Till statsrådet Görel Thurdin

Regeringen bemyndigade den 29 augusti 1991 chefen för Miljödepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda åtgärder mot buller i fjällom— råden och skärgårdar m.m.

Med stöd av bemyndigandet förordnades fr.o.m. den 6 september 1991 departementsrådet Kjell Svensson som särskild utredare. Fr.o.m. den 21 januari 1992 förord- nades som sakkunniga i utredningen byrådirektören Mats Ericson (Länsstyrelsen i Jämtlands län), länsarkitek— ten Eva Gyllensvärd (Länsstyrelsen i Stockholms län), projektledaren Bo Löwendahl (Boverket), avdelnings— direktören Allan Nilsson (Naturvårdsverket) och bygg— nadsnämndsordföranden Roger Nääs (Härjedalens kommun). Som sakkunnig fr.o.m. den 30 januari 1992 förordnades f.d. stadsarkitekten Björn Cederström (Norrtälje kommun).

Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 15 oktober 1991 arkitekten Gösta Winberg och fr.o.m. den 1 janua— ri 1992 byrådirektören Tommy Fredriksson.

• Sida 4
•  Original

Härmed överlämnar vi en delrapport angående vatten—

skotrar.

Stockholm den 4 maj 1992.

Kjell Svensson

/Gösta Winberg

Tommy G Fredriksson

• Sida 5
•  Original

INNEHÅLL SAMMANFATTNING 7 1 INLEDNING 11 1.1 Uppdraget 11 1.2 Underlag 13 1.2.1 Förslag från Naturvårdsverket om generellt

förbud mot framförande av vattenskotrar 13 1.2.2 Yttranden över Naturvärdsverkets förslag 14 1.2.3 Utredningens enkät till länsstyrelserna 15 1.2.4 Skrivelser från Svenska Racerbätförbundet 16 2 GÄLLANDE BESTÄMMELSER 17 2.1 Allmänt 17 2.2 Sjötrafikförordningen 18 2.3 Naturvårdslagen 19 2.4 Hälsoskyddslagen 20 3 SVERIGES INTERNATIONELLA HANDELSÅTAGANDEN 21 3.1 GATT 21 3.2 EES-avtalet 22 4 VATTENSKOTERN _ ANVÄNDNING OCH PROBLEM 25 4.1 Allmänt 25 4.2 olägenheter 27 5 ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG on REGLERING av

ANVÄNDNINGEN AV VATTENSKOTRAR 31 5.1 Utgångspunkter 31 5.2 Geografisk styrning 34 5.3 Farkoster som bör omfattas av en reglering 37 5.4 Beslutsmodell 40 5.4.1 Kommunens översiktsplan

— ett viktigt instrument 40 5.4.2 Beslutsordning 42 5.4.3 Lagstiftning 44 5.5 Sammanfattning av förslag till reglering 46 5.6 Författningsförslag 48 5.6.1 Lag om ändring i lagen (1975:88) med

bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer 48

• Sida 6
•  Original

Bilagor

l Bilaga 1 Bilaga 2

Förordning om ändring i sjötrafik- förordningen (1986:300) 49 Vattenskoterförordning (xxxx:0000) 50

Kommittédirektiven (Dir. 1990:67) Bildbilaga. Olika typer av vattenskotrar samt några liknande farkoster

• Sida 7
•  Original

SAMMANFATTNING

Vårt uppdrag är att utreda åtgärder mot buller i främst de svenska fjällen och skärgårdarna. I denna delrapport redovisar vi överväganden och förslag om en särskild reglering av användningen av vattenskotrar, som vi har till uppgift att behandla i ett riksper— spektiv.

Det finns olika typer av farkoster som allmänt kallas för vattenskoter. Några karaktäristika för de vanli— gaste typerna är att de är 2—3 m långa, drivs av vattenjetstråle, blir planande vid framdrift och är grundgående samt att de är avsedda för 1—2 personer, som står eller sitter på vattenskotern.

Vattenskotern har knappast någon betydelse som nytto— fordon. Den används så gott som enbart för nöjeskör— ning och för sport.

Det som kännetecknar användningen av vattenskotern och är en betydande orsak till att bullret uppfattas som särskilt störande, är att den ofta körs intensivt inom ett begränsat vattenområde nära land. Vattenskotrarna kan också medföra skador på naturmiljön, främst när de körs i grunda vattenområden.

Vi anser att det finns skäl att nu reglera användning— en av vattenskotrar för att undvika ytterligare prob—

lem i framtiden.

• Sida 8
•  Original

Vattenskotern används ofta i sådana områden där många människor bor eller vistas på fritiden. För att en reglering skall bli meningsfull behöver den syfta till att styra trafiken till särskilda områden, där kon— flikterna med motstående intressen är små.

Bestämmelser i sjötrafikförordningen kan i dag använ— das för att i ett visst vattenområde begränsa den allmänna rätt som finns att färdas på vattnet, bl.a. av miljöskäl. Dessa bestämmelser anser vi dock inte vara ändamålsenliga för att tillgodose den av oss

åsyftade geografiska styrningen.

Som reglering förordar vi i stället en modell som bygger på ett allmänt förbud mot att använda vatten- skotrar, kombinerat med möjligheter att använda vattenskoter inom särskilt angivna områden.

Utanför sådana särskilda områden bör tillstånd kunna lämnas för vattenskotertävlingar och för viss annan verksamhet om det finns något särskilt skäl härför.

Vår utgångspunkt är att överväganden gjorda i den kommunala översiktsplaneringen bör ges stor tyngd vid beslut om sådana områden där åkning med vattenskoter skall kunna tillåtas. För att riksintressen och vissa mellankommunala frågor skall kunna hävdas bör det dock åvila länsstyrelsen att besluta om dessa områden. Det är viktigt att finna en form för detta som garanterar kommunen möjlighet till ett avgörande inflytande vad gäller övriga frågor. Vi föreslår därför att beslut om att tillåta vattenskoteråkning i ett område inte får stå i strid med de överväganden om sådana områden som har gjorts i en kommunal översiktsplan enligt plan- och byggnadslagen.

• Sida 9
•  Original

Vid en reglering behövs en definition av begreppet vattenskoter, som nu inte finns. Det är svårt att finna en definition som urskiljer just sådana vatten- farkoster som skall betraktas som vattenskotrar. Vi lämnar följande förslag. "Med vattenskoter avses en motordriven planande vattenfarkost som föraren an- tingen står eller sitter på." Med en sådan allmän definition behöver det finnas en möjlighet att ge närmare föreskrifter om vilka vattenfarkoster som

skall omfattas av en reglering.

I detta sammanhang bör uppmärksammas att även andra vattenfarkoster orsakar liknande olägenheter från miljösynpunkt som vattenskotrarna. Vi anser att en reglering så långt som möjligt skall omfatta också

sådana vattenfarkoster.

De av oss förordade bestämmelserna om användningen av vattenskotrar föreslår vi skall finnas i en särskild förordning — Vattenskoterförordningen. Regeringen bör kunna bemyndigas att meddela föreskrifter, i en sådan förordning, genom ett tillägg i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, tran- sporter och kommunikationer.

• Sida 10
•  Original

' - W'_ | W'fng' "'?" äåig' Ättu'lhtl rr... ”.it # . f. =" "".; ' 'I”..||.E("p,r'1". in:!) I.. ”5.114; II.-. ':'-...i 3.5) ”in.” "Jill." Sälj-'" .'l'| hj HWFJ'JH'RQI'U.» "" 211.111an 191. ."» '. 1' I

'.".um. 4 _ '.,”J. ”'...';"fi'å't . .jpg. ammar.. '., 511211; m:. :: =....

'.'ä'l'iä Jäla-; ""?” d'Ejr'ZiÖgJ '="'/""" J'. IWF-Prem. .1-..':"'

..""!rri. '.ÅPMJQJJ .."-.:- 11'7'7L'.= ":*a . Lif":

.._ .. -"_.. l 'Gå-JT"! 34:11 hl .""'" 'in'. '|'" ? cm;-1 *— ' * IJ

mi...-rg. - 'if ". ""...ugf'g 1='-"..'."';;.r—. - =.-—

av..... i. "..-. . ...?-n: g.... »» :

F..

'-...|" - -.- . ,.

'*-' "" ”:|.1'1' .. H. "" .-' ' & HET -|.|'i|1i"fr-ve-'""|-l'5|"n'-.. .Å *f'fF'iIx ” l . ”Widing:" ';” "||.';'.f"2'.l"""'"'1"*u.. him."!l' '=1:'.15”:.'.1 VII"

"». LLM, .""'3'l .W'l'zl'l'iäpl Lö:-ägg 'n'??? ;t '" IF;-tg":-[l_w :. .: .--.. .. . . - .--- quai," w». -, :. ct. .,. .--,'.. J.. em.-. -u| 1.5.3. J,». .

"., .e'...';å...,.u ". -.'n-:,q äga?:um'lulgar' ' ,..ur'.

mami-m= man - .». :;

..Jl':'.|'u' M.:..r s'- ' "r.!- 'i'-.

ä;] ”'till'!!!" ,'lq T 1 (Emad-& 'na.

"...rä'ln'im "' |"'

• Sida 11
•  Original

1 INLEDNING 1.1 Uggdraget

Utredningens uppdrag är enligt direktiven (Bilaga 1) att utreda möjligheterna att komma till rätta med störningarna från ett växande antal bullrande aktivi— teter i våra rekreationsområden, exempelvis trafik med

snöskotrar och motorbåtar.

Utredningen skall redovisa också andra olägenheter än buller, som föranleds av de bullrande verksamheterna, t.ex. avgaser och svall från båtar, samt belysa ris— kerna med att motoriseringen av fritidsaktiviterna ger ökad tillgänglighet till skyddsvärda områden.

Som en utgångspunkt för arbetet anges att till en god livsmiljö hör möjligheter för människor att finna rekreation i områden som inte störs av buller. Samti— digt konstateras att de rekreationsområden där tystna— den borde vara en viktig kvalitet blir allt mer störda av buller och att det blir allt färre områden som sällan utsätts för buller.

Primärt skall utredningen belysa möjligheterna till och konsekvenserna av restriktioner mot bullrande aktiviteter i fjällen och i skärgårdarna. Men också andra värdefulla rekreationsområden, där en låg bullernivå är angelägen, skall behandlas. Användningen

av vattenskotrar skall behandlas generellt.

• Sida 12
•  Original

En huvuduppgift att behandla är inom vilka områden som en låg bullernivä är särskilt angelägen att hävda och att lämna förslag till hur bullrande verksamheter kan begränsas i sådana områden. En annan huvuduppgift är att belysa möjligheterna att införa krav för att mins— ka bullret från motordrivna aktiviteter. Den nödvändi— ga nyttotrafiken skall accepteras och den bofasta befolkningens transportbehov skall tillgodoses.

Utredningen skall vidare belysa vilka möjligheter som finns att med hjälp av befintlig lagstiftning begränsa bullrande verksamhet och om det anses behövligt lämna

författningsförslag.

Enligt direktiven bör frågan om vattenskotrar behand— las med förtur för att göra det möjligt för regeringen att ta ställning i denna fråga före sommaren 1992. I ett riksperspektiv skall utredas generella restriktio— ner, restriktioner mot användningen inom vissa region— er eller för vissa användningsområden eller andra begränsningar för trafik med vattenskotrar.

I arbetet med denna delrapport om reglering av använd— ningen av vattenskotrar har utredningen inte haft uppgiften att undersöka förutsättningarna att genom tekniska åtgärder minska bullret från vattenskotrarna.

• Sida 13
•  Original

1.2 Underlag 1.2.1 Förslag från Naturvårdsverket om generellt

förbud mot framförande av vattenskotrar

Naturvårdsverket har i en skrivelse den 26 november 1990 hemställt att regeringen utfärdar bestämmelser som skulle innebära ett generellt förbud mot användan— de av den typ av vattenskotrar som är klart urskilj— bara samt aktualiserat frågan om en översyn av övriga miljöfrågor i samband med fritidsbåtstrafiken.

I skrivelsen anförs att Naturvårdsverket allt oftare har kontaktats rörande störningar från snabba sjöfar— koster, och att det i de flesta fall har gällt vatten— skotrar. Verket delar uppfattningen att omfattande trafik med vattenskotrar är störande både för annat friluftsliv och från miljösynpunkt. Ytterligare olä— genheter som verket pekar på är att vattenskotern kan köras i grunda vattenområden, vilket kan medföra all— varliga problem från naturskyddssynpunkt, och att den lätt kan transporteras, vilket innebär att den ibland körs i mindre sjöar där motorbåtstrafik normalt inte förekommer.

Naturvårdsverket anser det vara mycket angeläget att reglera färdseln med vattenskoter, innan antalet har ökat allt för mycket. Ett totalförbud bör eftersträvas för sådana vattenskotrar som används bara för nöjes—

körning.

Verket framhåller vidare att det också finns ett antal liknande farkoster, som mera kan betecknas som båtar, och att det därför är viktigt att man i annan ordning mera övergripande ser över miljöfrågorna för hela fritidsbåtssektorn. Ett sådant arbete får dock inte

• Sida 14
•  Original

försena regleringen av sådana vattenskotrar som är

klart urskiljbara.

1.2.2 Yttranden över Naturvårdsverkets förslag

Nitton länsstyrelser har till Länsstyrelsernas organi- sationsnämnd (LON) yttrat sig över Naturvårdsverkets förslag. Samtliga uttalar sig för att användningen av vattenskotrar behöver regleras. Med några undantag förordas någon form av generellt förbud. Till undan- tagen hör Länsstyrelsen i stockholms län, som anser att ett allmänt förbud inte är motiverat.

Flera av de länsstyrelser som förordar ett generellt förbud pekar på att den nuvarande lagstiftningen är alltför administrativt betungande för att man på ett effektivt sätt skall kunna förhindra en från allmän synpunkt olämplig användning av vattenskotrarna. Många anser att ett generellt förbud bör kombineras med möjligheten att tillåta åkning med vattenskotrar inom vissa vattenområden.

Sjöfartsverket delar, i ett yttrande till Kommunika— tionsdepartementet, Naturvårdsverkets uppfattning att körning med vattenskotrar kan vara störande för omgiv- ningen och orsaka skada pä miljön. Sjöfartsverket pekar på att vattenskotern, när det gäller effekterna på miljön, inte skiljer sig från flera andra typer av

båtar.

Sammantaget anser Sjöfartsverket att det inte finns skäl att generellt förbjuda vattenskotrar. Verket anser emellertid att det kan finnas skäl att begränsa de områden inom vilka körning får ske och att detta

• Sida 15
•  Original

kan göras av länsstyrelserna med stöd av gällande bestämmelser i sjötrafikförordningen.

1.2.3 Utredningens enkät till länsstyrelserna

Utredningen har i en enkät till länsstyrelserna bl.a. frågat om bullrande aktiviteter i sådana rekreations— områden där en låg bullernivå är angelägen. Av svaren framgår att länsstyrelserna har meddelat förbud mot trafik med vattenskotrar och andra motorbåtar i ett stort antal småsjöar och i delar av större sjöar samt i vissa havsvikar. Motiven bakom förbuden är oftast flera, t.ex. att minska störningarna på djurlivet, att minska bullerstörningarna för friluftslivet och de närboende samt att minska olycksrisken för badande.

Föreskrifterna har ofta utfärdats med stöd av sjötra— fikförordningen. I naturreservat, naturvårdsområden och djurskyddsområden har sjötrafiken i många fall reglerats med stöd av naturvårdslagens bestämmelser.

Det är i allmänhet länsstyrelsernas uppfattning att utfärdade förbud har en klar effekt, även om överträ— delser ibland sker. Man pekar på betydelsen av att restriktionerna är klart utformade och att information om gällande bestämmelser är viktig. Det framhålls att generella bestämmelser har den fördelen att informa— tionen är lätt att sprida. Differentierade bestämmel— ser i tid och rum kräver mycket större informations— insatser, bl.a. i form av skyltar, som också förfular landskapet.

I många svar anges att de olägenheter som hänger samman med användningen av vattenskotrar motiverar en längre gående reglering än för närvarande. Man anser

• Sida 16
•  Original

bl.a. att vattenskoteråkning är ett problem som bör behandlas som exempelvis motocrossverksamhet, dvs. vattenskotrar bör få användas endast inom särskilda områden. I några fall föreslås att bullrande fordon och maskiner regleras i en särskild produktbullerlag.

1.2.4 Svenska Racerbåtförbundet

Till utredningen har kommit in skrivelser från Svenska Racerbåtförbundet (SVERA) — Begränsning av trafik med vattenskoters (1992-03—18) — och från dess Aquabike- sektion — Beträffande restriktioner gällande s.k. vattenskoters (1992—03—20).

Av skrivelserna framgår att de organiserade vatten- skoteråkarna anser att de problem som förknippas med användningen av vattenskotrar beror på ett felaktigt nyttjande, vilket gäller också andra typer av motor— båtar. Detta beror i sin tur på brist på kunskap och på att man kör på "fel" plats. Därför bör större krav ställas på förarna och lämpliga platser anvisas.

Man anser att dagens regler för att styra användningen av vattenskotrar räcker långt, om de efterlevs. Ytter— ligare regler kan behövas i syfte att i första hand värna miljön, därefter för att begränsa störande kör- ning och till sist för att höja säkerheten.

I skrivelserna har också redovisats vissa faktauppgif— ter om vattenskotrarna och om Aguabikesektionens verk— samhet.

• Sida 17
•  Original

2 GÄLLANDE BESTÄMMELSER

2.1 Allmänt

Rätten att fritt färdas över vatten är en del av alle— mansrätten. Var och en anses i princip ha rätt att

färdas och tillfälligt uppehålla sig på annans vatten— område, i den mån det inte medför någon mera påtaglig olägenhet för vattenägaren.

En allmän rätt att färdas med båt kan inte anses om— fatta rätt till mera störande trafik. I vart fall är inte klara störningar av hemfriden tillåten. Det finns också anledning att med störningar av hemfriden lik- ställa mera betydande störningar av omgivningens lugn, som drabbar andra kategorier än de boende, t.ex. bad—

ande vid stränder även långt från boningshus.

I fråga om rätten att röra sig på vattenområde finns inte motsvarande allmäna straffbestämmelse, som för trafik på land, för vilken bestämmelser i brottsbalken förbjuder tagande av olovlig väg på mark som kan ta skada. Man kan inte på motsvarande sätt straffas för tagande av "olovlig farled" om man färdas på t.ex. ett enskilt vattenområde. Någon ekonomisk skada för ägare av vatten— eller strandområde blir i regel inte heller aktuell på grund av trafiken.

Det finns dock en ny bestämmelse, 324 a 5, i sjölagen (1891:35 s. 1, senast ändrad 1991:668) som föreskriver

• Sida 18
•  Original

ett straffansvar för den som tar en sådan färdväg, håller en sådan hastighet eller annars med ett fartyg färdas så att omgivningen i onödan störs. Paragrafen trädde i kraft den 1 juli 1991.

I förarbetena till bestämmelsen sägs att den själv— fallet kan tillämpas då omgivningen störs i onödan genom buller. störningen behöver inte nödvändigtvis avse människor, utan kan även gälla exempelvis djur— livet inom ett fågelskyddsområde. Vidare sägs att bestämmelsen främst torde komma att få betydelse för fritidsbåtstrafiken.

I de närmast följande avsnitten redogörs översiktligt för de författningar som är av intresse för frågan om reglering av användningen av vattenskotrar. Det hand— lar främst om föreskrifter som kan meddelas med stöd av sjötrafikförordningen och naturvårdslagen. I vissa speciella situationer kan också hälsoskyddslagen till—

lämpas.

2.2 Sjötrafikförordningen

I sjötrafikförordningen (1986z300) anges att med far- tyg avses varje farkost som används eller kan användas till transport på vattnet. I sjölagen definieras far— tyg som är kortare än 12 m och smalare än 4 m som en båt. Detta innebär att en vattenskoter definitions—

mässigt är en båt.

Enligt 2 kap 2 5 sjötrafikförordningen får länsstyrel— sen meddela föreskrifter om fartbegränsning, förbud mot ankring eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller liknande sport. Samråd skall ske med Sjöfartsverket

• Sida 19
•  Original

och i det fall som en föreskrift har betydelse för trafiken med fritidsbåtar även med Naturvårdsverket.

Länsstyrelsen får också meddela föreskrifter om andra begränsningar och förbud mot användning av ett vatten- område för trafik med fartyg, om det behövs med hänsyn till miljön. Samråd skall ske med Sjöfartsverket och med Naturvårdsverket.

I förordningen sägs att en föreskrift får meddelas för ett vattenområde, om det behövs från miljösynpunkt eller av säkerhetsskäl. Uttrycket ett vattenområde tolkas av myndigheterna så att besluten endast kan avse ett begränsat vattenområde. Det anses inte vara möjligt att använda sjötrafikförordningen för att av bullerskäl förbjuda trafik med exempelvis vattenskot- rar för en hel kust eller generellt för t.ex. alla sjöar i en kommun. Det är dock möjligt att införa restriktioner för en hel, namngiven, sjö.

2.3 Naturvårdslagen

Naturvårdslagen (1964:822, senast ändrad 1991:1697) innehåller bl.a. bestämmelser som syftar till skydd för växter och djur, friluftslivet och naturmiljön. En länsstyrelse kan förklara ett område som naturreser- vat, naturvårdsområde eller djurskyddsområde. För sådana områden kan ges föreskrifter för att trygga syftet med reservatet, bl.a. kan rätten till färdsel med motorbåt begränsas.

Vidare kan en länsstyrelse med stöd av 16 5 natur- vårdslagen utfärda föreskrifter om vad allmänheten har att iaktta inom strandskyddsområde, bl.a. kan trafiken till sjöss regleras. Strandskydd gäller generellt för alla land— och vattenområden intill 100 m från strand—

• Sida 20
•  Original

linjen, och kan utvidgas upp till 300 m. Föreskrifter inom strandskyddsområde kan meddelas bara för avgrän- sade områden. Möjligheten att inom strandskyddsområde utfärda särskilda bestämmelser om sjötrafik har inte utnyttjats, så vitt utredningen har kunnat finna.

2.4 Hälsoskyddslagen

En kommun får med stöd av hälsoskyddslagen (1982:1080 senast ändrad 1988:926) meddela föreskrifter till skydd mot sanitära olägenheter. Med sanitär olägenhet avses en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Hälsoskyddslagen har bara använts i ett fall för att meddela en vattenskoterklubb förbud mot användning av vattenskotrar i ett visst vattenområde.

• Sida 21
•  Original

3 SVERIGES INTERNATIONELLA HANDELSÅTAGANDEN

3.1 GATT

Det handelspolitiska regelverk som styr den interna- tionella handeln återfinns i GATT (General Agreement on Tarifs and Trade). Huvudregeln är att varor från alla länder skall behandlas lika och att importerade varor skall behandlas på samma sätt som inhemska

varor .

Artikel XX punkterna b och g har ansetts vara de bestämmelser på vilka åtgärder av miljöskäl har kunnat grundas. Bestämmelserna innebär att enskilda länder har rätt att ställa nationella krav för att skydda människors, djurs och växters hälsa och liv. Kraven får dock inte vara diskriminerande (principen om icke— diskriminering) eller innebära en dold restriktion för den internationella handeln (principen om proportiona- litet).

Med avseende på en reglering av användningen av vattenskotrar är "principen om icke-diskriminering" inte aktuell, eftersom det i Sverige inte finns någon tillverkning av vattenskotrar. Huvudfrågan blir därför om en svensk reglering grundad på miljöskäl kan anses stå i rimlig proportion till den begränsning av han- deln som skulle uppstå.

• Sida 22
•  Original

Hur artikel XX skall tolkas är oklart. Det råder bl.a. delade meningar om i vad mån andra regleringar än sådana som angår handel är en fråga för GATT. På svenskt initiativ arbetar GATT:s miljögrupp med att klarlägga den närmare innebörden på miljöområdet av artikel XX.

TBT—koden (Technical Barriers to Trade) — den över— gripande överenskommelsen för att avlägsna tekniska handelshinder — innehåller regler om notifiering och konsultation när nya eller ändrade tekniska föreskrif—

ter införs av ett medlemsland.

3.2 EES-avtalet

I det mellan EG och EFTA upprättade förslaget till EES-avtal (Europeiskt Ekonomiskt Samarbete) är grund- tanken att Sverige och övriga EFTA-länder skall till— lämpa EG:s grundläggande regler om fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital.

EES—avtalet skall även utveckla och bredda samarbetet inom angränsande politikområden, bl.a. miljöområdet. Avsikten är att avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1993, samtidigt som det är meningen att EG:s s.k. inre marknad skall vara genomförd.

Vad gäller varuutbytet mellan de länder som berörs av EES—avtalet skall gälla de grundprinciper för den fria varucirkulationen som finns i Romfördraget och som är grundläggande för genomförandet av EG:s inre marknad.

I det följande lämnas därför en översiktlig redovis— ning av de regler inom EG som kan ha betydelse för att bedöma om en svensk reglering av användningen av

• Sida 23
•  Original

vattenskotrar skulle kunna anses vara oförenlig med EES—avtalet.

EG—rätten är i princip uppbyggd på följande sätt.

— Romfördraget, som innehåller de övergripande regler—

na och är grunden för EG:s verksamhet.

— Förordningar, som är bindande och omedelbart blir gällande i alla medlemsländer där de tar över natio— nell lag.

— Direktiv, som är bindande i fråga om mål, men ger varje land valfrihet beträffande medlen för att nå målen.

När ett område är rättsligt reglerat av EG har med— lemsländernas rätt i princip upphört att själva be— stämma nya regler. Ett EG—direktiv innebär att ett visst utrymme finns för att införa nationella före— skrifter.

Romfördraget innehöll i sin ursprungliga form inte några bestämmelser om en gemensam miljöpolitik. Enligt artikel 235 kan Ministerrådet (Rådet), EG:s högsta beslutande organ, besluta om åtgärder som fordras för att uppfylla fördragets mål. Till sådana beslut kan hänföras de handlingsprogram inom miljöområdet som Rådet har upprättat alltsedan år 1973.

Genom den europeiska enhetsakten, som trädde i kraft år 1987, vidgades EG:s kompetens på miljöområdet. Artiklarna 130 r—t lägger fast målen och medlen för den gemensamma miljöpolitiken inom EG.

EG:s kompetens på miljöområdet begränsas av den s.k. subsidaritetsprincipen (artikel 130 r). Principen

• Sida 24
•  Original

innebär att det primära ansvaret för miljön och beslut i miljöfrågor skall fattas på lägsta möjliga nivå. Den ger också en rätt för medlemsländerna att införa mer långtgående miljöskyddskrav än de minimikrav som har fastställts genom EG—direktiv. Nationella krav som är strängare än EG:s krav får emellertid inte skapa nya handelshinder.

Artikel 30 förbjuder kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan, t.ex. förbud mot användning av en produkt. Undantag härifrån kan med stöd av artikel 36 ske av hänsyn till bl.a. miljön. En förutsättning är att åtgärden behövs för att uppfylla legitima miljöskyddsbehov.

Artikel 100 a innehåller en bestämmelse om att förslag till harmonisering av medlemsländernas lagstiftning, med hänsyn till bl.a. hälsa och miljöskydd, skall utgå från en hög skyddsnivå. En medlemsstat kan i princip inte avvika från beslut som fattas med stöd av denna artikel. Artikel 130 t innehåller dock en s.k. miljö- garanti, som tillåter medlemsländerna att införa strängare nationella regler, grundade på behov som t.ex. skydd av djurs och människors liv och hälsa.

EG har inga förordningar eller direktiv om buller från

nöjesbåtar.

• Sida 25
•  Original

4 VATTENSKOTERN _ ANVÄNDNING OCH PROBLEM 4.1 Allmänt

Vattenskotern introducerades i USA i början av 1970—talet och den kom till Sverige under slutet av decenniet. Antalet vattenskotrar har sedan dess ökat kraftigt i både USA och Europa. I Sverige finns det drygt 1 000 stycken. Vattenskotern har också andra benämningar, vanligast är jet ski och agua bike.

Som har redovisats i avsnitt 2.2 definieras vatten— skotern i sjötrafiklagstiftningen som en båt. Det görs där ingen skillnad på vattenskotrar och andra motor— båtar. Normalt är motorstyrkan sådan att vattenskotern skall registreras i fritidsbåtsregistret.

Begreppet vattenskoter har inte någon entydig inne- börd. Det finns olika typer och modeller. Vidare kan nämnas att det nyligen i Sverige har introducerats ett redskap för nöjesåkning på vatten som närmast kan liknas vid en motoriserad surfbråda.

Några exempel på vattenskotrar och liknande farkoster visas i Bilaga 2.

I det följande anges några karaktäristika för vatten- farkoster som allmänt benämns vattenskoter.

• Sida 26
•  Original

Vattenskotern drivs vanligen av en vattenjetstråle. Det finns också vattenskotrar som drivs med utom—

bordsmotor.

Vattenskotern är 2-3 m lång och i allmänhet avsedd för endast en person. Det finns också modeller för

två personer. I undantagsfall kan tre personer

rymmas.

Vattenskotern har inte den för traditionella båtar utmärkande skrovformen, som gör att man sitter i en båt. En vattenskoter sitter eller står man på — vilket påminner om hur man färdas på en motorcykel.

För att styra en vattenskoter används vanligen ett styrhandtag. Det finns också vattenskotrar som har en ratt.

Vattenskoterns främre del lyfts upp vid framdrift, den blir härigenom planande och får ett litet djup— gående. För jetstråledrivna vattenskotrar kan djup— gåendet vara omkring endast 10 cm.

Vattenskotrarna är förhållandevis lätta, de väger mellan 100 och 250 kg.

Motorstyrkan hos en vattenskoter kan variera från 30 till över 50 hästkrafter och motorstorleken är mellan 300 och 750 cc.

En vattenskoters topphastighet kan uppgå till 40 knop.

Vattenskotern har knappast någon betydelse som nytto- fordon. Den används så gott som enbart för nöjeskör— ning och för sport.

• Sida 27
•  Original

Tävlingsverksamheten med vattenskotrar är relativt omfattande. vid racerbåttävlingar finns en särskild klass för jetstråledrivna vattenskotrar. Utöver i nationella mästerskapstävlingar deltar svenska förare i NM, EM och VM. Tävlingsförarna är organiserade i Svenska Racerbåtförbundet (SVERA), som tillhör Riks- idrottsförbundet.

Det finns omkring 20 lokala Vattenskoterklubbar med tävlingsverksamhet i landet. Nästan hälften av alla vattenskotrar, ca 400 stycken, ägs av personer som är organiserade i dessa klubbar.

Tävlingsförarna behöver tillgång till områden för träning. På vissa platser i landet finns vattenområden anvisade för detta. Härigenom har de olägenheter som redovisas i det följande minskat.

4.2 Olägenheter

Åkning med vattenskotrar upplevs som störande av många människor. Vattenskotrarna medför också olägenheter med hänsyn till olika naturvårdsaspekter.

Störningarna orsakas i första hand av det buller som vattenskotrarna alstrar. Erfarenheterna från andra områden tyder på att upplevelsen av bullerstörning sannolikt förstärks av att vattenskotern normalt inte förknippas med någon nyttofunktion.

Det finns inga fastlagda normer för hur högt bullret får vara, vare sig från vattenskotrar eller från andra fritidsbåtar.

Styrkan på ljudet från en vattenskoter uppgår vid högsta motorvarv till storleksordningen 70 å 75 dB(A)

• Sida 28
•  Original

på ett avstånd av 25 m. Detta är högt över vad som kan kallas för tystnad. Relativt tyst utomhus är det om ljudnivån inte överskrider 30 dB(A).

Man brukar räkna med att ljudet från en punktformig ljudkälla utomhus avtar med 6 ä 7 dB(A) för varje fördubling av avståndet till källan. Detta innebär att för att bullret från en vattenskoter, med ljudnivån 70 dB(A) på 25 m avstånd, skall hamna på ca 30 dB(A) behövs — vid vindstilla och en i övrigt låg ljudnivå — ett avstånd till vattenskotern på ca. 1,5 km. Avstån— det skulle i princip fördubblas vid en bullernivå på 75 dB(A) .

vid samtidig körning med flera vattenskotrar ökar ljudnivån, dock inte proportionellt. Om två lika höga ljudkällor adderas ökar ljudnivån med 3 dB(A). Två vattenskotrar med ljudnivån 70 dB(A) skulle sålunda tillsammans ge upphov till 73 dB(A).

Vattenskoterns konstruktion medför att den är lämpli- gast att använda i skyddade vatten. Det lilla djup- gåendet hos de jetstråledrivna vattenskotrarna, vilka är vanligast, gör att de kan framföras mycket nära land. Detta innebär att vattenskotern många gånger används i områden där samtidigt många andra människor finns. Genom det buller som alstras stör vattenskoter- åkning dem som bor i området och andra som vistas där på sin fritid, bl.a. i rekreationssyfte. Området för— lorar sålunda i kvalitet och användbarhet för andra friluftsändamål.

Det som främst kännetecknar användningen av vatten- skotern — och samtidigt är en betydande orsak till att bullret uppfattas som särskilt störande — är att den ofta körs intensivt inom ett begränsat vattenområde

• Sida 29
•  Original

nära land och därvid ger upphov till höga och samti— digt oregelbundna ljudnivåer.

Genom vattenskotern har nya områden blivit tillgäng— liga för motoriserade farkoster. Dels genom att den kan framföras i vattenområden, där traditionella mo— torbåtar inte kan användas på grund av djupförhållan- dena. Dels genom att vattenskotern lätt kan transpor- teras till små sjöar och vattendrag där motorbåtar tidigare inte har förekommit.

Vattenskotrar, liksom andra båtar med lågt djupgående, kan medföra även andra olägenheter än buller. Åkning i grunda vattenområden kan ge skador på mjukbottnar och det djur- och växtliv som finns där. Områden med mjuk- bottnar är ofta högproduktiva och viktiga för såväl fiskreproduktionen som fågellivet. Vattenskotern kan också köras i svårnavigerade skärgårdsavsnitt och där störa häckande fåglar, som kan förekomma rikligt i sådana områden. Körning i närheten av stränder och badplatser, där många människor befinner sig, innebär vidare risk för olyckor.

Färdsel med vattenskoter på mycket grunda vatten inne— bär å andra sidan fara för grundstötning med risk för skador på både maskin och förare. Detta torde begränsa omfattningen av sådan åkning. Minsta vattendjup för ett säkert framförande av vattenskoten är ca 50 cm.

• Sida 30
•  Original

. ||||||- "|F;l" ,|||| I N..! __ |||. ,.-' | , n' __'|L _i'_ ,; || ”I'm-l _ ||| ||, _- ! || 1? Jlrlw| ||| enluf| I|||_.|..., ,,,. ”såm :”] LC.) WL _ ||__ . .' || | | hi '|:|-"f'|'.'—|'1-_n| || | . " .".!_-f".,1..-.?$.j4|:f M. adhd—"a' ' ". ' 'rnd'f |?) ”:|. , |.| | |. :: » ,.|... -. . " "q .. lm' ___ ,-','. |. |; || ft "vr | . -||,...|, .*?—:" Fin... l"...|_" ..r'å” |, ful,, .r _ E% I" '» ll-I |

" &;de tåg-:||: gr...—| "s|'.r' " "jxi'.;':.c.'€m;|'— : ,-.-,. :..-.: . rim,. innan ":?—resan .. _,,..,.__- "m. = 4,3

fl.-' | || |_ | __ | | ”3,35. 'i":- gruvlamk .|.-||'f". . :'q stina; '"'r'i .|.|r, |_,,_,

'-' av. 'H

irl" " |||: .": 'i'. * J'|!="i_'1'l" " |' " .' , _!","'""3'5'|."'-" " "' "i” " : um" ”v."- '| 'i' " : |å' 1": * " " " ' _'!||£ '*"""""-l"' år):-'i' '."l'"| '.'" "år" "h'fb " wäå||i|;__|4" .»As S.;.— *rjrl ...-y,”: =;.-. .ij'iJQ. —| |.'.. .. . ' |. | -, %s...”? ||. ;i:"'=' . ||,_|'|.sa|)_'|h||||,_:' . | . _ * .— ' | |1 | ' »! '|:' , FL|_||.'|Q_å;|;_,r'é'i|pHgn . .'-'...|u|| ? '.1' F' . ' ,_ -._= ' ' »! .:: - _ . . _ ,.':.£|||. -. _£. h...-ai... |:|.'|||||.:..'i .. |; .. '. _. |: =. ...... ,_ ' få)??? " -|.'v11.1|'r.|7..:”:54_|:|. någan .- -:-'|-'l" '|Je'1' W' JW? ””E"” . || | I |. _ , . _. ..w. . ""'."f-""F|..[, ||*F'*1r|,(>'mg|||1;t"n||-Hh '.,—.|'_'1" ... ..": ")""! '.. '.fl

"=IÅ||1",'".5" 'R..'+F"'."'äl'ivi?€'||xim"l'is'tuk'rj' "om ;. z - _ i |_II l'l

.Ja": ':.n _.-"'wt'.:'- - '....u: ,. t' Jalan-få" "5 "*"” '""

ä' ,.|||||-r||||-|| "Ed:" "" '.Qtålä' |.,_|'|,.||| u,|>.n|.m'£3'|j'||-|Lm1,— _ ,u.-'..:.1..x ! m.m & MWh-. 'in'" R',! '"?) 12.1 'i': :I'L %EEEI'JWT '” '.'f" [' :få'fs . ja.-'L-r _ ,'lå E.: -

.. _ '_'J'J'ig %”,an få??? ' På; 't ':'" Clu||:|' L! . "I ' 'F""' _ " 'å'-":å'rlå'ä' |'|'-.Ä"'|="l :* ön;-'I %%” 'W fi; |'|_%1*ÖH' ' ' a':

'="'" . ?- w...; ':' 331. :|.

"|"" ... -| ||...

Qi:-HH . - ., ana.— ..:: , |:...

|fi..'_ 'fI|—||.- - :: -' . " nl _"

• Sida 31
•  Original

5 ÖVERVÅGANDEN OCH FÖRSLAG OM REGLERING AV ANVÄNDNINGEN AV VATTENSKOTRAR

5.1 Utgångspunkter

Enligt direktiven skall utredningen i ett riksperspek- tiv behandla frågan om generella restriktioner, rest- riktioner mot användning inom vissa regioner eller för vissa användningsområden eller andra begränsningar för trafik med vattenskotrar. Sveriges internationella åtaganden vad gäller handel skall härvid särskilt beaktas.

vi har inte haft som uppgift, och i det hittillsvaran— de arbetet inte heller haft möjligheten, att närmare utreda förutsättningarna att vidta bullerdämpande åtgärder på vattenskotrarna. Som framgår av avsnitt 4.2 kan dock konstateras att det skulle krävas långt— gående sänkningar av det buller som nuvarande vatten- skotrar ger upphov till om acceptabla ljudnivåer skall uppnås. Även om ljudet från vattenskotrarna skulle dämpas i måttlig omfattning skulle bullerstörningar kvarstå — liksom andra olägenheter — särskilt om anta— let vattenskotrar ökar.

De olägenheter som är förknippade med vattenskotrarna är enligt vår uppfattning inte så stora att det går att hävda att ett totalt användingsförbud behövs. så långtgående restriktioner har inte heller införts för andra aktiviteter, som medför problem av liknande art,

• Sida 32
•  Original

möjliga att utöva i särskilda områden.

Ett totalt förbud mot användningen av vattenskotrar i Sverige skulle knappast heller vara förenligt med de åtaganden som Sverige har gjort i förhållande till GATT och i EES—avtalet, vid en avvägning mellan de skyddsbehov för miljön som kan åberopas och de effekt- er på handeln som ett totalt förbud skulle innnebära.

Det bör å andra sidan inte få vara så att man fritt skall kunna utöva en aktivitet som stör andra männi- skors boende- eller rekreationsmiljö eller har en negativ inverkan på naturmiljön. Detta synsätt har tillämpats i andra sammanhang.

Sålunda får svävare, enligt svävarfartsförordningen, inte användas utan särskilt tillstånd. I samband med att denna reglering infördes år 1966 framfördes far— hågor för att en fri användning av svävare skulle kunna leda till olägenheter såväl för naturmiljön som för befolkningen och friluftslivet, främst i skärgår— darna. En liknande bedömning gjordes vid en översyn av bestämmelserna år 1983 då man konstaterade att en oreglerad trafik med små svävare kunde befaras ge upphov till ett miljöproblem i likhet med vad snösko— tertrafiken har gjort.

Ett annat exempel är att det genom särskild lagstift— ning har gjorts inskränkningar i vad som är tillåtet i fråga om körning i terräng, med snöskoter och andra fordon. Vad gäller snöskotrarna kan nämnas att det fanns ungefär 15 000 år 1972, då det infördes en lag om att bl.a. snöskotertrafik kan förbjudas inom ett visst område. Antalet hade vuxit till 45 000 år 1978 när det infördes förbud mot körning i tolv fjällområ— den. I dag har antalet snöskotrar vuxit till knappt

• Sida 33
•  Original

150 000, och betydande konflikter har uppstått med motstående intressen i främst fjällregionerna.

Vår slutsats beträffande vattenskotrarna är att det finns skäl att nu i särskild ordning reglera använd— ningen för att undvika ytterligare problem i framti— den, som då kan vara svåra att komma till rätta med. Denna slutsats har stöd i remissvaren från länsstyrel— serna över Naturvårdsverkets förslag om förbud mot framförande av vattenskotrar och i länsstyrelsernas svar på utredningens enkät om bullerfrågor.

Att reglera användningen av vattenskotrar genom att införa restriktioner för vissa användningsområden anser vi inte har någon relevans, eftersom körning med vattenskoter i allt väsentligt endast sker i nöjes— och sportsammanhang.

Som vi tidigare har pekat på används vattenskotern ofta i sådana områden där många människor bor eller vistas på fritiden. För att en reglering av använd- ningen av vattenskotrar skall bli meningsfull behöver den därför syfta till att styra trafiken till särskil- da områden, där konflikterna med motstående intressen är små.

I det följande avsnittet diskuteras två principiellt olika sätt att åstadkomma en sådan geografisk styr- ning. Antingen genom att, på samma sätt som är möjligt för närvarande, föreskriva om förbud inom vissa be- stämda områden, eller genom att införa ett allmänt förbud med möjlighet att tillåta användning av vatten- skotrar inom särskilda vattenområden.

• Sida 34
•  Original

Som tidigare har redovisats kan sjötrafikförordningen användas för att i ett visst angivet vattenområde begränsa den allmänna rätt som finns att färdas på vattnet, bl.a. av miljöskäl.

De nuvarande bestämmelserna i sjötrafikförordningen anser vi dock inte vara ändamålsenliga för att till- godose det av oss angivna syftet med en reglering, nämligen att styra trafiken med vattenskotrar till särskilda områden.

Erfarenheterna från tillämpningen av gällande regler visar att en reglering enligt denna modell medför stora arbetsinsatser. Det arbete som skulle erfordras för att kartlägga, utreda och besluta om alla de del- områden där användningen av vattenskotrar skulle behö- va förbjudas, för att den åsyftade styrningen skall uppnås, skulle bli omrimligt stort. Vidare skulle det uppkomma stora kostnader för information och skyltning om var alla förbudsområden finns.

En möjlighet att minska dessa olägenheter skulle kunna vara att ändra de nuvarande bestämmelserna i sjötra- fikförordningen så att det går att införa restriktion- er av bullerskäl inom stora sammanhängande vattenområ— den. Vi anser dock att det vore missvisande att uti- från en generell rätt att framföra vattenskoter göra sådana inskränkningar att denna rätt i praktiken skulle urholkas.

De olägenheter som är förknippade med en modell där förbud mot användningen av vattenskotrar kan införas inom vissa vattenområden skulle undvikas genom ett allmänt förbud med möjlighet att tillåta användning av vattenskotrar inom särskilda vattenområden. I en sådan

• Sida 35
•  Original

modell skulle arbetsinsatserna bli betydligt mindre, eftersom det skulle bli fråga om att ange och besluta om bara det begränsade antal områden där trafik med vattenskotrar skall vara tillåten. Den åsyftade regle— ringen skulle härigenom kunna uppnås på ett enkelt och effektivt sätt. '

Vi har också övervägt möjligheten att införa ett all- mänt förbud mot användning av vattenskotrar inom ett visst avstånd från land. Ett sådant avstånd måste sättas så att föraren av en vattenskoter har en rimlig möjlighet att bedöma var gränslinjen går. Utan sär- skilda markeringar med bojar eller skyltar, som inte kan anses vara realistiskt — det skulle bli mycket dyrt och dessutom förfula landskapet — torde avståndet inte kunna vara längre än 200 a 300 m från land. Som illustreras i avsnitt 4.2 skulle det behövas avsevärt längre avstånd för att inga bullerstörningar av bety- delse skall uppstå i strandområdet.

Man kan också tänka sig att gränsen för tillåten tra— fik med vattenskoter skulle gå vid ett visst minsta vattendjup, t.ex. 3 eller 6 m (dessa djupkurvor finns angivna på sjökorten). Även en sådan lösning skulle innebära svårigheter för föraren att avgöra förbuds— områdets omfattning. Lösningen är inte heller rele— vant med hänsyn till att vattendjupet inte är direkt relaterat till avståndet från land.

Vår slutsats av de redovisade övervägandena är att vi som reglering förordar en modell som bygger på ett generellt förbud mot trafik med vattenskotrar kombine— rat med att möjligheter skapas att använda vattensko— tern inom särskilt angivna områden. Med hänsyn till övergripande intressen kan det finnas behov av att undanta vattenområden inom vilka inte får avsättas områden för åkning med vattenskoter. Det kan gälla

• Sida 36
•  Original

vissa kuststräckor och hela eller delar av vissa vattensystem som är särskilt värdefulla för den marina miljön eller naturvården och som t.ex. har tagits fram som underlag för att belysa sådana hushållningsfrågor

som avses i naturresurslagen.

Det bör finnas möjlighet att tillåta användning av vattenskotrar också i andra vattenområden än de som är särskilt anvisade, om det finns särskilda skäl. Till— stånd bor sålunda kunna lämnas för tävlingsverksamhet inom ett tillfälligt anordnat område som inte ligger inom ett för åkning med vattenskoter särskilt anvisat område. Även om frågeställningen, så vitt vi vet, för närvarande inte är aktuell kan det också uppkomma behov av att använda vattenskoter för viss angelägen verksamhet, exempelvis inom försvarsmakten.

Vad gäller förhållandet till GATT och EES-avtalet kan konstateras att ett generellt förbud mot användning av vattenskotrar, som är kombinerat med vissa dispensmöj- ligheter, inte skulle medföra behov av några formella ingrepp i själva handelsledet. Sannolikt skulle en sådan åtgärd dock leda till en minskad efterfrågan. Frågan uppstår därför om denna handelspåverkande effekt kan bedömas som rimlig med hänsyn till de vins- ter som skulle uppnås genom minskade störningar av

människor och natur.

Det går inte på förhand att säga vilken tolkningen i detta avseende skulle bli av GATT-bestämmelserna och EES-avtalet. Vi gör dock den bedömingen att problemet med bullerstörningar från vattenskotrarna tillsammans med riskerna för skador i miljön borde vara tillräck— liga argument för att Sverige skulle kunna hävda sin rätt till sådana restriktioner mot användningen av vattenskotrar som utredningen förordar.

• Sida 37
•  Original

I detta sammanhang finns det skäl att peka på den svenska allemansrätten som ger vidsträckta möjligheter för alla att nå och vistas inom även enskilt ägda strand- och vattenområden. På kontinenten gäller inte i någon nämnvärd omfattning det vi menar med allemans— rätt. Där är det normala att markägaren ensam förfogar

över sin mark.

5.3 Farkoster som bör omfattas av en reglering

Vid en reglering av användningen av vattenskotrar behövs en definition av vad som skall avses med be- greppet vattenskoter. Någon sådan definition finns inte vare sig i sjölagstiftningen eller annan lag- stiftning. Som har nämnts är vattenskotern en båt i

sjölagens mening.

såsom framgår av avsnitt 4.1 och Bilaga 2 finns många olika typer och modeller av vad som vanligen menas med vattenskotrar. I vissa fall kan dessutom gränsen vara otydlig mellan vad som kallas en vattenskoter och vad som allmänt menas med en motorbåt. Det är sålunda svårt att finna gemensamma specifika egenskaper som kan definiera vattenskotrarna som en särskild grupp vattenfarkoster, som på ett tydligt sätt går att ur— skilja från andra motordrivna vattenfarkoster.

Med hänsyn till utredningsuppdraget har vi, trots denna svårighet, funnit skäl att lämna ett förslag till en definition av begreppet vattenskoter. Vi före— slår följande definition.

"Med vattenskoter avses en motordriven planande vattenfarkost som föraren antingen står eller sitter

på. "

• Sida 38
•  Original

Svårigheterna att på ett tydligt sätt avgränsa begrep— pet vattenskoter bör beaktas vid en reglering av än- vändningen av vattenskotrar. Det behöver finnas en möjlighet att, med utgångspunkt i en allmän definition av det angivna slaget, allt efter behov meddela före— skrifter som närmare anger vilka vattenfarkoster som skall omfattas av regleringen. En sådan uppgift bör läggas på Sjöfartsverket, som bör samråda med Natur— vårdsveket i dessa frågor.

vi vill i detta sammanhang peka på att även andra motordrivna vattenfarkoster orsakar liknande olägen— heter från miljösynpunkt som vattenskotrarna. Det gäller andra motorbåtar som genom sin motorstyrka och konstruktion kan framföras snabbt och med höga ljudni— våer i strandnära områden, även om de inte är fullt så grundgående som en vattenskoter. Det gäller också nya mindre redskap för nöjesåkning på vatten.

Det kan sålunda konstateras att samtidigt som det är svårt att entydigt definiera vad en vattenskoter är, finns det skäl att försöka finna en vidare definition av de farkoster som skall omfattas av en reglering.

Vi anser att strävan bör vara att en reglering så långt som möjligt omfattar inte bara vattenskotrar utan även andra vattenfarkoster som medför likartade problem. En gemensam egenskap för dessa farkoster är att de, utöver att de är grundgående, har starka moto— rer i förhållande till sin storlek och därför kan framföras med hög hastighet. En vidare defintion av vilka vattenfarkoster som skall omfattas av en regle-

ring bör kunna baseras på detta förhållande.

Med utgångspunkt i vattenskotern diskuteras i det följande mera idémässigt och översiktligt en sådan

• Sida 39
•  Original

vidare definition, grundad på kombinationen av farkos— ternas längd och motorstyrka.

Som framgår av avsnitt 4.1 har en farkost som i all- mänhet kallas vattenskoter en längd på mellan 2 och

3 m. Motorstyrkan är från minst omkring 30 hästkraft— er. En definition som skulle omfatta alla farkoster som har ett kortare skrov än 4 m — eller något mindre — och med större motorstyrka än omkring 15 hästkrafter skulle sålunda med marginal inbegripa alla vattenskot— rar. Även många andra snabba och särskilt bullerstör— ande mindre båtar skulle inrymmas i sådan definition. För att få med också de motorförsedda redskap för nöjesåkning som nu introduceras skulle behövas en särskild klass med en lägre högsta gräns för såväl längd som motorstyrka, förslagsvis ca. 3 m respektive ca. 5 hästkrafter.

I det hittillsvarande utredningsarbetet har det inte varit möjligt att närmare utreda vilka kombinationer av farkosternas längd och motorstyrka som skulle kunna vara lämpliga för en klassindelning. En svårighet härvid är att i en reglering inte inbegripa också sådana motorbåtar som huvudsakligen brukas för annat än ren nöjesåkning. Det är viktigt att sätta gränserna för längd och motorstyrka så att man bara avskiljer sådana båtar som normalt orsakar de olägenheter som en reglering syftar till att undanröja. Vid en reglering kan det av sådana skäl övergångsvis behövas särskilda regler för befintliga motorbåtar.

Dessa frågor måste övervägas ytterligare innan det går att slutligt bedöma om man på det redovisade sättet skulle kunna låta en reglering omfatta också andra farkoster än vattenskotrar.

• Sida 40
•  Original

5.4 Beslutsmodell

5.4.1 Kommunens översiktsplan

— ett viktigt instrument

Som framgår av den tidigare redovisningen anser vi att syftet med en reglering bör vara att geografiskt styra åkningen med vattenskoter till särskilda områden, dar konflikterna med andra intressen blir så små som möj— ligt. Urvalet av dessa områden behöver därför grundas på överväganden där hänsyn tas till olika mark— och vattenanvändningsintressen. Vi anser att detta skulle kunna ske inom ramen för den kommunla översiktliga

planeringen enligt plan— och bygglagen (PBL).

Enligt PBL har kommunerna det primära ansvaret för den fysiska planeringen och den lokala miljön. Alla kommu— ner skall ha en aktuell översiktsplan som omfattar kommunens hela yta. Obligatoriskt skall i översikts- planen anges grunddragen i användningen av mark— och vattenområden samt ges riktlinjer för en lämplig be-

byggelseutveckling.

Översiktsplanen skall också visa hur riksintressen enligt naturresurslagen (NRL) skall tillgodoses och hur frågor som kräver mellankommunal samordning skall lösas. I översiktsplanen kan även behandlas kommunens intentioner om användningen av mark och vatten i ett vidare perspektiv än bara det som rör bebyggelseut—

vecklingen.

I kommunens planläggning skall tillämpas de grundlägg— ande bestämmelser om hushållningen med mark och vatten som finns i NRL. Detta innebär bl.a. att hänsyn skall tas till naturmiljön, naturvården, kulturminnesvården och friluftslivet samt att obetydligt påverkade områ— den skall skyddas. Dessutom finns i NRL särskilda

• Sida 41
•  Original

hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet,

t.ex. för kustområden och skärgårdar.

Översiktsplanens syfte är att vara ett instrument för att göra planmässiga överväganden där olika allmänna intressen vägs mot varandra. Planeringen skall mynna ut i en helhetsbedömning där den av kommunen avsedda

mark- och vattenanvändningen redovisas.

Utredningen skall enligt direktiven som en huvudupp— gift behandla i vilka områden som en låg bullernivå är särskilt angelägen, och hur man kan slå vakt om och

utöka sådana områden.

Vi har i det hittillsvarande arbetet gjort den princi— piella bedömningen att, med den roll som har givits den kommunala fysiska planeringen, det är naturligt att inom ramen för denna planering behandla frågor om var det är angeläget att värna om låga bullernivåer. Överväganden med hänsyn till olika områdens kvaliteter hänger direkt samman med de bedömningar som görs i den kommunla planeringen av hur olika områden avses bli

använda.

Hittills har frihet från buller inte i någon nämnvärd omfattning tagits upp som en kvalitetsaspekt i kommu- nernas översiktliga planering. Utredningen genomför därför en försöksplanering i ett skärgårdsområde och i ett fjällområde för att utveckla ett sådant synsätt och visa på praktiska metoder som kan användas i pla—

neringen.

Mot den nu redovisade bakgrunden är vår uppfattning den att de överväganden som behöver göras om var åk— ning med vattenskoter skall kunna tillåtas primärt bör ske inom ramen för den kommunala översiktliga plane- ringen. Vi förutsätter att kommunerna är beredda att

• Sida 42
•  Original

på detta sätt ta ett ansvar för frågan om var använd- ning av vattenskotrar skall vara tillåten.

5.4.2 Beslutsordning

Vår utgångspunkt är att överväganden redovisade i en kommuns översiktsplan bör tjäna som underlag för och ges stor tyngd vid beslut om var åkning med vattensko— ter skall kunna tillåtas. Vi anser emellertid att staten måste ha möjlighet att bevaka intressen av övergripande natur, främst riksintressen och mellan-

kommunala frågor.

Visserligen kan länsstyrelsen i samband med den ut- ställning som skall ske av kommunens översiktsplan i ett granskningsyttrande redovisa erinringar mot pla- nen. Någon möjlighet från statens sida att ingripa mot en översiktsplan finns dock inte. Länsstyrelsen kan vidare, i samband med sådana planer och lov som kom- munen skall besluta om enligt PBL, bevaka vissa sär- skilda frägor. Detta gäller dock i princip bara i för- hållande till bebyggelseutvecklingen.

För att främst riksintressen, men även vissa mellan- kommunala frågor, skall kunna hävdas bör det åvila en statlig myndighet att besluta om vilka områden som skall undantas från ett allmänt förbud mot användning av vattenskotrar. Vi anser emellertid att det är vik- tigt att finna en form för detta som innebär att kom- munen garanteras möjlighet till ett avgörande inflyt- ande vad gäller övriga frågor. Vi föreslår därför att beslut om att tillåta vattenskoteråkning i visst vattenområde inte får stå i strid med överväganden som har redovisats i en kommunal översiktsplan enligt PBL.

• Sida 43
•  Original

När överväganden har gjorts i en översiktsplan skall beslutsmyndigheten sålunda inte få tillåta åkning inom några andra områden än sådna som har angetts i över— siktsplanen. Ytterst innebär det att något område inte alls kan anvisas i en kommun om kommunen har funnit att det inte finns något lämpligt område. Å andra sidan är beslutsmyndigheten naturligtvis inte skyldig att ge tillstånd i ett av kommunen angett område om starka motstående intressen talar emot detta, t.ex.

vad gäller miljö, naturvård eller Sjösäkerhet.

Den beskrivna ordningen vad gäller kommunens inflytan— de skall inte behöva tillämpas för att tillåta körning med vattenskotrar inom ett tillfäligt anordnat täv-

lingsområde.

För att inventera vattenområden och göra erforderliga överväganden inom ramen för översiktsplaneringen skulle krävas viss tid för kommunerna. För att inte förlänga den tid innan en reglering i linje med vårt förslag kan träda i kraft och för att göra det möjligt att använda de vattenskotrar som finns, bör besluts- myndigheten, efter samråd med kommunen, kunna anvisa områden för vattenskoteråkning, även om frågan inte har behandlats i en översiktsplan. Om ett anvisat område i en senare översiktsplan inte anses vara läm— pligt skall beslutet om att där tillåta åkning med vattenskoter upphävas.

Vi förutsätter att ett tillräckligt antal områden för vattenskotrar — i vart fall i ett första steg med provisoriska områden — bör kunna anvisas inom något år från det att ett beslut om att införa en reglering har fattats.

Den av oss förordade kopplingen till PBL:s planerings—

system gör det naturligt att länsstyrelsen skulle bli

• Sida 44
•  Original

den myndighet som svarar för beslut om att tillåta åk— ning med vattenskoter i ett visst område. Länsstyrel- sen för, inom ramen för PBL-systemet, en fortlöpande dialog med kommunerna i planeringsarbetet. Härigenom kan, på samma sätt som i andra mark- och vattenanvänd— ningsfrågor, de statliga intentionerna angående områ- den för vattenskotrar i ett tidigt skede föras fram

till kommunen.

Länsstyrelsen är vidare den instans som har den bästa överblicken för att med hänsyn till skilda intressen samordna urvalet av de områden där användning av vattenskotrar skall vara tillåten. Vi anser att det härvid är angeläget att det sker en samordning över kommungränserna så att avvägningar görs mellan områden

i olika kommuner.

Ett beslut av en länsstyrelse om att tillåta åkning med vattenskoter i ett visst område bör kunna överkla—

gas hos regeringen.

5.4.3 Lagstiftning

Vi har övervägt möjligheterna att knyta den av oss förordade regleringen av användningen av vattenskotrar och andra vattenfarkoster som orsakar liknande olägen- heter till någon befintlig lagstiftning. Valet står härvid mellan naturvårdslagen och sjötrafikförord-

ningen.

För naturvårdslagen talar att motiven för att reglera användningen av vattenskotrar till helt övervägande del grundas på att de stör annat friluftsliv och att de kan orsaka skador i naturmiljön. För en knytning till sjötrafikförordningen talar att det vore mest naturligt att finna bestämmelser som rör användningen

• Sida 45
•  Original

av vattenskotrar i den lagstiftning som gäller sjötra-

fiken.

Även om det skulle vara möjligt att knyta en reglering av användningen av vattenskotrar såväl till natur- vårdslagen som till sjötrafikförordningen har vi fun— nit att konstruktionen av och innehållet i dessa för- fattningar inte gör det naturligt att där föra in den

av oss föreslagna regleringen.

Vi föreslår istället, i likhet med bestämmelserna om bruk av svävare, att bestämmelser om användningen av vattenskotrar m.fl. vattenfarkoster lämnas i en sär-

skild förordning.

Av förarbeten till regeringsformens 8 kap. om lagar och andra föreskrifter framgår att det är lämpligt att bestämmelser för natur— och miljövård inte skall behö- va beslutas av riksdagen utan bör kunna utfärdas av regeringen. För att regeringen skall kunna göra detta krävs lagstöd. Ett sådant lagstöd torde lämpligen kunna tas in i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommu- nikationer. Ett bemyndigande om att meddela föreskrif- ter som gäller tillstånd att bruka svävare har tidiga- re införts i denna lag.

Genom en sådan ordning skulle det bli möjligt att enkelt införa kompletterande bestämmelser i en vatten- skoterförordning. Som tidigare har framhållits bör det bl.a. finnas en möjlighet att allt efter behov meddela föreskrifter som närmare anger vilka vattenfarkoster

som skall omfattas av en reglering.

Som upplysning bör i sjötrafikförordningens 1 kap 3 5 2 st hänvisas till att det finns särskilda bestämmel-

• Sida 46
•  Original

koster som orsakar liknande olägenheter från miljösyn-

punkt.

I nästa avsnitt sammanfattas våra förslag till regle- ring. Förslag till författningstext redovisas i av- snitt 5.6.

5.5 Sammanfattning av förslag till reglering

De förslag till reglering som utredningen har förordat i sina överväganden innebär sammanfattningsvis

- att bestämmelser om användning av vattenskotrar — och andra vattenfarkoster, som orsakar liknande olägenheter från miljösynpunkt — införs i en sär- skild vattenskoterförordning,

- att Sjöfartsverket, efter samråd med Naturvårds- verket, får meddela föreskrifter om vilka vattenfär- koster som skall omfattas av regleringen,

— att länsstyrelsen får besluta om att körning med vattenskoter får ske inom vissa särskilt angivna

vattenområden,

— att områden där användning av vattenskotrar skall tillåtas inte får upplåtas inom vissa vattenområden som är av särskild betydelse med hänsyn till den

marina miljön eller naturvården,

- att länsstyrelsen skall samråda med kommunen om beslut att tillåta åkning med vattenskoter i ett visst område och att beslutet inte får strida mot i kommunens översiktsplan gjorda överväganden om

vattenskoteråkning,

• Sida 47
•  Original

— att det får ges tillstånd att använda vattenskoter utanför särskilt tillåtna områden om det finns särskilda skäl,

- att länsstyrelsens beslut skall få överklagas hos

regeringen.

• Sida 48
•  Original

5.6 Författningsförslag

På grundval av de redovisade övervägandena har vi upp- rättat följande författningsförslag.

5.6.1 Lag om ändring i lagen ( 1975:88 ) med bemyn- digande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer.

Härigenom föreskrivs att det i l 5 lagen med bemyndig— ande (1975:88) att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall införas en ny punkt, 14, av följande lydelse.

Gällande lydelse Föreslagen lydelse 1 5

14. användning av vattenskoter och annan vattenfarkost som orsakar liknande olägenheter från

miljösynpunkt.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 49
•  Original

5.6.2

Förordning om ändring i sjötrafik— förordningen ( 1986:300 )

Härigenom föreskrivs i fråga om sjötrafikförordningen (1986:300) att 1 kap 3 5 2 st skall ha nedan angiven lydelse.

Gällande lydelse

Det finns särskilda bestämmelser om sjö— trafik i hamnar, kanaler och särskilda farleder, för trafik med militära fartyg, fartyg i konvoj och sjöflygplan, för sjö- trafiken i närheten av sådana fartyg eller sjöflygplan och för trafik med

svävare.

3 5 2 st

Föreslagen lydelse

Det finns särskilda bestämmelser om sjö- trafik i hamnar, kanaler och särskilda för trafik

med militära fartyg, farleder,

fartyg i konvoj och sjöflygplan, för sjö- trafiken i närheten av sådana fartyg eller sjöflygplan, för trafik med svävare och för användning av vatten- skoter ooh annan vattenfarkost som orsakar liknande olägenheter från miljösynpunkt.

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 50
•  Original

50 5.6.3 Vattenskoterförordning (xxxxzoooo)

Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelser

1 5 Denna förordning innehåller föreskrifter om vattenskotrar. Föreskrifterna skall gälla också andra vattenfarkoster som orsakar liknande olägenheter från

miljösynpunkt.

2 5 Med vattenskoter förstås en motordriven planande vattenfarkost som föraren antingen står eller sitter

på.

3 S Sjöfartsverket fastställer vilka vattenskotrar och vilka andra vattenfarkoster som bestämmelserna i denna förordning skall omfatta. Samråd skall ske med Natur-

vårdsverket.

4 5 En vattenskoter får användas inom ett särskilt angivet vattenområde efter beslut av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av området finns. Samråd skall

ske med berörd kommun.

5 S Vattenområde som avses i 4 5 får inte upplåtas

1. om det strider mot gjorda överväganden i kommu- nens översiktsplan, eller

2. inom sådana kust—och skärgårdsområden samt inom sådana sjöar och vattendrag eller delar därav som är särskilt värdefulla med hänsyn till den marina miljön

eller naturvården.

6 S Länsstyrelsen får ge tillstånd att använda vatten—

skoter utanför område som avses i 4 5 om det

föreligger särskilda skäl.

• Sida 51
•  Original

För tillstånd får länsstyrelsen ta ut avgift enligt taxa.

7 5 Beslut skall återkallas

1. om ett enligt 3 S angivet område står i strid med gjorda överväganden i en senare upprättad översikts- plan,

2. om det förekommer sådana missförhållanden att fort— satt vattenskoteråkning inte är lämplig,

3. om något behov inte längre föreligger, eller

4. om något annat särskilt skäl föreligger.

8 5 Beslut skall förenas med de föreskrifter som behövs för att motverka olägenheter av vattenskoter— åkningen.

Trafikföreskrifter

9 5 Den som framför en vattenskoter skall anpassa färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt så att människor och djur inte störs i onödan och så att skador på naturen undviks.

10 5 För vattenskoter som framförs gäller sjölagen (1981z35 5.1), sjötrafikförordningen (1986:300) och andra meddelade sjötrafikföreskrifter.

Ansvarsbestämmelser m.m.

11 5 Till böter skall den dömas

1. som använder en vattenskoter utanför angivet område enligt 3 5 eller utan att tillstånd har medde- lats med stöd av 5 5, eller

2. som bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 7 S.

• Sida 52
•  Original

52 Straff döms inte ut enligt denna paragraf om gärningen är belagd med straff i sjölagen (1s9lz35

5.1) eller naturvårdslagen ( 1964:822 ).

12 5 Beslut eller föreskrift enligt denna förordning får överklagas hos regeringen genom besvär.

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 53
•  Original

Med hänvisning till vadjag nu har anfört hemställerjag att regeringen be— myndigar chefen för miljödepartementet

att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (19762119) — med uppgift att utreda åtgärder mot buller i fjällområden och

• Sida 57
•  Original

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utrc— daren.

Vidare hcmställcrjag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden och bifaller hennes hemställan. . (Miljödepartementet)

• Sida 58
•  Original

• Sida 59
•  Original

Kroppa, mer dodu [16] Arbetsmarknadsdepartementet

Den sista undersökning- — obduktionen i 011 Kompetensutveckling - en nationell strategi. [7] psykologiskt perspektiv. [17] Årsarbetstid. [27] Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. [18]

Statens hundskola. Ombildning frin myndighet till Civildepartementet aktiebolag [20] Ekonomi och nm i kyrkan [91 Bostadsstöd till pensionmt [211 Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernas tjänst? [33] Rätten till folkpension - kvalifikationsregler i internationella fornminnen. [26] Miljö- och naturresursdepartementet Smittskyddsinstitutet _ ny organisation för Sveriges Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter nationella smittskyddsfunlnloner. [29] mer föroreningar inne du ute. [21 Psykiatrin och dess patienter — levnachförhällanden, Fastighets datasystemets datorstruktur. [34] vårdens innehåll om utveckling. [37] Kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer. [35] Bege?!” "”Wha- [391 Angående vattenskotrar. [41]

Kommunikationsdepartementet Nya Inlandsbanan. [32] Finansdepartementet

Koncession för försåkringssammanslumingar. [5] Ny mervärdesskattelag.

— Motiv. Del 1.

— Författningstext och bilagor. Del 2. [6] Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. [8] Fastighetsskatt. [1 l]

Långtidsutredningen 1992. [19] Kontrollfrägor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad. [24]

Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. [28] Kreditfölsåkring — Några aktuella problem. [30] Risk- och skadehantering i statlig verksamhet [40]

Utbildningsdepartementet

Frihet — ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor ihögskolan. [1]

Konstnärlig högskoleutbildning. [12] ? Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv 3 och möjligheter. [15] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig yrksinriktad utbildning i gymnasieskolan [25] Fristående skolor. Bidrag och elevavgitter. [38]

• Sida 67
•  Original

• Sida 68
•  Original

GMail-Elim.

Hum-mumsar:

i.u-mildrat -— -

www-HMMMr H Enlai-NHR!!! wi» . parma-fu .. ännu-Jm ”"'"-Ii ! M. N." _. | _ md &" rdr-ur in du & "t' 0- mu | .. . annu—unnar. Muhmvlq-hlll Brilliant-imam *,. "THE hun-huru lim.-|- h. _- mid-["Il] Wahl—Elw- ::.—mmm lll—Manual ill-Ir- mmm-mm Emmi-FIM... hull-_l]. mmm—Mur: hun-mull] mmm-mtrl , Jhwul '

' min:-null mamman-hunnits] MWh—b ,

-..—..... ”mer::-lm.

I!"

Widar—”H lamm-ll! |'_| .'|' rum.-mm

nwlupw—u—rn

:tungan-u Mamman]

#MMIMMHW . lil-Wlan!" Mul— lur-rr- bwh-Imran]-

IM Fm-SIIL minn—.it:

Mud-lll M- "Ibn—rfr

E—HILIIIIH'Mn-m' Mmlwl'm" Iwan Munn—mmmullp'prlr

wars-mn | nn nm rmuir'mlt—hhi-u .—

"m—lhnhr '|- Wim-hum . Elr- ur.—ugnar.] h_l '

wil-fm WII

• Sida 69
•  Original

• Sida 70
•  Original

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÄLLNINGAR: ALLMÄNNA FÖRLAGET, KUNDTJÄNST, 106 47 STOCKHOLM,

TEL: 08—739 96 30, Fax: 08—739 95 48. INFORMATIONSBOKHANDELN,MALMTORGSGATAN5(V1D BRUNKEBERGSTORG), STOCKHOLM.

lSBN 91-3843044-0 ISSN 0375-250X