om reglering av användningen av vattenskotrar
Prop.
1992/93:97
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp ibifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 november 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Görel Thurdin
I propositionen föreslås att det i lagen (1975:88) med bemyndigande attmeddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer (bemyn-digandelagen) införs ett bemyndigande för regeringen att meddela före-skrifter om användningen av vattenskoter eller annan liknande vattenfar-kost. Syftet med regleringen är att minska störningarna från användningenav vattenskotrar genom att hänvisa vattenskotrama till särskilt angivnavattenområden där det inte föreligger någon konflikt med boende, frilufts-liv eller naturvård.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 april 1993.
1¶Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 97
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande attmeddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer1 skall haföljande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Regeringen bemyndigas att med-dela föreskrifter som avses i 8 kap.3 eller 5 § regeringsformen, omföreskrifterna gäller
1. befordran i spårbunden trafiksom är avsedd för allmänheten,
2. sådan befordran i vägtrafik somombesörjes av järnvägsföretag tillkomplettering av eller som ersätt-ning för jämvägsbefordran somavses under 1,
4. postbefordran eller telekommu-nikationer,
5. rätt att driva sjöfart inom Sve-riges sjöterritorium med utländsktfartyg,
6. trafikregler, sjövägmärken ellersäkerhetsanordningar för sjötrafikeninom Sveriges sjöterritorium ellerför sjötrafiken med svenska fartyg,sjöflygplan och svävare utanförSveriges sjöterritorium,
7. skeppsmätning,
8. trafik på väg eller i terräng,
9. fordons beskaffenhet och ut-rustning,
10. registrering eller annan kon-troll av fordon,
Regeringen bemyndigas att med-dela föreskrifter som avses i 8 kap.3 eller 5 § regeringsformen, omföreskrifterna gäller
1. befordran i spårbunden trafiksom är avsedd för allmänheten,
2. sådan befordran i vägtrafik somombesöijes av järnvägsföretag tillkomplettering av eller som ersätt-ning för jämvägsbefordran somavses under 1,
4. postbefordran eller telekommu-nikationer,
5. rätt att driva sjöfart inom Sve-riges sjöterritorium med utländsktfartyg,
6. trafikregler, sjövägmärken ellersäkerhetsanordningar för sjötrafikeninom Sveriges sjöterritorium ellerför sjötrafiken med svenska fartyg,sjöflygplan och svävare utanförSveriges sjöterritorium,
7. skeppsmätning,
8. trafik på väg eller i terräng,
9. fordons beskaffenhet och ut-rustning,
10. registrering eller annan kon-troll av fordon,
'Lagen omtryckt 1978:233.
2Senaste lydelse 1990:1159.
11. skyldighet för kommunerna atttillhandahålla föreskrifter och andrauppgifter som rör förhållandena itrafiken,
12. riksfärdtjänst,
13. tillstånd att bruka svävare.
11. skyldighet för kommunerna att Prop. 1992/93:97tillhandahålla föreskrifter och andra
uppgifter som rör förhållandena itrafiken,
12. riksfärdtjänst,
13. tillstånd att bruka svävare,
14. användning av vattenskotereller annan liknande vattenfarkost.
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för gransk-ning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 9, 10,eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta föreskrifter om avgifterför farledsverksamhet samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter förtillstånd enligt första stycket 5.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-berg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Thurdin
Utredningen om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m.lämnade i maj 1992 ett delbetänkande (SOU 1992:41) Angående vatten-skotrar. Betänkandet innehåller förslag om allmänt förbud mot användningav vattenskotrar med möjlighet till undantag för särskilt angivna vattenom-råden. Förslaget har remissbehandlats.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av ut-redningens förslag som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanser-na och en sammanfattning av remissyttrandena som bilaga 2.
Vattenskotem utmärks bl.a. av litet djupgående, stor motorstyrka, storafartresurser och en hög bullernivå. Bullret kan uppgå till 70 ä 75 dB(A) påett avstånd av 25 meter. Vattenskotem har i stor utsträckning kommit attanvändas i anslutning till områden där människor bor eller vistas. Använd-ningen har därmed inneburit olägenheter på grund av framför allt buller-störningar men också från naturvårdssynpunkt.
Statens naturvårdsverk hemställde i en skrivelse den 26 november 1990att regeringen utfärdar bestämmelser som innebär ett generellt förbud motanvändning av vattenskotrar. Naturvårdsverket ansåg att en omfattandetrafik med vattenskotrar är störande både för annat friluftsliv och frånmiljösynpunkt samt att det är mycket angeläget att reglera fardseln medvattenskoter innan antalet har ökat alltför mycket. Ett totalförbud bordeenligt verket eftersträvas.
Nitton länsstyrelser yttrade sig till dåvarande Länsstyrelsernas organisa-tionsnämnd (LON) över Naturvårdsverkets förslag. Samtliga uttalade sigför att användningen av vattenskotrar borde regleras. Många ansåg att ett
generellt förbud borde kombineras med möjligheten att tillåta användning Prop. 1992/93:97av vattenskotrar inom vissa vattenområden.
Regeringen beslutade den 29 augusti 1991 om direktiv (dir. 1991:78) fören utredning med uppgift att, som ett led i regeringens arbete med ensamlad aktionsplan mot buller, belysa möjligheterna till och konsekven-serna av restriktioner mot bullrande aktiviteter i landets fjällområden ochskärgårdar. Frågan om vattenskotrar skulle enligt direktiven behandlas medförtur.
Rätten att färdas fritt över vatten kan sägas utgöra en del av allemans-rätten. Var och en anses i princip ha rätt att färdas och tillfälligt uppehållasig på annans vattenområde, i den mån detta inte medför någon olägenhetför fastighetsägaren.
Med stöd av sjötrafikförordningen (1986:300) föreskriver regeringen vadsom skall gälla i fråga om trafiken och säkerheten till sjöss. Enligt för-ordningen avses med fartyg vaije farkost som används eller kan användastill transport på vattnet. Detta innebär att en vattenskoter är ett fartyg isjötrafikförordningens mening.
Länsstyrelsen får enligt 2 kap. 2 § sjötrafikförordningen efter samrådmed Sjöfartsverket meddela föreskrifter om fartbegränsning, förbud motankring eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling,vattenskidåkning eller liknande sport. I de fall en föreskrift har betydelseför trafiken med fritidsbåtar skall samråd också ske med Naturvårdsverket.Länsstyrelsen får vidare, efter samråd med Sjöfartsverket och Naturvårds-verket, meddela föreskrifter om andra begränsningar och förbud mot an-vändningen av ett vattenområde för trafik med fartyg, om det behövs medhänsyn till miljön. Det anses dock inte vara möjligt att använda sjötrafik-förordningen för att av bullerskäl förbjuda trafik med exempelvis vatten-skotrar för en hel kust eller generellt för alla sjöar i en kommun.
Enligt naturvårdslagen (1964:822) kan länsstyrelsen dessutom i vissa fallförklara ett område som naturreservat, naturvårdsområde eller djurskydds-område. För sådana områden kan ges föreskrifter för att trygga syftet medreservatet, t.ex. när det gäller begränsningar i rätten att färdas med fartyg.Vidare kan länsstyrelsen med stöd av 16 § naturvårdslagen utfärda före-skrifter om vad allmänheten har att iaktta inom strandskyddsområde.
En kommun får med stöd av hälsoskyddslagen (1982:1080) meddelaföreskrifter till skydd mot sanitära olägenheter. Hälsoskyddslagen har,enligt utredningen, använts i ett fall för att meddela en vattenskoterklubbförbud mot användning av vattenskotrar i ett visst vattenområde.
Mitt förslag: Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter omanvändningen av vattenskotrar genom att ett tillägg införs i lagen(1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,transporter och kommunikationer (bemyndigandelagen). Syftet medregleringen är att minska störningarna från användningen av vatten-skotrar genom att hänvisa vattenskotrama till särskilt angivnavattenområden där det inte föreligger någon konflikt med boende, fri-luftsliv eller naturvård.
Utredningens förslag: Regeringens föreskrifter bör enligt utredningenutformas som ett allmänt förbud mot användningen av vattenskotrar medmöjlighet till undantag för särskilt angivna vattenområden.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget.Samtliga länsstyrelser och kommuner som yttrat sig samt flertalet andramyndigheter och organisationer tillstyrker förslaget att införa ett allmäntförbud med undantagsmöjlighet. I vissa fall vill remissinstanserna gå läng-re i restriktivi tet, t.ex. genom att föreslå även bullemormer eller totalför-bud mot vattenskoteranvändning. Några remissinstanser anser också attden nuvarande lagstiftningen är alltför administrativt betungande för attman på ett effektivt sätt skall kunna förhindra en från allmän synpunktolämplig användning av vattenskotrar. Några instanser, främst organisatio-nerna inom båtbranschen samt Svea hovrätt, anser dock att förslaget till ettgenerellt förbud är alltför drastiskt och förordar i stället reglering genomhastighetsbegränsningar, förarbevis, bullerkrav m.m. Kommerskollegiumoch Grossistförbundet Svensk Handel avstyrker utredningens förslag medhänsyn till Sveriges handelspolitiska åtaganden.
Skälen för mitt förslag: I en god livsmiljö bör ingå tillgång till boende-och rekreationsmiljöer som inte är utsatta för störande buller. Insjöarna,skärgårdarna och havsstränderna tillhör våra finaste och mest attraktivamiljöer. Frihet från störande buller är i sådana områden av särskilt storbetydelse. Målet bör därför vara att begränsa det störande bullret frånaktiviteter som båttrafik, flyg m.m. Utredningen om åtgärder mot buller ifjällområden och skärgårdar m.m. har i uppgift att redovisa förslag om hurdet bör ske.
Vattenskotem används ofta i sådana områden där många människor boreller som är attraktiva för friluftsliv och rekreation. Ofta körs vattenskotrarfram och tillbaka i samma område under en avsevärd tid. Omgivningenutsätts därigenom för bullerstörningar och andra olägenheter. Vid sidan avbullret finns - i samband med lek, bad och vattensporter som paddling ochjollesegling - olycksrisker i områden där vattenskotrar används. De högafarterna kan leda till allvarliga följder vid kollisioner.
En ytterligare olägenhet, vid sidan av buller och olycksrisker, är använd- Prop. 1992/93:97ningen av vattenskotrar i grunda och produktiva vattenområden som utgörhäckningsplatser för fåglar och lokaler för reproduktion av fisk. Fisketförsvåras dessutom, vilket Fiskeriverket har pekat på. Genom vattensko-tem kan dessutom nya vattenområden bli lättare tillgängliga för motor-drivna farkoster. Vattenskotrar kan framföras i vattenområden där traditio-nella motorbåtar inte kan användas på grund av djupförhållandena. Lätthe-ten med vilken skotem kan flyttas till nya vattenområden ökar alltså riskenför skador i naturen.
Det bör inte få vara så att man fritt skall kunna utöva en aktivitet somstör andra människor eller har negativ inverkan på naturmiljön. Dettasynsätt har tillämpats i andra sammanhang. Sålunda får, enligt svävarfarts-förordningen (1986:305), svävare inte användas utan tillstånd. I sambandmed att reglering av svävartrafiken infördes år 1966 framfördes farhågorför att en fri användning av svävare skulle kunna leda till olägenheter försåväl naturmiljön som för befolkningen och friluftslivet, främst i skär-gårdarna. En liknande bedömning gjordes vid en översyn av bestämmel-serna år 1983 då man konstaterade att en oreglerad trafik med små svävarekunde befaras ge upphov till ett miljöproblem i likhet med vad snöskoter-trafiken hade gjort.
Antalet vattenskotrar har ökat år från år och uppgår för närvarande blica 1 000 stycken. Detta är kanske inte något stort antal, men trots detupplevs användningen som jag nyss redogjort för som mycket störande.Dagens möjligheter att reglera störande vatten skotertrafik har inte visat sigvara tillräckliga. Min slutsats är därför att det nu bör införas en särskildreglering av användningen av vattenskotrar. En sådan åtgärd har också ettbrett stöd i remissvaren.
Som jag tidigare pekat på används vattenskotem ofta i sådana områdendär många människor bor eller vistas på fritiden. För att en reglering avvattenskoteranvändningen skall bli meningsfull behöver den därför syfta tillatt styra användningen till sådana områden där den inte medför någraolägenheter för människor eller miljö. Användningen av vattenskotrar böralltså stå tillbaka för mer väsentliga intressen som skyddet för människorsoch djurs liv och hälsa samt miljön.
En särskild fråga är hur regleringen skall genomföras. En möjlighet äratt införa områdesvisa förbud mot vatten skotertrafik. Det arbete som skulleerfordras för att kartlägga, utreda och besluta om begränsningar av an-vändningen av vattenskotrar i särskilt angivna områden skulle, för attuppnå den åsyftade styrningen, bli orimligt stort. Vidare skulle det upp-komma stora kostnader för information om och skyltning av förbudsom-råden. Jag anser vidare att en modell med områdesvisa förbud medför förstora kostnader och är onödigt omständlig. I stället bör det ankomma pålänsstyrelsen att besluta om var vattenskoteranvändning kan tillåtas. Idenna modell blir arbetsinsatserna betydligt mindre, eftersom det endastblir fråga om att ange och besluta om var vattenskotrar får användas.
Min avsikt är alltså inte att införa ett totalt förbud mot användningen avvattenskotrar utan endast att begränsa de olägenheter användningen medförgenom att minska bullerstörningarna och stärka naturvårdens intressen. I
de fall sådana konflikter inte förväntas uppstå bör användning av vatten- Prop. 1992/93:97skotrar alltså tillåtas.
Att länsstyrelserna skall fatta beslut om var vattenskotrar kan användasöverensstämmer med utredningsförslaget. Staten bör ha möjlighet att be-vaka intressen av övergripande natur, främst riksintressen och mellankom-munala frågor. Det är därför enligt min mening naturligt att länsstyrelsenblir den myndighet som svarar för beslut om att tillåta vattenskoteran-vändning i ett visst område. Självfallet skall emellertid berörd kommun haett stort inflytande i frågan.
Som påpekas i betänkandet finns olika typer av vatten skotrar. Någon iförfattning definierad betydelse av begreppet vattenskoter finns inte. Någraremissinstanser har framhållit att det är viktigt att definiera vad som menasmed en vattenskoter. För egen del gör jag den bedömningen att den defini-tion av vattenskoter som föreslås i betänkandet, nämligen "en motordrivenplanande vattenfarkost som föraren antingen står eller sitter på", i huvud-sak bör kunna godtas. En definition bör emellertid inte fastläggas i dettasammanhang som avser införandet av ett bemyndigande för regeringen attutfärda föreskrifter om användningen av vattenskotrar. Jag avser återkom-ma till regeringen med förslag om hur den närmare regleringen av använd-ningen bör ske. För att undvika onödiga gränsdragningsproblem föreslårjag dock att bemyndigandet skall avse användning av vattenskoter ellerannan liknande vattenfarkost.
Några remissinstanser har hävdat att det på grund av Sveriges handelspo-litiska åtaganden inte går eller i vart fall är olämpligt att inskränka an-vändningen av vattenskotrar. Jag anser emellertid att de föreslagna åtgär-derna tar hänsyn till dessa åtaganden.
Skyddet för miljön är ett väsentligt mål för den europeiska gemenskapen.Detta har slagits fast vid flera tillfällen. Att skyddet för miljön kan be-rättiga till nationella regler som i praktiken innebär inskränkningar i denfria rörligheten för varor har också bekräftats av EG-domstolen i någrauppmärksammade domar.
En begränsning i användningen av vattenskotrar bedömer jag både somnödvändig och proportionell i förhållande till det avsedda syftet, nämligenatt skydda naturen och miljön i övrigt från de olägenheter som använd-ningen av vattenskotrar förorsakar. Enligt min mening hindrar inte våraåtaganden enligt EES-avtalet den föreslagna regleringen. Jag gör sammabedömning i fråga om GATT:s bestämmelser på området.
Eftersom regeringens föreskrifter om användning av vattenskotrar kan hahandelshindrande effekter bör parterna inom GATT, EFTA och EG under-rättas genom notifiering.
Regeringen har enligt 1 § 5 och 6 bemyndigandelagen rätt att besluta omföreskrifter i fråga om sjötrafik. Då det gäller användning av vattenskotraranser jag emellertid inte att de bemyndiganden som jag nämnt är tillräck-liga. Jag föreslår därför att ett bemyndigande för regeringen att utfärdaföreskrifter om användning av vattenskoter eller annan liknande vatten-farkost tas in i 1 § första stycket bemyndigandelagen. Bestämmelsen börplaceras som en ny punkt 14.
Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utvärdera resultatet av den Prop. 1992/93:97föreslagna regleringen.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom Miljö- och naturresursdepar-tementet upprättats förslag till
lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela före-skrifter om trafik, transporter och kommunikationer.
Jag har i detta ärende samrått med chefen för Kommunikations-departementet.
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslårriksdagen att anta förslag till
lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela före-skrifter om trafik, transporter och kommunikationer.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar attgenom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragandenhar lagt fram.
Bilaga 1
Vårt uppdrag är att utreda åtgärder mot buller i främst de svenska fjällenoch skärgårdarna. I denna delrapport redovisar vi överväganden ochförslag om en särskild reglering av användningen av vattenskotrar, som vihar til! uppgift att behandla i ett riksperspektiv.
Det finns olika typer av farkoster som allmänt kallas för vattenskoter.Några karaktäri stika för de vanligaste typerna är att de är 2-3 m långa,drivs av vattenjetstråle, blir planande vid framdrift och är grundgåendesamt att de är avsedda för 1-2 personer, som står eller sitter påvattenskotem.
Vattenskotem har knappast någon betydelse som nyttofordon. Den användsså gott som enbart för nöjesköming och för sport.
Det som kännetecknar användningen av vattenskotem och är en betydandeorsak till att bullret uppfattas som särskilt störande, är att den ofta körsintensivt inom ett begränsat vattenområde nära land. Vattenskotrama kanockså medföra skador på naturmiljön, främst när de körs i grundavattenområden.
Vi anser att det finns skäl att nu reglera användningen av vattenskotrar föratt undvika ytterligare problem i framtiden.
Vattenskotem används ofta i sådana områden där många människor boreller vistas på fritiden. För att en reglering skall bli meningsfull behöverden syfta till att styra trafiken till särskilda områden, där konflikterna medmotstående intressen är små.
Bestämmelser i sjötrafikförordningen kan i dag användas för att i ett visstvattenområde begränsa den allmänna rätt som finns att färdas på vattnet,bl.a. av miljöskäl. Dessa bestämmelser anser vi dock inte varaändamålsenliga för att tillgodose den av oss åsyftade geografiskastyrningen.
Som reglering förordar vi i stället en modell som bygger på ett allmäntförbud mot att använda vattenskotrar, kombinerat med möjligheter attanvända vattenskoter inom särskilt angivna områden.
Utanför sådana särskilda områden bör tillstånd kunna lämnas förvattenskotertävlingar och för viss annan verksamhet om det finns någotsärskilt skäl härför.
Vår utgångspunkt är att överväganden gjorda i den kommunalaöversiktsplaneringen bör ges stor tyngd vid beslut om sådana områden däråkning med vattenskoter skall kunna tillåtas. För att riksintressen och vissamellankommunala frågor skall kunna hävdas bör det dock åvilalänsstyrelsen att besluta om dessa områden. Det är viktigt att finna en formför detta som garanterar kommunen möjlighet till ett avgörande inflytandevad gäller övriga frågor. Vi föreslår därför att beslut om att tillåtavattenskoteråkning i ett område inte får stå i strid med de övervägandenom sådana områden som har gjorts i en kommunal översiktsplan enligtplan- och bygglagen.
Vid en reglering behövs en definition av begreppet vattenskoter, som nuinte finns. Det är svårt att finna en definition som urskiljer just sådanavattenfarkoster som skall betraktas som vatten skotrar. Vi lämnar följandeförslag. "Med vattenskoter avses en motordriven planande vattenfarkostsom föraren antingen står eller sitter på." Med en sådan allmän definitionbehöver det finnas en möjlighet att ge närmare föreskrifter om vilkavattenfarkoster som skall omfattas av en reglering.
I detta sammanhang bör uppmärksammas att även andra vattenfarkosterorsakar liknande olägenheter från miljösynpunkt som vattenskotrama. Vianser att en reglering så långt som möjligt skall omfatta också sådanavattenfarkoster.
De av oss förordade bestämmelserna om användningen av vattenskotrarföreslår vi skall finnas i en särskild förordning - Vattenskoterförordningen.Regeringen bör kunna bemyndigas att meddela föreskrifter, i en sådanförordning, genom ett tillägg i lagen (1975:88) med bemyndigande attmeddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer.
Bilaga 1
11 Yttranden har lämnats av Svea hovrätt, Justitiekanslem, Riksåklagaren,Rikspolisstyrelsen, Kommerskollegium, Överbefälhavaren, Kustbevakning-en, Sjöfartsverket, Sjösäkerhetsrådet, Boverket, Fiskeriverket, Länsstyrel-sen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Söder-manlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönkö-pings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kalmar län,Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen iKristianstads län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Hallandslän, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen i Älvsborgslän, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Läns-styrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen iKopparbergs län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen iJämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbot-tens län, Statens naturvårdsverk, Utredningen för handlingsplan mot buller(M 1992:02), Borgholms kommun, Eskilstuna kommun, Gävle kommun,Göteborgs kommun, Halmstads kommun, Håbo kommun, Jönköpingskommun, Karlskrona kommun, Norrköpings kommun, Norrtälje kommun,Piteå kommun, Rättviks kommun, Sotenäs kommun, Stockholms kommun,Södertälje kommun, Trosa kommun, Tyresö kommun, Värmdö kommun,Ystads kommun, Älmhults kommun, Ömsköldsviks kommun, Österåkerskommun, Båtbranschens Riksförbund, Friluftsfrämjandet, Grossistförbun-det Svensk Handel, Naturskyddsföreningen, Stiftelsen Stockholms Skär-gård, Svenska Båtunionen, Svenska Kommunförbundet, Svenska Kryssar-klubben, Svenska Racerbåtförbundet, Svenska Turistföreningen, SverigesFiskares Riksförbund, Bohusläns Samarbetskommitté och Svenska Frisk-sportförbundet.
Flera av de centrala verken, alla länsstyrelser och kommuner som yttratsig och ett antal föreningar och organisationer tillstyrker i princip utred-ningens förslag eller lämnar förslaget utan erinringar. Sjöfartsverket biträ-der den regleringsmodell som utredningen föreslagit bl.a. med hänsyn tillatt användningen av vattenskotrar och liknande farkoster medför oönskademiljöstörningar. Från sjösäkerhetssynpunkt anser verket dock att ett gene-rellt förbud mot framförande av vattenskotrar inte är befogat. Fiskeriverketanser att användningen av vattenskotrar är till men för fiskets bedrivandeoch med hänsyn till beståndsvården eftersom skotrarna används inom
Bilaga 2
sådana områden som är av särskild betydelse för fiskbestånden. Länsstyrel-serna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län anser att ett totalförbudborde införas. De anser dessutom det angeläget att det införs någon formav bullemormer för sjötrafiken. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att enfortsatt fri utveckling av utnyttjandet av vattenskotrar riskerar att spolierastora natur- och miljövärden. Länsstyrelserna i Älvsborgs, Örebro, Väster-norr lands och Västerbottens län anser att nuvarande möjligheter till regle-ring av denna verksamhet inte är tillfredsställande och ansluter sig tillutredningens förslag om generellt förbud med undantagsmöjligheter. Na-turvårdsverket finner liksom utredningen att vattenskoteråkning medförsådana bullerolägenheter att ett generellt förbud mot vattenskoteråkning ärangeläget. Utredningen för handlingsplan mot buller (M 1992:02) anser,med hänsyn till att mängden bullerkällor ständigt ökar och behovet avtystnad framstår alltmer, att utredningsförslaget är ett steg i rätt riktningför rätten till stillhet i vår fritidsmiljö. Förslaget innebär i allt väsentligt engeografisk begränsning men ytterligare åtgärder behövs för att minska stör-ningarna från vattenskotrar genom att bulleremissionen från den enskildavattenskotem begränsas. Svea hovrätt, Kustbevakningen, Sjösäkerhets-rådet, Båtbranschens riksförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Svens-ka båtunionen, Svenska Kryssarklubben och Svenska racerbåtförbundet ärnegativa till ett generellt förbud. Kommerskollegium avvisar utredningensförslag med motiveringen att de rimliga skyddsåtgärder ifråga om bullersom vattenskotrama kan ge upphov till i stället bör åtgärdas genom alter-nativa, mindre handelshindrande åtgärder, som står till buds. Grossistför-bundet Svensk Handel anser att när man ser till hela beståndet av vatten-farkoster, är det inte rimligt att införa något generellt förbud annat än förvissa särskilt angivna vattenområden. Den föreslagna ordningen skapar,enligt förbundet, direkta problem avseende Sveriges internationella åtagan-den när det gäller handeln.
Boverket, länsstyrelserna, Naturvårdsverket, de flesta kommunerna, Natur-skyddsföreningen och Friluftsfrämjandet tillstyrker förslaget att länsstyrel-sen, efter samråd med kommunen, får ge tillstånd till vattenskoteråkninginom särskilt avgränsade områden. Länsstyrelsen i Kristianstads län anseratt dispensmöjlighet för vattenskoteråkning bör finnas om det finns sär-skilda skäl, men omfattningen bör vara begränsad i tid och rum. Natur-vårdsverket anser att urvalet av särskilt tillåtna områden bör präglas av enrestriktiv hållning. En mer detaljerad information om kriterier till ledningför länsstyrelsernas beslut i dessa avseenden borde därför kunna tas in iförarbetet till en vattenskoterförordning eller i särskilda allmänna råd.Skärgårdsstiftelsen vill särskilt betona att länsstyrelsen inte bör ha möjlig-het att ge tillstånd till trafik inom områden speciellt värdefulla för denmarina miljön eller för naturvården inkluderande naturreservat eller djur-skyddsområden. Utredningen för handlingsplan mot buller anser att möjlig-heterna att använda vattenskotrar inom av kommuner eller länsstyrelsersärskilt angivna områden bör tillämpas mycket restriktiv. Det är viktigt att
Bilaga 2
regionala särintressen som turism etc. inte blir vägledande för hur områdenför vattenskotertrafiken planeras i framtiden och därmen förtar effekternaav förbudet. Länsstyrelsen i Västemorrlands län förutsätter att kommu-nerna själva utreder och beslutar om vilka områden som kan komma ifrågaför vattenskoteråkning. Jönköpings, Sotenäs och Ystads kommuner anseratt beslut om dispens från det generella förbudet bör fattas av kommunensom har bäst kännedom om var vattenskoteranvändning kan ske utan attvara störande för omgivningen. Norrköpings kommun anser att förslagetbör justeras så att kommunerna bör kunna fatta beslut om undantagsom-råden med möjlighet för länsstyrelsen att överpröva ett beslut som de anserstrider mot t.ex. ett riksintresse. Bohusläns Samarbetskommitté hävdar attkommunernas roll i tillståndsgivningen bör stärkas med möjlighet tillkommunalt veto. Sveriges Fiskares Riksförbund förutsätter att lokala ellerregionala yrkesfiskarorganisationer får tillfälle att vid dispensprövningeninkomma med synpunkter i de fall det kan antas att fisket kan komma attpåverkas.
Av de instanser som uttalat sig om utredningens förslag att vattenområdeninte får upplåtas om det strider mot gjorda överväganden i kommunensöversiktsplan tillstyrker Länsstyrelserna i Kristianstads och Jämtlands länsamt Naturskyddsföreningen förslaget. Flertalet instanser som yttrat sig,t.ex. Länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs och Kronobergs län anserdock inte att översiktsplanen bör ges en sådan rättsverkan som följer avförslaget, eftersom översiktsplanen inte är bindande för myndigheter ochenskilda enligt plan- och bygglagen. Översiktsplanen bör endast varavägledande för länsstyrelsens beslut.
Endast ett mindre antal av de inkomna yttrandena berör definitionsfrågan.Några länsstyrelser, bl.a. i huvudsak Jönköpings, Västemorrlands ochBlekinge län, tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erin-ringar. Länsstyrelsen i Jämtlands län vill särskilt framhålla vikten av attman snarast utreder möjligheten att genom en lämplig definition inbegripaäven andra farkoster än vattenskotrar i en gemensam lagstiftning, i enlig-het med utredningens förslag. Länsstyrelsen i Örebro län anser att detmåste klargöras vad som avses med en vattenskoter och vilka "andravattenfarkoster" förordningen är avsedd att kunna tillämpas på. Justitie-kanslem anser att förslaget att jämställa "annan vattenfarkost som orsakarliknande olägenheter från miljösynpunkt" med vattenskotrar medför vissaförfattningstekniska problem. Kustbevakningen anser att det behövs en klaroch entydig definition av vilka fartyg som reglerna omfattar. I annat fallriskerar tillsynen att bli verkningslös. Boverket anser att utredningensdefinition av vattenskotrar inte klargör vad som skiljer en båt från en
Bilaga 2
vattenskoter. Länsstyrelsen i Stockholms län tycker att definitionen böröverarbetas ytterligare samt eventuellt utvecklas i form av förordnings-motiv där gränsdragningsfrågoma belyses ytterligare. Båtbranschens Riks-förbund avråder från att man i detta sammanhang tar till ett så luddigtbegrepp som "andra vattenfarkoster som orsakar liknande olägenheter". Enny reglering måste begränsas till vattenskotrar. Bohusläns Samarbetskom-mitté anser att avgränsningen "står eller sitter på" är inadekvat och börutgå eftersom man t. ex. säkert kan hitta en konstruktion där man ligger.
Bilaga 2
15 Prop. 1992/93:97
Propositionens huvudsakliga innehåll ................... 1
Propositionens lagförslag........................... 2
1¶Inledning................................... 4
2¶Allmän motivering ............................. 4
2.1¶Bakgrund ................................ 4
2.2¶Nuvarande reglering.......................... 5
2.3¶Reglering av användningen av vattenskotrar ........... 6
3¶Upprättat lagförslag............................. 9
4¶Hemställan.................................. 9
5 Beslut..................................... 9
Bilaga 1 Delrapport från Utredningen om åtgärder mot buller
i fjällområden och skärgårdar m.m. (SOU 1992:41)Angående vattenskotrar ..................... 10
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna och sammanfattning
av remissyttrandena över (SOU 1992:41) Angåendevattenskotrar............................ 12
gotab 42502, Stockholm 1992