Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1973 års riksdagsbeslut (prop. l973:128, FöU 1973z23. rskr 19731309) om principer för en enhetlig bcfälsordning inom det militära försvaret läggs i propositionen fram förslag till en ny befalsordning. Befälsordningen innebär en samlad lösning för allt befäl — yrkesbefal, reservbefal och vämpliktsbefa'l.

[ den nya befälsordningen skall allt blivande yrkesbefa'l gå genom befälsutbildning som värnpliktiga tillsammans med övriga värnpliktiga. Efter värnpliktsutbildningen följer en gemensam grundläggande yrkesutbildning. Denna utbildning skall leda fram till samma första uppgiftsnivå för alla yrkesofficerare oavsett vilka uppgifter som officeren efter hand skall lösa i organisationen. En sådan ordning torde f. n. vara unik inom den statliga verksamheten.

Stor bredd vid rekryteringen till oflicersyrket är viktig i den nya befälsord- ningen. Det är därför nödvändigt att kunna rekrytera yrkesbefal från alla kategorier av befa'lsutbildade värnpliktiga. Som civil utbildning för tillträde till den grundläggande officersutbildningen skall krävas allmän behörighet enligt högskoleförordningen ( 19772263) och vissa särskilda förkunskaper. De som inte har tillräckliga kunskaper i allmänna ämnen bör få möjlighet att gå genom kompletterande utbildning.

Allt yrkesbefa'l skall i den nya befälsordningen ha kompetens att fullgöra uppgifter som chef. fackman och utbildare i såväl krigs— som fredsorganisa- tionen. Alla officerare skall efter hand vidareutbildas till uppgifter på pluton- chefsnivån i krigsorganisationen och till uppgifter i fredsorganisationen som kvalificerade utbildare vid pluton eller som kvalificerade delsystemledarc eller tekniker. Ungefär hälften av varje årsklass officerare vidareutbildas till befattningar på högre nivåer. Urvalet till vidareutbildning skall ha formen av ett successivt urval. där individens mognadstakt och personliga förhållanden

• Sida 2
•  Original

Prop. 1977/78z24 2

får en större betydelse än som nu är fallet.

Reservbefälet skall i den nya befälsordningen rekryteras och utbildas i stort sett enligt dagens system. Lämpliga reservofficerare skall dock i större omfattning än hittills kunna utbildas för och placeras i befattningar på bataljonschefsnivån i krigsorganisationen. Reservofficersutbildningen skall i ökad utsträckning samordnas med lämpliga avsnitt i yrkcsbefälsutbild- ningen. Dessa förslag och andra åtgärder beräknas kunna förbättra reservoffi- cersrekryteringen.

Värnpliktigt befäl fullgör huvuddelen av belälsuppgifterna i nuvarande krigsorganisation. Någon principiell förändring förutsätts inte i detta avse- ende. Värnpliktiga skall alltjämt tas ut och utbildats för uppgifter som grupp-. trOpp- och plutonchefer och motsvarande befattningar i krigsorganisationen på samma sätt som i dagens system.

Det tjänsteställningssystem för det militära försvaret som infördes genom 1972 års tjänsteställningsreform skall i princip gälla också i den nya befalsordningen. Vissajusteringar blir dock nödvändiga med hänsyn till att nuvarande fyra gruppbenämningar för yrkespersonal — gruppehefer. plutons- officerare, kompaniofftcerare och regementsofficerare — utgår och ersätts av en enda benämning. yrkesofficerare.

[ den nya befälsordningen blir fänrik den lägsta tjänstegraden för yrkesbefalct. För reservofficerare innebär de större möjligheterna att utbildas för vissa krigsbefattningar på bataljonschefsnivån att fler reservofficerare än hittills kan få tjänstegraden major.

Den nya befalsordningen föreslås börja genomföras under programplane- pcrioden 1978/79—1982/83. De första ansökningarna om antagning som yrkesbefälsaspirant skall kunna ske år 1979. och den första omgången blivande yrkesbefa'l skall kunna gå genom den gemensamma grundläggande yrkesbefiilsutbildningen åren 1981—1983.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1977/78z24 3

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-01-12

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Wikström, Johans- son. Friggebo.

Föredragande: statsrådet Krönmark

Proposition om ny befälsordning för det militära försvaret

1. Inledning

1.1 1973 års principbeslut om en enhetlig befälsordning inom det militära försvaret

År 1973 fattade statsmakterna principbeslut i frågan om en ny och för det militära försvaret enhetlig befälsordning (prop. 19732128, FöU 197323, rskr l973z309). I propositionen redogjorde min företrädare översiktligt för utveck- lingen av befälsordningsfrågan fram till år 1973 och redovisade bl. a. följande principiella riktlinjer för en ny befälsordning. gemensam för all personal inom försvarsgrenarna.

Allt yrkesbefäl inom försvarsmakten måste fullgöra uppgifter i såväl krigs- som fredsorganisationen. Inom båda dessa skall befälet uppfylla de tre väsentliga kraven att vara chef, fackman och utbildare. Sambandet mellan uppgifterna i krigsorganisationen och i fredsorganisationen är av såväl funktionell som ekonomisk och organisatorisk art. Krigets krav styr befälets insatser och därmed också kraven på yrkesbefälet. l krig skall yrkesbefa'Iet verka i kraft av den utbildning och den verksamhet som har genomförts i fred. Detta speglar dagens krav. Kommande förändringar i den teknologiska och materiella miljön visar dock att man även inom en framtida krigsorga- nisation måste ställa stora krav på personalens kvalitet på alla uppgiftsnivåer. Kraven på förmåga att handla självständigt samt att instruera, leda och ha kontakt med människor blir framträdande.

Uppgifterna som chef, fackman och utbildare förenar yrkesbefälet i sådan grad att en ny grundsyn på befälsstrukturen är motiverad. Yrkesbefålet bör därför i fortsättningen ses som en enda grupp med gemensam identitet.

Den totala mängden uppgifter för yrkesofficerare måste med hänsyn till för5varsmaktens mångskiftande karaktär fördelas på personal som utbildas för att verka inom olika områden och på skilda kompetensnivåer. En indelning i kompetensgrupper. som grundas på de faktiska behoven inom

• Sida 4
•  Original

Prop. 1977/78z24 4

krigs- och fredsorganisationen, måste därför finnas. Att bestämma antalet sådana grupper och de olika gruppernas uppgifter och utbildning samt hur urvalet till dem skall ske bör bli en väsentlig uppgift vid detaljutformningen av en ny befa'lsordning.

Även förhållandena inom samhället i övrigt måste på ett avgörande sätt påverka befälssystemet i olika avseenden, t. ex. i fråga om rekrytering. utbildning och arbetsmiljö.

lnom skolans område är det inte endast den kvantitativa utvecklingen som har betydelse. Av stor vikt är också nya begrepp och idéer inom organisation och pedagogik samt ändrade relationer mellan lärare och elever.

Inom arbetslivet utvecklas, parallellt med förstärkningen av tryggheten för de anställda, en ökad strävan att vidga den enskildes medinflytande. Dessa strävanden måste också prägla utvecklingen inom försvaret.

En modern befalsstruktur måste ge möjlighet för organisationen att på bästa sätt ta till vara den enskildes förmåga och praktiska erfarenhet så att dessa resurser blir utnyttjade på ett konstruktivt sätt.

Värnplikten och värnpliktssystemet är av största vikt när det gäller den principiella inriktningen av yrkesofficerens uppgifter, rekrytering och utbild- ning. Värnplikten är den avgörande förutsättningen för att vi organisatoriskt skall kunna förverkliga de försvarsresurser som vår säkerhetspolitik i så stor utsträckning vilar på. Det är därför ett oavvisligt krav på yrkesofficeren att han har god kännedom om värnplikten och dess ideella och praktiska förutsättningar liksom också praktisk insikt i och erfarenhet av värnplikts- utbildningen och dess villkor. Huvuddelen av de manliga medborgarna genomgår värnpliktsutbildning. Denna utbildning är kvantitativt en utom- ordentlig rekryteringstillgång som ger goda möjligheter till önskvärd bredd i urvalet av yrkesofficerare.

Förutom nu angivna allmänna förutsättningar framhöll departements- chefen vissa mer speciella åtgärder som borde beaktas vid utformningen av ett nytt befälsordningssystem.

Fördelningen av krigs- och fredsorganisationens befa'lsuppgifter mellan olika kompetensgrupper av yrkesofficerare. reservofficerare och värnplikts- befäl måste sålunda ske efter en realistisk analys av befalsuppgifterna i organisationen. Principen om rekrytering genom värnplikten måste ges större praktisk betydelse än som nu är fallet. Behörighetsreglerna måste anpassas till utvecklingen inom det civila utbildningsväsendet och dess normer. För visst yrkesbefäl kan liksom hittills behövas särskilda rekryterings- och utbild- ningsvägar samt särskilda urvalskriterier. Försvarsmaktens behov av personal som vid tillräckligt låg ålder kan ges kvalificerade uppgifter måste särskilt beaktas.

På grundval av de metoder som redan finns inom försvaret måste utbildningen av yrkesofficerare utvecklas och reformeras. Särskild hänsyn bör härvid tas till utvecklingen inom det allmänna utbildningsväsendet bl. a. i fråga om s. k. varvad utbildning. Förvärvad praktisk erfarenhet måste ges

• Sida 5
•  Original

Prop. 1977/78: 24

'.h

större vikt än nu vid utbildning och urval. Särskilt bör möjligheterna att ge redan utbildat yrkesbefäl erforderlig och ändamålsenlig vidareutbildning uppmärksammas.

Försvarets inomverksutbildning och det civila samhällets olika utbild- ningsåtgärder måste samordnas för att bl. a. ge möjlighet att snedda mellan olika kompetensgrupper vid olika ålderslägen. Systemet bör göras mer flexibelt än hittills med större möjligheter för den enskilde att av egen kraft och förmåga gå vidare till allt mer kvalificerade uppgifter.

Vid utformningen av befälsstrukturen måste tillfredsställande befordrings- möjligheter behållas. Kompetensgruppernas antal och definition måste studeras noga. Målet måste vara att alla yrkesofficerare under hela den yrkesverksamma tiden skall kunna få arbetsuppgifter som motsvarar deras utbildning och erfarenhet. Hänsyn måste också tas till behovet av samord- ning inom och mellan försvarsgrenarna.

Reserv- och värnpliktsbefalet kommer också i framtiden att ha avgörande betydelse för krigsorganisationens funktionsduglighet. Det är därför betydel- sefullt att bl. a. rekryterings- och utbildningssystem utformas så att behovet av välutbildad personal inom dessa befälsgrupper kan tillgodoses. Modernt utformad information är härvid av stor betydelse. De vägledande idéer som har angetts för yrkesofficerarna måste i fråga om uppgiftsinriktning och urval, rekrytering, utbildning och medinflytande i tillämpliga delar gälla även för reservofficerare och värnpliktsbefa'l.

I propositionen uttalade min företrädare vidare att han. under förutsättning att riksdagen inte hade något att erinra mot vad som anförts om utgångs- värden för en reformering av krigsmaktens befa'lsstruktur, avsåg att inom försvarsdepartementet fortsätta arbetet med att ta fram underlag till de reformer som behövdes inom befälsområdet. Till departementet skulle därvid knytas en särskild delegation för samråd i dessa frågor med representanter för försvarsmakten och personalorganisationerna samt också ledamöter av riksdagen. Tyngdpunkten i det fortsatta arbetet måste natur- ligen ligga på f'rågor om avvägning av befälsgruppernas uppgifter inom krigs- och fredsorganisationen samt om yrkesbefalets rekrytering, urval och utbildning.

Avslutningsvis anmälde departementschefen att han av pågående utred- ningar om befälsordningen inom marinen och flygvapnet inhämtat att utredningsarbetet inom dessa utredningar hade nått så långt att resultatet kunde ingå i underlaget för de fortsatta övervägandena.

R i k sd a ge n s fö rs v a rs u ts k ot t (FöU 1973z23) underströk kraftigt värdet av en hög kvalitet på försvarets befäl. Förutsättningarna för att arbetet med en ny befälsordning skulle få en fast grund bedömdes som goda. Det militära försvarets ledning och berörda personalorganisationer hade i princip anslutit sig till de i propositionen angivna tankegångarna för utformning av en framtida befa'lsstruktur. ....

Utskottet hade inte något att erinra mot de principiella riktlinjer som

• Sida 6
•  Original

Prop. 1977/78z24 6

departementschefen hade redovisat och inte heller mot den avsedda uppläggningen av arbetet. Departementschefens avsikt att tillkalla en särskild samrådsdelegation för medverkan i det fortsatta arbetet tillstyrk- tes.

Utskottet underströk, i likhet med departementschefen och i anslutning till vissa av utskottet behandlade motioner i ämnet. det reservanställda och värnpliktiga befälets avgörande betydelse för krigsorganisationen och vikten av att dessa befälskategoriers förhållanden i olika avseenden beaktades i förevarande sammanhang och i lämplig utsträckning anpassades till vad som kunde komma att gälla för yrkesbefälet.

R i k 5 (1 a g e n (rskr 19731309) följde i sitt beslut försvarsutskottets hemstäl- lan.

1.2. Befälsordningsarbetet efter 1973 års principbeslut

I enlighet med departementschefens uttalande i prop. l973:128 bildades år 1974 inom försvarsdepartementet en särskild arbetsgrupp, befälsordnings- gruppen (BOG), med uppgift att ta fram underlag för och utarbeta förslag till en ny befälsordning.

Samtidigt knöts till departementet en särskild delegation för samråd i befälsordningsfrågorna. ] denna ingår bl. a. ledamöter av riksdagen samt företrädare för myndigheterna och de tre yrkesbefälsförbunden. Företrädare för Reservofficerarnas centralorganisation har beretts möjlighet att delta i delegationens sammanträden.

BOG har i sitt arbete lämnat företrädare för personalförbunden tillfälle att fortlöpande delta i arbetssammanträden som anordnats av gruppen. Härvid har även företrädare för Reservofficerarnas centralorganisation beretts till- fälle att delta i arbetssammanträden med gruppen. Syftet har härvid varit att få förbundens inställning i olika frågor klarlagd och att om möjligt nå enighet om principer för och tillämpning av alternativa lösningar på frågorna. Företrädare för överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna har också fort- löpande deltagit i arbetssammanträden med gruppen och har därvid lämnat synpunkter och förslag i olika frågor.

Under våren 1975 lämnade BOG till departementschefen ett första utkast med förslag till ny befälsordning (BOst grundskiss). Förslaget grundades på dei 1973 års riksdagsbeslut angivna huvudprinciperna. på visst underlag från överbefälhavaren samt på de betänkanden som hade avgetts av befälsutred- ningarna för marinen och flygvapnet. Vid utarbetandet av förslaget hade BOG också beaktat personalförbundens under arbetets gång framförda synpunkter på och ställningstagandcn till en gemensam rekrytering och grundutbildning till yrkesofficer. l grundskissen angavs att vissa frågor hade berörts ofullständigt och därför krävde ytterligare behandling.

Personalförbunden bereddes tillfälle att ta del av grundskissen och lämnade under hand vissa synpunkter på denna.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1977/78:24 7

Efter behandling inom departementet av grundskissen gav min företrädare i slutet av år 1975 vissa riktlinjer för det fortsatta arbetet i befälsordnings- frågan för att snabbt få fram ett genomarbetat huvudalternativ.

Under det följande arbetet ägde fortsatta överläggningar rum mellan BOG, företrädare för myndigheterna och personalförbunden, främst rörande tjän- steställningsnivån efter den grundläggande yrkesutbildningen. Överlägg- ningar förekom även inom försvarsdepartementet och mellan företrädare för berörda departement.

Under mars 1976 upprättades inom försvarsdepartementet ctt principut- kast med förslag till en ny befälsordning. Genom beslut den 11 mars 1976 uppdrog regeringen åt överbefälhavaren att med ledning av en till uppdraget fogad promemoria granska principutkastet.

Efter remiss avgav Svenska officersförbundet (SOF), Kompaniofficersför- bundet (KOF) och Plutonsofficersförbundet (POF), Reservofficerarnas centralorganisation och Sveriges civilingenjörsförbund yttranden över prin- CiPUIkHSlet- SOF, KOF och POF lämnade ett gemensamt yttrande.

Sedan överbefälhavaren i en särskild utredning, personalutredning 1976, redovisat bl. a. resultatet av sin granskning av principutkastet, har befälsför- bunden och Reservofficerarnas centralorganisation yttrat sig även över överbefälhavarens personalutredning. KOF och POF har därvid avgett gemensamt yttrande.

De centrala militära staberna har under år 1977 på grundval av de preliminära ställningstagandena arbetat med att förbereda reformerna inom befiilsordningsområdet.

2. Visst underlag för 1976 års principutkast till en ny befälsord— ning

Som en allmän bakgrund till såväl 1976 års principutkast som den på grundval av bl.a. utkastet och yttrandena över detta utarbetade nya befälsordningen har en översiktlig redogörelse för nuvarande ordning ifråga an: be?/ä/spersonalen inomlörsvarsmaklen ställts samman inom försvarsdepar- tementet. Denna sammanställning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

Bcfälsulredningarna för marinen (MBU) och flygvapnet (MTU) överläm- nade under hösten 1973 promemorian (Ds Fö l973z4) Marinens befäl — Principiella utgångspunkter och förslag beträffande reformer av befälsstruk- turen vid marinen och betänkandet (SOU 1973:34) Flygvapnets befäl — Rekrytering och utbildning. Dessa förslag har ingått i underlaget för 1976 års principutkast.

Utredningarna grundar sina överväganden och förslag på en helhetsbild av befälsbehOVen för resp. försvarsgren och de andra delar av försvarsmakten som funktionellt hänger samman med ifrågavarande försvarsgren. Förslagen avser såväl värnpliktsbefäl som yrkesbefäl och reservbefäl.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1977/78:24 8

I fråga om yrkesbefälet konstaterar båda utredningarna att varje yrkes- officer skall vara chef, fackman och utbildare i såväl freds- som krigsorgani- sationen. Efter att ha analyserat bl. a. organisatoriska utgångsvärden och befälsuppgifternas innebörd föreslår dessa utredningar befälsstrukturer vid marinen resp. flygvapnet som förutsätter värnpliktsrekrytering på två rekryteringsvägar till yrkesbefäl. Utredningarna anser vidare att yrkesoffice- rarna bör delas in i tre uppgiftsgrupper, nämligen regementsofficerare, kompaniofficerare och plutonsoflicerare med utökade möjligheter till snedd- ning (övergång) från en befälsgrupp till en annan.

Av betydelse för det fortsatta arbetet i befälsordningsfrågan är den systematisering som MBU på grundval av studier av bcfälsuppgifternas innebörd har gjort av kraven på befäl. MBU anger fem olika kravnivåer — funktionsnivåer. Dessa är l ä gs t a fu n kt io n 5 n i v å e r med jämförelsevis begränsade befälsuppgifter inom visst fackområde — motsvarande grupp- chefsnivå — samt d e ls y ste m l e d nin g med befa'lsuppgift inom del av ett funktionsområde. Exempel på delsystem är de i ett vapensystem ingående delarna, t. ex. spaningsdel, utvärderings- eller eldledningsdel och själva vapnet. Befälsuppgiftema inom denna funktionsnivå kan i sin tur delas upp i uppgifter av normal resp. mera kvalificerad karaktär. Dessa motsvarar uppgifter på troppchefs- resp. plutonchefsnivå. Ytterligare nivåer är e n s y - stemledning med ledning av helt vapensystem eller annat system — motsvarande kompanichefsnivå —och fl e rs y ste m le d nin g med krav på förmåga att leda och samordna flera vapensystem och andra system till en samlad funktion — motsvarande bataljonschefsnivå. Den högsta nivån innebär led n i ng av fle ra flersyste m och motsvarande eller än mer komplicerade befälsuppgifter — motsvarande nivån för högre chefer, rege- mentschefsnivån och fredsbataljonschefsnivån.

Såväl MBU som MTU föreslår att den allmänmilitära utbildningen samt ledar- och Iärarutbildningen för yrkesofficerarna inom marinen resp. flyg- vapnet förstärks.

MBU:s förslag anger vidare att marinens kompaniofficerare i teknisk tjänst framdeles bör utföra en stor del av de uppgifter som i nuvarande organisation fullgörs av mariningenjörer linje G (gymnasieingenjörer).

MTU föreslår för flygvapnet bl. a. att kategorierna faltflygare och trupput- bildare avvecklas. Uppgifterna i allmänmilitär utbildning bör föras över från kategorin trupputbildare och fördelas på alla yrkesofficerare i marktjänst vid flygvapnet. De nuvarande trupputbildarnas uppgifter i krigsorganisationen bör härvid övertas av värnpliktigt befäl och reservbefa'l, vilket innebär att nya utbildningslinjer för dessa befälskategorier tillkommer. De civilmilitära mästarna och flygteknikerna bör få militär ställning som kompani- och plutonsofficerare. Särskilda åtgärder föreslås också för att ge de flygande krigsdivisionerna lämpligt personalinnehåll och minska avgången av piloter till civil luftfart.

De tre yrkesbefälsförbunden hade i sitt gemensamma yttrande över den

• Sida 9
•  Original

Prop. 1977/78:23 9

infördes var en av förutsättningarna att det inte skulle leda till en överström- ning av läkare från den offentliga till den privata sektorn. Det torde nu stå klart att någon sådan effekt inte uppkommit. De offentliga sjukvårdshuvud- männen har visserligen fortfarande en otillräcklig tillgång på läkare, men detta beror inte på att läkare i större utsträckning blivit privatpraktiker. Så långt statistiken hittills visar har antalet yrkesverksamma privatpraktise- rande läkare minskat under 1970-talet. Från läkarförbundet har också påtalats att någon nämnvärd nyetablering av privatpraktiker inte skett under 1970— talet, vilket skall ses mot bakgrund av den förestående stora avgången av åldersskäl bland de privatpraktiscrande läkarna. l detta sammanhang har pekats på de ekonomiska svårigheter som är förenade med att öppna ny privatpraktik på läkarvårdstaxans grundnivå. Förbundet har därför framhållit behovet av att åtgärder vidtas för att underlätta viss nyetablering av privatpraktiker.

Socialdcpartementets sjukvårdsdelegation fastställer periodvis ett läkarför- delningsprogram som är ett planeringsinstrument för fördelningen av tillgängliga läkarresurser till olika verksamhetsområden och vårdformer. Programmet skall bl.a. ligga till grund för socialstyrelsens medgivande att inrätta läkartjänster inom den offentliga hälso- och sjukvården. Nu gällande läkarfördelningsprogram avser perioden 1975—1980. Enligt beräkningsgrun- derna för detta förutsätts antalet privatpraktiserande läkare som är under 65 år förbli oförändrat under programperioden. Det innebär ett beräknat ersätt- ningsbehov med ca 30 vidareutbildade läkare per år. Övriga läkare, som utövar privatpraktik vid sidan av annan verksamhet eller sedan de uppnått 65 års ålder, påverkar inte läkarfördelningsprogrammet.

Som jag tidigare nämnt omfattar möjligheten till högre individuell arvodestaxa enbart läkare som var verksamma år 1973 samt läkare vid gruppmottagningar som fanns inrättade detta år. En nyetablerad läkare är hänvisad till läkarvårdstaxans grundnivå. Detta har visat sig innebära svårigheter, eftersom kostnaderna för en ny läkarmottagning vanligen är högre än för äldre mottagningar.

Efter samråd med statsrådet Troedsson vill jag förorda följande åtgär- der.

För att underlätta etablering av nya privatpraktiserande läkare i den omfattning som beräknats i gällande läkarfördelningsprogram bör det införas en särskild möjlighet till individuell taxebindning i samband med nyetable- ring. En sådan särskild taxenivå, som bör ligga högst 20 % över taxans grundnivå. bör omfatta högst 30 läkare under vardera år 1978 och 1979. dvs. sammanlagt 60 läkare under tvåårsperioden. Denna särskilda taxenivå bör liksom nu gällande regler för individuell taxebindning få formen av en övergångsbestämmelse i läkarvårdstaxan. Frågan om i vilken takt den här aktuella särskilda taxenivån skall avvecklas bör tas upp till prövning i anslutning till det förslag rörande avveckling av den individuella taxebind- ningen, som riksförsäkringsverket avser att lägga fram i samband med nästa

• Sida 10
•  Original

Prop. 1977/78:24 10

gymnasiala studier och ca 15 % ha gått genom olika Specialkurser inom gymnasieskolan. Ca 35 % av de inryckande kan väntas inneha allmän behörighet för högskolestudier. Denna andel kan antas sjunka något som en följd av den minskade tillströmningen till gymnasieskolans teoretiska linjer och den ökade efterfrågan på yrkesinriktad gymnasial utbildning. Detta förhållande kan komma att ändras genom revision av läroplanerna. Ca 15 % av de värnpliktiga beräknas ha enbart grundskola som bakgrund.

3 1976 års principutkast till en ny befälsordning

l regeringens anvisningar i mars 1976 till överbefälhavaren för program- planering för perioden 1977/78—1981/82 lämnades bl. a. ett utredningsupp- drag beträffande personal. Mot bakgrund av vissa organisatoriska riktlinjer skulle härvid redovisas alternativa omfattningar och utformningar av personalorganisationen samt de konsekvenser som dessa medförde i fråga om kostnader och övriga effekter på kort och lång sikt. Enligt anvisningarna skulle bl. a. förutsättas att befälspersonalens tjänstgöring i större utsträckning än f. n. ägnades åt utbildningen av värnpliktiga. Vid behovsberäkningar för personal i krigsorganisationen skulle vidare förutsättas att i principal] anställd befälspersonal som utbildades i det nya systemet med enhetlig befälsordning krigsplacerades som lägst plutoncheftmotsvarande).

Samtidigt som programplaneanvisningarna lämnades uppdrog regeringen åt överbefälhavaren att granska ett inom BOG upprättat principutkast till en ny befälsordning för det militära försvaret. I anvisningar för detta uppdrag angavs bl. a. att granskningen skulle utgå från den kvantitativa inriktning av bcfälspersonalen som framgick av anvisningarna för programplaneringen. Syftet med granskningen skulle vara att ge underlag för beslut om huvud- linjerna i en ny befälsordning för det militära försvaret i enlighet med de riktlinjer som hade redovisats i 1973 års riksdagsbeslut i befälsordningsfrå- gan.

Principutkastet avsåg en gemensam principlösning för hela det militära försvaret. Förhållandena för det värnpliktiga befälet och reservbefälet berördes dock endast i den mån de hade direkt sammanhang med yrkesbe- fälets förhållanden.

Principutkastet tog fasta på de av personalorganisationerna framförda tankarna på en gemensam rekrytering och grundutbildning till yrkesofficer. Det innehöll en rad huvudmoment såsom rekrytering och värnpliktsutbild- ningens genomlörande för blivande yrkesbefälsaspiranter. antagnings- och behörighetskrav, grundläggande yrkesbefälsutbildning, urval, vidareutbild- ning etc.

1 principutkastet angavs bl. a. att blivande yrkesbefälsaspiranter fullgör grundutbildning som värnpliktiga tillsammans med övriga värnpliktiga inom resp. uttagningskategori. Erforderligt antal aspiranter och nödvändig bredd i rekryteringen förutsatte att denna skedde från såväl plutonsbefäls- som

• Sida 11
•  Original

Prop. 1977/78:24 ll

gruppbefälsuttagna värnpliktiga. Vidare angavs mera detaljerat antagnings- krav i fråga om befälsskattning, principer för ansökan, urval och antagning av aspiranter samt förkunskapskrav i allmänna ämnen för tillträde till grund- läggande yrkesbefälsutbildning. llärvid borde i princip krävas allmän behö- righet och vissa särskilda förkunskaper av dels generell art, dels varierande yrkesspecitik art.

Den grundläggande yrkesbefälsutbildningen borde enligt principutkastet i alla de fall då eleverna kommer från skilda värnpliktskategorier inledas med en förberedande yrkesbefälsskola med mål att ge aspiranterna en ensartad militär kunskaps- och färdighetsnivå. Den grundläggande yrkesutbildningen skulle meddelas inom en yrkesofficersskola 1 med mål att främst ge eleverna förmåga att tjänstgöra som utbildare inom pluton eller motsvarande enhet eller som delsystemledare. Skolan förutsattes omfatta högst ca två år och innefatta såväl skolmässig utbildning som praktisk tjänstgöring.

Enligt principutkastet skulle överbefälhavaren vidare överväga vissa alternativa mål för och utformningar av dels den grundläggande yrkesbefäls- utbildningen, dels yrkesofficerarnas vidareutbildning på de båda officers- skolor som följde efter officersskola 1 . Överbefälhavaren skulle sålunda pröva en grundläggande yrkesbefälsutbildning som för icke systembunden personal även innefattade teoretisk utbildning för placering på plutonchefsnivå i krigsorganisationen. Vidare skulle som alternativ undersökas möjligheterna att för icke systembunden personal flytta över teoretisk utbildning för utbildaruppgifterna från officersskola 2 till den grundläggande yrkesbefäls- utbildningen. I sammanhanget angavs vidare att en omvärdering av vissa befattningars nivågruppering kunde behöva ske och att justeringar i tjänste- ställningssystemet kunde bli aktuella.

Ett första urval till officersskola 2 skulle enligt principutkastet ske ett till två år efter den grundläggande yrkesbefälsutbildningen bland dem med intresse för fortsatt högre utbildning. Urvalsprinciper redovisades också liksom även de tider inom vilka urval av blivande bataljonschefer/flersystemledare resp. kompanichefer (motsvarande) i krigsorganisationen borde ske.

Officersskola 2 var enligt principutkastet frivillig och skulle för arméns och kustartilleriets del leda till tjänstbarhet i fred som kvalificerad utbildare inom pluton som förbandsutbildas. l krigsorganisationen skulle placering kunna ske i sådana befattningar på plutonchefsnivå som oundgängligen krävde yrkesmän. Utbildningen borde omfatta ett år och vara uppdelad för att därigenom minska frånvaron från utbildningsverksamheten vid förban- den.

Personal som av olika skäl inte hade gått genom officersskola 2 senast tolfte året efter yrkesofficersskola 1 eller före denna tidpunkt bedömdes inte komma i fråga för officersskola 2 skulle enligt principutkastet allt efter freds- och/eller krigsorganisationens behov vidareutbildas för specialuppgifter. Nivågrupperingen av olika uppgifter i detta fält skulle övervägas i samband med granskningen. Vidare skulle övervägas för vilka uppgifter lång erfa-

• Sida 12
•  Original

Prop. l977/78:24 12

renhet kunde ersätta skolning.

Officer som efter officersskola 2 hade fullgjort minst två års väl vitsordad tjänst som utbildare eller kvalificerad delsystemledare och som fullgjort krigsförbandsövning eller särskild övning i krigsbefattning på plutonchefs- nivå kunde enligt principutkastet kommenderas till fortsatt utbildning på motsvarigheten till nuvarande truppslags- och vapenofficersskolor, i utkastet benämnd yrkesofficersskola 3. Utbildningen vid denna skola skulle syfta till tjänstbarhet i krig som kompanichef(systemledare) och i fred som chef för pluton(systemledare). Förkunskaper i civila ämnen utöver allmän behörighet torde behövas generellt och borde lägst motsvara teoretisk linje på gymna- sieskolan jämte särskilda förkunskaper i övrigt anpassade till den yrkesspe- cifika utbildningen.

Fortsatt utbildning till bataljonschefsnivå och högre nivåer skulle enligt principutkastet ske vid officersskolorna 4 och 5 som motsvarade nuvarande militärhögskolans allmänna resp. högre kurser.

Vissa i principutkastet berörda frågor förutsattes bli prövade i senare sammanhang, bl. a. inhämtande av behörighetsgivande utbildning före militär vidareutbildning, åldersgränser och uppgifter för äldre personal samt frågan om den civilmilitära tekniska personalens och flottiljpolispersonalens framtida kategoritillhörighet.

4. Personalorganisationernas yttranden över principutkastet

SOF. KOF och POF framhöll bl. a. att principlösningen i utkastet till sina huvuddrag stämde överens med de förslag till ny befälsstruktur som förbunden hade lämnat i gemensamt yttrande över den departementsprome- moria som låg till grund för prop. 1973:128. 1 sistnämnda yttrande framhölls dock som särskild förutsättning för en ny befälsordning att den obligatoriska utbildningen för yrkesofficerare borde föra fram till så kvalificerade och ansvarsfulla uppgifter att de uppfattades som intressanta och meningsfulla även efter lång anställningstid, dvs. fredsbefattningar på nivån plutonchef, specialplutonchef, speciallärare inom armén och befattningar på motsva- rande nivå inom marinen och flygvapnet.

Under förutsättning att nämnda kvalitetshöjning tillgodosågs tillstyrkte förbunden att principutkastet i allt väsentligt godtogs som underlag för det fortsatta arbetet på en ny. enhetlig befälsordning för det militära försvaret.

På några punkter gav principutkastet enligt förbunden uttryck för uppfatt- ningar som förbunden antingen särskilt önskade understryka, eller hade en avvikande mening om och ifrågasatte ändringar av.

I fråga om re k r y te ri n g förutsatte förbunden att kategorin värnpliktigt kompanibefa'l tillfördes rekryteringsunderlaget på samma grunder som värnpliktigt plutons- och gruppbefäl. Förbunden vidhöll härutöver sitt krav på lägst befälsskattning 6 för tillträde till yrkesofficersutbildning.

Kravet på al lm ä n b e h ö r i g h et som villkor för tillträde till yrkesoff-

• Sida 13
•  Original

Prop. l977/78:24 13

cersutbildning fick enligt förbundens bestämda uppfattning inte eftersättas. Elever med ett begränsat kompletteringsbeliov i enstaka ämnen borde dock kunna beredas tillfälle till studier för komplettering under yrkesofficersskola 1.

Förbunden utgick vidare från att behovet av särskilda förkunskaper prövades ytterligare i anslutning till det fortsatta arbetet. De utredningar och förslag som försvarsgrenscheferna år 1976 hade redovisat rörande behovet av förkunskaper i allmänna ämnen fick enligt förbunden inte föregripa en sådan prövning. Förbunden förväntade sig lösningar som tillgodosåg objektiva krav på yrkesofficeren i rollerna som chef, fackman och utbildare på olika nivåer, men samtidigt stämde överens med principerna för utformningen av tillträdesvillkoren för grundläggande högskoleutbildning på grundval av riksdagens beslut år 1975 och de föreskrifter som regeringen med stöd härav utfärdade.

Vad avsåg y r ke s office rs s k ola [ framhöll förbunden bl. a. att arbetsuppgifterna inom den lägsta utbildningsenheten — pluton (motsva- rande) — där den nyutnämnde yrkesofficeren verkar borde fördelas efter lärarnas kunskaper, intressen och erfarenhet. Eftersom tjänstgöringsförhål- landena inom pluton enligt förbundens mening omöjliggjorde en strikt funktionsuppdelning, borde yrkesofficerarna vid pluton (motsvarande) ha ungefär samma pedagogiska kvalitet. För personal som inte är systembunden borde därför det principiella målet för yrkesoflicersskola 1 i fråga om uppgift i fredsorganisationen vara att ge den teoretiska grund som behövdes för att yrkesofficeren skulle kunna verka som kvalificerad utbildare vid pluton (motsvarande) som förbandsutbildas. Del av denna utbildning borde full- göras under handledning vid grundutbildningsförband.

För systembunden personal behövde yrkesofficersskola 1 delas upp på fack eller linjer. En mycket stor del av utbildningen borde dock vara gemensam Och ha motsvarande mål som för den icke systembundna personalen. Förutom grundläggande yrkesofficersutbildning borde skolan för system- bunden personal ge en bred bas för fortsatt utbildning inom facket och till annat fack.

Viss kvalificerad pedagogisk utbildning, t. ex. i förbandsutbildningsmeto- dik, och mer krävande teoretisk undervisning kunde enligt förbunden med fördel anstå till dess yrkesofficeren hade något eller några års erfarenhet i tjänsten och sålunda hänföras till närmast högre utbildningsnivå.

Förbunden framhöll vidare att den blivande yrkesofficeren i en ny befälsordning — utöver värnpliktig befälsutbildning och förberedande yrkes- officersskola — skulle komma att gå genom en ca två år lång yrkesofficers- utbildning och förvärva avsevärt fördjupad kunskap och förmåga som fackman, ledare och utbildare inom pluton vid eget truppslag. Målet för yrkesofficersskola 1 borde därför enligt förbunden utformas så att krigspla- cering i överensstämmelse med regeringens tidigare nämnda anvisningar för programplaneringen, dvs. som lägst plutonchef(motsvarande), kunde säker-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1977/78: 24 14

ställas för såväl systembunden som icke systembunden personal. För att nå detta mål kunde, enligt förbunden, tiden för den grundläggande yrkesoffi- cersutbildningen behöva förlängas i förhållande till vad som förutsattes i principutkastet.

Om målet för den grundläggande yrkesofficersutbildningen utformades i enlighet med förbundens synsätt och därvid uppkommande behov att förlänga utbildningstiden vid yrkesofficersskola l tillgodosågs kunde. enligt förbundens mening, yrkesofficersskola 2 utgå i utbildningsgången för yrkesofficerare. En ytterligare förutsättning härför var dock att visst utbild- ningsinnehåll i sistnämnda skola fördes över till yrkesofficersskola 3 som härigenom behövde förlängas i motsvarande mån. Underlag för en ändamåls- enlig avvägning mellan de båda utbildningsskedena i fråga om utbildnings- mål, utbildningstid, ämnesfördelning m. m. borde enligt förbunden tas fram i samband med det fortsatta arbetet med kurs- och timplaner för resp. skeden. Den fortsatta utbildningen efter yrkesofficersskola 1 skulle, med beaktande av den lägsta kompetensnivå som förbunden hade förutsatt att alla minst skulle uppnå, i princip ske enligt den enskilde yrkesofficerens fria val inom ramen för det antal utbildningSplatser som stod till förfogande. Bland sökande till fortsatt utbildning kunde ett urval behöva ske. 1 principutkastet tecknad grund för sådant urval kunde förbunden godta men de satte i fråga om särskilda studielämplighetsprov behövdes utöver de urvalskriterier som angavs.

Förbunden anslöt sig till principen att tillträde till skolor och kurser som ingick i fortsatt utbildning efter yrkesofficersskola ] skedde successivt inom vissa tidsintervall. Dei principutkastet angivna tidsintervallen kunde därvid ligga till grund för slutliga överväganden. Utbildningsgångarna måste utformas under beaktande av behovet att säkerställa en god rekrytering och hög kvalitet på _vrkesofficerskåren som helhet. För att tillgodose krigs- och fredsorganisationcns behov av kvalificerade chefer i ledande befattningar måste utbildningen som yrkcsofficer medge en snabb yrkeskarriär för ungdomar som med framträdande studie- och befälslämplighet förenade hög ambition att tillgodogöra sig officersyrkets utvecklingsmöjligheter och nyttiggöra försvaret sin duglighet. Ett rimligt anspråk härvidlag syntes enligt förbunden vara att tillträde till y r k e s 0 ffi e e rs s k ola 3 fick ske tidigast efter två års tjänst som yrkesofficer.

Beträffande utbildningsinnehåll och utbildningsmål ansåg förbunden att den nyutnämnde yrkesofficeren efter genomgång av yrkesofficersskola 1 och därpå följande praktisk tjänstgöring hade tillräckligt bred allmän kunskaps- och erfarenhetsgrund för fortsatt utbildning vid yrkesofficersskola 3. Samma utbildning i samhälls- och naturvetenskapliga ämnen samt fördjupade kunskaper om totalförsvaret som gavs vid yrkesofficersskola 3 borde också ges eleverna vid speciallinje.

l konsekvens med uppfattningen att yrkesofficersskola 2 kunde utgå. om

• Sida 15
•  Original

Prop. l977/78:24 1 'Jl

den grundläggande yrkesofficersutbildningen inriktades så som förbunden förordade, måste visst utbildningsinnehåll föras över till yrkesofficersskola 3. Utbildningen vid denna behövde då förlängas. Storleken av förlängningen kunde enligt förbunden bedömas först när kurs- och timplaner för aktuella utbildningsskeden förelåg.

Reservofficerarnas centra/arganisation framhöll i sitt remissyttrande bl.a. att inom försvarsmaktens krigsorganisation utgör yrkesbefälct ca 10 % av allt befäl. Inom armén är ca 80 % av befälet på kompanichefsnivån reservoffi- cerare. Centralorganisationen fann att den sedan flera år helt otillräckliga reservofficersrekryteringen till armén, främst infanteriet. utgjorde ett allvar- ligt hot mot vårt militära försvars effektivitet. Ett av huvudsyftena med en ny befälsordning var, enligt centralorganisationen. att trygga tillgången på befäl. Reservofficersfrågan måste därvid ägnas ett primärt intresse och lösas tillsammans med övriga befälsfrågor.

Centralorganisationen framhöll att den delade försvarsutskottets uppfatt- ning att bl. a. försvarsekonomiska faktorer skulle ligga till grund för befälsordningen. Det torde, enligt centralorganisationen, ställa sig dyrare att besätta en befattning i krigsorganisationen på kompanichefsnivå med en yrkesofficer än med en reservofficer. En analys borde därför göras av vilka befattningar i krigsorganisationen som inte nödvändigtvis måste besättas med yrkesbefäl. Det borde även, enligt organisationen, utredas vilka uppgifter i fredsorganisationen som kunde fullgöras av reservofficerare och värnpliktigt befäl under egen utbildning och övning för krigsuppgiften. Organisationen ansåg att sådana överväganden borde ligga till grund för dimensionering av personalbehovet i fredsorganisationen.

Centralorganisationen befarade vidare att de förhållandevis låga behörig- hetskravcn och den långa utbildningsgången för yrkesbefälet enligt princip- förslaget skulle komma att medföra svårigheter att rekrytera välkvalificerad ungdom till officersyrket. Organisationen bedömde det vara nödvändigt att behörighetskraven för antagning till yrkesofficersutbildning kompletterades med en beskrivning över yrkets krav i olika nivåer.

Organisationen framhöll också att en ny befälsordning inte fick leda till att yrkesbefälet blev en isolerad grupp i förhållande till övriga befälsgrupper inom krigsorganisationen. Ett sätt att undvika detta var att för krigsuppgif- terna samordna utbildningen för de olika bcfälskategorierna så långt detta var praktiskt möjligt.

Centralorganisationen ansåg slutligen att det borde öppnas möjligheter för reservofficerare som var lämpade för militär vidareutbildning till befattningar på bataljonschefsnivå och som var villiga därtill att äta sig sådan utbild- ning.

Sveriges civilirzgerziörs/örbtmd ansåg att oavsett hur en framtida befälsord- ning utformades skulle det inom befälshierarkin både i fred och krig komma att behövas sådan personal med kvalificerad teknisk utbildning som motsvarade dagens civilmilitära ingenjörer.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1977/78:24 16

Den nya befälsordningen måste utformas så att anställning inom försvaret i framtiden var konkurrenskraftig och attraktiv även för ingenjörer.

För den kvalificerade tekniska utbildningen av anställda inom försvars- makten borde man så långt det var lämpligt utnyttja det allmänna skolvä- sendets resurser.

Förbundet ansåg vidare att det var synnerligen väsentligt att all civilmi- litär ingenjörspersonal, oavsett försvarsgrenstillhörighet, behandlades på ett likartat sätt och i ett sammanhang när det gällde att undersöka hur rekrytering. utbildning m.m. skulle ske i framtiden.

5. Överbefälhavarens personalutredning 1976 lnledningoch grunder

Överbefälhavarens personalutredning 1976 omfattar dels utredning rörande försvarsmaktens personalbehov m. m., dels granskning av det inom försvarsdepartementet upprättade principutkastet till ny befälsordning för det militära försvaret. Överbefälhavaren använder i personalutredningen begreppen "stambefa'l" och ”'stamofficer" i stället för "yrkesbefäl" och "yrkesofficer".

Överbefälhavaren framhåller att befälsordningen måste utformas på sådant sätt att rekryteringen tillgodoses såväl kvalitativt som kvantitativt. Vidare konstateras att befälsordningsfrågan inte kan slutföras utan att reserv- och värnpliktsbefälets utnyttjande och villkor samtidigt noggrant behandlas. Överbefälhavaren förutsätter att samtliga befälskategorier tas upp i det fortsatta arbetet.

Överbefälhavaren redovisar i personalutredningen de kvantitativa och kvalitativa totalbehoven, dvs. behoven av stam-, reserv- och värnpliktsbefäl, i krigs- och fredsorganisationen i slutet av 1980-talet. Överbefälhavaren utgår från att huvuddelen av den civilmilitära personalen. dvs. mästare och tekniker, mariningenjörer linje G samt flottiljpoliser vid flygvapnet räknas som stambefa'l i den nya befälsordningen. Härvid understryks särskilt att allt stambefäl skall utbildas för att kunna medverka i utbildningen av värn- pliktiga.

Krigsorganisationen

Rörande krigsorganisationens totala befälsbehov framhåller överbefälha- varen att behoven av reserv- och värnpliktigt befäl även i framtiden är antalsmässigt dominerande. Detta är en logisk och nödvändig konsekvens av värnpliktsförsvaret.

Överbefälhavaren konstaterar att stambefa'l behövs i många olika typer av krigsförband. Detta gäller för befattningar där fördjupade kunskaper om organisation, materiel och stridsmiljö är särskilt värdefulla för förbandens

• Sida 17
•  Original

Prop. 1977/78: 24 17

effekt och för vilka värnplikts- och reservbefälens utbildnings- och tjänstgö- ringstider är otillräckliga. Sådana s. k. "skall"-befattningar återfinns på alla nivåer från troppchefsnivå och uppåt.

Totalbehovet av stambefäl i "skall"-befattningar inom krigsorganisationen uppgår enligt överbefälhavaren till 20 200. Behovet för fredsorganisationen utgör ca 21500. Överskjutande del — ca 1300 — utnyttjas även inom krigsorganisationen, främst på plutonchefs- och kompanichefsnivåerna. Överbefälhavaren framhåller att det stora behovet av stambefäl i "skall"- befattningar inte är något nytt. Behovet finns även i dagens krigsorganisation. Det har emellertid ökat på grund av kraven i den framtida stridsmiljön och den avkortade värnpliktsutbildningen.

Överbefälhavaren framhåller vidare att kraven i den framtida stridsmiljön även har motiverat en översyn av dagens nivågruppering av olika befatt- ningar för såväl stambefäl som reserv- och värnpliktigt befäl. Härvid har särskilt befattningarna på troppchefs-, plutonchefs- och kompanichefsnivå- erna granskats. Överbefälhavaren konstaterar att översynen av de samlade uppgifterna i krigsorganisationen bestyrker stambefälets avgörande betydelse för värnpliktsförsvarets effekt, framför allt omedelbart efter mobilisering innan övrigt befäl har hunnit få rutin och befäst fältvana.

Överbefälhavarens analyser visar att den framtida stridsmiljön kräver sådant yrkeskunnande hos chefer på bataljonschefsnivå och högre nivåer att stambefäl liksom tidigare måste tas i anspråk där.

Beträffande kompanichefsnivån (systemledarnivån ) konstaterar överbefäl- havaren att uppgifternas krav på färdigheter och ledarskap med få undantag endast kan tillgodoses inom ramen för stam- resp. reservbefälsutbildning. Reservbefa'lsinstitutionen är i dag och än mer i den framtida krigsorganisa- tionen cn omistlig del av försvaret. Alla ansträngningar bör därför även i fortsättningen göras för att rekrytera denna befälsgrupp. Reservbefa'lets villkor utgör en integrerad del av hela befälsordningsfrågans lösning.

Den nyssnämnda översynen av dagens nivågruppering av olika befatt- ningari krigsorganisationen har lett till att vissa befattningar för såväl stam- som värnpliktsbefäl av försvarsgrenscheferna har hänförts till högre nivå än i dagens krigsorganisation. Exempel härpå är kompanikvartermästarna. Dessa äri dag hänförda till troppchefsnivå. Överbefälhavaren framhåller att det mot bakgrund av de ökande kraven på personal-och underhållstjänsten vid förband för rörlig strid är nödvändigt att höja kompetensen för kvartermäs- tarna till plutonchefsnivå. Dessutom måste flertalet befattningar för kompa- nikvartermästare besättas med stambefäl. Trots de omvärderingar till högre nivå som gjorts kvarstår ett stort antal "skall"-befattningar (ca 4000) på troppchefsnivå.

Överbefälhavaren bedömer det inte möjligt att betrakta alla nämnda behov av stambefäl i krig som normgivande för befälsstaten. Fredsuppgifterna, dvs. främst förbandsproduktionen och mobiliseringsförberedelserna, måste totalt sett vara dimensionerande för stambefälets omfattning. Krigsorganisatio-

• Sida 18
•  Original

Prop. 1977/78: 24 18

nens behov av stambefäl på lägre nivåer än bataljonschefsnivån får efter inbördes prioritering tillgodoses mot bakgrund av den totala omfattning som fredsuppgifterna och fredsorganisationens struktur medger.

Fredsorganisationen

Det kvantitativa behovet av stambefäl i fredsorganisationen bestäms av fredsutbildningsarbetet och med detta sammanhängande produktion och vidmakthållande av krigsorganisationen. Därutöver finns i fred ett antal gemensamma myndigheter och funktioner för främst gemensam ledning. utbildning, förvaltning och forskning. Dessa ingår till vissa delar i krigsor- ganisationen.

Överbefälhavaren erinrar om och lämnar exempel på det fortlöpande utredningsarbetet rörande behovet av militär personal och summerar med utgångspunkt i dessa utredningar att försvarsmaktens behov av militär och civilmilitär personal år 1974 beräknades till drygt 23 000. Tillgången på militär och civilmilitär personal budgetåret 1976/77 är 20 350. Obalans råder främst inom utbildningssektorn beträffande behov och tillgång på befäl. Efter prövning av rimliga uppgiftsförändringar och inventering av möjligheterna till fortsatta rationaliseringar under 1980-talet utgår överbefälhavaren från att det totala befälsbehovet i slutet av 1980-talet kan begränsas till ca 21 500. Överbefälhavaren förutsätter härvid att en del av befälsuppgifterna löses av trupptjänstgörande stambefälsaspiranter (elever under officersskola 1).

Överbefälhavaren anseratt nuvarande brister inom värnpliktsutbildningen och beträffande befälets arbetsmiljö måste avhjälpas genom att befälets kvalitet höjs och de framräknade befälsbehoven täcks. Vad rör fredsbehovet av stambefäl liksom behovet i krigsorganisationen har överbefälhavaren granskat befälets utnyttjande i fredsarbetet för att nå optimala lösningar. Resultatet av granskningen visar att huvuddelen av stambefälet från början och vissa under avsevärd del av sin yrkesverksamma tid bör verka som utbildare vid pluton (delsystemledare).

Behoven av stambefäl i krigs- och fredsorganisationen på olika nivåer framgår av följande tabell.

Krigsorganisation Fredsorganisation Behov nivå typbefattning nivå typbefattning armé- marin- fiyg- summa (exempel) (exempel) perso- perso- vapen- nal nal perso-

nal

Behörighet

Överbefälhavaren tillstyrker att allmän behörighet i princip skall krävas före genomgång av officersskola 1. För ett stort antal uppgifter krävs

• Sida 23
•  Original

Prop. 1977/78: 24 23

dessutom särskilda förkunskaper. Det är i förekommande fall mera angeläget att dessa särskilda förkunskaper. som i regel behövs för att eleven skall kunna tillgodogöra sig undervisningen, inhämtas före officersskola 1 än den allmänna behörigheten.

Eventuell komplettering till formell allmän behörighet bör inhämtas parallellt med övrig undervisning på officersskola 1 eller som särskild kurs. Denna kan efter behoven läggas före eller efter skolan men alltid före utnämning till yrkesbefäl. All kompletterande utbildning i allmänna ämnen måste preciseras vad beträffar kursinnehåll och inpassas i tiden så att kurserna kan anpassas till övrig militär utbildningsverksamhet. Att det civila utbildningsåret helt skulle styra tidsinpassningen kan överbefälhavaren inte godta på grund av de stora tidsförseningar som då kan uppstå. Försvarets nuvarande resurser för intern utbildning i allmänna ämnen kan minskas endast om det allmänna utbildningsväsendet kan säkerställa utbildning i civila läroämnen på sätt som den militära verksamheten kräver.

Officersskola 1—5 och urval

Överbefälhavaren erinrar om att principutkastet i fråga om officersskolorna 1—3 innehåller vissa alternativa mål och utformningar. Mot bakgrund av den redovisning som överbefälhavaren har lämnat i det föregående finner överbefälhavaren liksom försvarsgrenscheferna att det inte föreligger orga- nisatoriska behov eller motiv för att genomföra dessa alternativa mål och utformningar.

Om o ffi ce rss k 0 l a l anför överbefälhavaren bl. a. att mål för utbild- ningen skall vara att yrkesofficeren kan krigsplaceras på troppchefsnivå och i fredsorganisationen användas som utbildare inom pluton resp. delsystemle- dare, tekniker. Utbildningens längd måste regleras med hänsyn till det utbildningsomfång som krävs i resp. tjänstegren för att nå detta mål. Hittills anmälda krav innebär variationer mellan ca 1 1/2 och 2 1/2 år. Tekniska tjänstegrenar kräver i regel den längre tiden. Sådana variationer synes emellertid inte utgöra hinder för en gemensam ordning. Varvning av utbildningen är väsentlig och bör ske med hänsyn till utbildningens art. Av särskild vikt är att eleverna under handledning tjänstgör som "instruktörer" vid en omgång värnpliktiga under grundutbildning. Utbildningen linjein- delas yrkesfackvis i den utsträckning det behövs av praktiska skäl.—Samläs- ningsmöjligheter mellan linjerna bör tas till vara.

Anställning som yrkesofficer bör ske i samband med skolans slut eller senare då avsedd behörighet har uppnåtts.

U r val bör enligt överbefälhavarens principiella syn påbörjas så tidigt som möjligt med hänsyn till såväl den enskildes intresse som myndighetens behov. Organisationens behov av personal med kvalificerad kompetens och erfarenhet vid relativt låg levnadsålder måste tillgodoses. Tidigt påbörjat urval förutsätter att personalen också meriterar sig efter hand. Hänsyn måste dock tas till de för varje urvalsuppgift gällande kvalitetskraven bl. a.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1977/78:24 24

ålderskrav. Mål för urval bör vara kompanichefsnivå och högre nivå i krigsorganisationen.

Mot denna bakgrund anser överbefälhavaren att de i principutkastet angivna tidsintervallen för urval måste ses över. Repetitionsövningsinter- vallet styr möjligheterna att få praktisk erfarenhet från krigsförbandsövning och bör särskilt beaktas. Kriterierna för urval bör vara de i principutkastet angivnajämte studielämplighetstest. Stort avseende måste fästas vid praktisk tjänst.

Överbefälhavaren konstaterar att 0 ffi e e rs s k ola 2 utgör första steget i vidareutbildning mot kompanichefsnivå och högre nivåer. Skolan bör ha som mål att främst bygga under fortsatt kompetenstillväxt och vidga officerens användbarhet samt att göra honom krigsplaceringsbar i sådana befattningar på plutonchefsnivå som kräver yrkesmän och tjänstbarhet i fredsorganisa- tionen som kvalificerad utbildare (systemledare eller tekniker). Med hänsyn till tidigare nämnda mål för urval finner överbefälhavaren att huvuddelen av dem som skall vidareutbildas måste börja skolan omedelbart efter officers- skola ].

Office rss k ola 3, vars längd enligt överbefälhavaren kan variera mellan sex och tolv månader mellan försvarsgrenarna. bör införas vid flygvapnet.

I fråga om 0 ffi e e rs s k 0 1 o r n a 4 0 c h 5 samt övrig utbildning biträder överbefälhavaren i huvudsak de principer som redovisas i principutkastet.

Behörighetskomplettering

Överbefälhavaren anser att kraven på särskild behörighet och särskilda förkunskaper i allmänna ämnen för utbildning till och tjänstbarhet på olika nivåer måste utredas närmare under det fortsatta arbetet.

Kraven på de framtida befälsuppgifterna måste enligt överbefälhavarens uppfattning ställas minst lika höga som för motsvarande typer av uppgifter i dagens organisation. Detta innebär generellt för tjänstbarhet på nivå 4/11 kunskaperi centrala ämnen på den nivå och med det innehåll som förmedlas i treårig gymnasieskola. Härvid beaktas behovet av minst ett främmande språk utöver engelska.

Tjänstbarhet på nivå 5/111 bör baseras på lägst den kompetens som f. n. krävs av kompaniofficer,dvs. tvåårig social linje eller tvåårig teoretisk teknisk linje i gymnasieskolan. 1 övrigt bör allmän behörighet jämte vissa särskilda förkunskaper vara tillräcklig.

Behovet av kompletterande utbildning kan bli stort och mycket differen- tierat. Detta understryker enligt överbefälhavaren kraven på att befälsord- ningen stöds av en ordning för utbildning i allmänna ämnen som kan motsvara dessa krav i form av särskilda kurser på tider som passar de skilda militära utbildningsrytmerna.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1977/ 78:24 25

Reserv- och värnpliktigt befäl

Samordning av utbildningen till stam-, reserv- och värnpliktsbefäl sker inom ramen för värnpliktsutbildningen. Därefter är uppgiftsinriktningen åtskild och motiverar skilda utbildningsvägar. Detta utesluter inte att, där det är genomförbart och lämpligt, även vissa avsnitt av utbildningen samordnas liksom hittills. Långtgående samordning av administration och resurser i övrigt måste enligt överbefälhavaren eftersträvas.

Civilmilitär personal

Överbefälhavaren anser att de civilmilitära grupperna mästare och tekniker vid armén, mariningenjörer linje G samt mästare. tekniker och flottiljpoliser vid flygvapnet i framtiden skall vara yrkesbefäl. För dem bör i princip gälla samma allmänna villkor beträffande rekrytering och utbildning som för yrkesbefäl i övrigt. Överbefälhavaren är beredd att närmare utreda villkoren för övrig civilmilitär personal.

Överbefälhavaren anmäler slutligen att flera aktuella områden och frågor inte har behandlats eller har behandlats ofullständigt i personalutredningen på grund av den korta tid som stått till förfogande samt redovisar exempel på detta.

6. Personalorganisationernas yttranden över överbefälhavarens personalutredning

KOF och POF vidhåller i de olika berörda huvudpunkterna i allt väsentligt den uppfattning som förbunden gett till känna i det med SOF gemensamt avgivna yttrandet över försvarsdepartementets principutkast till ny befäls- ordning. 1 vissa punkter redovisar KOF och POF bl.a. följande ytterligare förtydliganden eller ställningstaganden.

I fråga om rekrytering och utbildning genom värnplikten kan förbunden inte godta någon särskilt anordnad yrkesinriktad utbildning för värnpliktiga som föranmäler sig till yrkcsofficersutbildning. 1 de fall värnpliktslinje enligt dagens system saknas bör enligt förbunden sådan lämplig utbildning skapas. Detta gäller exempelvis inom flygvapnet.

Förbunden anger att de inte kan acceptera att aspiranter vid visad oförmåga skall kunna skiljas från utbildningen utan ansvar för försvaret. Aspiranternas anställningsförhållanden måste enligt förbunden regleras så att deras anställ- ningstrygghet inte åsidosätts.

I motsats till överbefälhavaren anser förbunden att 3—6 månaders förber- dande yrkesofficersutbildning är tillräcklig tid för att alla yrkesbefälsaspi- ranter skall nå motsvarande nivå som kompanibefälsvärnpliktiga, dvs. plutonchefsnivå i krigsorganisationen.

Vidare erinras om att prittciputkastet förutsätter att kompletteringsutbild- ning i allmänna ämnen skall genomgås i det allmänna utbildningsväsendet med skolöverstyrelsen som huvudman. Förbunden anger sig inte kunna

• Sida 26
•  Original

Prop. 1977/ 78: 24 26

godta överbefälhavarens motiv för att behålla inomverksutbildning i allmänna ämnen.

Vad gäller den grundläggande yrkesbelälsutbildningen kan det enligt förbunden vara möjligt att, om detta behövs av organisatoriska eller andra skäl, ha kvar yrkesofficersskola 2 i stället för att föra över vissa delar av denna skola till yrkesofficersskola ] och vissa delar till yrkesofficersskola 3. Yrkesofftcersskola 2 skulle i så fall vara obligatorisk för alla och genomgås senast fem år efter yrkesofficersskola l.

Förbunden anser sig inte kunna godta överbefälhavarens förslag till målsättning för yrkesofficerskola 1.

Rörande principer för urval kan förbunden inte acceptera direkturval till kompanichefsnivå och högre. Det framhålls också att praktisk tjänstgöring efter yrkesofficersskola 1 är nödvändig för att de teoretiska kunskaperna skall befästas. Vidare anger förbunden att den enskilde skall ha möjlighet att återkomma med ansökan om urval vid flera tillfällen och inte vara stängd från urval vid senare tidpunkt om första erbjudandet om urval av personliga skäl inte har kunnat antas.

Beträffande yrkesofficersskola 3 anger förbunden att utbildningen till nivå 5/lll bör vara första urvalssteget för dem som skall gå vidare i organisationen. Principen om det successiva urvalet bör vidare enligt förbunden gälla från varje nivå till närmast högre med den utbildning och erfarenhet som behövs för den högre nivån.

Vad gäller övrig utbildning framhåller förbunden bl. a. att de yrkesoffice- rare som inte kommer i fråga för urval till yrkesofficersskola 3 bör få en obligatorisk vidareutbildning vid 35—40 årsåldern för både freds- och krigsuppgifter. Utbildningen för fredsuppgifterna bör inriktas på administra- tiva uppgifter. lednings- och planläggningsuppgifter, förvaltningstjänst m. m. samt för krigsuppgifter inom underhållstjänsten. Nämnda utbildning till stabs- och förvaltningstjänst bör vidare enligt förbunden vara upplagd så att det finns möjlighet att efter en "grundutbildning" i stabs- och förvalt- ningstjänst senare få urval och vidareutbildning till högre nivåer inom denna.

SOI" behandlar i sitt yttrande främst de problem som förbundet anser sig närmast ha att bevaka, nämligen utbildningen till nivåerna l—4/l—ll enligt överbefälhavarens förslag. Förbundet anger härvid att detta sker helt på grundval av de krav på en ny befälsstruktur som de tre befälsförbunden gemensamt fört fram.

Förbundet delar överbefälhavarens uppfattning att en ny befälsstruktur skall syfta till att bättre tillgodose försvarsmaktens behov av yrkesbefäl i krigs- och fredsorganisationen samt till att bättre tillgodose de anställdas krav på stimulerande arbetsuppgifter och möjligheter till personlig utveckling i yrket. Förbundet grundar sitt ställningstagande på bl. a. följande omständig- heter. Utbildning och ledning av försvarets personal blir allt mer betydelsefull för krigsförbandens effekt i krig. Försvarets yrkesbefäl måste därför ha en högre och jämnare kvalitet än som nu är fallet. Gemensam utbildning till

• Sida 27
•  Original

Prop. 1977/ 78: 24 27

stamofficer är möjlig och lämplig om målet för den obligatoriska utbildningen höjs och varje stamofficer ges utvecklingsmöjligheter. Högre krav och bättre möjligheter till utveckling inom yrket är nödvändiga förutsättningar i en struktur med gemensam yrkesutbildning för att rekryteringen av stamoffi- cerare som är lämpade för utbildning till chefer skall bli tillfredsställande.

Enligt förbundets uppfattning har de förhållanden som bör styra upplägg- ningen av utbildningen i en ny befälsstruktur inte blivit tillräckligt ingående studerade under arbetet med en ny befälsstruktur. Eftersom befälsordnings- frågan är av så stor betydelse för försvaret under en mycket lång tid bör principbeslut inte fattas förrän hösten 1977.

De kostnadsökningar som överbefälhavaren anser att en ny befälsstruktur kan komma att medföra kan enligt förbundets uppfattning starkt sättas i fråga. Förbundet anser att följderna av en kvalitetshöjning hos stamofftce- rarna noga borde bedömas. Bl.a. borde härvid övervägas om inte ökade kostnader kan vara motiverade för att nå bättre resultat i utbildningen av krigsförbanden. Det är enligt förbundet inte osannolikt att skickligare utbildningsbefäl kan motverka de negativa effekterna av den nu förkortade grundutbildningen för värnpliktiga.

SOF konstaterar vidare att den anställda militära personalens kvalitet och kvantitet är faktorer som kan påverka personalkostnaderna. En ökning av personalkostnaderna kan tvinga till reduceringar inom materielområdet. lett trängt ekonomiskt läge kan en avvägning därför vara svår. Vid en sådan måste dock beaktas att det nu inte råder balans mellan ambitioner och resurser i försvarets utbildningsverksamhet.

Beträffande de ekonomiska faktorer som påverkar den framtida befäls- strukturen anser förbundet sammanfattningsvis följande. En mer ingående avvägning mellan kvalitet och kvantitet bör göras. Därvid bör personalfak- torns allt större betydelse för försvarsmaktens effektivitet i krig och fred beaktas. Om en enhetlig befälsstruktur skall införas bör vidare fler uppgifter av rutinkaraktär än enligt överbefälhavarens personalplan föras över till värnpliktigt befäl i krigsorganisationen och i fredsorganisationen till värn- pliktiga under grundutbildning. Utgångspunkten för övervägandena om kvalitet och kvantitet bör vara gällande befälsstater och förslag från marinens och flygvapnets befälsutredningar.

Beträffande överbefälhavarens synpunkter i fråga om en ny befälsstruktur framför SOF bl.a. följande synpunkter.

Arbetsuppgifterna i fred och krig för de stamofficerare, som inte får urvalsbefattningar, påverkar på ett avgörande sätt möjligheterna att rekrytera lämpliga personer till chefsbefattningar. Dessa arbetsuppgifter bestämmer utformningen av den obligatoriska utbildning som är gemensam för alla stamofficerare vid viss utbildningslinje samt tidpunkten för och tempot i utbildningen mot urvalstjänst. Stor hänsyn måste enligt förbundet tas till försvarsgrenarnas särskilda förhållanden. Kravet på enhetlighet får inte drivas så långt att strukturen blir olämplig för någon försvarsgren.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1977/78:24 28

Den nivåindelning av befattningarna i krigsorganisationen. som överbe- fälhavaren grundar sitt förslag på. har enligt förbundet vissa brister. Behovet av att nivåindela fredsorganisationens befattningar kan starkt sättas i fråga. Förbundet anser att nivåsystemen inte får styra utformningen av en ny befälsstruktur i så hög grad som i överbefälhavarens förslag. Variationer i t. ex. skolornas mål och längd måste vara möjliga mellan försvarsgre- narna.

SOF anser att skilda problem föreligger för systembu nden personal och icke systembunden personal. Målen för den obligatoriska utbildningen av dessa två stamofflcersgrupper torde därför inte kunna bli lika. Även inom försvarsgrenarna kan det därför bli nödvändigt att godta olika utbildnings- mål.

Beträffande systembu nden personal är SOF med hänsyn till redovisat behov av stamofflcerare på troppchefsnivå berett att godta att målet för yrkesofficersskola l begränsas till denna nivå. Befattningarna på tropp- chefsnivån bör främst vara passagebefattningar.

Förbundet anser vidare att man vid en obligatorisk yrkesofficersskola 2 så snart som möjligt efter yrkesofficersskola ] (högst 5 år) bör ge det systembundna stambefälet en bredare ledarskaps- och lärarutbildning. som ger teoretisk kompetens för nivå 6/lV. Därmed skapas större möjligheter för den enskilde att fortsätta utbildningen mot mer kvalificerade befattningar. Samtidigt ökar också möjligheterna att mer flexibelt utnyttja de stamofflce- rare som inte vidareutbildas.

Närdetgällerdenicke systembu nd na personalen .dvs. främst all arméns personal. som har en utbildarroll är det enligt förbundets uppfattning oundgängligen nödvändigt med en markerad höjning av mini- mikvaliteten. Då behovet av stamofflcerare på troppchefsnivå vid armén inte i så hög grad är beroende av uppgiftens svårighet som av det allmänna önskemålet att ha stamofflcerare vid varje kompani. synes det inte vara motiverat att begränsa utbildningsmålet vid yrkesofficersskola ] till nivå 7. SOF anser att starka skäl talar för att alla icke systembundna stamofficerare inom ramen för yrkesofficersskola ] får teoretisk kompetens för nivå 6. En uppdelning av de stamofficerare som verkar inom utbildningsplutonens ram i tre nivåer är enligt förbundet redan i dag olämplig. Redan efter yrkesoffi- cersskola l bör alla icke systembundna stamofflcerare ha utbildats till kvalificerade utbildare (lV—V).

En senare utbildning vid yrkesofficersskola 3 eller vid specialkurs, som ger motsvarande utbildning för befattning på plutonchefsnivån i fred. bör vara obligatorisk om utbildningsledarna skall få den kvalitet som behövs. Alla stamofficerare bör med sådan utbildning kunna få kvalificerade och omväx- lande uppgifter i fred. Detta är enligt förbundets uppfattning en förutsättning för att det militära utbildaryrket skall få tillräcklig rekryteringskraft.

Förbundet anser att man trots dessa skillnader mellan systembunden och icke systembunden personal får ett i stort sett enhetligt system för försvaret.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1977/78:24 29

Detta sker främst genom att utbildningen till stamofficer är gemensam inom truppslag och utbildningslinje samt att möjligheten för fortsatt utveckling inom systemet finns inom alla försvarsgrenar.

Rörande a n t ag n i n g a v a s pi ran te r erinrar SOF om att överbefälha- varen har angett att behörighetskraven för stamofficersutbildningen i vissa fall inte behöver vara uppfyllda förrän efter yrkesofflcersskola ]. Förbundet anser att en väsentlig. positiv rekryteringsfaktor är att behörighetskraven för tillträde till stamofflcersutbildningen är likvärdiga med de krav som ställs för annan utbildning mot uppgifter inom det civila samhället av samma kvalitet som stamofficerens. Allmän behörighet och vissa särskilda förkunskaper måste därför i princip vara grunden för slutlig aspirantantagning.

Förbundet kan inte godta att myndigheterna antar stamofficersaspiranter med en medveten avsikt att få en differentierad kvalitet. Vid antagningen bör en uttalad strävan vara att få så dugliga sökande som möjligt. En lämplig kvalitetsmässig spridning kommer ändå att erhållas.

V id are u t b i 1 d nin g e n kan enligt SOF genomföras med ett första steg efter något år som stamofficer om utbildningsmålen för yrkesofficersskola ] beskrivs som befälsförbunden gemensamt har angett.

Behörighetskraven för tillträde till yrkesofficersskolorna 3—5 bör enligt förbundet vara minst de samma som nu. Utbildningen vid yrkesofficerssko- Iorna 4 och 5 bör genomföras senast vid samma tidpunkt som i dagens system. Eftersom befälsstrukturen omfattar successiv utbildning till närmast högre nivå. är detta enligt förbundets uppfattning nödvändigt för att inte personer som är dugliga och ser fram emot mer ansvarsfulla arbetsuppgifter skall lämna yrket.

SOF framhåller avslutningsvis att man inte har haft möjlighet att i detalj granska de behovsberäkningar som ligger till grund för myndigheternas förslag. Förbundet uppfattar det dock som om dessa förslag innebär dels en stark differentiering av kvalitetskraven mellan olika grupper av stamofflce- rare. dels ett bibehållande av dagens kvalitetsnivåer i stort.

Dessa ingångsvärden strider mot förbundets grundsyn och är enligt förbundets mening omöjliga att förena med en långtgående enhetlighet inom befälsordningen. Kravet på hög kvalitet och ökad homogenitet inom stambefälskåren är enligt förbundet en grundförutsättning för en helt enhetlig befälsordning. Kan detta krav inte upprätthållas, måste antagning och utbildning av befälet måldifferentieras.

Om myndigheternas förslag godtas av statsmakterna. måste detta enligt förbundets bestämda uppfattning innebära, att antagningskrav och utbild- ningsgångar differentieras och tidigt inriktas mot i första hand två linjer.

Resen'qf/iceramas centralorganisation anför i sitt yttrande bl. a. att vissa av befattningarna på bataljonschefsnivå och högre nivåer i krigsorganisationen inte är sådana att de måste besättas med stambefäl. vilket överbefälhavaren anger i sin personalutredning. Centralorganisationen anför vidare att det av överbefälhavarens utredning sy nes framgå att man inte har prövat reservoffi-

• Sida 30
•  Original

Prop. 1977/78:24 30

cerarnas förmåga att — i kraft av sin totala kompetens som till stor del förvärvats genom civil utbildning och verksamhet — besätta mer kvalificerade befattningar i krigsorganisationen. Centralorganisationen anser att man bör kartlägga de civila utbildningar och verksamheter som med mer eller mindre omfattande kompletterande militär utbildning kan utnyttjas i krigsorganisa- tionen.

I anslutning till överbefälhavarens uttalanden om att en eventuell markering av stambefälets särskilda kompetens för varje aktuell nivå kan behöva övervägas framhåller centralorganisationen att uppgifterna i krigsor- ganisationen enligt dess uppfattning skall vara styrande för tjänsteställ- ningen. Befäl på samma nivå med likartade uppgifter skall ha samma tjänstegrad och inbördes tjänsteställning. Organisationen motsätter sig i och för sig inte att man överväger om personal med särskild kompetens som utbildare eller fackman av betydelse för den militära uppgiften bör få detta markerat på uniformen. Centralorganisationen ifrågasätter dock starkt behovet och nyttan av sådana markeringar. Om dessa införs förutsätter organisationen att all personal skall omfattas härav och att markeringarna skall avse såväl civil som militär utbildning och kompetens av betydelse för tjänsten.

7. Föredraganden 7.1 Inledning

Svensk säkerhetspolitik syftar till att genom alliansfrihet i fred kunna upprätthålla neutralitet i krig. Denna politik stöds av ett väl uppbyggt och förberett totalförsvar.

Vårt försvar måste vara så starkt att vi gör trovärdigt för omvärlden att vi kan. vill och skall försvara oss. Om vårt land utsätts för angrepp, skall försvarsmakten möta detta och idet längsta förhindra att angriparen får fast fot på svensk mark. I varje del av landet skall bjudas segt motstånd. om så erfordras även i form av det fria kriget. Liksom hittills bör det militära försvaret grundas på allmän värnplikt. Endast därigenom kan krigsorganisa- tionen ges en bredd som svarar mot vårt försvars uppgifter.

Genom värnpliktssystemet blir försvaret en hela folkets angelägenhet och en naturlig del av samhället. Vämpliktssystemet innebär också att de värdefulla personliga resurser av skilda slag. bl. a. i fråga om civil utbildning samt yrkes- och livserfarenhet, som finns hos de värnpliktiga. tas till vara och kommer krigsorganisationen till godo.

Vämpliktssystemet är således en naturlig rekryteringsbas för befälet i vår försvarsmakt. Det bestämmer därigenom också i hög grad hur befälet skall utbildas och hur uppgifterna mellan värnpliktsbefäl. reservbefäl och yrkes- befäl skall fördelas. Jag linner det därför vara självklart att den militäre yrkesmannen skall ha god kännedom om de värnpliktigas villkor. Han måste

• Sida 31
•  Original

Prop. 1977/78:24 3]

vara rekryterad ur de värnpliktigas led och ha fullgjort sin grundläggande militära utbildning som värnpliktig.

Krigsorganisationens behov av befäl måste med hänsyn till organisatio- nens omfattning och av ekonomiska skäl till övervägande del tillgodoses med värnpliktigt befäl och reservbefäl. Inslaget av yrkesbefäl blir därför procen- tuellt litet. Yrkesbefälet måste i krigsorganisationen i första hand avses för befattningar som kräver längre utbildning samt större erfarenhet och rutin än vad reserv- och värnpliktsbefalet kan få.

Försvarsmaktens fredsorganisation är i princip en konsekvens av krigsor- ganisationen. Verksamheten omfattar utbildning av värnpliktiga och anställda. mobiliserings- och krigsplanläggning. anskaffning av materiel samt vård och underhåll av denna. administration. Studieverksamhet. forskning och vidareutveckling m. m. För dessa uppgifter inom fredsorganisationen måste finnas ett tillräckligt antal ständigt tjänstgörande yrkesbefäl.

Antalet yrkesbefäl bestäms således dels av det krigsorganisatoriska behovet. dels av fredsverksamhetens behov av kvalificerade yrkesmän. Om det antal som oundgängligen behövs för krigsorganisationen är större än vad som krävs för fredsorganisationen utnyttjas reservstatsinstitutionen.

Som jag redan har anfört måste rekryteringen av yrkesanställt befäl grundas på de förutsättningar som värnpliktssystemet ger. Tillgången inom varje åldersklass på värnpliktiga som är lämpliga att fungera som befäl, deras skolunderbyggnad etc. är härvid ofrånkomliga grundvärden. Vid urvalet för yrkesbefälsutbildning från en åldersklass måste hänsyn tas till dessa förhål- landen men också till de krav som de olika befälsuppgifterna ställer.

Utbildningen av all personal måste inriktas på att skapa stridsdugliga förband. För att nå detta mål krävs att yrkesbefälet tas i anspråk för sådana uppgifter i krigsorganisationen där dess f ackkunnande, yrkeserfarenhet och möjligheter till omedelbara insatser vid mobilisering ger största möjliga effekt. Av yrkesbefälet krävs också förmåga att genomföra en realistisk utbildning av värnpliktiga och anställda under grundutbildning och repeti- tionsutbildning. Inom ramen för sin utbildning och praktiska tjänst skall yrkesbefälet också tjänstgöra vid kngsorganiserade förband i egen krigsbe- fattning i minst samma omfattning som övrig personal. Krav på fysisk uthållighet och prestationsförmåga måste därför ställas på allt yrkesbefäl. Åldersgränserna för tjänstbarhet måste anpassas till befattningarnas krav på fysisk och psykisk förmåga.

Statsmakterna beslutade år 1960 (prop. l960:lO9. SU l960:ll3. rskr l960:290) om principer för en ny befälsordning inom armén. Besluten grundades på förslag av 1954 års befälsutredning och innebar bl. a. en allmän höjning av _vrkesbefälets kompetens. Genom utökad obligatorisk utbildning skulle personalen kunna användas i mer kvalificerade befattningar i organi- sationen. Genom beslutet preciserades också uppgifterna för arméns nuva- rande tre befälskårer. För att söka nå överensstämmelse mellan försvarsgre- narna tillsattes sedermera särskilda utredningar med uppgift att se över

• Sida 32
•  Original

Prop. l977/78:24 32

befälssystemen vid marinen och flygvapnet. År 1972 infördes, bl. a. som en konsekvens av arméns nya befälsordning, ett nytt tjänsteställningssystem för försvarsmakten.

Efter hand visade det sig nödvändigt att förnya och vidareutveckla 1960 års befälsordningsprinciper. För detta arbete fick år 1971 en särskild arbetsgrupp inom försvarsdepartementet i uppgift att ta fram principunderlag för beslut om en ny befälsordning för försvarsmakten. Gruppen överlämnade år 1972 till departementschefen en promemoria om principiella utgångsvärden för befälsstrukturen inom försvaret m. m. Yttranden över promemorian avgavs sedermera av överbefälhavaren, personalorganisationer m. fl. Promemorian lades härefter till grund för proposition till riksdagen (prop. 19732128).

Genom riksdagens beslut år 1973 (prop. l973:128, FöU l973z23. rskr l973z309) togs ett viktigt steg mot en ny, gemensam befälsordning för hela det militära försvaret. Sedan dess har ett omfattande arbete bedrivits för att omsätta 1973 års principbeslut till en praktiskt fungerande befälsordning. Detta arbete har bl. a. visat att den i beslutet skisserade idealstrukturen i princip kan grundas på en gemensam grundläggande yrkesbefälsutbildning till chef, fackman och utbildare efter fullgjord grundutbildning som värn- pliktig. Urval till vidareutbildning i yrkeskarriären kan ske så att alla har i princip samma möjligheter att efter sina förutsättningar efter hand kunna få alltmer kvalificerade uppgifter i krigs- och fredsorganisationen. En höjning av yrkesbefälets standard på den grundläggande nivån har visat sig nödvändig. Detta gäller även personal i teknisk tjänst. Det har också bestyrkts att huvuddelen av den f. n. civilmilitära yrkespersonalen i framtiden bör vara militär yrkespersonal och utbildas för sina uppgifter på i princip samma sätt som övrig militär yrkespersonal.

Dessutom har arbetet visat att värnplikts- och rescrvbefälets förhållanden i princip måste behandlas samtidigt med yrkesbefälets inom ramen för en ny befälsordning.

Ännu återstår åtskilligt planläggnings- och detaljarbete innan rekrytering och utbildning enligt den nya belälsordningen kan påbörjas. Jag finner det därför angeläget att här beskriva det nya systemet så utförligt att redovis- ningen kan ligga till grund för det fortsatta arbete som behövs för att den nya ordningen skall kunna börja genomföras under programplaneperioden 1978/ 79—l982/83.

Jag kommer här att till största delen behandla frågor om yrkesbefälets framtida förhållanden. Jag delar emellertid. som jag nyss har framhållit, den uppfattning som tidigare har uttalats av bl. a. riksdagen att frågor rörande en ny ordning för yrkesbefälet måste ses som en del av ett system. där värnpliktsförsvarets behov av värnpliktigt befäl. reservbefäl och yrkesbefäl får en samlad. samtidig och logiskt sammanhängande lösning. Befälsord- ningen i vad avser yrkesbefälet måste därvid bygga på och fortlöpande anpassas till värnpliktssystemets förutsättningar och utformning.

För värnplikts- och reservbefäl finns det enligt min mening inte anledning

• Sida 33
•  Original

Prop. 1977/78:24 33

att nu förutsätta några principiella förändringar. Som tidigare framgått har nämligen uppgifter och utbildning för värnplikts- och reservbefäl nyligen varit föremål för översyner och reformer. Utbildningen av yrkesbefälet måste självfallet tid efter annan anpassas till de förändringar av värnpliktsutbild- ningen som kan bli aktuella. Sådana anpassningar påverkar dock inte principerna för en ny befälsordning för yrkesbefälet.

Möjligheterna att samordna reservbefälets och yrkesbefälets utbildning efter den gemensamma grundutbildningen bör självfallet tas till vara. Jag återkommer till detta i det följande.

Värnplikts- och reservbefäl utbildas för uppgifter i krigsorganisationen. Yrkesbefälets utbildning avser uppgifter i både krigs- och fredsorganisatio- nen. Det är enligt min mening väsentligt att yrkesbefälet så tidigt som möjligt utbildas för sina uppgifter i fredsorganisationen.

Jag har utgått från att det i krigsorganisationen behövs yrkesbefäl på alla nivåer fr. o. m. troppchefsnivån. Det finns vidare ett starkt samband mellan befälets uppgifter i krigs- resp. fredsorganisationen som motiverar att utbildningen i olika steg konsekvent drivs parallellt för såväl krigs- som fredsuppgifter.

Allt yrkesbefäl måste i den nya belälsordningen kunna lösa huvuduppgif- terna att vara chef. fackman och utbildare. Chefsutbildningen har central betydelse. Chefer på alla nivåer skall förberedas dels för att föra befäl över krigsförband eller delar av dessa. dels för att vara ledare i fredsorganisationen. Chefsutbildningen skall ge förmåga att välja och utöva rätt ledarskap grundat på gott föredöme. förtroende och god personalbehandling.

Gediget fackkunnande behövs som grund både för chcfsutövningen i krig och för utbildningsverksamheten. Särskilt bör befälets personliga färdigheter uppmärksammas och tidigt befästas.

Utbildaruppgiften är för allt yrkesbefäl den primära uppgiften i fredsarbetet och för merparten av befälet huvuduppgiften.

Omfattningen av yrkesbefälets utbildning för de tre uppgifterna måste självfallet avvägas mot innebörden av krigs- och fredsuppgifterna på varje nivå. Olika avvägningar måste också göras med hänsyn till de skilda behoven inom försvarsgrenarnas organisation.

Den civilmilitära personalen har viktiga uppgifter i krigsorganisationen och skall föra befäl över värnpliktiga i såväl krigs- som fredsorganisationen. Stort behov finns av dess medverkan i utbildningsverksamheten. Jag anser därför att huvuddelen av de uppgifter som de civilmilitära grupperna f. n. har i det nya systemet bör lösas av militär personal som har utbildats för dessa fackuppgifter och dessutom för chefs- och utbildaruppgifterna på samma sätt som övrigt yrkesbefäl.

Efter förslag av min företrädare beslöt regeringen i februari 1975 att tillkalla en särskild beredning (Fö 1975101) för att föra det påbörjade arbetet med att skapa möjligheter för kvinnor att få befälsanställning inom det militära försvaret vidare. Även jag anser att det är angeläget att kvinnor får möjlighet

• Sida 34
•  Original

Prop. 1977/78: 24 34

att bli yrkesbefäl. Denna beredning har därför av mig i december 1976 fått vissa tilläggsdirektiv. Beredningen lämnade i juni 1977 betänkandet ( SOU 1977:26 ) Kvinnan och försvarets yrken. Beredningens betänkande är f. n. efter remissbehandling under handläggning i försvarsdepartementet. l avvaktan på att detta arbete blir slutfört ärjag inte beredd att nu ta ställning till beredningens förslag. En framtida rekrytering och utbildning av kvinnor för anställning som yrkesbefäl bör dock i allt väsentligt följa de principer som anges för den nya belälsordningen.

7.2. Befälspersonalens uppgifter i krigs- och fredsorganisationen

Som underlag för överväganden om befälsstrukturen i stort och om rekrytering och utbildning av de olika personalkategorierna har ett omfat- tande material efter hand ställts samman av överbefälhavaren och försvars- grenscheferna. Underlaget har redovisats senast genom Överbefälhavarens personalutredning 1976. Redovisningen anger det totala behovet av befäl på troppchefsnivån och högre nivåer i krigsorganisationen mot slutet av 1980- talet till närmare 100000 man. nämligen

ca 53 000 på troppchefsnivå, ca 22 000 på plutonchefsnivå. ca 15 000 på kompanichefsnivå samt ca 4 000 på bataljonschefsnivå och högre nivåer.

Drygt 4000 av befattningarna på troppchefsnivån kräver enligt redovis- ningen sådant yrkeskunnande att endast yrkesbefäl bör komma i fråga. På plutonchefsnivån behövs ca 7 500 yrkesbefäl. medan huvuddelen av uppgif- terna på denna nivå skall lösas av värnpliktsbefäl.

På kompanichefsnivån krävs drygt 6 000 yrkesofficerare i krigsorganisa- tionen. För övriga befattningar på denna nivå används reservofficerare. Värnpliktiga officerare kan endast i undantagsfall utnyttjas för uppgifter på denna nivå.

På bataljonschefsnivån och högre nivåer är kraven på yrkeskunnande sådana att i huvudsak endast yrkesofficerare kommer i fråga. Ett visst antal reservofficerare och officerare ur väg- och vattenbyggnadskåren utnyttjas dock f. n. för uppgifter på denna nivå.

Jag finner att överbefälhavarens redovisning i personalutredningen av krigsorganisationens befälsbehov och den principiella fördelningen av uppgifter på olika kompetensnivåer för värnpliktigt befäl, reservbefäl och yrkesbefäl i allt väsentligt kan ligga till grund för den nya belälsordningen. Jag delar också överbefälhavarens uppfattning att tillgången på yrkesbefäl i åldersskiktet 23—45 år har stor betydelse för krigsorganisationens effekt. Enligt min mening bör särskilt lämpade reservofficerare kunna utnyttjas på bataljonschefsnivån i större omfattning än som sker f. n. Jag kommer i det följande att föreslå åtgärder i detta syfte. Som tidigare har framgått har

• Sida 35
•  Original

Prop. 1977/78:24 35

överbefälhavaren förutsatt att ett stort antal uppgifter för yrkesbefäl i krigsorganisationen omvärderas. Enligt hittillsvarande ordning sätts ca 50 % av yrkesbefälet in på uppgifter på gruppchefs- och troppchefsnivåerna. l överbefälhavarens underlag utgår i krigsorganisationen alla uppgifter för yrkesbefäl ' på gruppchefsnivån medan huvuddelen av uppgifterna för yrkesbefäl på troppchefsnivån höjs till plutonchefsnivån. Jag anser att dessa förändringar är betydelsefulla och nödvändiga.

Som jag i andra sammanhang har framhållit har reservbefäl och värn- pliktigt kompanibefäl stor betydelse i krigsorganisationen. Tillgången på sådan personal är emellertid f. n. otillräcklig. främst inom armén. Som jag också tidigare har framhållit anser jag det nödvändigt att rekryteringen härvidlag förbättras. Genom riksdagens beslut år 1976 ( prop. 1975/76:199 , FöU 1975/76:38. rskr 1975/76:374) har inom armén öppnats möjlighet att ta ut värnpliktiga för obligatorisk utbildning till militär befattning för kompa- nibefäl. Åtgärden syftar till att snabbt förbättra tillgången på värnpliktiga plutonchefer för arméns krigsorganisation. Härigenom torde också bättre möjligheter till rekrytering för utbildning till reservofficer vid armen komma att skapas. Till frågan om att ytterligare förbättra denna rekrytering kommer jag tillbaka i det följande.

Även överbefälhavarens redovisning av befälsbehovet i fredsorganisa- tionen finnerjag vara väl ägnad att ligga till grund för utformningen av den nya belälsordningen beträffande befälsstrukturen i stort samt rekrytering av och utbildningsgångar för yrkesbefäl.

Somjag tidigare framhållit har huvuddelen av den civilmilitära personalen så viktiga befäls- och utbildningsuppgifter i såväl krigs- som fredsorganisa- tionen att den i fortsättningen bör vara militär personal och utbildas för samma fackuppgifter som tidigare men dessutom för chefs- och utbildarupp- gifter på samma sätt som övrigt yrkesbefäl. Detta gäller arméingenjörer samt arméns mästare och tekniker. mariningenjörer linje G (gymnasieingenjörer) samt mästare. tekniker och flottiljpoliser vid flygvapnet. Denna personal bör i allt väsentligt följa samma villkor beträffande rekrytering och utbildning som yrkesbefälet i övrigt. En vidareutbildning till uppgifter som f. n. fullgörs av arméingenjöreroch mariningenjörer linje G bör införas för militär personal i teknisk tjänst.

Flygvapnets ingenjörer. en delav marinens och vissa av arméns ingenjörer är f. n. högskoleutbildade. Dessa högskoleingenjörers framtida villkor beträf- fande rekrytering och utbildning bör närmare utredas. Härvid bör särskilt studeras möjligheterna till rekrytering genom vidareutbildning av militär personal i teknisk tjänst och eventuell samordning av sådan utbildning med den som tekniskt utbildade stabsoflicerare genomgår. Övriga civilmilitära grupper. dvs. läkare. veterinärer. tandläkare och meteorologer. berörs i princip inte av belälsordningsreformen. Särskilt beslut har redan fattats beträffande trafikledare (prop. 197518], TU 1975116. rskr l975zl97).

Frågan om den allmänmilitära utbildningen för flygvapnets markpersonal

• Sida 36
•  Original

Prop. 1977/78:24 36

har behandlats av militära tjänstgöringsåldersutredningen (SOU 1973234). Utredningen har föreslagit att uppgifterna att leda denna utbildning fördelas på allt yrkesbefäl i marktjänst vid flygvapnet samt att kategorin trupputbil- dare efter hand avvecklas.

Jag finner det vara angeläget att markpersonalen inom flygvapnet i större utsträckning än f. n. deltar i och har ansvar för den allmänmilitära utbildningen av värnpliktiga. Detta anserjag vara en självklar uppgift för allt yrkesbefäl inom flygvapnet utom flygförarpersonalen liksom för allt övrigt yrkesbefäl inom det militära försvaret.

Överbefälhavaren har beräknat att det på sikt behövs ungefär 21500 yrkesbefäl. Antalet yrkesbefäl uppgår år |977 till drygt 20000. Med hänsyn till nödvändigheten att begränsa personalkostnaderna ärjag inte beredd att förorda en sådan utökning av antalet yrkesbefäl som förutsätts i överbefäl- havarens beräkningar. Det är därför nödvändigt att utnyttja reservbefäl och värnpliktigt befäl i krigsorganisationen i större omfattning än vad överbefäl- havaren har utgått från. Antalet anställda i fredsorganisationen torde få bestämmas i samband med organisationsutredningar etc. Självfallet måste det antalsmässiga behovet av yrkesbefäl fortlöpande prövas med hänsyn till utvecklingen på skilda områden. exempelvis förändringar av krigs- eller fredsorganisationen. arbetstiden för anställda och värnpliktsutbildningen. Antalet yrkesbefäl i organisationen får alltså inte ses som ett statiskt behov utan måste för varje tillfälle bedömas med hänsyn till den rådande situationen.

7.3. Yrkesbefäl 7.3. 1 Bakgrund

Som bakgrund till den efterföljande mera utförliga redovisningen vill jag särskilt framhålla följande.

Den nya ordningen innebär en gemensam grundläggande yrkesutbildning för allt yrkesbefäl till en gemensam första uppgiftsnivå i yrket oavsett vilka uppgifter som efter hand skall lösas av den enskilde. Denna ordning torde f. n. vara unik inom den statliga verksamheten och väl svara mot de allmänna principer som statsmakterna har lagt fast för utbildningsväsendet i stort.

Stor bredd vid rekryteringen är viktig. Det är nödvändigt att kunna rekrytera yrkesbefäl från alla kategorier av befälsutbildade värnpliktiga. Allt blivande yrkesbefäl skall gå genom grundutbildning som värnpliktiga tillsammans med övriga värnpliktiga. Det vanliga bör vara att värnpliktiga med intresse för officersyrket anmäler detta i samband med inskrivningen eller vid en fastställd. senaste tidpunkt före inryckningen. Anmälan bör dock också kunna ske under och efter grundutbildningen.

Allmän behörighet enligt högskoleförordningen (l977:263_ ändrad senast 197711054) jämte vissa särskilda förkunskaper skall utgöra behörighetskrav

• Sida 37
•  Original

Prop. l977/78:24 37

för tillträde till den gemensamma grundläggande officersutbildningen. Utbildning till yrkesofficer är därför att jämställa med högskoleutbildning.

Den grundläggande officersutbildningen skall baseras på grundutbild- ningen genom värnplikten och i förekommande f'all inledas med en förberedande officersskola för att ge elever från skilda värnpliktskategorier i största möjliga utsträckning gemensamma militära kunskaper och färdighe- ter.

Målet för den grundläggande yrkesutbildningen skall vara att ge yrkesbe- fälet kompetens att i krigsorganisationen inneha yrkesbefälsbefattningar på troppchefsnivån och att i fredsorganisationen tjänstgöra antingen som utbildare vid pluton eller motsvarande enhet eller som delsystemledare eller tekniker.

Utbildningen bör vara tvåårig och bestå av en skolmässig del om ca tolv månader och en del med handledd. praktisk _vrkestjänstgöring.

Utbildningen bör ske vid skolor (under det förberedande arbetet inom försvarsdepartementet benämnda YOS |)som är gemensamma för truppslag (motsvarande). Skolorna bör kallas officershögskolor med i varje särskilt fall lämpligt prefix. t. ex. infanteriofficershögskolan. Fortsatt undersökning får visa om någon officershögskola i teknisk tjänst behövs vid armén.

Under den förberedande officersskolan bör aspiranterna i princip få värnpliktsförmåner. Samma förhållande bör gälla för dem som inhämtar kompletterande kunskaper i allmänna ämnen före utbildningen vid officers- högskolan. Under utbildningen vid officershögskolan bör aspiranterna däremot vara anställda genom tidsbegränsat förordnande.

Allt yrkesbefäl vidareutbildas till befattningar för yrkesbefäl på pluton- chefsnivån i krigsorganisationen och till kvalificerade utbildare vid pluton (plutonchefs ställföreträdare). kvalificerade delsystemledare eller tekniker i fredsorganisationen. Utbildningen sker vid tidpunkter som inom försvars- grenarna anpassas till de organisatoriska behoven och börjar för flertalet tidigast ett år efter den grundläggande officersutbildningens slut. Utbild- ningen sker på två kurser. en allmän kurs som även utgör grund för kommande vidareutbildning till kompanichefs- och bataljonschefsnivåerna i krigsorganisationen och en specialistkurs.som ger specialutbildning för andra kvalificerade uppgifter i krigs- eller fredsorganisationen. Specialistkursen. som förutsätter att eleverna har ingående yrkeserfarenhet. torde i regel böra genomgås tidigast efter fem års tjänstgöring efter officershögskolans slut. Den pedagogiska och allmänorienterande utbildningen har i princip samma mål på de båda kurserna. Utbildningen bör för allmänna kursen omfatta ca tolv månader— vid marinen kortare tid och i teknisk tjänst vid flygvapnet ca 18 månader —0ch för specialistkursen preliminärt ca sex månader. Kurserna bör kallas krigshögskolans (YOS 2) allmänna kurs resp. specialistkurs med i varje särskilt fall lämpligt prefix. .-

Det är enligt min mening angeläget att försvarsmaktens behov av förhållandevis unga officerare på vissa högre befattningar i krigsorganisa-

• Sida 38
•  Original

Prop. l977/78:24 38

tionen säkerställs. De som tidigt visar goda förutsättningar för en snabb karriär bör därför beredas möjlighet att förhållandevis snabbt gå genom utbildning som kvalificerar för högre befattningar. En sådan ordning verkar också rekryteringsfrämjande. Vidareutbildning mot kompanichefsnivån och högre nivåeri krigsorganisationen skall därför kunna ske så tidigt som möjligt efter den grundläggande oflicersutbildningens slut. För officerare inom samma årskull skall emellertid möjligheterna till sådan vidareutbildning också kunna sträckas ut under relativt lång tid så att hänsyn kan tas till individuell utveckling och visad praktisk duglighet. Jag vill i detta samman- hang betona betydelsen av en noggrann personalplanering från arbetsgiva- rens sida och förtroendefulla samtal mellan arbetsgivare och arbetstagare i syfte att tidigt och efter hand klargöra individens förutsättningar för olika former av tjänstgöring och karriär. Den inriktning som är ett resultat av sådana överväganden och samtal skall självfallet kunna ändras med ledning av efter hand uppnådda resultat av utbildningen och visad förmåga att i praktisk tjänst omsätta kunskaperna. .

Mål. innehåll och uppläggning av nuvarande truppslagsskolor och vapen- officerskurser samt militärhögskolans allmänna och högre kurser är i huvudsak lämpliga. Utbildningen vid dessa skolor och kurser bör därför bedrivas i nuvarande former med de justeringar som kan bli aktuella med hänsyn till de förändringar beträffande yrkesbefälets utbildning som här redovisas. Motsvarighet till arméns truppslagsskolor och marinens vapenoffi- cerskurser bör införas vid flygvapnet. Dessa senare skolor och kurser böri den nya ordningen kallas för krigshögskolans högre kurser (YOS 3) med i varje särskilt fall lämpligt prefix. Kursernas ungefärliga längd och omfattningen av mellanliggande praktisk tjänstgöring efter krigshögskolans allmänna kurs framgår av följande uppställning.

Verksamhet resp. skola Omfattning (kurs)

praktisk tjänStgöring i regel minst två år högre kurser Vid krigshögskolan ca sex—åtta månader. vid marinen dock ca (YOS 3) tolv månader praktisk tjänstgöring fyra—sex år allmän kurs vid militärhögskolan högst tolv månader (YOS 4) praktisk tjänstgöring ett—fyra år högre kurser vid militärhögskolan ca två år (YOS 5)

För krigShögskolans högre kurser i teknisk tjänst kan längre tid än ca sex—åtta månader behöva övervägas.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1977/78:24 39

7.3.3. Rekrytering

1973 års riksdagsbeslut om en gemensam befälsordning förutsätter rekry- tering genom värnplikten av bl.a. ideologiska. pedagogiska. rekryterings- mässiga och ekonomiska skäl. Jag vill än en gång understryka betydelsen av att yrkesofficeren rekryterats ur de värnpliktigas led. utbildas gemensamt med övriga värnpliktiga och får sina grundläggande erfarenheter från värnplikts- utbildningen.

Befälsordningen skall sålunda bygga på värnpliktssystemet. Detta system förändras fortlöpande av olika skäl. Krigsorganisatoriska förändringar kan t. ex. medföra att ändrade kvalitativa krav ställs på värnpliktsutbildningen och därmed följande ändringar av utbildningstiderna. Nya uppgifter för värnpliktiga i krigsorganisationen kan leda till nya utbildningslinjer för värnpliktiga under grundutbildning etc. Yrkesbefälsutbildningen måste därför fortlöpande kunna anpassas till förändringar i värnpliktssystemet.

Rekrytering genom värnplikten innebär att särskilda utbildningslinjer uteslutande för yrkesbefäl inte får anordnas i eller parallellt med värnplikts- systemet. Det enda undantaget är flygvapnets flygförare på stridsflygplan som inte kan få nödvändig yrkesutbildning inom värnpliktsutbildningen. Även i detta fall bör dock utbildningen i största möjliga utsträckning genomföras i den ordning som gäller för övriga värnpliktiga.

Principen om rekrytering genom värnplikten böri övrigt genomföras enligt följande riktlinjer.

Uttagningen till sådan utbildningslinje eller huvudtjänst inom grundut- bildningen av värnpliktiga. från vilken rekrytering av blivande yrkespersonal bör ske. avpassas så att den motsvarar summan av det årliga omsättnings- behovet av värnpliktiga i krigsorganisationen och det antal blivande yrkes- befäl som årligen behövs. Härutöver beräknas viss reserv.

] värnpliktssystemet uppställs kvalifikationskrav av varierande slag för olika utbildningsvägar och för olika kategorier av värnpliktiga. Dessa krav är motiverade av uppgifterna i krigsorganisationen och måste behållas. Särskilda krav får däremot inte ställas upp därför att yrkesbefäl rekryteras genom värnplikten. Det som slutligen skall avgöra antagningen som yrkesbefälsaspirant är den lämplighet för befälsyrket som vederbörande har visat under sin värnpliktstjänstgöring. En förutsättning är dock att vederbö- rande har befälsutbildats under sin grundutbildning.

Befälsskattningen i samband med inskrivningen är en prognos beträffande den värnpliktiges allmänna lämplighet som befäl. Denna prognos är ett hjälpmedel vid fördelning av värnpliktiga för utbildning till den befattning som närmast svarar mot deras bedömda förutsättningar. En värnpliktig som bedöms vara lämplig för befälsutbildning och som före inryckningen anmäler intresse för officersyrket tas efter sin skattning ut till plutonsbefäls- eller gruppbefälsutbildning.

Värnpliktiga som inte har tagits ut till befälsutbildning men som under

• Sida 40
•  Original

Prop. 1977/78: 24 40

grundutbildningen anmäler intresse för yrkesbefälsutbildning och har visat lämplighet för sådan utbildning kan få uttagningen ändrad. Kompanibefäls- uttagen värnpliktig vid armén behåller sin uttagning under den tjänstgö- ringstid som åligger honom enligt uttagningen.

Rekryteringsåtgärderna bör inriktas så att föranmälan blir det huvudsak- liga sättet för yrkesbefälsrekrytering. Med föranmälan avses att värnpliktiga med intresse för officersyrket anmäler detta i samband med inskrivningen eller vid den senaste tidpunkt före inryckningen som är möjlig med hänsyn till den praktiska planeringen av utbildningsorganisation m. m. Dessa värnpliktiga kan då tas ut till det förband samt den värnpliktskategori och utbildningslinje eller tjänst som motsvarar deras förutsättningar och intresse samt organisationens behov.

Föranmälan ger de bästa förutsättningarna för en god planering och tillgodoser i flertalet fall bäst den enskildes intressen. Information i samband med yrkesvägledning inom grundskola och gymnasium blir därför av stor vikt liksom olika former av kollektiv och individuell information från militära myndigheter.

En stor del av den rekrytering som f. n. sker till plutonsoflicersyrket har 5. k. förtidsinskrivning som grund. Förtidsinskrivning innebär att en yngling omedelbart efter grundskolan frivilligt kan låta skriva in sig före ordinarie inskrivning. som äger rum det år han fyller 18 år. och snarast därefter påbörja sin utbildning. Värnpliktsutbildningen sker därefter i regel på särskilt organiserad befälsskola eller också fullgör den förtidsinskrivne som kontraktsanställd en förberedande befälsutbildning som räknas honom till godo som fullgjord grundutbildning som värnpliktig. I det nya systemet skall särskilda befälsskolor för blivande yrkesbefäl inte anordnas parallellt med övrig grundutbildning eller som del av denna. Blivande yrkesbefäl skall fullgöra värnplikten tillsammans med övriga värnpliktiga. Detta innebär bl. a. att den blivande aspiranten i regel inte bör vara yngre än de värnpliktiga i allmänhet såvida inte hans fysiska och psykiska utveckling likväl gör honom lämpad. Förtidsinskrivning bör därför komma i fråga endast i undantagsfall. Det bör dock finnas möjlighet för en värnpliktig som avser att bli yrkesbefäl att få börja sin värnpliktsutbildning under samma år som den ordinarie inskrivningen äger rum.

Befälselev som går genom grundutbildning på linje som inte är avsedd för yrkesbefälsrekrytering kan också anmäla intresse att bli aspirant. I varje särskilt fall bör då avgöras om vederbörande kan flyttas över till lämplig linje. om han kan fullfölja påbörjad utbildning och ändå antas eller om annan åtgärd behöver vidtas. t. ex. att han avbryter påbörjad utbildning och ansluter till nästa utbildningsgång som är lämplig för yrkesbefälsrekrytering.

Överföring under grundutbildning inom samma årsklass av värnpliktig för utbildning till annan befattning kan i regel ske utan olägenhet om samtidig inryckning har skett och ansökan sker före förbandsutbildningens början. Vid överföring från värnpliktskategorierna E. F och G till befälsutbildning liksom

• Sida 41
•  Original

Prop. 1977/78:24 41

från gruppbefäls- till plutonsbefälsutbildning måste i de flesta fall särskilda anordningar vidtas.

Möjlighet skall finnas för värnpliktiga att söka till yrkesbefälsutbildning i direkt anslutning till fullgjord grundutbildning eller därefter. Sådan sökande bör i regel kunna antas t. o. m. det kalenderår under vilket han fyller 25 år. Har den värnpliktige utbildats till plutonsbefäl eller gruppbefäl ingår han i rekryteringsunderlaget under samma förutsättningar i övrigt som de plutons- befäls- och gruppbefälselever som under det aktuella året avslutar sin grundutbildning.

Reservofficersaspirant eller reservofficer kan också söka till yrkesbefälsut- bildning. Med hänsyn till kraven på det yngre yrkesbefälet i uppgifterna som fackman och utbildare måste varje sådan sökande till officersyrket inhämta tillräckliga kunskaper för dessa uppgifter. Den som rekryteras på detta sätt måste uppfylla samma krav som gäller för övriga yrkesbefälsaspiranter senast när den grundläggande officersutbildningens praktiska del börjar.

7.3.3 l"'är/zp/iklsulbi/c/ning

Den blivande yrkesbefälsaspiranten fullgör grundutbildning som värn- pliktig företrädesvis vid plutonsbefälsskola eller gruppbefälsskola tillsam- mans med övriga värnpliktiga befälselever. Detta innebär att grundutbild- ningen vid armén i regel genomförs vid regemente. Vid flottan bedrivs den vid örlogsskolorna och till sjöss underdel av sjöexpedition. Vid kustartilleriet sker den vid central utbildningsanstalt och vid regemente. Vid flygvapnet genomförs grundutbildningen centraliserat eller vid flottilj.

Av särskild vikt är att det blivande yrkesbefälet inom alla försvarsgrenar under sin grundutbildning fullgör grundläggande krigsförbandsutbildning eller motsvarande utbildning tillsammans med övriga värnpliktiga. Det är främst genom denna del av grundutbildningen som det blivande yrkesbefälet lär känna de krav som ställs på de värnpliktiga i olika uppgifter inom krigsorganisationen. Den grundläggande krigsförbandsutbildningen har också stor betydelse för bedömningen av yrkesbefälsaspiranternas lämplighet för den fortsatta utbildningen.

Det bör snarast möjligt fastställas vilka utbildningslinjer inom värnplikts- utbildningen som utgör lämplig bakgrund för yrkesbefälsutbildningen.

Somjag förut har anfört har yrkesutbildningen för flygvapnets flygförare på stridsflygplan inte någon motsvarighet inom värnpliktsutbildningen. Med hänsyn till att denna personal skall utnyttjas som krigsflygförare så länge som möjligt är det nödvändigt att utforma den inledande utbildningen som en särskild utbildningslinje för yrkesbefäl. Denna bör dock formellt utformas som en värnpliktsutbildning med de tider och övriga villkor som gäller för grundutbildning av jämförbar värnpliktskategori.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1977/78:24 42

7.3.4 ..4n/agning som us"/äran!

Preliminär antagning sker tidigast vid inskrivningen och normalt senast när den värnpliktige har fullgjort grundutbildningen. Som jag tidigare har angett bör emellertid möjlighet finnas att söka till yrkesbefälsutbildning även senare och intill en ålder av ca 25 år.

Slutlig antagning sker fore officershögskolan och skall främst grundas på den lämplighet för befälsyrket som den sökande har visat under den militära grundutbildningen. Vidare bör krav ställas på viss fysisk minimistandard samt på civila förkunskaper enligt de behörighetsregler som jag återkommer till i det följande.

Föranmälda värnpliktiga placeras i enlighet med sin uttagning vid lämpliga linjer för befälsutbildning. Från dessa utbildningslinjer kan också andra värnpliktiga anmäla sig under grundutbildningen eller senare. Hänsyn måste också tas till att värnpliktsutbildningen slutar vid olika tidpunkter för skilda uttagningskategorier eller inryckningsomgångar som skall utgöra rekryte- ringsunderlag för samma årskull yrkesbefäl. Antagningsreglerna bör därför utformas så att de lämpligaste kan tas ut från alla aktuella kategorier.

Förhållandet mellan antagningsbehov och antal sökande kan givetvis variera mellan truppslag. huvudtjänster. yrkesfack etc. Möjligheter bör finnas att med vederbörandes samtycke placera om behörig sökande som inte får plats på "egen linje" till likartad utbildningsväg där brist finns.

7.3.5. Behörighet

Allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning enligt högsko- leförordningen skall som jag tidigare har angett krävas före slutlig antagning som aspirant. l undantagsfall bör dock aspiranter kunna börja officershög- skolan även om de saknar fullständig allmän behörighet under förutsättning att de har så litet kompletteringsbehov att de bedöms kunna komplettera sina kunskaper vid sidan av ordinarie utbildning vid skolan.

Allmän behörighet har bl. a. den som har gått genom fullständig minst tvåårig utbildning i gymnasieskolan eller annan likvärdig utbildning och erhållit betyg i alla de ämnen som betygsätts. Vidare krävs kunskaper i svenska och engelska motsvarande två årskurser på tvåårig linje i gymna- sieskolan.

Utöver allmän behörighet föreligger även krav på vissa särskilda förkun- skaper. Sådana förkunskaper är dels sådana som krävs av alla yrkesofficerare inom försvaret eller inom en försvarsgren. dels sådana som behövs för att fullgöra tjänst i ett särskilt yrkesfack. en särskild tjänstegren eller liknande.

Kraven på särskilda förkunskaper för flertalet utbildningslinjer till yrkes- befäl bör omfatta två årskurser på tvåårig gymnasielinje i ämnena samhälls- kunskap. matematik och naturkunskap eller motsvarande kunskaper. Kravet

• Sida 43
•  Original

Prop. 1977/78:24 43

på förkunskaper i ämnet naturkunskap för vissa tekniskt betonade linjer i yrkesbefälsutbildningen kan dock ersättas med krav på förkunskaper i ämnena fysik och kemi. Vidare bör erforderlig undervisning i ämnena psykologi och socialkunskap ingå i den grundläggande officersutbild- ningen.

Som jag kommer att beröra i det följande anordnas of licershögskola inom försvarsgrenarna med intagning en gång årligen. En stor del av aspiranterna torde behöva komplettera sina kunskaper i allmänna ämnen för att uppfylla kraven på allmän behörighet och vissa särskilda förkunskaper. Vissa aspiranter som har ett litet kompletteringsbehov bör kunna komplettera sina kunskaper vid sidan av ordinarie utbildning vid officershögskolan. Övriga aspiranter bör beredas möjlighet att gå genom kompletteringsutbildning före officershögskolan. Den genomgångna militära utbildningen bör härvid tillgodoräknas så att den kompletterande utbildningen kan begränsas. Den tid som inte används för studier i allmänna ämnen skall utnyttjas för praktisk tjänst under handledning vid eget förband. Aspiranter som skall gå genom förberedande officersskola bör göra detta innan kompletteringsutbildningen påbörjas.

Kompletteringsutbildningen bör anordnas så att den så långt möjligt kan anpassas till officersutbildningen och så att den medför lägsta möjliga kostnader för staten. Inom ramen för dessa förutsättningar skall det allmänna utbildningsväsendets resurser i största möjliga utsträckning utnyttjas. Det kan i detta sammanhang nämnas att formerna för kompletteringsutbildning utreds av försvarets gymnasieutredning (Fö 1975:02,l.

De ålders- och behörighetskrav som jag har angett i det föregående medför att allmän behörighet enligt den s. k. 25/4-regeln endast i undantagsfall blir aktuell för sökande till officersyrket. Allmän behörighet enligt denna regel förutsätter nämligen att vederbörande bl. a. inte får vara yngre än 25 år.

7.3.6. Grundläggande avice/suthi/driftig

Den grundläggande officersutbildningen bör utformas med utgångspunkt i de förutsättningar som har fastställts genom 1973 års riksdagsbeslut och som innebär rekrytering på stor bredd genom värnplikten. Dessa förutsättningar och den valda lösningen med en inom försvaret i princip enhetlig utbild- ningsväg till yrkesbefäl. som skall ha kompetens för uppgifterna som chef. fackman och utbildare i såväl krigs- som fredsorganisationen. kräver att den grundläggande officersutbildningen ger elever ur skilda vämpliktskategorier en gemensam och likvärdig kunskaps- och färdighetsnivå före anställningen som yrkesofficer.

Målet för den grundläggande officersutbildningen måste bestämmas mot bakgrund av yrkesbefälets första uppgifter i krigs- och fredsorganisatio- nerna.

Som jag tidigare har nämnt innebär överbefälhavarens översyn av

• Sida 44
•  Original

Prop. 1977/78:24 44

uppgiftsfördelningen i krigsorganisationen att samtliga befattningar för yrkesbefäl på gruppchefsnivån har utgått och att huvuddelen av uppgifterna på troppchefsnivån har höjts till plutonchefsnivån. Jag finner dock att det även efter denna översyn återstår ett relativt stort antal yrkesbefälsuppgifter på troppchefsnivå i krigsorganisationen. Dessa uppgår till ca 20 % av yrkesbefälets totala uppgifter. Översynen har genomförts mot bakgrund av kraven i 1980- och l990-talens stridsmiljöer. Målet för den grundläggande gemensamma utbildningen för yrkesbefälet blir därför vad gäller krigsorga- nisationen att befälet skall kunna fullgöra uppgifter i sådana befattningar på troppchefsnivå som kräver särskild kompetens (nivå 7). Vidareutbildning för krigsbefattningar på plutonchefsnivå ges senare vid krigshögskolan.

I fredsorganisationen är den första yrkesuppgiften att vara utbildare inom pluton (delsystemledare. tekniker) varvid varje yrkesbefäl skall vara kompe- tent att fullgöra uppgifter som chef. fackman och utbildare. Målet för den grundläggande gemensamma utbildningen blir därför att befälet skall kunna fullgöra uppgifter i nämnda befattningar på nivå V.

Ett av huvudsyftena med befälsordningsreformen är att utforma den grundläggande yrkesutbildningen så att fredsorganisationen tillförsäkras en hög utbildarkvalitet vid pluton resp. skickliga delsystemledare och tekniker. Detta kommer att ha stor betydelse för värnpliktsutbildningen. Minst lika viktigt är att det nyutexaminerade befälet får rimliga möjligheter att lyckas i sin första yrkesuppgift. vilket torde ha stor betydelse för befälets vilja att stanna i yrket. Skall den grundläggande officersutbildningen nå dessa mål är det väsentligt att officershögskolan blir tillräckligt lång och får ett väl avvägt innehåll.

Med hänsyn till vadjag i det föregående har anfört om utbildningen genom värnplikten och med beaktande av nu redovisade organisatoriska behov finner jag att den grundläggande officersutbildningen bör omfatta ca två år och innehålla såväl skolmässig utbildning som praktisk tjänstgöring under handledning.

Den grundläggande officersutbildningen måste präglas av fältmässighet. realism och gynnsamma möjligheter för elevernas personlighetsutveckling. Mål för denna personlighetsutveckling skall vara att ge eleven självförtroende i uppgifterna som chef. fackman och utbildare. Han skall väl förstå sin roll som befäl och få en riktig bild av sitt kommande yrke. Samarbetsförmågan bör utvecklas och han bör få en realistisk uppfattning om sin egen förmåga i olika avseenden för att därigenom få möjlighet att välja rätt inriktning i yrket. Den pedagogiska uppläggningen av utbildningen bör därför vara sådan att den ger social träning och inlärning. vilket bl.a. innebär att samspelet i grupper ger upplevelser av kontakt och samverkan. En sådan uppläggning bör också skapa förutsättningar att nå en gemensam identitet i yrket.

Mot bakgrund av vad jag har anfört i det föregående bör den grundläggande officersutbildningen organiseras i en förberedande officersskola och en

• Sida 45
•  Original

Prop. 1977/78: 24 45

officershögskola.

Den förberedande officersskolan skall som tidigare har nämnts ha som mål att ge elever från skilda värnpliktskategorier samma militära kunskaps- och färdighetsnivå så långt det är möjligt. Längden och utformningen av denna utbildning bör avpassas efter särförhållandena inom varje försvarsgren. För huvuddelen av aspiranterna torde dock omfattningen bli ca 3—5 månader. För befälsuttagna värnpliktiga som har gått genom 14—15 månaders grundutbildning torde förberedande officersskola inte behövas.

O ffi e e r 5 h ö g 5 k ola n bör innehålla en skolmässig del och en del med praktisk yrkestjänstgöring under handledning vid en omgång värnpliktiga under grundutbildning.

Den skolmässiga delen bör innehålla ett antal olika block och omfatta ca tolv månader eller ca 2 000 tim. Begreppet block innebär i detta sammanhang inte att undervisningen i de ämnen som ingår i blocket hålls samman i tiden utan är endast ett enkelt sätt att redovisa det väsentliga innehållet i olika delar av utbildningen. Tiden bör disponeras i huvudsak enligt följande:

0 Ett teknikblock som ger eleven fackkunskaper i ämnen av teknisk natur och omfattar ca 500 tim.

0 Ett organisationsläreblock med ämnen som ger eleven erforderliga fackkunskaper i försvarskunskap. administration m. m. och omfattar ca 400 tim. 0 Ett lärarutbildningsblock ] med i huvudsak teoretisk lärarutbildning som omfattar ca 500 tim.

0 Ett lärarutbildningsblock 2 med i huvudsak metodik och praktisk tillämpning som omfattar ca 600 tim. Den nu redovisade fördelningen avser närmast de linjer som skall leda fram till utbildare vid pluton. På linjer för blivande delsystemledare behöver viss tid fördelas om från de två lärarutbildningsblocken till teknikblocket. På linjer för blivande tekniker behövs viss ytterligare omfördelning av tid från lärarutbildningsblocken till teknikblocket. Blocket med organisationslära rn. m. förutsätts vara i huvudsak lika inom alla linjer av den grundläggande officersutbildningen. Utbildningens mål och fördelningen på ämnesblock har främst byggts upp med utgångspunkt i fredsorganisationens behov av skickliga och kunniga utbildare inom pluton (delsystemledare, tekniker). Detta har inneburit en kraftig satsning på utbildning i människokunskap, pedagogik, metodik och trupputbildning inom plutons (motsvarande) ram. Utbildaren vid pluton (delsystemledaren, teknikern) måste emellertid. utöver den utbildning som han erhåller under grundutbildningen som värnpliktig och under den förberedande officersskolan samt inom de två lärarutbildningsblocken, få ett relativt stort tillskott av fackkunskaper i militära ämnen för sin uppgift som utbildare. Dessa militära ämnen ingår i teknikblocket — bl. a. stridsteknik. vapenlära. fältarbeten — och i organisa- tionsläreblocket — bl. a. försvarskunskap. administration.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1977/78: 24 46

Jag vill särskilt framhålla att de kunskaper och färdigheter som eleven får inom ramen för de redovisade ämnesblocken ger möjlighet att på den grundläggande nivån utnyttja honom för krigsplacering i olika befattningar. Detta gäller även för verksamheten inom fredsorganisationen.

Den praktiska tjänstgöringen, som aspiranten genomför under handled- ning av erfarna yrkesmän efter den skolmässiga delen, skall i första hand ha som mål att omsätta och befästa de kunskaper som han har fått under den teoretiska utbildningen samt att ge honom erforderlig erfarenhetsbakgrund för kommande yrkesverksamhet som utbildare vid pluton (delsystemledare, tekniker). Tjänstgöringen skall också ge underlag för slutlig bedömning av elevens lämplighet för officersyrket.

För att eleverna skall få en allsidig och någorlunda fullständig erfarenhet av all förekommande verksamhet inom grundutbildningen måste den praktiska tjänstgöringen omfatta en hel omgång av de värnpliktigas grundutbildning (vid flottan en halv sjöexpedition).

Den grundläggande, gemensamma yrkesutbildning som jag nu har redovisat kommer således att omfatta en förberedande officersskola på ca 3—5 månader för huvuddelen samt en officershögskola med en skolmässig del på ca 12 månader och en praktisk del på ca 8—9 månader. Till detta bör läggas ca 2 månader för ledighet. Totalt innebär detta att den grundläggande yrkesut- bildningen kommer att omfatta ca 25—28 månader.

Officershögskolan anordnas årligen inom alla tre försvarsgrenarna. Utbild- ningen bör tidsmässigt placeras in så att den nyblivne officeren direkt efter den grundläggande officersutbildningen kan tas i anspråk i produktiv tjänst senast fr. o. m. den tidpunkt då värnpliktsomgång eller motsvarande rycker in till tjänstgöring.

Den som inte fullföljer utbildningen till yrkesbefäl krigsplaceras i befatt- ning för värnpliktig i krigsorganisationen på den nivå som den genomgångna värnpliktsutbildningen syftar till.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att den här angivna grundläggande yrkesutbildningen väl tillgodoser de kvalitetskrav som innefattas i 1973 års principbeslut. Den bör ha stora förutsättningar att ge yrkesofficeren god förmåga att i fredsorganisationen arbeta som utbildare vid pluton (delsystem- ledare. tekniker) och att i krigsorganisationen tjänstgöra på troppchefsnivån i uppgifter som företrädesvis eller uteslutande måste fullgöras av yrkes- man.

7.3.7 Ansräl/1rings/örmåner m.m. under grundläggande ali/"cera”bildning lll. IN.

Under utbildning till plutonsoflicer tillämpas f.n. inom armén och kustartilleriet löneplansanställning på tjänst som plutonsofficersaspirant efter fullgjord grundutbildning som värnpliktig. Vid flygvapnet gäller samma ordning beträffande teknikeraspiranter. lnom flottan och flygvapnet anställs

• Sida 47
•  Original

Prop. 1977/78:24 47

aspiranter (utom teknikeraspiranter vid flygvapnet) under den tid som motsvarar tiden för grundutbildning som värnpliktig på tjänst som menig och därefter i tjänst som plutonsofficersz'ispirant.

Regementsoflicerare rekryteras f. n. dels den s. k. långa vägen, där aspiranterna under utbildningen innehar tjänst som plutons- eller kompa- niofficer. dels genom grundrekrytering. Idet senare fallet avlönas aspiranten med stöd av värnpliktsförmånsförordningen (197611008).

Den som går genom utbildning till fast anställt befäl kan alltså f. n. antingen åtnjuta avlöningsförmåner m. m. enligt löneplan eller värnplikts- förmåner enligt värnpliktsförmånsförordningen. De aspiranter som är anställda enligt löneplan omfattas av de regler som gäller för statstjänstemän i allmänhet, dvs. lagen (l976:600) om offentlig anställning rn. fl. författningar. Anställningsförmånerna regleras dock genom kollektivavtal. Förmåner m. m. till aspiranter som avlönas enligt de för värnpliktiga gällande grunderna regleras däremot ensidigt av statsmakterna.

Inom den civila statsförvaltningen tillämpas i vissa fall löneplansanställ- ning för aspiranter under utbildning. t. ex. inom polisväsendet.

Vad gäller den framtida officersutbildningen anserjag att övervägande skäl talar för en ordning. där aspiranterna under utbildningen vid officershög- skolan anställs genom tidsbegränsat förordnande på samma sätt som annars medges. då statstjänstemän undergår föreskriven aspirantutbildning (jfr 3 i punkt 5 i kungörelsen 1974: l007 om tidsbegränsning av statligt lönereglerad anställning, m. m.). Liksom enligt kungörelsen bör förordnandet utformas på ett sådant sätt att det blir möjligt att, då skäl föreligger. skilja elever från pågående utbildning. Trots det säkrare underlag för urval som rekrytering efter fullgjord grundläggande värnpliktsutbildning i förening med före- skrivna behörighetskrav ger, är det enligt min mening väsentligt att elever, som under utbildningen vid officershögskolan visar oförmåga eller befinns olämpliga för officersyrket. efter uppsägning skall kunna skiljas från utbild- ningen redan förc förordnandetidens utgång. Jag förutsätter emellertid att sådan uppsägning — för vilken gäller bl. a. reglerna i lagen (1974:12) om anställningsskydd och 7 kap. lagen om offentlig anställning — endast blir aktuell i ett fåtal fall och då sker så tidigt som möjligt.

Frågor om anställningsförmåner och andra villkor under anställningstidcn bör regleras i den ordning som gäller för statstjänstemän i allmänhet.

Under den förberedande officersskolan bör utgå värnpliktsförmåner enligt det system som gäller för värnpliktiga under grundutbildning. Utbildnings- premier bör dock inte utgå. Samma förhållanden bör också. i likhet med vad som nu är fallet för vissa aspiranter. gälla för dem som före utbildningen vid officershögskolan behöver inhämta kompletterande kunskaper i allmänna ämnen under den tid som kompletteringen pågår.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1977/78:24 48

7. ..? .8 Urt'u/

Den princip med successivt urval som framgår av 1973 års riksdagsbeslut måste förverkligas med utgångspunkt i resultaten av såväl kompetensgi- vande utbildning som praktisk tjänst. Med hänsyn till rekryteringskraften krävs ett urvalssystem som dels tar till vara tidigast möjliga urvalstidpunkt, dels ger de enskilda möjlighet att meritera sig efter hand under en så lång tidrymd som det av organisatoriska skäl är möjligt.

Alla yrkesofficerare skall vidareutbildas till att fullgöra uppgifter på plutonchefsnivån i krigsorganisationen och som kvalificerade utbildare vid pluton (plutonchefs ställföreträdare). kvalificerade delsystemledare eller tekniker i fredsorganisationen (nivå 6/IV).

Därutöver måste ungefär hälften av varje årsklass officerare vidareutbildas för att fylla organisationens behov dels av personal på bataljonschefsnivån i krigsorganisationen och som kompanichef(systemledare m. m.)i fredsorga- nisationen (nivå 4/II)och högre nivåer. dels av officerare för vilka slutmålet är kompanichefsnivån i krigsorganisationen och plutonchef(systemledare eller motsvarande i teknisk tjänst)i fredsorganisationen (nivå 5/III). Andelen av varje årsklass som måste vidareutbildas varierar mellan försvars- och vapengrenar som en följd av det organisatoriska behovet.

Utbildning till och tjänstgöring i befattning på nivåerna 7/V och 6/IV är för båda de nyssnämnda grupperna en nödvändig bakgrund innan fortsatt utbildning till nivå 5/Ill och högre nivåer kan ske. Fören effektiv tjänstgöring i krigs- och fredsorganisationen måste huvuddelen av dessa båda grupper förhållandevis snabbt riktas in mot vidareutbildning till nivå 5/III och högre nivåer så att kompetens på dessa nivåer nås vid relativt låg levnadsålder. För vissa officerare kan dock tidpunkten när kompetens för nivå 5/III skall vara nådd sträckas ut till 40 års ålder. Särskilt viktigt är att de som riktas in mot nivå 4/II och högre nivåer tidigt börjar sin vidareutbildning.

Tidig inriktning mot slutmål är nödvändig med hänsyn främst till de krigsorganisatoriska behoven men också med hänsyn till individen och av pedagogiska skäl. Systemets förutsättningar att dra till sig kvalificerad personal ökar om var och en så tidigt som möjligt kan få besked om sina utvecklingsmöjligheter för vidareutbildning och alltmer kvalificerade uppgif- ter. Det är också väsentligt att de unga officerare som visar mycket god prognos för militär vidareutbildning till nivå 5/Ill eller högre nivåer men som inte uppfyller ställda behörighetskrav i allmänna ämnen snarast fårtillfa'lle att förvärva de kunskaper som de behöver i detta avseende.

De som har riktats in mot nivå 5/III eller mot högre nivåer bör gå genom samma vidareutbildning och samma erfarenhetsskapande tjänstgöring. Inriktningen skall kunna ändras med ledning av erfarenheterna från denna utbildning och tjänstgöring.

Urvalssystemet måste beakta den individuella mognadstakten och ta till vara individens inneboende förutsättningar samt ta hänsyn till hans

• Sida 49
•  Original

Prop. 1977/78:24 49

personliga förhållanden. Det är angeläget att individen får större möjlighet än som nu är fallet att påverka tidpunkten när vidareutbildning skall ske. En rimlig avvägning mellan individens förutsättningar och organisationens behov måste eftersträvas.

Flerstegsurval är grunden för den följande beskrivningen av urvalssyste- met. Urval förutsätts ske efter ansökan.

Ett första preliminärt urval mot nivå 5/III eller högre nivåer kan ske redan i samband med officershögskolans slut. Detta urval bör förutsätta såväl goda vitsord från den skolmässiga utbildningen som utmärkt resttltat av den praktiska tjänsten vid förband. Den praktiska tjänsten efter officershögsko- lans slut skall i regel fullgöras som yrkesman med självständigt ansvar för tilldelade uppgifter och i princip omfatta minst ett år. Den bör kunna ge förbättrat underlag för det slutliga urvalet till krigshögskolans allmänna kurs. Detta urval för vidareutbildning mot nivå 5/lll eller mot högre nivåer bör för flertalet i en officerskurs påbörjas tidigast ett år och för huvuddelen vara genomfört senast fem år efter den grundläggande officersutbildningens slut. Systemet innebär dels att den som har blivit preliminärt uttagen att gå genom viss utbildning inte alltid blir slutligt uttagen till denna. dels att den som inte har blivit preliminärt uttagen kan tas ut vid det slutliga urvalet. Jag vill emellertid framhålla att vissa individer kan komma att mogna senare än andra och att detta kan medföra att den prognos som gjordes för dem i ett tidigare skede av deras verksamhet kan behöva ändras. Det är därför naturligt att möjlighet till vidareutbildning till nivå 5/III och högre nivåer skall finnas även för de officerare som under eller efter krigshögskolans specialistkurs bedöms vara lämpliga för denna vidareutbildning. Den närmare utform- ningen av förutsättningarna för denna vidareutbildning får, i närmare samarbete med berörda personalorganisationcr. övervägas under det fortsatta arbetet.

De urvalskriterier som skall utnyttjas i urvalsprocessen är bedömd lämplighet för nivå 5/lll eller för nivå 4/II och högre nivåer. resultat av kompetensgivande utbildning och förmåga att omsätta kunskaperna i praktisk tjänst.

Fortsatt utbildning mot tjänstbarhet på nivå 5/Ill. nivå 4/lI och högre nivåer måste ske i form av en konsekvent varvad utbildning. I varje steg tillämpas samtliga urvalskriterier. Urvalsprocessen bör ha samma principiella utformning som den som föregår slutligt urval till krigshögskolans allmänna kurs. Särskilt viktigt är att underlätta för dem som startar mot nivå 5/III och som senare kvalificerar sig för vidareutbildning till nivå 4/II att åta sig denna utbildning.

Den nu angivna urvalsprocessen förutsätter att varje enskild inom en av organisatoriska skäl betingad period åtar sig den utbildningsgång. tjänstgö- ring och i förekommande fall den vidareutbildning i allmänna ämnen som belälsordningen förutsätter. Vederbörande har givetvis rätt att avböja

• Sida 50
•  Original

Prop. 1977/78:24 50

vidareutbildning. befordran etc. Konsekvenserna av detta kan emellertid vara att ytterligare tillfälle till vidareutbildning och befordran inte kan erbjudas efter denna period.

Jag vill understryka vikten av att den slutliga utformningen av urvalspro- cessen blir sådan att individen upplever den som en hjälp att finna de uppgifter och det verksamhetsområde som han är lämpad föroch där han kan finna arbetstillfredsställelse under sin kommande yrkeskarriär.

7 . 3 . () Vic/armuhi/a'ning

All vidareutbildning måste i fråga om mål, innehåll, tidpunkt, antal elever etc. anpassas till de organisatoriska behoven. Utbildningens uppläggning i stort skall präglas av s. k. återkommande eller varvad utbildning. Olika skolor och kurser måste så långt det är möjligt passas in så att eleverna inte är borta från verksamheten vid förbanden merän absolut nödvändigt. Officerarna bör under sin praktiska tjänstgöring mellan olika skolor och kurser även tjänstgöra vid krigsorganiserade förband i egen krigsbefattning.

Jag lämnar i det följande en principiell och översiktlig redovisning av de skolor och kurser som skall ingå i vidareutbildningen.

Krigshögskolans allmänna kurs eller specialistkurs utgör en för alla yrkesofficerare obligatorisk vidareutbildning till tjänstbarhet i befattning för yrkesofficer på plutonchefsnivå i krigsorganisationen och som kvalificerad utbildare vid pluton (plutonchefs ställföreträdare). kvalificerad delsystemledare eller tekniker i fredsorganisationen (nivå 6/IV). För dem som före krigshögskolan har bedömts lämpliga för uppgifter på kompani- chefsnivå i krigsorganisationen och som plutonchef (systemledare eller motsvarande i teknisk tjänst) i fredsorganisationen (nivå 5/lll') eller högre nivåer måste utbildningen ges en för fortsatt vidareutbildning lämplig inriktning. För de officerare för vilka krigshögskolan utgör det sista obligatoriska ledet i yrkesutbildningen bör i utbildningen ingå moment som ger specialutbildning för vissa kvalificerade uppgifter inom krigs- eller fredsorganisationen. Av praktiska skäl bör därför utbildningen organiseras på två kurser som inom vissa principiella avsnitt bör ha gemensamt innehåll.

Kr i gshögs kol an s all m än na k u rs motsvarar närmast nuvarande krigsskolor för regementsofficerare och kompaniofficersskolor. Utbildningen skall syfta till tjänstbarhet på plutonchefsnivån i krigsorganisationen i sådana befattningar som kräver yrkesbefäl med god teoretisk utbildning. Kursen skall meddela vidareutbildning i pedagogik, trupputbildning och personalbe- handling och öka officerens användbarhet för utbildningsarbetet i fred. Systembunden och teknisk personal får motsvarande höjning även av systemkunnande och kunskaper i tekniska ämnen. Utbildningen för uppgifter inom fredsorganisationen skall ha som mål att ge kompetens som kvalificerad utbildare vid pluton (plutonchefs ställföreträdare"), kvalificerad delsystemledare eller tekniker. Kursen utgör första ledet i vidareutbildning

• Sida 51
•  Original

Prop. 1977/78:24 51

mot nivå 5/III och högre nivåer och skall därför som nämnts samtidigt ge grund för kommande vidareutbildning.

Krigshögskolans allmänna kurs anordnas årligen inom alla tre försvarsgre- narna för yrkesofficerare som skall påbörja vidareutbildning till nivån 5/III eller högre nivåer. Kursen anordnas centralt för resp. försvarsgren.

Det successiva urvalssystemet innebär i princip att flertalet av de officerare som skall gå genom utbildningen vid den allmänna kursen gör det efter ett års och upp till efter fem års tjänstgöring efter officershögskolans slut. Urvalstid- punkten anpassas till de organisatoriska behoven. Om särskilda organisato- riska skäl föreligger. får utbildningen påbörjas tidigare.

Längden av krigshögskolans allmänna kurs bör bestämmas efter en avvägning av det sammanlagda innehållet av denna kurs och krigshögsko- lans högre kurs, eftersom dessa kurser och mellanliggande praktik tillsam- mans utgör skolningen till nivå 5/III. Inom armén och flygvapnet (utom i teknisk tjänst) bör den allmänna kursen av organisatoriska skäl inte vara längre än högst ett kalenderår. Vid marinen bör kursen vara kortare, i teknisk tjänst vid flygvapnet bör den vara längre.

K rigshögskolans specialistkurs har inte någon motsvarigheti nuvarande utbildningssystem. Utbildningen vid denna kurs skall ge kompe- tens för tjänstbarhet i krigsorganisationen på plutonchefsnivån i sådana befattningar som förutsätter att nödvändig specialistutbildning kan baseras på ingående yrkeserfarenhet. Kompetensen för uppgifter inom fredsorgani- sationen som kvalificerad utbildare vid pluton (plutonchefs ställföreträdare), kvalificerad delsystemledare eller tekniker skall fullständigas genom peda- gogisk och allmänorienterande utbildning med i princip samma mål som vid krigshögskolans allmänna kurs. De avsnitt i den allmänna kursen som är inriktade på vidareutbildning till nivån 5/III ersätts vid specialistkursen med avsnitt som avser specialuppgifter. I anslutning härtill kan också ingå fortsatt utbildning i allmänna ämnen t. ex. matematik eller fysik.

Krigshögskolans specialistkurs anordnas årligen inom alla tre försvarsgre- narna. Med hänsyn till de krigs- och fredsorganisatoriska behoven behöver de officerare som skall utbildas på denna kurs ofta vidareutbildas vid skilda tidpunkter för olika individer inom en och samma årskull. Specialistkursen torde i regel böra genomgås tidigast efter fem års och senast efter nio års tjänstgöring efter officershögskolans slut. Tidpunkten anpassas till de organisatoriska behoven inom resp. truppslag, vapengren eller yrkesfack.

Möjlighet att gå genom krigshögskolans högre kurs bör finnas för oflicer som har gått genom specialistkursen. Jag återkommer till detta i det följande.

Som jag tidigare har nämnt har krigshögskolans specialistkurs inte någon motsvarighet i dagens system. Innan några erfarenheter har vunnits, synes en längd av ca sex månader för denna kurs vara lämplig.

Längden av och innehållet i en krigshögskoleutbildning i teknisk tjänst — såväl allmän kurs som specialistkurs — kan utom vad gäller flygvapnet istort

• Sida 52
•  Original

Prop. 1977/78:24 52

anpassas till övriga krigshögskolekurser.

K rig s h ö gs k ola n 5 h 6 g re k u rs genomgås av officerare som skall utbildas till tjänstbarhet på nivå 5/lll eller högre nivåer. Offtceren skall ha tjänstgjort i yrket under i regel minst två år efter krigshögskolans allmänna kurs. Denna praktiska tjänst skall vid armen och kustartilleriet ha fullgjorts i befattning som plutonchefs ställföreträdare vid pluton som förbandsutbildas. I systembundna och tekniska tjänstegrenar skall vederbörande ha tjänstgjort dels som utbildare av värnpliktiga, dels inom eget fackområde på motsva- rande nivå.

Väl vitsordad krigsförbandsövning eller särskild övning i befattning på plutonchefsnivå i krigsorganisationen bör. där det av organisatoriska skäl är möjligt. föregå skoltiden vid krigshögskolans högre kurs.

Krigshögskolans högre kurs motsvarar nuvarande truppslagsskolor (mot- svarande). Vid flygvapnet finns inte någon motsvarighet till den föreslagna kursen.

Målet för utbildningen är tjänstbarhet i krigsorganisationen som kompa- nichef(systemledare eller motsvarande befattning i teknisk tjänst) på nivå 5 och i fredsorganisationen som chef för pluton som förbandsutbildas (system- ledare och motsvarande bcfattning i teknisk tjänst) på nivå III. Utbildningen inriktas därutöver på att ytterligare fördjupa officerens allmänna militära kunskaper och bredda hans användbarhet främst inom det egna truppslaget, vapengrenen Och yrkesfacket.

Krigshögskolans högre kurs bör ha en längd av ca åtta månader vid armén utom i teknisk tjänst, där annan tid katt behöva övervägas. ca tolv månader vid marinen. som har en annan avvägning av utbildningsinnehållet mellan krigshögskolans kurser än övriga försvarsgrenar, och ca sex månader vid flygvapnet.

Oflicer som har gått genom krigshögskolans specialistkurs och bedöms lämplig för utbildning till nivå 5/III bör beredas möjlighet att gå genom krigshögskolans högre kurs. Innan officeren börjar utbildningen vid den högre kursen Skall han på lämpligt sätt komplettera de militära och civila kunskaper som behövs. Oflicer som redan under specialistkursen bedöms lämplig för sådan vidareutbildning bör i de fall det är praktiskt möjligt kunna flytta över till krigshögskolans allmänna kurs. I det organisatoriska behovet av ofäcerare på nivå 5/lll skall även räknas in officerare som rekryteras från specialistkursen.

I avsnitt som avser uppgifter i krigsorganisationen som kompanichef (motsvarande) bör utbildningen så långt det är möjligt samordnas med utbildningen av blivande reservofficerare. Jag återkommer till denna fråga i avsnittet om reservbefäl.

Militärhögskolans allmänna kurs genomgås av officerare som skall utbildas till tjänstbarhet på nivå 4/ll eller högre nivåer. Utbild- ningen bör i huvudsak motsvara den nuvarande militärhögskolans allmänna kurser och ha en längd av högst tolv månader.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1977/78:24 53

Utbildningen skall ge kompetens för uppgifter inom krigsorganisationen på nivå 4 som bataljonschef(flersystemledare. divisionschef) och fredsuppgifter på nivå II som chef för utbildningskompani (flersystemledare. divisionschef). Härutöver bör eleverna få ingående kunskaper om det militära försvaret. i synnerhet den egna försvarsgrenen. Fullständig kompetens för tjänstbarhet på nivån 4/II kan uppnås efter några års praktisk tjänst efter den skolmässiga utbildningen. Som norm bör eftersträvas att minst två krigsförbandsövningar har genomförts i krigsbefattning på kompanichefsnivån innan bataljons- chefskompetens uppnås.

Allmänna kursen bör i regel genomgås fyra—sex år efter krigshögskolans högre kurs. I en del fall kan senare tidpunkt vara lämplig. framför allt för viss icke flygande personal vid flygvapnet.

Militärhögskolans högre ku rser bör i allt väsentligt motsvara den nuvarande militärhögskolans högre kurser och ha i stort samma mål, inriktning och längd som dessa. Av vikt är att såväl tidigare utbildningsre- sultat som praktisk förmåga vägs in vid urval av sökande. Antagning bör normalt kunna ske inom ett till fyra år efter det att officeren har gått genom allmän kurs.

7 . 3 . I!) Övrig utbildning

Utöver den vidareutbildning som jag hittills har redovisat behövs också andra former av vidareutbildning för att tillgodose behovet av personal för speciella uppgifter inom krigs- och fredsorganisationen. Denna utbildning bör i stort ha samma former som i nuvarande befälsordning. Följande slag av utbildning bör därvid anordnas.

S pec i a 1 U t bild ni ng av yrkesoflicerare för utbildning till viss krigs- befattning, t. ex. brigadkvartermästarkurs. eller vidareutbildning för freds- tjänsten. t. ex. kurs i motortjänst.

Ö v e rgå n g 5 u t b i 1 d nin g . dvs. utbildning av äldre personal för över- gång från "linjetjänst" till uppgifter främst inom stabs- och förvaltnings- tjänst. Denna utbildning bör principiellt ske vid sådan ålder att officerarnas kapacitet tas till vara i utbildningsorganisationen så länge som möjligt. Normalt torde övergångsutbildning därför bli aktuell i 40—45-årsåldern. Behovet av officerare i stabs-, förvaltnings- och teknisk tjänst i krigsorgani- sationen och av personal med militär miljökunskap i ledande befattningari fred motiverar dock att viss sådan utbildning sker tidigare.

Vidareutbildning av militär teknisk personal för uppgif- ter som i nuvarande befälsordning fullgörs av arméingenjörer och marinin- genjörer linje G bör, som redan har anförts. införas. Rekrytering och utbildning av personal till befattningar som kräver högskoleingenjörskom- petens bör utredas ytterligare. varvid möjligheterna att vidareutbilda militär personal i teknisk tjänst skall studeras.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1977/ 78:24 54

Enligt min mening motsvarar dessa olika slag av vidareutbildning väl de krav som framgår av 1973 års riksdagsbeslut i fråga om varvad och återkommande utbildning samt behovet av att ge den praktiska erfarenheten stor vikt.

7.3.1] Kom/7/0mn'ing avförkunskaper i allmänna ämnen

Kraven på behörighet i allmänna ämnen för slutlig antagning som aspirant harjag tidigare redovisat. För urval till vidareutbildning kan ytterligare krav på förkunskaper behöva ställas. Dessa krav bör formuleras så att de i princip knyter an till årskurs i ämne på gymnasieskolan.

Kompletteringsutbildningen skall i princip ske så att den som har riktats in mot vidareutbildning för kompanichefsnivån i krigsorganisationen (nivå 5/ III) eller högre nivåer före genomgång av krigshögskolans allmänna kurs inhämtar dels de förkunskaper som motsvarar aktuell linje i gymnasieskolan. dels de särskilda förkunskaper som kan vara föreskrivna för resp. tjänstegren (motsvarande).

Före vidareutbildning vid militärhögskolans allmänna kurs inhämtas de ytterligare förkunskaper som kan vara aktuella.

Det är angeläget att kompletteringsutbildningen noga passas in med hänsyn till gången av befälsutbildningen i övrigt och verksamheten vid försvarets förband.

Behovet av kompletterande utbildning kan som jag förut har sagt väntas variera. Ett mycket begränsat omfång lämpar sig för bredvidläsning vid sidan av ordinarie tjänstgöring. Behov av flera fullständiga gymnasiekurser i olika ämnen bör tillgodoses i första hand genom studier inom det allmänna utbildningsväsendet. I avvaktan på att de krav som den nya belälsordningen ställer på utbildning i allmänna ämnen blir fastställda till omfattning och inplacering ärjag inte beredd att redovisa hur kompletteringsutbildningen bör utformas. Jag vill också erinra om att den frågan delvis berörs av försvarets gymnasieutredning.

7. 3. 1.7 .lf/(lm'sgränser

Nu gällande åldersgränser för olika uppgifter i krigsorganisationen bedömer jag som lämpliga.

Vad gäller fredsorganisationen vill jag framhålla vikten av att äldre befäl i ökad omfattning används i utbildningsverksamheten. t. ex. inom centrala befälsgrupper.

Pensionsåldern är f.n. — med vissa undantag — 60 år för militär och civilmilitär personal. Beroende på de årliga förändringarna av åldersfördel- ningen uppstår inom befälskårerna tid efter annan olika typer av s.k. ”äldreproblem". Sådana situationer måste hanteras olika från fall till fall.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1977/78:24 55

7.4 Reservbefäl

I nuvarande befälssystem rekryteras och utbildas reservanställt befäl för skilda uppgifter. Reservoflicerare utbildas inom alla försvarsgrenar och försvarets intendentkår för att fullgöra uppgifter på kompanichefsnivån i krigsorganisationen. Dessutom rekryteras och utbildas inom den frivilliga befälsutbildningen reservofficerare för att i armén fullgöra vissa uppgifter på troppchefsnivån.

Reservbefäl behövs även i framtiden för krigsorganisationens befattningar på kompanichefsnivån. Uppgifterna på denna nivå är så kvalificerade att värnpliktiga inte kan utbildas för dem inom de tider som står till förfogande enligt värnpliktslagen. Jag finner också att det behövs särskilda reserver på plutonchefsnivån för att bl. a. tillgodose behovet av personal för de kvalifi- cerade befattningar som föreslås bli förda till denna nivå från troppchefs- nivån. Det bör vara möjligt att organisera sådana reserver vid samtliga försvarsgrenar. i första hand med förtidsavgången yrkespersonal. Dessutom bör nuvarande reservofficersutbildning för vissa uppgifter på troppchefs- nivån i armén behållas.

Jag vill i detta sammanhang också framhålla vikten av att det förtidsav- gångna yrkesbefälets kunskaper och färdigheter till fullo kommer krigsorga- nisationen till godo. Alla möjligheter bör därför tas till vara att få denna personal anställd i reserv.

Som förut nämnts rekryteras och utbildas reservofficerare för att främst fullgöra uppgifter på kompanichefsnivån i krigsorganisationen. Ett begränsat antal reservofficerare. som genom civil utbildning och verksamhet har bedömts särskilt lämpliga. uppehåller dock f.n. befattningar på bataljons- chefsnivån i krigsorganisationen. De har i samband härmed som regel fått viss militär tilläggsutbildning. F. n. har också vissa officerare ur väg- och vattenbyggnadskåren befattningar på bataljonschefsnivån. Deras civila kunskaper och erfarenheter i vad avser såväl fackmässigt kunnande som arbetsledning utnyttjas således i krigsorganisationen.

Jag anser att kompanichefsnivån även i framtiden normalt bör utgöra högsta befattningsnivå för reservofficerarna. Åtskilliga reservofficerare har emellertid till följd av civil utbildning och yrkeslivserfarenhet kunskaper och färdigheter som är av värde även på högre nivå i krigsorganisationen.

Alla möjligheter att utnyttja civilt kunnande i krigsorganisationen skall tas till vara. Enligt min mening är det troligt att även andra yrkesgrupper än personal inom väg- och vattenbyggnadsfacket har civila kunskaper och erfarenheter som gör dem lämpade att fullgöra uppgifteri krigsorganisationen på bataljonschefsnivån. Jag finner därför att starka skäl talar för att särskilt lämpade reservofficerare bör utnyttjas i vissa befattningar på denna nivå i större omfattning än som har skett hittills. Deras civila kunnande måste emellertid före ett sådant utnyttjande kompletteras med militär påbyggnads- utbildning. En sådan utbildning måste givetvis innehålla både teoretiska och

• Sida 56
•  Original

Prop. 1977/78:24 56

praktiska moment. För godkänd utbildning bör också krävas att reservoffi- ceren med goda vitsord har prövats i uppgifter på bataljonschefsnivån i krigsorganisationen.

Jag kommer senare att föreslå regeringen att uppdra åt överbefälhavaren att med ledning av vad jag nu har sagt närmare utreda hur och i vilken omfattning reservofficerare kan utnyttjas på och vidareutbildas för bataljons- chefsnivån. Därvid bör även klarläggas frågor om tjänstgöringstidens längd och inplacering för reservofficer som skall gå genom sådan utbildning.

Rekryteringen av reservofficerare bör ske enligt samma grunder som gäller för rekryteringen av yrkesbefäl i den nya belälsordningen. dvs. genom värnplikten. Liksom för yrkesbefäl och värnpliktigt kompanibefäl bör vidareutbildningen för reservofficer grundas på att den värnpliktige har uppnått användbarhet på troppchefsnivån i krigsorganisationen genom antingen plutonsbefälsskola eller gruppbefälsskola jämte påbyggnadsutbild- ning i form av t. ex. frivillig befälsutbildning och att vederbörande därefter gått genom plutonchefsskola (kadettskola). Jag utgår emellertid från att den särskilda rekryteringsväg som nyligen har tillkommit för reservofficer i flygtjänst vid flygvapnet bör finnas kvar så länge de organisatoriska behoven finns.

Jag finner det vidare lämpligt att det för flottans del. som en vidareutveck- ling av den nuvarande reservofficerslinjen A och i anslutning till de förslag som har förts fram av marinens befälsutredning. inrättas en ny form av reservofficersutbildning för handelsflottans däcks- och maskinbefal.

Rekryteringen till reservofficer har, främst inom armén. under en följd av år varit otillräcklig och medfört brister i tillgången på personal för krigsorga- nisationen. Jag anser det därför nödvändigt att rekryteringen förbättras. En åtgärd som kan komma i fråga för detta syfte synes vara att genom förbättrad information öka intresset hos grundutbildat värnpliktigt kompanibefäl och plutonsbefäl att gå genom utbildning för att kunna bli reservofficer även sedan ett antal år har förflutit efter grundutbildningens slut. Vidare torde meritvärderingen av reservofficersutbildningen exempelvis vid tillträde till högre civil utbildning ha stor betydelse för rekryteringen. Jag konstaterar därför med tillfredsställelse att både utbildning till och tjänstgöring som reservoflicer numera ger poäng för arbetslivserfarenhet vid urval till grund- läggande högskoleutbildning.

Som jag förut har anfört i samband med yrkesbefälets utbildning vid krigshögskolans högre kurs finner jag det lämpligt att reservofficerarnas utbildning till uppgifter i krigsorganisationen på kompanichefsnivån så långt som det är möjligt samordnas med de avsnitt av yrkesbefälets utbildning vid kursen som avser motsvarande uppgifter i krigsorganisationen.

Jag vill understryka betydelsen av att en blivande reservofficer — kompa- nichef(motsvarande) — inhämtar erfarenhet av tjänstgöring på plutonchefs- nivån i krigsorganisationen innan han som reservofficer krigsplaceras på kompanichefsnivån.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1977/78:24 57

Reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet bör också i fortsättningen beräknas så att erforderlig erfarenhet för att vara kompanichef(motsvarandc) i krigsorganisationen kan inhämtas och hållas vid makt och så att krigsför- bandsövningar och särskilda övningar för befäl kan genomföras i den befattning som reservofficeren är placerad i. Som jag tidigare har framhållit bör det finnas utrymme för vissa kurser. Behörigheten i allmänna ämnen för utbildning till reservofficer bör i det nya systemet ligga på samma nivå som i nuvarande bestämmelser.

7.5. Värnpliktsbefäl

Som jag tidigare har uttalat måste huvuddelen av befälsuppgifterna i försvarets krigsorganisation även i fortsättningen fullgöras av värnpliktigt befäl. Värnpliktiga skall alltjämt tas ut och utbildas för uppgifter som grupp-. tropp- och plutonchefer och motsvarande befattningar i krigsorganisationen. Någon ändring i denna principiella inriktning av uppgifterna kan enligt min mening inte förutses.

När det gäller värnpliktigt befäl vill jag särskilt understryka den frivilliga befälsutbildningens betydelse som ett värdefullt komplement till utbild- ningen enligt värnpliktslagen.

Inom ramen för en samlad lösning av befälsfrågorna får kvaliteten i grundutbildningen och förutsättningarna att genom repetitionsutbildning och frivillig befälsutbildning hålla värnpliktsbefälets kunskaper och färdig- heter vid makt stor betydelse även för hemvärnet och dess möjlighet att göra insatser.

7.6 Tjänsteställningsfrågor

Det tjänsteställningssystem som infördes genom 1972 års tjänsteställ- ningsreform bör enligt min mening i princip gälla även efter befälsordnings- reformen. Vissa justeringar blir dock nödvändiga med hänsyn till att nuvarande fyra gruppbenämningar för yrkespersonal — gruppchefer. plutons- officerare, kompaniofficerare och regementsofficerare — utgår och ersätts av en enda benämning. nämligen yrkesofficerare. Inom ramen för tjänsteställ- ningssystemets principer medför också den nya befälsordningen vissa förändringar i fråga om den lägsta tjänstegraden för yrkespersonal och möjligheterna för reservofficerare att nå högre tjänstegrad.

Under de första tjänstgöringsåren kommer yrkesofficerarna att i krigsor- ganisationen tas i anspråk för vissa särskilda befattningar på troppchefsnivån. Dessa för yrkesbefäl avsedda uppgifter på troppchefsnivån kräver en högre kompetens än som förutsätts för andra befattningar på denna nivå. Genom utbildningen för uppgifterna i fredsorganisationen har yrkesofficeren dessutom fått en högre allmän befälskompetens än värnpliktsbefälet på

• Sida 58
•  Original

Prop. 1977/78:24 58

samma nivå. Jag har därför funnit att den lägsta tjänstegraden för yrkesoff- ceren bör vara fänrik.

Jag anseratt befordran till löjtnant. kapten och major liksom hittills bör ske efter föreskriven väl vitsordad tjänstgöring och genomgången kompetensgi- vande utbildning för den högre graden. Kompetensgivande utbildning blir i det nya systemet för löjtnantsgraden krigshögskolans allmänna kurs eller specialistkurs. för kaptensgraden krigshögskolans högre kurs och för majors- graden militärhögskolans allmänna kurs.

För urvalsbefordran till överstelöjtnant och högre tjänstegrader bör i huvudsak nuvarande regler gälla. Detta innebär att befordran skall ske när vederbörande vid särskild prövning har ansetts vara väl skickad att i freds- och krigsorganisationen uppehålla för graden särskilt angivna befattningar. Utnämning bör ske så att antalet yrkesoflicerare i varje tjänstegrad stämmer överens med det organisatoriska behovet.

Vid tjänsteställningsreformen år 1972 förutsattes att slutgraden för reserv- officerarna skulle vara kapten. Officerare som tillhörde väg- och vattenbygg- nadskåren skulle dock liksom tidigare kunna bli majorer och även nå högre tjänstegrader. Bristen på regementsofficerare hade emellertid föranlett att vissa reservofficerare var placerade som bataljonschefer eller i motsvarande befattningar. Med anledning härav intogs i 28 & reservbefälskungörelsen (l972z464) för krigsmakten en bestämmelse som gjorde det möjligt att i vissa fall befordra reservofficer till major och högre tjänstegrader. Enligt denna bestämmelse får. om det behövs med hänsyn till krigsorganisationens behov. den som genom militär utbildning och civil verksamhet är särskilt lämplig att uppehålla befattning på bataljonschefsnivå eller högre nivå befordras till den tjänstegrad eller tjänsteklass som svarar mot befattningen. Beslut om sådan befordran meddelas av regeringen efter förslag av överbefälhavaren eller. enligt dennes bestämmande. försvarsgrenschef. Med tillämpning av denna bestämmelse har ett förhållandevis litet antal reservofficerare befordrats till majorer. Därvid har krävts att vederbörande förutom särskild lämplighet att uppehålla befattning på bataljonschefsnivån också har viss utbildning för att utöva sådant befäl. Han skall också vid tidpunkten för befordran vara krigsplacerad i sådan befattning och med goda vitsord ha fullgjort krigsför- bandsövning i befattningen. '

I samband med min redogörelse för utbildningen av reservofficerare inom den nya befälsordningen harjag framhållit att särskilt lämpade reservoffice- rare i större omfattning än hittills skall kunna vidareutbildas för att placeras i vissa krigsbefattningar på bataljonschefsnivån. Jag anser att den reservofficer som med godkända vitsord har gått genom särskilt anordnad utbildning till befattning på bataljonschefsnivån och fullgjort författningsenlig tjänstgöring i den omfattning som komnter att föreskrivas skall erhålla tjänstegraden major.

Som jag har förordat i det föregående bör den lägsta tjänstegraden för yrkesofficeren vara fänrik. Jag har också angett att målet för den grundläg-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1977/78:24 59

gande yrkesutbildningen bör vara kompetens att i krigsorganisationen inneha befattningar för yrkesmän på troppchefsnivån. Detta innebär att vi i krigsorganisationen kommer att ha troppchefer med tjänstegraden fänrik. Samtidigt har det på grund av rådande vakansläge varit nödvändigt att undantagsvis placera reservfanjunkare och värnpliktiga fanjunkare på befatt- ningar i krigsorganisationen som är hänförda till plutonchefsnivån. Jag vill betona att placeringen av reservfanjunkare och värnpliktiga fanjunkare på befattningar på denna nivå har berott på rådande vakansläge och alltså inte får anses ha varit ett normalt förfaringssätt. Dessutom är sådana fanjunkare placerade på befattningar på troppchefsnivån som i det nya systemet kommer att hänföras till plutonchefsnivån. I det nya systemet bör gälla att den som placeras på plutonchefsnivån skall ha gått genom föreskriven utbildning för denna nivå.

Med nu angivna förändringar kommer tjänstegraderna att t.v. utnyttjas enligt följande tabell.

Tjänstcgrad för Yrkesofficerare Reservofficerarcl Värnpliktig personal

utom flottan flottan värnplikts- Vpl grupp- officerare2 chefer

General Amiral General3 Generallöjtnant Viceamiral Generallöjt- nant3 Generalmajor Konteramiral Generalmajor3 Overste l. gr Kommendör Överste l.gr3 .. 1. gr Overste Kommendör Överstc3 Overstelöjt- Kommendör- Överstelöjt- nant4 kapten4 nant3 * Major Örlogskapten Major3 Kapten Kapten Kapten Kapten Löjtnant Löjtnant Löjtnant Löjtnant Fänrik Fänrik Fänrik Fänrik Fanjunkare Fanjunkare Sergeant Överfurir Fudr Korpral

' Även officerare i VVK. 3 Ej förutvarande yrkes- och reservofficerare. Dessa behåller tidigare innehavd tjänstegrad. 3 I flottan har reservofficer samma tjänstegradsbcnämning som yrkesofficer. 4 Vissa överstelöjtnanter (kommendörkaptener) tilldelas särskild tjänsteställning och räknar därmed tjänsteställning före övriga.

7.7 Övergång till en ny befälsordning

Som jag tidigare har nämnt kan den nya befälsordningen börja införas under programplaneperioden 1978/79—1982/83. Jag räknar därvid med att de

• Sida 60
•  Original

Prop. 1977/78: 24 60

första ansökningarna om antagning som yrkesbefälsaspirant i det nya systemet kan ske under år 1979 samt att den första omgången yrkesbefäls- aspiranter går genom officershögskolan åren 1981—1983.

I samband med att den nya ordningen införs kommer det att bli nödvändigt att reglera övergången till det nya systemet för det befäl och de befälsaspi- ranter som redan har påbörjat utbildning enligt dagens system. Vidare måste det av organisatoriska skäl betingade behovet av kompletterande utbildning fastställas. Därutöver finns det en mängd andra frågor som måste övervägas ytterligare. Till ledning för det fortsatta arbetet vill jag anföra följande.

Yrkesbefälsaspiranter som är rekryterade ur den årsklass värnpliktiga som påbörjar grundutbildning under år 1980 förutsätts kunna utbildas helt enligt det nya systemet. Aspiranter som har påbörjat utbildningen tidigare genomför utbildningen enligt nuvarande ordning med erforderlig anpassning till det nya systemet. Detta gäller även vid övergång till regementsofficers- utbildning från plutonsofficersutbildning eller kompaniofficersutbildning efter genomgången kompaniofficersskola.

Aspiranter som har påbörjat grundutbildning som värnpliktiga under år 1979 och som inte uppfyller behörighetskraven bör beredas tillfälle att inhämta föreskriven behörighet. De bör också beredas tillfälle att gå över till den nya utbildningsgången.

Plutonsofficerare som har fullgjort plutonsofficersutbildning enligt gällande ordning och har kvalificerat sig för kommendering till kompanioffi- cersutbildning enligt nuvarande system bör beredas tillfälle att gå genom denna eller motsvarande utbildning. Övriga plutonsoflicerare som under år 1980 inte har uppnått 45 års ålder bör gå genom kompletteringsutbildning i den omfattning som behövs för att de skall få den kompetens som det nya systemet kräver.

Kompaniofficerare som har utexaminerats från kompanioflicersskola enligt nuvarande ordning skall beredas tillfälle att gå genom krigshögskolans högre kurs.

Kompaniofficerare som har gått genom truppslagsskola (motsvarande) enligt nuvarande ordning och uppnått högst 35 års ålder och kvalificerat sig för vidareutbildning bör beredas möjlighet till sådan kompletteringsutbild- ning som kvalificerar för inträde till militärhögskolans allmänna kurs. I vissa fall kan med hänsyn till de organisatoriska behoven detta ske även vid högre ålder.

Regementsofficerare som har utexaminerats från krigsskola enligt nuva- rande ordning skall i enlighet med gällande villkor beredas tillfälle att gå genom krigshögskolans högre kurs och militärhögskolans allmänna kurs i det nya systemet.

Tidpunkt för tilldelning av nya tjänstegrader till berörd personal i samband med övergången till ny befälsordning kan fastställas först sedan denna fråga ytterligare har övervägts under det fortsatta arbetet. Vad avser grunderna för tilldelning av nya tjänstegrader är min principiella inställning följande.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1977/78:24 61

Som jag tidigare har uttalat skall lägsta tjänstegrad för yrkesbefäl vara fänrik. Detta innebär att de nuvarande plutonsofficerarna vid övergång till det nya systemet skall tilldelas denna tjänstegrad. Detta bör ta sin början i anslutning till den första utexaminationen av officerare som har utbildats i det nya systemet och genomföras i takt med erforderlig kompletteringsut- bildning.

Tjänsteställningsbefordran till löjtnant bör för plutonsoflicerare från tidigare system i princip ske efter genomgången kompetensgivande utbild- ning för denna grad enligt det nya systemet. Plutonsoflicerare som är 45 år och äldre bör kunna tilldelas löjtnants tjänstegrad tttan sådan kompetensgi- vande utbildning.

Den som har gått genom utbildning till kompaniofficer bör tilldelas löjtnants tjänstegrad och den som har gått genom truppslagsskola för regements- eller kompaniofficer eller motsvarande utbildning bör tilldelas kaptens tjänstegrad.

För dem som i övergångsskedet är yrkesanställt gruppbefäl bör tjänste- ställningen liksom utbildningen efter hand anpassas till den nya ordningen.

Som jag tidigare har nämnt har reservfanjunkare och värnpliktiga fanjun- kare i viss utsträckning placerats på befattningar i krigsorganisationen som är hänförda eller i det nya systemet kommer att hänföras till plutonchefsnivån. Jag anser att det skall vara möjligt att övergångsvis befordra sådan rosen-'funjunkarc eller värnpliktig fanjunkare till fänrik utan att han i alla avseenden har gått genom föreskriven utbildning under förutsättning att han är varaktigt krigsplacerad i befattning på plutonchefsnivån och med tillfreds- ställande resultat har tjänstgjort i sådan befattning under minst en krigsför- bandsövning.

7.8 Kostnader för en ny befälsordning

Utbildningen enligt den nya befälsordningen medför ökade kostnader. En mindre del av ökningen kan hänföras till den kompletterande utbildning som måste meddelas befäl utbildat enligt den nuvarande befälsordningen. Överbefälhavaren har beräknat dessa merkostnader till närmare 10 milj. kr. per år under en tioårig övergångsperiod.

UtbildningSgången för befäl som nyrekryteras sedan den nya befälsord- ningen har trätt i kraft innebär att antalet elevdagar per år ökar. Kostnads- uppskattningarna för utbildning av befäl i ett färdigt system är emellertid osäkra. Mycket beror på hur behovet av förläggningsplatser. Utbildningslo- kaler. utbildningshjälpmedel m.m. kan tillgodoses inom ramen för nuva- rande utbildningsorganisation.

Den tidsplan som jag har föreslagit för genomförande av befälsordningen förutsätter att utbildningsorganisationen byggs ut under innevarande programplaneperiod om organisationen från början skall vara helt anpassad

• Sida 62
•  Original

Prop. 1977/78: 24 62

till den nya utbildningsgången med bl. a. väl samlade utbildningsenheter. Överbefälhavaren har beräknat att en sådan utbyggnad kräver investeringar på omkring 150 milj. kr.. varav ca 120 milj. kr. under den närmaste femårsperioden. Det ekonomiska utrymmet inom försvaret är dock begrän- sat. Jag anser det därför nödvändigt att inledningsvis begränsa investerings- behovet främst genom att befintliga militära anläggningar utnyttjas. Möjlig- heterna att även använda tillgängliga civila resurser bör enligt min mening undersökas ytterligare. I samband med att fredsorganisationen struktureras om i relativt stor omfattning under den närmaste tioårsperioden bör det finnas möjligheter att på sikt åstadkomma mer samlade utbildningsenhe- ter.

Under alla förhållanden blir vissa investeringar ofrånkomliga. Jag bedömer emellertid att dessa kan begränsas så att investeringsbehovet under den närmaste femårsperioden uppgår till högst 100 milj. kr.

Jag bedömer att de inskränkningar som måste göras i den i och för sig önskvärda utbyggnadstakten inte i någon nämnvärd grad påverkar förutsätt- ningarna för att genomföra befälsordningen.

Överbefälhavaren har preliminärt uppskattat att utbildningskostnaderna på sikt ökar med omkring 20 milj. kr. per år i förhållande till kostnaderna för nuvarande utbildningssystem. En noggrann beräkning kan göras först när myndigheterna mera i detalj har utformat utbildningssystemet vad gäller kursinnehåll. elevantal. lokaler. tekniska hjälpmedel m. m. samt kursernas förläggning till olika utbildningsorter eller fartygstyper m. ni.

Jag delar uppfattningen att de årliga utbildningskostnaderna kommer att öka i förhållande till nuvarande kostnader. Jag bedömer dock att det bör vara möjligt att begränsa den av överbefälhavaren beräknade kostnadsökningen.

8. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för en ny befälsordning för det militära försvaret som jag har förordat i det föregående.

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen attantaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1977/78:24 63