Prop. 1977/78:181

om ny taxeringsorganisation i första instans, m.m.

Prop. 1977/78: 181

Regeringens proposition 1977/ 78: 181

om ny taxeringsorganisation i första instans, m. m.;

beslutad den 6 april 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

Pii regeringens vägnar

'l'l-IORBJÖRN FÄLLDIN iNGi-LMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propcmitionen läggs fram förslag till författningsreglering i fråga om den nya taxeringsorganisation i lörsta instans som enligt riksdagens beslut åren 1975 och 1977 skall gälla fr.o.m. l979 års taxering. l-"örslagen innebär i huvudsak följande.

Tjänstemän hos länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall biträda alla taxeringsnämnder med granskning av deklarationer och andra beredande åtgärder samt löredragning. Nämndernas beslutsunderlag förbättras. Bl.a. införs vid sidan av taxeringsrevision en enklare kontrollform. s. k. taxerings- besök. Taxeringsnämndens ordförande eller granskningstjänsteman får efter överenskommelse med den skattskyldige besöka denne för utredning av frågor som har aktualiserats av deklarationsgianskningen. Tjänstemännen får också möjlighet att i samband med deklarationsgranskningen utföra revision av deklarationsunderlaget.

Ambitionsnivån i granskningsarbetet inriktas på att upptäcka fall av väsentliga skatteundandraganden. Rättelse av mindre fel får underlåtas. Deklarationsgranskningen underlättas genom ett omfattande ADB-stöd. I samband med deklarationsgranskningen skall pensionsgrundande inkomst beräknas, Ansvaret för och ledningen av deklarationsgranskningen och övrig kontroll vid taxeringen läggs på skattechefen.

Taxeringsnämndernas arbetsperiod som f. n. slutar den 30 juni förlängs t. o. m. den 30 november taxeringsåret. Den förlängda arbetsperioden ger ökade möjligheter till anstånd med att lämna deklaration. Besvärstiderna förlängs också. De skattskyldiga får anföra besvär till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Taxeringsintendentens bcsvärstid går ut den 30juni samma år.

Organisationen av taxeringsnämnderna ändras. Liksom f.n. skall det finnas lokala och särskilda nämnder. De lokala nämnderna. som f. n. taxerar

lx.)

Prop. 1977/78:181

endast löntagare. skall i fortsättningen taxera även vissa rörelseidkare och jordbrukare. De särskilda nämnderna skall taxera juridiska personer och fysiska personer vars inkomstlörhållanden är av mera invecklad beskaffen- het.

Taxeringsnämndernas beslutsområde utvidgas med ärenden angående beräkning av statlig inkomstskatt enligt reglerna om ackumulerad inkomst.

Underrättelse om taxeringsnämndens beslut sänds i fortsättningen i vanligt brev.

Taxeringsnämndens ordförande får rätt att besluta ensam i fråga om otvistiga deklarationer och avvikelser som gäller småbelopp eller där saken är uppenbar. Nämnden får på detta sätt mer tid för handläggning av svårbe- dömda fall.

Omröstningsreglerna ändras så att ordföranden alltid får utslagsröst vid lika röstetal. Lekmannainllytandet i taxeringsnämnderna förstärks. Bl.a. skall antalet valda ledamöter vara minst fem mot f. n. tre. Högsta antalet valda ledamöter blir åtta. Vidare förlängs mandatperioden för de valda ledamöterna från ett till tre år. Möjlighet införs att påkalla proportionellt valsätt. Valbarhetsvillkoren för ledamöterna anpassas till vad som gäller i fråga om ledamöter i skatterätt.

Skattemyndigheternas informations- och serviceverksamhet utökas. Bl. a. förtrycks ytterligare uppgifter på deklarationsblanketterna. Portofria svarsku- vert skall tillhandahållas när skattemyndigheterna begär in uppgifter från de skattskyldiga.

Arbetsgivarna skall i fortsättningen normalt lämna kontrolluppgifterna på blankett enligt fastställt formulär.

Prop. 1977/78:181

1. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (19561623)

llärigcnom föreskrivs i ]fråga om taxeringslagen (l9_56:623,)l

dels att 165 3.mom. 5375 3 mom.. 59. 59 a och 60 555. 6155 mom.

och 7055 skall upphöra att 1gälla delsatt3—1013.14oc112355,31552mom. 345 loch2mom. .37 52. 40 ch 5mom..38 52mom.. 435 5mom. .505' 1 mom 51 53och 575561 _51. 20 ch

4 mom.. 63-665 55 .695 nedan angivna lydelse.

1. 3 och 4 mom. samt 71. 76. 99 och 124 55 skall ha

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser. 11 och 12 5.55 samt 37.55 7

' mom.. av nedan angivna lydelse.

.:Nfuvarandu Ivf/else

Med 5 k a tte c he favses i denna lag chelen lör länsstyrelsens skatte- avdelning eller. i Stockholms län. chefen för länsstyrelsens taxerings- avdelning. samt. såvitt avser mål som den mellankommunala skatte- rätten ('igw'priira. allmänna ombudet för mellankommunala mål. Under benämningen ta 14 e ri n gs i n te n - förutom nämnda tjänstemän samt chef för la_vw'ings- (1 e n [ inbegri/M'S. enhet och taxeringsintendent.jiimräl den. tjänst utföra göromål som anka/mna

åt vilken uppdragits att i sin

på taxeringsintendent eller på all- männa ombudet för mellankommu- nala mål.

Om icke annat/iireskrirr's. får skat- techefen uppdraga åt chef för tax- eringsenhet eller che/"jär revisions- enhet att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna lag. 1 Stockholms län får skatte- chefen även lämna sådant uppdrag åt sin ställföreträdare.

F öres/agan IV:/else

'I): |__;

Med s ka ttechefavses i denna lag chefen för länsstyrelsens skatte- avdelning eller. i Stockholms län. chefen för länsstyrelsens taxerings- avdelning. samt. såvitt avser mål som skall prövas av den mellankom- munala skatterätten. allmänna om- budet för mellankommunala mål. Under benämningen ta x e ri n g 5 - i nte n d e n ( inbegrips. förutom nämnda tjänstemän samt chef för besriirsvnhei och taxeringsintendent, även den. åt vilken uppdragits att i sin tjänst utföra göromål som (IIIk/JIHIHC'I' på taxeringsintendent el- ler på allmänna ombudet för mellan- kommunala mål.

Om icke annatjöreskrirs. får skat- techefen uppdraga åt chef för tax- eringsenhet. revisionsenhet eller be- svärson/10! att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna lag. I Stockholms län får skatte- chefen även lämna sådant uppdrag åt sin ställföreträdare. Uppdrag air med- dela bas/uf nm It?.veri/igsrr'ris/nn jär

* Lagen omtryckt l97lz399. Senaste lydelse av lagens rubrik 19741773. 2Senaste lydelse 197693.

Prop. 1977/78:181

Nuvarande lule/se Föreslagen lule/.se

lämnas även är annan kvalificerad tjänsteman vid länsstyrelsens skatte- avdelning eller hos lokal ska/tenn'n— digltet. Sådan tjänsteman är dock granskningslea'are enligt hevissäk- rings/agan ([ 975.103 7)./ör skatte- och avgi/isprocessen endast om skatte- clte/en särskilt har förordnat ltonont därtill. Med che/"för raxeringsenhet, revisionsenlzet eller besvärsenltet lik- ställs enligt denna lag elle/jär sektion vid sådan enhet i SNM'Å'IIO/IHS län. Malmöhus län santt Göteborgs och Bohus län.

Bestämmelse om länsstyrelse skall, såvitt angår den mellankommunala skatterätten. gälla riksskatteverket.

Regeringen får förordna tjänsteman hos riksskatteverket att såsom taxeringsintendent föra talan i visst mål eller viss grupp av mål enligt denna

lag.

Tjänsteman hos riksskatteverket har. i den mån verket så förordnar. samma befogenhet och skyldighet som skattechef eller taxeringsinten- dentenligt 17.46.51 och 53 55.56 5 3 mom..57 5.61 55 mom..67. 109 och 124 5555.

4 5 första—femte styckena3

I län skola jinnas lokala tax - eringsdistriktochsärskilda taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt ska/l utgö— ras av kommun eller del av kom- mun. Na'r särskilda skill (liir/ill ('iro. md dock tva" eller flera kommuner samman/firas till ett lokalt taxerings- distrikt.

För varje lokalt taxeringsdistrikt skall linnasenlokal taxerings- n ä m n d . som har att verkställa taxering inom distriktet. i den man

3Senaste lydelse l977:416.

Tjänsteman hos riksskatteverket har. i den mån verket så förordnar. samma befogenhet och skyldighet som skattechcf eller taxeringsinten- dentenligt 14. 46.51 och 53 55.56 55 3 mom.. 57 55.61 553 mom..67. 109 och 124 55.

455. Län 10 k ala eringsdistriktoch särskilda

taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt HIU/l'lllal' kommun eller del av kommun. För varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxerings- nä m n d som verkställer taxering

indelas i t a tt -

inom distriktet. om ej attnatjöI/er av tredje ellerjiiirde stvcket.

Prop. 1977/78:181

Nuvarande lydelse

lekt-'

tuxerirtgsnämnd enligt vad nedan i detta ankommer pd arr/ran denna ,rtur'trgru/ ' sägs.

! I/ögdcri skull jinnas. minst ett särskilt taxeringsdistrikt, ittont vilket särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av fysiska perso- ner. dödsbon och familjestiftelser. inkomstförhållanden ltänsvn till .liirvc'irvskt'illans art eller vilkas rrred eljest äro uv mera invecklad beska/'— _/'enlret. om sadan slutttskvldig e/ skall hänföras till taverirrgstlistrikt som avses i./'crntc stvcket.

] län skall .linnas ett eller .llera särskilda taxeringsdistrikt. där sär- skild verkställer taxering uv andra skattskyldiga än fysiska personer. dödsbon och famil- jestiftelser. Till sådant taxeringsdis-

taxeringsnämnd

trikt skul/. där så kan ske. ht't'n/örus även delägare i .I'tinrans/örelag och honom närstående person sant/ döds- bo eller./'(trrriliestille/sc som direkt eller genom_lörmedling av annan äger eller pri därmed järn/ärligt sätt inne/tar aktier eller andelar i sådantl/örctag.

4 _55 sjätte stycket”

I..t"ins.5'l_vr'clscn i .S'locklto/ms län/ör- ordnar årligen i Stockholm en./ör riket gemensam taxeringsnämnd eller. om det beltöves I/leru söt/ana taxerings- nämnder att vcrkstt'il/t't dels taxering till statlig inkomstskatt och statlig törmögenhetsskatt av skattskyldiga. som sakna hemortskommun i riket. ävensom av sådana i 175 lagen om statlig inkomstskatt och 175 lagen om statlig lörmögcnhetsskatt ont/ör— rnälda skattskyldiga, 50111jäntlikt 20

4Jfr föreslagen lydelse av 5 55 första stycket. J_Senaste lydelse l977:4lt'1.

tll

föreslagen lydelse

Särskilt taxeringsdistrikt ont/"tutar kornrrrtrrr. del av kommun eller/lera kommuner. Korn/nun eller del av kornrrturr jär ingd i tvä eller .ller'a särskilda ttt.verirrgsdislrikt. I-ör var/"e särskilt taxeringsdistrikt skall./innus ta x e ri n g 5 - nämnd. som verkställer taxering irrorrt distriktet. ] särskilt taxeringsdis—

err särskild

trikt skall. om ej annat./ölier avll/"ärde .Sflit'kt'l. dödsbon och tamiljestiftelscr. vilkas inkomsttörhållanden är mera inveck- lade Stl/III andra skattskyldiga än fysiska personer. dödsbon och famil- jestiftelser. Till sådant distrikt .ltir' också lu'in/("r'rt'ts annan skattskvldig än

raseras fysiska personer.

som rrtt har sagts om det är [nika/lat med ltänsvn till taxeringsarbetet.

Hela riket utgör ett gern cnsa mt ta_veringsdistrikt. i vilket ge- mensam taxeringsnämnd verkstt'iI/er dels taxering till statlig inkomstskatt och statlig förmögen- hetsskatt av skattskyldiga. som sak- nar hemortskommun i riket. och av sådana i 175' lagen (1947.'576I om statlig inkomstskatt och 175 lagen (194757?) om statlig förmögenhets- skatt nämnda skattskyldiga. som enligt 20 och 39 55 folkbokföringslör-

Prop. 1977/78:181

Nuvarande [vr/else

och 39 ä;" l'olkbokl'öringsl'örordning- en skola mantalsskrivas i Storkyrko- Rirsamlingen i Stockholm. dels ock taxering till kommunal inkomst- skatt. som skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

4 & sjunde och åttonde styckenalj Taxering. som verkställes av ert/iir

riket gemensam nämnd. anses äga

särskilt

rum ä särskild ort och i

tan 'ringsdistr'ikt.

föreslagen lydelse

ordningen (mm:/98) skall mantals- skrivas i Storkyrkol'örsamlingen i Stockholm. dels taxering till kom- munal inkomstskatt. som skall ske lör gemensamt kommunalt ända- mål. Taxering .lör gemensamt kom- rntma/t

ändama/ anses ske .lör

beskattning i särskild kommun.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får löreskriva om indelning i taxeringsdistrikt och om taxeringsnämnds verksamhetsområde med avvikelse från vad som eljest följer av denna paragraf.

5 ;" första stycket

Länsstyrelsen skall efter lokal skat- temyndighets hörande inde/a länet i taxeringsdistrikt samt besluta om de särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden.

5; andra stycket

Beslutet skall avse visst ta.x'erirrgs('ir' samt lokala la_ver'ingsdistrikt senast den 3!) sep-

rnedi'le/as sdvitr avser temher året näst före det är som ,föregär taxeringsäret och såvitt avser särskilda taxeringsdistrikt senast den 3!) rroverrzlnn' are! näst/öre taxerings— (ir'et.

(* Senaste lydelse l977:416.

5 ;"

Regeringen eller m_vndighet som regeringen lwstr'irnrner' beslutar om indelning i taxeringsdistrikt. om de särskilda taxeringsnämndcrnas verksamhetsområden samt om anta- let gemensamrmr taxeringsrtärnnder' och deras verksamlretsomräden.

Bes/ur enligt/örsta stvcket skall avse en period av tre taxeringsär. räknat från och nred äre! eller det är da" val i hela riket av konrnutn/ir/lmäktige har ägt rtrrn.

Utan hinder av vad som sägs i andra stycket jär hes/ut enligt första stveket änr'r'r'as om särskilda skäl talar./ör det. N_vtt hes/ltt ska/l avse tid som dtersrär av den period som anges i andra stvcket.

Prop. 1977/78: 181

Nuvarande lydelse

653 1 mom.?

Ordförande i taxeringsnämnd för- ordnas av länsstyrelsen senast den 30 rrrn'ember äre! ./öre taxerirtgsäret. Därvid utses til/ika, om ej_/örr_n'dnande meddelats enligt 3 mom.. en eller. om särskilda skäl _/ör'eligga. högst tre personer att i egenskap av krono- ombud vara ledamöter i nämnden. lv'ronoomhud behöver ej utses när tjänsteman hos länsstvrelse eller lokal skata'ntvndig/ret är I/öredragande i nämnden med stöd av 16 y' I rrtorn.

Övriga ledamöter väl/as på sätt i 3 mom. stadgas under december manad . för rräst/i'i/jande är.

6 & 2 mom.x

För särskild taxeringsnärnnd. som enligt vad i 4 Q'ltjär'de stvcket stadgas skall verkställa taxering av lli-"siska personer. dödsbon och .fiuniljestt/tel- ser. skall länsstvrelsen .törordna en eller .llera ! a_ve rings in sp e k t o' — re r att biträda nämnden. Taxerings- I'll.S'/7("'kl(')'l' behöver ej _lör'ordnas när tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skrrrterrtyrtdiglret är .lör'edragande i nämnden med stöd av 16 f ] mom.

L("insstyrelsen jär-förordat? en eller jlera taxc-"rirrgsirrspektörer även för faXt't't'ns'srzärnrtd som avses i 4 yljemte stvcket.

? Senaste lydelse 19771416. sSenaste lydelse 1977:4lb.

[föreslagen lydelse

6 &

Ordförande i taxeringsnämnd för- ordnas av länsstyrelsen l/ör ett taxeringsär. Förordnande som ord/ö- rande i gemensam taxeringsnämnd meddelas av länsstvre/sen i Stock- holms län.

Övriga ledamöter i nämnd och strppleanter/(fir dent trtses

taxering '—

genom val för tid som anges i 5 y' andra stycket. Inrättas taxeringsnämntl på grund av beslut enligt 5 &" tredje stycket skall dock valet avse den tid som beslutet avser.

Prop. ]977/78: 181

Nuvarande ivf/else

6 & 3 mom. första stycket”

ledamöter i taxerings- nämnd verkstä/Ies av jul/mäktige i vederbörande kommun. Ifråga om

Val av

särskild taxeringsnärnrul. som avses i rt" jemte stycket. skall dock valet förrättas av lam/stingskomnurrrerrs .törvaltnirtgstrtskott. därest i taxerings-

distriktet ingår mer än en kommun.

6; 3 mom. andra—fjärde styckena Antalet valda ledamöter i tax- eringsnämnd skall utgöra minst tre och högst åtta. I särskild taxerings- rrärrtnd. som i 2 mom. sägs. må dock högst tolv ledamöter väljas. Minst en ledamot skall i sådan nämnd väljas/ör Antalet ledamöter skall bestämmas av dem, på vilka valet ankommer. dock att. om ledamö- terna skola väljas av skilda organ. länsstyrelsen ska/! bestämma antalet ledamöter i taxeringsnämm/en sant! varje kommun.

Föreslagen lydelse

Val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd jörrättas av korn— -rnurt/ir/lmt'iktige. Ingår i särskilt tax"— "eringsdistrikt mer än en kommun förrättas dock valet av landstinget. eller. om idistriktet/inns kornrntrn som ej ingår i landstingskorrrrrrtrrr. av lands— tinget och kornrntrrt/ir/lmäktige med derrjör'delrtirrg dent emellan som lärts- styrelsen bestämmer e/"ter befolknings- talert. lx'omnurrt/t'rl/nu'iktige i .S'tock— holrrrs kommun I/örrc'ittar val till gemensam taxeringsrrärrrnd.

l"al skall vara proportionellt. om det begärs av minst sä mänga ledamöter som motsvarar den kvot. vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas rrted det arr/al personer som valet avser. ökat med I. (_)m kvoten är en skall den

närmast högre hela tal. Om jörj/a— brutet tal. avrundas till randet vid sr'r'dant pro/mrtiortellt val finns bestämmelser i lagen ([ 955.138) om proportionellt valsätt vid val irtorn landsting. kommurt/ir/lmäkrige m. m.

7 &

Antalet valda ledamöter i tax- eringsnämnd skall vara minst _jem och högst åtta. Antalet ledamöter bestäms av den som förrättar valet eller. om ledamöterna skall väljas av skilda organ. av länsstyrelsen.

9 Nuvarande lydelse av 6 & 3 mom. andra—fjärde styckena se vid löreslagen lydelse av lå.

Prop. 1977/78: 18]

Nuvarande I_vdelse

ang/va lturtt mänga av dent som skola väljas av varje organ.

För envar av de valda ledatnötertta skall utses en suppleant.

Föreslagen I_vdelse

För varje vald ledatttot skall väljas en suppleant.

Om utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta länsstyrelsen. taxeringsnämndens ordförande och de valda.

l3å 3 mom. Till ledamot eller suppleant katt endast svensk medborgare utses. Sådant uppdrag md ej utövas av den. sattt är omyndig eller i konkurs- tillstånd.

13;' 1 mom. Till ledatttöter och suppleattter i taxeringsnämnd. sko/a utses ret/liga oelt alltttättt aktade personer. som ktttttta atttagas besitta nödig insikt och erfarenhet. Kommun tttti till ledamot eller suppleant välja endast den. som är mantalsskriven

oelt lattdstingskotttttttttts jit'rvaltnings-

ittottt konttttttttett. utskott endast den. sattt är mantals- skriven ittottt taxeringsdistriktet.

Vid val av ledamöter och supple- attter i lokal taxeringsnt'itnttd skall tillses. att kt'innedotn om olika grupper av skattskyldiga ittottt distriktet och om distriktets korn/ner [Ill./I_HnaS inom nätttnden.

olika delar om möjligt

Till ledamöter och suppleanter i särskild ttt_x'erittgsttätttttd skola utses personer. som besitta särskild insikt och er/at'enhet i de ta.s'erittgs/iägrtr. som ankomma på ttätttttden. Därjäm- te bör tillses. att kännedom såvitt möjligt kommer att linnas om olika delar av distriktet.

8 %

Ortl/örande i taxeringsnäntnd skall vara ttt_vndig svensk medborgare. H an./är ej lta/_i'llt sjuttio är eller vara i konkurstillständ.

l'albar till ledarttot eller suppleant i taxeringsnämnd är ttt_vndig svettsk tnedborgare. som ej lta/'_lv/lt sjuttio är. Den väljs till suppleant i taxeringsttätnnd.för lokalt

som ledamot eller

eller särskilt taxerittgsdistrikt skall vara mantalsskriven i kontttttttt som

helt eller delvis ingår i distriktet.

Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som ltar insikt i de beskattnings/i'ägor som attkotttttter på taxet'ingsttätttnden.

Den som ltar j_i'llt sextio är eller ttppger annat giltigt ltinder är ej skyldig att mottaga trppdrug .sottt ledamot eller suppleant.

Prop. 1977/78: 181

Nuvarande I_vdelse

13 ;" 2 mom.

Den som uppträtt sextio äts tilde/' mä avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant. lil/est ma" ej någon avsäga sig sådant uppdrag ttted tttindt'e han uppgivet” hinder. vilket godkännes av den som utsett ho- nom.

l3 ;" 4 mom.

Kommer ledamot eller suppleant e/iet' det ltatt utsetts i den ställning. att ltatt ej lättgre är behörig att tttöva uppdraget . ska/l ltatt omedelbart] trin- träda detsatttttta.

l4å l ntom.

.—lv länsstyrelse meddelat förord- nande säsom ordlörancle eller leda- mot i taseringsnämml mä återkallas när synnerliga skäl därtill äro.

.-tvgcir ledamot eller suppleant i sådan ttätnttd. innatt tjänstgöring - tiden är till ända. skall eftertrt'idare till ltottottt lör den återstående tiden utses i den ordning. sotn gällt be/rä/L ,lande den avgång/te.

lil & 2 mom.

Uteb/ir vald ledatttot i taxerings- nämnd frän sattttnatt/rt'ide oe/t finnes ieke suppleant för tillfället att tillgå. äga nämndens vid sattttttanträdet nt'irvt'tratule ledatttöter att. om det./ör taxet'ings/örrättningetts l/ortgäng er- I/ordras. inkalla annan till ledatttot valbar person att deltaga iI/örrätt- ningen.

lt)

I'öres/agen I_vdelse

Taxr'ringsnämnden prövar själv- mant dert valdes behörig/tet. Talan tttot tt'txeringsnätttttdens hes/ut I/ärs genom besvär ltos l('insst_vrelsett.

9 ;"

Den som ltartvllt sextio är har rätt att./räntt'äda uppdrag att vara leda- mot eller suppleant. .—tnnars lär ej någon_/iänträda sådant uppdrag om han ej uppger hinder sotn godkänns av den som ltar utsett honom.

Upp/rör ledamot eller suppleant att vara valbar eller behörig. jär/aller uppdraget.

ordlörande l taxeringsnämnd jär återkallas när synnerliga skäl _/öt't'>ligger.

Förordnande som

När ledig/tet uppkonuner utses av ledamot eller suppleant lör den tid som återstår.

.-lr (.rrd/örattde i taxeringsnätttttd förhindrad att leda sattttttattträde med

ttätttttdett. . förordtu'tr länsstyrelsen. om . det behövs. attttatt att vara ordförande

I/ör den tid hindret varar.

Prop. l977/78:181

Nuvarande I_vdelse

6 & 4 mom.

Besvär över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd mä anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor e/ier valets förrätta/ide; oclt skall i övrigt attt vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommu- nallagen är stadgat angående besvär över beslut av kotntnnttettsfullmäk- tige. Finner länsstyrelsen eller besvär anledning förordna om nytt val på grund därav. att vid valet icke i enlig/tet med vad däront är sun/gat i 13 s* I mom. kännedom om olika grupper av skattskyldiga blivit veder- börligen företrz't'dd. ltar länsstt'relsen att meddela föreskrift. lntrtt mänga ledanu'iter för varje grupp som skola väljas. Överklagas det däre/lerföre- tagna valet och be/innes detsamtna icke böra. fastställas. äger l('insst_vrelsen utse ledatttöter i nämnden.

Över länsstyrelsens beslut mä kla- gan icke föras.

7 >sto

] taxeringsnämnd. .sotn icke ätnjuter biträde av taxeringsinspt*ktör. skall ordföranden. utöver vad i denna lag eljest attgives. huvudsakligen ltava till uppgift att

I ) tillhandahålla allmän/teten blatt- ketter till deklarationer nted tnera d_l'lik'l.

3) lämna deklarations- eller upp— .L't'lisskv/dig de upplvsningar sotnfinttas er/in'del'liga för deklarations— eller

'” Senaste lydelse 1974z997 (ingressen).

I 1

Föreslagen I_vdelse

10 ;"

Besvär. över konnnun/itlltnäktiges eller landstings beslut enligt 7 sl" eller över val av ledatttöter och supple- anter i taxeringsnämnd anlörs hos länsstyrelsen. Ifråga om överkla— gandet skall i övrigt bestämnte/serna i kommunallagen (l977_'l79) om be- svär över beslut av kommun/itllnu'ik- tige tillämpas.

Mot länsstyrelsens beslut enligt första stycketfi'ir talan ej föras. Talan för ej ltellerföras mot beslut enligt 5 s*

eller mot länsstt're/sens bes/ut ett/igt o-ott.

]] su

7"ast-'ringsnätttndens ord/iiratule skall. utöver vad i denna lag annars anges. huvudsakligen ha till uppgift att planera oclt leda nämndens arbete. ()rd/öranden skall granska deklara- tioner och andra handlingar i den utsträckning som lör en noggrann och tilllörlitlig taxering och

behövs

vid behovföranS/alta ont utredning i i'irendena. Ordföranden för själv föredra ärende i nämnden.

” Förlm'urande ll & upphävd genom l97lz399.

Prop. l977/78:181

Nuvarande ivf/else

ttppgiftssk_vldi_ghetettsfullgörande.

3.) då dek/arationssky/dig begagnar honom i 23 yt" tnedgiven rätt att munt- ligen avgiva upplysningar till ledning för egen taxering. ä blankett itt/öra ttppli'sningartut och därä taga upp- gi/"ts/ätttnarens underskrift.

4) mottaga och granska deklaratio- ner, uppgifter och andra handlingar, dock att lt'ittsstvrelsett md ntedgiva. att vissa.deklarationer efter ortl/öratu/ens hc'S/(llllllllllltll' grt'tnskas allenast av kronoombud.

5) i erforderlig omfattning vidtaga åtgärder för att införskaffa felande deklarationer. uppgifter och andra ham/lingar.

6) i övrigt med den befogenhet. som i sådant avseende til/kommer honom. utöva kontroll till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering.

7) leda taxeringsnf'imndetts arbete och vid sattttnanträdenaföra ordet.

8) vara föredraga/ale i taxerings- nämnden.

9) ombesörja er/örderliga göromål av expeditionell art. i den mån dessa icke attkottttna på annan.

It)) lämna annan taxeringstttvn- dig/tet ävensom lokal skattetttyndigltet erforderliga underrättelser och uppgifl ter. sattt!

[ [) avgiva _vtlranden i besvärstttdl.

g sig. 1.1

] taxeringsnätttnd. som åtnjuter biträde av taxeringsinspektör. skall ordföranden. utöver vad i denna lag eljest angives. huvudsakligen ha till uppgift att uiföra de åligganden sattt

13 .ll'r löreslagen lydelse av ll ä'. [3 Senaste lydelse 1974997 (ingressen).

Föreslagen I_vdt-'lse

Prop. 1977/78: 181

Nuvarande I_vdelse

upptagas i 7 _6 vid 5). 7) och II). Därutöver åligger det ordföranden att granska deklarationer och andra handlingar i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillför- litlig taxering. Ordföranden må. iden omfattning hanfinner påkallat. vara föredragande i nämnden.

9 su

K rottoombud ltar till åliggande sär- skilt

] ) att. oavsett den ordföranden til/- kotttmande grattskttingsskyldiglteten. granska alla inkommande självdekla- rationer. uppgifter och andra hand- littgar. dock att länsstvrelsen må tnedgiva. att vissa deklarationer efter ordförandens bestättttttattde granskas allenast av denne. samt

2) att. i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkal- las. biträda honom under taxeringsar- betet.

10 gts

I taxeringsttämnd. som åtnjuter biträde av taxeringsinspektör. ska/l taxeringsinspektörett ui/öra de ålig- ganden 50/7? angivas i 7 s*" vid l)—3)samt ()) och II)).

Därjämte åligger det taxeringsin- spektör huvudsakligen att

I ) granska deklarationer. uppgifter och andra hand/ingar.

2) biträda ordft't'randett vid inför- skaffande av felande deklarationer. uppgifter Och andra ltattdlittgar.

3 ) i övrigt med den befogenhet. sattt i sådant avseende tillkommer hottont. utöva kontroll till ledning för en

'4 Senaste lydelse 1971:813. '5 Senaste lydelse [974997 (ingressen).

Föreslagen I_vdelse

Prop. 1977/78:181

Nuvarande (vc/else

noggrann oclt tillförlitlig taxering.

4) vara föredragande i taxerings- nämnden. iden mån icke ordförana'en finner sig böra utföra föredragning- en.

5) upprätta/örs/ag till de taxeringar sotn skola beslutas av nätttnden. samt

6) i övrigt lämna ordföranden det biträde sotn av honom påkallas.

16?" 1 mom.!"

Liinsstyrclse och lokal skattemyn- dighet skall medverka i taxerings- nämnds arbete i enlighet med före- skrifter sotn meddelas av regeringen eller ttt_vndig/tet sotn regeringen be- stättuner.

lök 2 mom.

Kommun tnå ställa en eller flera kotntttttnetts iiättstetttätt. som av lit'ns- styrelsen godkättttas. till förfogande för taxeringsarbete inom kottttttuttett för annat ändatnål ätt som i 1 mom. avses. Godkännandet må när som helst återkallas.

Sådan i/"änstetnan ltar att. i enlighet med de ttärmareföreskrifter Iänsst_t'- relsen och ordföranden i vederbörande taxeringsnämttd finner Skäl meddela. granska deklarationer och uppgifter. Itos ttätttttdetts ordförande göra de erinringar. vartill granskningen må giva anledning. samt i övrigt lämna ordföranden biträde vid fullgörandet av dennes åligganden.

”' Senaste I_vdelse 1977:4l6.

14

Föreslagen I_vdelse

12 &”

Liinsstyrelse och lokal skattemyn- dighet Skall granska deklarationer och i övrigt åt taxeringsnämttdett bereda ärenden och ombesörja görotnål av e.tcpeditionell art. Länsstvre/sen och den lokala skattetnvndig/teten skall tillhandahållaföredragande i ärende sotn ttt_t-'ttdig/tetett ltar berett.

13 ;"

Kommun fårförordna tjänsteman Itos kommunen som länsstyrelsen godkänner att granska deklarationer och andra hand/ingar. Godkännan— detfär när som helst återkallas.

]? l—iörutx'arande 12 ; upphävd genom 1971399.

Prop. 1977/78:181

.fVuvarande I_vdelse

16 ä 3 mom.IR

I taxeringsnätnttd. sotn icke åtnjuter biträde av taxeringsinspeklör. äger ordföranden anlita skrivbiträde. sotn av honotn til/kallas.

17 &

Skattechefen skall bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka föratt taxeringarna bliva likfor- miga och rättvisa. Han skall i erfor- derlig omfattning granska taxering- arna och särskilt ojämnheter mellan olika taxerings- distrikt.

upptnr'irksattuna

Skattechefen äger anlita sakkun- nig för utredning av taxeringsfråga. som kräver särskild sakkunskap.

När så finnes erforderligt. äger skattechefen kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd i länet föratt av denne erhålla upplys- ningar.

Föreslagen I_vdelse

14 ;

Skattcchefen skall bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir likfor- miga och rättvisa. Han leder och ansvarar för dek/arationsgranskning- en och anttatt kontroll vid taxeringen. Han skall taxeringarna granskas i erforderlig omfattning. varvid särskilt ska/! upp- märksammas ojämnheter mellan oli-

även ansvara för att

ka taxeringsdistrikt.

Skattechefenfär anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga. som kräver särskild sakkunskap.

Om det behövs. får skattechefen kalla ordförande ellerannan ledamot av taxeringsnämnd i länet för att av denne erhålla upplysningar.

23 ål"

Sjiilvdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blankett enligt fatställt Dock tttå. där deklaration infordrats jämlikt 22 s*" 2 mom.. de erforderliga upplysningarna meddelas muntligen inför taxeringsnämndens ordförande eller dess ta.x'eringsinspektör. som har

formulär.

att införa desamma å deklarations- blankett och därå taga den deklara— tionsskyldiges underskrift.

”* Senaste lydelse 1974z997 (ingressen). ” Senaste lydelse 197490"! (ingressen).

Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Dockfår. där deklaration ltar inford- rats en/igt 22 s" 2 mom.. de erforder- liga upplysningarna meddelas munt- ligen inför taxeringsnämndcns ord— förande eller tjänsteman. som biträ- der nämnden. Ordföranden eller tjän- stetnattttett ska/I införa upplysning— arna på deklarationsblankett och på

Prop. 1977/78:181

. Nuvarande I_vdelse

16

Föreslagen lvdelse

dettna taga den deklarationsskyl- diges underskrift.

31 s 2 trio/71.3” Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning. som i anmaningen angivits. meddela de ytterligare upplysningar. som finnas erforderliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering. Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits i an maningen.

Deklarationsskyldig skall tillika efter anmaning förete alla handlingar.som finnas erforderliga för kontroll av deklarationen. såsom kontrakt. kontout- drag. räkning och kvitto.

Bedöms uppgift i deklaration höra kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper. anteckningar eller andra handlingar får taxeringsnt'imndens ordförande eller tjänsteman, som biträder nämnden. kontnta överens med den dek/arationsskyldige om att sådan avstämning ska/I_jöretagas vid besök hos honom eller annars vid Ger

granskning av deklaration anledning

personligt sammanträllande. till det får överenskommelse trä/las även om besiktning av./astighet. inven - tarier eller andra tillgångar.

34 ; I mom. Självdeklaration. som skall avgivas utan anmaning. skall. försåvitt ej annat följer av vad här nedan stadgas. vara avlämnad senast den 15 februari under taseringsåret.

Staten. landstingskommun. kom- mun och annan dylik menighet må åtnjuta anstånd med självdeklarations avlämnande till den 31 mars.

Den som nästföregående år varit skyldig föra räkenskaper må tillgodo- njuta liknande anstånd. därest räken- skapsåret gått till ända senare än den 31 oktober året näst före taxerings- året.

l-"ad i näst/öregående stycke är sagt

1” Senaste I_vdelse 19i2z764.

Följande dek/arationsskvldiga jär avlämna självdeklaration senast den 3] mars under taxeringsåret. nämli- gen

]) staten. kommun och annan dylik menig- het.

2) den som nästföregående år 'arit skyldig fora räkenskaper. om räken- skapsåret gått till ända senare än den 3laugusti året före taxeringsäret.

landstingskom mu n.

Prop. 1977/78: 181

:'Vui'arantle I_vdelse

skall hava motsvarande tillämpning å delägare i vanligt handelsbolag. kommanditbolag eller rederi.

2 m 0 m .31 Visar någon att hinder på grund av särskilda omständig- heter möter att avlämna självdekla- ration inom föreskriven tid. må han efter ansökan erhålla annan tid. inom vilken självdeklarationen skall vara avlämnad.

Ansökan prövas. såvitt-fråga är om f_vsisk person. dödsbo e/Ierfamiljestt'fl telse. av lokala skattemyndigheten i det fögderi. där sökanden är skatt- skyldig till statlig inkomstskatt eller stat/ig förmögenhetsskatt. eller. om sådan skattskyldighet ej föreligger. i det fögderi. där beskattningsorten är belägen. Ansökan göres Itos myndighet som ltar att pröva den. Har ansökan gjorts hos annan lokal skattemyn- dighet skall denna pröva ansökan om tiden inte medger att ansökan överlämnas till rätt myndighet.

Ifråga om annan skattskvldig ätt som avses i andra .stvcket prövas ansökan av skattechefen idet län. där sökanden är skattskyldig till statlig inkomstskatt eller stat/tg förmögen-

2' Senaste lydelse 107311123.

17"

Föreslagen I_vdelse

3) delägare i vanligt handelsbolag. kommanditbolag eller rederi om vid 2) angivna förutsättttingar föreligger beträffande bolaget eller rederiet.

4) person. som skall beskattas enligt för gift skattskyldig gällande bestäm- melser tillsammans med person som avses vid 2) eller 3).

5) hemmavarande barn ttnder 18 år till deklarationsskyldtg som avses vid 2). 3) eller 4).

2 mom. Visar någon att hinder på grund av särskilda omständig- heter möter att avlämna självdekla- ration inom föreskriven tid../år han efter ansökan beviljas anstånd med avlämnande av självdeklarationen. Anståndfår icke utan att synnerliga skäl föreligger medges längre än till utgången av maj månad under taxeringsåret.

Ansökan enligt första stycket görs Itos och prövas av lokala skattemyn- digheten i det fögderi till vilket sökanden för beskattningsåret ska/I hänföras ert/igt bestämmelserna i 66 51" kommuna/skattelagen (19283 70) el- ler. om sökanden ert/igt nämnda bestämmelser ieke katt hänföras till något fögderi. lokala skattemyndig- heten i Stockholms fögderi. Har ansökan gjorts hos annan lokal skat- temyndighet skall denna pröva ansö- kan om tiden inte medger att ansökan överlämnas till rätt myndig- het.

Den. som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskvldiga med upprättande av självdeklaration.

får för sådana deklarationsskjvldiga

som avses i I mom. andra stycket efter

Prop. 1977/78: 181

Nuvarande I_vdelse

hetsskatt. eller. om sådan skattskvl- dig/tet ej föreligger. i det lätt. där beskattningsorten är belägen. Skatte- ehefenfår doekförordna att ansökan i stället skall prövas av lokal skattemyn - dighet sorti skattechefen bestämmer.

18

Föreslagen I_vdelse

ansökan erhålla tillstånd att enligt tidsplan avlämna deklarationer under tiden den ] april—den 3 I maj under taxeringsa'ret. Vid ansökningshand- lingen skal/fogasförteckning över de

deklarationsskvldiga. [förteckningen

Ansökan göres Itos skattechefen. upptagen deklarationsskvldig skall. om tillståndet medges, erhållit anstånd med deklarationens avlämnande till den dag då dek/ara- tian senastfår avlämnas enligt tidspla -

NP".

anses ha

Ansökan enligt tredje stycket görs Itos och prövas av lokala skattemyn- digheten i det fögderi inom vilket sökanden utövar Sill rörelse.

Mot lokal skattemyndighets be- slutfår talan ej föras.

Mot skattechefens eller lokal skat- temyndighets beslut må talan ej föras.

37 ä'

2 mom. 23 Vid avlämnande av uppgifter. varom stadgas i 1 mom.. skall iakttagas följande.

Avser sådan förmån. varom i 1 mom. första och andra punkterna förmäles. endast en del av året. skall upplysning meddelas om den tidrymd. för vilken förmånen utgått.

1 kontrolluppgift. som upptager särskild resekostnads- och trakt-amentser- sättning. skall angivas beloppet av dels resekostnadscrsättning och dels traktamentsersättning jämte tid för vilken traktamentsersättning .utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrätt- ningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. 1 fråga om förrättningarinom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (endagsförrätt- ningar). lörrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrätt- ningar) samt övriga resor (långtidstörrättningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrätt- ning.som varat högst fyra timmar; förrättning som varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre förrättning räknas som hel

32 Senaste lydelse 1976z86.

Prop. 1977/78:181 19

Nuvarande I_vdelse Föreslagen I_vdelse

dag. För korttids- och långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamentser- sättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas såsom korttidsförrättning. —1 kontrollupp- gift skall i förekommande fall särskilt anmärkas. att arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen. haft utgifter för den anställdes bostad eller uppe- hälle under förrättningen.

Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen medger det. behöver arbetsgivaren. i stället för att lämna uppgift enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket.endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt sådana grunder att'den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill öknibghi levnadskostnaderna. Motsvarande medgi- vande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgi- varen har ett större antal anställda. som mera regelbundet företager tjänsteresor. och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsar- bctet. Medgivande får ej lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas till viss grupp av anställda. — Ansökan om medgivande göres hos länsstyrelsen senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot beslut. varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande återkallats.föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering. skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och vad som avdragits.

I kontrolluppgift enligt 1 mom. första. andra eller sjunde punkten skall angivas, huruvida arbetsgivaren har att för utgivet belopp erlägga avgift enligt 19 kap. 1 _.- lagen om allmän försäkring.

Av kontrolluppgift enligt 1 mom. första. andra eller sjunde punkten skallfi'antgå. huruvida arbetsgivaren har att för utgivet belopp erlägga avgift enligt 19 kap. l & lagen (1962:38/) om allmän försäkring. I kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig upptagas representa- tionsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning ätt resekost- nads— och traktantetttsersättning.

l kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skatteavdrag. som skett för uttagande av preliminär A-skatt.

Prop. 1977/78:181

Nuvarande I_vdelse

Särskild uppgiftsltand/ing skall av— läntnasför varje person. varomfi'äga är. Därvid ska/l fit/lstc'indigt angivas personens namn. personnummer. hemvist och bostadsadress. Där s(i katt ske. hör uppgift lämnas även om numret på för honom utfärdad debet- sede/ (i prelimittär skattför dret näst före taxeringsctret. På uppgiftsltand- ling som lämnas av fåmanslöretag skall angivas om personen är före- tagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

. församling.

20

Föreslagen I_vdelse

I kontrolluppgift ska/I (”11:05 namn och postadress samt personnummer eller oigattisationsnumtner för såväl den ttppgiftsskyldige-sont den uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den sistnämnde skall. där så kan ske. redovisas lätt, kommun och

där han var mantals- skriven för året före taxeringsäret. ] kontrolluppgift som lämnas av få- mansföretag skall anges om perso- nen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare. i

företaget.

Kontrolluppgift. som i 1 mom. tredje punkten sägs och .som avser pensionsförsäkring tagen annorledes än isamband med tjänst. skall innehålla . uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och. om möjligt. fång varigenom äganderätten övergått samt. i förekommande fall. den som erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift. som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst. skall innehålla uppgift om den, som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.

Uppgift skall avfattas å blankett enligt fastställt formulär annan för ändamålet lämpad blan- ken.

eller (i

3 mom. Skall annan ätt stat/ig eller kommunal myndighet jämlikt ] mom. första punkten avlämna uppgifl ter till ett antal understigande iiugu- f'em. skall vid uppgifterna fögas ett särskilt sammandrag över dessa, upp- tagande namn å den eller de personer. varomfi'dga är. ("it'ensom beträffande ”Pest/i belopp. som uthetalts. och förmän. envar av dem angående som i övrigt (itniutits.

ls'ontro/luppgift enligt ] mom. första eller andra punkten skall avfattas pli blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiftsltattdling skall lämnas för varje person.

Riksskatteverketfär på ansökan av uppgiftsskvldig medge undantag . från bestämmelser/m i tionde st_veket. Mot riksskatteverkets beslut fär talan ei

föras.

Prop. 1977/78: 181

Nuvarande I_vdelse

4 mom. 33 avlämnas senast den 31 januari under

Ull/'.k'i/lel'tlu skola

taxeringsäret i den ordning. som gäller för avlämnande av siälvdeklaration. Uppgifter. som avses i 1 mom. punk- terna 5—7. skola dock avlämnas till länsslvrelsen i de! lätt. där uppgifts- lätttnaren är bosatt. I. fall . sotn avses i 3 mom.. ska/l därjämte iakttagas. att uppgifterna jämte därtill hörande satntmtndrag städse skola avlämnas till m_ttulighel. hos vilken arbetsgiva- rens allmänna siälvdeklaratiott mä avlämnas.

Lf'ppgifiertm sko/a vid av lä m n a ndet vara ordnade kommunvis eller. om i kommun ingä flera församlingar. skall särskilda omslag eller annorledes församlingsvis och medelst vara tydligt utmärkt. vilken kom- mun eller församling varje grupp av uppgifter avser.

I-i'ires/agen I_vdelse

4 mom .lx'ontrol/uppgi/t enligt ! tnotn. skall lämnas senast den 31 januari under taxeringsäret. Den som ltar lil/delats redovisnittgsnutttttterför inbetalning av innehållen skall .skall lättma kontrolluppgift till lokal skatte- myndighet i det lätt där länsstyrelsen ltar utfärda! redovisningsnumret. An- nan uppgif'rsskyldig skall lämna kott- tro/luppgill till lokala skattemyndig- heten i det fögderi där ltatt är bosatt.

Konlt'ol/uppgifter ett/igt [ punkterna 3. _? a eller 4—6 skall vid avlämnandet vara

NIO/71.

ordnade kom- munvis eller. om i kommun ingår flera församlingsvis och skall medelst särskilda omslag

församlingar.

eller annorledes vara tydligt ut- märkt. vilken kommun eller försam- ling var-je grupp av uppgifter avser.

! fråga om inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32å kommttnalskattelagen(1928137011är riksskatteverket föreskriva att kontroll- uppgift skall avlämnas i särskild ordning.

) mom .24 avlämna kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 1. 2. 3 b—3 f eller 7 skall'senast den 31 januari under

Den som har att

taxeringsäret till inkomsttagaren ("översända ett e.t'emp/ar av uppgif- It'll.

Om skr/dighet att vid arbetsgivar- ttppgi/t. sotn skall lätttttas enligt lagen (195953?) om upphörd av vissa avgif— ter en/igt lagen om allmänfit/säkring. m. m.. foga kon/rolluppgifl som tt_t'ss sagts stadgas i nämnda lag.

33 Senaste lydelse l976:334. 34 Senaste lydelse 19762334.

5 mo m .Den som har att avlämna kontrolluppgiftenligt 1 mom. punk- terna 1. 2.3 b—3 f eller 7 skall senast den 31 januari under taxeringsäret till inkomsttagaren översända upp- gift med de upplysningar som lämnas i kotttrollttppgiften_

Prop. 1977/78:181

.-'Vuvarattde I_vdelse

22

Föreslagen I_vdelse

7 tttotn. Vid kontrolluppgift. som lämnas ett/igt ] mom. punkt [ eller 2 skall fogas särskild uppgift (kon - trolluppgif'tsttt issiv). lsådattt missiv skall anges namn, postadress .oelt personnummer eller organisa-

tiottsttumtttet'för den uppgif'tsskyldige. anta/et lämnade kontro!/uppgifter satnt det satttmanlagda beloppet av de skatteavdrag som har verkställts för

. preliminär .4-skatt under året före

38 2 mo m . Uppgifter enligt 1 mom. skola vara avlämnade senast den 15 februari under taxeringsåret; dock må bolag eller rederi. som varit skyl- digt att föra räkenskaper och vars räkenskapsår gått tillända senare än

året

taxeringsäret. åtnjuta anstånd med den 31 oktober under före uppgifternas avlätttnande till den 31 mars under taxeringsåret. Uppgifterna skola avlämnas i den ordning. som gäller för avlämnande av självdeklaration.

43 5 mom. Taxeringsintendent el- ler. efter hans förordnande. honom underställd tjänsteman är berättigad att hos den. som mottagit uppgifter som i 1 mom. sägs. lörtaxeringskon- troll taga del av dessa uppgifter. Den hos vilken uppgifterna förvaras är därvid skyldig att lämna det biträde. för kontrollens

som erfordras

genomförande.

taxeringsåret.

;

2 mom . Uppgifter enligt 1 mom. skall vara avlämnade senast den 15 februari under taxeringsåret; dock för bolag eller rederi. som har varit skyldigt att föra räkenskaper och vars räkenskapsår ltar gått tillända senare än den 31 augusti under året före taxeringsåret. avlämna uppgi/L tertta senast den 31 taxeringsåret.

mars under

Uppgifterna ska/l avlämnas i den ordning. som gäller för avlämnande av självdeklaration.

;

5 m 0 m . ("he/"för taxeringsenhet. revisionsenhet eller lokal skattemyn- dighet samt taxeringsintendent eller. efter hans förordnande. honom un- derställd tjänsteman är berättigad att hos den. som ltar mottagit uppgifter som i 1 mom. sägs. förtaxeringskon- troll taga del av dessa uppgifter. Den hos vilken uppgifterna förvaras är därvid skyldig att lämna det biträde. som för genomförande.

erfordras kontrollens

Prop. l977/78:18l

.N'ut'arande I_vdelse Föreslagen I_vdelse

50%

[ mo rn . 25 Granskning av själv- deklarationer mä verkställas endast av som utför d_vlik granskning enligt denna lag eller som eljest utövar taxerings- eller skattekontroll.

ordförande och kronoombud i tax- eringsnämnd.

tjänsteman.

1 mom. Granskning av självde- klarationer får verkställas endast av

tjänsteman. som utför granskning enligt denna lag eller som annars utövar taxerings- eller skattekontroll.

ordförande i taxeringsnämnd.

sådan

de ledamöter i taxeringsnämnd. som därtill utses av nämnden. samt domstol. som har att bedöma innehållet i självdeklaration.

..4nnan ledamot i taxc'ringsnämttd än sotn avses i första stycket får vid nämndens sammanträden taga del av deklaration i den omfattning som behövsfär taxeringen.

Sakkunnig må granska självdeklaration. för vars behandling hans biträde påkallas.

|"id taxeringsarbete attlitat biträde. så ock tjänsteman som avses i [6 j" 3 tttom. må taga del av deklaration i den omfattning. som är erforderlig för arbetets utförande.

Tjänsteman som avses i l.? jfr/är taga del av deklaration i den omfatt- ning. som behövs för arbetets utfö- rande.

För innehållet i självdeklaration må icke inom taxeringsnämnd lämnas vidare redogörelse än som erfordras för taxeringen. Självdeklaration må icke intagas i taxeringsnämnds protokoll i vidare mån än som oundgängligen erfordras.

självdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter. vilka i och för sin verksamhet böra erhålla del därav.

Självdeklaration må. på sätt regeringen förordnar. för statistisk bearbetning utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman. åt vilken regeringen uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Den som har att utföra talan för besvärsberättigad kommun i fråga om viss skattskyldigs taxering äger taga del av självdeklaration. som skolat ligga till grund för taxeringen.

Då besvär anförts. skall självdeklaration. som har avseende å taxeringen i fråga. biläggas besvärshandlingarna. där ej vid delgivning med menighet sådant anses vara för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola vid förekommande delgivningar inneslutas i förseglat konvolut. vilket skall

35 Senaste lydelse l976:927.

Prop. 1977/78:181

.-'Vuvart'tnde lvdelse Föreslagen I_vdelse

förses med påskrift om innehållet och i obrutet skick tillställas den förklaringsskyldige eller annan vederbörande.

1 övrigt må självdeklaration. där ej annat följer av stadgande i allmän lag. icke vara för någon tillgänglig. utan att den. som avgivit deklarationen. lämnat skriftligt medgivande därtill.

'Jl

Anmaning som avses i 22 ä 2 mom.. 24 ;" 2 mom.. 31 ål mom.. 33 och 36 ;s. 39 ;" 1 mom. samt 45 ;" må utfärdas av taxeringsnämnd och tax- eringsintendent. Samma rätt till- kommer tjänsteman. som verkställer taxeringsrevision. dock att sådan tjänsteman icke äger anmana någon att avlämna självdeklaration.

'26

Anmaning som avses i 22 ;" 2 mom.. 24 ä 2 mom.. 31 s* 2 mom.. 33 och 36 så. 39 35 1 mom. samt 45 åf'år utfärdas av cltel'för taxeringsenhet. revisionsenltw eller lokal skattettt_vn- dighet. taxeringsnämnd. taxeringsin- tendent satttt ijc'insteman som biträder taxeringsnämnden. Samma rätt till— kommer den. som verkställer tas— eringsrevision. dock att ltatt icke./år anmana någon att avlämna självde- klaration. '

Anmaning som avses i 39 ä 2 mom. utfärdas av skattechefen i det län. där den uppgiftsskyldige är bosatt eller. efter skattechefens förordnande. av annan tjänsteman.

1 de fall som avses i 39 ä 3 mom.. 41 äsamt 42 ;" 2 mom. mä anmaning göras av taxeringsintendent.

53

1 anmaning. som utfärdas av taxeringsnämnd eller taxeringsin- tendent. må. utom i fall som i 31 s* 2 mom. andra stycket sägs. vite före- läggas.

36 Senaste lydelse 1976:86.

1 de fall som avses i 39 & 3 mom.. 41 äsamt 42 ä' 2 mom.fåranmaning utfärdas av chef'för taxeringsettltel. revisionsenlu't eller lokal skattemyn- dighet. taxeringsintendent samt den sotttfår meddela beslut om taxerings- revision.

;

] anmaning. som utfärdas av che/' för taxeringsetthet. revisionsenhet eller

lokal skattenivndighet, taxerings- nämnd eller taxeringsintendent.f'år, utom i fall som i 31 ä 2 mom. andra stycket sägs. vite föreläggas.

Prop. l977/78:181

..th/varande lydelse

Ps) Ur

Föreslagen lydelse

57 .se

Beslut om taxeringsrevision med- delas av skattechefen. Finner han taxeringsrevision böra verkställas i annat län. skall han framställa begä- ran därom hos skattechefen i det

länet.

Finner taxeringsnäm nd taxerings- revision vara erforderlig. har nämn- den att göra framställning därom till skattechefen.

Taxeringsrevision skall verkstäl- las av tjänsteman. som skatteche/en därtill förordnar. Taxeringsrevision må jämväl uppdragas åt annan i bole'iring och taxering sakkunnig person. som därtill godkänts av läns- styrelsen.

Tjänsteman vid Iänsstyrelse. som i slutlig handläggning av taxering. får utan taxeringsnämnd deltagit i hinder av 4; 3 förvaltningslagen(1971290) utföra taxeringsrevision rörande taxeringen om särskilda skäl föreligga. Detsamma gäller sådan tjänsteman som avses i lätt 3 mom.

59 Länsstyrelsen har att vaka över att tt.:.x'eringsarhe/et iförsta instans inom länet ordnas och hedrives ändamåls— enligt.

3-"' Senaste lydelse 19.72:7(v4.

Beslut om taxeringsrevisit'm med- delas av skattechefen eller tjäns- teman sotn har erhållit uppdrag ett/igt .? (t andra stycket. Finner skattechelen taxeringsrevision böra verkställas i annat län. skall han framställa begä- ran därom hos skattechefen i det länet.

Finner taxeringsnämnd taxerings- revision vara erforderlig. har nämn- den att göra framställning därom till den .sottt får ttteddela bes/itt om taxeringsrevision.

Taxeringsrevision skall verkstäl- las av tjänsteman. som den. somfår meddela beslut om revision. därtill får även uppdragas åt annan i bokföring förordnar. Taxeringsrevision och taxering sakkunnig person. som därtill ltar godkänts av länsstyrel- sen.

Tjänsteman vid länsstyrelse eller lokal ska/temyndighet. som i tax- eringsnämnd har deltagit i slutlig handläggning av taxering. får utan hinder av 4 & första stycket 3 förvalt- ningslagen (19712290) utföra tax- eringsrevision rörande taxeringen om särskilda skäl. föreligger. Detsam- ma gäller sådan tjänsteman som avses i 13 v.

Mot beslut om taxeringsrevision. får talan ejföras.

xt

Prop. l977/78zl8l

Nuvarande I_vdelse l'äreslagen I_vdelse

5 () a li

l.t'insst_vt'elsen skall senast den 15 november till riksskatteverket avgiva . järslag till att visningar jär Nil/"ande års taxering. Senast den )() deeenther äre! järe taxet'itigsäre/ ska/l verket jäst- stä/la sär/atta anvisningar. Länssty- relsen skall senast den l5 januari tillställa tax- under taxeringsärt't eringsnämnderna de anvisningar sont gälla jär länet.

(tl) Q

Länsstyrelsen katt då den jitztzer lämpligt kal/a ord/ätandet) oelt hägst två andra ledamöter ji'än varje taxeringsnämttd inom länet eller del därav att på lämplig ort sammanträda jär ärerläggningar rärc'tnde taxerings- arbetet. Till sär/ant sammantrc'ide katt Iänsstvre/sen även kal/a särskilda sak- kunniga jär lämnande av upp/_vs- ningar.

61 ;" l mom.

Taxeringsttämnds santmattträden häl/as ti tid och plats. som bestämmas av ordföranden. Denne har att kalla ledamöterna till sammanträdena sattt! att om tid och plats här/ör pä lätnpligt sätt oeh i god tid underrätta länsstyrelsen och de skattskyldiga inom taxeringsdislt'iktet. Mäter jär ledamot hinder att Iillstädeskomma. skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant samt tillika härom underrätta ordföranden.

öl &

] mom. Taxeringsnämndett sattt- man/räder pä tid och plats. som bestäms av ordföranden. Denne kal- lar ledamöterna till sammanträdemt. Till detjärsta sammanträdetjär ärets taxering kallas även sttpp/ean terna. ,»fr ledamot jär-hindrad att komma till sammantrr'ide. skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant underrätta ordföranden härom. Länsstyrelsen och den lokala skattemyttdighe/en skall i god tid oeh även underrc'ittas om tid och plats jär Skallskt'ldig skall uttderrr'ittas om tid och plats jär

sattttttan/rädena.

sammanträde vid vilket redovisning ska/l lämnasjär laxet'ingsrevision som har verks/("I'llts hos honom.

Prop. 1977/78:181

t'Vuvarande I_vdelse

Vid sammanträdena järes proto- koll i er/örder/ig attt/ättning. Prolo- ko/let . jttsteras av ordföranden jämte två av nämnden tttsedda ledatttöter.

61 ;" 4 mom. 3” Sammanträde med skall hållas inom slutna dörrar. Skattskyldig är daek berät- tigad att företräda inför taxerings-

taxerings- nämnd

nämnd föratt meddela upplysningar till ledning vid taxering. som berör - honom. Där sä ske kan utan hinder för taxerings/örrr'ittttingens fortgång. bör taxeringsnätmul på stället medde- la skattskyldig begärd upplysning rörande hans taxering.

61 ä 2 mom.29 Taxeringsinspektär äger deltaga i taxeringsnämndens öve rlä ggn i n gar

men ieke i dess beslut.

61 ä 5 mom. Skatteehefen eller av honom he- Ol'lll'atl tjänsteman äger närvara vid sammanträde med taxerings- nämnd. 6l & 4 mom.-m

Sammanträde med taxerings- nämnd skall hållas inom slutna

dörrar. Skattskyldig är dock berät-

38 .ll'r föreslagen lydelse av 61 ä 4 mom. 3” Senaste lydelse 1974997 (ingressen). 3” Jfr föreslagen lydelse av 61 ä 2 mom.

27

[föreslagen I_vdelse

Vid sa mmanträdenajäts protokoll enligt de närmare jöreskri/ter sotn meddelas av regeringen.

2 m 0 rn . Sammanträde med tax-

eringsnämnd skall hållas inom stängda dörrar. Föredragande tjänsteman - oeh

suppleant som ej ltar trätt i leda/nuts ställe får deltaga i nätttndens över- läggningar men ei i dess beslut.-

Är den som ltar verkställt laser/nt.s— revision ej lil/ika.lärer/tagandelär ltatt jöreträda itt/är nämnden /ör att lämna upplysningar i ('irendet.

Skatteehefcn eller

som han har beordrat.jär närvara vid

tjänsteman.

sammanträde med taxeringsnämnd. dock ej vid nämndens överläggning-

(1 I'.

4 mom. Skattskyldig är berät- tigad att företräda inför taxerings- nämnd lör att meddela upplysningar

Prop. 1977/781181

Nuvarande lydelse

tigad att företräda inför taxerings- nämnd lör att meddela upplysningar till ledning vid taxering. som berör honmn. Där sä ske kan titan hinder för tttxt'rings/ärrä/tningr'ns förtgäng. bör taxt'riugsttätttttd på stället medde- la skattskyldig begärd rörande hans taxering.

upplysning

63 ;' frästa-" och andra styckena Beslut om taxering. sä oek annat beslut. som innefattar utgörande i sak. mä ieke jattas av taxerings- nämnd. såvida ieke ordföranden och minst två eller. i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun. minst tre andra ledamöter äro tills/ädes. l'it/ja/tande av beslut på sammanträde i taxeringsnämttd med/lera kronoottthud jär endast ett kronoomhud deltaga i omröstningen. Dock skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid behand- ling av viss taxering icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande denna taxering.

.-lnnat nämndens beslut än i jörsta stycket sägs mäjattas av ordföranden ensam.

3' Senaste lydelse av 63; första stycket l*)'l f 1813. Nuvarande lydelse av 63 åtred- je femte styckena se vid föreslagen lydelse av 64 s*.

28

Föreslagen lydelse

till ledning vid taxering. som berör honom. Om det kan ske utan hinder för Ifflt't'iilllllllju'tlh' fortgäng. bör nämnden på stället meddela den skattskyldige begärd upplysning rö- rande hans taxering.

63 s*

Taxeringsnämnd är beslut/ör med ordföranden och minst två eller. i taxeringsnämnd vars distrikt omfat- tar mer än en kommun. minst tre Dock skall omständigheten att ledamot har att

an d ra

ledamöter. den

avträda vid behandling av viss! ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande detta ärende.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av jul/- nätttnd. är taxeringsnämnd beslut/är med ordföranden ensam vid

Slll IUI)

[ ) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak. 2) beslut om taxering tttan avvikelse jrän siä/vdek/aration eller annan av den skattskyldige lill ledning./är egen taxering lämnad uppgift.

Prop. 1977/78:181

Nuvarande lydelse

64 &

Uppstd skiljaktiga meningar inom taxeringsttätnttd och måste till jöljd därav omrr'istning anställas. skall dett- tta vara öppen oclt den mening bliva gällande. vilkenjlertalet biträtt. eller. om rösterna ltt/alla lika. den sotn länder till den skattskyldigesförmän. Kan denna gruttd ej tillämpas. gäller den mening. som biträdes av ord/äran- den.

63 & tredje 37 — femte—u styckena

..flnser taxerittgsnämndens ordlö— rattde eller taxet'ingsinspektär att tax- bort

taxeringsnämndett beslutat. skall ltatt ering åsättas annorlunda än på deklaration eller därvid jogad handling angiva den taxering. han ansett böra (isär/as. ävensom i proto- kollet anteckna de fall. i vilka detta skett.

Annan ledamot ätt ord/öranden

33 Senaste lydelse av 63; tredje stycket 197409? (ingressen). 33 Senaste lydelse av 63.5 femte stycket 19762927.

29

Föreslagen lydelse

.?) beslut om taxering med avvikelse ji'än siä/vdek/aration eller annan av den skattskyldige till ledning/ör egen taxering lämnad uppgift. om avvi- kelsen uppgår till högst 50!) kronor taxerad inkomst.

4) beslut om rättelse av tidigare beslut. till jäljd av skriv/el. räknetel eller annat sådant jörbise- ende innehåller uppenbar oriktig/tet satnt

5) beslut i ärende i vilket saken är

SONI

uppenbar.

64 &

Bestämmelserna i lo kap. rätte- gångsbalken om omröstning tillämpas på avgörande av taxeringsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening jörst.

Skil/aktig mening ltos ledamot eller järedragande tjänsteman skall avfat-

tas skriftligen och avges inom en vecka efter samnmnträdet.

Prop. 1977/78: 181

..anvarande lydelse

äger. om han deltagit (' taxerings- nämndens bes/ut. anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmä- satnmanträdet avslutas las innan

samt. om den närmare utvecklas. avfattas skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

.4 v nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering. vid vars handläggning han biträtt, i enahanda ordning anteckna särskild mening till

protokollet.

30

Föreslagen lydelse

65.5

I-"örekommer anledning att åsätta skattskvldig taxering med avvikelse från själv'deklaration. skal/. där hinder ej möter. tillfälle beredas den skatt- skyldige att _vttra sig i ..fi'ågan. Dock vare detta ej nödigt i .fi'a'iga om./elräk- tting. misskrivning eller annat uppen-

Taxeringsnämnden ska/l tillse att utredning görs och att tillfälle bereds den skattskyldige att _vttra sig när det behövs/ör nämndens beslut.

Förekommer anledning att äsätta skattskyldig taxering med avvikelse

från självdeklaratimt. jär taxerings-

bartförbiseende eller då eljest _vttran- nämnden under/åta avvikelse. om de av den skattskv/dige uppenbar/igen denna skulle avse endast mindre ieke är erforderligtförfrågans bedö— belopp. tnattde.

66 &”

Tuxeringsnämnd beslutar årligen i fråga om inkomsttaxering och förmö- genhetstaxering. om ej annat följer av 67 &.

Så snart ske kan och såvitt möjligt före utgången av maj månad under ' taxeringsårw ska/l nämnden,företaga taxering till kommunal inkomstskatt beträffande sådana skattskyldiga. sotn sko/a taxeras till stat/ig inkomstskatt av annan taxeringsnämnd eller beträf- fande vilka besvär över taxeringen skola prövas av den mellankommu- nala skatterätten. i'id s(idan taxering bör. när anledning därtill föreligger.

54 Senaste lydelse 197183.

Prop. 1977/78zl81

Nuvarande I_vdelse

samråd äga rutn med övriga taxerings- nämnder. av vilka den skattskyldige ska/l taxeras. För envar. som därvid ska/l taxeringett utfallit. med uppgi/iljämvä/ taxerats. lillthl'I'iillvlSP. lntru om nettointäkt och uppskattad itt- kotnst för varje fötvät'vskä/Ia. oför- dröj/igen avlåtas till omförmt'ilda tax- eringsnämnder. dock icke i det./all att besvär över taxeringen skola prövas av den mellankommuna/a skatterätten.

Har taxeringsrtätnnden i skattskyl— digs Itemortskommunfitnnit att avräk- ning en/igt 46 & 4 tnotn. eller JTHl 3 mom. andra st_vcket kommunalskatte- Iagen skall ske. åligger det nämnden att underrätta taxeringsnämnd. som har att verkställa avräkningen. om det belopp. som skall avräknas.

Har taxeringsnätnttd ifråga om skattskyldighet för förmögen/tet nted likställt avkastningen av förmögen/tet. vartill stifielse. skall. där stifie/sen ska/l taxeras till stat/ig .förmögenhetsskatt av annan taxeringsnt'itnntl. tutderrättelse om be- ägare den som åtnjuter äganderätten tillkotnnter rärda taxeringsåtgärd ofördrt'ijligen avlåtas till sist omförmt'i/dt't nämnd.

69 1 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen. skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklanttionen frängåtts samt om skälen härför. Vad nu sagts skall jämväl gälla beträffande avvikelse skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad

från annan av

31

I'äreslagen I_vdelse

;

l mo rn . l-lar självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen. skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse ont i vilka hänseenden deklarationen har frångatts samt om skälen härför och om möjligheten till ont/n'övning ett/igt _? ntont. Vad nu har sagts skall också gälla beträffande avvikelse från annan av skattskyldig

Prop. 1977/78:181

.-'N-""uvarande I_vdelse

uppgift eller upplysning.

32

l-öres/agen lydelse

till ledning för egen taxering lämnad uppgift eller upplysning. llar taxering för inkomst eller lörmögenhet äsatts skattskyldig. som icke avgivit deklaration. skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige. dock att sådan underrättelse icke är erforderlig. då den som i lastighctslängden för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till fastighet äsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt for garantibe- lopp för fastigheten.

3 mom .35 Ilar. sedan underrät- telse ett/igt ] eller 2 mom. sänts till skattskyldig. taxeringsnäminlett ont- prövat det beslut. .sont underrätte/sen avser. ska/l n_v ttnderrt'ittelse sändas till den skattskyldige med angivande av i vilket avseende den tidigare unde/"rät- telsen icke gäller.

3 m om . Taxeringsnt'imttdett ska/l ompröva bes/ut när skattskyldig begär det eller skäl annars föreligger. Därvid gäller bestämmelserna i ()5 ;._ ( )m det nya beslutet skall underrättelse sändas till den skattskyldig ' med angivande av skä/anför beslutet oclt möjlig/teten till omprövning ett/igt vad förttt ltar sagts. Fråga om nytt beslut/år icke prövas av taxeringsnt'imnd efter utgången av november månad under taxeringsåret eller när den skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnt'intndcns beslut och särskilda .skäl för prövning icke

föreligger.

69;

4 mo m . Underrättelse som avses i denna paragraf skall undertecknas av tt'txeringsnätnndens ord/ört'tnde.

Underrättelsen skall tillställas den skattskyldige i rekotnmendera! brev. ff It'l'lx'ttlnln('t" försändelsen såsom obe- stt'i/lhar ot'hförekommer anledning att den skattskyldige katt ant/”tillåts. bör. där så lämpligen ktm ske. underrät- telsen de/givas honom.

4 mo m . Underrättelse som avses i denna paragraf skall sändes till den skattskyldige i brev.

70 'xk'lty

Om besvär över skattskyldigs lax- ering sko/a prövas av den mel/ankom-

35 Senaste lydelse 1972z83. 3" Senaste lydelse 1974:868.

Prop. 1977/78:181

Nuvarande I_vdelse

tttunala skatterättett. sko/a. efier det taxering åsatts och lättgdföring skett. deklarationer och övriga hand/ingar rörande den skattskyldige, ltatts hem- tttavarana'e barn, som icke_f_'v/lt 18 år. ävensom. därest han" varit gift vid ingången av beskattningsåret och un- der detta år levt til/sammans ttted make sattt taxerats. trtotsvarande handlingar rörande maken såfort ske katt översänt/as till riksskatteverket. l-"id handlingarna skola fogas utdrag av taxeringslängd satttt i förekom- mattdefall utdrag av taxeringsnämn- dens protokoll.

7l

Taxeringsnämnds arbete beträf- fande visst års taxering skall vara avslutat före utgången avjtttti månad under taxeringsåret.

Senast den 15 juli under taxerings- året skola. där ej länsstyrelsen annor— lttttda föreskriver. deklarationer och övriga taxeringsnämnden till/tanda- komtta hand/ingar överlämnas till länsstyrelsen.

Besvär av skattskyldig .skola hava inkommit senast den 15 augusti uttder taxeringsåret.

Kommuns besvär skola anföras före utgången av mars månad året efter taxeringsåret.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yrkanden och grunder för besvärstalan. om ej

37 Senaste lydelse l972:764.

.s'

33

Föreslagen I_vdelse

Taxeringsnämnds arbete beträf- fande visst års taxering skall vara avslutat före utgången av november månad under taxeringsåret.

Kl"!

76_

Besvär av skattskyldig ska/I lta inkommit före utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

Kommuns besvär ska/l lta inkom- mit före utgången av tnaj månad året efter taxeringsåret.

Besvär av taxeringsintendent skall lta inkommit före utgången av _juni månad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid lta angivit yrkanden och grunder för besvärsta-

Prop. 1977/78: 181

Nuvarande I_vdelse

med hänsyn till utredningens vidlyf- tighet eller andra synnerliga skäl skatterätten medgiver anstånd. dock längst intill utgången av juni månad samma år.

Ittkotnma skattskyldigs besvär efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av april månad året efter taxeringsåret. får skatterätten pröva besvären om tax- eringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.

llar skatterätten avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering må besvär ej anlöras hos skatterätten rörande samma taxering.

99

Har skattskyldig icke erhållit i 69 & föreskriven underrättelse senast den 15 juli under taxeringsåret. må den skattskyldige anföra besvär hos skat- terätten intill utgången av året efter taxeringsåret eller. om han icke under taxeringsåret erhållit debet- sedel å slutlig skatt i anledning av den taxering. varom fråga är. inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel.

&

34

l-"it'reslagett I_vdelse

lan. om ej med hänsyn till utred- ningens vidlyftighet eller andra syn- nerliga skäl skatterätten medgiver anstånd. dock längst intill utgången av .se/ttetttber månad samma år. skattskyldigs besvär efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av jtttti månad året efter taxeringsåret. får skatterätten pröva besvären om tax- eringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.

Har skatterätten avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering får besvär ej anföras hos skatterätten rörande samma taxering.

lnkottttner

Har skattskyldig icke erhållit i69 & föreskriven underrättelse under tax- eringsåret. får den skattskyldige anföra besvär hos skatterätten intill utgången av året efter taxeringsåret eller. om han icke under taxerings- året har erhållit debetsedcl på slutlig skatt i anledning av den taxering. varom fråga är. inom ett år efter det han ltar erhållit sådan debetsedel.

124;

Om uttagande av vite förordnar skatterätten efter anmälan av tax- erittgsintendettt.

Finnes. då fråga uppkommer om utdömande av vite. ändamålet med vitet hava förfallit. må vitet ej utdö- mas. Har vitesföreläggande iaktta- gits först efter det anmälan enligt första stycket inkommit. skall ända- målet med vit'et icke anses hava därigenom förfallit.

Om uttagande av vite förordnar skatterätten efter anmälan av skatte- chef'ett eller che/'_för lokal skattemyn- (lig/tet.

Finnes. då fråga uppkommer om utdömande av vite. ändamålet med vitet hava lörfallit._får vitet ej utdö- mas. Har vitesföreläggande iaktta- gits först efter det anmälan enligt första stycket har inkommit. skall ändamålet med vitet icke anses hava därigenom förfallit.

Prop. 1977/78zl81 35

.*Nf'uvarande I_vdelse föreslagen I_vdelse

Vid prövning av anmälan enligt Vid prövning av anmälan enligt första stycket tttåjämva'l fråga, huru- första stycket får också fråga. huru- vidaoch med vilket beloppvitet bort vida och med vilket belopp vitet föreläggas. komma under bedöman- hade bort föreläggas. komma under de. bedömande.

Denna lag träder i kraft den l januari l979. Bestämmelserna i 3. Sl och 53 &: träder dock i kraft den ljuli 1978. I samband med ikraftträdandet skall följande iakttagas.

]. Bestämmelserna i 6. 7 och 8 åå samt 9; första—fjärde styckena gäller i fråga om ledamot som väljs för tid efter år 1979. I fråga om ledamot som har valts för tid dessförinnan gäller äldre bestämmelser. '

2. Kan up'pgiftertill l979 års taxering inte utan svårighet lämnas enligt 37 ä 2 mom. sjätte stycket får kontant lön som. inräknat värde av kost och bostad. understiger 500 kronor tas upp tillsammans med annan kostnadsersättning än resekostnadscrsättning, representationsersättning eller traktamentsersätt- ning.

3. Bestämmelsen i 57å femte stycket gäller ej beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

4. Bestämmelsen i 69 ;" 3 mom. och 71 ;" om november månad skall till dess regeringen förordnar annat avse oktober månad.

5. Äldre bestämmelser i 76 och 99 åå gäller fortfarande i fråga om besvär över taxeringsnämnds beslut enligt taxeringen år l978 eller tidigare.

6. Bestämmelsen i 124å första stycket tillämpas även om föreskriven anmälan har gjorts enligt äldre bestämmelse före ikraftträdandet.

7. Till dess taxeringsnämnd erhåller erforderligt biträde av tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet får länsstyrelsen lörordna krono- ombud eller taxeringskonsulent att biträda nämnden och medge att ordför- anden får anlita skrivbiträde. I sådana fall gäller äldre bestämmelser om kronoombud. taxeringskonsulent och skrivbiträde.

Prop. 1977/78:181

2. Förslag till

36

Lag om ändring i lagen (1951 :763) om beräkning av statlig inkomst- skatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1951:763 ) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomstl

dels att 4. 6. 8 och 9 åå skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas anvisningar till 4å av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande I_vdelse Föreslagen I_vdelse

452

Skattskyldig. som vill åtnjuta för- månen av skatteberäkning enligt ] å. har att därom göra ansökan Itos den skatterätt. som ltar att ttpptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskattför det taxering - år, då inkomsten tages till beskatt- ning.

Attsökttingshandlingen skal/, ttted ttndantagför_fall varotn i 8 _å' sägs. ha ittkottttttit före utgången av året efter taxeringsåret. Den omständigheten att attsökningshand/ingen ingivits till an- ttatt skatterätt utgör ei hinder för åren- dets prövttittg.

Kan ansökan om skatteberäkning enligt denna lag icke av skatterätt upptagas till avgörande. emedan tidigare taxering. som inverkar på skatteberäkningen. icke vunnit laga kraft. skall skatterätten genom sär- skilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på den skattskyldige att. sedan ifråga- varande taxering vunnit Iaga kraft.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974z860. 3 Senaste lydelse 19711411. 3 Senaste lydelse 1974z860 (ingressen).

Skattskyldig. som vill åtnjuta för- månen av skatteberäkning enligt 1 å. har att därom göra ansökan. Ifråga om sådan attsökatt oclt beslut i anled- ning därav skall vad i taxeringslagen ' ("19.56.623) är. föreskrivet om _vrkanden oclt beslut rörande taxering tillätttpas, om icke anna/följer av bestättttttel- serna i denna lag.

(Se vidare anvisningarna. )

U

6 .

Kan ansökan om skatteberäkning enligt denna lag icke av taxerings- nämnd eller skatterätt upptagas till avgörande. emedan tidigare ering. som inverkar på skatteberäk- ningen. ieke ltar vunnit laga kraft. skall ansökningen genom särskilt beslut förklaras vilande. Har sådant beslut meddelats av taxeringsnämnd ska/l Skatterälten

[HX-

underrättas attt

Prop. 1977/78: 181

Nuvarande lydelse

till skatterätten inkomma med fram- ställning om ansökningens uppta- gande till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år från det slutligt beslut meddelades i taxeringsfrågan.

37

Föreslagen I_vdelse

beslutet. Det ankommer därefter på den skattskyldige att. sedan ifråga- varande taxering ltar vunnit laga kraft. till skatterätten inkomma med framställning om ansökningens upp- tagande till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år från det slutligt beslut medde- lades i taxeringsfrågan.

8å4

Föreligga förutsättningar för skat- teberäkning enligt ] å först efter meddelandet av sådant beslut av skatterätt. kammarrätt eller rege- ringsrätten. som i 7 å sägs. eller har den beräknade ackumulerade in- komsten höjts genom sådant beslut. äger den skattskyldige inkomma med ansökan enligt 4å inom ett år från det ifrågavarande beslut medde- lades.

Äger skattskyldig enligt 99å tax- eringslagen i särskild ordning anföra besvär hos skatterätt. må han tillika inom där angiven tid inkomma med ansökan enligt 4 å.

Har skatteberäkning enligt 1 å skett och visas att skatteberäkningen med hänsyn till sedermera fram- komna omständigheter grundats på oriktiga förutsättningar. äger veder- börande taxeringsintendent i sär- skild ordning anlöra besvär rörande

** Senaste lydelse l971:411.

Föreligger förutsättningar för skat- teberäkning enligt 1 å först efter meddelandet av sådant beslut av skatterätt. kammarrätt eller rege- ringsrätten. som i 7 å sägs. eller har den beräknade ackumulerade in- komsten höjts genom sådant beslut. äger den skattskyldige inkomma med ansökan enligt 4 å inom ett år från det ifrågavarande beslut medde- lades. Detsamma gäller if'råga om beslut som meddelas av taxering - ttämnd eller av lokal skattemyndighet enligt 72 a å" taxerittgslagett (1956:

23). omförutsättningarför skattebe- räkning enligt ! åföreliggerfötist efter meddelandet av beslutet.

Äger skattskyldig enligt 99 å tax- eringslagen (1956.'623) i särskild ord- ning anföra besvär hos skatterätt.får han tillika inom där angiven tid inkomma med ansökan enligt 4 å.

l-lar skatteberäkning enligt ] å skett och visas att skatteberäkningen med hänsyn till sedermera fram- komna omständigheter ltar grundats på oriktiga förutsättningar. äger ve- derbörande taxeringsintendent i sär- skild ordning anföra besvär rörande

Prop. 1977/78:181

Nuvarande I_vdelse

skatteberäkningen. och skall angå- ende dvlika besvär vad i 103 å andra och tredje styckena taxeringslagen föreskrives äga tnotsvarattde tillätttp- tting. Ny skatteberäkning i anledning av besvär som nu sagts tttå icke verkställas med mindre fråga därom prövats inom fem år efter utgången av det kalenderår. under vilket den ansökan. som föranlett skatteberäk- ning enligt 1 å. inkommit till skatte- rätten. Har den skattskyldige avlidit. tttå sådan ny skatteberäkning som här avses icke verkställas med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalen- derår. under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för regi- strering.

Bett'ällande rätt att./öra talan över skatterätts bes/ut sko/a de i taxerings- lagett givtta bestättttttelserna ifråga om taxeringför inkomst äga motsva- rande tilla'tnptting: dock att besvär över skatterätts beslut att förklara ansökan vilande ett/igt 6.6 icke tttå föras.

5Senaste lydelse 1971141 1.

38

litres/(igen I_vdelse

skatteberäkningen. Härvid tillämpas bestätttmelserna i 103 å taxerings- lagen ("1956:623). Ny skatteberäk- ning i anledning av besvär som nu sagts./år icke verkställas med mindre fråga därom prövats inom fem år efter utgången av det kalenderår. under vilket den ansökan. som har föranlett skatteberäkningen enligt 1 å. har inkommit till taxet'ittgsnt'imn- den eller skatterätten. Har den skatt- skyldige avlidit.fär sådan ny skatte- beräkning som här avses icke verk- ställas med mindre fråga därom har prövats inom två år efter utgången av det kalenderår. under vilket bouppteckning efter honom ltar blivit ingiven för registrering.

så 9 .

llar skattskyldig icke under tax- eringsåret erhållit debetsede/ på slutlig skatt i anledning av den taxering sotn inverkar på skatteberäknittgen_ äger den skattskyldige inkomma ttted ansö- kan ettligt 4 så" inattt två tnånaderfi'ått utgången av den tttåttad då ltatt erhöll sådan debetsedel. om icke längre tid för ansökan gäller enligt bestättttttel- serna i taxeringslagen (l956.'623). Besvär över taxeringsnäntnds eller skatterätts bes/ut attförklara ansökan vilande ett/igt blå får icke föras. Detsamma gäller ifråga om taxerings- nätnttds beslut ett/igt andra stycket i anvisningarna till 4 ,så.

Prop. 1977/78:181 39

Nuvarande I_vdelse Föreslagen I_vdelse

Anvisningar till 4 (*

Ansökan om skatteberäkning görs ltos den taxeringsnämnd, som ltar att åsätta den skattskyldige taxering till stat/ig inkotttstskatt för det taxerings- år, då ittkomstett tages till beskattning. Ansökan bör göras i den skattskyldiges självdeklaration. Skattskyldig sotn icke ltar kommit in ttted ansökning - ltattdlittg före utgången av november månad uttder taxeringsåret får göra ansökan om skatteberäkning hos den skatterätt som ltar att upptaga besvär rörande den taxering sattt förut ltar sagts. Ansökttingshandlittgen skall. ttted undantag/örfall varom i 8 eller 9 9" sägs, ha komtttit in till skatterättett före utgåttgen av året efter taxerings- året. Den omständigheten att ansök- ningshandlittgen ltar ingivits till attttatt taxerittgsnätnnd eller skatterätt än nu ltar sagts utgör ej hinder för ärendets prövning.

Har ansökningsltattdlittgett kommit in till taxerittgsnäntnd inom före- skriven tid men efter utgången av september månad ttnder taxeringsåret äger taxeringsnätttttden. när ärendets särskilda beskallettltet påkallar det. genom särskilt beslut överlämna ären- det till skatterätten för prövning.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1979. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om inkomst som har tagits upp till beskattning vid taxeringen år 1978 eller tidigare.

Prop. 1977/78:181

3. Förslag till

40

Lag om ändring i uppbördslagen (l953:272)

llärigenom föreskrivs att 78å 1 mom.. 83 å. 85å 1 mom. och 86å uppbördslagen (l953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande I_vdelse

78

1 m 0 m .3 Arbetsgivare. som en- ligt lag är skyldig föra handelsböcker. skall hava sin bokföring så ordnad att därav framgå arbetstagares nanm. lönebelopp och skatteavdrags belopp samt. därest debetsedel eller skatte- kort företetts för arbetsgivaren. ar- betstagarens födelsetid och mantals- skrivningsadress ävensom nummer å för honom utfärdad debetsedel.

Jämväl annan arbetsgivare än i första stycket sågs. som har att verk- ställa skatteavdrag å arbetstagares lön och. för vilken den utbetalade lönen utgör omkostttaa' iförvätvskäl/a. är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som nyss sagts.

Eller antttattittg av länsstyrelsen eller av lokal skattetttyndighet åligger det sådan arbetsgivare. sotn iförsta stycket avses. att tillhandahålla sitt bokföring med därtill hörande hand- littgarför kontroll å verkstc't'llandet av skatteavdrag. och sådan arbetsgivare. varom i andra Stycket sägs. att til/hatt- dahå/la där angivna attteckttittgarför dylik kontroll satttt att bereda ttt_vndig- heten tillträde till lokal. som användes för den verksatttltet kontrollen avser.

llär avsedd katttroll skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan

Föreslagen lydelse

å

] mo m. Arbetsgivare. som en- ligt lag är skyldig föra handelsböcker. skall ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn. lönebelopp och skatteavdrags be- lopp. Om debetsedel eller skattekort ltar företetts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid och mantalsskrivningsadress samt nummer på för honom utfärdad debetsedel.

Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs. som har att verk- ställa skatteavdrag på arbetstagares lön. är skyldig att i enahanda omfatt- ning föra anteckningar i hänseenden som ltar sagts nyss.

För kotttroll av att bestämmelserna om skatteavdrag ltarföljtsfår revision verkställas hos sådatt arbetsgivare. sattt avses iförsta och andra styckena. Beslut om revision meddelas av riks- skatteverket, länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet. ] övrigt gäller ifråga om revision i tillämpliga delar bestäm- ttte/serna i 56 och 58 N taxeringslagen ( I 95 6 :623).

1 Lagen omtryckt 1972175. Senaste lydelse av lagens rubrik l974:77l.

l'Senaste lydelse 19751029.

Prop. 1977/78: 181

Nuvarande I_vdelse

tid, att den icke förorsakar ltittder i verksam/tetenför den sotn ärföremå/ för kontrollen. Där arbetsgivaren så begär oclt detta lämpligen katt ske. ska/l kontra/lett verkställas hos honom. eller hand/ingar överlämnats för kontroll. Hava handelsböcker andra .skola de så snart ske katt återställas. Meddelande om resultatet av kontrol-

len ska/I snarast lämnas arbetsgiva-

l'('ll. 83 llörsammar icke skattskyldig an- maning att avlämna preliminär

självdeklaration eller att fullständiga sådan deklaration eller att förjämk- ning inkomma med för den skatt- skyldige utfärdad debetsedel å preli- minär skatt. eller

41

F öres/agett I_vdelse

&

Hörsammar icke skattskyldig an- maning att avlämna preliminär självdeklaration eller att fullständiga sådan deklaration eller att för jämk- ning inkomma med för den skatt- skyldige utfärdad debetsedel på pre- liminär skatt. eller

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 ;". eller underlåter arbetsgivare. som är skyldig verkställa skatteavdrag. att fullgöra sådan skyldighet eller verkställer han skatteavdrag med för lågt belopp. eller

fullgör arbetsgivare icke vad honom åligger enligt 43 eller 78 &. äger den lokala skattemyndig- heten eller länsstyrelsen förelägga den försumlige vite. Vite må ej bestämmas under etthundra e/Ie'r övet'fetntusen kronor.

Vite må icke föreläggas staten. kommun eller annan menighet och ej heller tjänsteman i tjänsten.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsskatterätten efter an- mälan av länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten.

äger den lokala skattemyndig- heten eller länsstyrelsen förelägga den försumligc vite. Vite får ej bestämmas under femhundra kro- "()/'.

Vite får icke föreläggas staten. kommun eller annan menighet och ej heller tjänsteman i tjänsten.

Om uttagande av förelagt vite förordnar länsskatterätten efter an- mälan av riksskatteverket. länssty- relsen eller den lokala skattemyndig- heten.

Har vitetförelagts också med stöd taxeringslagen ( I 95 6 .'623 ) prövas fråga om uttagattde av bestämmelse i av den skatterätt sotn är behörig enligt nämnda lag.

Prop. 1977/78:181

Nuvarande I_vdelse

llar ändamålet med vitet förfallit. när fråga uppkommer om utdö- mande därav. må vite ej utdömas. Har viteslöreläggande iakttagits först anmälan enligt tredje stycket inkommit. skall ändamålet med vitet icke anses hava förfallit efter det därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket tttå även bedömas fråga. huruvida och med vilket belopp vitet bort föreläggas.

42

Föreslagen I_vdelse

Har ändamålet med vitet förfallit. när fråga uppkommer om utdö- mande därav.-får vite ej utdömas. Har viteslöreläggande iakttagits först efter det anmälan enligt tredje stycket ltar inkommit. skall ända- målet med vitet icke anses hava lörfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket får även bedömas fråga. huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas.

85 s* 1 mo m .3 Den. som icke åtnöjes med beslut enligt denna lag av lokal skattemyndighet. äger i beslutet söka ändring hos länsskatterätten genom besvär.

I fråga om preliminär taxering. sättet för uttagande av preliminär skatt. debitering ellerjämkning av sådan skatt. verkställande av skatteavdrag och anstånd med inbetalning av skatt föres dock talan hos länsstyrelsen.

Allmänt ombud äger anföra besvär över lokal skattemyndighets beslut endast vad avser arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Talan tnå ej föras mot lokal skat- temyndighets beslut varigenom vite förelagts.

Har besvärshandling före besvärs- tidens utgång inkommit till annan skatterätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären. sko/a de ändå upptagas till prövning. Hand- lingarna sko/a då omedelbart över- sändas till den skatterätt eller läns- styrelse som skall pröva besvären.

86

Talan får ej föras mot länsstyrelses beslut enligt 85; l mom. andra stycket. Ej heller får talan föras mot annat beslut av länsstyrelse i fråga

3Senaste I_vdelse 1974:77l (ingressen).

Talanfår ej föras mot lokal skatte- myndighets beslut ont revision enligt 78 .l' [ mom. eller varigenom vite ltar förelagts.

Har besvärshandling före besvärs- tidens utgång inkommit till annan skatterätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären. skall de ändå upptagas till prövning. Hand- lingarna skall då omedelbart över- sändas till den skatterätt eller läns- styrelse som skall pröva besvären.

;

] tnont. Talan får ej föras mot länsstyrelses beslut enligt 85,5 l mom. andra stycket. Ej heller får talan föras mot annat beslut av läns-

Prop. 1977/78:181

Nuvarande I_vt'le/se

om anstånd med inbetalning av skatt eller mot länsstyrelses beslut rörande framställning om försättande i kon- kurs. ackordsförslag. avskrivning av skatt eller föreläggande av vite.

43

Föreslagen I_vdelse

styrelse i fråga om anstånd med inbetalning av skatt eller mot läns- styrelses beslut rörande framställ- ning om försättande i konkurs. ackordsförslag. avskrivning av skatt. revision enligt 78 s*" ] tttom. eller före- läggande av vite.

Mot annat beslut av länsstyrelse än som avses i första stycket föres talan hos kammarrätten genom besvär.

., _, ut o m . Mot

beslut enligt ÄH ] tttottt. om revision

t'iksskattet'erkets

eller varigenom vite ltarföre/agtsfår talan ejföras,

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Prop. 1977/78:181 44

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 19. 30 och 33 åå lagen (19582295) om sjömans- skatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvde/se Föreslagen I_vdelse

19 å2

Redare. som enligt lag är skyldig fora handelsböcker. skall hava sin bokföring så ordnad. att därav framgår sjömans nanm. födelsetid och mantalsskrivningsadress. lönebelopp och skatteavdrags belopp samt. därest sjömannen uppvisat debetsedel å preliminär skatt. numret å denna debetse- del.

Jämväl annan redare än i första stycket sägs. som har att verkställa avdrag för sjömansskatt. är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som nyss sagts.

Efter anmaning av sjömansskatte- kontoret. taxeringsintendent eller 10- kal skattemyndighct åligger det sådan redare. som i första stycket avses. att tillltattdahålla sitt bok/öring med därtill hörande handlingar för kontroll av skatteavdrag. och sådan redare. varom i andra stycket sägs. att tillhandahålla där angivna anteck- ningar för dylik kontroll. Redare är skyldig att lämna den som verkställer kotttrollett tillträde till de lokaler sotn användasför den verksamhet kontrol- len avser.

Här avsedd kontroll skal/ såvitt möjligt ske på sådattt sätt och på sådatt tid. att den icke förorsakar hinder i verksattthetenför den som är./öremå/ för kontrollen. Där redaren så begär och detta lämpligen katt ske. ska/l kontrollen handelsböcker handlingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske katt återställas. Meddelande om resultatet av kontrol- len ska/l sttarast lämnas redarett.

verkställas hos honom.

eller andra

Ha va

Efter anmaning av riksskattever- ket. länsstyrelse eller lokal skatte- myndighet åligger det sådan redare. som avses i första eller andra stycket. att meddela de upplysningar sattt finnes erforderliga/ör kontroll av skat- teavdrag. Redare skall til/ika efter antttaningförete alla handlingar som finttes erforderliga/ör sådan kontroll. såsom kontrakt. kontoutdrag. räkning eller kvitto.

För kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag harföljtsfår revision verkställas hos redare som avses i

första eller andra stycket. Beslut om

revision meddelas av riksskatteverket. länsstyrelse eller lokal skattemyndig- het. I övrigt gäller if'råga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 56 och 58 M" taxeringslagen (] 956.623 ).

1 Lagen omtryckt l9701933. Senaste lydelse av lagens rubrik l9741777. 2Senaste lydelse l975:lO3l.

Prop. 1977/78:181

Nuvarande I_vdelse Föreslagen I_vdelse

30 ål

Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 16 eller 19 å. eller

Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 16 9" eller 19 å tredje stycketförsta meningen. eller

underlåter redare. som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt. att fullgöra sådan skyldighet. eller verkställer han avdrag med för lågt belopp. eller

redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i l4å 1

mom.. eller

fullgör redare icke vad honom åligger enligt llå eller 195 tredje stycket.

äger sjömansskattekantoret före- lägga den försumlige lämpligt vite. Vite må ej bestämmas under 100 kronor eller över 5 ()()0 krattor.

Om uttagande av förelagt vite förordnar skatterätten i Göteborgs oclt Bohus lätt efter anmälan av sjö- tttansskattekontaret.

Bestämmelserna i 83 å andra. fjär- de och femte styckena uppbörds- lagen äga motsvarande tillämpning i fråga om vite som avses i denna paragraf.

fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 å.

kan riksskatteverket och ifall sattt anges i 19 'å' tredje stycket första meningen. länsstyrelse eller lokal skat- tetnyndighet förelägga den försum- lige lämpligt vite. Vitefår ej bestäm- mas under 500 kronor.

Om uttagande av förelagt vite förordnar skatterätten efter anmälan av riksskatteverket. länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Har vitetföre- lagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen( 1 95 6.623 ) prövas _ frå - ga attt uttagattde av den skatterätt sattt är behörig enligt nämnda lag.

Bestämmelserna i 83 å andra. fjär- de och femte styckena uppbörds- lagen tillämpas också i fråga om vite som avses i denna paragraf.

33 å4

Talan får icke föras mot sjömans- skattenämndens beslut i ärenden. som avses i 21 å 1 mom. vid l)och 2). och s_jömansskattekantorets beslut att förelägga vite.

Talan får icke föras mot sjömans- skattenämndens beslut i ärenden. som avses i 21 å ] mom. vid l)och 2). Talan/år icke hellerföras mot beslut enligt 19 å' attt revision eller varigenom vite harförelagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

3Senaste lydelse 1975:1031. 4Senastc lydelse 19711415.

Prop. 1977/78:181 46

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (l959:551) om beräkning av pensionsgrun- dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

llärigenom föreskrivs att 2. 9 och 11 åå lagen (l959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring| skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande I_vdelse

Pensionsgrundande inkomst skall. i den mån den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 å. bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig in- komstskatt eller. såvitt gäller försäk- rad som avses ielå första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt. med ledning av redares redovisning enligt 14å nämnda lag. Vid tax- eringsändring eller eftertaxering skall verkställd beräkning av pen- sionsgrundande inkomst ändras en- dast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst femhundra kronor.

Underrättelse. som avses i Så första stycket. skall översändas i rekomtttettderat brev. Vad nu sagts skall gälla även underrättelsejämlikt 8 å andra stycket till försäkrad. som för året taxerats till statlig inkomst- skatt.

Underrättelse. varom i 8å tredje eller fjärde stycket sägs. skall delgi- vas vederbörande. om det ej är känt

'.If-

Föres/agett lvdelse

Pensionsgrundande inkomst skall. i den mån den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 å. bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig in- komstskatt eller. såvitt gäller försäk- rad som avses i lå första stycket lagen (19581295) om sjömansskatt. med ledning av redares redovisning enligt 14å nänmda lag. Vid tax- eringsändring. varom beslut har nted- delats av annan ätt taxeringsnämn- den, eller eftertaxering skall verk- ställd beräkning av pensionsgrun- dande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller eftertax- eringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst fem- hundra kronor.

Underrättelse. som avses i 8å första stycket. skall översändas i brev. Vad nu har sagts skall gälla även underrättelse jämlikt 8 å andra stycket till försäkrad. som för året ltar taxerats till statlig inkomst- skatt.

Underrättelse. varom i 8å tredje eller fjärde stycket sägs. skall när ei anna/följer av tredje stycket delgivas

' Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 197611015.

Prop. 1977/78:181

Nuvarande I_vdelse

att han icke kan anträffas.

47

föreslagen I_vdelse

vederbörande. om det ej är känt att han icke kan anträffas. .f'l'Iedde/as beslut som avses i 89 _ [iårcle stycket./öre utgången av novem- ber månad under taxeringsåret. skall '* tttulet't'ättt'>l.se om beslutet ("iversändasi brev.

11 å2 [ fråga om talan mot lokal skattemyndighets och försäkringsrätts beslut enligt denna lag ha. om ej annat följer av andra stycket. bestämmelserna i 20 kap. ll å första och andra styckena samt 12 och 13 åå lagen (l962:38l) om allmän försäkring motsvarande tillämpning. Vad som i nämnda lagrum föreskrives om allmän försäkringskassa skall därvid gälla lokal skattemyn- dighet.

Över lokal skattemyndighets be- slut beträffande beräkning av pen- sionsgrundande inkomst. varom den försäkrade erhållit i 8å första eller andra stycket angiven underrättelse senast den _3() september under taxeringsåret. mä besvär anföras senast den 31 oktober under nämnda år. Har den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu sagts eller har ltan erhållit underrättelsen efter den 3!) september under taxeringsåret. tnå besvär anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret eller. om han icke under taxeringsåret erhållit utfärdad debetsedel eller underrät- telse som i Så tredje stycket sägs. inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel eller underrät- telse.

Över lokal skattemyndighets be- slut beträffande beräkning av pen- sionsgrundande inkomst. varom den försäkrade har erhållit i 8å första eller andra stycket angiven underrät- telse under taxeringsåret._/år besvär anföras itttill utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Det- samma gäller beslut som anges i 9 lå tredje stveket oe/t varom den försäk- rade har erhållit i 8 t .[iärde stveket angiven underrättelse senast under taxeringsåret. Har den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu har sagts under taxeringsåret. får besvär anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret eller. om han icke under taxeringsåret har erhållit utfärdad debetsedel eller underrät- telse som i 8å tredje stycket sägs. inorn ett år efter det han har erhållit sådan debetsedel eller underrät- telse.

Försäkringsrätts och lokal myndighets beslut längta till efterrättclse utan hinder av förd klagan.

2Senaste lydelse l978:39.

Prop. 1977/782181 48

Denna lag träderi kraft den I januari l979. Äldre bestämmelser i 11 å om underrättelse och tid för anförande av besvär gäller dock fortfarande i fråga om beslut som avser taxeringen år 1978 eller tidigare. Bestämmelsen i 9å tredje stycket Skall till dess regeringen förordnar annat avse oktober månad.

Prop. 1977/78: 181 49

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1959:552) om upphörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.

Härigenom föreskrivs att 5. 7 och 35 åå lagen (1959z552) om uppbörd av Vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 å Arbetsgivare. som under ett år utgivit lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minst femhundra kronor. är skyldig att nästföljande år utan anmaning lämna uppgift (arbetsgivarttppgi/t) till ledning för beräkning av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfattas å blankett enligt formulär. som fastställes av riksförsäkringsverket.

Vid arbetsgivaruppgift skall ar- betsgivare foga ett exemplar av de kontrollttppgj/ter. vilka han enligt 37 9" ] tnotn. första. andra eller sjunde punkten taxeringslagen har att avläm- naför inkamsttaxeringen. ävensom av uppgift som avses i 3 åI/örordningen angående beräkning av pensions- grundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring. Befrielse från nämnda Skv/dighet må mede/vas av riks/örsdkringsverket eller. efter rege- ringens bemyndigande, av ttt_vndig/tet som verket bestämmer.

Vid arbetsgivaruppgift skall ar- betsgivare foga ett exemplar av uppgift som lagen (l959:551) om beräkning av pen- sionsgrundande inkomst enligt la- gen (1962.'381) om allmän försäk- ring.

avses i 3å

Blanketter till arbetsgivaruppgift skola kostnadsfritt tillhandahållas i

samma ordning som deklarationsblanketterna för

inkomsttaxeringen

ävensom hos riksförsäkringsverket och sjömansskattekontoret.

7.'

Arbetsgivare. som icke inom före- skriven tid avlämnat arbetsgivar- uppgift eller uppgift som avses i Så andra stycket. inkomma med de felande handling- arna. Är avlämnad arbetsgivarupp-

må an manas att

7

Arbetsgivare. som icke inom före- skriven tid ltaravlämnat arbetsgivar- uppgift eller uppgift som avses i Så andra stycket. får anmanas att inkomma med de felande handling- arna. Är avlämnad arbetsgivarupp-

1 Lagen omtryckt l974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik l97—lz938. 2Senaste lydelse l975:l(l32.

Prop. ]977/78:18l

Nuvaramle I_vdelse

gift ofullständig. må arbetsgivaren anmanas att komplettera densam- ma.

Efter anmaning äro arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att i den omfattning och inom den tid. som i anmaningen angivits. meddela de upplysningar sont/innas erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för arbetsgivaren.

För kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgiftsskyldighet en- ligt denna lag är arbetsgivare. som avses i 78å ] mom. uppbördslagcn (19532272). skyldig att efter anmaning tillhandahålla där angivna handlingar och övriga handlingar av bett'z'lelseI/ör beräkning av atgj/tsutulerlag satnt att bereda den sotn verks/("iller kontrollen tillträde till de lokaler sotn användas . för den verksam/tel kontrollen avser. ! Ifråga om verkstiilltttulet av kontrollen skall gälla vad jljjärde stveket nämnda moment sägs.

Anni-aning som avses i denna paragraf utfärdas av riksförsäkrings- verket. länsstyrelse. lokal skatte- myndighet eller sjömansskaltekonto- I'('I.

[ anmaning må vite föreläggas.

50

Föreslagen I_vdelse

gift ofullständig. får arbetsgivaren anmanas att komplettera densam- ma.

Efter anmaning är arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att i den omfattning och inom den tid. som i anmaningen har angivits. meddela de upplysningar som/innes erforder- liga för beräkning av avgiftsunderlag för arbetsgivaren. .»trbetseivare oe/t arbetstagare skall tillika efter anma- ning förete alla handlingar samjitutes erforderliga/ör sådan beräkning. så- som kontrakt. kontoutdrag. räkning eller kvitto.

För kontroll av att arbetsgivare har fullgjort sin uppgiftsskyldighet en- ligt denna lag./"år revision verkställas hos arbetsgivare. som avses i 78 å ] mom. uppbördslagen (l9531272). Be- slut om revision "IP!/(IMO.? av riks/ör- såkrittgsverket. riksskatteverket. lätts- stvrelse eller lokal skattettrvttdighet. ! övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 56 och 5.5” 'å'-å taxerings/agen ("1 956.633).

Anmaning som avses i denna paragraf utfärdas av riksförsäkrings- ' verket. riksskatn'verket. länsstyrelse eller lokal skattemyndighet.

l anmaning får vite föreläggas. l-"ite får dock ej föreläggas i 'ta/l sattt avses i andra stycket andra mening- en.

Talan mot beslut om revision får ej

föras.

Prop. 1977/78:181

tN'uvarande I_vdelse I

51

Föreslagen I_vdelse

35.5

Vite. som förelägges enligt denna lag. mä ej bestämmas under ett/tund- ra krattor e/ler över jättttusen kro- nor.

Om uttagande avföra/ag! vite ltar riks/örsäkringsverket att göra hemstäl- latt Itos vederbörande åklagare. Utan sådan hemställan mä talan ei väek- as.

Vite.'som förelägges enligt denna lag. för ej bestämmas under fem. hundra kronor.

Om uttagande av vite förordnar skatterätten efter anmälan av riks/ör- säkrittgsverket. riksskatteverket. lätts- styrelse eller lokal skattetnvndighet. I fråga om vite gäller i övrigt 123 och

134 M taxeringslagen (1056.'(733) i tillätttplt'ga delar. llar vitet jöre/agts även ttted stöd av bestämmelse i taxeringslagen prövas/råga om utta- gande av den skatterätt som är behörig ett/igt nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Prop. 1977/78: 181

7. Förslag till

'Jl N

Lag om ändring i lagen (l968:430) om mervärdesskatt

Härigenom föreskrivs att 26 och 69 ;"; lagen ( 19681430) om mervärdeskattl skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande I_vdelse

26 Efter anmaning skall deklara- tionsskyldig lämna de upplysningar som behövs för kontroll av deklara- tion eller föratt fastställa mervärde- skatt.

k

Föreslagen I_vdelse

Efter anmaning skall deklara- tionsskyldig lämna de upplysningar som behövs för kontroll av deklara- tion eller för att fastställa mervärde- skatt. ] anmaning jär vite före/äg- gas.

Deklarationsskyldig skall efter anmaning förete handling som behövs för fastställelse av mervärdeskatt. såsom kontrakt. kontoutdrag. räkning eller kvitto.

I fråga om vite enligt denna lag gäller 123 och 124 åå taxeringslagen(19561623) i tillämpliga delar.

I fråga om vite enligt denna lag gäller 123 och l24 ä;" taxeringslagen(19562623) i tillämpliga delar. Har vite förelag/s ocksä nted stöd av bestäm- melse i taxerittgs/agen prövas högt] om uttagande av vitet av den skatterätt som är behörig ett/igt nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1979.

|Lagen omtryckt 1969z237. Senaste lydelse av lagens rubrik 19741885. ZSenaste lydelse l974:885.

Prop. 1977/78: 181 53 Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1978-04-06

Närvarande: statsministern Fälldin. ordlörande. och statsråden Bohman. Ullsten. Romanus. Turesson. Gustavsson. Antonsson. Mogärd. Olsson. Dahlgren. Åsling. Troedsson. Mundebo. Krönmark. Burenstant Linder. Wikström. Johansson. Friggebo. Wirtén

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ny taxeringsorganisation i första instans, m. m.

1 Inledning

1975 års riksdag fattade principbeslut om att fr. o. m. 1978 genomföra en ny organisation av taxeringen ( första instans och av länsstyrelsernas skatteav- delningar samt ett nytt system lör automatisk databehandling (ADB) inom lolkbokförings- och beskattningsområdet ( prop. 1975:87 . SkU 197531. rskr 1975929 resp. prop. 1975157. SkU 197532. rskr 19751230).

Sedermera har riksdagen vid 1976/77 års riksmöte beslutat att den nya taxeringsorganisationen skall träda i kraft vid 1979 års taxering i stället för vid 1978 års taxering ( prop. 1976/77:138 . SkU 1976/77z49. rskr 1976/77:346).

Förberedelsearbetet för den nya organisationen görs av riksskatteverket (RSV) och statskontoret och bedrivs inom ramen för det s.k. RS-projektet med personal från dessa myndigheter och från länsstyrelser och lokala skattemyndigheter.

För den övergripande ledningen av projektet svarar en för RSV och statskontoret gemensam ledningsgrupp där de båda verkens generaldirek- törer ingår. För att bereda underlaget för ledningsgruppens ställningstagande finns en referensgrupp med företrädare för bl. a. datainspektionen. riksför- säkringsverket (RFV). länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON). länssty- relserna. de lokala skattemyndigheterna samt de anställdas organisationer.

RS-projektet (i fortsättningen även kallat utredningen) har successivt redovisat preciserade förslag till regeringen i de frågor som omfattades av 1975 års principbeslut. Det har i huvudsak skett genom följande promemoria och rapporter:

— Promemoria med förslag till fortsatt uppbyggnad av den nya gransknings- organisationen för taxering i första instans (1975-10-13).

Prop. 1977/781181 54

— Rapport om regionala ADB-anläggningar på länsstyrelserna lör folkbok- föring och beskattning m.m. (1975-10-15). — Delrapport 197611 Taxeringsarbetet i första instans. Organisation och arbetslormer ( 1976-06-28). — Delrapport 197612 Taxeringsarbetet i första instans. Detaljorganisation. bemanning m. nt. (1976-09-23).

— Delrapport 197613 Organisation för den centrala ADB-driften i AFB- systemet ( 1976-09-06). — Delrapport 197614 Integritet och genomlörande (1976-08-26. 1976-09- 17). — Delrapport l977:l Taxeringsarbetet i första instans. Författningsförslag (1977-01-19).

— Delrapport 197712 Organisationsöversyn av länsstyrelsernas dataenheter (1977-09-15). — Delrapport 197713 Taxeringsarbetet i första instans. Författningslörslag beträffande handläggning av fråga enligt lagen ( 19511763) om beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerat] inkomst (1977-07-08).

Promemorian med förslag till fortsatt uppbyggnad av den nya gransknings- organisationen för taxering i första instans. rapporten om regionala ADB- anläggningar på länsstyrelserna för lölkboklöringoch beskattning m. m. samt delrapporten 197612 och delrapporten 197613 har bildat underlag för beslut av statsmakterna i de aktuella frågorna (prop. 1975/761100 bil. 16. CU 1975/ 76:21. rskr 1975/761234. prop. 1975/761100 bil. 9. SkU 1975/76135. rskr 1975/ 761212.prop. 1976/771100 bil. 18.CU 1976/77113.rskr 1976/771164 resp. prop. l976/77:25 bil. 6. SkU 1976/77:10. rskr l976/77:62). Jag kommer att översiktligt redogöra för dessa beslut i det följande.

De förslag som jag nu lägger fram grundar sig främst på rapporterna 1976: 1 . 197711 och 197713 och avser i huvudsak författningsregleringen av den nya organisationen. Jag återkommer strax med en redogörelse för rapporternas huvudsakliga innehåll och vilka frågor jag avser att behandla i detta sammanhang.

Rapporterna har remissbehandlats. Yttranden över rapporten 197611 har avgetts av justitiekanslern (JK). kammarrätterna i Stockholm. Göteborg och Sundsvall. boklöringsnämnden. försvarets civilförvaltning. RFV. postverket. statistiska centralbyrån (SCB). riksrevisionsverket (RRV). allmänna ombudet hos mellankommunala skat- terätten. riksarkivet. bostadsstyrelsen. LON. riksdagens ombudsmän (JO). samtliga länsstyrelser. utredningen om säkerhetsåtgärder m. m. i skattepro- cessen (USS). Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Föreningen auktoriserade revisorer (FAR). Föreningen Sveriges fögderichefer. Förening- en Sveriges kommunala taxeringsrevisorer. Föreningen Sveriges kronofog- dar. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Landsorganisationen i Sverige (LO). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Pcrsonalut-

Prop. 1977/781181

Ur 'Jl

skottet i regionala löretagsnämnden vid lokala skattemyndigheterna i Älvsborgs län. Statstjänstemannaförbundet (ST). ST-Fögderi och ST-Läns— styrelse i Kopparbergs län. Svenska '.rrbetsgivarelöreningen (SAF). Svenska löretagares riksförbund. Svenska kommunf('_')rbundet. Svenska kyrkans församlings- och pastoratslörbund. Svenska revisors-.rmfundet (SRS). Sveriges advokatsamfund. Sveriges hantverks- och industriorganisation (Sl-110). Sveriges industriförbund. Sveriges köpmannalörbund. Taxerings- nämndsordlörandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorga- nisation (TCO). '

Flertalet länsstyrelser har bifogat yttranden från lokala skattemyndigheter. Riksarkivet har bifogat yttranden från landsarkiven i Uppsala. Vadstena. Visby. Göteborg och Härnösand samt från stadsarkivet i Stockholm. 1.0 instämmer i ett av Svenska byggnadsarbetarelörbundet avgivet yttrande. LRF hänvisar till ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlå- tande. SAF.SHlO. Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund åberopar ett inom Näringslivets skartedelegation upprättat tillåtande. TCO instämmer i det av ST avgivna remissyttrandet.

Yttranden över rapporten 1977zl haravgettsav kammarrätten i Göteborg. datainSpektionen. boklöringsnämnden. RFV. SCB. allmänna ombudet hos mellankommunala skatterätten. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Södermanlands. Östergötlands. Kronobergs. Kalmar. Gotlands. Kristian- stads. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Skaraborgs. Värmlands. Kopparbergs. Gävleborgs. Västernorrlands. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län. USS. Stockholms kommun. Malmö kommun. Borås kommun. SACO/SR. FA R'. Föreningen Sveriges lögderitjänstemän (tidigare Föreningen Sveriges lögderichelcr). Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer. Föreningen Sveriges kronolögdar. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer. Landstingslörbundet. LRF. SAF. Svenska löretagares riksförbund. Svenska kommunlörbundet. Sveriges advoka(samfund. Sl-llO. Sveriges industriförbund. Sveriges köpmannaförbund. TOR och TCO.

Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat ett yttrande från lokala skattemyndigheten i Stockholm. och länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat ett yttrande från lokala skattemyndigheten i Malmö. LRF hänvisar till ett av Lantbrukarnas skattcdelegation upprättat utlåtande. SHlO och Sveriges köpmannaförbund åberopar det yttrande som ingetts av SAF och Sveriges industrilörbund.

Yttranden över rapporten 197713 har avgetts av kammarrätten i Göteborg. länsstyrelserna i Stockholms. Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län.

Prop. 1977/782181 56

2 Allmän orientering

2.1. Statsmakternas beslut

Nt! raxw'ingsorganisation I../fil's'lu instans

På grundval av en rapport år 1974 från en arbetsgrupp inom RSV och statskontoret. den s. k. RS-utredningen. beslutade riksdagen år 1975 om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans. m. m. (prop. 1975287. SkU 197531. rskr l975:229). Principbeslutet innebar att en ny taxeringsorganisation skulle byggas upp successivt. Därvid gäller bl.a. löljande riktlinjer för den nya organisationen.

Alia deklarationer skall granskas och föredras inför taxeringsnämnderna av tjänstemän vid länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Ambitionsnivån i deklarationsgranskningen skall inriktas på att upptäcka fall av väsentligt skatteundandragande och undvika bagatelländringar. Taxeringsnämndens beslutsunderlag rörande de svärkontrollerade deklarationerna skall lörbättras genom en ökad revisionsverksamhet. Vidare förlängs taxeringsperioden fr. o. m. den 30 juni t. o. m. den 30 november.

Lekmannainllytandet vid taxeringen förstärks genom att antalet förtroen- devalda ledamöter ökas. mandatperioden förlängs och nämndens beslutsom- råde utvidgas att även omfatta bl.a. ärenden om skattetillägg. Även myndigheternas inlormation och service till allmänheten i skattefrågor skall utvidgas.

Skatteadministrationen skall effektiviseras genom ett väl utbyggt ADB- stöd som underlag för granskning och taxering. Bl.a. skall uppgifter i deklarationer och kontrolluppgifter ADB-registreras. Uppgifterna skall avstämmas maskinellt och resultatet redovisas liksom åtskilliga andra uppgifter — t.ex. fastighetsuppgifter. personuppgifter och uppgifter om föregående års taxering — på en avi för varje deklaration. På denna skrivs också maskinellt ut förslag till taxering och debitering liksom förslag till beräkning av pensionsgrundande inkomst och egenavgifter. Även underrät- telser till de skattskyldiga om taxeringsnäntndens beslut skall till stor del framställas med hjälp av ADB. ADB-stödet innebär att den manuella granskningen av ett stort antal löntagardeklarationer kan starkt begränsas.

På grundval av lörslag i prop. 1975:87 beslutade 1975 års riksdag också om riktlinjer för granskningsorganisationen hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse. Efter ytterligare utredningsarbete har utredningen redovisat förslag till närmare utformning av organisationen enligt 1975 års beslut (utredningens delrapport 19762 Taxeringsarbetet i första instans. Detaljorga- nisation.bemanning m. m). Förslaget behandlades i prop. 1976/77:100 bil. 18 och har godtagits av riksdagen (CL-' l976/77:l3. rskr 1976/77zlö4). Beslutet innebär i huvudsak följande.

I fråga om arbetslördelningen mellan länsstyrelse och lokal skattemyn- dighet skall i princip gälla att deklarationer från aktiebolag. föreningar m. fl.

Prop. 1977/78:181

'Jl Xl

skattskyldiga i de 5. k. B- och C-längderna. fämansbolagsdelägare och deras familjer samt högst 75 ()00 övriga svårkontrollerade skattskyldiga och deras familjer skall granskas regionalt. Detta innebär att drygt en halv miljon deklarationer skall granskas hos länsstyrelserna medan övriga skall granskas hos de lokala skattemyndigheterna. Särskilda förhi'tllanden i något län skall kunna föranleda en delvis annorlunda fördelning av deklarationsgransk- ningen.

Vidare skall läns—Styrelsernas skatteavdelningar och taxeringsavdelningen vid länsstyrelsen i Stockholms lätt omorganiseras. Uppgifterna i fråga om den årliga taxeringen inom länet läggs på en nyorganiserad enhet. benämnd taxeringsenhet. hos länsstyrelserna. De djupare och mer omfattande revisio- nerna hänförs till de nuvarande revisionsenheterna. Den nuvarande taxeringsenhetens besvärsärenden samt allmänna ombudsfunktioner för upphörd och mervärdeskatt llyttas till en ny enhet benämnd besvärscnhet. Ett särskilt kansli inrättas vid varje skatte-avdelning.

Organisationen av mindre och medelstora lokala skattemyndigheter skall bygga på att myndighetens arbetsuppgifter fördelas på en serviceenhet och en granskningsenhet. Arbetsuppgifterna vid de största lokala skattemyndighe- terna skall fördelas geograliskt på skatteenheter. Till myndigheterna knyts dessutom en arbetsgivarenhet och en administrativ enhet. Arbetet inom de olika enheterna hos lokal skattemyndighet skall bedrivas inorn arbetsgrupper med integrerade arbetsuppit'ter.

Tjänsterna för bl. a. chefer inom de nyaenheterna samt skatteavdel ningens kansli inrättas under våren 1978.

Som jag tidigare har sagt beslutade riksdagen vid 1976/77 års riksmöte att den nya taxeringsorganisationen skall träda i kraft vid 1979 års taxering(prop. 1976/77zl38. SkU 1976/77:49. rskr 1976/77:346). Samtidigt beslutade riks- dagen om Vissa lörfattningsändringar i taxeringslagen (19561623). Tl... för att möjliggöra en anpassning av granskningsorganisationen vid 1978 års taxering till den kommande ordningen. Jag återkommer till dessa ändringar.

Genomförandet av RS-refomten har i enlighet med principbeslutet från år 1975 förberetts genom anställning av personal. Den första etappen av uppbyggnaden av skatteadminstrationen genomfördes budgetåret 1975/76 och omfattade 163 tjänster. l-lärav tillfördes länsstyrelserna 76 och de lokala skattemyndigheterna 87 (prop. 1975187. SkU l975:3l. rskr 1975:229).

Under budgetåret 1976/77 tillfördes organisatitmen i en andra etapp ytterligare 275 tjänster. Härav tillfördes länsstyrelserna 136 och de lokala skattemyndigheterna 13.9 (prop. 1975/76:100 bil. 16. CU l975/76:21. rskr 1975/761234).

Den tredje utbyggnadsetappen genomförs innevarande budgetår och omfattar 438 tjänster. varav för länsstyrelserna 217 och de lokala skattemyn- digheterna 221 (prop. 1976/773100 bil. 18. CU 1976/77zl3. rskr 1976/ 77: 164).

1 prop. 1977/781100 bil. 18 föreslås en fjärde utbyggnadsetapp som avser

'Jl OO

Prop. l977/78:181

budgetåret 1978/79. Etappen föreslås skola omfatta 186 tjänster varav för länsstyrelserna 69 och de lokala skattetnyndigheterna 1 17.

Vid de lokala skattemyndigheterna ltar dessutom sedan budgetåret 1975/ 76 38 biträdestjänster ombildats till taxeringsassistenttjänster.

Sammantaget kotnrner den nya granskningsorganisationen att till 1979 års taxering ha tillförts 1 101) nya tjänster om man räknar in den fjärde etappen. Utredningen redovisar i sin delrapport 1976:2 totalbehovet för den nya granskningsorganisationen till 2 371 tjänster. därav 1 256 på länsstyrelserna och 1 115 på de lokala skattemyndigheterna. Nettoökningen av handläggar- personal beräknas inkl. redan beslutade personaltillskott till ca 1 500 tjänster. Av det återstående personalbehovet om ca 410 tjänster bör enligt utredningen ca 45 tillft'jras länsstyrelserna och ca 365 de lokala skattemyndigheterna. Tjänsterna börtillföras myndigheterna under budgetåren 1979/80 och 1980/ 81. De för utredningen ansvariga ämbetsverken — RSV och statskontoret — anser att ställning nu inte bör tas till totalramen för den framtida beman- ningen av den nya granskningsorganisationen. Verken löreslår i stället att denna fråga avgörs i samband med behandlingen av myndigheternas framtida anslagsfrainställningar. varvid erfarenheter av genomlörd utbygg- nad kan beaktas.

Det N_l'a srslcnwrjiir .-l[)B inomIfö/khn/(j/örings- och has/("almingsmnrrir/e!

På grundval av ett principlörslag. sotn hade lagts fratn våren 1974 av RSV i samråd med statskontoret. beslutade riksdagen år 1975 om riktlinjer för ett fortsatt utv-'ecklingsarbete med ett nytt ADB—system för R_tlkboklöring och beskattning (prop. 1975:57. SkU 1975:32. rskr 1975230). Det nya systemet skulle genomföras etappvis med en omläggning av taxerings- och debite— ringsfunktionerna i en första etapp år 1978.

Systemet bygger på en blandad rtgional och central registerföring. Således skall_létslighc/srt'dut'isningen ske regionalt i det nya systemet. När det gäller personrer/o(visningen skall några mer genomgripande förändringar av ADB- systemet inte vidtas i avvaktan bl.a. på ställningstagandet till folkbokfö- ringens framtida utformning och organisatoriska anknytning. Motsvarig- heter till det nuvarande personbandet skall även i fortsättningen föras regionalt. Beträffande ett diskuterat oruunisuIiunsrugisrw' för al la juridiska och fysiska personer som driver rörelse m.fl. innebar beslutet att ett sådant register._iämsides med det organisationsnuntnterregister som RSV skall föra enligt lagen ( 1974zl74) om identitetsbeteckning förjuridiska personer m. fl.. kan medföra att behovet av det nuvarande registret över juridiska personer kan bortfalla men att länsstyrelserna vid behov kan föra ett aktuellt regionalt register över organisationer till relativt låg kostnad. Det s. k. ska(lurt-(gislrw skall såsom ett centralt arbetsregister byggas upp från person- och organisa- tionsregistren och kompletteras med uppgift om erlagda skatter m. m. föratt i slutskedet tilllöras uppgifter om taxeringsnämndernas beslut om åsatt

Prop. l977/78:181 59

taxering. debiterade avgifter rn. m.

Den regionala delen av registerföringen förläggs till länsstyrelserna och den centrala till RSV. Överkapaciteten inom länsdatoranläggningarna skall enligt riksdagsbeslutet kttnna utnyttjas för att tillgodose sattthällsplaneringens behov av datt')rkapacitet. 1 det fortsatta utredningsarbetet skulle möjlighe- terna att variera de regionala anläggningarnas kapacitet och antal särskilt belysas. Sedan RSV och statskontoret gemensamt hade utrett frågan om antalet regionala ADB-anläggningar och placeringen av dessa anläggningar beslutade riksdagen (prop. l975/76:1()f). SkU 1975/76:35. rskr 1975/761212) våren 1976 att antalet sådana anläggningar skulle vara 21. Samtliga län utont Gotlands. Blekinge och Jämtlands län får därmed egna datorer.

Frågan om hur den centrala datordn'ften i A DB-systemet för folkbokföring och beskattning skall organiseras behandlades av riksdagen hösten 1976 (prop. 1976/77:25 bil. 6. SkU 1976/77:10. rskr 1976/77:62). Prt'xluktions- starten för det nya ADB-systemet avses skola ske i början av år 1978. ADB- dnftorganisationen skall ingå som en särskild enhet inom RSV:s d ri fttekniska avdelning. Viss personal vid andra enheter inom avdelningen kan därvid föras över till den nya A DB-driften heten. l budgetpropositionen (prop. 1976/ 77: 100 bil. 11) har beräknats medel förorganisationen som innebär att den vid utgången av budgetåret 1977/78 skall bestå av ca 75 personer. Riksdagen har beslutat anvisa medel i enlighet härmed (SkU 1976/77:29. rskr 1976/ 77:170).

2.2. RS—projektet

Som jag tidigare har nämnt avser jag att nu lägga fram detaljlörslag i anslutning till riksdagens principbeslut åren 1975 och 1977. Mina förslag bygger på utredningens delrapporter 1976:1. 197711 och 1977:3.

Rapponen 197611 innehåller förslag om bl.a. taxeringsorganisationen i första instans och arbetsformerna vid granskning och taxering. Även förslag till författningsändringar ingår i rapporten.

Rapporterna 197721 och l977:3 innehåller en överarbetning och komplet- tering av de förfättningslörslag som har intagits i rapporten 1976:1.

Vissa av utredningens förslag i delrapporten 1976:l har enligt vad jag tidigare har sagt redan behandlats av statsmakterna. Det gäller bl. a. omorganisationen av länsstyrelse och lokal skattemyndighet samt beman- ningen. Dessa frågor tar jag följaktligen inte upp i detta sammanhang.

Jag avser inte heller att nu ta upp utredningens lörslag i fråga om skattetillägg och lörseningsavgift. Regeringen har nyligen (prop. 1977/ 78:136) lagt fram förslag till ändrade regler i dessa avseenden. Jag avser att föreslå regeringen att senare i år lägga fram förslag till de kompletterande ändringar av reglerna som behövs med anledning av att beslutanderätten i ärendena skall föras över från lokal skattemyndighet till taxeringsnämnd. 1 samband därmed tar jag också tipp utredningens förslag i fråga om

Prop. 1977/781181 60

längdföring av taxeringsnämndens beslut.

Även i ett par andra frågor avser jag att återkomma i ett senare sammanhang. Det gäller för det lörsta utredningens förslag att taxerings- nämnden i hemortskommunen skall handha även taxeringen av skattskyl- digs förvärvskällor i annan kommun. Förslaget innebär bl. a. att de särskilda självdeklarationerna. som skall lämnas i de s. k. utbokomtnunerna. kan slopas. Enligt utredningen kan en sådan ordning börja tillämpas tidigast fr. o. m. 1980 års taxering. Det gäller för det andra lörslaget att ärenden om dödsbos befrielse från skatt skall föras över till nämnderna. Enligt min mening är det inte lämpligt att belasta nämnderna med denna speciella ärendegrupp i samband med övergången till den nya organisationen.

Jag skall här i korthet redogöra för de delar av utredningens förslag som man enligt min mening nu bör ta ställning till. Utredningens förslag i dessa delar innebär i huvudsak följande.

Indelningen i taxeringsdistrikt ändras. Två slags taxeringsnämnder inrät— tas. dels lokala nämnder för taxering av alla skattskyldiga inom nämndens distrikt såvida detta inte ankommer på annan nämnd. dels särskilda nämnder för taxering av juridiska personer och sådana fysiska personer vilkas inkomstförhållanden är av särskilt invecklad beskaffenhet. Mandattiden för taxeringsnätnndens ordll'irande och övriga ledamöter bestäms till tre år. Antalet ledatttöter fastställs till lägst fem och högst åtta i lokal nämnd och högst tolv i särskild nämnd. Varje kommun utser minst en ledamot till varje nämnd som verkar inom kommunen. Behörighets- och valbarhetsvillkoren ändras i vissa avseenden.

Taxeringsnämndens ordlörande får rätt att besluta ensam i vissa ärenden. Reglemä därom utformas efter mönster av bestämmelserna i lagen ( 19.71 :52) om skatterätt. fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Omröstningsreglerna ändras så att ordföranden får tttslagsröst vid lika röstetal.

Regler införs om länsstyrelses och lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet i första instans. Det samlade ansvaret för den årliga taxeringen läggs på skattechefen.

'l'axeringsnärnndens beslut skall vara preliminärt eller slutligt. Preliminärt beslut som inte ersätts av slutligt beslut anses efter utgången av taxerings- perioden som slutligt beslut. Erinringar mot preliminärt beslut får föranleda högst ett nytt preliminärt beslut. lirinringar mot ett andra preliminärt beslut av nämnden föranleder slutligt beslut. Slutligt beslut som är uppenbart oriktigt får omprCWas av nämnden.

Underrättelse om beslut utsändsi vanligt brev. Beslutet innehåller uppgift om vilken nämnd som f_attat beslutet. men underskrivs ej av ordföran— den.

Taxeringsperioden förlängs till den 30 november i förening med vidgade möjligheter till anstånd med att lämna deklaration.

Besvär över taxeringsnämndens beslut får anföras av skattskyldig senast vid utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Rätt till besvär i

Prop. l977/78:18l 61

särskild ordning föreligger intill ett år efter utgången av taxeringsåret. i de fall varken beslut om avvikelse från deklaration eller debetsedel på slutlig skatt erhållits ttnder taxeringsåret. I övrigt gäller nuvarande regler för extraordinära besvär.

Beslutsfomter och besvärstider samordnas i så stor utsträckning som möjligt mellan inkomsttaxering. bestämmande av pensionsgrundande inkomst (PGI )och fastställande av underlag för egenavgifter. Ordinära besvär över lokal skattemyndighets beslut om PGI och fastställande av underlag för egenavgifter får därför enligt utredningens förslag anföras senast vid februari månads utgång året efter taxeringsåret. Underrättelse om PGI undertecknas inte. Lokal skattemyndighet behöver inte sända ut underrättelse i de fall avvikelsen är ringa och avvikelsen samtidigt är till den försäkrades förmån. Inte heller behöver lokal skattemyndighet underrätta om verkställt kostnads- avdrag om underrättelsen är uppenbart obehövlig.

l'—"örfarandereglcrna i fråga om ansökan om tillätttpning av reglerna om ackumulerad inkomst ändras.

Ambitionsnivån i granskningsarbetet inriktas på att upptäcka fall av väsentliga skatteundandraganden och undvika ändringar av vissa mindre fel.

Skattemyndigheternas service och information förbättras. Rätt att besluta om taxeringsrevision och därmed sammanhängande uppgifter ges även till chef för lokal skattemyndighet santt till annan kvalificerad tjänsteman som skattechefen förordnar. Större möjligheter ges till samordnad (integrerad) revision. Den som fått förordnande att verkställa taxeringsrevision får automatisk behörighet att även utföra granskning av mervänleskatt. källskatt. arbetsgivaravgifter och pttnktskatter. Den som beslutat om revision får även befogenhet att anmana skattskyldig att ordna räkenskaper och andra handlingar på sätt som åligger honom enligt föreskrift i lag. Den som beslutat om revision får befogenhet att anmana skattskyldig att förete viss utredning som baseras på räkenskaper eller andra handlingar som företetts vid revision och som avser konstaterade felaktigheter vid fi'iretagen granskning.

Slutligen avserjag att här ta upp en fråga som utredningen har behandlat i en rapport som har redovisats till budgetdepartementet i september 1977 (delrapport 1977z4 [jppbörd av direkt skatt). Det gäller frågan om avlämnande av kontrolluppgifter på fastställt formulär.

3 Taxeringsorganisationen 3.1 Indelning i taxeringsdistrikt m. m. 3.1.1 .N"'t(t'uram/(' ordning

I varje lätt finns lokala och särskilda taxeringsdistrikt. Lokalt taxeringsdistrikt utgörs av kommun eller del av kommun. Två eller flera kommuner kan sammanföras till ett lokalt taxeringsdistrikt. när

Prop. 1977/78: 181 62

särskilda skäl föreligger. För varje lokalt taxeringsdistrikt finns en lokal taxeringsnämnd som verkställer taxering inom distriktet iden mån detta inte ankommer på annan taxeringsnämnd.

I varje fögderi finns minst ett särskilt taxeringsdistrikt. inom vilket särskild taxeringsnämnd verkställer taxering av fysiska personer. dödsbon och familjestiftelser. vilkas inkomstförhållanden med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest är av mera invecklad beskaffenhet (s. k. rörelsenätnnd eller fögderinämnd).

I varje lätt finns ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt. där särskild taxeringsnämnd (s. k. bolagsnämnd eller länsnämnd) verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska personer. dödsbon och lämiljestiftelser. Till sådant distrikt skall. där så kan ske. hänföras även delägare i fåmansföretag och honom närstående person.

För hela landet finns minst en gemensam taxeringsnämnd för taxering av bl.a. skattskyldiga som saknar hemortskommun här samt diplomater och . andra svenska statstjänstemän som på grund av tjänstgöring utomlands skall mantalsskrivas i S(orkyrkoförsamlingen i Stockholm. Taxering som sådan nämnd verkställer anses ske på "särskild ort och i särskilt distrikt" (s. k. gemensamma distriktet).

De här berörda bestämmelserna finns intagna i alk" TL. Fr. o. m. 1978 års taxering gäller enligt ett tillägg till Als" att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva om indelning i taxeringsdistrikt och taxeringsnämnds verksamhetsområde med avvikelse från vad som eljest gäller enligt paragrafen (prop. 1976/77:138. SkU 1976/77:49. SFS 1977z416).

Länsstyrelsen skall efter hörande av lokal skattemyndighet indela länet i taxeringsdistrikt och besluta om de särskilda nämndernas verksamhetsom- räden. Beslutet skall avse visst taxeringsår och meddelas i fråga om lokala taxeringsdistrikt senast den 30 september två år före taxeringsåret Och i fråga om särskilda taxeringsdistrikt senast den 30 november året före taxeringsåret (5 & TL).

Vid 1975 års taxering var antalet taxeringsnämnder 5 240. IIärav var 4 361 lokala nämnder. 601 rörelsenämnder och 278 bolagsnämnder. Av totalt ca 6.2 milj. skattskyldiga som åsattes taxering vid 1977 års taxering granskades ca 5.1 milj. i lokal nämnd och ca 1.1 milj. i särskild nämnd. Antaletdeklarationer som behandlades i varje nämnd var i regel ] 000 — 2 000.

_? . I.." Principhcs/un'r

Föratt bl. a. anpassa taxeringsnämndernas arbetspensum till den förlängda taxeringsperioden föreslog RS-utredningen i 1974 års rapport att antalet nämnder skulle minskas till ca 1 5110. Utredningen förordade mot denna

Prop. 1977/78zl81 63

bakgrund också att det skulle finnas i huvudsak endast en typ av taxerings— n ä m nd .

Dåvarande departementschefen ansåg det lämpligt att de rner komplice- rade deklarationerna behandlades i nämnder rned särskild sakkunskap och erfarenhet i rörelsetaxeringsfrågoroch liknande. Särskilda taxeringsnämnder borde därför enligt hans mening behållas för de svårare deklarationerna. I sådana nämnder borde granskningsassistenter antingen de var placerade hos länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet kunna vara föredragant'le. Han uttalade samtidigt att den kategori deklarationer som skulle behandlas i särskild nämnd borde kunna minskas. Bl. a. med hänsyn till förslagen om förlängning av arbetsperioden och mandatperioden för nämndledamöterna borde enligt hans mening de lokala nämnderna vid ett genomförande av reformen kunna avgöra en del av de löntagar- och jordbruksdeklarationer som f. n. handläggs i särskild nämnd och dessutom en del av rörelsedekla- rationerna. Antalet särskilda nämnder borde därför kttnna minska något. I fråga om det totala antalet nämnder ansåg han det från effektivitetssynpunkt men också med hänsyn till lekmannainflytandet inte vara lämpligt att nedbringa antalet nämnder till 1 500. Han förordade i stället att distriktsin- delningen skulle inriktas mot ett totalt antal av 2000 till 3000 nämnder.

3 . l..? R.S'-/7ro/'(7klul

Utredningen föreslår i enlighet med principbeslutet att särskilda nämnder skall finnas kvar även i fortsättningen vid sidan om de lokala nämnderna. De för hela landet gemensamma taxeringsnärnnderna skall också finnas kvar.

De särskilda nämnderna avses liksom f. n. behandla de svårare deklara- tionerna. I överensstämmelse med dcparrementschefens uttalande i 1975 års proposition anser utredningen emellertid att den kategori deklarationer som skall föras till särskild nämnd bör minska. De deklarationer som f. n. behandlas av bolags näm nderna föreslås dock även i fortsättningen skola föras till särskild nämnd. Däremot skall enligt utredningen huvuddelen av de deklarationer som f. n. hör till rörelsenämnd i fortsättningen behandlas av lokal nämnd. Endast de mest komplicerade av dessa deklarationer bör överlämnas till särskild nämnd. Bl. a. mot denrta bakgrund anser utredningen att det nuvarande systemet med uppdelning av de särskilda nämnderna på rörelsenämnd resp. bolagsnärnnd bör slopas.

Utredningen anser att länsstyrelserna bör lta frihet att inrätta särskilda nämnder iden utsträckning som detta behövs för att genomföra taxeringen på bästa sätt. För den granskning som skall utföras av tjänstemän på länssty- relsen bör enligt utredningen de särskilda nämnderna liksom nu ktrnna omfatta distrikt med såväl geografisk indelning som distrikt nted funktionell indelning. Ett särskilt distrikt kan exempelvis omfatta alla skattskyldiga inom ett fögderis verksam hetsområde som granskas av tjänstemän vid länsstyrelse medan ett annat distrikt inom samma län kan ha hela länet som verksam-

Prop. 1977/78:18] 64

hetsområde men då endast omfatta vissa grtrpper av skattskyldiga. Det normala bör enligt utredningen vara att huvuddelen av deklarationsmate- rialet på regional nivå granskas i nämnder med geografisk inriktning och att kategorinämnder inrättas bara i de fall där likfomtigheten vid granskningen fordrar detta.

Utredningen föreslår således att det skall finnas endast en typ av särskild taxeringsnämnd. Sådan nämnd skall enligt utredningens förslag till ändring i 4 ;" TL besluta om dels andra skattskyldiga än fysiska personer. dödsbon och familjestiftelser dels fysiska personer. dödsbon och familjestiftelser vilkas inkrinnstförhållanden är av "särskilt" invecklad beskaffenhet.

I'"årnansbolagsdelägare och dennes familjemedlemmar avses i princip bli taxerade av samma nämnd som taxerar företaget. Sådana skattskyldiga skall således föras till särskild nämnd även om deras inkomstförhållanden inte är av särskilt invecklad beskaffenhet. Möjlighet skall vidare finnas att i andra fall av intressegemenskap mellan skattskyldiga låta en och samma taxerings- nämnd verkställa taxeringarna av de skattskyldiga.

Utredningen föreslår att detta kommer till uttryck i 4 ;" endast genom en bestämmelse om att regeringen får föreskriva att taxeringsnämnd i annat distrikt än vad som i övrigt följer av paragrafen skall besluta i fråga om skattskyldiga som här avses.

F.nligt utredningens beräkningar innebär dessa fördelningsprinciper att i vart fall drygt 500 000 deklarationer behandlas i särskild nämnd.

I fråga om den geografiska omfättningen av taxeringsdistrikten föreslår utredningen ett par förändringar. Utredningen anser att det med hänsyn till kommunernas storlek numera inte längre finns behov av att kunna sammanslå flera kommuner till ett lokalt taxeringsdistrikt och föreslår att föreskriften härom slopas. Vidare föreslår utredningen att särskilt taxerings- distrikt skall få omfatta högst tolv kommuner. Förslaget i denna del motiveras med att det bör finnas minst en förtroendevald ledamot i nämnden från varje kommun.

Utredningen föreslårockså att det i förtydligande syfte tas in en föreskrifti 4 ;" om att lokala taxeringsdistrikt inte får omfatta samma geografiska område. Även vissa andra redaktionella ändringar föreslås i 4 &. Bl. a. införs begreppet "det gemensamma taxeringsdistriktet" som lagteknisk term. Vidare flyttas föreskriften om att länsstyrelsen i Stockholms län utser gemensam nämnd till 5 ;". Föreskriften om att taxering av gemensam nämnd anses ske på särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt ersätts av en föreskrift om att taxering för gemensamt kommunalt ändamål anses ske för beskatt- ning i särskild kommun.

Utredningen föreslår också vissa ändringar av 4.5 som hänger sarnntan med bl. a. utredningens förslag att taxeringsnämnden i hemortskommunen skall verkställa taxering även av sådan förvärvskälla som den skattskyldige har i annan kommun.

När det gäller att bestämma det totala antalet nämnder i den framtida

Prop. 1977/78:18] 65

organisationen bör man enligt utredningen särskilt beakta lekmannainfiy- tandet och önskemålet att nämndernas verksamhetsområden inte är så stora att lokalkännedomen går förlorad. En annan betydelsefull faktor är enligt utredningen den tid som nämnden kan ägna åt sammanträden. Sammanträ- destiden beror i sin tur på htrr stor andel av deklarationsmaterialet som behöver föredras vid nämndens sammanträden samt hur många deklara- tioner nämnden hinner behandla på ett sammanträde.

Det slutliga antalet taxeringsnänrnder i den nya organisationen samt deras fördelning mellan olika län anser sig utredningen inte ha anledning att ange. Länsstyrelserna bör i stället. med beaktande av de krav på lekmannainfiy- tande. lokalkännedom och specialistkompetens som utredningen har redo- visat. bestämma antalet nämnder med hänsyn till den minskning av antalet från nuvarande ca 5 000 till 2 000—3 000 som riksdagen har beslutat om.

Utredningen anser att länsstyrelsen skall fatta beslut om indelningen i distrikt och om de särskilda nämndernas verksamhetsområden för tre år i taget och föreslår att 5 & ändras i enlighet härmed. Det är enligt utredningen viktigt att denna huvudprincip upprätthålls.bl. a. föratt kommunfullmäktige skall ha garanti för att den organisation som de väljer ledamöter till också består under mandatperioden. Utredningen föreslår dock att länsstyrelsen under treårsperioden får besluta om nytt taxeringsdistrikt om det är påkallat med hänsyn till ändringar i befolkningsunderlaget eller annan därmed jämförlig grtrnd.

.? . 1.4 Rcmissvllrana'wra

Samtliga remissinstanser som har yttrat sigi frågan tillstyrker förslaget att det skall finnas endast en typ av särskild nämnd. Däremot motsätter sig det helt övervägande antalet av dessa instanser förslaget att endast deklarationer av "särskilt" invecklad beskaffenhet skall kunna hänföras till särskild nämnd. En sådan ordning sktrlle enligt många remissinstansers uppfattning trtesluta möjligheten att inrätta särskild näm nd för sådana deklarationer som skall granskas av lokal skattemyn- d ig h e t .

Några remissinstanser är av den upplättningen att samtliga skattskyldiga som f. n. taxeras av särskild nämnd även i den nyaorganisationen bör taxeras av sådan nämnd. Hit hör länssirre/swr i Stockholms län. Länsstyrelsen anser att det är uteslutet att taxeringsnämndsordförandena i de lokala nämnderna skall ktrnna ges tillräcklig kompetens för taxering av rörelseidkare. Om de lokala nämnderna nödgas behandla de komplicerade deklarationerna skulle därföri stort sett endast den granskande tjänstemannen kunna tränga in i de ekonomiska och taxeringstekniska frågorna. Man skulle då enligt länssty- relsen rned fog kunna tala om en tjänstemannataxering i stället för den avsedda ordningen med tjänstemannagranskning och bibehållande av taxeringen i nämnderna. Endast för de särskilda nämnderna blir det enligt

Prop. 1977/78:18] 66

länsstyrelsen möjligt att utse ordförande och lekmän med den bakgrund och specialkunskap som krävs för att fatta beslut i fråga om de kt.)mpliccrade deklarationerna. Bibehålls och utvecklas de särskilda nämnderna kommer reformen som länsstyrelsen ser det att möjliggöra att medborgarinflytandet fördjupas och effektiviseras. Tjänstemannagranskningen åstadkommer då ett bättre och säkrare beslutsunderlag för personer som har kännedom om sakområdet och problemen där. Länsstyrelsen pekar också på att bransch- granskning underlättas om de särskilda nämnderna bibehålls i nuvarande omfattning.

Även länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar sig i denna riktning. Länssty- relsen anser att det för varje kommun bör finnas en eller flera särskilda nämnder för taxering av samtliga rörelseidkare och juridiska personer inom kommunen. En utspridning av rörelsedekIarationer till samtliga taxerings- nämnder kan enligt länsstyrelsens mening inte medföra någon standardhöj- ning eller främja likformig taxering. För denna uppfattning talar enligt länsstyrelsen på ett avgörande sätt det förhållandet att det inte finns möjligheter att rekrytera ordförande med kompetens för rörelsetaxering till alla nämnder. Liknande synpunkterpå behovet av särskilda nämnder på lokal nivå framförs av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Länsstyrelsen i Kalmar län förordar också att möjlighet ges att behålla nuvarande särskilda nämnder. Länsstyrelsen anser bl.a. att utredningens förslag på ett olyckligt sätt låser möjligheterna att anpassa organisationen med hänsyn till varje läns speciella förutsättningar. Liinsstrrr'lswr i r'l-laIim'ilnis län, som delar utredningens principiella inställning i fråga om distrikt och verksamhetsområden. betonar också att det kan krävas skilda lösningar i olika län beroende på länets struktur. sammansättningen av de skattskyldiga och tillgången till personal.

Liinsstyre/smr i Göta/mys och Bohus län vill också ha kvar möjligheten att inrätta särskild nämnd på lokal nivå. Enligt länsstyrelsens mening bör bestämmelserna utformas så att de blir så flexibla som möjligt. Ett tillägg bör därför ske. vilket gör det möjligt för skattechefen att lämna ytterligare anvisningar om vilka deklarationer som bör tillföras särskild nämnd. Man bör enligt länsstyrelsen t. ex. kunna ändra granskningsinriktning och intensitet från ett år till ett annat genom att till särskild nämnd föra samman skattskyldiga av viss kategori eller bransch. Det skulle vara olyckligt om organisationen blev så stel. att skattechefen inte kan vidta ändringar i dispositionerna från år till år. Länsstyrelsen tar vidare upp utredningens förslag att regeringen skall äga föreskriva att taxeringsnämnd i annat taxeringsdistrikt än som följer av de föreslagna reglerna skall äga besluta avseende vissa slag av skattskyldiga. Med hänsyn till att systemet skall vara flexibelt och kttnna anpassas till vad sotn bäst främjar en effektiv taxering anser länsstyrelsen att befogenheten bör tillkomma skattechefen i resp. län. Att lägga en bestämmelse av ifrågavarande slag på regeringsnivå synes inte ändamålsenligt.

Prop. 1977/78:181 67

I. c'inssivru/san iSik/t'rnianlamls lill] framhåller att det är befogat med hänsyn till den person- och lokalkännedom som lokala nämndledamöter på lands- bygden och på mindre orter i regel besitter. att låta deklarationer för mindre rörelser och jordbruk behandlas av lokala nämnderi sådana områden. När det däremot gäller större städer och andra större tätorter menar länsstyrelsen att person- och lokalkännedom av förklarliga skäl inte kan upprätthållas på samma sätt i nämnderna. I vart fall kan detta enligt länsstyrelsen tillgodoses lika väl i en särskild nämnd som ien lokal nämnd. Länsstyrelsen anser därför att det finns sakliga skäl för att bibehålla särskilda nämnder för lokalt granskade rörelsedekIarationer inom större tätorter. Länsstyrelsen påpekar vidare att utredningens förslag ur administrativ synvinkel får flera negativa effekter för de lokala skattemyndigheterna. I den utbyggda organisationen kan varje handläggare beräknas få biträda ca 4—5 nämnder. Detta förutsätter då en uppdelning av deklarationsmaterialet helt efter geografiska grunder. Om materialet struktureras på annat sätt — exempelvis branschvis — för att granskningen skall kunna bedrivas effektivare, kommer nackdelarna med en spridning av rörelsedeklarationerna på ett stort antal lokala nämnder åter i dagen. I praktiken kommer branschgranskning på lokal nivå därför knappast att bli möjlig med den av utredningen föreslagna nämndorganisationen. Med hänsyn till att det i dagsläget finns en organisation med väl fungerande rörelse- och bolagsnämnder skulle det enligt länsstyrelsens mening vara en stor fördel om man efter vissa sammanslagningar kunde låta dessa kvarstå i den nya organisationen. För att uppnå en likformig behandling av jämförbara kategorier av rörelseidkare. synes det vara en lämplig lösning att samma särskilda nämnd behandlar såväl lokalt som regionalt granskade rörelsede- kIarationer inom ett visst geografiskt område. Olika varianter bör emellertid kunna komma i fråga.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att flera allvarliga nackdelar uppkommer om särskild nämnd inte får inrättas på lokal nivå. Länsstyrelsen pekar bl. a. på att varje lokal nämnd får flera föredragande och att de tjänstemän som granskar mera invecklade deklarationer får vara föredra- gande i många lokala nämnder. vid branschgranskning i regel i samtliga lokala nämnder inom ett fögderi.

Även från flera andra håll understryks på liknande grunder vikten av att särskilda nämnder också i den nya organisationen kan inrättas på lokal nivå. Det gäller t. ex. länssr_i'ralsvrna i Hallands. l-"ärni/antls och Kopparbergs län isamt lokala Skalf(Wll'lIl/Ijg'll('N'/”Ila i Göteborgs och .S'kr'ivda fögderier och Föreningen Sveriges laxaringsrr'visorcr. Länssl_i-'rclsarna i Gotlands. Krislian- siar/s. l”(isla/'norr/ands. Järn/lands och l-"'('istai'l)ollens Iiin anser att denna möjlighet bör finnas i vart fall övergångsvis.

Lz'inssn-iralswi iNorrbollans län anser att det inte bör finnas något hinder mot att låta lokala taxeringsdistrikt ”överlappar" varandra. Enligt länsstyrelsens mening skulle en sådan möjlighet tvärtom vara värdefull vid branschgransk— ning på lokal nivå. Även Iänsslvralsmi i il-Ialnu'ilius lc'in uttalar sig i samma riktning.

Prop. 1977/78: 181 68

Förslaget att särskilt taxeringsdistrikt skall få om fat ta h ög st tolv komm un e r har mött erinringar från bl. a. tre av de fyra länsstyrelser som direkt berörs av förslaget. nämligen länsstyrel- serna i .S'tot'kliolnis. if-Ialniöliiis och Norrbottens län.

Länsstyrelsen i .S'Ioeklio/nis län motsätter sig förslaget. Länsstyrelsen anser att stora aktiebolag och ekonomiska föreningar liksom stiftelser och ideella föreningar bör taxeras av specialnämnder som omfattar hela länet. För sådana juridiska personer kan det enligt länsstyrelsen mera sällan vara fråga om att person- och lokalkännedom återfinns blott inom viss kommun. Likartade betingelser gäller vidare enligt länsstyrelsens mening vid taxering av fåmanslmlag och deras delägare. llär har bolagen ofta sitt säte i en kommun medan delägarna är bosatta i andra. Länsstyrelsen är av den uppfattningen att inrättandet. av specialnämnder men också av s. k. branschnämnder i regel förutsätter att distriktet omfattar hela länet. länsstyrelsen vill därför ha kvar denna möjlighet.

Antalet ta x e ri n gs n ä m nde r som bör finnas i den nya organisa- tionen har diskuterats av flera remissinstanser.

I..änssI_i'relserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län anser att antalet i varje fall inte bör sättas lägre än 3 000 och framhåller att endast genom ett stort antal nämnder medges en samhällelig fl.")rankring och decentralisering av beslutsfattandet. TOR är av samma uppfattning och påpekar vidare bl. a. att en ytterligare minskning av antalet nämnder medför risk för att lekmannainflylandet urholkas genom att nämnderna inte får tillräcklig tid för att bedöma ärendena. Även lokala skat/eniro(lie/teten i illa/nio"fögderi och Föreningen Sverieesfilialer/(lider förordar att man inriktar sig på ca 3 000 nämnder i den nya organisatir.)nen.

Loka/a ska!lenij*rirliglielen i Göteborgs.fögderi påpekaratt målsättningen i sig inte bör vara att minska antalet nämnder utan att minskningen följer av bl. a. förlängningen av taxeringsperioden och ordförandens behörighet att ensam fatta vissa beslut.

Förslaget att distriktsindelningcn skall gälla för en tre å rspe r i od har kritiserats av några remissinstanser.

Länsstyrelsen i rl-Ia/niiihus län uppfattar undantaget från huvudregeln så att länsstyrelsen är oförhindrad att inom treårsperioden förordna om nya särskilda taxeringsnämnder om detta är lämpligt. Är avsikten å andra sidan att nya sådana nämnder får inrättas endast om det behövs med hänsyn till "ändringar i befolkningsunderlaget eller annan därmed jämförlig grund" anser länsstyrelsen att man alltför mycket beskurit möjligheterna att anpassa organisationen till nya granskningsområdcn. Länsslj"re/serna i Uppsala samt Göteborgs oeh Bohus län anser också att det måste finnas möjligheter att inrätta nya taxeringsdistrikt under treårsperioden i andra fall än de som utredningen avsett.

Prop. 1977/78:181 69

3.1.5 StaIsniaklernas bes/ul vid 1976/' 7 a'rs riksmöte

Jag har i prop. 1976/771l38 redogjort för min principiella inställning till frågan om fördelningen av deklarationsmaterialet mellan lokal och särskild nämnd. Mina ställningstaganden i propositionen kan sammanfattas på följande sätt.

Särskilda taxeringsnämnder bör behållas för de svårare deklarationerna men de lokala nämnderna bör kunna avgöra en del av de löntagar-.jordbruks- och rörelsedeklarationer som nu handläggs i särskild nämnd. Antalet särskilda nämnder bör därför kunna minska något. Endast en typ av särskild nämnd skall finnas. Särskilda nämnder bör kunna inrättas för deklarationer som granskas hos lokal skattemyndighet. En viss specialisering av taxerings- nämnderna även i fråga om sådana rörelseidkare m. fl. som skall granskas på lokal nivå är sålunda lämplig. Länsstyrelserna bör — inom ramen för dessa allmänna fördelningsprinciper — ges rätt fria händer att fördela det ifrågava- rande tleklarationsmaterialet mellan lokala och särskilda nämnder. De närmare föreskrifter som behövs bör tas in i taxeringskungörelsen (1957513) TK. Avsikten är att regleringen skall ge länsstyrelserna möjlighet att ta hänsyn till speciella förhållanden inom länet. i fråga om bl. a. deklarations- materialets struktur. organisation av granskningen och möjligheterna 'att rekrytera lämpliga taxeringsnämndsordförande.

Mina ställningstaganden mynnade ut i förslag till ändringar i 4 ;" TL föratt möjliggöra en bättre anpassning av granskningsorganisationen vid 1978 års taxering till den kommande ordningen. Förslaget har godtagits av riksdagen (SkU ene/77:49. SFS l977:4l6). Ändringen innebär att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva om indelningi taxeringsdis- trikt och taxeringsnämnds vcrksamhetsområde med avvikelse från vad som eljest gäller enligt 4,5. Sådana föreskrifter har meddelats i 3; TK (SFS l977:737l.

3.2 Taxeringsnämndens ledamöter m. ni. 3.2.1 Nuvarande ordning

Ordförande i taxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen. liörordnandet gäller för ett taxeringsår och meddelas senast den 30 november året före taxeringsåret. För rörelsenämnd skall länsstyrelsen vidare förordna en eller flera taxeringsinspektörer att biträda nämnden. Taxeringsinspektör får också förordnas lör bolagsnämnd. l taxeringsnämnd för vilken inspektör inte har fi.")rordnats utser länsstyrelsen vidare ett—tre kronoombud (6 ;" I och 2 mom. TL).

Fr.o.m. l978 års taxering gäller enligt tillägg till bä 1 och 2 mom. att kronoombud resp. taxeringsinspektör ej behöver utses när tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet är föredragande i nämnden (prop. l976/77zl38. SkU 1976/77:49. SFS 1977z416).

Prop. 1977/78:18] 70

('.)rdförandena och kronoombuden äri princip lekmän. Det är dock vanligt att tjänstemän vid skatteförvaltningen har sådana uppdrag som bisyssla. Taxeringsinspektörcrna är tjänstemän vid länsstyrelserna och deras uppdrag ingår således som en del i tjänsten. De är placerade dels vid länsstyrelsernas revisionsenheter. dels vid vissa större lokala skattemyndigheter där de bildar de s. k. taxeringsinspektörsgrupperna. Taxeringsinspektörerna är till skillnad från kronoombuden inte ledatttöter av nämnden.

Taxeringsnämndens övriga ledamöter utses genom val under december månad året före taxeringsåret. Mandatperioden för de förtroendevalda ledamöterna är liksom för onlförandena ett år. Valet förrättas i regel av kommunfulImäktige. ] bolagsnämnd förrättas dock valet av landstingskom- munens förvaltningsutskott om mer än en kommun ingår itlistriktet. Antalet ledamöter i lokal nämnd skall vara minst tre och högst åtta. [ rörelsenämnd får dock högst tolv ledamöter väljas. l sådan nämnd skall minst en ledamot väljas för varje kommun. Antalet ledamöter bestäms i princip av dem på vilka valet ankommer. Om ledamöterna skall väljas av skilda organ skall dock länsstyrelsen bestämma antalet ledamöter och ange hur många av dem som skall väljas av varje organ. För varje ledamot skall utses en suppleant (6 ;" 3 mom. TL).

Några särskilda bestämmelser om valmetoden har inte meddelats. Det innebär att utgången bestäms genom enkel i'östövervikt. dvs. enligt majori- tetsvalsmetoden.

Till ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd skall utses redliga och allmänt aktade personer. som kan antas besitta nödig insikt och erfarenhet. Kommun får välja endast den. som är mantalsskriven inom kommunen. och landstingskommuns förvaltningsutskott endast den. som är mantalsskriven inom taxerii'igsdistriktet. Vid val av ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd skall tillses. att kännedom om olika grupper av skattskyldiga inom distriktet och om distriktets olika delar om möjligt kommer att finnas inom nämnden. Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skall utses personer. som besitter särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor. som ankommer på nämnden. Därjämte bör tillses. att kännedom såvitt möjligt kommeratt finnas om olika delarav distriktet( l3 ;" 1 mom.).

Den som fyllt sextio år får avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant. I övrigt får inte någon avsäga sig sådant uppdrag om han inte uppger hinder. som godkänts av den som utsett honom (13 ;" 2 mom.).

Till ledamot eller suppleant kan endast svensk medborgare utses. Sådant uppdrag får inte utövas av den, som är omyndig eller i konkurstillstånd ( l 3 ; 3 mom.).

Kommer ledamot eller suppleant efter det att han utsetts i den ställning, att han inte längre är behörig att utöva uppdraget. skall han omedelbart frånträda detsamma (l3 ;" 4 mom.).

Av länsstyrelse meddelat förordnande såsom ordförande eller ledamot i

Prop. 1977/78:181 7l

taxeringsnämnd får återkallas när synnerliga skäl föreligger. Avgår ledamot ellersuppleant innan tjänstgöringstidens slut skall efterträdare till honom för den återstående tiden utses i den ordning. som gällt beträffande den avgångne (14; ] mom.).

theblir vald ledamot i taxeringsnämnd från sammanträde och finns inte suppleant för tillfället att tillgå. får nämnden. om det erfordras. inkalla annan till ledamot valbar person (14 ;" 2 mom.).

Besvär över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd fåranföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande. [ övrigt gäller om vals överklagande i tillämpliga delar vad i kommunallagen (l977zl79) är föreskrivet om besvär över beslut av kommunfullinäktige. Finner länssty- relsen ef"tcr besvär anledning förordna om nytt val på grund av att kännedom om olikagrupper av skattskyldiga inte blivit företrädd enligt 13 ;" 1 mom. får länsstyrelsen föreskriva hur många ledamöter som skall väljas för varje grupp. Överklagas det därefter fi:")retagna valet och finner länsstyrelsen att det inte bör fastställas får länsstyrelsen utse ledamöter i nämnden. Över länsstyrelsens beslut får klagan inte föras (6 ;" 4 mom.).

3.3.3 Prineipbeslutet

RS-utredningen föreslog bl. a. att kronoombud inte längre skulle utses. att antalet lörlroClithVllldLl ledamöter skulle vara minst fem mot nuvarande tre och att mandatperimlen för dessa ledamöter skulle förlängas från ett till tre år.

Departementschef"en ansåg att förslagen var ändamålsenliga och borde genomföras. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

J..-7 . .? R S— projektet rl-Iancla[period/ör ord/("handen m. m.

Utredningen anser att ma n d att iden för taxeringsnämndens ordfö- rande bör vara densamma som för övriga ledamöter och föreslår sålunda att även mandattiden för ordföranden förlängs från ett till tre år.

Den förlängda taxeringsperimlen och det utökade beslutsområdet för taxeringsnämnd medför enligt utredningens mening uppenbara risker för att ordförande exempelvis på grund av semester eller sjukdom inte finns tillgänglig när taxeringsnämnd skall behandla ett brådskande ärende. Utred- ningen anser det därför lämpligt att länsstyrelsen får möjlighet att utse e rs ätta re för ordförande vid sådana tillfällen och föreslår att en besräm- melse härom införs i 6; TL.

Prop. 1977/78: 181 72

Ix'ronoombml oelr laxeringsinspektör

Kronoombud och taxeringsinspektör skall enligt principbeslutet inte finnas i den nya organisationen. I enlighet härmed föreslår utredningen att föreskrifterna i (i; f och 2 mom. om förordnande av sådana funktionärer

slopas.

l"'al av ledamöter

Mandatt iden för de förtroendevalda ledamöterna i ta x 0 ri n g s n äm nd föreslås enligt principbeslutet bli tre år mot f. n. ett år. llärigenom uppnås. påpekar utredningen. överensstämmelse med vad som i regel gäller för val av ledamöter till kommunala nämnder. Valet skall enligt utredningens förslag ske i anslutning till de allmänna valen av kommunfull- mäktige och gälla fr. o. m. den I januari året efter det år då allmänna val av kommunfullmäktige ägt rum. Utredningen fi:")reslår vidare att komplette- ringsval under löpande mandattid skall hållas om länsstyrelsen beslutar att antalet ledamöter skall ökas elleratt ny taxeringsnämnd skall inrättas. De nya föreskrifterna skall enligt förslaget tas in i 6; l mom. TL.

När det gäller a n ta ] e t fört roe nd e valda le d a mö te ranscr utred- ningen att ett högsta antal av åtta ledamöter - som föreslogs i l974 års rapport — är för litet för att man i de särskilda nämnderna skall kunna tillgodose kraven på ökat lekmannain flytande ocn ltirkalkännedom. Utredningen föreslår därför att antalet ledamöter i de särskilda nämnderna skall vara högst tolv.

Val av led a möte r förrättas f. n. av kommunfullmäktige eller. såvitt gäller bolagsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun. av landstings- kommuns li'irvaltningsutskott. I det nya systemet skall det enligt utred- ningens förslag finnas endast ett slags särskild taxeringsnäm nd. Utredningen anser att val av ledamöter i förtsättningen bör ske på samma sätt för lokal och särskild nämnd. Ökat lekmannainflytande tillgodoses enligt utredningens uppfattning bäst om ledamöterna väljs av vederbörande kommunfullmäk- tige.

Utredningen föreslår därför att varje kommun som ingår i taxeringsdis- triktet skall utse ledamöter i nämnden och att landstingskommuns medverkan vid val av ledamöter slopas. Val av ledamöter till gemensam taxeringsnämnd skall liksom f". n. ombesörjas av fullmäktige i Stockholms kommun. Enligt förslaget skall sålunda varje kommun utse minst en ledamot. Förslaget innebär. som tidigare har nämnts. att särskilt taxerings- distrikt kan omfatta högst tolv kommuner. Om länsstyrelse ("önskar inrätta särskild taxeringsnämnd för taxering av skattskyldiga i viss bransch i län som omfattar mer än tolv kommuner måste därför två eller flera sådana nämnder inrättas. Utredningen är medveten om att det i och för sig kan finnas önskemål om att alla skattskyldiga i viss bransch inom ett län skall kunna

Prop. 1977/78:18] 73

taxer'as i en enda nämnd. Enligt utredningens uppfattning får man emellertid inte ett på lokalkännedom grundat lekmannainflytande om inte alla kommuner representeras i nämnden. Länets struktur och andra omständig- heter kan vidare innebära högst skiftande villkor lörbranschcn i olika delarav länet. Utredningen förutsätter att föredraganden och ordförande har erfor- derliga kunskaper på sakområdct och branschkänncdom. De förtroendevalda ledamöternas kännedom på det lokala planet om de skattskyldigas situation och miljö är därför enligt utredningen särskilt värdefull. eftersom den kompletterar underlaget för taxeringen.

Utredningen föreslår vidare att regler införs om rätt att påkalla proportio- nellt val.

De här berörda bestämmelserna om val av ledamöter skall enligt förslaget tas in i (i; 3 mom.

l'alhai'liels- och hehi'h'iglielsvillkor in. m.

I I3 ;" 1 mom. TL föreskrivs vissa allmänna kompetenskrav förordförande och övriga ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd. Till sådana funk- tionärer skall sålunda utses redliga och allmänt aktade personer som kan antas besitta nödig insikt och erfarenhet. Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skall utses personer som besitter särskild insikt och erlärenhet i taxeringsfrågor som ankommer på nämnden. Utredningen föreslår att samma krav i förtsättningen skall ställas på ledamöteri lokal och särskild nämnd nämligen att de kan antas besitta erforderlig insikt i de beskattningsfrågor som ankommer på nämnden.

Utredningen framhåller vidare att ledamot eller suppleant i taxerings— nämnd f. n. torde vara oförhindrad att fullgöra sitt uppdrag även om han för taxeringsåret blivit mantalsskriven i annan kommun. Det kan förefalla tveksamt om en sådan tillämpning av bestämmelserna överensstämmer med det grundläggande kravet på ledamotens anknytning till lx'OllllllLlllCll. För en treårig mandatperiod anser utredningen en motsvarande rättstillämpning bli direkt olämplig. Utredningen påpekar att enligt kommunallagen skall kommunfullmäktig eller suppleant omedelbart frånträda sitt uppdrag om han inte längre är kyrkobokförd i kommunen. Utredningen anser av praktiska skäl det dock inte lämpligt att införa motsvarande regler för ledamot eller Stippleant i taxeringsnämnd. En anknytning till mantalsskriv ningen fåranses Vara bättre.

Utredningen föreslår sålunda att ett uttryckligt förbud införs i l3 ;" 3 mom. för ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd att utöva sitt uppdrag om han för taxeringsår under mandatperioden blivit mantalsskriven i annan kommun än den där han valts. På grund av bestämmelsen i 4 mom. blir han i sådant fall skyldig att frånträda uppdraget. Förbudet kommer också att gälla Sådan ledamot eller suppleant i särskild taxeringsnämnd som för taxeringsår Linder mandatperioden blivit mantalsskriven i annan kommun än den. där

Prop. 1977/78: 181 74

han valts. även om båda dessa kommuner hör till samma särskilda taxeringsdistrikt. Kravet i 6.5 2 mom. i dess föreslagna lydelse att minst en ledamot skall i särskild taxeringsmimnd väljas för varje kommun i taxerings- distriktet. motiverar att ledamoten eller suppleanten i dessa fall skall frånträda sitt ttppdrag.

Utredningen tar vidare upp frågan om ni a n även i fortsätt- ningen bör ge taxeringstjänstemän uppdrag som taxe- ringsn ä m n dsord föra n de. Utredningen påpekar att det mot en sådan ordning ofta anförs att den kan skapa jävssituationer och en allmän misstro hos de skattskyldiga beträffande den opartiska handläggningen av deras besvärsärenden.

Utredningen konstaterar att jävsfrågorna i princip inte är något specifikt problem för taxeringsfunktionärer. U ppkomtner en jävssituation skall funk- tionären i fråga enligt vanliga regler avstå från att handlägga ärendet.

linfigt utredningens mening är det emellertid angeläget att de skattskyldiga har förtroende för taxeringsfunktionärernas handläggning av de skattskyl- digas taxeringsärenden. Utredningen anser att det från denna synpunkt kan vara mindre lämpligt att taseringstjänstemän fungerar som ordförande. Flera omständigheter talar dock enligt utredningens mening mot att införa ett generellt förbud för tjänstemän inom skatteadtninistrationen att vara ordfö- rande. Utredningen pekar här på bl.a. kraven på ökade kunskaper hos ordförandena i den nya organisationen och på de svårigheter som redan f. n. finns att rekrytera kunniga ordförande utanför skatteadministrationen. Vidare framhåller utredningen att ordförandeuppdragen är värdefulla för tji'tnstemännen från tttbiIdningssynpunkt. Utredningen erinrar också i detta sammanfmng om att tidigare förbud för vissa taxeringstjänstemän att inneha ttppdrag som taxeringsnämndsordförande successivt tagits bort.

Utredningen anser att bisyssleförbudet i 13 & statstjänstemannalagen tnumeraö kap. 1 ;" lagen om offentlig anställning)bör utgöra tillräcklig garanti föratt tjänsteman inte ges uppdrag som ordförande om det in nebär risk för att förtroendet för hans opartiskhet i tjänsteutövningen minskar. Utredningen framhåller att länsstyrelserna måste ägna denna fråga särskild uppmärksam- het. Enligt utredningens mening är det uppenbart att exempelvis skattechef. taxeringsdirektör och revisionsdirektör med hänsyn till deras funktioner inte bör komma i fråga för ttppdrag som ordförande.

3.3.4 anisst'llrumlt'nu .:flandar/wrim/Ifö/' m'tl/iimm/cn m. m.

Förslaget att m a n d a t pe r i o d e n för (:)rdföranden skall förlängas från ett till tre år lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Flera remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma till eller avstyrker försla-

gel.

Prop. 1977/78:181 75

'I'OR är av den bestämda uppfattningen att en utökning av mandattiden till tre åri kombination med att ordföranden blir engagerad hela året kommer att av se värt hämma rekryteringen av (_)rdföranden. Det finns sålunda enligt TOR anledning anta att många kommer att känna tvekan inför att binda sig för en så lång period sotn tre är bl. a. med hänsyn till att uppdraget är ett fritids-arbete. TOR anser därför att ordförande även i fortsättningen bör förordnas för ett år i taget.

Lc'insslvrelswr i l-"c'is/nranlanrls län anser att frågan om förlängning av mandattiden för taxeringsnämndsordförande bör närmare övervägas. Det torde enligt länsstyrelsen gå lättare att få duktiga funktionärer om de inte behöver binda sig för mer än ett år åt gången. Om någon funktionär skulle visa sig vara mindre lämplig är det också enklare att inte förordna honom på nytt än att frånta honom förordnandet. Det kan vidare. påpekar länsstyrelsen. av flera skäl vara lämpligt att låta en funktionär byta taxeringsdistrikt. En betydande antal taxeringsfunktionärer torde även i den nya organisationen utgöras av pensionärer. För dem är treårig mandattid många gånger olämplig.

Liknande synpunkter anförs av länssrj"rv/serna i Östergötlands. .lönkr'ipings och Skaralro/gx län samt lokala .s'kdllt"!71_t'lltli_l:l1 u/crna iSkiiw/e och Skara. lokala skallenrymlig/rommar i Öslorgr'iilantls och rllcrlnrr'ilrus la'n.

Även förslaget att länsstyrelsen vid förfall för ordföranden skall ha rätt att förordna ersättare för denne lämnas titan erinran av flertalet remissin- stanser. Flera remissinstanser förordar dock att frågan om ersättare löses på annat sätt.

TOR anser sålunda att ersättare bör förordnas samtidigt med att ordförande förordnas och att ersättaren bör vara knuten till viss eller vissa ordförande. Ersättaren bör enligt TOR närvara vid taxeringsnämndens första samman- träde och ha rättighet att närvara vid övriga sammanträden i syfte att få kontinuitet i taxeringsnämndens arbete vid förfall för ordförande.

Även länsstyrelse/r i Stockholms län. lokala skarrunrt'mlig/rutorna i ! 'c'is/c'ra's. Visby och rl-lunkczlal samt Föra/ringlar .S'vc'rr'gos I/ö_r:tl('rirläirs/cnrän anser att ersättare bör förordnas i samtliga nämnder samtidigt som ordförande utses.

Lokala skaltonrvmliglrorwr i Ala/ino" anser också att länsstyrelsen redan från början bör förordna ersättare för ordföranden. Såväl den ordinarie ordför- anden som ersättaren har då möjlighet att i samråd planera uppläggning av arbetet. inplanering av ledighet m.m. Enligt myndigheten bör man inte förordna en personlig ersättare för varje ordförande trtan i stället bör för hela taxeringsperioden utses några ersättare för ordförandena i ett större antal nämnder. Liknande synpunkter anförs av övriga lokala skal/cnrvn(ligheter i r'f-lalnrlilrus lt'in.

Lokala ska”omyndig/rUle/'na i Stockho/mv samt Gli/chorus och Bohus liin anser att taxeringsnämnden bör kunna inom sig utse ledamot att föra ordet vid förfall för ordföranden och föreslår att bestämmelserna i 62; ändras i enlighet härmed.

Prop. 1977/78: 181 76

Val av lt'clunriilur

Förslaget att antalet förtroendevalda ledamöter i särskild nämnd får vara högst tolv till antalet kritiseras av några remissinstanser.

Enligt kamnrarrz'i/lwr i Göteborg är detta alltför många ledamöter och arbetet i nämnderna kan befaras bli tungrott. De förtroendevalda ledamö— ternas kännedom på det lokala planet om de skattskyldigas situation kan visserligen vara nyttig men värdet bör enligt kammarrätten inte överdri- VLlS.

L("r'nsslr'rc/swr i l'äs/nran/unrls liin anser att åtta valda ledamöter i allmänhet är tillräckligt. l konsekvens härmed bör man enligt länsstyrelsen inte införa den föreslagna bestämmelsen att i särskild taxeringsnämnd minst en ledamot skall väljas för varje kommun som ingår i taxeringsdistriktet. Länsstyrelsen påpekar att länet har elva kommuner och att antalet skattskyldiga i kommunerna varierar kraftigt. Även med maximala tolv ledamöter i särskild taxeringsnämnd blir de olika kornmtrnernas skattskyldiga proportionellt sett mycket olika representerade i en särskild taxeringsnämnd vars verksamhets- områdeomfattar hela länet. Länsstyrelsen framhåller att det blir nödvändigt. om man skall kunna utnyttja fördelarna med branschvis granskning. att låta några särskilda taxeringsdistrikt omfatta hela länet. Den integrerade gransk- ningen av fåmansbolag och deras delägare. vilka kan bo var som helst i länet. nära nog nij'rdvändiggör samma sak. Enligt länsstyrelsen kan man med fördel låta en ledamot representera mer än en kommun för att få en fullödigare representation från de största kommunerna. Länsstyrelsen finner det också vara av mycket stort värde om landstinget ges möjlighet att välja ledamöter och suppleanter i särskilda taxeringsnämmler. Man bör enligt länsstyrelsen helst föreskriva. att ledamöter i särskild taxeringsnämnd skall väljas av landstingets lörvaltningsutskott när mer än en kommun ingår i taxerings- distriktet. En följd av detta blir att man bör slopa de föreslagna bestämmel- serna i 4 & om att särskilt taxeringsdistrikt får omfatta högst tolv kommuner och i 6; om att minst en ledamot skall i särskild nämnd väljas för varje kommun som ingår i taxeringsdistriktet.

Liknande synpunkter anförs av länssrrrc/sen i .Voi'i'boilwrs liin. Även länssij'rt'lvun i .Srot'klrolms liin avstyrker förslaget att minst en ledamot skall väljas för varje kommun som ingår i taxerirrgsdistriktet. Länsstyrelsen påpekar att samtliga taxeringsdistrikt i länet för taxering av aktiebolag. ekonomiska och ideella fi'ireningar samt stiftelser omfattar länets samtliga 23 kommuner. F.nligt länsstyrelsens mening förutsätter inrättandet av bransch- nämnder och specialnämnder i regel att taxeringsdistriktet omfattar hela länet. Några betänkligheter har veterligen inte riktats mot det förhållandet att aktiebolag. föreningaroch stiftelser taxeras av länsnämnder i Stockholms län. vilket system erfarenhetsmässigt fungerar väl. Länsstyrelsen föreslår sålunda. att den skall äga rätt att i erforderligomfattning bilda taxeringsdis- trikt. som omfattar mer än 12 kommuner samt att landstingets förvaltnings-

Prop. 1977/78:18] 77

utskott väljer taxeringsnämndsledamöterna i alla distrikt som omfattar mer än en kommun. L("iirsslj'rt'lsen i Uppsala län ut talar sig också föratt landstinget även i förtsättningen bör utse ledamöter i särskilda nämnder.

Lii/rssn'rv/swr i fästman/amb liin påpekar att den föreslagna nya bestäm- melsen i (r ;" om att val av ledamot skall vara prop(.rrti(.)nellt i vissa fall inte får någon betydelse när endast en ledamot skall väljas.

Liinssrvrulsmr i G Jimbo/gr ()( 'lr Bohus län tillstyrker förslaget. att ledamöterna skall väljas av primärkommunerna i stället för av landstingskommun ide fall taxeringsnämndens arbetsområde omfattar flera kommuner. F.nligt länssty- relsens mening bör alltid minst två ledamöter utses av varje kommun. För att någon ortskännedom skall kunna tillföras nämnden. bör arbetsomrt'tdena inte vara större än sex kommtrner. varigenom det blir möjligt att utse två ledamöter från varje kommun.

l'a/harlrols- och lwhiirlghalsvillkor

L("inS'sn'rols'wr illa/lands län framhåller att en förutsättning för meningsfullt lekmannainflytande är att ledatttöterna när detta är möjligt utses bland personer som är bosatta inom taxeringsdistriktet. Bestämmelse härom bör enligt länsstyrelsens mening inskrivas i TL.

Svenska konrnnin/iirhtimlal påpekar att tillämpning av proportionellt valsätt enligt förslaget i 6 =" låter sig svårligen förena med kravet eller ("önskemålet i 13 ;" om att ledamöter i taxeringsnämnd skall äga kännedom om olika grupper av skattskyldiga inom taxeringsdistriktet och om distriktets olika delar. lfrågavarande bestämmelse i 13 ä' synes därför böra utgå.

[_ä/rssrj'ra/swr i Öslo/göl/amls län anser att kvalifikationskraven på leda- möter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd bör sättas högre än för sådana funktionärer i lokal nämnd i likhet med vad som f.n. gäller. Lii/rsslr'rulswr i Norrlrorrwrs liin anser att förslaget till ändring i l3 ä' 1 mom. ställer krav som i vissa fall är svåra att uppfylla och anser att nuvarande lydelse av lagrtrmmet är bättre. I_lttalanden i samma riktning görs av l'l'ir'olri/rgvrr .S't'w'iuvs kommuna/a laxar/Mgsrevisorer.

[.r'iirsslrrolvwr i l'r'r'slnranlamls län och Förmingan .S'l'w'llfJUSIfl)-j.!(lt'l'll/(illsll'llläll anseratt kravet på svenskt malbtngarskap bör slopas som valbarhetsvillkor. [ stället bör krav på valbarhet i kommunen ställas tipp.

lx'anrnrarriil/wr i Göteborg anser att bestämmelsen i l—l & 2 mom. om hur man får f_vlla luckan i fall då varken ledamot eller suppleant kommit till sammanträde är otidsenlig och rimmar illa med nämndernas uppgifter och befogenheter i den nya organisationen. F.nligt kammarrättens mening bör föreskriften rnönstras ut. Av samma mening är liinssirrolswr i (Jäv/chorus län.

Frågan om taxeringstjänseman bör få förordnande som taxeringsn ä mndso rdföra nde diskuteras av ett stort antal remissinstanser. Det helt övervägande antalet av dessa instanser biträder

Prop. 1977/78: 181 78

projektets uppfattning att det inte bör finnas något generellt förbud för tjänstemän inom skatteförvaftningen att vara ordförande i taxerings- nämnd.

I.("insslvrelsen i Stockholms län betonar vikten av att kvalificerade personer äver fortsättningsvis kan rekryteras som ordförande i de särskilda taxerings- nämnderna. Då erforderlig kunskap återfinns främst inom skatteadministra- tionen är det angeläget att dess personal inte onödigtvis diskvalificeras från ordförandeuppdrag. F.ndast där kombinationen av ordförandeskap och ordinarie arbetsuppgifter uppenbart kan leda till minskat förtroende för opartisk heten i vederbörandes tjänsteutöv ning börordförandeskap ej komma ifråga. Även från utbildningssynpunkt är det värdefullt att personalen bereds möjlighet att åta sig ordförandeuppdrag på fritid.

l.("inssrvrelsen i ("iii/eboigs och Bohus län framhåller ock så att kravet på goda kunskaper hos taxeringsnämndens ordförande är stort. Om kravet sättes för lågt. kommer nämnden lätt att domineras av den tjänsteman som biträder nämnden med deklarationsgranskningen. För att få fram tillräckligt med erfarna och kunniga taxeringsnämndsordförande måste enligt länsstyrelsens mening även tjänstemän kunna förordnas. Att vissa angivna tjänstemän på regional nivå inte bör komma i fråga för förordnande som taxeringsnämnds- ordförande ligger i sakens natur. Länsstyrelsen anser att samma begränsning även bör gälla motsvarande tjänstemän vid lokal skattemyndighet. Skillet härför är inte främst deras funktion inom administrationen utan att de är chefsth'tnstemän för deklarationsgranskarna.

Liknande synpunkter anförs av la'nssrvrelserna i Kristians/ads. Halla/als. Värmlands och Ko/warheigs län. lokala ska/lenn'ntlig/relerna i Göteborgs och Ronnebyfögderier. _S'AC'O/SR. TOR och Hire/ringen .S'verig 's Iax'eringsreviso- l'('l'.

Några remissinstanser diskuterar närmare om vissa kategorier av tjän- stemän utöver dem som utredningen har nämnt bör uteslutas från ordfö- randeuppdrag.

lx'ammarrc'inen i (.iii/eborg ifrågasätter sålunda om inte också tjänstemän närmast u nder det högsta skiktet bör uteslutas. Länsstyrelsen i Gävleborgs Iiin anser att kretsen av tjänstemän som inte bör komma i fråga för uppdrag som ordförande i taxeringsnämnd bör utökas med domare hos länsskatterätt samt chefen för den blivande processenheten. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare om det är lämpligt att ge sådant uppdrag till chef för mervärdeskatteenhet och chef för lokal skattemyndighet. Länsstyrelsen i Västmanlands län finner det uppenbart att chef för pmcessenhet inte bör få förordnande som ordförande och anser att detta många gånger också är olämpligt även för taxeringsinten- dent.

Jlx' hyser från principiell synpunkt starka betänkligheter mot att taxerings- tjånstemän förordnas som taxeringsnämndsordförande. JK är medveten om de svårigheter som f. n. föreligger i fråga om rekryteringen av kunskapsmäs, sigt kompetenta ordförande utanför skatteadminisrrationen. Rcduceringen

Prop. 1977/78: 181 79

av antalet taxeringsnämnder bör å andra sidan i någon mån öka valmöjlig- heterna bland tänkbara kandidater. Att kunskapsmässigt kompetenta ordfö- rande behövs som motvikt mot de föredragande tjänstmännen. vilka får antagas få en betydande erfarenhet av täxeringsarbetet i skilda nämnder. anser JK uppenbart. Enligt JK:s mening får dock svårigheterna med att rekrytera sådana ordförande inte innebära att man därigenom förringar riskerna i fråga om förtroendete för ordförandens opartiskhet. JK anser att man i största möjliga utsträckning bör söka förordna andra än taxeringstjän- stemän som ordförande.

Även Svenskaförmaga/es riksförbund anser att taxeringsnämnd sord föra n- dena i första hand rekryteras bland personer utanför skatteadministrationen och att skattetjänstemän endast i undantagsfall tilldelas sådana uppdrag. Detta är naturligt. föratt taxeringsnämnd i den framtida organisationen skall kttnna få den starka och fristående ställning som är önskvärd. Förbundet anser att farhågorna föratt svårigheter skall uppstå att rekrytera kompetenta ordförande utanför skatteadministrationens personal är överdrivna. Genom att taxeringsperioden förlängs och ordförande själv besparas merparten av gransknings- och utredningsarbetet bortfaller en stor del av motståndet mot att åtaga sig ordförandeuppdrag.

LRF framhåller att principen att gransknings- och utredningsarbetet beträffande deklarationerna skall göras av tjänstemän lätt innebär att också besluten i praktiken flyttas över från taxeringsnämnden till tjänstemännen. f och med att specialister granskar deklarationerna och lämnar förslag till taxeringar kommer lekmännen i taxeringsnämnden att i stor utsträckning känna sig bundna av deras förslag. Detta ställer i sin tur stora krav på taxeringsnämndsordföranden. Denne måste därför enligt förbundet stå fri och självständig mot lokala skattemyndigheten resp. länsstyrelsen. Om ord förandena rekryteras från dessa myndigheter föreligger påtagliga risker för intressekonflikt. Det är sålunda enligt förbundet troligt att taxeringsnämnds- ordförandena i viss utsträckning kommer att hämtas från granskarna. Även om inte formella jävssituationer behöver inträffa kommer alltid ett slags delikatessjäv att vara för handen. Det kan. påpekar förbundet. inte vara lätt att ibland vara föredragande utan beslutsrätt och ibland vara ordförande med beslutsrätt utan att påverkas av sina kolleger och att påverka dessa. I vart fall torde det vara svårt att vinna de skattskyldigas förtroende för taxeringsnämn- dens oväld vid sådant urval. Det är därför enligt förbundets uppfattning uteslutet att rekrytera taxeringsnämndsordförandena ur skattemyndighe— ternas tjänsternannakrets.

Flera remissinstanser tar upp frågan om a r v 0 d e ri n ge n av taxerings- nämndsordförandena.

Liinsstvrelsen i l'iisrmanlarrr/s la'n påpekar att en väsentlig anledning till svårigheten att få personer utanför skatteadministrationen att ta uppdrag som ordförande i taxeringsnämnd är att arvodet är alltför lågt och att dess storlek inte blir känt förrän iefterhand. Länsstyrelsen förutsätter därför att arvodena

Prop. 1977/78: 181 80

till (_)rdförandena i taxeringsnämnderna ses över så att ordförandena får en skälig ersättning försitt arbete och för det stora ansvar som i det nya systemet kommer att åvila dem. Vidare bör länsstyrelsen ges möjlighet att redan före taxeringsametets början gc ordförandena bindande besked om vilket arvode som minst ska kunna påräknas.

Liknande synpunkter anförs av liirrssrj'relserrra i Ix'op/mrbergs och f'r'isrer- norrlands lz'in. Svenska_/iirelagares r'iks/iir'bund samt TOR.

Några remissinstanser diskuterar ersättningsfrågan med utgångspunkt i ordförandensarbetsrättsligaställning.

TOR anser det sålunda diskutabelt huruvida rollen som ordförande skall innehas i form av ett förtroendeuprxlrag och påpekar bl.a. att rätten till scmesterersättning påverkas härav. Förbundet anser att denna viktiga fråga bör penetreras i det fortsatta utredningsarbetet. Därvid bör enligt förbundet beaktas att ordföranden i den nya taxeringsorganisationen kommer att ha en roll som merän tidigare blir lik en domares. l-"örbundet anser att några frågor som rör ordförandens ställning bör tas trpp redan nu. Sålunda finner förbundet det mycket angeläget att ordförandena vid ("övergång till den nya taxeringsorganisationen. ges rätt att förhandla om arvoden och ersättning för kostnader i samband med taxeringsarbetct. Ett krav från förbttndets sida är också att en arvodesram bör vara känd för var och en som har att ta ställning till ett uppdrag som ordförande. Förbundet anser vidare att utredningen grovt underskattat ordförandens utbildningsbehov och vill med skärpa framhålla nödvändigheten av att ordäirande likväl som andra funktionärer inom taxeringsorganisationen erhåller den utbildning som krävs för uppgiften. Förbundet förutsätter att utredningen i sitt fortsatta arbete mer i detalj anger htrr ord förandenas utbildningsbehov skall tillgodoses.

F.nligt I-"iireningen SverigesI/iigderiche/i'r förefaller det med hänsyn till de nya lagarna på arbetsrättens område mindre troligt att någon i framtiden skulle åtaga sig förordnande på tre år som ord förande utan att själv kunna inverka på exempelvis ersättningens storlek. semester m. m. Redan i dag utgör förr:)rdnande av ordförande ett av länsstyrelsens större årligen återkom- mande problem hl. a. beroende på att ingen på förhand vet vilken ersättning som slutligen kommer att utgå för ett redan utfört arbete. För att motverka detta synes det föreningen mera i tiden att anse ordförandeskapet i taxeringsnämnd som arvodesanstälIning. llärigenom har länsstyrelsen möjlighet att direkt på förfrågan ange arvodets storlek i förekommande fall uppr-äknat med scmesterersättning.

Liknande synpunkter anförs av lokala skaIlenrvndiglrelerna i sila/mi)" och I 'islrt' _ fiigdl 'r'ier'.

Lokala skal/errrt'ndig/re/en i r'f-Itrrrk'edalsl/iigr/er'i anser att ordförandeupp- draget kommer att kräva så stor arbetsinsats att det bör åvila deltidstjänst- görande tjänsteman.

Prop. 1977/78:18] 81

3.3. Arbets- och ansvarsfördelning 3.3.1 Nuvarande ordning

För arbetet i taxeringsnämnden med deklarationsgranskning och därmed sammanhängande uppgifter gäller delvis skilda regler beroende på om taxeringsinspektör biträder nämnden eller ej.

[taxeringsnämnd som inte biträds av taxeringsinspektör— dvs. huvudsak- ligen lokal nämnd — är det i princip ordföranden som svarar för granskningen och föredragningen. Han skall vidare bl.a. tillhandahålla blanketter. lämna deklarationsupplysningar. ta emot deklarationer och expediera beslut rn. m. (7 Ö). | sådan nämnd skall dock även kronoombud granska deklarationerna. Vissa deklarationer får efter länsstyrelsens medgivande granskas av krono- ombudet ensam. Denne skall också i övrigt biträda ordföranden under taxeringsarbetet (9 äl.

[ taxeringsnämnd med biträde av taxeringsinspektör ombesörjer denne väsentlig del av arbetet med granskning och föredragning. Han sköter också vissa kontakter med de skattskyldiga och expeditionefla göromål (lO ä'). [ sådan nämnd har ordföranden till huvudsaklig uppgift att leda nämndens arbete. Han skall vidare bl. a. granska deklarationer i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig taxering (8 ;").

Lokal skattemyndighet skall sortera inkomna deklarationer och efter anvisningar av skattechefen välja ut de deklarationer som skall behandlas av särskild nämnd. Skattemyndigheten skall i övrigt medverka vid taxeringsar- betet i första instans. Bl. a. kontrollerar lokal skattemyndighet att taxerings- nämndens beslut är tekniskt korrekt och fullständigt. så att databehandling är möjlig. Upptäcks materiella fel sänds deklarationen åter till nämnden för rättelse. Skattemyndigheten svarar också för att fel som upptäcks vid databehandlingen blir rättade. De nämnda uppgifterna hänger samman med att lokal skattemyndighet i regel ombesörjer Iängdföringen av taxerings- nämndens bcslut. Lokal skattemyndighet medverkar också i arbetet med att fordra in felande deklarationer. Bl.a. brukar skattemyndigheten sända trt erinringar om deklarationsskyldighcten och hjälpa till med anmaningsförfa- randet.

Bestämmelsernaom sortering. längdföring m. m. vartidigare intagna i lö; ] mom. Fr.o.m. 1978 års taxering gäller enligt detta lagrum att lokal skattemyndighet och länsstyrelse skall medverka i taxeringsnämnds arbete i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (prop. 1976/771138. SkU l976/77z49. SFS l977:4l6). Sådana föreskrifter har meddelats i 6 & TK (SFS 1978122).

Lednings- och ansvarsfunktioncrna på länsnivå i fråga om de olika uppgifter som hör till den årliga taxeringen är enligt TL fördelade mellan länsstyrelsen och skattechefen som också är chef för länsstyrelsens skatte- avdelning. I huvudsak gäller härom följande.

Länsstyrelsen skall bl. a. besluta om indelningen i taxeringsdistrikt och om

Prop. 1977/78: 181 82

de särskilda nämndernas verksamhetsområden (5 ;"). förordna ordförande. kronoombud och taxeringsinspektör i taxeringsnämnd (6; I och 2 mom..) samt i vissa fall bestämma antalet ledamöteri taxeringsnämnd och ange hur många av dem som skall väljas av varje organ (6 & 3 mom.). Länsstyrelsen får medge att vissa deklarationer efter ordförandens bestämmande skall gran- skas endast av kronoombud (7 och 9535). Länsstyrelsen vakar över att taxeringsarbetet i första instans inom länet ordnas och bedrivs ändamålsen- ligt (59 R"). Slutligen skall nämnas att länsstyrelsen har att till RSV lämna förslag till anvisningar för taxeringen (59 a ä.) och att länsstyrelsen kan kalla ordföranden och högst två andra ledamöter av taxeringsnämnd till samman- träde för överläggningar rörande taxeringsarbetet (60 å).

Skattee/te/en skall bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Han skall i erforderlig omfattning granska taxeringarna och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan olika taxeringsdistrikt. Han får anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga och kan kalla ledamot av taxeringsnämnd för att få upplysningar(l7 ;"). Han har vidare i vissa fall rätt att medge uppgiftsskyldig hel eller delvis befrielse från skyldighet att lämna uppgifter till ledning för egen eller annans taxering (26. 33. 34. 37 och 46 55%). Han har även tillagts en vidsträckt anmaningsrätt i fråga om kontrolluppgifter (Sl ål och beslutar också i fråga om taxeringsre- vision (56 och 57 N').

Föreskrifterna i TL om fördelningen av vissa arbetsuppgifter reglerar endast frågan om det formella ansvaret för uppgifterna. llur därmed sammanhängande arbete skall utföras och fördelas på olika tjänstemän är på vanligt sätt reglerat i instruktion och arbetsordning. Enligt normalarbetsord- ning för länsstyrelserna gäller sålunda att avdelningschefen beslutar i fråga om vissa av de nyss berörda länsstyrelseuppgifterna. Det gäller t. ex. i fråga om "taxeringsarbetets ordnande och bedrivande i första instans" samt i fråga om förslag till länsanvisningar.

Vid behandling av taxeringsfråga. som kräver särskild sakkunskap. får taxeringsnämnd efter samråd med skattechefen anlita biträde av sakkunnig. Sådant samråd skall även ske vid behov av tolk (IS å).

Kommun får ställa tjänsteman. som länsstyrelsen godkänner. till förfo- gande för taxeringsarbetet inom kommunen. Sådan tjänsteman har att. i enlighet med de närmare föreskrifter länsstyrelsen eller ordföranden i nämnden meddelar, granska deklarationer och i förekommande fall göra erinringar samt i övrigt biträda ordföranden (16 ä 2 mom.).

l taxeringsnämnd som inte biträds av taxeringsinspektör får ordföranden anlita skrivbiträde (16 s 3 mom.).

3. 3. ) Principia's/ulel

För att få ökad effektivitet i granskningsarbetet och bättre likformighet vid taxeringen föreslog RS-utrcdningen att granskningsdelen av den årliga

Prop. l977/78:181 83

taxeringen generellt skttlle föras över till lokal skattemyndighet och länssty- relse. Tjänstemän hos dessa myndigheter skulle sålunda biträda alla taxeringsnämnder med granskning och föredragning av deklarationerna. Granskare skulle dock inte förordnas för viss nämnd utan i stället skulle lokal skattemyndighet och länsstyrelse åläggas att biträda nämnderna.

Dåvarande departementschefen biträdde utredningens förslag om en övergång till en ordning med generell granskningsassistans åt nämnderna från lokal skattemyndighet och länsstyrelse.

I fråga om fördelningen av granskningsarbetet mellan myndigheterna föreslog RS-utredningen att ca 50 000 av de mest komplicerade deklaratio- nerna oavsett företagsform skulle hänskjutas till granskare knutna till länsstyrelsen. Övriga deklarationer skulle granskas hos lokal skattemyndig- het.

Dåvarande departemenschefen ansåg att en stor del av de deklarationer som behandlades i särskilda nämnder var så komplicerade att de borde granskas av regionalt placerade tjänstemän. Han förordade sålunda att granskningen av svårkontrollerade deklarationer skulle verkställas av kvali- ficerad granskningspersonal hos länsstyrelsen. Bl. a. borde alla fåmansägda aktiebolag och deras delägare samt de personal- och pensionsstiftelser som hör till dessa bolag granskas regionalt.

Han betonade att fördelningen av granskningen borde vara i viss utsträck- ning flexibel. Det kunde vara lämpligt att grupper av deklarationer som normalt granskades lokalt ett år drogs samman för regional granskning för att sedan åter behandlas lokalt. Skattechefen borde här ha relativt stor frihet att göra gränsdragningen med hänsyn till de speciella förhållandena i länet. De deklarationer som inte behandlades regionalt borde enligt hans mening förberedas och föredras av tjänstemän som var placerade hos de lokala skattemyndighetcrna.

Beträffande uppläggningen av granskningsarbetet delade han utred- ningens uppfattning att branschvis granskning av rörelsedeklarationerna var värdefull och ledde till ökad likformighet i taxeringen. Han förordade också en integrerad taxering av fåmansföretagen och deras ägare och framhöll att det var angeläget att utbyggnaden av denna granskningsform påskyndades. l-lan framhöll också vikten av att i den nya organisationen även aktiebolagen samt personal- och pensionsstiftelser omfattades av den integrerade gransk- ningen.

I fråga om ansvarighetsfördelningen vid den årliga taxeringen uttalade dåvarande departementschefen att det enligt hans mening var uppenbart att skattechefen skulle vara den som ledde och styrde taxeringen och gransk- ningen. Han framhöll vidare att direktivrätten gentemot de granskningstjän- stemän som skulle höra till lokal skattemyndighet måste vara klar. Bestäm- melser behövdes som gav skattechefen möjlighet att styra och i vissa situationer förfoga över hela granskningsorganisationen i länet. Det borde vidare enligt hans mening understrykas att skattechefen hade det ytterSta

Prop. 1977/78:18] 34

ansvaret för taxeringen i länet. Samtidigt betonade han vikten av samråd och samarbete mellan skattechefen och chefen för de lokala skattemyndighe- tctna.

llan framhöll också att vissa fördelar beträffande ledningsfunktionen för taxerit'tgsarbetet inom länen liksom andra hithörande frågor skulle vinnas genom att inordna den lokala skattemyndigheten som en lokal enhet i den regionala förvaltningen.

Skatteutskottet(SkU l975:31 ) delade uppfattningen att den administrativa ledningen av granskningsassistenternas arbete skulle utövas av skattechefen och att denne skulle ha rätt att ge direktiv för uppläggningen av gransknings- insatserna och taxeringsarbetet i övrigt. Utskottet delade också departe- mentschefens uppfattning att man på längre sikt borde inrikta sig på att inlemma fögderiorganisationcn i den regionala förvaltningen.

3.3.3. ILS-projekter

Enligt principbeslutet skall granskningsdelen av den årliga taxeringen generellt föras över till skattemyndigheterna.

Lagtekniskt föranleder detta enligt utredningen till början ändringar av de bestämmelser som f. n. reglerar ordförandens arbetsuppgifter (7 och 8 ;;). Eftersom tjänstemän avses biträda alla nämnder i den nya organisationen bör man vidare enligt utredningen inte göra någon skillnad i ordförandens arbetsuppgifter beroende på typ av nämnd. En enhetlig reglering av ordförandens uppgifter i den nya organisationen föreslås ske i 7 ;".

Övergången till tjänstemannagranskning innebär att kronoombud och taxeringsinspektör inte längre skall förordnas. I enlighet härmed föreslår utredningen att bestämmelserna i 9 och 10;;" om sådana funktionärers åligganden utgår.

Vidare krävs bestämmelser om lokal skattemyndighets och länsstyrelses medverkan i taxeringsarbetet. Regleringen i dessa avseenden föreslås ske i 10 resp. 11 ;. De numera upphävda bestämmelserna i 16 ;" om lokal skattemyn- dighets uppgifter föreslås skola inarbetas i 10 ;".

I fråga om den närmare fördelningen av de ifrågavarande arbetsuppgiftetna mellan å ena sidan taxeringsnämndens ordförande och å andra sidan lokal skattemyndighet och länsstyrelse samt mellan dessa båda myndigheter inbördes för utredningen fram bl. a. följande överväganden och förslag.

Ordförandens uppgifter

Utredningen framhåller att införandet av tjänstemannagranskning kommer att medföra en förändring av taxeringsnämndsordlörandcns roll. eftersom granskningen och föredragningen avses ske av tjänstemän. Taxeringsnämndsordförandens roll kommer som utredningen ser det att inriktas på att planera och leda taxeringsnämndens arbete. Häri ingår att sörja

CK) U|

Prop. 1977/78: 181

för att taxeringsnämnden har ordentligt underlag för sina beslut. Taxerings- nämndsordför-anden måste därför enligt utredningens mening granska ärendena i den omfattning som krävs från denna synpunkt. Nuvarande föreskrift i 8 ;" TL att taxeringsnämndsordföranden i sådan taxeringsnämnd som åtnjuter biträde av taxeringsinspektör skall granska deklarationer och andra handlingar i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillförlitlig taxering föreslås således gälla alla taxeringsnämndsordförande i det nya systemet. Enligt utredningens uppfattning bör taxeringsnämndsord- förande i första hand granska sådana deklarationer som inte är av enkel beskaffenhet och sådana där granskaren föreslår avvikelse från deklaratio- nen. Utredningen anser också att ordföranden bör ha rätt och skyldighet att i erforderlig omfattning överta föredragningen.

För att tillgodose lekmannainflytandet måste enligt utredningen de valda ledamöterna tillförsäkras möjligheter att få insyn i och kunna påverka taxeringsarbetet. lnsyn kan erhållas. påpekar utredningen. genom att taxeringsnämnd utnyttjar möjligheten enligt 50 ;" 1 mom. TL att utse en eller flera ledatttöter att utöver taxeringsnämndsordföranden och gransknings- tjänstemannen verkställa granskning av deklarationer. Taxeringsnämnden avses vidare kunna påverka taxeringsarbetet genom att hemställa om ytterligare utredning av visst ärende. lluruvida en begäran från taxerings- nämnden om komplettering av utredningen i ett ärende genom gransknings- mans försorg kan effektueras blir en prioriterings- och resursfråga som i sista hand får lösas av arbetsledare hos myndigheten. Kan begärd utredning inte göras återstår möjligheten att anmäla ärendet för eftergranskning.

Enligt gällande bestämmelser skall taxeringsnämndsordföranden ta emot deklarationer. Utredningen konstaterar att denna bestämmelse i praktiken har mist sin betydelse. De skattskyldiga lämnari allmänhet sina deklarationer till lokal skattemyndighet eller länsstyrelse och de deklarationer som unt'lantagsvis inlämnas till taxeringsnämndsordföranden måste överlämnas till lokal skattemyndighet för sortering m. m. ldet nya systemet kommeralla deklarationer att granskas hos lokal skattemyndighet eller länsstyrelse som också fungerar som kansli åt taxeringsnämnd. Bestämmelsen om att taxeringsnämndsordförande skall ta emot deklarationer föreslås därför skola utgå. Utredningen påpekar att deklaration som trots allt inkommer till taxeringsnämndsordföranden skall vidarebefordras till lokal skattemyn- dighet och anses ha kommit in den dag taxeringsnämndsordföranden mottagit den.

Utredningen anser också att nuvarande bestämmelse om att ordföranden skall tillhandahålla deklarationsblanketter numera saknar praktisk betydelse och föreslår att bestämmelsen utgår. Även bestämmelsen om att ordföranden skall lämna de skattskyldiga deklarationsupplysningar föreslås slopad. Utred- ningen menar att bestämmelsen utan olägenhet kan utgå eftersom upplys- ningar som regel lämnas av skattemyndigheten och endast undantagsvis av ordföranden.

Prop. 1977/78:181 86

Slutligen förordar utredningen att ordföranden befrias från uppgifterna att införskaffa felande deklarationer. att lämna uppgifter och underrättelser till andra myndigheter och att sköta expeditionclla göromål.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag att taxeringsnämndens ordförande i den nya organisationen i huvudsak skall ha samma uppgifter som f. n. ankommer på ordförande i sådan nämnd som biträds av taxerings- inspektör. Han skall sålunda enligt utredningens förslag till 7 ; planera och leda nämndens arbete samt i den omfattning som det finnes påkallat föredra ärendena. Han skall vidare granska deklarationer i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig taxering samt vid behov begära eller själv företa ytterligare utredning i ärendet.

SkaIt:.-'nt_vndighere/"nas uppgifter

Utredningen föreslår en relativt utförlig reglering i 10 och 11 ;; TL av de uppgifter som huvudsakligen skall ankomtna på lokal skattemyndighet resp. länsstyrelse.

De uppgifter som enligt vad jag nyss har sagt föreslås överflyttade från ordföranden till skattemyndigheterna skall sålunda enligt utredningens förslag anges i 10 ;. Det gäller uppgifterna att införskaffa felande deklaratio- ner. att lämna underrättelser till annan myndighet och att sköta övrigt expeditionsarbete.

Vidare föreslår utredningen att vissa av de föreskrifter som enligt nuvarande 10; reglerar taxeringsinspektörens uppgifter skall behållas och gälla för skattemyndighcterna. Det gäller uppgifterna att granska deklara- tioner m. m. och utöva taxeringskontroll i övrigt samt att upprätta förslag till beslut i de ärenden som hör till nämnden.

Slutligen föreslår utredningen att föreskrifter tas in i 10; om att lokal skattemyndighet skall tillhandahålla föredragande i taxeringsnämnden i den utsträckning skattemyndigheten finner påkallat samt i övrigt lämna ordför- anden erforderligt biträde.

Genom en hänvisning i 11 ; föreslås de uppgifter som nu har berörts ankomma på länsstyrelsen i fråga om de deklarationer som skall granskas regionalt. Enligt utredningens förslag till 10; skall lokal skattemyndighet dessutom ha till uppgift att i likhet med vad som gäller 1". n. motta och sortera deklarationer m. m. Lokal skattemyndighet föreslås också skola ombesörja all Iängdföring. _

När det gäller fördelningen av deklarationsmaterialet mellan lokal skatte- myndighet och länsstyrelse föreslår utredningen att samtliga aktiebolag. föreningar m. fl. skattskyldiga som upptas i de 5. k. B— och C-längderna skall granskas regionalt. Till regional granskning skall också hänföras fåmansbo- lagsdelägarc och deras familjer samt högst 75. 000 övriga svårkontrollerade skattskyldiga och deras familjer. Återstoden skall granskas lokalt. Utred- ningen beräknar att av det totala antalet deklarationer. ca 6 milj.. kommer ca

Prop. 1977/78: 181 87

en halv milj. att granskas regionalt.

Även lagregleringen i detta avseende föreslås ske i 10 resp. 1 l ; TL. F.nligt utredningens förslag skall lokal skattemyndighet medverka vid taxeringsnämnds arbete beträffande skattskyldiga med hemortskommun inom fögderiet i den män inte länsstyrelsen medverkar. Lokal skattemyn- dighet får även efter anvisningar av skattechefen medverka i taxeringsarbetet beträffande skattskyldiga med hemortskommun i annat fögderi inom länet.

Länsstyrelsen skall medverka vid särskild taxeringsnämnds arbete. om inte särskilda skäl talar för att det är lämpligare att lokal skattemyndighet medverkar. Efter skattechefens anvisningar får länsstyrelsen medverka vid lokal taxeringsnämnds arbete.

Utredningen framhåller att skattechefen bör ha möjlighet att vid behov omfördela granskningsresurserna vid lokal skattemyndighet i länet.

Utredningen framhåller vidare att länsstyrelses medverkan vid taxerings- nämnds arbete i första hand avser granskning av de deklarationer som behandlas i särskild taxeringsnämnd. Utredningen påpekar emellertid att de föreslagna bestämmelserna även ger utrymme för att låta lokal skattemyn- dighets tjänsteman granska sådana deklarationer.

Vidare ges enligt den föreslagna ll ; möjlighet för länsstyrelse att i vissa fall även medverka vid arbetet i lokal eller gemensam taxeringsnämnd. Utredningen anser att det kan vara lämpligt att ett visst år göra regional granskning av en viss grupp skattskyldiga i lokal taxeringsnämnd utan att behöva överflytta dessa till särskild taxeringsnämnd.

Arbets/örmer nt. m.

Granskningsarbetet hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse skall enligt utredningsförslaget bedrivas i gtanskningsgrupper. [ varje grupp granskas deklarationer av olika svårighetsgrad. Föredragning av ärenden i taxerings- nämnd bör enligt utredningen göras av den tjänsteman som utrett ärendet om inte taxeringsnämndsordföranden av någon anledning anser sig böra överta föredragningen. Möjlighet skall också finnas att låta annan granskare vara föredragande.

Utredningen framhåller att önskemålet om branschgranskning och det faktum att de lokala nämnderna till skillnad från nuvarande ordning kommer att behandla både rörelse- och löntagardeklarationer medför att en taxerings- nämnd kommer att biträdas av flera deklarationsgranskare och därmed av flera föredragande. För att granskningsverksamheten skall löpa så smidigt som möjligt och för att söka begränsa antalet sammanträden för gransknings- personalen är det enligt utredningen önskvärt att antalet föredragande inte blir alltför stort i taxeringsnämnden. Utredningen menar att branschgransk- ning och behovet av en begränsning av antalet föredragande i taxerings- nämnd går att förena eftersom antalet nämnder inte blir alltför stort i

Prop. 1977/78:18] 88

förhållande till antalet granskare. Dessa kommer att uppgå till ca 1000 personer i den fullt utbyggda organisationen. Antalet nämnder skall inriktas mot ett antal av 2 000—3 000. Inom ett stort antal fögderier kommer därför antalet lokala nämnder inte att bli flera än att man bör kunna tillgodose behovet av branschvis granskning i den mån detta bedöms vara värde- fullt.

Enligt utredningens mening bör branschgranskning utföras på såväl lokal som regional nivå. Vid den regionala granskningen är det enligt utredningen lämpligt att låta även aktiebolag. frånsett stora bolag av icke fåmansbolags- karaktär. ingå i branschgranskningen.

[ fråga om fåmansföretag och deras ägare samt till företag knutna pensions- och personalstiftelscr förordar utredningen att integrerad taxering genomförs i största möjliga utsträckning.

Såvitt avser fåmansföretag i form av aktiebolag och ekonomisk förening föreslår utredningen som allmän regel att samordning i första hand sker till det taxeringsdistrikt där bolaget har sitt säte. Om samma personkrets äger flera bolag föreslås samordning ske där moderbolaget har sitt säte eller. om koncernförhållande inte föreligger. där det bolag som bedriver den httvud- sakliga verksamheten har sitt säte.

Utredningen framhåller att det väsentliga vid den samordnade gransk- ningen måste vara att deklarationerna för de personer som på grund av eget eller närståendes aktie- eller andelsinnehav har ett väsentligt inflytande i företaget och är verksamma däri granskas samtidigt med deklarationen för företaget. Att i den samordnade granskningen inordna skattskyldiga som äger enstaka aktier i ett fåmansbolag men i övrigt saknar anknytning till bolaget innebär enligt tttredningen ingen effektivisering. Det leder i stället till att granskaren tillförs taxeringsproblem. som inte har något samband med den samordnade granskningen.

Utredningen föreslår därför följande huvudprinciper för omfattningen av den integrerade granskningen. Företaget och förslagsvis högst tio delägare/ företagsledare bör komma i fråga för denna typ av granskning. Härtill kommer make samt hemmavarande barn under 18 år. 1 många fall torde det vara motiverat att även hemmavarande barn över 18 år omfattas av granskningen. i vart fall om de är verksamma i familjens företag. Samordning av granskning över länsgränserna genomförs på sikt enligt anvisningar från RSV.

När det gäller vanliga handelsbolag och kommanditbolag anser tttrcd- ningen att behovet av samordning inte är fullt så stor som vid aktiebolags- formen. Delägarna lämnar i sin deklaration redovisning för verksamheten och de är dessutom i stor utsträckning bosatta på samma eller företaget närbelägna orter. Utredningen föreslår att delägarnas deklarationer" samordnas länsvis antingen inom ramen för branschgranskning eller genom att de förs till samma särskilda nämnd.

] fråga om pensions- och personalstiftelscr föreslår utredningen att

Prop. 1977/781181 89

självdeklarationer eller uppgifter enligt 33 ; TL samgranskas med det företag som stiftelsen har huvudsaklig anknytning till.

.-fnsvars/indelning — skattec/te/ens ställning

I fråga om ansvaret inom länet för den årliga taxeringen och skattechefens ställning anför utredningen bl. a. följande.

På lokal nivå bör finnas en organisation med kompetens och resurser att såväl materiellt som administrativt kunna lösa huvuddelen av de löpande uppgifterna inom bl. a. beskattningsområdet. Till ansvarsområdet på regional nivå bör höra de ledande. planerande och samordnande uppgifterna inom regionen. lläri inbegrips metod- och resursanvändning. prioritering av insatser m. m. Redan i den nuvarande ordningen har skattechefen ålagts ett stort ansvar vad gäller taxeringsområdet. Bl.a. skall skattechefen enligt 17; TL "bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka föratt taxeringarmi bliva likformiga och rättvisa". Detta innebär i princip att skattechefen beträffande vissa i TL angivna uppgifter. främst processföring och taxerings- kontroll. är undandragen länsstyrelsens. dvs. landshövdingens och styrelsens inflytande. 1 59 ;" TL föreskrivs dock att "länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet i första instans inom länet ordnas och bedrives ändamålsen- ligt". Vad gäller övriga ärendegrupper. exempelvis inom områdena för mervärdeskatt och uppbörd. ankommer uppgifterna på länsstyrelsen mcd organisatorisk hemvist inom skatteavdelningen. Länsrådet vid skatteavdel- ningen kan därför sägas ha två funktioner. dels som skattechefi länet. dels som avdelningschef inom länsstyrelsen. Denna dubbla chefsroll är redan i nuvarande ordning förenad med olägenheter och det är svårt att klart särskilja de olika rollerna.

Utredningen ser det som önskvärt att söka åstadkomma en ökad klarhet och renodling i ansvarsfördelningen inom länet beträffande även övriga delar inom beskattningsområdet. En enhetlig och gemensam ansvarsstruktur skulle enligt utredningen öka förutsättningarna för en effektiv skatteadmi- nistration. En fullständig renodling såväl sakområdesmässigt som administrativt finner utredningen emellertid svår att genomföra inom ramen för nuvarande länsstyrelseorganisation.

Utredningen erinrar om att skatteutskottet har uttalat att man på längre sikt bör inrikta sig på att inlemma fögderiorganisationen i den regionala förvaltningen och att frågan om lokal skattemyndighets organisatoriska ställning f. n. utretts. Någon förändring i detta avseende väntas inte äga rum innan RS-reformen har genomförts.

Vad gäller den årliga taxeringen finner utredningen övervägande skäl tala för att. med vissa undantag. lägga det samlade ansvaret på skattechefen. Detta innebär bl. a. att länsstyrelsens ansvar enligt 5.9; TL föreslås bli överfört till skattechefen samt att denne skall lämna föreskrifter för lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet.

Prop. 1977/78:181 90

Vidare föreslås att i skattechefens ansvar skall ingå att planera. följa och utvärdera taxeringsarbetet i länet och att lokal skattetnyndighets chef resp. chefen för taxeringsenheten inom ramen för skattechefens föreskrifter och anvisningar skall ansvara för genomförandet av taxeringsarbetet.

Utredningen påpekar därvid att så länge lokal skattemyndighet och länsstyrelse utgör skilda myndigheter kan situationer uppkomma då skatte- chefens sakområdesansvar kommer i konflikt med fögderichefens linjeans- var. Utredningen föreslår därför att ett särskilt samrådsorgan inrättas. Detta bör bl.a. ha till uppgift att årligen diskutera mål och inriktning av verksamheten i stort för kommande planeringspcriod.

För länsstyrelsens del föreslås kvarstå bl.a. uppgifterna att utse vissa funktionärer i taxeringsnämnd. att göra distriktsindelning och besluta Om nämndernas verksamhetsområdcn samt att bestämma vissa ersättningar till taxeringsfunktionärer m. fl.

När det gäller den lagtekniska utformningen av utredningens förslag föreslås bl. a. följande ändringar i TL.

1 17 ; föreslås ett tillägg av innebörd att skattechefen leder taxeringsarbetet i länet och utfärdar föreskrifter för lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet.

Bestämmelsertui i 59 ; om att länsstyrelsen vakar över taxeringsarbetet i första instans föreslås slopade. Skattechefen i stället för länsstyrelsen skall handha uppgifterna enligt 59 a och 60 ;;.

Beträffande skatteavdelningarnas organisation föreslår utredningen bl. a. att den nuvarande taxeringsenheten delas i två enheter. en benämnd taxeringsenhet. med ansvar för den årliga taxeringen och en. benämnd processenhet. med uppgift att sköta processföringen. Skatteavdelningarna föreslås vidare få ett skattechefens kansli föradministrativa stödfunktioneråt skattechefen.

' Övriga/i'ägor

Enligt utredningen finns det i den nya taxeringsorganisationen. där tjänstemän vid lokal skattemyndighet resp. länsstyrelse skall biträda taxeringsnämnderna. inte längre något behov att förfoga över kommunala tjänstemän för taxeringsarbetet. Utredningen föreslår därför att bestämmel- serna i 16; 2 mom. TL slopas.

Med hänsyn till att samtliga nämnder skall biträdas av tjänsteman föreslår utredningen vidare att bestämmelserna i 16 ; 3 mom. om rätt för ordförande att anlita skrivbiträdc skall utgå.

Utredningen föreslår också att en uttrycklig regel om taxeringsintenden- tens partsställning tas in i ett nytt 2 mom. i 17 ;. Enligt förslaget skall däri anges att taxeringsintendent är part i skatterätt. kammarrätt och regerings- rätten vid prövning av ärenden enligt TL.

Prop. 1977/78:181 91

3.3.4 Rcmissvlfram/ena ()l'tl/örum/ens upper/itll”

Utredningens förslag i fråga om ordförandens uppgifter i den nya organisationen har i huvudsak lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Några remissinstanser kritiserar dock förslaget att slopa bestämmelsen om att ordföranden skall lämna de skattskyldiga deklarationsupplysningar. lt'anmzurrällcw /' Göteborg anser att förslaget strider mot den serviceanda som bör känneteckna myndigheterna i dagens samhälle och framhåller att det varken är önskvärt eller i praktiken över huvud taget så lätt att slopa ordföranden som ttpplysningskälla för de skattskyldiga. Även ,sz'iri/Lt's/it'Uls skattw/v/c'gu/ion vill ha kvar bestämmelsen i fråga.

Skaltenn'In/igllclernas tt/tpgi/ic'r

Utredningens förslag angående de uppgifter som i första hand skall ankomma på skattemyndigheterna har i huvudsak endast mött invändningar i vissa detaljfrågor.

Flera remissinstanser vänder sig sålunda mot utredningens formulering i lagförslaget i fråga om tillhandahållattdet av föredragande. nämligen att det skall ske "i den utsträckning myndigheten finner påkallat". Detta uttryck bör enligt remissinstanserna ändras till "i erforderlig utsträckning" e. d.

Länsstw'vlswz !" .-l=lalmr'i/ms lc'in ifrågasätter om inte bestämmelserna om skattemyndiglteternas uppgifter i den nya organisationen är av sådan ordningskaraktär att de hör hemma i TK eller i myndighetsinstruktionen.

Några remissinstanser berör förslaget till reglering av lokal skattemyndig- hets resp. länsstyrelses medverkan i granskningsarbetet.

Före/tingen _S't'crlgcsIIZÅec/uriUänsmniin konstaterar att den föreslagna lag- texten synes utvidga länsstyrelsens och lokal skattemyndighets behörighet. l-"öreningen påpekar att en överföring av personella resurser från en arbetsplats till en annan emellertid inte kan genomföras titan förhandlingar enligt lagenf1976:580)om medbestämmande i arbetslivet. MBL. med berörda personalorganisationer. Om i stället arbetsuppgifter skulle flyttas från en arbetsplats till en annan måste en sådan åtgärd föregås av en noggrann resursinventering i samråd mellan berörda parter.

l.änssn're/scrrm i.S'rock/io/ms samt Göteborgs och Bohus län anser att det inte bör krävas särskilda skäl för att lokal skattemyndighet skall medverka i särskild nämnd eftersom sådan nämnd enligt länsstyrelsernas mening också skall finnas på lokal nivå.

I.änsstyrulswr iSrot'k/io/ms län påpekar behovet av åtgärder som underlättar det administrativa Rirfarandct vid samgranskning av fåmansföretag och deras delägare. Länsstyrelsen påpekar bl.a. att vissa arbetsuppgifter med avseende på debitering m. m. är uppdelade på skilda myndigheter när det gäller fåmansbolag å ena sidan och deras delägare å andra sidan. Det gäller

Prop. l977/78: 181 92

t. ex. i fråga om längdf'öring. anstånd samt åtgärder enligt uppbördslt-tgen (l953:272. UBL. och lagen (l959:55l) om beräkning av pensionsgrundandc inkomst enligt lagen (19621381) om allmän försäkring. LBP. Länsstyrelsen föreslåratt möjlighet öppnas för länsstyrelse att förordna att beslutsfattandet i dessa fall skall samordnas till en myndighet.

.-frh('ts/orntw' m. m.

Lii/tsstt'rc/swt i Göteborgs och Bohus län delar utredningens uppfattning att branschvis granskning av rörelset'leklarationer och samgranskning av fåmansbolag med delägare effektiviserar granskningsarbetet. Länsstyrelsen framhålleratt man under de första åren i den nya organisationen bör pröva sig fram till ett system som ger effektiv kontroll till rimlig kostnad.

L(insstrru/swz i Hal/amis lärt anser också att branschvis granskning katt vara lämplig inom såväl lokal som särskild taxeringsnämnd. Länsstyrelsen betonar dock vikten av att myndigheterna ges möjlighet att organisera arbetet med hänsyn till personalens kunskaper och speciella intressen liksom till sammansättningcn av deklaratit:)nsmaterialet.

[.fi/tsstrrclsen i Kristimtstt'tds lätt är ense med utredningen att det finns fördelar med branschgranskning. men anser att nackdelarna med en sådan granskning klart överväger i ett län av Kristianstads storlek. Länsstyrelsen framhåller bl. a. att branschgranskning leder till ett mindre omväxlande och kunskapsutvecklande arbete och fler föredragande i nämnderna. Vidare pekar länsstyrelsen på att länet i hög grad domineras av jordbruk och menar att granskning av jordbruksdeklarationer bör ingå i alla granskares arbets- uppgifter. Slutligen framhåller länsstyrelsen att flertalet fögderier inom länet har så ringa storlek att branschgranskning i dessa över huvud taget inte torde gå” att genomföra.

.4nsvars/örtlallting — .sku/tuc/ttf/ivts s/("i/lrting

Förslagen om fördelningen av ansvaret inom länet i fråga om den årliga taxeringen har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Några remissinstanser ifrågasätter eller motsätter sig dock förslaget att länsstyrelsens uppgifter enligt 59 ; skall föras över på skatteche— fen. Några lokala skattemyndigheter är vidare kritiska mot projektets förslag rörande ansvarsfördelningen mellan regional och lokal nivå.

När det gäller fördelningen av uppgifterna mellan länsstyrelse och skattec hef' konstaterar it'iusstyralscn i Skara- borgs län att förslagen står i överensstämmelse med 1975 års riksdagsbeslut. som fastlade principerna för skattechefens ansvar för taxeringen i första instans. Länsstyrelsen påpekar att det inte innebär något principiellt nytt att vissa funktioner inom taxeringsområdet läggs på skattechefen och inte på länsstyrelsen. Redan nu har skattechefen viktiga funktioner som inte är

Prop. 1977/78:181 93

länsstyrelseuppgifter i vanlig mening. Också andra tjänstemän på länssty— relsen har liknande Speciella befogenheter och ansvarsområden. Länssty- relsen framhåller att taxeringsnämndernas verksamhet varken är eller kommer att bli inordnad under länsstyrelsen. Den ledning. planering och samordning som krävs för att taxeringsarbetet skall kunna fungera tillfreds- ställande bör därför inte ens formellt vara länsstyrelseuppgift utan tnåstc på sätt riksdagsbeslutet anger ankomma på skattechefen.

S.»fCO/SR anser att förslaget att låta skattechefen överta länsstyrelsens formella ansvar för den årliga taxeringen äri konsekvens med hurarbetet sker i praktiken och noterar det därför med tillfredsställelse.

RRl' framhåller att förslaget till fördelning av ansvaret för den årliga taxeringen bör ses mot bakgrund av att skatteavdelningen är en organisato- risk del av länsstyrelsen och att det övergripande ansvaret för den statliga förvaltningen i länet enligt länsstyrelseinstruktionen åvilar länsstyrelsen. Detta förhållande talar enligt RRV för att länsstyrelsen även efter eventuell ändring av den årliga taxeringen ansvarar för att skattechefen uppfyller såväl sitt sakområdes- som sitt linjeansvar i enlighet med vad som föreskrivs i särskild ordning. Det finns enligt RRV skäl påpeka att under länsstyrelsens samlade ansvar finns även frågor om exempelvis organisation. arbetsordning. budget och anslagsframställning. Länsstyrelsens övergripande ansvar för den statliga förvaltningen inom länet och vad som följer därav bör enligt RRV beaktas i det fortsatta utredningsarbetet.

Länsstyrelsen i ..-"l--Ialmt'i/nts län motsätter sig förslaget att länsstyrelsens uppgifter enligt 59 ; skall föras över på skattechefen. Länsstyrelsen påpekar att i begreppet taxeringsarbete inryms bl. a. och till väsentlig del de uppgifter som genom reformen förs över från ordförande och kronoombud till tjänstemän, dvs. detaljgranskning-.a. kontroller. utredningar m.m. Även efter reformen. varigenom ordförande befrias från detaljgranskning m. m.. ligger emellertid på denne kvar ett allmänt ansvar för arbetet inom nämnden. t.ex. planläggning och ledning av sammanträdena. m. m. Här har länssty— relsen ett ansvar för att de funktionärer. som den tillsatt. fullgör sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.

Länsstyrelsen anser därför att bestämmelsen i 59 .; TL bör vara kvar. Helt allmänt finner länsstyrelsen vidare att det är angeläget att den förankring. som taxeringsarbetet i första instans f.n. har i länsstyrelsen med dess lekmannastyrelse. inte försvagas. Med den övergång till mera utpräglad tjänstemannataxering. som reformert i praktiken innebär. borde denna förankring snarare förstärkas.

Även länsstyrelse/t i Stockholms län är av den uppfattningen att 59 .; bör behållas. Länsstyrelsen anser att man inte onödigtvis bör framtona skatte— väsendets fiskala särart utan i stället om möjligt markera skatteväsendets anknytning till den allmänna förvaltningen som länsstyrelsen represente— rar.

När det gäller a nsvarsf'ördelningen mellan skatteför—

Prop. 1977/78: 181 94

valtningen på regional och lokal nivå understryker flera remissinstanser behovet av klara ansvarslinjer. Från länsstyrelschåll betonas vidare vikten av att skattechefen får möjlighet att disponera hela gransk- ningsorganisationen.

Länsstyrelsen i .S'twkholms liin framhåller att skattechefen i länet inte endast har det yttersta ansvaret för taxeringsarbetets uppläggning och genomförande utan att han också skall se till att den övergripande planeringen inom ett samrådsorgan nted företrädare för bl.a. lokal skattemyndighet ges sådan inriktning att de skattskyldigas berättigade krav på en riktig behandling av deras taxeringar kan uppfyllas. Det måste därför enligt länsstyrelsen finnas en klar ansvarsfördelning mellan de två myndigheter som i dag handhar bestyret med taxeringsarbetet. Det får inte föreligga minsta tvivel om att skattechefen ialla situationer har detta ansvar. Länsstyrelsen betonar särskilt vikten av att skattechefen i länet skall äga ge allmänna direktiv för taxeringsarbetets uppläggning och inriktning. Lokala skattemyndighcterna har alltså att efterkomma och arbeta i enlighet med vad skattechefen sålunda kommer att fi.”)rcskriva.

Direktiven bör enligt länsstyrelsen ges till de lokala skattemyndigheterna som sådana. Dessa skall alltså inför skattechefsvara föratt verksamheten får den avsedda inriktningen. Detta kan i vissa fall innebära att viss del av personalen skall medverka i speciella projekt.

Denna skattechefens rätt att i vissa lägen förfoga över hela gransknings- organisationen i länet bör enligt länsstyrelsen klart framgå av författnings- texten. Däremot anser länsstyrelsen att den föreslagna föreskriften i 17 ; om samråd med lokal skattemyndighet är överflödig. Enligt länsstyrelsen är det självklart att samråd måste ske med alla dem som medverkar i taxeringsar- betet.

Även lt'insstj"re/serna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län anser att föreskriften om samråd kan utgå.

Lc'irtsstvrelsen i Gt'itebmgs oeh Bohus län instämmer i utredningens titta- lande.att den nuvarande ordningen med ett regionalt sakområdesansvar som vilar direkt på skattechefen är rationellt och bör bibehållas. Uppgiften att planera och samordna verksamheten i stort samt väga och prioritera resursinsatserna kan enligt länsstyrelsen bäst utföras på regional nivå. Givetvis måste arbetet härmed ske i samråd med berörda lokala skattemyn- digheter. Länsstyrelsen framhåller vidare att det är väsentligt för en effektivt arbetande skatteadministration att det föreligger klarhet i fråga om ansvar och styrningsrätt inom organisationen. Detta har emellertid enligt länsstyrelsens mening inte kommit till klart uttryck i författningsförslaget.

I.änsstrre/sen i Uppsala län anser att det är rimligt att skattechefen har ntöjlighet att förfoga över hela granskningsorganisationen i länet. Den möjlighet som enligt länsstyrelseinstruktionen finns att förordna tjänsteman vid länsstyrelsen att tjänstgöra vid lokal skattemyndighet bör utsträckas genom intagande av bestämmelse i lokal skattemyndighets instruktion så att

Prop. 1977/78:181 95

skattechefen ges möjlighet att styra resurser från lokal skattemyndighets granskande enhet till länsstyrelse och annan lokal skattemyndighet inom länet. Länsstyrelsen anser. att sådana bestämmelser katt införas utan risk för störande förflyttningarav personalen. När tjänstemannen inte kan flyttas kan i praktiken deklarationerna flyttas från det etta fögderiet till det andra där tjänstemannen finns om behörighetsfrågan lösts. Enstaka resor från en ort till en annan för föredragning inför taxeringsnämnd får anses ligga inom toleransgränsen.

SACO/SR delar utredningens mening. att skattechefen bör ges ett större linjeansvar när det gäller användningen av personal på de lokala skattemyn- digheterna. llärigenom bör bl. a. personalgenomströmning mellan länssty- relser och lokala skattemyndigheter underlättas. vilket bör vara naturligt. då arbetsuppgifterna får en mer likartad karaktär. SACO/SR finner att utred- ningens förslag får anses stå väl i överensstämmelse med personalens intressen.

De lokala skattemyndigheter som har uttalat sig i frågan godtar i princip att skattechefen får ansvaret för de ledande. planerande och samordnande uppgifterna inom regionen. Samtidigt betonas att fögderichefen bör ha ansvaret för genomförandet inom sitt område. Vidare understryker så gott som samtliga lokala skattemyndigheter vikten av att ett organ för samråd mellan lokal skattemyndighet och länsstyrelse inrättas.

Loka/a skatterrtvrta'ieheterr i Västerås fögderi anser det givet att skattechefen skall ansvara för skatteförvaltningens effektivitet inom regionen och att han har befogenhet att vidtaga dispositioner i organisation och arbetsformer. Hur stor denna direktivrätt skall vara i fråga om lokala skattemyndighetens pcrsonalresurser har dock utredningen inte närmare preciserat. Myndigheten anser att det vore önskvärt om detta kunde ske så att skattechef och fögderichef vet inom vilka ramar deras direktivrätt och handlingsfrihet ligger.

Loka/ct ska!rernyrrr/ig/reten i Göteborgsfögderi anser att det är beklagligt att utredningen inte har kunnat presentera mer fullständiga förslag i fråga om innehållet i ansvarsfördelningen. Myndigheten konstaterar att avsikten tydligen är den. att skattechefen som sådan skall kunna omfördela gransk- ningsresurser hos lokal skattemyndighet. När det gäller skatteavdelningen kan han icke göra det i egenskap av skattechef utan såsom avdelningschef således i länsstyrelsens namn. Myndigheten anser att man bör ha samma metod för de olika granskningsorganisationerna. dvs. den regionala och den lokala. Det är vidare enligt myndigheten helt mot samhällsutvecklingen att konservera metoden med enmansbeslut och att lägga besluten allt längre från den enskilde.

Myndigheten godtar i princip att skattechefen bör ha rätt att i vissa lägen disponera hela granskningsorganisationen, Med skattechefens roll och hans ansvar är det klart att han — via länsstyrelsen — skall kunna ha den möjligheten. Det är emellertid enligt myndigheten lika klart att denna

Prop. 1977/78:18] 96

möjlighet aldrig får innebära kortsiktiga ingrepp i strid mot planeringsöver- enskommelsen eller ttnder löpande planeringsperiod. Det är därför angeläget att frågorna om skattechefens roll och om ansvarsfördelningen ganska snart allsidigt analyseras.

Förslaget att låta skattechefen i stället för länsstyrelsen avge förslag till lä n sa n v is nin gar (59 a ;) godtas eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i .s'l'la/rnö/nrs län anser att bestämmelserna i paragrafen bör föras över till TK.

Inte heller förslaget att skattecltefen skall överta länsstyrelsens befogenhet enligt 60; att kalla vissa ledamöter i taxeringsnämnden till överläggningar möter några erinringar från remissinstansernas sida.

I_r'insstyre/sen i Blekinge län anser att det i enlighet med utredningens intentioner i fråga om ansvarsfördelningen förefaller naturligt — inte minst från cffektivitetssynpunkt — att även ansvaret för att förordna taxerings- nämndsordförande överförs på skattechefen.

Övriga . frågor

Förslaget att slopa bestämmelserna i 16; 2 mom. om kommuns m ed v e rk a n i taxeringsarbetet kritiseras av några remissinstanser. TOR framhåller att till de tjänstemän som avses i stadgandet hör även de kommunala taxeringsrevisorer. som finns anställda i vissa kommuner. Enligt TOR utför dessa ett värdefullt arbete i form av bl. a. offensiva granskningar. TOR anser därför att bestämmelserna bör stå kvar. Av samma mening är IällSSll'l'P/S'Ull i .S'loek/m/rns län. tila/mö kommun och Föreningen Sveriges kommuna/a taxer'irmsrerisorer.

I fråga om förslaget att slopa rätten för ordförande att anlita s k ri vbi- träde påpekar länsstyrelsen i [toppar-bergs lån och Föreningen Sveriges IffÄut/c'l'fl/älls/(>I)lif/l att denna rätt bör finnas kvar övergångsvis till dess att alla nämnder har fått tjänstemannabiträde.

Förslaget att taxeringsintendentens partsställning skall anges i ett nytt 2 mom. till 17 ; sätts i fråga av lärrsstyrelserna [ Ix'opparbergs och Norrlmttens län. som hävdar att intendentcns ställning framgår av andra bestämmelser i TL.

3.3.5 Statsrnakter'nr'rs bes/ut vid [976/ 77 års riks/nine

Riksdagen har vid 1976/77 års riksmöte beslutatfprop. 1976/77:100 bil. 18. CU 1976/77:13. rskr 1976/77:164) att de av RS-projektet ftårordade princi- perna rörande fördelningen av granskningsarbetet mellan länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall ligga till grund för fördelningen av personal mellan myndigheterna. Det innebär således att samtliga aktiebolag. föreningar m. fl. skattskyldiga som upptas ide s. k. B- och C-längderna skall granskas regionalt. Till regional granskning skall också hänföras fåmansbo-

Prop. 1977/78: 181 97

lagsdelägare och deras familjer samt högst 75 000 övriga svårkontrollerade skattskyldiga och deras familjer. Återstoden skall granskas lokalt. Särskilda förhållanden i något län skall dock kunna medföra en delvis annorlunda fördelning av deklarationsgranskningen.

Riksdagen beslutade samtidigt om bl.a. organisationsförändringar vid länsstyrelsernas skatteavdelningar och organisationsmodeller för de lokala skattemyndigheterna samt bemanningsplaner. Beslutet innebär i huvudsak följande. .

Länsstyrelsernas skatteavdelningar och taxeringsavdelningen vid länssty- relsen i Stockholms län skall omorganiseras. Det samlade ansvaret för den årliga taxeringen inom länet läggs på en nyorganiserad enhet. benämnd taxeringsenhet. hos länsstyrelserna. De djupare och mer omfattande revisio- nerna hänförs till de nuvarande revisionsenheterna. Den nuvarande taxeringsenhetens besvärsärenden samt allmänna ombudsfunktioner för uppbörd och mervärdeskatt flyttas till en ny enhet benämnd besvärsenhet. litt särskilt skattechefens kansli inrättas vid varje länsstyrelse.

Organisationen av mindre och medelstora lokala skattemyndigheter skall - bygga på att myndighetens arbetsuppgifter fördelas på en serviceenhet och en granskningsenhet. Arbetsuppgifterna vid de största lokala skattemyndighe- terna skall fördelas geografiskt på skatteadministrativa enheter. Till myndig.- heterna knyts dessutom en arbetsgivarenth och en administrativ enhet. Arbetet inom de olika enheterna hos lokal skattemyndighet skall bedrivas inom arbetsgrupper med integrerade arbetsuppgifter.

l prop. 1976/77:138 harjag berört vissa frågor angående.skattemyndighe- ternas medverkan vid taxeringsarbetet. Jag anförde därom bl.a. följande.

De tjänstemän som skall biträda taxeringsnämnderna avses i stor utsträck- ning arbeta i granSkningsgrupper. Varje sådan grupp skall kunna biträda flera taxeringsnämnder och fördela sin medverkan på det sätt som visar sig lämpligast. Något särskilt förordnande att utföra granskning eller vara föredragande bör inte krävas. Dessa arbetsuppgifter följer med tjänsten hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. I vilken utsträckning och åt vilken eller vilka taxeringsnämnder tjänstemannen i det särskilda fallet skall lämna sitt biträde är en organisationsfråga som får lösas i administrativ ordning.

För att möjliggöra att den.granskningspersonal som finns hos länsstyrel- serna och de lokala skattemyndigheterna kan tas i anspråk på angivet sätt redan vid 1978 års taxering föreslog jag en uttrycklig bestämmelse i 16,ä 1 mom. TL om att länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall medverka i taxeringsnämnds arbete i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Jag förordade vidare att ös ] och 2 mom. TL skulle kompletteras med bestämmelser omatt kronoombud eller taxeringsinspektör inte behöver utses när tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet är föredragande i taxeringsnämnd med stöd av 16 ;" ] mom. Förslagen har godtagits av riksdagen (SkU 1976/ 77:49. SFS l977z4l6).

Prop. 1977/78:181 98

4 Taxeringsnämndernas verksamhet m. m. 4.1 Arbetsformer 4 . I. I Nuvarande ordning

Taxeringsnämnd har möjlighet att—utse en eller flera ledamöter som utöver ordföranden och kronoombud resp. taxeringsinspektör granskar deklara- tionerf50å 1 mom.).

Ordföranden bestämmer tid och plats för taxeringsnämndens sammanträ- den. llan skall också kalla ledamöterna och på lämpligt sätt underrätta länsstyrelsen och de skattskyldiga i länet om tid och plats för sammanträdena (61 ;" 1 mom.). Normalt" brukar nämnden sammanträda 4 — 8 gånger under perioden mars—juni. .

Protokoll skall föras vid sammanträdena 'i erforderlig omfattning (61 ä' 1 mom.). Bl. a. skall i protokollet antecknas fall där ordförandena eller taxeringsittspektören haft avvikande mening om beslutad taxering (63 å"). Ytterligre bestämmelser om vad protokoll skall innehålla finns i TK. [ praktiken förs inte särskilt protokoll från varje sammanträde utan ett enda protokoll upprättas för hela taxeringsperioden. l protokollet tas inte in uppgift om vilka taxeringar som behandlats vid visst sammanträde. Det går inte heller att av protokollet utläsa vilka ledamöter som har deltagit i beslut rörande viss skattskyldigs taxering.

Taxeringsinspektör deltar i nämndens överläggningar men inte i dess beslut (61 .b" 2 mom.).

Sammanträde med taxeringsnämnd hålls inom slutna dörrar. Skattskyldig har dock rätt att inför nämnden lämna upplysningar till ledning för taxering som berör honom, Om det kan ske utan hinder för förrättningens fortgåttg bör nämnden genast lämna skattskyldig begärd upplysning i fråga om hans taxering (61 ;" 4 mom.). Skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman får närvara vid sammanträde med taxeringsnämnden (61 ä 5 mom.).

Är ordföranden jävig utser nämnden inom sig viss ledamot att föra ordet vid ärendets behandling (62 ;").

Beslut om taxering och annat beslut som innebär avgörande i sak får fattas om ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter är närvarande. Endast ett kronoombud får delta i omröstningen. Annat beslut av nämnden får fattas av ordföranden ensam.

Anser taxeringsnämndens ordförande eller taxeringsinspektör att taxering bort åsättas annorlunda än taxeringsnämnden beslutat. skall han på dekla- ration eller därvid fogad handling ange den taxering, som enligt hans mening bör åsättas och göra anteckning härom i protokollet.

Annan ledamot som deltagit i taxeringsnämndens beslut får anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas. Om reservationen närmare utvecklas, skall den avfattas skriftligen-

Prop. 1977/78:18] 99

Och avges sist vid justeringen av protokollet.

Av nämnden anlitad sakkunnig har rätt att anteckna särskild mening till protokollet (63 ;").

llar ledamöterna skiljaktiga meningar skall öppen omröstning hållas och tlertalets mening gälla. Vid lika röstetal gäller den mening som är till den skattskyldiges förmån eller, om denna grund inte kan tillämpas. ordföran- dens mening (64 s").

Taxeringsnämnden beslutar årligen i fråga om inkomsttaxering och förmögenhetstaxering. Nämnden skall så snart ske kan och om möjligt före utgången av maj månad under taxeringsåret företataxering till kommunal inkomstskatt av sådana skattskyldiga. som skall taxeras till statlig inkomst- skatt av annan taxeringsnämnd eller vilkas besvär över taxeringen skall prövas av den mellankommunala skatterätten. Vid sådan taxering bör samråd i regel ske med övriga nämnder som taxerar den skattskyldige. Dessa skall också underrättas om taxeringen. Även' för andra fall föreskrivs underrättelseskyldighet (66 ä').

4. I .2 Princi 7b('S/Ilif'l I

RS-utredningen föreslog i huvudsak följande ändrade former för taxerings- nämndens verksamhet.

Föredragning skall i princip skötas av den tjänsteman som granskat- deklarationen. Denne skall inte få delta i nämndens beslut men få anteckna avvikande mening. Suppleant skall få närvara vid nämndens samtliga sammanträden.

För att ge lekmännen möjlighet att medverka mer ingående i bedömnings- frågor skall nämnden kunna överlämna åt ordföranden att ensam besluta i frågor som är otvistiga eller som är av formell natur eller rör mindre belopp.

Omröstningsreglerna ändras så att ordföranden får utslagsröst vid lika röstetal.

Dåvarande departementschefen förordade utredningens förslag till ändrade verksamhetsformer. Han framhöll därvid bl.a. i fråga om den föreslagna fördelningen av beslutskompetensen att lekmännens erfarenheter och kunskaper borde nyttiggöras i taxeringsarbetet på bästa sätt. Detta är möjligt om nämnderna koncentrerade sitt arbete på de viktiga bedömnings- frågorna i taxeringen. Enligt hans mening var det därför rationellt att beslut beträffande otvistiga deklarationer och ärenden om småbelopp liksom frågor av rent teknisk och formell natur avgjordes som enmansmål av ordföranden efter förberedelse av granskarcn.

Skatteutskottet tillstyrkte förslaget och riksdagen beslutade i enlighet härmed.

Prop. 1977/78: 181 ' l00

4. l .3 R.S'—pro/eklel Sannnanträden. närvarorätt och protokoll/öring

Utredningen anser att tid och plats för taxeringsnämndens sammanträden ' liksom nu bör bestämmas av ordföranden.

Föreskriften i 61 ;" 1 mom. om att ordföranden på lämpligt sätt skall underrätta de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet tillämpas f. n. i regel så att meddelande om sammanträdena genom länsstyrelsens försorg anslås hos myndigheten. Utredningen föreslår att föreskriften slopas och att i stället skyldighet införs för ordföranden att underrätta även lokal skattemyndighet. Enligt utredningen tillgodoser man därigenom de skattskyldigas intresse av att på ett enkelt sätt få kännedom om sammanträdena.

Enligt principbeslut bör suppleant ha rätt att närvara vici taxeringsnämn- dens sammanträden utan att förfall för ordinarie ledamot föreligger. Under- rättelse om sammanträde föreslås därför skola sändas till suppleanterna. Suppleant skall inte ha rätt att delta i beslutet såvida han inte ersätter ordinarie ledamot.

Föredragande tjänsteman skall enligt utredningen inte vara ledamot i nämnden och således inte få delta i nämndens beslut. Föredraganden föreslås dock få rätt att delta i nämndens överläggningar. Utredningen föreslår vidare att den som utan att vara föredragande verkställt taxeringsrevision skall få rätt att närvara vid handläggning av ärende som berörs av revisionen. Dessutom föreslås uttryckliga bestämmelser om närvarorätt för sakkunnig i' fråga om ärende som han-biträtt'nämnden med saint för skattskyldigs ombud eller biträde. Taxeringsrevisorn och den sakkunnige föreslås även få rätt att delta i nämndens överläggningar.

De nuvarande bestämmelserna i 63 ;" om skyldighet för ordföranden att skriftligen ange skiljaktig mening santt rätt för övriga ledamöter och sakkunnig att anföra reservation mot nämndens beslut eller låta anteckna avvikande mening till protokollet föreslås också ändrade. Förslaget innebär att de som får delta i nämndens överläggningar även skall ha rätt att anmäla ”från beslutet skiljaktig mening". Uttrycket har valts för att även sådan mening skall omfattas av den i 18% förvaltningslagen (1971:290) givna föreskriften att part. om det är uppenbart att beslutet går honom emot. skall underrättas bl.a. om "skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling". Skiljaktig mening föreslås skola avfattas skriftligen och avges senast en vecka efter sammanträdet. Den nuvarande föreskriften om att skiljaktig mening skall antecknas i protokollet föreslås med hänsyn till föreskriftens ordningskaraktär överflyttad till TK.

Utredningen konstaterar att det från olika håll har förts fram önskemål om att det i nämndens protokoll skall tas in uppgift om vilka taxeringar som behandlats vid visst sammanträde. Därigenom skulle det av protokollet kunna utläsas vilka ledamöter som deltagit i beslut rörande viss skattskyldigs taxering. Att föreskriva att protokoll skall upprättas särskilt för varje

Prop. 1977/78: 181 101

sammanträde medför dock enligt utredningens mening ett omständligt ochi onödan tyngande arbete. Dokumentation av vilka som fattat beslut i visst ärende skulle i stället kunna ske genom att anteckning görs på deklaration

eller annat beslutsunderlag om vid vilket sammanträde beslut fatt-äts.. llärigenom skulle ntan via protokollets uppgifter om närvaro vid olika sammanträden vid behov kunna konstatera vilka som deltagit i besltttet.

Utredningen finner dock att även ett sådant förfaringssätt innebär ett merarbete av relativt ringa värde. Utredningen anser det därför tillräckligt att nämndens beslut dokumenteras genom ordförandens signum på deklaratio- nen.

1.agtekniskt sett föreslås inte några ändringar av bestämmelserna om protokollföring i 61 ä 1 mom. Den nuvarande föreskriften om att protokoll skall föras i erforderlig omfattning står alltså kvar. Närmare bestämmelser om protokollföring bör enligt utredningen tas in i TK.

Bes/ttt/ör/tet oelt omröstning

Principen vid utformningen av delegationsreglerna bör enligt utredningens uppfattning vara att ordföranden ensam skall avgöra endast sådana ärenden där lekmannainflytande och lokalkännedom kan antas vara utan egentlig betydelse. Så snart det föreligger tveksamhet i rättsligt eller materiellt avseende hur en fråga bör bedömas. skall frågan alltid avgöras av hela nämnden. Utredningen anser dock att det i likhet med vad som gäller för skatterätten skall finnas ett-kompletterande regel om att deklarationsavvi- kelser på högst 500 kr. alltid skall få beslutas av ordföranden ensam.

För att få enhetlighet i taxeringsarbetet bör ordförandens rätt att besluta ensam inte vara beroende av nämndens delegation. Utredningen föreslår därför — i motsats till vad som föreslagits i RS-rapporten — att ordförandens rätt att besluta ensam skrivs in i TL. Föreskrifterna härom föreslås utformade efter förebild av föreskrifterna om domförheti 5 och 6 åk" lagen ( 1971152) om skatterätt. fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Förslaget innebär att taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden ensam vid

1) beslut som icke innefattar prövning av ärendet i sak.

2) beslut om taxering tttan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering avlämnad uppgift, '

3) beslut om taxering med avvikelse från själv-deklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering avlämnad uppgift. om

avvikelsen uppgår till högst 500 kr. . .

4) beslttt om rättelse av tidigare beslut. som till följd av skrivfel. räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet samt

5) avgörande av ärende i vilket saken är uppenbar. . Som allmän förutsättning för ordförandens rätt att besluta ensamskall vidare enligt förslaget gälla att det inte är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten nämnd.

Prop. 1977/78:181 102

Någon ändring av gällande krav på antal närvarande ledamöter för att nämnden skall vara beslutför föreslås inte. Däremot föreslås att omröstnings- reglerna ändras så att ordföranden får utslagsröst i samtliga fall när det . föreligger lika röstetal för skiljaktiga meningar i nämnden. Utredningen anser att anledning saknas att i detta avseende ha en annan princip än i skatterätt.

Nämn(ller/antöternas befogenheter

De kommun- och landstingsvalda ledamöterna har f. n. inte någon given rätt att få ta del av självdeklarationerna. Endast de som utses därtill av nämnden får enligt 50; TL granska deklarationerna.

Utrednittgen konstaterar att ursprunget till bestämmelserna om begräns- ning av ledamöternas rätt att ta del av innehållet i självdekIarationerna. torde ha varit en farhåga att enskilda ledamöter tog del av handlingarna endast för att tillfredsställa sin nyfikenhet eller av andra taxeringsarbetet ovidkom- mande skäl. Utredningen påpekar att JO i yttrande över RS-projektets delrapport 1976:l har ifrågasatt om inte taxeringsnämndens samtliga leda- möter bör få ta del av innehållet i självdeklarationerna. JO anför bl. a. att en ordförande torde kunna förhindra att deklarationer granskas av ren nyfi- kenhet även utan uttryckligt lagstöd. Utredningen delar JO:s uppfattning och föreslår att bestämmelserna i 50; ändras så att ledamot får ta del av deklarationsmaterialet.

Enligt utredningen skall nämnden vidare kunna påverka taxeringsarbetet genom att hemställa om ytterligare utredning av visst ärende. innefattande även revision. Utredningen är medveten om att detta kan innebära vissa problem eftersom nämnden inte förfogar fritt över granskningspersonalen på lokal skattemyndighet och länsstyrelse. l-luruvida en begäran från nämnden om komplettering av utredningen i ett ärende genom granskningsmans försorg kan effektueras blir en prioriterings- och resursfråga som i sista hand får lösas av arbetsledare hos myndigheten. Kan begärd utredning inte göras återstår möjligheten att anmäla ärendet för eftergranskning.

Samråd mel/an taxeringsnämnderna m. m.

Bestämmelserna i 66; om förtursbehandling av vissa taxeringsårenden och om nämndens skyldighet att i vissa fall samråda med och underrätta andra berörda taxeringsnämnder föreslås också ändrade. Ändringarna moti- veras till en del av utredningens förslag att all taxering av en skattskyldig skall ske i en enda nämnd. Sålunda införs en allmän skyldighet för sådan nämnd att inhämta upplysningar för taxeringen .ntedan de nuvarande föreskrifterna om samråd och underrättelseskyldighet mellan nämnderna i sådana fall slopas. ] huvudsak betingas dock ändringarna av att de nuvarande föreskrif- terna anses vara av ordningskaraktär. Dessa föreskrifter föreslås skola utgå.

Prop. 1977/78:18] 103

Det gäller bl. a. bestämmelsen om att taxeringarav skattskyldiga. vars besvär skall prövas av mellankommunala skatterätten skall behandlas med förtur.

Utredningen påpekar att huvudregeln om den betydelsefulla skyldigheten för en taxeringsnämnd att underrätta annan nämnd om förhållande som kan påverka taxeringen f. n. finns i TK. Underrättelseskyldigheten enligt 66 ; är, exemplifieringar av den generella underrättelseskyldigheten enligt TK. Redan på grund härav ter det sig enligt utredningen oegentligt att huvudre- geln finns i TK. Utredningen föreslår att denna regel förs över till TL och tas in i 66 ;.

4 . l .4 Rentissvt[ram/ena Sant/nanträr/en. närvarorätt oelt prtnokoll/örint:

Utredningens förslag om suppleants närvarorätt lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Flera av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan ställer sig dock tveksamma till att suppleanterna skall närvara vid nämndens samtliga sammanträden. En sådan ordning anses innebära att arbetet i nämnden blir tungrott.

Av denna mening är bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län. Länsstyrelsen anser att även om suppleant bör ha rätt att närvara vid sammanträde utan att förfall föreligger för ordinarie ledamot. bör inte för den skull skyldighet föreligga att — förutom till första sammanträdet — sända underrättelse om sammanträde till alla suppleanter. Nämnderna kan enligt länsstyrelsen annars bli för stora och ohanterliga. Liknande synpunkter anförs av bl.a. l('insst_yrelsen i Kopparbergs län. ' '

TOR anser att det skulle bli betungande att underrätta även suppleanterna om varje sammanträde. åtminstone om tid för sammanträdena bestäms successivt och inte i en längre serie. Suppleanternas behov av uppgift om sammanträdena bör kunna tillfredsställas genom förfrågan hos länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten varför underrättelseplikten för ördför- anden bör utgå. '

Förslaget om närvarorätt för föredragande. sakkunnig och taxeringsrevisor berörs av ett mindre antal remissinstanser. De som tar upp frågan är tveksamma eller avvisande till förslaget att sakkunnig och revisor skall ha rätt ' att närvara även vid nämndens överläggningar. '

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om det kan vara förenligt med berättigade krav på rättssäkerhet att den som utan att vara föredragande- ' verkställt taxeringsrevision samt sakkunnig ges rätt att närvara vid taxeringsL nämndens överläggningar i ärende som de handlagt. Enligt länsstyrelsen- synes det befogat att revisors och sakkttnnigs närvarorätt begränsas till en rätt . att företräda inför nämnden för att lämna upplysningar. Liknande ' synpunkter anförs av länsstyrelsen i Jämtlands län. '

Prop. 1977/78:18] 104

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän anser att förslaget att den som varit sakkunnig eller verkställt taxeringsrevision skall få delta i nämndens överläggningar och även ha rätt att få avvikande mening antecknad till protokollet. strider mot processuell praxis. Enligt länsstyrelsens mening bör inte någon som har verkställt taxeringsrevision få delta i eller närvara vid överläggningarna. Detta gäller både då revisionen utförts av en från den granskande myndigheten fristående revisor och då deklarationsgrattskaren — föredraganden själv utfört revisionen. Det måste föreligga garantier för att taxeringsnämndens beslut endast grundas på omständigheter som delgetts den skattskyldige.

Även kammarrätten i Göteborg vänder sig mot förslaget till reglering av rätten att närvara vid taxeringsnämndens sammanträde och anser att det i en del hänseenden är otillfredsställant'le. Enligt kammarrätten beror detta närmast på att man fört samman bestämmelser på ett sådant sätt att momentet fått karaktären av ett slags förhandlingsordning. 1 fall då skattskyldig. kanske med sakkunnig som han anlitat. kommit till nämndens sammanträde synes det stötande on't nämndens granskningsman och dess sakkunnige får sitta kvar medan den skattskyldige och. i förekommande fall. hans expert måste avlägsna sig inför överläggningarna. Eftersom den skattskyldige inte kan få vara nted vid överläggningen till beslut. anser kammarrätten att problemet bör lösas på det viset att inte heller nämndens granskningsmän och sakkunniga får delta i överläggningarna när "förhand- ling" med skattskyldig ägt rum. Även om det inte sticker i ögonen på samma sätt står det enligt kammarrätten i dålig samklang med den viktiga kom munikationsprincipen att taxeringsnämndens expertis över huvud taget får delta i nämndens överläggningar. Det händer lätt. påpekar kammarrätten. att beslut kommer att grundas på material som skattskyldig inte fått reda på.

Förslaget om rätt att "anteckna skiljaktig mening berörs av ett fåtal remissinstanser i anslutning till frågan om närvarorätt vid nämndens sammanträden. Några av de instanser som motsätter sig att sakkunnig och revisor skall få rätt att delta i nämndens överläggningar avvisar sålunda i konsekvens härmed förslaget att dessa skall ha rätt att anteckna skiljaktig mening till protokollet. '

Utredningens ståndpunkt att man inte bör införa skyldighet att dokumen- tera vilka ledamöter som deltagit i ett beslut rörande viSs 'skattskyldigs taxering har mött kritik från några håll. '

Sveriges atlvokatsanttitnd delar inte utredningens uppfattning, att framta- gande av sådana uppgifter innebär ett merarbete av relativt ringa värde. Ur rättssäkerhetssynpunkt måste krävas att en skattskyldig skall kunna få veta vilka ledamöter som deltagit i beslut om hans taxering. Även för en ledamot måste det vara av stort intresse att ha en överblick över vilka taxeringsbeslut som han deltagit i. Samfundet kan inte heller finna att en dokumentation av sådana uppgifter skulle vara särskilt betungande för nämnden.

Prop. 1977/78:181 105

JO kan inte heller dela utredningens uppfattning i denna fråga. Den nya regeringsformen och instrttktionen för JO medför att taxeringsnämnderna numera står under JO:s tillsyn. Det blir därför enligt JO i framtiden nödvändigt att dokumentation finns om vilka ledamöter som deltagit i beslut rörande viss skattskyldig.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser. att förfarandet när den skattskyldige företräder inför nämnden kan sägas vara en förenklad form av den muntliga förhandling. som förekommer inom skatteprocessen och som på lämpligt sätt skall dokumenteras. Länsstyrelsen finner det vara väsentligt från bl.a. rättssäkerhetssynpunkt att vad som förekommer vid skattskyldigs företräde inför taxeringsnämnd antecknas i deklarationen eller på därvid fogad bilaga.

Bes/utförhet och omröstning

Förslaget att ordföranden ensam skall få avgöra vissa ärenden tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Den föreslagna ändringen av omröstningsreglerna lämnas utan erinran av remissinstan- serna.

RR I lö,,_s-S,_.-,-(»/5mi i Värmlands län. lokala skattenn'mlieheten i Göteborgs jiigrleri och SACO/SR hör till de remissinstanser som tillstyrker utredningens förslag om ordförandens beslutanderätt.

Bland de remissinstanser som uttalar sig i frågan finns vidare företrädare för såväl en längre gående befogenhet för ordföranden att besluta ensam än vad utredningen förordat som för en mer begränsad beslutanderätt. Det är främst i två avseenden som meningarna går isär. Det gäller besluten i fall där avvikelsen uppgår till mindre belopp eller där saken är uppenbar.

Till den grupp som förordar en mer omfattande rätt för ordföranden att besluta ensam hör bl. a. länsstyrelsen i Norrlmttens län. Länsstyrelsen anser att beloppsgränsen 500 kr. är för låg och föreslår att den höjs till 1 000 kr. Av samma mening är lokala skattem_i*m/igheterna i Malmöhus län och Norrbottens län, Föreningen Sveriges_Iitgzlei'itiänstemän och TOR. Från flera håll påpekas därvid att en sådan- höjning innebär att beloppsgränsen kommer att sammanfalla med den beloppsgräns som f. n. gäller för att skattetillägg inte skall påföras på grund av att avvikelsen anses som ringa belopp.

Även lokala skattemyndigheterna i Östetgötla/nls lätt uttalar sig för en höjning av beloppsgränsen. Det gör också länsstyrelsen i (iäv/elnngs län. Länsstyrelsen anser att det med hänsyn till penningvärdets förändringar är mer praktiskt att använda basbeloppet som grund för beräkning av denna beloppsgräns. Länsstyrelsen föreslår att gränsen sätts vid 10 % av basbelop- pet.

Länsstyrelsen i Hal/amis län ifrågasätter värdet av att i lagtexten anges viss beloppsgräns ttnder vilken deklarationsavvikelse får beslutas av ordföranden ensam. l stället bör enligt länsstyrelsen inskrivas att sådan befogenhet

Prop. 1977/78: 181 106

tillkommer ordföranden beträffande beslut om avvikelse från deklaration där fråga är om ringa belopp. Vid erinran mot av ordföranden ensam fattat beslut bör ärendet dock föredragas i nämnden. Att beslut fattats av ordföranden ensam bör enligt länsstyrelsen utmärkas genom markering på deklaration eller taxeringsavi.

Några remissinstanser intar en tveksam inställning till utredningens förslag. Det gäller bl. a. F äre/tingen .S't'eriges taveringsrevisorer som ifrågasätter om inte delegationsrätten bör förbehållas taxeringsnämnden. Liknande synpunkter anförs av lr'insstyrelsen i Kopparbe/gs lätt.

Länsstyrelsen iKronobergs län ifrågasätter om inte en ledamot av taxerings- nämnden bör granska även de deklarationer. där ordföranden föreslås få rätt att ensam avgöra taxeriitgsärendet. Det får enligt länsstyrelsens mening principiellt anses mindre lämpligt att ett stort antal deklarationer behandlas utan att de valda ledamöterna i taxeringsnämnden har möjlighet till insytt och inflytande. Om erinringar inkommer mot beslut som fattats av ordföranden ensam skall ärendet enligt länsstyrelsen ovillkorligen föredras i nämnden.

Kammarrätten i Stockholm delar uppfattningen att det är lämpligt och praktiskt med en regel. som ger ordföranden rätt att ensam besluta om avvikelse från deklarationen i angivna hänseenden. om det inte av särskild anledning är påkallat att ärendet prövas av fullsutten nämnd. Kammarrätten frågar sig emellertid vilka konsekvenserna blir om ordföranden överskrider sina befogenheter i dessa hänseenden och anser att denna fråga bör närmare utredas och övervägas innan en kompetensregel för ordföranden i enlighet med förslaget införs.

Ix'onmtarrätten i .S'nnr/s'vu/l anser att förslaget att låta ordföranden ensam besluta om deklarationsavvikelser om högst 500 kr. i och för sig är väl ägnat att åstadkomma arbetsbesparing. särskilt om det kan antas att en stor del av de skattskyldiga kommer att omfattas av sådana beslut. Emellertid kan förslaget i denna del enligt kammarrättens mening få till följd att oriktiga taxeringar åsätts. Exempelvis kan en deklaration — som utåt förefaller anmärkningsfri — vid jämförelse med vad som kan vara känt om den skattskyldiges faktiska inkomst- och förmö'genhetsförhållanden visa sig behäftad med mer eller mindre allvarliga brister. Den praktiska möjligheten att göra sådana jämförelser torde minska avsevärt om deklarationer undandras taxeringsnätmtdens bedömande.

Länsstyrelsen i .--l-1ahnältns län anför att om allmänhetens förtroende för taxeringsnämnderna skall bevaras och stärkas. synes det mycket värdefullt att en skattskyldig i största möjliga utsträckning kan räkna med att sakfrågor. där han har en annan uppfattning än ordföranden. blir föredragna i nämnden. Länsstyrelsen ifrågasätter därför lämpligheten av att ge ordföranden en så stor befogenhet i ärenden i vilka ”saken är uppenbar". i vart fall synes en begäran av den skattskyldige att fråga om avvikelse (med minst 500 kr.) från hans deklaration skall prövas av fullsutten nämnd uttryckligen böra anges som sådan särskild anledning som påkallar sådan prövning. Länsstyrelsen anser

Prop. l977/78:181 107

vidare att med uttrycket ”högst 500 kr." bör avses varje avvikelse från en deklaration med detta belopp och inte nettoeffekten av höjningar och sänkningar. .

Flera remissinstanser anser att ordförandens rätt att besluta ensam bör begränsas i förhållande till utredningens förslag.

L("inssiyrelsen [Skarabotgs län vänder sig mot förslaget att ordföranden skall ha rätt att besluta ensam i fråga om deklarationsavvikelser om högst 500 kr. Länsstyrelsen anser för sin del att varje avvikelse i sakfråga från deklara- tionen som är till den skattskyldiges nackdel bör föredras i nämnden. Någon nämnvärd ökning av nämndens arbete innebär detta inte. eftersom gransk- ningsarbetet — enligt den ambitionsnivå som utredningen anger och som länsstyrelsen biträder = måste inriktas på väsentligheter och på att småfel i deklarationerna lämnas utan ändring.

Länsstyrelsen i Kristianstads län är av den bestämda uppfattningen att alla- avvikelser som innebär'någon form av bedömning skall föredras inför nämnden oavsett den beloppsmässiga storleken och att ordföranden själv skall få avgöra endast rent tekniska rättelser. Enligt länsstyrelsens uppfatt- ning kommer nämnden annars att bli bortkopplad i alltför stor utsträckning. Om den av utredningen föreslagna modellen skulle accepteras måste enligt länsstyrelsen i vart fall samtliga erinringar mot preliminära beslut föredras inför nämnden.

Kamnmrrätten i Göteborg ifrågasätter om det är lämpligt att låta ordför- anden besluta ensam i fall av otvistiga deklarationer. Frågan i vad mån en deklaration över huvud taget är tvistig eller ej. bör avgöras av fullsutten nämnd. Ordförandens rätt att besluta ensam bör därför inte sträcka sig längre än till fall då fråga är om tekniska eller formella rättelser. Även mindre ändringar av materiell natur bör således enligt kammarrätten tas upp i nämnden.

Näinn(lledamölernas be/ogmiheter

Förslaget att de kommun- och landstingsvalda ledamöterna skall få rätt att ta del av deklarationsmaterialet lämnas utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Sveriges ilicllISI/'l/Öl'bllml och SAF anser dock att de valda ledamöternas granskningsrätt även i fortsättningen skall vara begränsad.

Samråd mellan taxeringsnämntlerna nt. m.

Förslagen till ändring av bestämmelserna i 66,5 om nämndernas under- rättelseskyldighet har föranlett ett fåtal påpekanden.

LiiIISStt'relsen i Stockholms län anser att den föreslagna skyldigheten att underrätta annan myndighet inte synes kunna åläggas taxeringsnämnd. Skyldigheten bör enligt länsstyrelsens mening snarare åvila lokal skattemyn- dighet eller eventuellt länsstyrelsen. Liknande synpunkter anförs av länssty-

Prop. 1977/781181 108

relsen i Göteborgs och Bohus lätt som dessutom påpekar att samma synsätt torde kutttta läggas på bestämmelsen om skyldighet att inhämta upplysningar i visst fall.

Även länsstyrelsen i .l-la/möhiis län anser att skyldigheten att underrätta annan myndighet bör läggas på dem som biträder nämnderna. dvs. gtansk- ningsmyndiglteterna. Länsstyrelsen delar inte utredningens uppfattningatt bestämmelserna är av sådan valör att de bör tas in i TL. Även länsstyrelsen i Got/amis län framhåller att bestämmelserna närmast synes ha karaktären av ordningsföreskrifter som bör tas in i TK.

4.2. Hesluts- och underrättelseförfarandet 4.3.1 .-"'Vlll'(ll'(lll(l(' ordning

Om taxeringsttätttttden finner anledning att avvika från skattskyldigs självdeklaration skall den skattskyldige få tillfälle att yttra sig innan nämnden beslutar om taxeringen. Detta går i praktiken till så att den skattskyldige i vanligt brev 'tillställs meddelande om s. k. ifrågasatt avvikelse. Sådant meddelande är dock inte nödvändigt när det gäller felräkning. misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller när yttrande av den skattskyldige annars uppenbarligen inte behövs för att bedöma frågan (65 & TL).

Beslutar taxeringsnäntnden att inte följa självdeklarationen vid taxeringen skall avvikelsen och skälen därför antecknas på deklarationen. Den skatt- skyldige skall vidare underrättas ltärom. Sådan anteckning resp. underrät- telse skall också göras i fråga om avvikelse från annan uppgift eller upplysning som den skattskyldige har lämnat till ledning för sin taxering. Har skattskyl- dig. sottt inte lämnat deklaration. åsatts taxering skall han i regel också underrättas (69å 1 mom. TL). '

Underrättelsen—s. k. slutligavvikelse— skall undertecknas av ordföranden och sändas till den skattskyldige i rekommenderat brev (69 ;" 4 mom. TL).

Eftersom taxeringsnämndens slutliga beslut om avvikelse ofta överens- stämmer med den ifrågasatta avvikelsen skrivs rtttittntässigt de båda under-rättelserna ut samtidigt på ett blankettset ttted tre blanketter. varav en bevarats i deklarationen.

Taxeringsnäntnden kan ompröva sitt beslut även sedan underrättelse om slutlig avvikelse har sänts ut. I sådant fall skall ny underrättelse sändas till den skattskyldige. Däri anges i vilket avseende den tidigare underrättelsen inte gäller (69; 3 ntont. TL). .

Har taxeringsnämndens beslut om taxering införts felaktigt i taxerings- längd eller har taxering av fysisk person eller dödsbo blivit oriktig till följd av uppenbar felräkning eller annan uppenbar felaktighet i fråga om vissa avdrag m. m. får den ttt_vndighet som ombesörjer längdföringen (lokal'skattcmyn- dighet eller länsstyrelsen) besluta om rättelse. Rättelse får efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret beslutas endast om anmärkning

Prop. 1977/78:18] l09

attgående felaktigltetett dessförinnan gjorts hos den som skall besluta om rättelse (72 a ;" TL).

Utredningens förslag att den särskilda komntunikationsregeln i 65 & TL skall utgå har föranlett erinringar från bl. .a. kammar/ältar i Göteborg. Kammarrätten framhåller att den gängse tolkningen av 65% TL är att taxeringsnämnden skall ge den skattskyldige tillfälle att yttra sig inte bara i fall då nya fakta kommit till i ärendet utan också då nämnden i rättsligt hättsecndc bedömerett förhållande på annat sätt än den skattskyldige gör.

Läget kan exempelvis vara det. påpekar kammarrätten. att den skattskyl-

Prop. 1977/78:181 llZ

dige i sin deklaration anger att ltatt fått ett visst stipendium och hänför det till skattefri inkomst medan taxeringsnämnden finner stipendiet ha karaktär av skattepliktigt periodiskt understöd. Såvitt kammarrätten bedönter det krävs i exentplet inte komntunikation enligt reglerna i 15 ;" förvaltningslagen medan 65% TL ger nämnden anledning att ge den skattskyldige möjlighet att argumentera mot nämndens bedömning. som innebär avvikelse från själv- deklaration. Kammarrätten anser att den föreslagna ordningen synes föra nted sig en opåkallad försämring för de skattskyldiga. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Uppsala län och USS.

Utredningens förslag om indelning av taxeringsnämndens beslut i preli- minära och slutliga beslut har föranlett erinringar från olika synpunkter.

Enligt kammarrättens i Göteborg mening är en ordning som innebär att preliminära beslut efter en tid blir slutliga från principiell synpunkt mindre lyckad.

[.a/IllJI'fllx'Hl'HUS skarmle/ega/ion anser att det föreslagna systemet nted preliminärt beslut följt av erinran från den skattskyldige. eventuellt nytt preliminärt beslut. ny erinran och därefter slutligt beslut kontmer av många skattskyldiga att uppfattas som mer obegripligt än det nuvarande systemet. Om det dessutom inte finns garantier för att den skattskyldige får ett slutligt beslut från taxeringsnämnden i attnan form än debetsedel på slutlig skatt är risken för sammanblandning än påtagligare. '

Det bör enligt delegationens mening ovillkorligen åligga den taxerings- nämnd som utsänder preliminärt beslut att även lämna ett slutligt beslut till den skattskyldige. Om den skattskyldige får en påminnelse om det slutliga beslutet först när debetsedeln kommer är det fara värt att han inte förstår sambandet med det tidigare preliminära beslutet.

[.fi/isstvrvlswr i.S'iock/mlms liin ser det som en ytterst angelägen uppgift för taxeringsmyndigheten att verka för 'att taxeringarna blir sådana att tids-. personal- och kostnadskrävande skatteprocesser i Största möjliga utsträck- ning kan undvikas. Med hänsyn härtill bör enligt länSstyrelsens mening alla möjligheter ges taxeringsnämnden att redan i första instans åstadkomma riktiga beslut. Lagfast begränsning av antalet beslut i taxeringsnämnden utgör ett opåkallat hinder i dettna strävan. Antalet slutliga eller preliminära beslut bör därför inte begränsas. '

Liknande synpunkter anförs av lz'insslj'rclsc'rna i Uppsala. Sktll't'lb()l'_u.5'. l'iis/ntanlanrls. [topparna/gt". f"li.srt'i'lm/iwts och Norrbottens län samt lil-4 R.

L(lllSS'll'I'U/St'll i :l-lalniö/ms län framhåller att med den utformning som lagförslaget fått har vissa direkt negativa effekter uppstått. Om det i ett fall där två preliminära beslut redan meddelats kommer fram nya uppgifter. t. ex. nya kontrolluppgifter. som utvisar att det tidigare beslutet uppenbart är felaktigt. kan detta rättas endast genom ett slutligt beslut. För den skattskyldige återstår då endast att anföra besvär hos skatterätten om han inte är nöjd med beslutet. Taxeringsnämnden katt i det läget inte behandla frågan med mindre det senast fattade beslutet är uppenbart felaktigt och skall Omprövas av det

Prop. 1977/781181 113

skälet.

Enligt länsstyrelsens mening har möjligheten för taxeringsnämnden att åsätta en riktig taxering minskat avsevärt genom den föreslagna begräns- ningen. För att minska belastningen på skatterätterna och göra umgänget nted allmänheten så smidigt som möjligt föreslår länsstyrelsen att taxerings- nämnden ges möjlighet att ompröva ett slutligt beslut även om det inte framstår som uppenbart oriktigt.

Liknande synpunkter anförs av USS som dessutom framhåller att inte heller den skattskyldiges möjlighet att erhålla slutligt beslut så snart ett första preliminärt beslut har gått honom emot kan anses särskilt ändamålsenligt. Den förhållandevis korta taxeringsperioden och domstolarnas arbetsbelast- ning talar mot en sådan ordning. Dessutom kan den skattskyldige i vissa lägen utnyttja denna möjlighet för att avskära taxeringsnämndens gransk- ningsverksamhet i ett tidigt skede av taxeringsperioden. Man kan nämligen enligt utredningens mening inte utgå från att alla ärenden som föredras i nämnden är så väl förberedda att nytt material inte kan flyta in under senare del av taxeringsperioden. Utredningen anser att gällande beslutsordning bör behållas t.v. i avvaktan på en genomgripande översyn av besluts- och besvärsformerna inom taxeringsprocessen.

I-"ir'reningen Sveriges taxeringsret'isorer anser att utredningens förslag att antalet preliminära beslut för en och samme skattskyldig skall begränsas till två är praktiskt. Föreningen framhåller att det dock kan uppstå komplika- tioner i de fall en revision bör företas efter det att två preliminära beslut meddelats. Antingen måste man förbjuda taxeringsnämnden att starta en revision sedan två prelintinära beslut fattats eller också måste regeln om begränsning av antalet preliminära beslut mjukas upp eller tas bort.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att kompliktioner kan uppstå när det gäller kommunicering av revisionspromemorior. Vidare framhåller länsstyrelsen att det av förslaget inte framgår om slutligt beslut för en skattskyldig kan delas upp så att ett beslut sker för taxeringen och ett annat för skattetillägg eller förseningsavgift. Länsstyrelsen anser det sålunda inte klart framgå om ett slutligt beslut beträffande taxeringen utesluter ett efterkommande preliminärt beslut beträffande skattetillägg eller försenings- avgift.

Länsstyrelsen anser det angeläget att taxeringsnäntnderna ges möjlighet att ändra felaktiga beslut. Detta bör enligt länsstyrelsens mening formuleras mjukare genom att kravet på att felaktigheten skall vara uppenbar utgår. Vidare anser länsstyrelsen att villkoret att den skattskyldige inte anfört besvär bör utgå. Det kan vara svårt för taxeringsnämnden att kontrollera om besvär anförts före den dag rättelsebeslutet fattas.

Lantbrukarnas skattetle/e '(llion anför att om man trots allt skulle bestämma sig för den av utredningen föreslagna modellen vill delegationen förorda följande ordning.

Två olika slag av debetsedlar skall användas. en för fall då avvikelse skett

Prop. 1977/78:18] 114

och en för övriga fall. På de förstnämnda bör finnas en talong eller dylikt som kan rivas bort och som portofritt kan sändas till den lokala skattemyndighe- ten. Talongen utgör en rekvisition på underrättelsen om avvikelse som därefter sänds till den skattskyldige. Genont detta förfarande skulle de som tidigare inte fått underrättelse dels klart och tydligt uppmärksammas på att avvikelse skett. dels på ett enkelt sätt få reda på innehållet i densamma.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län påpekar att taxeringsnäntndens möjlighet att fatta beslut under taxeringsperioden begränsas av att debetsedlar i slutet av taxeringsperioden redan färdigställts. Nytt beslut synes enligt länsstyrel- sens mening inte kunna meddelas när förberedelserna för expedition av slutskattesedlar nått ett visst stadium.

] fråga om utredningens förslag angående underrättelseförfarandet fram- håller JO att det är av största betydelse att de skattskyldiga får adekvata och preciserade upplysningar om skälen för avvikelser. Bättre beslutsmotive- ringar är ett krav som måste ställas när taxeringsnäntttdett i framtiden komnter att ha bättre utbildad personal. fullständigare beslutsunderlag och längre tid till sitt förfogande.

JO erinrar om att den utförlighet nted vilken en avvikelse skall motiveras skiftar från fall till fall. Har den skattskyldige presterat ett omfattande utredningsmaterial och utförlig argumentering måste större krav ställas på motiveringen när en taxeringsnämnd avser att avvika från deklarationen. En allmänt hållen avvikelse kan medföra att den skattskyldige tror att hans uppgifter och synpunkter behandlas lättvindigt eller inte alls beaktats av taxeringsnämnden.

Taxeringsnämndens beslut utgör. uttalade JO vidare. grunden för en eventuell process. En allmänt hållen motivering ger ofta inte den skattskyl- dige tillräcklig vägledning vid ett överklagande. JO säger sig ha den bestämda känslan av att åtskilliga onödiga överklaganden skulle elimineras om de skattskyldiga från början upplystes om hur deras uppgifter bedömts och vad som erfordras för bifall till deras yrkanden. Hela processordningen skulle vinna på bättre bcslutsmotiveringar i första instans.

Mot bakgrund av det anförda vill JO uttrycka tveksamhet mot det av utredningen föreslagna systentet med standardiserade kodsatta avvikelser. Även om standardtexterna utformas med stor omsorg måste de med nödvändighet bli generella. JO befarar att de av de skattskyldiga ofta kontnter att uppfattas som alltför allmänna och inte tillräckligt tydliga för att kunna vara vägledande vid ett överklagande. Utredningen har visserligen förutsatt att nämnden vid behov skall komplettera den standardiserade texten med egna motiveringar. Man kan dock befara. anser JO. att så tyvärr inte kommer att ske i alla de fall där en generell text i och för sig täcker saken men motiveringen ändock blir otillfredsställande med hänsyn till vad just i det enskilda fallet åberopats av en skattskyldig.

It'ammarrätten i Stockholm anser att det föreslagna systemet med standar- diserade kodsatta avvikelsetexter i taxeringsarbetet synes innebära en

Prop. 1977/78:18] 115

betydande arbetsbesparing vid jämförelse nted nu tillämpat tttattuellt förfa- rande. Kammarrätten delar i och för sig uppfattningen att datatekniken bör utnyttjas i taxeringsarbetet i rationaliseringssyfte.

Ett systent med kodsatta avvikelser inger emellertid vissa betänkligheter enligt kammarrättens mening. Med hänsyn till att taxeringsnäntnden i det nya systemet ges förbättrade arbetsförutsättningar kan inte kravet på adekvata och tillräckliga upplysningar om skälen för avvikelser sättas lägre än nu. Motsatsen kan i stället hävdas. '

Standardiserade kodsatta avvikelsetexter bör enligt kammarrättens mening få förekomma endast i uppenbart klara och enkla frågor. I övrigt är det ett elententärt rättssäkerhetskrav att den skattskyldige får utförligt besked om skälen till avvikelsen som för honom ofta kan innebära ett för hans ekonomi betydelsefullt beslut.

Kammarrätten anser att med föreslaget kodsystem risk kan föreligga för att standardtexterna av bekvämlighetsskäl kontmer att användas även i sådana fall där de egentligen inte passar in. Det måste tillses att de kodsatta texterna inte slentrianmässigt används på sådant sätt att den skattskyldige får uppfattningen att taxeringsnämnden inte ordentligt satt sig in i den aktuella frågan.

Synpunkter liknande dem som ovan anförts av kammarrätten i Stockholm har redovisats av kammar/ätterna i Göteborg och Sundsvall.

Länsstyrelsen i Malmö/rus län anser att utredningen bortser från det negativa intryck som kan skapas hos allmänheten genom användande av standardiserade formuleringar. [ all verksamhet förekommer misstag och fel vilket också kommer att drabba taxeringsnämnden i dess arbete. Erfaren- hetsmässigt kommer detta att leda till ett negativt intryck hos allmänheten. sannolikt förstärkt av en negativ tidningspress. Motvilja mot att vara styrd av en dator ökar då den kritiska inställningen till skattemyndigheterna.

Länsstyrelsen anser vidare att det finns risk för att den som erhållit en maskinellt framställd underrättelse. som dessutom inte på något sätt kontrollerats av taxeringsnämnden. uppfattar detta som nonchalans från myndighetens sida. Maskinellt framställda underrättelser kan heller inte få den pedagogiska effekt som en individuellt formulerad avvikelse kan ha genom att få den skattskyldige att i framtiden undvika liknande fel.

Länsstyrelsen ställer sig sålunda skeptisk till ett system med maskinellt framställda underrättelser och föreslår att underrättelserna under alla förhål- landen skall kontrolleras innan de sänds ut.

Även länsstyrelsen i l-"ästrnanlaruls län är tveksam till datorfrt'tmställda standardiserade underrättelsef medan länsstyrelsen i Kristianstads län och Lantbrukarnas .skattetle/egation avstyrker förslaget.

Länsstyrelsen i Kristianstads län vänder sig mot att beslut om taxering av skattskyldig. som inte avgett deklaration. skall motiveras. Vid skönsupp- skattning av inkomst av rörelse är det oftast helt omöjligt att lämna några skäl för att just den av taxeringsnämnden åsatta taxeringen är den riktiga. Det är

Prop. 1977/78:18] 116

enligt länsstyrelsens mening inte rimligt att i sådana fall ålägga taxerings- näntnden att motivera taxeringen. En dylik bestämmelse är t. o. m. ägnad att förskjuta bevisbördan i riktning mot skattemyndigheterna vilket inte kan vara meningen. Liknande synpunkter anförs av lärrsstyve/serna i Stockholms. Malmöhus. Göteborgs och Bohus. Gävleborgs och Norrbottens län.

TOR framhåller att en undantagslös bestämmelse om att åsatt skönstax- ering skall motiveras förefaller svår att tillämpa. Som skäl skulle ofta inte framkomma annat än en omskrivning av beslutet: "lnkomsten av rörelse har uppskattats till . . e. d. Skyldighet att i dessa fall ange skäl för beslutet bör enligt förbundets mening begränsas till att gälla "där så finnes påkallat".

Utredningens förslag att underrättelserna om taxeringsnämndens beslut inte skall förses med manuell underskrift tillstyrks av de lokala skattemvn- digheterna i Norrbottens län, den lokala skattemyruliglreten i Gäreborgsjögderi och TOR.

Länsstyrelsen i Uppsala län ifrågasätter om inte underrättelserna bör underskrivas på sätt som sker i dag. Den som skriver under får därnted möjlighet att korrigera eventuellt felaktigt framställd avvikelsetext.

Förslaget att underrättelserna inte skall behöva undertecknas avstyrks av länsstyrelsen i Kristianstads lätt som anser att det strider mot vad som får anses vara vedertagen praxis inom svensk offentlig förvaltning. Det måste anses vara ett Oeftergivligt krav att en myndighets beslutsexpedition är under- tecknad av behörig person. Liknande synpunkter anförs av länsstj're/serna i Jämtlands. Gotlands och l-"'ä.stmanlands län santt FAR.

Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om inte den föreslagna ordningen strider mot en förvaltningsrättslig gru ndsats beträffande besluts form. Beslut som sätts upp särskilt eller tecknas på handling i akten skall undertecknas av ordföranden. Endast på så vis kan ett ntyndighetsbeslut av den art som det här är fråga om anses tillfredsställande dokumenterat. Kammarrätten erinrar om regeringsrättens ställningstagande i rättsfallet RÅ 1971 ref. 44. På grund av det anförda anser sig kammarrätten inte kunna tillstyrka förslaget.

Lantbrukarnas skatter/elemtiort anser det vara en självklarhet att meddel- anden från myndigheter skall vara undertecknade. För många ter det sig helt främmande att gå i svaromål mot en inte undertecknad skrivelse. De flesta kommer med all rätt att uppfatta den inte undertecknade skrivelsen som ett utslag av yttersta nonchalans. helt oförenlig med "det mjuka samhället". Det måste gå att skönja en person bakom varje beslut. När personen försvinner och ersätts med en dator försvinner också ntättniskans respekt för beslu- tet.

Förslaget att underrättelserna skall sändas i vanligt brev tillstyrks av de lokala skatternvndiaheterna i Norrbottens län som anser att det innebär väsentliga fördelar. Med hänsyn till besvärsreglernas utformning delar myndigheterna utredningens uppfattning att risken föratt rättslörluster skall uppkomma genom ett sådant förfarande är liten. Förslaget tillstyrks även av lokala skatternyruliglreten i Göteborgsfögderi och TOR.

Prop. 1977/78:18! 117

JK har också uppfattningen att rättsförluster inte skall behöva uppkomma genom att underrättelserna sänds i vanligt brev. Föreningen .S't-eriges taxeringsr'evisorer anser att förslaget är praktiskt både för avsändaren och mottagaren. Det kan dock enligt föreningens mening medföra vissa oklar- heter från processuell synpunkt. [,ärrsstyrelsett i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte i vart fall det slutliga beslutet bör tttsändas i rekommen- derad försändelse.

Länsstyrelsen i rl-ia/rm'r'lrus län är tveksam till att besluten skall distribueras i vanligt brev men säger sig samtidigt vara medveten om att dagens systent 'ållar en viss irritation hos allmänheten. Det gäller främst ttär beslutet är till fördel för den skattskyldige och denne ändå måste lösa ut en rekommenderad försändelse vars innehåll är identiskt med en tidigare erhållen underrättelse. Länsstyrelsen föreslår därför att granskaren skall ges ntöjlighet att på deklarationen markera när ett beslut skall distribueras i vanligt brev.

Länsstyrelsen finner det vidare inte tillfredsställande att skattskyldig skall erhålla extraordinär besvärsrätt bara genom att påstå att han inte erhållit underrättelse eller debetsedel. Besvärsrättcn skulle då kuttna utnyttjas dels av personer som glömt att de fått underrättelse. dels av personer som tttedvetet talar osanning.

Länsstyrelsen uttalar också att de myndigheter som skall pröva besvären skulle bli mycket betungade av att behöva fråga den skattskyldige om han mottagit vederbörlig underrättelse och om han mottagit debetsedeln före eller efter årsskiftet. Enligt länsstyrelsens mening måste sådana förfrågningar göras om skatterätten fortfarande ex officio skall pröva besvärsrätten.

Liknande sy ttpunkter anförs av länsstyrelserru't i l-"'ästmanlatuls. Hallands. Kronobergs. Norrbottens och Kristianstads län samt karttmarrätten i Stockholm. alltttättna ombudet jir'r mellattkotttmutta/a mål. lokala skattetttytttlicheten i .S'ttnne/ögderi och Lantbrukarnas skat/(*delegation. Några av dessa remissin- stanser anser dessutom att det borde kunna krävas att den skattskyldige gör sannolikt att han under taxeringsåret inte erhållit underrättelse enligt 69 ;" TL eller debetsedel på slutlig skatt.

Förslaget att underrättelsen skall sändas i vanligt brev avstyrks av Luntbrttkartuts skattede/egtion. liinsstyve/serna i lx'ristianstmls. Gävleborgs och Filnamn/amis län som samtliga befarar att de skattskyldiga obehörigt skall utnyttja bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt. Förslaget avstyrks också av .S'veriges adroku/sarrt/itnt/ och Ffo .

Ix'atttmarrätten i Stockholm avstyrker förslaget dels föratt det kan befaras att rättsförluster kan uppstå för den skattskyldige. dels för att skattedomstolarna kan tvingas sakpröva besvär som de facto är för sent anförda. Enligt kammarrättens mening bör därför underrättelse om såväl taxeringsnämn- dens preliminära sont slutliga beslut sändas i rekommenderat brev med mottagnittgsbevis. Liknande npunktcr anförs av allmänna ombudet _Iör nre/It'tnkomrnttttala nu?! som dock inte föreslår mottagningsbevis. Även lt'atttttlat't'dllwl i .S'ttndsr'al/ befarar rättsförluster för de skattskyldiga om underrättelser sänds i vanligt brev.

Prop. 1977/78: 181 118

4.3.3. RS-proiektet Bes/iits/ör/aranrlet

RS-utredningen framhöll i l974lårs rapport att systemet nted dubbla underrättelser varonödigt komplicerat och vållade irritation i vissa fall hos de skattskyldiga. Utredningen förordade att man i Stället skulle införa en ordning nted preliminära och slutliga beslut och ett förenklat underrättelse- förfarattde. Förslagen i denna del behandlades inte i prop. l975:87.

Utredningen knyter an till förslagen i RS-rapporten. Enligt utredningen bör ntan sålunda slopa systemet nted en ny likalydande underrättelse i de fall där underrättelsen om ifrågasatt avvikelse från deklaration inte har föranlett erinringar från den skattskyldige. Utredningen förordar i stället följande ordning.

När tz-txeringsnämnden första gången tar ställning i ett taxeringsårende skall nämnden fatta ett formellt beslut om taxeringen. Detta beslut skall vara preliminärt. Den skattskyldige får kontma in nted erinringar mot beslutet. Om så sker skall taxeringsnämnden fatta ett nytt beslut. Det skall vara slutligt om taxeringsnäntnden inte frångår sitt tidigare beslut. [ annat fall fattar taxeringsnämnden ett nytt preliminärt beslut. Taxeringsnämnden får även på eget initiativ fatta nytt-preliminärt beslut.

Enligt förslaget i 1974 års rapport fanns ingen begränsning i taxerings- nämndens rätt att fatta nytt preliminärt beslut. Vissa remissinstanser uttryckte farhågor för att ett sådant system kunde medföra att preliminära beslut skttlle kontnta att användas i för stor utsträckning och ersätta den norntala kommunikationsförmen med förfrågningar innatt beslut fattas. Häremot katt enligt utredningens mening i och för sig anföras att tjänste- mannagransknittgen bör medföra att taxeringsärendena är väl förberedda genom förfrågningar och andra utredningar ttär. ärettdet första gången föredras i taxeringsnätttnden. Utredningen påpekar emellertid att detta i sitt tur bör medföra att inkomna erinringar ofta inte föranleder ändring av det preliminära beslutet. Slutligt beslut kontnter då att utfärdas direkt. 1 de fall där erittringarna lörattleder nämnden att frångå sitt tidigare beslut bör ärendet normalt vara så allsidigt utrett att det inte behövs mer än ett förnyat preliminärt beslut. .

Utredningen ser därför från praktiska synpunkter inte något hinder mot att ntan begränsar taxeringsnämndens rätt att fatta nytt preliminärt beslut. Med en sådan begränsning tillgodoser ntatt samtidigt rentissinstansernas synpunkter. Utredningen föreslårdärföratt taxeringsnämnden skall få rätt att fatta högst ett nytt preliminärt beslut. .

Förslaget innebär således att taxeringsnämnden skall fatta slutligt beslut

Prop. 1977/78: 181 110

om den skattskyldige komnter in nted erinringar med anledning av taxeringsnämndens andra preliminära beslut. Slutligt beslut skall också fattas om den skattskyldige efter taxeringsnäntndens första preliminära beslut begär det. Preliminärt beslutsom inte har ersatts av ett nytt beslut skall efter utgången av taxeringsperioden anses som slutligt beslut.

Besvär skall enligt utredningens förslag få anföras endast över slutligt beslut. Genom att slutligt beslut katt fattas redan under taxeringsperioden får den skattskyldige tillfälle att tidigt anföra besvär hos skatterätten.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om att myndighet enligt allntänna förvaltningsrättsliga principer får rätta beslut som är uppenbart oriktigt. Att detta också gäller taxeringsnämnden framgår. uttalar utred- ningen. av 69 ä 3 mom. TL där möjlighet till omprövning förutsätts. Även i det föreslagna taxeringsförfarandet bör enligt utredningens ntening slutliga beslut kunna omprövas. lnkontmer skattskyldig under taxeringsperioden ttted erinringar över slutligt beslut och framstår beslutet som uppenbart oriktigt. skall taxeringsnämnden givetvis kunna rätta beslutet. Samma förhållande anser utredningen böra gälla om taxeringsnäntnden erhåller uppgifter som katt föranleda ändrat beslut. exempelvis nya eller ändrade kontrolluppgifter.

Un(lerrältelse/ör/arundel

Enligt förslaget i 1974 års rapport skulle underrättelse om prelintinärt beslut sändas i vanligt brev utatt underskrift. Underrättelse om slutligt beslut skulle däremot sändas i rekommenderat brev med underskrift av ordföranden.

Bakom lörslaget låg. påpekar utredningen. ett strävatt att förenkla hante- rittgen av underrättelserna. Utredningen anser att man bör bygga vidare på detta förslag och anför bl. a. följande.

Littderrättelserna bör i stor utsträckning kuntta frantställas ADB-mässigt. Genom att de preliminära underrättelscrna sänds utatt underskrift kan de i vissa fall expedieras direkt efter utskriften. vilket innebär tidsvittster. Även i de fall då endast stontmar till underrättelser kan framställas ADB-mässigt katt ntan enligt utredningens menittg uppnå väsentliga tidsvittster i hante- ringen ont man slopar kravet på underskrift. .

Mot förfarandet att sända underrättelser i vanligt brev kan anföras att garantier saknas för att beslutet kotttnter till den skattskyldiges kännedom och att risk för rättsförlttster därigenom kan uppkomma. Utredningen anser att risken för att underrättelse om taxeringsnätttndens beslut inte kommer den skattskyldige till hattda är liten. Ont detta ändå inträffar får han kännedom om beslutet när debetsedel på slutlig skatt sänds ut i december månad taxeringsåret. Utredningen erinrar om att senaste tidpunkten för anförande av ordinära besvär över taxeringsnämndens beslut föreslås vara utgåttgett av februari ntånad året efter taxeringsåret och. att rätt till extraordinära besvär skall föreligga om debetsedel inte har erhållits under

Prop. 1977/78: 181 lll

taxeringsåret. Med hänsyn ltärtill anser utredningen att rättsförluster inte skall behöva uppkomma genom det föreslagna ttnderrättelseförfarandet.

Utredningen framhåller vidare att om uttderrättelse om preliminärt beslut anses kuntta sändas ut i vanligt brev bör detta gälla i lika hög grad för slutligt beslut. Garantierna för att underrättelse om slutligt beslut kommer den skattskyldige till handa anser utredningen vara lika stora eller större än beträffande preliminärt beslut. Med hänsyn härtill föreslår utredningen att även underrättelse om taxeringsnämnt'lens slutliga beslut sänds ut i vanligt brev.

] underrättelse om taxeringsnämndens beslut skall enligt utredningens förslag besvärshänvisning lämnas. Detta föreslås gälla även underrättelse öttt preliminära beslut eftersom dessa i stor utsträckning automatiskt övergår till slutliga beslut vid taxeringsperiodens utgång.

Utredningen föreslår att nuvarande bestämmelse i 65 & TL om kommuni- cering skall utgå och att taxeringsnämndens skyldighet att kommunicera skall följa föreskrifterna i lSå förvaltningslagen. Skattskyldig skall dock beredas tillfälle att yttra sig på sätt nu är föreskrivet när ett andra premiminärt beslut omprövas på taxeringsnämndens initiativ och den ifrågasatta ändringen avser höjning av taxeringen eller särskild avgift.

Taxeringsarbetet avses pågå till utgången av november månad taxerings- året. Beslut som innebärändring av tidigare beslut katt således fattas t. o. nt. den 30 november. Utredningen påpekar emellertid att maskinell utskrift av slutskattesedlar av tidsskäl måste påbörjas redan i början av november. Sedan utskrift och kuvertering av slutskattesedel skett finns det enligt utredningens mening knappast någon praktisk möjlighet att ändra denna. om taxerings- nämnden sedermera ändrar tidigare fattat beslut. Den debetsedel som utsänds i november/december utvisar då debiteringen på ett underlag som inte överensstämmer nted taxeringsnämndens senaste beslut. Utredningen anser att i sådana fall — vilka enligt utredningens mening mycket sällan torde inträffa — rättelse bör göras enligt de regler som gäller för längdföringsfcl. Behov av ett enkelt rättelseförfarande kommer således att fittnas även i det föreslagna systemet. Utredningen föreslår därför att 7221; TL kvarstår oförändrad.

5 Besvärstider och tider för avlämnande av deklaration 5.1 Nuvarande ordning

TL:s bestämmelser om tid för anförande av besvär är utformade med beaktande av taxeringsperioden. Med taxeringsperiod avses tiden från den dag då självdeklaration normalt skall vara avgiven t. o. m. den sista dag som beslut för ett års taxering kan fattas av taxeringsnämnd. Dessa tidpunkter är f. n. den 15 februari resp. den 30 juni under taxeringsåret. Föreskrift om taxeringsperiodens slut finns i 71 & TL.

Sista dag för ordinära besvär är för skattskyldig den 15 augusti taxerings- året. för kommun den 31 mars året efter taxeringsåret och för taxeringsin- tendent den 30 april året efter taxeringsåret (76 & TL). Skattskyldigs besvär. som kommit in senast den 30 april året efter taxeringsåret. skall dock prövas av länsskatterätten om taxeringsnämnden helt eller delvis tillstyrker bifall till besvären i sak. Taxeringsintendenten kan. om synnerliga skäl föreligger. få anstånd av skatterätten med att ange yrkanden och grunder för besvärstalan. Anstånd får ges längst intill utgången av juni månad året efter taxerings- året.

Besvär i särskild ordning kan anföras hos skatterätten av skattskyldig, som inte senast den 15 juli under taxeringsåret fått föreskriven underrättelse om avvikelse från deklaration. Sådana besvär får anföras intill utgången av året efter taxeringsåret eller. om den skattskyldige inte under taxeringsåret har erhållit debetsedel på slutlig skatt avseende taxeringen, inom ett år efter det att han fått debetsedeln (99 & TL).

Skattskyldig får vidare anföra besvär i särskild ordning inom fem år efter taxeringsåret bl. a. om han taxerats för inkomst eller förmögenhet. som inte är av skattepliktig natur eller för vilken han inte är skattskyldig. Detsamma gäller om han taxerats till väsentligt för högt belopp och det föreligger s. k. nyhets- och ursäktlighetskriterier (100 & TL).

Taxeringsintendentcn får på samma grunder som gäller för den skattskyl- dige inom fem år efter taxeringsåret anföra extraordinära besvär till den skattskyldiges förmån samt om taxeringen blivit felaktig på grund av myndighets uppenbara förbiseende även till den skattskyldiges nackdel. Taxeringsintendent får också anföra extraordinära besvär med anledning av vissa ändringsbeslut avseende sjömansskatt eller fastighetstaxering.

Enligt 34 ä 1 mom. TL gäller den 15 februari som senaste deklarationstid- punkt med undantag för vissa skattskyldiga som har automatiskt anstånd till den 31 mars under taxeringsåret. nämligen

l) staten. landstingskommun. kommun och annan menighet. 2) den som nästföregående år varit skyldig att föra räkenskaper. om räkenskapsåret slutat senare än den 31 oktober året före taxeringsåret. samt

3) delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi om förutsättningarna enligt 2) föreligger i fråga om bolaget eller rederiet.

Prop. 1977/78:18] 119

Enligt 34 ä 2 mom. TL kan skattskyldig efter särskild ansökan få anstånd med avlämnande av deklaration. Som villkor gäller att han på grund av särskilda omständigheter är förhindrad att lämna deklaration inom före- skriven tid. Någon sista dag som anståndct får avse är inte föreskriven.

5.2. Principbeslutet

Det system för granskning och taxering i första instans som RS- utredningen föreslog i 1974 års rapport byggde bl. a. på en förlängning av taxeringsperioden. Genom en sådan åtgärd skulle man enligt utredningens mening bättre än f. n. kunna tillgodose såväl kraven på en mera effektiv och likformig taxering som kraven på ökad service och mer generös anstånds- givning med avlämnande av deklaration. Med hänsyn till att debetsedel på slutlig skatt liksom f. n. borde expedieras senast den 15 december förordade utredningen av tekniska skäl att taxeringsperioden avslutades senast den 30 november.

1 1974 års rapport diskuterade RS-utredningen också möjligheterna till en senareläggning eller andra ändringar av deklarationstidpunkten. Utred- ningen fltnn emellertid att man i ett system med bibehållen deklarationstid- punkt och utvidgade anståndsmöjligheter kunde tillgodose såväl de skatt- skyldigas som skattemyndigheternas intressen.

I fråga om anståndsreglerna föreslog utredningen följande ändringar. Rätten till automatiskt anstånd till den 31 mars skulle gälla även delägare i fåmansbolag och den som är sambeskattad med skattskyldig som har anstånd till nämnda dag. Efter ansökan skulle anstånd kunna gestill den lSjuni. Vissa stora företag skulle kunna få anstånd tills vidare även för kommande år. För skattskyldig som anlitar revisionsbyrå för att upprätta deklaration fick anstånd medges enligt en leveransplan för byrån som skattemyndigheterna hade godkänt.

Föredraganden anslöt sig till utredningens förslag om förlängning av taxeringsperioden. l-lan påpekade att tidigare tekniska hinder för en sådan förlängning undanröjs vid användning av lämpligt ADB-system. llan framhöll också att granskningen och taxeringsnämndens arbete kunde planläggas och utföras rationellare och noggrannare med en längre arbetspe- riod. som också i stort sett befrämjade kontinuitet och enhetlighet i arbetet.

Föredraganden delade också utredningens uppfattning att den 15 februari bör behållas som deklarationstidpunkt. Däremot ansåg han inte att rätten till automatiskt anstånd till den 31 mars borde medges delägare i fåmansbolag eller den som är sambeskattad med skattskyldig som har anstånd till nämnda dag. Han framhöll bl. a. att dessa skattskyldiga i allmänhet deklarerar enligt kontantprincipen och att de i regel inte bör ha några problem med att redovisa sina inkomster under beskattningsåret till den 15 februari.

I fråga om de ökade möjligheterna till anstånd efter ansökan förordade

Prop. 1977/78: 181 120

departementschefen viss restriktivitet. Anstånd till den 15 juni borde enligt hans mening ges endast om synnerliga skäl förelåg. Normalt borde anstånd inte medges längre än till den 15 maj så att granskningen av deklarationerna kunde påbörjas i god tid före semesterperioden.

Föredraganden avvisade förslaget om att anstånd borde medges vissa företag tills vidare. Däremot ställde han sig i princip positiv till förslaget om anstånd enligt leveransplan för deklarationsbyråer. Ytterligare överväganden borde emellertid ske i fråga om den närmare utformningen av denna anståndsrätt bl.a. med hänsyn till de komplikationer som kunde tänkas uppkomma vid tillämpningen av reglerna om förseningsavgift.

Skatteutskottet godtog departementschefens ställningstaganden utom på en av de här berörda punkterna. Utskottet påpekade att sambeskattadcs deklarationer måste granskas samtidigt och fann att det därför inte kunde innebära några olägenheter för taxeringsarbetet att sådana deklarationer lämnades vid samma tidpunkt. Utskottet tillstyrkte därför RS-utredningens förslag att rätten till anstånd till den 31 mars skall gälla även den som är sambeskattad med skattskyldig som har anstånd till nämnda dag.

5.3. RS-projekfet

Deklarationstidpunkterna den 15 februari och den 31 mars liksom taxeringsperiodens slutdag den 30 november ligger fast i den nya utrednings- rapporten. Däremot föreslår utredningen några justeringar och komplette- ringar av anståndsreglerna.

'Rätten till automatiskt anstånd till den 31 mars bör enligt utredningens mening av praktiska skäl gälla även för hemmavarande barn under 18 år som inte har beskattningsbar inkomst.

1 fråga om rätten till anstånd efter ansökan konstaterar utredningen att ett anståndsförfarande med två sluttidpunkter. den 15 maj och den lSjuni. torde leda till att åtminstone deklarationsbyråer under åberopande av synnerliga skäl i stor utsträckning söker anstånd för sina kunder till den senare tidpunkten. Vidare pekar utredningen på möjligheten att en person som har fått anstånd till en tidpunkt före den 16 maj återkommer med en ny ansökan om anstånd till en senare tidpunkt.

Utredningen anser att sådana ansökningar och tillämpningen av rekvisitet "synnerliga skäl" i onödan kommer att försvåra myndigheternas anstånds- prövning. Utredningen anser därför att det skall' finnas endast en sista tidpunkt till vilken anstånd med att lämna självdeklaration kan medges. Med hänsyn till bl.a. att kontrollen av att de skattskyldiga har fullgjort sin deklarationsskyldighet måste avslutas i god tid före semesterperiodens början anser utredningen att denna sista tidpunkt bör bestämmas till den 31 maj under taxeringsåret.

Utredningen utvecklar därefter förslaget i 1974 års rapport om ett förenklat anståndsförfarande för skattskyldig, som anlitar deklarationsbyrå för att

Prop. 1977/78:181 121

upprätta deklaration. Utredningen förordar följande ordning.

Deklarationsbyrå får medges tillstånd att lämna deklaratitmer under tiden den 1 april—31 maj enligt leveransplan såvitt gäller deklarationsskyldiga som har automatiskt anstånd till den 31 mars. Ansökan härom skall göras senast den 15 mars hos den lokala skattemyndigheten. Till ansökan skall fogas en förteckning över de deklarationsskyldiga som avses. [ och med att leverans- plan med åtföljande förteckning godkänts av lokal skattemyndighet skall deklarationsskyldig som omfattas av förteckningen anses ha fått anstånd med att lämna deklaration till den dag då deklarationen enligt leveransplanen senast skall lämnas. Den deklarationsskyldige ansvarar för att hans deklara- tion lämnas senast denna dag. Beslut om anstånd. som berör skattskyldig inotn annan myndighets verksamhetsområde meddelas den andra myndig- heten genom avisering via datasystemet.

5.4. Remissyttrandena

Utredningens förslag till bestämmelser ötn taxeringsperiodens Rörlängning till den 30 november taxeringsåret har tillstyrkts av de remissinstanser som berört denna del av förslaget. Remissinstansernas intresse har främst koncentrerats till bl. a. de lösningar som utredningen i anslutning till förslaget om taxeringijriodens förlängning redovisat i fråga om besvärstider och tidpunkter för deklarations avlämnande.

Utredningens förslag att förlänga tiden för skattskyldigs ordinära besvär till utgången av februari månad året efter taxeringsåret har i endast ett fåtal fall föranlett erinringar från remissinstansernas sida.

Länsstyrelsen ilironobergs län anser sålunda att skattskyldig bör ha samma besvärstid som taxeringsintendent. Med en sådan ordning skulle det enligt länsstyrelsens mening vara möjligt att slopa bestämmelsen i 765 TL att skatterätt får pröva skattskyldigs besvär. som kommer in före utgången av april månad. om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak. USS uttalar att det inte finns några vägande skäl för att behålla olika besvärstider för den enskilde och det allmänna om besvärstiden görs tillräckligt lång. Utredningen föreslår att tiden för ordinära besvär förlängs till den 30juni året efter taxeringsåret föralla som får föra talan isaken. En sådan förlängning bör vidare kombineras med rätt till anslutningsbesvär under två månader om den ena partens besvär kommer in efter den 31 maj eller möjligen den 30 april.

En förlängning av besvärstiden diskuteras också av länsstyrelsen i illa/niöltus län. Länsstyrelsen ifrågasätter om inte besvärstiden borde utsträckas till utgången av oktober månad året efter taxeringsåret. Därmed skulle bestämmelserna i 99,5" TL om extraordinär besvärsrätt kunna utgå. Loka/a skattemyndighe/en i Ronneby./Zigderi anser att många fördelar skulle erhållas om besvärstiden sattes till två månader efter mottagandet av beslutet.

Prop. 1977/78: 181 122

Mot förslaget. att extraordinär besvärsrätt skall tillkomma skattskyldig endast under förutsättning att han under taxeringsåret inte har erhållit vare sig föreskriven underrättelse eller debetsedel. har erinran gjorts av Ic'insstr- relsen i lx'r-ortolrergs' län och I-Ä-fR . Länsstyrelsen anser att bestämmelsen bör fi:)rmuleras om så att extracn'dinär besvärsrätt föreligger i och med att underrättelse om avvikelse inte erhållits. FAR förordar å sin sida att ingen ändring görs i nu gällande besvärsregler. Länsstyrelsen i .-'l-la/rrtö/uts län framhåller att det inte alltid är möjligt för en skattskyldig att enbart av debetsedeln utläsa om avvikelse har gjorts från hans deklaration eller ej.

[.ärisstyrelseri [ ;l-falmr'ilius lärt anser att bestämmelserna i 99,5" TL om extraordinär besvärsrätt — om de behålls i sin nuvarande form — bör utvidgas. Bestämmelserna bör enligt länsstyrelsens mening i sådant fall omfatta också personer som vid en total bedömning av föreliggande omständigheter får anses ha stark ursäkt för sin underlåtenhet att anföra besvär iordinär tid. Som exempel på sådan ursäktlighet nämner länsstyrelsen sjukdom. hög ålder och vistelse i utlandet eller på anstalt.

Ett stort antal remissinstanser är kritiska mot utredningens förslag att låta nuvarande besvärstid för taxeringsintendenten gälla också efter taxeringspe- riodens lörli-ingning.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller sålunda att skattskyldigs besvär efter komplettering med deklaration och längdutdrag remitteras till taxeringsintendenten. Denna komplettering tar nu upp till två månader. Taxeringsintendenten skulle därför få mycket knappt om tid för att översiktligt gå igenom besvären. Taxeringsintendenten upptäcker f. n. inte sällan felaktigheter och misstag i taxeringsnämndens beslut vid denna genomgång. Även om sådana fel kan väntas minska i den nya organisationen kan man enligt länsstyrelsens mening inte bortse från dem. Länsstyrelsen anser att förhållandet talar för att taxeringsintendentens besvärstid bör förlängas åtminstone till utgången avjuni månad året efter taxeringsåret. En sådan förlängning anser länsstyrelsen vidare böra medföra utsträckt tid för skattskyldig att få besvär prövade efter den ordinarie besvärstidens utgång när taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak. Detsamma bör enligt länsstyrelsens mening bli fallet i fråga om anståndstiden för taxeringsintendenten att ange yrkanden och grunder för besvärstalan.

Liknande synpunkter framförs av länssty'r'elserna [ .S'toekltolrrts. Uppsala. Gotlands. k'trlrrrui'. Göteborgs och Bohus. Skaraborgs. l't'r'sterbo/tens och Jämtlands län samt kammarrätten i Göteborg och Föreningen .S'veriges taxeringsrevisorer'. Flera av dessa myndigheter anser att den tid för vilken taxeringsintendent kan få anstånd med utveckling av sin talan lämpligen bör utsträckas till utgången av september månad året efter taxeringsåret.

Länsstyrelsen ilx'o/rparberjgs lärt framhåller bl. a. att utredningens förslag till oförändrad besvärstid för taxeringsintendent i sak torde innebära inskränk- ning av de skattskyldigas extraordinära besvärsrätt. Taxeringsintendentens möjligheter att framställa egna yrkanden till skattskyldigas förmån vid

Prop. 1977/78: 181 123

behandling av deras besvär torde. ntenar-länsstyrelsen. gä helt förlorad. Taxeringsintendentens besvärstid oclt tid för omprövande av yrkanden och grunder för besvärstalan bör enligt länsstyrelsens mening utsträckas till den 30juni resp. den 1 oktober året efter taxeringsåret. Lill!.s'sl_t't'0ls'0tt i Göteborgs och Bohus län förordar för sin del att taxeringsintendentens besvärstid förlängsåtminstone till utgången av oktober månad.

En förlängning av taxeringsintendentens besvärstid förordas också av länsstyrelsen i tl'lt'tlrrrälrus län. (tl/männa ombudet Itos rm'llurtkommuna/u ska/terätten. loÅ't'r/o skal/errr_yrr(lie/teten iS/vöwle /r'.i_etler'i och F tiirertirrgt 'n .S't'er'rjges kommunala taxerirtgsrevisorer. Föreningen uttalar att den förlängda taxerings- perioden klart motiverar en utsträckning av samtliga besvärstider. Föreningen förutsätter att såväl taxeringsintendentens sont kommuns besvärstid förlängs. [ konsekvens med den nuvarande lagstiftningen bör man enligt föreningens mening även i fortsättningen kunna acceptera en tids- skillnad av en månad mellan taxeringsitttendentens och kommuns besvärs- tid.

Även andra remissinstanser vänder sig mot utredningens förslag att kommuns besvärstid skall vara oförändrad. Om denna inte utsträcks befarar länsstyrelsen iGt'J'teborgs och Bohus län att kommuns rätt att anföra besvär blir en rätt utan verklighetsgrund. Länsstyrelsen anser att man av praktiska skäl bör ge kommun lika lång besvärstid som taxeringsintendent. I enlighet härmed föreslår länsstyrelsen att även kommun skall få anföra besvär till utgången av juni månad året efter taxeringsåret. F.n förlängning till utgången av juni månad förordas även av kammarrätten i Göteborg medan lt'insstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att kom ntun bör ha möjlighet att anföra besvär t. o. m. september månad.

Utredningens förslag att behålla nuvarande tidpunkter vid vilka deklara- tion senast måste vara avlämnad — den 15 februari resp. 31 mars taxeringsåret — har nted något undantag godtagits av remissinstanserna. Förslag i vissa andra avseenden läggs däremot fram.

Bl. a. länssty'r'elset'rra lG(ll/llll(l.$'. Skaraborgs och Gävleborgs län påpekar att i förslagets uppräkning av vilka deklarationsskyldiga som får avlämna själv- deklaration senast den 31 mars ttnder taxeringsåret upptas bokfi'iringsskyldig vars räkenskapsår gått till ända senare än den 31 oktober året före taxeringsåret. Med hänsyn till föreskrifterna i 12 ä' nya bokföringslagen om brutet räkenskapsår anser länsstyrelserna att tiden 31 oktober bör ändras till 31 augusti. Lantbrukarnas skattede/egation anser att även de som har bokslut 30 juni bör få ha 31 mars som sista deklarationsdag.

L("t'nsstyrelseni I-"'ärrn/ana/s län framhåller att det finns ett relativt stort antal stiftelser och ideella föreningar som trots att de har ganska invecklade inkomstförhållanden fortfarande inte är skyldiga att föra räkenskaper men ändå gör detta. Bestämmelserna om tid för avlämnande av självdeklaration bör enligt länsstyrelsens mening utformas så att även dessa juridiska personer får lämna deklaration senast den 31 mars.

Prop. 1977/78: 181 124

Lc't'rrsstyrelsen i Göteborgs och. Bohus län och den lokala skatternyn(lig/teten i Göteborg framför som ett alternativ för att minska arbetet med anståndsgiv- ning att deklarationer för rörelseidkare m. 11. får lämnas en månad senare än vad utredningen föreslagit.

Länsstvrelsen i Kopparbergs län anser att delägare i fåmansbolag bör jämställas nted delägare i handelsbolag och sålunda få läntna deklaration senast den 31 mars eftersont deklarationer för fåmansbolag och deras delägare skall santgrattskas. Länsstyrelsen framhåller vidare att vissa jordbrukare övergångsvis har rätt att redovisa sin inkomst av jordbruksfastighet enligt kontantprincipen. Senaste dagen att lämna deklaration bör enligt länsstyrel- sens mening i fråga om sådana skattskyldiga inte knyta an till bokförings- skyldigheten. Liknande synpunkter såvitt gäller tidpunkt för delägare i fåmansbolag att lämna deklaration har anförts av länsstyrelsen i Norrbottens län. Näringslivets skattet/eltgation. Lantbrukarnas skatter/elagation och SRS. Samfundet föreslår dessutom att deklarationstiden förlängs till sista februari på grund av den omfattande ttppgiftsskyldighet som åvilar företagen under januari månad.

Utredningens förslag att anstånd skall kunna ges längst till utgången av maj ntånad har också allmänt godtagits av remissinstansertta. Lt'irtsstyrelsen i I Ial/aru/s län ifrågasätter dock om inte anstånd bör kunna medges till senare datum om synnerliga skäl föreligger. Liknande ståndpunkt intar Svenska _/öretagat'es r'iks/örbutttl.

Utredningens förslag att byråer skall kttnna få anstånd för kunders räkning enligt ingiven leveransplan har mottagits positivt av remissinstanserna. Lantbrukarnas skattetle/egation anser att möjligheterna till anstånd bör kunna utnyttjas av byråer även i fråga om skattskyldiga som normalt skall lämna sitta deklarationer senast den 15 februari. SRS uttalar att det skulle innebära en betydande fördel för byråerna om tiden för anstånd enligt Ieveransplaner kunde utsträckas till den 15 juni. Enligt Lantbrukarrtas skattetle/egations mening bör tiden kunna utsträckas till den 30 juni.

Lt't'nsstyre'lserr i Norrbottens län vänder sig mot att byrå enligt utredningens förslag skall söka anstånd för kunders räkning enligt leveransplan hos den lokala skattemyndighet där byrån har sin verksanthet oberoende av var den skattskyldige har sin hemvist. Det bör enligt länsstyrelsens mening inte möta några svårigheter för byråerna att fördela sina klienter på olika fögderier. För lokal skattemyndighet kan det däremot vara svårt att bedöma och godkänna leveransplaner för andra fögderier. Det får dessutom anses vara principiellt fel att en myndighet verkar inom en annan myndighets område.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att möjlighet att meddela anstånd inte bör förbehållas lokal skattemyndighet. Bestämmelse bör införas som ger skattechefen rätt att utfärda anvisningar om anståndsgivningen och själv besluta om anstånd för vissa grupper av skattskyldiga.

I_t't'rrssrtrrelsen [ Skaraborgs län uttalar att det kan synas stötande att den dekIarationsskyldige får ta konsekvenserna av försummelse som bokförings-

Prop. 1977/78: 181 125

byrå gjort sig skyldig till. Länsstyrelsen påpekar också att utredningen inte gått in på frågan vilka åtgärder som kan tillgripas mot en byrå som inte följer leveransplanen. Vid allvarliga försummelser från en byrås sida bör byrån enligt länsstyrelsens mening inte få fortsatt tillstånd att leverera deklarationer enligt leveransplan.

Lokala skatternyndigheren iSköt'tle/("igtleri påpekar att ansökan om anstånd f. n. kan inges t. o. m. den dag deklarationen senast skall avges. dvs. den 15 februari resp. den 31 mars. Enligt utredningens förslag skall ansökan om anstånd ges en viss angiven dag före den tidpunkt då deklaration eljest skall vara lämnad. Sådana föreskrifter är enligt myndighetens mening inte motiverade. Det kan för de skattskyldiga i många fall vara svårt att i förväg bedöma i vilken omfattning behov av anstånd föreligger. En skattskyldig som några dagar före sista deklarationstidpunkten upptäcker att han inte hinner lämna sin deklaration i lagstadgad tid bör kunna medges anstånd om han har godtagbart skäl härför. Liknande synpunkter framförs av den lokala skatte- rrtvndigltetert i Örebro fögderi.

6 Beräkning av pensionsgrundande inkomst 6.1 Nuvarande ordning Huvuddragen i bestämmelserna

Pensionsgrundande inkomst (PGI) är den del av försäkrads inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som grundar rätt till tilläggspension enligt lagen (19621381) om allmän försäkring (AFL). Försäkrad för tilläggs- pensionär svensk medborgare och den som utan att vara svensk medborgare, är bosatt häri riket. Försäkrad för tilläggspension är också utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg och detta oavsett om han är bosatt här i riket eller ej. Den som har tillgodoräknats pensionspoäng enligt försäkringen för tilläggs- pension är försäkrad även om han inte längre uppfyller här angivna förutsättningar.

PGI skall beräknas varje år på grundval av den försäkrades inkomst under året. Beräkning skall dock inte göras för år före det år under vilket den försäkrade fyllt sexton år eller för år efter det han fyllt sextiofem år. PGI skall inte heller beräknas för år under vilket den försäkrade avlidit eller har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt AFL.

Som har framgått utgörs PGI av inkomst av anställning och annat förvärvsarbete. Att skillnad på detta sätt görs mellan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete beror på bl.a. att arbetsgivare på grundval av utgiven lön skall erlägga avgift (socialförsäkringsavgif't) till försäkringen för tilläggspension medan den försäkrade själv skall betala avgift (tilläggspen- sionäavgift) på grundval av sin inkomst av annat förvärvsarbete.

1 11 kap. AFL regleras vad som skall förstås med å ena sidan inkomst av anställning och å den andra inkomst av annat förvärvsarbete. I huvudsak

Prop. 1977/78:18] 126

gäller följande.

Till anställningsinkomst hänförs lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. som försäkrad erhållit som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som anställningsinkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare erhållen lön. som under ett år inte har uppgått till 500 kr. Ersättning som försäkrad erhållit för arbete utan att vara anställd. dvs inkomst av uppdrag, räknas också i allmänhet som anställningsinkomst om ersättningen under året uppgått till minst 500 kr.

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av häri riket bedriven rörelse och av här belägen jordbruksfastighet. som brukas av den försäkrade. Till sådan inkomst kan räknas också ersättning i pengar eller naturaförmåneri form av kost eller bostad när ersättningen understiger 500 kr. från en och samme arbetsgivare. För att inkomsten inom något av de tre inkomstslagen skall tas med i beräkningen av PGI krävs att inkomsten uppgår till minst 500 kr.

Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall vid PGI- beräkning var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Endast den del av förvärvsinkomsten som ligger mellan det vid ifrågavarande års ingång gällande basbeloppet och 7.5 gånger basbeloppet. blir pensionsgrun- dande. När PGI bestäms. läggs anställningsinkomsten i botten. Basbeloppet avräknas sålunda i första hand mot denna inkomst. Summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete måste överstiga basbeloppet vid inkomstårets början med minst 100 kr. för att någon PGI skall erhållas.

Taxeringen till statlig inkomtskatt ligger i princip till grund för PGI- beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Vid taxeringsändring eller eftertaxering ändras verkställd PGI-beräkning endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen orsakar avvikelse från beräkningen med minst 500 kr. [2 &" lagen (l959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring; LBP].

Från anställningsinkomsten dras de kostnader av som den anställde haft att bestrida i sin anställning. till den del kostnaderna — sedan eventuell kostnadsersättning för motsvarande kostnad frånräknats — överstiger 1 000 kr. Är nettokostnaden högst 1 000 kr.. sker sålunda inte något avdrag alls. Med kostnader i innehavd anställning avses kostnader som arbetstagare fått vidkännas direkt i samband med tjänstens fullgörande. Kostnadsavdraget sker med kostnadens exakta belopp (4 & LBP).

Huvuddragen i granskningsförfararulet

PGI bestäms enligt 1 & LBP av lokal skattemyndighet. Arbetet med beräkning av PGI sker av speciellt utbildad personal. I den översyn av de lokala Skattemyndigheternas organisation som gjorts har arbetet med PGI- beräkning inordnats i en enhet tillsammans med flertalet av de funktioner

Prop. 1977/78:18] 127

inom lokal skattemyndighet som har anknytning till den årliga taxeringen. Arbetet med arbetsgivaruppgifterna har tillsammans med källskattekon- trollen på vissa håll förts samman i en arbetsgivarenhet.

PGI-arbetet börjar regelmässigt då deklarationerna är färdigbehandlade i taxeringsnämnden. Anledningen är. som tidigare nämnts. att det är taxeringen till statlig inkomstskatt som ligger till grund för beräkningen. Lokal skattemyndighet skall avgöra dels till vilken del de i deklarationerna upptagna inkomsterna av tjänst utgör inkomst av förvärvsarbete. dels om arbets- eller uppdragstagarförhållande föreligger eller om det är inkomst av annat förvärvsarbete dels till vilken del inkomsten utgörs av kostnadsersätt- ningar.

Vid granskningen av deklarationsmaterialet prövar lokal skattemyndighet om upptagna belopp är av den art att de skall beaktas vid PGI-beräkningen. Är så fallet skall avgöras om beloppen är att hänföra till inkomst av anställning (inkl. uppdrag) eller inkomst av annat förvärvsarbete.

När skilda lokala skattemyndigheter handhar beräkningen av PGI och kontrollen av arbetsgivaruppgift underrättar förstnämnda myndighet den lokala skattemyndighet som har att kontrollera arbetsgivaruppgiften om beslutade avvikelser vid PGI-beräkningen.

Självdeklarationens uppgifter kan inte alltid godtas från PGI-synpunkt. ] deklarationen uppenbart felaktigt redovisade belopp. som inte påverkar en taxerings slutresultat. utlöser ofta inte någon rättelse-åtgärd från taxerings- nämndernas sida. Exempel härpå är om den försäkrade under tjänst 2 i deklarationen upptagit inkomst som rätteligen utgörs av anställningsin- komst och att inkomst upptagits i förvärvskällan tjänst i stället för rätteligen rörelse. I sådana fall bestäms PGI med utgångspunkt i inkomsterna sådana de rätteligen bort redovisas i deklarationen.

Vid beräkning av PGI måste i många fall utredningar göras. Som exempel kan nämnas fall när inkomst av tjänst kan antas utgöra annat än inkomst av förvärvsarbete. Inkomst av jordbruksfastighet kan vidare vara upptagen i jordbruksbilagan på sådant sätt att Fastigheten synes vara brukad . oaktat att så inte är fallet. Även det motsatta förhållandet kan föreligga. Lokal skatte- myndighet har en förhållandevis omfattande korrespondens med såväl de försäkrade som arbetsgivare och uppdragsgivare.

H ttvudmannaskapet

RFV är förutom central tillsynsmyndighet för beräkning av PGI och underlag för allmän arbetsgivaravgift f. n. även besvärsinstans. Över verkets beslut kan besvär anföras hos försäkringsdomstolen (FD).

Fr.o.m. den 1 januari 1979 träder emellertid nya bestämmelser om besvärsförfärandet m.m. i kraft (prop. 1977/78:20. SfU 1977/78:15. rskr 1977/781113). Enligt dessa skall besvär över lokal skattemyndighets beslut anföras hos försäkringsrätt (] l & första stycket LBP). Talan mot försäkrings-

Prop. 1977/782181 128

rätts beslut föres genom besvär hos försäkringsöverdomstolen.

RFV:s tillsynsverksamhet bedrivs dels genom utfärdande av anvisningar. information om utvecklingen i praxis och utarbetande av blanketter. dels genom granskning av gjorda PGI-beräkningar och fastställda underlag för egenavgifter. Vidare svarar RFV för utbildningen inom verksamhetsområ- det.

Totala antalet PGI-beräkningar uppgår varje år till nästan 4 milj. Till detta kommer att fastställa underlag för allmän arbetsgivaravgift för rörelseidkare och jordbrukare som t. ex. är pensionärer och för vilka PGI ej skall beräknas. Antalet besvär till RFV rörande beräkningen av PGI är ca 1 100 per år.

Un(Jerriittelse/ör/ärande! m. ut.

Har belopp. som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör inkomst av anställning. vid beräkning av PGI hänförts till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit. skall denne underrättas om beslutet. Likaså skall underrättelse lämnas om verkställt kostnadsavdrag vid inkomst av anställ- ning (8 å- första stycket LBP). Underrättelse skall sändas i rekommenderat brev.

Bestämmelse om underrättelse finns också för det fall att PGI har beräknats för försäkrad som inte lämnat allmän självdeklaration (8 & andra stycket LBP). Även i detta fall skall underrättelsen sändas i rekommenderat brev. Enligt 8 &" fjärde stycket LBP skall försäkrad vidare underrättas om beslut varigenom verkställd beräkning av PGI har ändrats. Underrättelsen skall delges den försäkrade om det inte är känt att han ej kan anträffas. Detsamma gäller när försäkrad enligt 8 & tredje stycket LBP skall tillställas särskild underrättelse på grund av att PGI inte kunnat anges på debetsedel på slutlig skatt.

För varje år. för vilket PGI fastställts för försäkrad. skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. PGI omvandlas datamässigt till pensionspoäng och resultatet tillställs,i form av poängkort. den försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven. Uppgifterna i detta poängkort används för faststäl- lande av utgående pension.

6.2. RS-projektet

Grans/mings/ör/aramler

Utredningen framhåller inledningsvis att inkomsttaxeringen i princip ligger till grund för beräkning av PGI och egenavgifterna (sjukförsäkrings- avgift. socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen. tilläggspensionsavgift. avgift till arbetsskadcförsäkringen och allmän arbetsgivaravgift). Detta förhållande ger enligt utredningens mening förutsättning för en ökad

Prop. 1977/78:18] 129

samordning mellan taxering och beräkning av PGI. Utredningen föreslår att granskningen av deklarationerna för beräkning av PGI organisatoriskt inordnas i den granskningsorganisation som skall gälla för taxeringsarbetet. Detta innebär att den personal hos länsstyrelserna och de lokala skattemyn- digheterna som skall granska deklarationerna också skall granska PGI.

I de lokala Skattemyndigheternas granskningsgrupper bör enligt utred- ningens mening den personal ingå som i dag handhar PGI-granskningen. En sådan samordning anses nödvändig för att bl.a. tillföra granskningsgrup- perna erforderlig kompetens inom PGI-området. Utredningen anser att inom varje lokal skattemyndighet bör finnas minst två personer med fördjupade kunskaperi fråga om PGI-problematiken. Dessa personer skall ha till uppgift, förutom att ge råd till övriga PGI-granskare. att svara för granskningen av de från PGI-synpunkt svåraste deklarationerna. De föreslås vidare få speciell utbildning och fungera som lokal skattemyndighets kontaktmän med tillsynsmyndigheten i PGI-frågor.

Deklarationsgranskningen skall enligt utredningens förslag ske dels regio- nalt av länsstyrelsernas tjänstemän. dels lokalt av de lokala skattemyndig- heternas tjänstemän. Enligt utredningens bedömning finns det f.n. inte erforderlig erfarenhet inom länsstyrelserna för PGI-arbetet. En sådan erfarenhet måste därför successivt byggas upp inom länsstyrelsernas gransk- ningsgrupper.

Deklarationsmaterialet skall delas in i å ena sidan deklarationer som granskas innan uppgifterna i dessa registreras i datasystemet. s.k. enkla löntagardeklarationer(ca 2 milj.) och å den andra deklarationer som granskas sedan registrering skett. s. k. förregistrerade deklarationer. För sistnämnda deklarationer skall ett maskinellt uträknat förslag till underlag för PGI och egenavgifter redovisas på taxeringsavi.

Vid den manuella granskningen av de enkla Iöntagardeklarationerna (E- märkta deklarationer) skall. om tveksamhet uppkommer vid bedömningen av PGI. deklarationen lämnas för registrering och framtagande av taxerings- avi. I annat fall registreras dessa deklarationer efter fullgjord granskning. Om maskinell avstämning mot registrerade kontrolluppgifter och andra data- tester inte ger anledning till någon åtgärd är deklarationen färdigbehandlad från såväl taxerings- som PGI-synpunkt.

För de förregistrerade deklarationerna framställs som sagt taxeringsavi med maskinellt uträknat förslag till underlag för PGI och egenavgiften. Eventuell ändring av underlaget skall göras manuellt och datasystemet aviseras om det nya underlaget för PGI m. m. Skall PGI beräknas i samband med att taxering åsätts utan ledning av deklaration skall manuellt framräknat underlag för PGI och egenavgifter anges på PGI-delen av taxeringsavi för registrering i datasystemet.

Prop. 1977/78:181 130

Bes/ur.s- och imderrälte/seförfarandet

Utredningen anser att det f.n. inte finns något som talar för att flytta myndighetsansvaret i fråga om PGI från lokal skattemyndighet till länssty- relse. Utredningen föreslår därför att ansvaret för att bestämma PGI skall ligga kvar hos lokal skattemyndighet. som genom den föreslagna ordningen kommer att fatta beslut om PGI i samband med att taxeringsnämnden meddelar beslut om taxeringen.

Utredningens förslag i fråga om själva beslutsf'attandet i PGI-ärenden ansluter till utredningens förslag i fråga om taxeringsnämndens beslutsför- f'arande. Om lokal skattemyndighet före utgången av november månad under taxeringsåret finner anledning att avvika från uppgifterna i deklarationen skall myndigheten sålunda meddela ett preliminärt beslut.

Mot preliminärt beslut får försäkrad göra erinran. När så sker skall lokal skattemyndighet meddela ett nytt beslut. Detta kan vara antingen prelimi- närt eller slutligt. Vidhåller lokal skattemyndighet sitt första preliminära beslut skall det nya beslutet vara slutligt. Slutligt beslut skall likaså meddelas vid omprövning av ett andra preliminärt beslut och när den försäkrade begär att slutligt beslut skall ges. Preliminärt beslut.som inte ersatts av nytt beslut. skall vidare anses som slutligt i och med utgången av november månad under taxeringsåret. Efter denna tidpunkt får endast slutliga beslut meddelas. Ett slutligt beslut skall till sist kunna omprövas av lokal skattemyndighet om framkomna omständigheter visar att beslutet är uppenbart oriktigt. Förut- sättning härvid är dock att den försäkrade inte har anfört besvär över beslutet.

Beträffande underrättelseförfarandet framhåller utredningen att det så långt möjligt bör undvikas att försäkrad får underrättelser.som grundas på en och samma deklaration. vid flera olika tidpunkter. När det är fråga om flera underrättelser bör eftersträvas att dessa skickas i samma försändelse.

Utredningen uttalar att det besluts- och underrättelseförfarande som föreslås är möjligt att genomföra endast beträffande PGI-beslut som fattas före taxeringsperiodens utgång. I de fall lokal skattemyndighet fattar beslut efter denna tidpunkt bör nuvarande bestämmelser gälla.

Utredningen ifrågasätter vidare om det skall anses nödvändigt att under- rätta den försäkrade i samtliga fall för vilka nu finns underrättelseskyldighet. Enligt utredningens mening förefaller det onödigt att sända underrättelse när mindre inkomstbelopp flyttas mellan olika inkomstslag och flyttningen är till den försäkrades fördel. Utredningen framhåller vidare att underrättelse om kostnadsavdrag ofta är av rent upplysande natur. där beräkningen helt följer uppgifterna i självdeklarationen. Utredningen föreslår därföratt regeln i 18 & förvaltningslagen. enligt vilken part skall underrättas om det inte är uppenbart obehövligt. skall göras tillämplig.

Utredningen föreslår mot bakgrund av det sagda att första.andra och fjärde styckena av 8 ;" LBP skall utgå. Utredningen framhåller att huvuddelen av

Prop. 1977/78:18] 131

PGI-beslut kommer att fattas under taxeringsperioden. Underrättelse om beslut skall innehålla uppgift om beslutet är preliminärt eller slutligt och om vad som skall iakttas vid anförande av besvär. Beträffande preliminärt beslut skall uppgift dessutom lämnas om att erinringar mot beslutet kan göras hos lokalskattemyndighet inom viss angiven tid. att den försäkrade får begära slutligt beslut samt att beslutet. om erinringar inte görs. blir att anse som slutligt efter utgången av november månad undet taxeringsåret. Underrät- telserna skall sändas i vanligt brev och behöver inte vara manuellt underskrivna. Nuvarande bestämmelse om delgivning av underrättelse som skall lämnas när PGI inte kunnat anges på debetsedel behålls dock. Underrättelserna. som skrivs ut maskinellt. skall innehålla uppgift om taxeringsgranskarens namn. adress och telefonnummer.

Utredningen föreslår att också bestämmelserna om besvär utformas efter mönster av vad som i detta avseende föreslås gälla beträffande taxeringsbe- svär. En sådan ordning finner utredningen naturlig med hänsyn till utredningens strävan att i möjligaste mån skapa klara och enhetliga regler och med tanke på PGI-beräkningens nära anknytning till taxeringsförfarandet. Utredningens förslag innebär i enlighet härmed att besvär över PGI-beslut, varom den försäkrade fått underrättelse före utgången av taxeringsåret. får anföras hos försäkringsrätt till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Om den försäkrade under taxeringsåret inte fått vare sig underrättelse eller debetsedel på slutlig skatt får besvär anföras inom ett år efter det den försäkrade erhållit underrättelse eller debetsedel.

I fråga om besvär över PGI-beslut som meddelas efter taxeringsperiodens utgång föreslår utredningen att nuvarande bestämmelser skall gälla.

Enligt utredningens förslag till en ny paragraf till LBP. 7 a &. skall lokal skattemyndighets beslut om PGI införas i skattelängd. Längden skall efter lokal skattemyndighets underskrift anses innefatta myndighetens beslut enligt LBP. Utredningen föreslår slutligen vissa ändringari LBP som i stort sett kan betecknas som följdändringar eller är av redaktionell natur.

6 .3 Remissyttrandena

De remissinstanser som har yttrat sig över utredningens förslag i föreva- rande del tillstyrker allmänt att PGI- och deklarationsgranskning samordnas i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget.

RFI" vill dock fratnhålla att förslaget får vissa konsekvenser för bl.a. beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Den förlängda taxeringspe- rioden och det förhållandet att preliminärt beslut som inte ersätts av slutligt beslut blir slutligt först efter taxeringsperiodens utgång kommer för försäk- ringskassorna att innebära komplikationer så till vida att antalet preliminärt beräknade tilläggspensioner kommer att öka.

Verket påpekar att också verkets rutiner för utbetalning av pension kommer att påverkas. Leveransen av PGI-uppgifter på magnetband sker f. n.

Prop. 1977/78:18] 132

under oktober månad. Enligt förslaget pågår taxering och PGI-beräkning till utgången av november månad och leverans av PGI-band beräknas ske omkring den 20 december. Detta kommer att medföra olägenheter för den försäkrade genom att retroaktiv omräkning av de numera nästan alltid provisoriskt beräknade tilläggspensionerna ej kan ske före årsskiftet. Retro- aktivbeloppen kommer sålunda skattetekniskt att hamna på "fel" inkomstår. Dessutom kommer utbetalningen av retroaktivbeloppen att fördröjas några månader. Än mera markant framstår detta för de nya ålderspensionärer som är födda ijanuari och februari månader. För dessa kommer pensionsuträk- ningen att bli provisorisk för de tre sista poängåren och administrativt föranleda tre omräkningar. Helt kan sådana konsekvenser inte undvikas med mindre taxeringsarbetet avslutas i september månad. Nackdelarna för de försäkrade skulle dock kunna begränsas avsevärt om taxeringsarbetet avslutades en månad tidigare än som föreslagits. så att PGI-band kunde levereras senast i mitten av november.

Verket pekar vidare på sambandet mellan granskning av pensionsgrun- dande inkomst och kontroll av arbetsgivaruppgift.

I nuvarande system ingår i kontrollen av arbetsgivaruppgifter att lokal skattemyndighet i samband med beräkning av pensionsgrundande inkomst även gör kontroll mot arbetsgivaruppgifter. I de fall skilda lokala skattemyn- digheter har hand om kontroll av arbetsgivaruppgift och beräkning av pensionsgrundande. inkomst sker rapportering mellan myndigheterna. Fram- deles kommer beräkning av pensionsgrundande inkomst att ske hos länsstyrelsen i fråga om de deklarationer som taxeringsgranskas där. På motsvarande sätt som de lokala skattemyndigheterna är skyldiga underrätta varandra bör även länsstyrelsens kontroll av pensionsgrundande inkomst baseras på aviseringsskyldighet till den lokala skattemyndighet där arbetsgi- varuppgiften finns. Verket förutsätter att erforderliga föreskrifter utfärdas härför.

Med förslaget att lokal skattemyndighet även i fortsättningen skall vara beslutande myndighet i PGI-frågor uttalar åtskilliga remissmyndigheter sin tillfredsställelse. Till dessa hör länsstyrelsen i Värmlands län. Lantbrukarnas .skallede/egalion. Föreningen Sveriges _lögderichefer och de lokala skattemyn- digheterna i Malmö. Munkedals. Nyköpings och Sunne/ögderier. Länssty- relsen i Värmlands län. liksom lokala skattemyndigheten i Sunne fögderi påpekar dock att det inte klart redovisats hur utredningen tänkt sig att PGI skall bestämmas beträffande de deklarationer som granskas regionalt. Dessa deklarationer bör enligt de två myndigheternas uppfattning sändas till lokal skattemyndighet för beslut i PGI-frågan innan eventuell underrättelse om avvikelse från självdeklaration sänds ut och innan registrering av taxerings- beslutet sker. Lantbrukarnas skattedelegation uttalar å sin sida att det är väsentligt att klargöra för de skattskyldiga skillnaden mellan själva taxeringen och beräkningen av PGI. Det är få som förstår denna skillnad i dag och i ett nytt system bör den framgå betydligt klarare.

Prop. 1977/78:18] 133

En annan uppfattning om vem som bör vara beslutande i PGI-frågan har länsstyrelsen i Västerbottens län. som anser att taxeringsnämnden bör ansvara för besluten om PGI.

Utredningens förslag att den personal.som nu handhar PGI-granskningen. skall ingå i granskningsgru pperna ser länsstyrelsen iÄ/vsborgs län som en riktig lösning i ett inledningsskede. Sedan granskningspersonalen fått tillräcklig erfarenhet kan det däremot enligt länsstyrelsens mening inte anses nödvän- digt att ha särskilda speeialisterjust på PGI-området. Länsstyrelsen anser att ett system med specialister på olika områden över huvud taget bör undvikas. Inom skatteadministrationen bör i stället finnas befattningshavare som tillägnat sig fördjupade kunskaper envar inom sitt område och som kan vara rådgivare åt övriga befattningshavare. På PGI-området torde det räcka med en eller möjligen två sådana befattningshavare för hela länet sedan perso- nalen fått erforderliga grundkunskaper.

En något annan inställning har lokala skattemyndigheten i Munkedals fögderi. Enligt myndighetens mening bör endast E—märkta löntagardeklara- tioner och deklarationer för vissa rörelseidkare ochjordbrukarc handläggas av dekIarationsgranskare. I övrigt krävs att frågor om fastställande av PGI handläggs av specialister inom lokal skattemyndighet. Den lokala skattemyn- digheten i 1-"immerbj=fögderi framhåller att granskningen av arbetsgivarupp- gifter och beräkningarav PGI f. n. samordnas hos mindre lokala skattemyn- digheter. Den tänkta organisationen synes medföra en splittring av nuva- rande ATP—grupper. Enligt myndighetens mening kan detta medföra vissa svårigheter.

Några remissinstanser berör också utredningens uttalande att det inom varje lokal skattemyndighet bör finnas två personer med fördjupade kunskaper på PGI-området. Lantbrukarnas skattedelegarion anser det tvek- samt om två personer är tillräckligt. Samma ståndpunkt intar lokala skattemynzliglzeten i Göteborgs fögderi. Loka/a skattemyndigheten i Malmö fögderi finner däremot för sin del utredningens förslag på denna punkt väl motiverat.

Utredningens uttalande att ambitionsnivån för PGI-arbetet i viss mån bestäms av den ambitionsnivån som fastställs för taxeringsgranskningen och att den ambitionsnivå som skall gälla vid den manuella granskningen bör utformas av RFV i samråd med RSV delas helt av lokala skattemyndigheten i Götebonasjögderi. Myndigheten pekar därvid på angelägenheten av att olika ambitionsnivåer inte fastställs. En bristande överensstämmelse skulle försvåra samordningen av PGI- och deklarationsgranskningen. Länsstyrelsen [Kopparbergs län påpekar att ca två milj. enkla löntagardeklarationer enligt utredningens förslag kommer att granskas manuellt från såväl taxerings- som PGI-synpunkt innan maskinell registrering och kontroll görs. Länsstyrelsen finner det mindre tillfredsställande att den del av deklarationsområdet.där en maskinell beräkning av PGI skulle vara till störst användning. helt skall utföras manuellt.

Prop. 1977/78:18] 134

Beträffande de av utredningen föreslagna bestämmelserna angående underrättelse om lokal skattemyndighets beslut i PGI-ärendet erinrar RFV om att den försäkrade enligt nuvarande ordning alltid skall underrättas. dels i de fall beslutade kostnadsavdrag påverkar PGI. dels när beräkningen medför att en inkomst flyttas mellan tjänst I och tjänst 2. Utredningen föreslår en mer begränsad underrättelseskyldighet. Underrättelse skall sålunda inte behöva göras när ändring är ringa och till försäkrads fördel. RFV ifrågasätter om inte den försäkrade alltid bör underrättas när ett beslut innebär avvikelse från den försäkrades uppgifter. Det kan exempelvis. framhåller verket.i vissa fall vara svårt att bestämma om en ändring är till den försäkrades fördel eller inte.

RFI-'" vill också nämna att antalet ändringar och därmed även antalet underrättelser ändå torde komma att minska kraftigt fr. o. m. taxeringsåret 1977 på grund av ändrade lagregler. Fr. o. m. inkomståret 1976 är nämligen uppdragsinkomst på minst 500 kr.. som inte ingår i rörelse eller jordbruk. alltid inkomst av tjänst 1. Av deklarationsblanketten skall vidare klart framgå att sådana uppdragsinkomster alltid skall deklareras under tjänst I.

En annan inställning till denna fråga har lokala skattemyndigheten iSköt-vle fögderi. som anser att förslaget om en inskränkning av underrättelse- förfarandet vid fastställelse av PGI är väl motiverat. Loka/a skattemyndig- heten i Göteborgs fögderi ifrågasätter om underrättelse över huvud taget behöver utsändas när flyttning av inkomst i PGI-hänseende är till den försäkrades fördel. Myndigheten tillstyrker vidare utredningens förslag att göra l8å FL tillämplig på underrättelserna om PGI- beräkning. En sådan tillämpning tillstyrks också av lokala skattemyndigheten i Orebro fogden. Lokala skattemyndigheten i Kungälvsjögderi förklarar sig vilja gå längre än förslaget och förordar att underrättelse sänds ut endast i bedömningsfall och när tveksamhet eljest kan råda.

Flera remissinstanser tar upp frågan om förvaringstidcn för PGI-avierna och deklarationerna. Bl.a. länsstyrelserna i Hallands och Kopparbergs län pekar sålunda på att PGI-avierna f. n. förvaras i tio år medan deklarationerna förvaras endast i sex år. Med tanke på att taxeringsavins PGI- del enligt _utredningens förslag skall ligga insorterad | deklarationen måste tillses att granskningstiden blir den samma för båda slagen av handlingar. Samma synpunkter framförs av Föreningen Sveriges./ögderichefer och ett tiotal lokala skattemyndigheter.

7 Ackumulerad inkomst 7.I Nuvarande ordning

De särskilda reglerna om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumu- lerad inkomst ger skattskyldig (fysisk person. dödsbo och familjestiftelse) möjlighet att efter ansökan få inkomst. som åtnjutits under ett beskattningsår

Prop. 1977/78zl81 135

men hänför sig till minst två beskattningsår. fördelad på de år ttndcr vilka inkomsten intjänats och på vilka den eljest belöper. Den ackumulerade inkomsten får dock inte fördelas på mer än tio år. Vidare förutsätts bl. a. att den inkomst. som skall ligga till grund för skatteberäkningen. uppgår till minst 5 000 kr. och tillika utgör minst 1/5 av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Skattskyldigs ansökan om skatteberäkning skall ha kommit in till skatterätten före utgången av året efter taxeringsåret ( l. 2 och 4 åå lagen l95|z763> om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (LSB).

Kan ansökan inte avgöras på grund av att tidigare taxering som inverkar på Skatteberäkningcn ej vunnit laga kraft skall skatterätten vilandelörklara ansökningen. Över sådant beslut får besvär inte föras (()å LSB). Sedan taxeringen vunnit laga kraft har den skattskyldige att inom ett år från beslutet begära förnyad behandling av ansökningen (6 & LSB).

Innan beslut fattas skall taxeringsintendenten yttra sig i ärendet. Länsskat- terätten kan inte besluta om särskild skatteberäkning förrän inkomstlängden justerats (augusti månad under taxeringsåret). eftersom skatterätten inte tidigare kan erhålla erforderligt skriftligt besked om taxeringen. I praktiken torde beslut sällan meddelas innan debetsedel på slutlig skatt har utfär- dats.

Om skatteberäkning skett men den beskattningsbara inkomst på vilken skatten beräknats ändras genom beslut av skatterätt. kammarrätt eller regeringsrätten skall skatterätten vidta därav påkallad ändring av skattebe- räkningen. Så skall också ske när den skattskyldige genom beslut av skattedomstol åsätts eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteberäkningen eller förutsättningarna för att åtnjuta sådan beräkning ändras (7 & LSB).

I 8 & första stycket LSB ges bestämmelser för det fall att förutsättningar för skatteberäkning föreligger först sedan skattedomstol har meddelat sådant beslut som anges i 7;*' LSB eller sedan den beräknade ackumulerade inkomsten höjts genom sådant beslut. Den skattskyldige får då ansöka om skatteberäkning inom ett år från det beslutet meddelades. En förlängd ansökningstid gäller också för skattskyldig som enligt 99 & TL äger anföra besvär i särskild ordning hos skatterätt. När sådan besvärsrätt föreligger får den skattskyldige inom den tid som gäller för besvären också ansöka om skatteberäkning för ackumulerad inkomst (8 & andra stycket LSB).

Visar det sig att gjord skatteberäkning har grundats på oriktiga förutsätt- ningar får taxeringsintendenten enligt 8 ä' tredje stycket LSB anföra besvär i särskild ordning. Förutsättning föratt ny skatteberäkning skall kunna ske på grund av besvären är att fråga därom prövas inom fem år efter utgången av det år under vilket skattskyldigs ansökan om skatteberäkning kom in till skatterätten. Har den skattskyldige avlidit gäller särskilda bestämmelser.

Prop. 1977/78:18] 136

7.2. RS-projektet

Utredningen framhåller att i och med att taxeringsnämnden i stället för skatterätten i första instans fattar beslttt om särskild skatteberäkning finns möjligheter till betydligt tidigare beslut. Den normala ordningen blir. anser utredningen. att den skattskyldige inger ansökan om särskild skatteberäk- , ning i samband med att självdeklaration lämnas.att taxeringsnämnden fattar beslut i ärendet i omedelbar anslutning till taxeringsbeslut samt att anteck- ning görs i skattelängden om '.ttt särskild skatteberäkning verkställts. Utredningen påpekar att en konsekvens av en sådan ordning är att fråga om särskild skatteberäkning kan jämställas med annan taxeringsfråga.

Den närmare utformningen av förfarandet tänker sig utredningen på följande sätt. '

Yrkande om särskild skatteberäkning görs i självdeklaration eller i särskild ansökan. Med hänsyn till att besvärstiden vad gäller taxeringsnämndens beslut föreslås förlängd till utgången av februari månad året efter taxerings- året och att den skattskyldige härigenom i normalfallet får debetsedeln mer än två månader före bcsvärstidens utgång. anser utredningen att man utan olägenhet kan förkorta ansökningstiden beträffande särskild skatteberäk- ning. Utredningen föreslår '.ttt den nuvarande tidsfristen för ansökan om särskild skatteberäkning inskränks vad gäller yrkande hos taxeringsnämnden till taxeringsperiodens utgång. Skulle den skattskyldige få reda på möjlig- heten till särskild skatteberäkning så sent att framställning inte hinner upptas av taxeringsnämnden. har han möjlighet att göra framställning till skatte- rätten till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Utredningen påpekaratt skattskyldigs besvär som har kommit in efter denna tidpunkt men före utgången av april får tas upp av skatterätten om taxeringsintendenten helt eller delvis biträtt besvären i sak.

Bestämmelserna om vilamdeförklaring enligt 65 LSB bör enligt utred- ningens mening utgå. Utredningen påpekar att en rutin med vilandeförkla- ring innebär praktiska nackdelar inte minst för den skattskyldige. Ilan kan i ogynnsamma fall få vänta flera år innan beslut fattas om den taxering som grundat vilandeförklaringen. llärtill kommer att den skattskyldige i sådana fall ofta begär att få anstånd med skatteinbetalningen. Det innebär att en beräkning av den statliga inkomstskatten förackumulerad inkomst ändå som regel måste göras. En ändring av tidigare taxering torde dessutom enligt utredningens mening i många fall medföra ingen eller en endast obetydlig skillnad i skatt.

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att taxeringsnämnden får fatta beslut rörande särskild skatteberäkning även fördet fall då taxering. som kan påverka den na beräkning. inte vunnit laga kraft. Det får sedan ankomma på den skattskyldige att begära förnyad skatteberäkning när taxeringen vunnit laga kraft. Motsvarande möjlighet till förnyad skatteberäkning måste också finnas för taxeringsintendenten.

Prop. 1977/78:181 137

Utredningen konstaterar att det förfarande som nu skisserats har nära anknytning till den ändring av skatteberäkningen som skatterätt skall vidta när beskattningsbar inkomst. på vilken skatten beräknats. ändras av skatterätt. kammarrätt eller regeringsrätten (7.5 LSB). Enligt utredningens uppfattning bör det i dessa fall få ankomma på skattskyldig resp. taxerings- intendent att begära förnyad skatteberäkning hos lokal skattemyndighet. Skatterätten kan härvid antas bli befriad från ett antal fall där en ändring av skatteberäkningen endast skulle leda till obetydliga skillnader i skatt. Bestämmelserna föreslås av utredningen intagna i en ny paragrafi TL. 72 b & TL.

Utredningen föreslår vidare att nuvarande ordning enligt vilken skatterätt skall ändra tidigare gjord skatteberäkning när den beskattningsbara inkom- sten ändras genom beslut av kammarrätt eller regeringsrätten eller den skattskyldige åtsätts eftertaxering genom sådant beslut ersätts med bestäm- melser om att skatteberäkningen i stället skall ändras av den skattedomstol som prövar besvär angående taxeringen eller eftertaxeringen. Den föreslagna ändringen torde enligt utredningens mening medföra en snabbare handlägg- ning i de fall kammarrätt eller regeringsrätten har beslutat i taxeringsfrågan. dels därför att den domstol. som har beslutat angående taxeringen. redan är insatt i ärendet. dels därför att ärendet inte behöver överlämnas till annan myndighet. De ändrade bestämmelserna skall enligt utredningens förslag föras in i TL (105 ä).

Utredningen föreslår också vissa ändringar och tillägg i förhållande till vad som f. n. gäller enligt bestämmelserna i 8 ;" LSB. Nuvarande bestämmelse i 8 & andra stycket utgår sålunda och ersätts med bestämmelse om att skattskyldig får anhålla om skatteberäkning inom tid som anges i 99 & TL när förutsättningar för skatteberäkning föreligger först efter taxeringsnämndens beslut och den skattskylige enligt 99 & TL äger anföra besvär i särskild ordning över beslutet. Vidare föreslås ett tillägg med bestämmelse om att skattskyldig får anhålla om skatteberäkning när förutsättningar därför föreligger först sedan lokal skattemyndighet har meddelat beslut enligt 72 a & TL. Uttrycklig bestämmelse om att lokal skattemyndighet skall vidta ändring av skatteberäkning när rättelse sker enligt 72 aå TL skall enligt utredningens förslag tas in i ett nytt fjärde stycke i denna paragraf. I anslutning till dessa förslag föreslår utredningen att skattskyldig i likhet med vad som f. n. gäller för taxeringsintendenten skall få anföra besvär i särskild ordning när det visas att skatteberäkningen har grundats på oriktiga förutsättningar. De föreslagna bestämmelserna har av utredningen — med slopande av nuvarande 8 & LSB — fördelats på 4 & LSB och en ny paragrafi TL. l02 a så TL.

Utredningen har slutligen även föreslagit att i 2 ;" andra stycket LSB förs in bestämmelse enligt vilken förutsätts att skatteberäkningen medför lägre statlig inkomstskatt för den skattskyldige än som annars skulle ha utgått.

Prop. 1977/78:18] 138

7.3. Remissyttrandena

Lii/|.sst_.|'t'elset| i Götebo/gs och Bohus län har inget att erinra mot utform- ningen av de föreslagna förl'attningsbestämmelserna. Inte heller kammar- rätten i Göteborg har något att invända mot att utredningens förslag läggs till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen föreslår dock vissa jämkningar och förtydliganden av bestämmelserna.

Lär].S'.S'l_l-'l'(-'/S€II i Stockholms län erinrar inledningsvis om att länsstyrelsen i tidigare yttranden över RS-utrcdningens förslag har funnit det från flera synpunkter mindre lämpligt att föra över ärendena angående ackumulerad inkomst till taxeringsnämnden. Länsstyrelsen anser sig inte ha skäl att frångå denna åsikt. Ärenden angående ackumulerad inkomst är enligt länsstyrel- sens uppfattning inte sällan kompliceradc från såväl materiell som teknisk synpunkt. Så är särskilt fallet när det förekommer såväl A- som B-inkomst eller dubbelbeskattningsavtal skall tillämpas. Länsstyrelsen påpekar att antalet ärenden angående ackumulerad inkomst hos länsskatterätten i Stockholm under ett var av de senaste tre åren har uppgått till drygt 800. En sådan fortsatt tillströmning av ärenden skttfle innebära att varje taxerings- nämndsordförande fick ta ställning till i genomsnitt 1»2 ansökningar per år. Länsstyrelsen finner det uppenbart att ordförandena med hänsyn till dessa förhållanden inte kan få tillräcklig rutin. Det måste därför enligt länsstyrel- sens mening skapas resurser för att tillgodose taxerngsnämndens behov av experthjälp inom förevarande område. Möjlighet måste ges också till utbildning av taxeringsnämndsordförandcna.

Vad härefter angår remissinstansernas synpunkter på den närmare utform- ningen av de föreslagna bestämmelserna framhåller länsstyrelsen [.S'toc'kliolms län till en början. att ändringarna i LSB är relativt många och inte alltid synes vara tillkomna enbart föratt möjliggöra överförandet av ärendena angående ackumulerad inkomst till taxeringsnämnden. Länsstyrelsen anser att ändringar i känd lagtext bör begränsas till vad som framstår som oundgängligt för att åstadkomma önskad verkan. Ju närmare den ändrade lagens text anknyter till tidigare utformningju lättare blir tillämpningen av lagen och av praxis. Många av de föreslagna ändringarna bör därför enligt länsstyrelsens mening kunna anstå till en eventuellt kommande omarbetning av lagen idess helhet.

Utredningens förslag att TL:s bestämmelser om besvär av skattskyldig enligt i slå LSB intagen hänvisning skall vara tillämpliga i fråga om den tid inom vilken skattskyldig hos skatterätt skall få göra framställning om skatteberäkning för ackumulerad inkomst har föranlett invändningar från länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län. Båda myndighe- terna ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl för att på detta sätt förkorta ansökningstiden till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. länsstyrelsen i Stockholms län anser att en lämpligare lösning kan vara att behålla nuvarande möjlighet att hos skatterätten göra ansökan om skattebe- räkning tilf utgången av året efter taxeringsåret.

Prop. 1977/78:18] l39

Även .S'i'ariges (lill-'(t/t'alsuni/llllt/ ställer sig kritiskt till en förkortning av ansökningstiden. Att nu begränsa den tidsfrist som har gällt sedan år l962 kan enligt samfundets mening medföra allvarliga rättsförluster för de skattskyldiga. Liknande synpunkter framförs av lokala skatlctnynt/iglwton i Örebro ]Ögd (tri .

Att ärendena angående ackumulerad inkomst. kan vara av komplicerad beskaffenhet framhålls också av lättsstj'rclsen i KI"UII()bU/'_L'S lätt och Lantbrttv karnas ska[tala/mation. I_ättsstj'ralsen i Östergötlands lätt ttttalar att arbetet med tekniska beräkningar och uppgifter från tidigare års taxeringar lämpligen bör utföras av lokal skattemyndighet. Förutsättning för att taxerings- nämnden skall kunna överta ärendena om ackumulerad inkomst anser länss(yra/serna i Hallands och Kronobergs lätt vara att kontaktman utses i likhet med vad som gäller i fråga om moms- och uppbördsärcnden.

[,ättsstyrels'wz i Stockholms lätt pekar vidare på att taxeringsnämnden inte får tillräcklig tid för att på rätt sätt ta ställning till ett ärende om ansökan kotnmer in sent under taxeringsperioden. l dylika fall bör det enligt länsstyrelsens mening finnas utrymme för att i stället låta skatterätten pröva ansök- ningen.

Länsstyrelsen vänder Sig också mot utredningens förslag att taxerings- nämnden skall kunna pröva ansökan om skatteberäkning för ackumulerad inkomst även om taxering. som inverkar på skatteberäkningen, inte har vunnit laga kraft. Länsstyrelsen erinrar härvid om att utredningen som främsta skäl för sitt förslag anfört att den skattskyldige i ogynnsamma fall eljest kan få vänta lång tid innan omräkning sker. Denna olägenhet måste dock enligt länsstyrelsens mening jämföras med det merarbete som skulle uppstå för taxeringsmyndigheterna föratt bevaka fall där särskild skattebe- räkning har skett och taxering — kanske för år som ligger upp mot tio år tillbaka — ändras. Dessa svårigheter accentueras än mer anser länsstyrelsen om den skattskyldige har bytt mantalsskn'vningsort under fördelningsperio- den. Länsstyrelsen framhåller också att någon kritik mot nuvarande bestämmelser i 6å' LSB om vilandeförklaring veterligen inte har anförts. Länsstyrelsen finner den föreslagna ändringen opåkallad och föreslår att bestämmelse införs om att taxeringsnämnden i här avsedda fall antingen skall förklara ansökningen vilande och överlämna ärendet till skatterätten eller överlämna ärendet till skatterätten för vilandeförklaring.

Några remissmyndigheter har i fråga om de föreslagna ändringarna i LSB redovisat synpunkter också på bestämmelsernas redaktionella utfomtning. Katntnarrättwt i Göteborg anser att viss kritik kan riktas mot uppbyggnaden av 4ä LSB. Kammarrätten framhåller sålunda att de väsentligaste bestäm- melserna angående yrkande och besvär döljs i en hänvisning i paragrafens första stycke till TL:s bestämmelser medan föreskrifter för mycket ovanliga situationer getts utrymme i tre stycken av paragrafen. Liknande synpunkter fram fö rs av Iättsstt're/sc'n i.S'/ot'kholtns lätt. so m anser att enbart hänvisning till TL gör bestämmelserna svårtillgängliga för framför allt de skattskyldiga.

Prop. 1977/78:18] ' 140

Länsstyrelsen föreslår att tid för ansökan klart anges i 4; LSB eller i anvisningar till paragrafen. Av paragrafen bör enligt länsstyrelsens mening framgå också att ansökan i första hand bör göras i deklarationen eller till denna fogad handling.

Mot de av utredningen föreslagna ändringarna och tilläggen iTL görs vissa erinringar av redaktionell men också saklig natur. Länsstyrelsen i Skaraborgs lätt anser sig sålunda inte kttnna biträda utredningens förslag (72 b & TL) att omräkningar av gjord skatteberäkning. som aktualiseras vid taxeringsänd- ring. skall göras av lokal skattemyndighet efter anmälan av den skattskyldige resp. taxeringsintendenten. Länsstyrelsen anser att lokal skattemyndighet bör ges befogenhet att ex officio besluta om sådana omräkningar.

lx'attttnarrättett i Göteborg vill fästa tfppmärksamheten på att de besvärsti- der. som anges i utredningens förslag till 102 a ;" TL. är förlängda ijämförelse med vad som gäller enligt 8 & tredje stycket LSB. De föreslagna tidsfristerna anser kammarrätten i högre grad ansluter till vad som gäller enligt TL. Även om förlängningen totalt sett torde vara en försämring för de skattskyldiga vill kammarrätten därför inte motsätta sig ändringen.

Beträffande utredningens förslag (105 & TL) att den domstol. som ändrat skattskyldigs taxering. skall vidta också därav betingad omräkning av skatteberäkningen för ackumulerad inkomst. ifrågasätter länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lätt om inte praktiska skäl talar för att (.)mräkningen i stället bör göras ex officio av lokal skattemyndighet.

8. Granskningsformer och ambitionsnivå 8.1 Nuvarande ordning

lörberedclsearbetet för deklarationsgranskningen sker hos lokal skatte- myndighet och länsstyrelse. l.)eklarationer och kontrolluppgifter samsorte- ras. Taxeringsavi framställs med hjälp av ADB. Avin innehåller uppgift om bl. a. skattskyldigs civilstånd. barn under l8 år och 16 år. debiterade skatter samt vissa ersättningar från statliga och kommunala myndigheter. Bl.a. anges pension. sjukpenning och arbetslöshetsersättning. Taxeringsavierna insorteras i deklarationerna. Dessa kompletteras också med visst annat kontrollmaterial. Allteftersom deklarationerna är färdigberedda överlämnas de till granskarna. dvs. ordförandena. kronoombuden och taxeringsinspek- törerna. Normalt brukar den första leveransen av deklarationer till grans- karna i löntagardistrikt ske i slutet av februari.

Granskningen omfattar bl. a. avstämning av kontrollmaterialet mot dekla- rationerna. bedömning av avdragsyrkanden. jämförelse med föregående års deklaration och kontrollsummering.

Enligt ] ; TL skall iakttas att taxeringarna blir i överensstämmelse med skatteförfattningarna och i möjligaste mån likformiga och rättvisa. Denna föreskrift tordc i praktiken ha tolkats så att alla fel som påverkar beskatt- ningsbar inkomst skall åtgärdas.

Prop. 1977/78:18] ,l4l

8.2. Principbeslutet .—f//ntänt ont gra/tsknittgsliit'larandet

För att underlätta och effektivisera bl.a. den manuella granskningen av deklarationerna skall enligt principbeslutet ett omfattande ADB-stöd byggas ut. RS-utrcdningen föreslog i 1974 års rapport följande httvudprinciper.

ADB-mässig registrering skall göras av uppgifterna i deklarationer och kontrolluppgifter. Dessa skall liksom åtskilliga andra uppgifter — t.ex. lästighetsuppgifter. personuppgifter. debiteringsuppgifter och uppgifter om föregående års taxering — redovisas på en taxeringsregistreringsavi för varje deklaration. Uppgifterna stäms av maskinellt och resultatet redovisas på avin. På den na utskrivs också maskinellt förslag till taxering och debitering liksom förslag till beräkning av PGI och egenavgifter. Sker ändringar av deklarationsdata vid granskningen skall någon ny fullständig registrering inte företas utan registrering sker endast av ändrade belopp. koder o. d. (ändrings- registrering). Registreringen görs från avin.

Även underrättelser till de skattskyldiga framställs till största delen ADB- mässigt.

l prop. 1975:87 konstaterade föredraganden att ADB-stödet var en av förutsättningarna för utredningens förslag till rationalisering av skatteadmi- nistrationen. Han tillstyrkte förslaget och framhöll bl.a. att ADB-stödet skulle komma att underlätta granskningen av deklarationerna och begränsa behovet av andra granskningsinsatser. Arbetet inom andra områden av taxeringen. t. ex. underrättelseförfarandet och inom taxeringen närliggande områden. t. ex. PGI-beräkningen skulle enligt hans mening också underlät- las.

RS-utredningen föreslog också att löntagardeklarationerna vid gransk- ningen skulle delas upp i rena löntagardcklarationer — omfattande endast inkomst av tjänst. inkomst av schablonbeskattad villa och/eller inkomst av kapital iobetydlig omfattning—och mer komplicerade löntagardcklarationer. Granskningen av löntagardeklarationer skulle prioriteras tidsmässigt bl. a. så att alla rena löntagardeklarationer var fiirdiggranskade den 31 maj.

Föredraganden förklarade sig acceptera grunddragen i förslaget om löntagargranskningen. Han framhöll att löntagardeklarationerna givetvis alltid fordrade en viss manuell granskning men att denna i det stora flertalet fall borde kunna kräva en förhållandevis ringa arbetsinsats. Han anslöt sig till förslaget att granskningen av löntagarnas deklarationer borde prioriteras tidsmässigt under den första delen av taxeringsperioden. Han grundade sin uppfattning på att ett tillräckligt material måste vara färdiggranskat i början av sommaren för att ligga till grund för statistikuttag och kalkylerom statens och kommunernas skatteinkomster. Prioriteringen borde dock enligt hans mening göras endast i den utsträckning som behövdes för dessa ändamål. Han förordade sålunda en mera parallellagd granskning av löntagar- och rörelsedeklarationer än vad utredningen hade föreslagit och påpekade att

Prop. 1977/78:18] 142

man därigenom bättre kunde utnyttja den förlängda taxeringsperioden även för rörelsedeklarationerna.

Atttbilions/tivä nt. nt.

RS-utredningen förordade att myndigheterna skulle undvika bagatelländ- ringar vid taxeringen och i stället inrikta resurserna på att upptäcka fall av väsentligt skatteundandragandc. Utredningen föreslog att följande principer skulle gälla.

Klara fel rättas om det är till fördel förden skattskyldige och beloppet inte är rent bagatellartat. Klara fel och klart oberättigade yrkanden rättas till den skattskyldiges nackdel normalt först om felet eller yrkandet gäller visst minimibelopp. Utredning om eventuella fel företas också bara om det kan medföra ändrad taxering med visst minimibelopp. Rekommendationer om beloppsgränserna utvecklas gemensamt av RSV och skattecheferna.

f'iörcdraganden ansåg att frågan om ambitionsnivån vid taxeringen var så väsentlig att den borde underställas riksdagen. Enligt hans mening var det riktigt att man undvek ändringar som var utan fiskalt intresse och som inte inkräktade på en rimligt tolkad rättvise- och likförmighetsprincip vid taxeringen. Han ansåg att utredningens förslag i stora drag motsvarade dessa anspråk. Det gav vidare en möjlighet att koncentrera gransknings- och kontrollresurserna mot de väsentliga skatteu ndandragandcna. En ambitions- nivå som låg i linje med utredningens förslag borde enligt hans mening läggas till grund för programmen för ADB-stödet vid taxeringen. Han fann det emellertid mindre lämpligt att man fixerade en beloppsmässig tolcransgräns som alltid skulle iakttas av taxeringsmyndigheterna. En sådan bestämmelse kunde i praktiken komma att utnyttjas för t.ex. medvetna fclräkningar upp till toleransgränsen. Taxeringsnämnderna borde' enligt htins mening ha möjlighet att rätta även mindre felaktigheter. om det kunde anses påkal- lat.

8.3. RS-projektet

Allmänt om gransknings/örfarandet

Utredningen påpekar att ADB-tester av deklarationsdata inte kan utföras förrän kontrolluppgiftcrna registrerats och stämts av mot missiv m.m. Denna avstämning beräknas vara klar tidigast omkring den 1 mars. Utredningen har därför tillskapat en rutin som innebär att deklarations- granskningen kan påbörjas redan när deklarationerna börjar komma in till skattemyndigheten och således oberoende av ADB-stödet. Utredningens förslag innebär att vissa s.k. enkla Iöntagardeklarationer granskas före registreringen. För övriga deklarationer sker granskningen efter registre- ringen.

Prop. 1977/781181 143

Förhållandena vid närmast föregående års taxering avgör enligt utred- ningens förslag om en dcklaration skall betraktas som "enkel" eller ej. Deklaration anses i regel som enkel ttnder förutsättning att föregående års deklaration dels inte blev föremål för ändring (undantag för felräkning o. d.) dels inte upptog inkomst under punkt 2 under inkomst av tjänst. kostnader för intäkternas förvärvande — med undantag för resor till och från arbetet — överstigande ] 000 kr.. inkomst av konventionellt beskattad fastighet eller inkomst av kapital överstigande visst belopp.

1 det fullt utbyggda systemet bör enligt utredningen 1/3 av deklarations- materialet kunna hänföras till gruppen enkla deklarationer. Detta motsvarar i dagsläget ca två miljoner deklarationer.

1 fråga om granskningen av de enkla löntagardeklarationcrna anför utredningen bl. a. Granskningen kommer i princip endast att bestå av en kontroll av vissa avdrag och särskilda upplysningar. Påträffas vid gransk- ningen utredningsf'all eller bedöms deklarationen som "ej enkel" lämnas deklarationen för registrering. Därefter behandlas den på samma sätt som förregistrerade deklarationer. Efter den manuella genomgången överlämnas deklarationerna för registrering. Om de maskinella testerna vid registreringen ger anledning härtill framställs taxeringsavi. som med tillhörande deklaration överlämnas till granskaren för fortsatt handläggning enligt de rutiner som gäller beträffande förregistrerade deklarationer.

Övriga Iöntagardeklarationer skall enligt utredningen registreras utan föregående beredning eller granskning. varvid taxeringsavi framställs. Utred- ningen framhåller att detta medför att granskningen i viss omfattning kan genomföras utan tillgång till fi'iregående års deklaration och anför vidare bl. a. Genom taxeringsavi erhåller granskaren upplysning om bl. a. felaktigheter eller orimlighetcr som upptäckts vid de maskinella kontrollerna. Granskarcn kan således inrikta sin granskningsinsats på att kontrollera de delar av deklarationen. som inte omfattas av datorkontroll eller som enligt taxeringsavi är felaktiga eller bör särskilt granskas. Detta innebär att arbetet med'att pricka av kontrolluppgifter bortfaller beträffande merparten av de skattskyldiga medan t. ex. värdering av naturaförmåner och bedömning av avdragssidan sker i likhet med dagens system. Föranleder granskningen ändring av deklarationen framräknar granskaren manuellt de nya taxerade inkomsterna. Till skillnad från dagens system behöver granskaren i det nya systemet endast ange de belopp (inklusive nytt taxerat belopp) som ändrats.

Utredningen föreslår att den nuvarande registreringen av deklarationsdata tills vidare utökas med i huvudsak specifikation av inkomst av tjänst (nio delbelopp). garantibelopp och förmögenhet.

Registreringen pågår fr. o. m. slutet av februari t. o. m. början av juni.

tum-registrerade deklarationsuppgifter ger enligt utredningen möjlighet att utföra — förutom kontrollsummeringar m. m. av deklarationen — bl. a. maskinell kontroll av garantibelopp och schablonintäkt av villafastighet.

Prop. 1977/78:18] 144

Vidare kan vissa deklarationsuppgifter jämföras med motsvarande uppgifter vid föregående års taxering. Sambeskattning av skattskyldiga och beräkning av extra avdrag för folkpensiot'tärer sker i huvudsak maskinellt. Registre- ringen av kontrolluppgifter innebär att dessa kan avstämmas maskinellt mot specifikationen av inkomst av tjänst. I samband med ADB-testerna beräknas med ledning av deklarationen den slutliga skatten samt Ö-/K-skatt ("preli- minär-a" slutskatteuppgifter). Vid "hög" Ö-/K-skatt ges "signal" på avin för kontroll av taxering eller kreditering.

[ fråga om registrering av ändrade deklarationsuppgifter föreslår utred- ningen att denna inte utförs från taxeringsregistreringsavi. En sådan rutin torde nämligen innebära visst dubbel-arbete med anteckning av nämndens beslut och dessutom risk för överföringsfel mellan deklaration och avin. Ändringsregistreringen föreslås därför ske från deklarationen. som häri- genom alltid kommer att bära nämndens beslut. Beträffande ändringsregi- streringen biträder utredningen förslaget i 1974 års rapport att registreringen endast Skall omfatta ändrade belopp och eventuella koder (t. ex. för maskinell utskrift av taxeringsnämndens beslut). För att ge större säkerhet i registre- ringen och vid maskinell utskrift av beslutet föreslår utredningen att ändringsregistreringen även omfattar de beslutade nya taxerade inkom- Sterna.

Uppgifter om ändrad PGI. skattetillägg/förseningsavgift. dubbelbeskatt- ningsavtal m. m. föreslås bli registrerade från taxeringsavi.

Den nuvarande taxeringsavin behålls alltså och föreslås ijämförelse med nuvarande avi bli utökad med i huvudsak följande uppgifter

— kontrolluppgifter. i de fall då maskinell avstämning mot registrerade kontrolluppgifter inte uppnås

— Iltstighetsuppgifter för upp till fem fastigheter. bl. a. redovisas taxerings- värden. schablonberäknad nettointäkt. innehavstid och Rirsäljningspris vid avyttring

— uppgift om under inkomståret inbetalda skatter — förslag till PGI och egenavgifter

— resultatet av ADB-tester avseende taxering och PGl.

Granskningsarbetet hos lokal skattemyndighet skall enligt utredningsför- slaget bodrivas i granskningsgrupper. [ varje grupp granskas deklarationer av olika svårighetsgrad. Detta skapar enligt utredningen förutsättningar för en sådan parallellagd granskning av löntagar- och rörelsedeklarationer som Rörordats i prop. 1975187. 1 enlighet med uttalandena i nämnda prop. anser utredningen vidare att granskningen av löntagardeklarationer så till vida bör prioriteras tidsmässigt att det blir möjligt att på ett tidigt stadium ta fram tillfredsställande statistik för användning inom förvaltningen. Enligt utred- ningen bör samtliga s. k. enkla deklarationer vara granskade i början av juni. Vidare bör 2/ 3 av övriga deklarationer vara granskade och iilörekommande fall ändringsregistrerade i början av juli.

Prop. 1977/78:18] 145

Ambilionsnivå m. m.

Utredningen konstaterar enligt principbeslutet att frågan om ambitions- nivån vid taxeringen är så väsentlig att den bör underställas riksdagen och införas i TL. Utredningen anser det angeläget att understryka att en sådan lagbestämmelse bör utformas så att den ger skattemyndigheterna möjlighet att underlåta rättelse utan att den samtidigt uppfattas som en generell "friregel" för de skattskyldiga. Regeln bör vara ett hjälpmedel för myndig- heterna att få större rörlighet i uppläggning och inriktning av granskningen vid olika års taxering. Enligt utredningen bör RSV utfärda anvisningar eller rekommendationer beträffande vilka beloppsgränser m.m. som bör gälla. Granskningsrutinerna bör därvid utformas så att fel som beror på att skattskyldig systematiskt försöker skaffa sig skatteförmåner genom att uppta inkomst för lågt eller yrka obehörigt avdrag rättas till även om beloppet är relativt litet. Utredningen pekar på att ADB-systemet ger möjlighet att i många fall på ett enkelt sätt rätta även mindre fel om detta kan göras utan skriftväxling med den skattskyldige eller annan utredning. Gransknings- och rättelserutinerna bör utformas med beaktande av å ena sidan kostnaderna för rättelse och å andra sidan värdet av preventiva effekter.

Enligt utredningens uppfattning bör olika beloppsgränser sättas för fel till den skattskyldiges förmån och fel till hans nackdel. För den enskilde kan det sålunda enligt utredningen te sig stötande om man beträffande fel till hans nackdel har en alltför hög gräns. Utredningen föreslår att beloppsgränscrna bestäms till 500 kr. för fel till den skattskyldiges förmån och 300 kr. för fel till hans nackdel. Denna inriktning av ambitionsnivån bör enligt utredningen ges en mera allmän utformning i lagtexten. Enligt utredningens författnings- förslag skall i 65 & tas in en föreskrift om att taxeringsnämnden äger underlåta avvikelse om denna avser endast ringa belopp.

Utredningen påpekar att uttrycket "ringa" f. n. finns även i 114 & TL. där det föreskrivs att eftertaxering inte bör åsättas. om den skatt som inte påförts är att anse såsom "ringa". Vad som skall anses Som ringa i det sistnämnda ' fallet får enligt motiv och praxis sättas -i relation till olika faktorer i det enskilda fallet. Någon risk för att det skall uppstå någon "låsning" mellan det nu föreslagna uttrycket "ringa" i 65 ;” och det befintliga i 1145 finns därför inte enligt utredningens mening. Uttrycket bör tolkas självständigt för de båda olika situationema.

8.4. Remissyttrandena Allmänt om granskriings/öij/äl'ande!

Det stora flertalet remissinstanser har inte några erinringar mot de föreslagna formerna för granskningsarbetet. Några instanser är dock tvek- samma till systemet med enkla deklarationer vid löntagargranskningen. länsstyrelser: iSrock/iofms län anser att det är olämpligt att de skattskyldiga

Prop. 1977/78:18] 146

genom E-märkningen på deklarationerna i förväg underrättas om att deklarationerna avses bli föremål för ett förenklat granskningsförfarande. Vidare borde det enligt länsstyrelsen förhålla sig på det viset att granskningen av just denna kategori deklarationer skulle underlättas genom förregistre- ringen. Deklarationsgranskningen av såväl inkomster som avdrag bör göras i ett sammanhang vilket bl. a. förutsätter att granskaren har tillgång till kontrolluppgifter på taxeringsavin. Den föreslagna ordningen ter sig oprak- tisk och torde ofta leda till dubbelarbete för såväl granskare som skattskyl- diga. Länsstyrelsen tar också avstånd från tanken att granskningen av de enkla deklarationerna skall prioriteras i tiden.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna :" K ronobcigs och .:flvsbotgs län. lokala skatta/nivalla/teterna i Östergötlands och .ff/vsbtngs lätt samt laka/a skattvmyndigheterna ;" Göteborgs. Skara. Kungälv. Sala och Sittintn/ögtlv— ria/'.

Länsstyrelsen i illa/mölms län anser att metodens rationaliseringsvinster kan diskuteras då dessa är direkt avhängiga linheten i de kontroller. som byggs in i ADB-systemet. Låga gränsvärden för avvikelser innebär. att antalet deklarationer. som återgår till granskaren blir mycket stort medan höga gränsvärden medför en materiellt sett otillfredsställande taxering. Det kan enligt länsstyrelsen ifrågasättas om det är i överensstämmelse med kraven på rättvis och likformig taxering om vissa deklarationer skall granskas intensivt medan andra närmast behandlas med ett stickprovsförfarande. Länsstyrelsen anser. att samtliga deklarationer skall registreras före granskningen för att denna skall vara meningsfull.

Lantbrukarnas skattade/egation vänder sig också mot det föreslagna systemet med E-märkta deklarationer. Delegationen framhåller att när det gäller vanliga löntagare ligger svårigheterna naturligtvis inte i det som syns i deklarationen utan i det som har utelämnats. Denna del kan normalt inte upptäckas av datorn medan däremot taxeringsnämnden med lokalkännedom kan upptäcka sådana fall. Det är från delegationens sida ett absolut krav att taxeringsnämnden skall ta ställning till samtliga deklarationer. Lekmanna- inflytandet och den lokalkännedom som lekmännen för in i taxeringsarbetet är av så stort värde att inga deklarationer får anses vara så enkla att de får undslippa behandling i taxeringsnämnden.

Ambitionsniva" m. m.

Remissinstanserna godtar allmänt principen att ambitionen vid deklara- tionsgranskningen skall inriktas på att upptäcka fall av väsentligt skatteun- dandragande och att undvika bagatelländringar. Flera remissinstanser är emellertid kritiska mot förslaget att RSV i anvisningar skall fastställa vissa beloppsgränser i fråga om ambitionsnivåer. Man befarar att sådana anvis- ningar i praktiken skulle komma att utnyttjas för t. ex. medvetna felräkningar upp till toleransgränsen. En del instanser är också negativa till utformningen

Prop. 1977/78:18] 147

av lagregeln i 65 &. Bl. a. påpekas att uttrycket "ringa belopp" förekommer i andra sammanhang i TL. bl. a. i fråga om eftertaxering. och att det är olämpligt att ha samma begrepp om skilda tolkningar avses.

Några remissinstanser anser att rättelse till den skattskyldiges förmån alltid bör ske. ' JO är positiv till den föreslagna inriktningen av ambitionsnivån och framhåller att rättelse av småbelopp inte torde ha någon fiskal betydelse och ofta vållar onödig irritation hos de skattskyldiga. JO vänder sig dock mot förslaget att RSV i anvisningar eller rekommendationer skall sätta ut vissa beloppsgränser för de fall där taxeringsnämnderna kan underlåta att avvika från deklarationen och att ADB-rutinerna utformas med hänsyn till dessa beloppsgränser. Om förslaget genomförs löper man enligt JO stor risk för att de i anvisningarna utsatta beloppen uppfattas som en generell frigräns. Detta gäller beträffande såväl de skattskyldiga som taxeringsnämnderna. En enbart maskinell kontroll torde också svårligen klara av att upptäcka sådana systematiska undandraganden av i och för sig ringa belopp som även utredningen anser bör rättas. Med den ADB-kontroll av deklarationerna som i allmänhet föreslås. där avvikelser antecknas på taxeringsavin och således finns tillgängliga för granskaren, är det enligt JO:s mening ett ringa merarbete för denne att överslagsvis även konstatera vilka slags avvikelser som är i fråga och med stöd av allmänt hållna rekommendationer föreslå eventuella rättelser. JO rekommenderar att RSV ger ut anvisningari frågan. Dessa skulle kunna vara till stor hjälp för granskare och nämnder när det gäller att uppmärksamma vilka mindre fel som bör rättas.

Liknande synpunkter anförs av kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall. som också framhåller att förslaget med fixerade beloppsgränser står i strid med den avvisande hållning som intogs i denna fråga i 1975 års principbeslut. Tveksamma eller avvisande till förslaget i denna del är också länsstjfre/serna i Uppsala. Blekinge. Malmöhus. Ila/lands och Kr)/nuti'bargs län samt åtskilliga lokala skattwnymIig/ieter.

LättsSljfre/sen i |"'ästc'rtmrr/ana's län är också tveksam till centralt bestämda beloppsgränser. Enligt länsstyrelsen bör granskningsrutinerna utformas så att framför allt avvikelser som kräver utredning i form av skriftväxling rn. m. inte sker när det är fråga om mindre belopp. Vidare bör ambitionsnivån vara densamma vid inkomsttaxeringen som vid beräkningen av pensionsgrun- dande inkomst.

Uttalanden i samma riktning görs av Nr'irings/ivots skatter/elagation. Dele- gationen delar uppfattningen att granskningsarbetet bör inriktas på frågor som är av större betydelse för taxeringsresultatet och att bagatelländringar i deklarationen skall undvikas. Enligt delegationen framgår det inte klart om de föreslagna beloppsgränserna är avsedda att gälla i bedömningsfrågor eller om avsikten är att de skall tillämpas generellt. Enligt delegationens mening bör rättelse av klara fel såsom felräkningar och misskrivningar i princip alltid ske och beloppsgränserna endast användas i bedömningsfallen.

Prop. 1977/78:18] 148

K ammar-rätten i Göteborg ansluter sig till de resonemang som utredningen har fört i frågan om mål och ambitionsnivå i granskningsförfarandet. men är tveksam inför förslaget att olika beloppsgränser bör sättas för rättelse av fel till den skattskyldiges förmån resp. fel till hans nackdel. Visserligen ligger effektivitetshänsyn och administrativa synpunkter bakom förslaget men kammarrätten frågar sig ändå om det inte för den enskilde och allmänheten skulle te sig stötande att skattemyndigheterna över huvud taget blundar för fel som leder till att den skattskyldige får betala för hög skatt, låt vara att det rör sig bara om femtio till ett par hundra kronor. Kammarrätten vill därför förorda att rättelse alltid bör ske då den är till den skattskyldiges fördel.

Av samma mening är länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen ställer sig också avvisande till den föreslagna lagregeln i 65 ;" 2 mom. om att nämnden äger rätt att underlåta avvikelse om denna avser endast ringa bCIOpp. Enligt länsstyrelsen är det inte lämpligt att i TL ta in en så vagt formulerad bestämmelse. Det är här närmast fråga om en anvisning till taxeringsnämnden. Länsstyrelsen anser att om bestämmelsen införs kan den skattskyldige föra process i länsskatterätten om avvikelse bort underlåtas eller inte. Detsamma gäller taxeringsintendent. Definitionen "ringa belopp", är enligt länsstyrelsens mening också oklar. Säkert är att begreppet inte avses få samma betydelse i den föreslagna paragrafen som motsvarande uttryck i reglerna om eftertaxering. Redan detta är enligt länsstyrelsen skäl nog att inte ta in den föreslagna bestämmelsen.

Även länsstyrelserna iStoek/tolms. M al/nölrus och Kopparbergs län anser att uttrycket "ringa belopp" inte bör komma till användning med hänsyn till att det avses få annan innebörd än vid eftertaxering.

RFI-" anser att avvikelse inte bör underlåtas i fall där den pensionsgrun- dande inkomsten påverkas. ,

Några remissinstanser är tveksamma till om man genom att undvika bagatelländringar kan i någon nämnvärd grad öka verksamheten för att upptäcka väsentliga skatteundandraganden. Det gäller bl.a. länsstyrelsen i Norrbottens lätt.. Länsstyrelsen påpekar att alla deklarationer måste granskas, även de enklaste. Även ett bagatellfel måste bedömas med hänsyn till om rättelse skall ske eller ej. Vinsten kan endast bli den ringa tid som åtgår till rättelsens utförande. Länsstyrelsen tar också avstånd från centralt bestämda beloppsgränser. Rätten att underlåta avvikelse bör enligt länsstyrelsen exklusivt tillkomma beslutande taxeringsmyndighet. i första hand taxerings- nämnden. Skattechef, som skall verka för likformighet inom länet, bör lämpligen efter samråd med RSV och kollegor verka för enhetlighet i detta hänseende. främst beloppsmässigt. Enligt länsstyrelsen synes rättelse till skattskyldigs fördel dock alltid böra vidtas.

Länsstyrelsen i Kristianstads län godtar inte förslaget att en beloppsgräns skall sättas. under vilken ändring ej skall ske i taxeringsnämnd. Länsstyrelsen anser att utredningen överskattat möjligheterna att genom styrning av resurserna från enklare deklarationer till mera svårkontrollerade få någon

Prop. 1977/78:18] 149

nämnvärd minskning av skatteundandragandet. Möjligheterna att vid deklarationsgranskningen, framför allt i lokal taxeringsnämnd men även i särskild, upptäcka fall av väsentligt skatteundandragande är enligt länssty- relsens uppfattning begränsade. Erfarenhetsmässigt inriktas därför arbetet i de lokala distrikten på mindre höjningar. vilket länsstyrelsen anser ligga i sakens natur. Man kan inte heller bortse från att de mindre felen på löntagardeklarationerna för hela landet sammanlagt kan uppgå till betydande belopp. Om höjning i dessa fall skulle underlåtas och t. o. m., som utred- ningen föreslagit. en beloppsgräns skulle sättas, skulle resultatet bli att de illojala skattskyldiga skulle gynnas på de Iojalas bekostnad. Vidare anser länsstyrelsen att rättelser till den skattskyldiges fördel alltid skall ske oberoende av beloppets storlek, när rättelsen påverkar den taxerade inkom- sten.

9 TN-revision m. m. 9.1 Nuvarande ordning

Kontrollen vid taxeringen bygger främst på TL:s bestämmelser om taxeringsrevision och skyldighet att efter anmaning lämna upplysningar eller förete vissa slag av handlingar.

Taxeringsrevision får enligt 56 & TL äga rum hos envar för att kontrollera att deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt TL fullgjorts riktigt eller för att eljest bereda beskattningsmyndighet upplysnng till ledning vid beslut om taxering eller eftertaxering. Vid taxeringsrevision får granskning ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer samt korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande verksamheten. llos bokföringspliktig skattskyldig får även göras kassainventering och lagerin- ventering samt granskningar av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Taxeringsrevision får ske för kontroll även av det löpande årets räken- skaper och handlingar. Den som verkställer taxeringsrevision har rätt att genast få ta del av handlingar som skall granskas. Den hOS vilken revision sker är skyldig att lämna de upplysningar som fordras för revisionens verkställande, att lämna tillträde till de lokaler, som används i verksamheten, samt att lämna nödigt biträde för granskning av handlingar, varulager. maskiner och vissa inventarier.

Taxeringsrevision skall så långt möjligt ske så att den inte hindrar verksamheten för den hos vilken revisionen görs. Skattechefen får, när det är påkallat, bestämma tid och plats för revisionen. Denna får verkställas hos den vars verksamhet skall granskas. Böcker och andra handlingar som har överlämnats för taxeringsrevision får inte vara tillgängliga för annan än den som utför revisionen och biträden till honom samt den som har att övervaka revisionen.

Prop. 1977/782181 150

Den som verkställer taxeringsrevision får ta del av handling av betydelse för revisionen även om den omfattas av tystnadsplikt hos den skatt- eller uppgiftsskyldige. Vill denne åberopa särskilda omständigheter som skäl för att inte utlämna handlingen, får länsskatterätten på ansökan besluta att handlingen skall undantas från revisionen. Mot skatterättcns beslut får talan inte föras.

Beslut om taxeringsrevision meddelas enligt 57% TL av skattechefen. Denne får dock delegera beslutanderätten till bl. a. chefen för revisionsen- heten. Underlåter den hos vilken taxerigsrevision sker att tillhandahålla räkenskaper ellerandra handlingar får den som tnedelat beslut om revisionen förelägga vite (58 och 123 åå TL).

Enligt 31 ä 2 mom. TL är var och en skyldig att iden omfattning som har angetts i anmaning meddela de ytterligare upplysningar. som ansetts nödvändiga för kontroll av egen deklaration eller taxering. Deklarations- skyldig är vidare efter anmaning skyldig förete alla handlingar. som behövs för kontroll av deklarationen, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning och kvitto. Anmaning att lämna ytterligare upplysningar får enligt 53;' TL förenas med vitesföreläggande.

I samband med taxeringsrevision kan även beslutas om säkringsåtgärd med stöd av bestämmelserna i bevissäkringslagen ( 1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen. Säkringsåtgärd. som utgörs av beslag, försegling eller eftersökning. kan vidtas för att bl.a. säkra tillgång till räkenskapsmaterial. Beslut om säkringsåtgärd i samband med taxeringsrevision får meddelas av den som föreskrivit att revision skall ske. Beslut om eftersökning skall dock i vissa fall meddelas av länsskatterätt.

9.2. Principbeslutet

RS-utredningen föreslog i sin år 1974 avgivna rapport att taxeringsrevisio- nerna skulle kompletteras med revisioner i samband med den årliga deklarationsgranskningen. Revisionerna avsågs inte få det djup eller den bredd som karaktäriserar en fullständig taxeringsrevision utan syftade främst till att genom olika slag av punktkontroller förbättra underlaget för taxerings- nämndens beslut. Sådana kontroller motsvarade. framhöll utredningen. vad som brukade betecknas som partiella revisioner. Denna beteckning borde därför användas även för de föreslagna revisionerna. Tidsåtgången för varje partiell revision beräknades till i genomsnitt två arbetsdagar.

Beslut om partiell revision skulle enligt utredningsförslaget fattas av den myndighet som ansvarade för granskningen av deklarationen. Med den fördelning av ansvaret för granskningsarbetet som utredningen förordade innebar detta att partiell revision skulle beslutas av skattechefen i fråga om de största företagen och av lokal skattemyndighet i övrigt.

Endast minnesanteckningar och inte granskningspromemorior skulle normalt upprättas. Den partiella revisionen borde vidare mynna ut i ett

Prop. 1977/78:18] 151

ställningstagande till taxeringen. Revisionsdirektören förutsattes handha den övergripande planeringen, ledningen och uppföljningen av de partiella revisionerna. Om deklarationsgranskaren vid partiell revision bedömde att fullständig revision borde komma till stånd. var det enligt utredningens mening lämpligt att länsstyrelsens revisionspersonal i allmänhet övertog ärendet.

Utredningen föreslog slutligen att rätt att utfärda anmanning för erhållande av bl. a. upplysningar och handlingar, som anses erforderliga för taxerings— kontrollen, skulle tillkomma också de tjänstemän som skall biträda taxerings- nämnden med deklarationsgranskning.

[ prop. 1975z87 anförde föredraganden med anledning av utredningens förslag bl. a. följande.

Utredningen har enligt sina direktiv arbetat med att ta fram medel för att effektivisera skattekontrollen. Förslaget om en omfattande användning av partiella revisioner är ett medel att förbättra skattekontrollen. Jag har redan tidigare understrukit att ett huvudsakligt mål för den nya taxeringsorgani- sationen bör vara att förbättra granskningen av rörelse- och svårkontrollerade deklarationer och verka för minskade möjligheter till illojala skatteundan- draganden.

Revisionsobjekten beräknas i dag utgöra ett 350 000. Nuvarande 10000 revisioner per år gör det alltså sannolikt för ett företag att bli närmare granskat endast vart trettiofemte år varvid emellertid bör observeras att detta antal ofta omfattar granskning av flera år. Det säger sig självt att detta är ett oacceptabelt förhållande. Den föreslagna ordningen innebär en väsentlig förbättring i detta hänseende. Förslaget innebär att en kontakt skall tas med 50 000 företag varje år. På så sätt skulle alltså varje företag kontrolleras vart sjunde år. Även detta får anses vara en frekvens i underkant och på sikt bör man eftersträva en ökning.

Den föreslagna kontrollåtgärden kan lämpligen betecknas partiell revision såsom föreslagits. Sådana revisioner bör kunna utföras av både länsstyrelsens och den lokala skattemyndighetens granskare. Revisionerna kan dock bli av varierande omfattning. Omfattningen av varje revision får givetvis bestämmas med hänsyn till den verksamhet som skall kontrolleras. Som utredningen har understrukit bör denna form för kontrollverksamhet utnyttjas även för mer informell kontakt mellan skattemyndigheterna och rörelseidkarna och vice versa. Större ömsesidig förståelse för den andra partens verksamhet bör därigenom kunna uppnås till nytta för båda parter.

Föredraganden tillstyrkte med hänvisning till det sagda i princip förslaget om partiella revisioner i samband med den årliga granskningen enligt de huvudlinjer som utredningen dragit upp. Den närmare utformningen av denna del av taxeringsarbetet ansåg han borde behandlas i det fortsatta utredningsarbetet. Utformningen av revisionens innehåll. vem som skall besluta om revision m. m. var också frågor som enligt hans mening borde tas upp efter ytterligare försöksverksamhet.

Föredraganden pekade även på behovet av ökade resurser för kontroll av arbetsgivaravgifter och underströk att den effektivaste kontrollen i det

Prop. 1977/781181 152

hänseendet uppnåddes vid en integrerad revision i fråga om såväl direkt och indirekt skatt som arbetsgivaravgift. Alla revisioner borde vidare enligt hans mening dokumenteras och dokumentationen tillställas den skattskyldige. Någon fullständig revisionspromcmoria borde dock normalt inte behövas. Han förordade slutligen att granskningsassistent skulle få rätt att anmana i samma utsträckning som taxeringsnämnd. Riksdagen godkände de av föredraganden uppdragna riktlinjerna.

9.3. RS-projektet Terminologi

Utredningen tar inledningsvis upp frågan vilken benämning man bör ge de revisioner. som skall utföras i anslutning till deklarationsgranskningen. för att särskilja dessa från annan revision. Utredningen finner därvid att den tidigare föreslagna benämningen partiella revisioner är mindre lämplig. I stället förordas beteckningen taxeringsnämndsrevision. förkortat till TN- revision. Utredningen anser dock inte att man med begreppet TN-revision som utgångspunkt bör tillskapa ett nytt kontrollinstitut vid sidan av taxeringsrevision. Någon formell avgränsning av TN-revision i förhållande till "vanlig" taxeringsrevision föreslås således inte.

Olika slag av TN-r'evisioner

Utredningen anser att urval av objekt för TN-revision bör ske. dels i samband med deklarationsgranskningen. dels på ett förberedande stadium i samband med planeringen av revisionsarbetet för kommande taxeringspe- riod. Med utgångspunkt bl.a. häri delar utredningen in TN-revisionerna i olika typer.

TN-revisioner som väljs ut före perioden kallar utredningen fö r han ds - utvalda T N - re v i s i o ne r. Arbetet med urvalet av objekt för sådana revisioner bör enligt utredningen helst anförtros erfarna revisorer. Vid förhandsurvalet bör beaktas även andra faktorer än inkomsttaxeringsfrå- gor.

När det gäller revisioner för vilka objekten väljs ut under taxeringsperioden skiljer utredningen på planerade och spontana TN-revisioner.

Med p 1 a n e r a d e T N - re v i s i o n e r avser utredningen t. ex. revisioner som företas inom ramen för de riksomfattande kontrollaktionerna. I plane- ringen ingår att hämta in kontrollmaterial . ta fram branschstatistik m. m. Det slutliga objekturvalet ankommer på deklarationsgranskaren. Själva genom- förandet av revisionerna kan styras med hjälp av i förväg utarbetade instruktioner, checklistor o. d.

Med 5 p 0 n ta n a T N - re v i s io n e r avses sådana revisioner som aktua- liseras i samband med deklarationsgranskningen. Sådan revision bör enligt

Prop. 1977/78:181 153

utredningens mening inriktas på väsentliga frågor som inte lämpligen kan utredas genom förfrågan till den skattskyldige.

Utredningen särskiljer ytterligare två typer av TN-revisioner. Den ena avser kontroll av att skyldigheten att lämna kontrolluppgifter har fullgjorts och benämns kontrolluppgiftsrev isioner. Denna revisionstyp motiveras enligt utredningen av den ökade betydelse som kontrolluppgiften fåri den framtida skatteadministrationen. Den andra typen, T N - re v i s i o n h 0 s sto r a fö re tag .avseri huvudsak ett tekniskt inriktad kontroll hos de ca 5 000 största företagen i landet.

Utredningen har som underlag för förslag till organisationsutformning och bemanning utgått från de här beskrivna typerna av TN-revision. Den av riksdagen accepterade ambitionsnivån 40000 revisioner. eller 80000 revi- sionsdagar, har utredningen därvid fördelat på följande sätt.

Typ - Antal rev. .lfntal (lagar A Spontana TN-revisioner 15000 25000 B Kontrolluppgiftsrcvisioner 6 000 6 000 C Planerade TN-revisioner 12 000 24 000 D Förhandsutvalda TN-revi-

sioner 5 000 15 000 E TN-revisioncr hos stora

företag 2 000 10 000

40 000 80 000

Den beräknade tidsåtgången per revision är enligt utredningens övervä- ganden dels grundad på erfarenheter från bedriven försöksverksamhet, dels ett uttryck för den ambitionsnivå. som ansetts rimlig för de olika revisions- typerna.

Utredningen förordar vidare att TN-revisionerna i viss utsträckning utförs som integrerade revisioner med samtidig kontroll av. förutom inkomst- och förmögenhetsskatt. mervärdeskatt och/eller källskatt och arbetsgivaravgif- ter. Utredningen beräknar att av de totalt 80 000 dagar som avsatts för TN- revisioner. lämpligen ca 10 000 dagar, bör avse kontroll av arbetsgivaravgif- ter.

Resu/tatr'edovisning av TN-ret'ision

Utredningen föreslår att granskningsmannen om inget hinder föreligger vid varje TN-revision tillsammans med den skattskyldige muntligen skall gå igenom vad som har framkommit vid revisionen. Härefter lämnas en skriftlig redovisning i förenklad promemorieform. En promemoria skall upprättas även om revisionen inte gett anledning till anmärkning.

Revisionspromemorian skall enligt utredningens förslag innehålla en dokumentation över gjorda iakttagelser med hänvisning till räkenskaperna (bokföringsdatum. verifikationsnummer o. d.). Granskningsmannen skall i

Prop. 1977/78:18] 154

regel också redovisa sitt eget ställningstagande till anmärkningspunkterna. Enligt utredningens mening bör promemorian i allmänhet utmynna i ett konkret förslag till taxering och i förekommande fall skattetillägg.

Utredningen anser att promemoria. som innehåller förslag till taxerings- ändring, i flertalet fall bör kttnna sändas till den skattskyldige som bilaga till underrättelse om taxeringsnämndens preliminära beslut. 1 beslutet skall därvid hänvisas till innehållet i promemorian. Är anmärkningarna av mera kontroversiell natur eller har granskaren inte haft möjlighet att gå igenom resultatet av revisionen med den skattskyldige. bör dock den skattskyldige beredas tillfälle att bemöta promemorian innan nämnden fattar preliminärt beslut. lnkontmer erinringar som innehåller nya uppgifter eller nytt material. bör granskningsmannen kunna välja mellan att skicka en tilläggspromemo- ria. eller att — eventuellt efter telefonkontakt med den skattskyldige — lämna ärendet till taxeringsnämndens bedömning i befintligt skick. Av tidsskäl torde enligt utredningens uppfattning sistnämnda förfarande ofta få tilläm- pas. Utredningen föreslår att promemoria skall kunna sändas i lösbrev.

Redovisning av TN-revision inför taxeringsnämnden bör enligt utred- ningens mening lämnas genom föredragning av den tjänsteman som svarat för granskningen. Om en från deklarationsgranskningen fristående revisor utfört revisionen bör denne kunna kallas som sakkunnig. Utredningen anser det lämpligt att den skattskyldige i sådana fall alltid upplyses om sin rätt enligt 61 ä' 4 mom. TL att personligen företräda inför taxeringsnämnden.

Ovrig revision

Utredningen påpekar att TN-revisionerna kommer att medföra att den ordinarie verksamheten med taxerings- och skatterevisioner får en delvis ändrad inriktning. Utredningen anser sålunda att revisionsbehovet i fråga om mindre företag (årsomsättning under 500 tkr) till stor del bör kunna täckas genom TN-revision. Resurserna på revisionsenheterna bör därför i högre grad än f. n. kunna ägnas åt revision av större företag.

Samtidigt räknar utredningen med att TN-revisionerna kommer att ställa krav på andra enheters revisionsresurser. Utredningen framhåller vikten av att arbetet med TN-revisionerna bedrivs i nära samarbete med övrig revisionsverksamhet. Samarbetet bör organiseras så att särskilda grupper på revisionsenheten avdelas för att stödja den personal på lokal skattemyndighet resp. taxeringsenhet som skall utföra TN-revision. Bl. a. skall dessa grupper på revisionsenheten överta och fullfölja TN-revisioner som kräver mera vidlyftig utredning.

Revisorerna i gruppen bör också delta i förhandsurvalet av objekt för TN- revision samt medverka vid utarbetande av riktlinjer och instruktioner för det planerade revisionsurvalet.

l fråga om de revisionsresurser som frigörs till följd av TN-revisionerna föreslår utredningen att de sätts in på områden där nuvarande insatser

'Jl Ur

Prop. 1977/78:18] l

erf'arcnhetsmässigt är otillräckliga. Utredningen nämner här information. revision av ADB-system, särskilt resurskrävande revisioner (t. ex. utlands- aflärer), fördjupad avgifts- och källskattekontroll (t. ex. 5. k. grå arbetskraft) och skatteflyktstransaktioner. Utredningen anser vidare att även den ordi- narie revisionsverksamheten i största möjliga utsträckning bör inriktas på det löpande årets taxering för att få ett snabbare beslutsförfarande och ett bättre uppbördsresultat.

Samordning av r'evisionsverksam/teten

för samordning av det löpande revisionsarbetet hör det enligt utred- ningens mening finnas cnhetliga aviseringsrutiner och en samordnad registerföring. lnom RS-projektet undersöks förutsättningarna för en ADB- mässigt samordnad registerföring av bl. a. skatte- och avgiftsdata rörande företag. Utredningen anser att till en sådan samordnad registerföring även bör kunna knytas information om planerade. pågående och avslutade revisio- ner.

För att undvika dubbelarbete och för att inte i onödan behöva utsätta en skattskyldig för upprepade besök. måste man vidare. framhåller utredningen. ha klara Och entydiga principer för hur prioritering skall ske när revision aktualiseras på flera myndigheter eller enheter samtidigt. Enligt utredningens uppfattning är det naturligt att ge revisionsenheten den samordnande funktionen i detta avseende.

Beslut om revision

Mot bakgrund av den oenhetlighet som föreligger i de lagar som reglerar kontrollen av olika skatter, tullar och avgifter har utredningen byggt sitt förslag om taxeringsrevision. De föreslagna reglerna har utformats så att de underlättar en samordnad kontroll av de skatter och avgifter som ligger inom länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas verksamhetsområden. Utredningen anser, att TL:s bestämmelser om taxeringsrevision och om tvångsmedel vid sådan revision har en sådan utformning. att det från rättssäkerhetssynpunkt inte finns något att erinra mot att de görs tillämpliga i den utvidgade revisionsverksamheten.

Enligt utredningsförslaget skall TN-revisioner utföras i samband med granskningen i första instans av personal från såväl länsstyrelse (taxerings- och revisionsenheterna) som lokal skattemyndighet. Med hänsyn till det stora antalet ärenden anser utredningen att skattechefen bör få ökade möjligheter att delegera rätten att besluta om revision och förordna revisor till befattningshavare i organisationen. 1 första hand skall dock den nuvarande möjligheten att delegera beslutanderätten till berörda enhetschefer utnyttjas. Skattechefen föreslås emellertid få rätt delegera beslutanderätten även till annan kvalificerad tjänsteman på länsstyrelsen. Med hänsyn till att TN-

' Prop. 1977/78:18] 156

revisioner skall utföras även av personal hos lokal skattemyndighet föreslås att också denna myndighet skall få besluta om TN-revision. Detta innebär. påpekar utredningen. enligt 9 ;" instruktionen ( 1966z577) för lokal skattemyn- dighet att chefen för myndigheten ensam skall besluta i revisionsärendet. Instruktionen ( 10 ;") ger emellertid länsstyrelsen möjlighet att bestämma att annan tjänsteman hos lokal skattemyndighet än chefen får besluta om revision och förordna revisor. Enligt utredningens mening bör så kunna ske endast i speciella fall och efter särskilt förordnande av skattechefen.

Från samordningssynpunkt föreslår utredningen vidare att skattechefen efter samråd med vederbörande lokal skattemyndighet skall få förordna tjänsteman på lokal skattemyndighet att verkställa eller medverka vid revision. Utredningen föreslår också att en uttrycklig föreskrift införs om att beslut om taxeringsrevision inte får överklagas.

I fråga om avgränsningen av myndigheternas beslutanderätt i revisions- ärenden föreslår utredningen att denna i huvudsak skall fördelas enligt samma grunder som gäller för deklarationsmaterialets fördelning. Lokal skattemyndighet skall sålunda få besluta om TN-revision vid den årliga taxeringen beträffande skattskyldiga, vilkas deklarationer granskas av personal hos myndigheten. Beträffande övrig taxeringsrevision (inkl. sådan TN-revision som skall utföras av personal hos länsstyrelse) skall beslut fattas av skattechefen eller den som får besluta i hans ställe. Någon författnings- mässig avgränsning mellan TN-revision och annan taxeringsrevision föreslås dock inte som tidigare nämnts.

(ir'anskningsrnannens behörig/ret

Varje förordnande om taxeringsrevision bör enligt utredningen ha generell räckvidd vad gäller granskningsmannens behörighet att ta del av handlingar etc. Det finns enligt utredningens mening inte anledning att genom förordnandet inskränka behörigheten till viss typ av granskning. viss tidsperiod e.d. Granskningsmannen bör nämligen vara oförhindrad att om så anses påkallat göra en djupare eller bredare kontroll än som planerats.

Skyldig/tet att upprätta r'r'ikenskaper rti. rti.

Utredningen konstaterar att det är relativt vanligt att räkenskaper är i så dåligt eller oordnat skick. att taxeringsrevision kan genomföras först efter en omfattande sortering och genomgång av handlingarna. De kostnader som uppkommer i samband med att sådana bristfälliga räkenskaper ordnas eller rekonstrueras. bör enligt utredningens mening inte rimligen drabba det allmänna utan falla på den skattskyldige som försummat sina skyldighe- ter.

Vidare förekommer det att tidsödande undersökningar måste göras för att

Prop. 1977/78:18] 157

klarlägga omfattningen av vissa systematiska fel. Detta kan bero på räkenskapsmaterialets skick och omfattning eller redovisningssystemets uppläggning. Även i detta fall anser utredningen att den skattskyldige bör stå för kostnaden för att utreda felens omfattning.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen att den som beslutat om taxeringsrevision skall kunna anmana skattskyldig dels att ordna räken- skaper och anteckningar på i författning föreskrivet sätt. dels att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 35 2 mom. TL. 1 sistnämnda fall skall anmaning kunna ges också av den som verkställer revision. Anmaning skall kunna förenas med vitesföreläggande.

Här angivna bestämmelser tas enligt förslaget in i 56;& 2mom. TL. Föreskrifter om behörighet att utfärda anmaning ges i 51 & TL.

Utredningen föreslår vidare ett tillägg till 31 s* 2 mom. första stycket TL. Enligt lagrummet är envar skyldig att i den omfattning som anges i anmaning lämna de ytterligare upplysningar som behövs för kontroll av deklarationen eller annars för hans taxering. Utredningen anser att anmaningsrätten enligt ordalydelsen är alltför vid och tillåter anmaning om sådana utredningar som nyss har berörts. Utredningens förslag innebär att bokföringsskyldig får anmanas att lämna upplysningar som kan tas fram först efter omfattande undersökningar av räkenskaper och andra handlingar endast om det finns grundad anledning att ifrågasätta deklarationens riktighet i den del som de begärda upplysningarna avser. Detta skall dock inte gälla om det änns grundad anledning att ifrågasätta deklarationens riktighet i den del som upplysningarna avser. '

A nmaningsrätt

Den som verkställer taxeringsrevision har rätt att anmana dels skattskyldig att lämna upplysningar för kontroll av självdeklaration, dels arbetsgivare m.fl. att inkomma med vissa kontrolluppgifter. Samma rätt tillkommer taxeringsnämnden och taxeringsintendenten som dessutom har rätt att anmana skattskyldig att lämna självdeklaration (51 ;" första stycket). Taxeringsnämndens och taxeringsintendentens anmaningsrätt gäller även bl. a. uppgifter från bank om insättningar och uttag samt från aktiebolag för värdesättning av aktierna (51 & tredje stycket).

Utredningen framhåller att anmaningsrätten har stor betydelse när det gäller att skaffa in underlag för planerade revisioner. Föratt chefen och annan arbetsledande personal på revisionsenheten skall få anmaningsrätt krävs f. n. att de får särskilt uppdrag att utföra göromål som ankommer på taxerings- intendenten. Denna ordning är enligt utredningen orationell särskilt i den framtida organisationen där taxeringsintendentens göromål torde förbehållas personal på den nya besvärsenheten. Utredningen framhåller vidare att granskningsman som biträder taxeringsnämnden bör få anmaningsrätt. Utredningen föreslår följande ändringar i 51 å.

Prop. 1977/78:18] 158

Lokal skattemyndighet och länsstyrelse får sådan anmaningsrätt. som f. n. tillkommer taxeringsintendenten enligt paragrafens första stycke. Länssty- relsen får därigenom möjlighet att i arbetsordningen ge anmaningsrätt ät — förutom taxeringsintendenten — även föredragande i taxeringsnämnden och den som beslutar om eller verkställer taxeringsrevision. Vidare föreslås att samma anmaningsrätt skall tillkomma den som. utan att vara tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. förordnats att verkställa taxerings- revision. Utredningen påpekar att det i regel endast är kommunal taxerings- revisor eller taxeringsnämndsordförande som kan komma i fråga för sådana förordnanden. Anmaningsrätten enligt paragrafens tredje stycke föreslås utvidgad till den som får besluta om taxeringsrevison. Anmaning skall slutligen kunna förenas med vitesföreläggande.

Revision enligt UBL m. 171.

Som tidigare har nämnts är de regler om revision eller annan räkenskaps- granskning som förekommer i olika skatte- och avgiftslörfattningar inte enhetligt utformade. Bl. a. för att underlätta genomförandet av integrerade revisioner föreslår utredningen att viss samordning sker i detta avseende av bestämmelserna i TL. UBL. SjL. ML. förfarandelagcn och Ang.

Utredningens författningsförslag innebär i huvudsak följande. TL:s bestämmelser om taxeringsrevision blir tillämpliga på de områden som regleras av de förut nämnda författningarna. Bestämmelserna om rätt att besluta om revision görs också i stort sett enhetliga.

9.4. Remissyttrandena .»f/llnänt

Remissinstanserna synes vara allmänt eniga om att taxeringskontrollen i samband med dcklarationsgranskningen bör förstärkas i enlighet med utredningens förslag om TN-rcvisioner. Några remissmyndigheter anser dock att framför allt den TN-revision. som initieras vid själva granskningen av deklarationerna och som av utredningen betecknas som spontan TN- revision. bör hållas isär från revisionsförfarandet i övrigt. Dessa remissin- stanser är USS . länsstyrelserna i Stockholms. Kalmar och Göteborgs och Bohus län samt Föreningen Sveriges Iaxel'irlgsrcrisoror.

USS anser att revisionsinstitutet av såväl utredningstckniska som proces- suella skäl bör förbehållas skat teavdelningarnas revisionsenlteter. Endast där films enligt USS:s mening den kvalificerade arbetsledning och personal som krävs för denna typ av kontroll. USS säger sig å andra sidan vara medveten om att taxeringsnämnden måste ges ökade befogenheter till insyn i de skattskyldigas ekonomiska förhållanden. Detta bör lämpligen ordnas genom kompletterande föreskrifter i 31 .:" 2 mom. TL beträffande skyldigheten att

Prop. 1977/781181 159

lämna ytterligare upplysningar eller förete handlingar för taxeringsnämnden till ledning för taxeringen. .

En lösning som USS anser ligga nära till hands är att skapa ett nytt institut som lämpligen kan kallas taxeringsbesök. Granskningsmannen och helst även en ledamot av nämnden bör efter beslut av nämnden kunna få besöka den skattskyldige för att hos honom göra en mer allmän bedömning av deklarationsunderlaget samt stämma av kontrolluppgifter mot deklarations- underlaget och ta del av kontrakt. kontoutdrag etc. Det kan också vara lämpligt att möjlighet finns att vid ett sådant besök begära muntliga upplysningar av den skattskyldige i frågor som han trots anmaning från taxeringsnämnden underlåtit att besvara eller besvarat på ett ofullständigt sätt. Sådant taxeringsbesök skulle enligt USS:s mening kunna få betydelse också för den service och information som bör lämnas i betydligt större utsträckning än f. n. De krav som samhället kan ställa på den enskilde är många gånger direkt beroende av den information som har lämnats. USS påpekar att den personliga kontakten i ett sådant sammanhang spelar stor roll.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att de spontana TN-revisionerna i själva verket utgör en fördjupad deklarationsgranskning och lämpligen kan betecknas kontrollbesök. Dessa besök skall avse kontroll av vissa sakförhål- Ianden som aktualiseras vid deklarationsgranskning och inte lämpligen kan utredas genom skriftväxling. Enligt länsstyrelsens mening torde betydande fördelar uppnås — inte minst från den skattskyldiges synpunkt — om denna enklare kontrollform även författningsmässigt hålls isär från det mera omfattande förfarande som taxeringsrevision innebär. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att ett särskilt institut bör inrättas för de punktkontroller som skall utföras av dekIarationsgranskarna.

Även länsstyrelsen iK almar län föreslår att ett granskningsförfarande i form av kontrollbesök införs. Länsstyrelsen framhåller att resurserna räknat i antal dagar per TN-revision är så begränsade att kontrollen inte kan jämföras med revision i vedertagen mening. 1 de fall granskningsmannen vid en TN- revision finner felaktigheter av sådan omfattning att räkenskaperna bör underkännas torde det vara nödvändigt att kontrollen övergår till en mera tidskrävande revision som omfattar även granskning av tidigare år. Med den terminologi som utredningen använder blir följden den att vederbörande utsätts för två revisioner avseende samma år. Då de föreslagna TN- revisionerna innebär en förhållandevis begränsad kontroll bör det värdelad- dade uttrycket revision inte användas.

Liknande synpunkter framförs av Föreningen Sveriges taxerittgsrevisorer. som också påpekar att det särskilt för mindre företag. jordbrukare. ägare av större fastigheter. handelsresande m. fl. torde vara till fördel om en enklare och mindre omfattande kontrollåtgärd införs än den som ligger i begreppet revision. Dessa kontrollåtgärder bör enligt föreningens uppfattning innefatta endast vad som i utredningens förslag benämns Spontan TN-revision och

Prop. 1977/78:18] 160

kontrolluppgiftsrevision. Föreningen vill i sammanhanget också framhålla att den inte har något att erinra mot den typindelning av olika TN-revisiöner som utredningen föreslagit. Den ambitionsnivå som därigenom fastlagts finner föreningen hög men anser att den på sikt torde bli möjlig att uppnå sedan tillräckligt med kompetent personal tillförts organisationen.

Beslut om revision

Vad utredningen föreslår angående rätten att meddela beslut angående TN-revision lämnas utan erinran eller tillstyrks av det helt övervägande antalet remissinstanser. Beträffande förslaget att beslut om TN-rcvision skall få meddelas av chef för lokal skattemyndighet framhåller bl. at. de lokala skattermwdigheterna i Malmöhus län att det framstår som naturligt att cheferna för dessa myndigheter får sådan behörighet. Beslut om revision får dock anses vara av sådan art att det inte bör kunna delegeras. Samma inställning redovisas också av de lokala skattemyndigheterna iMunkeda/s och 1-"is'by _ fögderier samt Föreningen Sveriges |lögderitiänstemän.

En annan uppfattning i denna fråga har bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län. som inledningsvis framhåller att taxeringsrevision utgör en av de viktigaste och för den enskilde mest ingripande formen av taxeringskontroll. [ fråga om flertalet skattskyldiga med mera invecklade inkomstförhållanden är taxeringsrevision den enda effektiva kontrollmetoden. En taxeringsrevision kan emellertid för den som berörs härav vålla åtskillig olägenhet. 'Statsmak- terna har därför ansett nödvändigt att kringgärda detta institut med utförliga Iagbestämmelser för att därmed ge de skattskyldiga garantier för rättsskydd. Nuvarande bestämmelser innebär. erinrar länsstyrelsen, en avvägning mellan vad som kan betecknas som praktiskt. rationellt och effektivt ur kontrollsynpunkt och kravet på att medborgaren skall ha skydd för den personliga integriteten samt för ekonomiska och tekniska förhållanden som rör hans företag.

Enligt länsstyrelsens mening bör därför även fortsättningsvis skattechefen ha beslutanderätten rörande taxeringsrevision. Han bör dock ha möjlighet att delegera beslutanderätten till tjänsteman vid länsstyrelsen eller vid lokal skattemyndighet i länet. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Gävleborgs lätt.

Några remissinstanser tar upp frågan om skattechefs möjlighet att delegera rätten att besluta om revision till annan tjänsteman vid skatteavdel- ningen.

Sveriges advokatsamjimd biträder sålunda inte utredningens förslag att skattechefen skall få delegera rätten att besluta om TN-revisioner. Med hänsyn till det allvarliga ingrepp som en taxeringsrevision ofta innebär i en skattskyldigs verksamhet anser samfundet att skattechefen ensam skall fatta beslut härom. Samma uppfattning har också FAR .

Länsstyrelsen iHa/lands län anser å sin sida att utredningens förslag rörande

Prop. 1977/78:181 161

rätten att besluta om taxeringsrevision och andra därmed sammanhängande uppgifter bör utvidgas till att omfatta även revisionsdirektör. Ett tungt vägande skäl härför är enligt länsstyrelsens mening att revisionsdirektören i den nya taxeringsorganisationen kommer att ha ansvaret för planering och uppföljning av den totala revisionsverksamlteten i länet vilket innebär en inte oväsentlig utökning av hans nuvarande befogenheter. Länsstyrelsen anser att starka skäl också talar för att taxeringsdirektör ges motsvarande befogenheter såvitt avser TN-revisionerna.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer anför att skattechefen även i fortsätt- ningen kommer att behöva delegera beslut om taxeringsrevision. Det kommer helt enkelt inte att vara möjligt för skattechefen att besluta i alla ärenden. Under sådana förhållanden anser föreningen det vara mera ändamålsenligt att redan i författning ge vissa enhetschefer vid länsstyrelsens skatteavdelning rätten att besluta om revision och förordna revisor.

Föreningen ser det inte som någon stor fråga vem som har den formella rätten att besluta om revision i visst ärende. Det viktigaste är enligt föreningens uppfattning att beslut om revision inte fattas förrän man förvissat sig om att inte någon annan enhet eller myndighet planerar revision eller redan påbörjat sådan hos viss skattskyldig. De skattskyldiga har ett berättigat krav att inte bli utsatta för samtidig kontroll från flera olika håll. Föreningen anser sig vidare inte kunna biträda utredningens förslag att chef för lokal skattemyndighet skall kunna förordna revisor att verkställa revision utanför det egna fögderiet. En sådan möjlighet skulle avsevärt försvåra samord- ningen. Det skulle dessutom för den skattskyldige framstå som svårförståe- ligt att fögderichefi annat fögderi beslutade om revision hos honom.

Skv/dighet att upprätta räkenskaper in. in.

Åtskilliga remissinstanser tar upp utredningens förslag att 56 & 2mom. TL skall kompletteras med bestämmelse om skyldighet för den. som inte har sina räkenskaper eller anteckningar upplagda på föreskrivet sätt. att efter anma- ning ordna materialet enligt gällande bestämmelser i den utsträckning det behövs för revisionens genomförande.

USS uttalar att förslaget vid ett första påseende kan verka väl motiverat. USS ifrågasätter emellertid om de föreskrifter som gäller i fråga om räkenskaper m. m. är så utformade att anmaningarna kan göras tillräckligt pregnanta. Frågan om ändringar av 56 ä 2 mom. TL bör enligt USS:s mening tas upp i annat sammanhang. Liknande uppfattning redovisar kammarrätteni Göteborg. Sveriges at'lt'okalsam/itn(l och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lätt. Länsstyrelsen anser det inte vara möjligt att anmana någon att ordna sina räkenskaper i enlighet med vad som föreskrivs i TL eller i annan lag om skyldighet att föra räkenskaper. Även om syftet med de föreslagna bestäm- melserna är bra anser sig länsgtyrelsen inte kunna tillstyrka att de tas in i lagen i sin föreslagna lydelse. Inte heller Svenska jöretagares riksförbund och

Prop. 1977/78:18] 162

länsstj're/serna i KO])/70l'b0l'_f.,'$ och I-"'t'isterbottens län anser sig kunna biträda förslaget. Från länsstyrelsernas sida framhålls bl. a. att tillräckliga korrek- tionsbestämmclser finns i skattebrottslagen .

Mot förevarande förslag riktas kritik också av länsstt'relserna i Östergöt/aruls och Kristianstads län. Näringslivets skattea'elegation. Lantbrukarnas skattade/e- gation och Svenska jöretagares riksförbund. Därvid ifrågasätts bl. a. om utredningsarbetet vid en taxeringsrevision på det av utredningen föreslagna sättet bör kunna övervältras på den skattskyldige. Vidare invänds att det inte bör tillkomma taxeringsmyndighet att ge föreläggande angående tillät'npning av civillagstiftning.

Utredningens förslag att bokföringsskyldig. som kan lämna begärda upplysningar först efter omfattande undersökningar av räkenskaper m. m.. skall kunna anmanas enligt 31 s 2 mom. TL endast om grundad anledning finns att ifrågasätta deklarationens riktighet. kritiseras starkt av _llertalet länsstyrelser. kammarrätten i Göteborg. Sveriges int/usiri/örbttml. Sal/"' och USS. Det genomgående i denna kritik är att anledning att inskränka anmaningsrätten inte finns eftersom nuvarande bestämmelser har visat sig kunna tillämpas på ett från alla synpunkter tillfredsställande sätt. Den föreslagna bestämmelsen anses vidare så vagt formulerad att den inte ger tillräckligt fasta hållpunkter för de avvägningar som bestämmelsen förutsät- ter. De skattskyldiga skulle. framhålls också. alltför lätt kunna dra sig undan uppgiftsskyldigheten.

Redovisning av revisionerna

Utredningens förslag att en promemoria skall upprättas över varje TN- revision och delges den skattskyldige har allmänt tillstyrkts av remissinstan- serna. Olika synpunkter redovisas däremot i fråga om utredningens förslag att promemorian i allmänhet bör utmynna i ett förslag angående taxeringen. Detsamma gäller bl.a. förslaget att promemorian skall sändas i lösbrev till den skattskyldige.

Länsstyrelsen iSöderman/amis län framhåller att vid de TN-revisioner som försöksvis utförts i länet under de tre senaste åren har resultatet av revisionerna i vissa fall meddelats de skattskyldiga genom s. k. preliminär avvikelse. Detta har varit fallet när revisionen inte föranlett något förslag till ändring av taxeringarna eller då föreslagna ändringar kunnat redovisas i några få ord. Detta tillvägagångssätt har enligt såväl granskare som arbetsledning och expeditionspcrsonal fungerat väl. Länsstyrelsen förordar därför att möjlighet tillskapas för denna förenklade resultatredovisning även i fortsätt- ningen.

Länsstyrelsen i Hallamls län anser det olämpligt att revisionspromemorian sänds till den skattskyldige i lösbrev. Länsstyrelsen påpekar att promemorian är hemligstämplad och mången gång innehåller känsliga uppgifter. Länssty- relsen föreslår därför att alla revisionspromcmorior skall sändas till den

Prop. 1977/78:18] 163

skattskyldige i rekommenderat brev. Liknande synpunkter har anförts av länsstyrelserna i Gävleborgs och ly'orrbottens län samt kammarrät/en i Göte- borg.

Även kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter om det är lämpligt att sända revisionspromemorior i vanligt brev. Det bör övervägas om inte den nödvändiga dokumentationen i enklare ärenden kan slutligt upprättas i omedelbar anslutning till kontakten mellan granskningsmannen och den skattskyldige. Förutom de rationaliseringsvinster som härigenom bör kunna uppnås får man tillfälle att enkelt och smidigt delge den skattskyldige redovisningen av revisionen. Möjligheten att delge revisionspromemorian i samband med att ingivna räkenskapshandlingar återsänds till den skattskyl- dige bör också kunna utnyttjas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att revisionspromemorian alltid bör delges den skattskyldige innan preliminärt beslut fattas av taxeringsnämnden. Samma uppfattning redovisas av den lokala skattemyn- digheten i Göteborgsjögt/eri och Föreningen Sveriges laxeringsrevisorer.

Länsstyrelsen iHa/lana's län biträder utredningens förslag att promemorian i allmänhet bör utmynna i ett konkret förslag till taxering. Länsstyrelsen ifrågasätter däremot om promemorian bör innefatta förslag om skattetillägg. Länsstyrelsen anser att denna fråga bör bedömas helt självständigt. Frågan om skattetillägg är enligt länsstyrelsens mening av sådan art att nämndleda- möternas personkännedom kan ha stor betydelse. Vid sitt ställningstagande om skattetillägg bör nämnden vara obunden. vilket länsstyrelsen inte anser bli fallet om granskningsmannen tagit ställning i revisionspromemorian.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att frågan om man i revisionsprome- moria skall ge upplysning om eventuellt skattetillägg är en lämplighetsfråga av närmast ordningskaraktär. Förfarandet torde lämpligen regleras i arbets- anvisning ellcrliknandc. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen i 56 ä 3 mom. TL att uppgift om eventuellt skattetillägg skall lämnas i revisions- promemoria bör därför enligt länsstyrelsens mening utgå. Liknande synpunkter anförs av länssttrelser/ta ] Kristianstads. Göteborgs och Bohus. Skaraborgs. Kommrbergs. Gävleborgs. Norrbottens och Gotlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ser förslaget att eventuellt skattetillägg skall redovisas i revisionspromemorian som en serviceåtgärd gentemot de skattskyldiga och biträder förslaget.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser det vara till fördel att promemorian utmynnar i ett konkret förslag till taxering även när det är fråga om skönstaxering. Lika lite som taxeringsintendenten f. n. är bunden av ett i revisionspromcmoria lämnat beloppsmässigt förslag till skönsmässig taxering behöver. framhåller länsstyrelsen. taxeringsnämnden vara det. Liknande synpunkter anför It'insstvrelsen i l-"ästerbottens län.

En i stort sett motsatt uppfattning om vad revisionspromemorian bör innehålla redovisas av bl. a. kammarrätten i Götebmg. Enligt kammarrättens mening kan värdeomdömen inte uteslutas helt. Kammarrätten anser det

Prop. 1977/78:18] 164

emellertid vara angeläget att granskningsmannen i princip framstår som en ren bokföringssakkunnig och inte som en motpart till den skattskyldige. Det är viktigt att de granskade uppfattar granskningsmannen som opartisk och objektiv. Principiella skäl kan enligt kammarrättens uppfattning således åberopas för att en revisionspromemoria inte skall mynna ut i ett taxerings- förslag.

l.arttbrtrkarrra.s skattede/egalion och Föreningen Sveriges te.x'er'irtgsr'eyr'sor'er' anför erinringar mot att en och samme person skall verkställa revision och föredra revisionspromemorian i nämnden. Det finns. anser dessa remissin- stanser. risk för att nämnden kommer att beakta omständigheter som inte finns angivna i promemorian men muntligt framförs av granskningsmannen. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer erinrar vidare om att departements- chefen i proposition 1961:100 uttalade att en revisor inte bör föra talan i mål där han själv har verkställt revision. Det var visserligen. framhåller föreningen. här fråga om att föra mål i prövningsnämnden men frågeställ- ningen katt utan vidare överföras till den framtida revisionsverksamheten i samband med arbetet i taxeringsnämnden. Föreningen anser att det från dessa synpunkter är att föredra att TN-revisioncr utförs av från nämnderna fristående revisorer. Systemet med revisor och föredragande i en och samma person bör enligt föreningens mening i varje fall begränsas till enklare och mindre omfattande revisioner.

.-'Värin_gslivets .skatrede/egation vill varna för att revisionspromemorior utformas med hjälp av skrivmallar och standardformuleringar. En okritisk användning av sådana hjälpmedel kan lätt leda till att de vid revisionen gjorda iakttagelserna blir felaktigt eller onyanserat återgivna.

.-f rrnranirtgs/ör/ar'arulet

Mot utredningens förslag angående vem som skall ha rätt att utfärda anmaning enligt TL:s olika bestämmelser har remissinstanserna med ett fåtal undantag inte något att erinra i sak.

l.("insstvrelserr i Skaraborgs län föreslårjämkning av utredningens förslag i fråga om rätten att utfärda anmaning för vissa juridiska personer enligt 39% 3 mom. och 42 ä 2 mom. TL. Enligt länsstyrelsens mening bör anmaning i här avsedda fall kunna utfärdas — förutom av skattechef— av den som får besluta eller verkställa taxeringsrevision eller annan utredning i taxerings- fråga. Anmaning enligt 41 & TL att lämna uppgifter till ledning vid aktievärdering bör vidare få utfärdas av den som utför aktievärdering. skattechef och vederbörande enhetschef vid skatteavdelningen. Samma synpunkter framförs av It'insstyrelserr [ Gävleborgs län. .

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att den som verkställer taxeringsrevision utan att vara tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet inte bör få anmana någon att lämna självdeklaration. Samma ståndpunkt intas av Sveriges industri/örbund och SAF.

Prop. 1977/78:18] 165

Revision ert/igt UBL rrt. rn.

Utredningens förslag att TN-revisionerna i viss utsträckning bör innefatta även kontroll av skattskyldigas och arbetsgivares redovisning enligt ML. UBL m. fl. författningar har fått ett positivt mottagande hos remissinstan- serna. Frågan i vilken utsträckning integrerade revisioner lämpligen bör företas och hur samordning bör åstadkommas är dock föremål för olika värderingar.

USS anser att de av utredningen föreslagna granskningsrutinerna har stora förtjänster men vill samtidigt framhålla att ambitionsnivån inte får sättas så hög att flertalet TN-revisioner avses bli av integrerad natur. Tillgängliga personalresurser räcker helt enkelt inte till för så omfattande och kunskaps- krävandearbetsinsatser. Integrerade revisioner kräver. framhåller USS. goda kunskaper inom hela beskattningsområdet och bred erfarenhet av kontroll- verksamhct. De bör därför utföras av revisionsenheternas personal. USS anser det dock nödvändigt att man i nuvarande läge för vissa fall adjungerar tjänstemän från andra myndigheter. Målet måste dock vara att göra enheterna så slagkraftiga att de kan betjäna hela området för skatter. tullar och avgifter med fördjupad kontroll.

L("irrsstvrelsen i ly'r'isiiarrstads län uttalar att fördelarna med integrerade revisioner har överbetonats. En person kan enligt länsstyrelsens mening knappast vara expert på regler om både inkomstskatt. mervärdeskatt. arbetsgivaravgift och källskatt. Risk finns därför att revisionen inte blir ordentligt genomförd på de olika områdena om granskningen skall omfatta alla dessa skatter och avgifter. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör integre- rade revisioner begränsas till fall då de föranleds av bristande överensstäm- melse vid avstämning mellan mervärdeskattedeklarationer och inkomstde- klaration.

I'i'r'rcningen Sveriges ta_yerr'ngsrcyisorer framhåller att TN-revisionerna i första hand bör inriktas påatt skaffa taxeringsnämnden ett bättre beslutsun- derlag. Vad taxcringsnämnden behöver är svar på frågor som direkt uppkommer vid deklarationsgranskningen. t.ex. deklarationsunderlagets beskaffenhet. 1 den mån revisionen ger anledning till anmärkning måste arbetet fortsätta föratt skaffa fram ett säkert underlag för taxeringsnämndens beslut. Målet måste alltid vara att åsätta så riktiga taxeringar som möjligt.

Sambandet med andra skatter elleravgifter är emellertid enligt föreningens mening så starka att de måste påverka den framtida organisationen. TN- rcvisionerna kan sålunda inte isoleras från den övriga revisionsverksamhe- ten. Här är sambandet minst lika starkt som mellan deklarationsgranskning och TN-revision. Föreningen pekar vidare på det starka sambandet i beslutsprocessen när en taxeringsfråga. som uppkommit vid revision av flera års räkenskaper. skall avgöras av taxeringsnämnden beträffande ett års taxering och av länsskatterätten för tidigare år. I sådana lägen föreligger stor risk för olika bedömningar av samma fråga. Det räcker. framhåller

Prop. 1977/78:18l -' 166

föreningen. således inte med att integrera kontrollen av olika skatter i en och samma taxeringsrevision utan även redovisningar och deklarationer för olika år måste kontrolleras på en gång.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att integrerade revisioner främst bör utföras av personal vid länsstyrelsens revisionsenheter men i begränsat! omfattning också i samband med TN-revisioncr. Vidare bör den egentliga revisionsverksamheten sammanhållas under revisionschefens i länet ledning av samordnings- och prioriteringsskäl. Därutöver krävs viss kontroll- och revisionsverksamhet vid mervärdeskatteenheten och hos lokal skattemyn- dighet. Resurserna för denna kontrollverksamhct. som avser snabba ingri- panden i anslutning till bristande redovisning m. m.. bedömer länsstyrelsen såsom f. n. nästan obefintliga. De måste ovillkorligen byggas ut.

[.t'r'nsstvrelsen i Hallands län uttalar som sin mening att TN-revisionerna i största möjliga utsträckning bör utföras som integrerade revisioner. Man får dock enligt länsstyrelsens mening räkna med att personalresurserna vid taxeringsarbetet i första hand måste koncentreras på kontroll av inkomsttax- eringen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det självklart att revisioner angående inkomstskatt och mervärdeskatt samordnas. Samordningen måste också Omfatta revisioner för kontroll av källskatt och arbetsgivaravgifter. Länsstyrelsen förordar vidare att den samordnande funktionen läggs på revisionsenheterna.

RI-"l" framhåller för sin del att revision för inkomsttaxering och faststäl- lande av arbetsgivaravgifter bör samordnas. Verket erinrar därvid om att revisionsresurserna hos länsstyrelser och lokala skattemyndigheter fr. o. m. är 1976 kraftigt förstärkts med tanke härpå.

De ändringar som utredningen föreslåri UBL. Ang m. fl. fl.")rfattningar för att kontroll av källskatt. arbetsgivaravgifter. m. m. skall kunna samordnas på ett rationellt sätt med taxeringsrevision har bara berörts av ett fåtal remissinstanser.

Hire/ringen Sveriges taxeringsrevistrrer tillstyrker att i de berörda skatte- och avgiftsförfattningarna tas in bestämmelser om att räkenskaperna får granskas i samband med taxeringsrevision och att föreskrifterna i 56 ;" TL därvid skall äga tillämpning. Möjligheterna att samordna kontrollen av olika skatter och avgifter genom integrerad revision kommer därmed enligt föreningens mening att öka väsentligt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vänder sig mot utredningens förslag att kontrollförfarandet enligt SjL. UBL och Ang skall benämnas sjömans- skatterevision. källskatterevision resp. avgiftsrevision. Länsstyrelsen finner dessa beteckningar mindre lämpliga eftersom de leder till att man vid integrerad revision måste använda särskilt begrepp för varje slag av skatt eller avgift som omfattas av revisionen. Detta kommer enligt länsstyrelsens uppfattning att verka förvirrande för de skattskyldiga. Länsstyrelsen anser att bestämmelserna i stället bör utformas så att beslut enligt TL om taxerings-

Prop. 1977/78:181 l67

revision även ger möjlighet att verkställa kontroll av källskatt. arbetsgivar- avgifter m. m. Även'länsstyrelsen i .S'iockhohns län förordar att bestämmel- serna får en sådan utformning.

10. Service och information 10.1 Nuvarande ordning

Skattemyndigheternas verksamhet med service till allmänheten i skatte- frågor är f. n. främst inriktad på att tillgodose de skattskyldigas krav på information i samband med att självdeklaration skall lämnas.

Bl. a. förtrycker länsstyrelserna deklarationsblanketter och sänder ut dem till de skattskyldiga tafsammans med de 5. k. läns-anvisningarna som innehåller bl. a. värden på olika naturaförmåner och vissa allmänna riktlinjer för taxeringen inom länet. RSV ger ut upplysningsbroschyrer som också sänds ut till landets hushåll.

Länsstyrelse och lokal skattemyndighet lämnar också på förfrågan upplys- ningar i särskilda deklarationsfrågor. Även taxeringsnämndens ordförande utnyttjas i viss omfattning för deklarationsupplysningar. Vissa länsstyrelser och lokala skattemyndigheter har även organiserad deklarationsupplysning på kvällstid under deklarationsperioderna. Dessutom förekommer visst samarbete med deklarationsbyråer och andra deklarationsmedhjälpare.

10.2. Principbeslutet

RS-utredningen föreslog att informationen till deklarationsbyråer och andra deklarationsmedhjälpare skulle utvidgas och förbättras bl. a. genom att länsstyrelserna anordnade konferenser för länets deklarationsbyråer m. fl. Vidare förordade utredningen att skattemyndigheternas information och rådgivning till de skattskyldiga skulle ökas. dels i samband med deklarations- perioden, dels när utredning eller ändring i deklarationen aktualiserades.

Föredraganden framhöll bl.a. att den kommande reformen genom en modern och smidig organisation och en ökad serviceberedskap hos myndig- heterna borde kunna bana väg för ett öppnare samarbete i olika former mellan myndigheterna och de skattskyldiga. Han fann utredningens förslag ligga i linje med detta synsätt och framhöll att omfattningen av den aktuella informationsverksamheten fick bedömas i sedvanlig ordning vid prövningen av länsstyrelsernas och/eller RSV:s anslagsframställningar.

10.3. RS-projektet .»l/lmänl

Utredningen anser att den information som f. n. ges i form av deklara- tionsupplysningar m. m. bör utökas med information genom andra medier

Prop. 1977/78zl8l 168

som t. ex. TV och radio.

Utredningen framhåller vidare att verksamheten med särskild information till vissa målgrupper bör byggas ut. För budgetåret 1977/78 planeras sådan information för bl. a. fastighetsägare. ideella föreningar. handikappade och pensionärer.

Den framtida koncentrationen av granskare hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse medför enligt utredningen att en ökad service i skattefrågor bör kunna ges till allmänheten. särskilt under perioden (lecembcr—februari. Mottagning för deklarationsrådgivning m.m. bör kunna hållas av lokal skattemyndighet på ett flertal större orter inom fögderierna. varvid även viss kvällsservice kan ifrågakomma. Utredningen framhåller emellertid i det sammanhanget att tjänstemän hos lokal skattemyndighet eller länsstyrelse inte bör upprätta deklarationer i tjänsten åt allmänheten med hänsyn till de konsekvenser som kan uppstå i bl. a. jävshänseende.

Utredningen anser att service- och informationsskyldigheten för lokal skattemyndighet och länsstyrelse liksom f. n. bör ingå i myndigheternas instruktioner. Utredningen ifrågasätter dock om inte skyldigheten bör tas ini lag. Det bör enligt utredningen ankomma på skattechefen att samordna skattemyndigheternas information och service till allmänheten inom länet.

Utredningen föreslår också att förtryckningen av uppgifter på deklarations- blanketterna skall utvidgas. Allmän självdeklaration (blankett l) tillförs vid den maskinella förtryckningen uppgift om fastighetsinnehav. Taxerings- värde. schablonintäkt o.d. för en fastighet redovisas. Utredningen avser att utreda eventuell förtryckning av andra deklarationsblanketter i det fortsatta utvecklingsarbetet.

Utredningen framhåller att det i olika sammanhang har förts fram önskemål om införande av portofria svarskuvert i samband med lttXCl'lngST arbetet. Enligt utredningen skulle det underlätta avsevärt för både skattskyl- diga och taxeringsnämnder om portofria. adresserade svarskuvert bifogadcs vid begäran om upplysningar m.m. i samband med granskningsarbetet. Utredningen anser att en sådan service bör medföra att taxeringsnämnden får begärda upplysningar tidigare och i större utsträckning än vad som är fallet f. n. De minskade portointäkterna och kostnaderna för kuvert m.m. för statsverkets del beräknar utredningen till ca 800 000 kr.

Utredningen föreslår sålunda att portofria adresserade svarskuvert bifogas då taxeringsnämnd infordrar vissa upplysningar från skattskyldiga m.fl. uppgiftslämnare. Däremot bör enligt utredningen sådana kuvert inte bifogas när förtryckt deklarationsblankett sänds ut eller när självdeklaration fordras in.

DL)/(larationshyräer in. ”I.

Utredningen framhåller vidare att samarbetet mellan skattemyndigheterna och deklarationsmedhjälpare av olika kategorier har synnerligen stor bety-

Prop. 1977/78:18] 169

delse för skatteadministrationen och även för likformigheten vid taxeringen. Utredningen anser därför att ett ökat införmationsutbyte mellan skattemyn- digheter och deklarationsmedhjälpare liksom en ökad service till deklara- tionsmedhjälparna från skattemyndigheternas sida bör vara ett givet krav i den ändrade skatteadministrationen. Utredningen anser vidare att det bör ankomma på skattechefen att i intörmationssyfte anordna konferenser för länets deklarationsbyråer och andra deklarationsmedh_iälpare.

Kvalitén på den deklarationshjälp som lämnas de skattskyldiga är enligt utredningens mening mycket skiftande. Detta gäller särskilt beträffande sådana tillfälliga byråer som uppstår i samband med deklarationstidpunkten i februari. Utredningen understryker att den seriösa delen av dessa tillfälliga byråer har en viktig funktion att fylla. Däremot bör enligt utredningen problemen med de mindre nogräknade byråerna lösas.

En lämplig lösning är enligt utredningen att skapa kommunala deklara- tionsbyråer. Dessa skulle kunna betjäna allmänheten med att upprätta enklare deklarationer och lämna upplysningar i skattefrågor.

Utredningen anScr att kommunerna bör svara för administrationen av deklarationsbyråerna. Utredningen kan vidare tänka sig att verksamheten — om kommunerna så beslutar — görs självfinansierande. En rimlig avgift för servicen skulle. påpekas det. dels kunna täcka kostnaderna och dels medföra att verksamheten i inte alltför hög grad inkräktade på de seriösa deklara- tionsbyråernas verksamhet. Personalfrågan vid de kommunala deklarations- byråerna anser utredningen lämpligen bör lösas så. att anställda vid kommunala myndigheter betjänar allmänheten vid deklarationsbyråerna mot särskild ersättning av kommunen. Utredningen anser också att skatte- myndigheternas tjänstemän — också mot ersättning från kommunerna — bör ktinna biträda kommunerna med nämnda service. De skattskyldiga som betjänas av kommunala deklarationsbyråer bör enligt utredningen i varje enskilt fall informeras om att kommunen eller de som betjänar deklarations- byråerna inte svarar för eventuella skattetillägg eller förseningsavgifter.

10.4. Remissyttrandena

,'f llmäni

Remissinstanserna instämmer i utredningens uppfattning att service och information till allmänheten bör utökas. Man ansluter sig också i huvudsak till de synpunkter och förslag som utredningen har lagt fram i ämnet. Från flera håll ifrågasätts dock om de tilldelade resurserna är tillräckliga fören brett upplagd service- och informationsverksamhet av det slag utredningen har förordat. Bl. a. SA C 0/ SR och etr/lerral länsstyrelser och lokala skalle/livfulla- heter anser att särskilda resurser måste tillskapas för att servicekravet skall kunna tillgodoses.

JO anser att utredningen på ett förtjänstfullt sätt har diskuterat olika

Prop. 1977/78:18] 170

möjligheter till ökad information och service åt allmänheten. J(_) vill med hänsyn till vikten av dessa frågor förorda att service- och införmationsskyl- digheten skrivs in i TL. JO tar också upp frågan i vilken omfattning direkt deklarationshjälp skall ingå i myndigheternas serviceskyldighet och pekar bl.'a. på att åtskilliga jävsproblem uppstår i och med att den befintliga personkretsen är så begränsad.

RR!" ser positivt på förslaget till ökad service åt allmänheten i deklara- tionsfrågor m. m. RRV anser att skattemyndighcterna så långt möjligt bör bistå allmänheten med dekIarationsrådgivning och upplysningar i skattefrå- gor. Biträde med regelrätt upprättande av deklarationer åt allmänheten av tjänstemän hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse är enligt RRV mindre lämpligt av skäl som anges av utredningen.

It'omnmrrt'iiien i Sim-khohn erinrar om att domstolen i tidigare utrednings- sammanhang där förslag förelegat om att skattemyndigheterna så långt möjligt skall tillhandagå allmänheten med upplysningar i taxeringsfrågor varnat för en ordning enligt vilken det skttlle ankomma på taxeringsmyn- digheterna att lämna preciserade råd och anvisningar i enskilda mer komplicerade fall. lin tjänsteman med en sådan uppgift kan understundom försättas i en slags jävssituation. Hans uppfattning kan vidare komma att frångås av de granskande taxeringsmyndigheterna med den naturliga irritation hos den skattskyldige som blir följden därav. Kammarrätten anser att det nu föreliggande förslaget kan vara förenligt med domstolens inställning. Förfrågningar skall visserligen besvaras av taxeringstjänstemätt men kammarrätten förutsätter att dessa svar inte skall innefatta annat än mer allmänna upplysningar och en rådgivning som antingen begränsar sig till enklare frågor eller sker med uttryckligt angivande av att ett annat bedömande kan framkomma vid deklarationsgranskningen.

Lokala skal/enn nrliaheien i l'immer/vvfögderi påpekar att det i länet redan i nuläget förekommer viss förrn av telefonservice på kvällstid för allmänheten under deklarationstider. Systemet har uppfattats positivt av allmänheten. l den framtida planeringen bör myndigheterna åläggas att utöver telefonser- vice även ha någon form av öppethållande på kvällstid för tillhandahållande av råd och anvisningar samt ölika slag av blanketter.

Loka/u ska!renit'nclig/Ieien i iå'lö/llt'ld/Sfälld/('Fl- anser det självklart att lokal skattemyndighet i sin expedition bör lämna deklarationsupplysningar i den utsträckning som erfordras även genom viss kvällsservice. Däremot hyser myndigheten betänkligheter mot att lokal skattemyndighet skulle anordna mottagning för deklarationsrådgivning m. m. på ett flertal större orter inom fögderiet. Ett sådant system skulle bl. a. kunna ge anledning till missförstånd beträffande lokal skattemyndighets roll i deklarationSproceduren.

Ä ven lokala skaHenri"ml/ghelen i Uppsalafögderi är tveksam till förslaget om särskild mottagning för deklarationsrådgivning i lokal skattetnyndighets regi. Med hänsyn till riskerna för jäv och möjligheten att rådgivningen kan uppfattas som förhandsbesked i skattefrågor eller att tjänstemäns opartiskhet

Prop. 1977/78:181 171

kan ifrågasättas anser lokala skattemyndigheten att särskilda mottagningar inte bör ordnas.

Liknande synpunkter förs fram av bl. a. lokala skattenivm/igheterna i Stockholms. Visby och I'iisteråsfögderier, som också framhålleratt gränsdrag- ningsproblem mellan vad som är deklarationsrådgivning och upprättande av deklarationer ständigt kommer att föreligga.

Frågan om förtryckningen av uppgifter på deklarationsblanketterna tas upp av några remissinstanser.

Näringslivets skat/edeleeation välkomnar förslaget att uppgift om fastighets- innehav. taxeringsvärde och intäktsbcräkning för schablontaxerad fastighet skall förtryckas på deklarationsblanketten. Delegationen ifrågasätter samti- digt om inte ytterligare uppgifter kunde förtryckas. Delegationen påpekar att alla löneuppgifter skall registreras och förtryckas på taxeringsavierna och frågar varför man inte skulle kunna ta steget fullt ut och förtrycka dessa uppgifter direkt på deklarationsblanketten. En sådan åtgärd skulle självfallet välkomnas av löntagarna och pensionärerna och något bärande skäl mot att vidta den. om den är tekniskt möjlig. kan delegationen inte finna. Den skulle också enligt delegationen eventuellt kunna möjliggöra att arbetsgivarna befriades från skyldigheten att lämna kontrolluppgift till arbetstagarna. Särskilt för arbetsgivare som avses få redovisa löneuppgifterna till myndig- heterna på magnetband skulle detta vara en lättnad i uppgiftsbördan.

Liknande synpunkter anförs av FAR och Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisare/'.

Förslaget att portofria adresserade svarskuvert skall bifogas när taxerings- nämnden infordrar vissa upplysningar från skattskyldiga hälsas med tillfreds- ställelse av flera remissinstanser. Några instanser ifrågasätter om inte portofria kuvert även bör sändas ut till de skattskyldiga för att användas för insändande av deklarationer. Det gäller bl. a. länsstyrelsen i Kop/n'rrbe/gs län. lokala skattemyntligheter/ia i lt'ronobergs och Kalmarhems län samt TOR.

Deklarationslzvråer m. m.

Betydelsen av ett gott samarbete mellan skattemyndigheter och deklara- tionsmedhjälpare betonas av bl. a. SRS. En ökad service och ett ökat informationsutbyte från skattemyndigheternas sida gentemot dessa är enligt samfundet ett givet krav. De föreslagna årliga konferenserna mellan skattechefen och deltagare från deklarationsbyråer och övriga deklarations- medhjälpare ansesvärdefulla som ett led i informationsutbytet.

Förslaget att kommunerna skall inrätta deklarationsbyråer tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som alla remissinstanser.

De instanser som berör frågan är emellertid nästan genomgående kritiska till förslaget att tjänstemän inom skatteadministrationen skall kunna biträda vid deklarationsbyråerna. Positiv till förslaget i denna del är lt'annnartt'itten i SfUt'k/lu/m. Domstolen anser att förutsättningar borde finnas att inrätta

Prop. 1977/781181 l72

kommunala deklarationsbyråer med kompetent personal i enlighet med vad som förordas av utredningen. Sådana byråers fria ställning i förhållande till den statliga skatteadministrationen bör enligt domstolen inte inge den som rådfrågar sig eller får hjälp med sin deklaration den felaktiga uppfattningen att taxeringsmyndigheterna medverkat och tagit ställning.

Länsstyrelsen i f"'('irnrlantls län anser att förslaget att skattemyndigheternas personal skall kunna biträda kommunerna med denna service inger vissa betänkligheter från jävs- och rättssäkerhetssynpttnkt. Det torde dock enligt länsstyrelsen vara möjligt att lösa dessa frågor. Länsstyrelsen pekar på att förslaget kan medföra svårigheter från arbetssynpunkt. Samtidigt med att deklarationerna skall upprättas får skattemyndigheterna många frågor från allmänheten. Det torde därför enligt länsstyrelsen bli svårt att ge personalen ledigt i en eller annan form för att biträda på kommunala deklarationsbyråer. Skäl att vägra personalen att på sin fritid åta sig sådana uppdrag finns dock enligt länsstyrelsens mening inte.

JO intar en närmast avvisande hållning. JO framhåller bl. a. att risk finns för att det i dagens läge utbredda systemet med länsstyrelsetjänstemän som extraknäckande taxeringsnämndsordförande kommer att fortsätta så länge det råder brist på annan välutbildad personal. JO kan inte mot denna bakgrund finna att man kan rekrytera kommunala deklarationsupprättare i någon nämnvärd utsträckning bland skattemyndigheternas personal. De kompliceradejävsförhållandena och allmänhetens svårighet att skilja mellan olika funktioner hos skattemyndigheternas tjänstemän talar enligt JO också mot att dessa hjälper till med upprättandet av deklarationer. Den personal som behövs härför måste enligt JO sökas på annat håll.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att man bör undvika jävssittrationer och den misstro mot tji'tnstemännens myndighetsutövning som kan uppkomma om en tjänsteman kan uppträda både som deklarationsupprättare och granskare eller processförare. F.nligt länsstyrelsens bedömning är utred- ningens förslag i denna del olämpligt. Personalfrågan för de kommunala dcklarationsbyråerna bör kunna lösas genom att kommunanställda får delta i utbildningen av taxeringsftrnktionärer. och genom att byråerna inhämtar råd och upplysningar från tjänstemän på länsstyrelse och lokal skattemyndig- het.

Liknande synpunkter törs fram av länsstvrelserna i Blekinge, Örebro och l'äsnnanlam/s län. Sistnämnda länsstyrelse anser att byråernas personal lämpligen kan rekryteras från nuvarande kår av fritidstaxerare.

Länsstvrelsen i Gotlands län avstyrker förslaget att skattemyndigheternas tjänstemän mot ersättning skall kunna biträda kommunerna. En sådan ordning strider enligt länsstyrelsen mot nuvarande bestämmelser i 48; länsstyrelseinstruktionen och 26; instruktionen för lokal skattemyndighet enligt vilka tjänstemän vid bl. a. skatteavdelning och lokal skattemyndighet inte mot ersättning får lämna skattskyldig inom länet resp. fögderiet biträde med upprättande av deklaration eller annat biträde i skatte- eller uppbörds-

Prop. 1977/78:181 173

fråga. Länsstyrelsen anser att utredningen inte anfört tillräckligt bärande skäl för att med bibehållna krav på bl.a. rättssäkerhet avskaffa de nämnda instruktionsvis meddelade förbuden.

Av samma uppfattning är länsstyrelsen i..-*Varrbottens län som dock möjligen kan tänka sig en undantagsbestämmelse till dess kommunanställd personal fått erforderlig utbildning.

Länsstyrelserna i Uppsala. Östergötlands. Kronobergs och Hallands län liksom Föreningen .S'verigeslojale;'it/"änstemr'ln och åtskilliga lokala skattemyn- digheter hör också till de som avstyrker förslaget om att personal från skattemyndigheterna skall tjänstgöra på kommunala deklarationsbyråer.

Några remissinstanser är tveksamma till om förslaget om kommunala deklarationsbyråer över huvud taget kan eller bör genomföras. flit hör bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som finner att förslaget knappast är genomförbart. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter det lämpliga i att kommunerna utsträcker sin service till detta område.

Även L(mthrukarnas skattr-rtle/egation intar en avvisande hållning till förslaget. Delegationen finner det olämpligt att tjänstemän vid skattemyn- digheterna upprättar deklarationer åt allmänheten vare sig det sker i tjänsten eller i kommunal regi. Delegationen framhåller vidare att en viktig sida av deklarationshjälpen är att stå till tjänst med att besvara ifrågasatta avvikelser och med att föra besvär. Seriösa deklarationsbyråer lämnar självfallet denna hjälp. För att de kommunala byråerna skall fungera tillfredsställande måste även de lämna sådan hjälp. Delegationen finner utredningens konstaterande att de kommunala deklarationsbyråerna inte "”skall svara för eventuella skattetillägg och förseningsavgifter" anmärkningsvärt. Självfallet skall en kommunal deklarationsbyrå har precis samma ansvar som alla andra dekla- rationsmedhjälpare. Enligt delegationen går det knappast att undvika att en deklarationsbyrå av en eller annan orsak förorsakar fel som kan resultera i skattetillägg. Sker detta måste det åligga byrån att utge skadestånd till den skattskyldige så att denne inte drabbas ekonomiskt av det uppkomna felet.

Även TOR anser att utredningen något lättvindigt avfärdat diskussionen .om den kommunala deklarationsbyråns ansvar för eventuella skattetillägg och förseningsavgifter. Frågan om medhjälparansvar kompliceras av att en kommunal deklarationsbyrå torde få en viss officiell prägel. Om dessutom skattemyndigheternas tjänstemän kommer att uppträda i rollen av medhjäl- pare vid upprättande av självdeklarationer på de kommunala byråerna. är det enligt TOR synnerligen angeläget att frågan om medhjälparansvar till fullo. klargörs. TOR har ingen klar uppfattning i ansvarsfrågan men anser att den måste utredas närmare innan klartecken ges till inrättandet av kommunala deklarationsbyråer.

Några remissinstanser för fram förslag till alternativa lösningar. Länssty- relsen i Kopparbergs län för fram tanken på att kommunala konsulenttjänster — med statsbidrag — inrättas på orter där det finns ett uttalat behov av

Prop. 1977/78:18] 174

ekonomisk rådgivning m. m. till näringsidkare.

USS påpekar att ett sätt att erbjuda de skattskyldiga deklarationshjälp genom det allmännas försorg är att låta detta administrativt ske inom den statliga'rättshjälpens ram. För att en sådan verksamhet inte skall bli alltför kostnadskrävande bör man enligt USS försöksvis till vissa allmänna advo- katbyråer knyta personal med samma grundutbildning som ges blivande ordförande i taxeringsnämnd. Den slutliga lösningen bör anstå till dess erfarenheter från en sådan försöksverksamhet har analyserats närmare. lnformationsbehovet — upplysningar och råd i enklare skattefrågor — bör enligt USS i första hand kunna täckas av fögderiernas personal. USS ifrågasätter dock om inte taxeringsnämnderna på sikt bör få någon form av kansli med fast anställd kontorspersonal. som både betjänar nämnderna inom ett visst område och informerar allmänheten.

]] Föredraganden 11.1 Inledning

Regeringen uppdrog ijanuari 1973 åt statskontoret och riksskatteverket (RSV) att gemensamt utreda vissa frågor rörande taxeringen i första instans. En arbetsgrupp inom de båda ämbetsverken — RS-utredningen — avgav i maj 1974 en rapport om rationalisering av skatteadministrationen. Rapporten lades till grund för proposition (1975z87) i ämnet.

Riksdagen drog genom beslut med anledning av propositionen upp riktlinjerna fören ny taxeringsorganisation i första instanstSkU 1975131 . rskr 1975229). Beslutet innebär bl. a. att samtliga deklarationer skall granskas och föredras inför taxeringsnänmd av tjänstemän vid länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Tyngdpunkten igranskningsarbetet läggs på granskning av rörelsedeklarationer och andra mer komplicerade deklarationer. Taxerings- nämndens beslutsunderlag rörande dessa deklarationer skall förbättras genom en ökad revisionsverksamhet. Vidare förlängs taxeringsperioden fr.o.m. den 30 juni t.o.m. den 30 november. Lckmannainflytandet vid taxeringen förstärks genom att antalet förtroendevalda ledamöter ökas. mandatperioden förlängs och nämndens beslutsområde utvidgas att även omfatta bl. a. ärenden om skattetillägg. Även myndigheternas information och service till allmänheten i skattefrågor skall utvidgas.

På grundval av förslag i prop. l975z87 beslutade 1975 års riksdag också om riktlinjer för granskningsorganisationen hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse.

Under 1975 års riksmöte beslutade riksdagen dessutom om ett nytt system för ADB inom folkbokföring och beskattning tprop. l975:57. SkU 1975132. rskr 19751230). Det nya systemet innebär bl.a. att skatte-administrationen effektiviseras genom ett väl utbyggt ADB-stöd som underlag för granskning och taxering.

Prop. 1977/78:18] 175

RSV och statskontoret har sedan 1975 års principbeslut fortsatt förbere- delsearbetet för den nya organisationen. Arbetet bedrivs inom ramen för det 5. k. RS-projektet med personal från de nämnda båda myndigheterna och från länsstyrelser och lokala skattemyndighetcr.

RS-projektet ti fortsättningen kallat utredningen) har strccessivt redovisat preciserade förslag till regeringen i de frågor som omfattades av 1975 års principbeslut. Jag har tidigare lämnat en redogörelse för dessa förslag och för statsmakternas beslut med anledning härav. Jag kommer också att i det följande redogöra för besluten i den mån de har betydelse för de förslag som jag lägger fram. Jag skall här endast erinra om att riksdagen beslutat om principerna för arbetsfördelningen mellan länsstyrelse och lokal skattemyn- dighet samt om organisationen av dessa myndigheter. Vidare har genomför- andet av den nya organisationen förberetts genom anställning av personal. Det bör slutligen i detta sammanhang nämnas att riksdagen vid 1976/77 års riksmöte beslutat att den nya organisationen skall träda i kraft fr. o. m. 1979 års taxering.

De förslag som jag avser att lägga fram i det följande gäller i huvudsak författningsregleringen av den nya taxeringsorganisationen. Förslagen grundar sig i huvudsak på utredningens tre delrapporterangående taxerings- arbetet i första instans. Författningsförslagen gäller bl. a. organisationen av ' granskningsarbetet och taxeringen i första instans. Bl. a. föreslås regler för tjänstemannamedverkan vid taxeringen samt för arbets- och ans- varsfördelningen inom skatteadministrationen. Vidare föreslås ändringar i fråga om taxeringsnämndernas organisation och verksamhet samt i fråga om val av ledamöter m. m.

Som jag tidigare har påpekat tarjag i detta sammanhang däremot inte upp utredningens förslag i fråga om skattetillägg. förseningsavgift och dödsbos befrielse från skatt samt de därmed sammanhängande frågorna om bl.a. längdföring av taxeringsnämndens beslut. Jag tar inte heller nu upp utredningens förslag att taxeringsnämnden i hemortskommunen skall verkställa taxering av den skattskyldiges förvärvskällor i annan kommun. Till dessa frågor återkommer jag i ett senare sammanhang.

Jag behandlar i det följande de olika delfrågorna varför sig. Jag skall dock först beröra en principiell fråga rörande författningsregleringen.

Den reform av taxeringen i första instans som förestår är av genomgripande natur. Såväl skattemyndigheterna som taxeringsnämnderna organiseras om. Samtidigt väntar nya arbetsuppgifter och arbetsmetoder i den nya organisa- tionen. Omfattande ändringar sker av reglerna på i stort sett hela taxerings- lagens område.

Det finns helt naturligt många arbetsmoment och rutiner som inte har kunnat prövas i förväg. Först när reformen har varit i kraft en tid vet man effekterna av dem. Det kan då bli nödvändigt att göra justeringar i organisationen av taxeringsarbetet. Modifieringar i organisationen kan också bli nödvändiga med hänsyn till t. ex. ändringar i den materiella skattelag-

Prop. 1977/78:18] l76

stiftningen.

Organisationen av granskningen och taxeringen måste därför vara flexibel så att den snabbt och smidigt kan anpassas till nya eller ändrade förutsätt- ningar. Det måste också finnas utrymme för att ta hänsyn till de speciella förhållanden som råder inom olika fögderier och län. Den flexibilitet som sålunda bör känneteckna den nya organisationen måste också avspeglas i författningsreglcringen av denna. Man bör alltså inte i lagtexten i detalj låsa organisationsformerna. Huvudprincipen bör i stället vara att lagtexten anger vissa ramar som myndigheterna har att arbeta inom. Det får sedan ankom ma på den som har ansvaret för verksamheten. i första hand skattechefen. att ge närmare anvisningar för hur arbetet skall bedrivas.

Utredningen har i viss utsträckning beaktat dessa synpunkter vid utform- ningen av sitt författningsförslag rörande organisationen. Jag anser emellertid att det är lämpligt att på vissa punkter gå längre på denna väg än vad utredningen har gjort.

Vadjag nu har sagt hänger också samman med en annan sak. F. n. regleras de organisatoriska frågorna i stor utsträckning i taxeringslagen(19561623).TL. Det gäller även rent administrativa frågor. Föreskrifter av detta slag hör enligt 1974 års regeringsform till regeringens primära normgivningsområde. De brukar i regel tas in i myndighetsinstruktion eller annan regeringsförfattning. Det är enligt min mening lämpligt att i förevarande lagstiftningsarbete söka flytta ut en del av dessa föreskrifter ur TL. ] den mån det behövs för att ge stadga åt organisationen bör de utflyttade föreskrifterna tas in i taxerings- kungörelsen (l957z513). TK. I övrigt bör det enligt vad jag nyss har sagt ankomma på myndigheterna att efter regeringens bemyndigande ge närmare föreskrifter om arbetsformerna. Med en sådan ordning blir det lättare att tillgodose behovet av flexibilitet i (.irganisationen. Man vinner också den fördelen att TL:s regelkomplex blir mera överskådligt.

När det gäller regleringen i TL vill jag slutligen framhålla att jag i detta sammanhang begränsar mina förslag till inkomst- och förmögenhetstax- eringen. Jag avser att senare återkomma med förslag till de ändringar av reglerna om fastighetstaxering. som aktualiseras av vad jag här föreslår.

11.2. Taxeringsorganisationen [1.2.1 Allmänt

Den nuvarande taxeringsorganisationen i första instans bygger till stor del på lckmannamcdverkan. Taxeringsbesluten fattas sålunda av en lekmanna- nämnd. taxeringsnämnden. Men även gransknings- och utredningsarbetet ombesörjs i regel av lekmän. l det stora flertalet nämnder ankommer det på taxeringsnämndens ordförande att sköta detta arbete med biträde av ett kronoombud. också han lekman. En annan sak är att ordförandena och kronoombuden ofta är anställda inom taxcringsorganisationen och har uppdragen som bisyssla.

Prop. 1977/78:181 177

Den år 1975 beslutade omorganisationen av taxeringen i första instans innebäri princip att Iekmannamedverkan skall behållas och förstärkas såvitt gäller själva beslutsfattandet. Taxeringsbesluten skall sålunda även i fortsätt- ningen fattas av en av lekmän bestående taxeringsnämnd. Däremot skall gransknings- och utredningsarbetet generellt övertas av tjänstemän hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse.

Innan jag går in på de författningsändringar som enligt utredningen bör vidtas för att genomföra den nya organisationen skall jag mot bakgrund av nuvarande ordning erinra om huvuddragen av redan fattade principbeslut på området.

I den nuvarande organisationen skiljer man på två huvudtyper av taxeringsnämnd, nämligen lokal och särskild nämnd.

Lokal nämnd taxerar alla skattskyldiga inom ett visst geografiskt område. lokalt taxeringsdistrikt. i den mån dessa inte har förts över till särskilda taxeringsdistrikt. Det är i huvudsak löntagare och andra fysiska personer med okomplicerade inkomstförhållanden som taxeras av lokal nämnd.

Särskild nämnd finns av två slag. [ varje fögderi skall sålunda finnas minst ett särskilt taxeringsdistrikt, inom vilket särskild nämnd (s. k. rörelsenämnd) taxerar bl. a. fysiska personer med mera invecklade inkomstförhållanden. I varje län skall vidare finnas minst ett särskilt taxeringsdistrikt inom vilket särskild taxeringsnämnd (s.k. bolagsnämnd) taxerar bl.a. aktiebolag och föreningar.

Det finns f. n. drygt 5 000 nämnder, varav ca 900 är särskilda nämnder. Av totalt ca 6,2 milj. skattskyldiga med taxerad inkomst behandlas ca 1,1 milj. i särskild nämnd.

Arbetet med att bereda och föredra taxeringsärendena ankommer f. n. i princip på ordföranden i nämnden. Han biträds dock i detta arbete av taxeringsinspektör eller kronoombud. Taxeringsinspektör, som är tjäns- teman vid länsstyrelsen. skall alltid förordnas för rörelsenämnd och får dessutom förordnas för bolagsnämnd. Kronoombud skall förordnas för lokal nämnd samt för bolagsnämnd som inte biträds av taxeringsinspektör. F. n. brukar drygt 500 tjänstemän medverka i taxeringsarbetet som taxeringsin- spektörer.

Lokal skattemyndighet ombesörjer bl. a. sortering och viss komplettering av deklarationerna och sköter också en del expeditionella göromål.

Skattefrågor handläggs hos länsstyrelsen på skatteavdelningen eller. i Stockholms län. taxeringsavdelningen. Avdelningen är normalt uppdelad på fem enheter. taxeringsenhcten. revisionsenheten, mervärdeskatteenheten, uppbördsenheten och dataenheten. Avdelningen leds av ett länsråd. Denne är också skattechef enligt TL. Skattechefen bevakar det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verkar för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa inom länet. Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet i första instans inom länet ordnas och bedrivs ändamålsenligt.

Enligt 1975 års principbeslut skall granskningsdelen av det årliga taxerings-

Prop. 1977/78:18] 178

arbetet generellt föras över till tjänstemän hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse. Granskare skall dock inte förordnas för viss nämnd utan myndigheterna som sådana skall åläggas att biträda med granskning och föredragning av deklarationerna. Granskningsarbctet hos myndigheterna skall bedrivas i grupper som betjänar flera olika nämnder.

I fråga om fördelningen av deklarationsmaterialet mellan länsstyrelse och lokal skattemyndighet gäller enligt principbeslutet att svårkontrollerade deklarationer — bl. a. deklarationer från fåmansbolag och deras delägare — skall granskas hos länsstyrelsen, medan övriga skall granskas hos lokal skattemyndighet.

När det gäller taxeringsnämnderna innebär principbeslutet att särskilda taxeringsnämnder skall behållas för de svårare deklarationerna. Med hänsyn till bl. a. förlängningen av taxeringsperioden och mandatperioden för nämnd- ledamöterna skall dock de lokala nämnderna i den nya organisationen handlägga en del av de deklarationer som f. n. behandlas i särskild nämnd. Det totala antalet nämnder bör enligt principbeslutet kunna minskas till mellan 2 000 och 3 000.

Vidare skall enligt principbeslutet skattechefen vara den som leder och styr taxeringsarbetet i länet.

Utredningens förslag i de nu berörda avseendena innebär i princip följande.

Fördelningen av gl"(lllSkIli/L£_'S(ll'b€l(”I mellan länsstyrelse och lokal skatte- myndighet skall ske så att aktiebolag. föreningar m. fl. skattskyldiga i de s.k. B— och C-längderna, delägare i fåmansbolag och deras familjer samt högst 75 000 övriga svårkontrollerade granskas hos länsstyrelsen. Övriga granskas hos lokal skattemyndighet. Det innebär enligt utredningens beräkningar att drygt en halv miljon deklarationer kommer att granskas regionalt.

Fördelningen av m.m-ingsw'beler mellan lokal och särskild nämnd skall ske så att skattskyldiga i de s.k. B- och C-längderna, delägare i fåmansbolag och deras familjer samt andra skattskyldiga, vilkas inkomstförhållanden är av ”särskilt invecklad beskaffenhet". taxeras av särskild nämnd. Endast en typ av särskild nämnd skall finnas. Fördelningsprinciperna innebär enligt utredningen att lokal nämnd i den nya organisationen beslutar i fråga om huvuddelen av de rörelseidkare, handelsresande rn. fl. som f. n. taxeras i rörelsenämnd. Det slutliga antalet taxeringsnämnder i den nya organisa- tionen anser sig utredningen inte ha anledning att ange utan föreslår att länsstyrelserna får frihet att bestämma antalet nämnder med hänsyn till den minskning som riksdagen har uttalat sig för.

Det samlade (msvaret för den årliga taxeringen läggs på skattechefen. Länsstyrelsen befrias sålunda från det formella ansvaret att vaka över att taxeringsarbetet i första instans ordnas och bedrivs ändamålsenligt. Länssty- relsernas skatteavdelningar organiseras om och de nya arbetsuppgifterna vid den årliga taxeringen läggs på en omorganiserad taxeringsenhet. Den nuvarande taxeringsenhetens besvärsärenden flyttas till en ny enhet som

Prop. 1977/78:18] 179

kallas besvärsenhet.

De för projektet ansvariga myndigheterna. RSV och statskontoret. tar inte ställning till totalramen för den framtida bemanningen av den nya gransk- ningsorganisationen utan föreslår att frågan avgörs i samband med länssty- relsernas och de lokala skattemyndigheternas anslagsframställningar. Utred- ningen beräknar emellertid totalbehovet till 2371 tjänster varav ca 1 560 utgör nettoökning.

Remissinstanserna har i huvudsak godtagit förslagen utom på en punkt. Många remissinstanser motsätter sig sålunda förslaget att endast skattskyl- diga med "särskilt" invecklade inkomstförhållanden skall kunna hänföras till särskild nämnd. En sådan ordning skulle enligt många remissinstansers uppfattning utesluta möjligheten att inrätta särskild nämnd för sådana deklarationer som skall granskas av lokal skattemyndighet.

Riksdagen har vid 1976/77 års riksmöte beslutat (prop. 1976/77:100 bil. 18. CU 1976/77:13. rskr 1976/771164) att de av utredningen förordade princi- perna rörande fördelningen av granskningsarbetet mellan länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall ligga till grund för fördelningen av personal mellan myndigheterna. Särskilda förhållanden i något län skall dock kunna medföra en annorlunda fördelning av deklarationsgranskningen. Riksdagen har samtidigt beslutat att länsstyrelsernas skatteavdelningar skall omorgani- seras enligt utredningens förslag.

Vidare harjag i prop 1976/77:138 redogjort för min principiella inställning till frågan om fördelningen av deklarationsmaterialet mellan lokal och särskild nämnd. Jag framhöll därvid att särskilda taxeringsnämnder bör behållas för de svårare deklarationerna men att de lokala nämnderna bör kunna avgöra en delav de löntagar-,jordbruks- och rörelsedeklarationer som nu handläggs i särskild nämnd. Jag uttalade mig också för att endast en typ av särskild nämnd skall finnas och att sådana nämnder bör kunna inrättas även för deklarationer som granskas hos lokal skattemyndighet.

1 prop. 1976/77:138 berörde jag också vissa frågor angående skattemyn- dighetemas medverkan vid taxeringsarbetet. Jag anförde därom bl. a. följande. De tjänstemän som skall biträda taxeringsnämnderna avses i stor utsträckning arbeta i granskningsgrupper. Varje sådan grupp skall kunna biträda flera taxeringsnämnder och fördela sin medverkan på det sätt som visar sig lämpligast. Något särskilt förordnande att utföra granskning eller vara föredragande bör inte krävas. Dessa arbetsuppgifter följer med tjänsten hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. 1 vilken utsträckning och åt vilken eller vilka taxeringsnämnder tjänstemännen i det särskilda fallet skall lämna sitt biträde är en organisationsfråga som får lösas i administrativ ordning.

Mina ställningstaganden i prop. 1976/77:138 mynnade ut i förslag till ändringar i TL för att möjliggöra en bättre anpassning av taxeringsorganisa- tionen vid 1978 års taxering till den kommande ordningen. Förslagen har godtagits av riksdagen (SkU 1976/77:49, SFS 19771416). Ändringarna innebär

Prop. 1977/78:18] 180

bl. a. att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer enligt 4 & sista stycket TL får föreskriva om indelning i taxeringsdistrikt och taxerings- nämnds verksamhetsområde med avvikelse från vad som eljest gäller enligt paragrafen. Vidare skall enligt 16 ä 1 mom. TL länsstyrelse och lokal skattemyndighet medverka i taxeringsnämnds arbete i enlighet med före- skrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Föreskrifter i anslutning till de nya bestämmelserna i 4 ä' sista stycket och 16% 1 mom. har sedermera meddelats i 3 och 6 åå TK (SFS l977z737 och 197822).

De principer för den nya taxeringsorganisationen som jag har uttalat mig för i prop. 1976/77:138 avviker således på en punkt från utredningens förslag. Enligt min mening bör det således finnas möjligheter att inrätta särskilda nämnder på lokal nivå. Jag återkommer till frågan om hurjag har tänkt mig regleringen i detta avseende (avsnitt 11.2.2).

När det gäller det totala antalet taxeringsnänmder biträderjag utredningens mening att det bör ankomma på länsstyrelserna att med beaktande av principbeslutet bestämma hur många nämnder som behövs för att genomföra taxeringen på bästa sätt. Härvid måste hänsyn tas till en rad olika faktorer bl. a. kraven på lekmannainflytande, lokalkännedom och specialistkompe- tens. Några remissinstanser har framhållit att antalet nämnder i vart fall inte bör sättas lägre än 3000. Med anledning härav vill jag framhålla att principbeslutet självfallet inte får fattas så att den av riksdagen angivna övre gränsen för antalet nämnder. 3 000, inte får överskridas. Principbeslut i denna del innebär således endast ett riktmärke för distriktsindelningen. En minskning jämfört med f. n. torde följa av bl. a. förlängningen av taxerings- perioden. den minskade arbetsbördan för ordföranden och de ökade möjlig- heterna för denne att ensam fatta beslut i vissa ärenden. Först sedan några års erfaren het har vunnits av den nya organisationen kan lämpligt antal nämnder närmare anges.

[1.2.2 Inde/ning i laxeringsdistrikt m. m. Inlet/ning

Bestämmelser om indelning i taxeringsdistrikt finns i 4å TL. Däri föreskrivs bl. a. följande.

I varje län skall det finnas lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxerings- distrikt. Liokalt taxeringsdistrikt utgörs av kommun eller del av kommun. Två eller flera kommuner kan sammanföras till ett lokalt distrikt när särskilda skäl talar för det. För varje lokalt distrikt skall det finnas en lokal taxeringsnämnd som verkställer taxering inom distriktet i den mån det inte ankommer på annan taxeringsnämnd.

I varje fögderi skall det finnas minst ett särskilt taxeringsdistrikt. inom vilket särskild taxeringsnämnd (s.k. rörelsenämnd eller fögderinämndl verkställer taxering av fysiska personer. dödsbon och familjestiftelser. vilkas

Prop. 1977/78:181 181

inkomstförhållanden med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest är mera invecklade.

I varje län skall det finnas ett eller flera särskilda taxeringsdistrikt, där särskild taxeringsnämnd (s.k. bolagsnämnd eller Iänsnämnd) verkställer taxering av andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och familje- stiftelser. Till sådant distrikt skall där så kan ske hänföras även delägare i fåmansföretag och honom närstående person.

För hela riket skall det finnas minst en gemensam taxeringsnämnd, som taxerar bl. a. skattskyldiga som saknar hemortskommun i riket.

Fr. o. m. 1978 års taxering gäller som jag tidigare har nämnt att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om indelning i taxeringsdistrikt och om taxeringsnämnds verksamhetsområde med avvi- kelse från vad som annars följer av 4 &.

Länsstyrelsen beslutar enligt 5 & om indelning i taxeringsdistrikt och om de särskilda nämndernas verksamhetsområden. Beslutet skall avse visst taxeringsår samt meddelas i fråga om lokala taxeringsdistrikt senast den 30 september två år före taxeringsåret och i fråga om särskilda taxeringsdistrikt senast den 30 november året före taxeringsåret.

Utredningen föreslår att det skall finnas endast en typ av särskild taxeringsnämnd. Sådan nämnd skall enligt utredningens förslag till ändring i 45 besluta om dels andra skattskyldiga än fysiska personer. dödsbon och familjestiftelser. dels fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser vilkas inkomstförhållanden är av "särskilt" invecklad beskaffenhet.

Fåmansbolagsdelägare och dennes familjemedlemmar avses i princip bli taxerade av samma nämnd som taxerar företaget. Sådana skattskyldiga skall således föras till särskild nämnd även om deras inkomstförhållanden inte är av särskilt invecklad beskaffenhet. Motsvarande möjlighet skall vidare finnas i andra fall av intressegemenskap mellan skattskyldiga. t.ex. i fråga om företag och till dessa knutna personal- och pensionsstiftelser. Utredningen anger vissa principer för i vilken omfattning granskningen av här berörda kategorier av skattskyldiga skall samordnas till en och samma granskare. Tan ken är därvid att dessa principer skall tillämpas ock så när det gäller frågan om samordning skall ske vid taxeringen genom att de skattskyldiga hänförs till samma nämnd. I fråga om fåmansföretag i form av aktiebolag och ekonomisk förening föreslås som huvudregel att delägarnas och företagets deklarationer samordnas där företaget har sitt säte. Av praktiska skäl förordas att samordningen normalt skall omfatta högst tio delägare med familjer. I fråga om handelsbolag föreslås att delägarnas deklarationer samordnas länsvis antingen inom ramen för branschgranskningen eller till samma särskilda nämnd.

Med hänsyn till att föreskrifter om samordnad taxering i enlighet med vad utredningen sålunda har förordat skulle bli relativt omständliga förordar utredningen att i 4 & tas in en bestämmelse om att regeringen får föreskriva att taxeringsnämnd i annat distrikt än vad som i övrigt följer av paragrafen skall

Prop. 1977/78:181 ' 182

taxera vissa slag av skattskyldiga. Sådana föreskrifter skall få meddelas om det på grund av intressegemenskap mellan skattskyldiga eller av annan jämförlig orsak är av vikt för en tillförlitlig taxering att taxeringar av olika skattskyldiga verkställs av samma nämnd.

I fråga om den geografiska omfattningen av taxeringsdistrikten föreslår utredningen ett par förändringar. Bl. a. föreslås att föreskriften om att flera kommuner kan sammanslås till ett lokalt taxeringsdistrikt slopas. Vidare föreslås att särskilt taxeringsdistrikt skall få omfatta högst tolv kommuner. Förslaget i denna del motiveras med att det bör finnas minst en förtroende- vald ledamot i nämnden från varje kommun.

Även vissa redaktionella ändringar föreslås i 4 &. Bl. a. föreslås att det i förtydligande syfte tas in en föreskrift i 4 & om att lokala taxeringsdistrikt inte får omfatta samma geografiska område. Vidare införs begreppet "det gemensamma taxeringsdistriktet" som lagteknisk term. Föreskriften om att länsstyrelsen i Stockholms län utser gemensam nämnd flyttas från 4 s*" till 5 s". Föreskriften om att taxering av gemensam nämnd anses ske på särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt ersätts av en föreskrift om att taxering för gemensamt kommunalt ändamål anses ske för beskattning i särskild kommun.

I fråga om 5 ä föreslår utredningen att beslut om indelning i taxeringsdis- trikt och om de särskilda nämndernas verksamhetsområden skall fattas för treårsperioder. Möjlighet skall dock finnas att under treårsperioden besluta om nytt taxeringsdistrikt om det är påkallat på grund av ändringar i befolkningsunderlaget eller därmed jämförlig grund.

Allmänna synpunkter på dislriktsinde/ningvn

Jag har nyss redogjort för mina ställningstaganden i prop. 1976/77:138 rörande vissa av utredningens förslag till ändringar i 4 ;". Jag biträder sålunda förslaget att det skall finnas endast en typ av särskild nämnd. Däremot anser jag i likhet med en stor delav remissinstanserna att utredningens förslag till bestämning av de grupper av skattskyldiga som skall taxeras av särskilda nämnder innebär alltför begränsade möjligheter att inrätta sådana nämnder för de deklarationer som skall granskas av lokal skattemyndighet. Med hänsyn till den stora vikt som remissinstanserna har fäst vid denna fråga skall jag. innan jag närmare redovisar min inställning till tttredningens författ- ningsförslag, ta upp några principiella spörsmål som hänger samman med fördelningen av deklarationsmaterialet mellan lokal och särskild nämnd.

Utgångspunkten för mina överväganden är alltså att det skall finnas endast en typ av särskild nämnd och att sådan nämnd skall kunna tillföras även deklarationer som granskas på lokal nivå. Samtidigt bör enligt vad jag nyss har sagt de lokala nämnderna kunna behandla en del av de löntagar-. jordbruks- och rörelsedeklarationer som nu handläggs i särskild nämnd.

När det först gäller sådana skattskyldiga. som i dagsläget taxeras av de 5. k.

Prop. l977/78:181 ' 183

bolagsnämnderna, råder enighet om att de även i fortsättningen skall taxeras av särskild nämnd. Det gäller alltså i första hand bolag och föreningar. Fåmansbolagsdelägare med familjer skall i princip också taxeras av särskild nämnd. Tanken är att sådana skattskyldiga liksom f. n. skall hänföras till samma nämnd som taxerar bolaget. Jag biträder dessa förslag. Jag ansluter mig också i övrigt i stort sett till de av utredningen förordade principerna för samordning av granskningen och taxeringen i fråga om skattskyldiga med intressegemenskap på det ekonomiska området. Jag ställer mig dock tveksam till utredningens uttalande att behovet av samordning är mindre i fråga om t. ex. delägare i handelsbolag än i fråga om delägare i aktiebolag. Enligt min mening är det angeläget att även handelsbolagsdelägares deklarationer så långt möjligt förs samman till en granskare och en taxeringsnämnd. Därigenom skapar man förutsättningar för en likformig taxering. Samtidigt undviker man att en skattefråga som är gemensam för flera delägare blir föremål för utredning på olika håll. Jag vill dock framhålla att det i sista hand bör ankomma på skattechefen att avgöra hur samordningen lämpligen bör ske med hänsyn till kraven på en effektiv och likformig taxering.

När det gäller den grupp på 75 000 övriga svårkontrollerade skattskyldiga. som enligt principbeslutet skall granskas av tjänstemän hos länsstyrelse. är också alla överens om att den skall hänföras till särskild nämnd. Jag instämmer i denna uppfattning. Genom att det skall finnas endast ett slags särskild nämnd blir det möjligt att till skillnad från vad som gäller i dag låta denna grupp av svårkontrollerade fysiska personer taxeras av samma nämnder som taxerar bolagen.

Det anförda innebär att i princip alla skattskyldiga. som skall granskas hos länsstyrelse. skall taxeras av särskild nämnd. Enligt utredningen kan dessa skattskyldiga beräknas uppgå till drygt en halv miljon.

När det sedan gäller sådana skattskyldiga. som skall granskas hos lokal skattemyndighet, skall det stora flertalet liksom f. n. taxeras av lokal nämnd. Hit hör i första hand löntagare. Vidare bör enligt vad jag tidigare har sagt en del av de rörelseidkare, jordbrukare och andra fysiska personer med mera invecklade inkomstförhållanden. som f. n. taxeras av rörelsenämnder (fög- derinämnder) kunna föras över till lokal nämnd. Frågan om i vilken utsträckning detta bör ske är beroende av flera faktorer.

En betydelsefull faktor är hur granskningen av dessa kategorier av skattskyldiga läggs upp. Det finns som jag tidigare har antytt ett starkt organisatoriskt samband mellan granskning och taxering bl. a. genom att den som granskar deklarationen i regel också skall föredra den inför nämn- den. _

Detta samband gör sig särskilt gällande vid 5. k. branschgranskning, som i sin renodlade form innebär att en taxeringsfunktionär ensam ombesörjer granskningen inom 1. ex. ett fögderi av alla skattskyldiga som hör till en viss bransch. Eftersom taxeringsfunktionärerna enligt nuvarande ordning är förordnade att biträda en viss taxeringsnämnd. för en sådan branschgransk-

Prop. 1977/78:18] 184

ning automatiskt med sig att även taxeringen av de ifrågavarande skattskyl- diga hålls samman inom ramen för en s. k. branschnämnd. Härigenom blir det möjligt att ta till vara och utveckla speciella kunskaper om branschen hos såväl granskare som nämndledamöter. Vidare främjas likformigheten vid taxeringen.

Utredningen förordar att man skall bedriva branschgranskning på lokal nivå även i den nya organisationen. Som jag tidigare har antytt ger projektets förslag däremot i princip inte utrymme för särskilda nämnder på lokal nivå. Enligt utredningens uppfattning bör taxeringen av de skattskyldiga som "branschgranskats" kunna ske i lokala nämnder. Med en sådan ordning kan man som utredningen ser det kombinera fördelarna med å ena sidan branschgranskning och å andra sidan lokalkännedom.

Jag delar i och för sig utredningens mening att man så långt som möjligt bör ta tillvara lokalkännedomen vid taxeringen. Men det är också viktigt att man organiserar taxeringen så att kravet på likformighet tillgodoses på bästa möjliga sätt.

Utredningens förslag om branschgranskning är ett steg i denna riktning. Enligt min mening bör man emellertid gå ett steg längre och behålla den ordning som innebär att branschgranskningen kombineras med taxering i en särskild branschnämnd. Endast därigenom skapar man garantier för att den likformighet i behandlingen som branschgranskningen syftar till också slår igenom vid taxeringen. Även andra skäl talar för denna ordning. Ett exempel får belysa detta.

1 ett fögderi av normalstorlek (ca 40000 skattskyldiga) skall det enligt gällande bemanningsplaner i regel finnas 7 deklarationsgranskare. Jag bortser här från de assistenter som i huvudsak endast skall granska löntagardekla- rationer. Antalet lokala nämnder kan beräknas uppgå till ca 15—20. Det innebär att varje granskare kommer att få biträda åtminstone 2—3 lokala nämnder även om deklarationsmaterialet fördelas på granskarna uteslutande efter geografisk grund. Om man i stället avdelar en av dessa granskare för att granska samtliga skattskyldiga inom vissa branscher inom fögderiet och samtidigt låter taxeringen av dessa skattskyldiga ligga kvar hos de lokala nämnderna. kan granskarens föredragningsskyldighet komma att omfatta samtliga lokala nämnder i fögderiet. Dessutom får de övriga granskarna ett större antal nämnder på sin lott.

Enligt min mening bör man inte acceptera en ordning som innebär att en granskare får biträda ett tiotal olika nämnder. De kategorier av skattskyldiga vars deklarationer görs till föremål för branschgranskning bör därför i regel också hänföras till särskild nämnd.

Detta innebär i sin tur att man till branschgranskning bör hänföra endast sådana kategorier av skattskyldiga i fråga om vilka fördelarna med denna form av granskning tar över de fördelar som man kan vinna genom att taxeringen sköts av de lokala nämnderna. Enligt min mening bör taxering i de lokala nämnderna lämpa sig väl i fråga om en stor del av jordbruken och

Prop. 1977/78:18] 185

många av de mindre rörelserna.

De organisationsgrundande faktorer som jag här har berört talar enligt min mening för att en rätt stor del av de skattskyldiga som skall granskas av lokal skattemyndighet och som f. n. taxeras av s. k. rörelsenämnder även i fortsättningen bör taxeras av särskilda nämnder.

En annan betydelsefull faktor när det gäller att bestämma fördelningen av deklarationsmaterialet mellan lokal och särskild nämnd är möjligheterna att rekrytera lämpliga taxeringsnämndsordförande. Som jag framhöll i prop. 1976/77: 138 är det erfarenhetsmässigt svårt att få ordförande med tillräckliga kunskaper till nämnder som handlägger många olika slags komplicerade deklarationer. Även denna omständighet talar sålunda för att man bör ha möjlighet att låta särskilda nämnder ombesörja taxeringen av sådana skattskyldiga som skall granskas av lokal skattemyndighet.

['Vi/"filIrnings/"vg/eringen

Mot bakgrund av det anförda bör man inte i lagtexten skärpa de nuvarande kraven för att skattskyldig skall få hänföras till särskild nämnd. Vid utformningen av lagtexten bör man vidare enligt vad jag tidigare har sagt lämna rätt stort utrymme för skattechefen att bestämma om den närmare fördelningen av deklarationsmaterialet mellan lokal och särskild nämnd. l TL bör endast huvudprinciperna anges. Den ytterligare reglering som behövs bör ske i TK.

Jag föreslår att det i4 & TL anges att i särskilt taxeringsdistrikt skall taxeras fysiska personer. dödsbon och familjestiftelser, vilkas inkomstförhållanden är mera invecklade. samt andra skattskyldiga än fysiska personer. dödsbon och familjestiftelser. Vidare föreslås en kompletterande föreskrift om att till särskilt taxeringsdistrikt får hänföras även annan skattskyldig om det är påkallat med hänsyn till taxeringsarbetet.

Förslaget innebär i stort sett att de nuvarande reglerna om verksamhets- områdena för rörelsenämnd resp. bolagsnämnd har fogats samman till en reglering av de nya särskilda nämndernas verksamhetsområden. Komplet- teringsregeln avses i första hand ersätta den nuvarande föreskriften om att fåmansbolagsdelägare m.fl. skall hänföras till bolagsdistrikt. Regeln ger emellertid också uttryck för att man till särskilda taxeringsdistrikt kan hänföra t. ex. en rörelseidkare. som hör till en branschgranskad kategori, även om hans inkomstförhållanden inte är "mera invecklade". Jag vill också framhålla att regleringen även ger utrymme för att till en och samma särskilda nämnd hänföra såväl skattskyldiga som granskas hos lokal skattemyndighet som skattskyldiga som granskas hos länsstyrelse. Enligt min mening kan en sådan ordning ibland vara lämplig för att främja en likformig taxering av rörelseidkare med olika verksamhetsformer.

I fråga om utredningens övriga förslag till ändringar i 4 & ansluterjag mig till förslaget att slopa föreskriften om att flera kommuner kan sammanslås till

Prop. 1977/78:181 186

ett lokalt taxeringsdistrikt. Jag biträder också i huvudsak förslagen till redaktionella ändringar i paragrafen och föreslår även för egen del några förtydliganden idenna. Någon föreskrift om att lokala taxeringsdistriktet inte får omfatta samma geografiska område behövs dock enligt min mening inte. 1 sak harjag på en punkt en avvikande mening. Det gäller förslaget att särskilt taxeringsdistrikt skall få omfatta högst tolv kommuner. Förslaget berör direkt fyra län och har mött kritik från länsstyrelserna i tre av dessa län. Man framhåller bl. a. att om förslaget genomförs skulle det inte längre vara möjligt att låta samma nämnd som taxerar ett fåmansbolag även taxera bolagets samtliga delägare inom länet. Det skulle vidare inte vara möjligt att inrätta branschnämnder eller andra specialnämnder som omfattar hela länet. Jag delar länsstyrelsernas uppfattning att nackdelarna med utredningens förslag tar över vad man vinner genom det i form av lokal förankring hos nämnden i samtliga berörda kommuner. Förslaget bör således enligt min mening inte genomföras. Jag avser att i ett senare avsnitt närmare redogöra för min inställning till frågan om valet av förtroendeledamöter till taxeringsnämn- derna.

Även utredningens förslag till ändring i 5 & har anknytning till frågan om val av ledamöter. Förslaget att distriktsindelningen i princip skall gälla för treårsperioder motiveras sålunda av att valperioden för nämndledamöterna föreslås förlängd från ett till tre år. Somjag nyss har nämnt återkommerjag till valfrågoma. Menjag kan redan nu förutskicka attjag anseratt den föreslagna förlängningen av valperioden bör genomföras i enlighet med 1975 års principbeslut. Med hänsyn härtill ansluter jag mig också till förslaget att distriktsindelningen i princip bör gälla för treårsperioder.

I likhet med några remissinstanser anserjag emellertid att det bör finnas större möjligheter att ändra indelningen under perioden än vad utredningen har föreslagit. Det är visserligen, som utredningen har påpekat, önskvärt att de väljande organen får en viss garanti för att den organisation de väljer ledamöter till också består under mandatperioden. Men samtidigt är det angeläget att man inte avhänder sig möjligheterna att ändra en organisation som visar sig vara mindre ändamålsenlig. Jag kan därför inte förorda utredningens lösning, som i huvudsak innebär att organisationen under den löpande perioden kan ändras endast såtillvida att nytt taxeringsdistrikt får inrättas om det är påkallat med hänsyn till ändringar i befolkningsunderlaget eller därmed jämförlig grund. Dessa förutsättningar synes i första hand ha utformats med tanke på de lokala taxeringsdistrikten. I fråga om dessa distrikt torde också behovet av ändringar i huvudsak begränsa sig till fall som täcks av det föreslagna undantaget. Ändringar i distriktsindelningen torde emellertid oftare komma att aktualiseras i fråga om de särskilda distrikten. En ändring i fråga om uppläggningen eller inriktningen av granskningen kan sålunda ibland från samordningssynpunkt förutsätta att nya särskilda nämnder inrättas eller att redan befintliga nämnders verksamhetsområden justeras. Kan ändringen i fråga om granskningen inte lämpligen anstå till treårsperio-

Prop. 1977/78:18] 187

dens utgång måste även ändringen i fråga om de särskilda nämnderna tillåtas ske även under perioden. om man skall kunna förverkliga målsättningen att den nya taxeringsorganisationen skall vara smidig.

Jag föreslår mot denna bakgrund att ändring i fråga om distrikt och nämnder får företas under perioden, om särskilda skäl talarfördet. Därvid bör om möjligt tillses att en särskild nämnds verksamhetsområde inte ändras så att man väsentligen rubbar de förutsättningar som har gällt för valet. Jag återkommer till denna fråga.

Jag föreslår också en lagteknisk ändring i 5 ä' i fråga om rätten att besluta om distriktsindelning. Sådana beslut är att anse som normbeslut och skall ges i författnings form. Det innebär enligt regeringsformen att beslutanderätten inte kan delegeras till länsstyrelsen direkt i TL. Jag föreslår att i 5 ;" anges att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar om indelning i taxeringsdistrikt. om nämndernas verksamhetsområden och av antalet gemensamma nämnder.

I I ..?.3 Taxeringsnämnrlens ledamöter Inledning

Regler om förordnande av ordförande resp. val av övriga ledamöter i taxeringsnämnd, valbarhets- och behörighetsvillkor samt avsägelsegrunder m. m. finns f. n. i 6. 13 och 14 %% TL. Från redaktionell synpunkt är det enligt min mening lämpligt att i detta sammanhang föra samman regleringen i dessa avseenden till fem på varandra följande paragrafer. 6—10 åå. Jag avser att idet följande behandla de olika delfrågorna var för sig och därvid ange hurjag har tänkt mig regleringen.

M anda (period för ordföranden m. m.

F.n. gäller att ordförande i taxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen senast den 30 november året före taxeringsåret (6 & 1 mom.). Förordnandet meddelas således för ett år i sänder.

Utredningen anser att mandatperioden för taxeringsnämndens ordförande bör vara densamma som för övriga ledamöter och föreslår sålunda att mandatperioden för ordföranden förlängs från ett till tre år. Vidare föreslås att länsstyrelsen får möjlighet att utse ersättare för ordförande då denne på grund av semester eller sjukdom är förhindrad att hålla sammanträde.

De remissinstanser som har yttrat sig i frågan om mandatperioden för ordföranden avstyrker eller ställer sig tveksamma till att denna förlängs. Förslaget att länsstyrelsen vid förfall för ordföranden skall ha rätt att förordna ersättare för denne lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Flera remissinstanser förordar dock att man löser frågan om ersättare på annat sätt. Några instanser förordaratt ersättare för samtliga nämnder förordnas för hela

Prop. 1977/78:18] 188

taxeringsperioden samtidigt som ordförande utses. En del av dessa instanser förespråkar att man inte förordnar en personlig ersättare för varje ordförande utan istället utser några ersättare för ordförandena i ett större antal nämnder. från ett par håll föreslås att taxeringsnämnden inom sig utser ledamot att föra ordet vid förfall för ordföranden.

De instanser som är kritiska mot förslaget att mandatperioden för ordföranden skall vara tre år pekar bl. a. på de svårigheter en sådan bestämmelse skulle få för rekryteringen. Man menar att många kommer att tveka inför att binda sig för ett så långvarigt uppdrag. Jag delar denna upplättning. Under i vart fall en övergångsperiod. efter vilken behov av och möjligheter för rekrytering bättre kan bedömas. bör därför gälla att ordfö- rande liksom f. n. utses för ett taxeringsår i sänder.

Behov av att kunna förordna ersättare för ordförande föreligger enligt min mening även med en ettårig mandatperiod för ordföranden. Enligt nägra remissinstanser står vissa administrativa fördelar att vinna om ersättare kan förordnas för hela taxeringsperioden. samtidigt som ordförande utses.-Med hänsyn till bl. a. mitt förslag att ordförandens mandatperiod skall begränsas till ett år anser jag för egen del att utredningens förslag, är att föredra från administrativ synpunkt. Jag föreslår således att länsstyrelsen får förordna ersättare för ordföranden när denne är förhindrad att tjänstgöra. Det bör påpekas. att förslaget självfallet inte avser fall där ordföranden är jävig att handlägga visst ärende. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i 62% TL. enligt vilka nämnden inom sig utser ledamot att föra ordet vid ärendets handläggning. Jag föreslår också vissa ändringar av redaktionell art i bestämmelserna om förordnande av ordförande. Bl. a. utgår föreskrifterna om senaste tidpunkt för förordnande av ordförande. Regleringen i sådana avseenden bör i fortsättningen ske i TK.

Mina förslag i fråga om förort'fnande av ordft'jrz-inde framgår av 65. Föreskriften om förordnande av ersättare bör tas in i 9 &.

[x'/'(.rnumnbm/ och Iaxeringsinspeklör

1 den nuvarande taxeringwrganisationen biträds taxeringsnämnderna av taxeringsinspektör eller kronoombud. För rörelsenäm nd skall länsstyrelsen sålunda förordna en eller flera taxeringsinspektörer att biträda nämnden.: Taxeringsinspektör får också förordnas för bolagsnämnd. l taxeringsnämnd för vilken inspektör inte har förordnats utser länsstyrelsen vidare ett — tre kronoombud. Fr. o. m. l978 års taxering gäller att kronoombud och taxeringsinspektt'ir inte behöver förordnas när tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet är föredragande i nämnden (6 s' 1 och 2 mom.).

Enligt 1975 års principbeslut skall länsstyrelse och lokal skattemyndighet biträda alla nämnder. Det innebär att kronoombud inte längre skall utses. En konsekvens av principbeslutet är vidare att taxeringsinspektör inte längre

Prop. 1977/78:18] 189

skall förordnas att biträda viss nämnd. Utredningen har i enlighet härmed föreslagit att de nuvarande föreskrifterna härom i (vå ] och 2 mom. skall slopas. Jag biträder utredningens förslag. Detta medför följdändringar i de paragrafer som reglerar arbetsuppgifterna m. m. för sådana funktionärer. Det gäller bl. a. 9. 10 och 23 åå samt 6l & 2 mom. och 63 &.

Val av ledamöter

] taxeringsnämnd skall vid sidan av ordföranden finnas valda ledamöter. De nuvarande bestämmelserna härom finns i 6 ;" f . 3 och 4 mom. De innebäri huvudsak följande.

Mandatperioden är ett år. Valet förrättas i regel av kommunfullmäktige. I bolagsnämnd förrättas dock valet av landstingskommunens förvaltningsut- skott om mer än en kommun ingår i distriktet.

Antalet valda ledamöter i lokal nämnd skall vara minst tre och högst åtta. ] rörelsenämnd får dock högst tolv ledamöter väljas. ] sådan nämnd'skall minst en ledamot väljas för varje kommun. Antalet ledamöter bestäms i princip av dem på vilka valet ankommer. Om ledamöterna skall väljas av skilda organ skall dock länsstyrelsen bestämma antalet ledamöter och ange hur många av dem som skall väljas av varje organ. För varje ledamot skall utses en suppleant. Besvär över val av ledamöter och suppleanter förs hos länsstyrel- sen. Talan mot länsstyrelsens beslut får ej föras.

Några särskilda bestämmelser om valmetoden har inte meddelats. Det innebär-att utgången bestämsenfigt majoritetsvalmetoden.dvs. genom enkel röstövervikt.

Principbeslutet innebär att antalet valda ledamöter skall vara minst fem mot nuvarande tre och att mandatperioden för dessa ledamöter förlängs från ett till tre år.

Utredningen föreslåri enlighet med principbeslutet att mandatperioden för de valda ledamöterna förlängs till tre år. Härigenom uppnås. påpekar utredningen. överensstämmelse med vad som i regel gäller för val av ledamöter till kommunala nämnder. Valet skall enligt utredningens förslag ske i anslutning till de allmänna valen av kommunfullmäktige och gälla fr. o. m. den ljanuari året efter det år dåallmänna val av kommunfullmäktige ägt rum. Utredningen föreslår vidare att under löpande mandattid komplet- teringsval skall hållas om länsstyrelsen beslutar att ny taxeringsnämnd skall inrättas.

När det gäller antalet förtroendevalda ledamöter anser utredningen att tidigare förslag om åtta ledamöter inte tillgodoser kraven på ökat lekmanna- inflytande och lokalkännedom i de särskilda nämnderna. För sådan nämnd föreslås därför att antalet ledamöter skall vara högst tolv.

Utredningen anser att val av ledamöter i fortsättningen bör ske på samma sätt för lokal och särskild nämnd och föreslår att varje kommun som ingår i taxeringsdistriktet skall utse minst en ledamot i nämnden. Landstingskom-

Prop. 1977/78:18] 190

muns medverkan vid val av ledamöter slopas. Val av ledamöter till gemensam taxeringsnämnd skall liksom f.n. ombesörjas av fullmäktige i Stockholms kommun. Dessutom föreslås att regler införs om rätt att påkalla proportionellt val.

Remissinstanserna har inga erinringar mot att mandatperioden för de valda ledamöterna förlängs till tre år. Förslaget att antalet förtroendevalda leda- möter i särskild nämnd får vara högst tolv kritiseras av några remissinstanser som anser att detta är alltför många ledamöter. Även förslaget att särskilt taxeringsdistrikt får omfatta högst tolv kommuner och att minst en ledamot i särskild nämnd skall väljas för varje kommun som ingår i taxeringsdistriktet kritiseras av en del remissinstanser. Bl.a. görs gällande att inrättandet av branschnämnder och specialnämnder i regel förutsätter att taxeringsdistriktet omfattar hela länet. Flera av dessa remissinstanser anser att landstingets förvaltningsutskott bör välja taxeringsnämndsledamöterna i alla distrikt som omfattar mer än en kommun.

Jag finner ingen anledning att frångå principbeslutet att mandatperioden för de förtroendevalda ledamöterna och deras suppleanter skall vara tre år.

När det sedan gäller frågan om det antal ledamöter som bör få ingå i taxeringsnämnd vill jag till en början erinra om att gällande bestämmelser endast reglerar de yttre ramarna för antalet ledamöter i olika typer av nämnder. Det ankommer sedan på de väljande organen eller i vissa fall länsstyrelsen att inom dessa ramar bestämma hur många ledamöter som skall ingå i viss nämnd. Vidare bör i detta sammanhang framhållas att samtliga ledamöter som väljs för viss nämnd avses skola delta i nämndens alla sammanträden. Det bör också påpekas att nämnden är beslutför när ordföranden och två. eller i taxeringsdistrikt som omfattar mer än en kommun. tre ledamöter (suppleanter) är närvarande.

Enligt principbeslutet skall antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd vara minst fem. Det råder vidare i stort sett enighet bland remissinstanserna om att högst åtta ledamöter bör få ingå i lokal nämnd. Även jag ansluter mig till denna ståndpunkt.

Frågan om det högsta antalet ledamöter i särskild nämnd är i viss mån beroende av hur man ställer sig till vissa andra förslag som utredningen har lagt fram. Förslaget om högst tolv ledamöter i särskild nämnd bör sålunda bl. a. ses mot bakgrund av att utredningen förordat att varje kommun som ingår i ett särskilt taxeringsdistrikt skall få utse minst en ledamot. Enligt utredningens förslag skall sådant distrikt följaktligen få omfatta högst tolv kommuner.

Jag har emellertid tidigare ( avsnitt 11.2.2 ) tagit ställning för att särskilt distrikt i vissa fall skall få omfatta helt län.Detta ställningstagande innebär att jag inte heller kan biträda utredningens förslag att i särskild nämnd minst en ledamot skall väljas för varje kommun som ingår i taxeringsdistriktet. Det finns sålunda län med ända upp till 23 kommuner. Utredningens förslag

Prop. 1977/78:18] 191

skulle alltså få till följd att 23 valda ledamöter skulle utses i särskild nämnd vars distrikt omfattar sådant län. En sådan ordning är inte godtagbar. Det är således från mina utgångspunkter inte möjligt att. som utredningen har förordat. låta ett så stort antal ledamöter ingå i särskild nämnd att en fullständig lokalkännedom alltid blir företrädd. Enligt min mening bör lokalkännedomen inte heller i första hand vara styrande när det gäller att bestämma antalet ledamöter i de särskilda nämnderna. Den har mindre betydelse i fråga om de kategorier av skattskyldiga som ingår i dessa nämnder. I stället bör antalet ledamöter bestämmas så att det blir möjligt att rekrytera personer som är väl lämpade att tränga in i de ofta komplicerade taxeringsfrågor som handläggs i särskild nämnd. Det är också viktigt att antalet ledamöter bestäms med hänsyn till vad som är mest ändamålsenligt från arbetssynpunkt. Med dessa utgångspunkter finnerjag övervägande skäl tala för att det högsta antalet valda ledamöter bestäms till åtta även för särskild nämnd.

Vad jag nu har anfört innebär också att man bör behålla landstingets medverkan i val av ledamöter. Det gäller inte bara för det fall taxeringsdis- triktet omfattar fler än åtta kommuner. Frågan om vem som skall utse ledamöterna i taxeringsnämnden hänger nämligen samman med vilket valsätt som skall tillämpas. Utredningen har här föreslagit att möjlighet skall öppnas att begära proportionellt val. Jag anseri likhet med utredningen att det bör finnas möjlighet att få till stånd ett sådant valsätt vid val av ledamöter i taxeringsnämnd. För att ett sådant valsätt skall få någon betydelse måste valet emellertid omfatta mer än en ledamot. Garantier bör med andra ord skapas för att det eller de organ som har att förrätta valet får utse minst två. helst flera representanter.

Jag föreslår därför att landstinget skall välja ledamöter i särskild nämnd om mer än en kommun ingår i taxeringsdistriktet. Härigenom kan ett propor- tionellt valsätt få god genomslagskraft i alla särskilda nämnder. Ett undantag bör emellertid göras från denna ordning. Jag tänker på län med kommun som ej ingår i landstingskommun. [ den mån särskilt taxeringsdistrikt omfattar flera kommuner varav en kommun står utanför landstingskommun bör såväl fullmäktige i denna kommun som landstinget välja ledamöter till nämn- den.

Jag skall i detta sammanhang också ta upp frågan om vem som skall bestämma det antal ledamöter som skall ingå i viss nämnd. I enlighet med vad jag nyss har förordat kommer i fortsättningen kommunfullmäktige att välja ledamöter i lokal nämnd och särskild nämnd som omfattar högst en kommun. medan landstinget i regel väljer ledamöter i särskild nämnd som omfattar mer än en kommun. Endast för det fall att särskilt taxeringsdistrikt omfattar kommun som ej ingår i landstingskommun kommer sålunda skilda organ att välja ledamöter till en och samma nämnd. För detta fall behövs en regel om att länsstyrelsen bestämmer antalet ledamöter och hur många av dem skall väljas av varje organ. Ledamöterna bör därvid fördelas på de olika

Prop. 1977/78:18] 192

organen efter befolkningstalen. I övriga fall bör det liksom f. n. ankomma på det väljande organet att bestämma antalet ledamöter.

Sammanfattningsvis innebär mina förslag rörande val av ledamöter följande.

Ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd skall väljas för tre taxeringsår. Valet skall i princip gälla fr. o. m. den ljanuari året efter det år då allmänna val har ägt rum. Möjlighet skall dock finnas att förrätta komplet- terande val om ny taxeringsnämnd inrättas under treårsperioden. Valet förrättas i fråga om lokal nämnd av fullmäktige i vederbörande kommun. Kommunfullmäktige väljer också ledamöter i särskild nämnd om taxerings- distriktet omfattar högst en kommun. Landstinget förrättar valet till övriga särskilda nämnder. Om taxeringsdistrikt omfattar kommun som ej ingår i landstingskommun skall dock såväl kommunfullmäktige som landstinget välja ledamöter med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Val av ledamöteri gemensam nämnd skall liksom f. n. förrättas av kommunfullmäktige i Stockholms kommun. Möjlighet skall finnas att begära proportionellt valsätt.

Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall vara minst fem och högst åtta. Det skall ankomma på det väljande organet att närmare bestämma antalet ledamöter. Omfattar särskilt taxeringsdistrikt kommun som ej ingår i landstingskommun skall dock länsstyrelsen bestämma antalet ledamöter. För varje vald ledamot skall utses en suppleant.

Bestämmelserna föreslås skola tas in i 6 och 7 åå.

l-"a/barhers- och behörig/relsvi/lkor nr. m.

F. n. gäller i huvudsak samma formella kvalifikationskrav för ordföranden och de förtroendevalda ledamöterna i taxeringsnämnden. Vissa särregler gäller dock för val av ledamöter. Reglerna om rätten att avsäga sig uppdragen är också lika för ordförandena och de valda ledamöterna. Föreskrifterna i dessa avseenden återfinns i 13,5 och innebär i huvudsak följande.

Till ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd skall utses redliga och allmänt aktade personer. som kan antas besitta nödig insikt och erfarenhet. Till ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skall utses perso- ner. som besitter särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor. som ankommer på nämnden. Endast svensk medborgare kan utses. Sådant uppdrag får inte utövas av den. som är omyndig eller i konkurstillstånd.

För val av ledamöter och suppleanter gäller att kommun får välja endast den. som är mantalsskriven inom kommunen. och landstingskommuns förvaltningsutskott endast den. som är mantalsskriven inom taxeringsdis- triktet. Vid val till lokal taxeringsnämnd skall tillses. att kännedom om olika grupper av skattskyldiga inom distriktet och om distriktets olika delar om möjligt kommeratt finnas inom nämnden. I fråga om val till särskild nämnd bör tillses. att kännedom om möjligt kommer att finnas om olika delar av

Prop. 1977/78:18] 193

distriktet.

Kommer ledamot eller suppleant efter det han har utsetts i den ställning. att han inte längre är behörig att utöva uppdraget. skall han omedelbart frånträda detsamma. Den som har fyllt sextio år får avsäga sig uppdrag att vara ledamot eller suppleant. I övrigt får inte någon avsäga sig sådant uppdrag om han inte uppger hinder. som godkänns av den som har utsett honom.

Enligt 1452" får av länsstyrelse meddelat förordnande såsom ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd återkallas när synnerliga skäl föreligger. Avgår ledamot eller suppleant före tjänstgöringstidens slut skall efterträdare till honom för den återstående tiden utses i den ordning. som har gällt beträffande den avgångne. Uteblir vald ledamot i taxeringsnämnd från sammanträde och finns inte suppleant för tillfället att tillgå. får nämnden . om det erfordras. inkalla annan till ledamot valbar person.

Utredningen föreslår att samma krav i fortsättningen skall ställas på ledamöter i lokal och särskild nämnd nämligen att de kan antas besitta erforderlig insikt i de beskattningsfrågor som ankommer på nämnden.

Utredningen föreSIår vidare att ett uttryckligt förbud införs för vald ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd att utöva sitt uppdrag om han för taxeringsår under mandatperioden har blivit mantalsskriven i annan kommun än den där han har valts. Enligt utredningen torde ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd f. n. vara oförhindrad att fullgöra sitt uppdrag även om han för taxeringsåret har blivit mantalsskriven i annan kommun. På grund av den föreslagna bestämmelsen blir han i sådant fall skyldig att frånträda uppdraget.

Utredningen tar också upp frågan om tjänstemän på länsstyrelsernas skatteavdelningar och förvaltningsavdelningar även i fortsättningen bör få uppdrag som taxeringsordförande. Enligt utredningens mening behövs inget generellt förbud för tjänstemän inom skatteadministrationen att vara ordfö- rande. Det är dock enligt utredningen uppenbart att exempelvis skattechef. taxeringsdirektör och revi5ionsdirektör med hänsyn till deras funktioner inte bör komma i fråga för uppdrag som ordförande.

Remissinstanserna godtar i huvudsak utredningens förslag. Förslagen till ändringar i fråga om behörighetskraven för ledamöterna har endast föranlett vissa detaljanmärkningar. Bl.a. påpekas från ett håll att tillämpningen av proportionellt valsätt svårligen låter sig förena med kravet eller önskemålet i 13 s* om att ledamöteri taxeringsnämnd skall äga kännedom om olika grupper av skattskyldiga inom taxeringsdistriktet och om distriktets olika delar. Vidare föreslås från ett håll att kravet på svenskt medborgarskap slopas som valbarhetsvillkor. Ett par remissinstanser anser att bestämmelsen i 14 55 om hur man får fylla luckan i fall då varken ledamot eller suppleant har kommit till sammanträde är otidsenlig och rimmar illa med nämndernas uppgifter och befogenheter i den nya organisationen.

Frågan om taxeringstjänsteman bör. få förordnande som taxeringsordfö- rande diskuteras av ett stort antal remissinstanser. Det helt övervägande

Prop. 1977/78:18] 194

antalet av dessa instanser biträder utredningens uppfattning att det inte bör finnas något generellt förbud för tjänstemän inom skatteförvaltningen att vara ordförande i taxeringsnämnd. Bl.a. betonas vikten av att kvalificerade personer även fortsättningsvis kan rekryteras som ordförande i de särskilda taxeringsnämnderna. Om kravet sätts för lågt. kommer nämnden lätt att domineras av den tjänsteman som biträder nämnden med deklarations- granskningen. För att få fram tillräckligt med erfarna och kunniga taxerings- nämndsordförande måste även tjänstemän inom skatteförvaltningen kunna förordnas.

Några remissinstanser är kritiska mot förslaget. Bl. a. JK hyser från principiell synpunkt starka betänkligheter mot att taxeringstjänstemän förordnas som taxeringsnämndsordförande. JK anser att man i största möjliga utsträckning bör söka förordna andra än taxeringstjänstemän som ordförande. Liknande synpunkter framförs från ett par andra remissinstan- ser. .

Flera remissinstanser tar upp frågan om arvoderingen av taxeringsnämndsordförandena bl. a. mot bakgrund av ordförandens arbets- rättsliga ställning. Bl.a. TOR anser det diskutabelt huruvida rollen som ordförande skall innehas i form av ett förtroendeuppdrag och påpekar bl. a. att rätten till semesterersättning påverkas härav. Förbundet anser att denna fråga bör penetreras i det fortsatta utredningsarbetet. Förbundet anser det mycket angeläget att ordförandena redan vid övergången till den nya taxeringsorga- nisationen ges rätt att förhandla om arvoden och ersättning för kostnader i samband med taxeringsarbetet.

För egen del får jag anföra följande.

Reglerna om kvalifikationskraven m. m. för ledamöter i taxeringsnämnd har i huvudsak varit oförändrade sedan den nuvarande taxeringslagen infördes år 1956. En del av bestämmelserna överfördes utan någon egentlig saklig ändring till 1956 års lag från den tidigare gällande taxeringsförord- ningen från år 1928. Som utredningen och några remissinstanser har påpekat är reglerna i behov av en modernisering. Även vissa sakliga ändringar behöver vidtas. Enligt min mening är det lämpligt att nu söka bringa förevarande regler i samklang med vad som på andra rättsområden gäller för ledamöter eller nämndemän. Föreskrifterna i lagen (1971152) om skatterätt. fastighetstaxeringsrätt och länsrätt (LSFL) bör därvid tjäna som förebild.

Enligt min mening bör man till en början kunna slopa vissa av de mera allmänt hållna kompetenskraven i 13 &. Detta ligger i linje med den utveckling som har skett på andra rättsområden och bidrar alltså till en ökad enhetlighet i lagstiftningen. I likhet med utredningen föreslårjag sålunda att föreskriften att till ledamöter skall utses redliga och allmänt aktade personer skall utgå.

Kravet på fackkunskaper hos ledamöterna skall enligt utredningens förslag alltjämt komma till uttryck i 13 & genom en föreskrift om att till ledamot skall utses person som kan antas besitta erforderlig insikt i de beskattningsfrågor

Prop. 1977/78:18] 195

som ankommer på nämnden. Jag biträder utredningens mening att en sådan föreskrift bör finnas kvar i TL och föreslår att det anges att till ledamot och suppleant skall utses person som har insikt i de beskattningsfrågor som ankommer på nämnden.

Det är självfallet angeläget att det i nämnden. förutom fackkunskap. finns kännedom om olika delar av taxeringsdistriktet och om olika grupper av skattskyldiga inom distriktet. Det bör dock enligt min mening kunna förutsättas att valmyndigheterna beaktar vikten härav även utan uttryckliga föreskrifter härom. Jag vill i detta sammanhang erinra om att de nuvarande föreskrifterna härom i 1355 tidigare gällde även beträffande ledamöter i prövningsnämnd. När prövningsnämnderna år 1971 ombildades till skatte- rätter ansågs av skäl som här har åberopats några motsvarande föreskrifter inte erforderliga beträffande nämndemännen i de nya rätterna. Mot denna bakgrund föreslår jag att de ifrågavarande bestämmelserna i l3s' utgår. En följdändring föreslås också i reglerna om besvär över val av ledamöter.

När det sedan gäller de särskilda kvalifikationsk raven skalljag först beröra det s.k. bostadsbandet vid val av ledamöter.

Jag har tidigare förordat att landstinget skall vara valorgan i vissa fall. De nuvarande föreskrifterna om bostadsband för kommunvald resp. landstings- vald ledamot kan därför i princip lämnas oförändrade. I enlighet med utredningens förslag bör dock i lagtexten markeras att föreskrifterna inte gäller i fråga om gemensam nämnd. Jag biträder vidare utredningens uppfattning att vald ledamot inte bör få ha kvar sitt uppdrag om bostads- bandet bryts under mandatperioden. Jag föreslår sålunda att mantalsskriv- ning i kommun som ingåri taxeringsdistriktet skall utgöra såväl valbarhets- villkor som behörighetsvillkor.

Kravet på att ledamot och suppleant skall vara svenska medborgare skall enligt utredningens förslag finnas kvar. Jag ansluter mig till denna stånd- punkt. Jag kan alltså inte biträda förslaget från en remissinstans att kravet på svenskt medborgarskap skall tas bort. Jag vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen vid 1977/78 års riksmöte intagit samma ställning när det gäller frågan om svenskt medborgarskap för nämndemän i domstolarna (JuU 1977/ 78:51.

Förbudet för omyndig och konkursgäldenär att utöva uppdrag som ledamot i taxeringsnämnd bibehålls också i utredningens förslag. För egen del anserjag att förbudet för konkursgäldenär att vara ledamot i fortsättningen bör gälla endast taxeringsnämndens ordförande. Min inställning grundar sig på att konkurstillstånd inte längre utgör valbarhetshinder vid val av nämndemän till domstol.

Någon övre åldersgräns för rätten att inneha uppdrag som ledamot i taxeringsnämnd finns f. n. inte. När det gäller nämndemän i domstolarna gäller däremot en gräns vid 70 år. Det är enligt min mening lämpligt att införa samma gräns i fråga om ledamot i taxeringsnämnd. Vidare bör det klan markeras att kraven på att ledamot skall vara myndig svensk medborgare

Prop. 1977/78:18] 196

som inte har fyllt 70 år utgör såväl valbarhetsvillkor som behörighetsvill- kor.

Efter mönster från LSFL föreslår jag vidare dels en föreskrift om att nämnden självmant prövar den valdes behörighet. dels bestämmelser om skyldighet att motta uppdrag.

Den nuvarande föreskriften i 14% om hur man får fylla luckan i fall då varken ledamot eller suppleant har kommit till sammanträde är som ett par remissinstanser har påpekat otidsenlig. Den torde numera inte heller tillämpas i praktiken. Jag föreslår därför att bestämmelsen utgår.

De remissinstanser som har yttrat sig om lämpligheten att förordna taxeringstjänstemän som ordförande i taxeringsnämnd har i allmänhet pekat på den höga kompetens som ordförandena inom den nya organisationen måste besitta. I annat fall menar de kommer nämnden i allt för hög grad att domineras av den tjänsteman som biträder nämnden med deklarations- granskningen. Av den anledningen bör tjänsteman inom skatteförvaltningen kunna förordnas som ordförande. Jag delar denna och utredningens uppfatt- ning att något generellt förbud för dessa tjänstemän att vara ordförande inte skall finnas. För att få kvalificerade ordförande i de särskilda nämnderna torde det ofta bli nödvändigt att liksom f. n. förordna tjänstemän inom skatteadministrationen till ordförande i dessa nämnder. Jag betonar emel- lertid vikten av att rekryteringen av ordförande sker med största omsorg. Så långt möjligt bör man anlita ordförande utanför den krets av tjänstemän som arbetar med deklarationsgranskning eller annan taxeringskontroll eller för det allmännas talan i taxeringsmål.

Med anledning av vad några remissinstanser har anfört angående ordför- andens arbetsrättsliga ställning och arvodesfrågorna vill jag framhålla att dessa spörsmål behöver övervägas ytterligare. Jag är alltså inte f. n. beredd att ta ställning i dessa avseenden.

Hänvisningar till S11-2

Sammanfattningsvis innebär mina förslag följande.

Ledamot i taxeringsnämnd skall vara myndig svensk medborgare och får ej ha fyllt sjuttio år. Ordföranden får inte vara i konkurstillstånd. Den som väljs till ledamot i lokal eller särskild nämnd skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i distriktet. Taxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som har insikt i de beskattningsfrågor som ankommer på nämnden. Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är inte skyldig att motta uppdrag som ledamot eller suppleant. Dessa föreskrifter. som delvis har sin motsvarighet i nuvarande 13% I och 3 mom. tas in i 8 &.

De nuvarande reglerna i 13 ä' 2 mom. om rätten att avsäga sig uppdrag som ledamot eller suppleant tas med vissa redaktionella ändringar in i 9 %. Däri anges också att uppdraget för faller om ledamoten eller suppleanten upphör att vara valbar eller behörig. Föreskriften skall jämföras med nuvarande bestämmelser i 13 ä 4 mom. enligt vilka ledamot eller suppleant omedelbart skall frånträda uppdrag om han kommer i den ställningen att han inte längre

Prop. 1977/78:18] 197

är behörig att utöva det. Till 9% överförs vidare med endast redaktionella ändringar den nuvarande föreskrifteni 14 % 1 mom. om länsstyrelsens rätt att återkalla förordnande som ordförande. Till 9 % llyttas också bestämmelserna i 14% 1 mom. om utseende av ny ledamot eller suppleant när ledighet uppkommer. Även dessa bestämmelser ändras i främst redaktionellt hänse- ende. Slutligen skall enligt vadjag tidigare har sagt i 9 % tas in bestämmelser om förordnande av ersättare för ordföranden.

Reglerna om besvär över val av ledamöter och suppleanter som f.n. återfinns i 6% 4 mom.. förs in i 10%. Som jag tidigare har antytt utgår bestämmelserna om förfarandet när kännedom om olika grupper av skatt- skyldiga inte blivit företrädd vid valet. Jag förelår vidare att i 10% tas in bestämmelser om att besvär inte får anföras mot beslut som länsstyrelsen fattar enligt 5—9 %%. Det gäller besluten om distriktsindelning. verksamhets- områden . antalet ledamöter och fördelningen av dem när olika organ förrättar valet. förordnande av ordförande och ersättare. Något praktiskt behov av en besvärsrätt i dessa fall föreligger enligt min mening inte.

11.2.4 Arbets- och ansvarsfördelning Inledning

Arbetet med deklarationsgranskning och därmed sammanhängande uppgifter åvilar f. n. i första hand taxeringsnämndsordföranden. Han biträds emellertid i detta arbete av kronoombud eller taxeringsinspektör. Även lokal skattemyndighet och länsstyrelse medverkar i viss utsträckning i taxerings- arbetet i första instans. Arbetsuppgifterna är i huvudsak fördelade på följande sätt.

[ taxeringsnämnd. som inte biträds av taxeringsinspektör. är det i princip ordföranden som svarar för granskningen och föredragningen. Han skall vidare bl. a. tillhandahålla deklarationsblankcttcr. lämna deklarationsupplys- ningar. ta emot deklarationer och expediera beslut m. m. (7 %). I sådan nämnd skall kronoombudet biträda ordföranden med dessa uppgifter (9 %).

I taxeringsnämnd som biträds av taxeringsinspektör ankommer det i första hand på denne att sköta gransknings- och föredragningsarbetet. Han ombesörjer också huvuddelen av det expeditionella arbetet (10%). 1 sådan nämnd har ordföranden till huvudsaklig uppgift att leda nämndens arbete. Han skall dock granska deklarationer i den utsträckning som-behövs för en noggrann och tillförlitlig taxering (8 %). .

Lokal skattemyndighet skall bl. a. sortera deklarationsmaterialet och sköta längdföring som inte ombesörjs av länsstyrelsen. Skattemyndigheten medverkar också i övrigt i taxeringsnämndernas arbete bl.a. i fråga om expeditionella göromål. Bestämmelser härom fanns tidigare i 16% 1 mom. Fr. o. m. 1978 års taxering gäller enligt paragrafen att länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall medverka i taxeringsnämnds arbete i enlighet med

Prop. l977/78:181 198

föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter har meddelats i TK.

Skattechefen har att bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa "(17 %).

Länsstyrelsen skall bl. a. vaka över att taxeringsarbetet i första instans ordnas och bedrivs ändamålsenligt (59 %).

Utredningen föreslår följande ändringar med anledning av principbeslutet om att granskningsdelen av den årliga taxeringen generellt skall föras över till lokal skattemyndighet och länsstyrelse.

Regleringen av ordförandenas huvudsakliga uppgifter i den nya organisa- tionen föreslås ske i 7 %. Förslaget sammanfalleri stort sett med vad som f. n. gäller enligt 8 % för ordförande i sådan nämnd som biträds av taxeringsin- 'spektör.

Ordföranden skall sålunda enligt utredningens förslag till 7 % planera och leda nämndens arbete samt iden omfattning som det finnes påkallat föredra ärendena. Han skall vidare granska deklarationer i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig taxering samt vid behov begära eller själv företa ytterligare utredning i ärendet.

Ijämförelse med nuvarande 8 % innebär utredningens förslag i huvudsak följande ändringar. Föreskriften om att ordföranden vid behov skall begära eller själv företa ytterligare utredning i ärendet saknar direkt motsvarighet i nuvarande 8 %. Vidare bortfaller enligt förslaget den nuvarande föreskriften om att ordföranden skall avge yttranden i besvärsmål. Utredningen erinrar om att sådana yttranden enligt 13 % förvaltningsprocesslagen(1971 :291 ) skall avges av förvaltningsmyndighet som tidigare har beslutat i saken. Med hänsyn till att taxeringsnämnden i det nya systemet skall vara verksam hela året behövs enligt utredningen inte längre någon specialreglering i TL utan nämnden bör kunna avge yttranden i besvärsmål. Vidare slopas enligt förslaget föreskriften om att ordföranden skall införskaffa felande deklara- tioner m. m. Denna uppgift övergår till skattemyndigheterna.

I förhållande till de nuvarande föreskrifterna i 7% om de uppgifter som ankommer på ordförande i nämnd som inte biträds av taxeringsinspektör innebär utredningens förslag att ordföranden befrias från ytterligare arbets- uppgifter. Det gäller bl.a. uppgifterna att tillhandahålla deklarationsblanket- ter. lämna deklarationsupplysningar. ta emot deklarationer. sända underrät- telser till andra myndigheter och att sköta expeditionellt arbete. Även dessa uppgifter skall enligt förslaget övertas av skattemyndigheterna.

Bestämmelserna i 9 och 10 %% om kronoombud resp. taxeringsinspektör föreslås slopade eftersom sådana funktionärer inte skall utses i den nya organisationen.

I 10 % skall i stället enligt utredningens förslag tas in föreskrifter om lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet. Motsvarande reglering beträffande länsstyrelse föreslås ske i 11 %.

Den föreslagna 10% innehåller en relativt utförlig uppräkning "av de

Prop. 1977/78:181 199

arbetsuppgifter som skall ankomma på lokal skattemyndighet. Uppräk- ningen omfattar bl. a. flertalet av de uppgifter som enligt vad jag nyss har sagt föreslås överflyttade från ordföranden till skattemyndigheterna. Vidare anges de för myndigheten nya arbetsuppgifterna. nämligen att granska deklaratio- ner. bcreda ärenden till nämnden och tillhandahålla föredragande.

Genom en hänvisning i 11 % föreslås dessa uppgifter ankomma på länsstyrelsen i fråga om de deklarationer som skall granskas regionalt.

Enligt utredningens förslag till 10 % skall lokal skattemyndighet dessutom i likhet med vad som f. n. gäller ha till uppgift att motta och sortera deklarationer m. m. Lokal skattemyndighet föreslås också skola ombesörja all längdföring.

Även lagregleringen i fråga om fördelningen av granskningsarbetet mellan länsstyrelse och lokal skattemyndighet föreslås ske i 10 resp. 11 % TL.

Enligt utredningsförslaget skall lokal skattemyndighet medverka vid taxeringsnämnds arbete beträffande skattskyldiga med hemortskommun inom fögderiet i den mån inte länsstyrelsen medverkar. Lokal skattemyn- dighet föreslås även efter anvisningar av skattechefen få medverka i taxeringsarbetet beträffande skattskyldiga med hemortskommun i annat fögderi inom länet.

Länsstyrelsen skall medverka vid särskild taxeringsnämnds arbete. om inte särskilda skäl talar för att det är lämpligare att lokal skattemyndighet medverkar. Efter skattechefens anvisningar föreslås länsstyrelsen få medverka vid lokal taxeringsnämnds arbete.

Utredningen framhåller att skattechefen bör ha möjlighet att vid behov omfördela granskningsresurserna vid lokal skattemyndighet i länet. Utred- ningen framhåller vidare att länsstyrelses medverkan vid taxeringsnämnds arbete i första hand avser granskning av de deklarationer som behandlas i särskild taxeringsnämnd. Utredningen påpekar emellertid att de föreslagna bestämmelserna även ger utrymme för att låta lokal skattemyndighets tjänsteman granska sådana deklarationer. Vidare ges enligt den föreslagna 11 % möjlighet för länsstyrelse att i vissa fall även medverka vid arbetet i lokal eller gemensam taxeringsnämnd. Utredningen anser att det kan vara lämpligt att ett visst år göra regional granskning av en viss grupp skattskyldiga i lokal taxeringsnämnd utan att behöva överflytta dessa till särskild taxerings- nämnd.

Utredningen föreslår att det samlade ansvaret för den årliga taxeringen. med vissa undantag. läggs på skattechefen. Detta föreslås komma till uttryck i TL bl. a. genom ett tillägg till 17 %. Enligt tillägget skall skattechefen leda taxeringsarbetet i länet. Han skali också utfärda föreskrifter för lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet. Utredningen föreslår vidare att föreskriften i 59 % om att länsstyrelsen vakaröver taxeringsarbetet i första instans slopas. Enligt utredningen innebär detta att uppgiften övergår till skattechefen med stöd av den föreslagna 17 %. De uppgifter som enligt 59 a och 60 %% f.n. ankommer på länsstyrelsen. dvs. skyldigheten att lämna

Prop. 1977/78:18] 200

förslag till anvisningar och rätten att kalla taxeringsnämndslcdamöter till överläggningar, föreslås också bli överförda till skattechefen. Länsstyrelsen skall enligt utredningen alltjämt ha kvar uppgifterna att utse vissa funktio- närer i taxeringsnämnd samt att göra distriktsindelning och besluta om de särskilda nämndernas verksamhetsområden.

Remissinstanserna godtar i allmänhet förslaget till reglering av ordföran- dens uppgifter. Några remisinstanser vill emellertid ha kvar föreskriften om att ordföranden skall lämna de skattskyldiga deklarationsupplysningar. Utredningens förslag rörande ansvarsfördelningen mellan skattechef och länsstyrelse tillstyrks eller lämnas utan erinran. Ett par länsstyrelser motsätter sig emellertid förslaget att till skattechefen föra över länsstyrelsens nuvarande uppgift enligt 59 % TL ”att vaka över att taxeringsarbetet i första instans ordnas och bedrives ändamålsenligt”. Länsstyrelserna anser att det är angeläget att behålla den förankring som taxeringsarbetet i första instans f. n. har i länsstyrelsen med dess förtroendemannastyrelse. Vidare framhålls bl. a. att i begreppet taxeringsarbete inryms också sådana uppgifter som även efter reformen kommer att ligga på taxeringsnämndens ordförande. t. ex. plan- läggning och Iedning av sammanträdena. Här har länsstyrelserna ett ansvar för att de funktionärer som den har tillsatt fullgör sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.

Även utredningens förslag i fråga om ansvarsfördelningen mellan regional och lokal myndighet har i huvudsak fått ett positivt mottagande. Från flera håll betonas vikten av att klara ansvarslinjer dras upp men också av att samråd sker mellan de skilda myndigheterna. Några remissinstanser under- stryker utredningens uttalande att skattechefen i vissa fall bör ha möjlighet att disponera över hela granskningsorganisationen och anser att detta bör framgå av lagtexten.

Jag kan också för egen del i huvudsak ansluta mig till utredningens förslag. Som jag tidigare har anfört förordar jag dock mindre detaljreglering än vad utredningen har föreslagit. Jag behandlar i det följande var för sig frågorna om ordförandens uppgifter, skattemyndigheternas uppgifter samt an- svarsfördelningen.

Ord/örandens uppgi/ier

De nu ifrågavarande bestämmelserna i 7 och 8 %% TL innehåller som nyss har nämnts en uppräkning av de huvudsakliga uppgifter som ordföranden har utöver vad som annars anges i TL. Det är främst ordförandens allmänna uppgifter i fråga om granskning, föredragning och expeditionellt arbete som anges i dessa paragrafer.

Föreskrifterna är i huvudsak av rent administrativ art. De avser förhål- landet inom nämnden eller till andra myndigheter. Det finns därför i och för sig enligt vad jag tidigare har sagt möjlighet att flytta över dessa föreskrifter till TK. Med hänsyn till TL:s uppbyggnad i övrigt är det dock enligt min

Prop. 1977/78:181 201

mening lämpligt att åtminstone 'i huvudsak ange ordförandens uppgifter i fråga om granskning m. m. i lagen.

Införandet av generell tjänstemannagranskning bör som utredningen har framhållit innebära att reglerna om ordförandenas hvuclsakliga arbetsupp- gifter i fråga om granskning m. m. görs enhetliga och inte som f. n. beroende av vilken typ av nämnd ordföranden har förordnats för. Det är också naturligt att regleringen i detta avseende sker i huvudsaklig överensstämmelse med de bestämmelser som f. n. gäller för ordförande i sådan nämnd som biträds av tjänsteman.

I enlighet härmed bör ordförandena i den nya organisationen i första hand ha till uppgift att leda taxeringsnämndens arbete. De olika ledningsfunktio- nerna får ökad betydelse i den nya organisationen bl. a. genom den utvidgade kontrollverksamheten i första instans och de nya ärendegrupper som tillförs nämnden. Ett större antal svåra skatterättsliga frågor än hittills kommer därigenom att aktualiseras redan i första instans. Det blir en viktig uppgift för ordföranden att leda arbetet inom nämnden så att de förtroendevalda ledamöterna kan tränga in i frågorna och utöva ett verkligt inflytande på besluten. Den medborgerliga förankring av taxeringen. som av tradition finns på skatteområdet bör således bibehållas och förstärkas. llärigenom främjas taxeringsnämndens självständighet vid beslutsfattandet och skapas förut- sättningar lör en god balans i taxeringsarbetet mellan granskningstjänste- männen och nämnden.

Även de nya organisatoriska formerna för taxeringsarbetet medför ökade krav på ordförandens ledande funktion. Med hänsyn bl. a. till att varje nämnd kommer att biträdas av flera föredragande måste arbetet i nämnden planläggas i nära samråd med skattemyndigheterna. Ordföranden måste vidare ägna stor uppmärksamhet åt att söka åstadkomma största möjliga likformighet i besluten.

Gransknings- och utredningsarbetet skall i första hand ankomma på skattemyndigheterna. Dessa ansvarar alltså bl. a. för att granskningsarbetet bedrivs så att deklarationerna kan föredras inför nämnden inom behörig tid. Som utredningen har framhållit bör emellertid ordföranden ha till uppgift att utöva viss kontroll av granskningsarbetet. Han bör sålunda alltjämt granska deklarationer i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig taxering. Liksom f. n. bör denna granskning inriktas på de svårare deklara- tionerna och på sådana deklarationer där granskaren föreslår avvikelse.

Ansvaret för att utredningen i ärendena är tillfredsställande vilar helt naturligt i första hand på granskningstjänstemännen. Men även i detta avseende harordlöranden självfalletett ansvar. Jag vill erinra om att enligt 8 % förvaltningslagen (l97lz290) har myndighet i princip skyldighet att vägleda enskild som har givit in en ofullständig handling. om det behövs för att han skall kunna tillvarata sin rätt. Vidare får enligt 15 % samma lag ärende i princip inte avgöras utan att parten fått tillfälle att yttra sig över det som har tillförts ärendet genom annan än honom själv. För taxeringsnämndens del bör det i

Prop. 1977/78:18] 202

första hand ankomma på ordföranden att tillse att ärendena i sådana hänseenden är färdigberedda innan de avgörs av nämnden. Gransknings- tjänstemännen bör därför vara skyldiga att efterkomma en begäran från ordföranden att fullständiga utredningen i sådana hänseenden. Självfallet bör tjänstemännen också i övrigt biträda med kompletterande utredningar som nämnden eller ordföranden finner erforderliga. Detta gäller inte minst med hänsyn till mitt förslag till ändring i 65 %.enligt vilket taxeringsnämnden skall tillse att utredning görs och att tillfälle bereds den skattskyldige att yttra sig när det behövs för nämndens beslut. Jag återkommer strax till detta förslag ( avsnitt 11.3.2 ). Gäller det mera omfattande utredningar t. ex. i form av revision blir det i sista hand en resurs- och prioriteringsfråga som får lösas av arbetsledare inom myndigheten. Jag vill erinra om att ordföranden alltid har möjlighet att. i första hand inom ramen för 31 % 2 mom.,själv företa utredning som han finner påkallad. Han kan t. ex. med stöd av denna paragrafanmana den deklarationsskyldige att ge in handling som behövs för kontroll av deklarationen. Jag vill i detta sammanhang förutskicka attjag avser att lägga fram förslag som ger ordföranden bättre möjligheter än f. n. att företa utredning i taxeringsärendena. Jag återkommer till detta ( avsnitt 11.8.2 ). Mot denna bakgrund anserjag i likhet med utredningen att det bör föreskrivas att taxeringsnämndens ordförande vid behov skall föranstalta om utredning i taxeringsärendena.

Föredragningen skall enligt utredningen i princip skötas av gransknings- tjänstemännen. Jag biträder förslaget att ordföranden skall ha rätt att föredra ärenden i den utsträckning han själv finner lämpligt. Däremot anser jag i likhet med några remissinstanser men i motsats till utredningen att det inte bör föreskrivas någon skyldighet för ordföranden att vara föredragande i den mån länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet förordnar därom.

Hänvisningar till PS3

Sammanfattningsvis tillstyrkerjag sålunda utredningens förslag till regle- ring av ordförandens huvudsakliga uppgifter i den nya organisationen med undantag för förslaget om föredragningsskyldighet. Ordföranden skall således utöver vad som annars anges i TL främst ha till uppgift att planera och leda nämndens arbete. Det skall därvid åligga ordföranden att granska deklarationer och andra handlingar i den utsträckning som erfordras för en noggrann och tillförlitlig taxering samt att vid behov föranstalta om utredning i taxeringsärendena. Ordföranden får själv föredra ärende i nämnden när han finner det lämpligt. Bestämmelserna bör tas in i 11 %.

Jag vill slutligen framhålla att med slopandet av den nuvarande före- skriften i 7 % om att ordföranden skall lämna deklarationsupplysningar, avses inte någon inskränkning i den nuvarande service- och informationsskyldig- heten. Deklarationsupplysningar bör emellertid i första hand lämnas av skattemyndigheterna. Jag vill erinra om att enligt servicecirkuläret ( 19721406) till statsmyndigheterna skall myndighet i lämplig utsträckning gå allmän- heten till handa med upplysningar i frågor som rör myndighetens verksam- hetsområde.

Prop. 1977/78:181 203

Skattemyndigheternas uppgi'fier

Somjag har nämnt föreslår utredningen en relativt detaljerad reglering i 10 och 11 %% TL av de uppgifter i fråga om granskning m.m. som enligt principbeslutet skall ankomma på lokal skattemyndighet resp. länsstyrelse. För egen del anser jag att regleringen av organisationen i administrativt hänseende bör begränsas. l TL behövs sålunda enligt min mening i och för sig inte någon ytterligare föreskrift om skattemyndigheternas medverkan vid taxeringsarbetet utöver den nuvarande föreskriften i 16 % om att länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall medverka enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Jag bortser här från de bestämmelser som reglerar befogenheterna i fråga om revision m. rn. Det kan emellertid vara lämpligt att i ifrågavarande kapitel i TL. som handlar om taxeringsorganisationen. översiktligt ange de olika beskattningsorganens uppgifter och inbördes relationer. Som har framgått av den föregående redogörelsen för ordförandens uppgifter i den nya organisationen har jag också förordat att man i TL skall ange de uppgifter som huvudsakligen skall ankomma på honom. Förslaget i den delen innehåller bl. a. föreskrifter om att ordföranden alltjämt skall ha skyldighet att utföra viss granskning och utredning. Han skall vidare ha rätt att själv föredra ärendena.

Mot denna bakgrund anserjag att man i TL även bör ange skattemyndig- heternas uppgifter i dessa avseenden. 1 lagen bör sålunda komma till uttryck att det skall ankomma på länsstyrelse och lokal skattemyndighet att granska deklarationer och i övrigt bereda ärendena för taxeringsnämnden. Vidare bör anges att myndigheterna skall tillhandahålla föredraganden och ombesörja expeditionella göromål. Bestämmelserna bör ha sin plats i 12 %.

De närmare föreskrifter som behövs angående de olika arbetsmoment som ingår i dessa arbetsuppgifter och fördelningen av uppgifterna mellan de båda myndigheterna bör beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. 1 denna ordning bör således ges föreskrifter om vem som skall handha sortering av deklarationer. längdföring m. m. Detsamma gäller i fråga om vilka skattskyldiga och vilka nämnder de olika myndigheternas medverkan skall avse. [ sista hand bör skattechefen vara den som reellt beslutar i dessa frågor. Jag återkommer i det närmast följande avsnittet till detta spörsmål.

Enligt mitt förslag skall sålunda i 12% anges att länsstyrelse och lokal skattemyndighet skall granska deklarationer och i övrigt åt nämnden bereda ärenden samt ombesörja göromål av expeditionell art. Länsstyrelsen och den lokala skattemyndigheten skall tillhandahålla föredragande i ärende som myndigheten har berett.

Prop. 1977/78:18] 204

.-—'fnsvars/ördelning — skattechefens ställning

Enligt 1975 års principbeslut skall skattechefen leda och styra taxeringen och granskningen inom länet. Detta innebär att han skall utöva den administrativa ledningen av granskningstjänstemännens arbete och h_a rätt att ge direktiv för uppläggningen av granskningsinsatserna och taxeringsar- betet i övrigt. Han skall vidare kunna i vissa situationer förfoga över hela granskningsmganisationen i länet. t.ex. för koncentrerade kontrollinsatser på vissa områden. .

Principbeslutet slår alltså fast att den materiella och formella styrningen av såväl det regionala som det lokala taxeringsarbetet skall vila på skattechefen. Utredningens förslag innebär att det samlade ansvaret för det årliga taxeringsarbetet med vissa undantag läggs på skattechefen. Jag ansluter mig till huvudprinciperna i utredningens förslag. I enlighet med principbeslutet skall sålunda skattechefen dels inta en ledande ställning vid såväl det regionala som det lokala taxeringsarbetet dels ges ett ökat formellt ansvar för taxeringsarbetet i första instans.

1 fråga om ledningen av taxeringsarbetet skall skattechefen således inte bara ha att självständigt besluta om hur detta arbete skall ordnas och bedrivas inom länsstyrelsen. Skattechefens uppgift att leda taxeringsarbetet skall också som utredningen har föreslagit innefatta en möjlighet att ge närmare anvisningar om hur lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet skall tillgå. Han skall bl.a. ha möjlighet att ge direktiv för uppläggningen av gransknings- och kontrollarbetet. Han måste vidare kunna inrikta myndig- hetens arbetsinsatser så som i det särskilda fallet krävs för att taxeringsnämn- derna skall få bästa möjliga stöd. Han bör sålunda som utredningen har R.")rordat exempelvis kunna föreskriva att en lokal skattemyndighet skall bistå annan lokal skattemyndighet eller att lokal skattemyndighet skall biträda särskild nämnd även om arbetet avser skattskyldiga med hemortskommun utom fögderiet. .

Skattechefens ledningsfunktion i fråga om de lokala skattemyndigheternas granskningspersonal kan emellertid inte utövas på samma sätt som i förhållande till personalen på länsstyrelsen. Skattechefens planläggning av arbetet och fördelning av resurserna måste självfallet ske i samråd med de lokala skattemyndigheterna. Jag anser i likhet med flera remissinstanser att det samrådsförfarande inom ramen för ett särskilt samrådsorgan som utredningen har förordat kan vara en lämplig form för planläggningen och utformningen av taxeringsarbetet. Med hänsyn till att skattechefen skall ha ledningen och ansvaret för taxeringsarbetet i länet är det dock han som skall ha det avgörande inflytandet.

Jag är därmed framme vid frågan hur bestämmelserna om skattechefens befogenheter i förhållande till lokal skattemyndighet och dess gransknings- personal lämpligen bör regleras.

Jag skall här mot bakgrund av den föregående redogörelsen först beröra utredningens förslag att skattechefen skall ha att utfärda föreskrifter om lokal

Prop. 1977/78:181 205

skattemyndighets medverkan efter samråd med myndigheten.

Somjag tidigare har framhållit måste skatttxhefen för att kunna utöva sin ledande funktion kunna ge anvisningar för lokal skattemyndighets medverkan i taxeringsarbetet både till den del som gäller själva deklarations- granskningen och den del som avser revisioner eller annan kontrollverksam- het. Sådana anvisningar kan i varje fall till viss del komma att få karaktären av föreskrifteri rcgeringsformens mening. Sådana föreskrifter skall utfärdas av regeringen eller den underordnade myndighet åt vilken regeringen uppdrar att meddela erforderliga bestämmelser. Sådant uppdrag bör ges åt länsstyrel- sen. Bestämmelse härom bör tas in iTK. 1 enlighet med principbeslutet bör dock skattechefen i praktiken själv få svara för anvisningarnas innehåll och utformning. En sådan ordning erhålls genom att i länsstyrelseinstruktionen tas in bestämmelse om att chefen för skatteavdelningen ensam beslutar angående föreskrifter för lokal skattemyndighets medverkan i taxerings- nämndernas arbete. Jag föreslår att frågan löses efter dessa linjer.

Vid överVägandeiui i prop. 1975z87 framhölls att vissa fördelar beträffande ledningsfunktionen för taxeringsarbetet liksom andra hithörande administrativa frågor skulle erhållas genom att inordna lokala skattemyndig- heten som en lokal enhet i den regionala förvaltningen. Skatteutskottet (SkU 1975131) gav i sitt betänkande med anledning av propositionen med riksdagens instämmande uttryck för uppfattningen. att man på längre sikt borde inrikta sig på att inlemma fögderiorganisationen i den regionala förvaltningen. Frågan om en sådan sammanföring av lokala skattemyndig- heten med länsstyrelsernas skatteavdelningar utreds f. n. av särskilda sakkunniga (Fögderiutredningen: Kn 1975102).

1 direktiven för fögderiutredningen framhålls att även om utredningsar- betet enligt vad som har förutsatts bedrivs skyndsamt. kan resultatet inte förverkligas innan den nya taxeringsorganisationen har genomförts. Man har sålunda att räkna med att skattechefens direktivrätt för uppläggningen av granskningsinsatserna och taxeringsarbetet i övrigt under ett antal år får utövas med den organisationsindelning som nu föreligger. l samband med ett inordnande av lokal skattemyndighet i länsstyrelsernas skatteavdelningar kan bl.a. frågan om skattechefens ställning komma att aktualiseras på nytt.

Vadjag nu har sagt innebär sålunda att i TL inte tas in någon föreskrift som direkt anger skattechefens befogenheter i förhållande till lokal skattemyn- dighet. Som jag tidigare har antytt bör dock i enlighet med principbeslutet skattechefens ledande ställning i detta avseende liksom i fråga om taxerings- arbetet i övrigt koninia till uttryck i TL. Utredningen föreslår att det i 17 % anges att skattechefen leder taxeringsarbetet i länet. Enligt utredningens uppfattning bör bestämmelsen få till följd att nuvarande föreskrift i 59 % Tl. om länsstyrelsens åliggandc att vaka över taxeringsarbetet i första instans slopas. För egen del vill jag anföra följande.

Det åvilar sedan gammalt länsstyrelsen att utöva tillsyn över beskattnings-

Prop. 1977/78:18] 206

väsendet. Emellertid gäller också sedan lång tid att vissa uppgifter av fiskal natur såsom taxeringskontroll och processföring ligger på skattechefen (tidigare förste taxeringsintendenten). som därvid är undantagen länsstyrel- sens inflytande. Detta följer bl. a. av föreskriften i 17 % om att skattechefen skall bevaka det allmännas rätt och verka för riktiga taxeringar. bl. a. genom att granska taxeringsnämndernas beslut och i förekommande fall anföra besvär. Härtill kommer att flertalet av de uppgifter i fråga om taxeringsarbetet som f. ri. formellt ankommer på länsstyrelsen i praktiken är delegerade på avdelningschefen genom normalarbetsordningen för länsstyrelserna.

Utredningen förordar att länsstyrelsen alltjämt skall ha kvar ansvaret för de arbetsuppgifter som är av allmän administrativ natur. Jag delar denna uppfattning och anser i likhet med utredningen att man inte bör göra någon ändring beträffande länsstyrelsens ansvar för distriktsindelningen och förordnande av ordförande. Som jag tidigare har framhållit är dock beslut om distriktsindelning att betrakta som normbeslut och skall därför ges i författnings form. På grund härav kan länsstyrelsen enligt regeringsformen inte tilläggas beslutanderätten direkt i TL utan där bör anges att beslut meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. 1 TK. bör anges att länsstyrelsen beslutar i frågan. Jag förutsätter vidare att dessa uppgifter liksom f. n. kommer att delegeras till chefen för skatteavdelningen genom arbetsordningen.

I enlighet med det anförda föreslårjag att det i 14 % anges att skattechefen leder och ansvarar för deklarationsgranskningen och annan kontroll för taxeringen. Vidare ansluter jag mig till utredningens uppfattning att skatte- chefen bör upprätta förslag till länsanvisningar och när så är önskvärt kalla nämndledamöter till överläggningar angående taxeringsarbetet. Dessa uppgifter bör därför i överensstämmelse med utredningens förslag överflyttas från länsstyrelsen till skattechefen. Bestämmelserna har dock enligt min mening sin plats i TK. Nuvarande bestämmelser i 59 a och 60 %% Tl- kan därför utgå.

Med hänsyn till v adjag nu har anfört anserjag i likhet med utredningen att 59 % bör slopas. Länsstyrelsens skyldigheter vid den årliga taxeringen framgår av de paragrafer som reglerar de olika arbetsuppgifterna.

När det slutligen gäller taxeringsarbetet i nämnderna bör enligt vad jag tidigare har sagt den ledande funktionen ankomma på ordföranden. Taxeringsnämnden bör i materiellt hänseende inta en självständig ställning gentemot skattemyndigheterna i övrigt. Någon direktivrätt för länsstyrelse eller annan i sakfrågorna bör alltså inte finnas. Däremot bör skattechefen liksom f.n. stödja taxeringsnämnderna med råd och anvisningar i de materiella frågorna.

Prop. 1977/78:18] 207

Ovriga frågor

Enligt 16 % 2 mom. TL får kommun förordna tjänsteman hos kommunen som länsstyrelsen godkänner att biträda ordföranden med granskning av deklarationer. 1 16% 3 mom. föreskrivs att ordföranden får anlita skrivbi- träde.

Utredningen föreslår att föreskrifterna slopas med hänsyn till att alla nämnder skall biträdas av tjänstemän hos lokal skattemyndighet eller länsstyrelse. Utredningen föreslårockså att i 17 % införs en uttrycklig regel om taxeringsintendents partsställning i taxeringsprocessen för att bl. a. markera att taxeringsintendenten inte är part i taxeringsnämnden.

För egen del anser jag i likhet med flera remissinstanser att regeln om, kommuns medverkan i taxeringsarbetet bör behållas. Den utgör grundvalen för det arbete som utförs av de kommunala taxeringsrevisorer som finns anställda i vissa kommuner. Jag delar inte heller utredningens uppfattning att det behövs en föreskrift om taxeringsintendentens partsställning. Denna framgår enligt min mening av andra bestämmelseri TL. Däremot förordarjag i likhet med utredningen att föreskriften om ordförandens rätt att anlita skrivbiträde slopas.

Jag föreslår att bestämmelserna om kommuns medverkan i taxeringsar- betet med vissa redaktionella ändringar tas in i 13 %.

11.3 Taxeringsnämndernas verksamhet 11.3 . I Arbets/ormar Sammanträden. närvarorätt ln. m.

1 61—63 %% finns regler om taxeringsnämndens sammanträden. De avser bl. a. bestämmandet av tid och plats. kallelseskyldighet. närvarorätt. skyl- dighet att anmäla skiljaktig mening och protokollföring. Reglerna innebär i huvudsak följande.

Tid och plats för taxeringsnämndens sammanträden bestäms av ordföran- den. Han skall också kalla ledamöterna och på lämpligt sätt och i god tid underrätta länsstyrelsen och de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet om tid och plats för sammanträdena. Är ledamot förhindrad att komma skall han i sitt ställe kalla suppleanten och underrätta ordföranden härom (61 % 1 mom."). Normalt brukar nämnden sammanträda 4—8 gånger under perioden mars—juni.

Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom slutna dörrar. Skattskyldig har dock rätt att företräda inför nämnden för att lämna upplysningar till ledning för taxeringen. 1 sådant fall bör nämnden i regel genast lämna skatt'skyldig begärd upplysning i fråga om hans taxering (61 % 4 mom.). Taxeringsinspektör deltar i nämndens överläggningar men inte i dess beslut (61 % 2 mom.). Skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman får

Prop. 1977/78:18] 208

närvara vid sammanträde med taxeringsnämnden (61 % 5 mom.).

Skiljaktig mening hos ordförande eller taxeringsinspektör skall anges på deklarationshandling och antecknas i protokollet. Annan ledamot som deltagit i taxeringsnämndens beslut får anföra reservation mot beslutet. Av nämnden anlitad sakkunnig har rätt att anteckna särskild mening till protokollet (63 %).

Protokoll skall föras vid sammanträdena i erforderlig omfattning. Proto- kollet skalljusteras av ordföranden och två andra ledamöterföl % 1 mom.). I praktiken förs inte särskilt protokoll från varje sammanträde utan ett enda protokoll upprättas för hela taxeringsperioden—. 1 protokollet tas inte in uppgift om vilka taxeringar som har behandlats vid visst sammanträde. Det går inte heller att av protokollet utläsa vilka ledamöter som har deltagit i beslut rörande viss skattskyldigs taxering. . '

Enligt principbeslutet skall föredragande tjänsteman inte få delta i nämndens beslut men få anteckna avvikande mening. Suppleant skall få närvara vid nämndens sammanträden även utan att ordinarie ledamot har förfall.

Utredningen föreslårtill en början vissa ändringar i 61 % 1 mom. i fråga om ordförandens skyldighet att underrätta om tid och plats för sammanträdena. Föreskriften om att han på lämpligt sätt skall underrätta de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet föreslås slopad. 1 stället införs skyldighet för ordföranden att underrätta lokal skattemyndighet. Enligt utredningen tillgo- doser man därigenom de skattskyldigas intresse av att på ett enkelt sätt få kännedom om sammanträdena. Vidare föreslås att ordföranden skall kalla suppleanterna till det första sammanträdet och underrätta dem om tid och plats för övriga sammanträden.

Närvarorätten vid nämndens sammanträden skall enligt utredningens förslag regleras i 61 % 2 mom. Föredragande tjänsteman i nämnden föreslås få närvarorätt även i fråga om ärende som han inte har föredragit. llans rätt att närvara vid nämndens överläggningar föreslås dock gälla endast ärende där han är föredragande. Den som utan att vara föredragande har verkställt taxeringsrevision föreslås få närvarorätt och rätt att delta i överläggningarna vid handläggning av ärende som berörs av revisionen. Samma rätt skall enligt förslaget liksom f. n. tillkomma sakkunnig vid handläggning av taxerings- fråga beträffande vilken han har biträtt nämnden. Vidare föreslås rätt att närvara vid sammanträde för skattskyldigs ombud och biträde samt för suppleant som inte har trätt i ledamots ställe. Den nuvarande föreskriften i 61 % 5 mom. om närvarorätt för skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman föreslås överflyttad till 61 % 2 mom. Skattskyldigs rätt att företräda inför nämnden skall enligt förslaget stå kvar i 61 % 4 mom.

Bestämmelserna i 63 % om rätt — i vissa fall skyldighet — att anföra reservation mot taxeringsnämndens beslut eller att låta anteckna avvikande mening till protokollet föreslås ändrade. Förslaget innebär att de som får delta i nämndens överläggningar även skall ha rätt att anmäla från beslutet

Prop. 1977/78:18] 209

skiljaktig mening. Den nuvarande föreskriften om att skiljaktig mening skall antecknas i protokollet föreslås med hänsyn till föreskriftens ordningska- raktär överflyttad till TK.

1 övrigt föreslås inte några ändringar av bestämmelserna om protokoll- föring i TL. Den nuvarande föreskriften om att protokoll skall föras i erforderlig omfattning står alltså kvar. Utredningen avvisar tanken på att införa skyldighet för nämnden att i protokollet eller på annat sätt dokumen- tera vilka ledamöter som har deltagit i visst beslut.

Remissinstanserna godtar i allmänhet utredningens förslag. En del instanser är dock kritiska på några punkter. Från flera håll uttalas sålunda tveksamhet till att suppleanterna får närvara vid nämndens samtliga sammanträden. En sådan ordning anses innebär att arbetet i nämnden blir tungrott. Förslaget om närvarorätt för föredragande. sakkunnig och taxeringsrevisor berörs av ett mindre antal remissinstanser. De som tar upp frågan är tveksamma eller avvisande till förslaget att sakkunnig och revisor skall ha rätt att närvara även vid nämndens överläggningar. Detta anses strida mot processuell praxis. Utredningens ståndpunkt att man inte bör införa skyldighet att dokumentera vilka ledamöter som har deltagit i ett beslut rörande viss skattskyldigs taxering kritiseras av bl. a. JO. Den nya regerings- formen och instruktionen för JO medför att taxeringsnämnderna numera står under JO:s tillsyn. Det blir därför enligt JO i framtiden nödvändigt att dokumentation finns om vilka ledamöter som har deltagit i beslut rörande viss skattskyldig.

För egen del får jag anföra följande. Ordförandens skyldighet enligt 61 % 1 mom. att underrätta de skattskyldiga i distriktet om nämndens sammanträden hänger samman med de skattskyl- digas rätt att företräda inför nämnden och lämna upplysningar. Någon särskild form för underrättelseskyldighetens fullgörande har inte föreskrivits. [ praktiken brukar meddelande om sammanträdena anslås hos länsstyrelsen. på kommuns anslagstavla c. (1. Av meddelandet framgår inte vilka taxeringar som avses behandlas vid visst sammanträde utan endast tid och plats för sammanträdena. Skattskyldig som vill närvara när hans deklaration behandlas av nämnden måste alltså vända sig till ordföranden eller den som granskar deklarationen för att få upplysning om till vilket sammanträde han bör komma. 1 den nya organisationen är det enligt min mening naturligt att den skattskyldige tar kontakt med föredragande tjänsteman hos länsstyrelse eller lokal skattemyndighet om han vill utnyttja sin rätt att företräda inför nämnden. Med hänsyn härtill förordarjag i likhet med utredningen att man slopar föreskriften i 61 % 1 mom. att ordföranden skall underrätta de skattskyldiga om sammanträdena och i stället inför skyldighet för ordför- anden att underrätta lokal skattemyndighet. Den nuvarande skyldigheten att underrätta länsstyrelsen står kvar.

För en situation finns det emellertid enligt min mening anledning att bibehålla och även utvidga underrättelseskyldigheten gentemot de skattskyl-

Prop. 1977/78:18] - 210

diga. Jag tänker på fall där TN-revision har verkställts hos den skattskyldige. Enligt utredningen bör den skattskyldige upplysas om sin rätt att företräda inför nämnden om revisionen har utföns av en från granskningsarbetet fristående taxeringsrevisor och denne kallas till nämndens sammanträde. För egen del anser jag att man bör gå ett steg längre och underrätta den skattskyldige om tid och plats för sammanträdet i samtliga fall där taxeringsrevision har verkställts hos honom. Jag föreslår att en föreskrift härom tas in i 61 % 1 mom.

Principbeslutet om suppleants närvarorätt bör enligt utredningen innebära att suppleanterna kallas till det första sammanträdet och underrättas om övriga sammanträden. Jag ansluter mig till förslaget att suppleanterna skall kallas till det första sammanträdet. Som utredningen har framhållit är det önskvärt att suppleanterna är närvarande vid det första sammanträdet då arbetet planläggs och ordföranden bl. a. informerar om nyheter vid taxeringen. Däremot bör det enligt min mening inte införas någon skyldighet för ordföranden att särskilt underrätta suppleanterna om övriga sammanträ- den. Om suppleant önskar delta i sammanträdena utan att förfall för ordinarie ledamot föreligger har han möjlighet att vända sig till ordföranden eller skattemyndigheterna för att få information om sammanträdena. Förslaget om kallelse till suppleanterna framgår av 61 % 1 mom.

Liksom f. n. skall taxeringsnämndens sammanträden hållas inom stängda dörrar. Jag ansluter mig i huvudsak till utredningens förslag i fråga om den personkrets som skall ha rätt att närvara vid sammanträdena. Föredragande tjänsteman måste självfallet ha rätt att närvara vid sammanträdena och även delta i nämndens överläggningar. Detta bör gälla oavsett om tjänstemannen själv har föredragit ärendet eller ej. Jag förordar vidare att suppleant som ej har trätt i ordinarie ledamots ställe skall ha rätt att närvara vid överläggning- arna.

Skattskyldigs rätt att företräda inför nämnden genom ombud eller med annat biträde följer enligt min mening av 6 % förvaltningslagen. Bestämmel- serna i 61 % 4 mom. TL bör sålunda efter förvaltningslagens tillkomst anses innebära en komplettering av föreskrifterna i 16 % förvaltningslagen om rätt för part att muntligen lämna uppgifteri förvaltningsärende och inte en från 6 % samma lag avvikande reglering. Jag anser således att det inte behövs någon föreskrift i TL om skattskyldigs rätt att företräda inför nämnden genom ombud eller med biträde.

Beträffande närvarorätten för taxeringsrevisor och sakkunnig vill jag till en början erinra om att sakkunnig f. n. har rätt att delta i nämndens överlägg- ningar och anteckna avvikande mening till protokollet. Det finns emellertid som några remissinstanser har påpekat skäl för att nu överge denna ordning. Bl.a. gäller inom den allmänna förvaltningen i övrigt normalt inte några motsvarande befogenheter för sakkunnig. Det kan också ibland framstå som olämpligt att från nämnden fristående expertis får vara kvar vid nämndens överläggningar när förhandling med den skattskyldige har ägt rum. Jag

Prop. 1977/78:18] 211

föreslår därför att närvarorättcn för taxeringsrevisor och sakkunnig begränsas till en rätt att företräda inför nämnden och lämna upplysningar i ärendet. Har föredraganden utfört taxeringsrevisionen bör detta inte utgöra hinder mot att han deltar i nämndens överläggningar i ärendet. Taxeringsrevisorns närva- rorätt bör anges i lagtexten. Sakkunnigs rätt att företräda inför nämnden på angivet sätt får anses följa av 15 å. som föreskriver att nämnden får anlita sakkunnig. Liksom hittills bör skattechefen och av honom beordrad tjän- steman ha rätt att närvara vid nämndens sammanträden. Sådan tjänsteman bör dock som utredningen har föreslagit inte ha rätt att närvara vid överläggningarna. Mina förslag i fråga om närvarorättcn framgår av 61 52 och 4 mom.

Rätt att anmäla skiljaktig mening bör som utredningen har föreslagit tillkomma föredraganden. Med hänsyn till vad jag nyss har förordat beträffande närvarorätten för sakkunnig och taxeringsrevisor kan jag däremot inte ansluta mig till förslaget att även dessa tjänstemän skall ha rätt att anmäla skiljaktig mening. Lagtekniskt innebär det att nuvarande föreskrift om rätt för sakkunnig att anteckna särskild mening till protokollet utgår. När det gäller ledamöterna i taxeringsnämnden gäller f. n. att ordföranden är skyldig att på deklarationen eller bilaga till denna ange skiljaktig mening och göra anteckning härom i protokollet. Övriga ledamöter har rätt att anföra reservation mot taxeringsnämndens beslut. Sådan reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas. Vill ledamoten närmare ange grunderna för reservationen skall denna avfattas skriftligen och avges senast vid justeringen av protokollet. Jag anser i likhet med utred- ningen att reglerna i dessa avseenden bör göras lika för ordföranden och de valda ledamöterna. Bestämmelserna bör tas in i 64 å som handlar om omröstning vid skiljaktiga meningar. Jag föreslår att i ett nytt andra stycke i paragrafen anges att skiljaktig mening hos ledamot och föredragande tjänstemanskall avfattas skriftligen och avges inom en vecka efter samman- trädet.

När det gäller protokollföringen och därmed sammanhängande frågor delar jag den uppfattning som bl. a. JO har framfört, nämligen att man bör införa skyldighet att dokumentera vilka ledamöter som har deltagit i ett beslut rörande viss skattskyldigs taxering. Det bör ankomma på regeringen att föreskriva hur denna dokumentation skall ordnas. ] likhet med utredningen förordarjag vidare att reglerna om protokollföringen samlas i TK. där redan flertalet av föreskrifterna på området finns. Det bör alltså ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om protokollföringen. Jag föreslår att 61 9; 1 mom. ändras i enlighet härmed. Vidare föreslår jag att de nuvarande föreskrifterna om protokollföring i 63 & TL slopas.

Prop. 1977/78zl8l 212

Beslut/ör/wt och ()nm'isming

Reglerna om taxeringsnämndens beslutförhet finns i 63 &. Beslut om taxering och annat beslut som innebär avgörande i sak får enligt paragrafen fattas om ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun. minst tre andra ledamöter är närvarande. Endast ett kronoombud får delta i omröstningen. Den omstän- digheten att ledamot har att avträda vid behandling av viss taxering hindrar dock inte att beslut fattas rörande denna taxering. Annat beslut av nämnden får fattas av ordföranden ensam.

Omröstningsreglerna finns i 64 &. Däri föreskrivs att om ledamöterna har skiljaktiga meningar skall öppen omröstning hållas och flertalets mening gälla. Vid lika röstetal gäller den mening som är till den skattskyldiges förmån eller. om denna grund inte kan tillämpas. ordförandens mening.

Enligt principbeslutet skall ordföranden ensam ha rätt att besluta i fråga om otvistiga deklarationer och ärenden om småbelopp liksom frågor av rent teknisk och formell natur. Vidare skall omröstningsreglerna ändras så att ordföranden får utslagsröst vid lika röstetal.

Utredningen framhåller att principen vid utformningen av delegationsreg- lerna bör vara att ordföranden ensam skall avgöra endast sådana ärenden där lekmannainflytande och lokalkännedom kan antas vara utan egentlig betydelse. Så snart det föreligger tveksamhet — i rättsligt eller materiellt avseende — hur en fråga bör bedömas. skall frågan alltså avgöras av hela nämnden. Utredningen anser dock att det i likhet med vad som gäller för skatterätten skall finnas en kompletterande regel om att deklarationsavvi- kelser på högst 500 kr. alltid skall få beslutas av ordföranden ensam. Utredningen föreslår efter förebild av föreskrifterna om domlörhet i 6 & lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt (LSFL) att taxeringsnämnd skall vara beslutför med ordföranden ensam vid

1) beslut som icke innefattar prövning av ärenden i sak. 2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering avlämnad uppgift.

3) beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering avlämnad uppgift. om avvikelsen uppgår till högst 500 kr..

4) beslut om rättelse av tidigare beslut. som till följd av skrivfel. räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet samt

5) avgörande av ärende i vilket saken är uppenbar. Som allmän förutsättning för ordförandens rätt att besluta ensam skall vidare enligt förslaget gälla att det inte är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten nämnd.

Någon ändring av gällande krav på antal närvarande ledamöter för att nämnden skall vara beslutför föreslås inte. Däremot föreslås i enlighet med principbeslutet att omröstningsreglerna ändras så att ordföranden får utslags-

Prop. 1977/78:181 213

röst i samtliga fall där det föreligger lika röstetal för skiljaktiga meningar i nämnden.

Förslaget att ordföranden ensam skall få avgöra vissa ärenden tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Den föreslagna ändringen av omröstningsreglerna lämnas utan erinran av remissinstanserna.

För egen del får jag anföra följande. Principbeslutet om ordförandens rätt att besluta ensam i vissa ärenden bygger på tanken att de förtroendevalda ledamöternas erfarenheter och kunskaper nyttiggörs bäst i taxeringsarbetet om nämnderna koncentrerar sitt arbete på de viktiga bedömningsfrågorna i taxeringen. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att ordförandens rätt att besluta ensam inte bör vara beroende av nämndens delegation utan bör skrivas in i TL. Det är sålunda angeläget att den i principbeslutet avsedda beslutsordningen verk- ligen genomförs så att nämndernas arbete får den inriktning som förutsätts i beslutet. Utgångspunkten för regleringen bör därvid som utredningen har föreslagit vara bestämmelserna om enmansmål i LSFL.

Bland de remissinstanser som uttalar sig i fråga om omfattningen av ordförandens behörighet finns företrädare för såväl en längre gående behörighet för ordföranden att besluta ensam än vad utredningen har förordat som för en mer begränsad beslutanderätt. Det är främst i två avseenden som meningarna går isär. Det gäller besluten i fall där avvikelsen uppgår till mindre belopp eller där saken är uppenbar.

En del remissinstanser anser sålunda att beloppsgränsen 500 kr. bör höjas. Några uttalar sig för att man inte bör bestämma någon fast gräns. Bl.a. föreslås att gränsen anknyts till viss procent av basbeloppet eller ett ringa- beloppsbegrepp. Andra åter förordar att varje avvikelse i sakfrågan från deklarationen som är till den skattskyldiges nackdel skall föredras i nämn- den.

För egen del anserjag att ordföranden i enlighet med principbeslutet bör ha rätt att besluta i ärenden om småbelopp oavsett om avvikelsen innebär höjning eller sänkning av taxeringen. En fast beloppsgräns är enligt min mening att föredra framför sådana lösningar som har förts fram ttnder remissbehandlingen. Annars får man inte tillräcklig klarhet i hur långt ordförandens behörighet sträcker sig. Beloppsgränsen bör. som utredningen har föreslagit. vara densamma som gäller för enmansmålen i skatterätt. dvs. 500 kr. Jag förordar således utredningens förslag att ordföranden ensam får besluta om taxering med avvikelse från deklarationshandlingarna, om avvikelsen uppgår till högst 500 kr. Det bör anges att beloppsgränsen avser taxerad inkomst. Omfattar avvikelsen flera poster gäller beloppsgränsen självfallet det sammanlagda beloppet av dessa. Förekommer i deklarationen fel i både höjande och sänkande riktning bör också den sammanlagda effekten i princip vara avgörande för tillämpningen av bestämmelsen. Är det i sådant fall fråga om större belopp bör dock taxeringen prövas av hela nämnden.

Prop. 1977/78:181 214

Några remissinstanser ifrågasätter lämpligheten av att ge ordföranden behörighet att besluta i ärenden i vilka saken är uppenbar. Det anses från en del håll lämpligt att i vart fall erinringar mot ordförandens beslut föredras i nämnden. En och annan remissinstans anser att ordförandens rätt att besluta ensam inte bör sträcka sig längre än till fall då fråga är om tekniska och formella ändringar. För egen del anser jag i likhet med utredningen att ordförandens beslutsbehörighet bör omfatta även ärenden där saken är uppenbar. Det bör dock understrykas att fråga är om restriktiv tillämpning. Så snart det föreligger tveksamhet —i rättsligt eller materiellt hänseende — hur frågan skall bedömas skall den underställas nämnden. Jag vill också framhålla att den omständigheten att den skattskyldige kommer in med erinringar mot beslut som har fattats av ordföranden ensam normalt bör anses utgöra sådan särskild anledning som påkallar att ärendet avgörs av fullsutten nämnd. Det bör påpekas att jag avser att föreslå att taxerings- nämnden skall ha skyldighet att under hela taxeringsperioden ompröva beslut när skattskyldig begär det eller skäl annars föreligger (avsnitt 11.3.2).

Det anförda innebär således att jag i allt väsentligt förordar utredningens förslag i fråga om rätt för ordföranden att besluta ensam i vissa ärenden. De nya bestämmelserna framgår av 63 & TL.

När det gäller omröstningsreglerna biträderjag i likhet med remissinstan- serna utredningens förslag att ordföranden skall få utslagsröst vid lika röstetal. Bestämmelser behövs dock också om i vilken utsträckning skilda omröstningar skall äga rum när flera frågor prövas i ärendet samt om vad som skall gälla när flera än två meningar yppas vid omröstningen.

Jag föreslår efter förebild av motsvarande regleri LSFL att bestämmelserna i rättegångsbalken om omröstning i tvistemål görs tillämpliga på taxerings- nämnden, med det undantaget att ordföranden skall säga sin mening först. Förslaget föranleder ändring av 64 & TL.

Övriga . frågor

Enligt 50 & TL har de kommun- och landstingsvalda ledamöterna rätt att granska självdeklarationer endast om de utses därtill av taxeringsnämnden. [ paragrafen föreskrivs också att det inom taxeringsnämnd inte får lämnas vidare redogörelse för innehållet i självdeklaration än som behövs för taxeringen.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i 50 & ändras så att samtliga valda ledamöter får rätt att granska självdeklarationer.

Förslaget lämnas utan erinran av det stora flertalet remissinstanser. Några instanser vill dock ha kvar en begränsning av ledamöternas rätt att ta del av deklarationerna.

Jag vill till en början erinra om att frågan om att slopa begränsningen för de valda ledamöterna att ta del av självdeklarationer diskuterades redan i

Prop. 1977/78:181 215

förarbetena till TL. [ prop. 1955:160 uttalade föredraganden bl. a. att en förutsättning för den vidsträckta rätten att få inblick i olika förhållanden. som tillkommer taxeringsmyndigheterna. är att kretsen av de personer som får del av materialet blir så liten som möjligt. Jag delar denna uppfattning. Jag är således inte beredd att på det sätt utredningen har föreslagit generellt ge ledamöterna tillgång till deklarationsmaterialet. Som jag nyss har sagt finns möjlighet för nämnden att utse någon ledamot som utöver ordföranden granskar deklarationerna. En annan sak är att bestämmelserna inte får hindra ledamöterna att ta del av deklarationshandlingar i den mån det behövs för att de skall få bästa möjliga beslutsunderlag. Som bl. a. .10 har påpekat ger de nuvarande bestämmelserna inte tillräckligt utrymme i detta avseende. Jag föreslår därför att det i 50 & anges att annan ledamot än ordföranden får ta del av självdeklaration vid nämndens sammanträde i den omfattning som erfordras för taxeringen.

Enligt 66 _»5 TL beslutar taxeringsnämnden årligen i fråga om inkomsttax- ering och förmögenhetstaxering. Nämnden skall så snart ske kan och om möjligt före utgången av maj månad under taxeringsåret företa taxering till kommunal inkomstskatt av sådana skattskyldiga. som skall taxeras till statlig inkomstskatt av annan taxeringsnämnd eller vilkas besvär över taxeringen skall prövas av den mellankommunala skatterätten. Vid sådan taxering bör samråd i regel ske med övriga nämnder som taxerar den skattskyldige. Dessa skall också underrättas om taxeringen. Även för andra fall föreskrivs underrättelseskyldighet.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i 66 å- om förtursbehandling av vissa taxeringsärenden och om nämndens skyldighet att i vissa fall samråda med och underrätta andra berörda taxeringsnämnder ändras bl.a. med hänsyn till utredningens förslag att all taxering av en skattskyldig skall ske i en enda nämnd. Sålunda införs en allmän skyldighet för sådan nämnd att inhämta upplysningar för taxeringen medan de nuvarande föreskrifterna om samråd och underrättelseskyldighet mellan nämnderna i sådanafall slopas. [ huvudsak betingas dock ändringarna av att vissa av de nuvarande föreskrif- terna anses vara av ordningskaraktär. Dessa föreskrifter föreslås skola utgå. Det gäller bl. a. bestämmelsen om att taxeringar av skattskyldiga. vilkas besvär skall prövas av mellankommunala skatterätten skall behandlas med förtur.

Utredningen föreslår också att huvudregeln om skyldigheten för taxerings- nämnd att underrätta annan nämnd om förhållande som kan påverka taxeringen. som f. n. finns i TK. flyttas till 66 & TL. De nuvarande specialreglerna om underrättelseskyldighet enligt 66 & föreslås slopade.

Jag biträder utredningens uppfattning att de nuvarande bestämmelserna i 66 & om förtursbehandling. samråd och underrättelseskyldighet närmast hör hemma i TK. I motsats till utredningen anserjag emellertid att det inte finns skäl att ersätta de nuvarande specialföreskrifterna med mera allmänt hållna föreskrifter av samma huvudsakliga innebörd. Regleringen i dessa avseenden

Prop. 1977/78:181 216

bör ske uteslutande i TK. Mitt förslag innebär alltså att de nuvarande föreskrifterna i 66 å om förtursbehandling m. m. utgår.

[1.3.2 Bcs/urs- och tmder/iittelse/ärmrande! Inledning

F. n. gäller att taxeringsnämnden. om den inte följer skattskyldigs uppgifter i självdeklaration. är skyldig att underrätta den skattskyldige om i vilka hänseenden deklarationen har frångåtts. Skälen för nämndens avvi- kelse skall också redovisas. Innan nämnden meddelar sitt beslut skall den vidare regelmässigt ha lämnat den skattskyldige tillfälle att yttra sig. Så behöver dock inte ske när fråga är om felräkning. misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller det eljest är uppenbart att yttrande från den skattskyldige inte är erforderligt för frågans bedömande. I praktiken tillämpas bestämmelserna så att den skattskyldige i vanligt brev tillställs meddelande om en s.k. ifrågasatt avvikelse. I många fall har meddelandet om den ifrågasatta avvikelsen föregåtts av skriftlig eller muntlig kontakt mellan den skattskyldige och deklarationsgranskaren. Sedan nämnden tagit slutlig ställning till taxeringen underrättas den skattskyldige härom genom ett slutligt beslut. Underrättelsen skall vara undertecknad av taxeringsnämn- dens ordförande och sändas i rekommenderat brev.

Redan i RS-utredningens rapport år 1974 föreslogs en omläggning av taxeringsnämndens beslutsf'ormer. I rapporten framhölls att skattskyldig inte bör få mer än en underrättelse om samma beslut. Det nu tillämpade förfarandet med dubbla underrättelser—en om ifrågasatt avvikelse och en om slutligt beslut — syntes RS-utredningen onödigt komplicerat. Förfarandet med slutligt beslut i rekommenderad försändelse borde enligt vad som sades i rapporten kunna slopas om skattskyldig hade fått underrättelse om avvikelse och inte kommit in med erinran häremot.

Med hänvisning härtill lades i rapporten fram ett förslag som innebar att taxeringsnämndens beslut om avvikelse från skattskyldigs deklaration skulle meddelas i form av preliminära och slutliga beslut. RS-utredningens förslag var föremål för remissbehandling och blev i stort sett positivt mottaget. Förslaget ansågs dock böra omarbetas på vissa punkter.

Utredningens nu föreliggande förslag till beslutsformer utgör en sådan omarbetning. Det innebär i korthet följande. När taxeringsnämnden finner sig böra avvika från skattskyldigs deklaration skall nämnden meddela ett formellt beslut härom. Beslutet skall vara preliminärt. Att beslutet är preliminärt innebär att skattskyldig har möjlighet att komma in med erinringar till nämnden och att denna kan ompröva beslutet. Finner nämnden anledning att ändra sitt beslut skall nämnden meddela ett nytt preliminärt beslut. I motsatt fall skall nämnden slå fast sitt tidigare beslut genom ett slutligt beslut. Slutligt beslut skall meddelas av nämnden också när Skattskyldig begär att ett preliminärt beslut skall utfärdas som slutligt beslut.

Prop. 1977/78:18] 217

Taxeringsnämnden får meddela högst två preliminära beslut. Om skatt- skyldig inte är nöjd med nämndens andra preliminära beslut har nämnden sålunda att meddela ett slutligt beslut och detta oavsett om nämnden vidhåller sitt tidigare preliminära beslut eller anser sig kunna bifalla den skattskyldiges yrkanden. Även ett slutligt beslut skall emellertid enligt förslaget kunna omprövas av nämnden. Så skall kunna ske när slutligt beslut är uppenbart oriktigt och den skattskyldige inte har anfört besvär över beslutet. Ett preliminärt beslut som inte har omprövats av nämnden anses som slutligt vid taxeringsperiodens utgång.

Taxeringsnämndens preliminära och slutliga beslut skall enligt förslaget sändas till skattskyldig i vanligt brev. Båda slagen av beslut skall vidare innehålla besvärshänvisning. Besvär över preliminärt beslut får dock inte anföras förrän efter taxeringsperiodens slut då beslutet blir att anse som slutligt. Ordinära besvär över nämndens beslut skall anföras före utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Rätt att anföra extraordinära besvär skall föreligga bl. a. när skattskyldig gör gällande att han inte har fått vare sig preliminärt eller slutligt beslut eller debetsedel på slutlig skatt under taxeringsåret.

Remissinstanserna har allmänt funnit det önskvärt att taxeringsnänmden relativt fritt kan ompröva sina beslut under hela den tid taxeringen pågår i första instans. Den huvudsakliga invändningen mot utredningens förslag synes vara att nämnden medges rätt att meddela endast två preliminära beslut. Denna begränsning anses minska möjligheterna till en önskvärd "dialog" mellan den skattskyldige och nämnden. Förhållandet uttrycks också så att begränsningen till två preliminära beslut på ett onödigt sätt för över beslutsfattandet till högre instans. Det har även invänts. att slutliga beslut bör kunna omprövas i större utsträckning än som skulle bli möjligt enligt utredningens förslag.

Bes/uls/r'ilj/Ztramlcl

Enligt de antagna riktlinjerna för taxeringen i första instans skall taxerings- nämnderna erhålla ökade och förbättrade resurser. Granskning och föredrag- ning av de skattskyldigas deklarationer skall sålunda utföras av härför utbildad och heltidsanställd personal. Rörelseidkare och andra skattskyldiga med komplicerade inkomstförhållanden skall hänföras till särskilda nämnder och granskas av specialiserade tjänstemän. Tiden för granskning och därmed för direkta kontakter med de skattskyldiga förlängs genom att taxeringspe- rioden utsträcks från den 30 juni till den 30 november. Granskningen kommer vidare att underlättas genom ett förstärkt ADB-stöd.

Det är självfallet av största vikt att de resurser som satsas på detta vis tas till vara på rätt sätt. Ett mål bör vara att skattedomstolarna så långt möjligt avlastas frågor som lika väl kan utredas och prövas i första instans. Strävanden mot en sådan ordning bör underbyggas med bestämmelser som är

Prop. 1977/78:18] 218

så utformade att taxeringsnämnden inte i onödan låses fast i beslut som av i stort sett formella skäl måste prövas av skattedomstol. Såsom jag ser denna fråga är det väsentliga att nämnden i praktiken får möjlighet att ompröva sitt ställningstagande till den skattskyldiges deklaration så länge detta framstår som meningsfullt.

Förutsättningar för en tillämpning i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag nu har sagt kan uppenbarligen skapas på olika sätt. Utredningen har som bakgrund för sitt förslag pekat på önskemål om att den skattskyldige inte skall erhålla två underrättelser med likalydande innehåll. dvs. underrättelse om ifrågasatt avvikelse och taxeringsnämndens slutliga beslut om avvikelse från deklaration.

Det är då först att märka att ordningen med underrättelse om ifrågasatt avvikelse är den form i vilken skattskyldig f. n. lämnas tillfälle att yttra sig. Möjlighet att yttra sig måste den skattskyldige givetvis beredas även i ett system i vilket taxeripgsnämnden förutsätts ompröva sina ställningsta- ganden i större utsträckning än f. n. En ändring av nämndens beslutsformer får med andra ord inte leda till att nämnden meddelar beslut — de må benämnas preliminära eller slutliga — utan att den skattskyldige när så är påkallat har fått tillfälle att förklara sig och ange sina synpunkter.

Enligt utredningens förslag slopas nuvarande bestämmelse i 65 & TL om kommunicering. Utredningen föreslår att nämndens skyldighet att kommu- nicera skall bestämmas av föreskriften om kommunicering i 15 & förvalt- ningslagen. Enligt utredningens förslag skall skattskyldig dock beredas tillfälle att yttra sig enligt vad nu är föreskrivet när fråga är om omprövning på taxeringsnämndens initiativ av ett andra preliminärt beslut och den ifråga- satta ändringen avser höjning av taxeringen m. m.

Förvaltningslagens bestämmelse i 15 & om kommunicering har emellertid närmast avseende på parts rätt att få ta del av utredningsmaterial som av annan tillförs ett ärende. Enligt TL (65 &) har skattskyldig tillerkänts rätt att yttra sig när taxeringsnämnden finner anledning att åsätta honom taxering med avvikelse från självdeklarationen. Kommunicering får underlåtas bara om det är fråga om felräkning. misskrivning eller annat uppenbart förbise- ende eller när eljest yttrande av den skattskyldige uppenbarligen inte är erforderligt för frågans bedömande.

Som jag har sagt avser förvaltningslagens bestämmelse parts rätt att få del av och yttra sig över nytillkommet utredningsmaterial. Denna rätt skall skattskyldig självfallet ha även i fortsättningen. Vad det närmast gäller att bedöma är i vilken utsträckning tillfälle skall beredas den skattskyldige att komma in med förklaring och synpunkter innan nämnden meddelar sitt beslut.

Jag vill härvid först framhålla att taxeringsnämnden självfallet skall tillse att de frågor som uppkommer vid deklarationsgranskningen blir utredda i den utsträckning som behövs och är möjlig att åstadkomma. ] utredningen bör ingå att när så är påkallat ge den skattskyldige tillfälle att förklara sig och

Prop. 1977/78:18] 219

ge sina synpunkter. Frågan om skattskyldigs rätt att få tillfälle yttra sig innan nämnden beslutar frångå hans deklaration i ett eller annat avseende bör dock enligt min mening ses mot den ordning som enligt mitt förslag skall gälla för taxeringsnämndens beslut. Taxeringsnämnden har enligt denna inte bara möjlighet utan också skyldighet att under hela taxeringsperioden ompröva beslut när skattskyldig begär det eller skäl för omprövning annars visar sig föreligga.

Att under här angivna förhållanden behålla nuvarande bestämmelse. att kommunicering med den skattskyldige får underlåtas bara om yttrande av denne uppenbarligen inte behövs, skulle enligt min mening få deklarations- granskningen att framstå som onödigt tungrodd för både skattskyldiga och taxeringsmyndigheter. Den skattskyldige bör självfallet alltid få tillfälle att yttra sig när detta behövs för att frågan skall bli utredd och tillräckligt belyst. Jag anser att en sådan ordning kan nås på ett tillfredsställande sätt genom bestämmelse om att taxeringsnämnden skall tillse att utredning görs och tillfälle bereds den skattskyldige att yttra sig när detta behövs för nämndens ställningstagande. Jag föreslår att 65 & TL utformas i överensstämmelse härmed. Samtidigt vill jag framhålla vikten av att de skattskyldiga får rimlig tid på sig för att inkomma med yttranden.

Vad härefter angår frågan hur bestämmelserna om taxeringsnämndens rätt att ompröva taxeringsbeslut närmare bör utformas vill jag anföra följande.

Vad jag tidigare har sagt talar för att nämnden i princip skall kunna ompröva sina beslut till slutet av taxeringsperioden. Med hänsyn härtill anser' jag att bestämmelser bör utformas enligt följande huvudlinjer.

När taxeringsnämnden har funnit att det kan föreligga skäl att i ett eller annat avseende avvika från deklaration och den skattskyldige när så är påkallat har lämnats tillfälle att yttra sig. skall nämnden åsätta den skattskyldige taxering. Detta skall ske genom beslut varigenom taxeringen i sin helhet avgörs och alltså inte bara beträffande den del eller den fråga som har ansetts ge anledning till avvikelse från deklarationen. l beslutet underrättas den skattskyldige om att hans taxering kan tas upp till förnyad prövning av nämnden om han anser sig vilja ge synpunkter eller har yrkanden som han inte tidigare har fört fram. Om den skattskyldige anhåller om ny prövning i nämnden beslutar denna antingen att vidhålla sitt tidigare beslut eller att åsätta taxering med viss ändring i förhållande till tidigare beslut.

Den skattskyldige måste givetvis också ha möjlighet att anföra besvär över taxeringsnämndens beslut. Utredningen har i sitt förslag begränsat skattskyl- digs rätt att anföra besvär under taxeringsperioden över nämndens prelimi- nära beslut på så sätt att skattskyldig dessförinnan skall begära slutligt beslut av nämnden. Tanken bakom utredningens förslag torde vara att på detta vis förmå de skattskyldiga att så långt som möjligt använda sig av nämndens rätt att omprÖVa sina beslut.

Som har framgått är jag inte övertygad om lämpligheten av att dela upp

Prop. 1977/782181 220

taxeringsnämndens ställningstaganden i preliminära och slutliga beslut eller att införa en automatisering som innebär att beslut som betecknas som preliminära skall anses som slutliga först vid taxeringsperiodens slut. Det finns enligt min mening risk för att den lösning som utredningen har förordat skulle medföra en låsning i taxeringsförfarandet och i onödan flytta avgörandet till skattedomstol. Enligt den grundsyn som jag anser att man bör ha på taxeringsförfarandet och beslutsfattandet i första instans skulle det vidare inte vara tillfredsställande att beteckna nämndens avgörande under taxeringsperioden om skattskyldigs taxering som preliminärt. Detta förhål- lande ändras inte av att nämnden när skäl föreligger till det skall kunna meddela ett nytt beslut.

Det bör framhållas att en lösning efter de linjer somjag förordari praktiken inte innebär något egentligt avsteg från vad som f.n. gäller. Taxerings- nämnden har nämligen redan nu möjlighet att ompröva ett slutligt beslut.

[överensstämmelse med det sagda föreslårjag att i 69 ä 3 mom. TL tas in uttrycklig bestämmelse om att nämnden under taxeringsperioden skall ompröva beslut när skäl föreligger till det. Taxeringsnämndens rätt till omprövning bör därvid enligt min mening inte begränsas på annat sätt än som följer av att frågan om ett nytt beslut skall ha avgjorts före taxerings- periodens utgång. l utredningens förslag har nämnden getts möjlighet att meddela högst två preliminära beslut. Denna begränsning har sin grund i att vissa remissinstanser har uttalat farhågor för att möjlighet till fler ompröv- ningar skulle kunna fresta till att använda beslutsförfarandet som en form för kommunicering med de skattskyldiga. Dessa farhågor finnerjag överdrivna. Jag förutsätter att nämnden lämnar den skattskyldige tillfälle att yttra sig i enlighet med vad som är föreskrivet och meddelar beslut först sedan ärendet har utretts på ett i varje särskilt fall tillfredsställande sätt.

lenlighet med vad utredningen har föreslagit bör vidare som allmän regel gälla att taxeringsnämnden inte skall ompröva beslut över vilket den skattskyldige har anfört besvär. Möjlighet att även i sådant fall företa en omprövning bör dock finnas när särskilda skäl föreligger. Den omständig- heten att den skattskyldige haranfört besvär bör nämligen enligtmin mening inte hindra att skatterätten när så är lämpligt informerar nämnden om förhållandena enligt besvären och därmed ger nämnden möjlighet att företa rättelse. Jag vill härvid erinra om vad JO anförde i 1973 års ämbetsberättelse beträffande tillämpningen av 69 ä' 3 mom. TL. JO framhöll att nämnden genom bestämmelsen hade fått sanktion att under vissa förutsättningar ompröva redan meddelade beslut under hela taxeringsperioden. De inlagor som under perioden kom in från skattskyldiga till skatterätten innehöll ofta sakuppgifter som kunde antas vara okända för nämnden. Skatterätten kunde »- uttalade JO vidare — inte heller alltid veta om beslut ännu hade meddelats av nämnden. Han rekommenderade därför att skatterätten så länge taxerings- arbetet pågick i första instans sände kopia av skattskyldigs samtliga inlagor rörande den aktuella taxeringen till vederbörande taxeringsnämnd.

Prop. 1977/78zl81 221

Som jag förut har sagt skall skattskyldig som inte är nöjd med taxerings- nämndens beslut och vill framföra ytterligare synpunkter kunna vända sig till nämnden med begäran om ny prövning. Om skattskyldig anser att en ytterligare bedömning av nämnden inte är meningsfull skall han emellertid ha möjlighet att i stället anföra besvär till skatterätten redan under taxeringsperioden. Att sådan möjlighet kan beredas de skattskyldiga har setts som en av fördelarna med taxeringsperiodens förlängning.

Det är självfallet önskvärt att de skattskyldiga tar till vara möjligheten att låta taxeringsnämnden ompröva sina beslut och göra de ändringar som framkomna omständigheter ger anledning till. Det är därför av största vikt att nämndens beslut förses med klara upplysningar om nämndens möjligheter och de fördelar det kan innebära attutnyttjadessa framför att gå besvärsvä- gen. _ Åtskilliga remissinstanser har funnit det otillfredsställande eller oaccepta- belt att utredningen inte har kunnat finna en lösning för sådan samordning att hänsyn alltid kan tas till taxeringsnämndens beslut vid framställningen av debetsedlarna på slutlig skatt. Dessa börjar nämligen produceras före taxeringsperiodens utgång. Enligt utredningens förslag får nämndens beslut som meddelas mot slutet av taxeringsperioden beaktas i den ordning som gäller i fråga om rättelser enligt 72 a & TL. För egen del vill jag anföra följande.

Det är uppenbarligen ofrånkomligt att förlängningen av taxeringsperioden inte kan utnyttjas fullt ut för taxeringsnämndens omprövningsrätt om man samtidigt ställer krav på att nämndens beslut alltid skall återspeglas i debetsedlarna på slutlig skatt. Någon tillfredsställande lösning erhålls enligt min mening varken genom att begränsa nämndens rätt till omprövning till viss tid före taxeringsperiodens utgång eller genom att senarelägga framställ- ningen av debetsedlarna. Såsom JK har framhållit i sitt yttrande får det under dessa förhållanden förutsättas att den skattskyldige i förekommande fall. i samband med debetsedelns utsändande eller dessförinnan. underrättas om förhållandet och vad som med anledning därav är att beakta. Enligt vad jag har inhämtat är det möjligt att informera den skattskyldige på detta sätt. Detsamma gäller när skatterätts beslut har meddelats i slutet av taxerings- perioden.

Undei'r'ärf()/.5'e/iirfåzl'airciel

! anslutning till mitt förslag angående formerna för taxeringsnämndens beslutförfarande vill jag också ta upp frågan på vilket sätt skattskyldig skall underrättas om nämndens beslut. Denna fråga sammanhänger i sin tur med hur man ställer sig till utredningens förslag om användning av kodsatta standardtexter för nämndens beslutsmotiveringar. Detsamma gäller utred- ningens förslag att underrättelserna inte skall behöva undertecknas. Enligt nuvarande bestämmelser skall underrättelse om taxeringsnämn-

Prop. 1977/78:181 222

dens beslut om avvikelse från skattskyldigs deklaration eller om skönstax- ering tillställas den skattskyldige i rekommenderat brev. Underrättelsen skall vidare vara undertecknad av ordföranden.

Enligt utredningens förslag skall nämndens underrättelse sändas till den skattskyldige i vanligt brev utan underskrift. Av underrättelsen skall dock klart framgå vilken taxeringsnämnd som har fattat beslutet och till vilken föredragande i nämnden som den skattskyldige har att vända sig om han önskar upplysningar eller vill framföra synpunkter.

Det helt övervägande antalet av de remissinstanser. som har uttalat sig angående förslaget att slopa nuvarande krav på underskrift och rekommen- derad försändelse. anser att taxeringsnämndens underrättelser bör under- tecknas eller rekommenderas. Många anser att underrättelserna bör både undertecknas och rekommenderas. Som skäl för undertecknande anförs bl. a. att de skattskyldiga har ett berättigat krav på att underrättelser av detta slag är försedda med manuell underskrift. En underskrift sägs vidare skapa garantier för att kontroll har skett av att underrättelsen stämmer överens med nämndens beslut. sådant detta har antecknats på deklarationen. Kravet på underskrift ställs också i samband med önskemål om att kontroll sker av att beslutsmotiveringen är utformad på ett tillfredsställande sätt. Önskemålen om att nämndens underrättelser skall sändas i rekommenderade brev baseras framför allt på farhågor för att de skattskyldiga skall skaffa sig förlängd besvärstid genom osant påstående om att någon underrättelse inte har mottagits.

Flera remissinstanser vänder sig särskilt mot förslaget att taxerings- nämnden skall kunna motivera sina beslut med hänvisning till standardtex- ter. De som har uttalat tveksamhet beträffande denna del av förslaget är bl. a. JO och kammarrätterna i Stockholm. Göteborg och Sundsvall. JO har för sin del bl. a. framhållit att hela processordningen skulle vinna på bättre beslutsmotiveringar i första instans. I en framtid när nämnderna kommer att ha längre tid till sitt förfogande är det enligt JO:s mening ett bestämt krav att beslutsmotiveringarna förbättras. Få beslut lämpar sig egentligen enligt JO:s mening för standardiserad motivering.

Vid bedömandet av här föreliggande frågor harjag ansett mig i första hand böra ta ställning till erinringarna mot förslaget om standardtexter för taxeringsnämndens beslutsmotiveringar. Användning av standardtext kan självfallet godtas bara i den mån den korrekt återger det fattade beslutet. i vilken utsträckning sådana texter i praktiken kan komma till användning torde inte ännu vara helt klarlagt. Till dess så har skett bör föredragandena i nämnden enligt min mening beredas möjlighet att före utsändandet ta del av de maskinellt framställda underrättelserna för granskning av beslutsmotive- ringarna. Att man på detta sätt låter de utskrivna underrättelserna generellt passera föredragandena ser jag som en fördel även från den synpunkten att kontroll därmed samtidigt kan göras av att uppgifterna i övrigt på underrät- telserna stämmer med nämndens beslut. En sådan kontroll torde inte bli

Prop. 1977/78:18] 223

behövlig sedan systemet har intrimmats. men är enligt min mening önskvärd i ett inledningsskede.

Vad härefter angår frågan om underrättelsernas undertecknande har jag förståelse för de remissinstanser som anser att underrättelserna också i fortsättningen bör undertecknas manuellt. En underskrift står för mottagaren som en bekräftelse på att handlingen har utfärdats enligt myndighetens beslut och att dess innehåll har underkastats en sista granskning före utsändandet.

Man bör å andra sidan enligt min mening inte utan vidare avstå från de Vinster som ett maskinellt system ger. Framställande av underrättelserna med hjälp av ADB blir inte verkligt rationellt om inte utskrift och kuvertering kan ske i en följd utan avbrott för sortering och ytterligare kontroll eller underskrift.

Att underskrift i ADB-system ersätts med upplysning om vilken tjän- steman som kan svara på eventuella förfrågningar torde mottagarna i allmänhet ha förståelse för och inte tillmäta någon större betydelse. En oeftergivlig förutsättning för att man skall kunna avstå från underskrift är dock givetvis att handlingen inte behöver få den ytterligare granskning som kan företas i samband med ett undertecknande. Som jag förut har sagt får man enligt min mening utgå från att underrättelserna i varje fall under ett inledningsskede bör passera föredragandena för en slutlig kontroll.

Så länge en sådan ordning skall tillämpas bör underrättelserna enligt min mening också förses med underskrift varmed taxeringsnämndens ordförande eller föredraganden intygar att innehållet rätt återger taxeringsnämndens beslut. Sedan förfarandet har tillämpats en tid får prövas närmare vilka förutsättningar som finns för att sända ut underrättelserna utan underteck- nande. Vid denna utvärdering bör bl.a. bedömas om anledning finns att skilja mellan olika typer av underrättelser i fråga om krav på underskrift.

RSV bör sedan. förfarandet har tillämpats något år redovisa för regeringen vilka erfarenheter som har vunnits och i vilken utsträckning det bedöms som möjligt att slopa underskrift. Frågan om och i vilken mån underskrift kan underlåtas får sedan tas upp i sedvanligt lagstiftningsförfarande.

Jag föreslår i enlighet med det sagda att bestämmelse tas in i TL om att underrättelse skall undertecknas av ordföranden eller tjänsteman som biträder taxeringsnämnden.

Vad härefter angår frågan om underrättelserna bör sändas i vanligt brev eller i rekommenderad försändelse harjag viss förståelse för den tveksamhet som vissa remissinstanser har uttalat mot användande av vanligt brev. Som jag tidigare sagt bottnar denna främst i farhågor för att skattskyldig skall skaffa sig förlängd besvärstid genom osant påstående om att underrättelse inte har mottagits. Jag är emellertid övertygad om att de skattskyldiga. som inte vill nöja sig med taxeringsnämndens beslut. normalt är angelägna om att anföra besvär snarast möjligt efter det att underrättelse har kommit dem till handa. Underrättelserna sänds ut under taxeringsperioden och senast i

Prop. 1977/78:181 224

anslutning till dennas utgång den 30 november under taxeringsåret. Vidare torde man kunna utgå från att medvetandet om att utsända underrättelser mer sällan kommer på avvägar måste avhålla skattskyldig från att mer eller mindre medvetet lämna osann uppgift om det faktiska förhållandet. Man bör inte heller bortse från att skattskyldig som kommer in med sina besvär för sent men senast den 30juni året efter taxeringsåret får sina besvär prövade om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder dem i sak. Vid vägande av de olika synpunkterna finner jag mig böra föreslå att underrättelserna om taxeringsnämndens beslut sänds i vanligt brev.

Beträffande sist behandlade frågor föreslårjag alltså sammanfattningsvis att de maskinellt framställda underrättelserna om nämndens beslut över- lämnas till föredragandena. Dessa får därmed möjlighet att komplettera beslutsmotiveringarna när det finns skäl till det och att kontrollera att underrättelserna klart och rätt utvisar nämndens beslut. Underrättelserna skall undertecknas och sändas i vanligt brev. Bestämmelse härom föreslås intagen i 69 ä 4 mom. TL.

11.4 Besvärslider och tider för avlämnande av deklaration Inledning

En grundläggande förutsättning för att taxeringsförfarandet skall kunna rationaliseras och effektiviseras är att taxeringsperioden utsträcks. Därmed blir det bl. a. möjligt att fördela granskningsarbetet över en längre period och att ägna särskild uppmärksamhet åt skattskyldiga med komplicerade inkomstförhållanden.

Taxeringsperioden skall enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna utsträckas till den 30 november. 1 överensstämmelse härmed föreslår utredningen att taxeringsnämndens arbete beträffande visst års taxering skall vara avslutat före utgången av november månad under taxeringsåret (71 & TL). Utredningen framhåller emellertid att vissa omständigheter talar för att taxeringsperioden under de första åren bör avslutas något tidigare. Innan det nya systemet har "trimmats in" behövs nämligen något större tidsmarginal för framställning av debetsedlarna på slutlig skatt. Detsamma gäller förfa- randet för kvittning av överskjutande preliminär skatt. Utredningen föreslår därför att taxeringsperioden de två första åren avslutas den 31 oktober.

Jag biträder utredningens förslag. Föreskrift som möjliggör att taxerings- perioden åren 1979 och 1980 avslutas den 31 oktober om inte regeringen förordnar annat bör tas in i övergångsbestämmelse till bl.a. 71 & TL.

Förlängningen av taxeringsperioden påkallar vissajämkningar av besvärs- bestämmelserna. Den ger vidare bl. a. vidgade möjligheter för beviljande av anstånd med lämnande av deklaration. Utredningen har lagt fram förslag på båda områdena. Jag avser att i första hand behandla de föreslagna besvärs- reglerna.

Prop. 1977/78:18] 225

Besvärslider

Vad först angår tiden för skattskyldigs besvär över taxeringsnämndens beslut är denna enligt nuvarande bestämmelser knuten till den skattskyldiges mottagande av underrättelse om nämndens beslut och debetsedeln på slutlig skatt. Har den skattskyldige senast den 15 juli under taxeringsåret erhållit underrättelse om nämndens beslut att åsätta honom taxering med avvikelse från deklarationen eller att skönstaxera honom skall han inkomma med sina besvär till skatterätten senast den 15 augusti samma år (76 & TL). För det fall att skattskyldig inte har erhållit föreskriven underrättelse senast den 15 juli har han extraordinär besvärsrätt enligt 99 & TL. Han får då besvära sig intill utgången av året efter taxeringsåret. Denna besvärstid blir ytterligare förlängd om den skattskyldige inte heller har fått debetsedel på slutlig skatt under taxeringsåret. Besvärstiden går i sådant fall ut först ett år efter det att den skattskyldige har erhållit debetsedel.

Enligt utredningens förslag skall skattskyldig få anföra ordinära besvär över taxeringsnämndens beslut till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Bestämmelserna om ordinära besvär är enligt förslaget tillämpliga när skattskyldig under taxeringsåret har erhållit antingen under- rättelse om nämndens beslut eller debetsedel på slutlig skatt. Har ingen av dessa handlingar kommit den skattskyldige till handa under taxeringsåret får han anföra besvär inom ett år efter det han har mottagit debetsedel.

Utredningens förslag att förlänga skattskyldigs besvärstid till utgången av februari månad taxeringsåret har endast i ett fåtal fall föranlett erinringar från remissinstansernas sida. Förslaget att skattskyldig skall ha extraordinär besvärsrätt om han inte har erhållit vare sig föreskriven underrättelse eller debetsedel har däremot flera remissinstanser vänt sig emot. Bl. a. har framhållits att debetsedeln i många fall inte är tillräcklig för att göra den skattskyldige uppmärksam på att taxeringsnämnden har gjort avvikelse från deklarationen. Nuvarande regler enligt vilka skattskyldig har extraordinär besvärsrätt när han inte har fått föreskriven underrättelse om taxeringsnämn- dens beslut anses därför böra stå kvar.

För egen del villjag säga följande. Om taxeringsperioden förlängs till den 30 november måste givetvis också skattskyldigs besvärstid justeras. Den ordinära besvärstiden går f. n. ut den 15 augusti under taxeringsåret. ] de fall taxeringsnämnden har gjort avvikelse från självdeklaration eller åsatt taxering utan att deklaration har avgetts förutsätts att underrättelse om nämndens beslut har kommit den skattskyldige till handa senast den 15juli. Detta innebär att skattskyldig i sämsta fall får högst en månad föratt anföra besvär. Enligt utredningens förslag blir denna tid nästan tre månader. Jag kan även för egen del ansluta mig till en sådan lösning. Jag föreslår därför att sluttidpunkten för anförande av ordinära besvär i enlighet med utredningens förslag sätts till utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

Som har påpekats i ett par remissyttranden kan man inte räkna med att skattskyldig — när taxeringsnämnden har beslutat att avvika från deklara-

Prop. 1977/78:181 226

tionen — alltid skall kunna uppmärksamma detta enbart med ledning av debetsedeln på slutlig skatt. Jag anser mig med tanke härpå inte kunna acceptera utredningens förslag att endast ordinär besvärsrätt skall föreligga när skattskyldig under taxeringsåret har fått debetsedel men inte föreskriven underrättelse. Enligt min mening saknas anledning att frångå nuvarande regler. Jag föreslår därför att skattskyldig skall ha extraordinär besvärsrätt när han inte har fått föreskriven underrättelse under taxeringsåret. Tiden för sådana besvär bör liksom f. n. vara året efter utgången av taxeringsåret. Jag föreslår med andra ord inte någon annan ändring av bestämmelserna om skattskyldigs extraordinära besvärsrätt i 99 & TL än som betingas av att tiden för underrättelses mottagande utsträcks från den 15 juli under taxeringsåret till taxeringsårets utgång.

Vad härefter angår besvärstiderna för kommun och taxeringsintendent gäller f. n. (76% TL) att besvär över taxeringsnämndens beslut skall ha kommit in före utgången av mars resp. april månad året efter taxeringsåret. I fråga om dessa tider har utredningen inte föreslagit någon ändring. Det helt övervägande antalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga anser att taxeringsintendentens besvärstid bör utsträckas till den 30 juni. Några remissinstanser har även pekat på att en förlängning bör ske av kommuns besvärstid.

Jag delar remissinstansernas uppfattning. att taxeringsintendentens besvärstid måste göras längre än vad utredningen har föreslagit. För en allsidig bedömning av de skattskyldigas deklarationer och föratt taxeringarna skall bli så likformiga och rättvisa som möjligt är det av största vikt att taxeringsintendenten får tillräcklig tid för anförande av besvär. Med tanke på att taxeringsperioden förlängs till den 30 november och att skattskyldig skall få anföra besvär till utgången av februari månad året efter taxeringsåret är det från förut angivna synpunkter nödvändigt att också förlänga taxeringsinten- dentens besvärstid något.

Jag föreslår därför att taxeringsintendent skall få anföra besvär till utgången av juni månad året efter taxeringsåret. Samtidigt bör den tid för vilken anstånd kan medges taxeringsintendent för att ange yrkande och grunder förlängas till utgången av september månad. Jag har härvid tagit hänsyn till att förlängningen omfattar en typisk semestermånad. Jag föreslår att kommuns besvärstid på motsvarande sätt förlängs till utgången av maj månad. Vidare bör den tid, inom vilken skattskyldig enligt 76 & fjärde stycket TL kan anföra besvär och få dem prövade av skatterätt om taxeringsinten- denten helt eller delvis biträder besvären i sak. utsträckas till den 30 juni.

Förlängningen av taxeringsintendentens besvärstid till den 30 juni bör enligt min mening vara tillräcklig även för allmänna ombudet i mellankom- munala skatterätten.

Förslag till ändring av 76 och 99 åå TL har utarbetats i enlighet med vadjag här har förordat.

Jag vill avslutningsvis nämna att utredningen har föreslagit att bestäm-

Prop. 1977/78:18] 227

melserna i 70,5TL skall utgå och i stället föras in i TK. De utgör som utredningen framhållit rena ordningsföreskrifter. Jag biträder utredningens förslag.

Tid./ör avlämnande av deklaration

Utredningen har i överensstämmelse med de av riksdagen antagna riktlinjerna inte föreslagit någon ändring av de tidpunkter vid vilka deklara- tion senast skall lämnas. Allmän deklarationstidpunkt skall liksom hittills vara den 15 februari under taxeringsåret. Likaså behålls i förslaget bestäm- melsen att skattskyldigs räkenskapsår skall ha avslutats efter den 31 oktober året före taxeringsåret för att deklaration skall få lämnas senast den 31 mars. 1 andra avseenden innebär utredningens förslag däremot ändring i förhållande till vad som nu gäller.

Kretsen av skattskyldiga som får lämna deklaration senast den 31 mars utvidgas enligt utredningsförslaget. Rätt till förlängd deklarationstid ges sålunda också för den som skall beskattas enligt för gift gällande bestäm- melser tillsammans med annan som får lämna deklaration vid utgången av mars månad. På liknande sätt skall hemmavarande barn under 18 år och förälder till sådant barn ha rätt till förlängd deklarationstid när den andre har sådan rätt.

Mot denna del av förslaget har remissinstanserna inte haft någon erinran. Jag bortser härvid från de remissinstanser som har ansett att även delägare i fåmansbolag bör få lämna deklaration senast den 31 mars. Vid antagandet av riktlinjerna rådde enighet om att sådan rätt inte skulle tillkomma dessa delägare. För egen del vill jag endast föreslå en mindre jämkning av de föreslagna bestämmelserna angående barn och förälder. Fall när förälder kan behöva förlängd deklarationstid på grund av hemmavarande barns förhål- landen måste helt naturligt vara sällsynta. När så är fallet bör frågan lämpligen kunna ordnas genom att anstånd medges. Jag ansluter mig i övrigt till utredningens lagtextförslag till 34 ä' 1 mom. TL men förordar några redak- tionella ändringar.

Jag övergår härefter till utredningens förslag angående anstånd med avlämnande av deklaration. Jag vill härvid först erinra om följande.

Vid behandlingen av RS-utredningens rapport år 1974 uttalade föredra- ganden (prop. 1975:87 s. 115) att anstånd borde kunna medges till den 15juni under taxeringsåret om synnerliga skäl förelåg. Normalt borde anstånd inte medges längre än till den 15 maj. Samma mening hade också skatteutskottet (SkU 1975131 5. 10). Dessa uttalanden godkändes av riksdagen (rskr 1975:229).

Frågan till vilken tidpunkt anstånd längst bör kunna meddelas har utredningen nu tagit upp till ny bedömning. Utredningen finner det från olika synpunkter lämpligast att endast en tidpunkt anges för anstånd och att denna bestäms till den 31 maj. Ansökan om anstånd bör vidare enligt utredningens

Prop. 1977/78:18] 228

förslag inges senast tio dagar före deklarationstidens utgång.

Utredningens förslag att anstånd skall kunna meddelas längst till utgången av maj månad synes i stort sett ha accepterats av remissinstanserna. Några remissinstanser anser dock att bestämmelserna bör utformas så att anstånd kan medges för längre tid om synnerliga skäl föreligger. För egen del vill jag anföra följande.

Utredningens uppfattning att anståndsmöjligheterna bör begränsas på detta sätt får ses mot bakgrund av att utredningen föreslår att revisions- och bokföringsbyråer skall kunna få anstånd för sina klienters räkning enligt godkänd leveransplan. Utredningen anser att risk finns för att dessa byråer. om två tidpunkter för anstånd angavs, i stor utsträckning skulle fordra den längsta anståndstiden.

Utredningens synpunkter bör emellertid enligt min mening kunna tillgo- doses utan att utgången av maj månad anges som en absolut sista tidpunkt för anstånd. En lämplig avvägning synes vara att i lagen ange att anstånd inte får medges längre än till utgången av maj månad utan att synnerliga skäl föreligger. En sådan utformning överensstämmer på visst sätt även med nuvarande anståndsregler. Inte heller dessa anger någon bestämd slutdag. Jag förutsätter dock härvid att den 15 juni kommer att vara gränsdag i enlighet med riksdagens tidigare principbeslut. Jag utgår också från att anstånd enligt leveransplan regelmässigt skall meddelas längst till utgången av maj månad. De anvisningar som behövs för tillämpningen kan utfärdas av RSV.

Jag vill också ta upp några speciella frågor som har berörts av flera remissinstanser. Förutsättning för att deklaration skall få lämnas senast den 31 mars är såväl enligt nuvarande bestämmelser som enligt utredningens förslag att räkenskapsåret har avslutats efter den 31 oktober året före taxeringsåret. l yttrandena påpekas att brutet räkenskapsår enligt den nya bokföringslagen(1975: 1 25)går ut den 30 apri1.den 30juni eller den 31 augusti. Bestämmelsen om räkenskapsår i TL anses i överensstämmelse härmed böra avse tidpunkten den 31 augusti. Vidare har invänts att den föreslagna bestämmelsen om att ansökan bör inges minst tio dagar före deklarationsti- dens utgång utgör en rekommendation som inte har sin plats i TL.

Jag delar remissinstansernas uppfattning och föreslår att bestämmelserna i 345 1 och 2 mom. TL utformas i enlighet härmed. Jag vill framhålla att skattskyldig som väntar till de sista dagarna med att ge in sin anståndsan- sökan får finna sig i risken att den inte kan prövas förrän efter deklarations- tidens utgång. Den av mig föreslagna bestämmelsen att räkenskapsår skall ha avslutats efter den 31 augusti för att deklaration skall få lämnas senast den 31 mars bör gälla också beträffande bolags och rederiers uppgiftsskyldighet enligt 38 g" 2 mom. TL. Jag föreslår att stadgandet ändras i enlighet härmed.

Några remissinstanser har påpekat att det kan te sig stötande att deklarationsskyldig skall vidkännas förseningsavgift för försummelse som revisions- eller bokföringsbyrå har gjort sig skyldig till genom att inte lämna

Prop. 1977/78:18] 229

deklarationen inom anståndstiden. Jag vill härvid först erinra om att denna fråga berördes av föredraganden i prop. 1975:87 (s. 115). Han ansåg med instämmande av skatteutskottet (SkU 1975:31. s. 10) att tillämpningen av bestämmelserna om förseningsavgift i här angivna fall borde övervägas ytterligare. Utredningen har i sin kommentar till de föreslagna bestämmel- serna i 34 .S 2 mom. TL uttalat att deklarationsmedhjälparen uppträder som ombud för den deklarationsskyldige. Denne bör därför vara skyldig att på egen risk kontrollera att deklarationen lämnas senast vid anståndstidens utgång.

Jag anser för egen del att förhållandet i stort sett får bedömas på samma sätt som när bank eller annan penninginrättning försummar att i rätt tid fullgöra exempelvis uppdrag att betala in preliminär eller kvarstående skatt. I sådana fall påförs den skattskyldige restavgift. Den försumlige uppdragstagaren torde dock allmänt se sig skyldig att svara för avgiften. Härtill kommer att en revisions- eller bokföringsbyrå, som inte följer leveransplanerna. riskerar att få möjligheterna till anstånd i denna form beskurna. Jag anser mig med hänsyn till det sagda kunna acceptera den lösning som utredningen har anvisat. Jag vill dock föreslå att bestämmelsen om att ansökan skall ges in senast den 15 mars slopas. Förfarandet bör enligt min mening kunna fungera på ett tillfredsställande sätt utan en sådan begränsning.

Jag ansluter mig också till vad utredningen i övrigt har föreslagit i fråga om anstånd. Detta innebär bl. a. att ansökan om anstånd skall ges in till och prövas av lokal skattemyndighet. Ansökan om anstånd enligt leveransplan skall vidare lämnas till lokala skattemyndigheten i det fögderi inom vilket sökanden bedriver sin rörelse.

11.5 Beräkning av pensionsgrundande inkomst 11.5.1 Inledning

Pensionsgrundande inkomst (PGI) bestäms av lokal skattemyndighet. Därvid gäller lagen (l959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen ( l962:381)om allmän försäkring. LBP. Till grund för beräkningen ligger den försäkrades uppgifter för taxering till statlig inkomstskatt . särskild inkomstuppgift enligt 3 & LBP eller, i fråga om sjöman. redares redovisning av sjömansskatt. PGI skall anges på debetsedel på slutlig skatt. När så inte kan ske skall den försäkrade delges särskild underrättelse o'm beräkningen. Över lokal skattemyndighets beslut om PGI får försäkrad anföra besvär hos RFV. Fr. o. m. den 1 januari 1979 skall dock besvär i stället anföras hos försäkringsrätt.

Enligt utredningens förslag skall deklarationsgranskningen och beräk- ningen av PGI samordnas. Detta skall ske genom att den personal hos länsstyrelserna och lokala skattemyndigheter som skall utföra deklarations- granskning också beräknar PGI. Eftersom inkomsttaxeringen i princip ligger

Prop. 1977/78:18] 230

till grund också för egenavgifterna (sjukförsäkringsavgift. socialförsäkrings- avgift till folkpensioneringen, tilläggspensionsavgift, avgift till arbetsskade- försäkringen och allmän arbetsgivaravgift) erhålls på detta sätt även en samordnad bedömning av PGI och avgiftsunderlagen för egenavgifter. Granskningen får vidare i stor utsträckning ADB-stöd. För 5. k. förregistre- rade deklarationer kommer således ett maskinellt uträknat förslag till PGI och underlag för egenavgifter att redovisas. I fråga om deklarationer som granskas före registrering i ADB-systemet skall maskinell uträkning av PGI och egenavgifter göras i samband med registreringen.

Utredningen föreslår inte någon ändring av nuvarande ordning enligt vilken det är lokal skattemyndighet som bestämmer PGI. Ansvaret för arbetet med att bestämma PGI bör sålunda enligt utredningens mening ligga kvar hos lokal skattemyndighet. Det biträde för granskningen som skall lämnas av länsstyrelsernas personal förutsätts av utredningen ske efter att förordnande har meddelats enligt 53 ä' länsstyrelseinstruktionen.

Samordningen av taxeringsarbetet och bestämmandet av PGI följer enligt utredningens förslag taxeringsförfarandet även på så sätt att lokal skattemyn- dighets beslut om PGI skall vara preliminära och slutliga. Reglerna för besluten är därvid desamma som i fråga om taxeringsbeslut. Ett preliminärt beslut blir sålunda att anse som slutligt vid taxeringsperiodens utgång om det inte dessförinnan har ersatts av ett slutligt beslut. I likhet med vad som enligt utredningens förslag skall gälla i fråga om taxeringsbeslut skall ordinära besvär över beslut om PGI. som har meddelats under taxeringSperioden. anföras före utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

Beträffande beslut om PGI som meddelas efter taxeringsperiodens utgång föreslår utredningen att nuvarande ordning skall gälla.

[1.5.2 Samordning av dek/ararionsgranskning och PGI-beräkning

Förslaget att samordna beräkningen av PGI med deklarationsgransk- ningen har allmänt tillstyrkts av remissinstanserna. För egen del får jag anföra följande.

Frågan om en samordning av PGI-beräkningen och deklarationsgransk- ningen är i stort sett en personal- och organisationsfråga. PGI-beräkningen liksom bestämmandet av underlagen för egenavgifterna inordnas i de arbetsgrupper hos lokal skattemyndighet som skall granska deklarationerna. Så sker också i fråga om de arbetsgrupper som hos länsstyrelserna skall granska de från taxeringssynpunkt mer svårbedömda deklarationerna. Det formella beslutsfattandet skall enligt utredningens förslag liksom hittills ligga hos lokal skattemyndighet.

Förutsättning för samordningen är givetvis att den personal som handhar deklarationsgranskningen har erforderlig kompetens också inom PGI- området. Enligt utredningens mening bör inom varje lokal skattemyndighet finnas minst två personer med fördjupade kunskaper i PGI-problematiken.

Prop. 1977/78:181 231

Dessa skall kunna fungera som rådgivare till de andra granskarna och ta hand om särskilt svårbedömda fall. Målsättningen skall dock vara att samtliga granskare hos lokal skattemyndighet och länsstyrelserna successivt får den kompetens som behövs för PGI-beräkningen.

Remissinstanserna har med endast några undantag anslutit sig till utredningens förslag att lokal skattemyndighet även i fortsättningen skall vara beslutande i fråga om PGI. De som har annan mening föreslår att taxeringsnämnden skall svara för besluten om PGI på samma sätt som för taxeringsbesluten. Frågan om en sådan överflyttning måste emellertid enligt min mening ses i ett större sammanhang. Att märka är bl.a. att besvär angående PGI fr. o. m. den 1 januari 1979 skall anföras hos försäkringsrätt medan besvär över taxeringsnämnds beslut prövas av skatterätt. Jag anser därför liksom utredningen att samordningen bör genomföras med bibehål- lande av lokal skattemyndighet som beslutande myndighet. Jag finner mig också kunna godta de riktlinjer som utredningen har angett för gransknings- personalens arbete. lett övergångsskede blir det naturligtvis nödvändigt att i viss utsträckning lita särskilt till den personal som redan nu har ingående kunskaper på PGI-området. Jag förutsätter emellertid att arbetet inom granskningsgrupperna efter en övergångstid skall kunna organiseras med utgångspunkt i att granskningspersonalen har erforderlig kompetens även i fråga om flertalet fall av beräkning av PGI och underlagen för egenavgif- terna.

I 1.5.3 Bes/tits/öi'farandei

Enligt utredningens förslag skall lokal skattemyndighets beslut om PGI vara preliminära och slutliga på samma sätt som utredningen har föreslagit i fråga om taxeringsnämnds beslut. Såvitt angår taxeringsnämnds beslut har jag för min del förordat en annan lösning. Enligt det förslag som jag har lagt fram skall taxeringsnämnd kunna ompröva sina beslut under hela taxerings- perioden. Omprövning skall ske efter framställning från den" skattskyldige eller när taxeringsnämnden annars finner att det finns skäl att meddela ett nytt beslut. Vad gäller lokal skattemyndighets beslutsformer beträffande PGI vill jag anföra följande.

Till grund för PGI — liksom för egenavgifterna — ligger den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. Vid taxeringsändring eller eftertaxering måste därför i allmänhet en omräkning göras av PGI. Enligt 2 & LBP skall dock PGI ändras endast om taxeringsändringen eller eftertaxeringen ger anledning till avvikelse från tidigare beräknad PGI med minst 500 kr. Omräkning görs i förekommande fall av lokal skattemyndighet.

Lokal skattemyndighet skall vidare ändra beräkningen av PGI som har blivit felaktig till följd av uppenbart förbiseende eller på grund av att förhållande. som påverkar beräkningen. inte var känt när PGI fastställdes. Ny beräkning skall likaså vidtas när detta påkallas av vissa beslut angående

Prop. 1977/78:18] 232

underlag för arbetsgivares avgift till socialförsäkringen m. m. (7 & LPB). Förutsättning för att ändring skall vidtas är dock att felaktigheten inte är att anse som ringa.

Som synes har lokal skattemyndighet redan enligt gällande bestämmelser möjlighet och skyldighet att besluta om ändring av PGI när försäkrads taxering ändras eller felaktighet i tidigare PGI-beräkning uppdagas. Såvittjag har kunnat finna behövs därför inte någon särskild bestämmelse i LBP om att lokal skattemyndighet under taxeringsperioden och i anslutning till taxeringsarbetet skall meddela beslut om erforderliga ändringar av PGI. Samordningen av deklarationsgranskningen med PGI-beräkningen bör dock enligt min mening få till följd att PGI skall räknas om utan hinder av någon beloppsgräns när taxeringsnämnd beslutar om ändring i försäkrads taxering. Bestämmelsen i 25 LBP att taxeringsändring skall föranleda omräkning av PGI endast om ändringen medför en avvikelse med minst 500 kr. bör därför jämkas så att taxeringsnämnds beslut undantas. Mitt förslag till ändring av detta stadgande har utformats i enlighet härmed.

[1.5.4 Under/'a'tre/.sq/öij/arander in. in.

Jag övergår härefter till frågan i vilken mån samordningen av deklarations- granskningen och PGl-beräkningen påkallar ändring av LBP:s bestämmelser angående underrättelser om lokal skattemyndighets beslut och i fråga om besvär.

Försäkrad skall enligt 8 5 första stycket LBP underrättas om beslut varigenom lokal skattemyndighet har hänlört vissa belopp till annat slag av inkomst än den försäkrade har uppgett i sin deklaration. Underrättelse skall enligt detta stadgande lämnas också när lokal skattemyndighet har gjort avdrag för vissa kostnader i anställning enligt 4 & tredje stycket LBP. Underrättelserna skall översändas i rekommenderat brev (9 & första styck-- et).

I 8 & andra stycket LBP ges bestämmelse om underrättelse för det fall att PGI har påförts försäkrad som inte har lämnat deklaration. Även i sådant fall skall underrättelse om lokal skattemyndighets beslut översändas i rekom- menderat brev (9 & första stycket).

Försäkrad skall vidare enligt 8 &" fjärde stycket LBP tillställas underrättelse när verkställd beräkning av PGI har ändrats. Sådan underrättelse skall delges den försäkrade om det inte är känt att han ej kan anträffas (9å andra stycket).

Som tidigare har nämnts skall PGI anges på debetsedel på slutlig skatt. När så inte kan ske skall den försäkrade enligt Bå- tredje stycket LBP i stället tillsändas en särskild underrättelse om PGI. Även sådan underrättelse skall delges den försäkrade.

Beträffande underrättelserna om taxeringsnämnds beslut har jag föreslagit att de skall sändas i vanligt brev. Samordningen av PGI-beräkningen med

Prop. 1977/78:18] 233

taxeringsförfarandet i första instans bör enligt min mening innebära att också underrättandet om de olika besluten samordnas så långt möjligt. Härför förutsätts att samma underrättelseförfarande kan tillämpas på båda områ- dena. lnnan jag tar ställning till denna fråga vill jag emellertid först redovisa mina synpunkter på besvärsreglerna.

LBst bestämmelser om besvär är i huvudsaklig del utformade efter mönster av TL:s föreskrifter om besvär över taxeringsnämnds beslut. Vilken besvärstid försäkrad har är således när det gäller beslut som avses i 8 & första eller andra stycket LBP beroende av om den försäkrade har fått föreskriven underrättelse senast vid viss angiven tidpunkt. Denna är enligt 11 å andra stycket LBP i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1979 den 30 september taxeringsåret. Har den försäkrade mottagit underrättelse före september månads utgång skall han anföra besvär senast den 31 oktober. Han har med andra ord då i sämsta fall en månads besvärstid. I'Iar underrättelse kommit den försäkrade till handa efter den 30 september men under taxeringsåret får han besvära sig till utgången av året efter taxeringsåret. Om den försäkrade under taxeringsåret inte har fått vare sig debetsedel på slutlig skatt eller underrättelse skall han besvära sig inom ett år från det han har fått sådan debetsedel eller underrättelse.

Bestämmelserna om besvär över lokal skattemyndighets beslut angående PGI bör enligt min mening på nu berörda punkter även i fortsättningen vara utformade efter mönster av TL:s besvärsregler. Enligt mitt förslag i fråga om dessa regler skall tiden för skattskyldigs ordinära besvär över taxeringsnämn- dens beslut utsträckas till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. I övrigt innebär mitt förslag i princip ingen ändring av vad som nu gäller.

I enlighet med det sagda föreslår jag att tiden för försäkrad att anföra ordinära besvär över lokal skattemyndighets beslut angående PGI som avses i 8 % första eller andra stycket LBP förlängs från den 31 oktober taxeringsåret till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Bestämmelserna blir därmed i förevarande avseenden följande.

Har försäkrad enligt 8 & första eller andra stycket LBP erhållit underrättelse från lokal skattemyndighet under taxeringsåret får han anföra besvär till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Om den försäkrade inte har fått sådan föreskriven underrättelse under taxeringsåret får han besvära sig till utgången av året efter taxeringsåret. Har den försäkrade i sådant fall under taxeringsåret inte heller erhållit debetsedel på slutlig skatt — eller underrättelse enligt 8 & tredje stycket LBP som ersätter debetsedel — skall han besvära sig inom ett år från det att han har fått sådan debetsedel eller underrättelse.

De besvärsbestämmelser som jag nu har berört avser lokal skattemyndig- hets beslut enligt 8 å första—tredje styckena LBP. I fråga om lokal skattemyn— dighets beslut enligt 8 & fjärde stycket LBP. dvs. beslut varigenom verkställd beräkning av PGI ändras. gäller enligt 11 & första stycket LBP i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1979 att försäkrad skall anföra besvär inom två månader

Prop. 1977/78:181 234

från den dag han fick del av beslutet. Underrättelse om beslut varom här är fråga skall som förut har nämnts delges den försäkrade (9 & andra stycket LBP).

Bortsett från enjämkning som jag förordar i det följande finnerjag inte skäl att föreslå någon ändring av den besvärsordning som gäller i fråga om lokal skattemyndighets beslut som avses i 8 &- ljärde stycket LBP. Detsamma gäller bestämmelserna om att underrättelse om sådant beslut liksom underrättelse, som enligt 85 tredje stycket LBP ersätter debetsedel, skall delges den försäkrade.

Underrättelser om lokal skattemyndighets beslut som avses i 8 & första eller andra stycket LBP, och som f. n. skall sändas i rekommenderat brev, bör däremot enligt min mening i fortsättningen kunna sändas i vanligt brev. Därmed kan enligt vad jag tidigare har sagt underrättelseförfarandet på taxerings- och PGI-områdena samordnas.

Samordningen av taxeringsförfarandet och den PGI-beräkning som skall verkställas under taxeringsperioden förutsätter dock enligt min mening att några mindre jämkningar görs i fråga om sådana beslut varigenom lokal skattemyndighet ändrar verkställd beräkning av PGI.

Den av mig föreslagna ordningen att underrättelse om beslut. som avses i 8 5 första eller andra stycket LBP, skall sändas i vanligt brev bör således gälla också beträffande beslut varigenom verkställd PGI-beräkning ändras under taxeringsperioden. De beslut som det här är fråga om ligger inom samma tidsram som de beslut av taxeringsnämnd med vilka samordning skall ske. Jag ser det därför som följdriktigt att samma underrättelseförfarande tillämpas på de olika besluten. En motsvarande samordning bör åstad- kommas också i fråga om besvärstiderna. Beslut varigenom lokal skattemyn- dighet under taxeringsperioden ändrar verkställd beräkning av PGI bör följaktligen kunna överklagas genom ordinära besvärtill utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Likaså bör bestämmelserna om extraordinära besvär vara tillämpliga på dessa beslut. Jag föreslår att bestämmelser i enlighet med vad jag nu har sagt tas in i 9 och II && LBP.

De underrättelser som lokal skattemyndighet skall lämna om sina beslut angående PGI bör självfallet på samma sätt som taxeringsnämndens motsvarande underrättelser ge information om vilka möjligheter som finns att få ett beslut omprövat av lokal skattemyndighet och om rätten att anföra besvär.

Jag vill till sist beröra en fråga som RFV har tagit upp i sitt remissyttrande. Verket har bl. a. framhållit att förlängningen av taxeringsperioden medför viss förskjutning av utbetalningarna av retroaktivt utgående pensionsbelopp. F. n. levereras ADB-banden med uppgifter om PGI till verket under oktober månad. Verket hinner med denna ordning fastställa pensionspoäng och retroaktiva pensionsbelopp beträffande provisoriskt beräknade pensioner i sådan tid att utbetalning regelmässigt kan ske under december månad. Taxeringsperiodens förlängning leder till att banden inte kan levereras förrän

Prop. 1977/78:181 235

omkring den 20 december. Därmed följer att verkets beräkning av pensions- poäng och utbetalning av retroaktiva pensionsbelopp förskjuts till början av följande år. Med anledning av detta påpekande vill jag anföra följande.

Redan med nuvarande system följer att försäkrad i vissa fall måste acceptera att ett retroaktivt belopp betalas ut efter det år på vilket pensionen belöper. Sådana fall kommer självfallet att öka om RFV:s poängberäkning förskjuts från slutet av ett år till början av följande.

Det är naturligtvis önskvärt att retroaktivt utgående pensionsbelopp tillställs den försäkrade utan onödigt dröjsmål. Ser man frågan från beskatt- ningssynpunkt kan det i vissa fall innebära nackdelar att behöva deklarera beloppet för annat år än "pensionsåret" medan det i andra fall kan vara en fördel att beskattning sker för det år utbetalning hargjorts. RFV framhåller att de påtalade nackdelarna skulle kunna begränsas genom att taxeringsperioden avslutades den 3l oktober, dvs. förkortades med en månad.

För egen del anser jag mig inte kunna förorda en sådan förkortning. Beslutet om taxeringsperiodens förlängning till den 30 november bör stå fast. Denna längre taxeringsperiod behövs för att taxeringsarbetet i första instans skall kunna utföras på ett effektivt och rationellt sätt.

II.6 Ackumulerad inkomst 11.6.1 Inledning

Som har redovisats i proposition 1975:87. har flertalet remissinstanser ställt sig positiva till att ärendena om ackumulerad inkomst förs över till taxeringsnämnd. Åtskilliga remissinstanser ansåg dock att dessa ärenden borde vara kvar hos länsskatterätt. Härvid framhölls att det rörde sig om ett begränsat antal ärenden av ibland komplicerad art. Föredraganden uttalade för sin del att ärendena om ackumulerad inkomst mer sällan är tekniskt komplicerade. De borde därför enligt hans mening flyttas över till taxerings- nämnderna. Föredragandens principförslag godkändes av riksdagen. Jag anser också för egen del att man nu bör öppna möjlighet för de skattskyldiga att få ansökan om särskild skatteberäkning prövad av taxeringsnämnd.

! 1 . 6.3 Tid _ [O'/' ansökan

Vid en överflyttning av ärendena om särskild skatteberäkning till taxeringsnämnden bör nämndens prövning enligt min mening begränsas av den tidsram som i övrigt skall gälla beträffande nämndens beslut i taxerings- frågor. Enligt mitt förslag till ändrad lydelse av 69 ä 3 mom. TL får fråga om nytt beslut inte prövas av taxeringsnämnden efter taxeringsperiodens utgång den 30 november under taxeringsåret. Detsamma anser jag bör gälla beslut om särskild skatteberäkning. För att taxeringsnämnden skall kunna meddela beslut om särskild skatteberäkning måste sålunda skattskyldigs ansökan

Prop. 1977/78:18] 236

härom ges in i sådan tid att taxeringsnämnden kan meddela beslut senast den 30 november under taxeringsåret.

Nästa fråga blir då vilka bestämmelser som bör gälla när skattskyldig har underlåtit att ge in framställning under taxeringsperioden eller taxerings- nämnden inte kunnat ta ställning till ett inom taxeringsperioden gjort yrkande. Enligt nu gällande bestämmelser skall ansökan — bortsett från vissa fall — ha kommit in till skatterätt före utgången av året efter taxeringsåret.

Enligt utredningens förslag skall fråga om särskild skatteberäkning i princip jämställas med taxeringsfrågor i allmänhet. Utredningen har i överensstämmelse härmed föreslagit att i fråga om tid och sätt för skattskyl- digs yrkande om särskild skatteberäkning skall gälla vad i TL i allmänhet är stadgat om yrkande beträffande skattskyldigs taxering. Detta medför bl. a. att skattskyldig, som inte har fått frågan om särskild skatteberäkning prövad av taxeringsnämnden under taxeringsperioden. kan göra framställning härom hos länsskatterätten med stöd av besvärsstadgandet i 74 & första stycket TL. Sådana besvär skall enligt vad jag tidigare har föreslagit få anföras till utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Om besvären kommer in senare men före utgången av juni månad. får dock besvären prövas av skatterätten under förutsättning att taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.

Tiden för ansökan om särskild skatteberäkning förkortas sålunda enligt utredningens förslag i förhållande till vad som nu gäller med tio månader eller — i de fall då taxeringsintendenten biträder besvären — med åtta månader.

Denna tidsförkortning är en konsekvens av att särskild skatteberäkning enligt utredningens förslag ansluts till de för taxeringsfrågor i allmänhet gällande bestämmelserna. Jag anser även för egen del att en överflyttning av den särskilda skatteberäkningen till taxeringsnämnden bör innebära att frågor härom i princip prövas i den ordning som skall gälla för inkomsttaxe- ringen. Jag ställer mig dock tveksam till att förkorta tiden för skattskyldigs ansökan på det sätt som utredningens förslag innebär. Härom får jag anföra följande.

Som redovisades i proposition 1975:87 föranledde förslaget att överföra ärendena om ackumulerad inkomst till taxeringsnämnden delade meningar bland remissinstanserna. Flertalet godtog dock förslaget bl. a. med hänsyn till den snabbare behandling som ärendena bör få genom att de prövas redan av taxeringsnämnd. Invändningarna mot förslaget gällde främst det förhål- landet att det ansågs röra sig om ett begränsat antal ärenden (ca 3 000) av ibland komplicerad art.

För egen del anser jag att man inte skall lägga alltför stor betoning på att reformen skall innebära ett överförande av ärendena om ackumulerad inkomst från skatterätt till taxeringsnämnd. Enligt min mening är det närmast fråga om att öppna möjlighet för de skattskyldiga att få frågan om skatteberäkning för ackumulerad inkomst prövad redan i samband med den årliga inkomsttaxeringen och debiteringen. En sådan tidigareläggning av

Prop. 1977/78:18] 237

prövningen rörande ackumulerad inkomst underlättas av att de skattskyldiga kan vända sig till länsstyrelsen och lokal skattemyndighet för att få råd och anvisningar av de tjänstemän som skall vara föredragande hos taxerings- nämnderna och biträda nämnderna med bl. a. beredningen av ansökningarna om ackumulerad inkomst. Avsikten med reformen är däremot inte att ta ifrån de skattskyldiga. som så önskar. möjlighet att i stället få frågan om ackumulerad inkomst direkt prövad av länsskatterätt. Ser man reformen på detta sätt bör man enligt min mening inte föra anslutningen till de för taxeringen i allmänhet gällande bestämmelserna så långt att tiden för ansökan hos skatterätt helt begränsas av de regler som skall gälla beträffande besvär över taxeringsnämndens beslut. De skattskyldiga bör även i fortsätt- ningen ha möjlighet att ge in ansökan till skatterätten till utgången av året efter taxeringsåret. Jag ansluter mig med andra ord till de remissinstanser. som anser att det inte finns tillräckliga skäl att sätta utgången av februari månad året efter taxeringsåret som gräns för skattskyldigs möjlighet att ansöka om skatteberäkning hos skatterätt.

Skattskyldigs möjlighet att få ärende om ackumulerad inkomst prövat av skatterätt synes böra vidgas också i ett annat avseende. Utredningen har framhållit att skattskyldig. genom att besvärstiden förlängs från den 15 augusti under taxeringsåret till utgången av februari månad följande år. i normalfallet får debetsedeln på slutlig skatt mer än två månader före ' besvärstidens utgång. Med hänsyn härtill anser utredningen att de skattskyl- digas intressen blir tillräckligt tillgodosedda och att man utan olägenhet kan förkorta ansökningstiden på sätt som har föreslagits. Man bör emellertid enligt min mening inte bortse från sådana fall då skattskyldig erhåller debetsedel först efter taxeringsårets utgång. Jag vill härvid erinra om att skattskyldig. som inte har fått i 695 TL föreskriven underrättelse under taxeringsåret. skall få anföra besvär angående taxering hos skatterätten till utgången av året efter taxeringsåret. Har den skattskyldige under taxerings- året inte fått vare sig föreskriven underrättelse eller debetsedel på slutlig skatt. skall han kunna anföra besvär inom ett år efter det han fått sådan debetsedel. Det framstår som rimligt att skattskyldig. som inte har erhållit debetsedel under taxeringsåret. på liknande sätt bereds möjlighet att inom viss tid efter debetsedelns mottagande ansöka om särskild skatteberäkning hos skatterät- ten. Ansökningstiden bör dock kunna göras väsentligt kortare. Jag föreslår att ansökan skall göras inom två månader från utgången av den månad under vilken skattskyldig erhållit debetsedel.

Enligt 8 g" andra stycket LSB får skattskyldig. som enligt 99 & TL äger anföra besvär hos skatterätt i särskild ordning. även inom där angiven tid ansöka om särskild skatteberäkning. Bestämmelsen. vartill förslag lades fram i proposi- tion 1957z29. tillkom närmast för att bereda skattskyldig tillfälle att komma in med ansökan om särskild skatteberäkning när taxeringsnämnd har taxerat den skattskyldige med avvikelse från självdeklaration för inkomst. som kan föranleda särskild skatteberäkning. men underlåtit att skicka föreskriven

Prop. 1977/78:18] 238

underrättelse om avvikelsen.

Enligt utredningens mening bör nämnda bestämmelse nu ändras så att skattskyldigs möjlighet att ansöka om särskild skatteberäkning. när förut- sättning för sådan skatteberäkning föreligger först efter taxeringsnämndens beslut. skall vara avhängig av att den skattskyldige har besvärsrätt enligt 99 & TL. En sådan utformning av bestämmelsen skulle emellertid leda till en enligt min mening inte önskvärd begränsning. Jag tänker härvid bl. a. på det fallet när förutsättning för särskild skatteberäkning föreligger enligt den skattskyldiges uppgifter i deklarationen men den skattskyldige anser sig kunna avstå från sådan beräkning med hänsyn till att det rör sig om mindre belopp. Förhållandet kan för den skattskyldige bli att bedöma på ett annat sätt om taxeringsnämnden taxerar honom med avvikelse från deklarationen. Om den skattskyldige inte får föreskriven underrättelse härom. bör han enligt min mening även i fortsättningen ha möjlighet att framställa yrkande om särskild skatteberäkning inom i 99 & TL angiven tid. Bestämmelsen i 8 & andra stycket bör därför stå kvar i sin nuvarande lydelse. Till frågan var den lagtekniskt skall placeras återkommer jag i det följande.

Som har framhållits i något remissyttrande kan taxeringsnämnden ibland få svårighet att hinna avgöra en ansökan som kommer in under senare delen av taxeringsperioden. Taxeringsnämnden bör därför enligt min mening ha viss möjlighet att överlämna avgörandet i ett ärende till skatterätten. Jag föreslår att taxeringsnämnden skall få meddela beslut om överlämnande när ansökan har gjorts först efter utgången av september månad under taxerings- året och ett överlämnande till skatterätten framstår som påkallat med hänsyn till ärendets särskilda beskaffenhet. Bestämmelsen bör lämpligen tas in i anvisningarna till 45 LSB. I likhet med vad som skall gälla i fråga om taxeringsnämndens beslut att vilandeförklara en ansökan bör besvär inte få anföras över taxeringsnämndens beslut om överlämnande.

Enligt det hittills sagda skall skattskyldig sålunda göra framställning om särskild skatteberäkning hos taxeringsnämnden. Yrkandet bör såvitt möjligt göras i deklarationen. Inget hindrar dock att skattskyldig gör särskild framställning. Denna måste dock vara inkommen i sådan tid att taxerings- nämnden hinner meddela beslut före taxeringsperiodens utgång. I annat fall bör framställningen göras hos skatterätten. Sådan ansökan får göras till utgången av året efter taxeringsåret. Har den skattskyldige inte gjort framställning om särskild skatteberäkning hos taxeringsnämnden och har han inte fått sin debetsedel på slutlig skatt under taxeringsåret. får han hos skatterätten anhålla om särskild skatteberäkning inom två månader från utgången av den månad då han erhöll debetsedel. En förlängning av tiden för skattskyldigs framställning hos skatterätten inträder också när skattskyldig enligt 99 & TL äger anföra besvär i särskild ordning rörande fråga om särskild skatteberäkning. Framställning skall då inges inom i 99ä TL angiven tid.

Prop. 1977/78:18] - 239

[1.6.3 .S'katteberc'ikning pa” grund av skanedumsm/s beslut m. ni.

Jag övergår härefter till att behandla bestämmelserna om skattskyldigs möjligheter att yrka särskild skatteberäkning på grund av bl. a. beslut som har meddelats av skattedomstol.

Enligt nuvarande bestämmelser (8 &" första stycket LSB) förlängs skattskyl- digs ansökningstid när förutsättningar för särskild skatteberäkning föreligger först sedan skattskyldigs beskattningsbara inkomst. på vilken skatten skall beräknas. har ändrats genom beslut av skatterätt. kammarrätt eller regerings- rätten. Detsamma gäller om den skattskyldige genom sådant beslut har åsatts eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav har ändrats. En förlängning av ansökningstiden inträder också när beräknad ackumulerad inkomst har höjts genom beslut av skatterätt. kammarrätt eller regeringsrät- ten. Den skattskyldige får i dessa fall ge in ansökan om särskild skattebe- räkning till skatterätten inom ett år från det skattedomstolens beslut meddelades.

Utredningen har föreslagit att de här återgivna bestämmelserna med vissa redaktionella ändringar flyttas till 4 & LSB. Enligt utredningens förslag bör därvid även föras in tilläggsbestämmelse om att skattskyldig inom den förlängda tiden får framställa yrkande om särskild skatteberäkning också när förutsättningar för sådan beräkning har uppkommit först genom rättelsebe- slut av lokal skattemyndighet enligt 72 aå TL.

Jag tillstyrker att en tilläggsbestämmelse av det slag som utredningen har föreslagit införs. Bestämmelserna bör enligt min mening stå kvar i 8 & första stycket LSB. Därmed följer att den av mig förut behandlade bestämmelsen om skattskyldigs tid för yrkande om särskild skatteberäkning när besvärsrätt föreligger enligt 99 & TL också bör stå kvar på sin nuvarande plats. dvs. i 8 & andra stycket LSB. Vissa redaktionella ändringar behöver dock göras med hänsyn till att framställning om särskild skatteberäkning skall ske i den ordning som gäller i fråga om yrkanden i taxeringsfrågor.

Jag biträder utredningens förslag att lokal skattemyndighet vid rättelse enligt 72 aå andra eller tredje stycket TL i förekommande fall skall kunna vidta den ändring i fråga om särskild skatteberäkning vartill förhållandena kan föranleda. Utredningen har föreslagit att bestämmelse härom tas in i ett tillägg till nämnda paragrafi TL. Den lydelse 458 LSB skall ha enligt mitt förslag får emellertid anses leda till att ändring i förevarande fall kan vidtas utan särskilt stadgande i TL. Något tillägg till 72 aå TL s_vnes därför inte behöva göras.

I I .6. 4 Taxeringsinlendenrs besvärsrätt

Utredningen har även lagt fram förslag till ändring av bestämmelserna i 8 & tredje stycket LSB. F. n. gäller enligt dessa bestämmelser följande.

Prop. 1977/78:181 240

Om särskild skatteberäkning har skett och det visas att skatteberäkningen med hänsyn till senare framkomna omständigheter har grundats på oriktiga förutsättningar. får taxeringsintendenten anföra besvär rörande skatteberäk- ningen i särskild ordning. Därvid har vad som föreskrivs i 103 &" andra och tredje styckena TL motsvarande tillämpning. Ny skatteberäkning på grund av taxeringsintendentens besvär får vidare inte verkställas med mindre fråga därom har prövats inom fem år efter utgången av det kalenderår under vilket den ansökan. som har föranlett skatteberäkningen, inkom till skatterätten. För det fall att skattskyldig har avlidit gäller särskild tidsberäkning.

Bestämmelserna om rätt för taxeringsintendent att anföra besvär i särskild ordning när skatteberäkningen har grundats på oriktiga förutsättningar tillkom enligt förslag i prop. I962:ll4. Därmed avsågs att ge föreskrifter beträffande särskild skatteberäkning efter i huvudsak samma principer som reglerna för eftertaxering.

Såvitt jag har kunnat finna kräver överförandet av ärendena angående särskild skatteberäkning i och för sig endast en mindre och närmast redaktionelljämkning av 8 & tredje stycket LSB. Utredningen har emellertid gått längre och föreslagit att bestämmelserna utvidgas att omfatta också skattskyldig. Enligt utredningens förslag skall bestämmelserna vidare flyttas till en ny paragrafi TL.

Jag anser för egen del att det inte finns anledning att i nu förevarande sammanhang överväga ändringar av bestämmelsernas materiella innehåll. Skattskyldigs rätt synes för övrigt väl tillvaratagen genom möjligheterna att anföra besvär med tillämpning av besvärsbestämmelserna i 74. 99 och 100 59" TL. Som jag förut har sagt bör bestämmelserna i 8 % första och andra styckena LSB även i fortsättningen ha sin plats i LSB. Detsamma bör enligt min mening gälla paragrafens tredje stycke. bl. a. med hänsyn till den lydelse av 4 & LSB. som jag har föreslagit.

Jag föreslår sålunda att också Bä tredje stycket LSB — med en mindre jämkning — skall stå kvar på sin nuvarande plats i LSB. På liknande sätt föreslårjag att inte heller någon omredigering görs beträffande bestämmelsen i 5 & LSB om avkortning och restitution.

[1.6.5 Vilan(le/örk/aring av ansökan

Innan jag går över till utredningens förslag till ändring av nuvarande bestämmelser i 7 % LSB vill jag först ta ställning till vilken ordning som bör gälla när tidigare taxering. som inverkar på skatteberäkningen. inte har vunnit laga kraft.

F. n. gäller(6 & LSB) att skatterätten i sådant fall genom särskilt beslut skall förklara ansökningen vilande. Sedan taxeringen har vunnit laga kraft ankommer det på den skattskyldige att hos skatterätten göra framställning om att ansökningen tas upp till ny behandling. Framställningen skall göras inom ett år från det att slutligt beslut meddelades i taxeringsfrågan.

Prop. 1977/78:181 24l

Utredningen har funnit att bestämmelsen om vilandeförklaring bör utgå. Den ändrade ordning som i olika avseenden skulle följa med att slopa nuvarande krav på laga kraft är emellertid inte påkallad av att ärendena om särskild skatteberäkning överförs till taxeringsnämnden. Jag är inte beredd att nu ta ställning till' dessa följdändringar. Frågan bör enligt min mening anstå till dess erfarenheter i övrigt har vunnits av det nya förfarandet. Jag anser därför att bestämmelsen bör stå kvar och att i 65 LSB endast de ändringar görs som betingas av att taxeringsnämnd skall kunna pröva ansökan om särskild skatteberäkning. Därvid bör gälla att taxeringsnämn- den, sedan beslut om vilandeförklaring har meddelats. skall överlämna framställningen till skatterätten. Den skattskyldige skall självfallet under- rättas om att ansökan om ny prövning skall göras hos skatterätten.

Genom att 65 LSB enligt mitt förslag kommer att i princip stå kvar oförändrad behövs inte några bestämmelser av det slag som utredningen har tagit in i en ny paragrafi TL.

11.6.6 Ändring av skatteberäkning

Vad härefter angår bestämmelserna i 7 & LSB får jag anföra följande. Nämnda bestämmelser reglerar de fall när särskild skatteberäkning har skett och den beskattningsbara inkomst. på vilken skatten har beräknats. ändras genom beslut av skatterätt. kammarrätt eller regeringsrätten liksom när den skattskyldige genom sådant beslut åsätts eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att få sådan beräkning ändras. I dylika fall skall skatterätten vidta den ändring av skatteberäkningen vartill förhållandena kan föranleda.

I utredningens förslag har dessa bestämmelser förts över till ett nytt fjärde stycke i 105 & TL. Samtidigt har föreslagits att varje skattedomstol själv skall vidta den ändring som aktualiserats i de förut redovisade fallen. Skälet till att utredningen på detta sätt vill gå ifrån nuvarande ordning är att man enligt utredningens mening därigenom torde nå en snabbare handläggning i de fall när kammarrätt eller regeringsrätten har beslutat i taxeringsfrågan.

Jag har för egen del inte kunnat finna bärande skäl för en sådan ändring. Skäl synes tvärtom tala för att man såvitt möjligt bör undvika att belasta överinstanserna med skatteuträkningar. En reform av detta slag är inte heller påkallad av att ärendena om särskild skatteberäkning förs över på taxerings- nämnden. Jag anser därför att också 7 &" LSB bör stå kvar oförändrad. Därmed utgår det tillägg som utredningen har föreslagit till IOS & TL.

11.6. 7 Vissa redaktionella_li'ägor

Jag vill till sist beröra några frågor som är av i huvudsak redaktionell natur. Enligt vad jag inledningsvis har anfört bör ett överförande av särskild

Prop. 1977/78:18] 242

skatteberäkning till taxeringsnämnd innebära att frågor härom i princip prövas i den ordning som skall gälla för inkomsttaxeringen. Jag föreslår att bestämmelse av denna innebörd tas in i 438 första stycket LSB. Den hänvisning i 45 till TL:s bestämmelser som på detta sätt görs bör dock för tydlighets skull kompletteras genom att paragrafen förses med anvisning om bl. a. till vem och inom vilken tid ansökan om särskild skatteberäkning skall göras. Med denna lagtekniska lösning följer vidare att i 9ä LSB endast behöver ges bestämmelse om att — enligt vad jag tidigare har föreslagit — skattskyldig. som inte har erhållit debetsedel på slutlig skatt under taxerings- året. får göra ansökan om särskild skatteberäkning inom två månader från utgången av den månad under vilken han erhöll debetsedel. I överensstäm- melse med paragrafens nuvarande lydelse bör även finnas föreskrift om att besvär inte får föras över taxeringsnämnds eller skatterätts beslut att förklara ansökan vilande enligt 6?” LSB.

Som framgått har jag i mitt förslag så långt möjligt sökt begränsa ändringarna i LSB till vad som är direkt påkallat med hänsyn till att taxeringsnämnd skall kunna meddela beslut angående särskild skatteberäk- ning. Än mindre harjag i förevarande sammanhang funnit anledning att gå in på de materiella bestämmelserna i l—3 åå LSB. Utredningen har föreslagit ett tillägg till 25 andra stycket LSB med bestämmelse om att för särskild skatteberäkning även förutsätts att beräkningen medför lägre statlig inkomst- skatt för den skattskyldige än som eljest skulle ha utgått. En fast praxis synes emellertid ha utvecklats vid tillämpningen av 2 & andra stycket LSB i dess nuvarande lydelse. Vilken betydelse ett tillägg av här angivet slag kan tillmätas förefaller inte helt klart. Jag har därför och i linje med mitt förslag i övrigt inte ansett mig böra föreslå ett dylikt tillägg i nu förevarande sammanhang.

II.7 Granskningsformer och ambitionsnivå 11. 7.1 A Ilmäni om gransk'nin_t_'s/ii/_'/m'ande!

Rutinema vid deklarationsgranskningen bygger f. n. på att kontrollupp- gifter och annat kontrollmaterial överlämnas till granskarna. Dessa har alltså att stämma av kontrollmaterialet mot deklarationerna. Granskningen omfattar vidare bl.a. bedömning av avdragsyrkanden. jämförelse med föregående års deklaration och kontrollsummering av deklarationen. ADB- stöd vid granskningen förekommer endast i begränsad omfattning. 5. k. taxeringsavi framställs med hjälp av ADB. På den anges bl. a. skattskyldigs civilstånd. barn. debiterade skatter samt vissa ersättningar från statliga och kommunala myndigheter. Även taxeringsavins uppgifter stäms av mot deklarationen av granskarna.

Principbeslutet innebär bl.a. att uppgifterna i deklarationer och kontroll- uppgifter skall registreras i ett ADB-system. Uppgifterna stäms av maskinellt

Prop. 1977/78:18] 243

och resultatet redovisas på taxeringsavin. På denna utskrivs maskinellt — förutom uppgifter förtaxeringen — även uppgifter för beräkning av pensions- grundande. inkomst och för pälöring av arbetsgivaravgifter. Maskinellt framställs också förslag till taxering liksom till debitering och uträknande av pensionsgrundande inkomst.

Utredningens förslag bygger på principbeslutet. Löntagardeklarationerna skall i princip registreras utan föregående beredning eller granskning. Genom taxeringsavi erhåller granskaren upplysning om bl.a. felaktigheter eller orimlighetcr som har upptäckts vid de maskinella kontrollerna. Granskarcn kan således inrikta sin granskningsinsats på att kontrollera de delar av deklarationen. som inte omfattas av datorkontroll eller som enligt taxeringsavi är felaktiga eller bör särskilt granskas. Detta innebär att arbetet med att pricka av kontmlluppgifter bortfaller beträffande merparten av de skattskyldiga medan t. ex. värdering av naturaförmåner och bedömning av avdragssidan sker i likhet med dagens system. Genom registreringen av deklarationsuppgifterna kan granskningen i viss omfattning genomföras utan tillgång till föregående års deklaration.

Utredningen påpekar att ADB-tester av deklarationsdata inte kan utföras förrän kontrolluppgifterna har registrerats och stämts av. Denna avstämning beräknas vara klar tidigast omkring den I mars. Utredningen har därför tillskapat en rutin som innebär att deklarationsgranskningen kan påbörjas redan när deklarationerna börjar komma in till skattemyndigheten och således oberoende av ADB-stödet. Utredningens förslag innebär att vissa s. k. enkla löntagardeklarationer granskas före registreringen.

I det fullt utbyggda systemet bör enligt utredningen ca två miljoner deklarationer kunna hänföras till gruppen enkla deklarationer. Granskningen av enkla deklarationer kommer i princip endast att bestå av en kontroll av vissa avdrag och särskilda upplysningar. Påträffas vid granskningen utred- ningsfall eller bedöms deklarationen som "ej enkel" lämnas deklarationen för registrering. Därefter behandlas den på samma sätt som förregistrerade deklarationer. Efter den manuella genomgången överlämnas deklarationerna för registrering. Om de maskinella testerna vid registreringen ger anledning härtill framställs taxeringsavi. som med tillhörande deklaration överlämnas till granskaren för fortsatt handläggning enligt de rutiner som gäller beträffande förregistrerade deklarationer.

Det stora flertalet remissinstanser har inte några erinringar mot de föreslagna formerna för granskningsarletet. Många instanser är dock tvek- samma till systemet med enkla deklarationer. Bl. a. befarar man att systemet kan orsaka dubbelarbete.

För egen del får jag anföra följande. Det omfattande ADB-stöd som skall införas vid taxeringen skapar utan tvekan goda förutsättningar för att underlätta och effektivisera gransknings- arbetet. Det står samtidigt klan att det kommer att ta tid att finna de rutiner som på bästa sätt tillvaratar möjligheterna hos det nya ADB-systemet. Detta

Prop. 1977/78:18] 244

kommer också löpande att utvecklas och förändras. Under en övergångspe- riod kommer därför Stora krav att ställas på planering och uppföljning av granskningsarbetet men också på förmåga hos granskarna att anpassa sig till nya arbetsformer. Erfarenheterna får så småningom visa hur gransknings- formerna och rutinerna bör byggas upp. I inledningsskedet är det mot bakgrund av det sagda viktigt att man inte binder sig för granskningsformer som inte utan svårigheter kan anpassas till de erfarenheter man vinner efter hand.

Den grundläggande nyheten vid deklarationsgranskningen är att uppgif- terna i deklarationer och kontrolluppgifter skall registreras i ADB-systemet och stämmas av maskinellt. Härigenom besparas granskarna en stor del av det nuvarande rutinarbetet med avprickning av kontrolluppgifter och kontrollräkning av deklarationer. Det manuella granskningsarbetet kan inriktas på bedömningsfrågor. Det är självfallet angeläget att detta gransk- ningsarbete om möjligt påbörjas först sedan de maskinella kontrollerna har genomförts. Härigenom kan granskaren bäst tillgodogöra sig det stöd som ADB-medverkan innebär. Vidare kan granskaren i ett sammanhang ta ställning till alla eventuella avvikelser från deklarationen. Som utredningen framhåller är det emellertid också viktigt att den förlängda taxeringsperioden kan utnyttjas i sin helhet. Registreringen och ADB-testerna tar enligt utredningen så pass lång tid att färdigberedda deklarationer inte kan levereras förrän en bit in på taxeringsperioden. Med hänsyn härtill bör man i vart fall till en början tillämpa den av utredningen föreslagna granskningsformen där vissa enklare deklarationer granskas innan registreringen sker. Om det senare visar sig möjligt bör man i enlighet med vad jag nyss har-sagt låta den maskinella kontrollen ske före den manuella granskningen. Det bör ankomma på RSV att följa utvecklingen på området och föreslå de ändringar som är påkallade.

11.7.2 Anrbilionsnivå

F.n. gäller i princip att alla fel i deklarationen som påverkar beskatt- ningsbar inkomst skall rättas.

RS-utredningen förordade i 1974 års rapport att myndigheterna skulle undvika bagatelländringar vid taxeringen och istället inrikta resurserna på att upptäcka fall av väsentligt skatteundandragande. Utredningen föreslog att följande principer skulle gälla.

Klara fel rättas om det är till fördel för den skattskyldige och beloppet inte är rent bagatellartat. Klara fel och klart oberättigade yrkanden rättas till den skattskyldiges nackdel normalt först om felet eller yrkandet gäller visst minimibelopp. Utredning om eventuella fel företas också bara om det kan medföra ändrad taxering med visst minimibelopp. Rekommendationer om beloppsgränserna utvecklas gemensamt av RSV och skattecheferna.

I prop. 1975:87 uttalade föredraganden att frågan om ambitionsnivån vid

Prop. 1977/78:18] 245

taxeringen var så väsentlig att den borde underställas riksdagen. Enligt hans mening vardet riktigt att man undvek ändringar som var utan fiskalt intresse och som inte inkräktade på en rimligt tolkad rättvise- och likformighets- princip vid taxeringen. Han ansåg att utredningens förslag i stora drag motsvarade dessa anspråk. Det gav vidare en möjlighet att koncentrera gransknings- och kontrollresurserna mot de väsentliga skatteundandragan- dena. En ambitionsnivå som låg i linje med utredningens förslag borde enligt hans mening läggas till grund för programmen för ADB-stödet vid taxeringen. Han fann det emellertid mindre lämpligt att man fixerade en beloppsmässig tolcransgräns som alltid skulle iakttas av taxeringsmyndighe- terna. En sådan bestämmelse kunde i praktiken komma att utnyttjas för t. ex. medvetna felräkningar upp till toleransgränsen. Taxeringsnämnderna borde enligt hans mening ha möjlighet att rätta även mindre felaktigheter. om det kunde anses påkallat.

Utredningen konstaterar enligt principbeslutet att frågan om ambitions- nivån vid taxeringen är så väsentlig att den bör underställas riksdagen och införas i TL. Utredningen anser det angeläget att understryka att en sådan lagbestämmelse bör utformas så att den ger skattemyndigheterna möjlighet att underlåta rättelse utan att den samtidigt uppfattas som en generell "friregel" för de skattskyldiga. Regeln bör vara ett hjälpmedel för myndig- heterna att få större rörlighet i uppläggning och inriktning av granskningen vid olika års taxering.

Enligt utredningen bör RSV utfärda anvisningar eller rekommendationer beträffande vilka beloppsgränser m. m. som bör tillämpas. Granskningsruti- nerna bör därvid utformas så att fel som beror på att skattskyldig systematiskt försöker skaffa sig skatteförmåner genom att uppta inkomst för lågt eller yrka obehöriga avdrag rättas till även om beloppet är relativt litet. Utredningen pekar på att ADB-systemet ger möjlighet att i många fall på ett enkelt sätt rätta även mindre fel om detta kan göras utan skriftväxling med den skattskyldige eller annan utredning.

Enligt utredningens uppfattning bör olika beloppsgränser sättas för fel till den skattskyldiges förmån och fel till hans nackdel. Utredningen föreslår att beloppsgränsema bestäms till 500 kr. för fel till den skattskyldiges förmån och 300 kr. för fel till hans nackdel. Denna inriktningav ambitionsnivån bör enligt utredningen ges en mera allmän utformning i lagtexten. Enligt utredningens författningslörslag skall i 65 ;" tas in en föreskrift om att taxeringsnämnden äger underlåta avvikelse om denna avser endast ringa belopp.

Remissinstanserna godtar allmänt principen att ambitionen vid deklara- tionsgranskningen skall inriktas på att upptäcka fall av väsentligt skatteun- dandragande och att undvika bagatelländringar. Flera remissinstanser är emellertid kritiska mot förslaget att RSV i anvisningar skall fastställa vissa beloppsgränser i fråga om ambitionsnivåer. Man befarar att sådana anvis- ningari praktiken skulle komma att utnyttjas för t. ex. medvetna felräkningar upp till toleransgränsen. En del instanser är också negativa till utformningen

Prop. 1977/78:18] 246

av lagregeln i 65 &. Bl. a. påpekas att uttrycket "ringa belopp" förekommer i andra sammanhang i TL. bl.a. i fråga om eftertaxering. och att det är olämpligt att ha samma begrepp om skilda tolkningar avses. Några remiss- instanser anscr att rättelse till den skattskyldiges förmån alltid bör ske.

För egen del får jag anföra följande. En av de grundläggande målsättningarna med den nya taxeringsorganisa- tionen är att förbättra kontrollen av de komplicerade deklarationerna. Enligt principbeslutet skall man vid granskningen undvika att ta upp tiden med bagatelländringar och i stället inrikta resurserna på att upptäcka väsentligt skatteundandragande. Denna inriktning av granskningsarbetet i den nya organisationen har allmänt accepterats vid remissbehandlingen av utred- ningens förslag. Ävenjag ansluter mig till tanken att man i högre grad än f. n. bör inrikta granskningsarbetet på de väsentliga frågorna vid taxeringen. Gransknings- och kontrollresurserna hos myndigheterna i den nya organi- sationen får inte låsas vid detaljfrågor så att man därigenom försvagar möjligheterna att komma till rätta med de väsentliga skatteundandragan- dena. Kravet på millimeterrättvisa i det enskilda fallet måste här vika för kravet på en i det stora hela mer rättvis och likformig taxering.

Utredningens förslag bör ses mot denna bakgrund. Jag kan i stort sett ansluta mig till de principer som enligt utredningen bör gälla för gransknings- arbetet! ] likhet med utredningen anserjag sålunda att man även bör kunna underlåta att göra ändringar till den skattskyldiges förmån. Vidare bör ambitionsnivån vid taxeringen tillämpas även vid granskningen av den pensionSgrundande inkomsten. Detta ligger i linje med vad jag nyss har sagt om att kravet på absolut rättvisa i det enskilda fallet måste vika för en mer rättvis taxering i stort. Jag vill emellertid framhålla att en annan grundläg- gande princip vid granskningen bör vara att man avstår från rättelse endast i sådana fall där detta verkligen bidrar till att granskningsresurser i någon mera väsentlig mån kan frigöras för kontroll av frågor som är av större betydelse för taxeringsresultatet. Enligt min mening bör man därför vid utformningen av granskningsrutinerna göra skillnad mellan å ena sidan fall som kräver särskild utredning och å andra sidan fall där det föreligger ett klart fel som genast kan rättas. t. ex. felräkning eller misskrivning.

Som utredningen har påpekat ger det nya ADB-systemet möjlighet att på ett enkelt sätt rätta mindre fel om detta kan ske utan skriftväxling med den skattskyldige eller annan utredning. Det innebär att några mera betydande granskningsresurser inte kan frigöras genom att man underlåter att rätta klara fel. Det är som några remissinstanser har framhållit också svårt att förhindra att en toleransgräns i fråga om sådana fel utnyttjas på ett illojalt sätt. t.ex. genom medvetna felräkningar. Det gäller inte minst mot bakgrund av att kontrollsummeringen avses ske maskinellt och att en tolcransgräns måste byggas in redan i ADB-systemet. Samtidigt är det angeläget att inte alla fel som påverkar beskattningsbar inkomst behöver åtgärdas. En viss tolerans bör därför finnas även i fråga om klara fel.

Prop. 1977/78:18] 247

I fråga om fall som behöver utredas innan rättelse kan ske. t. ex. fråga om yrkat avdrag skall godkännas. blir situationen en helt annan. llär kan ofta en betydande arbetsbesparing göras om man kan låta saken bero. Genom att Sådana frågor kommer fram vid den manuella granskningen är det också lättare att förhindra illojala förfaranden. Granskningsrutinerna kan utformas så att fel som kan antas bero på att skattskyldig systematiskt försöker skaffa sig skatteförmåner rättas även om det gäller mindre belopp.

När det gäller att överföra ambitionsnivån i beloppsgränser bör man i enlighet med det anförda kunna vara betydligt generösare i fråga om utredningsfallen än i fråga om de klara felen. Jag anser det rimligt att man t. v. tillämpar en gräns vid 500 kr. för utredningsfallen. Klara fel bör rättas om felet överstiger 100 kr. Till kategorien klara fel bör — förutom felräkningar och misskrivningar — hänföras t. ex. yrkande om avdrag med belopp som överstiger vad som författningsenligt får medges och andra liknande fel. Till utredningsfallen hör å andra sidan i princip alla fall som kräver någon form av utredning från granskarnas sida innan beslut kan fattas. Det kan dock finnas anledning att vid utformningen av granskningsrutinerna göra skillnad mellan olika fall inom denna grupp, bl. a. med hänsyn till graden av sannolikhet för att ett fel föreligger och till omfattningen av den utredning som behövs för att klarlägga frågan. Över huvud taget bör granskningsrutinerna utformas så att det finns möjlighet att rätta även mindre fel om särskilda skäl talar för det. Lagtekniskt bör frågan lösas så att i 65 & tas in en föreskrift som ger taxeringsnämnd möjlighet att underlåta avvikelse om denna skulle avse endast mindre belopp. Det får sedan an komma på RSV att inom ramen för sin vägledande verksamhet ge närmare anvisningar om granskningsrutiner och ambitionsnivå. Som flera remissinstanser har påpekat är det dock viktigt att anvisningarna inte ges en sådan utformning att de utsatta beloppen uppfattas som generella frigränser.

Jag vill framhålla att den här förordade ordningen i fråga om gransknings- arbetet självfället mäste utvärderas sedan någon tids erfarenhet har vunnits. Det bör ankomma på RSV att noga följa utvecklingen på området och vid behov föreslå ändringar.

11.8 TN-revision m. m. 1 1.8.1 Inledning

Nu gällande bestämmelser om taxeringsrevision har sin grund i det förslag som lades fram av 1950 års skattelagssakkunniga (SOU 195424) och utmynnade i lagstiftning enligt prop. l955:l60. Möjligheterna att verkställa revision var dessförinnan tämligen begränsade. Granskning fick ske endast hos den skattskyldige själv och hos den som var pliktig att lämna kontrolluppgift utan anmaning. Granskningen fick vidare avse bara själva bokföringen eller därmed jämförliga anteckningar.

Prop. 1977/78:181 248

Dessa begränsningar togs bort i enlighet med de sakkunnigas förslag. Möjlighet öppnades bl.a. för att vid taxeringsrevision gå igenom inte bara räkenskaperna utan också korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande den skattskyldiges verksamhet. Rent privata handlingar. som inte hänför sig till verksamheten. omfattas inte av granskningsrätten.

De vidgade möjligheterna till taxeringsrevision förutsattes bli tillvaratagna genom ett planmässigt upplagt revisionsförfarande. Revision ansågs böra ske inte endast när besvär anförts över taxeringen eller särskild anledning annars föreligger. Vidare betonades att varje taxeringsrevision borde utföras av därtill lämpad person men att å andra sidan en fullständig revision inte skulle behöva utföras i varje särskilt fall. Granskningen borde kunna inskränkas till en partiell revision och alltså avse blott viss del av materialet.

Som ett viktigt medel för taxeringskontrollen vid sidan av taxeringsrevi- sionen står den senare år 1961 (prop. 1961:100) införda skyldigheten för skattskyldig att efter anmaning förete handlingar som finnes erforderliga för kontroll av deklarationen. Skyldigheten, som anges i 31 ä 2 mom. andra stycket TL. omfattar inte handelsböckero. d. utan gäller endast handlingar av sådant slag såsom kontrakt. kontoutdrag. räkning och kvitto. Anmaning att förete sådana handlingar kan inte-förenas med vitesföreläggande. Denna begränsning i anmaningsrätten ansågs böra gälla för att ytterligare förebygga att befogenheten används till en med taxeringsrevision jämförlig gransk- ning.

Enligt de av 1975 års riksdag antagna riktlinjerna för skatteadministra- tionen i första instans bör ett huvudsakligt mål för den nya taxeringsorgani- sationen vara att förbättra granskningen av rörelsedeklarationer och andra svårkontrollerade deklarationer och minska möjligheterna till illojala skat- teundandraganden. Deklarationskontroll genom revision eller granskning enligt 31 ä 2 mom. TL har hittills inte kunnat vidtas i tillräcklig omfattning. Genom att deklarationsgranskningen i fortsättningen skall utföras av tjänstemän hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna och tiden för taxeringsarbetet förlängs kraftigt kan taxeringskontrollen förbättras. De ökade resurser som på detta sätt erhålls skall i stor utsträckning inriktas på vad som av RS-utredningen från början benämndes partiella revisioner. Denna benämning valdes med tanke på att revisionerna i allmänhet inte syftar till en fullständig genomgång av räkenskaper-na utan till att vidga och fördjupa kontrollen av rörelse- och jordbruksdeklarationer från en skriv- bordsgranskning till en kontroll även av deklarationsunderlaget i så många fall som möjligt. Utredningen har emellertid under sitt fortsatta arbete funnit sig i stället böra använda benämningen TN-revision. Denna svarar enligt utredningens mening bättre mot vad som utmärker dessa revisioner. nämligen att de såvitt möjligt skall utföras på sådant sätt att resultatet av dem kan ligga till grund för beslut i taxeringsnämnden. Jag kommer även för egen del att i det följande använda benämningen TN-revision.

Vad som främst bör ses som utmärkande för TN-revisionerna så som de

Prop. 1977/78:18] 249

redovisas av utredningen är enligt min mening att de skall verkställas av den personal hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna som har att biträda taxeringsnämnden med deklarationsgranskning och vara föredra- gande i nämnderna. TN-revisionerna skall med andra ord ingå som ett led i deklarationsgranskningen för att därigenom öka tillförlitligheten i taxerings- nämndens beslut särskilt i fråga om taxeringen av skattskyldiga med svårkontrollerade deklarationer. Själva initieringen av TN—revisionerna avses dock kunna ske på olika sätt.

Utredningen skiljer sålunda mellan fö r h a n d 5 u tv a 1 d a T N — r e vi - sioner. planerade TN-revisioner. spontana TN-revisio- ner. kontrolIuppgiftsrevisioner och TN-revisioner hos stora företag. Objekten för de förhandsutvalda TN-revisionerna väljs som framgår av namnet ut på ett förberedande stadium i samband med planeringen av revisionsarbetet för kommande taxeringsperiod. Detta urval bör enligt utredningens mening göras av erfarna revisorer. De planerade TN- revisionerna ingår bl. a. i riksomfattande och regionala kontrollaktioner som initieras av RSV resp. länsstyrelserna. Objekten för de spontana TN- revisionerna väljs ut vid själva deklarationsgranskningen. Urvalet för dessa revisioner blir sålunda avhängigt av dekIarationsgranskarens bedömning av den skattskyldiges förhållanden. KontrolIuppgiftsrevisionerna inriktas särskilt på att kontrollera att arbetsgivare fullgör sin uppgiftsskyldighet på rätt sätt medan TN-revisionerna hos stora företag gäller de ca 5 000 största företagen och har en med hänsyn därtill speciell uppläggning och utform- ning.

[1.8.2 TN -revisi0ner — taxeringsbesök

Enligt de uttalanden som gjordes i prop. 1975:87 och godkändes av riksdagen bör deklarationsgranskningen fördjupas och breddas efter de huvudlinjer som utredningen har dragit upp för sitt förslag om TN-revision. Hur denna del av taxeringsarbetet närmare bör utformas förutsattes bli behandlat i det fortsatta utredningsarbetet.

Det förslag som utredningen numera har lagt fram innebär som sagt att deklarationsgranskningen skall kombineras med revisioner som initieras på olika sätt. Man kan i denna uppdelning av revisionerna se en gräns mellan å ena sidan revisioner som företas efter ett planmässigt urval av revisionsob- jekten och å den andra revisioner som föranleds av att deklaration vid granskningen bedöms böra kontrolleras i ett eller annat avseende genom avstämning mot räkenskaper. anteckningar eller andra handlingar som har legat till grund för den skattskyldiges redovisning. Till den första gruppen hör framför allt sådana revisioner som baseras på iakttagelSer vid genomgång av deklarationer för tidigare taxeringsår eller på insamlat kontrollmaterial över utbetalningar eller utgivna förmåner av olika slag. Dessa revisioner. som av utredningen benämns förhandsutvalda resp. planerade revisioner. utmärks

Prop. 1977/78:18] 250

vidare av att de i stort sett företas efter riktlinjer som anges av RSV och länsstyrelsernas revisionsenheter. Urvalet av de revisioner som initieras vid själva deklarationsgranskningen.de s. k. spontana revisionerna. blir däremot som jag tidigare framhållit närmast beroende av bedömningen hos de tjänstemän som biträder taxeringsnämnderna med deklarationsgransk- ningen.

Mot den indelning av TN-revisionerna som utredningen föreslår har med' något untantag inte gjorts några invändningar från remissinstansernas sida. Enighet råder om att en förstärkning av taxeringskontrollen måste ske genom en bredare och fördjupad inblick i deklarationsunderlaget i samband med själva deklarationsgranskningen. Vad ett mindre antal remissinstanser vänder sig mot är att detta enligt utredningens förslag skall åstadkommas genom att den personal som biträder taxeringsnämnden med deklarations- granskningen skall få verkställa TN-revision inom ramen för TL:s bestäm- melser om taxeringsrevision.

Grunddragen i dessa remissinstansers inställning synes vara farhågor för att revision med den innebörd detta granskningsförfarande har enligt nuvarande bestämmelser skulle komma att utföras av personal som inte har erforderlig utbildning och erfarenhet därtill. Vidare befaras att taxeringspro- cessens tyngdpunkt vad avser mer komplicerade frågor skulle komma att förskjutas till taxeringsnämnderna utan att nämndernas förutsättningar för att avgöra sådana ärenden förbättrades. Detta kan i sin tur. framhålls det. leda till ett ökat antal svårbedömda besvärsmål som ofta kommer att kräva kompletterande utredningar genom ny och mer omfattande taxeringsrevi- sion. I stället förordas att kontrollen i samband med deklarationsgransk- ningen hålls isär från taxeringsrevision och ges en mera begränsad omfatt- ning. som i stort sett skulle svara mot vad utredningen benämner spontana TN-revisioner. Revisionsinstitutet skulle därvid förbehållas skatteavdelning- arnas revisionsenheter. Denna enklare form av taxeringskontroll skulle förslagsvis benämnas taxeringsbesök eller kontrollbesök och eventuellt regleras genom tillägg till exempelvis 31 .SZ mom. TL. Enligt ett förslag skulle sådana besök göras av deklarationsgranskaren tillsammans med en ledamot av nämnden.

för egen del får jag anföra följande. Jag anser i likhet med utredningen att de ökade granskningsresurserna bör utnyttjas för en vidgad kontroll i form av revisioner i anslutning till att- deklarationerna granskas vid den årliga taxeringen. Som uttalades i prop. 1975:87 bör revisionerna kunna utföras av tjänstemän hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna som skall biträda taxeringsnämnderna vid den årliga taxeringen. Genom att deklarationsgranskningen på detta sätt kombineras med revisioner blir det möjligt att särskilt i fråga om företagar- deklarationerna ge taxeringsnämnderna ett sådant underlag att taxeringsbe- sluten kan meddelas med större tillförlitlighet än hittills. Den lösning som utredningen föreslår finner jag också innebära ett praktiskt och smidigt sätt

Prop. 1977/78:18] 251

att utvidga antalet revisioner. Antalet revisioner har. som också framhölls i prop. 1975:87 . hittills varit alldeles för litet och en ökningav antalet revisioner iden omfattning. som utredningens förslag kan beräknas leda till. skulle inte kunna åstadkommas utan medverkan av de tjänstemän hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna som biträder taxeringsnämnderna med deklarationsgranskningen.

Vissa remissmyndigheter har uttalat farhågor för att den personal som granskar deklarationerna inte alltid kommer att ha den utbildning och erfarenhet som krävs för att utföra de revisioner som det här är fråga om. Jag ser emellertid personalens kompetens för att förena deklarationsgranskning med revision i viss mån som en fråga på sikt. införandet av ett revisionsför- f'arande i samband med dekIarationsgranskningen bygger på förutsättningen att länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas personal fortlöpande får den utbildning som behövs för att företa revision.

Revisionsverksamheten måste självfallet särskilt i ett inledningsskede avvägas både till antal. bredd och djup med hänsyn till personalsituationen och utvecklas i takt med den kunnighet och erfarenhet som tjänstemännen får. Det torde härvid vara till fördel att TN-revisionerna blir av varierande omfattning. Förhållandet bör så långt möjligt utnyttjas för att fördela revisionsuppdragen mellan tjänstemännen på sätt som bäst svarar mot vars och ens kompetens. En sådan fördelning underlättas av att tjänstemännen kommer att arbeta i grupper.

'Det bör också hållas i minnet att TN-revisionerna är ett komplement till dcklarationsgranskningen och inriktas på kontroll av de skattskyldigas redovisning för det senaste inkomståret. Kontroll som behöver fördjupas och kanske måste avse ett eller flera tidigare år skall även i fortsättningen utföras av tjänstemän vid länsstyrelsernas revisionsenheter. De TN-revisioner som utförs enligt på förhand uppdragna linjer underlättas vidare av att de kan utföras med ledning av instruktioner. checklistor o.d.

Jag biträder utredningens förslag att TN-revisionerna skall utföras enligt olika urvalsmetoder. Därmed kommer granskningen att få den bredd som behövs föratt få tillfredsställande insyn i rörelse- och andra svårkontrollerade deklarationer. Jag tillstyrker sålunda att TN-revisionerna utförs enligt de av utredningen föreslagna linjerna och fördelas mellan revisioner med utgångs- punkt i på förhand utvalda revisionsobjekt och revisioner för vilka objekten efter olika grunder väljs ut vid deklarationsgranskningen. Till den först- nämnda gruppen kan särskilt räknas revisioner där objekten tas ut på grund av iakttagelser vid tidigare års deklarationsgranskning.

] den andra gruppen kan räknas in de spontana revisionerna. dvs. de revisioner som betingas av iakttagelser vid själva deklarationsgranskningen. Dessa revisioner intar emellertid enligt utredningens förslag en särställning och skiljs från de övriga. som särskilt utmärks av att de inriktas med ledning av i förhand inhämtad information. Denna kan utgöras av från företag. banker och statliga eller kommunala myndigheter inhämtade uppgifter om

Prop. 1977/78:18] 252

gjorda utbetalningar. utgivna förmåner m. m. Det bör dock uppmärksammas att gränserna mellan de. olika slagen av-TN-revision är flytande. Hur de olika mer planmässiga urvalsmetoderna närmare bör tillämpas och varieras mellan olika är torde i viss mån bli beroende av vunna erfarenheter. Det får ankomma på RSV och länsstyrelsernas revisionsenheter att följa dessa frågor och ge anvisningar om hur revisionerna på bästa och effektivaste sätt skall kombineras med deklarationsgranskningen.

Jag har i det föregående framför allt uppehållit mig vid huvudlinjerna i utredningens förslag i fråga om de TN-revisioner som skall utföras i en planmässig ordning. Jag vill nu ta upp utredningens förslag i fråga om de s. k. spontana revisionerna.

Nuvarande brister i deklarationsgranskningen kan bl.a. hänföras till att taxeringsperioden varit kort och inte alltid har medgett en tillräckligt ingående bedömning av deklarationerna. När förhållandet nu radikalt ändras bör ett första mål vara att förbättra dekIarationskontrollen inom ramen för de möjligheter som nuvarande bestämmelser i TL ger. Kontrollen av de deklarationer som erfarenhetsmässigt förtjänar en noggrannare bedömning bör sålunda kunna fördjupas genom ett vidgat utnyttjande av de skattskyl- digas åliggandc att efter anmaning enligt 31 s 2 mom. TL tillhandahålla upplysningar och handlingar.

Å andra sidan gäller attdeklarationsgranskningen i alltför stor utsträckning kommit att begränsas till en "skrivbordskontroll". Varken tiden eller tillgången på personal har medgett att granskningen i erforderlig omfattning har kombinerats med avstämning av den skattskyldiges uppgifter mot underlaget för deklarationen vid sammanträffande med honom. En bidra- gande orsak till detta förhållande har också varit att de bestämmelser i 31 ä 2 mom. TL som ger taxeringsnämnden möjlighet att inhämta upplysningar från den skattskyldige eller att ta del av vissa handlingar som kan vara av betydelse för nämndens ställningstaganden är utformade närmast med tanke på en skriftlig kommunikation mellan nämnden och den skattskyldige. Detta har skapat osäkerhet om i vilken mån taxeringsnämnden kan ta kontakt med den skattskyldige och i stället föreslå honom att exempelvis vid besök av en näntndlcxfamot redogöra för de frågor som behöver klarläggas eller förete de handlingar med vilka han vill styrka sina uppgifter.

Det säger sig självt att det för ett effektivt och samtidigt i förhållande till den skattskyldige smidigt taxeringsarbete förutsätts att deklarationsgransk- ningen kombineras med en personlig kontakt mellan den skattskyldige och taxeringsnämnden eller den tjänsteman som biträder nämnden med gransk- ningen. En sådan kontakt synes emellertid inte alltid böra ske genom ett formbttndet revisionsförfarande. Som framhölls i prop. 1975:87 bör den utvidgade kontrollverksamheten utnyttjas även för mer informell kontakt mellan skattemyndigheterna och rörelseidkarna och vice versa. När oklar- heter föreligger i deklarationen och dessa inte kan klaras upp vid ett telefonsamtal eller genom svar på en skriftlig förfrågan framstår det enligt

Ut '...)

Prop. 1977/78:18] 2

min mening som naturligt att parterna i första hand avtalar om ett sammanträffande. När skäl talar för det bör sammanträffandet ske genom att deklarationsgranskaren eller nämndens ordförande besöker den skattskyl- dige.

Ett sammanträffande på detta sätt efter överenskommelse mellan skatt- skyldig och deklarationsgranskare eller nämndordförande bör enligt min mening äga rum när deklarationsgra'nskningen ger vid handen att det finns frågor i deklarationen som bäst reds ut i samband med ett besök hos den skattskyldige. Deklarationsgranskare eller nämndordförande bör alltså inte ta initiativ till överenskommelse om ett besök för att exempelvis göra en avstämning mot inhämtat kontrollmaterial. Sådan kontroll skall liksom annan granskning. som baseras på annat än iakttagelser av förhållanden i den aktuella deklarationen. utföras som revision. Den kontroll eller avstämning som utförs vid ett överenskommet besök skall grundas direkt på en eller annan punkt i deklarationen och ligger vid sidan av en granskning som skall företas enligt TL:s bestämmelser om taxeringsrevision.

Vid ett avtalat besök får den skattskyldige först och främst tillfälle att lämna upplysningar och förete handlingar som han i och för sig är skyldig att tillhandahålla efter anmaning enligt 31 ä 2 mom. TL. Den skattskyldige bör dock vara oförhindrad att också förete andra räkenskapshandlingar och anteckningar med vilka han vill visa hur han på ifrågasatta punkter har beräknat sina intäkter och kostnader. De frågor som aktualiseras vid granskningen av deklarationen och på detta sätt kan klaras upp kan exempelvis gälla nedskrivningen av kundfordringar. värderingen av pågå- ende arbeten. avskrivningsunderlaget för maskiner. inventarier. byggnader och markanläggningar. avsättningar för semesterlöner och pensioner. bank- tillgodohavanden. naturaförmåner av olika slag. underlaget för resekostnader och traktamenten. kostnader för representation och gåvor. försäljning av hyresrätter som har ingått som tillgång i den skattskyldiges rörelse eller viss transaktion mellan bolag och delägare i detta. Besöket kan vidare avse en genomgång och upplysning beträffande ett kontrakt eller annan handling som har legat till grund för den skattskyldiges beräkning av realisationsvinst eller en besiktning för bekräftelse av att lagertillgångar har tagits upp på rätt sätt. Syn eller besiktning kan vidare behöva göras för att bedöma ett yrkande om avdrag för reparationskostnad beträffande en hyresfastighet eller anskaff- ningskostnad för en rörelsetillgång.

Att skattskyldig och deklarationsgranskare eller nämndordförande tillsam- mans söker skapa klarhet i uppkomna frågor vid ett överenskommet sammanträffande anser jag böra värderas också från andra mer allmänna synpunkter. Vid ett besök får den skattskyldige väsentligt bättre möjligheter att visa hur hans deklaration i ifrågasatta avseenden kan förklaras. Man får inte bortse från att det för många skattskyldiga är betydligt lättare att förklarat sig muntligt än att lämna en skiftlig redogörelse. Den personliga kontakten vid ett besök är värdefull också från den synpunkten att deklarationsgrans-

Prop. 1977/78:18] 254

karen eller ordföranden får möjlighet att mer allmänt bilda sig en uppfattning om den skattskyldige och dennes verksamhet. Han får en bild av betingel- serna för verksamhetens bedrivande och kan konstatera arten av den skattskyldiges underlag för deklarationen i form av räkenskaper. anteck- ningar och verifikationer. Den skattskyldige kan vidare ge sina personliga . synpunkter på t. ex. verksamhetens lönsamhet och resultatpåverkande faktorer. Besöket kan av deklarationsgranskaren också på samma sätt som vid revision utnyttjas för att ge praktiska råd om räkenskapernas uppläggning eller vad den skattskyldige i andra avseenden har att iaktta för att han i fortsättningen skall kunna fullgöra sin deklarationsskyldighet på rätt sätt.

Utredningsförslaget innefattar som jag har sagt en revisionsform som kallats spontan revision. Dessa revisioner utmärks — på samma sätt som de besök hos den skattskyldige som jag nyss har talat om — av att kontrollen initieras av iakttagelser vid själva deklarationsgranskningen. Utredningsför- slaget innebär att en stor del av de frågor som uppstår på grund av ofullständigheter eller oklarheter i deklarationerna kommer att prövas genom revision trots att de både enligt den skattskyldiges och deklarationsgranska- rens uppfattning är av sådan beskaffenhet att de borde kunna klaras ut i samförstånd utan revisionsbeslut.

Som har framgått av vad jag tidigare har sagt anserjag att behovet av en breddning och fördjupning av den kontroll som föranleds av själva deklara- tionsgranskningen inte i första hand bör tillgodoses genom att tillämpningen av TL:s revisionsinstitut vidgas. Resivion är ett granskningsförfarande som den skattskyldige upplever som ingripande.

En ordning som innebär att kontroll företas i revisionens form trots att förutsättningar finns för att oklarhet i deklarationen skall kunna redas ut vid ett informellt sammanträffande mellan parterna kan därför leda till en onödig skärpning i förhållandet mellan beskattningsmyndigheterna och de skatt- skyldiga.

Beslut om revision medför vidare skyldighet för den skattskyldige att tillhandahålla begärda upplysningar och handlingar och att lämna tillträde till lokalerna i hans verksamhet. Om han inte fullgör sina skyldigheter kan vite föreläggas honom. Rättssäkerhetssynpunkter kräver bl. a. på grund av dessa omständigheter att revisionsförfarandet ges en viss formbundenhet. Till denna sida av revisionerna återkommer jag i det följande. Situationen blir däremot en helt annan om parterna är överens om att söka skapa klarhet genom att träffas och tillsammans gå igenom de frågor som har aktualiserats av deklarationen. Avstämningen mot räkenskaper eller andra handlingar begränsas då till vad den skattskyldige vill visa för att styrka sina uppgif- ter.

De anförda synpunkterna talar enligt min mening för att beslut om revision inte bör meddelas när omständigheterna tyder på att beskattningsmyndig- heten — deklarationsgranskaren eller nämndens ordförande — och den skattskyldige kan närma sig varandra på ett mjukare sätt för att få oklarheter i

Prop. 1977/782181 255

deklarationen utredda. Deklarationsgranskningen bör kunna förbättras betydligt genom att beskattningsmyndigheterna och de skattskyldiga på ett annat sätt än hittills tar personlig kontakt med varandra och träffar överenskommelse om att gemensamt gå igenom oklarheter som har visat sig föreligga i ett eller annat avseende.

Somjag nämnt har utformningen av bestämmelserna i 31 äZ mom. TL lett till osäkerhet om i vilken mån taxeringsnämnden kan träffa överenskom- melse med den skattskyldige att en genomgång av tveksamma punkter i deklarationen skall göras vid besök av en nämndledamot. Såvitt gäller syn eller besiktning har denna fråga behandlats av JO i 1971 års ämbetsberättelse (s. 419). JO erinrar inledningsvis om att taxeringsnämnden enligt 31 & TL har tillerkänts relativt vidsträckt befogenhet att infordra upplysningar och handlingar från den deklarationsskyldige. Det råder emellertid, framhåller - JO. ingen tvekan om att vissa taxeringsfrågor är av sådant slag. att de svårligen kan avgöras med ledning av endast skriftliga handlingar. l dylika fall. t.ex. när frågan gäller huruvida vissa arbeten skall bedömas som ombyggnad eller reparation. kan enligt JO:s mening ett besök på platsen väsentligt öka möjligheterna till ett riktigt beslut. Den omständigheten att TL saknar bestämmelser om rätt för taxeringsnämnd att verkställa syn eller besiktning anser JO inte utgöra något hinder mot sådana förrättningar.-JO finner det tvärtom vara av stort värde om de faktiska förhållandena i en taxeringsfråga blir klarlagda på ett så tidigt stadium som möjligt. Om taxeringsnämnden anser att endast ett besök på platsen kan ge ett tillfreds- ställande underlag för nämndens beslut är det alltså, uttalar JO, önskvärt att en besiktning verkställs av taxeringsnämnden eller någon av dess ledamöter. En sådan besiktning förutsätter dock medgivande av den skattskyldige och måste utföras med omdöme och under hänsynstagande till den skattskyl- diges önskemål. JO framhåller också att det är av vikt att granskningen vid besiktningen inriktas på de frågor som taxeringsnämnden har bedömt som tveksamma. Om nämnden finner att en mer fullständig undersökning av den skattskyldiges förhållanden är påkallad har nämnden möjlighet att göra framställning om taxeringsrevision.

Det synsätt som JO här har är väl förenligt med min uppfattning att också kontroll mot räkenskaper eller andra handlingar bör företas utan beslut om revision när föreliggande fråga eller frågor i deklarationen bedöms kunna klarläggas genom ett relativt enkelt avstämningsförfarande och den skatt- skyldige frivilligt ställer detta underlag till förfogande vid ett sammanträf- fande. Jag anser att man nu bör ta steget fullt ut och föra in uttrycklig bestämmelse i TL om att nämndens ordförande eller deklarationsgranskaren — när uppgift i deklarationen inte kan godtas utan ytterligare kontroll och denna bedöms kunna erhållas genom en lätt vidtagen avstämning mot den skattskyldiges räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar — får över- enskomma med den skattskyldige, att han skall förete de handlingar med vilka han vill styrka uppgiften. [ bestämmelsen bö'r vidare anges att

Prop. 1977/78:18] 256

ordföranden och deklarationsgranskaren får ta del av handlingarna vid besök hos den skattskyldige om parterna är överens om det och att besiktning får ske av fastighet, inventarier eller andra tillgångar. Jag föreslår att bestäm- melser med denna innebörd förs in i ett nytt tredje stycke till 31 ;" 2 mom. TL.

De rättssäkerhetsgarantier med vilka revisionsinstitutet är kringgärdat består bl. a. i att rätten att meddela beslut om taxeringsrevision och förordna revisor är förbehållen vissa högt kvalificerade befattningshavare.

Jag har övervägt om man på motsvarande sätt bör föreskriva att överenskommelse om ett besök hos den skattskyldige förutsätter uppdrag från taxeringsnämnden. Överenskommelse om ett besök torde emellertid ofta komma att växa fram vid samtal mellan deklarationsgranskaren och den skattskyldige. En skyldighet för granskaren att därefter inhämta nämndens samtycke skulle göra förfarandet osmidigt och skapa osäkerhet hos både granskaren och den skattskyldige. Vadjag nu har sagt utesluter självfallet inte att frågan om ett besök tas upp i nämnden när granskaren av ett eller annat skäl vill höra nämndens uppfattning. Nämnden skall naturligtvis också själv kunna besluta att den skattskyldige skall tillfrågas om han är villig att medverka till ett sammanträffande hos sig. Jag vill härvid erinra om den uppfattning om taxeringsnämndernas inflytande som skatteutskottet redo- visade i sitt betänkande med anledning av prop. 1976/77:138 om genomför- andet av den nya taxeringsorganisationen (SkU 1976/77:49). Utskottet såg det som självklart att taxeringsnämnderna fick ett direkt inflytande på den utökade kontrollverksamhet som kom att bedrivas i samband med taxerings- nämndsarbetet och som omfattade inte bara skriftliga förfrågningar m. m. utan också revisioner och kontrollbesök hos de skattskyldiga. Deklarations- granskningen sker vidare i granskningsgrupper under överinseende av en gruppchef. Frågan om överenskommelse om ett besök bör träffas och vem av deklarationsgranskarna som är bäst lämpad i det särskilda fallet kommer sålunda att bli noggrant prövad. Jag har därför inte kunnat finna att krav bör uppställas på att besök får ske endast på nämndens uppdrag. Det bör däremot höra till ordningen att ett företaget besök alltid redovisas för nämnden och antecknas i dess protokoll.

I fråga om TN-revision föreslår jag vidare i det föjandc att den skall dokumenteras i en promemoria över vilken den skattskyldige skall få tillfälle att yttra sig. Den skattskyldige skall vidare underrättas om när promemorian föredras i nämnden. Det ligger enligt min mening i sakens natur att en sådan ordning inte skall behöva tillämpas beträffande den bedömning som görs vid ett i samförstånd överenskommet besök hos den skattskyldige. Kontrollen vid ett sådant besök sker i personlig kontakt med den skattskyldige och denne blir direkt informerad om granskarens uppfattning i den eller de frågor i deklarationen som besöket gäller och kommer att redovisas för taxerings- nämnden. Jag anser därför det vara fullt tillräckligt med den skriftliga underrättelse som nämnden har att tillställa den skattskyldige om nämnden

Prop. 1977/78:18] 257

överväger att avvika från deklarationen på grund av vad som framkommit vid besöket. Skulle nämnden i motsats till granskaren finna skäl att inte frångå deklarationen bör den skattskyldige också underrättas härom genom nämn- dens försorg.

l)en ordning med taxeringsbesök som jag här har föreslagit, kommer inte att göra spontana revisioner obehövliga. Att nu bedöma närmare hur användningen av taxeringsbesök kommer att utvecklas i förhållande till de spontana revisionerna är dock inte möjligt.

I fråga om tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna vill jag anföra följande.

För deklarationsgranskarens del gäller det i första hand att avgöra om den eller de frågor som han vill ha besvarade är av sådan art att de bör kunna klaras ut genom en relativt enkel avstämning mot vissa räkenskaper eller andra handlingar eller genom besiktning av fastighet. inventarier eller andra tillgångar. lfuruvida så kan anses vara fallet får bedömas även med hänsyn till deklarationens allmänna beskaffenhet och taxeringsnämndens kännedom om den skattskyldige.

Ger bedömningen vid handen att en mer allmän kontroll behöver företas bör ett besök för kontroll mot räkenskaper eller andra handlingar inte göras utan att beslut om revision har meddelats.

Deklarationsgranskaren kan vid ett besök komma att uppmärksamma förhållande som inte sammanhänger med den eller de frågor som besöket avser men som kan förefalla tveksamt. Har deklarationsgranskaren direkt uppfattning om hur taxeringsfrågan enligt hans mening bör bedömas skall han upplysa den skattskyldige härom. Kan klarhet nås vid besöket genom en enkel kontroll. bör deklarationsgranskaren med den skattskyldiges medgi- vande också kunna vidta denna.

Den föreslagna möjligheten att överenskomma om ett sammtmträffande med den skattskyldige är avsedd att användas beträffande viss eller vissa i deklarationen uppmärksammade frågor. som kan förväntas bli klarlagda genom ett relativt enkelt avstämningsförfarande. Visar det sig att så inte är fallet eller att andra frågor. som eventuellt kommer upp i samband med besöket. bör utredas närmare. föreligger enligt min mening inte längre förutsättning för fortsatt kontroll i denna form.

Vid överläggning mellan deklarationsgranskaren och den skattskyldige kan komma att tas upp vad som närmast kan tänkas bli följden om ett sammanträffande inte skulle komma till stånd. Har deklarationsgranskaren en bestämd uppfattning härom bör han naturligtvis ge den skattskyldige begärd upplysning. En sådan upplysning kan exempelvis innebära att deklarationsgranskaren förklarar att avdrag för vissa uppgivna kostnader enligt hans mening inte kan medges eller bör reduceras eller att den skattskyldige i första hand kommer att få tillfälle att skriftligen redovisa hur det förhåller sig på de ifrågasatta punkterna. Förhållandet kan i ett annat fall vara sådant att deklarationsgranskaren anser sig böra föreslå att beslut om

Prop. 1977/78:18] 258

revision meddelas för att få frågorna klarlagda. Om den skattskyldige säger sig helst se att formerna för revision följs bör deklarationsgranskaren givetvis också vänta med kontrollen till dess beslut om revision har meddelats.

Jag är medveten om att det av mig föreslagna förfarandet inte kommer att stå som skarpt avgränsat från revisionsinstitutet. De förutsättningar som skall vara uppfyllda för att överenskommelse skall kunna träffas med skattskyldig om ett besök är emellertid så pass entydiga att tillämpningen normalt inte torde medföra några svårigheter.

[1.8.3 Bes/ul om revision m. m.

Revisionsverksamheten kommer enligt utredningens förslag att fördelas på å ena sidan TN-revisioner som utförs av personal hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna i samband med deklarationsgranskningen och å den andra djupgående revisioner som planeras och utförs av länssty- relsernas revisionsenheter. Revisionsenhetens personal beräknas också vid behov biträda de andra enheternas personal i dess revisionsarbete. Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna förutsätts att det är chefen för den regionala skatteförvaltningen. dvs. skattechefen och under honom cheferna för taxerings- och revisionsenheterna. som leder gransknings- och kontrollverk- samheten i länet. l denna uppgift ingår att tillse att granskningen av svårkontrollerade deklarationer hålls samman och företas av kvalificerad personal. Skattechefen förutsätts vidare ha stor frihet att fördela deklarations- materialet. Detta blir i sin tur avgörande för hur revisionerna fördelas mellan personalen hos länsstyrelsen och de lokala skattemyndigheterna i länet. Skattechefens åliggande att svara för ledning och samordning av revisions- verksamheten enligt vad här har sagts kommer till uttryck i den av mig föreslagna utformningen av en ny paragraf. 14% TL. enligt vilken skatte- chefen skall leda och ansvara för deklarationsgranskningen och annan taxeringskontroll.

En taxeringskontroll som skall bedrivas efter dessa linjer ställer utan tvivel mycket stora krav på de olika enheternas förmåga att åstadkomma samord- ning och ett i samråd utformat revisionsförfarande. En grundläggande förutsättning ser jag härvid vara att bestämmelserna om behörighet att meddela beslut om revision och förordna tjänsteman att verkställa revision utformas restriktivt. Ett annat skäl härtill är att taxeringsrevision är en kontrollåtgärd av ingripande natur som bör användas bara efter beslut av kvalificerad befattningshavare.

Beslut om taxeringsrevision får enligt nuvarande bestämmelserf57 ; TL) meddelas av skattechefen. Denne kan emellertid med stöd av bestämmel- serna i 3 & TL uppdra åt chef för taxeringsenhet eller revisionsenhet att fullgöra denna uppgift. Sådana uppdrag lämnas regelmässigt till chef för revisionsenhet.

Enligt utredningens förslag skall beslut om revision kunna meddelas av

Prop. 1977/78:181 259

skattechefen och tjänsteman hos länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet som han förordar därtill. Beslut om revision skall få meddelas också av lokal skattemyndighet såvitt angår revisioner som skall utföras i samband med taxeringsnämndens arbete vid vilket myndigheten biträder. Detta innebär. framhåller utredningen. enligt 9 & instruktionen (19661577) för lokal skatte- myndighet att beslut om revision skall meddelas av chefen för denna myndighet. Den möjlighet som länsstyrelsen enligt 10 & instruktionen harlatt bestämma att beslut om revision får meddelas av annan tjänsteman hos lokal skattemyndighet anser utredningen böra utnyttjas endast i speciella fall och efter särskilt förordnande från skattechefen.

Som jag förut har sagt bör beslut om revision och förordnande av revisor förbehållas en begränsad krets av tjänstemän. Enligt min mening bör beslutanderätten liksom tidigare tillkomma skattechefen med rätt för denne att delegera denna befogenhet till chef för taxeringsenheten och revisions- enheten. Med tanke på den ökade omfattning som revisionsverksamheten kommer att få bedömer jag det dock som nödvändigt att skattechefen får lämna uppdrag att meddela beslut även till annan kvalificerad tjänsteman vid skatteavdelningen. Mitt förslag till ändring av 3 och 57 åå TL är utformat i enlighet med det nu sagda.

Reformen med TN-revisioner bygger på att personal hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna skall medverka i taxeringsnämndens arbete och i samband med deklarationsgranskningen verkställa de taxerings- kontroller som initieras på olika sätt. Skattechefen bör därför också kunna uppdra åt chef för lokal skattemyndighet eller annan högt kvalificerad tjänsteman hos myndigheten att besluta om taxeringsrevision i anslutning till taxeringsarbetet. De uppdrag att besluta om taxeringsrevision som f. n. ges till chef för revisionsenhet och taxeringsenhet anses medföra också behö- righet att besluta om säkringsåtgärd enligt bevissäkringslagen ( 197511027) för skatte- och avgiftsprocessen. Uppdrag att meddela beslut om taxeringsrevi— sion. som ges till annan tjänsteman än de nyss nämnda. bör dock enligt min mening inte i och för sig medföra sådan behörighet. Härför bör krävas att skattechefen utfärdar särskilt förordnande för tjänstemannen att vara granskningsledarc enligt bevissäkringslagen. Jag föreslår att en bestämmelse med här angiven innebörd tas in i 3 & TL.

De av mig föreslagna ändringarna i 57 ;" är endast följdändringar eller ändringar av redaktionell natur. Jag bortser härvid från det föreslagna tillägget till 57 & femte stycket att talan inte skall få föras mot beslut om taxeringsrevision. Jag delar utredningens uppfattning att sådant beslut inte bör vara överklagbart. Jag vill erinra om att talan inte får föras mot beslut om skatterevision enligt ML (51 å andra stycket ML).

Utredningen har föreslagit att lokal skattemyndighets behörighet att meddela beslut om revision även skall innefatta möjlighet att företa revision inom länet i annan lokal skattemyndighets fögderi. Jag delar uppfattningen hos de remissinstanser som anser att beslutanderätten skall gälla endast

Prop. 1977/78:18] 260

revisioner inom det egna fögderiet. Denna i och för sig naturliga begränsning behöver dock enligt min mening inte särskilt anges i författningstext.

Jag vill i detta sammanhang framhålla vikten av att beslut om revision —det må vara TN-revision eller annan revision eller kontroll — inte meddelas utan att det först har kontrollerats att granskning inte pågår eller planeras på annat håll. Är så fallet måste en samordning eftersträvas. Härför krävs en samlad registrering av kontrollverksamheten. Jag utgår från att denna registrering skall handhas av länsstyrelsens revisionsenheter där också samordning bör ske. En samordning kommer att underlättas betydligt om registrering och datauttag i fortsättningen kan ske med hjälp av ADB. En sådan lösning planeras också f. n. i RS-projektet.

Jag vill här till sist också ta upp utredningens förslag till ändring av bl. a. 56 ä' 2 mom. TL. Enligt detta lagrum har den som verkställer taxeringsrevision rätt att genast ta del av handlingar som skall granskas. Den hos vilken revision sker är vidare skyldig att tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som fordras för revisionen. Skyldighet föreligger också att lämna tillträde till de lokaler som används i verksamheten och att ge erforderligt biträde för granskning av handlingar och varulager m.m. Om dessa åligganden inte fullgörs kan den. som har meddelat beslut om revisionen. enligt 58 & TL förelägga den försumlige lämpligt vite.

Utredningen föreslår bl. a. att den som inte har sina räkenskaper eller anteckningar ordnade enligt vad som i 20 ;" TL eller eljest är särskilt föreskrivet genom ett tillägg till 56 i 2 mom. skall kunna anmanas att ordna materialet på föreskrivet sätt i den utsträckning det behövs för revisionens genomförande. Anmaningen skall kunna förenas med vitesföreläggande.

Enligt utredningens förslag skall vidare föras in föreskrift om att anmaning med vitesföreläggande skall få utfärdas när någon underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt bestämmelserna i förevarande moment av 56 &.

Mot förslaget att föreläggande skall kunna ges för ordnande av räkenskaper m. m. vänder sig åtskilliga remissinstanser och ifrågasätter om man på detta sätt bör söka övervältra utredningsarbetet vid taxeringsrevision på den skattskyldige. Bl. a. framhålls också att tillräckliga korrektionsbestämmelser för dessa fall finns i skattebrottslagen. Jag bedömer det inte heller för egen del som lämpligt med en dylik föreskrift och föreslår därför på förevarande punkt inte någon ändring av gällande bestämmelser. Jag biträder inte heller utredningens förslag om särskild föreskrift om anmaningsrätt när någon underlåter att fullgöra sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 56; 2 mom. Det är enligt min mening fullt tillräckligt att skattskyldig. som inte efter uppmaning lämnar de handlingar. upplysningar eller biträde som granskaren vid revisionen begär. kan föreläggas vite enligt 58 & TL av den som beslutat om revisionen.

Utredningens förslag i fråga om de nu behandlade bestämmelserna bör ses i samband med utredningens förslag till ändring av 31 åZ mom. första stycket TL. Enligt detta stadgande är envar skyldig att i den omfattning som anges i

Prop. 1977/78:18] 261

anmaning meddela de ytterligare upplysningar som är erforderliga för kontroll av den egna deklarationen eller eljest för egen taxering.

Det förslag som utredningen på denna punkt lägger fram innebär att anmaning. som medför att bokföringsskyldig kan lämna begärda upplys- ningar först efter omfattande undersökning av räkenskaper och andra handlingar. får utfärdas bara om det finns grundad anledning att ifrågasätta deklarationens riktighet i den del som avses med de begärda upplysning- arna.

Tanken bakom den föreslagna bestämmelsen synes ha varit att söka dra viss förtydligande gräns mot föreskrifterna i 56 ä 2 mom. TL och klargöra att skattskyldig inte skall tvingas göra utredningar i oskälig omfattning. Som framhållits i remissyttrandena kan emellertid en sådan bestämmelse få mindre lämpliga konsekvenser för det allmänna från processuell synpunkt. Den skattskyldige kan genom påstående om att svårigheter. som avses i bestämmelsen. föreligger inskränka sin uppgiftsskyldighet i förhållande till vad som nu gäller och försvåra taxeringsmyndigheternas möjligheter att på avsett sätt tillämpa bestämmelserna om anmaning och vitesföreläggande. Jag är därför inte heller beredd att biträda utredningens förslag i denna del.

[1.8.4 Redovisning av revision

TN-revisionerna kommer enligt mitt förslag formellt att utgöra taxerings- revision i TL:s mening. Revisionerna bör naturligtvis redovisas på ett från olika synpunkter tillfredsställande sätt. Utredningen föreslår att redovis- ningen skall ske i förenklad promemorieform. Det väsentliga är enligt min mening att varje revision skriftligt redovisas på det sätt och iden omfattning som krävs för att taxeringsmyndigheterna och den skattskyldige skall få en klar uppfattning om vad revisionen avsett och vilka bedömningar som den enligt granskarens mening gett anledning till. Att en TN-revision alltid skall dokumenteras och tillställas den skattskyldige framhölls redan i prop. 1975:87 .

En fråga som har föranlett delade meningar hos remissinstanserna är om revisionspromemorian i förekommande fall bör utmynna i ett förslag till taxeringsändring eller inte. I nuvarande praxis synes båda metoderna tillämpas. Utredningen förordar för sin del att promemorian i allmänhet skall utmynna i ett konkret förslag till taxering. Som några remissinstanser har uttalat kan vissa skäl synas tala för att redogörelsen begränsas till en redovisning av de faktiska förhållandena. Det ligger emellertid å andra sidan enligt min mening i sakens natur att det i praktiken ofta föreligger svårigheter att dra gräns mellan iakttagelser och omdömen. Steget från omdöme till synpunkter på konsekvenserna av de gjorda iakttagelserna måste också många gånger vara tämligen flytande. Härtill kommer att TN-revisionerna skall utföras av tjänstemän som samtidigt fungerar som föredragande i taxeringsnämnderna.

Prop. 1977/78:18] 262

Enligt min mening är det naturligt och praktiskt att revisorn. när det är möjligt och lämpligt. lägger fram ett konkret förslag till taxeringsåtgärd. Några bestämda föreskrifter om resultatredovisningen i här förevarande avseende bör dock inte införas. När förslag läggs fram i revisionspromcmoria måste dock klart anges att förslaget helt representerar ett ställningstagande från granskningsmannens sida och inte är något uttryck för taxeringsnämn- dens uppfattning.

Jag kommer med det sist sagda in på frågan vad som bör gälla beträffande promemorians delgivning med den skattskyldige och föredragning i taxeringsnämnden. Utredningen har för sin del föreslagit att promemorian skall sändas till den skattskyldige i vanligt brev. Dessförinnan skall dock granskningsmannen såvitt möjligt ha gjort en muntlig genomgång av innehållet tillsammans med den skattskyldige.

Flertalet av de remissinstanser som har uttalat sig angående dessa frågor ser det som mycket positivt att en muntlig genomgång skall göras med den skattskyldige. Många anser sig däremot inte kunna acceptera förslaget om försändelse i vanligt brev. För egen del får jag anföra följande.

TN-revision bör i likhet med taxeringsrevision i egentlig mening ses som fristående från det organ (taxeringsnämnd resp. skatterätt) som så småningom skall ta Ställning till revisionsresultatet. Detta innebär att även TN-revision skall vara slutförd i alla dess faser innan föredragning sker för nämnden. Häri ingår bl. a. att tillse att den skattskyldige har lämnats tillfälle att yttra sig över den redogörelse och det eventuella förslag som revisions- promemorian innefattar. Med hänsyn till TN-revisionens karaktär synes det ligga i linje med bestämmelserna i 15 & förvaltningslagen (l97lz290) att den som beslutat om revisionen tillser att den skattskyldige på lämpligt sätt bereds tillfälle att avge yttrande. Längre än till försändelse genom rekom- menderat brev torde man i allmänhet inte behöva sträcka sig.

Revisionspromemoriorna kommer i allmänhet att föredras för taxerings- nämnden av den tjänsteman som har utfört TN-revisionen. TN-revision skall dock kunna företas av för ändamålet särskilt förordnade granskare. Även promemoria angående sådan revision skall enligt utredningens förslag föredras i taxeringsnämnd av tjänsteman som biträder nämnden med deklarationsgranskning. Utredningen erinrar härvid om möjligheten att med stöd av bestämmelsen i 15 & TL vid behov inkalla revisorn till nämndens sammanträde.

Sedan taxeringsnämnden har fått revisionspromemorian föredragen för sig har nämnden att överväga i vilka avseenden promemorian kan tänkas föranleda beslut som avviker från den skattskyldiges egen redovisning. l enlighet med vad jag föreslår i avsnittet om besluts- och underrättelseförfa- randet skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig angående de överväganden som taxeringsnämnden har funnit sig böra göra med anled- ning av revisionen. Underrättelse härom skall få sändas i vanligt brev.

Det kan i och för sig synas som om den skattskyldiges intressen skulle vara

Prop. 1977/78:18] 263

tillräckligt tillgodosedda med den här redovisade ordningen. Man får emellertid enligt min mening inte bortse från att även en TN-revision kan ge inblickar och möjlighet till värderingar som inte alltid kommer till uttryck i revisionspromemorian men i någon mån avspeglas i föredragningen av promemorian. Detta anser jag tala för att skattskyldig bereds tillfälle att närvara vid föredragningen av promemorian. Skattskyldig har enligt 61 ;" 4 mom. TL rätt att inställa sig inför nämnden föratt ge upplysningar till ledning för hans taxering. 1 vilken mån skattskyldig kan utnyttja denna möjlighet är dock beroende av på vilket sätt han kan få kännedom om tidpunkt och plats för nämndens sammanträde. Som jag tidigare har framhållit anser jag att taxeringsnämnden före sammanträdet för föredragning av promemorian bör underrätta den skattskyldige om tid och plats för detta.

1 1 . 8.5 .41 ”matrialet/[54121ram/0!

TL innehåller åtskilliga bestämmelser enligt vilka deklarationsskyldig eller annan kan anmanas att fullgöra vissa åligganden Såsom att lämna självde- klaration. uppgifter för kontroll av egen deklaration och kontrolluppgifter till ledning för inkomsttaxeringen. Anmaning får utfärdas av taxeringsnämnd, taxeringsintendent och vissa andra särskilt angivna tjänstemän. Enligt vad som uttalades i prop. 1975:87 bör tjänsteman. som biträder med granskning av deklarationer. få rätt att anmana i den utsträckning som f. n. gäller för taxeringsnämnd.

Jag vill i första hand ta upp bestämmelserna i 31 ;" 2 mom. För innehållet i dessa har jag redogjort tidigare. Jag skall därför endast erinra om att skattskyldig kan anmanas att komplettera sin deklaration med ytterligare upplysningar och att förete vissa slag av handlingar. Anmaning härom får enligt 51 & TL utfärdas av taxeringsnämnd och taxeringsintendent. Rätt att anmana har också tjänsteman som verkställer taxeringsrevision. Anmaning som utfärdas av taxeringsnämnd eller taxeringsintendent och avser begäran om ytterligare upplysningar får enligt 53 & TL förenas med vitesföreläggande. Så får däremot inte ske när den skattskyldige anmanas att förete handlingar av det slag som avses i bestämmelserna.

Utredningen har från sina utgångSpunkter föreslagit att anmaning i här avsedda fall skall få utfärdas av länsstyrelse. lokal skattemyndighet och den som. utan att vara tjänsteman hos någon av dessa myndigheter. verkställer taxeringsrevision. Jag ansluter mig i sak till utredningens förslag. Enligt min mening står det dock i bättre överensstämmelse med TL:s allmänna redaktionella utformning att i 51 å så långt möjligt uttryckligen ange de befattningshavare som skall få utfärda anmaning. I enlighet härmed föreslår jag att i paragrafen anges att sådan rätt tillkommer chef för taxeringsenhet. revisionsenhet eller lokal skattemyndighet. taxeringsnämnd. taxeringsinten- dent. tjänsteman som biträder taxeringsnämnd med granskning av deklara- tioner samt den som verkställer taxeringsrevision.

Prop. 1977/78: 181 264

De av mig här föreslagna bestämmelserna bör gälla även i fråga om anmaning som avses i 22 ;" 2 mom.. 24 & 2 mom., 33 och 36 ä;". 39 i 1 mom. och 45 ;" TL. ] likhet med nuvarande ordning bör dock den som verkställer taxeringsrevision inte få anmana någon att avlämna självdeklaration.

F. n. får anmaning i fall som avses i 39 ä' 3 mom.. 41 å och 42 ä 2 mom. TL enligt 51 i tredje stycket TL utfärdas av taxeringsintendent. Utredningen föreslår att anmaning skall kunna utfärdas också av den som får meddela beslut om taxeringsrevision. Jag ansluter mig härtill liksom till utredningens förslag att anmaning i förevarande fall alltid skall kunna utfärdas av chef för taxeringsenhet. revisionsenhet eller lokal skattemyndighet. Bestämmelse härom bör dock enligt min mening tas in i 51 ; TL och ej, såsom utredningen föreslår. i 3 ä'. Jag förordar därför att 51 ä' tredje stycket TL kompletteras med sådan föreskrift.

Enligt utredningens förslag skall den som utfärdar anmaning även få förelägga vite. Vite skall dock i överensstämmelse med vad som f. n. gäller inte få föreläggas när någon anmanas enligt 31 åZ mom. andra stycket TL att förete viss handling. Utredningens förslag innebär att vite skall få föreläggas bl. a. också av tjänsteman som biträder taxeringsnämnd med deklarations- granskning.

lanmaning får enligt nuvarande bestämmelserf53 ;" TL) vite föreläggas av taxeringsnämnd och taxeringsintendent. Jag anser i likhet med någon remissinstans att rätten att förelägga vite bör förbehållas en relativt begränsad krets av tjänstemän. Förutom taxeringsnämnd och taxeringsintendent bör sådan rätt enligt min mening tillkomma chef för taxeringsenhet. revisions— enhet eller lokal skattemyndighet. Jag föreslår att 53 ;" TL ändras i enlighet härmed.

Förordnande om uttagande av vite meddelas enligt 124 & TL efter anmälan av taxeringsintendent. Utredningen föreslår att sådan anmälan skall få göras också av chefför taxeringsenhet. revisionsenhet eller lokal skattemyndighet. Bestämmelse härom tas enligt utredningens förslag in i 3 ;" TL. Enligt min mening bör föreskriften i 124 ;" TL ändras till att gälla skattechefen och chef för lokal skattemyndighet. När så är påkallat kan skattechefen med stöd av bestämmelserna i 3 & TL delegera anmälningsrätten till chef för taxerings- enhet. revisionsenhet eller besvärsenhet.

Utredningen har slutligen föreslagit att chef för taxeringsenhet. revisions- enhet eller lokal skattemyndighet genom tillägg till 3 & TL skall ges samma befogenhet som taxeringsintendent enligt 43 ä 5 mom.

Jag biträder förslaget men föreslår att bestämmelserna i stället tas in i resp. paragraf.

[1.8.6 Revision ('n/ig! uppbörds/agc'n m. m.

Enligt utredningens förslag skall TN-revisionerna när så är lämpligt utföras som integrerade revisioner. Detta innebär att revisioner för inkomst- och

Prop. 1977/781181 265

förmögenhetstaxeringen kombineras med en kontroll av redovisningen av mervärdeskatt. skatteavdrag. arbetsgivaravgifter m. m. Förslaget att en samordning sker på detta sätt ansluter till de av riksdagen antagna riktlinjerna. för taxeringsarbetet. Därvid framhölls vikten av att samordning åstadkoms i fråga om all revisionsverksamhet i länet.

Det är inte möjligt att nu närmare ange i vilken utsträckning TN- revisionerna kan verkställas som integrerade. Ytterst blir detta beroende av hur granskningsresurserna fördelas på de olika slagen av-TN-revisioner. Enligt min bedömning kan det vara lämpligt att de TN-revisioner som utförs i direkt anslutning till deklarationsgranskningen och initieras av denna inte tyngs med en kontroll av andra skatter och avgifter. De integrerade revisionerna bör i varje fall tills vidare ingå i de egentliga taxeringsrevisio- nerna och TN-revisioner för vilka närmare anvisningar meddelas av RSV och länsstyrelsernas revisionsenheter.

Förutsättning för att integrerade revisioner skall kunna utföras på ett smidigt och rationellt sätt är bl. a. att kontrollförfarandet enligt de olika skatte- och avgiftsförfattningarna i allt väsentligt följer samma regler. F. n. finns skiljaktigheter. Utredningen har i syfte att nå erforderlig överensstäm- melse lagt fram förslag till vissa ändringar. Riktlinje har därvid varit att utforma bestämmelserna i berörda skatte- och avgiftsförfättningar så att kontrollförfarandet kommer att regleras enligt föreskrifter som överens- stämmer med vad som gäller i fråga om taxeringsrevision enligt TL. Någon invändning i sak mot utredningens förslag har inte gjorts från remissinstan- sernas sida. Jag anser också för egen del att en samordning bör åstadkommas. Jag kommer i det följande att närmare redovisa mina synpunkter beträffande var och en av de i detta sammanhang aktuella författningarna.

Enligt upphört/slagen(lé/53.272). UBL. (78:2' ] mom.)är arbetsgivare. som enligt lag skall föra handelsböcker. skyldig att efter anmaning av länsstyrelse eller lokal skattemyndighet tillhandahålla sin bokföring och därtill hörande handlingar för kontroll av att föreskrivna skatteavdrag har gjorts. Han är också skyldig att bereda myndigheten tillträde till lokal som används i den verksamhet kontrollen gäller. Samma skyldigheter har annan arbetsgivare. som har att verkställa skatteavdrag. under förutsättning att den utbetalade lönen utgör omkostnad i förvärvskälla. Beträffande kontrollen gäller i övrigt att den såvitt möjligt skall ske på sådant sätt och sådan tid att den inte. förorsakar hinder i arbetsgivarens verksamhet. Om arbetsgivaren begär det skall kontrollen såvitt möjligt verkställas hos honom. Har handelsböcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll skall de så snart möjligt återställas. Arbetsgivaren skall slutligen snarast underrättas om resultatet av kontrol— len.

Dessa bestämmelser bör med fördel kttnna slopas och ersättas med föreskrift om att revision får verkställas hos arbetsgivare för kontroll av att UBLzs föreskrifter om skatteavdrag har följts samtom att bestämmelserna i 56 och 58 ä;" TL om taxeringsrevision därvid gäller i tillämpliga delar.

Prop. 1977/78:18] 266

1 en samordning av författningarnas bestämmelser ingår också att i erforderlig utsträckning sammanjämka de föreskrifter enligt vilka skyldighet föreligger att efter anmaning lämna upplysningar eller förete vissa hand- lingar. I detta hänseende bör TL:s bestämmelser i 31 s' 2 mom. stå som mönster.

Såvitt gäller UBL erinrar utredningen om att 78 ä 2 mom. redan innehåller bestämmelser om upplysningsplikt som i huvudsak motsvarar föreskrifterna i 31 ä 2 mom. första stycket TL. Tilläggas kan att anmaning enligt UBL också kan förenas med vitesföreläggande. Beträffande den enligt 31 ä 2 mom. andra stycket TL föreliggande skyldigheten att efter anmaning förete vissa handlingar framhåller utredningen att en kontroll enligt UBL förutsätter granskning av lönebokföring och liknande i form av revision. Något behov av att införa en liknande editionsplikt i UBL föreligger därför inte enligt utredningens mening. Jag delar utredningens uppfattning och föreslår sålunda endast den ändring av 78 ; UBL som i enlighet med vadjag förut har sagt förutsätts för att UBL:S bestämmelser om revision skall svara mot TL:s. Mitt förslag överensstämmer i sak med utredningens. som även innebär att beslut om revision enligt UBL skall få meddelas av — förutom länsstyrelse och lokal skattemyndighet — RSV.

Utredningen har lagt fram förslag också till vissa andra ändringar i UBL som lämpligen kan tas upp i förevarande sammanhang.

Enligt 78 ä 1 mom. andra stycket UBL skall annan än bokföringsskyldig arbetsgivare föra anteckningar om arbetstagares namn. lönebelopp m.m. under förutsättning att den utbetalade lönen för arbetsgivaren utgör omkostnad i förvärvskälla. Utredningen föreslår att den angivna förutsätt- ningen för anteckningsskyldighet slopas. Härigenom blir det. framhåller utredningen. möjligt att företa granskning även hos föreningar. stiftelser m. fl. för vilka lönen inte utgör omkostnad i förvärvskälla. Dessa samman- slutningar är ofta stora arbetsgivare och inte minst förekommer utbetalning av uppdragsersättningar. Utredningen framhåller vidare att en ändring enligt utredningens förslag i praktiken inte kommer att medföra någon ökad anteckningsskyldighet för t. ex. den som har hemhjälp anställd.

Jag finner i likhet med utredningen att möjlighet nu bör öppnas för att utföra granskning enligt UBL även hos dessa sammanslutningar. När särskilda skäl ger anledning till det blir det genom en ändring i enlighet med utredningens förslag också möjligt att verkställa kontroll t. ex. hos den som bara tillfälligt anlitar arbetskraft. Jag föreslår därför att 78 s 1 mom. andra stycket UBL ändras på sätt utredningen föreslår. Jag ansluter mig också till utredningens förslag att i 85 och 86 ss UBL uttryckliga bestämmelser införs om att talan inte får föras mot beslut om revision.

Bestämmelserna om kontroll i 7 & lagen (lé/59.552) om uppbörd av vissa at'gi/im- enligt lagen om allmänförsäkring, m. m.. .4 VGL. är utformade efter mönster av kontrollföreskrifterna i UBL. Skyldighet att efteranmaning förete räkenskaper och andra handlingar för kontroll av avgiftsunderlag föreligger i

Prop. 1977/781181 267

enlighet därmed för arbetsgivare som är bokföringsskyldig. Anmaning får utfärdas av RFV, länsstyrelse. lokal skattemyndighet och sjömansskattekon- toret. Vidare finns föreskrift om skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att efter anmaning meddela upplysningar som erfordras för beräkning av avgiftsundcrlaget. Anmaning får förenas med vitesföreläggande.

Utredningen föreslår i första hand att samma skyldighet att efter anmaning förete vissa handlingar som föreligger enligt 31 ä 2 mom. andra stycket TL skall införas för arbetsgivare och arbetstagare genom tillägg till 7 & andra stycket. 1 överensstämmelse med vad som gäller enligt TL skall anmaning dock inte kunna förenas med vitesföreläggande. Även RSV föreslås få utfärda anmaning.

1 övrigt föreslår utredningen. på samma sätt som i fråga om UBL. att bestämmelserna om kontroll skall ersättas med föreskrifter om revision enligt vad som gäller enligt TL.

Utredningens förslag ansluter till vadjag tidigare tillstyrkt i fråga om UBL. Jag föreslår därför att 7 ;" AVGL ändras i överensstämmelse härmed. Jag vill framhålla att det genom de föreslagna ändringarna blir möjligt att företa revision enligt AVGL även hos arbetsgivare som inte är bokföringsskyl- dig.

1 28 & lagen ( I 968.430) om mervärdeskatt. ML. finns uttryckliga bestäm- melser om att revision får ske hos deklarationsskyldig. Därvid gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om taxeringsrevision i 56 och 58 && TL. Beslut om revision enligt ML meddelas av länsstyrelse och RSV. Mot sådana beslut får talan inte föras (51 & ML). Bestämmelser finns också om att deklarationsskyldig efter anmaning av länsstyrelse eller RSV skall lämna Upplysningar eller förete vissa handlingar som behövs för fastställelse av mervärdeskatt (26 å). Vite kan därvid inte i något fall föreläggas.

Enligt utredningens förslag görs på förevarande punkter i sak endast den ändring i ML som betingas av att anmaning att lämna erforderliga upplys- ningar bör kunna förenas med vitesföreläggande och att anmaning skall få utfärdas även av lokal skattemyndighet.

Jag biträder utredningens förslag i vad det avser möjlighet att förelägga vite. Bestämmelse härom bör tas in i 26 & första stycket ML. Jag är däremot inte beredd att ändra bestämmelserna i övrigt. Rätt att anmana deklarations- skyldig att lämna upplysningar m. m. eller att besluta om revision för kontroll av mervärdeskatt bör enligt min mening även i fortsättningen förbehållas länsstyrelse och RSV. lde fall som det kan visa sig lämpligt att tjänsteman hos lokal skattemyndighet företar både taxeringsrevision och revision enligt ML bör denne vända sig till skattechefen och anhålla om förordnande enligt ML.

Lagen (195993) om I/ÖIf/fll'allc/(V vid viss konstimtio/isbeskamiing (förfaran- delagen) innehåller i 9 & bestämmelser om granskning som i stort sett svarar mot TL:s föreskrifter om revision. Liknande överensstämmelse föreligger i fråga om föreskriften i 7 & om skyldighet att efter föreläggande lämna

Prop. 1977/78:18] 268

uppgifter som erfordras för kontroll av deklaration och för fastställande av skatt.

Utredningen har med hänsyn till härangivna förhållande och med tanke på att det mer sällan torde bli aktuellt att samordna granskning enligt förevarande lag med kontroll enligt TL. ML m.fl. lagar inte ansett det påkallat med några ändringar eller tillägg.

Jag anser mig inte heller för egen del nu böra föreslå några ändringar i förlänindelagen. Jag vill erinra om att pttnktskatteutredningen (lii 1970157) har i uppdrag att göra en allsidig teknisk översyn av denna lag.

Bestämmelserna i lagun (19.58.2951 om siömunsskull. .S'iL. är i fråga om anmanings— och ktmtrollförfarande utformade efter mönster av UBL:s föreskrifter i dessa avseenden. Enligt 19 & tredje stycket är sålunda bt'ikföringsskyldig redare efter anmaning av sjömansskattekontoret bl. a. skyldig att tillhandahålla sin bokföring och därtill hörande handlingar för kontroll av skatteavdrag. Motsvarande gäller i fråga om redare som ej är bokföringsskyldig. Även bestämmelserna om kontrollens utförande är desamma som i UBL.

Utredningens förslag till ändringar i SjL överensstämmer med vad utredningen har föreslagit angående UBLzs föreskrifter om kontroll- och anmaningsförfarande. Som jag förut har redovisat ansluterjag mig i sak till utredningens förslag. 1 överensstämmelse härmed biträder jag också vad utredningen föreslår i nu förevarande avseenden. Jag föreslår sålunda att revision för kontroll av att skatteavdrag för sjömansskatt har fullgjorts skall få utföras hos redare och att bestämmelserna i 56 och 58 &; TL därvid skall tillämpas. '

Beslut om revision skall. få meddelas av RSV. länsstyrelse och lokal skattemyndighet. Redare skall vidare vara skyldig att efter anmaning av dessa myndigheter lämna uppgift om utbetalade löner m. m. i sådan anmaning skall vite kunna föreläggas. Jag förordar att 19 & SjL förses med tillägg som motsvarar föreskrifterna i 31 ;" 2 mom. andra stycket TL. Mitt förslag förutsätter även viss ändring av 30 och 33 ä;" SjL.

Utredningen har slutligen övervägt att på liknande sätt som har föreslagits i fråga om UBL och andra här redovisade författningar ansluta också lagen (190873?) om bci'i/lningsavgi/icrjär särskilt/ujär/miner och rti/ligheter. BevL. Betänkande med förslag om att BevL:s bestämmelser skall ersättas med ett helt nytt system för beskattning av utländska artister m. fl. har emellertid nyligen lagts fram. Jag delar därför utredningens uppfattning att det inte finns anledning att nu föreslå några ändringar i BevL.

Det förslag till sammanjämkning av författningsbestämmelserna som jag här har lagt fram bör öka möjligheterna till samordning av taxeringsrevision och annat kontrollförfarande när så är önskvärt. Det återstår emellertid att behandla ännu några frågor. Dessa gäller författningarnas föreskrifter om bl. a. vitesbelopp och utdömande av vite.

Enligt TI. ( 123 &) skall vite bestämmas till belopp som med hänsyn till den

Prop. 1977/78:181 269

skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omstän- digheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. Vite skall dock bestämmas till lägst 500 kr. Vite utdöms av skatterätt ( 124 ä TL). Enligt nuvarande bestämmelser skall fråga om tttdömande av vite prövas efter anmälan av taxeringsintendent. Jag hartidigare föreslagit att anmälan i stället skall göras av skattechefeller den av enhetscheferna vid skatteavdelningen till vilken han uppdrar att fullgöra denna uppgift. Om ändamålet med vite har förfallit när fråga om utdömande uppkommer får vitet inte utdömas. Ändamålet med vitet skall vidare inte anses ha förfallit om vitesföreläggandet har iakttagits först sedan anmälan om utdömande har kommit in. Vid' prövning av anmälan om vites utdömande får slutligen prövas huruvida och med vilket belopp vitet bort föreläggas. Genom hänvisning i 69 ;" .--l-IL är TL:s bestämmelser tillämpliga på mervärdeskatt.

UBl.:.s vitesbestämmelser i 83 ;" skiljer sig i vissa avseenden från TL:s föreskrifter. Vite får sålunda inte bestämmas ttnder 100 kr. eller över 5 000 kr. Fråga om utdömande av vite prövas efter anmälan av länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Bestämmelserna i UBL innehåller inte några uttryckliga föreskrifter om att vitesbelopp skall bestämmas med hänsyn till den lörsumliges ekonomiska förhållanden m. m. 1 övrigt föreligger full överens- stämmelse med TL:s vitesföreskrifter.

Även enligt .4 l-"GL (35 &) gäller att vite får bestämmas till lägst 100 kr. och högst 5000 kr. Om utdömande av vite skall hemställan göras av RFV hos vederbörande åklagare. Talan får inte väckas utan sådan hemställan.

Bestämmelse om att vite skall bestämmas till lägst 100 kr. och högst 5. 000 kr. ges också i 3!) &" SjL. Om uttagande av vite förordnar skatterätten i Göteborgs och Bohus län efter anmälan av sjömansskattekontoret. ] övrigt görs i paragrafen hänvisning till UBL:s vitesbestämmelser i 83 ;".

Det är enligt min mening önskvärt att anmanings- och kontrollförfarandet enligt de olika författningarna såvitt möjligt följer samma bestämmelser även i fråga om vitesbelopp och utdömande. Även i dessa avseenden bör TL:s föreskrifter stå som mönster.

Vad först angår frågan om vitesbelopp gäller enligt TL och ML att vite skall bestämmas till belopp som med hänsyn till den skattskyldiges eller uppgifts- skyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. Vite skall dock bestämmas till lägst 500 kr. finligt de övriga här berörda författningarna skall vite bestämmas till lägst 100 kr. och högst 5000 kr. Vare sig detta är direkt uttryckt eller inte i vederbörande författning gäller därvid självfallet att vitesbeloppet skall avvägas med beaktande av sådana förhållanden och omständigheter som anges för tillämpningen enligt TL och ML.

Även TL innehöll tidigare beloppsgränser med 100 reSp. 5 000 kr. Införandet av nuvarande minimibelopp om 500 kr. och slopandet av den övre beloppsgränsen skedde i enlighet med förslag i prop. l974zll7. Därvid framhöll departementschefen bl. a. att dåvarande vitestIOpp varit oföränd-

Prop. 1977/78:18] . 270

rade sedan år 1956 och att en uppräkning redan med hänsyn till penning- värdets förändring motiverade en kraftig höjning av det övre vitesbeloppet. Enbart en sådan uppräkning var emellertid enligt departementschefens bedömning inte tillräcklig. Det gällde att komtna till rätta med fall där andra påtryckningsmedel inte hade någon verkan och där det kunde antas att den uppgiftsskyldige deklarerade eller lämnade uppgifter bara om den ekon- omiska sanktion han riskerade för sin underlåtenhet översteg vad som kunde vinnas i undandragen skatt. Någon maximigräns borde därför inte gälla utan vitet borde få sättas till belopp som med hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kunde antas förmå honom att fullgöra den åtgärd vitet avsåg. Som lämpligt minimibelopp föreslog departementschefen 500 kr. Han framhöll vidare att det fick ankomma på RSV att utfärda anvisningar för att få till stånd enhetliga normer för åsättande av vite. Likaså erinrade han om att skatterätten vid utdömande av vite fick pröva frågan om och med vilket belOpp vitet bort föreläggas.

Departementschef”en konstaterade avslutningsvis att beloppsgränserna för vitet i flertalet andra författningar var desamma som då gällde enligt TL. Även dessa vitesbestämmelser borde enligt hans mening ses över. En sådan översyn ansågs dock inte kunna företas i då föreliggande sammanhang.

Skatteutskottet (SkU 1974136) tillstyrkte propositionen i här förevarande del. Med anledning av vissa motioner om bibehållande av en övre gräns ansåg sig utskottet böra betona att förslaget riktade sig mot skattskyldiga vilkas ekonomiska situation kunde antas vara sådan att endast mycket höga vitesbelopp kunde antas förmå dem att fullgöra sin skyldighet. Enligt utskottets uppfattning var det från rättssäkerhetssynpunkt mer angeläget att de handläggande myndigheterna — såsom avsikten också var — fick enhetliga och vägledande normer för sin verksamhet än att sätta en gräns för vitesbeloppen på exempelvis 10 000 eller 25 000 kr.

De skäl som anfördes för införandet av nuvarande bestämmelser i TL talar enligt min mening med samma styrka för att man nu inför samma föreskrifter i UBL. AVGL och SjL. Nuvarande minimibelopp om 100 kr. är i dagsläget alldeles för lågt. En övre beloppsgräns bör också få anses ha spelat ut sin roll. Anvisningar för tillämpningen utfärdas av RSV och för en balanserad. rättvis och likformig tillämpning garanterar också att fråga om utdömande av vite enligt vadjag föreslår skall prövas av skatterätt. Jag föreslår sålunda att även fråga om vite. som f. n. enligt AVGL utdöms av tingsrätt efter åtal av vederbörande åklagare. skall prövas av skatterätt efter anmälan av berörd myndighet. "

Fråga om utdömande av vite skall som sagt enligt mitt förslag prövas av skatterätt. Även om vitet har förelagts med stöd av bestämmelser i flera författningar bör självfallet endast en skatterätt vara behörig att pröva denna fråga. Prövningen bör enligt min mening ankomma på den skatterätt som är behörig enligt TL. Jag föreslår att bestämmelse härom förs in i resp.

Prop. 1977/78:18] 271 -

författning.

Mitt förslag förutsätter ändring av 83 _5 UBL. 35 & AVGL. 30 & SjL och 69 & ML.

Jag vill till sist framhålla att mitt förslag i detta avsnitt får ses som ett provisorium. Bl.a. det nya förfarandet med integrerade revisioner aktuali- serar frågan om införande av en generell lagstiftning som reglerar kontroll- verksamheten på de olika skatte- och avgiftsområdena. Det är min avsikt att begära regeringens bemyndigande att låta utreda denna fråga. 1 samman- hanget bör också tas upp frågan hur reglerna bör avvägas för att tillgodose kraven på såväl rättssäkerhet för den enskilde som rimlig effektivitet i förfarandet.

11.9 Service och information

ll.9. I ull/män!

Skattemyndigheterna bedriver en omfattande service- och informations- verksamhet främst i deklarationstider. Bl. a. förtrycks vissa uppgifter på de deklarationsblanketter som sänds ut till de skattskyldiga. Vidare sänder man ut upplysningsbroschyrer och deklarationsanvisningar. Myndigheterna ger också i stor utsträckning deklarationsupplysningar vid telefonförfrågningar och personliga besök. Dessutom förekommer visst samarbete med deklara- tionsbyråer och andra deklarationsmedhjälpare.

l prop. 1975:87 framhöll föredraganden bl. a. att den kommande refomten genom en modern och smidig organisation och en ökad servicebcredskap hos myndigheterna borde kunna bana väg för ett öppnare samarbete i olika former mellan myndigheterna och de skattskyldiga. Omfattningen av infomtationsverksamheten fick bedömas i sedvanlig ordning vid prövningen av myndigheternas anslagsframställningar.

Utredningen framhåller att den framtida koncentrationen av granskare hos lokal skattemyndighet och länsstyrelse innebär att skattemyndigheterna bör kunna öka sin service i skattefrågor till allmänheten. särskilt under perioden december—februari. Mottagning för deklarationsrådgivning bör enligt utred- ningens mening kunna hållas av lokal skattemyndighet på ett flertal större orter inom fögderierna.

Utredningen föreslår vidare att förtryckningen av uppgifter på deklara- tionsblanketterna skall utvidgas med uppgift om fastighetsinnehav. Taxeringsvärde. schablonintäkt o.d. för en fastighet redovisas.

Utredningen föreslår också att portofria adresserade svarskuvert bifogas när taxeringsnämnd infordrar upplysningar från skattskyldiga. De minskade portointäkterna och kostnaderna för kuvert m. m. beräknas för statsverkets del till ca 800 000 kr.

Remissinstanserna instämmer i utredningens uppfattning att service och information till allmänheten bör utökas. Man ansluter sig också i huvudsak

Prop. 1977/78:181 272

till de synpunkter och förslag som utredningen har lagt fram i ämnet. Från flera håll ifrågasätts dock om de tilldelade resurserna är tillräckliga för en brett upplagd service- och informationsverksamhet av det slag utredningen har förordat. Några myndigheter hyser betänkligheter mot att lokal skattemyn- dighet skulle anordna mottagning för deklarationsrådgivning. Ett sådant system anses kunna ge anledning till missförstånd beträffande lokal skatte- myndighets roll i deklarationsproceduren. En del remissinstanser ifrågasätter om inte ytterligare uppgifter kunde förtryckas på deklarationsblanketterna. Bl.a. förordas från några håll att löneuppgifter skall förtryckas på blanket- terna. Från andra håll förs fram önskemål om att portofria kuvert skall tillhandahållas även för insändandet av deklarationerna. '

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att en ökad service och information bör vara ett viktigt inslag i den nya taxeringsorga- nisationen. Jag ansluter migockså i huvudsak till de förslag som utredningen har lagt fram i denna del. Som utredningen har påpekat borde det sålunda finnas utrymme för en ökad serviceverksamhet hos skattemyndigheterna under den tid då taxeringsarbetet ligger nere. Jag ser positivt på förslaget att myndigheterna under denna tid ordnar med deklarationsrådgivning i mer organiserade former än f. n. Rådgivningen bör dock. som utredningen och flera remissinstanser har påpekat. inte gå ut på att tjänstemännen upprättar självdeklarationer åt de skattskyldiga titan inskränka sig till upplysningar i konkreta frågor av enklare art. En sådan ordning bör kunna bidra till ett öppnare samarbete mellan myndigheterna och de skattskyldiga.

Jag biträder också utredningens förslag att uppgifter om fästighetsinnehav skall förtryckas på deklarationsblanketterna. Det bör ankomma på utred- ningen att i det fortsatta utredningsarbetet överväga om förtryckning av ytterligare uppgifter kan ske. '

Som utredningen har framhållit skulle det underlätta avsevärt för både skattskyldiga och skattemyndigheterna om portofria adresserade svarskuvert bifogades vid begäran om upplysningar m. m. i samband med gransknings- arbetet. Jag förordar därför att utredningens förslag i denna del genomförs. Jag delar vidare utredningens uppfattning att det inte finns tillräckliga skäl för att även sända ut sådana kuvert tillsammans med de förtryckta deklarations- blanketterna. Det stora flertalet skattskyldiga torde nämligen ha nära tillgång till de uppsamlingsställen som finns för deklarationerna.

I 1.9.3 Deklaralimisbj'råw' m. m.

Utredningen anser att ett ökat informationsutbyte mellan skattemyndig- heter och deklarationsmedhjälpare liksom en ökad service till deklarations- medhjälparna från skattemyndigheternas sida bör vara ett givet krav i den nya skatteadministrationen. Utredningen föreslår bl.a. att skattechefen i informationssyfte skall anordna konferenser för länets deklarationsbyråer och andra deklarationsmedhjälpare. Utredningen anser också att problemen

Prop. 1977/78:181 273

med de mindre nogräknade deklarationsbyråerna bör lösas och föreslår att det skapas kommunala deklarationsbyråer. Utredningen anser att kommunerna bör svara för administrationen av dessa och förordar att verksamheten görs självfinansierande. Personalfrågan bör enligt utredningen lösas så. att anställda vid kommunala myndigheter betjänar allmänheten vid deklara- tionsbyråerna mot särskild ersättning av kommunen. Utredningen anser också att skattemyndigheternas tjänstemän — också mot ersättning från kommunerna — bör kunna biträda kommunerna med nämnda service.

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet förslaget att kommunerna skall inrätta deklarationsbyråer men är kritiska till förslaget att tjänstemän inom skatteadministrationen skall kunna biträda vid dessa.

Jag anseri likhet med det stora flertalet remissinstanseratt det är värdefullt om kommunerna inrättar deklarationsbyråer. Sådana byråer förekommer f. ö. redan på sina håll. Det bör emellertid ankomma på kommunerna själva att ta ställning i denna fråga. Jag ansluter mig också till utredningsförslaget att Skattechefen skall ta initiativ till möten för att informera revisorer och andra deklarationsmedhjälpare om nyheter på beskattningsområdet. Ökad infor- mation och vidgade möjligheter till meningsutbyte mellan skattemyndig- heter och deklarationsmedhjälpare är väl ägnade att öka smidigheten i deklarations- och taxeringsförfarandet. .

11.10 Kontrolluppgifter Inledning

Enligt riksdagens principbeslut år 1975 skall taxeringsarbetet i första instans effektiviseras med hjälp av ADB-teknik. Som framhölls i prep. 1975:87 är ett ADB-stöd vid taxeringen en av förutsättningarna för rationa- liseringen av skatte-administrationen. Detta ADB-stöd erhålls genom att uppgifterna i deklarationerna och kontrolluppgifterna registreras maskinellt. Härigenom blir det möjligt att också maskinellt göra en avstämning mellan deklarerad inkomst och de registrerade kontrolluppgifterna. Registreringen möjliggör även bl. a. en maskinell beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Den avstämning och kontroll som erhålls genom den maskinella registre- ringen kan förväntas betydligt underlätta deklarationsgranskningen och därmed bl. a. bidra till att granskningspersonalen kan ägna erforderlig tid åt svårbedömda deklarationer och kombinera granskningen med revisioner. Ett betydelsefullt inslag i granskningen bör också de informella sammanträff- anden bli som deklarationsgranskaren och den skattskyldige enligt vad jag förut har föreslagit skall kunna komma överens om för att reda ut oklarheter i deklarationen.

Utredningen har numera också lagt fram förslag till de reformer som krävs på uppbördsområdet (Delrapport 1977:4:l och 412). Min inställning till

Prop. 1977/78:18] 274

utredningens förslag på detta område skall jag dock inte redovisa'nu utan återkomma till senare detta år. Utredningen berör emellertid i rapporten några frågor som måste lösas i nu förevarande sammanhang. om det föreslagna förfarandet med maskinell avstämning och kontroll skall kunna tillämpas vid 1979 års taxeringsarbete. Jag vill härvid erinra om att ADB- stödet från början var planerat att komma till användning vid innevarande års taxering men att beslut i enlighet med proposition 1976/77:138 fattades om ett års senareläggning. Man bör enligt min mening inte nu ytterligare skjuta på införandet av ADB-stödet utan mycket tungt vägande skäl.

De frågor det här gäller rör de kontrolluppgifter om anställdas löner m. m. som arbetsgivare har att lämna enligt 37 ä 1 mom. TL. I rapporten framhålls sålunda att varken dagens kontrolluppgift eller det administrativa systemet kring uppgiftslämnandet har en sådan utformning att man därmed utan vidare får grund för utvecklingen av ett ADB-stöd. Bl. a. påpekas att blanketten för nuvarande kontrolluppgift inte är avsedd eller utformad för dataregistrering.

De förslag till ändringar beträffande kontrolluppgiften som utredningen lägger fram syftar till att den skall-kunna användas inte bara som ett underlag för maskinell kontroll i taxeringsarbetet. Den skall också utgöra underlag för kreditering av innehållen preliminär A-skatt. Som krediteringsunderlag bör kontrolluppgiften dock enligt utredningens mening inte användas förrän i februari 1981. [överensstämmelse härmed berörjag i fortsättningen förslaget bara i den del det är av betydelse för 1979 års taxeringsarbete. Detta innebär att jag inte nu tar upp frågan om kontrolluppgiftens användning för arbetsgivaravgifter. regional- och sysselsättningspolitisk planering m. m. En samordning i detta hänseende är givetvis av stort värde. Beslut i frågan kräver emellertid ytterligare underlag och jag avser därför att ta upp den i ett senare sammanhang.

Enligt utredningens förslag förutsätts att kontrolluppgifter i inkomstslaget tjänst registreras. Samtidigt framhålls att någon ADB-behandling inte är aktuell eller planeras i fråga om övriga inkomstslag. jordbruksfastighet. kapital etc.

F. n. gäller (37 åtionde stycket TL) att kontrolluppgift skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär eller annan för ändamålet lämpad blankett. En arbetsgivare är med andra ord inte bunden att använda den av RSV fastställda blanketten utan kan välja den form av blankett som han för sin del finner lämpligast. Det är emellertid att märka att en mycket stor del av kontrolluppgifterna —- vid 1975 års taxering totalt ca 11 milj. — med RSV:s medgivande lämnas på magnetband. Vid 1975 års taxering uppgick av statliga och kommunala myndigheter på magnetband redovisade kontrolluppgifter till 5.9 milj. Blanketter användes i 5.1 milj. fall.

Utredningen föreslår nu med hänsyn till de förut redovisade förhållandena att arbetsgivarna skall redovisa föreskrivna kontrolluppgifter på blankett enligt fastställt formulär. Bundenhet till fastställt formulär skall dock inte

Prop. 1977/78:18] 275

föreligga för alla slag av kontrolluppgifter utan endast i fråga om uppgifter som avser ersättningar som hör till inkomstslaget tjänst. Enligt de övervä- ganden som RSV gjort i fråga om formuläret för nästa års uppgiftslämnande kan dock kravet på följsamhet till formuläret begränsas ytterligare och behöver bara gälla uppgifter enligt 37,8 1 mom. punkterna ] och 2. Vid min följande bedömning utgårjag från att uppgiftsskyldigheten behöver bindas till ett fastställt formulär bara på de av RSV angivna punkterna.

I utredningens förslag ges möjlighet för RSV att på ansökan av uppgifts- skyldig medge undantag från skyldigheten att följa formuläret och att lämna särskild kontrolluppgift för varje person. Härigenom blir det möjligt även för annan arbetsgivare än statliga och kommunala myndigheter att redovisa uppgifterna på databand. RSV kommer att så långt möjligt öppna möjlighet för uppgiftslämnare. som så önskar. att redovisa på databand eller annat maskinellt medium. Jag bedömer det som troligt att de uppgifter som på detta sätt redovisas maskinellt kan komma att motsvara ca 7 milj. kontrollupp- giftsblanketter.

Uppgiftslämnare med två eller flera anställda skall erhålla förtryckta uppgiftsblanketter på vilka anges identitetsuppgifter för både uppgiftsläm- naren och den anställde. För att denna förtryckning skall återspegla de aktuella förhållandena föreslår utredningen att uppgiftslämnaren senast den 15 november året före taxeringsåret till lokal skattemyndighet skall över- sända en förteckning(kontrolluppgiftsförteckning)överarbetstagarna. Enligt förslaget skall uppgiftslämnaren dessförinnan ha tillställts en stomme till förteckningen med uppgift om de arbetstagare hos honom för vilka kontrolluppgifter skall lämnas. Uppgiftslämnaren har sedan att återsända förteckningen med upplysning om de arbetstagare som bör tillföras på förteckningen eller kan utgå. När kontrolluppgifterna lämnas skall vid dessa fogas ett s. k. kontrolluppgiftsmissiv. På detta missiv skall uppgiftslämnaren ange — förutom Sina egna identitetsuppgifter — antalet kontrolluppgifter som lämnas och det sammanlagda beloppet av innehållen preliminär A-skatt. Dessa uppgifter behövs för avstämning.

Utredningen föreslår slutligen att lokal skattemyndighet skall kunna medge en kortare tids anstånd med lämnande av kontrolluppgift. Ett anstånd kan enligt utredningens mening främst vara motiverat när driftsstörningar försvårar möjligheterna att lämna uppgifterna i föreskriven tid. dvs. senast den 31 januari taxeringsåret.

Utredningens förslag att kontrolluppgifterna skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär har allmänt accepterats av remissinstanserna. Från några håll har dock gjorts vissa invändningar. SAF. Svenska bank/örmingcn. Sveriges inc/usrri/örbtmd och Sveriges köpmannq/örbuml vänder sig sålunda mot- att ändrade kontrolluppgiftsrutiner införs utan att företagen har informerats härom före ingången av inkomståret 1978. SAF och Sveriges industriförbund finner sig dock i och för sig kunna tillstyrka att uppgiftsläm- nandet skall ske enligt fastställt formulär. Härvid framhålls att uppgifterna

Prop. 1977/781181 276

redan i dag i de allra flesta fall lämnas på fastställd blankett och att en sådan ordning inte för övriga fall kan antas medföra större svårigheter. De fyra nämnda remissinstanserna vill också ifrågasätta det ändamålsenliga i att traktamenten och andra kostnadsersättningar redovisas på kontrolluppgif- ten. Lambrukarnas riks/örbund framhåller för sin del att förutsättning för att kontrolluppgift skall redovisas enligt fastställt formulär bör vara att formu- läret kan tillämpas i alla vanligen förekommande datasystem. Om detta inte är möjligt bör arbetsgivarna som hittills få använda blankett för redovis- ningen som de själva har framställt. Den fastställda blanketten bör vidare få användas för andra inkomstslag än tjänst eftersom det ibland kan föreligga svårigheter att bl. a. avgöra om en inkomst är att hänföra till tjänst eller rörelse. Lantbrukarnas riksförbund vill också understryka vikten av att blanketten får en klar och entydig utformning och inte belastas med sådant som inte fordras för taxeringen. lnnan blanketten kommer till användning bör den vidare göras till föremål för ett omfattande praktiskt test.

För egen del anser jag det uppenbart att det underlag på vilket det föreslagna registrerings- och kontrollförfarandet skall bygga måste vara fast och enhetligt. Som utredningen har framhållit förutsätts att kontrolluppgif- terna beträffande tjänst lämnas på blankett enligt fastställt formulär eller— om ADB-band eller liknande används — redovisas i överensstämmelse med formuläret. Det är därför också enligt min mening nödvändigt att ställa krav på att kontrolluppgifter enligt 37% lmom. punkterna ] och 2 lämnas i formbunden ordning.

Jag är medveten om att det skulle ha varit till fördel om kravet på en formbunden uppgiftsrcdovisning hade kunnat läggas fram redan före ingången av nuvarande år. De ändringar som förutsätts i nuvarande rutiner för att registrering skall bli möjlig är dock enligt min bedömning inte av sådan art eller omfattning att införandet av ADB-stöd med tanke på uppgiftsläm- narna skall behöva skjutas upp ytterligare. Det är nämligen att märka att det föreslagna systemet i stort sett endast innebär krav på en ändrad uppställning av uppgifter som skall lämnas redan enligt nuvarande kontrolluppgiftsfor- mulär. Jag anser mig härvid kunna bortse från att uppgiftslämnaren skall ange sitt person- eller organisationsnummer. Detta kan inte gärna medföra några problem. i all synnerhet som uppgiftslämnare med två eller flera arbetstagare kommer att få förtryckta kontrolluppgiftsblankettcr med dessa uppgifter angivna. Som kommer att framgå av det följande är jag vidare beredd att föreslå övergångsbestämmelscr som medger att nuvarande uppgiftsrutiner följs i vissa avseenden. Jag vill vidare med anledning av vad en remissinstans har uttalat framhålla att "det mer sällan bör uppstå svårigheter att anpassa dataredovisning till det formulär som fastställs. Det bör också uppmärksammas att RSV enligt vad jag förut har sagt är berett att låta uppgiftslämnare som så önskar lämna redovisning på databand eller annat maskinellt medium.

Jag anser mig med hänsyn till det sagda kunna biträda en ordning som

Prop. 1977/78:181 277

innebär att kontrolluppgifter enligt 375S 1 mom. punkterna 1 eller 2 TL fr. 0. m. är 1979 skall lämnas enligt fastställt formulär. Som utredningen har föreslagit bör clock RSV på ansökan få medge undantag från kravet på fastställt formulär och att särskild kontrolluppgift skall lämnas för varje anställd. Besvär över RSV:s beslut bör inte få föras. Bestämmelserna om formulär och möjlighet till undantag bör tas in i 37; 2 mom. tionde stycket TL och ett nytt elfte stycke till samma moment.

Efter detta allmänna ställningstagande vill jag i följande avsnitt redovisa vilka ändringar som enligt min mening i övrigt behöver vidtas i 37 * TL föratt ett registrerings- och kontrollförfarande skall kunna införas l överensstäm- melse med vad utredningen har föreslagit.

Förslag till vissa ändringar av 37 _f' TL

F. n. saknas bestämmelser om vilka identifieringsuppgifter som arbetsgi- vare bör lämna för egen del i kontrolluppgiften. Enligt utredningens förslag skall arbetsgivaren ange. förutom namn och bostadsadress. personnummer eller organisationsnummer. Som jag förut har sagt biträder jag förslaget angående person- och organisationsnummer.

I nuvarande kontrolluppgift skall för arbetstagare anges namn. person- nummer. hemvist och bostadsadress. När arbetsgivare har möjlighet till det bör han enligt gällande bestämmelser också lämna upplysning om numret på arbetstagarens debetsedel på preliminär skatt. Utredningen föreslår att arbetsgivaren i stället för hemvist och debetsedelnummer. när så kan ske. skall ange län. kommun och församling. där arbetstagaren författningsenligt skulle vara mantalsskriven för året före taxeringsåret.

Jag ser det som en fördel att man slopar det för många säkerligen oklara begreppet hemvist. Jag kan däremot inte biträda förslaget att arbetsgivare skall ange var arbetstagaren författningsenligt skulle vara mantalsskriven Visst är. Krav på en sådan bedömning bör rimligen inte uppställas. Uppgift om län. kommun och församling bör avse den faktiska mantalsskrivningen. Det finns vidare enligt min mening inte anledning att fordra uppgift om arbetstagares mantalsskrivning. öm arbetsgivaren kan ange dennes person- nummer. Kan sådant nummer inte anges bör arbetsgivaren däremot lämna för honom tillgängliga uppgifter om arbetstagarens mantalsskrivning för året före taxeringsåret. I stället för bostadsadress bör vidare anges postadress. Denna ändring i förhållande till utredningens förslag bör gälla också i fråga om arbetsgivarens egen adressuppgift. Jag föreslår att bestämmelserna i 37 ; 2mom. åttonde stycket ändras i enlighet med vad jag har sagt här.

Så som blanketten till kontrolluppgiften nu är utformad skall arbetsgivare i särskild punkt (p. 2) ange kontant lön som inkl. värde av kost och bostad understiger 500 kr. I samma punkt skall även tas upp annan kostnadsersätt- ning än rcsekostnadsersättning. ersättning för reprcsentationskostnader eller traktamentsersättning. De ersättningar det här i allmänhet är fråga om är

Prop. 1977/78:181 278

beklädnads- och verktygsersättning och felräkningspengar. Särskilda bestämmelser gäller för redovisningen av rese- och traktamentsersättning. Enligt RSV:s överväganden angående utformningen av nästa års uppgifts- l'ormulär bör kontant lön som understiger 500 kr. anges särskilt för sig. Särskilt för sig bör även anges å ena sidan representationscrsättning och å andra sidan övriga kostnadsersättningar. Denna uppspaltning underlättar väsentligt beräkningen av egenavgift och ger ett bättre underlag än hittills för kontrollen vid deklarationsgranskningen.

Den uppdelning som behövs på detta sätt innebär enligt min bedömning inte i och för sig någon utvidgning av uppgiftslämnandet. Arbetsgivare har redan enligt nuvarande formulär att hålla isär lön under 500 kr. och ersättningar för representation. Att särskilja beklädnads- och verktygsersätt- ning och felräkningspengar från lön bör vidare inte vålla några märkbara problem. Jag föreslår därför att uttrycklig bestämmelse införs om att särskilt för sig skall upptas representationsersättning och särskilt för sig annan kostnadscrsättning än rese- och traktamcntsersättning. En uppdelning av detta slag behövs dock endast i fråga om kontrolluppgift enligt 37% 1 mom. första, andra eller sjunde punkten. Bestämmelserna bör tas in i sjätte stycket till 37 %2 mom. TL. ldetta stycke börsamtidigt vidtas ändring av redaktionell art.

Man får emellertid enligt min mening inte bortse från att det för vissa arbetsgivare kan innebära svårigheter att göra en uppdelning på förut angivet sätt utan att ha fått information om skyldigheten före inkomstårets ingång. Jag föreslår därför att bestämmelserna. som avses gälla fr.o.m. år 1979. kompletteras med övergångsbestämmelse av innebörd. att uppgiftslämnare. som har svårigheter att göra föreskriven uppdelning. år l979 får redovisa enligt nuvarande uppgiftsrutin.

Enligt gällande bestämmelser skall annan arbetsgivare än statlig eller kommunal myndighet foga ett sammandrag över kontrolluppgifterna om deras antal understiger 25. Denna ordning ersätts enligt utredningens förslag med skyldighet för arbetsgivarna att lämna kontrolluppgiftsförteckning och kontrolluppgiftsmissiv. För dessa förteckningar och missiv harjag redogjort tidigare.

Vad först angår kontrolluppgiftsförteckningarna bör uppmärksammas att dessa avses ligga som underlag för förtryckning av de kontrolluppgifts- och missivblanketter som arbetsgivare skall lämna under januari månad taxeringsåret. Kontrolluppgiftsförteckningarna är dock enligt min mening inte så betydelsefulla i systemet att det bör föreligga en skyldighet för arbetsgivarna att sända in sådana. Om förteckning inte lämnas medför nämligen detta endast att de förtryckta blanketterna till kontrolluppgifter och missiv inte helt ansluter till de ändringar som skett i personalbeståndet under inkomståret. En ordning som innebär att lokal skattemyndighet upprättar stomme till kontrolluppgiftsförteckning bör enligt min mening närmast ses som en serviceåtgärd gentemot arbetsgivarna från lokal skattemyndighets

Prop. 1977/78:18] 279

sida. Bestämmelser härom bör tas in i TK. Jag föreslår att frågan om kontrolluppgiftsförteckning löses på detta sätt.

Jag biträder däremot utredningens förslag att vid kontrolluppgifterna skall fogas ett missiv med upplysning om antalet lämnade kontrolluppgifter och belopp av den preliminära A-skatt för vilken skatteavdrag har gjorts. Jag föreslår att bestämmelse härom tas in i ett nytt 7 mom. till 37 % TL.

Som allmän regel gäller f. n. att kontrolluppgift skall lämnas i den ordning som är föreskriven för lämnande av självdeklaration. Uppgifter som avses i 37 % 1 mom. punkterna 5—7 skall dock lämnas till länsstyrelsen i det län där uppgiftslämnaren är bosatt. Utredningen har även lagt fram förslag till viss ändring av dessa bestämmelser. Förslaget innebär i huvudsak att uppgifter enligt 37% 1 mom. punkterna 1—3 och 3 b—3 f skall lämnas till den lokala skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är registrerad för redovis- ning av innehållen preliminär A-skatt och uppgifter enligt punkterna 5—7 till länsstyrelsen i det län där uppgiftslämnaren är bosatt. Uppgifter enligt övriga punkter i 1 mom. skall fortfarande lämnas i samma ordning som självdekla- ration.

Jag anser emellertid att det avgörande för var kontrolluppgift skall lämnas bör vara uppgiftslämnarens registrering eller bosättning. En ordning efter denna linje framstår som lämpligast med tanke på såväl uppgiftslämnarna som betydelsen av att de kontrolluppgifter som skall registreras maskinellt ges in direkt till den lokala skattemyndighet som har att verkställa registreringen. Arbetsgivare som har tilldelats redovisningsnummer för inbetalning av innehållen skatt bör sålunda lämna kontrolluppgift till lokal skattemyndighet i det län. där länsstyrelsen utfärdat redovisningsnumret. Annan arbetsgivare bör lämna kontrolluppgifterna till lokal skattemyndighet i det fögderi där han är bosatt. Jag föreslår att bestämmelserna i 37 % 4 mom. TL utformas i enlighet med vad jag nu har sagt. Med hänsyn till att kontrolluppgifterna till viss del skall registreras kan vidare nuvarande bestämmelse att de vid avlämnandet skall vara ordnade på visst sätt begränsas till kontrolluppgifter enligt 1 mom. punkterna 3. 3 a och 4—6.

I 37% 5 mom. första stycket TL föreskrivs f.n. att arbetsgivare skall tillställa arbetstagare ett exemplar av kontrolluppgiften. Utredningen har framhållit att krav inte bör ställas på att just ett kontrolluppgiftsexemplar lämnas. Det väsentliga är att arbetstagaren får skriftligt meddelande med de upplysningar som kontrolluppgiften innehåller. Jag föreslår att bestäm- melsen ändras i enlighet härmed.

[ anslutning till sistnämnda förslag villjag ta upp en fråga som närmast rör bestämmelse i lagen ( l959z522) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m. (AVGL). Jag avser härvid föreskriften i 5 % andra Stycket AVGL att arbetsgivare vid arbetsgivaruppgift skall foga ett exemplar av de kontrolluppgifter som han har att lämna enligt 37% 1 mom. första. andra eller sjunde punkten TL.

Utredningen framhåller att det nya registreringsförfarandet medför att

Prop. 1977/78:18] 280

kontrolluppgiften inte vidare behöver fogas vid arbetsgivaruppgift enligt 37 % 1 mom. TL. Det är enligt utredningens mening tillräckligt att vid arbetsgi- varuppgiften fogas endast en upplysning i de fall kontrolluppgift har lämnats enligt 37 % 1 mom. sjunde punkten. Jag har emellertid under hand informe- rats om att inte heller sådan upplysning krävs och att bestämmelserna om kontrolluppgift enligt 37 % ] mom. TL därför kan utgå ur5 % AVGL. Därmed följer att också 37% 5 mom. andra stycket TL kan utgå. Detta stadgande innehåller nämligen endast en erinran om AVGLzs bestämmelser om kontrolluppgift enligt 37% lmom. TL. Jag föreslår att bestämmelserna ändras i enlighet härmed. RFV kan f. n. enligt föreskrift i S% AVGL medge befrielse från skyldighet att lämna uppgift som anges i paragrafen. De av mig föreslagna ändringarna medför att också detta stadgande kan utgå.

Utredningen föreslår slutligen somjag tidigare har nämnt att arbetsgivare i vissa fall skall kunna få en kortare tids anstånd med lämnande av kontrolluppgift. Att utredningen vill öppna en sådan möjlighet samman- hänger närmast med att arbetsgivare. som inte lämnar kontrolluppgift i föreskriven tid. enligt utredningens förslag skall erlägga en på visst sätt beräknad förseningsavgift. Föreskrift om förseningsavgift är i sin tur enligt utredningens uppfattning främst motiverad med tanke på att dröjsmål med kontrolluppgifternas lämnande äventyrar deras användning för kreditering av innehållen preliminär A-skatt.

Som jag förut har framhållit skall kontrolluppgifterna inte användas för kreditering nästa år. Det är sålunda inte aktuellt att nu ta ställning till utredningens förslag om förseningsavgift. Jag bedömer det därmed inte heller vara påkallat att här föreslå några bestämmelser om anstånd. Min uppfattning i dessa frågor kommer jag att redovisa när jag senare i år tar ställning till utredningens rapport i dess helhet.

11.1] Ikraftträdande

De nya bestämmelserna i TL m. fl. författningar föreslås träda i kraft den l januari 1979. Med hänsyn till att ändrad organisation nyligen har genomförts vid länsstyrelserna bör dock bestämmelserna i 3. Sl och 53 %% TL träda i kraft redan den 1 juli 1978.

Äldre bestämmelser bör fortfarande tillämpas på vissa förhållanden som ligger i tiden före ikraftträdandet. Detta innebär bl. a. att äldre bestämmelseri 76 och 99 %% TL bör tillämpas i fråga om besvär som anförs över taxerings- nämnds beslut enligt taxeringen år 1978 eller tidigare. Likaså bör äldre bestämmelseri LSBoeh ll % LBP fortfarande gälla i vissa avseenden. De äldre bestämmelserna i LSB bör sålunda tillämpas i fråga om inkomst som har tagits upp till beskattning vid taxeringen år 1978 eller tidigare och de äldre bestämmelserna i LBP om underrättelse och tid för anförande av besvär beslut som avser sådan taxering. Den föreslagna bestämmelsen i 57 % femte stycket TL att talan inte får föras mot beslut om taxeringsrevision bör vidare

Prop. 1977/78:18] 281

inte gälla sådant beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Förordnande om uttagande av vite enligt 124% TL bör kunna meddelas även om föreskriven anmälan har gjorts enligt äldre bestämmelse före ikraftträdan- det.

Bestämmelserna i 6. 7 och %% samt 9 % första—fjärde styckena TL om antal ledamöter. valbarhetsvillkor m. m. bör tillämpas första gången i fråga om ledamöter som utses för treårsperioden 1980—1982.

De kontrolluppgifter som arbetsgivare har att lämna enligt 37 % 1 mom. punkt 1 eller 2 TL skall enligt mitt förslag redovisas på blankett enligt fastställt formulär. Uppgifterna skall dock efter tillstånd i stället kunna lämnas på magnetband eller liknande. Arbetsgivare skall vidare vara skyldig att särskilt ta upp å ena sidan kontant lön som understiger 500 kr. och å den andra sådana kostnadsersättningar som beklädnads- och verktygsersättning och felräkningspengar. Det kan emellertid i vissa fall innebära svårighet för uppgiftsskyldig att göra en sådan uppdelning redan år 1979. Möjlighet bör därför finnas att vid nästa års uppgiftslämnande redovisa dessa lönebelopp och kostnadsersättningar på samma sätt som hittills.

Taxeringsperitxlen förlängs i enlighet med riksdagens tidigare principbe- slut till den 30 november under taxeringsåret. Skäl somjag har redovisat förut talar dock för att taxeringsperioden under de två närmast följande taxerings- åren avslutas vid utgången av oktober månad. Bestämmelserna om november månad i 69 % 3 mom. och 71 % TL samt 9 % tredje stycket LBP bör därför avse oktober månad till dess regeringen förordnar annat.

Taxeringsnämnderna skall enligt den nya organisationen biträdas av tjänstemän hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndighcterna. De bestämmelser i TL som reglerar kronoombudens och taxeringsinspektö- rernas medverkan i taxeringsnämnderna kan därför utgå. Man måste emellertid räkna med att taxeringsnämnderna ännu ett antal år i någon utsträckning måste förstärkas med personer som är villiga att äta sig uppdrag som kronoombud. Till dess att alla nämnder har fått biträde av tjänstemän kan det också finnas behov av att kunna anlita särskilt skrivbiträde. Under de närmaste åren kommer det vidare liksom hittills att i de särskilda nämnderna behövas biträde av särskilt förordnade taxeringskonsulenter. Med hänsyn härtill bör det t. v. finnas möjlighet för länsstyrelsen att förordna krono- ombud och taxeringskonsulenter att biträda taxeringsnämnd och för ordfö- rande att anlita skrivbiträde. I sådana fall bör nuvarande bestämmelser gälla angående dessa uppdragstagare.

Övergångsbesfämmelser föreslås i enlighet med vad jag har redovisat här.

Prop. 1977/78:181 282

Hänvisningar till PS4

12. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgetdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen ( 1956:623 ).

2. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953272).

4. lag om ändring i lagen (19581295) om sjömansskatt. 5. lag om ändring i lagen ( 1959551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6. lag om ändring i lagen (1959z552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m..

7. lag om ändring i lagen (1968z430) om mervärdeskatt. De under 5 och 6 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

13. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen

dels att antaga förslagen till

1. lag om ändring i taxeringslagen (19562623).

2. lag om ändring i lagen ( 1951 :763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

3. lag om ändring i uppbördslagen (1953z272).

4. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt. 5. lag om ändring i lagen (1959:551 ) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (l962:38l) om allmän försäkring.

6. lag om ändring i lagen ( 1959:552 ) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m. m..

7. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt. dels att godkänna vad jag i övrigt har förordat beträffande den nya taxeringsorganisationen.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

14. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1977/78:18]

innehåll

Propositionen . . . .

Propositionens huvudsakliga innehåll ..........................

Lagförslag .......

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) ................. 2. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst ......................... 3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ................. 4. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt .......... 5. lag om ändring i lagen ( l959:551)om beräkning av pensionsgrun- dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring ....... 6. lag om ändring i lagen (l959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring. m.m. ....................... 7. lag om ändring i lagen (l968:430) om mervärdeskatt ......... Utdrag ur regeringsprotokoll den 6 april 1978 ....................

1 Inledning. . ..

2 Allmän orientering ...................................... 2.1 Statsmakternas beslut .............................. 2.2 RS-projektet ...................................... 3 Taxeringsorganisationen .................................. 3.1 Indelning i taxeringsdistrikt m. m. ...................

3.1.1 3.1.2 3.1.3 3.1.4 3.1.5

Nuvarande ordning ......................... Principbeslutet ............................. RS-projektet ............................... Remissyttrandena ........................... Statsmakternas beslut vid 1976/77 års riksmöte.

3.2 Taxeringsnämndens ledamöter m. m ..................

3.2.1 3.2.2 3.2.3 3.2.4 3.3 Arbets- 3.3.1 3.3.2 3.3.3 3.3.4 3.3.5

Nuvarande ordning ......................... Principbeslutet ............................. RS-projektet ............................... Remissyttrandena ........................... och ansvarsfördelning ....................... Nuvarande ordning ......................... Principbeslutet ............................. RS-projektet ............................... Remissyttrandena ........................... Statsmakternas beslut vid 1976/77 års riksmöte.

4 Taxeringsnämndernas verksamhet m. m .................... 4.1 Arbetsformer ......................................

4.1.1 4.1.2 4.1.3 4.1.4

Nuvarande ordning ......................... Principbeslutet ............................. RS-projektet ...............................

Remissyttrandena ...........................

283

LMM—'_—

36 40 44

46

100 103

Prop. 1977/78:18]

4.2 Besluts- och underrättelseförfttrandet ................. 4.2.1 Nuvarande ordning .........................

4.2.2 RS-projektet ............................... 4.2.3 Remissyttrandena ........................... 5 Besvärstider och tider för avlämnande av deklaration ........ 5.1 Nuvarande ordning ................................

5.2 Principbeslutet ....................................

5.3 RS-projektet ..................... -. ................

5.4 Remissyttrandena ..................................

6 Beräkning av pensionsgrundande inkomst .......... . ........ 6.1 Nuvarande ordning ................................

6.2 RS-projektet ......................................

6.3 Remissyttrandena ..................................

7 Ackumulerad inkomst ................................... 7.1 Nuvarande ordning ................................

7.2 RS-projektet ............................ ' ..........

7.3 Remissyttrandena ..................................

8 Granskningsl'ormer och ambitionsnivå ..................... 8.1 Nuvarande ordning ................................

8.2 Principbeslutet ....................................

8.3 RS-projektet ......................................

8.4 Remissyttrandena ..................................

9 TN-revision m.m ........................................ 9.1 Nuvarande ordning ................................

9.2 Principbeslutet ....................................

9.3 RS-projektct ......................................

9.4 Remissyttrandena ..................................

10 Service och information .................................. 10.1 Nuvarande ordning ................................

10.2 Principbeslutet ....................................

10.3 RS-projektet ......................................

10.4 Remissyttrandena ..................................

ll Föredraganden .......................................... 11.1 Inledning .........................................

11.2 Taxeringsorganisationen ............................ 11.2.1 Allmänt ...................................

11.2.2 Indelning i taxeringsdistrikt m.m .............

11.2.3 Taxeringsnämndens ledamöter ...............

11.2.4 Arbets- och ansvarsfördelning ................

11.3 Taxeringsnämndernas verksamhet ................... 11.3.1 Arbetsformer ...............................

11.3.2 Besluts- och underrättelseförfarandet ..........

11.4 Besvärstider och tider för avlämnande av deklaration. . .

Prop. 1977/78:18]

12 13 14

11.5 Beräkning av pensionsgrundande inkomst ............ 11.5.1 Inledning .................................. 11.5.2 Samordning av (leklarationsgranskning och PGI- beräkning ..................................

11.5.3 Beslutsförfarandet ..........................

11.5.4 Underrättelseförfarandet m. m ................

11.6 Ackumulerad inkomst .............................. 11.6.1 Inledning ..................................

11.6.2 Tid för ansökan ............................

11.6.3 Särskild skatteberäkning på grund av skattedom-

stols beslut m. m ............................

11.6.4 Taxeringsintendents besvärsrätt .............. 11.6.5 Vilandeförklaring av ansökan ................ 11.6.6 Ändring av skatteberäkning .................. 11.6.7 Vissa redaktionella frågor .................... 11.7 Granskningsformer och ambitionsnivå ................ 11.7.1 Allmänt om granskningsförfarandet ...........

11.7.2 Ambitionsnivå .............................

11.8 TN-revision m.m .................................. 1181 Inledning ................ ' ..................

11.8.2 TN-revisioner — taxeringsbesök ...............

11.8.3 Beslut om revision m.m .....................

11.8.4 Redovisning av revision ..................... 11.8.5 Anmaningsförfarandet ...................... 11.8.6 Revision enligt uppbördslagen m. m ........... 11.9 Service och information ............................ 11.9.1 Allmänt ...................................

11.9.2 Deklarationsbyråer m. m .....................

11.10 Kontrolluppgifter .................................. 11.11 Ikraftträdande ..................................... Upprättade lagförslag .................................... Hemställan ............................................. Beslut ..................................................

285

229 229

244 247 247 249 258 261 263 264 271 271 272 273 280 282 282 282