om protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall.;beslutad den 17 november 1977.
Prop. 1977/78: 18 Regeringens proposition
1977/78: 18
om protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall;
beslutad den 17 november 1977.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar PER AHLMARK
INGEMAR MUNDEBO
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall.
Protokollet innebär att Sverige och Finland gemensamt ersätter kommuner inom det finska landskapet Åland för bortfall av kommunalskatt som dessa kommuner får vidkännas på grund av bestämmelser i dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Finland.
Sedan protokollet har trätt i kraft avses dess bestämmelser första gången bli tillämpliga på skattebortfall för inkomståret 1977.
1 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 18
Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1977-11-17
Närvarande: statsrådet Ahlmark, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Åsling, Söder, Trocdsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo
Föredragande: statsrådet Mundebo
Proposition om protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall
1 Inledning
Ett nytt dubbelbeskattningsavtal med Finland undertecknades den 27 juni 1973. Avtalet godkändes av riksdagen (prop. 1973: 179, SkU 1973: 73, rskr 1973: 361) och ratificerades av Kungl. Maj:t den 14 december 1973. Även den finska riksdagen godkände avtalet. På finsk sida underställdes avtalet författningsenligt Ålands landsting för godkännande såvitt avser på Åland utgående kommunalskatt. Landstinget beslöt emellertid den 23 december 1974 att inte godkänna avtalet. Bakgrunden härtill var följande.
Enligt artikel 15 punkt 3 a i avtalet beskattas inkomst av arbete som utförs ombord på finskt eller svenskt fartyg endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet fartyget har. Bestämmelsen innebär, att sjöman som har hemvist på Åland och som arbetar på svenskt handelsfartyg skall erlägga sjömansskatt i Sverige medan inkomsten skall vara undantagen från beskattning i Finland både såvitt avser statlig och kommunal inkomstskatt. Motsvarande regler har intagits i samtliga dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska staterna. Reglerna har tillkommit mot bakgrund av den likartade sjömansbeskattningen inom Norden. Ehuru det gamla avtalet mellan Sverige och Finland från år 1949 (SFS 1950: 198, artikel 8) inte innehöll särskilda bestämmelser om beskattning av sjömän har nyssnämnda principer tillämpats i förhållandet mellan Sverige och Finland (se anvisningarna till art. 8 i det gamla avtalet, tilllagda genom SFS 1959: 20).
På åländsk sida menade man, att den nu nämnda regeln, såvitt avser förhållandet mellan Sverige och Finland, ensidigt gynnar Sverige samt är till väsentligt förfång för kommunerna på Åland. Det framhölls att ett stort antal åländska sjömän arbetade på svenska handelsfartyg medan antalet svenskar anställda på åländska fartyg var obetydligt. Bortfallet av kommunalskatt på de åländska sjömännens inkomster medförde därför enligt landstinget en kännbar ekonomisk påfrestning för de åländska kommunerna och särskilt för en del av de mindre kommvunerna. Antalet åländska sjömän anställda på svenska fartyg uppskattades av landstinget till ca 400 och skattebortfallet angavs uppgå till omkring 1 milj. mark årligen.
Före landstingets beslut hade de svenska och finska regeringarna diskuterat olika alternativ för att lösa den uppkomna situationen. Regeringarna fann emellertid inte någon godtagbar lösning. Åland valde då utvägen att inte godkänna avtalet.
Både på svensk och finsk sida ansågs det emellertid önskvärt att snarast ersätta 1949 års avtal med det nya avtalet. Från finsk sida föreslogs därför att det nya avtalet ändrades så att det för de åländska kommunernas del inte omfattade den finska kommunalskatten. Med en sådan ändring behövde avtalet inte underställas Ålands landsting för godkännande. Finland hade redan i flera av sina avtal med andra stater tagit in bestämmelser av liknande innehåll. För att genomföra bla. denna ändring i avtalet ingicks den 9 november 1976 ett tilläggsavtal till 1973 års avtal, varigenom Åland uteslöts ur avtalet såvitt gällde finsk kommunalskatt. Samtidigt infördes emellertid genom art. 2 i tillläggsavtalet en bestämmelse i avtalet (art. 28 punkt 1) varigenom detta kunde utvidgas till Åland i fråga om sådan skatt. Sådan utvidgning kunde ske genom diplomatisk noteväxling utan ändring av avtalet. Tillläggsavtalet godkändes av riksdagen (prop. 1976/77: 29, SkU 1976/77: 17, rskr 1976/77: 108). Regeringen ratificerade tilläggsavtalet den 17 februari 1977. Såväl avtalet som tilläggsavtalet har numera trätt i kraft.
Det ansågs naturligtvis mycket otillfredsställande att det nya avtalet på detta sätt blev ofullständigt och att dubbelbeskattning uppkom för bl. a. åländska sjömän som arbetar på svenska fartyg. I mars i år upptogs därför nya överläggningar mellan den svenska och den finska regeringen för att söka åstadkomma en lösning. Överläggningarna resulterade i ett förslag till protokoll mellan Sverige och Finland om crsättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall. Förslaget är upprättat på svenska och finska. Förslaget bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Regeringen beslöt den 24 augusti 1977 att protokollet skulle undertecknas.
Sedan Ålands landsting beslutat godkänna 1973 års avtal har detta därefter genom noteväxling den 5 och den 21 oktober 1977 med stöd av 1 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 18
den nya bestämmelsen i art. 28 punkt 1 i avtalet utvidgats till att gälla även kommunalskatt på Åland. Förevarande protokoll undertecknades den 3 november 1977 för Sveriges del av beskickningschefen i Helsingfors.
2 Protokollets innehåll
Genom protokollet åtar sig Sverige och Finland gemensamt att kompensera kommunerna på Åland för det bortfall av kommunalskatt som ansetts uppkomma genom dubbelbeskattningsavtalets "bestämmelser om att inkomst, som i Finland bosatt sjöman förvärvar genom anställning ombord på svenskt fartyg, skall beskattas endast i Sverige.
I I $ i protokollet slås den grundläggande principen fast att.skattebortfall på grund av bestämmelser i ett dubbelbeskattningsavtal i sin helhet skall bäras av den stat, de kommuner eller de andra offentligrättsliga juridiska personer som enligt avtalet helt eller delvis skall avstå från sin beskattningsrätt. Ersättningsanspråk för sådant skattebortfall skall inte kunna resas mot den andra avtalsslutande staten. Denna princip är grundad på det förhållandet att beskattningsreglerna i avtalet i regel är reciprokt utformade och att den totala skattceftergiften på grund av dessa regler därför i huvudsak är fördelad lika mellan de: båda staterna.
Som jag nämnde tidigare innebär dubbelbeskattningsavtalet att inkomst av arbete som i Finland bosatt sjöman förvärvar genom arbete ombord på svenskt handelsfartyg beskattas i Sverige och inte i Finland. Enligt 7 § lagen (1958: 295) om sjömansskatt erlägger sjöman bosatt i annat nordiskt land svensk sjömansskatt enligt de regler som gäller för sjöman bosatt i Sverige. Under år 1974 tjänstgjorde ca 2 000 sjömän bosatta i Finland ombord på svenska handelsfartyg. Av dessa sjömän var ca 430 bosatta i åländska kommuner. Antalet i Sverige bosatta sjömän på åländska fartyg var obetydligt. De åländska sjömännen erlade under år 1974 svensk sjömansskatt med drygt 3,5 milj. kr., motsvarande ungefär 35 90 av den totala svenska sjömansskatt som betalades av sjömän bosatta i Finland. Om de åländska sjömännen i stället hade erlagt finsk sjömansskatt, skulle ett belopp motsvarande ungefär 930 000 kr. ha tillfallit de åländska kommunerna. Skattebortfallet motsvarar för dessa kommuner cen utdebitering av i genomsnitt 0,5 96 men kan i en del mindre kommuner motsvara en utdebitering av upp till 1 9.
I 2 §i protokollet framhålls, att det skattebortfall som sålunda drabbar de åländska kommunerna på grund av avtalets bestämmelser om beskattning av sjömän måste anses så väsentligt att det inte rimligen bör bäras av dessa kommuner. De svenska och finska regeringarna har därför funnit, att man i detta fall bör göra ett avsteg från den princip som slagits fast i I $ och medge kompensation med skäligt belopp.
De båda regeringarna har varit eniga om att Sverige och Finland gemensamt skall svara för den ersättning som de åländska kommunerna kan anses berättigade till. Enligt 3 § skall 70 6 av ersättningen betalas av Sverige och 30 46 av Finland. Ersättningsbeloppet fastställes för ett år i sänder (4 §).
15 § anges de grunder enligt vilka ersättningens storlek skall beräknas. Vid förhandlingarna har flera alternativ diskuterats. Man har emellertid stannat för att ersättningen skall uppgå till ett belopp motsvarande den andel av den finska sjömansskatten som skulle ha tillfallit de åländska kommunerna om de åländska sjömännen hade arbetat ombord på finska fartyg och således erlagt finsk sjömansskatt, Som jag har nämnt tidigare skulle denna andel under år 1974 ha uppgått till ungefär 930 000 kr.
Vid förhandlingarna har man varit enig om att ersättningens storlek så långt som möjligt bör knyta an till de aktuella inkomst- och skattceförhållandena. Den sakligt sett bästa lösningen hade därför varit om man kunnat beräkna ersättningen med hänsyn tagen till förhållandena under det år för vilket ersättningen utgår. En sådan lösning skulle dock ha stött på stora tekniska svårigheter. Man har därför fått nöja sig med alt låta förhållandena under året före det ersättningen avser vara avgörande. En viss eftersläpning blir härigenom oundviklig. Bestämmelsen 15 § om avrundning av ersättningsbeloppet till närmast högre 100 000tal finska mark torde cmellertid normalt förhindra att denna eftersläpning leder till för låg ersättning.
I 6 § ges ett bemyndigande för budgetdepartementet och finska finansministeriet att komma överens om erforderliga detaljföreskrifter för tillämpningen av protokollet.
7 § innehåller bestämmelser om protokollets ikraftträdande. Protokollet avses bli tillämpligt första gången på skattcbortfall för år 1977.
I 8 § har tagits in uppsägningsbestämmelser. Protokollet får sägas upp tidigast fem år efter dagen för dubbelbeskattningsavtalets ikraftträdande. Då avtalet trädde i kraft den 11 september 1977 får uppsägning av protokollet således ske tidigast år 1983.
3 Föredraganden
Enligt gällande dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Finland beskattas inkomst av arbete ombord på svenskt eller finskt fartyg endast i den stat vars nationalitet fartyget har. Sjöman som bor på Åland och som arbetar ombord på svenskt fartyg betalar således svensk sjömansskatt men är undantagen från finsk statlig och kommunal inkomstskatt. Regeln har utformats i enlighet med den beskattningsprincip som gäller mellan samtliga nordiska länder.
Enligt vedertagna principer skall skattebortfall som uppkommer för en stat eller en kommun på grund av bestämmelser i ett dubbelbeskattningsavtal bäras av denna stat eller kommun. Under år 1974 tjänstgjorde omkring 2 000 i Finland bosatta sjömän ombord på svenska fartyg. Av dessa sjömän var drygt 400 bosatta i åländska kommuner. Antalet i Sverige bosatta sjömän på åländska fartyg var obetydligt. Detta förhållande har lett till att avtalets regler om beskattning av sjömän har medfört ett skattcebortfall för de åländska kommunerna som väsentligen överstiger vad som kan anses normalt. Om de åländska sjömän som under år 1974 tjänstgjorde ombord på svenska fartyg i stället hade arbetat ombord på finska fartyg och erlagt finsk sjömansskatt, hade de åländska kommunernas andel av den finska sjömansskatten uppgått till ett belopp motsvarande ca 930 000 kr. Skattebortfallet har särskilt för de mindre åländska kommunerna påverkat den kommunala utdebiteringen rätt väsentligt. De åländska kommunerna har därför krävt kompensation i någon form för skattebortfallet.
Det är uppenbart att det måste finnas mycket starka skäl för att man skall gå ifrån principen att varje stat eller kommun själv skall bära skattebortfall på grund av bestämmelser i ett dubbelbeskattningsavtal. Varje kompensation för sådant bortfall kan medföra, att man rubbar den balans i åtagandena som råder i de flesta dubbelbeskattningsavtal, i varje fall mellan stater med ungefär samma grad av ekonomisk utveckling. Vidare kan kompensation i ett fall leda till krav på kompensation även i andra fall vilket medför uppenbara risker för att grunderna för ett lands avtalssystem rubbas.
Det förhållandet att ett exceptionellt stort antal åländska sjömän arbetar ombord på svenska fartyg har cmellertid medfört att skattebortfallet för de åländska kommunerna på grund av avtalsreglernas utformning blivit så kännbart att det undantagsvis kan vara motiverat att tillerkänna dessa kommuner viss ersättning. Situationen för dessa kommuner torde härvidlag vara så unik att liknande kompensationskrav från annat håll knappast kan vara motiverade. Jag finner det naturligt att Sverige och Finland gemensamt svarar för denna crsättning och att Sverige bidrar med större delen av ersättningen. Avtalets fördelning med 70 Fe för Sverige och 30 2 för Finland anser jag rimlig.
I fråga om beräkningen av ersättningens storlek kan olika alternativ tänkas. Den mest logiska lösningen synes emellertid vara den som föreslås i protokollet, nämligen att ersättningen ungefärligen motsvarar den andel av finsk sjömansskatt som de åländska kommunerna skulle ha erhållit om de åländska sjömännen hade varit anställda ombord på finska fartyg. Ersättningen kan härigenom f.n. beräknas uppgå till ca 1 milj. kr. årligen, varav alltså ca 700 000 kr. faller på Sverige. Ersättningen föreslås utgå första gången för skattcebortfall för inkomståret 1977.
När det gäller frågan om sättet för bestridande av Sveriges andel av kostnaderna för ersättningen anser jag att något särskilt utgiftsanslag för ändamålet inte bör föras upp på statsbudgeten. Ifrågavarande åtaganden bör i stället regleras över statsbudgetens inkomsttitel Skatt på inkomst och förmögenhet samt socialförsäkringsavgifter m. m. Det bör ankomma på regeringen att fatta de beslut som behövs härför.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna protokollet mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall.
5 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
Bilaga
Protokoll mellan Sverige och Finland om Suomen ja Ruotsin välinen pöytäkirja kunersättning för bortfall av kommunalskatt i nallisveron saamatta jäämisen korvaamivissa fall sesta eräissä tapauksissa
Konungariket Sveriges regering och Re- Suomen Tasavallan hallitus ja Ruotsin publiken Finlands regering, Kuningaskunnan hallitus,
som beaktar att enligt avtalet den 27 juni todeten, että Suomen ”Tasavallan halli- 1973 mellan Konungariket Sveriges rege- tuksen ja Ruotsin Kuningaskunnan halliring och Republiken Finlands regering för tuksen välillä tulo- ja omaisuusveroja kosundvikande av dubbelbeskattning beträffan- kevan kaksinkertaisen verotuksen välttämide skatter på inkomst och förmögenhet seksi 27 päivänä kesäkuuta 1973 tehdyn (skatteavtalet) inkomst av arbete som utfö- sopimuksen (verosopimus) mukaan sellaires ombord på svenskt celler finskt fartyg sesta työstä saadusta tulosta, joka tehdään beskattas endast i den avtalsslutande stat suomalaisessa tai ruotsalaisessa aluksessa, vars nationalitet fartyget har, verotetaan vain siinä sopimusvaltiossa, jon-
ka kansallisuus aluksella on,
som Önskar träffa en överenskommelse haluten sopia tämän verosopimuksessa om ersättning i vissa fall för bortfall av olevan määrävksen scurauksena saamatta kommunalskatt som uppkommer till följd jäävän kunnallisveron korvaamisesta cräissä av denna bestämmelse i skattcavtalet, tapauksissa, ' |
har överenskommit om följande: ovat sopincet seuraavasta:
1 8. Regeringarna är ense om att skatte- 1 3. Hallitukset ovat samaa mieltä siitä, bortfall som på grund av bestämmelserna että verosopimuksen määräysten perusteella i skatteavtalet uppkommer för en avtalsslu- sopimusvaltiolle, sen kunnille tai muille jultande stat, dess kommuner eller andra of- kisoikeudellisille oikeushenkilöille, joiden fentligrättsliga juridiska personer, vars skat- veroja verosopimus koskee, veron saamatta ter beröres av skatteavtalet, i princip skall jäämisestä johtuva menetys on periaattecssa i sin helhet bäras av denna stat, dessa kom- kokonaisuudessaan tämän valtion, näiden muner eller dessa personer. kuntien tai näiden henkilöiden kannettava.
2 8. Enligt båda regeringarnas uppfatt- 2 3. Molempien hallitusten käsityksen ning har emellertid den regel i skatteavtalet mukaan verosopimuksessa oleva sääntö, enligt vilken inkomst av arbete som utföres jonka mukaan sellaisesta työstä saadusta ombord på svenskt eller finskt fartyg be- tulosta, joka tehdään suomalaisessa tai ruotskattas endast i den avtalsslutande stat vars salaisessa aluksessa, verotetaan vain siinä nationalitet fartyget har medfört ett bort- sopimusvaltiossa, jonka kansallisuus alukfall av kommunalskatt för kommuner inom sella on, on kuitenkin aiheuttanut Ahvelandskapet Åland som väsentligen översti- nanmaan maakuntaan kuuluville kunnille ger vad som kan anses rimligt till följd av kunnallisveron saamatta jäämisen, joka bestämmelserna i ett dubbelbeskattningsav- olennaisesti ylittää sen mitä voidaan pitää tal. Regeringarna har därför funnit, att kohtuullisena kaksinkertaisen verotuksen dessa kommuner undantagsvis bör tiller- välttämiseksi tehdyn sopimuksen seuraukkännas ersättning av statsmedel för skatte- sena. Hallitukset ovat tämän vuoksi katsobortfall med skäligt belopp. neet, että näille kunnille on poikkeukselli-
sesti myönnettävä veron saamalta jäämi-
sestä kohtuumääräinen korvaus valtionva-
roista.
3 8. Enligt båda regeringarnas uppfatt- 3 8. Molempien hallitusten käsityksen ning bygger skatteavtalet helt på ömsesidiga mukaan verosopimus rakentuu kokonaan
åtaganden och utgör resultatet av en avväg- vastavuoroisille velvoitteille ja on molemning 'mellan de båda staternas fiskala och pien valtioiden verotuksellisten jä muiden Övriga intressen. Regeringarna är därför etujen yhteensovittamisen tulos. Hallitukset eniga om att den ersättning som enligt 2 8 ovat tämän vuoksi samaa mieltä siitä, että bör tillerkännas kommuner inom landska- korvauksesta, joka 2 §:n mukaan myönnepet Åland skall bäras av de båda staterna tään Ahvenanmaan maakuntaan kuuluville gemensamt med 70 procent för Sverige och kunnille, vastaavat molemmat valtiot yhtei- 30 procent för Finland. sesti siten, että Ruotsin osuus on 70 pro-
senttia ja Suomen osuus 30 prosenttia.
4 8. Ersättningsbeloppet fastställes av de 4 3. Molemmat hallitukset vahvistavat båda regeringarna gemensamt för ett år. i yhteisesti korvausmäärän vuodeksi kerralsänder. laan.
5 §. Ersättningen skall beräknas med 5 §. Korvaus arvioidaan sitä vuotta, jota ledning av förhållandena under året när- korvaus koskee, lähinnä edellisen vuoden mast före det ersättningen avser och utgå olosuhteiden johdolla ja sitä maksetaan med belopp, som motsvarar det skattebe- mäiära, joka vastaa veromiäärää, joka Suolopp som enligt finsk sjömansskattclagstift- men merimiesverolainsäädännön mukaan ning skulle ha utgått till kommuner inom olisi maksettu Ahvenanmaan maakuntaan landskapet Åland om arbetet utförts på kuuluville kunille, jos työ olisi tehty suofinskt fartyg eller på fartyg som enligt skat- malaisessa aluksessa tai aluksessa, joka veteavtalet likställes med finskt fartyg. Er- rosopimuksen mukaan rinnastetaan suomasättningen skall avrundas till närmast hög- laiseen alukseen. Korvaus pyöristetään ylösre 100 000-tal finska mark. päin lähimpään 100000 Suomen markan
mäiärään.
6 §. Svenska budgetdepartementet och 6 §. Suomen = valtiovarainministeriö ja finska finansministeriet skall träffa särskild Ruotsin budjettidepartementti sopivat kesöverenskommelse om tillämpningen av det- kenään crikseen tämän pöytäkirjan soveltata protokoll. misesta.
7 §. Detta protokoll träder i kraft tret- 7 §. Tämä pöytäkirja tulee voimaan koltio dagar efter den dag då båda regeringar- menkymmenen päivän kuluttua siitä päina genom noteväxling i Stockholm med- västä, jona molemmat hallitukset ovat nootdelat varandra att de åtgärder vidtagits som tien vaihdolla Tukholmassa ilmoittanect toikräves för protokollets ikraftträdande. silleen pöytäkirjan voimaantulemiscksi vaa-
dittavien toimenpiteiden suorittamisesta.
Sedan protokollet trätt i kraft tillämpas Pöytäkirjan tultua voimaan sen määräykdess bestämmelser första gången på skatte- siä sovelletaan ensimmäisen kerran veron bortfall för år 1977. saamatta jäimisecn vuodelta 1977.
8 3. Detta protokoll förblir i kraft tills 8 3. Tämä pöytäkirja on voimassa kundet uppsäges av en av de fördragsslutande nes jompikumpi sopimuspuoli sen irtisanoo. parterna. Vardera fördragsslutande parten Kumpikin sopimuspuoli voi — viimeistään kan — senast den 30 juni under ett kalen- kalenterivuoden kesäkuun 30 päivänä, ei derår, dock inte tidigare än fem år cfter kuitenkaan aikaisemmin kuin viiden vuodagen för skattcavtalets ikraftträdande — den kuluttua verosopimuksen voimaantulopå diplomatisk väg skriftligen uppsäga pro- pälvästä — diplomaattista tietä kirjallisesti tokollet hos den andra fördragsslutande irtisanoa pöytäkirjan tekemällä toiselle soparten. I hindelse av sådan uppsägning pimuspuolelle irtisanomisilmoituksen. Tässä upphör protokollet att gälla beträffande tapauksessa pöytäkirja lakkaa olemasta voiskattebortfall för det kalenderår som följer massa irtisanomista seuraavilta kalenterinärmast efter det då uppsägningen skedde.
Som skedde i Helsingfors den 3 novem- Tehty Helsingissä 3 päivänä marraskuuta ber 1977 i två exemplar på svenska och 1977 kahtena suomenja ruotsinkielisenä finska språken, vilka båda texter har lika kappaleena molempien tekstien ollessa yhtä vitsord. todistusvoimaiset.
För Konungariket Sveriges Suomen Tasavallan hallituksen regering: puolesta: Sten Sundfeldt . Matti Tuovinen
För Republiken Finlands Ruotsin Kuningaskunnan hallituksen regering: puolesta: Mutti Tuovinen Sten Sundfeldt
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770471