmålet ........................................ 31 3.1 Nuvarande förhållanden .............................. 31 3.1.1. Produktionsmålet i 1967 års jordbrukspolitiska beslut 31 3.1.2 Mått på försörjningsberedskap och produktionsmål .. 32 3.1.3 Livsmedelsberedskapens mål i 1977 års totalförsvars—

beslut . ........................................ 33 3.2 Jordbruksutredningen ................................ 34 3.2.1 Mått på försörjningsberedskap och produktionsmål .. 34 3.2.2 Faktorer som enligt utredningen påverkar bedöm- ningen av produktionsmålet ...................... 36 3.2.2.1 Svenska förhållanden . .................... 36 3.222 Internationella förhållanden ................ 38 3.223 Livsmedelsberedskapens krav .............. 40 3.2.3 Utredningens samlade bedömning vad gäller produk— tionsmålet . .................................... 42 3.3 Remissyttrandena .................................... 43

3.3.1 Mått på försörjningsberedskap och produktionsmål .. 43 3.3.2 Faktorer som enligt utredningen påverkar bedömningen

av produktionsmålet . ............................ 44 3.3.2.1 Svenska förhållanden ...................... 44

3.322 Internationella förhållanden ................ 46 3.3.3 Livsmedelsberedskapens krav .................... 46 4 Prispolitik och prisreglering . .............................. 48 4.1 Nuvarande förhållanden .............................. 48 4.1.1 Översikt av jordbruksprisregleringen . .............. 48

4.1.2 Utgångspunkter för prissättningen ................ 50

Prop.

4.3

1977/78: 19 234 4.1.3 Prislinje mot konsument ........................ 51 4.1.4 Prisstödet till jordbrukarna ...................... 54 4.1.5 Gränsskyddets utformning ...................... 55 4.1.6 Marknadsreglerande åtgärder .................... 56 4.1.7 Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomst- följsamhet, m. m. . .............................. 58 4.1.8 Prisregleringen för olika produkter ................ 60 4.1.8.1. Spannmål och spannmålsprodukter .......... 60 4.'1.8.'2 Oljeväxter och fettråvaror . ................ 62 4.1.8.3 Potatis och potatisproduktcr ............... 64 4.1.8.4 Sockerbetor och socker .................... 67 4.1.8.5 Mjölk och mjölkprodukter . ................ 68 4."l.8.6 Kött och fläsk ........................... 71 4.1.8.7 Ägg. äggprodukter och fjäderfäkött . ........ 73 4.188 Ersättnings- och imitationsprodukter ........ 75 4.1.8.9 .Fodermedel ............................. 76 4.1.9 Industrins rävarukostnadsutjämning ................ 77 Jordbruksutredningen ................................ 80 4.2.1 Prisregleringens handläggning .................... 80 4.2.2 Utgångspunkter för prissättningen ................ 81 4.2.3 Val av prislinje ................................ 82 4.2.4 Prisstödet till jordbrukarna . ...................... 87 4.2.5 Gränsskyddets utformning ...................... 94 4.2.6 Marknadsreglerande åtgärder .................... 96 4.2.7 Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomst- följsamhet. m. m. ............................... 100 4.2.8 Prisregleringen för olika produkter ................ 102 4.281 Spannmål och spannmålsprodukter .......... 102 4.2.8.2 Oljeväxter och fettråvaror ................. 103 4.283 Potatis och potatisproduktcr ................ 105 4.2.8.4 Sockerbetor och socker .................... 106 4.285 Mjölk och mjölkprodukter ................ 108 4.2.8.6 Kött och fläsk . .......................... 110 4.2.8.7 Ägg. äggprodukter och fjäderfäkött . ........ 111 4.288 Ersättnings- och imitationsprodukter ........ lll 4.2.8.9 Fodermedel ............................. 112 4.2.9 Industrins råvarukostnadsutjämning . .............. 1.12 Remissyttrandena .................................... 112 4.3.1 Prisregleringens handläggning .................... 112 4.3.2 Utgångspunkter för prissättningen ................ 113 4.3.3 Val av prislinje ................................ 114 4.3.4 Prisstödet till jordbrukarna ....................... 115 4.3.5 Gränsskyddets utformning ...................... 116 4.3.6 Marknadsreglerande åtgärder .................... 117 4.3.7 Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomst- följsamhet. m.m. . .............................. 119 4.3.8 Prisregleringen för olika produkter ................ 120 4.3.8.1 Spannmål och spannmålsprodukter . ........ 120 4.3.8.2 Oljeväxter och fettråvaror . ................ .120 4. 3. 8. 3 Potatis och potatisproduktcr . .............. 121 4. 3. 8. 4 Sockerbetor och socker .................... .121. 4. 3.8.5 Mjölk och mjölkprodukter ................ 122

4. 3. 8. 6 Kött och fläsk. .......................... 122

Prop. 1977/78: 1.9 225 4.387 Övriga produkter . ........................ 122 4.3.9 Industrins råvarukostnadsutjämning ................ 122 5 Rationaliscringsverksamheten .............................. 123 5.1 Nuvarande förhållanden .............................. [23 5.1.1 Statliga insatser för jordbrukets rationalisering ...... 123 5.1.2 Statligt finansieringsstöd till jordbruket ............ 124 5.2 Jordbruksutredningen ................................ |27 5.2.1. Rationaliseringspolitikens framtida syfte och inriktning [27 5.2.2 Särskilda frågor ................................ [31 5.2.3 Villkor för statligt stöd .......................... 133 5.2.4 Jämförelse mellan nuvarande stöd och utredningens förslag ........................................ 14]

5.2.5 Investeringssubventioher som alternativ till högre pro- duktpriser . .................................... 144 5.2.6 Grunderna för prisstödet till jordbruket i norra Sverige 145 5.2.7 Styrning av animalieproduktionens utbyggnad ...... 150 5.3 Remissyttrandena ..................................... 153 5.3.1 Rationaliseringspolitikens framtida syfte och inriktning 153 5.3.2 Särskilda frågor ................................ 154 5.3.3 Villkor för statligt stöd .......................... 155 5.3.4 Investeringssubventioner som alternativ till högre pro- duktpriscr . .................................... ]57 5.3.5 Grunderna för prisstödet till jordbruket i norra Sverige 157 5.3.6 Styrning av animalieproduktionens utbyggnad . ...... 158 6 Föredraganden .......................................... 160 6.1 Allmänna utgångspunkter ............................ 160 6.2 Den internationella bakgrunden ........................ 164 6.3 Utvecklingen inom jordbruket . ........................ 166 6.4 Jordbrukspolitikens mål och medel . .................... 168 6.5 lnkomstmålet . ...................................... 171 6.6 Produktionsmålet och livsmedelsberedskapen . ............ 173 6.7 Prispolitik och prisreglering ............................ 179 6.7.1 Allmän utformning och administration ............ 179 6.7.2 Utgångspunkter för prissättningen . ................ 182 6.7.3 Val av prislinje ................................ 183 6.7.4 Val av prisregleringsled .......................... 186 6.7.5 Gränsskyddets utformning ........................ 188 6.7.6 Marknadsreglerande åtgärder . .................... 189 6.7.7 Jordbrukets inflationsskydd och system för inkomst- följsamhet, m.m. . .............................. 195 6.7.8 Prisregleringen för olika produkter ................ 197 6.7.9 Industrins råvarukostnadsutjämning ................ 204 6.8 Rationaliseringsverksamheten .......................... 204 6.8.1 Riktlinjer ...................................... 204 6.8.2 Villkor för statligt stöd .......................... 208 6.8.3 Investeringssubventioner som alternativ till högre pro- duktpriser ..................................... 215 6.8.4 Grunderna för prisstödet till jordbruket i norra Sverige 215 6.8.5 Styrning av animalieproduktionens utbyggnad ...... 217 7 Upprättande av lagförslag ................................ 221 8 Hemställan ............................................ 221 9 Beslut ................................................ 222

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770397