om medelstillskott till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB
Regeringens proposition
1980/81: 98
om medelstillskott till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB
beslutad den 5 februari 1981.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
NILS G. ÄSLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att 300 milj. kr. anvisas för aktieteckning i Norrlands Skogsägares Cellulosa AB samt att 100 milj. kr. anvisas för lån
till företaget.
+| Riksdagen 198081. I saml. Nr 98
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1981-02-05
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm. Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri, Eliasson
Föredragande: statsrådet Åsling
Proposition om medelstillskott till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB
1 Inledning
Mot bakgrund av den ekonomiska situationen i Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (Ncb) beslöt riksdagen i mars 1978 (prop. 1977/78: 180, NU 1977/78:74, rskr 1977/78: 360) att anvisa 400 milj. kr. som ett lån till Ncb med villkorlig återbetalningsskyldighet. Lånets syfte var att bidra till att
lösa de akuta ekonomiska problem som uppstått i företaget.
EF syfte att möjliggöra en omstrukturering i ordnade former och en effektivisering av Ncb beslöt riksdagen i juni 1979 (prop. 1978/79: 207, NU 1978/ 79:61, rskr 1978/79:451) att skjuta till 600 milj. kr. i form av ägarkapital. Samtidigt avskrevs det tidigare lånet med villkorlig återbetalningsskyl-
dighet (prop. 1978/79: 150, NU 1978/79: 61. rskr 1978/79: 451). Genom kapi-
taltillskottet äger staten numera 74 7 av aktierna I Neb. De tidigare ägarna, nämligen Skogsägarföreningen Mellanskog, u.p.a.. Örnsköldsviks Skogsägarförening, ekonomisk förening, Västerbottens Skogsägarförening, cko-
nomisk förening, Norrbottens läns Skogsägarförening, ekonomisk för-
ening, Jämtlands Skogsägarförening, u.p.a.. Medelpads Skogsägarförening, ekonomisk förening, och Ådalarnas Skogsägarförening. u.p.a.. de tre senare förenade i Norrskog, ckonomisk förening, äger tillsammans 26 22 av aktierna i Ncb.
Av det huvudavtal och det konsortialavtal som träffades meltan staten och berörda skogsägarföreningar vid statens ägarinträde framgår bl. a. att
Ncb:s verksamhet skall bedrivas efter strikt affärsmässiga och företags-
ekonomiska principer. Den påbörjade omstruktureringen av företaget skall enligt avtalen genomföras för att åstadkomma en långsiktig konkurrens-
kraft, lönsamhet och konsolidering. Avtalens närmare innehåll framgår av prop. 1978/79: 207 (bil. 6 och 7).
Som en förutsättning för statens huvud- och konsortialavtal med skogsägarföreningarna gällde att ett långsiktigt virkesförsörjningsavtal träffades mellan Ncb och föreningarna. Avtalet återfinns som bilaga i näringsutskottets betänkande 1978/79:61.
Den ekonomiska utvecklingen i Nceb har trots ett förbättrat konjunktur-
läge under år 1979 varit fortsatt ogynnsam. För räkenskapsperioden den 1 juli 1979—den 31 december 1980 beräknas en förlust i moderbolaget om ca
160 milj. kr. före extraordinära intäkter och kostnader. För hela Ncb-
koncernen beräknas förlusten bli ca 112 milj. kr. För år 1981 prognosticeras emellertid ett nollresultat. Neb:s företagsledning har utarbetat ett förslag till strukturplan för företaget. Förslaget redovisades för bolagets
styrelse i början av juli 1980. Företagets styrelse har ännu inte fattat beslut
om strukturplanen. Styrelsen har emellertid i en skrivelse den 29 august 1980 till Ncb:s ägare hemställt om ett kapitaltillskott till företaget för att möjliggöra ett genomförande av nödvändiga strukturåtgärder för att skapa
en grund för lönsam verksamhet. Styrelsen har därefter i oktober 1980
beslutat inleda MBL-förhandlingar om nedläggning av företagets massafa-
briker i Köpmanholmen och Hörnefors. Förhandlingarna har genom beslut
i januari 1981 utökats till att avse även företagets pappersbruk i Hörnefors och trävarufabrik i Johannedal.
I samband med att Ncb:s företagsledning redovisade sitt förslag till
strukturplan samt åtföljande medelsbehov uppdrog jag den 4 juli 1980 ät
generaldirektör Bo Hedström, skogsstyrelsen, att för statens räkning ta upp förhandlingar med berörda skogsägarföreningar. Förhandlingarna
skulle syfta till att mot bakgrund av en ändamålsenlig omstrukturering av
Ncb finna en tillfredsställande finansiering och ägarstruktur för företagets fortsatta verksamhet. Samtidigt skulle professor Karl G. Jungenfeh vid Handeishögskolan i Stockholm undersöka de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika strukturalternativ för Neb.
Mot bakgrund av förda diskussioner mellan Vänerskog AB och Fiskeby AB om samarbete inom kraftpappersområdet samt begäran om statlig medverkan häri uppdrog jag den 4 juli 1980 ät direktör Björn Wahlström. SSAB Svenskt Stål AB, att för statens räkning leda dessa diskussioner. Diskussionerna avsågs kunna innefatta även Neb:s pappersbruk i Väja.
Hedström lämnade den 19 november 1980 ett förslag ull förhandlingsuppgörelse med berörda skopgsägarföreningar. Den samhällsekonomiska
utvärderingen av olika strukturalternativ för Neb redovisades den 3 de-
cember 1980 i en rapport av Jungenfelt. Wahlström lämnade den 17 november 1980 i en rapport förslag till samarbete mellan Vänerskog. Fiskeby
och Ncb på kraftpappersomräådet. Skrivelser om Ncb:s framtida utveckling m.m. har vidare kommit in från bl.a. länsstyrelsen i Västerbottens län och Umeå kommun, Örn-
sköldsviks kommun. den fackliga organisationen inom Neb. miljöorganisa-
tioner m. fl.
+2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 98
2 Ncb:s utveckling åren 1979—1980 samt genomförda utredningar
Riksdagens beslut år 1979 om förvärv av aktier i Ncb m. m. innebar att
ett betydande kapitaltillskott gavs till företaget i syfte att skapa stabilitet
och framtida lönsamhet i verksamheten. En fortsatt omstrukturering och effektivisering av denna bedömdes av riksdagen som angelägen och brådskande. Genom tillskotten ansågs att företaget hade fått finansiella förut-
sättningar för en sådan rekonstruktion. Riksdagen uttalade vidare att före-
taget vid omstruktureringen skulle överväga avveckling eller avyttring av
produktionsenheter för vilka långsiktig lönsamhet inte kunde uppnås inom
Ncb. En fortsatt utveckling av andra enheter, bl.a. företagets fabriker i Vallvik och Väja, bedömdes av riksdagen som nödvändig. Riksdagen
angav särskilt att en allsidig och förutsättningslös utredning om möjlighe-
terna för en framtida utveckling av massafabriken i Hörnefors skulle genomföras av företaget. En fyllig redovisning av Nceb-koncernens produktionsstruktur samt företagets ekonomiska utveckling till år 1979 har lämnats i prop. 1978/79: 207 ull vilken jag hänvisar för en närmare bild av Ncb.
Genom kapitaltillskotten under åren 1978 och 1979 till Ncb förbättrades
företagets ekonomiska situation genom att den tidigare mycket betungande
skuldbördan och därmed räntekostnaderna kunde minskas. Vissa struktur-
åtgärder, bl.a. nedläggning av företagets massafabriker i Hissmofors och Sandviken, vidtogs. Ncb:s verksamhet har emellertid fortsatt att vara starkt förlustbringande. Resultatutvecklingen för Nceb-koncernen under senare år framgår av följande sammanställning.
Resultatutveckling Ncb-koncernen (milj. kr.)
1976 197778 [978/79 19797/80 (prel. utfall)
12 män. 18 mån. 12 mån. I8 mån. Omsättning 1728 3123 2470 4145 Resultat före avskrivningar och finansiella poster +189 - 119 +149 +320 Avskrivningar — 89 - 170 -138 - 213 Finansiella poster — 126 -311 = 177 - 218 Resultat före extraordinära poster och bokslutsdisp. m.m. — 26 — 601 — 166 -I12 Extraordinära intäkter/ kostnader + I8 +386 + 23 —- 14 Resultat före dispositioner och skatt - 8 —215 -143 — 126
Flera produktionsenheter främst inom moderbolaget men även inom dotterbolagen visar otillfredsställande rörelseresultat även under den högkonjunktur för skogsindustrin som inträffade under åren 1979 och 1980.
Lönsamhetsproblemen sammanhänger till övervägande 'del med produk-
tionsenheternas storlek, ålder och tekniska standard och är därmed av
strukturell och långsiktig art. Till detta kommer att företagets råvaruanskaffning via skogsägarföreningarna har visat sig inte kunna tillgodose hela
verksamhetens behov. Betungande kostnader för företaget har härigenom uppstått genom att dels relativt sett dyrbar import av råvara har skott, dels vissa produktionsanläggningar tidvis har stått stilla på grund av råvarubrist.
Den inom Ncb under första halvåret 1980 utarbetade planen för rekonstruktion och omstrukturering av företagets verksamhet har inte godkänts av Ncb:s styrelse. Styrelsen har emellertid, som jag redan nämnt, I skrivelse den 29 augusti 1980 hos Ncb:s ägare hemställt om ett kapitaltillskott till företaget för att möjliggöra ett genomförande av nödvändiga strukturåtgärder och därmed skapa grund för lönsam verksamhet.
Enligt företaget har sålunda tidigare statliga tillskott till Ncb inte gett företaget en sådan ekonomisk bas att erforderliga sanerings- och struktur-
åtgärder kan ske utan ytterligare kapitaltillskott. I det nämnda konsortial-
avtalet mellan staten och berörda skogsägarföreningar har en sådan situation förutsetis. Bl.a. finns bestämmelser om Ncb:s soliditet innebärande att om soliditeten i företaget sjunker under 2596 skall ägarparterna över-
väga att lämna aktieägartillskott i förhållande till sitt aktieinnehav.
Om överenskommelse om sådant tillskott inte kan nås äger staten rätt att säga upp avtalen mellan ägarna eller begära att aktiekapitalet skrivs ned till vad som kan anses vara i behåll och att nya aktier tecknas av staten.
Det var mot denna bakgrund som jag uppdrog ät generaldirektören Hedström att för statens räkning ta upp förhandlingar med berörda skogsägarföreningar om ägarkapitaltillskott till företaget. Förhandlingarna skulle syfta till att nå en tillfredsställande finanstering och ägarstruktur för Ncb:s fortsatta verksamhet. Hänsyn skulle härvid tas till behovet av en ändamålsenlig omstrukturering av företagets verksamhet samt en tryggad råvaruförsörjning för företaget. Hedström redovisade, som jag har nämnt, i november 1980 ett förslag till förhandlingsuppgörelse mellan staten och berörda skogsägarföreningar. Av redovisningen framgår följande.
Enligt konsortialavtalet mellan staten och de berörda skogsägarförening-
arna skall Neb:s verksamhet bedrivas efter strikt affärsmässiga och före-
tagsekonomiska principer. Parterna är överens om att deua skall gälla även i fortsättningen. Under förhandlingarna har skogsägarföreningarna understrukit vikten av att dessa principer tillämpas tullt ut. Följaktligen
har föreningarna hävdat att bl.a. Neb:s massafabriker i Köpmanholmen
och Hörnefors bör avvecklas. något som har föreslagits även i den nämnda strukturplanen. Parterna är överens om att Ncb bör omstruktureras I
ordnade former. Den inom Ncb framtagna sturkturplanen bör utgöra ut-
gångspunkt för omstruktureringen. När det gäller enheter mom koncernen
som kan bedömas som utvecklingsbara och där en lönsam produktion kän förutses, skall samarbete med andra skogsföretag eftersträvas: i andra fall
får försäljning övervägas.
Virkesförsörjningsavtalet mellan Neb och skogsägarföreningarna inne-
bär att 70 Zz av föreningarnas virkesfångst skall levereras till Neb. Skogsägarföreningarna är enligt Hedström inte beredda att ändra avtalet till att
avse bestämda kvantiteter. Nuvarande avtal gäller i ytterligare åtta år. Föreningarna har dock framhållit att de bör kunna försörja Neb:s enheter med hela virkesbehovet efter det att industrikapaciteten minskats till följd av att olönsamma enheter har avvecklats.
Hedströms förhandlingar om ägartillskott till Ncb ledde till följande
preliminära överenskommelse. Staten skjuter till ett kapitaltillskott på 375 milj. kr. i form av nytt
aktiekapital i Ncb för att möjliggöra en snar omstrukturering i ordnade former av företaget.
Skogsägarföreningarna skjuter till 25 milj. kr. i nytt ägarkapital i Ncbh.
Den preliminära överenskommelsen förutsätter att Neb skall erbjuda sig
att i viss utsträckning lösa in av företaget utgivna s. k. industrilån. Dessa är
— tillsammans med s.k. skogsobligationslån — långfristiga lån till företaget
utan formella säkerheter från i första hand enskilda personer, främst skogsägare. Över 50000 personer innehar s.k. industrilånebevis och skogsobligationer utgivna av Ncb. Lånen har sammanlagt ett nominellt värde av ca 145 milj. kr. och kan enligt länevillkoren, efter viss period och
efter beslut på bolagsstämma. konverteras. dvs. omvandlas, till aktier i bolaget. Per den 1 januari 1981 är industrilänebevis till ett nominellt värde
om totalt ca 98 milj. kr. möjliga att konvertera. |
Nämnas kan i sammanhanget att enligt huvud- och konsortialavtalen mellan staten och skogsägarföreningarna skall föreningarna verka för att Ncb:s industrilån och skogsobligationer tas över av föreningarna mot att
dessa erhåller en fordran på Neb på motsvarande belopp samt ränte- och amorteringsvillkor. Hittills har lånen inte överflyttats på föreningarna.
Enligt Hedströms förslag skall Neb erbjuda förtida inlösen av de indus-
trilånebevis som år 1981 kan konverteras till aktier i Ncb till 40 Zz av det
nominella värdet. Om erbjudandet om inlösen accepteras fullt ut innebär
detta ett kapitaltillskott på ca 60 milj. kr. för Ncb. De industrilånebevis
som inte löses in till följd av erbjudandet konverteras till aktier i bolaget till ett belopp av högst 10000 kr. per innehavare och överskjutande belopp
kvarstår som industrilånebevis. De kapitaltillskott som enligt den preliminära överenskommelsen skulle göras från ägarparternas sida innebär enligt förhandlaren att staten gör en
större insats än vad som motiveras av statens ägarandel om 74 Z£. Resultatet blir därför att statens ägarandel i bolaget ökar till knappt 90 f&, samti-
digt som skogsägurföreningarnas "andel minskar tull drygt 105 Enligt uppgörelsen skall de nu gällande avtalen mellan staten och skogsägarföreningarna upphöra. I ett nytt avtal mellan parterna skall skogsägarna i stället tillförsäkras två platser i Neb:s styrelse.
Det nu redovisade förslaget till förhandlingsuppgörelse förutsätter för
sitt genomförande riksdagens godkännande. Jag äterkommer senare till min bedömning av förslaget.
Det nämnda förslaget till strukturplan för Neb innebar nedläggning av
vissa produktionsenheter. Främst avsågs företagets massafabriker i Köp-
manholmen och Hörnefors. Förändringar i företagets struktur kan emellertid få betydande samhällsekonomiska konsekvenser, bl.a. mot bakgrund av att Neb är dominerande arbetsgivare på mänga orter. Professor Jungenfelt har därför gjort en särskild undersökning om de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika sturkturalternativ inom Neb. Resultatet av under-
sökningen har redovisats i en särskild rapport Utvecklingsalternativ för massa- och pappersbruken i Hörnefors, Köpmanholmen och Väja. En samhällsekonomisk bedömning. Av rapporten framgår i korthet följande.
I rapporten behandlas verkningarna på inkomstbildning och sysselsätt-
ning av att olika utvecklingsalternativ genomförs för berörda anläggningar.
Alternativen är desamma som de som Nchb har prövat i företagets struktur-
plan. Någon utvärdering av dessa alternativ i t.ex. teknisk och marknads-
mässig mening har inte skett liksom inte heller om dessa lämpligen bör genomföras i Neb:s eller annans regi. Frågor om Neb:s finansiella rekonstruktion och ägarform tas inte heller upp.
För Hörnefors och Köpmanholmen förutsätter de studerade utvecklingsalternativen investeringar om knappt 100 milj. kr. resp. minst 300 milj. kr. samt att nuvarande sysselsättningsnivå minskas med ca 140 resp. 220 anställda. Antalet anställda i de undersökta alternativen uppgär i båda anläggningarna till omkring 360. Utvecklingsalternativen innebär för fabriken I Hörnefors en ökad pappersproduktion samt för fabriken i Köpmanholmen en ökad massaprodukuon.
studerade utvecklingsalternativen. Dessa omfattar ökad kraftpappersproduktion och kräver investeringar om minst 100 milj. kr.
Den företagsekonomiska lönsamheten, hämtad från Nceb:s egna kal-
kyler, för de studerade projekten är enligt undersökningen inte lägre än för de flesta liknande projekt i branschen.
Skogsbrukets utbud av massaved och konkurrensen om dessa kvantiteter från anläggningar inom andra företag i branschen blir därför avgörande för genomförandet av utvecklingsalternativen.
Med de utgångspunkter som redovisas enligt undersökningen utgör regionens virkestillgångar inte någon avgörande begränsning av utvecklingsalternativen för de tre fabrikerna. För var och en av anläggningarna ryms
åtminstone ett utvecklingsalternativ inom den samhällsekonomiskt opti-
mala vedanvändningen. tillsammans med övriga investeringsprojekt som i
undersökningen bedömts tillkomma inom branschen. Vid 100 4: kapaci-
tetsutnyttjande inom industrin i regionen innebär detta en vedanvändning
på 13,6 milj. m? fub (fritt under bark). Motsvarande siffra för 85 4 i
kapacitetsutnyttjande är 12,5 milj. m? fub. Detta kan jämföras med den faktiska virkesförbrukningen i regionen som har uppgått till i genomsnitt ca
11.5 m? fub per år under senare hälften av 1970-talet. Häri har ingått även import av virke från utlandet och södra Sverige. -
Om det bedöms möjligt att uppnå ett virkesutbud i intervallet mellan angivna värden. är utvecklingsalternativen enligt undersökningen såväl
företagsekonomiskt som samhällsekonomiskt lönsamma.
Med utvecklingsalternativen undviks då betydande realekonomiska förluster till följd av ökad arbetslöshet efter en nedläggning. Värdet av de inkomstförluster som skulle uppstå under en treårsperiod har för Hörnefors och Köpmanholmen bedömts uppgå till 150 milj. kr. En nedläggning av Väjafabriken skulle föra upp denna siffra till nära 300 milj. kr.
Skulle det realiserade vedutbudet bli lägre. kan den samlade effekten av utvecklingsalternativen enligt undersökningen bli att annan — mer effektiv
— skogsindustriell verksamhet undanträngs. Riskerna för en sådan undan-
trängning sammanhänger med branschens kapacitetsutnyttjande. Det är. följaktligen enligt utredningen svårt att ange exakt vilka effekter som uppkommer i dessa avseenden.
Projektens rangordning efter samhällsekonomiska kriterier innebär enligt undersökningen att satsningar bör göras i första hand. i Hörnefors. t andra hand i Väja och i tredje hand i Köpmanholmen. Hörnefors övertag uppkommer enligt undersökningen framför allt genom att det studerade projektet saknar undanträngningseffekter. Investeringar I Väja har relativt
begränsade undamrängningseffekter. En nedläggning av fabriken i Väja
skulle dessutom enligt undersökningen få de svåraste verkningarna på den lokala arbetsmarknaden.
Förslag till utvecklingsprojekt för Hörnefors pappersbruk och Köpmanholmens massafabrik har även redovisats för regeringen I skrivelser den 8 oktober 1980 från länsstyrelsen i Västerbottens län och Umeå kommun
resp. den 23 december 1980 från Örnsköldsviks kommun. Skrivelserna
berör även de negativa samhällseffekter som bedöms uppkomma vid en eventuell nedläggning av massaproduktionen på resp. ort. Föreslagna utvecklingsprojekt liknar i hög grad dem som har utretts av Neb och som har bedömts i nämnda samhällsekonomiska utredning.
Inom Vänerskog AB och Fiskeby AB påbörjades under år 1980 en
utredning om förutsättningarna för ett utökat samarbete inom kraftpappersområdet. Syftet skulle vara att uppnå en stark ställning på marknaden
för brunt papper samt att genom förvärv av kapacitet för vidaretförädling av förpackningspapper åstadkomma en trygg avsättning av basproduktionen. Medverkan från Ncb:s kraftpappersbruk i Väja diskuterades ock-
så. Under de diskussioner som fördes mellan berörda parter framkom det
att samarbetsplanerna skulle kunna realiseras endast under förutsättning
av statlig finansiell medverkan. Direktör Wahlström har för statens räk-
ning analyserat förutsättningarna för denna medverkan. Resultatet av analysarbetet redovisades i november 1980 i en särskild rapport, Samarbete
mellan Vänerskog, Fiskeby och Ncb på kraftpappersområdet. Av rapporten framgår bl. a. följande. Kraftpapper tillverkas i dag I stor omfattning inom samtliga tre nämnda företag. Genom att föra samman Fiskeby, Bäckhammars Bruk inom Vä-
nerskog och Ncb:s pappersbruk i Väja i en ekonomisk enhet skapas enligt rapporten förutsältningar för cn omstrukturering som innebär en kraftig
effektivisering på säväl produktions- som marknadsföringssidan. Den nya
konstellationen uppnår enligt rapporten storskalefördelar genom att säckpappersproduktionen på sikt koncentreras till fabriken i Väja samtidigt
som totalproduktionen av säckpapper inte ökar genom att de övriga två
enheterna förutses övergå till annan pappersproduktion.
Pappersbruket i Väja med en massakapacitet om 170000 årston föreslås bli upprustat och utbyggt till omkring 260000 ton. Den befintliga större
säckpappersmaskinen upprustas och bibehålls, medan den mindre på sikt ersätts med en ny. Dessa investeringar — som beräknas kosta ca I 000 milj. kr. — bedöms i rapporten vara av avgörande betydelse för Väjafabikens överlevnadsmöjligheter på sikt.
I rapporten sägs vidare att den härdnande internationella konkurrensen gör att svensk skogsindustri måste ta till vara alla kostnadsfördelar, i form
av en rationell fabriks- och företagsstruktur, för att kunna upprätthålla sin
konkurrenskraft. Kraftpappersområdet är ew av de områden där den svenska fibern bäst kommer till sin rätt och Sverige bör därför sträva efter att bibehålla och utveckla en stark pappersindustri även inom detta områ-
de. I rapporten framhålls slutligen att det föreslagna samgåendet blir utan
avsedd verkan om inte det för den framtida lönsamheten nödvändiga investeringsprogramme: kan förverkligas.
3 Föredragandens överväganden
3.1 Strukturförändringar inom skogsindustrin
Skogsindustrin är enligt min uppfattning av vital betydelse för Sveriges
ekonomi. Totalt sysselsätts direkt ca 210000 personer i skogssektorn.
Ytterligare ca 90000 personer sysselsätts indirekt med transporter etc.
Nära 20 42 av Sveriges exportintäkter kommer från skogsscktorn. Betydelsen för bytesbalansen är dock betydligt större genom sektorns låga importandel. Fortsatta satsningar i skogsbranschen är mot denna bakgrund ange-
lägna. En effektiv och konkurrenskraftig brunschstruktur mäste härvid säkerställas.
Många svenska tillverkare inom massa- och pappersindustrin har an-
läggningar som utnyttjar de påtagliga storskalefördelar som finns i bran-
schen. Fortlöpande investeringar är dock nödvändiga för moderniseringar
inom massaindustrin och för att öka graden av integrering av papperstillverkningen i den takt som marknadsutrymmet medger. Nägon utökning av
industrins samlade vedråvaruförbrukning bör emellertid enligt min uppfattning inte ske.
Utbyggnaderna inom den virkesförbrukande delen av den svenska
skogsindustrin nådde omkring år. 1975 den nivå på råvarutörbrukningen
som bedömdes möjlig att tillgodose inom ramen för ett uthålligt skogsbruk. Försämrad lönsamhet i skogsindustrin har i kombination med restriktiv
tillämpning av råvaruprövningen enligt 136 a § byggnadslagen lett till att
dess. Skogsindustrins produktion har emellertid under senare år begrän-
sats av råvarutillgången. Förklaringen till detta återfinns främst i en nedgång i avverkningarna. Detta gäller speciellt på den skogsareal som ägs av privata skogsägare.
För att öka avverkningen i det goda marknadsläge som skogsindustrin befann sig i under åren 1979 och 1980 hur riksdagen beslutat om vissa tillfälliga stimulansåtgärder för det enskilda skogsbruket. Vidare genom-
fördes förra året en teknisk omläggning av skogsbeskattningen i syfte att
förenkla reglerna och uppnå ett ökat virkesutbud. En särskild parlamentarisk utredning (1 1979: 18) om skogsindustrins virkesförsörjning tillsattes år 1979. Utredningens förslag väntas under detta är. Enligt min mening är det
i hög grad angeläget att få till stånd en ökning av avverkningarna i det
svenska skogsbruket till en nivå motsvarande den långsiktiga avverknings-
möjligheten i skogen. Begränsningar i råvarutillförseln har varit en viktig
orsak till förluster i marknadsandelar som drabbat den svenska skogsindustrin under senare är.
Mot denna bakgrund har regeringen, i väntan på förslagen från virkesförsörjningsutredningen, aviserat åtgärder som även i ett kortare perspek-
tiv skall stimulera till ökade avverkningar. Åtgärderna omfattar lindringar i
skogsbeskattningen och en utökning av stödet till äterväxtätgärder i det
inre skogliga stödområdet. Åtgärderna avses finansieras genom en höjning
av skogsvårdsavgiften.
Även med balans mellan industrikapaciteten inom den svenska skogsin-
dustrin och råvarutillgängen måste emellertid en fortgående strukturom-
vandling och rationalisering ske inom branschen. För att fortlöpande stär-
ka konkurrenskraften hos den svenska skogsindustrin krävs inte bara nyinvesteringar utan även nedläggning av olönsamma enheter. På grund av
skogsindustrins geografiska lokalisering är det emellertid av stor vikt att strukturomvandlingen inte sker i okontrollerade former. Det är mot denna
bakgrund tidigare statliga insatser i bl.a. Ncb skall ses. Å andra sidan får inte statliga insatser leda till utt strukturomvandlingen stannar eller att en
konkurrenssnedvridning uppkommer. Vad gäller nedläggningar inom skogsindustrin som har aktualiserats eller kommer är min principiella uppfattning att produktionsenheter som inte är lönsamma eller kan bedömas som långsiktigt livskraftiga måste tas ur drift.
Företagens resurser måste i stället inriktas på enheter som är lönsamma eller utvecklingsbara. Detta innebär att stor restriktivitet måste iakttas från samhällets sida vad gäller direkta stödinsatser till anläggningar utan överlevnadsförmåga. Inom ramen för gällande sysselsättnings- och regionalpolitiska målsättningar är det angeläget att strukturomvandlingen inom
skogsindustrin underlättas så att konkurrenskraften successivt kan förstär-
kas.
3.2 Ncb:s nuvarande situation
De statliga kapitaltillskotten till Ncb under åren 1978 och 1979 var
avgörande förutsättningar för att en omstrukturering av företaget skulle kunna genomföras i ordnade former. Ncb har dock haft en fortsatt negativ
resultatutveckling och det strukturplanearbete som har bedrivits inom företaget visar på behov av omfattande och kapitalkrävande strukturförändringar. Företagsgruppens svaga del synes vara moderbolagets rörelse vari ingår bl. a. företagets svenska pappers- och massafabriker med undantag av Edet AB. Flertalet av de träbearbetande enheterna och de utländska dotterbolagen är lönsamma. Ett väsentligt problem för Ncb synes vara att
dess råvaruförsörjning på kort sikt är alltför kostsam för att möjliggöra ett
rationellt utnyttjande av företagets industrikapacitet samtidigt som den långsiktiga försörjningen måste bedömas som osäker.
Ncb:s råvaruanskaffning är till huvudsaklig del uppbyggd på virkeste-
veranser från de skogsägarföreningar som är delägare i Ncb. Från Ncb:s bildande år 1961 fram till virkesåret 1977-1978 har företagets
råvaruförsörjning varit relativt problemfri. Föreningarna har svarat för huvuddelen av Ncb:s virkesbehov. Företaget har vidare utan större svårigheter kunnat anskaffa tilläggskvantiteter, främst från andra företag.
Gällande långsiktiga virkesförsörjningsavtal mellan Ncb och föreningarna innebär att en viss kvantitet (70 36) av föreningarnas årliga virkesfångst
skall gå till Ncb. Som jag nämnt har Ncb:s råvaruanskaffning via skogsägarföreningarna emellertid minskat under senare år. I första hand gäller detta inom prisområde 1, dvs. norra Sverige. Detta beror i första hand på
att berörda föreningar i sin tur har drabbats av en minskad råvarufångst.
Till stor del återspeglar detta den tidigare påtalade allmänt minskade avverkningsnivån inom det privata skogsbruket. De ekonomiska kriser som Ncb och därmed berörda skogsägarföreningar har drabbats av under
senare år och den publicitet som förekommit i samband därmed kan
därutöver i viss utsträckning ha påverkat enskilda skogsbrukares benägenhet att leverera till föreningarna.
En av struktur- och konjunkturskäl ökad konkurrens om skogsråvara
från andra skogsindustriföretag under senare år har försvårat Neb:s anskaffning av tilläggskvantiteter. Gällande virkesförsörjningsavtal förhindrar i praktiken företaget att, i likhet med andra skogsindustriföretag. för-
värva tilläggskvantiteter t. ex. genom s. k. rotpostköp från enskilda skogsägare. Förutom viss råvara från egna skogar och i form av avfall från egna sågverk samt begränsade köp från andra än enskilda skogsägare har företa-
get tvingats till import. Företaget har emellertid kraftigt reducerat sitt behov av vedrävara. Fram till 1977—1978 var Ncb:s massatillverkning
inom norra Sverige ca 500000 ton. Genom nedläggningar av massafabrikerna i Hissmofors och Sandviken har produktionskapaciteten minskat med ca 2070. En nedläggning av massafabrikerna i Hörnefors och Köp-
manholmen skulle innebära att Ncb:s massavedsförädling reduceras till ca
1/3 av vad som var fallet fram till åren 1977— 1978.
Ncb:s råvaruanskaffning, som i dag är uppbyggd på virkesleveranser
från skogsägarföreningarna, är enligt vad jag erfarit från företaget möjlig att förändra endast på mycket lång sikt. Av avgörande betydelse för
bedömningar av utvecklingen för olika produktionsenheter inom Ncb blir sålunda den tillgång på råvara som företaget kan påräkna via den nuvarande anskaffningsorganisationen. Som jag tidigare nämnt har föreningarna
vid ägarförhandlingarna framhållit att Neb:s virkesbehov bör kunna tillgodoses av föreningarna om industrikapaciteten minskas genom nedläggning
av företagets olönsamma enheter.
För att fullfölja en nödvändig omstrukturering av Ncb har företagets styrelse hemställt om ett tillskott av ägarkapital. Styrelsen har därefter i december 1980 beslutat att mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen i företaget och i enlighet med aktiebolagslagens krav till bolagsstämma hänskjuta frågan om likvidation av företaget. Ncb:s ställning bedömdes av styrelsen sådan att det egna kapitalet till stor del var förbrukat och under-
steg en tredjedel av aktiekapitalet. Vid extra bolagsstämma samma månad enades ägarparterna om att detta var fallet men att frågan om likvidation skulle uppskjutas i avvaktan på beslut om ägarkapitaltillskott i Ncb.
3.3 Finansiellt stöd till Neb
Om inte tillskott lämnas Ncb kommer företaget under innevarande år uppenbarligen att hamna i en likvidationssituation. En betalningsinställelse skulle också bli oundviklig, sannolikt åtföljd av en konkurs. De av mig
tidigare redovisade förhandlingarna mellan staten och berörda skogsägar-
föreningar visar dock att föreningarna inte är beredda att tillföra medel i den utsträckning som krävs för att de skulle kunna bibehålla nuvarande
ägarandel inom företaget. Föreningarna anser sig inte heller ha möjlighet
att i någon större utsträckning bidra med framtida kapitaltillskott för att genomföra större investeringar. Vid förhandlingarna har emellertid betonats angelägenheten av en omstrukturering av Nceb. Som riktlinjer för en
omstrukturering av Ncb skulle gälla att förutsättningar skapas för en
fortsatt verksamhet för de enheter inom företaget som kan bedömas som utvecklingsbara och där en lönsam produktion kan förutses. Vid förhandlingarna framgick att där så är lämpligt samarbete med andra skogsföretag härvid bör eftersträvas. I andra fall borde avyttring övervägas. Strikt
affärsmässiga och företagsekonomiska principer borde vidare även fort-
sättningsvis styra företagets verksamhet. Olönsamma enheter som inte
kunde bedömas få en positiv utveckling skulle därför avvecklas och en
anpassning ske till Ncb:s långsiktiga virkesförsörjningssituation. Från skogsägarföreningarna angavs som exempel nedläggning av bl.a. företa-
gets massafabriker i Köpmanholmen och Hörnefors.
För att skapa finansiella förutsättningar för en ordnad omstrukturering
av Ncb med nämnda utgångspunkter bedömdes vid förhandlingarna föreligga behov av kapitaltillskott från ägarana om ca 400—500 milj. kr.
Enligt min mening är de i förhandlingarna redovisade riktlinjerna för en omstrukturering av Ncb ändamålsenliga och innebär att denna kan utgöra
ett positivt inslag i den pågående strukturomvandlingen inom branschen.
Genom att skapa en finansiell och soliditetsmässig grund för en omstrukturering av företaget i ordnade former i enlighet med nämnda riktlinjer
begränsas enligt min bedömning de företagsekonomiska och samhällseko-
nomiska kostnaderna. |
Med hänsyn till det statsfinansiella läget bör som utgångspunkt för ett statligt kapitaltillskott gälla att alla tillgängliga möjligheter för konsolidering av företaget utnyttjas i maximal utsträckning i syfte att säkerställa en
rationell och lönsam verksamhet vid företagets utvecklingsbara enheter. Den preliminära förhandlingsuppgörelsen mellan staten och berörda skogsägarföreningar om kapitaltillskott till Neb bör mot denna bakgrund
inte godkännas av statsmakterna i sin nuvarande utformning. Ncb:s s.k.
industrilån utgör enligt min bedömning en form av förlagskapital och bör utnyttjas för att i så hög grad som möjligt stärka Ncb:s egna kapital och
därmed öka företagets konsolideringsgrad. Det i förhandlingsuppgörelsen
redovisade villkoret om förtida inlösen av industrilånen medger inte detta
fullt ut. I stället bör lånen konverteras till aktiekapital i enlighet med
lånevillkoren, trots den praktiska olägenhet som kan uppstå med över 50000 enskilda aktieägare i Ncb. Genom ett sådant förfarande kan även
undvikas den svåra och i viss grad godtyckliga värdering av förlagskapitalet som blir följden av en sådan frivillig förtida inlösen av Ncb:s industrilån som förutsätts i förhandlingsuppgörelsen. Förlagskapitalets värde erhålls i
stället genom en marknadsmässig värdering via den framtida utvecklingen
av det egna kapitalet i Ncb. Som jag senare skall beröra torde ett positivt sådant värde kunna uppnås.
Berörda skogsägarföreningar accepterar inte enligt vad jag har erfarit en ändring i den preliminära uppgörelsen av nyss nämnt slag. Ansvaret för att
ge Neb nödvändiga finansiella förutsättningar för omstruktureringen av verksamheten kommer härigenom att ävila endast den ena ägarparten. I enlighet med konsortialavtalet mellan ägarparterna bör staten härvid begä-
ra att nuvarande aktiekapital sätts ned till vad som kan anses motiverat innan staten tecknar nya aktier.
Det i ägarförhandlingarna beräknade kapitalbehovet för Neb uppkom-
mer bl.a. på grund av ett omfattande nedskrivningsbehov för att anpassa värdet på vissa av Ncb:s anläggningstillgångar till ändrade förutsättningar för verksamheten. En betydande belastning på företagets redovisade egna
kapital uppstår som en följd av detta förhållande. Till detta kommer en
ytterligare belastning genom de förluster som uppstätt i verksamheten. Jag har tidigare nämnt att företagets styrelse fört frågan om bolagets likvidation till bolagsstämma. Enligt min bedömning bör Ncb:s eget kapital betraktas som i stort förbrukat. Det ankommer på bolagsstämman att bl.a. mot bakgrund av gällande redovisnings- och revisionspraxis besluta om
nedsättning av aktiekapitalet. För att på företagsekonomiska och affärsekonomiska grunder rekonstru-
era Ncb bedömer jag att 300 milj. kr. I nytt statligt ägarkapital bör tillföras företaget i form av ökning av aktiekapitalet. Regeringen har bemyndigats
att överlåta nu innehavda aktier i Neb tull annan i enlighet med huvud- och konsortialavtalen mellan staten och berörda skogsägarföreningar. Jag åter-
kommer strax till frågan om den fortsatta giltigheten av avtalen. Enligt min mening bör regeringen ha möjlighet att överlåta dessa aktier även om avtalen skulle upphöra. Detta bör gälla också de nya aktier som tecknas i enlighet med vad jag har förordat. Jag förordar alltså att regeringen inhämtar bemyndigande härtill. Därutöver bör 100 milj. kr. ställas till företagets förfogande i form av ett statligt långfristigt lån. Lånet bör vara förmåns-
rättsligt placerat efter övriga län men vara räntebelagt. Länet skall ersätta
det industrigarantilån om 100 milj. kr. som regeringen den 11 december
1980 beviljade Ncb för att avhjälpa företagets likviditetsproblem. Det bör ankomma på regeringen att utforma de närmare bestämmelserna för såväl aktieägartillskottet som lånet. Medlen bör tas upp på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1980/81. Kapitaltillskottet bör cligt min mening — tillsammans med det tillskott till företagets egna kapital som kan erhållas vid en konvertering av Ncb:s industrilån och skogsobligationslån samt andra av företaget vidtagna åtgärder — ge företaget en tillfredsställtande soliditet och en godtagbar likviditet.
En finansiell grund för att fortsätta en nödvändig omstrukturering av Ncbi
syfte att uppnå långsiktig konkurrenskraft och lönsamhet i verksamheten kan därmed erhållas. De strukturätgärder som nämnts tidigare och vilka
stegvis redan börjat genomföras av företagsledningen väntas sålunda enligt denna redan under innevarande år ge en betydande reslutatförbättring och
förbättrat kassaflöde. Härtill kommer positiva effekter av pågående rationaliseringar och ökade exportintäkter. Resultatet av verksamheten torde därför enligt företagsledningen kunna förbättras i betydande grad under:år 1981.
Den omstrukturering och de åtgärder i övrigt som här anges överens-
stämmer med de riktlinjer som regeringen offentliggjorde den I december
1980. De syftar till att säkerställa ett rationellt utnyttjande av Ncb:s utvecklingsbara enheter. Nu aktuellt kapitaltillskott till Ncb torde emellertid
inte ge något utrymme för större investeringar i företaget. Där så är ändamålsenligt och till gagn för Ncb bör samarbete med andra skogsföre-
tag prioriteras. I andra fall bör avyttring övervägas. Jag vill i sammanhanget framhålla att jag ser en fortsatt skogsindustriell verksamhet i Väja som
naturlig och önskvärd även på sikt. Jag är däremot inte beredd att nu ta
ställning till frågan om statlig medverkan i en utveckling av pappersbruket i Väja enligt tidigare redovisat förslag av utredningsmannen Wahlström. Jag
vill också nämna att regeringen denna dag avslagit en ansökan från Neb om lokaliseringsstöd för utbyggnad av företagets sågverk i Väja. Enligt min uppfattning bör framtida statliga insatser som kan erfordras i form av
regionalpolitiskt eller annat stöd i skogsindustrin i Ådalen koncentreras till
t första hand massa- och papperstillverkningen. Kapitaltillskottet ger enligt min bedömning inte utrymme för fortsatt
drift i Ncb:s regi av enheter där tllfredsställande lönsamhet inte kan
erhållas. En förutsättning för det statliga tillskottet bör sälunda vara att
sådana enheter snarast avyttras eller läggs ner. Jag har vid min beräkning av kapitaltillskottets storlek förutsatt att bl.a. vissa olönsamma enheter avvecklas. Uppenbar risk föreligger i annat fall att en omstrukturering i ordnade former av Ncb äventyras. Det ankommer på företagsledningen att fatta de nödvändiga besluten för att nämnda förutsättningar för kapitaltillskottet skall uppfyllas.
Jag är som tidigare framgått inte beredd att förorda att ett ägartillskott
ges till Neb i sådan omfattning att tidigare nämnda större utvecklingsinves-
teringar vid fabrikerna i Hörnefors och Köpmanholmen kan genomföras.
Alternativen har bedömts som företagsekonomiskt oacceptabla dels av
Ncb. dels vid ägarförhandlingarna.
Jag finner för min del inte någon anledning att ifrågasätta dessa bedömningar. Enligt min uppfattning skulle ett genomförande av investeringarna i Ncb:s regi vara olämpligt även med hänsyn till strävan att en kraftfull
omstrukturering av Ncb också bör vara ett ändamålsenligt led i en angelä-
gen strukturomvandling av branschen. Jag har i detta sammanhang sökt bedöma även Ncb:s långsiktiga virkesförsörjningssituation.
Jag utesluter inte att genomförbara utvecklingsalternativ kan finnas för
nämnda enheter men då i nya organisationsformer. Det är angeläget att berörda regionala myndigheter medverkar till att eventuella sådana alter-
nativ kan identifieras och prövas. Jag utgår vidare från att Ncb i så hög
grad som möjligt söker biträda lösningar som kan innebära fortsatt verksamhet i någon form i ny regi vid nedläggningshotade enheter.
Det ankommer på regeringen och berörda myndigheter att vidta erfor-
derliga arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder för att mildra effek-
terna av den omstrukturering som förestår.
En effektivt genomförd omstrukturering inom loppet av ett par år av
Ncb med inriktning enligt vad jag tidigare har redovisat bör enligt min
mening leda till att företagets lönsamma eller utvecklingsbara delar ges
erforderliga möjligheter att överleva och fortsatta driftsförluster i verksamheten undviks. Hittills av företaget nyligen vidtagna eller aviserade struk-
turåtgärder indikerar också detta. Fortsatt urholkning av företagets eget kapital bör härvid kunna upphöra. Ytterligare stattiga kapitaltillskott för
förlusttäckning blir inte aktuellt. |
Ncb:s ägarstruktur kommer som cn följd. av den förordade finansiella rekonstruktionen att förändras. Enligt vad jag erfarit anser sig berörda skogsägarföreningar f.n. inte kunna bidra med nytt ägarkapital till Ncb.
Föreningarnas nuvarande ägarandel (ca 26 Ze) torde mot denna bakgrund
och med hänsyn till det omfattande nedskrivningsbehov som bedöms
föreligga i företaget komma att i betydande utsträckning minskas. En konvertering av Ncb:s industrilån och skogsobligationslån till aktiekapital innebär emellertid att en betydande del av Ncb även fortsättningsvis skulle komma att ägas av enskilda intressen. F.n. är ca 98 milj. kr. av sammanlagt utestående 145 milj. kr. i industrilån möjliga för företaget att konvertera till B-aktiekapital. Under är 1982 blir ytterligare ca 20 milj. kr.
av de sammanlagda industrilånen konverteringsbara. Statens fortsatta ägarengagemang i Ncb till följd av det av mig förordade kapitaltillskottet kommer genom nämnda konverteringsförfarande att relativt sett minskas något under kommande år. Den statliga ägarandelen i Ncb kan således
bedömas minska till som lägst ca två tredjedelar efter några år. Den föreslagna finansiella rekonstruktionen innebär att en fortsatt kopp-
ling föreligger mellan Ncb och det enskilda skogsbruket. Merparten av
innehavarna av Ncb:s industrilånebevis och skogsobligationer utgörs av enskilda skogsägare. Detta bör enligt min mening vara av positiv betydelse
för bl.a. Ncb:s fortsatta råvaruförsörjning genom ett ägarintresse hos
dessa att medverka till en fortlevnad för Ncb:s utvecklingsbara delar för att nå avkastning på satsat kapital.
Berörda skogsägarföreningars ägarengagemang i Ncb torde i framtiden
sättningarna för nu gällande huvud- och konsortialavtal mellan staten och
föreningarna så väsentligt att fortsatt grund saknas för avtalen. Skogsägarföreningarna kommer emellertid även i framtiden att spela en mycket viktig roll för företagets råvaruförsörjning via det långsiktiga virkesför-
sörjningsavtalet som gäller mellan företaget och föreningarna. Dessa bör därför bl. a. med hänsyn till att deras medlemmar efter en konvertering av
industrilånen blir betydande aktieägare kunna tillförsäkras fortsatt särskild insyn i Necb. Det ankommer på regeringen att vid behov för statens räkning träffa avtal om detta.
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
I. till Teckning av aktier i Norrlands Skogsägares Cellulosa AB på
tilläggsbudget Il till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under
fjortonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
300 000 000 kr...
2. till Lån till Norrlands Skogsägares Cellulosu AB på tiläggsbud-
get II till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under fjortonde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 100000 000 kr..
3. bemyndiga regeringen att överlåta statens aktier i Norrlands
Skogsägares Cellulosa AB.
5 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Innehåll
12000) 101 T6 1 Propositionens huvudsakliga innehåll sosssooos oss ss ss ss rss senses I
I Inledning —sosoooeeeeeserssrererrererrerererrrs rer ess s rss ss sa 2 2 Ncb:s utveckling åren 1979—1980 samt genomförda utredningar .. 4
3 Föredragandens Övervägande ossosossseerrserssssers reser rs ea 9
3.2 Ncb:s nuvarande situallOn oosooossserssersssesss rss see ss ns 11
3.3 Finansiellt stöd till NCD «soosossoossssossss esse ses seen ss 12
4 Hemställäft sosoooososssssasr reses erreser ere rss ess ss ss ss e rn ns 17 S Beslut mosooosssssoseeeeeder reser e rr rr reser ss sr ess renen 17
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981