om vissa ändringar i reglerna om uppbörd av arvs- och gåvoskatt, m.m.

Regeringens proposition

1982/83:170

om vissa ändringar i reglerna om uppbörd av arvs- och gåvoskatt, m.m.; beslutad den 7 april 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar av reglerna om återbetalning av arvsoch gåvoskatt. Enligt förslaget slopas det nuvarande kravet på att hovrättsbeslut om sänkt skatt skall ha vunnit laga kraft innan återbetalning får ske. Även kravet på ansökan för återbetalning föresläs slopat.

Ändringar föreslås vidare när det gäller reglerna om anstånd med skattebetalningen. Nuvarande regler innebär bl.a. att ansökan om anstånd måste göras innan skattebeslutet har meddelats. Enligt förslaget skall en anståndsansökan kunna ges in inom fyra veckor efter det att skattebeslutet har meddelats. .

Slutligen föreslås en höjning från 16 000 kr. till 50000 kr. av den värdegräns som anger i vilka fall särskild värdering av länsstyrelsen fordras i fråga om fast egendom som saknar taxeringsvärde. |

I Riksdagen 1982182. I saml. Nr 170

Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt!

dels att 22. $ 2 mom., 26 §, 55 § 1-3 och 6 mom. samt 6158 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 70 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

2 mom.? Har fast egendom efter den tidpunkt. som näst föregående årets taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av rörelse. i vilken egendomen varit använd, eller av annan liknande anledning, skall länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexckutor, efter verkställd utredning, åsätta egendomen särskilt värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt. ”

Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett å fast egendom eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, till- eller ombyggnad eller väsentlig förändring av rörelse, vari egendomen varit använd. eller annan liknande anledning. äger beskattningsmyndigheten hos länsstyrelsen påkalla att egendomen för ändamal, som i föregående stycke sägs. åsättes särskilt värde.

Fast egendom, för vilken icke Fast egendom som inte har särskilt finnes särskilt taxeringsvärde, skall taxeringsvärde skall också värderas ock av länsstyrelsen åsättas värde till av länsstyrelsen till ledning för arvsledning för arvsskattens bestämman- skattens bestämmande. Det åligger de. Det åligger skattskyldig, bout- skattskyldig. boutredningsman eller redningsman eller testamentsexeku- testamentsexekutor att ansöka om tor att göra ansökan härom. Värde- detta. Värdering behövs dock inte ring som nu sägs är dock icke erfor- om det är uppenbart att egendomens derlig, där det finnes uppenbart, att värde inte överstiger 50 000 kronor. egendomens värde ej överstiger Länsstyrelsen skall vidare göra vär- 10000 kronor. dering om beskattningsmyndigheten

begär det.

Vid värdesättning enligt detta Vid värdering enligt detta moment moment skall hänsyn tas till egen- skall hänsyn tas till egendomens domens beskaffenhet vid den tid- beskaffenhet vid den tidpunkt som punkt som avses i 21. $. Värdet skall avses i 21 §. Värdet skall uppskattas uppskattas enligt de grunder som enligt de grunder som gäller för gäller för bestämmande av tax- bestämmande av taxeringsvärde året eringsvärde året före det år då denna före det år då denna tidpunkt inföll. tidpunkt inföll. Föreskrifterna i Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra 2281 mom. andra och tredje me- och tredje meningarna skall därvid

I Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. 2 Senaste lydelse 1982:339.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningarna skall därvid tillämpas. tillämpas. — Skattskyldig, boutred- Sökanden skall lämna länsstyrelsen ningsman eller testamentsexekutor de upplysningar: som behövs för skall lämna länsstyrelsen de upplysprövning av ansökningen. Länssty- ningar som behövs för prövning av relsen får i ärendet inhämta yttrande ansökningen. Länsstyrelsen får i från ordföranden i fastighetstax- ärendet inhämta yttrande från orderingsnämnd för det distrikt, inom föranden i fastighetstaxeringsnämnd vilket egendomen är belägen. Läns- för det distrikt. inom vilket egenstyrelsen får även besluta om besikt- domen är belägen. Länsstyrelsen får ning av egendomen. Har ärendet även besluta om besiktning av cgentagits upp på ansökan. får dock domen. Har ärendet tagits upp på sådant beslut fattas endast om ansökan av annan än beskattningssökanden åtar sig att betala kostna- myndigheten, får dock sådant beslut derna för besiktningen. I fall som fattas endast om sökanden åtar sig avses i andra stvckert skall kostnader- att betala kostnaderna för besiktna betalas av allmänna medel. ningen. Har värderingen begärts av

beskattningsmyndigheten skall kost-

naderna betalas av allmänna me-

del.

Länsstyrelsens beslut enligt detta moment får inte överklagas.

26 8:

Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att tillhandahålla den utredning; som prövas erforderlig för bedömande av egendoms värde. |

Till upplysning om värde av fast egendom skall företes taxeringsbevis eller, där egendomen enligt 22 § 2 mom. första eller tredje stycket åsatts särskilt värde, länsstyrelsens beslut i ärendet. Påkallar skattskyldig tillämpning av sådant särskilt värde, skall erforderligt anstånd med skatteärendets avgörande lämnas för uppvisande av länsstyrelsens beslut, såvida det visas. att ansökan om åsättande av särskilt värde av egendomen blivit gjord.

Till ledning för värdering av akti- Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed jämför- er, obligationer och därmed jämförliga värdehandlingar skall företes liga värdehandlingar skall företes intyg av bank, mäklare eller annan ' intyg av bank, mäklare eller annan med saken förtrogen. Är sådan hand- sakkunnig. Om sådan handling inte ling icke noterud på börs, skall före- är börsnoterad och inte heller annars tes av länsstyrelsen meddelat bevis omsätts på kapitalmarknaden skall i om det värde, vartill enligt senast stället företes av länsstyrelsen medverkställd prövning handlingen kan delat bevis om det värde. vartill ha upptagits vid taxering enligt lagen handlingen enligt senast verkställd (1947:577) om statlig förmögenhets- prövning kan ha upptagits vid taxskatt. ering "enligt lagen (1947:577) om

statlig förmögenhetsskatt.

Beskattningsmyndigheten må. där särskild anledning föreligger, förordna lämplig person att verkställa uppskattning av lös egendom till ledning för dess värdering. Förordnande som nu sagts må, efter framställning av den enligt

> Senaste lydelse 1981:1118.

: Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

64 §& I mom. förordnade granskningsmyndigheten. meddelas av hovrätten i dit fullföljt skatteärende. Det åligger skattskyldig eller den. som för skattskyldig omhänderhar egendom, att hålla egendomen tillgänglig för besiktning ävensom att tillhandagå förrättningsmannen med upplysningar och annan utredning. Ersättning åt förrättningsmannen erlägges, om cgendomen ingår i dödsbo, av boet och eljest av den för egendomen skattskyldige.

in 5§

I mom.t Uppgår i dödsbo be- I mom. Uppgår i dödsbo beloploppet av kontanta medel och där- pet av kontanta medel och därmed med jämförliga fordringar samt vär- jämförliga fordringar samt värdet av det av obligationer och andra lätt obligationer och andra lätt realiserrealiserbara värdepapper samman- bara värdepapper sammanlagt inte lagt inte till dubbia beloppet av den till dubbla beloppet av den arvsskatt, arvsskatt. som enligt 54 § skall för- som enligt 54§ skall förskjutas av skjutas av dödsboet, eller föreligger i dödsboet. eller föreligger i andra fall andra fall för någon som är skattskyl- för någon som är skattskyldig enligt dig enligt denna lag avsevärd svårig- denna lag avsevärd svårighet att het att genast betala hela den skatt. genast betala hela den skatt, som som belöper på egendom som har belöper på egendom som har tillfallit tillfallit den skattskyldige. får be- den skattskyldige. får beskattningsskattningsmyndigheten medge, utt myndigheten medge. att skatten skatten betalas genom högst tio årli- betalas genom högst tio årliga inbegå inbetalningar. Anståndet får inte talningar. Har en överrätt efter utsträckas till flera inbetalningar än besvär fastställt skatt till högre belopp som är nödvändigt. än enligt det överklagade beslutet, får

Överrätten under samma förutsätt-

ningar medge anstånd med betalning-

en av det tillkommande skattebelop-

pet. Anständet får inte utsträckas till

flera inbetalningar än som är nöd-

vändigt.

I fråga om skatt som belöper på I fråga om skatt som belöper på egendom som skall värderas enligt egendom som skall värderas enligt bestämmelserna i 22.83 mom. och bestämmelserna 1 22 §3 mom. och 238 F tredje stycket får beskatt- 23&F tredje stycket får beskattningsmyndigheten medge att skatten ningsmyndigheten eller överrätten betalas genom högst tjugo årliga medge att skatten betalas genom betalningar. | högst tjugo årliga inbetalningar.

Föreligger synnerliga skäl får regeringen i annat fall än som avses i föregäende stycke medge viss skattskyldig att den skatt. som belöper på cgendom som har tillfallit den skattskyldige, betalas genom högst tjugo ärliga inbetalningar.

2 mom. Första inbetalningen 2 mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid. som angives i skall äga rum inom den tid som anges

+ Senaste lydelse 1981:634. 5 Senaste lydelse 1977:1174.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52§ I mom., och skall uppgå. om 1 52 SI mom. eller inom tre veckor skatten uppdelas i endast två poster, efter dagen för anståndsbeslutet om minst till en fjärdedel av skattens detta innebär en senare förfallodag. belopp och i andra fall minst till Om skatten uppdelas i endast två belopp motsvarande skattebeloppet poster skall denna inberalning uppgå delat med antalet inbetalningar. minst till en fjärdedel av skattens Andra inbetalningen skall verkstäl- belopp. I annat fall skall den uppgå las å årsdagen för beslutet om minst till ert belopp som motsvarar skattens fastställande och envar av skattebeloppet. delat med antalet de följande å motsvarande dag det inhetalningar. Andra inbetalningen år, varunder den förfaller till betal- skall göras på årsdagen för beslutet ning; och skola dessa inbetalningar om skattens fastställande och envar uppgå till sinsemellan lika belopp. av de följande på motsvarande dag Har anstånd medgivits enligt be- det år, under vilket inbetalningen stämmelserna i I mom. andra styck- skall ske. Dessa inbetalningar skall et skola de ärliga inbetalningarna uppgå till sinsemellan lika stora uppgå till minst 3000 kronor. Å belopp. Har anstånd medgerts enligt skatt, med vars erläggande anstånd bestämmelserna 1 I mom. andra åtnjutes, utgår ränia. Ränmnan utgår stycket skall de årliga inbetalningarfrån och med månaden efter den då na uppgå till minst 3 000 kronor. På skatten skulle ha erlagts om anstånd skatt som omfattas av anstånd utgår icke medgivits till och med den ränta från och med månaden cfter månad då anståndstiden gått till den då skatten skulle ha erlagts om ända. I fråga om räntan gälla i övrigt anstånd inte medgetts till och med bestämmelserna i 52 § I mom., dock den månad då anständstiden gått till att räntan påföres av länsstyrelsen. ända. I fråga om räntan gäller i övrigt

bestämmelserna i 52 § I mom. Rän-

tan påförs dock av länsstyrelsen.

3 mom." Framställning om an- 3 mom. Ansökan om anstånd

stånd skall skriftligen göras senast då skall göras skriftligen och ha kommit skatteärendet upptages till avgöran- in till beskattningsmyndigheten eller, de. Beviljas anstånd, skall inom tid, om anståndsbeslut enligt I mom. som beskattningsmyndigheten utsät- ankommer på en överrätt, till denna ter, till denna avlämnas till staten senast fyra veckor efter den dag då utfärdad skuldförbindelse å det beslutet om skattens fastställande belopp anständet avser jämte ränta. meddelades. Beviljas unstånd, skall Medgives anstånd, skall därjämte inom tid, som beskattningsmyndiginom samma tid ställas nöjaktig heten eller överrätten bestämmer, till säkerhet. dock att sådan skyldighet denna avlämnas en till staten utfäricke föreligger för skattskyldig med dad skuldförbindelse på det belopp avseende å skatt som skall utgå för anståndet avser jämte ränta. Den nyttjanderätt eller rätt till ränta, skattskyldige skall dessutom inom avkomst eller annan förmån eller för samma tid ställa nöjaktig säkerhet rätt, som avses i 8 § andra stycket. om inte anståndet avser skatt som Fullgöres ej vad i detta moment skall utgå för nyttjanderätt eller rätt föreskrivits, anses anståndet förver- till ränta, avkomst eller annan förkat. : mån eller för rätt. som avses i 8 §.

6 Senaste lydelse 1974:857.

1" Riksdagen 198283. 1 saml. Nr 170

Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse

andra stycket. Anstånder skall anses

förverkat i den mån den skattskyldige

inte fullgör det som föreskrivs i detta

moment. .

6 mom .7 Underrätt, som motta- 6 mom. Domstol, som mottagit git skuldförbindelse, har att omedel- skuldförbindelse, har att omedelbart bart till länsstyrelsen överlämna till länsstyrelsen överlämna densamdensamma med tillhörande säkerhet ma med tillhörande säkerhet jämte jämte protokollsutdrag, innefattande anständsbeslutet. Det åligger länsanståndsbeslutet. Det åligger läns- styrelsen att genast till domstolen styrelsen att genast till underrätten översända kvitto på de mottagna översända kvitto å de mottagna handlingarna. handlingarna.

Å länsstyrelsen ankommer att vår- Det ankommer på länsstyrelsen da och bevaka skuldförbindelse och att vårda och bevaka skuldförbindelsäkerhet, som till densamma över- ser och säkerheter, som länsstyrelsen lämnats eller av länsstyrelsen ome- har mottagit. delbart mottagits.

61 85

Äger på grund av bestämmelserna i Har dödsbo eller skattskyldig rätt 278,33 § 3 mom. eller 56-59 §§ eller att återfå beralad skatt på grund av enligt överrätts beslut dödsbo eller överrätts beslut eller beslut enligt skattskyldig återfå erlagd skatt. skall 278, 3383 mom. eller 56-59 §§, i den ordning som är förskriven i skall skattebeloppet kostnadsfritt fråga om restitution av skatt enligt återbetalas i den ordning som är uppbördslagen (1953:272), skatte- föreskriven i uppbördslagen (1953:beloppet på ansökan kostnadsfritt' 272) i fråga om restitution av skatt. återbetalas ändå att till grund för Beslut som grundar rätt till återbetatåterbetalningen åberopat beslut, där ning skall omgående sändas till den det meddelats av underrätt eller läns- länsstyrelse som enligt 52 § I mom. styrelse, ej vunnit laga kraft. Dödsbo tredje stycket är uppbördsmyndighet. eller skattskyldig äge ock, utom i fall På skattebelopp som återbetalas som avses i 57-58 a §§, att å återbeta- utgår ränta om inte annat följer av lat belopp erhålla ränta. andra stycket.

I fall; som avses i 57-58 a §§, F fall, som avses i 57-58 a §§, ankommer det på regeringen att ankommer det på regeringen att förordna i vad mån ränta enligt första förordna i vad mån ränta skall stycket skall utgå å skattebelopp, som utgå. återbetalas.

Har jämlikt 55 8 anstånd medgivits Har enligt 55 8 anstånd medgetts med erläggande av skatt. skall vid med erläggande av skatt, skall vid befrielse från hela det skattebelopp. befrielse från hela det skattebelopp som utestår oguldet, avlämnad skuld- som inte har betalats den ingivna förbindelse återställas. Avser befriel- skuldförbindelsen återställas. Avser se endast del av oguldet skattebelopp, befrielsen en del av. det obetalda skola de årliga inbetalningarna i mor- skattebeloppet skall beskattmningssvarande mån nedsättas. myndigheten eller överrätten omprö-

va anståndsbeslutet.

7 Senaste lydelse 1964:310. 3 Senaste lydelse 1974:857.

70 S”

Besvär över beslut om fastställande äv skatt enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som beslutet avser.

Återbetalning av skutt enligt61 § skallske även om det beslut som föranleder återbetalningen inte har vunnit laga kraft. Om hovrätten fastställt skatten till ett lägre belopp än den enligt 64 § I mom. förordnade granskningsmyndigheten medgett eller yrkat, får dock återbetalning inte ske om granskningsmyndigheten anmäler hinder mot detta. I sistnämnda fall får länsstyrelsen efter ansökan av dödsbo eller skattskyldig medge återbetalning, varvid bestämmel- Serna i 49 § 2 mom. sista stycket uppbördslagen (1953:272) om ställande äv Säkerhet skall tillämpas.

Denna lag träder i kraft den I juli 1983. De nya bestämmelserna i 55 § 2 och 3 mom., 61. $ och 70 § andra stycket tillämpas dock endast i de fall då beslutet om skattens fastställande meddelas efter ikraftträdandet.

"Senaste lydelse 1974:857. ? Förutvarande 70 8& upphävd genom 1967:793. D

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL |

vid regeringssammanträde

1983-03-17 |

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Ceijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Boström. Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson. Holmberg. Hellström

Föredragande: statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om vissa ändringar i reglerna om uppbörd av

arvs- och gåvoskatt, m.m.

1 Inledning

Justitieombudsmannen Per-Erik Nilsson (JO) har i en framställning till regeringen föreslagit vissa ändringar i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL. Ändringsförslagen avser främst reglerna om återbetalning av skatt och om anstånd med skattebetalning. Efter remiss har vttranden över framställningen avgetts av domstolsverket, kammarkollegiet och länsstyrelserna i Stockholms sarat Göteborgs och Bohus län.

Jag kommer här att behandla JO:s framställning liksom två andra frågor. Den cna rör reglerna om värdering av fast egendom som saknar taxeringsvärde. Den andra frågan avser underlaget för värderingen av vissa aktier.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Inledande synpunkter

Huvuddragen i arvs- och gåvobeskattningen har varit oförändrade sedan mycket lång tid tillbaka. Under årens lopp har AGL visserligen ändrats vid ett flertal tillfällen men många bestämmmelser är I stort sett oförändrade sedan tillkomsten av lagen år 1941. Mera genomgripande reformer har skett år 1958 då kvarlåtenskapsskatten avskaffades och skatteskalorna justerades och år 1964 då uppbördsförfarandet rationaliserades. I samband med 1970 års skattereform ändrades även arvs- och gåvobeskattningen. Bl.a. infördes särskilda regler för värdering av företagsförmögenhet. Därefter har bl.a. de sistnämnda reglerna ändrats vid flera tillfällen. Skatteskalorna har också

justerats, senast genom lagstiftning förra året.

De betydande omläggningar av. bl.a. beskattningsförfarandet som kapitalskatteberedningen föreslog i sina betänkanden ären 1969 och 1971 (SOU 1969:54 och 1971:46) ledde endast i begränsad omfattning till lagstiftning. Någon samlad översyn av AGL har sedan dess inte företagits.

Mot den nu angivna bakgrunden är det förklarligt att lagstiftningen om arvs- och gåvoskatt möter kritik i olika avseenden. I framställningen från JO anförs också kritik av mera allmänt slag mot AGL. Enligt JO är regelsystemet komplicerat och mänga bestämmelser utformade på ett sätt som lämnar åtskilligt att önska i fråga om klarhet och begriplighet. JO pekar också på att de lösningar av vissa rättsfrågor som lagen anvisar, bl.a. när det gäller olika delar av beskattningsförfarandet, inte står i överensstämmelse med motsvarande regler på skatteområdet i övrigt.

Liknande kritik mot AGL framförs även av en arbetsgrupp inom riksskatteverket (det s.k. ÖBO-projektet) i utredningsrapporten Förenkla taxeringsprocessen som lämnades år 1981. ÖBO-projektet anser att en samlad översyn av arvs- och gåvobeskattningen är påkallad.

Jag delar uppfattningen att den nuvarande lagstiftningen är i behov av en modernisering och att en översyn av denna bör komma till ständ. Ett förhållande som måste beaktas i det sammanhanget är bl.a. arbetet med ny lagstiftning på äktenskapsrättens område som f.n. bedrivs inom justitiedepartementet på grundval familjelagssakkunnigas förslag till ny äktenskapsbalk (SOU 1981:85). Jag återkommer i ett annat sammanhang till frågan om en översyn av AGL. | .

Den omständigheten att en samlad översyn av arvs- och gåvobeskattningen bör komma till stånd inom en relativt nära framtid bör enligt min mening inte föranleda att nu uppmärksammade behov av lagändringar i begränsade frågor skjuts på framtiden. De förslag som väckts av JO anser jag vara av det slaget att omedelbara ändringar AGL är påkallade. Även vissa andra frågor som jag tar upp i det följande är av den karaktären.

2.2 Återbetalning av skatt

Bestämmelserna om återbetalning av arvs- och gåvoskatt finns i 61 § AGL och innebär bl.a. följande. Har det beslut som grundar rätten till återbetalning fattats av hovrätt krävs för återbetalning att beslutet har vunnit laga kraft. Däremot krävs inte laga kraft om rätten till återbetalning beror på beslut av beskattningsmyndigheten. För återbetalning krävs vidare alltid att den skattskyldige eller dödsboet ansöker om det.

JO föreslår att man slopar kravet på att hovrätts beslut om lägre skatt skall ha vunnit laga kraft för att återbetalning skall få ske. Han föreslär också att återbetalning skall göras utan att den skattskyldige behöver ansöka om det. I båda fallen framhåller JO bl.a. att bestämmelserna i AGL avviker från vad som gäller för andra skatter.

ss 10)

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran. I fråga om förslaget att slopa kravet på lagakraftvunnet hovrättsbeslut för återbetalning framhåller kanunarkollegiet att granskningsmyndigheten liksom enligt bestämmelsen i 87 § uppbördslagen (1953:272), UBL, bör ges möjlighet att anmäla hinder mot återbetalning. Beträffande förslaget att återbetalning skall ske utan särskild ansökan tillstyrker kollegiet med viss tvekan. Enligt kollegiet kan det i fråga om arvsskatteåterbetalningar uppkomma svårigheter att avgöra vem som är behörig att lyfta beloppet.

För egen del gör jag följande bedömning. Ändringsförslagen avser regler som varit i stort sett oförändrade sedan AGE:s tillkomst. Den då valda. lösningen såvitt avser kravet på lagakraftvunnet överrättsbeslut för återbetalning av skatt utgick från. principer som därefter har övergetts. Numera tillämpas på beskattningsområdet i övrigt en ordning som innebär att beslut om skatt skall verkställas oberoende av om beslutet har vunnit laga kraft eller inte. Enligt 87§ UBL gäller sålunda som huvudregel att indrivning eller återbetalning skall verkställas oavsett att det beslut som föranleder åtgärden inte vunnit laga kraft. Om beslutet innebär att skatten fastställts till lägre belopp än taxeringsintendenten yrkat kan dock denne anmäla hinder mot återbetalning. I ett sådant fall får länsstyrelsen på ansökan medge återbetalning men då krävs det i regel att den skattskyldige ställer säkerhet. | | Enligt min mening finns det inte någon anledning att på arvs- och gåvobeskattningsområdet ha kvar den från beskattningsområdet i övrigt avvikande ordningen som innebär krav på lagakraftvunnet beslut i vissa fall. : vid återbetalning. Tvärtom visar bl.a. det ärende som närmast föranlett JO:s förslag att det nuvarande systemet i vissa situationer kan få olämpliga effekter. Jag vill också framhålla att det + AGL inte uppställs något krav på laga kraft när det gäller det motsatta fallet. dvs. när överrätt beslutar om högre skatt. Jag ansluter mig alltså i princip till JO:s förslag.

En lämplig lösning är enligt min mening att anpassa bestämmelserna till vad som gäller enligt UBL. Det innebär att jag delar kammarkollegiets ” uppfattning om behovet av en motsvarighet till den i 87 § UBL intagna möjligheten att anmäla hinder mot återbetalning. Rätten att göra sådan anmälan bör tillkomma granskningsmyndigheten, dvs. kammarkollegiet och gälla för det fall att hovrätten fastställt skatten till lägre belopp än kollegiet yrkat eller medgett. |

Även när det gäller kravet på ansökan för att skatt skall återbetalas har AGL en ordning som avviker från övriga delar av skatteomrädet. Som kammarkollegiet har påpekat kan det i arvsskatteärenden visserligen ibland vara svårt att avgöra vem som är behörig att lyfta ett belopp som 'skall återbetalas. Jag kan emellertid inte finna att ett slopande av kravet på ansökan i någon avgörande grad skulle ändra förutsättningarna för länsstyrelsens prövning i återbetalningsärendena. Enligt vad jag erfarit bl.a. från länsstyrelsehåll uppfattas de nuvarande återbetalningsreglerna som

omständliga. Även i den nu diskuterade delen bör därför JO:s förslag genomföras. |

Mina förslag föranleder dels-en ändring i 61 § första stycket AGL, dels en ny bestämmelse som motsvarar 87 § UBL. Den nya bestämmelsen bör enligt ' min mening lämpligen tas in som en ny paragraf, 70 §. i AGL.

N . 2.3 Anstånd med betalning av skatt.

2.3.1 Allmänt

I syfte att underlätta betalningen av arvs- och gävoskatt har 155 § AGL tagits in regler om anstånd med betalningen av skatt. Enligt I mom. första ” stycket kan beskattningsmyndigheten under vissa förutsättningar medge att skatten erläggs genom högst tio ärliga inbetalningar. I fråga om skatt som belöper på sådan företagsegendom som omfattas av de s.k. lättnadsreglerna, får beskattningsmyndigheten enligt I mom. andra stycket medge att skatten erläggs genom högst tjugo årliga inbetalningar. Även i andra fall kan en uppdelning på högst tjugo årliga inbetalningar medges om synnerliga skäl föreligger. I sistnämnda fall tillkommer beslutanderätten regeringen enligt 1 mom. tredje stycket.

Regler om hur betalningarna skall delas upp och om ränta finns i 2 mom. I 3 mom. lämnas föreskrifter om förfarandet samt om krav på skuldförbindelse och säkerhet för det skattebelopp som anståndet avser. Ytterligare bestämmelser om förfarandet för det fall att anstånd medgetts har tagits in i 4-6 mom.

2.3.2 Tidpunkten för ansökan om anstånd, m.m.

Beslut om anstånd med betalning av skatt fattas av beskattningsmyndipheten, dvs. av tingsrätten i fråga om urvsskatt och av länsstyrelsen i fråga om gåvoskatt (55 § I mom. AGL). Ansökan om anstånd skall göras senast då skatteärendet tas upp till avgörande (55 § 3 mom. AGL).

JO kritiserar i framställningen bestämmelsen om ansökningstidpunkten och hävdar att den kan leda till betydande rättsförluster för de skattskyldiga. Hans förslag går ut på att den skattskyldige skall kunna begära anstånd inom rimlig tid efter det han fätt del av skattebeslutet. Enligt JO:s uppfattning bör vidare anständsfrågor som rör arvsskatt behandlas av länsstyrelsen och inte som f.n. av tingsrätten.

Remissinstanserna delar JO:s uppfattning att tidpunkten för ansökan om anstånd bör ändras. När det sedan gäller valet av tidpunkt går dock meningarna isär. Kammarkollegiet förordar att man, med bibehållande av den nuvarande betalningstiden på sex veckor efter det att skattebeslutet meddelats. föreskriver att ansökan om anständ får göras inom fyra veckor från dagen för skattebeslutet. Motsvarande regel bör enligt kollegiets mening gälla för det fall att en överrätt beslutar om höjning av skatten. Kolegiet

| 12

anser vidare att det är lämpligast att även i fortsättningen låta den myndighet som har beslutat om. skatten pröva anständsfrågan. På den sistnämnda punkten har domsiolsverket motsatt uppfattning och hävdar att principiella skäl talar för att samtliga frågor av verkställighetskaraktär läggs exklusivt på uppbördsmyndigheten. dvs. länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län bör den nuvarande betalningsfristen förlängas från sex veckor till tre månader samtidigt som tiden för anståndsansökan bestäms till en månad efter det att skattebeslutet meddelades. Länsstyrelsen avstyrker en övergång till formell delgivning av beslut om fastställd arvs- eller gåvoskatt. Nuvarande ordning fungerar enligt länsstyrelsen tillfredsställande och en ändring skulle medföra ett avsevärt merarbete för beskattningsmyndigheterna. Länsstyrelsen finner det däremot ändamålsenligt att prövningen av anständsträgor beträffande arvsskatt flyttas över till uppbördsmyndigheten.

För egen del vill jag anföra följande. Bakom den nuvarande regeln om tidpunkten för anständsansökan ligger det vällovliga syftet att möjliggöra samtidiga beslut om skatten och om anstånd med betalningen. Den valda lösningen kan emellertid som JO påpekat ge otillfredsställande konsekvenser för skattskyldiga som inte känner till när ansökan senast skall ges in eHer som missräknat sig på skatten och först efter att ha fätt del av belutet får anledning att begära anstånd med skattebetalningen. När det gäller gåvoskatt har beskattningsmyndigheterna visserligen delvis eliminerat dessa olägenheter genom att man i régel tillställer de skattskyldiga besked om skatteberäkningen innan skattebeslutet fattas. Jag anser dock ilikhet med JO och remissinstanserna att bestämmelsen bör ändras, eftersom de skattskyldiga därigenom får bättre förutsättningar att utnyttja anståndsmöjligheterna.

Enligt JO:s förslag skall den skattskyldige få möjlighet att begära anständ även inom rimlig tid efter det han fätt del av skattebeslutet. Som några remissinstanser har päpekat sker f.n. ingen formell delgivning av beskattningsmyndighetens beslut om fastställd skatt. Denna ordning uppges fungera väl och jag anser det inte lämpligt att ändra den i detta sammanbang. Tidsfristen för anständsansökan bör därför räknas från dagen för skattebeslutet. Vidare bör den ordinarie betalningsfristen på sex veckor från beslutsdagen ligga fast. Jag kan alltså inte biträda förslaget från en remissinstans om en utsträckning av den fristen till tre månader. En sådan åtgärd skulle rimma illa med strävandena på vissa andra delar av beskattningsområdet att förkorta skattebetalningstiderna. Jag kommer mot denna bakgrund fram till att anständsfrågan bör lösas i huvudsak på det sätt som kammarkollegiet förordat. Anståndsansökan bör således få göras inom fyra veckor från den dag då skattebestutet meddelades.

Om anstånd medges skall enligt nuvarande regel i 55 § 2 mom. AGL den första inbetalningen göras inom den ordinarie betalningsfristen. dvs. senast sex veckor efter dagen för skattebeslutet. Mitt förslag om förlängd tid för anständsansökan kan i vissa fall. det gäller särskilt på gåvoskatteområdet,

"leda till att anståndsbeslutet inte kan fattas inom denna sexveckorsperiod. Jag föreslår därför att 55 § 2 mom. AGE kompletteras. med en föreskrift om: att första inbetalningen skall göras inom tre veckor från dagen för anståndsbeslutet i de fall détta innebär en senare förfallodag än enligt sexveckorsfristen.

När det sedan gäller frågan om prövningen av anstånd beträffande arvsskatt skall ligga kvar hos tingsrätten eller föras över till länsstyrelsen gör jag följande bedömning. Den nuvarande ordningen innebär att upphördsfunktionerna i fråga om såväl arvsskatt som gävoskatt i huvudsak ligger hos länsstyrelsen. Frågor om anstånd är tvpiskt sett att hänföra till uppbördssidan av beskattningsverksamheten. Mot den bakgrunden skulle det från principiella utgångspunkter vara lämpligt att alla anståndstrågor handläggs av länsstyrelsen. Mot en sådan ordning talar emellertid det förhållandet att det även efter den av mig föreslagna ändringen av tidpunkten för anståndsansökan kommer att vara vanligt att anståndsfrågan väcks redan i anslutning till bouppteckningens ingivande. Starka skäl talar då för att tingsrätten i ett sammanhang bedömer beskattningsfrågan och anståndsfrågan. En sådan ordning torde också. som kammarkollegiet framhållit, te sig naturligast för de skattskyldiga. Att dela upp anståndsbesluten mellan tingsrätt och länsstyrelse beroende på om anståndsansökan gjorts före eller efter skattebeslutet kan givetvis inte komma i fråga. Min slutsats blir att den nu diskuterade frågan rymmer aspekter som lämpligen bör belysas t samband med en mera genomgripande översyn av AGL och att någon ändring därför inte bör göras f.n.

Jag har hittills uppehållit mig vid frågor angående anståndsförfarandet när skatt fastställs av beskattningsmyndigheten. Motsvarande frågeställningar uppkommer i de fall hovrätten eller högsta domstolen bestämmer skatten till annat belopp än beskattningsmyndigheten fastställt. I 61§ tredje stycket AGL föreskrivs att ett anståndsbeslut i det fall överrätten sänker skatten skall justeras på så sätt att de årliga inbetalningarna nedsätts i motsvarande män. Däremot finns det ingen uttrycklig regel i AGL om anstånd för det fall överrättens beslut medför högre skatt. Genom ett avgörande av högsta domstolen (NJA 1957 s 177) har emellertid en anståndsmöjlighet öppnats i dessa fall. Högsta domstolen uttalade i målet att det av grunderna för anståndsreglerna måste anses följa en rätt för en hovrätt som beslutar om högre skatt, att medge anstånd med betalningen av den tillkommande skatten, under förutsättning att ansökan om anstånd gjorts innan målet avgjorts av hovrätten.

Enligt JO bör det i klarhetens intresse tas in en regel i AGL för det sistnämnda fallet. JO svnes främst syfta på den situationen att det finns ett tidigare medgivet anstånd som behöver justeras till följd av överrättens beslut om högre skatt.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och förordar därvid samma lösningar som de anvisat i fråga om förfarandet i första instans.

Jag delar JO:s uppfattning att man i AGL uttryckligen bör reglera frågan om anständ för de fall att skatten höjs genom beslut av hovrätten eller högsta domstolen. Det saknas anledning att för dessa fall välja en annan lösning än den som jag föreslagit beträffande första instans. Har överrätten höjt skatten skall den skattskyldige således ha möjlighet att begära anstånd med betalningen av den tillkommande skatten inom fyra veckor från dagen för överrättens beslut. :

Jag föreslår att mina förslag om tidpunkten för anståndsansökan och om anstånd på grund av överrättsbeslut får komma till uttryck i 55 § 1-3 samt 6 mom.

Jag skallslutligen ta upp frågan om hur ett medgivet anstånd skall justeras i de fall då en överrätt sätter ner skatten. Enligt min mening kan det inte vara rimligt att ett långt anstånd skall kvarstå om överrättens beslut innebär att skatten sänks till en nivå som inte motiverar något betalningsanstånd över huvud taget. Jag förordar därför att den nuvarande bestämmelsen i 61 8 tredje stycket andra meningen ersätts med en föreskrift om att överrätten skall ompröva ett anståndsbeslut när den skatt som omfattas av anståndet har satts ner. Samma rätt till omprövning av ett anståndsbeslut bör tillkomma beskattningsmyndigheten när skatt satts ner med tillämpning av föreskrifterna i 27.$..33 & 3 mom. eller 56-59 §& AGL.

2.3.3 Justering av ställda säkerheter, m.m. . En skattskyldig som beviljas anstånd med skattens betalning skall enligt 558 3 mom. AGL lämna en till staten utfärdad skuldförbindelse på det belopp som anståndet avser jämte ränta. Dessutom krävs att den skattskyldige ställer nöjaktig säkerhet. I 55 5 6 mom. stadgas att länsstyrelsen skall värda och bevaka skuldförbindelser och säkerheter. Som säkerheter lämnas ofta pantbrev i fast egendom eller s.k. bankgarantier. Det finns i AGL inga föreskrifter om justering av de ställda säkerheterna i takt med avbetalningarna.

JO kritiserar den nuvarande ordningen och föreslår att ställda säkerheter skall kunna anpassas till den aktuella skulden. |

Kammarkollegiet och länsstyrelsen i Stockholms län anser — båda med bänvisning till nuvarande praxis på omradet — att nägon särskild föreskrift inte behövs. Länsstyrelsen uppger att man har likartade rutiner för "handläggningen av anständsärenden enligt UBL och AGL. Det innebär bl.a. att ingivna säkerheter efter ansökan helt eller delvis byts ut eller successivt utlämnas allteftersom anståndsbeloppet avbetalas. Länsstyrelsen framhåller dock att en skyldighet för länsstyrelserna att ex officio justera ingivna säkerheter i den takt som anståndsbeloppet sjunker skulle medföra ett betydande merarbete.

Såvitt jag kan förstå sträcker sig JO:s förslag inte längre än till att det skall vara möjligt för den skattskyldige att få säkerheten anpassad till den aktuella skulden. Länsstyrelsernas nuvarande praxis synes innebära att den möjlig-

heten redan finns. Enligt min uppfattning behövs därför inte nägon lagstiftningsätgärd. |

Jag vill i sammanhanget påpeka att mina förslag i det föregående om ändrade anståndsregler och om rätt för kammarkollepiet att i vissa fall anmäla hinder mot återbetalning av skatt även får viss betydelse för frågorna om skuldförbindelser och säkerheter. Någon ytterligare reglering av dessa frågor är dock enligt min mening inte påkallad utan det bör ankomma på de berörda myndigheterna att efter hittills tillämpade riktlinjer utforma lämpliga rutiner för de nya situationerna.

2.4 Värdering av fast egendom i vissa fall

Vid arvs- och gävobeskattningen skall enligt huvudregeln fast egendom tas upp till taxeringsvärdet året före det år då skattskyldigheten inträdde. Saknas särskilt taxeringsvärde skall egendomen enligt 22 § 2 mom. tredje stycket AGL äsättas ett värde av länsstyrelsen. Sådan värdering krävs dock inte om det är uppenbart att den fasta egendomens värde inte överstiger 10 000 kr. Den nuvarande värdegränsen tillkom genom lagstiftning år 1958 då beloppet höjdes från 5 000 kr. |

Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att värdegränsen höjs till 50 000 kr. Enligt länsstyrelsen är en sådan höjning motiverad av förändringarna i penningvärdet sedan år 1958. Länsstyrelsen hävdar ett åtgärden skulle förenkla handläggningen av boupptecknings- och gåvodeklarationsärenden och dessutom innebära en arbetsbesparing för den enhet inom länsstyrelsen som gör de särskilda värderingarna. |

För egen det vill jag först understryka att även fastigheter med värden under 10000 kr. i dag blir föremål för arvs- och gåvobeskattning. Frågan handlar således om i vilka fall en särskild. värdering genom länsstyrelsens försorg skall ske och i vilka fall annan utredning om värdet: normalt kan godtas. Det är från förenklingssynpunkt rimligt att genom en beloppsgräns undanta fastigheter med låga värden från länsstyrelsevärderingen. Jag har inte heller något att erinra mot en höjning av den nuvarande gränsen. En höjning till 50 000 kr. som ansluter sig till prisutvecklingen sedan är 1958 förefaller mig lämplig. Jag föreslår således att värdegränsen i 22.$ 2 mom. tredje stycket AGL bestäms till 50 000 kr. Samtidigt bör reglerna justeras så att det klart framgår att även beskattningsmyndigheten kan begära värdering av fast egendom i det nu diskuterade fallet. Även om egendomen uppges ha ett värde under 50000 kr. bör beskattningsmyndigheten ha möjlighet att begära värdering av länsstyrelsen. |

2.5 Underlag för värderingen av vissa aktier

Till ledning för värderingen av aktier. obligationer och jämförliga värdepapper som är noterade på börs skall enligt 26 § tredje stycket AGL företes ett intyg från bank, mäklare eller annan sakkunnig. För sådana

" värdepapper som inte är börsnoterade skall enligt det nämnda lagrummet företes ett av länsstyrelsen utfärdat bevis om senast åsatt värde vid förmögenhetstaxcrtingen.

Genom riksdagsbeslut våren 1982 (prop. 1981/82:191. SKU 65. rskr 368, SFS 1982:338) ändrades reglerna vid förmögenhetsbeskattningen för värderingen av aktier i rörelsedrivande bolag som —- utan att vara börsnoterade — är föremål för omsättning på kapitalmarknaden (se 4§ sjätte stycket lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt). Ändringen innebär att sådana aktier i förmögenhetsskattesammanhang inte behöver tas upp till marknadsvärdet utan får värderas enligt de i allmänhet mera förmånliga reglerna som gäller för aktier i rörelsedrivande familjeföretag. De nya reglerna tillämpas första gången vid 1983 års taxering. Någon motsvarande ändring av reglerna för värderingen av aktier i marknadsbolag genomfördes inte på arvs- och gävoskattesidan (23 § B AGL).

Ändäringen i fråga om förmögenhetsbeskattningen av aktier i marknadsbolag medför att det underlag som enligt 26 § tredje stycket AGL skall företes för värderingen av sådana aktier vid tillämpning av AGE kan bli missvisande. Lagrummet bör därför ändras. Jag föreslår att den ordning som redan nu tillämpas beträffande underlag för värderingen av börsnoterade värdepapper skall komma till användning även i fråga om andra värdepapper som omsätts på kapitalmarknaden. Också till ledning för värderingen av sistnämnda slag av värdepapper bör således ett intvg utfärdat av bank eller annan sakkunnig företes.

Mitt förslag föranleder ändring i 26 § tredje stycket AGL.

2.6 Beslut till det bättre för den enskilde

AGL innehåller ingen regel som säger att den myndighet som beslutar om arvs- och gåvoskatt har rätt att besluta också tll det bättre för enskild utan men för motstående enskilt intresse.

JO föreslar att en sådan regel skall införas i AGL. Han pekar på att frågan är uttryckligt reglerad på andra delar av skatteområdet genom 295§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Med undantag för kammarkollegiet tillstyrker remissinstanserna förslaget. Enligt kammarkollegiet är en sådan föreskrift obehövlig eftersom överrätterna enligt fast praxis i dag utan yrkande ändrar beslut till det bättre för enskild.

Jag har förståelse för JO:s strävan att i klarhetens intresse komplettera AGL med en bestämmelse av det nu diskuterade slaget. Som kammarkollegiet framhållit torde det dock stå helt klart att den rätt som JO efterlyser redan finns. Något sakligt behov av en ny regel finns således inte och jag anser det därför inte påkallat att genomföra JO:s förslag.

| . 17. 2.7 Ikraftträdandet

De föreslagna ändringarna i AGL bör träda i kraft den 1 juli 1983. För tillämpning av de nya bestämmelserna om anstånd med skattebetalning och återbetalning av skatt bör dock krävas att beslutet om skatten har fattats efter ikraftträdandet.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga!

4 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

5 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Av bilagan har här endast tagits med förslaget om ändring i 22 82 mom. Lagförslaget i Övrigt överensstämmer med propoösitionens lagförslag.

: "Bilaga

- Det remitterade lagförslaget

Transumt Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

2 mom.! Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets taxeringsvärde avsett. nedgätt i värde genom eldsvåda. vattenflöde eler annan dvlik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller ännan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av rörelse, i vilken egendomen varit använd. eller av annan liknande anledning, skall länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor. efter verkställd utredning. äsätta egendomen särskilt värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.

Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett ä fust egendom eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, till- eHer ombyggnad eller väsentlig förändring av rörelse, vari egendomen varit använd, eller annan liknande anledning. äger beskattningsmyndigheten hos länsstyrelsen påkalla att egendomen för ändamål, som i föregående stycke sägs, åsättes särskilt värde.

Fast egendom, för vilken icke Fast egendom som inte har särskilt finnes särskilt taxeringsvärde. skall taxeringsvärde skall också värderas ock av länsstyrelsen åsättas värde till av länsstyrelsen till ledning för arvsledning för arvsskattens bestämman- skattens bestämmande. Det åligger de. Det åligger skattskyldig, bout- skattskyldig. boutredningsman eller redningsman eller testamentsexeku- testamentsexekutor att ansöka om tor att göra ansökan härom. Värde- detta. Beskattningsmyndigheten får ring som nu sägs är dock icke erfor- också begära sådan värdering. Om derlig, där det finnes uppenbart, att beskattningsmyndigheten inte begär egendomens värde ej överstiger det behöver värderingen inte göras i 10.000 kronor. de fall det är uppenbart, att egen-

domens värde inte överstiger 50) 000

kronor.

Vid värdesättning enligt detta Vid värdering enligt detta moment moment skall hänsyn tas till egen- skall hänsyn tas till egendomens domens beskaffenhet vid den tid- beskaffenhet vid den tidpunkt som punkt som avses i 218. Värdet skall avses i 21 §. Värdet skall uppskattas uppskattas enligt de grunder som enligt de grunder som gäller för gäller för bestämmande av tax- bestämmande av taxeringsvärde året -.eringsvärde året före det är då denna före det år då denna tidpunkt inföll. tidpunkt inföll. Föreskrifterna 1228 Föreskrifterna i 22: $ I mom, andra 1 mom. andra och tredje meningar- och tredje meningarna skall därvid

I Senaste lydelse 1982:339.

[

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse na skall därvid tillämpas. Sökunden tillämpas. Skatskyldig, boutredskall lämna länsstyrelsen de upplvs- ningsman eller testamentsexekutor ningar som behövs för prövninp av skall lämna länsstyrelsen de upplvsansökningen. Länsstyrelsen får i ningar som behövs för prövning av ärendet inhämta yttrande från ord- ansökningen. Länsstyrelsen får i föranden i fastighetstaxeringsnämnd ärendet inhämta yttrande från ordför det distrikt, inom vilket egen- föranden i fastighetstaxeringsnämnd domen är belägen. Länsstyrelsen får för det distrikt. inom vilket egenäven besluta om besiktning av egen- domen är belägen. Länsstyrelsen får domen. Har ärendet tagits upp på även besluta om besiktning av egenansökan, får dock sådant beslut fat- domen. Har ärendet tagits upp på tas' endast om sökanden åtar sig att ansökan av annan än beskattningsbetala kostnaderna för besiktning- myndigheten, får dock sådant beslut en. I fall som avses i andra stycket fattas endast om sökanden iätar sig skall kostnaderna betalas av allmän- att betala kostnaderna för besiktna medel. ningen. Hur värderingen begärts av

beskattningsmyndigheten skall kost-

naderna betalas av allmänna me-

del.

Länsstyrelsens beslut enligt detta moment fär inte överklagas.

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1983-03-29

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Delin, justiticrådet Bengtsson,

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1983 har . regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för finansdepartementet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Per Anders Lindgren.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

22§

Den avsedda innebörden av 2 mom. tredje stycket torde vara att den enskilde inte behöver ansöka om värdering i fall där egendomens värde uppenbarligen inte överstiger 50.000 kronor. Detta kommer bättre fram om stycket får följande lydelse: ”Fast egendom... om detta. Värdering behövs dock inte om det är uppenbart att egendomens värde inte överstiger 50.000 kronor. Länsstyrelsen skall vidare göra värdering om beskattningsmyndigheten begär det.”

'n An LT.

Regleringen i 2 mom. av tidpunkten för första inbetalningen när anständ har beviljats — som i och för sig innebär en förbättring från den skattskyldiges synpunkt — kan ge upphov till den komplikationen att, trots att ansökningen kommit in inom den tid som föreskrivs i 3 mom., något anståndsbeslut inte hinner meddelas innan betalningsfristen — sex veckor från skattens fastställande — går ut: utredningen om förutsättning föreligger för anstånd kan tänkas kräva en viss tid. Det framstår som stötande om en skattskyldig. som i och för sig är berättigad till anstånd, i en sådan situation skulle vara skyldig att likväl inbetala skatten för att undgå indrivningsåtgärder och restavgift. Även om den skattskyldige väli allmänhet torde se till att ansökningen inges i god tid, kan det sättas i fråga om inte beskattningsmyndigheten respektive överrätten bör få möjlighet att tills vidare ge uppskov med inbetalningen i avvaktan på beslut i anståndsfrågan. ”

Enligt andra stycket av paragrafen - som har 87§ uppbördslagen (1953:272) vill förebild — kan, om hovrätten fastställt skatten till lägre belopp

än granskningsmyndigheten medgett eller yrkat, myndigheten i fråga anmäla hinder mot återbetalning, med verkan att länsstyrelsen kan medge återbetalning endast under förutsättning som anges i styckets sista mening. Med tanke på de begränsade möjligheter som idag föreligger att erhålla prövningstillstånd i fråga om hovrättens beslut kan det ifrågasättas om sakliga skäl finns för en regel av detta slag. Eftersom en motsvarande bestämmelse förekommer i uppbördslagen och dessutom en översyn av arvsoch gåvoskattelagstiftningen är avsedd vill lagrådet dock inte motsätta sig bestämmelsen.

sr

Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1983-04-07

Närvarande: statrådet I. Carlsson, ordförande. och statsråden Lundkvist. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson. Leijon, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R.Carlsson. Holmberg, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om vissa ändringar i reglerna om uppbörd av arvs-

och gåvoskatt, m.m.

Föredraganden anmäler lagrädets yttrande! över förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gävoskatt.

Föredraganden redogör för lagrådets vttrande och anför.

22§ 2 mom.

Lagrådet har förslagit en ändring av huvudsakligen språklig natur i tredje stycket. Syftet med lagrådets förslag är att det klarare skall framgå att skyldigheten att ansöka om länsstyrelsevärdering inte gäller i de fall :egendomens värde uppenbart understiger 50 000 kr.

Föreskriften får givetvis inte tolkas så att skyldigheten att ansöka om värdering även omfattar det fall då egendomens värde ligger under den valda beloppsgränsen. Jag delar uppfattningen: att den av lagrådet föreslagna lydelsen bättre klargör detta och biträder därför förslaget.

55§

De nya anståndsreglerna kan i vissa fall leda till att frågan om anstånd inte hinner avgöras före utgången av den ordinarie betalningsfristen på sex veckor från dagen för skattebeslutet. För den situationen har lagrådet satt i fråga om inte beskattningsmyndigheten resp. överrätten bör få möjlighet att t.v. ge uppskov med inbetalningen i avvaktan på beslutet i anståndsfrågan. |

!'Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17 mars 1983.

För egen del vill jag först framhålla att det remitterade förslaget innebär att den som beviljas anstånd efter utgången av den ordinarie betalningsfristen kan betala det första delbeloppet inom tre veckor från dagen för anståndsbeslutet utan att träffas av någon restavgift. Lagrädets invändning tar säledes främst sikte på att det inte finns några uttryckliga föreskrifter om att man kan avvakta med indrivningsåtgärder till dess anståndsfrågan har avgjorts. Jag vill då erinra om att samma förhållande gäller på skatteområdet i övrigt. Enligt vad jag erfarit tillämpar man där i praktiken den ordningen att indrivningsåtgärder får anstå i avvaktan på beslutet i anståndsfrågan. Jag förutsätter att det skall vara möjligt att använda liknande rutiner även när det gäller arvs- och gävoskatt. Mot den nu angivna bakgrunden anser jag det inte f.n. påkallat att i AGL föra in en särskild föreskrift av det slag som lagrådet har efterlyst.

708 Jag delar lagrådets uppfattning att behovet av en rätt för kammarkollegiet att i vissa fall anmäla hinder mot återbetalning av arvs- och gåvoskatt inte är lika uttalat som när det gäller t.ex inkomstskatt. Det handlar dock enligt min mening inte om så skilda förutsättningar i detta avseende att man bör välja en annan lösning när AGE:s återbetalningsregler nu anpassas till vad som gäller enligt UBL. Som lagrådet antytt finns det naturligtvis skäl att närmare överväga frågan vid den kommande översynen av AGL.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga det av lagrädet granskade förslaget med vidtagen ändring.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och belutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

e

minab/gotab Stockholm 1983 75095