om ändring av procentsatserna m.m. för kvarskatteavgiften
Regeringens proposition
1980/81: 110
om ändring av procentsatserna m. m. för kvarskatteavgiften;
beslutad den 12 februari 1981.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ROLF WIRTÉN
Propositionens huvudsakliga innehåll
Den som inte har betalat tillräckligt med preliminär skatt under in-
komståret kan undgå kvarskatteavgift enligt uppbördslagen (1953:272)
genom att göra fyllnadsinbetalning senast den 30 april året därpå. Denna tidsgräns är f. n. absolut och gäller alltså även då den skattskyldige har fått anstånd med självdeklarationen till någon dag efter den 30 april. I propositionen föreslås att den skattskyldige i sådana fall skall kunna göra fyllnadsinbetalning senast den 30 juni och få inbetalningen beaktad vid avgiftsberäkningen. En viss avgift skall den skattskyldige dock betala.
Nuvarande kvarskatteavgift utgår efter 677 om den slutliga skatten överstiger den preliminära skatten med högst 5 000 kr. och i annat fall efter 870. Avgiften kan under vissa förutsättningar sättas ned. Den beräknas då efter 3 26. Med hänsyn till förändringarna i det allmänna ränteläget föreslås i propositionen att avgiften höjs med två procentenheter till 8, 10 resp. 5 9. Beträffande anståndsfallen föreslås att avgiften skall utgå med 272 av det skattebelopp, som har betalats preliminärt under tiden den 1 maj-den 30
juni.
De nya bestämmelserna om en nedsatt avgift i anståndsfallen skall enligt
propositionen kunna tillämpas redan i år. I övrigt föreslås bestämmelserna bli tillämpade första gången: vid den årliga debiteringen av slutlig skatt år 1982.
I Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 110
Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)
Härigenom föreskrivs i fräga om uppbördslagen (1953: 272)!
dels att 275 3 mom. och 85§ 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
dels att i 278 skall införas ett nytt moment, 4 mom.. av nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
27. $
3 mom.” Överstiger skattskyl- 3 mom. Överstiger skattskyl-
digs slutliga skatt den preliminära digs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall skatt, som skall gottskrivas honom gottskrivas honom, skall den skatt- enligt 2 mom.. skall den skattskyldige erlägga avgift (kvar- skyldige betala en avgift (kvarskatteavgift) med sex procent skatteavgift) med årra procent
av det överskjutande beloppet, om av det överskjutande beloppet. om
detta uppgår till högst femtusen detta uppgår till högst femtusen kronor. och i annat fall med åtta kronor, och i annat fall med tio pro-
procent. cent.
Avgiftsbelopp. som understiger Avgiftsbelopp som understiger femtio kronor påföres ej. Vid be- femtio kronor påförs ej. Vid bestämmande av procenttalet för av- stämmande av procenttalet för avgiften och vid beräkning av avgiften giften och vid beräkning av avgiften gäller. gäller
att i den slutliga skatten icke in- att I den slutliga skatten inte in-
räknas skattetillägg eller förse- räknas = skattetillägg = eller = förningsavgift enligt taxeringslagen; scningsavgift enligt taxeringslagen
(1956:623):
att i den preliminära skatten icke att i den preliminära skatten inte
inräknas sådan i 2 mom. under 3) inräknas sådan preliminär skatt avsedd preliminär skatt, som er- som avses i 2 mom. 3 och som hur
lagts efter den 30 april året näst betalats efter den 30 april året efter efter inkomståret: inkomståret:
att det belopp, på vilket avgiften att det belopp, som avgiften skall
skall beräknas, avrundas till när- beräknas på, avrundas till närmast
mast lägre hundratal kronor. lägre hundratal kronor.
Ändras debitering eller tillgodo- Andras debitering eller tillgodo-
räkning av preliminär skatt eller de- räkning av preliminär skatt eller de-
biteras tillkommande skatt, sker ny biteras tillkommande skatt, görs ny
beräkning av kvarskatteavgift. Av- beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften bestämmes därvid till belopp giften bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkning- som skulle ha utgätt, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen en gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt. av motsvarande slutliga skatt.
Bestämmelserna i denna lag om Bestämmelserna i denna lag om
kvarstående och tillkommande kvarstående och tillkommande skatt äga, där icke annat angives, skatt skall tillämpas på kvarskat-
motsvarande tillämpning beträf- tcavgift om inte annat anges. fande kvarskatteavgift.
! Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.
? Senaste lydelse 1978: 201.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 mom. Har skattskyldig, som
har fått anstånd med självdeklara-
tionen till någon dag efter den 30
april taxeringsåret. betalat in preli-
minär skatt för inkomståret efter
den 30 april men senast den 30 juni
taxeringsåret, skall länsstyrelsen
på ansökan av den skattskyldige
nedsätta kvarskatteavgiften enligt
följande.
Kvarskatteavgiften skall beräk-
nas efter två procent på den del av
det överskjutande beloppet enligt 3
mom. som täcks av den enligt förs-
ta stycket inbetalade skatten. Av-
giften i övrigt skall beräknas som
om betalningen hade gjorts senast
den 30 april taxeringsåret. I övrigt
gäller bestämmelserna i3 mom.
Ansökan skall ha kommit in till
länsstyrelsen före utgången av året
efter det då kvarskatteavgiften på-
fördes.
85 §
2 mom.? Har skattskyldig på- 2 mom. Har skattskyldig på-
förts kvarskatteavgift och beror förts kvarskatteavgift och beror
den kvarstående skatten av förhål- skillnaden mellan den slutliga och lande, varöver den skattskyldige den preliminära skatten på förbålicke kunnat råda, äger länsstyrel- lande, som den skattskyldige inte sen i det län, där avgiften påförts, har kunnat råda över, får länssty-
efter ansökan besluta att avgiften relsen i det län, där avgiften har
skall utgå med endast tre procent. påförts, efter ansökan av den skattskyldige besluta att avgiften skall utgå med endast fem procent.
Vid beslut om nedsättning enligt
första stycket skall bortses från den
del av avgiften som har beräknats
efter två procent enligt 27§ 4 mom.
Ansökan, som i detta moment Ansökan skall ha kommit in till
sägs, skall hava inkommit till läns- länsstyrelsen före utgången av året styrelsen före utgången av året näst efter det då avgiften påfördes. efter det då avgiften påfördes. (Se vidare anvisningarna.)
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt uppgift på den
har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmel-
+ Senaste lydelse 1974: 853.
ser i 27§ 3 mom. och äldre bestämmelse i 85§ 2 mom. om procentsats gälter dock fortfarande i fråga om kvarskatteavgift, som avser skatt på grund av 1981 eller tidigare års taxering samt på grund av eftertaxering för
år 1981 eller tidigare år.
Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1981-02-12
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri, Eliasson
Föredragande: statsrådet Wirtén
Proposition om ändring av procentsatserna m. m. för kvarskatteavgiften
1 Inledning
Jag tar i det följande upp frågan om hur beräkningen av kvarskatteavgiften enligt uppbördslagen (1953: 272), UBL, skall ske när den skattskyldige har fått anstånd med sin självdeklaration till någon dag efter den 30 april taxeringsåret. Med hänsyn till förändringen i det allmänna ränteläget kommer jag också att föreslå- en viss uppräkning av de procentsatser som kvarskatteavgiften f.n. beräknas efter. Innan jag redovisar bakgrunden till mina överväganden skall jag först lämna en kort redogörelse för de nu gällande bestämmelserna.
Inbetald preliminär skatt avräknas i sin helhet vid debiteringen av den slutliga skatten. Kvarskatteavgift utgår emellertid enligt 27 § 3 mom. UBL med viss procent av det belopp varmed den skattskyldiges slutliga skatt överstiger den preliminära skatt som betalats senast den 30 april under taxeringsåret. Vid beräkningen av avgiften får den skattskyldige sålunda inte tillgodoräkna sig preliminär skatt, som han har betalat efter den 30 april. Är det överskjutande beloppet högst 5 000 kr. beräknas avgiften efter 676 och i annat fall efter 876. Avgiftsbelopp som understiger 50 kr. påförs dock inte. Det belopp på vilket avgiften beräknas skall vidare avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Detta innebär att mellanskillnaden måste uppgå till minst 900 kr. för att avgift skall påföras.
Avgiften, som inte är avdragsgill vid taxeringen, kan enligt 85 § 2 mom. UBL nedsättas om skillnaden mellan den slutliga och preliminära skatten beror på förhållande som den skattskyldige inte har kunnat råda över. Avgiften skall därvid beräknas efter 32. Att en avgift skall utgå också i sådana fall har motiverats av att dröjsmålet med skatteinbetalningen annars skulle medföra en räntevinst för den skattskyldige.
Beslut om nedsättning får meddelas av länsstyrelsen efter ansökan av den skattskyldige. För att en ansökan skall kunna prövas skall den ha kommit in till länsstyrelsen före utgången av året efter det då avgiften påfördes.
Bestämmelser om anstånd med självdeklaration finns i 34 §& 2 mom. taxeringslagen (1956: 623), TL. Anstånd kan medges den som visar att han på grund av särskilda omständigheter är förhindrad att avlämna sin självdeklaration inom föreskriven tid. Anstånd får inte utan att synnerliga skäl föreligger medges längre än till utgången av maj månad under taxeringsåret. Enligt vad som uttalades i förarbetena (prop. 1977/78: 181, SKU 1977/ 78:55, rskr 1977/78: 362) bör anståndstiden aldrig sträckas utöver den 15 juni under taxeringsåret.
Sedan år 1979 finns det ytterligare en anståndsgrund. Den som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga med att upprätta självdeklaration kan efter ansökan få tillstånd av lokal skattemyndighet att avlämna klienternas deklarationer under tiden den 1 april-den 31 maj under taxeringsåret. Deklarationerna skall i så fall levereras enligt en upprättad tidsplan. Denna möjlighet gäller bara i fråga om skattskyldiga, som annars skulle ha varit skyldiga att deklarera senast den 31 mars under taxeringsåret. Vid ansökningen skall fogas en förteckning över de deklarationsskyldiga. Om ansökningen bifalls skall den som finns upptagen i förteckningen anses ha erhållit anstånd till den dag då deklaration senast får avlämnas enligt tidsplanen.
Ett anstånd med att lämna självdeklaration påverkar f.n. inte den tidsgräns vid vilken fyllnadsinbetalning senast skall göras för att den preliminära skatten skall tillgodoräknas vid beräkningen av kvarskatteavgift. Tidsgränsen den 30 april är med andra ord absolut.
2 Framställningar om en utsträckning av tiden för fyllnadsinbetalning
Lantbrukarnas riksförbund m. fl. har i skrivelse till chefen för budgetdepartementet hemställt att bestämmelserna om kvarskatteavgiften ändras så att avgiftsbefrielse kan medges för den som har anstånd med självdeklarationen till någon dag efter den 30 april och gör erforderlig fyllnadsinbetalning av preliminär skatt senast den 15 juni under taxeringsåret. Som skäl för framställningen anfördes att nuvarande krav på att fyllnadsinbetalning skall göras senast den 30 april motverkar syftet med de utvidgade möjligheterna för revisionsbyråer m. fl. att lämna deklarationerna successivt fram till den 31 maj under taxeringsåret. Byråerna vet inte i förväg vilka klienter som behöver göra fyllnadsinbetalningar och kan inte anpassa sitt arbete så att de tar dessa klienter först. Eftersom de klienter som inte har fått sina skatteberäkningar före den 30 april kräver besked av byråerna för att
kunna göra nödvändiga fyllnadsinbetalningar, blir arbetet för dessa sönderryckt.
Frågan om kvarskatteavgiftens utformning har också tagits upp i riksdagen (mot. 1979/80: 352). Motionärerna framhöll att tidsgränsen för fyllnadsinbetalningar medför olägenheter för den som fått anstånd med deklarationen till någon dag efter den 30 april och begärde en översyn av bestämmel-
serna. Skatteutskottet (SKU 1980/81:2) delade motionärernas uppfattning att den som har fått anstånd kan ha svårigheter att i rätt tid bedöma i vad mån
han bör göra fyllnadsinbetalning. Utskottet konstaterade vidare att de olägenheter som detta medför drabbar ett begränsat antal skattskyldiga och bl.a. innebär att fyllnadsinbetalningar inte framstår som meningsfulla för dem som trots sådana betalningar måste betala kvarskatteavgift. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen och riksskatteverket skyndsamt undersöka om det går att finna acceptabla utvägar för att helt eller delvis lösa
problemen.
Med hänsyn till att frågan redan uppmärksammats av regeringen genom
tidigare framställning av Lantbrukarnas riksförbund m. fl. ansåg utskottet att någon särskild framställning av riksdagen inte erfordrades. Utskottet
avstyrkte därför motionen i den mån den inte var tillgodosedd med vad utskottet anfört och hemställde att riksdagen skulle avslå den. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
3 Riksskatteverkets förslag
Riksskatteverket (RSV) har i en promemoria av den 29 december 1980
övervägt hur bestämmelserna om kvarskatteavgiften kan ändras med hänsyn till de förut redovisade synpunkterna.
RSV erinrar om att en nedsättning av kvarskattcavgiften enligt nuvarande bestämmelse i 85 § 2 mom. UBL kan medges bara om skillnaden mellan den slutliga och preliminära skatten beror på förhållande som den skattskyldige inte har kunnat råda över. Verket anser att denna förutsättning
bör gälla också i fråga om den som har fätt anstånd med deklarationens avlämnande till någon dag efter den 30 april. Att medge en nedsättning av
avgiften enbart av det skälet att anstånd har meddelats, och alltså oberoende av att den skattskyldige i verkligheten kanske ändå kunnat beräkna hur stor fyllnadsinbetalning han behöver göra, skulle enligt verkets mening innebära en orättvisa gentemot de skattskyldiga som inte fått anständ. Den
omständigheten att den skattskyldige fått anstånd bör därför enligt verkets uppfattning vara endast en av de omständigheter som skall beaktas vid
bedömningen huruvida skillnaden mellan den slutliga och preliminära skat-
ten kan anses ha berott på förhållande som den skattskyldige inte kunnat råda över. Verket föreslår att bestämmelser med denna innebörd införs
genom ett tillägg i anvisningarna till 85 § UBL. Enligt detta tillägg krävs vidare att den skattskyldige skall ha gjort sin fyllnadsinbetalning senast
den 30 juni under taxeringsåret för att få den tillgodoräknad vid avgiftsberäkningen. Verkets förslag innebär i övrigt inte någon ändring i förhållande
till vad som gäller nu och avgiften skall alltså också i anståndsfaltlen nedsättas till 372 av det belopp med vilket den slutliga skatten överstiger
den preliminära skatt som har betalats senast den 30 april under taxeringsåret.
4 Föredragandens överväganden
4.1 Inledning
Vårt uppbördssystem är utformat med sikte på att både arbetstagare och egna företagare under inkomståret skall betala in en preliminär skatt som
så nära som möjligt svarar mot den slutliga skatt som debiteras under det följande året. En viss överdragning till debiteringsåret har dock fått
medges. Den källskatt som innehålls under inkomstårets sista månader
skall sålunda betalas in av arbetsgivarna senast den 18 januari under
debiteringsåret. Under denna månad infaller också den sista uppbörden av
debiterad preliminär B-skatt. De skattskyldiga har därutöver fått ett visst utrymme för fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt utan att betalningen
skall anses ha skett för sent. Frågan vilken tid som de skattskyldiga
skäliger bör ha för detta bedömdes i samband med införandet av tidigare
bestämmelser om kvarskatteränta år 1951. Den 30 april har sålunda gällt
som gräns för fyllnadsinbetalning sedan detta år. |
Nuvarande kvarskatteavgitt. som år 1975 ersatte den dittills gällande kvarskatteräntan, är en vikug faktor i uppbördssystemet. Den skall vara
ett påtryckningsmedel som förmår de skattskyldiga att genom bl.a. fyll-
nadsinbetalningar bidra till en god överensstämmelse mellan den slutliga
och den preliminära skatten. Den har vid införandet också avvägts med
tanke på den ränteförlust som statsverket gör om den slutliga skatten i stället betalas som kvarstående skatt under mars och maj året efter debite-
ringsåret.
4.2 Tidpunkten för fyllnadsinbetalningen m. m.
De ändringar som gjordes år 1978 i bestämmelserna om anstånd med att
lämna självdeklaration innebar i princip inte något nytt i förhållandet till
möjligheterna att göra fyllnadsinbetalning. De skattskyldiga kunde nämli-
gen redan tidigare medges anstånd som löpte ut efter den 30 april under taxeringsåret, dvs. efter den tidpunkt då en fyllnadsinbetalning senast skall
ha gjorts för att den skall kunna beaktas vid beräkningen av kvarskatteav-
gift eller s.k. ö-skatteränta. De problem som de nya anståndsreglerna har medfört sammanhänger framför allt med den ökning av antalet anstånds-
berättigade som uppkommit genom att revisionsbyråer m. fl. fått möjlighet
att successivt avlämna klienternas deklarationer under tiden den 1 april—
den 31 maj. De svårigheter som det kan möta att beräkna skatten innan
deklarationen har blivit klar berör nu ett större antal skattskyldiga än
tidigare och medför samtidigt problem för byråerna i deras planläggning av deklarationsarbetet. Denna utveckling är naturligtvis inte tillfredsställande och jag delar skatteutskottets uppfattning att man bör söka lösa frågan.
Som skatteutskottet har antytt bör man därvid eftersträva en sådan ord-
ning att det också för den som har fått anstånd till någon dag efter den 30
april framstår som meningsfullt att göra fyllnadsinbetalning.
Enligt RSV:s förslag skall den som fått anstånd till någon dag efter den '
30 april kunna få kvarskatteavgiften beräknad efter 3 Zz om han gör fyll-
nadsinbetalning under tiden maj-juni. En förutsättning härför är dock att den skattskyldige inte ändå kunnat beräkna hur stor inbetalning han behöver göra. Nedsättningen är vidare enligt verkets förslag inte knuten enbart till det belopp som betalas under denna period. Den skall beräknas på
samma sätt som f.n., dvs. på skillnaden mellan den slutliga skatten och
den preliminära skatt som har betalats senast den 30 april under taxerings-
året.
Jag anser att utgångspunkten bör vara att den som har fått anstånd till
någon dag efter den 30 april alltid skall ha möjlighet att göra erforderlig
fyllnadsinbetalning när deklarationen är klar och få inbetalningen beaktad
vid avgiftsberäkningen. Jag kan alltså inte ansluta mig till RSV:s förslag att länsstyrelsen i varje särskilt fall skall pröva om anståndsmedgivandet och andra omständigheter medfört förhållande som den skattskyldige inte har
kunnat råda över.
Den nedsättning av kvarskatteavgiften, som den skattskyldige skall få på detta sätt, bör enligt min mening komma i fråga endast beträffande den del
av avgiften som hänför sig till skatt som täcks av fyllnadsinbetalningen.
Nedsättningen bör vidare avvägas med hänsyn till den räntevinst som den skattskyldige gör genom att han kan skjuta upp betalningen två månader räknat från den 30 april under taxeringsåret. Den procentsats som med detta synsätt skall bestämmas bör självfallet bli lägre än den procentsats — f.n. 3 22 — som skall tillämpas när avgiften nedsätts på grund av förhållande som den skattskyldige inte har kunnat råda över. I sådant fall är ju kredittiden längre.
Det bör tilläggas att en betalning som görs under tiden den I maj-den 30 juni bör behandlas på samma sätt som andra inbetalningar som har gjorts i
rätt tid. när det gäller att bedöma om den slutliga skatten överstiger den
preliminära skatten med mer än 5 000 kr.
Som jag har nämnt förut skall jag i ett följande avsnitt ta upp frågan om procentsatserna för kvarskatteavgiften. Jag kommer i anslutning till detta
att också ta ställning till vilken procentsats som bör gälla i fråga om inbetalningar som i samband med anstånd görs under tiden maj—juni. Jag övergår nu till att behandla frågan hur skattemyndigheterna skall få impuls att nedsätta avgiften på belopp som har betalats in under denna tid.
Enligt RSV:s förslag måste den skattskyldige göra ansökan hos länsstyrelsen för att få avgiften nedsatt. Verkets förslag anknyter i denna del också i övrigt till nuvarande bestämmelser om nedsättning. Ansökan skall sålunda ha kommit in till länsstyrelsen före utgången av året efter det då avgiften påfördes.
Denna lösning är i första hand en konsekvens av verkets förslag att ett anståndsbeslut inte i och för sig skall ge rätt till en nedsättning utan bara skall vara en av de omständigheter som skall beaktas vid prövningen huruvida kvarskatten beror på förhållande som den skattskyldige inte har kunnat råda över. Med mitt förslag kommer frågan principiellt i ett annat läge. :
Den som har fått anstånd med deklarationen till någon dag efter den 30 april och gjort fyllnadsinbetalning under tiden maj-juni, får enligt mitt förslag en ovillkorlig rätt till nedsättning av avgiften. Det skulle naturligtvis vara önskvärt att nedsättningen kunde genomföras utan ett ansökningsförfarande. Det är emellertid enligt vad jag har inhämtat inte möjligt att nu bygga in sådana registreringar i ADB-systemet att inbetalningar under maj-juni kan beaktas vid avgiftspåföringen i samband med debiteringen av slutlig skatt. Detta blir möjligt först om några år. I avvaktan på detta får man därför acceptera att den som vill ha nedsättning måste ansöka om det. Prövningen av ansökningen kommer enligt mitt förslag att begränsas till frågan om den skattskyldige har fått anstånd med deklarationen till någon dag efter den 30 april och till en omräkning av avgiften. Enligt vad jag har inhämtat kan länsstyrelserna genom sin registrering kontrollera att sökanden fått anstånd. Jag finner inte någon anledning att föreslå någon annan tid för ansökan än den som gäller enligt 85 §& 2 mom. UBL. Ansökan bör sålunda ha kommit in till länsstyrelsen före utgången av året efter det då avgiften påfördes.
Vad slutligen angår den praktiska tillämpningen av den föreslagna ordningen utgår jag från att RSV utfärdar anvisningar om hur de skattskyldiga skall informeras om möjligheterna till nedsättning. Denna information kan lämnas i samband med anståndsbeslutet av de lokala skattemyndigheterna och av de revisionsbyråer m. fl. som har fått rätt att lämna in klienternas deklarationer under tiden den I april -den 31 maj.
Jag föreslår sålunda att den som fått anstånd med självdeklarationen till någon dag efter den 30 april under taxeringsåret. skall kunna göra fyllnadsinbetalning senast den 30 juni samma år utan att behöva betala annars utgående kvarskattcavgift. På den preliminärskatt som betalas under tiden maj—juni skall den skattskyldige i stället betala en avgift som är avvägd med hänsyn till den räntevinst som han gör genom uppskovet. För att
nedsättning skall ske förutsätts slutligen att ansökan ges in före utgången av året efter det då kvarskatteavgiften påfördes. Till frågan om vilken procentsats som bör tillämpas vid nedsättningen och ikraftträdandet återkommer jag i det följande.
Med tanke på att den föreslagna ordningen inom några år bör kunna tillämpas utan ansökningsförfarande och i stället ingå i den ordinarie debiteringen av slutlig skatt föreslår jag att bestämmelserna tas in i ett nytt moment, 4 mom. , till 27 & UBL.
4.3 Procentsatserna
De procentsatser, 6 resp. 8, efter vilka kvarskatteavgiften beräknas har gällt sedan avgiften infördes år 1974. Procentsatserna avvägdes bl. a. med hänsyn till det ränteläge som rådde vid denna tid. När riksdagen år 1974 beslöt att den dittills gällande kvarskatteräntan skulle ersättas med en inte avdragsgill kvarskatteavgift, uppgick riksbankens diskonto till 7 96. Denna nivå vidmakthölls med vissa fluktuationer fram till senare delen av år 1979. Sedan dess har diskontot höjts i flera steg och är f.n. 12 4.
En avgift av samma typ som kvarskatteavgiften finns också i fråga om arbetsgivaravgifterna. Denna avgift, som utgår enligt lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. (AvgL), infördes samtidigt med kvarskatteavgiften och beräknades på samma sätt som denna, dvs. efter 6 eller 8 Z beroende på den kvarstående avgiftens storlek. Avgiften enligt AvgL har emellertid nyligen lagts om (prop. 1980/ 81: 16, SFU 1980/81: 13, rskr 1980/81:9). Omläggningen innebar att procentsatserna höjdes och differentierades. De nya bestämmelserna. som skall tillämpas första gången år 1981, innebär att den särskilda avgiften skall påföras med 10 2 om den kvarstående avgiften uppgår till högst 5 000 kr., med 12 56 om den kvarstående avgiften överstiger 5 000 kr. men inte 30 000 kr. och med 15 96 om den kvarstående avgiften överstiger 30000 kr. I fråga om den procentsats som skall tillämpas vid nedsättning föreslogs däremot inte någon ändring. Avgiften skall sålunda i sådant fall fortfarande beräknas efter 3 Z.
Jag anser att det nu finns anledning att också höja procentsatserna för kvarskatteavgiften även om man enligt min mening bör lägga sig på en något lägre nivå än i AvgL.
Höjningen av den särskilda avgiften enligt AvgL betingades inte bara av det ändrade ränteläget. En höjning ansågs framför allt nödvändig med hänsyn till den stora eftersläpning med inbetalningen av arbetsgivaravgifterna som hade kunnat konstateras. De tidigare procentsatserna sades särskilt för arbetsgivare som inte betalar skatt på vinsten eller som betalar låg vinstskatt inte ge någon större stimulans till fyllnadsinbetalning. Detta gällde t. ex. företag med stora förlustavdrag, kommuner och vissa kreditoch försäkringsinstitut. Efter den höjning av det allmänna ränteläget som
skett kunde ett dröjsmål med avgiftsbetalningen framstå som en billigare form av likviditetsförstärkning än upptagandet av ett normalt lån. Höjning-
en av procentsatserna sågs vidare som en åtgärd i avvaktan på en omläggning av uppbördssystemet i enlighet med vad regeringen framhöll i kompletteringspropositionen våren 1980. Enligt denna bör det bli möjligt att i framtiden knyta den preliminära uppbörden av arbetsgivaravgifterna till
den lönesumma som redovisas i samband med källskatteinbetalningen. Med en sådan reform kan det antas att eftersläpningen kan nedbringas väsentligt.
När det gäller procentsatserna för kvarskatteavgiften anser jag att man
bör begränsa höjningen till vad som betingas av den förändring som inträtt
i ränteläget sedan avgiften infördes. Jag föreslår att avgiften skall utgå efter
8 Ze om det belopp som den skall beräknas på uppgår till högst 5000 kr.
och i annat fall efter 10 22 , dvs. en höjning med två procentenheter. Om
den kvarstående skatten beror på förhållande som den skattskyldige inte
har kunnat råda över kan avgiften f.n. nedsättas och beräknas efter 3 2. Även detta procenttal bör enligt min mening höjas med två enheter, dvs.
till 5. Jag vill framhålla att förslaget givetvis bör ses mot bakgrund av att
avgiften — i motsats till sedvanlig ränta — inte är avdragsgill vid inkomsttaxeringen. |
Jag är härmed till sist framme vid frågan efter vilken procentsats avgiften bör beräknas för den som på grund av att han har erhållit anstånd med
deklarationens avlämnande får göra fyllnadsinbetalning senast den 30 juni under taxeringsåret. Jag anser en lämplig avvägning vara att den skattskyldige i sådant fall får betala en avgift efter 2 546 och föreslår därför denna procentsats.
4.4 Ikraftträdandet m. m.
De nya bestämmelserna om fyllnadsinbetalning senast den 30 juni under
taxeringsåret bör kunna tillämpas redan innevarande år. Den föreslagna
lagen bör därför träda i kraft dagen efter den, då uppgift om lagändringen
har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelserna om procentsatserna i övrigt bör tillämpas första gången vid den årliga debiteringen av slutlig skatt år 1982.
Lagförslaget är enligt min mening inte av sådan beskaffenhet att lagrådet
behöver höras.
S Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta ett inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272).
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981