Prop. 1973:179
angående godkännande av avtal mellan Sverige och FinIand för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet
Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1973 Prop. 1973: 179
Nr 179
Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sve- rige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skat- ter på inkomst och förmögenhet, m. m.; given den 2 november 1973.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementsche- fcn hemställt.
CARL GUSTAF
G. E. STRÄNG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner ett mellan Sverige och Finland ingånget avtal för undvikande av dubbelbcskattning be- träffande skatter på inkomst och förmögenhet samt ett till avtalet fogat protokoll.
Efter ratifikation avses avtalet och protokollet träda i kraft sedan de båda staterna underrättat varandra om att ratifikation skett och bli tillämpat första gången, såvitt avser skatt som uttas vid källan, på in- komst som uppbärs den 1 januari närmast efter ikraftträdandet och, så- vitt avser annan skatt på inkomst och skatt på förmögenhet, på sådan skatt som utgår på grund av taxering andra kalenderåret efter ikraft- trädandct.
Prop. 1973: 179
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 november 1973.
Närvarande: statsministern PALME, statsråden STRÄNG, ANDERS- SON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLS- SON, FELDT.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om god- kännande av avtal mellan konungariket Sveriges regering och repub- liken Finlands regering för undvikande av dubbelbeskattning beträf- fande skatter på inkomst och förmögenhet jämte ett till avtalet fogat protokoll och anför.
Sedan Kungl. Maj:t den 25 maj 1973 beslutat att avtalet mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet jämte ett till avtalet fogat proto- koll skulle undertecknas, har dessa den 27 juni 1973 undertecknats för Sveriges del av beskickningschefen i Helsingfors.
Den 21 december 1949 slöts mellan Sverige och Finland ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet. Avtalet godkändes av riksdagen (prop. 1950: 19, BeU 1950: 5, rskr 1950: 20) och tillämpades första gången vid 1950 års taxering (SFS 1950: 198 och 199). Avtalet ändrades genom tilläggs- avtal den 19 juni 1958 (prop. 1958: B 43, BeU 1958: B 20, rskr 1958: B 104; SFS 1959: 20) och genom skriftväxling den 9 september 1968 (SFS 1968: 517). Genom överenskommelse den 25 september 1952 har fastställts regler om tillämpningen av vissa bestämmelser i avtalet (SFS 1952: 716).
Under de senaste åren har mellan samtliga nordiska länder pågått arbete med revision av de äldre dubbelbeskattningsavtalen i syfte att anpassa dessa till de principer som rekommenderats av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och som kommit till uttryck i det modellavtal som denna organisation färdigställde år 1963. Inom ramen för detta arbete slöts ett nytt avtal med Norge den 1 no- vember 1971, som godkändes av riksdagen samma år (prop. 1971: 172, SFS 1972: 35). Förhandlingar om nya avtal med Danmark och Island har nyligen avslutats. Med Finland inleddes avtalsförhandlingar i Stock- holm under hösten 1971 och den 19 december 1972 paraferades ett på svenska språket avfattat förslag till nytt avtal samt ett till avtalet fogat protokoll. Texter på finska språket har sedermera utarbetats. Förslaget
Prop. 1973: 179 3
till avtal och protokoll torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Förslagen till avtal och protokoll remitterades till kammarrätten i Stockholm och riksskatteverket. Sistnämnda myndighet har framfört vissa synpunkter på bl.a. de föreslagna bestämmelserna i art. 18 punkt 2 i avtalet vilka jag avser att ta upp i samband med redogörelsen för innehållet i denna artikel.
Den finska inkomstbeskattningen företer i sina grunddrag stora lik- heter med den svenska. Beskattningen grundas sålunda på två allmänna inkomstskatter, nämligen den statliga inkomstskatten och den kom- munala inkomstskatten. Härtill kommer, liksom i Sverige, en allmän förmögenhetsskatt till staten. Den statliga inkomstskatten och förmö- genhctsskatten regleras i en gemensam lag om statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt av år 1943. Sjöman som arbetar ombord på finskt handelsfartyg erlägger en särskild sjömansskatt som påminner om den svenska och som infördes samtidigt med denna år 1958. Slutligen uttas, enligt i stort sett samma grunder som den kommunala inkomstskatten, en kyrkoskatt till förmån för de lokala församlingarna av den evangelisk— lutherska kyrkan och det ortodoxa kyrkosamfundet.
Fysiska personer bosatta i Finland samt finska bolag och andra sam- manslutningar är i princip oinskränkt skattskyldiga, dvs. all inkomst som förvärvas av och all förmögenhet som innehas av sådana rätts- subjekt är skattepliktig. Fysiska personer bosatta utanför Finland samt utländska bolag och andra sammanslutningar är begränsat skatt- skyldiga, dvs. skattskyldiga för inkomstcr —— med vissa undantag — som härrör från Finland och för tillgångar som är belägna där. Fysisk per- son anses bosatt i Finland om han eller hans familj har sin huvudsakliga bostad där eller om han utan avbrott vistas i Finland under minst sex månader.
Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer efter progressiva skiktskalor. De skattskyldiga indelas i tre skatteklasser, beroende på civilstånd och underhåll av barn. Skatteklass III omfattar personer, som under inkomståret eller under minst 10 år dessförinnan underhållit barn under 17 års ålder, samt alla gifta skattskyldiga under äktenskapets tre första år. Skattesatsen varierar från 13 % för inkomst mellan 4 400 och 6 000 finska mark (FM) till 51 % för den del av inkomsten som överstiger 200 000 FM (en FM f.n. ca 1: 16 svenska kronor). Skatte- klass II omfattar gifta skattskyldiga, som ej tillhör skatteklass III, samt ensamstående som är under 24 år och inte tillhör skatteklass III. Skat- ten utgår med 13 % för inkomst mellan 3 400 och 4 400 FM och med 52 % för den del av inkomsten som överstiger 200 000 FM. Skatteklass I omfattar ensamstående skattskyldiga som ej tillhör annan skatteklass. Skatten utgår med 13 % för inkomst mellan 2 500 och 3 400 FM och med 53 % för den del av inkomsten som överstiger 200 000 FM. Den
Prop. 1973: 179 4
kommunala inkomstskatten är proportionell och varierar mellan ca 12 och ca 19 % beroende på kommunal utdebitering.
Äkta makar sambeskattas vid taxeringcn till statlig inkomst- och för- mögenhetsskatt medan särtaxering gäller vid kommunalbeskattningen. Om båda makarna har inkomst av anställning, fritt yrke eller rörelse eller pension, erhåller den make som har den lägsta inkomsten ett särskilt avdrag med 1500 FM jämte 50 % av den del av inkomsten som överstiger 1 500 FM, sammanlagt dock högst 3 000 FM. Personer tillhörande skatteklass III får från den statliga inkomstskatten avräkna 60 FM för varje barn under 16 år. Allmänna avdrag medges vid inkomstbeskattningen för bl. a. ränta och periodiskt understöd. Vid be— räkning av statlig inkomstskatt medges dessutom ett särskilt avdrag med 20 % på de första 10 000 FM av inkomst av anställning eller pension och 15 % på därnäst följande belopp om 10000 FM av inkomsten, sammanlagt således högst 3 500 FM. Liknande avdrag. men med lägre belopp, medges personer med inkomst av fritt yrke eller rörelse.
Aktiebolag är i princip underkastat s. k. ekonomisk dubbelbeskattning, dvs. den del av bolagets vinst som utdelas till aktieägare beskattas både hos bolaget och aktieägaren. Den ekonomiska dubbelbeskattningen mild- ras dock i flera avseenden. Sålunda är finskt aktiebolag och även finsk ekonomisk förening i allmänhet fritagna från både statlig och kommunal inkomstskatt på utdelning från annat finskt aktiebolag eller annan finsk ekonomisk förening. I de fall skattefrihet för utdelning enligt nyssnämnda regler inte föreligger, får utdelningsmottagaren i stället från den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten på utdel- ningen avräkna ett belopp motsvarande 15 % av utdelningen. Denna avräkningsrätt är dock tillfälligt upphävd för inkomståren 1972 och 1973. Slutligen äger aktiebolag och ekonomisk förening rätt att vid beräkning av till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst avdraga ett belopp motsvarande 40 % av utdelad vinst. I den mån bolagets inkomst utgörs av utdelning, som enligt tidigare nämnda bestämmelser är skattefri hos bolaget, får avdraget beräknas endast på den del av den utdelade vinsten som överstiger mottagen skattefri utdelning. Den stat- liga bolagsskatten är proportionell med en skattesats av 43 %. Härtill kommer kommunal inkomstskatt med i genomsnitt 15 % samt kyrko- skatt med 1 %, sammanlagt således i genomsnitt 59 %. Effekten av de skatteregler jag här redogjort för kan illustreras med följande exem- pel :
Rörelsevinst 400 000 Mottagen skattefri utdelning 100 000 Sammanlagd vinst 500 000
Utdelning till aktieägarna ' 300 000
Prop. 1973: 179 5
Statlig inkomstskatt:
Rörelsevinst enligt ovan 400 000 Avdrag: 40 % av (300 OOO—100 000)=200 000 — 80 000 Beskattningsbar vinst 320 000 Statlig inkomstskatt 43 % på 320 000 137 600 Kommunal inkomstskatt 15 % på 400 000 60 000 Kyrkoskatt 1 % på 400 000 4 000 Sammanlagd skatt 201 600
Den effektiva skattesatsen på rörelsevinsten blir således i exemplet 50,4 %.
Intill utgången av år 1972 gällde, att såväl i Finland bosatta skatt- skyldiga som skattskyldiga bosatta utanför Finland beskattades -— med vissa undantag i fråga om utdelning — efter taxering. Fr. o. m. är 1973 sker emellertid beskattning beträffande vissa slag av inkomster, som uppbärs från Finland av person bosatt utomlands, i form av källskatt, dvs. skatt som dras av vid utbetalning av inkomsten. De inkomstslag som här avses är utdelning, ränta, vissa slag av royalty, inkomst av anställning samt pension. Skattesatsen är 25 % för utdelning och 30 % för övriga inkomstslag. Skatten tas ut på inkomstens bruttobelopp utom i fråga om lön och liknande ersättning. I sistnämnda fall medges scha- blonavdrag med 15 % av bruttoinkomsten för artister och liknande yrkesutövare samt med 10 % för andra skattskyldiga. Övriga inkomster, som förvärvas av skattskyldiga bosatta utanför Finland, beskattas fort- farande på nettobasis efter taxering. Detsamma gäller sådan utdelning. ränta eller royalty som förvärvas av ett utländskt företag genom ett fast driftställe som företaget har i Finland.
Den statliga förmögenhetsskatten utgår efter en progressiv skiktskala med 0,5 % för nettoförmögenhet som överstiger 25 000 FM men inte 50 000 FM och med 2 % för sådan förmögenhet som överstiger 500 000 FM.
Slutligen bör nämnas, att finsk lagstiftning innehåller regler om skatte- lättnader vid investering i de s.k. utvecklingsområdena, huvudsakligen i norra och mellersta Finland. Lagstiftningen är temporär och tillämpas på skattskyldig som under åren 1966—1975 grundar ny produktions- anläggning inom utvecklingsområde eller utvidgar där befintlig produk- tionsanläggning eller förnyar sin maskinpark m.m. så att anläggningens produktionsförmåga eller produktionens förädlingsgrad väsentligt höjs. Skattelättnaderna utgörs av fri avskrivningsrätt på anläggningstillgång- arna, 3 % extra avskrivningsavdrag, förbud mot s.k. prövningsbeskatt- ning vid kommunaltaxeringen samt frihet från förmögenhetsskatt.
'l'l Riksdagen 1973. ] saml. Nr 179
Prop. 1973: 1.79 6
De viktigaste sakliga skillnaderna mellan det nya avtalet och nu gällande avtalsreglering avser utformningen av bestämmelserna om utdelningsbeskattningen, beskattningen av personer anställda i allmän tjänst och metoden för undvikande av dubbelbeskattning.
Angående det huvudsakliga innehållet i avtalet får jag anföra följande.
Art. 1 och 2 anger de personer och de skatter som omfattas av av- talet. Avtalet avses i princip skola omfatta alla de skatter som nu eller i framtiden tas ut i de båda staterna på inkomst och förmögenhet. En- ligt art. 2 punkt 5 är skatter på lotteri- och vadhållningsvinster samt arvs- och gåvoskatter uttryckligen undantagna från avtalets tillämplig- hetsområde. Art. 3—5 innehåller definitioner av vissa uttryck som an- vänds i avtalet och har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med OECD:s modellavtal. I art. 3 förekommer dock en definition av ”in- ternationell trafik” som inte återfinns i modellavtalet. Definitionen har betydelse för tillämpningen av art. 8, art. 13 punkt 2, art. 15 punkt 3 b och art. 22 punkt 3. I art. 3 har vidare klargjorts, att uttrycken ”Fin- land” resp. ”Sverige” även innefattar den del av kontinentalsockeln till vilken resp. stat har rättigheter enligt 1958 års konvention om kontinen- talsockeln. Art. 4 och 5 kan i förhållande till nuvarande avtal i vissa fall innebära sakliga skillnader. Enligt nuvarande avtal är t. ex. i fall av s.k. dubbelt hemvist för juridisk person nationaliteten avgörande för hemvistet enligt avtalet men enligt art. 4 punkt 3 i det nya avtalet av- görs en sådan konflikt till förmån för den stat där den verkliga led- ningen finns.
Art. 6—21 innehåller bestämmelser om beskattningen av särskilda. inkomstslag.
Enligt art. 6 får inkomst av fastighet beskattas i den stat där fastighe- ten är belägen. Denna princip gäller även i nuvarande avtal enligt vilket fastighetsinkomst beskattas endast i den stat där fastigheten finns. Genom att för svensk del i det nya avtalet införts den s.k. credit of" tax-metoden (avräkning av skatt) för undanröjande av dubbelbeskatt- ning gäller dock allmänt beträffande inkomst som enligt avtalet får beskattas i Finland att svensk skatt får tas ut om inkomsttagaren har hemvist i Sverige. Därvid skall emellertid från den svenska skatten på inkomsten avräknas den finska skatt som uttagits på samma inkomst.. Bestämmelserna härom finns i art. 24 punkt 3, som jag senare skall' återkomma till. I fråga om inkomst av fastighet innebär dessa regler, att inkomst av fastighet i Finland, som uppbärs av person med hemvist. i Sverige, får beskattas i Sverige med avräkning för den skatt som tagits. ut i Finland enligt art. 6. Bestämmelserna i art. 6 punkt 3 tar särskilt sikte på en i Finland vanlig form för dispositionsrätt till bostadslägen- het, nämligen innehav av aktie i bostadsaktiebolag. Inkomst på grund av upplåtelse av sådan rätt får beskattas i den stat där bolagets fastighet. är belägen.
Prop. 1973: 179 . 7
Inkomst av rörelse får enligt art. 7 beskattas i den stat där rörelsen bedrivs från fast driftställe. Uttrycket ”fast driftställe” är definierat i art. 5. Om person med hemvist i Sverige driver rörelse från fast drift- ställe i Finland får inkomsten av rörelsen beskattas även i Sverige men finsk skatt på rörelseinkomsten skall enligt art. 24 punkt 3 avräknas från den svenska skatten. Det bör i detta sammanhang påpekas, att de särskilda regler om beskattning av vinst vid försäljning, förädling eller transport av virke, vilka återfinns i punkt 4 av slutprotokollet till art. 5 i nuvarande avtal, inte har någon motsvarighet i det nya avtalet.
Art. 8 innehåller särskilda regler om beskattning av inkomst av sjö- fart och luftfart i internationell trafik. Sådan inkomst beskattas endast i den stat där företaget har sin verkliga ledning. I art. 8 punkt 3 har tagits in speciella regler om beskattning av inkomst av luftfart, som förvärvas av Scandinavian Airlines System (SAS).
Enligt art. 9 kan omräkning av inkomst av rörelse ske vid obehörig vinstöverflyttning till utlandet, exempelvis i förhållande mellan moder- företag i en stat och dotterföretag i den andra. Artikelns första stycke samt första meningen i andra stycket överensstämmer med OECD:s modellavtal. De två sista meningarna i andra stycket däremot har i sak oförändrade överförts från gällande avtal. Sistnämnda bestämmel- ser innebär cn förpliktelse för en stat att underrätta den andra statens behöriga myndighet när fråga om omräkning uppkommer. Artikelns bestämmelser har för svensk del betydelse vid tillämpning av 43 ä 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) (43 ä 1 mom. ändrad senast 1965: 573). '
Regler om beskattning av utdelning har intagits i art. 10. Enligt nu- varande avtal får den stat varifrån utdelningen betalas (källstaten) in- nehålla skatt vid källan med 10 %. Denna procentsats har i princip bibehållits i det nya avtalet (art. 10 punkt 2 första stycket b). Om mottagaren av utdelningen är ett bolag som direkt eller indirekt be- härskar minst 25 % av röstetalet för aktierna i det utdelande bolaget, får emellertid skatten i källstaten inte överstiga 5 %. Skatt som tagits ut i källstaten avräknas enligt art. 24 från den skatt som uttagits i mottagarens hemviststat. Sådana bolag som enligt bestämmelsen i art. 10 punkt 4, vilken jag strax skall återkomma till, åtnjuter skattefrihet i hemviststaten för mottagen utdelning kan givetvis inte få någon skat- teavräkning. För sådana bolag, vilka i regel behärskar minst 25 % av röstetalet för aktierna i det utdelande bolaget, innebär således det nya avtalet en reduktion av skatten på utdelningen från 10 till 5 %.
Den nyssnämnda bestämmelsen i art. 10 punkt 4 om skattefrihet för utdelning har till syfte att förhindra kedjebeskattning av bolagsvinst och ansluter till de regler om befrielse från skattskyldighet som gäller i fråga om utdelning mellan svenska bolag enligt 54% kommunalskatte- lagen (54 å ändrad senast 1970: 915) och 7 & förordningen (1947: 576)
Prop. 1973: 179 8
om statlig inkomstskatt. Bestämmelsen har'i sak oförändrad överförts från gällande avtal. I art. 10 punkt 5 behandlas fall då utdelning har verkligt samband med fast driftställe som mottagaren har i källstaten. I sådana fall gäller inte den begränsning av skattesatsen på utdelningen i källstaten som föreskrivs i art. 10 punkt 2. I stället tillämpas bestäm- melserna i art. 7 om beskattning av inkomst av rörelse.
Beskattningen av ränta regleras inte uttryckligen i gällande avtal, vilket med den teknik enligt vilken avtalet är uppbyggt innebär, att beskattning får ske endast i den stat där räntemottagaren har hemvist. Denna princip har bibehållits i det nya avtalet och en uttrycklig regel därom har intagits i art. 11 punkt 1.
Den skattemässiga behandlingen av ränta enligt gällande avtal har i vissa fall vållat särskilda problem. På grund av bestämmelser i den finska lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt betraktas i vissa fall lån från svenskt moderbolag till dotterbolag i Finland helt eller delvis som kapitalplacering. Vid förmögenhetsbeskattningen av dotterbolaget i Finland medges inte avdrag för låncskulden i den mån den anses som kapitalplacering. Som en följd härav medges inte heller vid inkomstbe- skattningen av dotterbolaget avdrag för ränta på den del av länet som anses såsom kapitalplacering. Genom en överenskommelse mellan de båda staterna den 25 september 1952 har särskilda, delvis mycket komplicerade regler fastställts för beräkning av den del av moderbo- lagets fordran som högst får anses som kapitalplacering (art. 2 i över- enskommelsen, intagen i SFS 1952: 716). Genom att räntan beskattats som inkomst hos det svenska moderbolaget har ekonomisk dubbel- beskattning uppstått inom koncernen i den mån räntan inte fått dras av vid inkomstbeskattningen av dotterbolaget i Finland. Problemet har i vissa fall kunnat lösas genom överenskommelse mellan de båda sta- ternas behöriga myndigheter (på svensk sida riksskatteverkct, tidigare riksskattenämnden). Överenskommelserna har inneburit, att räntan i moderbolagets hand betraktats som utdelning som är skattefri enligt de särskilda avtalsregler om skattefrihet för utdelning mellan bolag som jag tidigare berört. De finska reglerna gäller endast de fall då lån- givaren är ett utländskt moderbolag men inte om lånet ges av ett finskt bolag. Genom en särskild bestämmelse i punkt II av det till det nya avtalet fogade protokollet innebär de nya avtalsbestämmelserna om förbud mot diskriminering (art. 25), att avdrag för ränta från finsk utbetalare till mottagare i Sverige skall medges vid finsk beskatt- ning i samma utsträckning som skulle ha skett, om både utbetalaren och mottagaren haft hemvist i Finland.
I art. 12 föreskrivs, att royalty i regel skall beskattas endast i motta- garens hemviststat. Bestämmelsen överensstämmer med motsvarande regel i OECD:s modellavtal och innebär ingen förändring av vad som nu gäller. Nuvarande avtal innehåller emellertid vissa bestämmelser, som
Prop. 1973: 179 9
begränsar rätten för utbetalaren av royaltyn att vid beskattningen er- hålla avdrag för utbetalningen (se punkt 2 av slutprotokollet till art. 6 i avtalet samt art. 1 i den tidigare nämnda överenskommelsen den 25 september 1952, intagen i SFS 1952: 716). Bestämmelser av direkt motsvarande innehåll finns inte i det nya avtalet men reglerna i art. 12 punkt 4 om den skattemässiga behandlingen av för höga royaltybetal- ningar mellan personer med intressegemenskap kan dock i viss mån anses fylla samma funktion som de nuvarande bestämmelserna.
Beskattningen av realisationsvinst regleras i art. 13. Punkterna 1—3 i artikeln motsvarar OECD:s modellavtal. Hänvisningen i art. 13 punkt 2 till art. 22 punkt 3 innebär, att vinst vid överlåtelse av fartyg eller luftfartyg i internationell trafik får beskattas endast i den stat där företaget har sin verkliga ledning. Punkt 4 av art. 13 innehåller ett undantag från punkt 3 och innebär, att en stat i vissa fall kan tillämpa sin egen lagstiftning vid beskattning av Vinst vid överlåtelse av aktie eller andel i bolag vars väsentliga tillgång utgörs av fastighet. För svensk del får bestämmelsen betydelse för tillämpningen av 35 % 3 mom. sjunde stycket kommunalskattelagen (35 ä 3 mom. ändrad senast 1972: 273). Motsvarande regel har även intagits i det tidigare nämnda nya dubbelbeskattningsavtalet med Norge (SFS 1972: 35).
Art. 1.4 behandlar inkomst av fritt yrke och föreskriver liksom OECD:s modellavtal, att sådan inkomst som regel beskattas endast i inkomsttagarens hemviststat. Om yrket utövas från en stadigvarande anordning i den andra staten, får inkomsten emellertid beskattas i denna stat till den del inkomsten är hänförlig till verksamhet vid denna anord- ning. Sker dubbelbeskattning undanröjs denna med tillämpning av be— stämmelserna i art. 24.
Beskattningen av inkomst av enskild tjänst regleras i art. 15. Som huvudregel gäller, att sådan inkomst skall beskattas endast i inkomst- tagarens hemviststat. Om arbetet utförs i den andra staten, får dock beskattning ske där enligt bestämmelsen i art. 15 punkt 1. Även i sistnämnda fall sker dock beskattning endast i inkomsttagarens hem- viststat under de förutsättningar som anges i art. 15 punkt 2.
Riksskatteverket har anmärkt, att art. 15 enligt sin rubrik endast behandlar enskild tjänst. Verket menar, att den i punkt 1 gjorda hän- visningen till art. 19, som avser offentligt uppdrag (allmän tjänst), där- för är oegentlig och bör utgå. Jag vill med anledning av detta fram- hålla, att rubriken till art. 15, liksom rubrikerna till övriga artiklar i avtalet, endast avser att ge en kort upplysning om artikelns innehåll. I punkt 1 av artikeln föreskrivs sedan, att löner, arvoden och andra lik- nande ersättningar som uppbärs av en person med hemvist i en stat skall beskattas endast i denna stat, om inte arbetet utförts i den andra staten. Uttrycket ”enskild tjänst” förekommer alltså inte i avtalstexten. Eftersom beskattningen av löner, arvoden och andra liknande ersätt—
Prop. 1973: 179 10
ningar, som utbetalas på grund av allmän tjänst, regleras genom sär- skilda, från art. 15 avvikande bestämmelser i art. 19, är det alltså helt korrekt att i avtalstexten hänvisa till undantagsbestämmelsema i denna artikel. Jag föreslår därför, att bestämmelsen i art. 1.5 punkt 1 antas i föreliggande utformning.
Särskilda beskattningsregler gäller för anställda ombord på fartyg samt på luftfartyg i internationell trafik. Art. 15 punkt 3 a föreskriver, att inkomst av anställning ombord på fartyg liksom enligt gällande avtal skall beskattas endast i den stat vars nationalitet fartyget har. Denna regel, som avviker från OECD:s rekommendation, har utformats mot bakgrund av de regler för skattskyldighet till sjömansskatt som gäller enligt såväl svensk som finsk lagstiftning på området. En i Finland bosatt sjöman erlägger svensk sjömansskatt enligt de regler som gäller för sjöman bosatt i Sverige (SFS 1958: 542). Inkomst av anställning om- bord på luftfartyg i internationell trafik beskattas enligt art. 15 punkt 3 b endast där inkomsttagaren har hemvist.
Art. 15 punkt 4 innehåller regler om beskattning av inkomst som för- värvas av s. k. gränsgångare. Bestämmelsen i denna punkt kompletteras med ett förtydligande i punkt 1 av det till avtalet fogade protokollet. Motsvarande bestämmelser finns intagna i art. 15 5 4 i det nya dubbel- beskattningsavtalet med Norge och jag får beträffande bestämmelsernas bakgrund och innebörd hänvisa till vad jag anförde i samband med att sistnämnda avtal förelades riksdagen för godkännande (prop. 1971: 172, s. 46—47).
Styrelsearvoden och liknande ersättningar får enligt art. 16 beskattas i den stat där det utbetalande bolaget har hemvist. Sker beskattning även i betalningsmottagarens hemviststat, undanröjs dubbelbeskatt- ningen med tillämpning av art. 24. De nya reglerna överensstämmer med OECD:s modellavtal men har ingen direkt motsvarighet i nuvaran- de avtal.
I art. 17 punkt 1 föreskrivs, att inkomst som förvärvas av professio- nella artister och idrottsmän får beskattas i den stat där verksamheten utövas. Bestämmelsen utgör ett undantag från reglerna om beskattning av fritt yrke (art. 14) och av enskild tjänst (art. 15). Art. 17 punkt 2 har tillkommit för att förhindra, att beskattningsregeln i punkt 1 kring- gås genom att ersättningen för artistuppträdandet etc. utbetalas till annan än artisten själv, t. ex. till ett för ändamålet tillskapat s.k. artistbolag i vilket artisten har ett avgörande inflytande. Motsvarande bestämmel- ser finns i en rad tidigare svenska dubbelbeskattningsavtal (se t. ex. art. 18 5 2 i det tidigare omnämnda avtalet med Norge; SFS 1972: 35).
I gällande avtal (art. 8) beskattas pension på grund av allmän tjänst endast i den stat varifrån pensionen utbetalas medan pension som förvär- vas på grund av annan tjänst får beskattas endast i den stat där den verksamhet, på vilken pensionen grundas, utövats. I det nya avtalet före-
Prop. 1973: 179 11
skrivs i art. 18 punkt .i att pension, som inte utgår på grund av allmän tjänst, samt livränta beskattas endast i mottagarens hemviststat. Som ett undantag från denna regel gäller enligt art. 18 punkt 2, att utbetal- ningar enligt socialförsäkringslagstiftningen i en stat får beskattas i denna stat. På grund av denna bestämmelse får sålunda svensk skatt tas ut på pensioner som utgår enligt lagen (1962: 381) om allmän försäk— ring, t. ex. folkpension och allmän tilläggspension (ATP), till person med hemvist i Finland.
Riksskatteverket har i sitt yttrande ifrågasatt om inte en precisering av uttrycket ”*soeialförsäkringslagstiftningen” är erforderlig. Enligt vad verket inhämtat är det visserligen klart, att ”allmän pension”, dvs. folk- pension och ATP, samt utbetalningar på grund av yrkesskade-, arbets- löshets- och sjukförsäkringarna innefattas i uttrycket men att osäkerhet kan råda i fråga om t. ex. omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskun— görelsen (1966: 368). Verket påpekar också, att bedömningen kan vara tveksam beträffande vissa offentligt sanktionerade ersättningar, t.ex. särskild tilläggspension (STP) och förmån av fri gruppförsäkring enligt överenskommelse mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsor- ganisationen i Sverige. Riksskatteverket påpekar vidare, att vissa pro- blem kan uppkomma genom att många personer bosatta i utlandet kommer att uppbära t. ex. ATP med små belopp med hänsyn till att de arbetat endast kort tid i Sverige. I de flesta fall kommer enligt verkets mening utbetalningar som avses i art. 18 punkt,2 att ske till personer som fyllt 67 år. Verket anser, att beskattningen i den utbetalande staten i dessa fall medför en onödig belastning både för myndigheter i denna stat och för de skattskyldiga. Verket ifrågasätter därför om inte be- stämmelsen i art. 18 punkt 2 bör kompletteras med en beloppsgräns, innebärande att årlig utbetalning, exempelvis lika med grundavdraget, skulle beskattas endast i hemviststaten. Därmed skulle man dessutom, påpekar verket, i fall då den skattskyldige inte har annan inkomst än denna utbetalning undvika skatteskärpning genom att den skattskyldige i hemviststaten -— till skillnad från utbetalarstaten —— får personliga ' avdrag. Riksskatteverket pekar slutligen på möjligheten att ändra svensk lagstiftning så att bagatellbelopp undantas från beskattning.
Förevarande regel, att beskattning av utbetalningar enligt socialför- säkringslagstiftningen i en stat får ske i denna stat, har sin motsvarighet i samtliga under senare år ingångna svenska dubbelbeskattningsavtal. Det är uppenbart att den sakliga innebörden av uttrycket ”socialförsäk— ringslagstiftning” måste växla från tid till annan beroende på den inter- na utvecklingen på detta område. Det synes därför mindre lämpligt att i ett dubbelbeskattningsavtal ge en närmare definition av uttrycket, utan frågan torde få lösas från fall till fall. Genom bestämningen att för- månerna skall ha sin grund i lagstiftning faller förmåner av typen STP och andra förmåner grundade på kollektivavtal utanför området för
Prop. 1973: 179 12
art. 18 punkt 2. Enligt gängse definition omfattar socialförsäkrings- lagstiftningen allmän sjukförsäkring och pensionering (folkpension och ATP), yrkesskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet samt familjeförmåner (barnbidrag). När det gäller förmåner av typen omställningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen eller det kontanta arbetsmarknadsstödet som kommer att ersätta detta bidrag (SFS 1973: 371, 734) blir det emellertid, frånsett gränsgångarfall, med hänsyn till bidragsvillkoren sällan aktuellt att betala ut bidraget utomlands. Motsvarande gäller barnbidrag. Riksskatteverket ifrågasätter vidare om inte visst mindre belopp bör undantas från utbetalarstatens beskattningsrätt. Något sådant undantag har emellertid inte gjorts i andra svenska dubbelbeskattningsavtal och det synes olämpligt att i förevarande sammanhang införa en sådan begränsning. Frågan huruvida de av riksskatteverket påtalade olägenheterna med en obegränsad be- skattningsrätt för utbetalarstaten bör lösas genom ändring i intern svensk skattelagstiftning är jag inte beredd att nu ta ställning till. Jag tillstyrker sålunda, att art. 1.8 punkt 2 godtas i förevarande lydelse.
Enligt gällande avtal beskattas lön och liknande ersättning på grund av allmän tjänst endast i den stat varifrån ersättningen utbetalas. Mot- svarande gäller som jag tidigare nämnt i fråga om pension på grund av allmän tjänst. Denna princip har i huvudsak bibehållits i art. 19 punk- terna 1 a och 2 a i det nya avtalet. Undantag från denna regel föreskrivs i art. 19 punkterna 1 b och 2 b. I de fall som där avses sker beskattning endast i den stat där den som uppbär ersättningen har hemvist. De nya reglerna avviker från OECD:s modellavtal från år 1963 men står i överensstämmelse med den lydelse av OECD-bestämmelsen som man enats om i samband med pågående revision av modellavtalet. Slutligen gäller enligt art. 19 punkt 3 bestämmelserna om beskattning av ersätt- ning på grund av enskild tjänst samt av enskild pension i de fall då er- sättningen eller pensionen utgår på grund av arbete som utövats i sam- band med rörelse som den utbetalande staten eller kommunen bedrivit.
Art. 20 innehåller bestämmelser om skattebefrielse eller skattelindring för studerande och praktikanter. Art. 20 punkt 1 överensstämmer med OECD:s modellavtal. Enligt art. 20 punkt 2 ges vissa skatteförmåner för studerande i en stat som under tillfällig vistelse i den andra staten har anställning där under kortare tid. Motsvarande bestämmelse finns i gällande avtal i den lydelse detta fick genom noteväxling den 9 sep— tember 1968 (SFS 1968: 517). I de nya bestämmelserna har dock skat- tefriheten begränsats till vissa inkomstbelopp, som på svensk sida an- knyter till de f.n. fastställda grundavdragen för i Sverige bosatta per- soner. Bestämmelserna är utformade så att endast inkomstbelopp som överstiger de i avtalet angivna får beskattas. Dessa belopp kan ändras efter överenskommelse mellan de båda staternas behöriga myndigheter.
Prop. 1973: 179 13
Avtalet innehåller exempel på omständigheter som kan föranleda så- dan ändring.
Inkomstslag som inte behandlas i föregående artiklar i avtalet be- skattas enligt art. 21 endast i inkomsttagarens hemviststat.
Beskattningen av förmögenhetstillgångar behandlas i art. 22. Be— stämmelserna överensstämmer i sak med OECD:s rekommendation.
Art. 23 avser att förhindra, att inkomst eller förmögenhet som be- skattas hos oskiftat dödsbo också beskattas hos dödsbodelägare. Be- stämmelsen har i sak oförändrad överförts från gällande avtal.
Art. 24 i det nya avtalet föreskriver skatteavräkning (credit of tax) som huvudmetod på svensk sida för undvikande av dubbelbeskattning. Skattskyldig med hemvist i Sverige skall alltså taxeras i vanlig ordning även för inkomst eller förmögenhet som enligt avtalet får beskattas i Finland. Från den svenska skatten avräknas enligt art. 24 punkt 3 in- komst- resp. förmögenhetsskatt som den skattskyldige erlagt i Finland enligt bestämmelse i avtalet. Avräkningsbeloppet är emellertid maxi- merat till den svenska skatt som belöper på den inkomst resp. förmö- genhet som enligt avtalet får beskattas i Finland. I samband med redo- görelsen för finsk skattelagstiftning nämnde jag, att skattelättnader på grund av särskilda bestämmelser med temporär giltighet i vissa fall ges vid investeringar i de s. k. utvecklingsområdena i Finland. I art. 24 punkt 4 föreskrivs, att vid beskattning i Sverige av inkomst eller förmögenhet, som i Finland varit underkastad en reducerad skatt på grund av sådana finska bestämmelser, avräkning skall ske med belopp motsvarande den finska skatt som skulle ha utgått om sådana skattelättnader inte medgi- vits (s.k. matching credit). Bestämmelser av detta slag förekommer all— mänt i svenska dubbelbeskattningsavtal med utpräglade utvecklingslän- der men finns också intagna i en del avtal med OECD-länder, t. ex. Ir- land (SFS 1961: 38) och Spanien (SFS 1964: 98, ändrad genom SFS 1967: 88).
Från crcdit of tax-förfarandet undantas enligt art. 24 punkt 5 inkomst eller förmögenhet som uppbärs resp. innehas av person med hemvist i Sverige och som enligt avtalet skall beskattas endast i Fin— land. I sådana fall tillämpas, liksom i gällande avtal, den s.k. exempt- metoden, dvs. inkomsten eller förmögenheten undantas från beskatt- ning i Sverige. Jag vill i detta sammanhang erinra om bestämmelsen i art. 1.0 punkt 4 enligt vilken exemptmetoden i regel skall tillämpas på utdelning från finskt till svenskt bolag. Ytterligare undantag från credit of tax-förfarandet föreskrivs i art. 24 punkt 6. Enligt art. 13 punkt 4 kan person med hemvist i Sverige i vissa fall beskattas i Fin- land för vinst vid försäljning av aktier i finskt bolag. I sådant fall åligger det Finland att förhindra dubbelbeskattning genom avräkning av svensk skatt enligt art. 24 punkt 6. Motsvarande skyldighet före-
T2 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 179
Prop. 1973: 179 14
skrivs för Sverige vid beskattning här av vinst som avses i art. 13 punkt 4 och som förvärvas av person med hemvist i Finland.
På finsk sida tillämpas, liksom i gällande avtal, exemptmetoden som huvudprincip för undanröjande av dubbelbeskattning (art. 24 punkt 1). Undantag gäller, förutom för de fall som avses i att. 24 punkt 6 och som jag nyss berört, i regel i fråga om utdelning från svenskt bolag till mottagare i Finland (art. 24 punkt 2). Utdelningen kan dock i vissa fall vara undantagen från finsk skatt på grund av bestämmelserna i art. 10 punkt 4.
Art. 25 innehåller regler om förbud mot diskriminering i skatte- hänseende. Reglerna bygger på OECD:s rekommendation men har försetts med vissa tillägg. Motsvarande regler finns i art. 25 av det nya svensk-norska dubbelbeskattningsavtalet och jag får beträffande innehållet i och bakgrunden till dessa regler hänvisa till vad jag an- förde i samband med att det svensk-norska avtalet förelades riksdagen för godkännande (prop. 1971: 172 s. 51).
Art. 26 innehåller sedvanliga regler om förfarandet vid ömsesidig överenskommelse om avtalets tolkning och tillämpning. l art. 26 punkt 3 har emellertid från gällande avtal överförts en regel som bemyndi- gar dc behöriga myndigheterna att träffa överenskommelse i frågor som på grund av olikheter i de båda staternas lagstiftning kan upp- komma beträffande skattens beräkning. Motsvarande regel finns i dubbelbeskattningsavtalet med Norge (SFS 1972: 35).
Avtalet innehåller inte sedvanliga bestämmelser om utbyte av upp- lysningar för taxeringsändamål. I detta hänseende gäller i stället de mycket långtgående reglerna i det multilaterala nordiska handräck- ningsavtal som trädde i kraft den 1 januari 1973 (SFS 1973: 88).
Art. 27 punkt 1 innehåller en regel om diplomatiska och konsu- lära bcfattningshavare och i art. 27 punkt 2 finns bestämmelser om fastställande av sådana befattningshavares hemvist vid tillämpning av avtalet. Enligt art. 28 skall avtalet ratificeras samt träda i kraft sedan de båda staterna meddelat varandra, att ratifikation skett. Efter ikraftträ- dandet kommer avtalet, såvitt avser källskatter, att tillämpas på inkomst som uppbärs fr.o.m. den 1 januari närmast efter ikraftträdandet. I fråga om annan skatt på inkomst samt skatt på förmögenhet tillämpas avtalet på sådan skatt som utgår på grund av taxering fr.o.m. andra kalenderåret närmast efter ikraftträdandet.
Punkt III av det till avtalet fogade protokollet innehåller en hän- visning till de speciella skatteregler som finns för flottningsförening bildad för flottning i gränsälvarna mellan Sverige och Finland (SFS 1949: 183).
Art. 29 innehåller uppsägningsbestämmelser. Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Gällande dubbelbe-
Prop. 1973: 179 15
skattningsavtal mellan Sverige och Finland tillkom redan år 1949. Utvecklingen på beskattningsområdet i de båda staterna har medfört, att avtalet numera i stora delar är otidsenligt. En revision av avtalet har därför framstått som angelägen. Härtill kommer den utveckling som skett på dubbelbeskattningsområdet, särskilt tillkomsten av OECD:s modellavtal år 1963. Sedan flera år pågår dessutom arbete med att på grundval av OECD:s modellavtal revidera samtliga internordiska dub- belbeskattningsavtal. För svensk del gäller sålunda fr.o.m. år 1972 ett nytt dubbelbeskattningsavtal med Norge och förhandlingar om nya avtal med Danmark och Island har nyligen avslutats. De avvikel- ser från OECD:s modellavtal som finns i det nya avtalet med Finland är få ech flertalet av dem finns intagna i avtal med andra stater som träffats under senare år. I förhållande till gällande avtal med Finland innebär det nya avtalet vissa sakliga skillnader. Detta gäller särskilt utdelningsbeskattningen, där bl. a. skattesatsen i källstaten sänks från 10 till 5 % på utdelning mellan dotter- och moderbolag, samt metoden för undvikande av dubbelbeskattning. I sistnämnda hänseende införs för Sveriges del credit of tax som generell metod för undvikande av dubbelbeskattning liksom skett i alla andra dubbelbeskattningsavtal som Sverige ingått sedan mitten av 1960-talet. Det bör även noteras, att vissa problem som tidigare uppkommit vid beskattning av ränta på lån, som svenskt moderbolag givit finskt dotterbolag, fått en tillfreds- ställande lösning i det nya avtalet. Avtalet och tillhörande protokoll innebär även i övrigt förbättringar och klargöranden i förhållande till gällande avtalsreglering och jag tillstyrker därför att avtalet och proto- kollet föreläggs riksdagen för godkännande. Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att 1. godkänna avtalet mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och för— mögenhet samt det till avtalet fogade protokollet, .bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det föranleds av av- talet och protokollet, meddela föreskrifter om ändring i fråga om taxeringar som rör statlig eller kommunal skatt och i fråga om andra åtgärder varigenom sådan skatt påförts. IJ
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. '
Ur protokollet: Britta Gyllenslen
Prop. 1973: 179
Avtal mellan Konungariket Sveriges rege— ring och Republiken Finlands regering för undvikande av dubbelbeskattning beträffan- de skatter på inkomst och förmögenhet
Konungariket Sveriges regering och Re- publiken Finlands regering har,
föranledda av önskan att ingå ett nytt avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och för- mögenhet,
överenskommit om följande:
Artikel 1
Personer som omfattas av avtalet
Detta avtal tillämpas på personer, som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna.
Artikel 2
Skatter som omfattas av avtalet
1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som uttages av envar av de avtalsslutande staterna, dess kommuner eller andra offentligrättsliga ju- ridiska personer, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages.
2. Med skatter på inkomst och förmögen- het förstås alla skatter, som utgår på in- komst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlå- telse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.
3. De för närvarande utgående skatter på vilka avtalet tillämpas är:
a) Beträffande Finland: 1) inkomst- och förmögenhetsskatten; 2) kommunalskatten; 3) kyrkoskatten; 4) skogsvårdsavgiften; samt 5) sjömansskatten; (i det följande benämnda ”finsk skatt”).
16
Bilaga
Ruotsin Kuningaskunnan hallituksen ja Suo- men Tasavallan hallituksen välinen sopimus tulo- ja omaisuusveroja koskevan kaksin- kertaisen verotuksen välttämiseksi
Ruotsin Kuningaskunnan hallitus ja Suo— men Tasavallan hallitus ovat,
haluten tehdä uuden sopimuksen tulo- ja omaisuusveroja koskevan kaksinkertaisen verotuksen välttämiseksi,
sopineet seuraavasta:
1 artikla
Sopimuksessa tarkoitetut Izenkilöt
Tätä sopirnusta sovelletaan jommassa- kummassa tai kummassakin sopimusval- tiossa asuviin henkilöihin.
2 artikla
Sopimuksessa tarkoitetut verot
1. Tätä sopirnusta sovelletaan sopimus- valtiolle, sen kunnalle tai muulle julkisoi- keudelliselle oikeushenkilölle tulon ja omaisuuden perusteella suoritettaviin veroi- hin niiden kantotavasta riippumatta.
2. Tulon ja omaisuuden perusteella suo- ritettavina veroina pidetään kaikkia tulon tai omaisuuden kokonaismäärän taikka tulon tai omaisuuden osan perusteella suori- tcttavia veroja, niihin luettuina irtaimen tai kiinteän omaisuuden luovutuksesta saadun voiton samoin kuin arvonnousun perusteel- la suoritettavat verot.
3. Verot, joihin tätä sopimusta sovelle- taan, ovat tällä hetkellä:
a) Suomessa: 1) tulo- ja omaisuusvero; 2) kunnallisvcro;
3) kirkollisvero; .
4) metsänhoitomaksu; sekä 5) merimiesvero; (jäljempänä ”Suomen vero”).
Prop. 1973: 179
b) Beträffande Sverige: 1) den statliga inkomstskatten, däri inbe- gripna sjömansskatten och kupong- skatten; 2) bevillnjngsavgiften för vissa offentliga föreställningar; 3) ersättningsskatten; 4) utskiftningsgkatten; 5) skogsvårdsavgiften; 6) den kommunala inkomstskatten; samt 7) den statliga förmögenhetsskatten; (i det följande benämnda ”svensk skatt”).
4. Detta avtal tillämpas likaledes på skat- ter av samma eller i huvudsak likartat slag, vilka efter undertecknandet av avtalet ut- tages utöver eller i stället för de för när- varande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga änd- ringar som vidtagits i respektive skattelag- stiftning.
5. Avtalet tillämpas icke beträffande nå- gondera avtalsslutande staten på särskild be- skattning av vinst på lotterier och vadhåll- ning eller på arvs- och gåvoskatter.
Artikel 3
Allmänna definitioner
1. Om icke sammanhanget föranleder an- nat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:
a) ”Finland” åsyftar Republiken Finland, och inbegriper varje utanför Finlands ter— ritorialvattcn beläget område, inom vilket Finland enligt finsk lag och i överensstäm- melse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter till havsbottnen, dess underlag samt dessas naturtillgångar;
b) ”Sverige” åsyftar Konungariket Sve- rige, och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vil- ket Sverige enligt svensk lag och i överens- stämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på naturtillgångar på havsbottnen eller i den- nas underlag;
c) "person” inbegriper fysisk person, bo- lag och varje annan sammanslutning;
d) ”bolag” åsyftar varje juridisk person och varje annan enhet, som i beskattnings- hänseende behandlas såsom juridisk person;
17
b) Ruotsissa: 1) valtion tulovero, siihen luettuina meri- miesvero ja kuponkivero;
2) eräistä julkisista esityksistä suoritet-
tava suostuntamaksu;
3) korvausvero; 4) jakovero; 5) metsänhoitomaksu; 6) kunnan tulovero; sekä 7) valtion omaisuusvero; (jäljempänä ”Ruotsin vero”).
4. Tätä sopirnusta sovelletaan samoin kaikkiin samanlaisiin tai olennaisesti sa- manluonteisiin sopimuksen allekirjoittami- sen jälkeen nykyisten lisäksi tai tilalle tule- viin veroihin. Sopimusvaltioiden asiano- maisten viranomaisten on ilmoitettava toisil- leen kaikista olennaisista verolainsäädän- töönsä tehdyistä muutoksista.
5. Sopimusta ei kummassakaan sopimus- valtiossa sovelleta erityiseen arpajaisissa ja vedonlyönnissä saadun voiton verottami- scen eikä perintö- ja lahjaveroihin.
3 artikla
Yleiset määritelmät
1. Tässä sopimuksessa, jollei asiayhtey- destä muuta johdu:
a) sanonnalla ”Suomi” tarkoitetaan Suo- men Tasavaltaa, siihen luettuina Suomen aluevesicn ulkopuolella olevat alueet, joilla Suomi lainsäädäntönsä mukaan ja kansain- välisen oikeuden yleisten sääntöjen mukai- sesti saa käyttää oikeuksiaan meren pohjaan, sen sisustaan sekä niiden luonnonvaroihin;
b) sanonnalla ”Ruotsi” tarkoitetaan Ruot— sin Kuningaskuntaa, siihen luettuina Ruot- sin aluevcsien ulkopuolella olevat alueet, joilla Ruotsi lainsäädäntönsä mukaan ja kansainvälisen oikeuden yleisten sääntöjen mukaiscsti saa käyttää oikeuksiaan meren pohjan tai sen sisustan luononvaroihin;
c) sanonta ”henkilö” käsittää luonnolli- sen henkilön, yhtiön ja muun yhteenliitty- män;
(1) sanonnalla ”yhtiö" tarkoitetaan oikeus- henkilöä ja yksikköä, jota verotuksellisesti käsitellään oikeushenkilönä'.
Prop. 1973: 179
e) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra avtalsslutande staten” åsyftar företag, som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag. som bedrives av person med hem— vist i den andra avtalsslutande staten;
f) ”behörig myndighet” åsyftar:
1) i Finland: finansministeriet eller skat- testyrclsen; 2) i Sverige: finansministern eller den myndighet åt vilken uppdrages att handha frågor rörande detta avtal;
g) ”medborgare” åsyftar varje fysisk per-
son som är medborgare i en avtalsslutande stat och varje juridisk person eller annan sammanslutning som tillkommit enligt gäl- lande lag i en avtalsslutande stat;
h) ”internationell trafik” inbegriper varje resa utförd av fartyg eller luftfartyg som användes av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat med undan- tag för resa som företages uteslutande mel- lan platser i den andra avtalsslutande sta- ten.
2. Då en avtalsslutande stat tillämpar be- stämmelserna i detta avtal skall, såvida icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, anses ha den betydelse, som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter, som omfattas av av- talet.
Artikel 4
Skatterättsligt hemvist
1. I detta avtal förstås med uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat” varje person, som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företags- ledning eller varje annan liknande omstän- dighet.
2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda av- talsslutande staterna, fastställes hans hem- vist enligt följande regler:
a) Han anses ha hemvist i den avtalsslu- tande stat där han har ett hem som stadig- varande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande
18
c) sanonnoilla ”sopimusvaltiossa oleva yritys” ja ”toisessa sopimusvaltiossa oleva yritysi' tarkoitetaan vastaavasti sopimus- valtiossa asuvan henkilön ja toisessa sopi- musvaltiossa asuvan henkilön harjoittamaa yritystä;
f) sanonnalla ”asianomainen viranomai- ncn” tarkoitetaan:
1) Suomessa: valtiovarainministeriötä tai verohallitusta;
2) Ruotsissa: valtiovararninisteriä tai sitä viranomaista, jolle annetaan tehtäväksi hoi- taa tätä sopirnusta koskevia kysymyksiä;
g) sanonnalla ”kansalainen” tarkoitetaan tion kansalaisuus. ja oikeushenkilöä tai muuta yhteenliittymää, joka on syntynyt sopimusvaltion voimassa olevan lainssädän- nön mukaan; '
h) sanonnalla ”kansainvälinen liikenne” tarkoitetaan yrityksen, jonka tosiasiallinen liikkeen johto on sopimusvaltiossa, käyttä- mällä aluksella tai ilma-aluksella tehtyä matkaa, lukuun ottamatta matkaa, joka tehdään yksinomaan toisessa sopimusval- tiossa olevien paikkojcn välillä.
2. Sopimuksen määräyksiä sopimusval— tiossa sovellettaessa on jokaisella sanonnalla, jota ei ole nimcnomaan määritelty ja jonka osalta asiayhteydestä ei muuta johdu, se merkitys, joka sillä on tämän sopimusvalå tion sopimuksessa tarkoitettuja veroja koske- van lainsäädännön mukaan.
4 artikla
Verotuksellinen kotipaikka
1. Tässä sopimuksessa sanonnalla ”sopi- musvaltiossa asuva henkilö” tarkoitetaan hcnkilöa, joka tämän valtion lainsäädännön mukaan on siellä verovelvollinen kotipaikan, asumisen, liikkeen johtopaikan tai muun sellaisen perusteen nojalla.
2. Milloin luonnollinen henkilö 1 kohdan määräysten mukaan on kummassakin sopi- musvaltiossa asuva, hänen asuinpaikkansa vahvistetaan seuraavien sääntöjen mukaan:
a) Hänen katsotaan asuvan siinä sopimus- valtiossa, jossa hänellä on käytettävänään vakinaincn asunto. Jos hänellä on käytettä- vänään vakinainen asunto molemmissa sopi-
Prop. 1973: 179
staterna, anses han ha hemvist i den stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för lev- nadsintresscna).
b) Om det icke kan avgöras i vilken av- talsslutande stat centrum för hans levnadsin- tressen är beläget eller om han icke i nå- gondera avtalsslutande staten har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat, där han stadigvarande vistas.
c) Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han är medborgare.
(1) Om han är medborgare i båda avtals— slutande staterna eller om han icke är med- borgare i någon av dem, avgör 'de behö- riga myndigheterna i de avtalsslutande sta- terna frågan genom ömsesidig överenskom— melse.
3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 person, som ej är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning.
4. Oskiftat dödsbo anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där den avlidne enligt punkterna 1. och 2 i denna artikel anses ha haft hemvist vid dödsfallet.
Artikel 5 F ast driftställe
1. Med uttrycket ”fast driftställe” förstås i detta avtal en stadigvarande plats för affärsverksamhet, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas.
2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt: &) plats för företagsledning;
b) filial;
e) kontor;
d) fabrik;
e) verkstad;
f) gruva, stenbrott eller annan plats för nyttjande av naturtillgångar;
g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete, som varar över tolv må- nader.
19
musvaltioissa. katsotaan hänen asuvan siinä sopimusvaltiossa, johon hänellä on kiinteim- mät henkilökohtaiset ja taloudelliset siteet ("elinetujen keskus).
b) Milloin ei voida ratkaista, kummassa sopimusvaltiossa hänen elinetujensa keskus on, tai milloin hänellä ei ole vakinaista asuntoa käytettävänään kummassakaan so- pimusvaltiossa, katsotaan hänen asuvan siinä sopimusvaltiossa, jossa hän pysyväi— sesti oleskclec.
c) Milloin hän oleskelee pysyväisesti molemmissa sopimusvaltioissa tai ei pysy— väisesti oleskele kummassakaan niistä, kat- sotaan hänen asuvan siinä sopimusvaltiossa, jonka kansalainen hän on.
d) Milloin hän on molempien sopimus- valtioiden kansalainen tai ei ole kumman- kaan valtion kansalainen, on sopimusvaltioi- den asianomaisten viranomaisten ratkaistava asia keskinäisin sopimuksin.
3. Milloin muu kuin luonnollinen henkilö on 1 kohdan. määräysten mukaan molem- missa sopimusvaltioissa asuva, katsotaan kysymyksessä olevan henkilön asuvan siinä sopimusvaltiossa, jossa sen tosiasiallinen liikkeen johto on.
4. Jakamattoman kuolinpesän katsotaan asuvan siinä sopimusvaltiossa, jossa vaina- jan katsotaan tämän artiklan 1 ja 2 koh- dan mukaan asuneen kuolinhetkellään.
5 artikla Kiintaä toimipaikka
l. Tässä sopimuksessa sanonnalla ”kiinte'å toimipaikka” tarkoitetaan kiinteää liike- paikkaa, jossa yrityksen liiketoimintaa koko- naan tai osaksi harjoitetaan.
2 Sanonta ”kiinteä toimipaikka” käsittää erityisesti:
a) liikkeen johtopaikan;
b) sivuliikkeen;
c) toimiston; cl) tuotantolaitoksen; e") työpajun;
f) kaivoksen, louhokscn tai muun luon- nonvarojcn irroittamispaikan;
g) yli kahdcntoista kuukauden ajan kestä— vän rakcnnus— tai ascnnustyön suorituspai- kan.
Prop. 1973: 179
3, Uttrycket ”fast driftställe” innefattar icke:
a) användning av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller ut- lämnande av företaget tillhöriga varor;
b) innehav av ett företaget tillhörigt varu- lager, avsett uteslutande för lagring, utställ- ning eller utlämnande;
c) innehav av ett företaget tillhörigt varu- lager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom ett annat företags försorg;
d) innehav av stadigvarande plats för af- färsverksamhet, avsedd uteslutande för in- köp av varor eller införskaffande av upp- lysningar för företagets räkning;
e) innehav av stadigvarande plats för affärsverksamhet, avsedd uteslutande för att ombesörja reklam, meddela upplys- ningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva annan liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art för företaget.
4. Person som är verksam i en avtals- slutande stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten — härunder inbegri- pes icke sådan oberoende representant som avses i punkt 5 — behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten, om han innehar och i denna förstnämnda stat regelmässigt använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för före- tagets räkning.
5. Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha fast driftställe i den andra avtals- slutande staten endast på den grund att företaget utövar affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende repre- sentant, om dessa personer därvid utövar sin sedvanliga affärsverksamhet.
6. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller av ett bolag som utövar affärsverksamhet i denna andra stat (antingen genom ett fast driftställe eller annorledes) medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom ett fast driftställe för det andra bo- laget.
20
3. Sanonta ”kiinteä toimipaikka” ei käsi- tä:
a) tilojen käyttämistä ainoastaan yrityk- selle kuuluvien tavaroiden varastoimiseen, näytteillä pitämiseen tai luovuttamiseen;
b) yritykselle kuuluvan tavaravaraston pitämistä ainoastaan varastoimista, näyt- teillä pitämistä tai luovuttamista vartcn;
c) yritykselle kuuluvien, mutta ainoastaan toisen yrityksen muokattaviksi tai jalostetta— viksi tarkoitettujen tavaroiden varastoimista;
d) kiinteän liikepaikan pitämistä aino- astaan tavaroiden ostamista tai tietojen keräämistä varten yritykselle;
e) kiinteän liikepaikan pitämistä aino- astaan mainontaa, tietojen antamista, tieteel- listä tutkimusta tai muuta sellaista toimin- taa varten, joka on yrityksen muuhun toi- mintaan nähden luonteeltaan valmistelevaa tai avustavaa.
4. Henkilön, joka olematta 5 kohdassa tarkoitettu itsenäinen edustaja toimii so- pimusvaltiossa toisessa sopimusvaltiossa ole- van yrityksen puolesta, katsotaan muodos- tavan kiinteän toimipaikan ensiksi maini- tussa valtiossa, mikäli hänellä on valtuus tehdä sopimuksia yrityksen nimissä ja hän sitä tässä ensiksi mainitussa valtiossa ta- vanomaisesti käyttää, paitsi milloin hänen toimintansa rajoittuu tavaroiden ostamiseen yrityksen puolesta.
5. Sopimusvalti055a olevalla yrityksellä ei katsota olevan kiinteää toirnipaikkaa toisessa sopimusvaltiossa pelkästään sen vuoksi. että se harjoittaa liiketoimintaa siinä valtiossa välittäjän, yleisen kaupinta-agentin tai muun itsenäisen edustajan välityksellä. milloin nämä henkilöt toimivat säännönmukaisen liiketoimintansa rajoissa. _
6. Se seikka, että sopimusvaltiossa asu- valla yhtiöllä on määräämisvalta yhtiössä -— tai siinä on mäiiräämisvalta yhtiöllä —— joka on toisessa sopimusvaltiossa asuva taikka joka siellä harjoittaa liiketoimintaa (joke kiinteästä toimipaikasta tai muuten), ei it- sestään tee kumpaakaan yhtiötä toisen kiin- teäksi toimipaikaksi.
Prop. 1973: 179
Artikel 6
Inkomst av fastighet
1. Inkomst av fastighet får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.
2. a) Uttrycket ”fastighet” har —- om icke bestämmelserna i punkt b föranleder annat — den betydelse som uttrycket har enligt skattelagstiftningen i den avtalsslu- tande stat där fastigheten är belägen.
b) Uttrycket ”fastighet” inbegriper dock alltid tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fastigheter är tillämpliga, nyttjanderätt till fastighet samt rätt till för- änderliga eller fasta ersättningar för nytt- jandet av eller rätten att nyttja gruva, källa eller annan naturtillgång.
3. Inkomst av upplåtelse av rätt att nyttja bolag tillhörig fastighet, vilken rätt grundar sig på aktie eller annan liknande andel i bolaget, får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.
4. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst, som uppbäres genom omedel- bart brukande, genom uthyrning av fastig- het eller genom varje annan användning av fastighet.
5. Bestämmelserna i punkterna ] och 4 tillämpas även på inkomst av fastighet som tillhör företag och på inkomst av fastighet som användes vid utövande av fritt yrke.
Artikel 7
Inkomst av rörelse
1. Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från ett där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss an- givet sätt, får företagets inkomst beskattas i denna andra stat, men endast den del därav. som är hänförlig till det fasta drift— stället.
2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande
21
6 artikla
Kiinteistöstä saatu tulo
1. Kiinteistöstä saadusta tulosta voidaan verottaa siinä sopimusvaltiossa, jossa kiin- teistö on. '
2. a) Sanonta ”kiinteistö” määräytyy, mi- käli b kohdan määräyksistä ei muuta johdu, sen sopimusvaltion verolainsäädännön mu- kaan, jossa kiinteistö on.
b) Sanonta ”kiinteistö” käsittää kuiten- kin aina kiinteistön tarpeiston, maa- ja met- sätaloudessa käytetyn elävän ja elottoman irtairniston, oikeudet, joihin sovelletaan ylei- sen lain kiinteistöjä koskevia säännöksiä, kiinteistön käyttöoikeuden samoin kuin oi- keudet kaivosten, lähteiden ja muiden luon- nonvarojen hyväksikäytöstä tai oikeudesta niiden hyväksikäyttöön saataviin määräl- tään muuttuviin tai kiinteisiin korvauksiin.
3. Tulosta, joka saadaan osakkeeseen tai muuhun sellaiseen yhtiöosuuteen perustu- van, yhtiön omistamaan kiinteistöön koh- distuvan, käyttöoikeuden luovuttamisesta, voidaan verottaa siinä sopimusvaltiossa, jossa kiinteistö on.
4. Tämän artiklan 1 kohdan määräyksiä sovelletaan sekä kiinteistön välittömästä käy- töstä että sen vuokralle antamisesta samoin kuin kaikesta muusta käytöstä saatuun tu- loon.
5. Tämän artiklan 1 ja 4 kohdan mää- räyksiä sovelletaan myös yrityksen omista- masta kiinteistöstä saatuun tuloon samoin kuin vapaan ammatin harjoittamisessa käy- tetystä kiinteistöstä saatuun tuloon.
7 artikla
Liiketulo
1. Sopimusvaltiossa olevan yrityksen saa- masta tulosta verotetaan vain siinä valtiossa, jollei yritys harjoita liiketoimintaa toisessa sopimusvaltiossa siellä olevasta kiinteästä toimipaikasta. Mikäli yritys harjoittaa liike- toimintaa edellä sanotuin tavoin, voidaan tässä toisessa valtiossa verottaa yrityksen saamasta tulosta, mutta vain kiinteään toimipaikkaan kuuluvaksi luettavasta tulon osasta.
2. Milloin sopimusvaltiossa oleva yritys harjoittaa liiketoimintaa toisessa sopimus-
Prop. 1973: 179
staten från ett där beläget fast driftställe, hänföres i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst av rörel- se, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fri- stående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt av- slutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.
3. Vid bestämmandet av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställcts räkning —— härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning -— oavsett om kostnaderna uppkommit i den avtalsslutan- de stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Bestämmelserna i denna punkt medför emellertid icke rätt till av- drag för kostnader som är av sådant slag att avdrag icke skulle ha kunnat medges om det fasta driftstället hade varit ett fri- stående företag.
4. I den mån inkomst hänförlig till ett fast dfiftställe enligt lagstiftningen i en av- talsslutande stat brukat bestämmas på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företa- get. skall bestämmelserna i punkt 2 icke hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett sådant förfarande. Förfarandet skall dock vara sådant att resultatet överens- stämmer med de i denna artikel angivna principerna.
5. Inkomst anses icke hänförlig till ett fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftstäl- lets försorg för företagets räkning.
6. Vid tillämpning av föregående punk- ter bestämmes inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, genom samma för- farande är från år, såvida icke särskilda förhållanden föranleder annat.
7. Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande ar- tikel. Det förutsättes, att- bestämmelserna i denna punkt icke hindrar en avtalsslu- tande stat att vid bestämmandet av den in- komst som är hänförlig till det fasta drift-
22
valtiossa siellä olevasta kiinteästä toimi- paikasta, on kummassakin sopimusvaltiossa kiinteään toimipaikkaan kuuluvaksi luettava se tulo, jonka toimipaikan olisi voitu olettaa tuottavan, jos se olisi ollut samaa tai saman- luonteista toimintaa samojen tai saman- luonteisten edellytysten vallitessa harjoittava erillinen yritys, joka täysin itsenäisesti päättää liiketoimista sen yrityksen kanssa, jonka kiinteä toimipaikka se on.
3. Kiinteän toimipaikan tuloa määrättäes- sä on vähennykseksi hyväksyttävä toimi- paikasta johtuneet menot, niihin luettuina johto- ja muut yleiset hallintometnot riipu- matta siitä, ovatko ne syntyneet siinä sopi- musvaltiossa, jossa kiinteä toimipaikka on, vai muualla. Tämän kohdan määräyksct eivät kuitenkaan tuota oikeutta vähcntää sellaisia menoja, joita ei olisi saanut vähen- tää, jos kiinteä toimipaikka olisi ollut eril- linen yritys.
4. Mikäli sopimusvaltiossa noudatctun käytännön mukaan kiinteään toimipaikkaan kuuluvaksi luettava tulo määrätään jaka— malla yrityksen kokonaistulo yrityksen eri osicn kesken, eivät 2 kohdan määräykset estä tätä sopimusvaltiota määräämästä verotettavaa tuloa lällaista käytännössä olevaa jakamismenettelyä noudattaen. Me- nettelyn on kuitenkin johdettava tässä artik- lassa esitcttyjcn periaatteiden mukaiseen tulokseen.
5. Tuloa ei ole luettava kiinteään toimi- paikkaan kuuluvaksi pelkästään sen perus— teella, että kiinteä toimipaikka on ostanut tavaroita yrityksen lukuun.
6. Sovellettaessa edellä olevia kohtia on kiinteään toimipaikkaan kuuluvaksi luettava tulo vuodesta toiseen määrättävä samaa menetelmää noudattaen, jollei erityisistä seikoista muuta johdu.
7. Milloin tuloon sisältyy tuloeriä, joita käsitellään erikseen tämän sopimuksen muissa artikloissa, tämän artiklan määräyk- set eivät vaikuta sanottujen artikloiden mää— räyksiin. Tällöin edellytetään, että tämän kohdan määräykset eivät estä sopimusval- tiota määräämästä kiinteään toimipaikkaan kuuluvaksi luettavaa tuloa siten, että siihen luetaan tulo osakkeista tai osuuksista, saa-
Prop. 1973: 179
stället medtaga inkomst av aktier eller an— delar, fordringar, egendom eller annan rät- tighet som äger verkligt samband med rö- relse vilken bedrives från det fasta drift- stället.
Artikel 8 Inkomst av sjöfart och. luftfart
1. Inkomst som förvärvas genom utövan- de av sjöfart eller luftfart i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.
2. Om företag, som bedriver sjöfart i internationell trafik, har sin verkliga led- ning ombord på ett fartyg, anses företaget ha sin verkliga ledning i den avtalsslutande stat där fartyget har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn icke finns, i den av- talsslutande stat där fartygets redare har hemvist.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av luft- fartskonsortiet Scandinavian Airlines Sys- tem (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aero- transport (ABA).
Artikel 9 F öretng med inrrcsscgcmens/cap
I fall då 9.) ett företag i en avtalsslutande stat di- rekt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller
b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande.
Om mellan företagen i fråga om handel eller andra ekonomiska förbindelser avtalas eller föreskrives villkor, som avviker från dem som skulle ha överenskommits mellan av varandra oberoende företag, får alla in- komster, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på
23
misista, omaisuudesta tai muusta oikeudesta, joka tosiasiallisesti liittyy kiinteästä toi— mipaikasta harjoitettuun liiketoimintaan.
8 artikla
Mcri- ja ilmakuljeluksesta saatu tulo
1. Alusten tai ilma-alusten käyttämisestä kansainväliscen liikenteeseen saadusta tu- losta verotetaan vain siinä sopimusvaltios- sa, jossa yrityksen tosiasiallinen liikkeen johto on.
2. Milloin kansainvälisessä liikenteessä merikuljetusta harjoittavan yrityksen tosi- asiallinen liikkeen johto on aluksella, yri- tyksen tosiasiallisen liikkeen johdon katso- taan olevan siinä sopimusvaltiossa, jossa aluksen kotisatama on, tai, milloin aluksella ei ole kotisatamaa, siinä sopimusvaltiossa, jossa laivanisäntä asuu.
3. Tämän artiklan 1 kohdan määräyksiä sovelletaan Scandinavian Airlines System (SAS) nimisen ilmakuljetusyhtymän saa- maan tuloon, mutta vain siihen tulon osaan, joka vastaa AB Aerotransport (ABA) nimi- sen yhtiön osuutta yhtymään.
9 artikla [i'luyh/eydessä keskaniiän olevat yritykset
Milloin -
a) sopimusvaltiossa oleva yritys välittö- mästi tai välillisesti osallistuu toisessa sopi- musvaltiossa olevan yrityksen johtoon tai valvontaan tahi omistaa osan sen pääomas- ta, taikka
b") samat henkilöt välittömästi tai välil- lisesti osallistuvat sekä sopimusvaltiossa olevan yrityksen että toisessa sopimusval- tiossa olevan yrityksen johtoon tai valvon- taan tahi omistavat osan niiden pääomasta, noudatetaan seuraavaa.
Jos jommassakummassa tapauksessa yri- tysten välillä on niiden kaupallisissa tai muissa taloudellisissa suhteissa sovittu eh- doista tai määrätty ehtoja, jotka poikkcavat siitä, mistä riippumattomien yritysten välil- lä olisi sovittu, voidaan tulo, joka olisi ker- tynyt toiselle näistä yrityksistä, jollei näitä
Prop. 1973: 179
grund av villkoren i fråga icke tillkommit detta företag, inräknas i detta företags in- komst och beskattas i överensstämmelse därmed. Då i en avtalsslutande stat upp- kommer fråga som avses i denna artikel, skall den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten underrättas i syfte att genomföra nödvändig justering i fråga om beräkningen av inkomsten för det företag som har hemvist i denna andra stat. När anledning därtill föreligger. kan de behöri- ga myndigheterna träffa skäligt avgörande rörande inkomstens fördelning.
Artikel 10
Utdelning (dividend)
1. Utdelning (dividend) från ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till per- son med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.
2. Utdelningen (dividenden) får emeller- tid beskattas även i den avtalsslutande stat, där bolaget som betalar utdelningen (divi- denden) har hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men den skatt som sålunda påföres får icke överstiga:
a) 5 procent av utdelningens (dividen- dens) bruttobelopp, om mottagaren är ett bolag (med undantag för finska öppna bo- lag, kommanditbolag och rederibolag samt svenska handelsbolag) som direkt eller in- direkt behärskar. minst 25 procent av röste- talet för samtliga aktier i det utbetalande bolaget;
b) 10 procent av utdelningens (dividen- dens) bruttobelopp i övriga fall.
De behöriga myndigheterna i de avtals- slutande staterna skall träffa överenskom- melse om sättet för genomförandet av be- gränsningen enligt denna punkt.
Bestämmelserna i denna punkt berör ic-' ke bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen (dividenden) betalas.
3. Med uttrycket ”utdelning (dividend)” förstås inkomst av aktier. andelsbevis eller andra rättigheter, fordringar icke inbegrip- na, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt skatte- lagstiftningen i den stat där det utbetalan- de bolaget har hemvist jämställes med in- komst av aktier.
24
ehtoja olisi ollut, mutta näiden ehtojen vuoksi ei ole kertynyt tälle yritykselle, lukea tämän yrityksen tuloon ja siitä verottaa tämän mukaisesti. Kun sopimusvaltiossa ilmaantuu tässä artildassa tarkoitettu kysy- mys, on toisen sopimusvaltion asianomai- selle viranomaiselle ilmoitettava asiasta sii- nä tarkoituksessa, että tässä toisessa sopi- musvaltiossa asuvan yrityksen tuloa koske- vaan laskelmaan tehdään tarpeellinen oi— kaisu. Milloin syytä on, asianomaiset vi- ranomaiset voivat kohtuullisella tavalla so- pia keskenään tulon jaosta. ,
10 artikla
Osinko
1. Sopimusvaltiossa asuvan yhtiön toises- sa sopimusvaltiossa asuvalle henkilölle mak- samasta osingosta voidaan verottaa tässä toisessa valtiossa.
2. Osingosta voidaan kuitenkin verottaa myös siinä sopimusvaltiossa, jonka asukas osingon maksava yhtiö on ja tämän valtion lainsäädännön mukaan, mutta siten määrät- tävä vero ci saa olla suurempi kuin:
a) 5 prosenttia osingon kokonaismäärästä, jos saajana on yhtiö (suomalaista avointa, kommandiitti- ja laivanisännistöyhtiötä sekä ruotsalaista kauppayhtiötä lukuun ottamat- ta), joka välittömästi tai välillisesti hallitsee vähintään 25 prosenttia osingon maksavan yhtiön kaikkien osakkeiden äänimäärästä;
b) 10 prosenttia osingon kokonaismää- rästä kaikissa muissa tapauksissa.
Sopimusvaltioiden asianomaiset viran- omaiset sopivat keskenään, miten tätä rajoi- tusta sovelletaan.
Tämä kohta ei vaikuta yhtiön verotta- miseen siitä voitosta, josta osinko makse- taan.
3. Sanonnalla ”osinko” tarkoitetaan tuloa, joka on saatu osakkeista, osuustodistuksista tai muista oikeuksista, jotka osallistuvat voittoon olematta saamisia, samoin kuin muista yhtiöoikeuksista saatua tuloa, joka sen valtion verolainsäädännön mukaan, jossa asuva voiton jakava yhtiö on, rinnaste- taan osakkeista saatuun tuloon.
Prop. 1973: 179
4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 skall utdelning (dividend) från bo- lag med hemvist i en avtalsslutande stat till bolag med hemvist i den andra avtalsslu- tande staten i sistnämnda stat vara undan- tagen från beskattning i den mån detta skulle ha varit fallet enligt lagstiftningen i denna andra stat, om båda bolagen hade varit hemmahörande där.
5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av utdel- ningen (dividenden) har hemvist i en av- talsslutande stat och har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det ut- betalande bolaget har hemvist, samt den andel av vilken utdelningen (dividenden) i fråga härflyter äger verkligt samband med rörelse som bedrives från det fasta drift- stället. I sådant fall tillämpas bestämmel- serna i artikel 7.
6. Om bolag med hemvist i en avtalsslu- tande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat icke påföra någon skatt på utdelning (di- vidend), som bolaget betalar till person som ej har hemvist i denna andra stat, och ej heller någon skatt på bolagets icke ut- delade vinst, även om utdelningen (divi- denden) eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst, som upp- kommit i denna andra stat.
Artikel 11
Ränta
'l. Ränta, som härrör från en avtalsslu- tande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat.
2. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av statsobligationer, andra obligationer eller skuldebrev, antingen de utfärdats mot säkerhet i fastighet eller ej och antingen de medför rätt till andel i vinst eller ej. Uttrycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran liksom även all annan inkomst, som enligt skattelagstift- ningen i den avtalsslutande stat från Vilken inkomsten härrör jämställes med inkomst av försträckning.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas icke, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och innehar fast
25
4. Tämän artiklan 1 kohdan määräysten estämättä on sopimusvaltiossa asuvan yhtiön toisessa sopimusvaltiossa asuvalle yhtiölle maksama osinko viimcksi mainitussa valtios- sa vapaa verosta siinä laajuudessa kuin osinko tämän toisen valtion lainsäädännön mukaan olisi ollut verosta vapaa, jos mo- lemmat yhtiöt olisivat olleet siellä asuvia.
5. Milloin sopimusvaltiossa asuvalla osin- gon saajalla on toisessa sopimusvaltiossa, jossa asuva osingon maksava yhtiö on, kiinteä toimipaikka. johon osingon maksa- misen perusteena olevat oikeudet tosiasialli- sesti liittyvät, ei 1 ja 2 kohdan määräyksiä sovelleta. Tässä tapauksessa sovelletaan 7 artiklan määräyksiä.
6. Milloin sopimusvaltiossa asuva yhtiö saa tuloa toisesta sopimusvaltiosta, ei tämä toinen valtio saa määrätä veroa osingosta, jonka yhtiö maksaa henkilöille, jotka eivät ole tässä toisessa valtiossa asuvia, eikä myöskään määrätä yhtiön jakamattomasta voitosta jakamattomaan voittoon kohdistu- vaa veroa, vaikka maksettu osinko tai jaka- mattomat voittovarat kokonaan tai osaksi koostuisivatkin tässä toisessa valtiossa ker- tyneestä tulosta.
11 artikla
Korko
1. Sopimusvaltiosta kertyneestä toisessa sopimusvaltiossa asuvalle henkilölle makse- tusta korosta verotetaan vain tässä toisessa valtiossa.
2. Sanonnalla ”korko” tarkoitetaan tässä artiklassa tuloa, joka on saatu valtion obli- gaatioista, muista obligaatioista tai velkakir- joista riippumatta siitä, onko niiden vakuu- tena kiinteistökiinnitys vai ei, ja liittyykö niihin oikeus osallistua voittoon vai ei, ja kaikenlaatuisista muista saamisista, samoin kuin kaikkea muuta tuloa, joka sen valtion verolainsäädännön mukaan, josta tulo ker- tyy, rinnastetaan velaksiannosta saatuun tu- loon.
3. Milloin sopimusvaltiossa asuvalla ko- ron saajalla on toisessa sopimusvaltiossa, josta korko kertyy, kiinteä toimipaikka, jo-
Prop. 1.973: 179
driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken räntan härrör, samt den fordran av vilken räntan härflyter äger verkligt sam-- band med rörelse som bedrives från det fas- ta driftstället. I sådant fall tillämpas be- stämmelserna i artikel 7.
4. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och motta- garen eller mellan dem båda och annan per- son föranleder att det utbetalade räntebe- loppet med hänsyn till den gäld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke fö- relegat, gäller bestämmelserna i denna arti- kel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.
Artikel 12 Royalty
]. Royalty, som härrör från en avtals- slutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas endast i denna andra stat.
2. Med uttrycket ”royalty” förstås i den- na artikel varje slag av belopp som betalas såsom ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterära. konstnärliga eller vetenskapliga verk (bio- graffilmer samt filmer och band för radio- och televisionsutsändningar häri inbegrip- na), patent, varumärke, mönster eller mo- dell, ritning, hemligt recept eller hemlig till- verkningsmetod samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upp- lysningar om crfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.
3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hem- vist i en avtalsslutande stat och innehar fast driftställe i den andra avtalsslutande staten från vilken royaltyn härrör, samt den rättighet eller egendom av vilken royaltyn härflyter äger verkligt samband med rörel- se, som bedrives från det fasta driftstället. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i ar- tikel 7.
26
hon koron perusteena oleva saaminen to- siasiallisesti liittyy, ei 1 kohdan määräyksiä sovelleta. Tässä tapauksessa sovelletaan 7 artiklan määräyksiä.
4. Milloin maksettu korko maksajan ja saajan tai heidän molempien ja kolmannen henkilön välisen erityisen suhteen vuoksi ylittää koron perusteena olevaan saamiseen katsoen määrän, josta maksaja ja saaja, jol— lei olisi tällaista suhdetta, olisivat sopineet, tämän artiklan määräykset koskevat vain viimcksi mainittua määrää. Tässä tapauk- sessa verotetaan maksun liikamäärästä kum- mankin sopimusvaltion lainsäädännön mu- kaan. ottaen asianmukaisesti huomioon tä- män sopimuksen muut määräykset.
12 artikla Rojaltz'
1. Sopimusvaltiosta kertyneestä toisessa sopimusvaltiossa asuvalle henkilölle makse- tusta rojaltista verotetaan vain tässä toisessa valtiossa.
2. Sanonnalla ”rojalti” tarkoitetaan tässä artiklassa kaikkia suorituksia, jotka makse- taan korvauksena kirjallisten, taiteellisten tai tieteellisten tcosten (niihin luettuina elokuvafilmit sekä radio- ja televisiolähe- tyksissä esitettävät filmit ja nauhat) tekijän- oikeuden samoin kuin patenttien, tavara- merkkien, mallien tai muottien, piirustusten, salaisten kaavojen tai valmistustapojen käyt- tämisestä tai käyttöoikeudesta tahi teollisen, kaupallisen tai tieteellisen välineistön käyt- tämisestä tai käyttöoikeudesta taikka teol- lisia, kaupallisia tai tieteellisiä kokemuksia koskevista tiedoista.
3. Milloin sopimusvaltiossa asuvalla rojal- tin saajalla on toisessa sopimusvaltiossa, josta rojalti kertyy, kiinteä toimipaikka, johon rojaltin perusteena oleva oikeus tai omaisuus tosiasiallisesti liittyy, ei 1 kohdan määräyksiä sovelleta. Tässä tapauksessa so- velletaan 7 artiklan määräyksiä.
Prop. 1973: 179
4. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och motta- garen eller mellan dem båda och annan per- son föranleder att det utbetalade royalty- beloppet med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royal- tyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke fö- relegat, gäller bestämmelserna i denna arti- kel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande sta- ten med iakttagande av övriga bestämmel- ser i detta avtal.
Artikel 13
Realisnlionrrinst
]. Vinst på grund av överlåtelse av sådan fastighet som avses i punkt 2 av artikel 6 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.
2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som är att hänföra till tillgångar nedlagda i ett fast driftställe, vilket ett fö- retag i en avtalsslutande stat har i den and- ra avtalsslutande staten, eller av lös egen- dom, som är att hänföra till en stadigva- rande anordning för utövande av fritt yrke, vilken person med hemvist i en avtalsslutan- de stat har i den andra avtalsslutande sta- ten, däri inbegripen vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i sam— band med överlåtelse av hela företaget) el- ler av sådan stadigvarande anordning, får beskattas i denna andra stat. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som avses i punkt 3 av artikel 22, beskattas dock endast i den avtalsslutande stat där sådan egendom enligt nämnda artikel får beskattas.
3. Vinst på grund av överlåtelse av an- nan än i punkterna 1 och 2 angiven egen- dom beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.
4. Bestämmelserna i punkt 3 påverkar icke en avtalsslutande stats rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta vinst som person med hemvist i den andra avtalsslu- tande staten förvärvar vid överlåtelse av ak— tier eller andelar i bolag vars väsentliga tillgångar utgöres av fastighet, under förut-
27
4. Milloin maksettu rojalti maksajan ja saajan tai heidän molempien ja kolmannen henkilön välisen erityisen suhteen vuoksi ylittää rojaltin perusteena olevaan käyttöön, oikeuteen tai tietoon katsoen määrän, josta maksaja ja saaja, jollei olisi tällaista suh- detta, olisivat sopineet, tämän artiklan mää- räykset koskevat vain viimeksi mainittua määrää. Tässä tapauksessa verotetaan mak- sun liikamäärästä kummankin sopimusval- tion lainsäädännön mukaan, ottaen asian- mukaisesti huomioon tämän sopimuksen muut määräykset.
13 artikla Myyntivoitto
1. Voitosta, joka saadaan 6 artiklan 2 kohdassa tarkoitetun kiinteistön luovutuk— sesta, voidaan verottaa siinä sopimusval- tiossa, jossa kiinteistö on.
2. Voitosta, joka saadaan sopimusval- tiossa olevan yrityksen toisessa sopimus- valtiossa olevan kiinteän toimipaikan liike- omaisuuteen kuuluvan irtaimen omaisuuden tai sopimusvaltiossa asuvan henkilön toi- sessa sopimusvaltiossa vapaan ammatin har- joittamista varten käytettävänä olevaan kiin- teään paikkaan kuuluvan irtaimen omai- suuden luovutuksesta, mukaan luettuna täl- laisen kiinteän toimipaikan (joko erillisenä tai koko yrityksen mukana) tai kiinteän paikan luovutuksesta saatu voitto, voidaan verottaa tässä toisessa valtiossa. Tämän sopi- muksen 22 artiklan 3 kohdassa tarkoitetun omaisuuden luovutuksesta saadusta voitosta verotetaan kuitenkin vain siinä sopimusval- tiossa, jossa tästä omaisuudesta sanotun ar- tiklan mukaan verotetaan.
3. Muun kuin 1 ja 2 kohdassa mainitun omaisuuden luovutuksesta saadusta voitosta verotetaan vain siinä sopimusvaltiossa, jossa luovuttaja asuu.
4. Tämän artiklan 3 kohdan määräykset eivät vaikuta sopimusvaltion oikeuteen oman lainsäädäntönsä mukaan verottaa voi- tosta, jonka toisessa sopimusvaltiossa asuva henkilö saa sellaisen yhtiön osakkeiden tai osuuksien luovutuksesta, jonka varoista oleellisen osan muodostaa kiinteistö, edel-
Prop. 1973: 179
sättning att personen i fråga haft hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten un- der någon del av de senaste fem åren före överlåtelsen.
Artikel 14 Fritt yrke
1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär genom utövan- de av fritt yrke eller annan därmed jämför- lig självständig verksamhet, beskattas en- dast i denna stat om han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av verksamheten. Om han har en sådan stadigvarande anord- ning får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast den del därav som är hän- förlig till denna anordning.
2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper själv- ständig vetenskaplig, litterär och konstnär- lig verksamhet, uppfostrings- och undervis- ningsvcrksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revi- sorer.
Artikel 15 Enskild tjänst
]. Där icke bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder annat, beskat- tas löner, arvoden och andra liknande er— sättningar, som person med hemvist i en av- talsslutande stat uppbär genom anställning, endast i denna stat, såvida icke arbetet ut- föres i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utföres i denna andra stat, får er- sättning som uppbäres för arbetet beskattas där. '
2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas inkomst, som person med hem- vist i en avtalsslutande stat uppbär för ar- bete som utföres i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda staten, un- der förutsättning att
a) mottagaren vistas i den andra avtals- slutande staten under tidrymd eller tidrym- der, som sammanlagt icke överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga, och
b) ersättningen betalas av eller på upp-
28
lyttäen että kysymyksessä oleva henkilö on asunut ensiksi mainitussa sopimusvaltiossa jonakin ajanjaksona viimeisten viiden vuo- den aikana ennen luovutusta.
14 artikla Vapaa ammatti
1. Sopimusvaltiossa asuvan henkilön va- paan ammatin harjoittamisesta tai muusta samanluonteisesta itsenäisestä toirninnasta saamasta tulosta verotetaan vain tässä val- tiossa, jollei hänellä ole toimintaansa varten toisessa sopimusvaltiossa kiinteää paikkaa, joka on säännöllisesti hänen käytettävänään toiminnan harjoittamista varten. Jos hänellä on sellainen kiinteä paikka, voidaan tähän paikkaan kuuluvasta osasta tuloa verottaa tässä toisessa valtiossa.
2. Sanonta ”vapaa ammatti” käsittää it- senäisen tieteellisen, kirjallisen, taiteellisen, kasvatuksellisen tai opetuksellisen toiminnan sekä itsenäisen toiminnan lääkärinä, asian- ajajana, insinöörinä, arkkitehtina, hammas- lääkärinä ja tilintarkastajana.
15 artikla
Yksityinen palvelus
1. Mikäli 16, 18, 19 ja 20 artiklan määrä- yksistä ei muuta johdu, verotetaan sopimus- valtiossa asuvan henkilön henkilökohtaisesta työstä saamista palkoista, palkkioista ja muista sellaisista hyvityksistä vain tässä val- tiossa, jollei työ ole tehty toisessa sopimus- valtiossa. Jos työ on siellä tehty, voidaan siitä saadusta hyvityksestä verottaa tässä toisessa valtiossa.
2. Tämän artiklan 1 kohdan määräysten estämättä verotetaan sopimusvaltiossa asu- van henkilön toisessa sopimusvaltiossa teh- dystä henkilökohtaisesta työstä saamasta tulosta vain ensiksi mainitussa valtiossa edellyttäen, että
a) saaja oleskelee toisessa sopimusval- tiossa yhdessä tai useammassa jaksossa yh- teensä enintään 183 päivää kalenterivuoden aikana, ja
b) työnantaja, joka suorittaa hyvityksen
Prop. 1973: 179
drag av arbetsgivare, som ej har hemvist i denna andra stat, samt
0) ersättningen ej såsom omkostnad be- lastar fast driftställe eller stadigvarande an- ordning, som arbetsgivaren har i denna andra stat.
3. Utan hinder av föregående bestäm- melser i denna artikel beskattas inkomst av arbete som utföres ombord på
a) finskt eller svenskt fartyg endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet farty- get har; vid tillämpningen av denna bestäm- melse likställes utländskt fartyg, som be- fraktas på så kallad bareboat basis av ett företag som har sin verkliga ledning i Fin- land eller Sverige, med finskt respektive svenskt fartyg;
b) luftfartyg i internationell trafik en- dast i den avtalsslutande stat där den som uppbär arbetsinkomsten har hemvist.
4. Utan hinder av bestämmelserna i punk- terna 1 och 2 i denna artikel beskattas in— komst, som uppbäres av person med hem- vist i kommun i en avtalsslutande stat vil— ken direkt gränsar till landgränsen mellan Finland och Sverige, för personligt arbete som utföres i sådan kommun i den andra avtalsslutande staten, endast i den först— nämnda staten, under förutsättning att ifrå— gavarande person regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i denna stat.
Artikel 16
S t _vrelsearvoden
Styrelsearvoden och liknande ersättning- ar, som person med hemvist i en avtals- slutande stat uppbär uteslutande i egenskap av medlem i styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra av- talsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.
Artikel 17 A rtirtt'r och idrottsmän
1. Utan hinder av bestämmelserna i ar— tiklarna 14 och 15 får inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller televi- sionsartistcr, musiker, professionella idrotts- män och liknandc yrkesutövare uppbär ge- nom den verksamhet de personligen utövar
29
tai jonka puolesta se suoritetaan, ei ole tässä toisessa valtiossa asuva, sekä
c) hyvityksellä ei menona rasiteta työn- antajan tässä toisessa valtiossa olevaa kiin- teää toimipaikkaa tai kiinteää paikkaa.
3. Edellä tässä artiklassa olevien määrä- ysten estämättä verotetaan sellaisesta työstä saadusta tulosta, joka tehdään
a) suomalaisessa tai ruotsalaisessa aluk- sessa, vain siinä sopimusvaltiossa, jonka kan- sallisuus aluksella on; tätä määräystä sovel- lettaessa sellaisen yrityksen, jonka tosi- asiallinen liikkeen johto on Suomessa tai Ruotsissa, niin sanotuin bareboat ehdoin rahtaama ulkomainen alus rinnastetaan suomalaiseen tai vastaavasti ruotsalaiseen alukseen',
b) kansainvälisessä liikenteessä olevassa ilma-aluksessa, vain siinä sopimusvaltiossa, jossa työtulon saaja asuu.
4. Tämän artiklan 1 ja 2 kohdan määrä- ysten estämättä verotetaan sopimusvaltiossa Suomen ja Ruotsin väliseen maarajaan vä- littömästi rajoittuvassa kunnassa asuvan henkilön sellaisessa kunnassa toisessa sopi- musvaltiossa tehdystä henkilökohtaisesta työstä saamasta tulosta vain ensiksi maini- tussa valtiossa edellyttäen, että kysymyk- sessä oleva henkilö säännöllisesti oleskelee tässä valtiossa olevassa vakinaisessa asun- nossaan.
16 artikla Johtajanpalkkiot
Sopimusvaltiossa asuvan henkilön toisessa sopimusvaltiossa asuvan yhtiön johtokunnan tai muun sellaisen elimen jäsenenä yksin- omaan tässä ominaisuudessa saamista johta- janpalkliioista ja muista sellaisista suorituk- sista voidaan verottaa tässä toisessa valtios- sa.
17 artikla Taiteilijat ja urlzeilijat
]. Tämän sopimuksen 14 ja 15 artiklan määräysten estämättä voidaan teatteri- tai elokuvanäyttelijöiden, radio- tai televisiotai- teilijoiden, muusikkojen, ammattiurheilijoi— den ja nutiden sellaisten ammatinharjoit- tajien tässä ominaisuudessa harjoittamastaan
Prop. 1973: 179
i denna egenskap, beskattas i den avtalsslu- tande stat där verksamheten utövas.
2. I fall då inkomst genom personligt ar- bete, som utföres av artist eller professionell idrottsman, icke tillfaller artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av bestämmel- serna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utför arbetet.
Artikel 18
Pension, m. nl.
1. Pension (med undantag för pension som avses i punkt 2 av artikel 19) och lik- nande ersättning samt livränta, som utbeta- las till person med hemvist i en avtalsslu- tande stat, beskattas endast i denna stat.
2. Utbetalning enligt socialförsäkringslag- stiftningen i en avtalsslutande stat får, utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, beskat— tas i denna stat.
Artikel 19 Offentligt uppdrag (allmän tjänst)
l. a) Ersättning (pension däri icke inbe- gripen), som betalas av en avtalsslutande stat, dess kommuner eller andra offentlig- rättsliga juridiska personer till fysisk per- son på grund av arbete, som utföres i denna stats, dess kommuners eller andra offentligrättsliga juridiska personers tjänst, beskattas endast i denna stat.
b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra avtalsslutande staten, om arbetet utföres i denna andra stat och mot- tagaren är en person med hemvist i denna stat som
I. är medborgare i denna stat eller II. icke har hemvist där endast för att ut- föra arbetet.
2. a) Pension, som betalas av — eller från fonder inrättade av —— en avtalsslutande stat, dess kommuner eller andra offentlig- rättsliga juridiska personer till fysisk per- son på grund av arbete som utförts i denna stats, dess kommuners eller andra offent- ligrättsliga juridiska personers tjänst. be- skattas endast i denna stat.
30
henkilökohtaisesta toiminnasta saamasta tu- losta verottaa siinä sopimusvaltiossa, jossa tätä toimintaa harjoitetaan.
2. Siinä tapauksessa, että taitelijan tai ammattiurheilijan henkilökohtaisesti teke— mästä työstä saatu tulo ei tule taiteilijalle tai urheilijalle itselleen, vaan toiselle henki- lölle, voidaan tästä tulosta, 7, 14 ja 15 ar- tiklan määräysten estämättä, verottaa siinä sopimusvaltiossa, jossa taiteilija tai urheilija tekee työn.
18 artikla Eläke ym.
ll. Sopimusvaltiossa asuvalle henkilölle maksetusta eläkkeestä (19 artiklan 2 koh- dassa tarkoitettua eläkettä lukuun ottamat- ta) ja muusta sellaisesta hyvityksestä sekä elinkorosta verotetaan vain tässä valtiossa.
2. Sopimusvaltion sosiaalivakuutuslain- säädännön nojalla tapahtuneesta maksusta voidaan, 1 kohdan määräyksen estämättä, verottaa tässä valtiossa.
19 artikla
Julkinen telztävä (julkinen palvelus)
1. a) Hyvityksestä (eläkettä lukuun otta- matta), jonka sopimusvaltio, sen kunta tai muu julkisoikeudellinen oikeushenkilö maksaa luonnolliselle henkilölle tämän val- tion, sen kunnan tai muun julkisoikeudelli— sen oikeushenkilön palveluksessa tehdystä työstä, verotetaan vain tässä valtiossa.
b) Sellaisesta hyvityksestä verotetaan kui- tenkin vain toisessa sopimusvaltiossa, jos työ tehdään tässä toisessa valtiossa ja saaja on tässä valtiossa asuva henkilö, joka
I. on tämän valtion kansalainen tai II. ei asu siellä vain työn vuoksi.
2. a) Eläkkeestä, jonka sopimusvaltio, sen kunta tai muu julkisoikeudellinen oikeus- henkilö maksaa — tai joka maksetaan niiden perustamista rahastoista — luonnolliselle henkilölle tämän valtion, sen kunnan tai muun julkisoikeudellisen oikeushenkilön palveluksessa tehdystä työstä, verotetaan vain tässä valtiossa.
Prop. 1973: 179
b) Sådan pension beskattas emellertid en- dast i den andra avtalsslutande staten, om mottagaren av pensionen är medborgare och har hemvist i denna stat.
3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning eller pension, som utbetalas på grund av arbete utfört i sam- band med rörelse som bedrives av en av- talSSIutande stat, dess kommuner eller dess andra offentligrättsliga juridiska personer.
Artikel 20
Studerande och praktikanter
1. Studerande eller affärs- eller hant- verkspraktikant, som vistas i en avtalsslu— tande stat uteslutande för sin undervisning eller utbildning och som har eller omedel- bart före vistelsen hade hemvist i dcn and- ra avtalsslutande staten, beskattas icke i den förstnämnda staten för belopp som han erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att be- loppen betalas till honom från källa utan- för denna stat.
2. Studerande vid universitet eller annan undervisningsanstalt i en avtalsslutande stat, som under tillfällig vistelse i den andra av- talsslutande staten innehar anställning i den- na andra stat under högst 100 dagar under ett och samma kalenderår för att erhålla praktisk erfarenhet i anslutning till studier- na, beskattas i sistnämnda stat endast för den del av inkomsten av anställningen som överstiger 1 500 svenska kronor per kalen- dermånad eller motvärdet i finska mark. Från beskattning enligt denna punkt undan- tages dock sammanlagt högst 4 500 svenska kronor eller motvärdet i finska mark.
De behöriga myndigheterna i de avtals— slutande staterna träffar överenskommelse om tillämpningen av bestämmelserna i fö- regående stycke. De behöriga myndigheter- na kan också träffa överenskommelse om sådan ändring av där omnämnda belopp som finnes skälig med hänsyn till föränd- ring i penningvärde, ändrad lagstiftning i någon av de avtalsslutande staterna eller annan liknande omständighet.
31
b) Tällaisesta eläkkeestä verotetaan kui- tenkin vain toisessa sopimusvaltiossa, jos eläkkeen saaja on tämän valtion kansalai- nen ja asuu tässä valtiossa.
3. Tämän sopimuksen 15, 1.6 ja 18 ar- tiklan määräyksiä sovelletaan hyvitykseen tai eläkkeeseen, joka maksetaan toisen so- pimusvaltion, sen kunnan tai muun julkisoi— keudellisen oikeushenkilön harjoittaman liiketoiminnan yhteydessä tehdystä työstä.
20 artikla Opiskelijat ja harjoittelijat
1. Opiskelijaa tahi liikealan tai teollisuu- den harjoittelijaa, joka oleskelee sopimus- valtiossa yksinomaan koulutuksensa tai har- joittelunsa vuoksi ja joka asuu tai välit- tömästi ennen oleskelua asui toisessa sopi- musvaltiossa, ei ensiksi mainitussa valtiossa veroteta rahamääristä, jotka hän saa ela- tustaan, koulutustaan tai harjoitteluaan varten, milloin nämä rahamäärät maksetaan hänelle tämän valtion ulkopuolella olevasta lähteestä.
2. Sopimusvaltion yliopiston tai muun opetuslaitoksen opiskelijaa, joka tilapäisen oleskelun aikana toisessa sopimusvaltiossa on toimessa tässä toisessa valtiossa enintään 100 päivää saman kalenterivuoden aikana saadakseen opintoihin liittyvää käytännön kokemusta, verotetaan viimeksi mainitussa valtiossa vain toimesta saadun tulon siitä osasta, joka ylittää 1.500 Ruotsin kruunua kalenterikuukaudessa tai sen vasta-arvon Suomen markoissa. Tämän kohdan mukai- sesti jätetään verottamatta kuitenkin yhteen- sä enintään 4.500 Ruotsin kruunua tai sen vasta-arvo Suomen markoissa. Sopimusvaltioiden asianomaiset viran- omaiset sopivat keskenään edellisessä kappa— leessa olevien määräysten soveltamisesta. Asianomaiset viranomaiset voivat myös sopia sellaisesta muutoksesta siinä mainit- tuihin rahamääriin, joka rahan arvon muu- tokseen, jommankumman sopimusvaltion muuttuneeseen lainsäädäntöön tai muuhun sellaiseen seikkaan nähden katsotaan koh- tuulliseksi.
Prop. 1973: 179
Artikel 21
Övriga inkomster
Där icke bestämmelserna i föregående artiklar i detta avtal föranleder annat, be- skattas inkomst, som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat, en- dast i denna stat.
Artikel 22 F örmögenhet
1. Förmögenhet bestående av sådan fas- tighet, som avses i punkt 2 av artikel 6, får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.
2. Förmögenhet bestående av lös egen- dom, som är hänförlig till tillgångar ned- lagda i ett företags fasta driftställe, eller av lös egendom, som ingår i en stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, får beskattas i den avtalsslutande stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande an- ordningen är belägen.
3. Förmögenhet bestående av fartyg eller luftfartyg. som användes i internationell trafik, samt lös egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg eller luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslu- tande stat där företaget har sin verkliga ledning.
4. Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist i en avtals- slutande stat, beskattas endast i denna stat.
Artikel 23 Oskiftat dödsbo
inkomst eller förmögenhet, som beskattas hos oskiftat dödsbo i en avtalsslutande stat, får icke beskattas hos dödsbodelägare med hemvist i den andra avtalsslutande staten.
Artikel 24
Aq'ctorlcr för undvikande av dubbel— beskattning
1. Om person med hemvist i Finland uppbär inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Sverige, skall Finland, så- vida ieke bestämmelserna i punkterna 2 och 6 föranleder annat. från den skatt som
32
21 artikla
Muut tulot
Mikäli tämän sopimuksen edellä olevien artikloiden määräyksistä ei muuta johdu, verotetaan sopimusvaltiossa asuvan henki- lön saamasta tulosta vain tässä valtiossa.
22 artikla
Omaisuus
1. Tämän sopimuksen 6 artiklan 2 koh- dassa määritellystä kiinteistöstä voidaan ve- rottaa siinä sopimusvaltiossa, jossa kiinteistö on. 2. Yrityksen kiinteän toimipaikan liike- omaisuuteen kuuluvasta irtaimesta omaisuu- desta tai vapaan ammatin harjoittamiseen käytettyyn kiinteään paikkaan kuuluvasta irtaimesta omaisuudesta voidaan verottaa siinä sopimusvaltiossa, jossa kiinteä toimi- paikka tai kiinteä paikka on.
3. Kansainvälisen liikenteen harjoittami— seen käytetyistä aluksista ja ilma-aluksista sekä sellaisten alusten ja ilma-alusten käyt- tämiseen liittyvästä irtaimesta omaisuudesta verotetaan vain siinä sopimusvaltiOssa, jossa yrityksen tosiasiallinen liikkeen johto on.
4 Muusta sopimusvaltiossa asuvan henki- lön omaisuudesta verotetaan vain tässä val- tiossa.
23 artikla
Jakamaton kuolinpesä
Tulosta tai omaisuudesta, josta jakama- tonta kuolinpesää verotetaan sopimusval- tiossa, ei voida verottaa toisessa sopimus- valtiossa asuvaa kuolinpesän osakasta.
24 artikla
.Kaksinkertaisen verotuksen välttiiinfs- manne/mät
]. Milloin Suomessa asuvalla henkilöllä on tuloa tai omaisuutta, josta tämän sopi- muksen määräysten mukaan voidaan verot— taa Ruotsissa, Suomen on, mikäli 2 ja 6 kohdan määräyksistä ei muuta johdu, vähen- nettävä kokonaistulosta tai -omaisuudesta
Prop. 1973: 179
utgår på den totala inkomsten eller förmö- genheten medge avdrag för den del av skat— ten som vid proportionell fördelning belö- per på den inkom-st respektive förmögen- het som får beskattas i Sverige.
2. Om person med hemvist i Finland upp- bär inkomst, som enligt bestämmelserna i artikel 10 får beskattas i Sverige, skall Fin- land från ifrågavarande persons inkomst- skatt avräkna ett belopp, motsvarande den skatt som erlagts i Sverige. Avräkningsbe- loppet skall emellertid ieke överstiga den del av skatten, beräknad utan sådan avräk- ning, som belöper på den inkomst som får beskattas i Sverige. "3. Om person med hemvist i Sverige upp- bär inkomst eller innehar förmögenhet, som enligt bestämmelserna i detta avtal får be- skattas i Finiand, skall Sverige, såvida icke bestämmelserna i punkterna 4, 5 och 6 för- anleder annat,
a) från vederbörande persons inkomst- skatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Finland;
(3) från vederbörande persons förmögen- hetsskatt avräkna ett belopp motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Fin- land.
Avräkningsbeloppet skall emellertid icke i något fall överstiga beloppet av den del av svensk inkomstskatt eller förmögenhets- skatt, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den förmö- genhet som får beskattas i Finland.
4. Vid tillämpningen av punkt 3 skall, då enligt särskild lagstiftning lättnad medgi- vits vid finsk inkomst- eller förmögenhets- beskattning av ett svenskt företags fasta driftställe i Finland, från svensk skatt på företagets inkomst eller förmögenhet av- räknas den inkomstskatt eller förmögen- hetsskatt som skulle ha utgått i Finland om sådan Skattelättnad ej medgivits.
5. Om person med hemvist i en avtalsslu- tande stat uppbär inkomst eller innehar för- mögenhet. som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i den andra avtalsslu- tande statcn, får den förstnämnda staten in- räkna inkomsten eller förmögenheten i be- skattningsunderlaget men skall från skatten på inkomsten eller förmögenheten avräkna den del av inkomstskatten respektive för-
33
suoritettavasta verosta se veron osa, joka suhteellisesti jakautuu sille tulolle tai omaisuudelle, josta voidaan verottaa Ruot- sissa.
2. Milloin Suomessa asuvalla henkilöllä on tuloa, josta 10 artiklan määräysten mu- kaan voidaan verottaa Ruosissa, Suomen on vähennettävä kysymyksessä olevan henkilön tuloverosta Ruotsissa suoritettua veroa vas— taava määrä. Tämän vähennyksen määrä ei kuitenkaan saa olla suurempi kuin se ennen vähennyksen tekemistä lasketun veron osa, joka jakautuu sille tulolle, josta voidaan verottaa Ruotsissa.
3. Milloin Ruotsissa asuvalla henkilöllä on tuloa tai omaisuutta, josta tämän sopi- muksen määräysten mukaan voidaan verot- taa Suomessa, Ruotsin on, mikäli 4, 5 ja 6 kohdan määräyksistä ei muuta johdu,
a) vähennettävä asianomaisen henkilön tuloverosta Suomessa suoritettua tuloveroa vastaava määrä;
b) vähennettävä asianomaisen henkilön omaisuusverosta Suomessa suoritettua omai- suusveroa vastaava määrä.
Vähennyksen määrä ei kummassakaan ta- pauksessa kuitenkaan saa olla suurempi kuin se ennen vähennyksen tekemistä lasketun Ruotsin tuloveron tai omaisuusveron osa, joka jakautuu sille tulolle tai omaisuudelle, josta voidaan verottaa Suomessa.
4. Sovellettaessa 3 kohtaa on, kun ruotsa- laisen yrityksen Suomessa olevan kiinteän toimipaikan tulo- tai omaisuusverotuksessa Suomessa on erityisen lainsäädännön nojalla myönnetty huojennus, yrityksen saaman tulon tai omaisuuden perusteella suoritet- tavasta Ruotsin verosta vähennettävä se tulo- vero tai omaisuusvero, joka olisi ollut suori- tettava Suomessa, jos sellaista veronhuojen- nusta ei olisi myönnetty.
5. Milloin sopimusvaltiossa asuvalla hen- kilöllä on tuloa tai omaisuutta, josta tämän sopimuksen määräysten mukaan verotetaan vain toisessa sopimusvaltiossa, ensiksi mai- nittu sopimusvaltio voi sisällyttää tulon tai omaisuuden verotusperusteeseen, mutta sen on vähennettävä tulon tai omaisuuden pe- rusteella suoritettavasta verosta se tuloveron tai omaisuusveron osa, joka jakautuu tästä
Prop. 1973: 179
mögenhetsskatten som belöper på den in- komst som uppburits från den andra avtals- slutande staten eller den förmögenhet som innehas där.
6. Om person med hemvist i en avtalsslu- tande stat uppbär vinst, som avses i punkt 4 av artikel 13 och som kan beskattas i den andra avtalsslutande staten, skall denna andra stat från vederbörande persons in- komstskatt avräkna ett belopp motsvarande den skatt som i den förstnämnda avtalsslu- tande stalen erlagts på vinsten. Avräknings- beloppet skall emellertid icke överstiga den del av skatten i den andra avtalsslutande staten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på ifrågavarande vinst.
Artikel 25 Förbud mot diskriminering
1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall, oavsett om han har hemvist i en av- talsslutande stat eller ej, icke i den andra avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed samman- hängande skattekrav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav som medborgare i denna andra stat är eller kan bli underkastade.
2. Beskattningen av fast driftställe eller stadigvarande anordning, som företag eller person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat icke vara mindre fördel- aktig än beskattningen av företag eller per- soner med hemvist i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses icke medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådana personliga av- drag vid beskattningen, skattebefrielser eller skattenedsättningar på grund av civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som med- ges personer med hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten. Bestämmelsen medför icke heller rätt att i en avtalsslutande stat erhålla avdrag vid beskattningen eller skat— tebefrielse för utdelning (dividend) eller an- nan utbetalning till bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten.
34
toisesta sopimusvaltiosta saadulle tulolle tai siellä olevalle omaisuudelle.
6. Milloin sopimusvaltiossa asuva henkilö saa 13 artiklan 4 kohdassa tarkoitettua voit- toa, josta voidaan verottaa toisessa sopimus- valtiossa, tämän toisen valtion on vähennet- tävä asianomaisen henkilön tuloverosta ensiksi mainitussa sopimusvaltiossa voitosta suoritettua veroa vastaava määrä. Tämän vähennyksen määrä ei kuitenkaan saa olla suurempi kuin se toisessa sopimusvaltiossa ennen vähennyksen tekemistä lasketun ve- ron osa, joka jakautuu kysymyksessä oleval- le voitolle.
25 artikla
Syrjintäkielto
1. Sopimusvaltion kansalaiset eivät, siihen katsomatta, asuvatko he sopimusvaltiossa vai eivät, toisessa sopimusvaltiossa saa jou- tua sellaisen verotuksen tai siihen liittyvän velvoituksen kohteiksi, joka on muunlainen tai raskaampi kuin verotus tai siihen liittyvä velvoitus, jonka kohteiksi tämän toisen val- tion kansalaiset samoissa olosuhteissa joutu— vat tai saattavat joutua.
2. Sopimusvaltiossa olevan yrityksen tai siellä asuvan henkilön toisessa sopimusval- tiossa olevaan kiinteään toimipaikkaan tai kiinteään paikkaan kohdistuva verotus ei tässä toisessa valtiossa saa olla epäedulli- sempi kuin siinä valtiossa oleviin tai siellä asuviin samaa toimintaa harjoittaviin yrityk- siin tai henkilöihin kohdistuva verotus. Tämän määräyksen ei ole katsottava velvoittavan sopimusvaltiota myöntämään toisessa sopimusvaltiossa asuville henkilöille sitä oikeutta henkilökohtaisten vähennysten tekemiseen taikka vapautusten tai alen- nusten saamiseen verotuksessa siviilisäädyn taikka perheen huoltovelvollisuuden joh- dosta, jotka se myöntää siellä asuville hen- kilöille. Tämä määräys ei myöskään tuota oikeutta saada sopimusvaltiossa toimitetta- vassa verotuksessa vähennystä tai vapautus- ta verosta toisessa sopimusvaltiossa asuvalle yhtiölle suoritetun osingon tai muun mak- sun perusteella.
Prop. 1973: 179
Bestämmelsen i första stycket hindrar icke heller en avtalsslutande stat att be- skatta inkomst, som uppbäres av fast drift- ställe, enligt reglerna i denna stats egen lagstiftning, om det fasta driftstället tillhör aktiebolag eller därmed jämförligt bolag i den andra avtalsslutande staten. Beskatt- ningen skall dock motsvara den beskattning som tillämpas för aktiebolag och därmed jämförliga bolag med hemvist i den först— nämnda avtalsslutande staten på deras in- komst, beräknad utan avdrag för utdelad vinst.
3. Företag i en avtalsslutande stat, vilkas kapital helt eller delvis äges eller kontrol- leras, direkt eller indirekt, av en eller flera personer med hemvist i den andra avtals- slutande staten, skall icke i den förstnämn- da avtalsslutande staten bli föremål för någon beskattning eller något därmed sam- manhängande skattekrav, som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande skattekrav som andra liknande företag i denna först- nämnda stat är eller kan bli underkastade.
4. I denna artikel avser uttrycket ”be- skattning” skatter av varje slag och beskaf- fenhet.
Artikel 26
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
1. Om person med hemvist i en avtals- slutande stat gör gällande, att i en avtals- slutande stat eller i båda staterna vidtagits åtgärder, som för honom medfört eller kom- mer att medföra en mot detta avtal stridan- de beskattning, kan han — utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning — göra framställning i saken hos den behöriga myndigheten i den av- talsslutande stat där han har hemvist.
2. Om denna behöriga myndighet finner framställningen grundad men icke själv kan åstadkomma en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den be- höriga myndigheten i den andra avtalsslu- tande staten i syfte att undvika en mot detta avtal stridande beskattning.
3. De behöriga myndigheterna i de av-
35
Ensimmäisen kappaleen määräys ei myös- kään estä sopimusvaltiota verottamasta kiinteän toimipaikan saaamasta tulosta oman lainsäädäntönsä mukaan, jos kiinteä toimipaikka kuuluu toisessa sopimusvaltios- sa olevalle osakeyhtiölle tai siihen verratta- valle yhtiölle. Verotuksen tulee kuitenken vastata verotusta, joka kohdistuu ensiksi mainitussa sopimusvaltiossa asuvien osa- keyhtiöiden ja niihin verrattavien yhtiöiden ennen jaetun voiton perusteella myönnet- tävän vähennyksen tekemistä laskettuun tu- loon.
3. Sopimusvaltiossa olevat yritykset, joi- den pääoman välittömästi tai välillisesti joko kokonaan tai osaksi omistaa tai joiden pää- omasta siten määrää toisessa sopimusvaltios- sa asuva henkilö tai henkilöt, eivät ensiksi mainitussa valtiossa saa joutua sellaisen verotuk'sen tai siihen liittyvän velvoituksen kohteiksi, joka on muunlainen tai raskaampi kuin verotus tai siihen liittyvä velvoitus, jonka kohteiksi ensiksi mainitussa sopimus- valtiossa olevat muut samanluonteiset yri- tykset joutuvat tai saattavat joutua.
4. Sanonnalla ”verotus” tarkoitetaan tässä artiklassa kaikenlaatuisia veroja.
26 artikla
Keskinäinen sopimusmenettely
1. Milloin sopimusvaltiossa asuva henkilö katsoo, että jommankumman tai molempien sopimusvaltioiden toimenpiteet ovat johta- neet tai johtavat hänen osaltaan verotuk- seen, joka ei ole tämän sopimuksen mukai- nen, hän voi näiden valtioiden sisäisissä laeissa säädetyistä oikeussuojakeinoista huo- limatta kääntyä asiassaan sen sopimusvaltion asianomaisen viranomaisen puoleen, jossa hän asuu.
2. Jos asianomainen viranomainen ha- vaitsee huomautuksen perustelluksi, mutta ei itse voi saada aikaan tyydyttävää rat- kaisua, sen en pyrittävä toisen sopimusval- tion asianomaisen viranomaisen kanssa keskinäisin sopimuksin hoitamaan asiaa siten, että verotus, joka ei ole tämän sopi- muksen mukainen, vältetään.
3. Sopimusvaltioiden asianomaisten vi-
Prop. 1973: 179
taISSlutande staterna skall genom ömsesi- dig överenskommelse söka avgöra svårig- heter eller tvivelsmål som uppkommer rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De kan även överlägga för att undanröja dubbelbeskattning i sådana fall som ej omfattas av detta avtal. De behöriga myndigheterna kan träffa skälig överens- kommelse även beträffande frågor som —— utan att vara reglerade i avtalet — på grund av olikhet i de båda staternas prin- ciper för skattens beräkning eller av andra skäl kan uppkomma i fråga om de direkta skatterna på inkomst och förmögenhet.
4. De behöriga myndigheterna i de av— taISSlutande staterna kan träda i direkt för— bindelse med varandra för att träffa över- enskommelse i de fall som angivité'i före- gående punkter. Om muntliga överläggning- ar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission bestående av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtals- slutande. staterna.
Artikel 27
Diplmnatiska och konsulära tjänstemän
]. Bestämmelserna i detta avtal påverkar icke de privilegier i beskattningshänseende, som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska eller konsulära tjänstemän.
2. Diplomatisk eller konsulär tjänsteman (med undantag för honorärkonsul) eller tjänsteman vid avtalsslutande stats represen- tation med stadigvarande uppdrag, vilken är belägen i den andra avtalsslutande sta- ten eller i en tredje stat, anses — utan hin- der av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 av artikel 4 i detta avtal — vid tillämp- ningen av avtalet ha hemvist i den utsän- dande staten om
a) han icke är medborgare i mottagar- staten, och
b) han enligt folkrättens allmänna regler icke kan beskattas i sistnämnda stat för in- komst från källa utanför denna stat.
36
ranomaisten on pyrittävä keskinäisin sopi- muksin ratkaisemaan kaikki tämän sopi- muksen tulkinnassa tai soveltamisessa esiin- tyvät vaikeudet tai epätietoisuutta aiheutta- vat kysymykset. Ne voivat myös neuvotella kaksinkertaisen verotuksen poistamisesta sel- laisissa tapauksissa, joita tässä sopimuksessa ei ole käsitelty. Asianomaiset viranomaiset voivat kohtuullisella tavalla sopia kcskenään myös kysymyksistä, jotka — olematta sään- neltyjä sopimuksessa —— veron laskemisessa molemmissa valtioissa noudatettujen pe- riaatteiden erilaisuuden johdosta tai muista syistä voivat ilmaantua tulosta ja omaisuu- desta suoritettavien välittömien verojen osalta.
4. Sopimusvaltioiden asianomaiset viran- omaiset voivat välittömästi neuvotella kes- kenään sopimukseen pääsemiseksi edellä olevissa kohdissa tarkoitetussa mielessä. Milloin suullinen mielipiteiden vaihto so- pimukseen pääsemiseksi näyttää tarkoituk- senmukaiselta, voidaan tällainen mielipitei- den vaihto toimeenpanna sopimusvaltioiden asianomaisten viranomaisten edustajista kootussa toimikunnassa.
27 artikla
Diplomaattiset ja konsulivirkamiehet
1. Tämä sopimus ei vaikuta kansainväli- sen oikeuden yleisten sääntöjen tai erityis- ten sopimusten määräysten mukaisiin diplo- maattisten tai konsulivirkamiesten verotuk- sellisiin erioikeuksiin.
2. Diplomaattisen tai konsulivirkamiehen (kunniakonsulia lukuun ottamatta) tahi vir- kamiehen sellaisessa sopimusvaltion pysy- vässä edustustossa, joka sijaitsee toisessa so- pimusvaltiossa tai kolmannessa valtiossa, katsotaan — tämän sopimuksen 4 artiklan 1 ja 2 kohdan määräysten estämättä _ sopirnusta sovellettaessa asuvan lähettäjä- valtiossa, jos
a) hän ei ole vastaanottajavaltion kansa- lainen, ja
b) häntä kansainvälisen oikeuden yleisten sääntöjen mukaan ei voida viimeksi mai- nitussa valtiossa verottaa tämän valtion ulkopuolella olevasta lähteestä saadusta tulosta.
Prop. 1973: 179
Artikel 28
Ikraftträdande
1. Detta avtal skall ratificeras. Avtalet träder i kraft när båda regeringarna genom noteväxling i Helsingfors underrättat var- andra om att ratifikation skett. Dess be- stämmelser tillämpas första gången
a) såvitt avser skatt som uttages vid käl- lan, på inkomst som uppbäres den 1 januari närmast efter ikraftträdandet, och
b) såvitt avser annan skatt på inkomst och skatt på förmögenhet, på sådan skatt som utgår på grund av beskattning (taxe- ring) andra kalenderåret närmast efter ikraftträdandet.
2. Avtalet den 21 december 1949 mellan Konungariket Sverige och Republiken Fin- land för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögen- het, tilläggsavtalet till samma avtal den 19 juni 1958 och överenskommelsen den 9 september 1968 skall upphöra att gälla och skall icke längre tillämpas såvitt avser skat- ter på inkomst eller förmögenhet på vilka förevarande avtal blir tillämpligt enligt punkt 1.
Artikel 29
Upphörande
1. Detta avtal förblir i kraft tills det upp- säges av en avtalsslutande stat.
2. Vardera avtalsslutande staten kan — senast den 30 juni under ett kalenderår, dock icke tidigare än fem år efter dagen för avtalets ikraftträdande — på diplomatisk väg skriftligen uppsäga avtalet hos den and- ra avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla:
a) såvitt avser skatt som uttages vid käl- lan, den 1 januari det år som följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller se- nare; och
b) såvitt avser annan skatt på inkomst och skatt på förmögenhet, vid beskattning- en (taxeringen) andra kalenderåret närmast efter det då uppsägningen skedde eller se- nare.
37
28 artikla
V oimamztulo
1. Tämä sopimus on ratifioitava. Sopimus tulee voimaan, kun molemmat hallitukset ovat nootticn vaihdolla Helsingissä ilmoit- taneet toisilleen, että ratifioiminen on ta- pahtunut. Sen määräyksiä sovelletaan en- simmäisen kerran
a) lähteellä kannettavan veron osalta, tuloon, joka saadaan voimaantuloa lähinnä seuraavan tammikuun 1 päivänä, ja
b) muun tulosta suoritettavan veron ja omaisuudesta suoritettavan veron osalta, sellaiseen veroon, joka suoritetaan voimaan- tuloa toiseksi seuraavana kalenterivuotena toimitettavan verotuksen (taksoituksen) pe- rusteella.
2. Ruotsin Kuningaskunnan ja Suomen Tasavallan Välillä tulon ja omaisuuden kak— sinkertaisen verotuksen ehkäisemiscksi 21 päivänä joulukuuta 1949 tehty sopimus, sa- man sopimuksen täydentämiseksi 19 päi- vänä kesäkuuta 1958 tehty sopimus ja 9 päivänä syyskuuta 1968 tehty sopimus lak- kaavat olemasta voimassa eikä niitä enää sovelleta sellaisiin tulosta tai omaisuudesta suoritettaviin veroihin. joihin tätä sopirnusta 1 kohdan mukaan sovelletaan.
29 artikla Päättyminen
1. Tämä sopimus on voimassa, kunnes jompikumpi sopimusvaltio sen irtisanoo.
2. Kumpikin sopimusvaltio voi —— vii- meistään kalenterivuoden kcsäkuun 30 päi- vänä, ei kuitenkaan aikaisemmin kuin vii- den vuoden kuluttua sopimuksen voimaan- tulopäivästä -— diplomaattista tietä kirjalli- scsti irtisanoa sopimuksen tekemällä toiselle sopimusvaltiollc irtisanomisilmoituksen. Täs- sä tapauksessa sopimus lakkaa olemasta voi- massa:
a) lähteellä kannettavan veron osalta, irtisanomista lähinnä seuraavan vuoden tammikuun 1 päivänä tai sen jälkeen, ja
b) muun tulosta suoritettavan veron ja omaisuudesta suoritettavan veron osalta, irtisanomista toiseksi seuraavana kalenteri- vuotena tai sen jälkeen toimitettavassa vero- tukscssa (taksoituksessa).
Prop. 1973: 179
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, un— dertecknat detta avtal och försett detsam- ma med sina sigill.
Som skedde i Helsingfors den 27 juni 1973 i två exemplar på svenska och finska språken, vilka båda texter har lika vitsord.
För Konungariket Sveriges regering:
Göran Ryding
För Republiken Finlands regering:
Richard Tötterman
Protokoll
Vid undertecknande av det i dag mellan Konungariket Sveriges regering och Repub- liken Finlands regering ingångna avtalet för undvikande av dubbelbeskattning beträf- fande skatter på inkomst och förmögenhet har undertecknade befullmäktigade ombud överenskommit om följande bestämmelser som utgör en integrerande del av avtalet:
I. Till artikel 15 punkt 4
Med uttrycket ”regelmässigt” avses, att den skattskyldige i normalfallet minst en gång i veckan uppehåller sig i sin fasta bo- stad i den avtalsslutande stat där han har hemvist enligt bestämmelserna i artikel 4.
I]. Till artikel 25 punkt 3
Bestämmelsen i denna punkt innebär bland annat, att avdrag för ränta som per- son med hemvist i Finland erlagt till per- son med hemvist i Sverige medges vid be- skattningen i Finland i den utsträckning som skulle ha varit fallet enligt finsk skatte- lagstiftning, om både utbetalaren och mot- tagaren av räntan haft hemvist i Finland.
III. Till artikel 28 punkt 2
I fråga om skattefrihet för flottnings- förening, som bildats för att handha flott- ningen i Torne och Muonio gränsälvars
38
Tämän vakuudeksi ovat allekirjoittancet, asianmukaisesti siihen valtuutettuina, alle- kirjoittaneet tämän sopimuksen ja varusta— neet sen sineteillään.
Tehty Helsingissä 27 päivänä kesäkuuta 1973 kahtena ruotsin- ja suomenkielisenä kappaleena molempien tekstien ollessa yhtä todistusvoimaiset.
Suomen Tasavallan hallituksen puolesta:
Richard Tötterman
Ruotsin Kuningaskunnan hallituksen puolesta:
Göran Ryding
Pöytäkirja
Allekirjoittaessaan Ruotsin Kuningaskun- nan hallituksen ja Suomen Tasavallan halli- tuksen välillä tänään tehdyn sopimuksen tulo- ja omaisuusveroja koskevan kaksin- kertaisen verotuksen välttämiseksi ovat alle- kirjoittaneet valtuutetut sopineet seuraavista määräyksistä, jotka ovat sopimuksen olen- nainen osa:
I . 15 artiklan 4 kohtaan
Sanonnalla ”säännöllisesti” tarkoitetaan, että verovelvollinen normaalitapauksessa vähintään kerran viikossa oleskelee siinä sopimusvaltiossa olevassa vakinaisessa asun— nossaan, jossa hän 4 artiklan määräysten mukaan asuu.
II. 25 artiklan 3 kohtaan
Tämän kohdan määräys tarkoittaa muun muassa, että Suomessa asuva henkilö saa Suomessa toimitettavassa verotuksessa vä— hcntää Ruotsissa asuvalle henkilölle suorit- tamansa koron siinä laajuudessa kuin korko Suomen verolainsäädännön mukaan olisi saatu vähentää, jos sekä koron maksaja että saaja olisivat olleet Suomessa asuvia.
III. 28 artiklan 2 kohtaan
Tornion .ja Muonion rajajok'ien uittoväy- lässä- uittoa toirnittamaan perustetun uit- toyhdistyksen verovapaudesta on voimassa,
Prop. 1973: 179
flottled, gäller vad därom särskilt är över- enskommet eller framdeles överenskommes.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, un- dertecknat detta protokoll och försett det- samma med sina sigill.
Som skedde i Helsingfors den 27 juni 1973 i två exemplar på svenska och finska språken, vilka båda texter har lika vitsord.
För Konungariket Sveriges regering: Göran Ryding
För Republiken Finlands regering:
Richard T ötterman
., MARCUS BOKTRJTOCKHOLM 1973 730575
39
mitä siitä erikseen on sovittu tai vastedes sovitaan.
Tämän vakuudeksi ovat allekirjoittancet, asianmukaisesti siihen valtuutettuina, alle- kirjoittaneet tämän pöytäkirjan ja varusta- neet sen sineteillään.
Tehty Helsingissä 27 päivänä kesäkuuta 1973 kahtena ruotsin- ja suomenkielisenä kappaleena molempien tekstien ollessa yhtä todistusvoimaiset.
Suomen Tasavallan hallituksen puolesta:
Richard Tötterman
Ruotsin Kuningaskunnan hallituksen puolesta:
Göran Ryding
