Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagstiftning i syfte att förbättra förutsätt- ningama för framgångsrika avtalsförhandlingar mellan parterna på ar- betsmarknaden. I propositionen föreslås en lag som ger Kungl. Maj:t möjlighet att för en tid av sex veckor frysa ned stridsåtgärder som ho— tar väsentliga medborgarintresscn. Lagen är konstruerad som en full- maktslag med begränsad giltighetstid.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1971: 50 2

Förslag till Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Härigenom förordnas som följer. Har i konflikt om arbetstagares anställnings— eller arbetsvillkor vid— tagits stridsåtgärder som hotar väsentliga medborgarintressen, får Ko— nungen förordna att kollektivavtal,. som senast ägde tillämpning mellan parterna i konflikten, på nytt skall äga giltighet som sådant avtal. Förordnande kan avse en tid av högst sex veckor och gäller längst till den tidpunkt då nytt kollektivavtal träffas.

Denna lag träder i kraft omedelbart. Förordnande får ej avse tid efter den 25 april 1971.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1971: 50 3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 10 mars 1971.

Närraramlu: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, WICKMAN. MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID— BOM. CARLSSON. FELDT.

Chefen för inrikesdepartementet. statsrådet Holmqvist, anmäler ef- ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fullmakt för Kungl. Maj:t att ingripa med anledning av stridsåtgärder på arbets/;mrknaden och anför. ' '

Aktuella arbetstvister

Den 29 december förordnade Kungl. Maj:t särskild l'örliknings- kommission att media i arbetstvisten mellan statens avtalsverk, å ena, samt Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akademikers cen- tralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisations stats- tjänstemannasektion (TCO-S), å andra sidan, om kollektivavtal. Seder— mera förordnade Kungl. Maj:t den 12 februari 1971 ytterligare ledamot i denna förlikn'ingskommission och uppdrog samtidigt är den sålunda utökade kommissionen att medla även i arbetstvist mellan statens av- talsverk, å ena, samt Statsanställdas förbund (SF), å andra sidan, om kollektivavtal.

Den 14 januari 1971 förordnade Kungl. Maj:t dels särskild förlik- ningskommission att medla i arbetstvister om kollektivavtal mellan Sven- ska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet, å ena, och till SACO anslutna organisationer, å andra sidan, dels särskild förlik- ningskommission att medla i motsvarande arbetstvist mellan riksda- gens förvaltningskontor, å ena, samt SACO och SR, å andra sidan.

Den 29 december 1970 förordnade Kungl. Maj:t särskild förliknings- man att medla i arbetstvist om upprättande av nya kollektivavtal mellan domänverket, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, Skogs- och lant- arbctsgivareföreningen och Sveriges skogsägarcföreningars riksförbund, å ena, samt Svenska skogsarbetareförbundet, Sveriges arbetares central- organisation — Skogsfederationen —— och Riksförbundet landsbygdens folk, å andra sidan.

I* Riksdagen 1971. ] saml. Nr 50

• Sida 4
•  Original

Prop. 1971: 50 4

Slutligen förordnade Kungl. Maj:t den 19 februari 1971 särskild för- likningskommission för medling i förhandlingar mellan Svenska ar- betsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) om allmänna grunder för kollektivavtal inom dessa organisationers ge, mensamma avlalsområden.

Förlikningsarbetct har ännu inte lett till resultat.

Kortfattat! översikt över hittills vidtagna stridsåtgärder m. m.

SA C O-områdel

Den 8 januari 1971 strandade SACO de kommunala förhandlingarna och utfärdade samtidigt konfliktvarsel mot Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet. Varslet omfattade ca 2500 SACO- medlemmar inom förvaltningen i 25 kommuner och sju landsting. Den l februari 1971 utlöste SACO den sålunda varslade konflikten. "Den 18 februari 1971 hänsköt Svenska kommunförbundet till kommunal- tjänstenämndcns prövning frågan om vidtagna stridsåtgärder vid so- ciala förvaltningar var att anse som samhällsfarliga. Nämnden fann med fem röster mot en att konflikten vid socialförvaltningar otillbörligt stör- de viktiga samhällsfunktioner om inte dispenser medgavs i den omfatt- ning som oundgängligen fordrades för handläggning av akuta social— vårdsfall.

Den 28 januari varslade SACO om konfliktåtgärdcr även beträffande bl. a. veterinärer vid kommunala köttbesiktningsbyråer. Frågan om den- na konflikt otillbörligt skulle störa samhällsviktiga. funktioner hänsköts därefter till kommunaltjänstenämnden som med fyra röster mot två för— klarade konflikt på detta område vara att anse som samhällsfarlig.

Med anledning av de vidtagna åtgärderna på arbetstagarsidan varsla- de Svenska kanimunför/nmdet och Svenska landstingsförbundet om lockout, omfattande ca 5 700 SACO-medlemmar inom förvaltningen i samtliga kommuner och landsting. Denna lockout trädde i tillämpning i mitten av februari.

Den 28 januari 1971 varslade SACO om strejk fr. o. rn. den 5 februa- ri 1971 omfattande ca 3000 medlemmar på det statliga området. Strejkvarslct berörde centrala myndigheter, rättsväsendet, länsorgan och lokala organ, bl.a. byggnadsstyrelscn, kommerskollegium, luftfartsver- ket, statens centrala frökontrollanstalt, länsstyrelser, besiktningsveteri- närorgnnisationen och kronofogdemyndigheterna. Statens avtalsverk be- gärde med anledning av detta varsel att statstjänstenämnden skulle prö- va om strejk för vissa av de varslade grupperna, bl. a. besiktningsve- terinärer och SACO-medlemmar vid frökontrollanstalten och tjänstemän med beslutanderätt i utbetalningsärenden, skulle otillbörligt störa vikti- ga samhällsfunktioner. SACO återkallade då varslet beträffande des- sa grupper. Strejken i övrigt började den 5 februari 1971. Samtidigt vars-

• Sida 5
•  Original

Prop. 1971:50 5

lade SACO på nytt om strejk fr.o.m. den 13 februari beträffande de grupper som hade hänskjutits till statstjänstenämnden.

Den 17 februari uttalade sig statstjänstenämnden med fem röster mot tre för att strejk vid frökontrollanstalten ej var att anse som satu- hällsfarlig. Två dagar senare förklarade nämnden med fyra röster mot tre och en nedlagd röst att inte heller strejk bland tjänstemän med be- slutanderätt i utbetalningsärenden var att anse samhällsfarlig. Samma dag uttalade nämnden med sju röster mot en att strejk bland besiktnings- veterinärer var att anse som samhällsfarlig. Den 22 februari sattes strejken i fråga om huvuddelen av dessa grupper i kraft.

Den 3 februari 1971 beslutade statens avtalsverk om lockout mot ca 28 000 SACO-medlemmar i statlig tjänst. Den avsåg framför allt lärare i grundskolor, gymnasier och fackskolor, statliga skolor för vuxna, privatskolor, universitet och högskolor, lärarutbildningsanstalter och yr- kesskolor. Den 10 februari 1971 hänsköt SACO frågan om lärarlock- outens samhällsfarlighet till statstjänstenämnden. Nämnden förklarade den 18 februari med sju röster mot en att lockouten på lärarområdet inte var att anse som samhällsfarlig. Den 19 februari trädde denna lock- out i kraft.

Den 4 februari 1971 varslade SACO och Sveriges läkarförbund om strejk fr. o. m. den 15 februari för omkring 5000 medlemmar i statlig (4000) och kommunal (1 200) tjänst, bl. a. anställda vid vissa lotsplat- ser och inom undervisningssektorn ca 2 000 läkare och 400 tandläkare. Även för riksdagens förvaltningskontor utfärdades strejkvarsel. Den 15 februari utlöstes strejken i fråga om tandläkarna. Sedan frågan huru- vida strejk som drabbar läkarutbildningen kan anses samhällsfarlig hän- skjutits till statstjänstenämnden, som den 18 februari förklarade att så inte kunde anses vara fallet, utlöstes strejk beträffande läkarna den 1 mars.

Statens avta/.s'rerk varslade den 23 februari om utvidgad lockout till den 4 mars 1971 för bl.a. ca 1000 SACO-anslutna forskare som är anställda på forskningsrådsanslag.

Sit-området

SR varslade den 28 januari 1971 om strejk fr.o.m. den 5 februari 1971 för ca 1000 medlemmar. Strejkvarslct berörde statens järnvägar, tullverket, byggnadsstyrclsen och länsstyrelsen i Stockholms län. Strej- ken utlöstes den 5 februari. Med anledning av SR:s varsel besluta- de sfatens avtalsverk den 3 februari 1971 om lockout mot ca 2 500 SR- medlemmar i statlig tjänst. Lockoutcn trädde i tillämpning den 19 februa- ri. Därefter varsladc statens avtalsvcrk den 23 februari om utvidgad lockout till den 4 mars för bl.a. ca 3 000 SR-anslutna officerare inom försvaret och ca 400 SR-medlemmar anställda vid domänverket, sjöfarts- verket, televerket och statens vägverk.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1971: 50 6

TCO-området

Den 30 december 1970 varslade TCO-S om arbetsinställelse fr.o.m. den 11 januari 1971 för ca 17 000 medlemmar. Bl. a. berörs ca 2000 anställda vid postbanken vilka tjänstgör inom di'iftsektionens girobok- föring och postgirokontorets datacentral 1 och 2. Frågan huruvida en strejk på sistnämnda områden skulle vara ägnad att störa viktiga sam- hällsfunktioner hänsköts den 1.0 januari 1971 av statens avtalsverk till statstjänstenämnden. Statstjänstenämnden förklarade sig den 26 ja- nuari 1971 inte kunna avge något utlåtande i saken, eftersom majori- tet för en ståndpunkt i saken inte hade kunnat nås bland nämndens le- damöter. TCO-S strejkvarsel har inte utlösts.

l)epartementsehefen

Den svenska arbetsfredslagstiftningen bygger på att'parterna på ar- betsmarknaden själva skall reglera sina förhållanden genom frivilliga överenskommelser. 1 den mån överenskommelse föreligger är avtals- parterna bundna av fredsplikt enligt 4 % lagen (1928: 253) om kollek— tivavtal. Om däremot något gällande kollektivavtal inte existerar, finns i svensk lagstiftning bestämmelser i syfte att trygga arbetsfreden meddela- de endast i form av föreskrifter om medling i arbetstvister. I stort sett torde man vara ense om att denna ordning inte har varit till någon olägenhet utan tvärtom bidragit till att hos parterna på arbetsmarknaden skapa en samförståndsvilja och en känsla av ömsesidigt ansvar för att upprätthålla arbetsfreden.

I några speciella situationer har statsmakterna emellertid ansett sig inte böra stå overksamma inför risken att en fredlig lösning av upp- kommen arbetstvist inte kunde nås. Jag syftar på 1947 års polis- konflikt. 1951 års sjuksköterskekonflikt och 1955 års sjöbefälskonflikt. Faran för att ett stort antal av" landets polismän skulle, på grund av ' oenighet om anställningsvillkorem. lämna polistjänsten med därav föl— jande risk för störningar i den allmänna ordningen och säkerheten föranledde sålunda är 1947 statsmakterna att införa en särskild form av tjänsteplikt för polisens del. Bestämmelserna härom gavs ilagen (1947: 536) om särskilda åtgärder för polisverksamhetens upprätthållande i vissa fall. Denna lag, som gällde t.o.m. den 30 juni 1948, behövde dock aldrig tillämpas. Nödvändigheten att upprätthålla sjukvården var anledning till att Kungl. Maj:t i prop. 1951: 212 föreslog riksdagen att anta ett förslag till lag om särskilda åtgärder för upprätthållande av viss sjukvårdande verksamhet. Den föreslagna lagstiftningen var ut- formad i första hand som en lagstiftning om obligatorisk skiljedom i den aktuella tvisten. Denna löstes emellertid innan riksdagen hade ta- git ståndpunkt till förslaget, varför propositionen återkallades av Kungl. Maj:t. Inför hotet av en öppen konflikt mellan redarna och sjöbefälet

• Sida 7
•  Original

Prop. 1.971: 50 7

framlades prop. 1955: 197 med förslag till lag om skiljedom 'i viss arbetstvist. Motiveringen för förslaget var, att en konflikt på detta om- råde skulle komma att praktiskt taget lamslå sjöfarten med svenska fartyg med synnerligen allvarliga återverkningar för vårt lands eko- nomiska liv som följd. Även sistnämnda proposition återkallades med anledning av att tvisten löstes genom frivillig uppgörelse.

Den 1 januari 1966 infördes förhandlingsrätt för statens och kom-' munernas tjänstemän enligt i princip samma regler som gäller för and— ra arbetstagare (prop. 1965: 60). Lön och övriga ekonomiska villkor för de offentligt anställda tjänstemännen regleras efter denna tidpunkt ge- nom kollektivavtal. Loekout och strejk erkänns som tillåtna stridsme- del i intressetvister mellan stat och kommun, å ena, samt tjänste- mannaorganisationerna, å andra sidan.

I fråga om samhällsfarliga konflikter gäller de huvudavtal som sta- ten och kommunförbunden har träffat med de offentliga tjänstemän- nens huvudorganisationer. Enligt dessa huvudavtal får part som an- ser att viss konflikt är ägnad att otillbörligt störa viktiga samhällsfunk- tioner påkalla förhandlingar med motparten i syfte att-undvika, begrän- sa eller häva konflikten. Kan enighet inte nås mellan parterna, får part hänskjuta till en särskild nämnd — statstjänstenämnden på det statliga området och kommunaltjänstenämnden på det kommunala — att pröva om konflikten är samhällsfarlig. Huvudregeln är att nämnden skall av- ge sitt utlåtande inom två veckor från det fråga har hänskjutits dit, men nämnden kan om det behövs förordna om en veckas uppskov med att avge utlåtande. Fredspl'ikt råder medan nämnden prövar frågan. Nämndens utlåtande är inte bindande för parterna.

Nämndernas möjligheter att lösa problemen med samhällsfarliga konflikter är av olika skäl begränsade. Detta beror inte endast på att nämnderna ej kan avgöra dit hänskjutna frågor med bindande ver- kan. Det beror även i hög grad på att systemet är sådant att de inte . har tillräckliga möjligheter att bedöma den samlade verkan av flera samtidigt pågående stridsåtgärder. Det är också svårt för dem att ta erforderlig hänsyn till stridsåtgärders verkningar i ett längre tidsperspek- tiv.

Vid införandet av stats- och kommunaltjänstemannalagarna har man utgått f rän att systemet med nämnder som prövar stridsåtgärders sam- hällsfarlighet inte under alla förhållanden erbjuder de nödvändiga ga- rantierna för tredje man. Statsmakterna har ytterst ansvaret för att vi- tala samhällsintressen inte skadas genom stridsåtgärder. Föredragande departementschefen konstaterade också att ingen ifrågasätter Kungl. Maj:ts och riksdagens rätt att tillgripa lagstiftning till skydd för vitala samhällsintressen (prop. 1965: 60 s. 109). Han framhöll också att intet hindrade statsmakterna att i ett tvångsläge tillgripa tjänstepliktslagstift- ning. Han konstaterade vidare, att det offentliga tjänstemannaområdet

• Sida 8
•  Original

Prop. 1971: 50 8

var speciellt ömtåligt för sådana stridsåtgärder som lockout och strejk. Dels var den offentliga tjänsteverksamheten till sin natur sådan att arbetskonflikter inom densamma i särskilt hög grad drabbade utomståen- de. Dels kunde fackliga aktioner riktade mot ett fåtal nyckelposter inom den offentliga tjänsten mer eller mindre lamslå hela verksamhetsfält; risken för sådana aktioner. som inte behövde medföra stora ekono- miska påfrestningar för organisationerna, kunde vara större än risken för arbetsinställelse som omfattade ett stort antal arbetstagare. Frågan vilka begränsningar i rätten att vidtaga stridsåtgärder som med hän- syn till dessa omständigheter borde övervägas utgjorde, enligt departe- mentschefen, en del av det problemkomplex som brukade sammanfat- tas i spörsmålet om skydd mot s.k. samhällsfarliga konflikter. Han framhöll vidare, att statens och kommunernas verksamhet uppenbarli- gen inte kunde tillåtas att bli försatt ur spel och att samhället måste äga medel att värja sig mot konflikter, som skulle kunna äventyra rikets säkerhet eller medborgamas trygghet till liv och egendom, vården av sjuka, omhändertagna och andra behövande eller medföra allvarli- ga rubbningar i samhällsekonomien eller folkförsörjningen (prop. 1965: 60 s. 107—108).

Beträffande de nu pågående konflikterna på den offentliga sektorn är det uppenbart att mycket allvarliga verkningar redan kan skön- jas. Sysselsättningen inom industrin hotas på olika sätt, bl.a. genom inskränkningarna i godstrafiken på järnvägarna och genom utebliven handläggning av olika ärenden som rör "industriföretag hos statliga och kommunala myndigheter. Bostadsproduktionen försenas och fördyras av att plan- och byggnadsärenden inte kan prövas och avgöras hos kom- muner och länsstyrelser. Arbetsnedläggelser bland offentligt anställda ingenjörer och arkitekter kan komma att försena och fördyra kraft- verksbyggen och andra stora byggnadsprojekt med ofrånkomliga följder för sysselsättningen. Ett betydande antal arbetstagare har redan fri- ställts på grund av konflikterna och det är risk för att tusentals arbets- tagare inom olika näringsgrenar kommer att bli permitterade inom kort. '

Konfliktåtgärderna på det sociala området innebär, även om man beaktar hittills medgivna dispenser, att många kommuner kommer att få svårt att klara handläggningen av socialvårdsärenden. Härtill kommer att permitteringar på grund av övriga konfl'iktåtgärder kan komma att ställa ökade krav på socialvården. För enskilda människor som är bc— roende av t. ex. barnavårdens, nykterhetsvårdens och socialhjälpens in- satser förvärras situationen snabbt ju längre konflikten drar ut på ti- den.

Inom utbildningsväsendet berörs omkring 700 000 elever av konflik- ten. Under en utdragen konflikt minskar effektiviteten i de självstudier, som hittills kunnat bedrivas, med allvarliga rubbningar i studieprogram—

• Sida 9
•  Original

Prop. 1971: 50 9

men som följd. Särskilt utsatta är de vuxenstuderande, inte minst ge— nom att förseningar i studierna kan få ekonomiska konsekvenser. Jag vill framhålla att den strejk inom den medicinska utbildningssektorn som SACO och Sveriges läkarförbund utlöst, om den får fortsätta, kan leda till en kännbar begränsning av sjukvårdsresurserna.

Under strejken vid statens jordbruksnämnd har de överläggningar som påbörjats mellan nämnden, konsumentdelegationen och jordbrukets förhandlingsdelegation legat nere eftersom kalkyler och annat under- lag för överläggningar inte kunnat presteras. Den nu gällande prisregle- ringen på jordbruksprodukter avser innevarande budgetår. För tiden därefter måste vårriksdagen således fastställa nya grunder för bestäm— melser för prisregleringen.

Jag skall inte fullfölja denna genomgång. Vad jag sagt i saken mås- te ses mot bakgrunden av att konflikterna på den offentliga sektorn kan väntas dra ut åtskilligt på tiden om statsmakterna inte ingriper. Om konflikten fortsätter ytterligare i flera veckor, kommer svårighe- terna för enskilda människor som inte är indragna i konflikten att snabbt förvärras. Jag vill också erinra om att de verkningar av konflik- terna som drabbar tredje man med särskild kraft träffar dem som även i andra sammanhang är mest utsatta. Den minskade sysselsättningen in- om industri- och bostadsproduktionen går i första hand ut över dem som har den sämsta anställningstryggheten. Den inställda persontra- fiken på järnvägarna skapar störst svårigheter för familjer med låga in- komster och utan tillgång till bil. Störningar i samhällets sociala servi- ce upplevs starkast av låginkomsttagare och andra som i särskilt hög grad är beroende av denna service. Skolkonfliktens verkningar är mest kännbara för familjer där föräldrama' har minst möjligheter att själva ta sig an barnen och ordna för dem.

Det framgår av min skildring av läget att statsmakterna inte längre kan stå overksamma. Tidpunkten har kommit då regering och riksdag måste ingripa med lagstiftningsåtgärder för att hindra ytterligare skade- verkningar för tredje man. Därvid är att märka att de nu pågående kon- flikterna äger rum i ett skede då förhandlingarna på arbetsmarkna- den är långt ifrån avslutade. Det kan beräknas dröja minst en må- nad innan parterna är framme i slutskedet.

Vid utformningen av den nu aktuella lagstiftningen bör beaktas att lagen inte görs mer ingripande än som är absolut nödvändigt. Man bör undvika att ingripa på ett sätt som innebär en principiell begräns- ning av stats- och kommunaltjänstemännens strejkrätt. Det finns inte anledning att i detta sammanhang ompröva 1965 års lagstiftning på området.

Vad som behövs är en lag som gör det möjligt för statsmakterna att se till att de stridsåtgärder som pågår inställs tills vidare och att förhandlingar mellan parterna kan fortsätta under gynnsammare be-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1971: 50 10

tingelser än hittills. Lagen bör ha en klar undantagskaraktär med en kort giltighetstid. '

Vid övervägande av de olika möjligheter som står till buds har jag stannat för att lagen bör konstrueras som en fullmaktslag, som ger Kungl. Maj:t möjlighet att för en tidrymd som lämpligen kan bestäm- mas till sex veckor, förlänga de kollektivavtal som senast gällde på" de områden som berörs av stridsåtgärder. Av en sådan konstruktion - följer bl. a. att parterna blir bundna av fredsplikt enligt 4 & kollektiv-. avtalslagen. Förordnandet bör ej kunna avse tid efter den 25 april.

Bl. a. på grund av sambandet mellan avtalsrörelserna på olika delar av arbetsmarknaden bör lagen i princip gälla alla kollektivavtalsområden. Det är emellertid uppenbart att lagen föranleds av de nu pågående stridsåtgärderna. På de delar av arbetsmarknaden som inte i dag bc- rörs av öppna konflikter pågår förhandlingari sedvanlig ordning och jag räknar inte med att det skall bli aktuellt att stoppa stridsåtgärder på nya områden. Det bör understrykas att förutsättningarna för förordnande att återuppliva utgångna kollektivavtal bör vara att part på arbetsmark- naden har tillgripit stridsåtgärder som hotar väsentliga medborgarin— ' tressen. Att detta rekvisit är uppfyllt beträffande dagens öppna konflik- ter framgår av vad jag tidigare sagt. .

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats förslag till lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t ge- . nom proposition föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal.

Med bifall till.vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den ly- delse bilaga till detta protokoll. utvisar.

Url protokollet:

Britta Gyllensten

ESSELTE rnvcx. STHLII 11 712104 '