om godkännande av överenskommelsen den 15 juni 1983 om ändring av samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962
Regeringens proposition
1983/84: 24
om godkännande av överenskommelsen den 15 juni 1983 om ändring
av samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet);
beslutad den 13 oktober 1983.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
INGVAR CARLSSON
SVANTE LUNDKVIST
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse
om ändring av 1962 års nordiska samarbetsöverenskommelse. det s.k. Helsingforsavtalet. Överenskommelsen syftar till att stärka Färöarnas, Grönlands och Ålands ställning i det nordiska samarbetet. Ändringarna innebär bl. a. att Nordiska rådets medlemsantal ökas.
I Riksdagen 1983!84.1 saml. Nr 24
Prop. 1983/84: 24 [85]
Utdrag UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1983-10-13
Närvarande: statsråden EL. Carlsson. ordförande, Lundkvist. Feldt. Sigurd-
sen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Andersson, Rainer, Boström. Bodström. Göransson. R. Carlsson, Holmberg, "Thunborg
Föredragande: statsrådet Lundkvist
Proposition om godkännande av överenskommelsen den 15 juni 1983 om ändring i samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavtalet)
I Inledning
Vid Nordiska rådets 28:e session är 1980 i Reykjavik beslöts att ett danskt regeringsförslag om färöisk och grönländsk representation i rådet jämte ett medlemsförslag om självständig färöisk representation skulle behandlas i rädets juridiska utskott. I en skrivelse den 5 september 1980 till rädets presidium föreslog utskottet att frågan om Färöarnas och Grönlands samt även Ålands representation skulle utredas särskilt. Vid ett möte
mellan presidiet och de nordiska ländernas statsministrar den 27 november
1980 träffades överenskommelse om att ge en särskild kommitté i uppdrag
att utreda hur Färöarna, Grönland och Äland skulle kunna ges en tillfreds-
ställande representation i Nordiska rådet.
I september 1982 avlämnade kommittén!. vanligen benämnd Petrikom-
mittén. sitt betänkande (NU 1982:6) Färöarnas. Grönlands och Ålands representation I Nordiska rådet. Frågan behandlades härefter av Nordiska rädets juridiska utskott. som
avgav ett betänkande över förslagen den I8 januari 1983. Vid sin 31:a session I Oslo den 23 februari 1983 antog Nordiska rådet fem rekommenda-
t Vid avlämnandet av betänkandet bestod kommittén av statsrådet Carl Axel Petri, Sverige. ordförande. stortingsrepresentant Guttorm Hansen. Norge, vice ordförande. kulturminister Fise Östergaard och fölketingsman Ib Stetter, Danmark, justitieminister Christoffer Taxell och riksdagsledamot Elsi Hetemäki-Olander. Finland. Justitie- och kyrkominister Fridjon Thördarson och alltinesman Haildor Asgrimson, Island. justitieminister Mona Rakke. Norge samt riksdagsman Svante Lundkvist. Sverige.
tioner (nr $—9/1983), på grundval av förslagen i utskottsbetänkandet. I rekommendationerna hemställs att regeringarna i de nordiska länderna
genomför vissa ändringar i 1962 års nordiska samarbetsöverenskommelse,
det s.k. Helsingforsavtalet, i allt väsentligt grundade på Petrikommitténs förslag. |
Inom de nordiska samarbetsministrarnas ställföreträdarkommitté utarbetades härefter ett förslag till överenskommelse om ändring av Helsingforsavtalet i syfte att efterkomma Nordiska rädets rekommendationer. Förslaget. som helt överensstämmer med rådets rekommendationer, över-
lämnades till Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna). Regeringen
beslutade den 9 juni i år att Sverige skulle underteckna överenskommelsen
och uppdrog åt mig i egenskap av samarbetsminister att göra det. Överens-
kommelsen, som skall ratificeras. godkändes och undertecknades av samtliga nordiska länder vid ett möte i Reykjavik den 15 juni 1983. Den har
upprättats på de fem nordiska språken och texterna har samma giltighet.
Den svenska texten av överenskommelsen bör fogas till protokollet som bilaga.
2 Gällande bestämmelser Nordiska rådets verksamhet inleddes är 1952. Frän början byggde den inte på någon internationellrättslig överenskommelse utan på nationella
beslut som fattades av var och en av de fem suveräna nordiska staterna.
Rådet utgjorde ett organ för samråd mellan ländernas parlament och rege-
ringar med tyngdpunkt på parlamenten. De europeiska marknadsfrågornas utveckling aktualiserade dock så småningom frågan om fastare former för det nordiska samarbetet. År 1962 ingicks Helsingforsavtalet. Härigenom fick de allmänna målen för det redan långt utvecklade mellanstatliga sumarbetet en övergripande avtalsram.
Med anledning av ett danskt regeringsförslag år 1967 om representation för Färöarna i Nordiska rådet och en äländsk framställning om medlems-
skap tillsattes samma år en kommitté bestående av de fem nordiska justi-
tieministrarna och rådets presidium för att utreda frågan. Kommittén (den s.k. Klingkommittén) gav är 1969 en slutrapport med förslag om formerna för Färöarnas och Ålands representation i rådet. Förslaget antogs uv de fem nordiska länderna och föranledde ändringar i Nordiska rådets stadga.
Ändringarna, som alltså innebär att Färöarna och Aland gavs representation i rådet, trädde i kraft den I januari 1970. I samband med vissa ytterligare ändringar år 1971 i Helsingforsavtalet upphävdes Nordiska rådets stadga och dess bestämmelser fördes in i Helsingforsavtalet. Avtalet har reviderats vid ytterligare ett tillfälle.”
"Texten till Helsingforsavtalet i dess ursprungliga lydelse är intagen som bilaga till prop. 1962: 154 (publicerad i SÖ 1962: 14). Beträffande ändringsöverenskommelser
är 1971 och år 1974, se prop. 1971:50 (SÖ 1971:12) resp. prop. 1973: 122 (SÖ
1974:31). Den svenska texten till Helsingforsavtalet i dess nu gällande lydelse finns vidare återgiven i foldern Nordiska samarbetsavtal (1980) som har getts ut av Nordiska rådet och Nordiska ministerrädet. [| Riksdagen 198384. 1 saml. Nr 24
Prop. 1983/84:24 : 4
Genom Helsingforsavtalet har staterna förbundit sig att bevara och
ytterligare utveckla samarbetet på de rättsliga, kulturella, sociala och
ekonomiska områdena samt i fråga om samfärdseln och miljövården. Nor-
diska rådet och Nordiska ministerrådet är de viktigaste av de samarbetsorgan som skall förverkliga samarbetsavtalets syften. Deras verksamhet regleras I avtalet.
Vidare har slutits särskilda samarbetsavtal bl. a. när det gäller nordiskt
kulturellt samarbete. Detta samarbete avser de tre huvudområdena utbildning, forskning och allmän kulturell verksamhet. Syftet är bl. a. alt stärka
och intensifiera kulturellt samarbete i vid bemärkelse och att öka den samlade effekten av ländernas insetser. Nordiska rådet är enligt Helsingforsavtalet samarbetsorgan för de nor-
diska ländernas parlament och regeringar. Dess uppgift är att ta initiativ och ge räd i frågor som avser samverkan metlan länderna. Det sker genom
rekommendationer till ministerrådet eller regeringarna.
Rådet består av 78 valda medlemmar samt av regeringsrepresentanter och representanter för Färöarnas fandstyre och Ålands landsskapsstyrelse.
De valda medlemmarna utses på följande sätt. Danmarks folketing väljer inom sig 16, Finlands riksdag 17, Islands allting 6, Norges storting 18 och
Sveriges riksdag 18 medlemmar i rådet. Vidare väljer Färöarnas lagting två
och Ålands landsting en medlem i rådet. Dessutom väljer vart och ett av dessa organ motsvarande antal suppleanter.
Regeringsrepresentanterna utses inom de nordiska regeringarna till det antal som dessa önskar. Färöarnas landsstyre och Älands landskapsstyrelse utser vardera en representant bland sina medlemmar. Representanterna saknar rösträtt i rädet.
Danmarks rikes delegation vid Nordiska rådets session består dels av de medlemmar som har valts av folke"inget och lagtinget, dels av de representanter som har utsetts av regeringen och landsstyret. Finlands delegation består dels av de medlemmar som har valts av riksdagen och landstinget dels av de representanter som har utsetts av regeringen och landsskapsstyrelsen. För ettvart av de övriga länderna består delegationen av de medlemmar som har valts av foikrepresentationen och av de representanter som har utsetts av regeringarna.
De nordiska ländernas regeringar skall enligt Helsingforsavtalet samar-
beta i Nordiska ministerrådet. Ministerrådet skall fatta beslut i den ut-
sträckning som framgår av avtalet och andra överenskommelser mellan
länderna. Även i övriga samarbetsfrågor skall ministerrådet svara för
samarbetet mellan de nordiska lär.dernas regeringar samt mellan regeringarna och Nordiska rådet.
I ministerrådet ingår en eller flera regeringsmedlemmar från varje land. Ministerrådet kan säledes vara sammansatt av samarbetsministrar eller av fackministrar eller en kombination av dessa.
3 Petrikommitténs förslag
Som jag har nämnt i det föregående fick Petrikommittén i uppdrag att utreda hur Färöarna, Grönland och Åland skulle kunna ges en tillfredsställande representation i Nordiska rådet. Kommittén skulle emellertid själv fastställa sitt mandat.
Diskussioner med företrädare för Färöarna. Grönland och Åland gav vid handen att man ville att kommittén bl.a. skulle undersöka möjligheterna för dem att — vara representerade med egna valda medlemmar i rådet utan att dessa
ingår i den danska resp. finska delegationen —- Färöarna och Grönland med vardera tre eller fyra och Åland med två medlemmar.
— ha fast representation i ministerrådet och ha rätt att delta i rådets beslut.
i varje fall i frågor som direkt berör dem och omfattas av deras självsty-
relsekompetens.
I sitt betänkande konstaterade Petrikommittén att samarbetet inom ra-
men för Nordiska rådet bygger på förutsättningen att de enskilda medlemmarna kan upprätthålla internationella förbindelser och bl.a. sluta avtal
med varandra. Samarbetet tar även sikte på medlemmarnas relationer till
andra stater. Kommittén framhöll att Färöarna. Grönland och Åland visserligen intar en särställning genom den vittgäcnde autonomi de har i flera hänseenden gentemot Danmark resp. Finland. Deras ställning grundas emellertid på intern nationell dansk och finsk lagstiftning. Självstyrelsen omfattar inte relationerna till främmande stater. alltså inte utrikespolitik eller förbindelser med utlandet. Självstyrelsekompetensen innefattar sålunda inte möjligheter att självständigt ingå avtal liknande Helsingforsavtalet eller att upprätta förbindelser med andra stater såsom förutsätts i detta.
En majoritet i kommittén ansåg mot bakgrund av nu redovisade förhäl-
landen att Färöarna. Grönland och Åland inte kunde likställas med de suveräna staterna I Nordiska rädet. Däremot fann kommittén att Färöarna.
Grönland och Åland på grund av sin relativt vittgående självstyrelsekom-
petens borde ges en särskild ställning inom ramen för det nordiska samar-
betet. Et mer aktivt engagemang i det nordiska samarbetet från Färöar-
nas. Grönlands och Älands sida kunde enligt kommitténs mening bäst
uppnås om deras ställning i Nordiska rådet så långt som möjligt återspeglar
självstyrelsekompetensen. Å andra sidan var det enligt kommittén olämpligt att frågor som rör interna förhållanden eller relationer mellan Danmark och Finland, å ena sidan. och Färöarna, Grönland resp. Aland. å andra sidan, blir föremål för behandling i något organ utanför dessa länder. Värderingar eller tolkningar av självstyrelsekompetensen borde säledes
ara förbehållna de nationella myndigheterna eller domstolarna och fick
enligt kommitténs mening inte föras upp i samarbetet i Nordiska rådet eller
Nordiska ministerrädet.
Petrikommittén konstaterade att den hittillsvarande ordningen för Fär-
öarnas och Ålands parlamentariska representation i Nordiska rådet har inneburit att det danska folketinget och den finska riksdagen har fått
minska antalet parlamentariska företrädare till förmån för Färöarna resp.
Åland. Att Danmarks folketing och Finlands riksdag skulle tvingas att vtterligare minska den parlamentariska representationen i rådet kunde inte
godtas från dansk och finländsk sida inom kommittén. Härvid hänvisades till att det skulle uppstå svårigheter för ländernas folkvalda församlingar
att i fortsättningen vara representerade på ett tillfredsställande sätt i rådet och dess utskott. En utökning av det sammanlagda antalet valda representanter i rådet framstod därför som oundviklig för kommittén.
En lämplig ordning var enligt Petrikommittén att de fyra stora nordiska
länderna utser samma antal parlamentariska representanter. En ökning av den danska och finska representationen borde därför åtföljas av en ökning
av de isländska. norska och svenska representationerna. Kommittén förordade mot denna bakgrund att Danmark, Finland, Norge och Sverige får
välja 20 medlemmar och Island sju medlemmar i rådet. Den föreslagna
lösningen innebär att Danmarks folketing väljer 16 medlemmar, Finlands riksdag 18 medlemar och parlamenten i resp. Färöarna. Grönland och
Åland vardera två medlemmar i rådet.
F.n. utser Färöarnas landsstyre och Ålands landskapsstyrelse vardera
en ”regeringsrepresentant”" att ingå i rådet. Kommittén ansåg att Färöar-
na. Grönland och Åland själva bör kunna bestämma det antal ”regerings-
representanter” som de önskar skall ingå i rådet.
Petrikommittén föreslog vidare att Färöarnas och Grönlands landsstyren liksom Ålands landskapsstyrelse skall få rätt att väcka förslag i Nordiska
rådet. Likaså förordade kommittén att företrädare för Färöarna. Grönland
och Åland skall ges vissa möjligheter att delta i arbetet i rådets utskott. Detta förslag, som i huvudsak innebär en formalisering av nu gällande ordning, föranleder inte någon ändring i Helsingforsavtalet.
Vad härefter angår arbetet inom ministerrådet och ämbetsmannakom-
mittéerna ansäg Petrikommittén att den rätt som i ett ministerrådsbeslut år 1976 medgavs representanter för Färöarnas och i fortsättningen även Grönlands landsstyren samt Ålands landsskapsstyrelse att delta i detta arbete borde formaliseras genom uttryckliga regler i bl. a. Helsingforsavta-
let. Samtidigt fann kommitténs rnajoritet att Färöarna, Grönland och
Åland inte borde ges någon i Helsingforsavtalet uttalad beslutanderätt i ministerrådet. Däremot borde enligt kommittén tillskapas en anslutningsrätt som innebär att beslut av ministerrådet är bindande för Färöarna, Grönland och Åland i den mån de ansluter sig till beslutet i enlighet med
självstyrelseordningarna. En sådan rätt borde utformas så att den ger möjlighet till anslutning såväl direkt i samband med att ministerrådet fattar sitt beslut som i efterhand.
4 Behandlingen i Nordiska rådet
Petrikommitténs förslag rörande ändringar i Helsingforsavtalet godtogs i allt väsentligt av Nordiska rådets juridiska utskott. Utskottet förordade dock den ändringen i kommitténs förslag att de färöiska. grönländska och
åländska rådsmedlemmarna skulle betecknas som "delegationer". Dessa
delegationer skulle i sin tur ingå i Danmarks resp. Finlands delegation.
Som en följd av utskottets förslag kommer det att framgå direkt av Helsingforsavtalet att. när det gäller de interna förhållandena inom Danmarks
resp. Finlands delegation. Färöarna, Grönland och Åland har att själva
bestrida sina kostnader för att delta i rådets arbete och för att anställa sekretariatspersonal.
Juridiska utskottet föreslog vidare en ändring i Helsingforsavtalets art. 8 som innebär att skoleleverna i Norden fortsättningsvis skall undervisas inte bara om de nordiska länderna utan också om språk. kultur och sam-
hällsförhållanden i de självstyrande områdena.
Nordiska rådet antog med stor majoritet juridiska utskottets förslag till rekommendationer angående ändringar i Helsingforsavtalet (nr 5—8/1983). Rådet antog vidare en rekommendation om ändring av art. 58 i Helsing-
forsavtalet (nr 9/1983). Ändringen innebär i huvudsak att plenarförsamling-
en eller, efter dess bemyndigande. presidiet för varje budgetår skall besluta
hur de gemensamma utgifterna skall fördelas mellan delegationerna.
5 Ändringarna i Helsingforsavtalet
Beträffande ändringen i art. & hänvisas till vad jag har anfört i föregåen-
de avsnitt.
L art. 44 slås fast att det nordiska samarbetet sker inte bara mellan de nordiska länderna och deras regeringar utan att I detta samarbete ingår
också Färöarnas, Grönlands och Ålands folkrepresentationer och lands-
styren resp. landskapsstyrelse.
Art. 47 innehåller bestämmelser om Nordiska rådets sammansättning.
Den närmare innebörden av artikeln har jag redovisat under avsnitt 3.
I art. 48 anges vad som avses med de olika ländernas samt Färöarnas. Grönlands och Ålands delegationer. På denna punkt hänvisas till vad jag har anfört i avsnitt 4.
I art. 49 första stycket slås fast att regeringsrepresentanterna samt landsstyrenas och landskapsstyrelsens representanter inte har rösträtt i
rådet.
Genom ändringen i art. 55 första stycket ges jämväl Färöarnas och
Grönlands landsstyren samt Älands landskapsstyrelse rätt att väcka förslag i Nordiska rådet. Sådan rätt tillkommer även ministerrådet och med-
lemmar i rådet. dvs. genom ändringarna i art. 47 också medlemmar utsedda av parlamenten i Färöarna. Grönland och Åland.
Ändringen i art. 58 har berörts i avsnitt 4.
I art. 60 första stycket föreskrivs att Färöarnas och Grönlands landsstyren samt Ålands landsskapsstyrelse deltar i ministerrädets arbete.
I ar. 61 första stycket anges att medlemmar av landsstyre eHer av landsskapsstyrelsen liksom regeringsmedlemmar i undantagsfall kan företrädas av härtill befullmäktigade personer vid ministerrådets sammanträden. I samma stycke görs vidare en redaktionell ändring.
Till art. 63. som reglerar ministerrådsbeslutens bindande verkan, har fogats ett nytt andra stycke. Ändringen innebär att ministerrådets beslut i en viss fråga inte omedelbart binder Färöarna. Grönland och Åland om deras självstyrelscordningar inte tillåter Danmarks resp. Finlands regering att fatta för dem bindande beslut i denna fråga. Vidare reglerar det föreslagna stycket den anslutningsrätt som jag har berört i avsnitt 3.
6 Föredragandens överväganden
Son jag har nämnt i det föregående inleddes Nordiska rådets verksamhet är 1952. Först genom Helsingforsavtalet är 1962 fick dock det nordiska samarbetet fastare förmer och man skapade en övergripande avtalsram för detta samarbete.
Genom ändringar är 1970 i Nordiska rådets stadga erhöll läröarna och Aland representation i Nordiska rådet. Nästa steg togs är 1976. Nordiska ministerrådet beslutade då att ge företrädare för Färöarnas landsstyre och Alands landskapsstyrelse rätt att delta i möten med ministerrådet och ämbetsmannakommittéer när frågor av intresse för Färöarna och Äland behandlas.
Den I maj 1979 genomfördes en självstyrelscordning för Grönland. Härigenom skapades även för Grönlands vidkommande i stort sett samma autonoma förhållande till Danmark som Färöarna hade haft sedan år 1948. Som jag har nämnt tidigare laåde är 1980 den danska regeringen fram ett förslag om självständig representation i Nordiska rådet för Färöarna och Grönland. BI. a, detta regeringsförslag ledde sedermera tull att en kommitté = Petrikommittén — tillsattes för att undersöka möjligheterna att åstadkomma självständig representation för Färöarna. Grönland och Åland
samt att granska de praktiska konsekvenserna av en sädan ordning.
Jag har i det föregående redogjort för Petrikommitténs förslag och den positiva behandlingen av dessa förslag i Nordiska rådet. Som jag vidare har nämnt har senare utarbetats en fullständig text till en överenskommelse om ändring av Helsingforsavtalet. Överenskommelsen har undertecknats vid ett möte den 15 juni 1983 i Reykjavik mellan de nordiska samarbetsministrarna. Den träder i kraft 30 dagar efter det att den har ratificerats av samtliga nordiska stater. Vid samma tillfälle undertecknades en överenskommelse om ändring av överenskommelsen den 6 november
1972 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om samarbete på transport- och kommunikationsomrädet (transportöverenskommelsen). Även denna överenskommelse liksom en tidigare undertecknad överens-
kommelse om ändring av det s.k. kulturavtalet mellan de nordiska län-
derna föranleds av Nordiska rådets rekommendation 5/1 1983 angäende Färöarnas, Grönlands och Älands medverkan i det nordiska samarbetet. De bäda sistnämnda överenskommelserna fordrar inte riksdagens medverkan.
Jag vill framhålla att de ändringar av Helsingforsavtalet som nu förelig-
ger har vunnit anslutning i alla de fem nordiska länderna liksom på Färöar-
na, Grönland och Åland. Ändringarna är enligt min mening väl avvägda. De kommer också att få stor betydelse när det gäller att bredda och fördjupa det nordiska samarbetet. Ett vidgat deltagande i detta samarbete från Färöarnas, Grönlands och Ålands sida bidrar till att öka kunskaperna om och samhörigheten med de områden i Norden som på grund av sitt geografiska läge har sin egen historia, sina egna kulturella traditioner och sina speciella problem. Samtidigt markeras den särskilda ställning som Färöarna, Grönland och Äland har inom sin nationstillhörighet samt viljan att respektera denna särskilda ställning I det nordiska samarbetet. Mot bakgrund av det nu anförda förordar jag att Sverige ratificerar överenskommelsen om ändring av Helsingflorsavtalet. Motsvarande förslag kan
väntas att inom kort bli framlagda för parlamenten i Danmark, Finland,
Island och Norge.
7 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna överenskommelsen den 15 juni 1983 om ändring av
samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962 mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige.
8 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden lagt fram.
Bilaga
Overenskommelse
om ändring av samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige
Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar.
vilka genom överenskommelser av den 13 februari 1971 och den HH mars 1974 ändrat samarbetsöverenskornmelsen den 23 mars 1962 mellan de nordiska länderna,
vilka finner det ändamälsenligt att göra vissa ändringar i överenskommelsen för att ge Färöarna och Äland en utökad representation i Nordiska
rädet och Nordiska ministerrådet samt för att ge Grönland samma repre-
sentation I dessa organ,
har enats om följande:
I
Artiklarna 8, 44, 47, 48, 49, 55, 58, 60, 61 och 63 i samarbetsöverenskommelsen skall erhålla följande nya lydelse.
Artikel 8
"Undervisningen och utbildningen skall i skolorna i de nordiska länderna I lämplig omfattning innefaita undervisning om språk, kultur och allmänna samhällsförhållanden i de övriga nordiska länderna, inbegripet Färöarna, Grönland och Åland.”
Artikel 44
"I Nordiska rädet samarbeta de nordiska ländernas samt Färöarnas, Grönlands och Ålands fölkrepresesentationer, ländernas regeringar samt Färöarnas och Grönlands landsstyren och Älands landskapsstyrelse. Rädet är initiativtagande och rådgivande i frågor. som avse samverkan mellan alla eller några av dessa länder och Färöarna, Grönland och Aland, samt har i övrigt de uppgifter som framgå av denna och andra överenskommelser.”
Artikel 47
”Rädet består av 87 valda medlemmar, regeringsrepresentanter och representanter för Färöarnas och Grönlands landsstyren och Alands landskapsstyrelse. .
Av medlemmarna väljer Danmerks folketing sexton, Finlands riksdag aderton, Islands alting sju, Norges storting och Sveriges riksdag vardera tjugo samt ett vart av Färöarnas lagting och Grönlands och Ålands landsting två. Dessutom väljer varje församling motsvarande antal suppleanter.
Val av medlemmar och suppleanter förrättas årligen och gäller för tiden ull nästa val. Vid val skola olika politiska meningsriktningar givas repre-
sentation i rådet.
Endast den som är medlem av den församling som förrättat valet kan vara vald medlem eller suppleant i rådet.
Rergeringarna, ländsstyrena och ländskapsstyrelsen utse bland sina medlemmar det antal representanter som de önska.”
Artikel 48
"Danmarks rikes delegation består av de av folketinget valda medlem-
marna och de av regeringen utsedda representanterna samt av Färöarnas
och Grönlands i andra stycket nämnda delegationer. Finlands delegation består av de av riksdagen valda medlemmarna och de av regeringen utsedda representanterna samt av Ålands i andra stycket nämnda delegation. För ettvart av de övriga länderna består delegationen av de av folkrepresentationen valda medlemmarna och de av regeringen utsedda represen-
tanterna.
Färöarnas delegation består av de av tagtinget valda medlemmarna och de av landsstyret utsedda representanterna. Grönlands delegation består av de av landstinget valda medlemmarna och de av landsstyret utsedda representanterna. Ålands delegation består av de av landstinget valda medlemmarna och de av ländskapsstyrelsen utsedda representanterna.
Med ”delegation” förstås i artiklarna 52.53. 54 första stycket. och 58 andra stycket, landets delegation.”
Artikel 49
”Regeringsrepresentanterna samt laändsstyrenas och landskapsstyrelsens representanter ha icke rösträtt i rådet.
I frågor, som angä tillämpningen av överenskommelser mellan vissa länder, ha endast medlemmar från dessa länder rösträtt.”
Artikel 55
"Regering. Färöarnas och Grönlands tandsstyren. Ålands landskapsstyrelse, ministerrådet och medlem ha rätt att väcka förslag i rädet.
Förslag skall beredas av utskott innan det slutbehandlas inom rådet.”
Artikel 58
"Varje delegation svarar för utgifterna för sitt deltagande i rådet.
Pienarförsamlingen. eller efter plenarförsamlingens bemyndigande presidiet. fattar för varje budgetår beslut om hur de gemensamma utgifterna skola fördelas mellan delegationerna. Presidiet kan 1 särskilda fall fatta beslut om att ändrå denna fördelning.”
Artikel 60
”T Nordiska ministerrådet samarbeta de nordiska ländernas regeringar.
Färöarnas och Grönlands landsstyren samt Ålands landskapsstyrelse deltaga i ministerrådets arbete.
Ministerrådet fattar beslut i den utsträckning som angives i denna och andra överenskommelser mellan de nordiska länderna. Även i övriga samarbetsfrågor svarar ministerrådet för samarbetet mellan de nordiska ländernas regeringar och mellan regeringarna och Nordiska rådet.”
Artikel 61
"Medlem av regering. landsstyre eller landskapsstyrelsen kan i undantagsfall vid sammanträde företrädas av härtill befullmäktigad: dock måste minst tre av länderna vara representerade av regeringsmedlemmar.
Varje land utser en regeringsmedlem med uppgift att med biträde av en
ämbetsman svara för samordningen av nordiska samarbetsfrågor.
Ministerrådet bistås i sin verksamhet av ämbetsmannakommittéer och av ministerrådets sekretariat.”
Artikel 63
"Beslut av ministerrådet är bindande för de särskilda länderna. Beslut i
fråga som enligt något lands författning kräver folkrepresentationens god-
kännande binder dock icke detta land förrän folkrepresentationen godkänt beslutet. Erfordras sådant godkännande, skall ministerrådet underrättas härom innan ministerrådet fattar beslutet. Innan folkrepresentationens godkännande givits, är ej heller annat land bundet av beslutet.
Av ministerrådet fattat beslut är bindande för Färöarna, Grönland och
Åland i den mån de ansluta sig till beslutet i enlighet med självstyrelseordningarna. ”
u
Denna överenskommelse skall ratificeras och ratifikationshandlingarna snarast möjligt deponeras I Finlands ministerium för utrikesärendena som skall överlämna bestyrkta kopior av överenskommelsen till de övriga
fördragsslutande parterna.
Överenskommelsen träder i kraft trettio dagar efter den dag då samtliga fördragsslutande parters ratifikationshandlingar deponerats.
Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäktigade ombud i Reykjavik den 15 juni 1983 undertecknat denna överenskommelse i ett exemplar på danska, finska, isländska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter äger samma vitsord.
För Danmarks regering: Christian Christensen
För Finlands regering:
Gustav Björkstrand
För Islands regering: Matthias A. Mathiesen
För Norges regering:
Asbjörn Haugstvedt
För Sveriges regering: Svante Lundkvist
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983