om gymnasial utbildning för försvaret:;beslutad den 20 september 1979.
Regeringens proposition
1979/80:7
om gymnasial utbildning för försvaret;
beslutad den 20 september 1979.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLA ULLSTEN LARS DE GEER
Propositionens huvudsakliga innehåll
På grundval av försvarets gymnasieutrednings betänkande (Ds Fö 1978:2) Gymnasial utbildning för försvaret föreslås att den kompletterande utbildning i allmänna ämnen på gymnasial nivå som vissa yrkesofficersaspiranter och yrkesofficerare i den nya befälsordningen behöver genomgå för att få tillträde till grundläggande yrkesofficersutbildning resp. vidareutbildning inom officersyrket genomförs inom det allmänna skolväsendet.
Den kompletterande gymnasieutbildning i allmänna ämnen som i dag bedrivs främst vid försvarets gymnasieskola, arméns tekniska skola, arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola, arméns stabs- och sambandsskola, Karlskrona örlogsskolor, instruktörsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemente, krigsflygskolan och flygvapnets Halmstadsskolor bör avvecklas successivt och upphöra helt med utgången av läsåret 1981/82 utom vid arméns tekniska skola och arméns stabs- och sambandsskola, där avvecklingsperioden bör utsträckas så att avvecklingen kan samordnas med skolornas utflyttning till Östersund. Försvarets gymnasieskola bör läggas ned den 1 juli 1982.
Inom det allmänna skolväsendet skall den kompletterande gymnasieutbildningen i första hand bedrivas på förbandsorterna. Utbildningen skall anordnas främst genom kommunal vuxenutbildning men även andra utbildningsformer kan komma att utnyttjas.
I Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 7
Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1979-09-20
Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham och Bondestam.
Föredragande: statsrådet De Geer
Proposition om gymnasial utbildning för försvaret
1 Inledning
Försvaret anordnar sedan länge i egen regi utbildning i allmänna ämnen för personal som är eller avses bli anställd på aktiv stat. I dag genomförs sådan utbildning på gymnasial nivå främst vid försvarets gymnasieskola (FGS), arméns tekniska skola (ATS), arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS), arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS), Karlskrona örlogsskolor (KÖS), instruktörsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4), förberedande fältflygarskolan, benämnd Herrevadsklosterskolan (Hvks), vid krigsflygskolan (F 5) samt vid flygvapnets Halmstadsskolor (F 14). En redogörelse för nuvarande organisation bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Riksrevisionsverket (RRV) har i skrivelse i mars 1973 till dåvarande chefen för försvarsdepartementet föreslagit att den gymnasiala utbildningen inom försvaret omprövas. Förslaget bygger på en förvaltningsrevision av gymnasieutbildningen vid FGS, KÖS och Hvks. Av RRV:s skrivelse och försvarets skolnämnds yttrande över denna framgår att det finns flera skäl som talar för att försvarets särskilda gymnasieutbildning skall avvecklas.
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet i maj 1975 en sakkunnig! med uppdrag att utreda frågan om försvarets gymnasiala utbildning (Fö 1975:02). I direktiven till den sakkunnige konstateras att det allmänna skolväsendet numera kan ge den utbildning i allmänna ämnen som försvarets personal behöver. Vidare
'Riksdagsledamoten Nils Erik Wååg
framhålls att nuvarande centralisering av försvarets gymnasieutbildning le-
der till omställningsproblem för de studerande och deras familjer. Även från kostnadssynpunkt finns det enligt direktiven skäl att överväga en avveckling av den särskilda gymnasieutbildningen inom försvaret.
Den sakkunnige fick i uppdrag att utreda möjligheterna att föra över hela eller delar av den gymnasiala utbildningen vid FGS. KÖS och Hvks till det allmänna utbildningsväsendet och att föreslå åtgärder och tidpunkter för en eventuell överföring. Av direktiven framgår vidare att den sakkunnige
burde överväga vilken skolform som bäst kan tillgodose försvarets behov
av gymnasial utbildning.
Den sakkunnige antog benämningen försvarets gymnasieutredning
(FGU).
Vid 1977/78 års riksmöte beslöt riksdagen (FöU 1977/78:10, rskr 1977/78:179) efter förslag i prop. 1977/78:24 om en ny befälsordning för det militära försvaret. I propositionen konstaterar min företrädare att en
stor del av yrkesofficersaspiranterna torde behöva komplettera sina kun-
skaper i allmänna ämnen för att uppfylla tillträdeskraven till officershög-
skolan. Kompletteringsutbildningen bör enligt propositionen anordnas så
att den så långt möjligt kan anpassas till yrkesofficersutbildningen och så att den medför lägsta möjliga kostnader för staten. Inom ramen för dessa
förutsättningar skall det allmänna utbildningsväsendets resurser utnyttjas i
största möjliga utsträckning. Vidare konstateras att ytterligare krav på för-
kunskaper kan behöva ställas vid urval till vidareutbildning. Dessa krav
bör formuleras så att de i princip knyter an till årskurs i ämnen i gymnasieskolan. Behovet av fullständiga gymnasiekurser i olika ämnen bör tillgodoses i första hand genom studier inom det allmänna utbildningsväsendet.
FGU avlämnade i juni 1978 betänkandet (Ds Fö 1978:2) Gymnasial ut-
bildning för försvaret. En sammanfattning av utredningens överväganden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren (ÖB) efter hörande av chefen för armén (CA), chefen för marinen (CM) och chefen för flygvapnet (CFV) samt försvarets civilförvaltning (FCF),
värnpliktsverket (VPV), försvarets rationaliseringsinstitut (FRD, försva-
rets brevskola (FBrevS), försvarets personalnämnd (FPN). försvarets skol-
nämnd (FSN), riksrevisionsverket (RRV), statens personalnämnd (SPN).
universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), läns-
skolnämnderna i Gotlands, Blekinge, Skaraborgs, Jämtlands och Norrbottens län, Svenska kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S)
och Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Överbefälhavaren har bifogat yttranden från CA, CM, CFV och FGS. Yttrande över betänkandet har dessutom inkommit från FGS. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
+1 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr 7
2¶Föredragandens överväganden
2.1 Allmänna synpunkter
FGU anser att det inte längre finns några skäl för försvaret att i egen regi
bedriva kompletterande utbildning i allmänna ämnen på gymnasial nivå. Försvarets behov av sådan utbildning kan nämligen enligt utredningen till-
godoses inom det allmänna skolväsendet.
Ingen remissinstans har något att invända mot utredningens ståndpunkt i
detta avseende. ÖB, CM och CFV förutsätter dock att utbildningen i all-
männa ämnen kan anordnas inom det allmänna skolväsendet så att den bå-
de tidsmässigt och innehållsmässigt passar in i den militära utbildningen på ungefär samma sätt som i dag. UHÄ anser att de motiv som har legat bakom inrättandet av särskilda gymnasieskolor för försvaret har fallit bort genom den utveckling som har skett inom utbildningsområdet. Vidare kons-
taterar UHÄ att det innebär ett rationellare utnyttjande av samhällets re-
surser att tillgodose försvarets behov av gymnasieutbildning inom det allmänna skolväsendet. SÖ framhåller särskilt betydelsen av att blivande an-
ställda inom försvaret inte isoleras från resten av samhället under utbiidningstiden. SÖ anser att de utbildningsbehov som utredningen redovisar
bör kunna tillgodoses inom berörda kommuners skolväsende.
Även jag ansluter mig till utredningens uppfattning att den kompletterande gymnasieutbildningen för yrkesofficerare och blivande yrkesofficerare bör bedrivas inom det allmänna skolväsendet. Som kompletterande
gymnasicutbildning räknar jag då den utbildning i allmänna ämnen på gym-
nasienivå som krävs för tillträde till officershögskolan (etapp D, krigshögskolans allmänna kurs (etapp ID och militärhögskolans allmänna kurs (etapp HD. Enligt min uppfattning är det olämpligt. bl.a. från ekonomisk
synpunkt, att inom försvaret ha direkta motsvarigheter till sådan utbild-
ning eller sådana kurser som finns inom det allmänna skolväsendet. Av rationaliseringsskäl bör försvarsmakten därför inte bedriva sådan utbildning i allmänna ämnen som utan olägenhet kan erhållas inom det allmänna skol-
väsendet. Orsaken till att försvaret på 1920-talet började att i egen regi ge kompletterande utbildning i allmänna ämnen var att det allmänna skolväsendet då inte kunde tillgodose försvarets behov av sådan utbildning. Det
allmänna skolväsendet har numera en sådan kapacitet och en sådan geografisk spridning att det kan tillgodose ett varierat utbildningsbehov över hela landet.
Med denna utgångspunkt vill jag dock erinra om de synpunkter som i
detta sammanhang har framförts av ÖB, CM och CFV. Den utbildning i all-
männa ämnen som har getts inom försvaret har väl tillgodosett personalens
behov av att vid rätt tidpunkt få kompletterande utbildning på kortast möjliga tid. Jag vill därför framhålla att en strävan måste vara att reformen inte
skall innebära en försämring i dessa avseenden för försvarets personal i jämförelse med dagens system. Jag återkommer till denna fråga senare.
2.2 Avveckling av försvarets kompletterande utbildning i allmänna ämnen
vid FGS, KÖS och Hvks
Utredningen föreslår att försvarets kompletterande utbildning i allmän-
na ämnen vid FGS, KÖS och Hvks avvecklas den 1 juli 1981.
Förslaget godtas i stort sett av remissinstanserna. ÖB och CM anser
dock att underlaget för utredningens förslag om avveckling av utbildningen
i allmänna ämnen vid marinens tekniska skola (MTS), som ingår i KÖS, är ofullständigt. De kan därför inte tillstyrka en avveckling av denna skola
nu. CM anser att ett led i den tekniska utbildningen inte kan brytas ut utan att det får återverkningar på hela utbildningsgången för personal i teknisk
tjänst. CM föreslår därför att utredningen kompletteras i fråga om MTS innan regeringen tar ställning.
Beträffande utredningens förslag till avvecklingstidpunkt anser flera remissinstanser att tiden fram till den I juli 1981 är alltför knapp. ÖB. CA.
CM och CFV vill inte att skolorna avvecklas före den 1 juli 1983. TCO-S understryker däremot betydelsen av att förslagen genomförs enligt utredningens tidsplan som sammanfaller väl med införandet av den nya befälsordningen.
För egen del kan jag inte finna att frågan om avveckling av MTS behöver utredas ytterligare. Den utbildning som bedrivs vid skolan kan i stort sett
ges inom det allmänna skolväsendet. Om någon del av utbildningsbehovet inte kan tillgodoses inom det allmänna skolväsendet får CM ta erforderlig
hänsyn till detta när den militära utbildningen planeras. Jag anser därför att all kompletterande gymnasicutbildning i allmänna ämnen vid FGS. KÖS
och Hvks bör avvecklas och föras över till det allmänna skolväsendet. Beträffande avvecklingstidpunkten har jag förståelse för vissa remissinstansers önskemål om en längre avvecklingsperiod än den utredningen har
föreslagit. En något längre period är enligt min mening motiverad med hän-
syn både till den omplaceringsverksamhet som behövs för de anställda vid
berörda skolor och till den planering som måste ske inom det allmänna skolväsendet för att det skall kunna ta emot de militära eleverna. Jag anser därför att försvarets kompletterande gymnasieutbildning i allmänna ämnen vid FGS, KÖS och Hvks bör avvecklas successivt så att den helt kan upphöra med utgången av läsåret 1981/82. Jag föreslår att FGS läggs ned den I
juli 1982.
Yrkesofficersaspiranter i den nya befälsordningen som behöver komplettera allmänna ämnen i etapp I kommer för första gången att genomgå kompletterande utbildning under läsåret 1981/82. Jag anser att denna kom-
pletterande utbildning redan fr.o.m detta läsår bör bedrivas inom det all-
männa skolväsendet i enlighet med de principer som jag senare kommer att
ange.
2.3 Avveckling av övrig kompletterande gymnasial utbildning inom försvarsmakten
Kompletterande gymnasial utbildning i allmänna ämnen förekommer även vid undra skolenheter inom försvarsmakten. FGU, som inte hur haft i
uppdrag att utreda denna utbildning, konstaterar att det kan finnas skäl att
överväga en avveckling av den. Denna synpunkt får stöd av CM, CFV och FSN. Om försvarets gymnasieutbildning vid FGS, KÖS och Hvks avveck- Jas bör enligt CM den gymnasiala utbildningen vid instruktörsskolan vid KA 4 utredas. CEFV menar att den gymnastala utbildningen vid F 14 under summa förutsättningar bör föras över till det allmänna skolväsendet. Vidare anser CEV att flygförarnas utbildning i allmänna ämnen inte har behandluts av utredningen. FSN tycker att det är angeläget att också den civilmilitära personalen I teknisk tjänst i armén och flygvapnet får de allmänna ämnen I sin utbildning inordnade i den civila läroplanen och att utbildningen i dessa ämnen förs över till det allmänna skolväsendet. FRI ansluter sig där-
emot inte till utredningens uppfattning. Institutet menar att fördelarna med att utnyttja det allmänna skolväsendet för den aktuella utbildningen måste
vägas mot riskerna för en bristande samordning och en ökad utbildningstid totalt sett.
För egen del finner jag det angeläget att all kompletterande gymnasial utbildning inom försvaret som är relaterad till läroplanen för gymnasieskolan och följaktligen kan ges inom det allmänna skolväsendet förs över dit. Sådan kompletterande utbildning meddelas, förutom vid FGS, KÖS och Hyvks, vid instruktörsskolan vid KA 4 samt vid ATS, RMS, StabSbS och F 14. Jag anser därför att den kompletterande gymnasieutbildningen i allmänna ämnen vid de nämnda skolorna i princip bör avvecklas successivt och upphöra helt med utgången av läsåret 1981/82 utom vid ATS och StabSbS där avvecklingsperioden bör utsträckas så att avvecklingen kan samordnas med skolornas utflyttning till Östersund.
Vad beträffar flygförarnas kompletterande gymnasieutbildning i allmänna ämnen anser jag att även denna utbildning i princip bör föras över till
det allmänna skolväsendet. Frågan bör dock närmare övervägas Inom ramen för arbetet med att genomföra den nya befälsordningen. I den män kompletterande gymnasieutbildning i allmänna ämnen förekommer på andra ställen inom försvaret bör även denna utbildning successivt fram till den 1 juli 1982 föras över till det allmänna skolväsendet.
2.4 Studieort
FGU anser att den kompletterande gymnasieutbildningen bör förläggas
till förbandsorterna, företrädesvis till förband inom den egna försvarsgre-
nen. Utredningen konstaterar att en samordning av utbildningen till vissa orter ibland kan bli nödvändig. Vidare föreslår FGU att försvarsgrenschef
skall kunna anvisa annan studieort, om det finns särskilda skäl av exempelvis ekonomisk eller social art.
Flertalet remissinstanser godtar utredningens förslag beträffande studieort. ÖB, CA och FGS anser att det är realistiskt att för etapp I räkna med
en samordning till en eller flera orter per militärområde. Även CM och
CFV menar att en viss samordning kan bli nödvändig. ÖB framhåller särskilt att alla möjligheter till samordning mellan försvarsgrenarna på studie-
orterna bör tas till vara. FGU:s förslag att försvarsgrenschef skall kunna anvisa annan studieort om särskilda skäl föreligger tillstyrks av SÖ och
länsskolnämnden i Jämtlands län.
För egen del ansluter jag mig i princip till utredningens förslag när det gäller studieort. En samordning till en eller flera orter per militärområde skulle dock enligt min uppfattning motverka ett av de mest angelägna syftena med reformen — att åstadkomma ett system för komplettering i allmiinna ämnen som tillgodoser den studerandes berättigade intresse av att i möjligaste mån få studera så nära sin hemort som möjligt. Nuvarande centralisering av försvarets gymnasieutbildning har ofta lett till omställningsproblem för de studerande och deras familjer. Jag vill därför särskilt framhålla vikten av att gymnasiestudierna förläggs till resp. förbandsort. Med en sådan lösning blir det också möjligt att tillgodose det viktiga behovet av en regelbunden och nära kontakt mellan förbandet —- den blivande arbetsplatsen — och eleven. Endast undantagsvis bör en koncentration till vissa orter kunna godtas. Alla möjligheter till samordning mellan försvarsgrenarna på studicorterna bör däremot utnyttjas. Jag delar vidare FGU:s uppfattning att försvarsgrenschef efter ansökan av eleven skall kunna anvisa annan studieort, om det finns särskilda skäl.
2.5 Utbildningens anordnande inom det allmänna skolväsendet
FGU föreslår att kompletterande gymnasieutbildning i etapp I anordnas inom det allmänna skolväsendet som specialkurs inom gymnasieskolan, genom kommunal vuxenutbildning eller genom att den militära eleven är specialelev i gymnasieskolan. Vidare föreslår utredningen att i första hand kommunal vuxenutbildning skall komma i fråga för kompletterande gymnasieutbildning i etapperna II och HI1. .
Vad beträffar etapp I förordar ÖB, CM och CFV alternativet med specialkurs för huvuddelen av eleverna. ÖB, CM, SÖ och Svenska kommunförbundet anser att alternativet specialelev bör kunna bli aktuellt endast i undantagsfall. SÖ framhåller att den normala vägen för vuxna — personer som är 18 år och äldre — att komplettera sina tidigare studier är att delta i kommunal vuxenutbildning. SÖ anser inte att det finns tillräckliga skäl för särskilda anordningar för yrkesofficerare och blivande yrkesofficerare. SÖ finner därför att utbildningen i första hand bör ske inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen även i etapp I. SÖ vill dock inte motsätta
sig alt specialkurser anordnas inom gymnasieskolan om kurser inte kan
organiseras I erforderlig utsträckning inom den kommunala vuxenutbild-
ningen.
Ingen remissinstans har några invändningar mot förslaget att i första hand kommunal vuxenutbildning skall komma i fråga för etapperna II och
HI. FRI framhåller dock att i dessa etapper bör möjligheterna till distans-
undervisning, som är en kombination av korrespondensstudier och munt-
lig undervisning, uppmärksammas mer.
För egen del ansluter jag mig till SÖ:s uppfattning att resurserna för utbildning på gymnasial nivå inte bör splittras genom att parallell utbildning i onödan anordnas I en och samma kommun. Jag anser därför att den kompletterande gymnasieutbildningen i samtliga tre etapper i första hand bör anordnas genom kommunal vuxenutbildning.
I syfte att garantera de militära eleverna studieplatser föreslår utredning-
en att minimiantalet för påbörjande av kurs inom den kommunala vuxenut-
bildningen sänks på samma sätt som redan nu sker när elever med utbildningsbidrag och särskilt vuxenstöd deltar.
Förslaget tillstyrks av ÖB, CFV samt länsskolnämnderna i Gotlands,
Blekinge, Skaraborgs och Norrbottens län. SÖ finner däremot inte anled-
ning att tillstyrka förslaget. Enligt SÖ finns det inte några arbetsmarknads-
mässiga eller sociala skäl för särskilda regler i detta avseende för de militära eleverna.
För egen del konstaterar jag att en överföring av utbildningen i allmänna ämnen inom försvaret till det allmänna skolväsendet kommer att medföra betydande omställnings- och planeringsproblem både för de militära ut-
bildningsorganisationerna och det allmänna skolväsendet. Stora krav kom-
mer att ställas på skolväsendet för att inte den tid som går åt för att ge yr-
kesofficersaspiranterna och yrkesofficerarna den komplettering som krävs
i allmänna ämnen skall bli onödigt läng. Jag vill i detta sammanhang erinra om att vissa ekonomiska förmåner utgår i alla tre kompletteringsetapperna. Även från kostnadssynpunkt är det därför angeläget att komplette-
ringstiden blir så kort som möjligt. Jag kan emellertid inte finna att de mili-
tära eleverna skulle bli garanterade studieplatser om man genomför utred-
ningens förslag att sänka minimiantalet för påbörjande av kurs när militära
elever deltar i utbildningen. Åtgärden skulle dock kunna göra det möjligt
att ge utbildning på vissa mindre förbandsorter, där det totala elevunderlaget ibland torde bli så litet att utbildning inte får påbörjas enligt gällande
bestämmelser. Frägan om hur man skall tillgodose utbildningsbehovet på
sådana orter bör enligt min mening prövas genom lämpliga åtgärder från
fall till fall. Denna prövning ankommer det på regeringen att göra.
Om det visar sig oundgängligen nödvändigt att anlita annan utbildnings-
anordnare än den kommunala vuxenutbildningen för att tids- och inne-
hållsmässigt kunna samordna den militära utbildningen och utbildningen i
allmänna ämnen bör även detta prövas från fall till fall. Det ankommer på
SÖ och berörda militära myndigheter att göra denna prövning. Därvid bör särskilt möjligheten till distansundervisning beaktas.
2.6¶Övrig utbildning på gymnasial nivå
Jag har hittills behandlat den kompletterande gymnasieutbildning som yrkesofficerare och blivande yrkesofficerare kan behöva gå igenom i de tre etapperna. Utöver denna utbildning kommer annan utbildning på gymnasi-
al nivå att i viss utsträckning behöva ges till yrkesofficersaspiranterna och
yrkesofficerarna. Jag tänker då främst på utbildning i allmänna ämnen som ingår som ett led i den militära utbildningen vid skolor och förband. Ibland sammanfaller sådan utbildning i allmänna ämnen med eller står nära den
utbildning som ges i gymnasieskolan. FGU har inte haft t uppdrag att utre-
da denna utbildning.
Som jag tidigare har anfört bör all kompletterande utbildning i allmänna ämnen på gymnasial nivå som är relaterad till läroplanen för gymnasieskolan föras över till det allmänna skolväsendet. Detta bör även gälla när ut-
bildning i allmänna ämnen ingår som ett led i den militära utbildningen. Trots att jag har denna principiella inställning konstaterar jag emellertid i likhet med FRI att fördelarna med att föra över sådan utbildning till det all-
männa skolväsendet måste vägas mot riskerna för bristande samordning och totalt ökad utbildningstid. Jag anser därför att frågan om en sådan överföring bör prövas från fall till fall av försvarsgrenschef. Därvid skall inriktningen vara att försvaret inte i egen regi bör bedriva sådan gymnasieutbildning som kan föras över till det allmänna skolväsendet om inte starka skäl finns.
I de fall då utbildning i allmänna ämnen på gymnasienivå inte kan föras över till det allmänna skolväsendet bör andra former för att anlita dess resurser, t.ex. lärarna, undersökas. Formerna bör prövas från fall till fall av utbildningsansvarig militär myndighet i samråd med ansvarig myndighet
inom det allmänna skolväsendet.
2.7¶Övriga frågor
Utredningen har lagt fram vissa förslag om hur de militära elevernas ut-
bildning inom det allmänna skolväsendet skall administreras och hur per-
sonalfrågorna skall lösas för den personal som blir övertalig när försvarets
egen gymnasieutbildning i allmänna ämnen avvecklas. Jag konstaterar att det ankommer på regeringen att utfärda de föreskrifter som kan komma att erfordras i dessa avseenden. Personalfrågorna
kommer att behandlas i nära samarbete med arbetstagarorganisationerna.
Det bör därvid vara en strävan att omplacera övertaliga lärare och skolledare på motsvarande tjänster inom det allmänna skolväsendet. Erforderliga åtgärder för omplacering av icke-ordinarie lärare bör kunna vidtas med
stöd av bestämmelserna i förordningen den 8 juli 1976 om anställningstrygghet för icke-ordinarie lärare. Denna förordning har genom regering-
ens beslut den 15 februari 1979 gjorts tillämplig på samtliga försvarets sko-
lor med utbildning motsvarande det allmänna skolväsendets gymnasiala stadium. Andra särskilda åtgärder för att underlätta omplaceringen av be-
rörd personal får prövas från fall till fall. Därvid bör en strävan vara att
undvika ogynnsamma verkningar för de lärare som redan finns inom det
allmänna skolväsendet.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
I. godkänna de riktlinjer för ett överförande av försvarets gymnasiala utbildning till det allmänna skolväsendet som jag har föror-
dat,
2. besluta att försvarets gymnasieskola skall läggas ned den 1 juli
1982.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
Bilaga I
Nuvarande organisation
1¶Försvarets gymnasiala utbildning i allmänna ämnen
1.1 Historik
Som en följd av att det allmänna skolväsendet inte kunde tillgodose försvarets behov av utbildning i allmänna ämnen inrättades år 1926 arméns underofficersskola (AUS). Härigenom skapades förutsättningar för att
arméns militära personal skulle kunna få en samlad kompletterande utbild-
ning i allmänna ämnen. Motsvarande utbildningsgång saknades inom marinen och flygvapnet.
År 1942 inrättades försvarets läroverk (FL) som var gemensamt för hela
krigsmakten. Den undervisning i allmänna ämnen som hittills hade bedrivits vid AUS fördes nu över till FL. Genomgång av läroverket gjordes till
behörighetsvillkor för kommendering till underofficersskola. En av utbildningslinjerna ledde liksom tidigare vid AUS till en begränsad studentexa-
men. Denna linje öppnades nu också för värnpliktiga som hade genomgått officersaspirantskola.
För de studerande vid FL inrättades ett internat vid AUS. Eleverna stod i militärt hänseende under chefens för AUS befäl och denne hade också ansvaret för deras fysiska träning, sjukvård och försvarsinformation.
När fältflygarkategorin inrättades år 1946 fördes delar av flygvapnets utbildning i allmänna läroämnen över till skolor i försvarsgrenens egen regi. Dessa förlades år 1960 till Ljungbyhed. Fältflygarna fick samma utbildning i allmänna läroämnen som eleverna vid FL:s underofficerslinje. Kompletterande gymnasieutbildning i matematik och fysik för flygvapnets regementsofficerare har funnits från mitten av 1960-talet och kompletterande gymnasieutbildning för dess blivande kompaniofficerare från år 1973.
Vid FL fanns från början en teknisk linje, avsedd för utbildning av personal i teknisk tjänst vid samtliga försvarsgrenar. Armén och flygvapnet
tog efter några år själva hand om sin tekniska utbildning och från år 1950
övergick den tekniska linjen till att vara rent marin. År 1956 flyttades den
tekniska linjen till Karlskrona örlogsskolor, där den kallas marinens tek-
niska skola (MTS).
Under 1960-talet anpassades utbildningen vid de tre skolorna till de för-
ändringar som gymnasieskolan genomgick inom det allmänna skolväsendet. I samband härmed bytte FL år 1971 namn till försvarets gymnasiesko-
la (FGS). Gymnasial utbildning i allmänna ämnen förekommer förutom vid de
nämnda skolorna även inom arméns utbildningsorganisation samt vid +2 Riksdagen 1979180. I saml. Nr 7
Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4), där en instruktörsskola inrätta-
des år 1955, och flygvapnets Halmstadsskolor (F 14), där utbildning i all-
männa ämnen med heitidsanställda lärare påbörjades år 1966.
1.2 Skolor
Inom försvaret bedrivs gymnasial utbildning i allmänna ämnen främst
vid följande skolor.
Försvarets gymnasieskola i Uppsala (FGS) Arméns tekniska skola (ATS)
Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS)
Arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS)
Karlskrona örlogsskolor (KÖS)
Instruktörsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4)
Förberedande fältflygarskolan vid krigsflygskolan (F 5), benämnd
Herrevadsklosterskolan (Hvks)
Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14)
FGS utbildar elever från samtliga försvarsgrenar medan eleverna vid de
övriga skolorna främst kommer från den egna försvarsgrenen. Vid KA 4
utbildas dock ett stort antal elever från armén. Dessutom förekommer hu-
vudsakligen yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå i resp. försvars-
grens regi på ett flertal orter.
1.3 Nuvarande kunskapskrav Regeringen utfärdade i juni 1977 följande förordningar om de krav på bl.a. utbildning i allmänna ämnen som ställs på personal och blivande personal på aktiv stat för att den skall få de kunskaper som är nödvändiga för att gå igenom den militära utbildningen.
Förordning (FFS 1977:31) om undervisning i allmänna ämnen vid utbild-
ning till plutonsofficer.
Förordning (FFS 1977:26) om utbildning till kompaniofficer.
Förordning (FFS 1977:27) om utbildning till regementsofficer vid armén.
Förordning (FFS 1977:28) om utbildning till regementsofficer vid marinen. Förordning (FFS 1977:29) om utbildning till regementsofficer m-m. vid flygvapnet.
För utbildning till plutonsofficer krävs vid samtliga försvarsgrenar
att personalen har genomgått viss undervisning i allmänna ämnen enligt lä-
roplanen för gymnasieskolan (Lgy 70). Ämnena är svenska, engelska,
samhällskunskap. matematik och naturkunskap motsvarande två årskurser på tvåårig linje. Visst utbyte av ämnen och kurser får förekomma. Undervisning skall dessutom ges i psykologi och socialkunskap. Försvarsgrenschef kan bestämma om ytterligare undervisning i allmänna ämnen.
om det krävs för viss yrkesutbildning.
För utbildning till kompaniofficer skall aspirant före kommendering
till kompaniofficersskola ha förvärvat allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning enligt högskoleförordningen (1977:263) samt vissa sär-
skilda förkunskaper enligt Lgy 70 omfattande två årskurser på tvåårig linje
eller motsvarande i ämnena B/C-språk (främmande språk utöver engelska), historia, samhällskunskap, matematik och naturkunskap. Medelbetyget i
dessa ämnen skall vara lägst 3,0. För viss personal, bl.a. personal i teknisk
tjänst, får visst utbyte eller utökning av ämnen eller kurser förekomma.
För utbildning till regementsofficer krävs utöver allmän behörighet
särskilda förkunskaper. Dessa varierar mellan försvarsgrenarna. Gemensamt är dock tre årskurser svenska på treårig linje eller motsvarande. I öv-
rigt är kraven desamma som för kompaniofficersaspirant. Inom marinen och flygvapnet ställs dock högre krav i matematik och fysik. Visst utbyte eller utökning av ämnen eller kurser får förekomma. Medelbetyget i de särskilda förkunskapsämnena skall vara lägst 3,0.
2¶Försvarets gymnasieskola
Försvarets gymnasieskola (FGS) ligger i Uppsala i nära anslutning till arméns kompaniofficersskola, dit skolans elevhem är förlagt.
2.1 Nuvarande utbildning
Som en följd av de nya behörighetsreglerna i allmänna ämnen som fastställdes av regeringen i juni 1977 genomförs fr.o.m. januari 1978, i stället
för den kompletterings- och påbyggnadsutbildning som tidigare gavs, en gymnasial tvåterminskurs för de plutonsofficersaspiranter vid armén som inte har någon gymnasial utbildning eller bara begränsad sådan. Utbild-
ningen omfattar två årskurser på tvåårig linje i ämnena svenska, engelska, samhällskunskap och naturkunskap samt en årskurs i ämnet matematik. Jämfört med gymnasieskolans tvååriga sociala linje upptar FGS timplan fler timmar i naturkunskap och gymnastik samt färre timmar i samhällskunskap och socialkunskap. För att få behörighet att söka till arméns kompaniofficersskola och motsvarande utbildning inom de övriga försvarsgrenarna ges en utbildning
motsvarande gymnasieskolans tvååriga sociala linje. FGS har även psykologi samt röst- och talvård som obligatoriska ämnen.
För regementsofficersaspiranter med enbart grundskolekompetens ge-
nomförs motsvarande utbildning som för kompaniofficersaspiranter, kompletterad så att undervisningen i svenska motsvarar fordringarna för treårig gymnasieskola.
För att få behörighet att söka till arméns regementsofficerskurs eller till motsvarande utbildning inom övriga försvarsgrenar ges också utbildning enligt läroplanen för gymnasieskolans treåriga naturvetenskapliga eller samhällsvetenskapliga linje. Skillnaden är att antalet timmar i gymnastik här utökats.
För de regementsofficersaspiranter som enbart behöver komplettera
svenska och tyska anordnas distansundervisning som är en kombination av korrespondensstudier och muntlig undervisning. Detta innebär att 3-5 dagars intensivstudier med lärarhandledning genomförs vid FGS varje månad. Då förbereds även uppgifterna för den kommande hemstudieperioden, under vilken eleverna har möjlighet att per telefon kontakta läraren i
resp. ämne. Eleverna är under hemstudieperioden verksamma i utbildningsarbetet vid sina förband men disponerar 25 &0 av tjänstetiden för stu-
dier.
Övrig utbildning som förekommer är studier under en termin i matema-
tik och fysik på naturvetenskaplig eller fyraårig teknisk linje. Dessa studier är bl.a. avsedda för regementsofficerare som saknar den kompetens i matematik som krävs för inträde på artilleri- och ingenjörregementsofficersskolan.
2.2¶Övrigt
Elevantalet har de senaste åren sjunkit betydligt. Budgetåret 1971/72 uppgick antalet elever till ca 425 medan budgetåret 1977/78 ca 225 elever studerade vid FGS. Orsaken härtill är bl.a. att allt fler har den civila kom-
petens som erfordras redun då de söker. Dessutom har regeringen i ökad omfattning gett dispenser för studier på hemorten.
Antalet elever den I januari 1979 var 202. Antalet lärare vid FGS med heltidstjänst var 15 och med deltidstjänst 11.
3¶Arméns tekniska skola, arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola samt arméns stabs- och sambandsskola
Förutom vid FGS och de regionala kurser som anordnas för plutonsoffi-
cersaspiranter bedrivs i arméns regi gymnasial utbildning i allmänna ämnen för tygtekniska kårens personal vid arméns tekniska skola (ATS), arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola (RMS) samt arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS).
Vid ATS, RMS och StabSbS utbildas blivande armétekniker och vid ATS dessutom arméverkmästare. ATS ligger i Sundbyberg men kommer
hösten 1984 att flyttas till Östersund liksom StabSbS i Uppsala. RMS ligger I Göteborg i anslutning till Göta luftvärnsregemente.
Nuvarande gymnasieutbildning vid de tre skolorna anknyter till 1977 års förordningar om studiekompetens i allmänna ämnen på plutonsofficersni-
vå resp. kompaniofficersnivå.
Den 1 januari 1979 var antalet elever som genomgick kompletterande gymnasieutbildning vid ATS 47, RMS 32 och StabSbS 14. Antalet lärare i allmänna ämnen vid de tre skolorna var ca 15. Av dessa var flertalet deltidsanställda och hade huvudtjänst på annan plats, i vissa fall militär eller civilmilitär sådan.
4¶Karlskrona örlogsskolor
Inom marinen bedrivs gymnasial utbildning i allmänna ämnen vid Karls-
krona örlogsskolor (KÖS). Skolorna har inte något särskilt elevhem.
Många bor dock inom det militära området, där det finns vissa förläggningsmöjligheter under det att en del elever hyr rum i Karlskrona.
4.1 Nuvarande utbildning
Marinens gymnasiala utbildning vid KÖS omfattar dels en ettårig gym-
nasiekurs i allmänna ämnen (Gyk 1), dels en tvåårig gymnasiekurs (Gyk 2) som anordnas vid marinens tekniska skola (MTS). Dessutom anordnas fr.o.m. läsåret 1977/78 längst t.o.m. läsåret 1979/80 en kompletteringskurs enligt läroplanen för den fyraåriga tekniska linjen i gymnasieskolan (Gyk 3).
Gyk I är en kurs i allmänna ämnen för blivande plutonsofficerare i flottan som inte redan vid antagningen har inhämtat motsvarande kunskaper inom det allmänna skolväsendet. Fr.o.m. höstterminen 1978 har utbildningen i Gyk 1 helt anpassats till förordningen (FFS 1977:31) om utbildning i allmänna ämnen för plutonsofficer. Dessutom undervisas alla blivande plutonsofficerare i ergonomi. psykologi och socialkunskap. Kursplanerna för dessa ämnen fastställs av skolöverstyrelsen.
Gyk 2 är avsedd för blivande kompaniofficerare i teknisk tjänst inom bå-
de flottan och kustartilleriet. Kursen är uppdelad på en maskinteknisk och
en elteknisk gren och ger ett kompetensvärde som motsvarar avslutad två-
årig teknisk linje vid civil gymnasieskola. Kursen är upplagd så att eleverna från maskinteknisk gren efter genomgång av marinens kompaniofficers-
skola skall få sjöingenjörskompetens. Genom att timplanen upptar två årskurser svenska och två årskurser engelska leder Gyk 2 till skillnad från gymnasieskolans tvååriga tekniska linje till allmän behörighet. Kursplanerna fastställs av skolöverstyrelsen. Gyk 3 är en ettårig kompletteringskurs för kompaniofficerare i teknisk
tjänst med minst två års praktik, vilka har sökt och antagits till anställning
som mariningenjör. Kursplanerna fastställs av skolöverstyrelsen. Sådana kompletteringskurser får anordnas t.o.m. utgången av år 1980 och endast
för att tillgodose erforderligt behov av mariningenjörer.
4.2¶Övrigt
Den I januari 1979 var antalet elever vid skolan 230. Antalet heltidsanställda lärare var 22 och deltidsanställda 8.
5¶Instruktörsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemente
Instruktörsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4) är en för
kustartilleriet gemensam skola med uppgift att genomföra utbildning till
plutonsofficer. främst i allmänna läroämnen och ledarskap. Även elever
från andra försvarsgrenar tas emot vid skolan för utbildning i allmänna lä-
roämnen.
$.1 Nuvarande utbildning
Plutonsofficersutbildningen vid instruktörsskolan omfattar tre skolor. instruktörsskola 1-3 (ISK 1-3). Huvuddelen av utbildningen i allmänna ämnen äger rum i ISK 2 som är obligatorisk för alla som inte redan har inhämtat kunskaper motsvarande dem som meddelas inom det allmänna skolväsendet. På de tekniska utbildningslinjerna finns visst utbyte resp. utökning av ämnen. Dessutom läses elektronik, elteknik, tygtjänst och maskinlära. Utbildningen i ISK 2 motsvarar Gyk I vid KÖS.
I ISK I ingår dels beteendevetenskapliga ämnen. psykologi, pedagogik och socialkunskap för samtliga elever. dels matematik. fysik och ellära för tekniker.
I ISK 3 läses ergonomi, psykologi samt en kortare orienteringskurs i
ADB. Utbildningen kommer fr.o.m. budgetäret 1979/80 att utökas med vissa allmänna och tekniska ämnen. Dessa ingår i den s.k. specialkursen för
kompaniofficersaspiranter I teknisk tjänst.
5.2 Övrigt
Utöver utbildningen av elever vid instruktörsskolan meddelas undervisning även till elever vid kustartilleriets befälsskola, där officersaspiranter-
na genomgår repetitionskurs i matematik och fysik inom ramen för den treåriga naturvetenskapliga linjen i gymnasieskolan. Dessutom meddelas undervisning i psykologi som komplement till undervisningen i ledarskap vid
befälsskolan.
Den I januari 1979 var antalet elever vid skolan 165. Det fanns 10 hel-
tidsanställda och 12 deltidsanställda lärare.
6 Herrevadsklosterskolan
Inom flygvapnet bedrivs gymnasial utbildning för blivande fältflygare
och stridsledningspersonal vid Herrevadsklosterskolan (Hvks). Hvks lig-
ger i utkanten av Ljungbyhed. ca 10 km från gymnasieorten Klippan. Skolan ligger i närheten av krigsflygskolan (F 5) och har förläggningsmöjlighe-
ter. matsal och elevmäss.
6.1 Nuvarande utbildning
Elever som inte har treårig gymnasial utbildning tas in på ungefär en månads förberedande grundläggande flygförarutbildning. Därefter går eleverna den s.k. FöÖFS-kursen på förberedande fältflygarskolan, efter vilken de vid F 5 får dels en ettårig grundläggande flygutbildning, dels en ettårig ut-
bildning vid typinflygningsskolan.
FöFS-kursen omfattar fr.o.m. år 1978 ett och ett halvt läsår. Utbildningen i allmänna ämnen motsvarar den som ges till plutonsofficersaspiranter samt därutöver två årskurser I historia, två årskurser i B/C-språk och tre årskurser i svenska. Denna utbildning tillsammans med fullgjord plutonsofficersutbildning ger allmän behörighet.
Hvks har också en ettårig kurs för blivande stridsledare och luftbevaka-
re. Undervisningen i allmänna ämnen är densamma som för plutonsoffice-
rare vid övriga försvarsgrenar. Utbildningen I matematik och fysik har dock utökats något. Före kursen ges denna personal tre veckors militärutbildning. Den militära utbildningen fortsätter under hela utbildningstiden vid Hvks med åtta timmar i veckan. Efter kursen går eleverna över till flygvapnets Södertörnsskolor (F 18) i Tullinge för en ettårig militär utbildning. Efter två utbildningsår blir eleverna plutonsofficerare och får då allmän behörighet.
Hvks har också en kompletterande gymnasial utbildning för blivande
kompaniofficerare omfattande en tid av 20 veckor. Regeringen har sedan
år 1973 för ett år I taget medgett att kurser av detta slag får anordnas utan hinder av gällande bestämmelser. Elever som deltar i kurserna är tidigare kontraktsanställda fältflygare som har erhållit långtidsanställning inom
flygvapnet. Utbildningen har anpassats till elevernas tidigare ett- eller tvååriga utbildning vid Hvks. Den ger den behörighet i allmänna ämnen som
krävs för tillträde till kompaniofficerskurs enligt gällande förordning.
Vid Hvks finns också en kompletterande gymnasial utbildning för blivande regementsofficerare. Fram till den 1 juli 1977 krävdes treårig utbildning I gymnasieskolan med ett medelbetyg av lägst 2,3 för tillträde till rege-
mentsofficersutbildning i flygvapnet. Under en övergångstid tillämpas allt- Jämt dessa bestämmelser. I ämnena matematik och fysik är treårig utbildning önskvärd. Elev som inte har denna utbildning får komplettera delar av
kurserna i matematik och fysik för naturvetenskaplig linje dels under ordinarie lektionstid, dels på fritid.
6.2¶Övrigt
Antalet heltidsstuderande vid Hvks var den I januari 1979 ca 60. De som bedrev kompletterande utbildning var omkring 35. Antalet anställda lärare var 14.
7¶Flygvapnets Halmstadsskolor
Vid flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) genomförs gymnasieutbildning i
allmänna läroämnen för signalister och trupputbildare. Undervisningen är densamma som för blivande plutonsofficerare vid övriga försvarsgrenar. Utbildningen är utlagd på två läsår genom att undervisningen i allmänna läroämnen varvas med den militära utbildningen.
Antalet elever var den I januari 1979 ca 60. Vid skolan fanns 4 heltids-
anställda lärare.
Bilaga 2
Sammanfattning av försvarets gymnasieutrednings överväganden
1¶Inledning
Försvarets gymnasieutredning (FGU) har haft i uppdrag att utreda möj-
ligheterna att föra över hela eller delar av den gymnasiala utbildningen vid försvarets gymnasieskola (FGS) i Uppsala, marinens tekniska skola (MTS) i Karlskrona samt Herrevadsklosterskolan (Hvks) i Ljungbyhed till det allmänna utbildningsväsendet och att föreslå åtgärder och tidpunkter
för en eventuell överföring. Härvid borde övervägas vilken skolform som
bäst kan tillgodose försvarets behov av gymnasial utbildning. Dessutom
skulle FGU se över behovet av kompletterings- och påbyggnadsutbildning
i allmänna ämnen på grundskolenivå och i vissa fall på gymnasial nivå samt om och hur detta behov kunde tillgodoses inom det allmänna skolväsendet.
Uppdraget föranleddes bl.a. av den förvaltningsrevision av försvarets gymnasiala utbildning som hade genomförts av riksrevisionsverket (RRV).
Med anledning av revisionen föreslog RRV i mars 1973 att den gymnasiala utbildningen inom försvarsmakten skulle omprövas. RRV framhöll att en
nedläggning av försvarets egen gymnasieutbildning och en överföring av utbildningskostnaderna till det allmänna skolväsendet skulle kunna med-
föra betydande besparingar för försvaret genom att ledig kapacitet och
stordriftsfördelar inom det allmänna skolväsendet utnyttjades.
Som utgångspunkt för sina överväganden och förslag har FGU haft uttalanden i olika propositioner och betänkanden.
Personalutbildningsutredningen behandlar i sitt betänkande (SOU 1976: 61) Statlig personalutbildning de generella möjligheter som bör finnas inom den statliga personalutbildningen för samverkan med det allmänna skolväsendet. Sådan utbildning som ger allmänt bredare kunskaper, som utgör grund för en kvalificerad yrkesutbildning eller som berättigar till vidare studier och som inte är specifik för myndighetens verksamhet bör enligt
personalutbildningsutredningen kunna bedrivas med anlitande av det all-
männa skolväsendet. Att inom statsförvaltningen bygga upp direkta motsvarigheter till utbildning eller kurser inom det allmänna skolväsendet kan
i de flesta fall inte anses försvarligt, vare sig från ekonomisk eller pedagogisk synpunkt.
Den gymnasiala utbildningen i allmänna ämnen inom försvarsmakten har behandlats av 1974 års försvarsutredning i betänkandet (SOU 1977:1)
Totalförsvaret 1977-82. Utredningen har funnit att de huvudsakliga moti-
ven för att ha kvar försvarets gymnasieskolor i dess nuvarande form bort-
faller med ökade möjligheter till gymnasicutbildning inom den civila utbild-
ningssektorn.
Ytterligare en utgångspunkt för FGU:s överväganden har varit att de grundläggande värderingar som kännetecknar samhället mäste gälla även för det militära försvaret. Samtidigt måste dock krigets krav vara styrande för försvarets verksamhet i fred.
I prop. 1977/78:24 som låg till grund för riksdagens beslut (FöU
1977/78:10. rskr 1977/78:179) om en ny befälsordning för det militära för-
svaret uttalade dåvarande departementschefen bl.a. att behovet av kompletterande utbildning kan väntas variera. Ett mycket begränsat omfång
lämpar sig enligt departementschefen för bredvidläsning vid sidan av ordi-
narie tjänstgöring. Behovet av flera fullständiga gymnasiekurser i olika ämnen bör tillgodoses i första hand genom studier inom det allmänna skolväsendet.
Ansvaret för viss militär utbildning behandlades i prop. 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning m.m., där föredraganden i olika sammanhang understryker betydelsen av att utbildningsansvar förs över till myndigheter på lägre regional och lokal nivå. Riksdagen (FöU 1977/78:9, rskr 1977/78:174) godtog förslaget.
I riksdagsbeslutet om en ny befälsordning är utgångspunkten att alla yr-
kesofficerare skall genomgå en gemensam grundläggande utbildning. Ut-
bildningen av befäl inleds därför med värnpliktsutbildning som grundut-
bildning. Detta har både social och pedagogisk betydelse. Yrkesbefälet
skall kunna rekryteras från alla kategorier av befälsutbildade värnpliktiga.
Allt yrkesbefäl skall kunna verka som chefer, fack män och utbildare, både
i krigsorganisationen och i fredsorganisationen.
Den slutliga antagningen som aspirant till yrkesbefälsutbildning skall ske före den gemensamma grundläggande utbildningen, officershögskolan, och skall grundas främst på den kämplighet för befälsyrket som den sökande har visat under den militära grundutbildningen. För antagning krävs dessutom ullmän behörighet enligt högskoleförordningen (1977:263) och vissa särskilda förkunskaper.
De behörighetskrav som för huvuddelen av de blivande yrkesofficerarna kan beräknas bli villkor för tillträde till officershögskolan är två årskurser i
ämnena svenska, engelska, samhällskunskap, matematik och naturkunskap på tvåärig linje i gymnasieskolan. Visst utbyte av ämnen kan före-
komma. Den som inte har erforderliga förkunskaper bereds möjligheter att komplettera dessa (etapp Dh.
Tidigast ett år efter den grundläggande officersutbildningen kommer ett
visst antal elever att behöva kompletterande utbildning i allmänna ämnen
för tillträde till krigshögskolans allmänna kurs (etapp 1). Denna kan komma att omfatta ämnena svenska enligt fordringarna för treårig linje i gymnasieskolan. ett främmande språk utöver engelska samt historia.
Ett mindre antal elever kommer för tillträde till militärhögskolans allmänna kurs också att behöva komplettera sin utbildning till tre årskurser i svenska, engelska, matematik och fysik (etapp ID.
Studierna i allmänna ämnen före etapperna I1 och Ill bör kunna genom-
föras på kortare tid än två terminer, vilket också gäller enstaka kompletteringar i etapp I. Av tidsskäl bör dessa studier kunna påbörjas genom konti-
nuerlig antagning under året oberoende av termins- och läsårsgränser.
Den som kompletteringsstuderar på heltid skall dessutom ges möjlighet att anslå minst fyra timmar per vecka till antingen gymnastik i gymnasieskolan eller fysisk träning vid det egna förbandet.
I riksdagsbeslutet om en ny befälsordning anges att den tid som inte används för studier i allmänna ämnen skall utnyttjas för praktisk tjänst under handledning vid det egna förbandet.
FGU föreslår att den kompletterande gymnasieutbildningen skall förläg-
gas till förbandsorterna, företrädesvis till förband inom den egna försvars-
grenen. Utredningen framhåller dock att om det finns särskilda skäl av ekonomisk eller social art skall försvarsgrenschef ha rätt att anvisa annan studieort än förbandsorten.
FGU har funnit att det inte längre finns några skäl för försvaret att bedri-
va utbildning i egen regi i allmänna ämnen på gymnasial nivå. Utredningen föreslår därför att försvarets utbildning i allmänna ämnen vid FGS, MTS och övrig gymnasial utbildning vid Karlskrona örlogsskolor (KÖS) samt Hvks avvecklas den I juli 1981.
Utredningen konstaterar även att det kan finnas skäl att överväga en av-
veckling av sådan gymnasial utbildning i allmänna ämnen som förekommer
vid andra skolenheter inom försvarsmakten. Kompletterings- och påbyggnadsutbildningen är under avveckling. Den omfattas därför inte av utredningens förslag vad avser organisatoriska förändringar.
2¶Det allmänna skolväsendets utbud av gymnasial utbildning
År 1971 sammanslogs fackskola, gymnasium och yrkesskola till en skolform som kallas gymnasieskolan.
Utredningen beskriver översiktligt det allmänna skolväsendets utbild-
ningsutbud inom gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen
samt distansundervisningen, dvs. den undervisning som är en kombination
av korrespondensstudier och muntlig undervisning.
2.1 Gymnasieskolan
Gymnasieskolan omfattar ett tjugotal olika linjer som är två- eller treåri-
ga samt en fyraårig teknisk linje. De flesta linjerna är uppdelade på grenar med olika inriktning. Dessutom finns en rad olika specialkurser av varie-
rande längd, ofta anknutna till bestämda yrkesområden.
De allmänna bestämmelserna för utbildning i gymnasieskolan finns i
Mål och inriktning för arbetets bedrivande framgår av läroplan för gym-
nasieskolan (Lgy 70).
2.1.1 Specialkurs
Förutom de fasta linjerna finns inom gymnasieskolan ett stort antal längre eller kortare specialkurser. Nya sådana kan successivt inrättas. Specialkurserna får omfatta en eller flera årskurser eller delar av årskurser, om detta är lämpligt med hänsyn till utbildningsmålet. Den specialkurs som utredningen föreslår kan inrättas efter medgivande av regeringen. Kurser får
startas om det finns minst åtta deltagare vid undervisningens början.
2.1.2 Specialelev
Möjligheten att studera som specialelev i gymnasieskolan är exempel på
en anordning med individualiserat studieprogram. Den som för sin yrkesverksamhet behöver den avsedda utbildningen får antas som specialelev.
2.2 Den kommunala vuxenutbildningen
Målsättningen för den kommunala vuxenutbildningen är att tillgodose
behovet av kompetensinriktad utbildning. Till skillnad från ungdomsut-
bildningen som avser inskolning i samhället har vuxenutbildningen till mål att ge vidareutbildning och fortbildning.
Vuxenutbildningen på det gymnasiala stadiet omfattar gymnasiekurser i ämnen enligt Lgy 70 samt specialkurser och högre specialkurser som enligt läroplanen är fastställda för den kommunala vuxenutbildningen. Tidigare var vuxenutbildningen företrädesvis förlagd till kvällstid. Möjligheterna till studier på dagtid har dock ökat och på ett flertal förbandsorter finns numera inom den kommunala vuxenutbildningen en sammanhållen tvåårig teoretisk undervisning på social linje på dagtid.
Kommunal vuxenutbildning anordnas i alla primärkommuner utom två
samt dessutom i tolv landstingskommuner, Gymnasiekurser i allmänna
ämnen anordnas i ca 200 kommuner.
Kurser inom den kommunala vuxenutbildningen får normalt startas om
deltagarantalet varaktigt uppgår till lägst tolv (i glesbygd lägst åtta). Rege-
ringen har dessutom för de senaste budgetåren medgett att kurser med läg-
re deltagarantal får anordnas i vissa fall. Om minst tre deltagare har utbildningsbidrag eller särskilt vuxenstöd får t.ex. kurser i allmänna ämnen anordnas om antalet deltagare under hela kursen är minst åtta (i glesbygd
fem). Utredningen föreslår att minimiantalet för påbörjande av kurs inom den
kommunala vuxenutbildningen på samma sätt sänks för att garantera de militära eleverna studieplatser.
2.3 Distansundervisning
Distansundervisningen är en kombination av korrespondensstudier och muntlig undervisning.
Vid statens skolor för vuxna t Härnösand och Norrköping förekommer tre studieformer — varvad undervisning, distansundervisning och ren brevundervisning. Omfattningen av de olika formerna för distansundervisning är betydande. Detta gäller såväl antalet ämnen som den geografiska spridningen.
3 Modeller för att tillgodose försvarets framtida behov av utbildning i allmänna ämnen
Enligt direktiven skulle FGU bl.a. överväga vilken skolform som bäst kan tillgodose försvarets behov av gymnasial utbildning. Utredningen har därför diskuterat tre olika modeller för utbildningens genomförande, nämligen ett centralt, ett regionalt och ett lokalt system. Varje modell har belysts med utgångspunkt i organisatoriska och administrativa, psykologiska, pedagogiska, sociala och ekonomiska aspekter samt rekryteringsaspekter.
En centralisering av studierna har organisatoriska fördelar men betydande nackdelar från social synpunkt. Utredningens egna enkäter samt en genomgång av de skäl som har anförts för ansökningar till regeringen om dispens för att få studera på hemorten har visat att vissa elever, framför allt gifta och sammanboende med barn, upplever den långa bortovaron från hemmet som mycket negativ. Det finns en klar tendens i samhället att i första hand välja den utbildning som ligger inom bekvämt avstånd från hemmet. Risk finns därför att en centraliserad utbildning påverkar rekryteringen negativt.
En regional förläggning av studierna innebär att utbildningen sprids till ett flertal skolorter och regioner, exempelvis genom att upptagningsområdena i stort sett ansluts till befintliga militärområden. Därigenom minskar i viss mån de nackdelar som är förenade med internatvistelse långt från hemmet. Modellen löser dock inte de sociala problemen helt, eftersom ett stort antal studerande fortfarande tvingas till internatvistelse på skolorterna. En regional förläggning av studierna förutsätter också att nya skolenheter upprättas eller att utbildningen knyts till det allmänna skolväsendet.
En lokal förläggning av de gymnasiala studierna har betydande fördelar från social synpunkt och bedöms därför av utredningen som rekryteringsbefrämjande. Om studierna förläggs lokalt, erhålls en bättre kontakt mellan den studerande och förbandet, särskilt vid deltidsstudier som skall bedrivas jämsides med handledd praktik vid det egna förbandet.
De tre diskuterade modellerna för den gymnasiala utbildningen inom
försvaret har samtliga bäde för- och nackdelar. Från studiesynpunkt kan ett regionalt eller lokalt system godtas. Det kan också ge goda kontakter
med samhället i övrigt, om systemet samordnas med det allmänna skolvä-
sendet. I ett centralt system kan de tider som försvaret vill ha för den gymnasiala utbildningen lätt passas in. I ett regionalt eller lokalt system som är samordnat med det allmänna skolväsendet kan däremot svårigheter uppstå
att tillfredsställa de krav på utbildningstider som ställs från militär sida. I fråga om kostnader för lärare och administration torde skillnaderna
mellan de tre systemen vara ganska små. Avgörande för kostnaderna blir storleken på de undervisningsgrupper som organiseras.
En jämförelse mellan de sociala konsekvenserna av de tre systemen utfaller klart till fördel för ett lokalt system.
Utredningen föreslår att det på förbandsorter anordnas kompletterande
gymnasieutbildning inom det allmänna skolväsendet fr.o.m. budgetåret 1981/82 för militära elever som behöver komplettera allmänna ämnen i
etapp I. Följande möjligheter bör finnas.
Specialkurs inom gymnasieskolan
Kommunal vuxenutbildning
Specialelev i gymnasieskolan
Utredningen föreslår vidare att i första hand kommunal vuxenutbildning
skall komma i fråga för kompletterande gymnasieutbildning i etapperna II
och III.
4 Ledningsfrågor
FGU föreslår som nyss nämnts att aspiranterna kommenderas till kompletterande gymnasieutbildning av den militära myndigheten i samråd med länsskolnämnden och skolstyrelsen samt efter elevens hörande. Detta förutsätter att den militära myndigheten har personal med ingående kunskaper om och erfarenheter av det allmänna skolväsendets organisation och
funktion. Länsskolnämnderna har överblick över både tillgången till utbildningsplatser och organisationen av länets allmänna skolväsende. Försvarsgrenscheferna bör enligt utredningen göra en preliminär bedömning av utbildningsbehovet i allmänna ämnen omkring den 15 februari varje år och därefter sända in uppgift om antalet studerande och deras utbildningsbehov till länsskolnämnden. Denna bör sedan i samråd med för-
svarsmakten, berörda skolstyrelser och skolor utarbeta en plan för place-
ring av militära studerande. Det pedagogiska ansvaret för utbildningen ligger hos skolstyrelsen, skolledningen och lärarna. Eftersom aspiranterna får vissa ekonomiska förmå-
ner, bör en representant för vederbörande försvarsgrenschef få möjlighet
att göra sig underrättad om elevernas framsteg i studierna och deras stu-
diesituation.
Utredningen förordar att skolöverstyrelsen i samråd med försvarsgrenschef får i uppdrag att ge anvisningar för hur utbildningen i allmänna ämnen
skall organiseras på förbandsorterna.
5 Personalfrågor
Konsekvenserna för personalen vid FGS, KÖS och Hvks blir mest på-
tagliga för de civila lärarna, eftersom försvarsmakten i stort sett saknar möjligheter att omplacera dessa.
Utredningen har kartlagt lärarnas anställningsförhållanden, ämnesbehörighet och pensioneringsperioder. Av kartläggningen framgår att flertalet lärare har full behörighet för motsvarande tjänster inom gymnasieskolan eller den kommunala vuxenutbildningen. Vid FGS uppnår under tiden fram till år 1981 nio lärare och inom fem år därefter ytterligare fyra pensioneringsperiodens nedre gräns. Motsvarande antal för KÖS är noll resp. två samt för Hvks en resp. tre. Ordinarie lärare finns endast vid FGS.
Utredningen förutsätter att de ordinarie lärare som blir övertaliga i likhet med övriga lärare kan beredas tjänstgöring inom det allmänna skolväsendet.
Utredningen förordar att regeringen uppdrar åt försvarets personal-
nämnd att i samråd med vederbörande militära myndigheter och personalorganisationer upprätta en plan för lösning av personalfrågorna, att regeringen medeger att ordinarie tjänst som lärare vid försvarets gymnasieskola får förenas med lika hög eller lägre statlig eller statligt reglerad tjänst samt att förordningen den 8 juli 1976 om anställningstrygghet för icke-ordinarie lärare utsträcks att gälla även ordinarie lärare.
Vid FGS, KÖS och Hvks finns vidare kanslipersonal, vaktmästare, lokalvårdare m.fl. Utredningen förutsätter att det på sedvanligt sätt uppdras åt statens personalnämnd och försvarets personalnämnd att i samarbete med militära myndigheter och personalorganisationer pröva möjligheterna att bereda dessa befattningshavare fortsatt likvärdig sysselsättning.
6 Övriga konsekvenser
Utredningen förutsätter att elever som kommenderas till kompletterande utbildning erhåHer samma ekonomiska och sociala förmåner, oberoende av i vilken kommun utbildningen genomförs.
7 Ekonomi
Utredningen har gjort vissa kostnadsberäkningar och därvid utgått från
den förvaltningsrevision som RRV har genomfört under budgetåret 1972/73 och sedan kompletterat denna med en uppskattning av kostnadsutvecklingen därefter.
Uppskattningen visar att de totala kostnaderna för den gymnasiala undervisningen vid FGS, KÖS och Hvks var ca 13.7 milj.kr. för 425 elever under budgetåret 1976/77. I detta belopp är elevlönerna inte inräknade. Av summan är ca 7 milj.kr. undervisnings- och administrationskostnader och 5,8 milj.kr. kostnader för resor, traktamenten, förplägnad m.m. Detta betyder att medelkostnaden per elev är 32 200 kr., om man utgår från undervisningsgrupper om ca 15 elever. Av denna kostnad uppskattades kostnaderna enbart för lärarlöner och administration till i medeltal ca 18 600 kr. per elev och år. Motsvarande kostnader per elev i det allmänna skolväsen-
det skulle i motsvarande undervisningsgrupper i etapp I inom den kommunala vuxenutbildningen enligt skolöverstyrelsens beräkningar uppgå till ca
6 300 kr. och som specialkurs inom gymnasieskolan till ca 9 300 kr.
Olika räkneexempel har gjorts som visar att kostnaderna beror på ett flertal faktorer såsom organisationsform, samläsningseffekter, antal veckotimmar. gruppstorlek samt de förändringar i kompletteringsbehoven som kan komma att ske i framtiden.
Kostnaderna för lärarlöner torde inte vara väsentligt annorlunda vid en
utbildning i försvarets egen regi än vid en utbildning inom det allmänna skolväsendet. Stora besparingar kan dock göras beträffande resor, traktamenten och lokalkostnader, om militära elever hänvisas till skolor på förbandsorterna. Generellt torde kostnaderna inom det kommunala skolväsendet vara lägre än inom det militära beroende på större enheter och större undervisningsgrupper. Genom att utnyttja den skolorganisation som finns uppkommer dessutom endast marginella kostnader.
Bilaga 3
Sammanställning av remissyttrandena
1¶Allmänna synpunkter
De förslag som försvarets gymnasicutredning (FGU) har lagt fram har i stort sett fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Huvuddragen i förslaget tillstyrks av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Flera
instanser ifrågasätter dock utredningens tidsplan för avveckling av gymna-
sieutbildningen vid försvarets gymnasieskola (FGS), Karlskrona örlogsskolor (KÖS) och Herre vadsklosterskolan (Hvks).
Ingen remissinstans har något att invända mot utredningens uppfattning att det inte längre finns några skäl för försvaret att bedriva gymnasieutbild-
ning I allmänna ämnen i egen regi. Man bestrider inte heller att försvarets behov av kompletterande gymnasial utbildning kan tillgodoses inom det
allmänna skolväsendet. Överbefälhavaren (ÖB) förutsätter dock att utbildning i allmänna ämnen kan anordnas inom det allmänna skolväsendet på ett sådant sätt att den både tidsmässigt och innehållsmässigt passar in i den militära utbildningen på ungefär samma sätt som i dag. Samma uppfattning har chefen för marinen (CM) och chefen för flygvapnet (CFV). som förkla-
rar att de inte kan godta en utbildning i allmänna ämnen som innebär en
försämring jämfört med dagens system.
CFV understryker vikten av att utbildningsplanerna för försvarets elever utformas så att utbildningstiden blir så kort som möjligt. Onödigt långa tider för utbildning I allmänna ämnen medför enligt CFV dels att den totala utbildningstiden förlängs, vilket kommer att upplevas negativt av indivi-
den, dels att utbildningskostnaderna ökar.
Skolöverstyrelsen (SÖ) framhåller särskilt betydelsen av att blivande anställda inom försvaret inte isoleras från resten av samhället under utbildningstiden. SÖ anser att de utbildningsbehov som utredningen redovisar bör kunna tillgodoses inom berörda kommuners utbildningsväsende.
2¶Avveckling av försvarets utbildning i allmänna ämnen vid FGS,
KÖS och Hvks
FGU:s förslag att försvarets utbildning i allmänna ämnen vid FGS, KÖS och Hvks skall avvecklas godtas i stort sett av remissinstanserna.
ÖB och CM anser att utredningens förslag om avveckling av utbildning-
en i allmänna ämnen vid marinens tekniska skola (MTS) är oklart. De kan
därför inte tillstyrka en avveckling av skolan nu. CM menar att ett led i den tekniska utbildningen inte kan brytas ut utan att detta får återverkningar på hela utbildningsgången för personal i teknisk tjänst. CM föreslår därför att utredningen kompletteras i denna del innan ställning tas.
Försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) anser att det är principiellt riktigt att försvarets behov av kompletterande gymnasial utbildning tillgodoses inom det allmänna skolväsendet. FRI - som dock främst har ägnat
uppmärksamhet åt frågan om hur försvarets ekonomi påverkas om utred-
ningens förslag genomförs — anser att det är klart motiverat att lägga ned
FGS, men att det är svårare att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av
att avveckla Hvks och den gymnasiala utbildningen vid KÖS.
Utredningens förslag till avvecklingstidpunkt godtas av försvarets civil-
förvaltning (FCF), försvarets skolnämnd (FSN), länsskolnämnderna i Jämtlands och Norrbottens län, Tjänstemännens centralorganisations
stutstjänstemannasektion (TCO-S) samt Landsorganisationen i Sverige
(LO).
TCO-S understryker särskilt betydelsen av att förslagen genomförs enligt utredningens tidsplan, som sammanfaller väl med införandet av den nya befälsordningen.
Statens personalnämnd (SPN) bedömer att en avvecklingsperiod fram
till den 1 juli 1981 är alltför knapp med hänsyn till den omplaceringsverk-
samhet som behövs för de anställda vid de tre skolorna. SPN föreslår där-
för att en något längre avvecklingstid övervägs.
Svenska kommunförbundet förutsätter att beslutet om avveckling fattas våren 1979 om utredningens tidsplan skall följas.
ÖB och CM anser det vara olämpligt att avveckla skolorna före den I juli 1983, medan chefen för armén (CA), CFV och FGS finner att skolorna bör avvecklas tidigast den 1 juli 1983.
3¶Avveckling av övrig gymnasial utbildning inom försvarsmakten
Utredningens förslag att det kan finnas skäl att överväga en avveckling
av den gymnasiala utbildning i allmänna ämnen som förekommer vid vissa
andra skolenheter inom försvarsmakten får stöd av CM, CFV och FSN.
CM konstaterar att den skolenhet inom marinen som därvid kan komma i fråga är instruktörsskolan vid Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 4). Om försvarets gymnasieutbildning vid FGS, KÖS och Hvks avvecklas, bör även den gymnasiala utbildningen vid instruktörsskolan utredas.
CFV menar att den gymnasiala utbildningen vid flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) bör överföras till det allmänna skolväsendet, om försvarets
gymnasieutbildning läggs ned. I detta sammanhang påpekar CFV att flyg-
förarnas utbildning i allmänna ämnen inte har behandlats av FGU och erinrar om att flygförarna i den nya befälsordningen har tillförsäkrats en sär-
skild utbildningslinje. Detta gör det möjligt för CFV att hålla samman förarna i en egen grupp på krigsflygskolan även vid komplettering av gymnasiala ämnen.
FSN anser att det är angeläget att också de civilmilitära tekniska grupperna i armén och flygvapnet får de allmänna ämnena i sin utbildning in-
ordnade i den civila läroplanen och att utbildningen i dessa ämnen läggs på
det allmänna skolväsendet.
FRI ifrågasätter förslaget och menar att fördelarna med att utnyttja det
allmänna skolväsendet för gymnasial utbildning vid vissa andra skolenhe-
ter mäste vägas mot riskerna för bristande samordning och totalt ökad utbildningstid. Det är också pedagogiska fördelar med att grundkunskaper i tekniska ämnen inhämtas I nära anslutning till utbildningen i tillämpning av
tekniker på olika vapensystem o.d. Institutet anser därför att det inte behövs någon särskild granskning i detta avseende av de utbildningsanstalter utredningen nämner.
Centralorganisationen SACOISR (SACOISR) påpekar att utredningens konstaterande att det framdeles kan finnas skäl att överväga om vissa särskilda skolenheter inom försvarsmakten fortsättningsvis kommer att behö-
vas har skapat oro och oklarhet under och efter utredningens arbete. inte
minst bland berörd personal.
4 Studieort
FGU:s förslag att den kompletterande gymnasieutbildningen bör förläggas till förbandsorterna, företrädesvis till förband inom den egna försvarsgrenen, godtas av flertalet remissinstanser.
ÖB anser att det är positivt både för eleven och myndigheten att studierna bedrivs på förbandsorten. Möjligheter att varva teori och praktik, sociala skäl och kontaktbehovet mellan elev och förband talar för en sådan lös-
ning. Vidare framhåller ÖB att alla möjligheter till samordning mellan för-
svarsgrenarna på de aktuella studieorterna bör tas till vara.
Utredningens konstaterande att en viss samordning av utbildningen till
vissa orter kan bli nödvändig tas upp av ÖB, CA och FGS, som anser att det är realistiskt att för komplettering före officershögskolan (etapp I) räkna med en samordning till en eller flera orter per militärområde. Även CM
och CFV menar att en viss samordning mellan olika förbandsorter kan bli nödvändig.
FCF föreslår att stationeringsorten i regel också skall vara studieort. eftersom detta med nuvarande förmånsbestämmelser innebär en lägre kost-
nad för statsverket än om förbandsorten skulle vara studieort. Utredningens förslag att försvarsgrenschef skall kunna anvisa annan
studieort om särskilda skäl av exempelvis ekonomisk eller social art före-
ligger tillstyrks av SÖ och länsskolnämnden i Jämtlands län.
5¶Utbildningens anordnande inom det allmänna skolväsendet
Enhgt FGU skall kompletterande gymnasieutbildning för militära elever
som inte uppfyller inträdeskraven till officershögskolan (etapp D anordnas inom det allmänna skolväsendet som specialkurs inom gymnasieskolan.
genom kommunal vuxenutbildning eller genom att den militära eleven är specialelev i gymnasieskolan.
ÖB förordar alternativet med specialkurs för huvuddelen av eleverna i etapp I och framhåller att detta alternativ torde vara bäst med hänsyn till möjligheten att anpassa utbildningen till den militära utbildningsgången. För vissa elever kan även kommunal vuxenutbildning vara en tänkbar stu-
dieform. ÖB anser att alternativet specialelev bör bli aktuellt endast i un-
dantagsfall.
CM delar i huvudsak utredningens bedömning av hur kompletteringsbe-
hovet skall kunna tillgodoses men betonar att arrangemanget med special-
elever endast i enstaka fall torde kunna komma till användning och inte kan betraktas som en generell utväg att tillgodose försvarets utbildningsbehov. CM menar att anordnande av specialkurser torde vara enda sättet att i etapp I tillgodose kompletteringsbehovet inom den tidsram om högst ett läsår som normalt kommer att anvisas för kompletteringsutbildning i all-
männa ämnen. För elever som bara har behov av komplettering i något enstaka ämne blir i regel den kommunala vuxenutbildningen den lämpligaste formen.
CFV förordar att specialkurser i gymnasieskolan anordnas för komplet-
tering i etapp I och framhåller att detta torde vara enda sättet att garantera undervisning i den blandning av ämnen från tvåårig social och teknisk linje som flygvapnet uppställer som förkunskapskrav.
SÖ framhåller att resurserna för utbildning på gymnasial nivå inte bör
splittras genom att jämförbar utbildning i onödan anordnas i en och samma kommun. I stället bör resurserna utnyttjas ändamålsenligt genom att de olika utbildningsformerna så långt möjligt samordnas.
Den normala vägen för vuxna — personer som är 18 år och äldre — att
komplettera sina tidigare studier är att delta i kommunal vuxenutbildning.
SÖ anser att det inte finns tillräckliga skäl för särskilda anordningar för yrkesofficerare och blivande yrkesofficerare. Utbildningen bör alltså i första hand ske inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen. Detta gäller enligt SÖ:s mening i stor utsträckning även studierna i etapp 1. För tillträde
till officershögskola krävs allmän behörighet för högskolestudier samt sär-
skild behörighet i vissa ämnen. Om bara ett fåtal ämnen behöver kompletteras, sker detta lättast i den kommunala vuxenutbildningen. Den angivna tidsramen om högst 40 veckor kan då hållas. SÖ påminner i detta samman-
hang om sitt tidigare yttrande till FGU, där det konstateras att den kom-
munatla vuxenutbildningen normalt används då vuxna kompletteringsstu-
derar för allmän och/eller särskild behörighet. Vidare erinrar SÖ om att
den i samma yttrande har hänvisat också till gymnasieskolan och då främst
den tvååriga sociala linjen. SÖ finner inte någon anledning att frångå sin tidigare bedömning av denna linje som en kompletteringsväg för elever med
endast grundskola trots att utbildningstiden då fördubblas.
Beträffande FGU:s förslag att kompletterande gymnasieutbildring i etapp I skall anordnas som specialkurs i gymnasieskolan konstaterar SÖ att det som FGU har anfört om den kommunala vuxenutbildningens under-
visningstid delvis skulle gälla även för de tänkta specialkurserna. Dessa skulle inte heller kunna ge de blivande yrkesofficerarna samma erfarenhetsbakgrund som andra ungdomar får i gymnasieskolan. Till detta kom-
mer enligt SÖ att specialkurser av det tänkta slaget inte torde kunna startas på alla förbandsorter. Detta motverkar målet att försvarets elever skall få studera på eller närmare hemorten. SÖ vill dock inte motsätta sig att specialkurser anordnas inom gymnasieskolan, om kurser inte kan anordnas i erforderlig utsträckning inom den kommunala vuxenutbildningen.
SÖ anför vidare att bedrivandet av kompletteringsstudier som specialelev i gymnasieskolan försvåras av att bland de ämnen som är aktuella för komplettering endast psykologi och socialkunskap läses på två terminer i gymnasieskolan. Om man som specialelev skall hinna med att läsa andra ämnen på rimlig tid måste försök med koncentrationsläsning bedrivas på den aktuella förbandsorten. Dessutom får specialelever inte medföra att organisationen på en skola utvidgas. Enligt SÖ:s uppfattning torde möjligheten att studera som specialelev komma att kunna utnyttjus i mycket få
fall.
Länsskolnämnden i Gotlands län konstaterar att den föreslagna ettåriga
specialkursen blir en komprimerad kurs med ett ämnesinnehåll som delvis
motsvarar tvåårig social linje. Nämnden känner någon tvekan inför komprimeringen men vill inte motsätta sig att sådana kurser anordnas. Nämnden anser dock att de mycket varierande kompletteringsbehoven i regel bör kunna tillgodoses genom att de militära eleverna blir specialelever i vissa ämnen i gymnasieskolan eller deltar i den kommunala vuxenutbildningens rikt varierande kursutbud.
Länsskolnämnden i Jämtlands län finner att behovet av kompletterande utbildning kan tillgodoses genom de förslag som utredningen har lagt fram.
Svenska kommunförbundet anför att specialkurser och kommunal vuxenutbildning vore de bästa alternativen. Förbundet framhåller dock att inplaceringen av militära elever som specialelever enligt nu gällande bestäm-
melser endast kan ske inom befintlig organisation vilket medför att möjlig-
heterna är begränsade.
SACOISR menar att kompletterande utbildning i etapp I förutom inom
gymnasieskolan bör kunna anordnas inom den kommunala vuxenutbildningen, där så bedöms lämpligt. Eleverna har nämligen fullgjort sin värn-
plikt och borde ha goda möjligheter att klara studierna med den större grad
av självständighet som denna utbildningsform förutsätter.
Prop. 1979/80: 7 32
FGU:s förslag att kommunal vuxenutbildning i första hand skall komma i fråga för senare kompletterande gymnasieutbildning före krigshögskolans allmänna kurs tetapp H) och militärhögskolans allmänna kurs (etapp III)
tillstyrks av ÖB. FRI. SÖ, länsskolnämnderna i Skaraborgs och Jämt-
lands län, Svenska kommunförbundet samt SACOJSR. FRI framhåller
dock att möjligheterna till distansundervisning i dessa etapper bör upp-
märksammas mer. En sådan undervisning med handledning genom samarbete med den kommunala vuxenutbildningen bör ge eleverna ökade möj-
ligheter att anpassa studietakten efter egna förutsättningar.
Utredningens förslag att minimiantalet för påbörjande av kurs inom den kommunala vuxenutbildningen sänks på samma sätt som nu sker för elever
med utbildningsbidrag och särskilt vuxenstöd för att garantera de militära eleverna studieplatser tillstyrks av ÖB. CFV samt länsskolnämnderna i Gotlands, Blekinge, Skaraborgs och Norrbottens län. SÖ finner däremot
inte anledning att tillstyrka detta förslag. Enligt SÖ finns det inte några ar-
betsmarknadsmässiga eller sociala skäl för särskilda regler i detta avseen-
de för de militära eleverna.
6 Ledningsfrågor
FGU:s förslag att asptranterna skall kommenderas till kompletterande gymnasieutbildning av den militära myndigheten i samråd med länsskol-
nämnden och skolstyrelsen samt efter elevens hörande stöds av länsskol-
nämnden i Skaraborgs län.
FRI konstaterar att utredningen förutsätter att anmälan till länsskolnämnden görs av försvarsgrenscheferna. Institutet finner det angeläget att samverkan med länsskolnämnden sker genom den lokala myndigheten. Därigenom kan tidsvinster göras i handläggningsgången.
Riksrevisionsverket (RRV) förutsätter att frågor om placering av militära studerande kan avgöras av lämplig chef på lokal eller regional nivå. Detta
bör dock inte hindra att kommendering till utbildning — som grund för eller
bekräftelse av viss placering — vid behov görs av försvarsgrenscheferna.
SÖ förordar direktkontakt mellan den militära myndigheten och skolsty-
relsen. Vidare förutsätter SÖ att resp. intagningsnämnd kommer att anta
militär elev till gymnasieskolan eller den kommunala vuxenutbildningen. Enligt Svenska kommunförbundet bör skolstyrelsen, intagningsnämnden för kommunal vuxenutbildning och intagningsnämnden för gymnasieregionen i samråd med den militära myndigheten planera utbildningen i allmänna ämnen för de militära eleverna. Den slutliga inplaceringen bör ock-
så ske i samråd med skolstyrelser och intagningsnämnder. Kommunförbundet tar avstånd från utredningens förslag om länsskolnämndernas upp-
gifter i detta sammanhang. Enligt förbundet behöver nämnderna inte kopp-
las in annat än i fråga om dispenser, dvs. när det gäller att skapa utbild-
ningsmöjligheter med ett mindre antal elever än bestämmelserna medger.
FGU anser att en representant för vederbörande försvarsgrenschef bör få möjlighet att göra sig underrättad om elevernas framsteg i studierna och deras studiesituation.
FCF biträder utredningens uppfattning men påpekar att den inte har framlagt några konkreta förslag till informationsrutiner.
SÖ anser att speciella åtgärder i förhållandet mellan förbanden och sko-
lan bör undvikas. Det bör gå att följa de rutiner som tillämpas för elever med olika former av studiestöd.
7 Personalfrågor
SPN anser att en samtidig granskning av all gymnasial utbildning inom försvaret hade varit av stort värde med hänsyn till möjligheterna att finna en gemensam och samtidig lösning på det omplaceringsbehov som uppstår på personalsidan. Nämnden instämmer i utredningens uttalande att perso-
nalkonsekvenserna blir mest påtagliga för de civila lärarna. Mer än 70 lära-
re berörs av avvecklingen vid de tre skolorna. Trots att utredningen förutsätter att möjligheterna för dessa lärare att få anställning inom det allmänna skolväsendet underlättas genom ökat elevantal och därmed ökat lärarbehov inom gymnasieskolan i början av 1980-talet, bedömer SPN att omplaceringsproblemet är relativt omfattande.
Utredningens förslag att regeringen skall uppdra åt försvarets personalnämnd (FPN) att i samråd med vederbörande militära myndigheter och personalorganisationerna upprätta en plan för lösning av personalfrågorna
tillstyrks av CM, CFV. FGS och SÖ.
SPN framhåller att nämnden har i uppdrag att svara för omplacering av
övertalig personal inom försvaret och att FPN skall biträda SPN inom sitt
verksamhetsområde. SPN menar att aktuell omplaceringsverksamhet måste påbörjas snarast möjligt. Om utredningens förslag att avveckla den
gymnasiala utbildningen vid FGS, KÖS och Hvks genomförs, kommer
SPN att vidta erforderliga åtgärder inom ramen för de bestämmelser som reglerar den centrala omplaceringsverksamheten. Det är lämpligt att detta sker i nära samverkan med FPN, SÖ, lokala skolorgan, militära myndighe-
ter, personalorganisationer och övriga berörda organ.
FGU:s förslag att regeringen medger att ordinarie tjänst som lärare vid FGS får förenas med lika hög eller lägre statlig eller statligt reglerad tjänst
tillstyrks av ÖB, CA, CFV. FGS, SPN, SÖ och SACOJ/SR. ÖB, CM. CFV, FPN. SPN och SACOISR tillstyrker utredningens förslag att förordningen den 8 juli 1976 om anställningstrygghet för icke-ordinarie lärare utsträcks att gälla även ordinarie lärare. SÖ kan dock inte till-
styrka detta förslag eftersom förordningen enbart handlar om åtgärder i syfte att ge möjligheter till fortsatt anställning för lärare som hotas av upp-
sägning på grund av arbetsbrist. De ordinarie lärarna kan som anställda med fullmakt eller konstitutorial inte sägas upp. Deras anställningsförhållanden i samband med skolornas nedläggning måste därför regleras särskilt. SÖ föreslår att de ordinarie tjänster som vid nedläggningen har en in-
nehavare förs på övergångsstat. Föreskrifter bör utfärdas om skyldighet för lärarna att tjänstgöra inom det allmänna skolväsendet och arbetsmark-
nadsutbildningen.
8 Övriga konsekvenser
FGU har förutsatt att elever som kommenderas till kompletterande ut-
bildning får samma ekonomiska och sociala förmåner oberoende av i vil-
ken kommun utbildningen genomförs. Eventuella skillnader i förmåner mellan olika kommuner förutsätts reglerade för samtliga militära elever.
SÖ konstaterar att utredningen inte har framfört några skäl för en sådan
reglering och inte heller har angett vilken nivå som borde väljas. Mot denna bakgrund och med hänvisning till att de militära eleverna enligt utredningen avses bli jämställda med varje annan elev i kommunen finner SÖ in-
te något motiv för en särbehandling av dessa elever.
Om speciella villkor skall gälla för de militära eleverna anser länsskolnämnden i Norrbottens län att detta bör kunna regleras mellan vederbörande militära myndighet och dem som anordnar utbildningen.
Svenska kommunförbundet menar att frågan om att reglera skillnaderna
I förmåner mellan olika kommuner bör bli föremål för centrala överläggningar mellan försvaret och företrädare för kommunerna i syfte att få till stånd en generell överenskommelse som utjämnar dessa skillnader. Förbundet anser dock att som en grundprincip skall gälla att kommunerna inte skall få ökade kostnader.
9 Ekonomi
Utredningens kostnadsberäkningar ger enligt ÖB, CA och CM inte något
säkert underlag för bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av förslaget. Osäkerheten om hur stor del av utbildningen som kan genomföras lokalt och hur stor del som måste ske samordnat gör det omöjligt att nu dra några slutsatser i detta avseende. ÖB förutsätter att kostnaderna i ett fram-
tida system inte får överskrida de nuvarande kostnaderna för motsvarande
utbildning. CM menar att det rent allmänt kan antas att kompletteringsut-
bildningen i etapperna IH och III kan genomföras till lägre kostnad om den
förläggs till det allmänna skolväsendet än om den skall bedrivas vid försvarets egna skolor, medan det är högst osäkert om kompletteringsutbild-
ningen i etapp I blir billigare enligt utredningens förslag än enligt nu gällan-
de ordning. CM förutsätter att en fördjupad kostnadsanalys görs innan beslut fattas om avveckling av försvarets gymnasieskolor.
FRI finner inte någon anledning att ifrågasätta utredningens allmänna slutsats att kostnaderna blir lägre i det kommunala skolväsendet än det blir inom det militära. Eftersom kommunerna ersätts med statsbidrag, kommer statens totala kostnader att sjunka. Utredningen behandlar inte närmare återverkningarna på försvarets ekonomi men anser att väsentliga besparingar kan göras beträffande resor, traktamenten och lokalkostnader om militära elever hänvisas till skolor på förbandsorterna. Vissa besparingar kan också förutses för fastighetsdrift och lokal administration. FRI framhåller att överförandet av kompletteringsutbildningen till det allmänna skolväsendet kan försvåra samordningen med annan militär utbildning med totalt ökad utbildningstid och indirekt ökat rekryteringsbehov som följd. Vidare menar institutet att man inte bör bortse från risken att ett inordnande i gymnasieskolan och ökade kontakter med andra elever kan öka avgångsbenägenheten med ökat rekryteringsbehov och ökade kostnader som följd. FRI anser att det är möjligt att göra besparingar inom försvaret i de hänseenden utredningen har angett. Möjligheterna är dock inte särskilt stora. Vid de rekryteringsförutsättningar som militära myndigheter f.n. räknar med kan de uppskattas till drygt 1 milj.kr. Vid en ogynnsam rekryteringsutveckling kan besparingarna försvinna och merkostnader uppkomma.
Fördelarna med ett lokalt system ligger såvitt RRV kan se på kostnadssidan, vilket borde ha utvecklats mera av utredningen. Verket framhåller att uppskattningen av antalet kompletteringsstuderande i framtiden har betydelse bl.a. när det gäller beräkningen av kostnader. FGU har i sina beräkningar utgått från nuvarande kompletteringsbehov. RRV finner det inte uteslutet att den breddning av rekryteringen som åsyftas i förslaget till ny befälsordning kan komma att innebära att antalet officersaspiranter utan allmän behörighet i framtiden blir större än i dag.
Länsskolnämnden i Jämtlands län framhåller att de ekonomiska vinster som görs genom en decentralisering till förbandsorterna blir betydande, eftersom de materiella resurserna redan är väl tillgodosedda i de befintliga gymnasieskolorna. Vidare anser nämnden att det korta avståndet mellan hemmet och studieorten måste bedömas som mycket positivt från både sociala och ekonomiska synpunkter och medföra att den totala kostnaden nedbringas.
Innehåll
I Inledning sooooseseseesererererrerrrrrrrer ers str rer rr rskr sa 2 2 Föredragandens öÖvervägandefl ...s.sseesesesrasrsrsesessrr ess rara 4 2.1 Allmänna synpunkter sossssssssssersarssrrrsrresa rr sr sr ers 4 2.2 Avveckling av försvarets kompletterande utbildning i allmänna
ämnen vid FGS, KÖS och HvkS ...sssossessssessss rss sena 5 2.3 Avveckling av övrig kompletterande gymnasial utbildning inom
försvarsmaktef ..ssosssseereseresrrrere se rer rer sees sees res 6 2.4 StudieOrt ..ssseserseresersresrr rr rer rr rr rr rr RR RR RR KK rss 6 2.5 Utbildningens anordnande inom det allmänna skolväsendet ... 7
2.7 Övriga frågor se erereerearer rer rere reser srt r ser rss RA sr rr ss 9 3 Hemställaf ssssssssssearsasasersersrrrrr ere rr rr rr rr rr rr rr KK sara 10 4 Beslut ssoosossesseesererererererrs ears rr er rr str sr A FRA esk ses 10
Bilagor
Bilaga 2 Sammanfattning av försvarets gymnasieutrednings över-
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979