om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Regeringens proposition
1977/78: 163
om ändring i uppbördslagen (1953:272);
beslutad den 30 mars 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN JAN-ERIK WIKSTRÖM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändrade regler i uppbördslagen (1953:272) i samband med tvångsförvaltning av fastighet enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792). Ändringarna innebär att skyldigheten att göra skatteavdrag på lön och att inbetala denna skatt beträffande arbetstagare på fastigheten skall åvila förvaltaren av fastigheten. Om förvaltaren underlåter att fullgöra dessa skyldigheter blir han bl. a. ansvarig för arbetstagarens skatt och för restavgift.
I Riksdagen 1977178. I samt. Nr I
Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Härigenom föreskrivs att i 39 § uppbördslagen (1953:272)! skall införas ett nytt moment, 4 mom. , av nedan angivna tydelse.
4 mom. Vad i denna lag sägs om arbetsgivare skall vid tvångsförvaltning av fastighet enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792) avse förvaltaren beträffande av honom förvaltad
egendom. Är förvaltaren på grund
härav ansvarig för skatt som avses i 77§ får betalningsskyldigheten av länsstyrelse jämkas eller efterges när särskilda skäl föreligger. (Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
ILagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1978-03-30
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo, Wirtén
Föredragande: statsrådet Wikström
Proposition om ändring i uppbördslagen (1953:272)
1¶Inledning
Den 1 januari 1978 trädde en ny bostadsförvaltningslag i kraft (prop. 1976/ 77:151, CU 1977/78:1, rskr 1977/78:7, SFS 1977:792). Bostadsförvaltningslagen, som ersatte lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, syftar till att förbättra samhällets och hyresgästernas möjligheter att ingripa mot fastighetsägare som missköter sin hyresfastighet. Ingripande kan ske bl. a. genom beslut om tvångsförvaltning. I sådant fall övertar en särskild förvaltare fastighetsägarens ansvar för fastighetens skötsel.
Till grund för bostadsförvaltningslagen låg ett betänkande av bostadsförvaltningsutredningen (Ds Ju 1976:14). I betänkandet behandiades inte närmare frågan om fastighetsägaren eller förvaltaren skall fullgöra uppgiftsskyldighet, som stadgas i skilda författningar. Riksskatteverket tog i sitt remissvar över betänkandet upp frågan om vem som borde vara uppgiftsskyldig enligt lagstiftningen på skatte- och avgiftsområdet.
Efter remiss till lagrådet om förslaget anförde lagrådet i sitt yttrande att bl. a. taxeringslagen (1956:623), TL, borde kompletteras med bestämmelser om uppgiftsskyldighet för förvaltaren vid tvångsförvaltning. Även uppbördsansvaret vid tvångsförvaltning borde klarläggas.
Statsrådet Friggebo uttalade i propositionen med förslag till bostadsförvaltningslag m. m. att hon efter samråd med chefen för budgetdepartementet funnit att de frågor som lagrådet tagit upp och som avser fastighetsägares förhållande till skattemyndigheterna under pågående tvångsförvaltning borde övervägas i annat sammanhang. Jag avser nu att behandla dessa problem och föreslå de ändringar som behövs för att nå fram till en lämplig ansvarsfördelning mellan fastighetsägare och förvaltare.
2¶Nuvarande ordning
2.1 Uppgiftsplikt vid taxering och uppbörd
På skatte- och avgiftsområdet finns ett flertal bestämmelser om skyldighet för ägare av fastighet att lämna olika uppgifter. Ägaren skall bl. a. lämna
självdeklaration till ledning för taxering (22 § I mom. TL). Sådan självdeklaration skall, om inte anstånd medges, lämnas senast den 15 februari under taxeringsåret. Bestämmelser om anstånd att avge självdeklaration finns i 34 § TL. Vidare åligger det ägaren att lämna kontrolluppgifter till ledning för arbetstagares och andras taxering (37-39 §§ TL). Sådana uppgifter skall normalt lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret. Anstånd med att lämna kontrolluppgift kan inte medges.
Enligt uppbördslagen (1953:272), UL, skall arbetsgivare verkställa skatteavdrag vid löneutbetalning (39 §) och redovisa skatten till det allmänna (52-56 §§). Om arbetsgivaren underlåter föreskrivet skatteavdrag blir han ansvarig för den skatt som avdraget skulle ha avsett. Om arbetsgivaren inte
redovisar innehållen skatt kan denna indrivas hos honom (77 8). Arbetsgi-
vare, som inte fullgör sin skyldighet att göra skatteavdrag, kan påföras
restavgift (75 §) och om han inte redovisar innehållen skatt kan han även påföras tilläggsavgift (58 §). Om arbetsgivaren är juridisk person kan företrä-
dare för arbetsgivaren bli personligen ansvarig för skatten (77 a §). Nu nämnda skyldigheter är straffsanktionerade (80-81 35).
2.2¶Bestämmelser om tvångsförvaltning
Bostadsförvaltningslagen (1977:792) trädde i kraft den I januari 1978 och ersatte lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Den nya lagen syftar till att förbättra samhällets och hyresgästernas möjligheter till
ingripande mot fastighetsägare som missköter sin fastighet. Ingripande kan
ske i två former, en mildare kallad förvaltningsåläggande och en strängare kallad tvångsförvaltning. Vid förvaltningsåläggande åläggs fastighetsägaren att inom viss tid limna över förvaltningen till en av honom själv utsedd
förvaltare. Tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen innebär att fastighetsägaren så gott som helt kopplas bort från förvaltningen. I fråga om medel till förvaltningen skall förvaltaren i första hand hålla sig till den tvångsförvaltade
fastigheten (hyror, lån i fastigheten). Om dessa medel inte räcker, kan
hyresnämnden på begäran av förvaltaren ålägga fastighetsägaren att tillskjuta
behövliga medel. Förvaltaren får med hyresnämndens tillstånd ta upp lån mot säkerhet i form av panträtt i fastigheten.
Förvaltaren skall för varje kalenderår inom två månader från årets utgång
lämna skriftlig redovisning till hyresnämnden för sin förvaltning. Om
fastighetsägaren tillämpar brutet räkenskapsår, skall tiden för redovisningens avlämnande i stället räknas från räkenskapsårets utgång. Avskrift av
redovisningshandlingarna skall av nämnden översändas till fastighetsägaren. Hyresnämnden skall granska redovisningen och kontrollera att den är
godtagbar från redovisningsmässig synpunkt. Har nämnden anmärkning
mot redovisningen, skall fastighetsägaren underrättas om den.
Enligt bostadsförvaltningslagen skall fastighetsägaren, om han behöver ta del av räkenskapsmaterial rörande fastigheten för att kunna fullgöra uppgiftsskyldighet som åligger honom, efter framställning till hyresnämnden beredas tillfälle till detta enligt anvisningar som nämnden meddelar.
3¶Föredraganden
3.1 Inledning
Genom bostadsförvaltningsiagen (1977:792) har möjligheterna vidgats att
ingripa mot en fastighetsägare som missköter sin fastighet. Ingripande kan
ske genom att fastigheten överförs till tvångsförvaltning. I sådant fall skall en särskilt utsedd förvaltare överta ägarens uppgifter i fråga om fastighetens
skötsel. |
Under remissbehandlingen av det betänkande (Ds Ju 1976:14), som låg till grund för bostadsförvaltningslagen, uppkom frågan om fastighetsägaren eller
förvaltaren borde fullgöra den uppgiftsskyldighet, som enligt skilda författningar åligger ägare. Även lagrådet anförde i sitt yttrande över en lagrådsre-
miss att särskilda regler behövdes om detta.
De nya bestämmelserna om tvångsförvaltning medför betydande begränsningar i berörda fastighetsägares befogenheter. I en del avseenden är dessa begränsningar sådana att vissa regler om uppgiftsplikt måste ändras.
Jag vill emellertid framhålla följande allmänna utgångspunkter för mitt förslag. Ett beslut om tvångsförvaltning innebär att fastigheten fortfarande
förvaltas för fastighetsägarens räkning. Åtskilliga av de åtgärder som kan bli
aktuella under förvaltningstiden syftar visserligen i första hand till att
avhjälpa brister och bereda de boende en godtagbar bostadsmiljö. Dessa åtgärder kommer emellertid även fastighetsägaren till godo genom att
fastigheten behåller sitt värde eller t. o. m. stiger i värde. Fastighetsägarens
möjligheter att på längre sikt tillgodogöra sig värdet härav begränsas alltså inte genom tvångsförvaltningen. Även andra omständigheter inverkar när
det gäller att bedöma i vilken omfattning taxerings- och uppbördsregler behöver ändras. Vid tvångsförvaltning är situationen regelmässigt den att
fastighetsägaren kan förmodas vara mindre angelägen att samarbeta med
förvaltaren under det att en förvaltare inte kan förutsättas ha något intresse av att undanhålla fastighetsägaren information i rimlig omfattning. Vidare vill
jag erinra om att det här är fråga om ingrepp som kommer att beröra ett mycket begränsat antal skattskyldiga.
3.2 Uppegiftsplikt enligt taxeringslagen
De skyldigheter som enligt taxeringslagen (1956:623), TL, åvilar en fastighetsägare är i huvudsak av två slag. Enligt 22 § TL skall fastighetens ägare avge allmän självdeklaration och enligt 37 § TL är han skyldig att lämna kontrolluppgift angående främst utbetalda löner. Vid sidan härav finns en del ytterligare regler om uppgiftsplikt m. m. Den skattskyldige skall t. ex. sörja för att han i skälig omfattning har räkenskaper, anteckningar m. m. så att underlag finns för deklarations- och uppgiftspliktens fullgörande (20.5 TL).
Under remissbehandlingen av bostadsförvaltningsutredningens betänkande (Ds Ju 1976:14) framhöll riksskatteverket att de nu nämnda skyldigheterna måste åligga fastighetsägaren även vid tvångsförvaltning av fastigheten. Enligt lagrådets mening skulle däremot frågan kunna lösas genom att man i detta sammanhang skulle följa de regler som gäller vid förmynderskap. Enligt 47 § TL skall förmyndare avge deklaration för omyndig beträffande vad förmyndaren har under sin förvaltning.
För egen del vill jag framhålla följande. De grundläggande reglerna om skattskyldighet i fråga om ägarens inkomster från fastigheten bör självfallet vara oförändrade. Någon annan än ägaren kan inte gärna vara skattskyldig och någon annan kan heller inte göras berättigad att utnyttja uppkommande underskott av fastigheten vid sin taxering. Det bör erinras om att fastighetsägaren kan ha inkomster från ytterligare fastigheter än den tvångsförvaltade eller från andra förvärvskällor. Detta måste beaktas eftersom inkomstskatten bestäms med hänsyn till den skattskyldiges samtliga inkomster och avdrag.
En uppdelning av deklarationsskyldigheten mellan ägaren och förvaltaren skulle vidare kräva detaljerade och invecklade regler om ansvarsfördelningen i fråga om felaktigheter i deklarationsmaterialet. De nyss nämnda reglerna om förmyndares deklarationsplikt tar sikte på en helt annan situation och kan enligt min mening inte lämpligen överföras på tvångsförvaltningsfall. BL. a. gäller att en omyndig ofta saknar andra inkomster än sådana som står under förmyndarens förvaltning. Dessutom saknar en omyndig helt den ekonomiska självständighet som måste sägas vara en förutsättning för den uppgiftsplikt som följer av skattelagstiftningen.
Om sålunda deklarationsplikten bör åvila ägaren av tvångsförvaltad fastighet måste emellertid denne få tillgång till det räkenskapsmaterial som förvaltaren har hand om. Förvaltaren skall inom två månader efter kalenderårets eller räkenskapsårets utgång lämna sin redovisning till hyresnämnden. Fastighetsägaren har alltid möjlighet att genom hyresnämnden få del av räkenskaperna. Det normala bör emellertid vara att förvaltaren själv ger fastighetsägaren erforderliga uppgifter. Det kan också förutsättas att så sker. Jag är emellertid medveten om att det i vissa fall kan bli svårt för en
fastighetsägare att fullgöra deklarationsskyldigheter i rätt tid. I den mån så är fallet bör anstånd meddelas. 1 fråga om skyldigheten att lämna kontrolluppgift om utbetalda löner m. m. anser jag att delvis likartade överväganden kan göras som beträffande självdeklarationen. Denna uppgiftsskyldighet är emellertid betydligt mer begränsad i de fall som nu är i fråga. I regel torde det inte bli fråga om löneutbetalningar till mer än fastighetsskötare. Likaså torde vid tvångsförvaltning reparations- och ombyggnadsarbeten komma att utföras av sådana företag beträffande vilka kontrolluppgift inte skall lämnas. Det bör därför vara enkelt för en förvaltare att i god tid lämna fastighetsägare de uppgifter som behövs för att denne skall kunna lämna kontrolluppgifter m. m. före den 31 januari taxeringsåret. Jag vill också erinra om att hyresnämnd har möjlighet att ge närmare anvisningar även om hur fastighetsägaren skall få del av erforderliga uppgifter. Jag föreslår alltså ingen ändring i fråga om den uppgiftsplikt m. m. som enligt TL åvilar fastighetsägare.
3.3 Uppbördsfrågor
En fastighetsägare är, som jag redan har nämnt, enligt uppbördslagen (1953:272), UL, skyldig att göra föreskrivna avdrag för bl. a. preliminär skatt (39 §) och att se till att de innehållna skattebeloppen betalas på föreskrivet sätt (52-56 §§). Dessa skyldigheter är straffsanktionerade (80-81 §§). Även dessa ansvarsfrågor togs upp under remissbehandlingen av förslaget om tvångsförvaltning och de berördes av lagrådet. I fråga om uppbördsansvaret är förhållandena annorlunda än beträffande ansvaret för deklaration m. m. Vid tvångsförvaltning har fastighetsägaren knappast några möjligheter att ta del av den löpande förvaltningen på det sätt som krävs för att han skall kunna göra skatteavdrag. Förvaltaren ansvarar ensam för att löner liksom andra löpande kostnader betalas. Den skyldighet som föreskrivs i UL om att göra skatteavdrag på lön och att inbetala denna skatt beträffande arbetstagare på den tvångsförvaltade fastigheten bör därför fullgöras av förvaltaren. Härav följer att även annan uppgiftsskyldighet enligt UL bör åvila förvaltaren. Således bör i förevarande fall vad som i 75 § stadgas om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och skyldighet att erlägga restavgift p. g. a. underlåtenhet att fullgöra sin skyldighet att verkställa skatteavdrag gälla förvaltaren. Någon solidarisk ansvarighet med fastighetsägaren eller regressrätt mot honom anser jag inte motiverad. Vidare bör förvaltaren vara ansvarig för restavgift enligt 75 §. Samma bedömning anser jag bör göras i fråga om ansvarigheten för arbetstagares skatt enligt 77 § samt skyldighet att erlägga restavgift och tilläggsavgift enligt 58§ p.g.a. underlåtenhet att vederbörligen inbetala innehållet skattebelopp. Det är förvaltaren som skall göra skatteavdraget och
betala in skatten. Om han underlåter detta är det enligt min mening naturligt att han också blir betalningsansvarig för skattebeloppet.
Det kan inträffa att en förvaltare inte har medel till inbetalning av skatt. Så kan tänkas vara fallet i början av tvångsförvaltningen. Bostadsförvaltningslagen anvisar emellertid lösningar i detta fall. Sålunda kan förvaltaren vända sig till hyresnämnden och få tillstånd att ta upp lån mot panträtt i fastigheten. Nämnden kan också ålägga fastighetsägaren att utge medel. Dessa förfaränden torde vara tidskrävande. Avsikten är dock att genom ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. öppna möjlighet för en förvaltare alt få förskott av kommunen för att täcka akuta behov av pengar (se prop. 1977/78:93 s. 175). Undantagsvis kan emellertid finnas fall där det framstår som obilligt att förvaltaren är ansvarig för innehållen men inte betald skatt. Som ett exempel vill jag nämna den silvationen att förvaltaren saknar medel att betala in skatt trots att han gjort vad som rimligen kan begäras för att få fram pengar. Jag anser därför att en bestämmelse bör införas om att länsstyrelse får jämka eller efterge botalningsskyldighet när särskilda skäl föreligger.
Om betalning av skatt eller avgift inte sker i rätt tid utgår restavgift. I fall av underlåten inbetalning av innehållen skatt utgår även tilläggsavgift efter sex månader. Bestämmelserna i UL om restavgift tillämpas även i fråga om tilläggsavgift. Arbetsgivaren kan om särskilda omständigheter föranleder därtill befrias av länsstyrelse från skyldighet att erlägga restavgift. Även denna skyldighet att erlägga restavgift och tilläggsavgift bör åläggas förvaltaren. Detsamma bör gälla i fråga om straffansvar enligt UL.
I tydlighets intresse vill jag nämna att en förvaltare övertar fastighetsägarens roll i nu berörda avseenden bara såvitt avser åtgärder under tiden för förvaltningsuppdrag. Om fastighetsägaren dessförinnan utbetalat lön utan att göra skatteavdrag övergår givetvis inte ansvaret för detta på förvaltaren.
Mitt förslag innebär sammanfattningsvis att vad som sägs om arbetsgivare vid fall av tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen skall avse förvaltaren beträffande av honom förvaltad egendom samt att förvaltarens betalningsskyldighet i vissa fall kan jämkas eller efterges när särskilda skäl föreligger. Jag föreslår att ett nytt moment införs i 39 § UL med denna innebörd.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).
5 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
GOTAB 57838 Stockholm 1978