om ändring av Sveriges sjöterritorium
Regeringens proposition
1979/80:43
om ändring av Sveriges sjöterritorium;
beslutad den 18 oktober 1979.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
HÅKAN WINBERG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mellan de svenska och danska regeringarna om genomfarten i sunden mellan Sverige och Danmark. Överenskommelsen innebär i princip att de båda länderna förbinder sig att begränsa territorialhavet mellan de svenska och danska kusterna vid Skagen samt vid Laesg, Anholt och Bornholm, så att det på vardera sidan om mittlinjen finns ett område av fritt hav, som är minst tre nautiska mil brett. Detta föranleder ändringar i lagen om Sveriges sjöterritorium. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.
1 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 43
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1966: 374) om Sveriges sjöterritorium
Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 8! Till territorialhavet räknas det utanför Sveriges landområden och inre vatten belägna vattenområdet med en bredd av tolv nautiska mil eller 22 224 meter från de baslinjer som anges i 4 8. Territorialhavet sträcker sig dock a) I Skagerack ej utöver den fastställda gränsen mot Norge och ej heller utöver en rät linje (kompasslinje) mellan punkten 58? 53' 34,0” N, 10? 38 25,0” O och punkten 58? 45" 41,3” N 10735" 40,0” O;
'b) i Skagerack och Kattegatt ej
utöver räta linjer mellan punkten 57 59,0" N, 10? 59,8' O, punkten 57 SO.I' N, II” 09,0' O, punkten 57 40,5' N, IP 12,3 O, punkten 572 27,2 N, II 31,4' O, punkten 57" 23,0" N, II? 35,3' O, punkten 57" 10,.4' N, II 41,2 O, punkten 56” 58,4' N, 12” 00,5" CO, punkten 56” 38,2" N, 12” 18,0' O, punkten 56? 23,0" N, 12 07.2" O och punkten 56” I8,I' N, 12" 19,7' O och ej heller utöver en linje som löper fyra nautiska mil från baslinjen och går mellan punkten 56” I8,/' N, 12” 19,7 O och punkten 56? 14,4 N, 12” 23,6' O;
b) i Öresund ej utöver den linje i c) i Öresund ej utöver den linje i
sundets längdriktning som anges i sundets längdriktning som anges i deklarationen med Danmark den 30 deklarationen med Danmark den 30 januari 1932 angående vissa gräns- januari 1932 angående vissa gräns-
förhållanden i Öresund; förhållanden i Öresund och ej heller
utöver Öresunds begränsning i norr mot Kattegatt väster om punkten 56” I4,4' N, 12223,6' O och i söder mot Östersjön väster om punkten 55” 20,87 N, 122 41,32" O enligt i deklarationen angivna begränsningslinjer;
'd) i södra Östersjön ej utöver en
linje som löper fyra nautiska mil från baslinjen och går mellan punkten 55” 20,87' N, 122 41,32" O och punkten 55” 17,70' N, 122 43,32 O
! Senaste lydelse 1978: 959.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
och ej heller utöver en rät linje mel-
lan den sistnämnda punkten och
punkten 55” 08,” N, 12? 55,7 O;
e) i Bornholmsgattet ej utöver en
rät linje mellan punkten 55” 10,6"
N, 14 10,2” O och punkten 55” 36.4
N, 142 42,3 O;
c)i Bottenviken, Bottenhavet, fi Bottenviken, Bottenhavet,
Ålands hav och nordligaste delen Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön ej utöver den fast- av Östersjön ej utöver den fast-
ställda gränsen mot Finland och, i ställda gränsen mot Finland och, i de områden där sådan gräns sak- de områden där sådan gräns saknas, ej utöver någon av de gräns- nas, ej utöver någon av de gränslinjer för kontinentalsockeln och linjer för kontinentalsockeln och den svenska fiskezonen som över- den svenska fiskezonen som överenskommits med Finland och ej enskommits med Finland och ej heller utöver mittlinjen mellan de heller utöver mittlinjen mellan de svenska och finska baslinjerna; svenska och finska baslinjerna.
d) i andra områden där avståndet mellan de svenska baslinjerna och annan stats baslinjer understiger tjugofyra nautiska mil ej utöver mittlinjen mellan de båda staternas baslinjer.
48?
Vid landområden utgörs baslinjen för beräkning av territorialhavet av strandlinjen vid lågt vattenstånd. Från skär som vid lågt vattenstånd men ej vid medelvattenstånd höjer sig över vattenytan, beräknas dock territorialhav endast om skäret ligger på ett avstånd av högst tolv nautiska mil från närmaste till Sverige hörande landområde som höjer sig över vattenytan vid medelvattenstånd.
Vid inre vatten utmed kusterna Vid inre vatten utmed kusterna beräknas territorialhavet från dessa beräknas territorialhavet från dessa vattenområdens yttergränser (räta vattenområdens yttergränser (räta baslinjer). baslinjer), såvida inte annat för-
anleds av att ett landområde ligger
utanför en rät baslinje.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.
2 Senaste lydelse 1978: 959.
+1 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 43
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde
1979-10-18
Närvarande: statsminister Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Mundebo, Wikström. Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell
Föredragande: statsrådet Winberg
Proposition om ändring av Sveriges sjöterritorium
1 Inledning
Sverige utvidgade den 1 juli 1979 sitt territorialhav från fyra till tolv
nautiska mil (prop. 1978/79: 27, UU 18, rskr 94). Utvidgningen skedde som en följd av den internationella utvecklingen inom havsrätten, bl.a. förhandlingarna vid Förenta nationernas tredje havsrättskonferens, som har
pågått sedan 1973. Trots att man vid konferensen ännu inte har nått fram till en konvention, står det klart att vissa delar av förhandlingstexten har
stöd av en stor majoritet av de deltagande staterna. Det gäller bl.a.
bestämmelserna om en territoralhavsbredd av tolv nautiska mil. Hit torde
också höra de regler som har föreslagits om passage I s.k. internationella
sund, dvs. sådana sund som används för internationell sjöfart mellan ett område av det fria havet eller en ekonomisk zon och ett annat område av det fria havet eller en ekonomisk zon. Bl.a. stormakterna fäster stort avseende vid dessa regler. Från vissa håll ser man regler om s. k. transit-
passage i internationella sund som en förutsättning för att godta en territorialhavsbredd om tolv nautiska mil. I propositionen om utvidgning av sjöterritoriet erinrades om det arbete som pågick vid havsrättskonferensen, bl. a. i fråga om reglerna för genom-
fart i internationella sund. Föredragande statsrådet framhöll att det, bero-
ende på utvecklingen av de havsrättsliga reglerna, kunde bli aktuellt att i framtiden ändra gällande bestämmelser för genomfarten i vissa sund utanför våra kuster och för överflygningen av dessa sund.
Mot bakgrund av den beslutade utvidgningen av det svenska territorial-
havet och en eventuell kommande utvidgning av det danska territorialhavet inleddes våren 1979 på danskt initiativ överläggningar mellan företrä-
dare för de svenska och danska regeringarna om hur genomfarten i de svensk-danska sunden borde ordnas för framtiden. Förhandlingarna resul-
terade i en regeringsöverenskommelse, som ingicks genom noteväxling i Köpenhamn den 25 juni 1979. Överenskommelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.
Efter samråd med chefen för utrikdesdepartementet vill jag nu ta upp frågan om godkännande av den nämnda överenskommelsen och om behövliga författningsändringar.
2 Föredragandens överväganden
Inloppen till Östersjön har av ålder varit viktiga internationella sjöleder där obehindrad passage länge har tillåtits. I Öresund, som redan tidigare
till största delen har utgjort nationellt sjöterritorium, gäller sedan gammalt en särskild ordning som säkerställer obehindrad passage. För farvattnen
norr och söder om Öresund har det däremot inte behövts någon särskild
reglering, eftersom det där har funnits områden av fritt hav som har varit tillräckliga för den internationella trafikens behov.
Saken har emellertid kommit i ett annat läge efter den utvidgning av det
svenska sjöterritoriet som trädde i kraft den 1 juli 1979. Enligt de nya reglerna är territorialhavets bredd i princip tolv nautiska mil. Territorialha-
vet sträcker sig dock längst till mittlinjen mellan de svenska baslinjerna och annan stats baslinjer. Om Danmark genomför en motsvarande utvidgning av sitt territorialhav, kommer vissa områden mellan Sverige och Danmark att bli helt eller så gott som helt täckta av svenskt resp. danskt territorialhav. Det gäller sunden mellan den svenska västkusten och den danska kusten vid Skagen, Laese och Anholt, områdena närmast norr och
söder om Öresund liksom sundet mellan den svenska kusten och Born-
holm.
En utvidgning av de svenska och danska territorialhaven som medför att
de båda ländernas sjöterritorier går ihop i de angivna områdena utgör i praktiken inte något större hinder för den internationella sjöfarten. Enligt vedertagna havsrättsliga principer har nämligen fartyg från andra länder rätt till s.k. oskadlig genomfart genom territorialhavet. Däremot kan en utvidgning medföra vissa olägenheter för Sverige och Danmark, särskilt
mot bakgrund av de nya havsrättsliga regler som håller på att utarbetas vid Förenta nationernas pågående havsrättskonferens. Dessa regler skulle ge främmande stater rätt till fri passage genom
internationella sund (transitpassage), vilket innebär en ännu mer ohindrad
passage än vad som följer av reglerna om oskadlig genomfart. Sådana bestämmelser skulle bl.a. medföra att undervattensbåtar fick passera i undervattensläge, vilket inte är tillåtet enligt reglerna om oskadlig genomfart. Vidare skulle kuststaterna inte som nu kunna kräva föranmälan av
främmande örlogsfartyg som önskade passera genom internationella sund. Rätten till transitpassage skulle också gälla lufttrafiken över sunden. De
nya reglerna väntas dock inte bli tillämpliga beträffande sund där genomfarten regleras av äldre avtal såsom är fallet med Öresund och Ålands hav. Inte heller skulle transitpassage behöva medges I sund som är belägna i områden där det finns en likvärdig möjlighet till genomfart genom fritt hav.
Vid de överläggningar mellan företrädare för de svenska och danska regeringarna som inleddes våren 1979 befanns det vara en fördel om problemen med passage genom de svensk-danska sunden kunde lösas på ett sätt som tryggade genomfarten utan att transitpassage genom svenskt eller danskt territorialhav behövde medges. Transitpassage skulle nämligen innebära en försämring i förhållande till vad som gäller f. n. Bl. a. skulle det, som jag förut har nämnt, inte vara möjligt att kräva föranmälan av främmande statsfartyg vid passage genom de delar av territorialhavet som ingår i ett internationellt sund. Olägenheterna härav skulle vara desto större som rätten till transitpassage avses gälla hela territorialhavet ända in till baslinjerna.
För att undgå de angivna olägenheterna kom man vid överläggningarna överens om att i de svensk-danska sunden behålla en ränna av fritt hav som är tillräckligt bred för den internationella sjöfarten och lufttrafiken. Man enades om att en ränna om sex nautiska mils bredd borde vara tillräcklig för att tillgodose rimliga anspråk i detta avseende.
Överenskommelsen innebär att Sverige och Danmark i sunden mellan den svenska kusten och den danska kusten vid Skagen, Laeso, Anholt och Bornholm begränsar sitt territorialhav så att det på vardera sidan av mittlinjen mellan de svenska och danska baslinjerna finns ett område av fritt hav som är minst tre nautiska mil brett. Vidare skall de båda länderna i områdena omedelbart norr och söder om Öresund tillämpa en ordning som gör det möjligt för främmande fartyg och luftfartyg att passera genom och över fritt hav. Överenskommelsen träder i kraft när båda staterna har meddelat att de konstitutionella villkoren för ikraftträdande är uppfyllda.
För att provisoriskt reglera genomfarten i den svenska delen av de svensk-danska sunden under tiden från utvidgningen av det svenska sjöterritoriet tills överenskommelsen med Danmark kan träda i kraft har regeringen utfärdat en förordning (1979: 549) om tillfälliga passagezoner inom svenskt territorium, som gäller den 1 juli-den 31 december 1979. Enligt förordningen skall det inom vissa delar av det svenska territoriet finnas tillfälliga passagezoner, till vilka främmande makts örlogsfartyg och militära luftfartyg får tillträde för genomfart utan tillstånd eller föranmälan. Passagezonerna utgörs av de områden av det svenska territorialhavet som avses i den svensk-danska överenskommelsen.
Enligt min mening är det angeläget att lösa de problem med genomfarten genom de svensk-danska sunden som skulle kunna uppkomma om både Sverige och Danmark utvidgade sitt territorialhav till tolv nautiska mil eller mittlinjen mellan baslinjerna. Danmark har visserligen ännu inte utvidgat sitt territorialhav utöver de tre nautiska mil som har gällt hittills. Den
utvidgning som Sverige har genomfört innebär därför i och för sig inte att de ifrågavarande sunden helt täcks av nationellt territorialhav. Inför en
kommande dansk utvidgning av territorialhavet är det emellertid önskvärt att saken tas upp redan nu. Det är min uppfattning att den lösning som anges I överenskommelsen mellan de svenska och danska regeringarna på ett ändamålsenligt sätt tar till vara de svenska intressena och samtidigt motsvarar de internationella krav som kan ställas på Sverige när det gäller genomfarten till och från Östersjön. Jag föreslår alltså att överenskommelsen godkänns.
Innehållet i överenskommelsen föranleder vissa ändringar i lagen
(1966: 374) om Sveriges sjöterritorium. Bestämmelserna om begränsning av
territorialhavet i de svensk-danska sunden bör tas in i 3 § andra stycket,
där det redan nu anges vissa undantag från huvudregeln att territorialhavet är tolv nautiska mil brett. Bestämmelserna bör utformas efter mönster av de provisoriska reglerna om passagezoner i förordningen 1979: 549 och bör kunna träda i kraft när förordningen upphör att gälla, dvs. den 1 januari
1980.
Jag vill i detta sammanhang också ta upp en annan fråga som gäller
beräkningen av det svenska territorialhavet. Enligt 4 § första stycket lagen om Sveriges sjöterritorium beräknas territorialhavet vid landområden från strandlinjen vid lågt vattenstånd. Från skär som höjer sig över vattenytan vid lågt vattenstånd men inte vid medelvattenstånd, s.k. lågvattenskär,
räknas dock territorialhav bara om skäret ligger på ett avstånd av högst
tolv nautiska mil från närmaste svenska landområde som höjer sig över vattenytan vid medelvattenstånd. Enligt andra stycket beräknas territorial-
hav vid inre vatten utmed kusterna från dessa vattenområdens yttergränser (räta baslinjer). I den praktiska tillämpningen har det uppkommit tvivel om huruvida bestämmelsen om lågvattenskär är tillämplig även i sådana fall då territorialhav beräknas från räta baslinjer enligt andra stycket.
Av lagens förarbeten (prop. 1966: 119 s. 23) framgår att begreppet land-
område i första stycket inte bara omfattar fastlandet utan också öar, holmar och skär. Territorialhav skall beräknas från t. ex. en ö, även om
den ligger utanför en rät baslinje. Beståmmelsen om lågvattenskär innebär en inskränkning av bestämmelsen om territorialhavets beräkning vid land-
områden endast så till vida att det som förutsättning för att ett sådant skär skall få användas som utgångspunkt för territorialhav föreskrivs att skäret ligger högst tolv nautiska mil från närmaste landområde som höjer sig över vattenytan vid medelvattenstånd. Om ett lågvattenskär ligger inom det angivna avståndet bör det utgöra utgångspunkt för territorialhav liksom öar, holmar och andra skär, även om det finns en rät baslinje innanför skäret. Att döma av förarbetena var
detta också avsikten vid bestämmelsens tillkomst. Med hänsyn till den
oklarhet som har visat sig föreligga beträffande bestämmelsens innebörd föreslår jag ett förtydligande tillägg i andra stycket.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
dels godkänna överenskommelsen den 25 juni 1979 mellan de svenska och danska regeringarna om genomfarten 1 svensk-danska sund, dels anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1966: 374) om Sveriges sjöterritorium.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den har lagt fram.
Bilaga
Överenskommen svensk-dansk noteväxling
Svensk note
Herr Minister,
Sverige kommer att från och med den 1 juli 1979 utvidga sitt territorialhav till 12 nautiska mil eller i vissa områden till mittlinjen mellan de svenska baslinjerna och andra staters baslinjer. Om Danmark genomförde en motsvarande utvidgning av territorialhavet, skulle vissa sund mellan
Sverige och Danmark komma att helt omfattas av svenskt och danskt territorialhav.
I syfte att vidmakthålla oförändrade passagemöjligheter i dessa farvatten
avser Sverige att i sunden mellan den svenska kusten och den danska
kusten vid Skagen samt vid Laese, Anholt och Bornholm begränsa det
svenska territorialhavet så att det på den svenska sidan av mittlinjen mellan de svenska och danska baslinjerna finns ett område av fritt hav,
som är minst tre nautiska mil brett.
I syfte att även framdeles möjliggöra fritt tillträde till Öresund avser Sverige att i områdena omedelbart norr och söder om Öresund tillämpa en
ordning som gör det möjligt för fftämmande fartyg och främmande luftfar-
tyg att passera genom och över fritt hav.
Det förutsätts härvid, att det danska territorialhavet i de omnämnda
farvattnen begränsas på motsvarande sätt. Om svenska regeringen vid en senare tidpunkt skulle önska utsträcka
det svenska territorialhavet i de omnämnda farvattnen utöver det område
som angivits i det föregående, kommer svenska regeringen, under förut-
sättning att danska regeringen åtar sig en motsvarande förpliktelse, att
lämna danska regeringen underrättelse härom minst tolv månader innan
denna utvidgning träder i kraft. Om danska regeringen är införstådd med ovanstående, föreslår jag att
denna skrivelse och Ert bekräftande svar därpå får utgöra en överenskom-
melse mellan våra regeringar, vilken skall träda i kraft den dag då meddelanden om att de konstitutionella villkoren för ikraftträdande är uppfyllda
har lämnats av båda staterna. Mottag, Herr Minister, försäkran om min mest utmärkta högaktning.
Dansk svarsnote
Hr. Ambassader Jeg har den ere at anerkende modtagelsen af Deres Excellences note af
den 25 juni 1979, som har folgende ordlyd: ”Sverige kommer att från och med den 1 juli 1979 utvidga sitt territorialhav till 12 nautiska mil eller i vissa områden till mittlinjen mellan de
svenska baslinjerna och andra staters baslinjer. Om Danmark genomförde en motsvarande utvidgning av territorialhavet, skulle vissa sund mellan Sverige och Danmark komma att helt omfattas av svenskt och danskt
territorialhav. I syfte att vidmakthålla oförändrade passagemöjligheter i dessa farvatten
avser Sverige att i sunden mellan den svenska kusten och den danska kusten vid Skagen samt vid Lese, Anholt och Bornholm begränsa det
svenska territorialhavet så att det på den svenska sidan av mittlinjen
mellan de svenska och danska baslinjerna finns ett område av fritt hav,
som är minst tre nautiska mil brett.
I syfte att även framdeles möjliggöra fritt tillträde till Öresund avser Sverige att i områdena omedelbart norr och söder om Öresund tillämpa en
ordning som gör det möjligt för ffrämmande fartyg och främmande luftfar-
tyg att passera genom och över fritt hav.
Det förutsätts härvid, att det danska territorialhavet i de omnämnda
farvattnen begränsas på motsvarande sätt.
Om svenska regeringen vid en senare tidpunkt skulle önska utsträcka
det svenska territorialhavet i de omnämnda farvattnen utöver det område
som angivits i det föregående, kommer svenska regeringen, under förutsättning att danska regeringen åtar sig en motsvarande förpliktelse, att lämna danska regeringen underrättelse härom minst tolv månader innan
denna utvidgning träder i kraft. Om danska regeringen är införstådd med ovanstående, föreslår jag att denna skrivelse och Ert bekräftande svar därpå får utgöra en överenskommelse mellan våra regeringar, vilken skall träda i kraft den dag då meddelanden om att de konstitutionella villkoren för ikraftträdande är uppfyllda har lämnats av båda staterna.”
Jeg har endvidere den &re at meddele Deres Excellence, at den danske regering kan godkende det i den foran gengivne note indeholdte forslag, og at regeringen er enig i at betragte Deres Excellences note og dette svar som en overenskomst mellem de to regeringer.
Modtag, Hr. Ambassador, forsikringen om min mest udmerkede hojagtelse.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979