SOU 1953:27

Psykologiskt försvar

10. Rundradion under krig Rundradions ställning i fred och krig Sändningsförhållanden under krig

11. Filmens och teaterns krigsberedskap Import av färdiga filmer . Användning av äldre här befintliga filmer Filmproduktion inom landet under krig Filmlaboratorierna Distributionen av film under krig Lokaler för filmvisning . Teaterverksamheten under krig

12. Bokförsörjningen under krig . . . Militära åtgärder för bokförsörjning under andra världskriget. Erforderliga åtgärder för svensk bokförsörjning under krig .

13. Insamling och bearbetning av material Rundradioavlyssning Opinionsmätningar . Propagandaanalys Ryktesanalys

14. Krigsorganisation . Inledande synpunkter . . . . Organisatoriska erfarenheter i Stmbritannien . . Organisatoriska erfarenheter i Förenta staterna . Informationsstyrelsens organisation . Kommitténs provisorieförslag . . . . . . Ett eller flera organ för det psykologiska försvarets ledning?. Det centrala organets ställning inom administrationen Förhållandet till organ med likartad verksamhet Inre organisation . . Riktlinjer för den regionala organisationen Avslutande synpunkter . . . . . .

15. Beredskapsorganisation i fred Allmänna synpunkter Organisatoriska förberedelser Tekniska förberedelser . . - Planläggning av den psykologiska försvarsverksamheten i krig. Fortlöpande samling och bearbetning av material .

Åtgärder för pressens, radions och filmens beredskap. . . . . Upplysningsverksamhet i fred . . . . . . . . . .

Fredsorganets utformning . . . . . . . . . . . . . . . Kostnadsberäkning . . . . . . . . . . . . . . . . . 16. Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilagor

Redogörelse för kommitténs opinionsundersökning. (Utarbetad av doc- cent Gösta Carlsson) . . . . . . . . . . . . . . . Undersökningens förutsättningar och utförande. . . . . . . . Frågeställning, s. 205 _— Undersökningens utförande, s. 206.

Uppfattningen av krigsrisk och försvarsmöjligheter . . . . . . . . Världsfreden och Sveriges läge, 3. 209 Motståndsandan, s. 210 Inställning- en till atomstridsmedlen, s. 212 —— Civilförsvaret och allmänheten, s. 213. Massmedia, propaganda och upplysning . . . . . . . . . . . Inledning, 5. 215 —— Massmedia och publik, s. 215 — Faktisk orientering, s. 217, Åsikternas sammanhang . . . . . . . . . . . . Slutsatser för det praktiska håndlandet . . . . . . ' . .

Tabeller över svar på de vid opinionsundersökningen ställda frågorna

Vår nuvarande upplysningsverksamhet till utlandet. . . .

Utrikesförvaltningen, s. 239 — Svensk-amerikanska nyhetsbyrån, s. 239 — Svensk—internationella pressbyrån, s. 240 Svenska institutet, s. 241 — Sven— ska turisttrafikförbundet, s. 242 —— Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, s. 242 Utlandssvenskarnas förening, s. 243 —— Sveriges allmänna exportförening, s. 243 — Radiotjänst, s. 243.

Förslag till instruktion för statens upplysningscentral

Förslag till »Kungörelse med vissa bestämmelser angående informations- verksamhetenikrig» . . . . . . . . . . . .

Litteraturförteekning . . . . . . . .

184 185 186 190

191

209

215

220 222 224

239

245

250

252

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inr'ikesdepartementet

Genom beslut den 17 november 1950 bemyndigades chefen för inrikes— departementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning rörande erforderliga anordningar för tryggande av en god psykologisk beredskap och framlägga därav föranledda förslag.

Med anledning härav tillkallade departementschefen den 24 november 1950 såsom sakkunniga dåvarande landshövdingen Conrad Jonsson, dåva- rande andre redaktören Allan Hernelius, sektionschefenbi försvarsStaben, överste Gustaf-Fredrik von Rosen, chefredaktören och ledamoten av riks- dagens andra kammare Frans Severin, verkställande" direktören i AB Ervaco Folke Stenbeck och verkställande direktören i Tidningarnas Telegrambyrå, överste Olof Sundell. Åt Jonsson uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Sedan Jonsson begärt och erhållit entledigande från uppdraget att vara ledamot av utredningen, förordnades den 2 oktober 1951 landshövdingen Eije Mossberg att i Jonssons ställe vara ledamot tillika ordförande.

De sakkunniga ha antagit benämningen kommittén för utredning om det psykologiska försvaret.

Den 15 december 1950 förordnades'e. o. hovrättsassessorn Carl Fredrik Hadding till sekreterare åt kommittén och tillkallades redaktören Sven Fr Jchlus att såsom expert biträda vid utredningen.

Såsom experter atti olika hänseenden biträda kommittén ha därefter till- kallats,

'den 12 januari 1951 dåvarande docenten Torsten Husén, den 17 mars 1951 civilekonomen Börje Lindberg samt den 31 oktober 1951 biträdande direktören i Svenska Institutet Sven Ry- nell och kaptenen vid försvarsstaben Olle Törnbom.

En för kommitténs räkning utförd opinionsundersökning har letts av do- centen Gösta Carlsson. En utredning angående pressens beredskapsförhål- landen har i samråd mellan kommittén och Svenska Tidningsutgivareför—

eningen verkställts av direktören Ivar Hallvig. Kommittén har beretts till- fälle att utnyttja två inom försvarsstaben företagna utredningar, den ena angående bokförsörjningen i krig och utförd av verkställande direktören i AB P. A. Norstedt & Söner Bengt Petri samt den andra angående teater- verksamheten under krig och utförd av redaktören Alf Henriksson.

Experten Husén och kommitténs sekreterare företogo i maj 1951 en stu- dieresa i Tyskland.

Kommittén avgav den 27 april 1951 förslag till provisorisk organisation av statlig verksamhet för tryggande av god psykologisk beredskap m. m. Sedan detta förslag varit ute »på remiss har" chefen för inrikesdepartemen- tet till kommittén låtit överlämna samtliga remissvar för att tagas under övervägande vid fullgörande av kommittéuppdraget.

Kommittén har vidare avgivit följande yttranden. den 5 juni 1951 angående skyddet av människor och djur mot biologisk krigföring,

den 27 februari 1952 angående 1ådgivni11g under fred i publicerings- frågor samt

den 14 oktober 1952 angående föreslagen utredningsavdelning vid statis- tiska centralbyrån med tillhörande intervjuorganisation.

Med hänsyn till att det för närvarande icke finnes någon organisation för det psykologiska försvaret har kommittén under utredningsarbetets gång haft att fullgöra vissa arbetsuppgifter inom det totala försvarets ram, bland vilka särskilt må nämnas medverkan i försvarshögskolans arbete, deltagande i övningar och krigsspel samt medverkan vid konferenser, anord— nade av Centralkommittén Folk och Försvar.

Sedan kommittén numera i det väsentliga avslutat sitt arbete, får kom- inittén härmed vördsamt överlämna sitt huvudbetänkande. Härefter åter- stå blott vissa fristående arbetsuppgifter, vilka beräknas komma att slut- föras inom den närmaste tiden.

Stockholm den 1 september 1953.

Eije Mossberg

Allan Hernelius Gustaf-Fredrik von Rosen Frans Severin Folke Stenbeck ' Olof Sundell / Carl Fredrik Hadding

1. Utredningsupp.draget

I de för utredningen meddelade direk- tiven har dåvarande chefen för inrikes- departementet statsrådet Eije Mossberg anfört följande:

»I skrivelse den 17 november 1948 har överbefälhavaren hcmställt, att snara åt- gärder måtte vidtagas för utredning av den statliga informationsverksamheten i krig. I skrivelsen erinras om att statens informationsstyrelse, som under det and- ra världskriget handhade ledningen av den statliga informationsverksamheten i vårt land, under sin verksamhet utsattes för stark kritik, framförallt från pressens sida. Även vissa myndigheter torde ha haft invändningar att göra mot informa- tionsverksamhetens organisation och me- toder. Ur militär synpunkt kunde sålunda erinras om att uteblivna, ofullständiga eller till och med vilseledande informatio— ner vid flera tillfällen kommit att i icke önskvärd riktning påverka andan inom krigsmakten och motståndsviljan hos vårt folk. De värdefulla såväl positiva som ne- gativa erfarenheter, som vunnits under krigsåren, måste mot bakgrunden av den växande politiska oron i världen samlas och bearbetas. På grundvalen härav borde sedan riktlinjerna för informationsverk- samheten i krig dragas upp.

Med anledning av överbefälhavarens framställning har utrikesministern upp- dragit åt en särskild utredningsman att såsom en förberedande åtgärd samla och bearbeta material från Sverige och and- ra länder rörande statlig informations— verksamhet under det andra världskriget. Utredningsmannen har i juli månad i år redovisat sitt uppdrag. Det av honom hop- bragta materialet har sedermera av utri- kesdepartementet överlämnats till inrikes- departementet, där detsamma gjorts till föremål för ingående studium.

Möjligheterna att för bestämda syften påverka opinionsbildningen äro numera ——

främst genom pressens, radions och fil- mens utveckling — väsentligt större än tidigare. Under det andra världskriget vid- togo de krigförande makterna synnerligen omfattande åtgärder för att bearbeta folkmeningen både inom det egna landet och utanför dess gränser. Dessa åtgärder, som alltefter behovet utformades på olika- sätt, antingen som saklig upplysning eller som tendentiös propaganda, och som kun- de avse antingen offensiva eller defensiva syften, ha sammanfattats under den icke alltid fullt adekvata benämningen psyko- logisk krigföring. I offensivt hänseende in- nebar den psykologiska krigföringen att man sökte undergräva fiendebefolkningens motståndsvilja och därigenom försvaga fiendens krigsansträngningar. För ett på detta sätt angripet land blev det därför nödvändigt att söka neutralisera verkning- arna av motsidans propaganda genom en egen upplysningsverksamhet, som riktades till den egna befolkningen och i förekom- mande fall även till vänskapligt sinnade stater och deras invånare.

Stormakt-erna nedlade i samband med det senaste kriget ett omfattande arbete på att studera de masspsykologiska reak- tionerna inför ett krigsutbrott eller under ett krigs påfrestningar och det finns nu- mera rika erfarenheter av hur en psy- kologisk krigföring bör bedrivas. Det är vidare känt att ett omfattande forsknings- arbete alltjämt förekommer i olika länder i syfte att utröna de effektivaste och snab- baste vägarna att sprida propaganda och giva densamma en sådan utformning att den får avsedd verkan.

För att ett lands försvar med någon sikt till framgång skall kunna möta ett totalt krigs påfrestningar måste det ut- formas som ett totalt försvar, där hela samhället anspännes i en gemensam för— svarsvilja. Man brukar inom det totala försvaret skilja på det militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försva-

ut—

ret. Av vad jag anfört torde ha framgått, att vår beredskapsorganisation måste av- se även det psykologiska området. Erfa- renheterna från vårt eget land visa, att det är föga ändamålsenligt att i en oros— tid improvisera en verksamhet som denna. Här liksom när det gäller beredskapen i övrigt måste planläggningen i stort utföras redan i fred.

De spörsmål, som sammanhänga med en förbättrad psykologisk beredskap, äro av den vikt, att de snarast böra vinna sin lösning. Jag förordar därför, att de nu ut- redas av särskilda sakkunniga, vilka böra tillkallas inom inrikesdepartementet.

När de sakkunniga skola pröva, vilka åtgärder, som i vårt land böra vidtagas på det psykologiska försvarets område. skall detta självfallet ske med beaktande av erfarenheterna i de länder, som varit indragna i kriget. Att direkt överföra des- sa erfarenheter på våra förhållanden tor- de emellertid icke i alla-hänseenden vara möjligt. I ett litet land som vårt måste nämligen enligt min mening huvudvikten läggas på de defensiva åtgärd-erna på hem- mafronten. Vårt land torde sakna möjlig- heter att bedriva en offensiv propaganda av sådan storlek och omfattning, att den allmänna opinionen på fiendesidan kan mera väsentligt påverkas. Däremot måste åtgärder kunna vidtagas för att inom and- ra länder, om omständigheterna så föran- leda, snabbt sprida upplysning om våra försvarsmöjligheter och andra därmed sammanhängande förhållanden.

De åtgärder, som inom vårt land främst komma att åvila det psykologiska försvaret, synas alltså böra avse för det första den di- rekta nyhetstjänsten och för det andra upp- lysande propaganda inåt bland den egna befolkningen och utåt till andra nationer.

Det förnämsta medlet mot den fientliga propagandan måste bli en omedelbar och vederhäftig upplysning, som kan motver- ka riskerna för panik och självuppgivelse. Tillhandahållandct av nyheter och infor- mationer, på vilkas objektivitet och san— ningsenlighet allmänheten känner sig kun- na lita, måste ingå som ett väsentligt led i denna upplysningsverksamhet. Under ett krig kommer'emellertid nyhetsanskaff— ningen till följd av sekretess- och avspärri ningsåtgärder att i hög grad försvåras för de ordinarie nyhetsförmedlande organen. Vid-are kunna kommunikations- och' för— bindelsesvårigheter befaras komma att in-

verka störande på. nyhetsförmedlingen. Dessa förhållanden göra det enligt min

'mening nödvändigt att få till stånd ett

särskilt statligt organ med uppgift att i krig verka för en god information. Ett så- dant organ skall givetvis icke i statlig regi monopolisera nyhetstjänsten. Tvärtom bör den reguljära nyhetsförmedlingen gi- vas möjligheter att arbeta så normalt, som förhållandena medgiva. Organets uppgift bör vara att hävda offentlighetsintresset och att genom att tillhandahålla sakma- terial bispringa pressen och övriga publi- kationsmedel i deras nyhetsförmedlande verksamhet.

Ur så-kerhetssynpunkt är det emellertid ofrånkomligt, att en viss-publicistisk åter- hållsamhet iakttages under krig. Denna kan vinnas endast genom tillmötesgående från pressens sida. En viktig uppgift för informationsorganet blir därför att 'ut— öva en rådgivande verksamhet på detta område. Denna bör regelmässigt endast avse publicerandet av sakuppgifter, som —— om de offentliggöras vid en olämplig tidpunkt —— kunna skada den egna för- svarsverksamheten eller vara av värde för fienden. Någon kontroll av åsikter och meningsyttringar bör således i princip icke förekomma. Ett förtroendefullt samarbete med pressen framstår i detta avseende som en angelägenhet av största vikt. Ut— redningen bör därför undersöka på vilket sätt ett sådant samarbete lämpligast skall kunna bedrivas. I detta sammanhang bör emellertid uppmärksammas att informa- tionsorganets verksamhet på hithörande område icke kan bli av enbart rådgivande art. Vid tillämpningen av de i ett krigs- fall nödvändiga sekretesshestämmelserna torde. det nämligen erfordras någon form av dispensförfarande. Sådana dispensären- den synas i allmänhet *.böra handläggas av det förutnämnda informationsorganet. En sådan anordning bör vara i pressens eget intresse, då härigenom trygghet vin- nc-s mot oavsiktliga brott mot sekretess- bestämmelserna." '

Frågan om hur 'pressens'frivilliga med— verkan för att undanhålla fienden värde- fulla upplysningar skulle kunna tryggas, var föremål för ingående överväganden från statsmakternas sida såväl i" Storbri- tannien som i Ame'rika'under det senaste världskriget. I båda'dessa länder har press- censuren betecknats som frivillig. Myndig— heterna lyckades'V'dock' i sina strävanden

att vinna pressens medverkan till för- hindrande av en för den egna krigsan- strängningen skadlig publicitet. När cen- surmyndigheterna i Amerika efter Japans kapitulation upphörde med sin verksam— het, hade sålunda icke i något fall pres— sen avsiktligt handlat i strid med någon hemställan från censuren. Erfarenheterna från dessa två länder synas därför för- tjäna stort beaktande vid lösningen av motsvarande spörsmål i vårt land.

En nyhetstjänst i enlighet med ,vad för- ut angivits kan naturligtvis icke ensam helt neutralisera verkningarna av en fientlig propaganda. Den måste därför kompletteras med andra åtgärder, _som kunna .förtaga verkan av en sådan akti- vitet. Bland de åtgärder, som härvid kun— na tånkas ifrågakomma, synes mig sär— skild betydelse böra tillerkännas en egen propaganda i upplysningssynfte, vilken bör rikta sig icke endast till den egna befolk- ningen utan även till vänskapligt sinnade nationer. Medborgarna måste på lämpligt sätt delgivas en orientering om de påfrest- ningar. som kunna tänkas komma samt underrättas om våra-egna resurser och möjligheter i olika hänseenden. Det förj nämsta instrumentet för spridning av dy- lik upplysande propaganda är förutom pressen radion. Frågan hur propagandan lämpligen skall utformas bör vid utred- ningsarbetet särskilt uppmärksammas. ] samband därmed bör övervägas, vilket sak- ligt upplysningsmaterial som vid ett krigs— utbrott eller dagarna närmast före och efter ett dylikt bör delgivas allmänheten.

För att bedöma vilka åtgärder, som här böra komma i fråga är det angeläget att redan i fred försöka kartlägga, vilka för- hållanden som under ett krig kunna kom- ma att i särskilt hög grad'påverka opi- nionsbildningen —— militära inkallelser, fientliga anfallsföretag, ransoneringar, in- skränkningar i trafiken, evakuering etc. —— och på vilket sätt genom dags— och vc-ckopress, radio, film, broschyrer, flyg— blad etc. —— man skall kunna delge all- mänheten de upplysningar och förklaring— ar, som erfordras. En motsvarande kart- läggning av de extraordinära situationer, som kunna tänkas uppstå och återverka på vårt förhållande till välsinnade främ— mande makter hör enligt min mening ock- så till en förutseende beredskap på detta område.

Med vilka metoder man' i' ett aktuellt

krigsläge skall kunna bedöma effekten av sina åtgöranden, är en annan fråga av be— tydelse, som man med ledning av erfaren- heterna från i normala tider gjorda opi- nionspejlingar, bör beakta .i den allmänna planläggningen. * ' ' Jag har redan framhållit, att den psyko- logiska krigföringen utgör en oundgäng- lig del av den totala krigsansträngningen. Härav följer, att åtgärderna på detta om- råde i olika avseenden måste samordnas med övriga civila och militära försvars- resurser, Utredningen bör därför också taga ställning till frågan, hur en sådan samordning organisatoriskt skall utformas.— Beträffande organisationen har redan förut framhållits nödvändigheten' under krig av'ett särskilt statligt informations- organ. Frågan hur ett sådant organ skall infogas 'i den offentliga administrationen är av central betydelse. Statens informa- tionsstyre-lse sorterade på sin tid under utrikesdepartemen-tet. Då emellertid verk- samheten till övervägande del mäste avse åtgärder, som i första hand beröra den egna befolkningen, torde det erfarenhets- mässigt kunna sägas, att-denna organisa- toriska fråga för framtiden bör lösas på ett annat sätt än vad fallet var under det senaste kriget. Av vikt är givetvis, att det centrala organet får en tillräckligt stark förankring inom Kungl Maj:ts kansli. Hur denna anknytning skall ske synes emellertid icke behöva prövas i detta sam- manhang. Däremot bör utredas, hur en nära och fortlöpande kontakt skall säker— ställas mellan å ena sidan centralorganet och å andra sidan de myndigheter, vilkas verksamhetsområden i mera utpräglad grad beröras av centralorganets verksam- het. En nära samverkan måste vidare ord- nas med dags—, vecko- och fackpressen. Ra- diotjänst och filmen. Under vilk'a former en sådan samverkan bäst skall komma till stånd, bör därför utredas. * Förhållandet mellan det centrala orga-. net och vissa myndigheters "redan i fred existerande presstjänst bör också övervä— gas. Pä denna punkt böra erfarenheterna från informationsstyrclsens 'verksamh'et noga prövas. Om det visar sig ändamåls- enligt att de i fred fungerande pressav- delningarna fortsätta sin verksamhet även under krig, bör för undvikande av onödiga kompetenskonflikter'så klara gränslinjer som möjligt dragas upp mellan dessa av- delningar och det centrala organet. '

Om en enhetlig ledning av det psykolo— giska försvaret skall kunna upprätthållas under krig, måste vissa praktiska anord- ningar förberedas redan under fred. Det är sålunda bl. a. nödvändigt, att vidtaga åtgärder för att såvitt möjligt tekniskt säkerställa förbindelserna med regeringen och andra myndigheter samt med pressen, radion och via dem med allmänheten. Hit- hörande frågor böra därför beaktas av utredningen,

En central ledning av denna verksam- het torde emellertid icke under alla för— hållanden kunna upprätthållas under krig. Krigsutvecklingen kan nämligen med— föra förbindelseavbrott, som gör det omöj— ligt för en central instans att fungera. I organisationen måste man därför räkna även med regionala och lokala organ, som i händelse av förbindelsestörningar kunna agera självständigt. I vissa lägen, då den ordinarie nyhetstjänsten till följd av för- bindelseavbrott brutit samman, kan det eventuellt bli erforderligt, att dessa organ aktivt medverka vid förmedlingen till all- mänheten av det nödvändigaste nyhets— materialet. Dessa och hithörande frågor böra därför ägnas uppmärksamhet av ut- redningen. Av vikt är emellertid att or- ganisationen icke göres större än vad som kan anses oundgängligen nödvändigt.

Det nu anförda avser organisationen i krig. Denna organisation bör givetvis upp- byggas på ett sådant sätt att den i er- forderliga delar kan träda i verksamhet redan i ett beredskapsläge. Fredsorganisa- tionen bör göras så liten som möjligt och bör i görligaste mån icke binda heltids- arbetande arbetskraft. Vid bedömandet av frågan om fredsorganisationens omfatt- ning måstc emellertid beaktas, att man sannolikt icke kan räkna med någon läng- re tid .för omställningen till en krigsorga— nisation. Fredsorganet synes därför böra utformas som 'en kärna, kring vilken snabbt den erforderliga krigsorganisatio- nen kan byggas upp. Tidsödande organi— satoriska åtgärder i samband med en akut krissituation kunna helt äventyra möj— ligheten för denna verksamhet att fylla sin uppgift under de för folkets mot- ståndsvilja och motståndskraft påfrestan- de känningarna av ett snabbt inträffande krigsutbrott. Härav följer, att de, som i krig skola svara för ledningen av det psykologiska försvaret, redan i fred måste beredas tillfälle att göra sig förtrogna

med sina arbetsuppgifter. Till de fömbere- delser, som böra verkställas i fred., bör även höra uttagning av lämplig personal till krigsorganisationen. Denna personal bör krigsplaceras vid informationsonganet. Därvid bör tillses, att personer med publi- cistisk erfarenhet kommer att tilllföras krigsorganisationen i erforderlig utsträck- ning.

Jag har i det föregående berört några av de problem, som möta på den pasyko- logiska krigföringens område. Redogörel- sen är självfallet icke uttömmande. Även andra än de av mig omnämnda frågorna kunna aktualiseras under utredningsarbe- tets gång. De sakkunniga böra därför vara oförhindrade att vidga sitt Uppdrag till att omfatta även andra spörsmål, som kräva en lösning för att kravet på en god psykologisk beredskap skall kunna till- godoses.

Det bör vara de sakkunniga obetaget att framlägga förslag om tillfälliga åtgärder, som kunna finnas lämpliga i avvaktan på utredningsarbetets slutförande.»

Utredningsuppdragets avgränsning

Den centrala uppgiften för utred- ningen har varit att söka klarlägga vilka åtgärder som i olika hänseenden kunna vara nödvändiga för att trygga befolk- ningens motståndsanda under ett krig. Även om civilbefolkningen numera är en ytterst viktig faktor under krig och dess anda står i ständig växelverkan med moralen inom krigsmakten, så är det dock inom krigsmakten och främst bland den stridande personalen som de hårdaste påfrestningarna uppstå och där det är särskilt viktigt att moralen hålles uppe. En fullständig utredning om det psykologiska försvaret skulle självfallet behandla de speciella pro— blem, som här möta och göra de re- kommendationer, som bäst synas va- ra ägnade att främja god truppanda. Kommittén har emellertid funnit detta område ligga utanför utredningsuppdra- gets ram och har'därför begränsat sig till att uppdra riktlinjer för samarbetet mellan militära och civila organ i detta

hänseende samt understrukit vikten av att den militära organisationen ges till- räcklig omfattning och effektivitet.

I anslutning till den centrala uppgif- ten för utredningsarbetet har kommit- tén ägnat särskild uppmärksamhet åt nyhetstjänsten under krig liksom åt den allmänna, av krigsförhållandena be- tingade informations- och upplysnings- verksamheten till den svenska allmän- heten. I enlighet med direktiven har kommittén även behandlat frågan om åtgärder för den återhållsamhet vid publicering, som kräves av säkerhets- skäl. Utredningen har i denna del främst avsett pressen och rundradion.

Ett särskilt område för utredningen har slutligen gällt upplysnings- och propagandaverksamhet till utländsk opinion. Därvid har behandlats såväl frågan om psykologisk krigföring från svensk sida gentemot en angripare som upplysningsverksamhet under krig till neutrala eller allierade stater.

Den roll, som de moderna massmedia spela för information och opinionspå- verkan, har medfört att stor uppmärk- samhet ägnats åt pressens, radions och filmens tekniska och personella bered— skap.

Kommittén har främst inriktat arbe— tet på att belysa den verksamhet som under krig, vari riket är indraget, blir nödvändig på de olika områden utred- ningen lmft att behandla. Kommittén har sett som en huvuduppgift att ge förslag till grunddragen av en krigsor— ganisation samt till de åtgärder under fred, som äro nödvändiga för att säker- ställa att erforderlig verksamhet i krig skall kunna komma till stånd. I fråga om åtgärder för tryggande av en härdig motståndsanda har kommittén dock an- sett det angeläget att uppmärksamma även den verksamhet, som behöver ut— övas under fred.

Den verkställda utredningen är väs— entligen översiktlig och syftar icke till en fullständig belysning av de många frå- gekomplex, som rymmas inom området för psykologiskt försvar. Det år kom- mitténs bestämda uppfattning att de närmare studier och utredningar, som äro nödvändiga, bäst ombesörjas av ett kontinuerligt arbetande, krigsplaneran- de organ. En viktig slutsats, som kom- mittén har dragit av sitt arbete, är där- för det oundgängliga behovet av ett fredsorgan för den psykologiska för- svarsberedskapen.

2. Psykologisk krigföring

Termen »psykologisk krigföring» är ny. Den har ursprungligen skapats i Tysk- land men har under och efter andra världskriget brett ut sig främst från Förenta staterna.

Det man nu allmänt betecknar med den nya termen är inte något nytt. Det heter visserligen i en klassisk defini- tion, att kriget är en akt av våld, med vilken parterna söka påtvinga varandra sin- vilja. Och det är utan tvivel riktigt att det fysiska våldet är det som mer än något annat skiljer krig från fred. Det fysiska våldets syfte är emellertid, i första hand att bryta motståndsviljan, att förmå fienden att ge upp. För att nå detta med minsta erforderliga offer har man ialla tider kombinerat det fysiska våldet mot de stridande och deras leda- re med_ andra metoder. .

Propaganda, ryktesspridning och Skrämselåtgärder i samband med an- vändande av militära vapen ha före- kommit i årtusenden. De primitiva fol— kens stridsmålning har inte bara haft magiska utan också direkt skräckin- jagande syften. Perserna sökte på Xer- xes” tid skrämma grekerna genom att släppa ut rykten om att de voro lika tal- rika som sandkornen på havets botten. Ett halvt årtusende före Kristus lärde ki- nesen Sun Tsu i en bok om krigskons- ten, att man vid nattstrid bör förvirra fienden med trummor och eldar och vid dagstrid med en mångfald fanor och ba- nér. Kautilya, kallad Indiens Macchia- velli, rekommenderade något århundra— de senare i »Arthasastra» metoden att

genom agenter sprida rykten bland fi- enden om oundvikligt nederlag och att med astrologers hjälp inge den egna styrkan förvissning om att den är oövervinnclig. Här har man redan de tillrättalagda orden som ett värdefullt komplement till vapnen, och de använ- das både offensivt och defensivt.

Genom tiderna ha sålunda orden, i tal och skrift, nyttjats i krigets tjänst. På nära håll kan man som exempel peka på Gustaf II Adolfs propaganda till stöd för Sveriges politik och de svenska vap- nen. Typisk för hans tid är strömmen av flygskrifter med berättelser om jär- tecken, syner och uppenbarelser, vilka förebådade det nordiska. lejonets seger— tågdeller talade om underverk, varige- nom Gud hjälpt sitt korade redskap.

Men även om metoden är gammal, så ha i vår tid de tekniska möjligheterna att påverka människorna genomgått en revolutionerande utveckling. Numera finnas instrument, med vilka man snabbt kan nå och påverka hela befolk- ningar, hela nationer.

Samtidigt har den andliga, ekonomis- ka och politiska utvecklingen på många håll i vår värld lett fram till samhälls- förhållanden, under vilka medborgar- nas inställning till samhällsverksamhe- ten har stor eller avgörande betydelse.

Avgörande betydelse har den i de verkligt demokratiska staterna, vilka ej kunna styras utan understöd och för- troende från medborgarnas flertal. Med- borgarnas avgörande inflytande i en demokrati framkallar en starkt ut-

vecklad inre propaganda för och emot olika partier, dagligen återspeglad ,i pressen och vid valtillfällena stegrad till det yttersta. Denna propaganda rör sig med hänsyn till auditoriets bredd även med förenklade symboler och syn- punkter. Verkan dämpas dock väsent- ligt genom den politiska förkunnelsens splittring i olika partiriktningar.

Även för partidiktaturen, sådan vår tid har fått uppleva den under olika märken och slagord, är massans bifall eller åtminstone föreställningen därom nödvändig luft under vingarna. Detta är bakgrunden till den överväldigande, lik- riktade inre propagandan i de under 1900-talet upprättade diktaturstaterna. Det är också bakgrunden till deras fast- hållande vid skenbart demokratiska for- mer i val och folkrepresentationer. Även om detta bara är yttre former utan inre motsvarighet, ,så har. illusio- nen värde både för inrikes och utrikes bruk.

Hela denna utveckling har lett till att propagandan .i krig i våra dagar har blivit ett betydelsefullt vapen..Den rik- tas såväl motfienden och hans krigs- makt som till den egna befolkningen och—de egna styrkorna.

Vad menas med psykologisk krigföringoch psykologiskt försvar?

Mot den här antydda bakgrunden har man att bedöma vad den psykologiska krigföringen är _— ochi icke är.

Den psykologiska krigföringen syftar såväl till att försvaga den fientliga na— tionens motståndsanda och de fientliga truppernas kampvilja som till att stärka det egna'folkets vilja och förmåga att hålla ut och de egna truppernas strids- a-nda. Den söker nå detta syfte genom att .direkt. påverka människornas inställ- ning till de förhållanden som omge dem och till de egna möjligheterna att inver- ka på dessa förhållanden i gynnsam..

riktning. Den sprider sakuppgifter, tan- kar och symboler med hjälp av det ta- lade, skrivna och tryckta ordet eller med hjälp av bilden eller något annat medel som kan överföra stämningar och känslor. Den utnyttjar för sitt syfte pressen, radion och filmen samt andra massmedia, som alla ha möjliggjorts ge- nom den tekniska utvecklingen.

.Den militära krigföringen har ytterst ett psykologiskt syfte i det att den är inriktad på att bryta fiendens mot- ståndsvilja. Med hänsyn härtill skulle även den militära krigföringen kunna kallas psykologisk. Som psykologisk krigföring i egentlig mening betecknas emellertid en verksamhet, varigenom man påverkar motståndsviljan med rent psykiska medel och icke genom yttre våld. Bombfällning mot städerloch sam- hällen är sålunda icke att uppfatta som psykologisk krigföring i egentlig mening ens när dess »syfte främst eller.enbart är att med terror påverkavmotståndsan- dan. Å andrasidan utnyttjas vid psy- kologisk krigföring de resultat som vun- nits med militära maktmedel. Under krig är det psykologiska vapnet i förhål— lande till. dessa maktmedel—ett hiälpva- pen, vars verkan i mycket beror av "den övriga krigföringen och som ensamt fö- ga fönmår. Under yttre fred kunna psy- kologiska vkrigföringsåtgärder genomfö- ras såsom förberedelse för _C_tt möjligen kommande militärt krig eller för att utan ett. sådant _vinna maktpolitiska framgångar; under devsenaste. årens »kalla» krig har metoden utnyttjats i ständigt stegrad omfattning.

Den psykologiska krigföringen har liksom- den militära en offensiv och en defensiv sida. Den kan utnyttjas i an- greppskrig likaväl som i försvarskrig. Vid både angreppskrig Och försvars- krig komma såväl offensiva som defen- siva åtgärder ifråga även på den psyko- logiska krigföringens område.

För ett litet land, som söker undvika krig och ej förbereder angrepp mot nå- gon, är det naturligt att —— om kriget ändock kommer —— utnyttja de psykolo- giska stridsmedlen för psykologiskt för- svar. Försvarssyftet utesluter inte att den psykologiska striden också föres an— greppsvis, på samma sätt som krigsmak— ten utnyttjar angreppet även vid för- svarskrig, både strategiskt och taktiskt.

Främst komma likväl i ett sådant fall de psykologiska försvarsåtgärderna att riktas till det egna folket och de egna styrkorna för att hos dem framkalla, främja och befästa vilja och förmåga till motstånd, vilja att hålla ut även om ut- gången synes oviss. Om delar av det egna landet ockuperas, riktas de psyko- logiska försvarsåtgärderna också till medborgare i det ockuperade området i syfte att stärka deras motståndskraft och försvåra fiendens verksamhet.

I det psykologiska försvaret ingå även nyhetsförmedling och propa- ganda till fienden och hans styrkor. Ett land, som för försvarskrig, har vidare intresse av att med utgångspunkt från krigsförhållandena sprida upplysning om sina nationella värden, sina medel och mål till vänskapligt sinnade natio- ner i syfte att framkalla välvilja och vin— na understöd. Sådana åtgärder inordna sig naturligt som ett led i det psykolo- giska försvaret.

Under krig äro särskilda åtgärder nödvändiga för att vårda andan inom de egna stridande styrkorna — och inom med dem jämförbara, fast organiserade civilförsvarsstyrkor. Ett avgörande in- flytande på en krigsmakts anda utövas genom den militära befälsföringen och den därmed förenade omsorgen om sol-

datens rätt och bästa. Men också olika slag av mera speciell personalvård ha här betydelse och utgöra ett led i det psykologiska försvaret, ehuru verksam- heten utövas helt inom militär ram. Nå— gon boskillnad mellan de psykologiska försvarsåtgärder, som inriktas på hela folket, och den upplysningsverksamhet, som riktar sig till truppen, är icke möj- lig. Trupp och civilbefolkning äro även i krig som två kommunicerande kärl. Vad som når den ene når efterhand den andre. Till trupp och folk måste man tala med en tunga, även om nyanserna skifta.

Den utan jämförelse viktigaste for- men av psykologisk krigföring är pro— pagandan, särskilt när det gäller åtgär- der mot fienden.Lika litet som ifråga om psykologisk krigföring finns det någon allmänt gängse entydig definition på be- greppet propaganda. Det torde dock inte vara nödvändigt att här göra någon utläggning över vad man på skilda håll förstår med detta ord. Det må räcka med att återge en kortfattad definition av den amerikanske vetenskapsmannen Paul Linebarger. Han kallar propagan- da »organiserat övertalande utan använ- dande av våld» (74, LinebargerzPsycho— logical Warfare, s. 25).

Man skiljer mellan olika slags propa- ganda, bland annat mellan vit och svar! propaganda. Svart kallas den propagan- da som anger sig komma från annat håll än den verkligen gör och vit den som öppet deklarerar sitt ursprung. Un— der andra världskriget gavs åtskilli- ga exempel på svart propaganda, bl. a. brittiska radiosändningar som angåvos komma från tyska oppositionsgrupper. De mest kända exemplen äro »Soldaten-

Metoden att nyttja ord och bild i krigets tjänst togs i stor omfattning i bruk redan under första världskriget. Några här avbildade broschyrer visa teman som västmakts- propagandan använde: övergrepp mot krigsfångar och mot Belgiens folk samt skulden till kriget. Tvd omslag visa en engelsk och en tysk broschyr på de egna språken. De övriga illustrera den omfattande brittiska propagandan till det neutrala Sverige.

SENASTE! AKTEN 1 DET BELGISKA DRAMAT.

UTTALANDE

AV

VlSCOUNT BRYCE

OI

DE BE LGISKA DEPORTATIONERNA. LÄMNAT som SVAR 91511" BREV FRÅN " NEW YORK mnuma's" REPRESENTANT.

mum»: nu; AW "mum-(ml. nu

1917.

LICHIYO WSKYS NENORÅNDUN

TYSKA REGERINGENS SKULD TILL KRIGET

MIN AMBASSADN'grsvw

K LE N 0 D E R UR TYSKT TAN KE L1V ama: WILL/MI MBI/EH

Regrisals Against

Prisoners of War

CORRESPONDENCE

& wwszmjrg vi. *wmwgé tween

| LONDOB .; 4 . , , _.e. "; — ? um” '( ' ' *' ' ' ' ' """” ' _ FÖRNATIONAL » COMMITTEE kun mulm") ?] GOVERNMENT * . &Ifafaåotbrmgen |_- unb Me 14 1 intemationaIe Båge 12” =,__ ___E u . Iona. LIMITID, STOCKHOLM. HJALMAR LUl Fil:" l'c'

sum 'lullnue ni.—m.auym.)

nu

%* ixegåmmäpefer thngkåu ma me

' ' wx im um &? ; axs—Lamm

mum: mum (m M'm |)

' V..—”mun mmm-n t.v.-no» mm

1 I- II.. Ill.. . _ lut. nu. 1.— n. _ inåx'unm änthuÄlulqwhånd-lm h&yigsssdm. HIS

A

?. ? WLUIIELM ; ' £ sömn: - ' ' ' — :h1ååtemcis13' " 4. . (35 + = : . * Wim" ' J';::Ä 4 ").1' . ,, —Rx. / .: , 1 ,, i:: |, ' '/ x x. » r 'r *. » ,,...un . 1 ' P! | _. 091.ch ' - 'dk . + _ * 1 * ' &_ .REUTE _:o Fmscuz kukmrs'r

mrximx BRANDENBURGER

DiREKTER iMPoRT .,... . "www-unm- rimååfämrzpä'T-R . U' VERDUN "D .

sender Calais», »Gustaf Siegfried I» och »Sender Atlantic».

Den psykologiska krigföringen är lik- som all annan krigföring ett politiskt medel, ett redskap för statsledningen. De lcrigsmäl en krigförande uppställer hli bestämmande för de uppgifter, som läggas på krigsmakten, civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och det psy- kologiska försvaret. Det ankommer på den politiska ledningen att allt efter lä- get ange målsättningen och att i stort samordna verksamheten mellan de olika grenarna så att krigsansträngningen får största möjliga effekt. De fyra huvud- elementen bero av varandra; vad ett underlåter kan leda till att de övrigas verksamhet får minskad effekt eller till och med blir meningslös och kan även leda till onödiga förluster. Man måste därför förutsätta att de fyra grenarna upprätthålla ett nära samarbete inbör- des, såväl under förberedelsens tid som i krig.

De strategiska riktlinjerna för såväl den offensiva som den defensiva psyko- logiska krigföringen måste stå i intimt samband med de utrikespolitiska mål— sättningarna. Om så ej är fallet, kan den egna saken allvarligt skadas genom eg- na åtgärder. Som ett, om också omtvis- tat exempel härpå har anförts den ver- kan som kravet på villkorslös kapitula- tion fick för den psykologiska krigfö- ringen mot Tyskland. Vid konferensen i Casablanca i januari 1943 mellan Roo- sevelt och Churchill fastställdes på den förres initiativ plötsligt krav på mot- ståndarens kapitulation utan villkor. Med bortscende från de politiska skäl som kunna ha motiverat denna dekla- ration, kan man konstatera att den på

en gång desavouerade och i viss ut— sträckning klavband den till tyskarna riktade propagandan. Denna hade en längre tid sökt påskynda krigsslutet ge- nom att antyda fördelar för tyskarna om de gjorde sig kvitt sin regim. I fort- sättningen kunde liknande antydningar ej göras och överhuvud kunde propa- gandan ej locka med förespeglingar för tiden efter ett vapenstillestånd. Princi- pen om villkorslös kapitulation togs även upp och utnyttjades med stor skicklighet av Göbbels i den tyska mot- propagandan.

De politiska målen bestämma alltså ra— men för den psykologiska krigföringens strategi och ange riktlinjerna i stort för propagandaverksamheten. Den strate- giska psykologiska krigföringen inrik- tas på längre sikt och vänder sig i regel till ett folk i dess helhet. In- om ramen för de strategiska riktlinjer- na har den taktiska psykologiska krig- föringen att röra sig. Härmed avses åtgärder som vidtas med hänsyn till det aktuella läget och som kunna rikta sig till en eller flera speciella grupper. Denna form av psykologisk krigföring utnyttjar sålunda ett aktuellt läge och anpassar metoderna efter detta. Det mest använda medlet är flygbladet. Det— ta kan spridas till en bestämd grupp, t. ex. soldaterna i en innesluten garni- son. Den taktiska propagandan arbetar på kortare sikt och eftersträvar mera omedelbara resultat.

Den psykologiska krigföringeus ökade betydelse

De förändringar som samhället ge- nomgått i modern tid ha icke endast i grunden förändrat den militära krigfö-

Även karikatyren utnyttjades i första världskriget. Här ses en engelsk och en tysk version av den kända barnboken Struwwelpeter, vars hårdhänta ton vill passar för krigs- bruk. De nedre bilderna, som med motpalemik återgivits i en tysk propagandabok, visa exempel på Grenelpropaganda. Den ena sägs vara tecknad efter naturen, den andra visar Kaisern som människoslaktare.

ringen, de ha också, såsom tidigare framhållits, skapat sådana betingelser, att den psykologiska krigföringen har fått en starkt ökad betydelse. Man kan peka på åtskilliga omständigheter, vilka ha bidragit härtill.

Den tekniska utvecklingen har för- ändrat krigets yttre former och gett det möjligheter att verka snabbt och kraf- tigt över stora avstånd och med många skiftande medel. Redan före andra världskriget förelåg en klar insikt om att det nutida kriget är totalt. Uttryc- ket lanserades av Ludendorff i hans år 1935 utgivna bok »Der totale Krieg», där han sökte sammanfatta vad som ha- de skett på krigföringens område.

Mekaniseringen av stridskrafterna och industrialiseringen av näringslivet har gjort den ekonomiska krigföringen till en väsentlig faktor. Kraftförsörjningen, industrin och handeln ha blivit viktiga angreppsobjekt. Flyget för sina bomb- laster hundratals mil och fäller dem över städer och byar långt bakom de stridande arméerna. Civilbefolkningen utsättes för krigshandlingarna och dras in i krigsansträngningen i en omfatt- ning som aldrig förr. Hemorten har bli- vit en utsatt och sårbar hemmafront. Krigspropagandan förs med radion över alla gränser och avstånd fram till de enskilda medborgarna i deras hem.

Det moderna kriget drabbar allt och alla. Frontlinjen går bildligt talat i var- je enskild medborgares medvetande. Kriget av idag kräver ytterst vars och ens insats, vars och ens ställningsta- gande. Detta gäller inte minst den en- skilde soldaten i krig.Mer än tidigare be- ror insatsen från soldaten i stridslinjen på den enskildes initiativ, på hans för- måga att hålla ut och att fullfölja mot- ståndet även i svåra lägen. Under den slutna ordningens krigföring var kontrol- len över mannen i fyrkanten eller ledet lättare än den nu kan vara över en en-

skild soldat som ligger ensam i sin grop och som har att själv gå fram. Den mo- derna krigföringen inbjuder därför till en propaganda riktad till den enskilde mannen i syfte att minska hans strids- vilja.

De tekniska hjälpmedlen, som använ- das för att vidarebefordra upplysning- ar, idéer och inställningar till stora grupper människor, ha utvecklats starkt. Ännu så sent som under första världskriget voro pressen och flygbla- det de enda medlen av någon större be- tydelse. Den propaganda som då be- drevs, bestod i nyhetstjänst till egna och neutrala länders press och i taktisk flygbladspropaganda, riktad till fientlig trupp. Som regel förelågo inga eller mycket små möjligheter att direkt nå fiendens civilbefolkning. Situationen förändrades helt, då radiomottagare började bli var mans egendom i flerta— let västerländska länder. Numera är rundradion i flera avseenden det vikti- gaste medlet för en offensiv propagan- da. Filmen å sin sida har fått en myc- ket stor betydelse såsom ett medel till påverkan på egen, neutral eller vänligt sinnad opinion, liksom på opinionen i länder, mot vilka ett angrepp förbere- des eller överväges. På sistone har te.- levisionen visat sig vara 'ett synnerligen kraftigt propagandamedel, vars verk- ningsmöjligheter dock ännu inte helt kunna överblickas.

Resultatet av denna utveckling är att den enskilda individen på ett helt annat sätt än tidigare kommer i kontakt med världsskeendet och med den uttolkning som detta skeende får i press, radio och film.Varje dag föres ett ofantligt nyhets- stoff in i många människors medve- tande. Den enskildes upplevelsehorisont har kommit att vidgas i en tidigare oanad omfattning. Modern teknik. världshandel och världskommunikatio- ner ha bragt människorna i ett närma-

re beroende av varandra. Även ett 10- kalt begränsat, militärt krig kan få po- litiskt, ekonomiskt och psykologiskt globala verkningar. Koreakriget ger oss ett påtagligt exempel härpå. Propagandan såsom in- och utrikes- politiskt maktinstrument fick under mellankrigstiden en förgrundsställning i de totalitära staterna av kommu- nistiskt, nazistiskt och fascistiskt mär- ke. Den totalitära statens ledning an- vänder propagandan såsom ett viktigt medel för att bibehålla och utvidga maktställningen. All enskild och offent- lig verksamhet i den totalitära staten genomsyras av propaganda. Undervis- ningen blir präglad av ledningens dok- triner. Pressen, radion och filmen di- rigeras helt av staten. Propagandan ge- nom dem kompletteras med bland an- nat muntlig agitation. Denna senare form av påverkan har fått en särskilt stor omfattning i Sovjetunionen. Ett på officiella sovjetryska uppgifter byggt försök att uppskatta den muntliga agi- tationens omfattning där har gjorts av amerikanen Alex Inkeles, som beräknar att omkring 2 miljoner agitatorer äro ständigt verksamma (48, Inkeles: Pub- lic Opinion in Soviet Russia, s. 68). Genom maktkoncentrationen i dikta— turstaten kan den enskilde individens sätt att uppfatta tillvaron och därmed hans känsloreaktioner och förvänt- ningar inför framtiden styras genom centralt utfärdade direktiv. Olikheter i synsätt och inställning grundade på en vidsträckt information utgöra på ett helt annat sätt något konstitutivt för hela det offentliga livet under ett parla- mentariskt-demokratiskt statsskick.

Medel och metoder för spridning av propaganda

De främsta tekniska hjälpmedlen för den psykologiska krigföringen äro tid- ningarna och andra tryckalster, rund-

radion och filmen. Dessa massmedia, som redan i fred ha en avgörande be- tydelse för opinionsbildningen, få än större vikt i krig. Någon generell gra- dering mellan dessa hjälpmedel med av- seende på deras betydelse är icke möj- lig. Det tryckta ordet har sina för- och nackdelar, det talade ordet sina och bil- den sina. För— och nackdelar framträda mer eller mindre alltefter växlande lä- gen och uppgifter.

Det tryckta ordets främsta förmed- lare är pressen. En stor del av det ny- hetsmaterial, som står till tidningarnas förfogande och bereds plats i dem, ut- gör element i det psykologiska krig, som i tider av internationell spänning sekunderar det utrikespolitiska makt- spelet. När öppet krig bryter ut, sväl- ler materialet starkt och får ofta en på- tagligt tendentiös färgning. För den krigförande är det, vare sig han är vän eller fiende, av vikt att utforma det från honom härrörande nyhetsmaterialet så att det får största möjliga publicitet och även så, att det om möjligt med bi- behållen om än maskerad udd glider in också i fientliga tidningar.

Som regel når likväl en krigförande genom pressen direkt endast den egna opinionen. Dessutom kan han, fastän i mindre omfattning och med mindre in- tensitet, nå opinionen i neutrala och allierade stater. Endast i undantagsfall och i begränsad form kan han nå fien- dens allmänna opinion med hjälp av vanliga pressalster. Han kan dock söka fylla luckan genom att framställa och sprida särskilda nyhetsblad, som redi- geras för fienden på dennes språk.

I neutrala och allierade stater har en krigförande olika möjligheter. Den mest effektiva är att snabbt och Väl betjäna tidningarna i sådana länder, dels di- rekt, dels med hjälp av de normalt verksamma telegrambyråerna. På den- na väg kan ett väl tillrättalagt nyhets-

material nå en stor läsekrets. Metoden kan kompletteras med distribution av propagandamässigt nyhetsmaterial ge- nom särskilt upprättade nyhetsbyråer; så skedde både under första och andra världskrigen. Av liknande betydelse är distributionen genom ordinarie eller extra ordinarie kanaler av intresseväc- kande bilder, vilken är av vikt både för dagspressen och för den illustrerade veckopressen. Vidare kan en krigföran- de ge ut egna tidningar eller andra tryckalster på det främmande landets språk. Ett brittiskt exempel i vårt land var »Nyheter från Storbritannien», ett tyskt exempel bland många i Sverige var den rikt illustrerade veckotidning- en »Signal». En krigförande kan även försöka att med olika medel understöd- ja vänligt sinnade pressalster. Det mest allmänt kända exemplet härpå i vårt land var den tyska ekonomiska hjälpen till »Dagsposten». En mindre synlig men ingalunda verkningslös metod är slutligen att till en utvald samling per- soner sända för ändamålet lämpliga pressalster, utgivna i det krigförande landet på dess eget språk.

Vid sidan härav utnyttjar man både i det kalla kriget och under öppet krig spridning av propagandabroschyrer, be- fordrade med legala kommunikations- medel över öppna gränser eller på ett eller annat sätt smugglade genom järn- ridåer och över stridsfronter. Ofta kun- na broschyrer med en åtminstone sken- bart mera sakrik framställning av ett problem än dagspressens söka kvalifi- cerade läsares uppmärksamhet. Andra locka med bilder, humor och satir. På sistone vänder man sig till de breda lagren i uddiga efterbildningar av de tecknade serierna.

Under krig är flygbladet det mest begagnade medlet att med det tryckta ordet nå fienden. Denna metod anlitade västmakterna i väldig omfattning redan

under första världskriget. Den tillgreps åter i början av andra världskriget, då brittiska flygblad till föga nytta ströd- des ut över tyska storstäder, som inte fått erfara krigets prövningar och där folk endast kände glädje över snabba, relativt lätt vunna framgångar. Större verkningsmöjligheter hade de många flygbladen, när bombkriget satte in med full kraft, när Nordafrika förlorades, när de allierade gingo i land i Norman- die — och när de ryska arméerna när- made sig Oder. Då västmakterna åter stodo på kontinenten, fingo deras flyg- blad allt större användning i taktisk propaganda till stridande tysk trupp och till civilbefolkning i frontens när- het.

De vanligaste spridningsmedlen äro »pappersbomber», fällda från flygplan, och specialkonstruerade artillerigrana- ter. Även ballonger användas. Enligt en amerikansk beräkning gällande andra världskriget nådde 4 procent av de flug- na och 15—20 procent av de skjutna flygbladen fiendehand. I mobila tryc- kerier kunde militära propagandaorgan snabbt framställa flygblad för ett tak— tiskt läge, till exempel för att övertala smärre isolerade truppavdelningar att ge sig eller för att varna civilbefolk- ningen i en hotad ort. Under sista krigsåret användes efter förebild från annat håll flygblad av typen »passcrse- del» med Eisenhowers underskrift i fac— simile, som lovade god behandling och förplägnad åt den som gav sig. Även i Korea har samma metod begagnats.Flyg- blad, som utvisade kampens hopplöshet, spriddes också i stor omfattning under andra världskrigets slutskede. Flygbla- det erbjuder i vissa lägen enda möjlig- heten att upprätta kontakt med motsi- dans stridande trupp. Dessutom kan samma blad läsas upprepade gånger och av flera.

I de flesta västerländska länder får

allmänheten sin uppfattning av världs- skeendct i hög grad formad av rundra— dion. I flertalet europeiska demokratis- ka länder finnes endast ett rundradiofö- retag, vilket har medfört att rundradion där blivit mer eller mindre intimt an- knuten till de statliga organen och där- igenom i sändningar till det egna lan- det på ett helt annat sätt än pressen kommit att i fred iakttaga politisk och ideologisk neutralitet.

Det torde inte råda någon tvekan om att rundradion vid ett krigsutbrott och överhuvudtaget i kritiska lägen spelar en mycket stor roll i den psykologiska krigföringen. Genom att koppla på sin mottagare kan den enskilde omedelbart få informationer om skeendet eller i varje fall komma i kontakt med propa- gandan. För propaganda till fientligt område är radion det främsta medlet.

Rundradion är ej bunden av andra gränser än dem som utstakas av dess egen kapacitet och räckvidd. Den kan nå hemmaopinionen, opinionen på fi- endesidan och opinionerna i övriga sta- ter. Den kan inte hejdas av gränscensur och blir därför ett farligt vapen, icke minst då dess propaganda riktas till to- talitära stater, som eftersträva att her- metiskt avskilja befolkningen från på- verkan utifrån. Det tyska förbudet mot avlyssning av utländska radiosändning- ar överträddes i stor utsträckning. Ef- fektivare men dyrbarare torde metoden med störningssändare vara.

I de totalitära staterna användes ra- diopropagandan långt före krigsutbrot- tet 1939 för att forma opinionerna efter de ledandes politiska intentioner. De flesta av Hitlers större politiska pro- klamationer kunde avlyssnas över stora delar av Europa. Långt före kriget sändes rysk radiopropaganda på en rad språk till olika länder.

Radiopropagandan under andra världskriget fick en väldig omfattning.

Huvudddelen var vit, d. v. s. uppträdde under egen ursprungsbeteckning, men även svarta sändare förekommo. En av dessa hade en kommentator, kallad Gustaf Siegfried, som uppgavs vara en tysk soldat och som på soldaternas eget språk vände sig till den tyska truppen och bl. a. kunde rapportera en serie skandalhistorier rörande högre tyska partifunktionärer och andra toppfigu- rer. Ett omtyckt trick var spökrösten, som i pausen mellan ett par meningar i motståndarens sändning kommentera- de denna.

Psychological Warfare Division, PWD, inom det allierade högkvarteret i Europa hade en rad mobila sändare till sitt förfogande för taktisk propagan- da. De vände sig främst till tysk trupp. För att nå fram till fientlig trupp eller till civilbefolkningen inom ett begrän- sat område använde PWD ibland spe- ciella högtalare för att vidarebefordra radioprogram. Mot slutet av kriget hade PWD en stark, stationär sändare, »Ra- dio Luxemburg». Den sände bl. a. på nio olika språk till utländska arbetare i Tyskland.

Ett radion närstående propagandame- del erbjuda högtalare, som bland annat möjliggöra muntlig propaganda vid fronten. Denna form av psykologisk krigföring har fått sin största använd- ning under relativt stationära frontsi- tuationer och i samband med nedkämp- ning av inringade förband. Räckvidden för ett högtalaraggregat kan vara rätt avsevärd. Amerikanska uppgifter ange att en typ av högtalare, som bl. a. an- vänts i Korea, kan höras på tre kilo- meters avstånd. Aggregaten till högta- lare monteras vanligen på motorfordon, emellanåt på stridsvagnar. Man har un- der Koreakriget till och med utrustat he- likoptrar med högtalare för att kunna nå civilbefolkningen på andra sidan fronten.

Det talade ordet kan även utnyttjas utan mekanisk överföring. En muntlig kontakt med enskilda personer eller smärre grupper, såsom föreningar, per- sonal på en arbetsplats, auditoriet vid en föreläsning eller ett möte, kan ut- nyttjas med gott resultat. Verksamheten är ej sällan av infiltrationskaraktär. I ett labilt läge kunna små grupper framkal- la plötsliga demonstrationer, upplopp och vilda strejker med syfte att på- verka både den allmänna opinionen och statsledningen.

I neutrala länder och under yttre fred kan propaganda kamoufleras som vetenskaplig, kulturell, ekonomisk och idrottslig kontakt. Under krig kan man i eget land samt i allierade och neutrala länder organisera föredrag av krigsdel- tagare eller av flyktingar, som kunna känslomässigt påverka opinionen.

En gammal men alltjämt livskraftig form av psykologisk krigföring är ryk- tesspridning. Rykten, som kunna ha sitt ursprung från fientliga agenter eller an- dra fientliga källor, sprida sig liksom smittosamma sjukdomar med egen kraft. Spontant uppkomna rykten kun- na hjälpas på väg genom fientliga ät— gärder. Med rykten kan man framkalla misstänksamhet, misstro och missmod. Med rykten kan man också i pressade lägen medverka till att panik bryter ut. Det är känt att ryktesspridning i sam— band med det tyska anfallet våren 1940 ökade den för försvararen hindersam— ma villervallan bland civilbefolkningen i Belgien och Nordfrankrike.

I av fienden ockuperade landsdelar kan ryktesspridning bli ett värdefullt vapen i händerna på en motståndsrö- relse. Men även den ockuperande mak— ten och dess medlöpare kunna använ- da ryktet som vapen.

Med både ord och bild talar filmen. Som propagandamedel har den sin styr- ka däri att den appellerar till det över-

vägande flertalet människor. Medan det tryckta ordet verkar som en abstrakt symbol, verkar filmen genom sin rörliga bild och beledsagande tal och ton med suggestiv kraft direkt på känslolivet och därmed på individens attityder, på hans känslomässiga inställningar. Mot film— propagandan har individen svårare att värja sig än mot annan form av pro- paganda, möjligen med undantag för te- levisionen.

Å andra sidan har filmpropagandan under ett krig beskurna spridningsmöj- ligheter. Den når då endast den egna si- dans opinion samt opinionen i neutrala länder.

Under fred äro filmens spridnings- möjligheter vida större, om än inte obegränsade. Till de kommunistiska staterna importeras västerländsk för- ströelsefilm endast i begränsat, av myn- digheterna kontrollerat urval medan vä- gen är helt stängd för publik visning av västlig propagandafilm. I den västliga världen har de kommunistiska staternas filmproduktion inte kunnat vinna sam- ma allmänna framgång som de. ameri- kanska, engelska, franska och italien- ska filmerna. Den har dock regelbun- det nått en mindre publik.

De här redovisade tekniska metoder- na att sprida upplysning och propagan- da äro i full funktion även i djupaste fred. Den omständigheten att de regel- bundet tillgodose ständiga behov hos människorna ger dem alla en stark ställ- ning som propagandaorgan. Mali är van att läsa tidningen, att lyssna till radion och att se filmer, och många läsa, lyss— na och se utan större kritik.

Det tryckta ordet har den styrkan att man kan återvända till det för att fatta bättre eller komma ihåg bättre. Det i radio talade ordet slår snabbare och mera omedelbart och är därför i en plötslig krissituation ovärderligt. Men det blott en gång hörda kan lättare

missförstås och snabbare glömmas än det tryckta. Filmen ger visserligen ett snabbt förgånget syn— och hörselin- tryck, men detta kan vara så starkt och levande att den mer eller mindre omed— vetna verkan på åskådarens känslor och föreställningar ej förflyktigas.

De olika massmedia komplettera var- andra som propagandamedel och de bö- ra under krig utnyttjas i kombinerade aktioner för att få full slagkraft.

Vetenskapliga hjälpmedel

Vid de i fred verksamma massmedia arbeta yrkesmän av olika kategorier, vilkas yrkeskunskap och skicklighet äro oundgängliga för en psykologisk krig- föring. Sakkunskapen hos journalister, reklammän,radiomän och filmmän mås— te utnyttjas av den psykologiska krig- föringen. Men vare sig man bedriver of- fensiv eller defensiv psykologisk krig- föring, blir man ställd inför andra upp- gifter och problem än under fredlig verksamhet och får behov av att om— pröva, vilka medel man skall sätta in och hur man skall sätta in dem, att som förberedelse härför utreda attityderna hos de människor man vill vända sig till och att som förberedelse för senare åtgärder kontrollera effekten av tidi— gare åtgärder.

För stats- och militärledningen i var— je krigförande land är det dessutom ett primärt intresse att söka bedöma både den egna sidans och fiendens uthållig- het. Ett sådant bedömande måstc i förs- ta hand baseras på uppgifter om mili- tära och ekonomiska förhållanden men också på psykologiska faktorer. Aldrig så goda militära och ekonomiska resur- ser bli mer eller mindre obrukbara, om inte de människor, som nyttja dem, be- själas av fast motståndsvilja.

Det ligger i sakens natur att för det— ta studium av motståndsandan och av betingelserna för psykologisk krigfö-

ring anlitas vetenskapligt skolade exper- ter, främst socialpsykologer, sociologer, statsvetenskapsmän och statistiker men även historiker, kulturantropologer och psykiatriker. Socialpsykologicn och sociologien ha utvecklats starkt under de_ senaste decennierna och därmed också de på dem grundade tekniska metoderna för mätning av attityder och analys av propaganda, vilket allt har kommit den psykologiska krigföringen tillgodo. Särskilt har forskningen i För- enta staterna givit betydelsefulla resul- tat. I de organ, som under andra världs- kriget svarade för den amerikanska psykologiska krigföringen, verkade ock- så ett stort antal vetenskapsmän.

Vetenskapsmännens arbetsuppgift är att kartlägga motståndarens nationella särdrag, strukturen i hans samhälle,öpp- na eller latenta spänningar mellan oli- ka grupper i hans land samt att följa den fientliga opinionens växlingar in— för krigshändelser och propaganda. I det egna landet gäller det att följa och analysera den fientliga propagandan, kontinuerligt undersöka folkstämningen och klarlägga egen och fientlig propa- gandas verkan på opinionen samt sam- manställa och analysera i omlopp va- rande rykten.

Arbetsuppgifterna och metoderna att lösa dem kunna belysas med några exempel på uppgifter, som samhällsve- tenskapsmän voro sysselsatta med un- der andra världskriget.

I den amerikanska Office of War Information, OWI, inrättades något år efter" det att kriget med Japan brutit ut en avdelning för studium av fiende- moralen: Foreign Morale Analysis Di- vision, FMAD. Avdelningen rymde ett trettiotal experter, psykologer, sociolo- ger och psykiatriker. Den betjänade ut- om OWI även State Department och Of— fice of Strategic Services, OSS. Den ha- de att analysera de psykologiska och

sociala faktorer som påverkade japaner— nas krigsansträngningar, och dess främsta uppgift var att lämna underlag för beslut om propagandaåtgärder mot Japan. Avdelningens chef Alexander Leighton har senare publicerat en del av avdelningens promemorior rörande motståndsvilja, stämningsläge och möj- ligheter att bedriva psykologisk krigfö- ring. (68, Leighton: Human relations in a Changing World). Underlaget för av- delningens verksamhet utgjordes av in- tervjuer med och opinionsundersök- ningar bland representativa grupper av krigsfångar, kontinuerlig analys av ja- panska radioprogram, tagna brev och dagböcker, japanska tidningar samt uppgifter från neutrala observatörer.

Till en början var man enligt Leigh- ton, som här följes, på politiskt håll övertygad om att psykologisk krigfö- ring mot japanerna knappast skulle lö- na sig. Man ansåg att man skulle bli tvungen att totalockupera Japan för att få slut på kriget. Leighton's arbetsgrupp ansåg däremot att motståndsviljan kun- de brytas genom propaganda koordine- rad med de militära åtgärderna. En del gruppspänningar i det japanska sam- hället kunde utnyttjas såsom rivaliteten mellan armé och flotta och friktionen mellan lantbefolkningen och till lands- bygden evakuerade stadsbor. Man bor- de undvika att angripa djupt rotade at- tityder, såsom den religiöst förankrade tron på kejsaren. Däremot borde man söka ändra attityder, som kunde vara mindre fasta, såsom tron på seger eller förtroendet för den militära och poli— tiska ledningen, vilken borde göras till syndabock för alla umbäranden och li- danden.

Den psykologiska krigföringen borde visa fienden en väg, på vilken han med bevarad självaktning kunde slippa ur krigshelvetet. Japanerna borde överty- gas om att det läge i deras eget intresse

att ge sig. Propagandan borde dessutom vara upplagd så, att den lade grund för samarbete mellan japanska folket och en blivande amerikansk militärförvaltning. Man finge ej komma med hotelser som kunde skapa antiamerikanska stäm- ningar.

I syfte att vålla social desorganisa— tion borde man eftersträva ökad per- sonalomsättning i näringslivet och ökad rörlighet i hela samhället, bland annat genom bombning av tätorter.

Bland de teman man spelade på voro hopplösheten i Japans militära situa- tion, bombardemangen, svälten, faran för den japanska kulturens framtid. Le- darna sades vara inkompetenta och bära skulden för lidandet. Militaristerna ha- de börjat kriget och hade därmed för- stört Japans goda rykte. De brydde sig ej om soldaternas öde. Nyhetsförmed— lingen vore otillförlitlig, vilket styrktes med citat ur kommunikéer, som allmänt kända händelser vederlagt. Japans folk skulle inte straffas utan befrias från militaristerna och insättas i sin suve- ränitet. Krigsfångar hade amerikanerna tagit i massor och de behandlade dem väl.

I samma mån som rent fysiska umbä- randen började göra sig gällande och de militära motgångarna hopade sig kunde en rad tecken till desorganisa- tion spåras. Spänningar uppkomma mellan de större grupperna i samhället. Syndabocksreaktioner vände sig mot minoriteter, såsom koreaner och kristna. Folk och regering anklagade varandra för motgångarna. Civila och militära or- gan bekämpade varandra. Primärgrup- perna började upplösas, folk började tänka bara på egna intressen. Frånvaro- frekvens och arbetaromsättning stegra- des i industrin. Upplösningen av sam— känslan i grupperna skapade otrygghet. Denna ledde till aggressivitet inom och mellan grupperna och skapade nya

klyftor dels mellan grupperna, dels mel- lan över- och underordnade inom grup- perna. Ryktesspridningen blev allt in- tensivare, vilket var ett symptom på ökad känslomässig labilitet, ovisshet, ängslan och irritation. Så långt Leigh- ton.

Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki hade enligt U.S. Strategic Bombing Survey (130, USSBS: Japanese Morale, s. 3, 95 och 97, även 51, Janis: Air War and Emotional Stress s. 59 ff) en ringa moralisk effekt på det japan- ska folket i dess helhet. Deras verkan adderades till en vältalig rad omständig- heter, som sade att kriget var förlorat. Därmed är givetvis icke sagt att icke atombomben under andra betingelser —— såsom vetskap om dess existens, hot om atombombfällning, mindre krigs- trötthet — kan få högst avsevärd och ödesdiger moralisk inverkan.

De studier av den japanska moralen och motståndsviljan, som under kriget hade utförts på avstånd, samt de prog- noser rörande krigsuthålligheten som gjorts inom Foreign Morale Analysis Division, FMAD, kunde efter kriget kon- trolleras av U.S. Strategic Bombing Survey. Detta organ, som sökte utröna den strategiska bombningens psykolo- giska effekt, utförde efter krigets slut en omfattande intervjuundersökning i Japan, som syftade till att belysa, hur det japanska folket hade reagerat un- der de sista krigsåren. FMAD:s analy- ser och prognoser visade sig i det stora hela ha varit korrekta.

U.S. Strategic Bombing Survey ha- de en avdelning i London. Denna gjorde undersökningar av den strategiska bombningens psykologiska verkan i Tyskland. Efter kriget utfördes i Tysk- land studier av bombningens moraliska effekt på ett representativt urval av tys- kar. Denna utredning har liksom den motsvarande japanska publicerats och

erbjuder åtskilligt av intresse. (129, USSBS: German Morale). Bombningen hade ej den effekt som man hade vän- tat sig. De första stora bombanfallen verkade i viss utsträckning demoralise- rande, men de därpå följande hade mindre psykologisk effekt. Personer ur högre socialgrupper, vilkas ekonomiska värden, inflytande och prestige i hög grad riskerades genom krigshändelser- na, påverkades betydligt mera än per- soner ur arbetarklassen, på vilka bomb- ningen hade en förhållandevis ringa moralisk inverkan. Det visade sig ock- så, att graden av fruktan vid ett bomb- anfall ej hade något mera påtagligt sam- band med viljan till fortsatt motstånd. Personer, som blevo starkt skrämda, vo- ro ej villigare att ge upp än de som för- blevo lugna.

Opinionsmätningar och mera grund- liga individualundersökningar av tyska krigsfångar utgjorde ett synnerligen viktigt underlag för det systematiska studiet av motståndarens reaktioner. Med jämna mellanrum utförda under- sökningar av nytagna tyska krigsfång- ar klarlade dessa fångars reaktioner in- för den politiska regimen, den militära ledningen, tilltron till seger etc. (3, Ansbacher: Attitudes of German Priso- ners of War.) Därigenom kunde ut- vecklingstendenserna i den tyska mot- ståndsviljan kontinuerligt följas. De tys- ka truppförbanden visade, även under svåra motgångar och intill de sista mä- naderna av kriget, en påfallande hög moral i form av bl. a. tro på tysk seger. Två vetenskapsmän, vilka tillhör- de forskningsavdelningen inom Psy- chological Warfare Department, PWD, ha gjort denna företeelse till föremål för särskild analys (109, Shils 0. Ja- nowitz: Cohesion and Disintegration in the Wehrmacht). De visa att denna moral och sammanhållning ej betinga- des av nationella ideal eller andra ideo-

logiska skäl utan berodde på det sätt, på vilket tyska armén kunde tillfreds- ställa soldaternas primära behov, indi- viduella och sociala. En rad olika åtgär- der i form av personalvård, personaler- sättning m. m. gingo ut på att bibehålla och stärka grupplojaliteten och den en- skilde soldatens trygghet i gruppen.

Bland de vetenskapliga arbetsupp- gifterna har även ingått studiet av vad man brukar kalla folkkaraktä- rer. Det är här fråga om ytterst komplicerade fenomen, där endast ett fåtal faktorer kunna hållas under vetenskaplig kontroll. Under kriget i Nordafrika gjorde en engelsk psykiater på grundval av långvariga intensivinter- vjuer en intressant studie av tyska na- tionaldrag och den nationalsocialistiska ideologien. (26, Dicks: German Per- sonality Traits and National Socialist Ideology). Amerikanska kulturantro- pologer analyserade det japanska natio- nalpsyket. (7, Benedict: Chrysan- themum and the Sword). De påvisa att propaganda med direkta uppmaning- ar till kapitulation vore tämligen verk- ningslösa. Man borde i stället omskriva detta tema i för japanerna mera tillta— lande ord: hänsyn till det egna folket, landet och dess kultur, samarbete med amerikanerna mot militarister och junkrar.

Kriget och dess följdverkningar er- bjuda mycket speciella betingelser för ett systematiskt vetenskapligt studium av motståndsvilja, opinionsreaktioner och propaganda. Hastigt växlande lägen och därav nödvändiggjorda snabba be- slut göra det önskvärt att resultaten lämnas utan dröjsmål. Underlaget för forskningen blir, när det gäller fienden, fragmentariskt, och giltigheten i fors- karnas hypoteser kan endast kontrolle- ras i begränsad omfattning. Det är där- för klart, att forskarna i många fall inte bli i stånd att framlägga vetenskapligt

hållbara recept för handlandet. Men även om de ej förmå att ge entydiga råd i oklara lägen, så kunna de, som erfaren- heterna under andra världskriget visat på grundval av kända eller sannolika faktorer medverka till ett bedömande av hur det psykologiska angreppet bör sättas in med största utsikt till fram- gång.

När det gäller det defensiva psykolo— giska försvaret av det egna folket, blir forskarnas tillgång både till grundläg- gande fakta och till data om gradvisa förändringar rikare och därmed också deras möjligheter att bidra till den psy- kologiska krigsinsatsen större.

I det ena som i det andra fallet är in- samlingen av data av grundläggande be- tydelse och kräver på båda hållen en effektiv organisation, en även på psy» kologiska data inriktad underrättelse- tjänst, ett i fred förberett arbete för att i betryggande tvärsnitt följa opinions— utveckling och reaktioner.

Synpunkter på propagandans psykologi

Gemensamt för all propaganda är att den utformas under hänsynstagande till auditoriets eller läsekretsens behov och inställningar. Ord och andra medel t. ex. bilder eller musik, användas i syf- te att de som utsättas för propagandan skola fatta situationen på ett nytt sätt och i många fall få sina förväntningai inför framtiden ändrade. Man eftersträ- var att hos lyssnare och läsare framkalla sådana uppfattningar och förväntning- ar, att de slutligen handla så som pro- pagandans upphovsmän avse. Propa- gandan kan ej skapa nya inställningar och förväntningar ur intet. Den måste ansluta till de behov och inställningal som finnas mer eller mindre latent hos auditoriet.

Orden äro en del av människans mil- jö. De äro inte endast symboler förvoli- ka begrepp utan de upplevas också som

reella objekt. Genom att ge en förete- else en ny beteckning kan man ändra inställningen till den. Den psykologiska miljön kan ändras genom att vissa ord undertryckas eller nya ord införas. En de] ord ha fasta känslotoner av positivt eller negativt slag. Man reagerar mindre på ordens abstrakta innebörd än på deras känslobetoning. Detta utnyttjar propagandan. Ord sådana som »krig», »frihet», »kapitalist», »demokrati», »fred» ha hos de flesta människor käns- lovalörer. Genom att använda dessa ord på annat sätt än vad som varit brukligt. kan man framställa företeelser i önskad känslomässig dager. Efter er- övringen av Tibet 1950 förklarades i en kommuniké, att »den fredliga penetra- tionen och befrielsen av det tibetanska folket nu är avslutad». Den brittiske författaren George Orwell har i sin bok »1984» skildrat en regim, som genom införandet av ett nytt språk »The New speak», inte bara söker hålla folket fångct i den egna propagandan utan också lyckas undanröja det språkliga underlaget för kritiskt tänkande. Genom att ordförrådet systematiskt minskas, blir det svårare att tänka kritiskt. »lte- ligion» och »vetenskap» ersättas med ordet »Ingsoc», namnet på den saliggö— rande ideologien. Orwells vision har re- dan fått konkreta uttryck i det nuvaran- de kalla kriget. Ord som »krig», »fred», »demokrati» och »folk» användas nu i helt nya sammanhang, där ordens käns- ]otoner dölja verkligheten. Sammanställ- ningen »national—socialism» hade vid 1930-talets början en stark propagan- distisk slagkraft i Tyskland. De natio- nellt inställda funno termen sympatisk, vilket även kom den av många bland dem mindre omtyckta socialismen till godo. För de socialistiskt inställda fick ordet nationalism bättre klang. Sam- manställningen »folkdemokrati» inne- bär en dubbelladdning av positivt fär-

gade ord. Genom att etikettera förhål- landen, som på särskilt sätt ha att göra med den enskildes eller en grupp indivi— ders behovsliv, kunna positiva eller ne— gativa inställningar framkallas och i sis- ta hand önskade handlingar utlösas.

Propagandan spelar på individens känslor och behov. Därför har den pro- paganda som syftar till att bryta män- niskors motståndsvilja sin bästa mark- nad i situationer, då känslorna äro upp- rörda, då invanda vägar att tillfreds- ställa behov äro stängda, och då umbä- randen och social oro härska.Ju stabila— rc de sociala förhållandena äro och ju bättre samhället kan sörja för den en- skildes materiella och andliga behov, desto mindre gensvar vinner en sådan propaganda.

Propagandan har sålunda störst ef- fekt i en förvirrad och mångtydig si- tuation. När den enskilde ej har objek- tiva hållpunkter för ett bedömande, kan propagandan ge honom andra hållpunk- ter som av honom uppfattas såsom objektiva. Det är därför som rykten och propaganda kunna få så stor effekt vid ett krigsutbrott, då händelserna hastigt avlösa varandra och då nyhetstjänsten lätt blir utsatt för störningar. Den en— skilde medborgaren i en demokrati be- dömer som regel världshändelserna och oftast även det inrepolitiska skeendet från de utgångspunkter som hans dags— tidning och även "radion ge honom. Skulle dessa hållpunkter undandras ho- nom, faller han lättare offer för pro- pagandan och godtar dess speciella tolkning av händelserna.

En viktig sida hos propagandan är dess strävan att få människor att se på förhållandena på ett annat sätt. Fram— förallt eftersträvar den att dra fram och helst förstora sådana aspekter som den enskilde i vanliga fall ej tänker på. Iro- nien är ett sådant medel, med vilket propagandisten skenbart ställer sig på

läsarens eller lyssnarens ståndpunkt, men för in ett nytt moment så att denne kommer fram till en ur propagandans synpunkt gynnsam slutsats. Ett exem- pel erbjnder i viss mån broschyren »Arier», vilken utan ett ord till kom- mentar avbildade ett antal nazistkoryfé- er i groteska poser och som spreds i Sverige under andra världskriget. Den svarta propagandan arbetar med sam- ma metodik. Den ställer sig skenbart solidarisk med sitt auditorium men drar fram sådana aspekter på förhål- landena, att slutsatserna bli de avsedda.

Propagandan når bäst resultat, om den tar hänsyn till de trosföreställning- ar, attityder och ideologier som äro förhärskande i den grupp, till vilken den vänder sig. I sin psykologiska krig- föring mot Japan följde amerikanerna rådet att ej angripa mikadons person. Den kommunistiska propagandan i En- ropa söker anpassa sin terminologi efter djupt förankrade västerländska värden.

Vad som här har sagts om propagan- dans möjligheter, ger även riktlinjer för hur den kan motverkas.Man kan nå bety- delsefulla resultat med en motpropagan— du, som avser att stärka motståndsvil- jan. Likaså kunna goda resultat vinnas med en upplysningsverksamhet, som syftar till att avslöja hur krigspropa— gandan arbetar och gör medborgarna kritiskt inställda mot propagandastoff.

Men det som bildar grunden för den psykologiska försvarsberedskapen är den normala miljön. En social stan- dard som skapar materiell och person- lig trygghet utgör en grund för andlig motståndskraft. Det är här icke endast fråga om tillfredsställandet av vissa ma- teriella behov utan också om sådan per- sonal- och socialvård i vidaste mening, som ger den enskilde en känsla av att det samhälle och den grupp han tillhör intressera sig för och lojalt eftersträ- va att hjälpa honom personligen.

Vid varje bedömande av en ny situa- tion söker man regelmässigt falla till— baka på de hållpunkter, som tidigare erfarenheter givit eller som man fin— ner i sina vanliga informationskällor. Därigenom får man riktlinjer inte en- dast för bedömande av det inträdda lä- get utan även för sitt eget handlande i detta läge. I den för de flesta män- niskor nya och skrämmande situation, som ett krigsutbrott medför, är det där- för av stor betydelse att de vanliga sam— hälleliga informationskällorna stå all- mänheten till buds. Tidningarna och ra- dion spela härvid en avgörande roll så- som förmedlare av nyheter, kommuni- kéer, kommentarer, direktiv från myndigheterna etc. Det är ound- gängligen nödvändigt att dessa in- formationsmedel under krig i störs- ta möjliga utsträckning få tillfälle att vägleda medborgarna. Därmed un— danryckas möjligheterna för främman- dc propaganda att utbreda sin tolk— ning av skeendet. Snabb och saklig in- formation är det bästa medlet att und- vika den förvirrande och motsägelse- fulla grumlighct som gynnar mottag— ligheten för fientlig propaganda och rykten. Snabb och saklig information är också ett villkor för att bevara förtro- endet både till nyhetstjänsten och till statsledningen.

Kärv uppriktighet från statsledning— ens sida ger vida mer än bedrägliga fö— respeglingar. Churchills ord om »blod, svett och tårar» är ett lärorikt exempel.

Det är inte bara hos den egna sidans läsare och lyssnare man måste eftersträ- va förtroende. Det är även nödvändigt att hos motsidans lyssnare och flyg- bladsläsare ge intryck av att de lämnade uppgifterna äro tillförlitliga. En propa- ganda, som för att vinna kortsiktiga för- delar till fienden sprider felaktiga upp— gifter, som denne inom kort kan kon— trollera, stjälper sig själv.

3. 1900-talets psykologiska krigföring

Även om stridsåtgärder av direkt psykologisk innebörd i och för sig icke äro någon ny företeelse, så har dock detta århundrades stora världskrig in- neburit genombrott för en psykologisk krigföring av vida större mångfald och omfattning än tidigare. Första världs— kriget kom med genombrottet för mass- propagandan som stridsmedel. Sedan dess har det psykologiska vapnets ut- veckling fortgått mot allt större mång- sidighet och effektivitet.

Psykologisk krigföring under första världskriget

Under första skedet av första världs- kriget inriktade sig de krigförande på psykologiskt försvar. För både central- makterna och ententen gällde det att efter en lång period av fredlig utveck- ling i Västeuropa stålsätta folken och framkalla vilja och förmåga att kämpa, att bära krigets bördor och lidanden. Särskilt på ententehåll blevo krigsmå- len ett viktigt tema och de egna fol- kens anslutning till dem ett huvudsyfte. I viss utsträckning sökte man även för sin sak vinna opinionen i länder, som förblivit neutrala. Särskilt stor var båda sidornas iver att påverka Förenta staternas allmänna opinion. Till en bör- jan gjordes inga ansträngningar att med speciella, för krigsändamål tillkomna medel påverka fiendeopinionen. Propa- gandan var intimt förknippad med ny- hetstjänsten. Så småningom växte det också upp en rik flora av broschyrer och böcker i propagandans tjänst.

Först mot slutet av kriget igångsattes, särskilt av ententemakterna, taktisk propaganda riktad mot fiendens solda— ter.

Eftersom man saknade erfarenhet av det nya vapnets bruk, brottades man med organisatoriska svårigheter. Mili— tära instanser funno det under sin vär- dighet att »slåss med ord». Oklarhet rådde beträffande propagandaorganens anknytning till politisk och militär led- ning och olika regeringsdepartement ville lägga dem under sig. Man gjorde redan tidigt en erfarenhet, som sedan ofta upprepats, nämligen att ämbetsmän och administratörer i regel inte lämpa sig för aktivt propagandaarbete utan att detta bäst sköts av specialister med bred utblick, av politiker, tidningsmän, författare och reklammän.

Karakteristisk för första världskri- gets propaganda var på ömse håll dess intensiva känsloladdning. Denna fann uttryck i vad man benämnt en »name- calling propaganda» med utnyttjande av sådana invektiv som »hunner» och »bocher». Skildringar av verkliga eller uppdiktade grymheter och skändlighe- ter spelade en framträdande roll och uttrycket »Greuelpropaganda» vann burskap. Utomordentligt vanligt var även moraliserandet, vid vilket man gärna framställde sig själv som religio- nens och rättfärdighetens riddare och utmålade motståndaren som de onda makternas villiga redskap. Ett typiskt tyskt slagord var »Gott strafe England».

Karakteristisk var också den ivriga

uppmärksamhet som ägnades »de un- dertryckta folkens» sak. Efter den rys- ka revolutionen och separatfreden i ös- ter fick denna propaganda friare tyglar på västmaktsidan, då den nu kunde rik- tas lika mycket mot Ryssland som mot österrike-Ungern och Tyskland.

Uppenbara lögner och undertryckan- de av obehagliga fakta voro vanliga fö- reteelser, som bidrogo till att på längre sikt försvaga propagandans effekt.

Den brittiska propagandan var av allt att döma den mest effektiva under förs— ta världskriget. Att tyskarna efteråt ha varit angelägna att tillskriva den en vä- sentlig del i sitt nederlag, måste dock ses mot bakgrund av deras allmänna strävan att finna nederlagets orsak i icke-militära faktorer. Hitler skrev i »Mein Kampf» att han lärt sig »oänd- ligt mycket» av den engelska propagan- daverksamheten.

Efter åtskilligt experimenterande med olika organ inrättades ett brittiskt >>Ministry of Information». Detta i kri— gets slutskede bildade informationsde- partement hade till uppgift att leda den till utlandet riktade propagandan. Två kända tidningsutgivare, lord Beaver- brook och lord Northcliffe, stodo i spet- sen för denna verksamhet. Den inåt rik- tade, defensiva verksamheten sköttes av »National War Aims Committee», vars benämning återspeglade den betydelse krigsmålen tillmättes i den psykologis- ka försvarsverksamheten. Dessutom funnos särskilda militära organ för den till egen trupp och till fientlig trupp riktade taktiska propagandan.

Den amerikanska propagandaverk- samheten hann med hänsyn till Fören- ta staternas sena inträde i kriget inte få någon fastare form. Committee on Public Information, efter sin ord- förande kallad »Creel Committee», in- rättades både för nyhetstjänsten och för inåt och utåt riktad propaganda. Störs-

ta vikten lades emellertid vid arbetet på hemmafronten. I krigsmaktens högsta ledning ledde en propagandasektion taktisk propaganda mot tysk trupp. Denna arbetade i stor utsträckning med flygblad, vilkas tema var kapitulation.

Den tyska verksamheten var både or- ganisatoriskt och metodiskt svagt ut- vecklad och präglades av ringa aktivi— tet och låg effektivitet i jämförelse med motsidans insatser. Det enda koordine- rande organet var en några gånger i vec- kan samlad presskonferens med repre— sentanter från olika regeringsdeparte— ment. På grund av den lösa samord- ningen och rivaliteten mellan civil och militär nyhetstjänst samt framför allt till följd av opsykologiska metoder nåd- de den tyska propagandan blott förhål- landevis blygsamma resultat. Redan nu begick den det svåra missgreppet — som senare i stegrad grad upprepats i olika diktaturstaters propaganda att låta den utåtriktade propagandan präg- las av egna känslor och uppfattning- ar i stället för att bygga på de främman- de folkens.

Ett vittnesbörd om den betydelse, som tillmätts denna första stora insats av psykologisk krigföring, utgör den omfattande litteratur, som föreligger om första världskrigets erfarenheter på om- rådet. Se exempelvis nris 22, 40, 42, 62, 78, 85, 89, 94, 107, 115 och 123 i litte- raturförteckningen.

Ett tyskt propagandavapen konstrueras och prövas

Propagandan blev under mellankrigs- åren både studerad och utnyttjad som utrikespolitiskt instrument.

Ett ingående studium ägnade man på tysk militär sida möjligheten att begag- na psykologisk krigföring som ett kom- plement till den militära krigföringen. En bakgrund för det tyska intresset var den i militära kretsar omhuldade tan-

ken, att nederlaget hade kommit därför att man inte hade sörjt för ett defensivt psykologiskt försvar, särskilt i hemor- ten, vilken ansågs ha vållat samman- brottet.

Så småningom började man i riks- värnets ledning att bearbeta tillgängliga erfarenheter. I och med regimföränd- ringen 1933 och upprustningen ökades intresset och studierna inriktades på offensiv psykologisk krigföring. Som ett representativt uttryck för denna tendens kan nämnas det arbete, som överste Al— brecht Blau gav ut 1937 under titeln »Geistige Kriegfiihrung. Propaganda als Waffe» (11). För Blau, som varit stabs- officer i första världskriget och som efter detta doktorerat i reklampsykologi, var krigspropagandan en viktig del av det totala kriget. Den borde enligt ho- nom utnyttjas till att redan före de mi- litära operationernas inledande men framför allt i själva spelöppningen ska- pa defaitism, förvirring och panik. För att öka effekten borde den samordnas med de politiska och militära åtgär- derna.

Efter bokens utgivande knöts Blau till tyska överkommandot, där mot slu- tet av 30-talet operativa förberedelser synas ha blivit utförda för en rad nerv- krigsoffensiver.

Detta militära studium motsvarades av utvecklingen på politisk sida, där inte bara i Tyskland utan också i andra diktaturer propagandan enligt Lenins recept blev allt mera utnyttjad för att öka regimens makt både inåt och utåt.

Ett intensivt nervkrig ingick som ett väsentligt led i de oblodiga erövringar- na av Österrike och Tjeckoslovakien. Å ena sidan underströks genom propa- gandan hotet om väpnad aktion med redan sammandragna militära styrkor, igångsattes rykteskampanjer och stimu- lerades de nazistiska och nazistoriente- rade organisationerna i de hotade län-

derna till att understödja de tyska kra- ven. Å andra sidan följdes varje nytt steg av försäkringar om att detta vore det sista önskemålet och att Tyskland inte ville bryta freden utan tvärtom önskade komma till fullt samförstånd med övriga makter.

Psykologisk krigföring under andra världskriget

Den psykologiska krigföringen under andra världskriget fick i mycket en an- nan prägel än under det första. Den tekniska utvecklingen hade skapat ra— dion och hade gjort flyget och filmen långt mera användbara för hithörande syften än förra gången. Mot varandra stodo nu helt motsatta världsåskådning- ar, vilket inte kunde undgå att prägla kriget om känslor, åskådningar och åsikter. Innan Ryssland dragits in i kri- get var gränslinjen klar mellan å ena sidan diktaturstater med expansions- krav, och på andra sidan demokratiska stater, som kämpade för bibehållande av yttre och inre frihet. Sedan Sovjet- unionen blivit anfallen, voro de ideo- logiska motsättningarna icke längre li- ka renodlade. Men kvar stod de västli- ga staternas krigsmål oförändrat, sådant det uttrycktes i Atlantchartans budskap.

Den tyska psykologiska krigföring- en under andra världskriget kom helt naturligt att starkt förändras efter hän- delsernas förlopp. I början dominerade den offensiva psykologiska krigföring- en, efterhand blev det defensiva elemen- tet allt starkare.

Under de båda första krigsåren följ- des det strategiska schema, som hade uppgjorts mot slutet av 30-talet och som så framgångsrikt tillämpats vid annek- teringen av Österrike och Tjeckoslova- kien. Nervkrigsmetoden var ett bety- delsefullt moment såväl i det förmili- tära stadiet av aggressionerna som framför allt i samband med de militä-

ra spelöppningarna. Diplomatiska på- tryckningar, offentligt framförda poli— tiska krav, propagandistisk uppladd- ning av atmosfären samt slutligen mi- litära aktioner följde i tur och ordning.

Ibland blev förloppet starkt förkortat och stundom ordningsföljden omvänd, när man ville överraska med blixtan— grepp. Mot Danmark och Norge före- kom sålunda ingen nervkrigsoffensiv före den 9 april. Dock visades några dagar tidigare, bland annat i Köpen- hamn och Oslo, inför inbjudna militä- rer en film om Polens erövring, som tydligen var avsedd att ge en bild av den tyska krigsmaskinens överväldi- gande styrka.

Under första krigsvintern, då i väs— ter det tillstånd av ömsesidig inaktivi- tet rådde, som man har kallat »the phoney war», var även den utåtriktade tyska propagandan i viss mån återhåll- sam. Man hade ännu inte slutat att hop- pas på en fredsuppgörelse med de väst— liga staterna och hoppades framför allt på att Frankrike skulle falla ifrån. På fransmännen inriktades denna tid en insmickrande propaganda, som betona- de Tysklands fredsvilja och vilja till samarbete och som samtidigt misstänk- liggjorde engelsmännen för att i själv- iskt syfte missbruka sina allierade, som de varken kunde eller ämnade ge något avgörande understöd; med slagordet om engelsmännen som kämpade till sis- ta fransman tillspetsades denna sugges- tiva tankegång.

När sedan kriget på allvar släpptes lös mot de västliga staterna, blev tonen mot fransmännen en annan. Nu gällde det att hos dem utveckla känslan av egen svaghet, vilket skedde lika mycket

genom påståenden om deras moraliska svaghet som genom framhävande av Tysklands militära överlägsenhet. Som ett ackompanjemang till de tyska trup- pernas snabba genombrott och fram- ryckning verkade en propaganda, som med hot ville skrämma till underkastel- se. Även sedan Frankrike givit upp, fortsatte tyskarna att i sin till fransmän- nen riktade propaganda söka framkalla och stimulera en känsla av moralisk un- derlägsenhet och politisk maktlöshet.

I taktiskt syfte använde tyskarna al- lehanda psykologiska medel för att nu- derlätta de militära operationerna. Vid storanfallet mot Holland, Belgien och Frankrike i maj 1940 spriddes såsom tidigare antytts alarmerande rykten om tyskarna och deras oemotståndlighet. Dessa rykten bidrogo till att civilbefolk- ningen drevs ut på vägarna till avsevärt men för de allierade trupprörelserna. Paniken bland människohoparna öka- des avsiktligt genom vrålet från stört- bombarnas sirener och beskjutning med kulsprutor.

Tilltron till och följderna av dessa rykten berodde i Frankrike säkerligen i icke ringa män på bristerna i den officiella informationstjänsten, som gav uttryck åt överdriven optimism och som uppenbarligen icke åtnjöt förtro- ende hos pressen.

I huru hög grad propagandans insat- ser före och under erövringen av Frankrike övade inflytande på den franska statsledningcn är vanskligt att bedöma. Att den tyska psykologiska krigföringen underlättade de militära operationerna i samband med storan- greppet mot Holland, Belgien och Frankrike är dock ställt utom tvivel.

Madrids försvarsråds affisch »Vinn kriget» återges i anslutning till bilder av andra världskrigets propaganda. På bilden intill visar Churchill V-tecknet som han lanserade. I mitten två satiriska ordförklaringar ur den brittiska broschyren »Nazi-German in ”22 Lessons». Bildraden nedtill visar hur tyskarna utnyttjade serietekniken i den kolorcrarle pamfletten »Der hochherziye John Bull und die kleinen Nationen».

Tudus nun , un p|nsami|nt| tnlcu:

GAIAII |! El!!!!"

slul u null || derrumbarån las conqulstls de nuestri utan R|p|ih|ica

LESSON ! , _ PEACE OFFER Lesser—'In (Sno B-l'it'brubauurbul) N O N - A G G R E S S I O N PA C T An invitation tu stop fighting and give the aggrcsmr what hc (*Jlimlauglriiiouall) tum,—, backat by ; promise (har the nggnswr will not nun/ck yau A dockan—m ut" &" agam. unul hc wznu something else.

John Bull: Aut, uber Belgien imRuhrgebietl Auch m Belgien gm, es schöne Sadie". Siegreich heim nach Englundl

av A LIPETIME

Belgium 1914--—-194o

OF THE SALVAGE CAMPAIGN

fi _ h

. Housewives 'fall in, on the march to victory

PAPER—h man: more nmmuniu'nn, socollect every bil oflt. Paper is also wanted for many other purposes. . _l: man: men gum so collie: eve scrap of iv. ME" Tanks, ships and muitiu'ons of all kings need men!. BONEs—They menn more planes, :o collect (han llL __ They are wanted, too, for explosiva und turbinen. Remember llways to put om vi meal bones uj,-rarely by your dustbinf Dcy will be collected and they mm used., Theylm wanted my. 'Ålla 1994 nu. [av pip. [luttrad tum dun-ia.

up Housmvts AND AT EM!

|S$UE.D BY THE MlNlSTRY OF SUPPLY

Skrämselpropaganda som tyskarna kallade »Einschiichterungspropaganda» _— förblev ett påtagligt element i den tyska psykologiska krigföringen. Man ville vinna snabba resultat genom hot om militära aktioner. Efter Frankrikes kapitulation hotade Hitler att »utrade- ra» Englands städer. Detta sades vara repressalier för brittiska bombarde- mang av tyska orter. Syftet Var i själva verket att mjuka upp motståndsviljan i Storbritannien; man hade ännu inte upphört att hoppas på att engelsmän- nen skullc ge upp och sluta fred.

Mot England blev denna kombinera- de insats av bomber och propaganda utan avsedd verkan.

Angreppet mot Ryssland och det al- lierade bombkriget mot Tyskland ställ- de efterhand den tyska propagandaap- paraten inför nya problem. Den fick under krigets senare skede alltmera in- rikta sig på att söka förminska verk— ningarna av fiendens framgångar.

Den västerut riktade tyska propagan- dan fick i fortsättningen av kriget fö— ga eller ingen effekt. Så länge de tyska vapnen hade framgång, så länge hade propagandan en grundval att byg- ga pä. När de stora segrarna och eröv- ringarna förbyttes mot stillastående och återtåg och därmed fiendefolkens förhoppningar om slutlig seger över- gingo till en allt starkare förvissning om tyskt nederlag, sjönk verkan av den till utlandet riktade propagandan ned mot nollstrecket. Den hade också, bort- sett från det militära läget, särskilda svårigheter att kämpa med. I de främ- mande länderna blev den inte under- stödd av en censur, som uteslöt för na- zismen, för den tyska militära krigfö-

ringen och för den tyska propagandan belastande fakta och synpunkter. I de främmande länderna vände den sig till en publik i ett på många sätt annat ut- gångsläge; bland annat hade denna icke tidigare varit föremål för en lika inten- siv propaganda som den tyska befolk- ningen bearbetats med alltsedan parti- ets makttillträde.

Den tyska propagandan till utlandet kunde icke anpassa sig till dessa främ- mande förutsättningar, som dessutom företedde skiftningar från land till land. Till stor del uraktlät man att sö- ka omforma propagandamaterialet med hänsyn till den utländska, publiken, utan nöjde sig med att helt enkelt ge utlandet en översättning av vad som sa- des till hemmaopinionen. Men även när man bemödade sig att framställa ett för olika främmande länder avpassat propaganda- och nyhetsmaterial slogo försöken ofta slint. En väsentlig mot- verkande faktor låg i det nazistiska au- toritära systemet och den ideologi det— ta hade utbildat. Genom dem bands pro- pagandamakaren till händer och fötter, så att han inte kunde eller vågade tala med sådana ord och använda sådana symboler och tankar som kunde fånga främlingar. En avgörande faktor utgjor— de den nazistiska regimens egna gär- ningar, som inte kunde fördöljas. För— följelserna, massmorden, världshärskar- strävandena och herrefolksmyten ska— pade en motvilja som inte ens den skickligaste propaganda hade kunnat övervinna.

I sin strävan att vidmakthålla den tyska motståndsandan sökte den tyska ledningen dels att med hjälp av terror och censur förhindra moralupplösande

Liksom på föregående sida visas här prov på propaganda till (len egna sidan. Upptill en brittisk och en amerikansk tystnadsmaning: »Gal ej om vad du vet», och »Löst prat kostar lin, håll tyst om trupprörelser, sjötransporter och krigsmateriel». Nedtill en maning till brittiska husmödrar att tillvarata avfall samt det talande omslaget på en belgisk broschyr: »För andra gången under en livstid».

verksamhet och uttalanden, dels att med en omfattande och mångsidig propa- ganda och med sociala välfärdsåtgär— der mot krigets verkningar stärka mo- ralen. Den inåt riktade propagandan har gjorts till föremål för en framställ- ning i den amerikanska rapporten »The Effects of Strategic Bombing on Ger- man Morale (129), vilken härefter följes i stora drag.

Den tyska pressen och radion dirige- rades och samordnades både genom censuren och genom en oavbruten ström av direktiv, som kunde vara myc- ket detaljerade. Filmen fick ett starkt inslag av journalfilm, dokumentärfilm och stridsskildringar. Starkt anlitade propagandaformer voro offentliga tal, som utförligt reproducerades i press, radio och film, liksom opinionsmöten och demonstrationståg, som huvudsak- ligen anordnades av det nazistiska par- tiet. Dessutom fungerade ett nät av spri- dare av muntlig propaganda, vilka re- gelbundet mottogo direktiv med upp- gift om slagord som skulle spridas och rykten som skulle bekämpas. Hjälpen till bomboffren ägnades stor uppmärk— samhet i propagandan.

Propagandans innehåll varierade fö- ga. Förutom de äldre standardin- gredienserna —— Hitlers storhet och ofelbarhet, judarna, det kommunistiska hotet spelade man nästan oavbrutet på följande teman under hela kriget:

Tidigare och aktuella framgångar utnytt— jades och kommande framgångar utlovades.

Fienden förtalades i syfte att framkalla allmänt hat mot honom.

Splittring mellan de allierade framställ- des som oundviklig om inte överhängande.

Följderna av ett nederlag framställdes i mörka färger.

Fiendens lidande och förluster överdre- VOS.

Individuella och kollektiva hjältedåd av tyskar lovprisades.

Partiets bidrag till tyska folkets sociala välfärd gjordes varje tysk ständigt upp- märksam på.

Redan kort tid efter det att de stora bombangreppen mot Tyskland börjat, inkommo rapporter om att motstånds- andan påverkades. I juli 1941 fick pressen direktiv om att dess meddelan- den om bombangrepp skulle understry— ka det tyska luftvärnets effektivitet och trycka på positiva drag. såsom namn- givna enskilda personers etfektiva in- skridande för att släcka brandbomber. Meningen vore att ge ett intryck av att lidandet i bombade orter vore lika stort och insatsen där lika viktig som vid fronten. Två år senare gavs liknande direktiv: i meddelanden om bomban- grepp och i synnerhet svåra sådana finge skadorna inte understrykas utan skulle det mod, som befolkningen och civilförsvarsstyrkorna visat, framhävas.

Ett tema blev också, att bombningar— na förstärkte motståndsandan. »Järnet hårdnar under hammarslagen».

Beskyllningar mot det fientliga flyget för terror gåvos stor plats i propagan- dan om luftkriget. Man talade om eng— elsmännens och amerikanernas barba— riska strävan att tillintetgöra tyska kul— turminnen och om den terror de ut- övade genom sin vana att »nästan ute- slutande» rikta sina angrepp mot civil- befolkningen. Man försökte även väcka föreställningar om att luftangreppen framkallade ett våldsamt hat mot fien— den.

Stora ansträngningar gjordes också för att hejda och bemöta misstankar om att Tysklands styrka i luften inte vore tillräcklig. Man pekade på vedergäll- ningsåtgärder, framhöll de allierades stora förluster av flyg och misstänklig— gjorde den allierade propagandans sak- uppgifter. När en gång flyget kunde dras från östfronten, skulle engelsmän— nen få känna på vad det tyska flyget verkligen förmådde.

Senare, när krigsläget i Ryssland för- sämrades, valde man en annan linje

och tonade ned löftena om vedergäll- ning. Nu blevo de hemliga vapnen det stora propagandatemat. Då propaganda- kampanjen om dessa vapen öppnades i juni 1944, väcktes till en början stora förhoppningar, som följdes av besvi- kelse, när de inte snabbt uppfylldes. De svåra motgångarna vid fronterna medverkade också till att tron på de hemliga vapnens förmåga att vända krigslyckan sjönk i snabb takt. Jämsi- des därmed undergrävdes förtroendet till den nazistiska partiregimen och dess propaganda.

Den nazistiska inåtriktade propagan- dan var ställd inför stora svårigheter därigenom att bakom den tyska opinio— nens likriktade fasad doldes starka motsatser. Att det tyska samhället lik- väl kunde hållas under nazistisk kon- troll ända fram till sammanbrottet, var delvis resultatet av terrorn och av en hopplöshet och passivitet, som orsaka- des av att man inte såg något alternativ, men det berodde också i hög grad på den inre propagandan.

Att mot slutet den yttre sammanhåll- ningen ingalunda motsvarades av en inre, visa resultaten av en efter kriget gjord amerikansk opinionsundersök- ning. Denna sökte bland annat utröna tilltron till nyhetsförmedlingen. Perso- ner bosatta i städer som varit utsatta för bombning tillfrågades om tidningarna och radion efter ett bombanfall korrekt hade beskrivit det allmänna tillståndet i den tillfrågades stad. Enligt svaren funno 21 procent av de tillfrågade den tyska nyhetsförmedlingen tillförlitlig, medan 16 procent ansågo den stundom påtlitlig och stundom icke pålitlig och 54 procent ansågo den helt opålitlig. (129, United States Strategic Bombing Survey: German Morale, vol. 1, s 77.) Dessa svar och resultaten av andra frå- gor med liknande syfte peka på att gott och väl halva den tyska civilbefolkning-

en var skeptiskt inställd till den tyska propagandan. Det är dock uppenbart att den kritiska inställningen var svaga- re i början av kriget och att de siffror, som den efter kriget verkställda under- sökningen gav, endast kunde anses re- presentativa för de sista krigsmånaderna och kunna ha rönt inflytande av kri- gets utgång.

Om den tyska psykologiska krigfö- ringen dominerade under början av and- ra världskriget, så kom den västallie- radc att bli den både till omfattning och verkan viktigaste under senare de- len av kriget. En given anledning här- till var att de militära motgångarna un- der de första krigsåren starkt försvå- rade en effektiv psykologisk krigföring. Ett andra huvudskäl var att man icke vidtagit målmedvetna förberedelser för psykologisk krigföring i större omfatt- ning så som tyskarna gjort. Den brit- tiske författaren Bruce Lockhart, som blev chef för det verkställande organet i spetsen för den brittiska propaganda- verksamheten till fienden och till län- der ockuperade av denne, gör i sin bok »Nu kommer notan» (75, s. 203) gällande att regeringens okunnighet om propa- gandans, särskilt radiopropagandans, teknik och möjligheter räckte onödigt länge. Han tillägger att detta var en olä- genhet, som berodde på underlåtenhe— ten att före kriget planlägga någon pro- pagandaverksamhet.

De västallierades uraktlåtenhet att redan före världskriget förbereda sin psykologiska krigföring fick menliga följder icke minst beträffande organi- sationen av verksamheten. Man fick improvisera och det dröjde rätt länge innan de brittiska och amerikanska or- ganen för psykologisk krigföring fått fasta former.En närmare redogörelse för viktigare organ i Storbritannien och Förenta staterna lämnas i kapitel 14.

Den västallierade propagandan kun— de visserligen bygga på sådana slagord som frihet Och demokrati men hade i jämförelse med den nazistiska en viss nackdel genom att tala för vidhållande av något före krigsutbrottet befintligt och inte kunna bjuda på något ideolo— giskt nytt och medryckande. Denna nackdel gjorde sig främst gällande vid propagandan till det tyska folket. Det var svårt att påverka även den ickena— zistiska delen av tyskarna också sedan krigslyckan vänt sig. Härtill bidrog emellertid i hög grad att man inte hade någon »förhoppningsklausul» för tys- karna. För att påskynda tyskarnas be- nägenhet att ge upp kampen var det självfallet Önskvärt att kunna ge dem hopp omett drägligt liv efter kriget. Alla försök att finna lockande propa- gandateman utan att dock ge direkta löf- ten om behandlingen efter kriget fingo uppges efter proklamationen 1943 om kravet på ovillkorlig kapitulation. Det- ta krav kom att bli grunddirektivet för propagandan till fiendefolken. Innehål- let i Atlantchartan kunde i praktiken ej användas som tema till fienden. Chartan kunde däremot åberopas i propagan- dan till de tyskockuperade folken. Den— na verksamhet hade naturligt nog myc- ket lätt att vinna gehör. Frihetskärle- ken och de tyska ockupationsmetoder- na i förening bildade en gynnsam grund.

Karakteristiskt för den västallierade psykologiska krigföringen var att den jämfört med den tyska i hög grad ar- betade på lång sikt och endast i min- dre utsträckning omfattade egentlig skrämselpropaganda. En annan mar- kant skillnad var att den sökte undvika lögner åtminstone i sådana uppgifter som motsidan kunde kontrollera och vederlägga. Man sade icke hela san- ningen, men vad som sades var i regel korrekt. Vikten av denna »sanningens

strategi» har inskärpts av både brittiska och amerikanska experter. Lockhart skriver till exempel att han från första stund sökte hävda principen att effek- ten av den brittiska offentliga propa- gandan stod i direkt proportion till dess korrekthet. (75, Lockhart s. 183.) Denna uppfattning bygger på den nära till hands liggande synpunk- ten att om en propaganda skall kunna få god verkan, så måste motta- garna ha tilltro till vad som sägs. Sam- tidigt som britter och amerikaner sök- te bygga upp sådan tilltro hos tyskarna för sin propaganda, sökte de undergrä— va tron på nazistregimens uppgifter. Den tyska propagandan var mindre nogräknad och erbjöd alltemellanåt go- da tillfällen till vederlägganden. Ett känt exempel är följande. I oktober 1941 lät rikspresschefen dr Dietrich vid en presskonferens i Berlin meddela att kriget i öster praktiskt taget var slut och att endast en rad rensningsaktio- ner återstodo. Sedan de följande krigs- händelserna i öster åstadkommit en lång rad dementicr av detta påstående, utnytt- jade britterna det förhastade meddelan- det genom att varje år på dagen för presskonferensen kasta ned flygblad med en faksimile av första sidan i »Völkischer Beobachter», där »sensatio- nen» återgivits i braskande rubriker.

Den brittisk-amerikanska psykologi- ka krigföringen använde sig huvudsak- ligen av rundradion och flygblad. Mot slutet av kriget tillkom högtalarpropa- ganda vid fronten. Dessutom förekom en på sina håll livlig verksamhet av hemlig natur, därvid många olika for- mer för andlig påverkan användes, till stor del i samverkan med de underjor- diska motståndsrörelserna.

Inom radiopropagandan dominerade den brittiska verksamheten. BBC:s sändningar blevo kända och efterläng— tade inom de ockuperade länderna.

Också i de neutrala staterna var intres- set för dem stort. Bland tyskarna steg antalet lyssnare stadigt trots förbudet mot lyssnande till utländsk radio. En- ligt amerikanska undersökningar lyss- nade mot slutet av kriget 51 procent av den tyska befolkningen till allierad ra- dio. Av dem hade en tredjedel eller 17 procent börjat lyssna redan 1939 eller dessförinnan, medan 30 procent börja- de under det kriget pågick. 4 procent angav ej tiden för början. (129, United States Strategic Bombing Survey: Ger— man Morale, vol. 1, s. 77.)

Omfattningen av den brittiska radio- propagandan var avsevärd. Enligt Lock- hart sändes varje dygn 160.000 ord på 23 språk. Drygt en femtedel gick till Tyskland, en enligt Lockhart kanske något hög andel, då han anser att BBC:s Europatjänst uträttade sitt bästa arbete i de ockuperade länderna. (75, Lock- hart, s. 199.)

Som ett prov på hur uppskattade BBC:s sändningar voro bland de ocku- perade skola här citeras några rader ur >>La propaganda, nouvelle force po- litique» av fransmannen Jaques Drien- court (30, s. 9):

»Det är BBC som Europas förtryckta folk ha att tacka för den andliga näring som, trots de hinder fienden reste, dagligen bjöds under mer än fyra år.

År 1940 blev Storbritannien den europei— ska frihetens tillhåll och sista fäste. BBC blev dess språkrör genom fyra år.

Dess Europatjänst lades upp så att jour- nalister och engelska förgrundsmän kunde vända sig till varje folk på kontinenten på dess eget språk. Den gjorde det möjligt för landsflyktiga ledare från länder, som invaderats av Tyskland, att dagligen kom- ma i förbindelse med sina landsmän för att stärka deras tro, skänka dem hopp och stålsätta deras motståndsvilja. BBC blev en europeisk institution, talesmannen för den fria världen i opposition mot nazist- väldet, och gjorde det möjligt för de ocku- perade nationerna att behålla en kontakt med den demokratiska världen.»

Det av Churchill lanserade V—tecknet, den för de allierade och de ockuperade samlande symbolen, gjordes känd ge- nom radion och utnyttjades i och mel- lan programmen. En starkt suggestiv verkan hade ödestemat ur Beethovens femte symfoni (V), som var anropssig- nal för radioprogrammen.

Även i sändningarna till tyskar torde BBC ha haft bättre verkan än den ameri- kanska och den ryska radion. Bland or- sakerna till framgången hos tyskarna kan nämnas att BBC för sina tyska sändning- ar använde engelsmän, vilka visserli- gen talade en perfekt tyska men med lätt engelsk brytning. En genomgående er- farenhet var att en inhemsk röst ansågs tillhöra en »förrädarc», medan en främling talande det egna språket ac- cepterades lättare. Vidare präglades BBC:s sändningar av lugn och kultive- rad saklighet och motvilja mot överdrif- ter. Både den sovjetryska och den ame- rikanska radiopropagandan voro käns- lomässigt laddade. Särskilt den ameri- kanska propagandan innehöll abstrakta uttalanden om »frihet» och »demokra- ti», som vunno betydligt mindre gen- klang än den engelska sakligheten.

Den anglosachsiska flygbladspropa- gandan, som började redan de första krigsdagarna, fortgick under hela kri- get och fick efter landstigningen i Nor- mandie i juni 1944 en särskilt stor an- vändning i den taktiska propagandan till tysk trupp och till civilbefolkning- en i närheten av stridsområdet. Inalles distribuerades i Europa under sista krigsåret 0 miljarder flygblad från västallierat håll. Även nyhetsblad i form av miniatyrtidningar trycktes och spriddes från flygplan över den tyska frontsidan. Flygbladen gåvos ibland form av enkla bruksföremål eller veck- lades kring sötsaker och cigaretter. Ett annat sätt att väcka intresse var att låta ett flygblad börja på exempelvis följan-

de sätt: »Varning! Ta inte upp det här flygbladet. Gestapo har förbjudit Dig att veta sanningen.»

Om den sovjetryska psykologiska krigföringen under andra världskriget föreligga icke så ingående uppgifter. Ryssarna förde en omfattande radio- propaganda och vid fronterna användes flygblad och andra psykologiska medel i en av allt att döma tämligen stor ut- sträckning och i rik variation. Ett stort upplagt försök i den till tyskarna rik- tade propagandan innebar utnyttjandet av tillfångatagna tyska officerare. Ge- neral Paulus var här huvudfiguren. Ryssarna tyckas inte ha haft nämnvärda framgångar med sin propaganda till tyskarna.

I högre grad synas ryssarna ha inrik- tat sig på defensiva åtgärder för att upprätthålla motståndsandan inom den egna krigsmakten och den egna befolk- ningen. Det kan vara av intresse att notera att här skedde en omsvängning i förhållande till den inhemska propa- gandan före kriget. Det kommunistiska partiet hölls nu mera i bakgrunden och i stället sökte man stärka fosterlands- känslan genom att framhålla rent natio- nella ryska värden. Den ryska histo- riens hjältegcstalter frammanades. Rc- gimen upptog samverkan med den orto- doxa kyrkan, vars förböner för rikets bestånd gåvos publicitet. Stalin mana- de till kamp för att skydda den heliga ryska jorden och de sovjetryska förfat- tarna anslogo nationella tongångar.

Nordiska erfarenheter av psykologisk krigföring m. 111.

Under andra världskriget gjordes i Norden olika erfarenheter av psykolo- gisk krigföring och närstående former av informations- och upplysningsverk- samhet. Av särskilt intresse äro dels de finska erfarenheterna av good—will- propaganda före och under vinterkri-

get 1939/40 och av taktisk psykologisk krigföring mot sovjetrysk trupp, dels de norska och danska erfarenheterna av upplysning och propaganda från en exilregering till ockuperade länders be- folkning.

Det första finska kriget var ett isole- rat krig utan yttre samband med andra världskriget. Finland stod ensamt och för den finska statsledningen var det en viktig uppgift att söka stöd utom- lands i form av ekonomiskt bistånd, rustningshjälp och frivilliga.

Under hösten före krigsutbrottet be- reddes Finlands sak i den nordiska och västliga pressen en stor och välvillig publicitet. Detta berodde dock mindre på en väl genomförd informationsverk- samhet från finsk sida än på själva sa- ken och på den sympati som Finland av gammalt åtnjöt och som starkt ökats genom hotet mot dess frihet. Det fanns då endast ett i utrikesministeriet in- gående, föga omfattande organ för den utländska presstjänsten, och detta mås— te plötsligt ta hand om ett mycket stort antal journalister från Europa och Nordamerika. När sedan krig brutit ut, utvidgades detta informationsorgan starkt med huvudsakligen från univer- sitetet rekryterad personal. Det blev nu som Statsrådets informationscentral mera fristående. Dess ställning förbätt- rades ytterligare när det fick en därtill förordnad minister som särskild före- trädare i statsrådet.

Under krigets första del uppstodo vissa svårigheter för samarbetet mellan informationscentralen och högkvarte- ret. Dctta berodde framför allt på det stora avståndet mellan den i huvud— staden verksamma informationscentra- len och det till landsorten förlagda hög- kvarteret liksom också på svårigheten att snabbt komma i telefonkontakt. Sedan vissa organisatoriska åtgärder vidtagits samt bättre kontakt vunnits genom

upprättande i huvudstaden av ett or— gan för högkvarterets pressverksam-

mellan infor- mationscentralen och högkvarteret smidigare och effektivare. Det för- tjänar i detta sammanhang påpekas att den militära ledningen icke under ti- den före kriget förfogat över någon ef- fektiv pressavdelning med journalistiskt skolad personal, liksom att regeringens informationsorgan icke hade kunnat förbereda sin krigsmässiga verksamhet under fred och sörja för en klar av- gränsning av den militära nyhetstjäns— tens kompetensområde. Här liksom i andra länder underströko erfarenheter- na vikten av enhetlig ledning av den statliga informationsverksamheten, av klar gränsdragning och av att verksam- heten är förberedd i fred.

Vid sidan av att biträda de normala publicitetsorganen ägnade sig »Statsrå- dets informationscentral» åt att främja upplysning på andra vägar, genom att medverka till utgivande av broschyrer och böcker och genom att skapa möjlig- het för sårade krigsdeltagare att före- taga föredragsturnéer utomlands.

Under det andra kriget, som fördes i allians med Tyskland, blev den utåt riktade upplysningsverksamheten av annan karaktär än förut. Betydelsefullt, i synnerhet på längre sikt, var det dock att även i de med Sovjet nu allierade västmakterna och i Sverige kunna bibe- hålla mesta möjliga good-will.

I Finland gjorde man under båda kri- gen även värdefulla erfarenheter av mi- litär taktisk propaganda, vilka inte sko- la närmare beröras här. De visade emel- lertid att finnarna i speciella lägen kun- de med taktisk propaganda påverka sol- dater på fiendesidan så att de gåvo sig utan att strida till det yttersta.

Den tyska ockupationen av Norge slutfördes först efter månadslånga stri- der. Redan under den norska statsled- liet, blev samarbetet

ningens gradvisa återtåg norrut före— kom en genom radion till Norges folk riktad propaganda, vilken motverkade den nazistiskt dirigerade propagan- dan från radiostationer i tysk hand. När sedan regeringen med konungen i spetsen överflyttat till London, ordna- des därifrån en omfattande upplys- ningsverksamhet i olika former. En tid- skrift på engelska gavs ut för att nå en mera kvalificerad opinion i de alliera- de länderna. Likaså utgåvos tidningar på norska för norrmän utomlands. Av stor betydelse för den norska hemma— fronten blevo de skickligt upplagda norska radiosändningarna från BBC. Den nazistiskt likriktade bild av läget, som i Norge lämnades av radion och en strängt kontrollerad och dirigerad press, vann aldrig tilltro bland den nor- ska allmänheten, som genom norrmän— nen i BBC fick bättre besked.

Den norska motståndsrörelsen i hem- landet kom även att utöva en betydelse— full upplysningsverksamhet, genom personliga kontakter, genom böcker och framför allt genom så kallade ille- gala tidningar, vilkas innehåll direkt eller indirekt nådde en stor del av lan- dets befolkning. Upplysningsverksamhe- ten i Norge, från Norge och till Norge koordinerades efterhand effektivt.

Det tyska besättandet av Danmark gick mycket hastigt. Statsledningen gavs varken tid eller tillfälle att bedriva någon psykologisk försvarsverksamhet. Efter hand utvecklades dock en mot- ståndsrörelse, som särskilt efter ocku- pationsregimens skärpning och rege- ringens avgång fick stor omfattning. Från London, där de fria danskarna ti- digt bildat ett aktionscentrum, organi- serades en framgångsrik upplysnings— verksamhet. Även den danska beskick— ningen i Washington medverkade i kampanjen för att sprida upplysning om det motstånd som danskarna gjorde.

Ökad kraft fick upplysningsverksamhe- ten utomlands sedan Christmas Möller lämnat Danmark och hegivit sig till London, varifrån han riktade vägledan- de appeller till sina landsmän. I takt med den övriga motståndsrörelsen ut- vecklades hemma i Danmark en kraft- full underjordisk press. Samtidigt här- med utgåvos i stor utsträckning legala upplysningsSkrifter med nationell syft- ning.

En samlande symbol för motstånds- andan blev både i Danmark och i Nor- ge konungens person.

Det kalla kriget

Avspänningen i den utrikespolitiska atmosfären efter vapenstillestånden 1945 blev kortvarig. Redan från början förekommo starka meningsmotsättning- ar inom Förenta nationerna och vid förhandlingar som fördes mellan stor- makterna uppnåddes inte samförstånd. Den av kommunisterna genomförda omvälvningen i Tjeckoslovakien 1948 ökade motsättningarna liksom också den efterhand allt hårdare ryska kon- trollen över övriga östeuropeiska rand- stater, vilka upprustades. Bildandet hösten 1947 av Kominform såsom er- sättning för den upplösta Komintern och undertecknandet 1949 av Atlant- pakten markerade ytterligare de rådan- de. motsättningarna. I det »kalla krig» som alltjämt pågår är propagandan ett viktigt vapen på både öst— och västsi- dan. Det har blivit en öppen kamp om själarna, allt intensivare åtgärder vid- tas för att skapa opinion för den egna sidan och mot den andra.

Härvid förfogade östsidan redan från början över en propagandaapparat, som var ett väsentligt medel för att på- verka hemmaopinionen inom det vid- gade sovjetväldets statssystem och som kunde användas för maktpolitiska syf- ten även utanför Sovjetunionens makt-

område. Bland annat genom Komin- form upprätthöllos fasta förbindelser med kommunistpartierna utomlands, vilket underlättade en omfattande distri— hution och dirigering av propagandan.

På västsidan dröjde det ganska länge, innan man fick organisatoriska och ekonomiska resurser för propaganda— verksamhet av större mått. Man hade -—- och har fortfarande ganska små möjligheter att nå opinionerna på an- dra sidan järnridån.

Att lämna en fullständig och helt rätt- visande redogörelse för de propagan- daåtgärder, som vidtagits efter 1947/48, är ej möjligt. Av tillgängliga fakta fram- går dock att man på båda sidorna sät- ter in betydande resurser i denna verk- samhet.

Liksom i övriga moderna totalitära stater är i Sovjetunionen propagandan ett viktigt instrument för den politiska maktens bevarande och därför ett fram- trädande element i all offentlig verk- samhet. I ett vittförgrenat skolsystem utbildas propagandafunktionärer. Des- sa spela en betydelsefull roll i förvalt- ning, näringsliv och krigsmakt.

Det centrala organet för denna verk- samhet är Agitprop, »avdelningen för propaganda och agitation», vilken in- går i kommunistiska partiets central- exekutiv. Politisk målsättning och stra- tcgiska riktlinjer ha anvisats av Politby- rån (hänsyn har här ej tagits till orga- nisationsbeslut vid partikongressen hösten 1952 och därefter), medan Agit— prop svarar för verkställigheten och för den utformning av taktiken som moti- veras av de aktuella lägena.

En väsentlig del av Agitprops verk— samhet inriktas på hemmaopinionen. Men organet rymmer även en utlands- avdelning, som sörjer för propaganda till satellitstaterna och länderna utan- för järnridån.

En stor del av den internationellt in— riktade östpropagandan omhänderhas av Kominform, Kommunistiska infor- mationsbyrån, vars högkvarter befin- ner sig i Bukarest. Medlemmar äro de kommunistiska partierna i ett antal eu- ropeiska länder. Upplysningar om det sociala tillståndet och om förekomsten av missnöje och spänningar mellan oli- ka grupper i de olika staterna utgöra ett viktigt underlag för propagandans utformning. I Kominforms politiska sektion utarbetas instruktioner till de olika kommunistpartierna, vari strategi— ska och taktiska riktlinjer anges för de- ras propaganda. För Kominforms eko- nomiska sektion har propaganda och organisation av strejker mot Marshall- planen varit en huvuduppgift. Inom en militär sektion dras planer upp för en organisatorisk och agitatorisk verksam- het, som syftar till att åstadkomma upp- lösning inom Atlantpaktsländernas mi— litära styrkor och att fördröja och för- svåra västsidans upprustning. Komin- form utger på aderton språk, däribland svenska, tidningen »För varaktig fred, för folkdemokrati».

Vid sidan av Politbyrån med Agit- prop och Kominform gör även det så kallade Världsfredsrådet en betydande propagandainsats genom sin »fredsof— fensiv». Den så kallade världsfredsrö- relsen har åstadkommit den kanske mest effektiva propagandan till stöd för östsidans politik. Syftet har tyd- ligen varit att fördröja västsidans upp- rustning. Man appellerar till den i de västliga demokratierna förhärskande längtan efter avspänning och fred. Med omsorg har man sökt undvika att röja verksamhetens kommunistiska ursprung och karaktär. Icke blott kom- munistiska och av kommunister infilt- rerade organisationer ha stött verk- samheten, många humanitärt inriktade organisationer och enskilda personer

ha fångats av uppropen och ställt sig bakom kampanjen. Fredstemat har va- rit lätt att »sälja», vilket är förklaring- en till att så många människor i de de- mokratiska staterna ha undertecknat olika fredsappeller, bland dem Stock— holmsappellen.

I det pågående propagandakriget har man att räkna med två ingalunda be— tydelselösa grupper av kommunistsym- patisörer, dels socialt missnöjda, dels personer med en allmänt idealistiskt ra- dikal inställning. Under bevarad yttre fred kunna sådana personer, medvetet eller omedvetet, bli redskap för den kommunistiska propagandaverksamhe- ten. Sympatisören framstår i den kom- munistiska propagandataktiken som ett viktigt infiltrationsinstrument.

Här kan även erinras om de olika föreningarna för kulturella förbindel- ser mellan Sovjetunionen och andra länder. Denna verksamhet löper ihop i VOKS, det centrala sovjetorganet för kulturella förbindelser med utlandet.

Vid sidan av fredstemats spridning driver östsidan en aggressiv propagan- dakampanj mot Förenta staterna, som ha beskrivits som inkarnationen av det korrumperade kapitalistiska systemet med dess imperialistiska och fascistis- ka, krigshetsande strävanden.

Det skulle föra för långt att här när- mare redovisa och analysera den kom- munistiska propagandans innehåll. Det må endast erinras om att den rör sig med en social och politisk, världsrevo- lutionär ideologi, som bygger på Marx', Lenins och Stalins skrifter, vilka i alla sammanhang åberopas som vetenskap- liga auktoriteter. En smidig taktisk an- passning efter olika lägen äger dock rum och de mest skiftande paroller ut- nyttjas, vilket underlättas genom meto- den att med förändrad innebörd utnytt- ja ord,som ha fått bestämda »känsloladd- ningar» av positivt eller negativt slag.

De organ, som under andra världskri- get byggdes upp på engelsk och ameri- kansk sida för att svara för den psyko- logiska krigföringen, upplöstes snart efter vapenstillestånden. Men när atmo- sfären blivit bistrare och det kalla kri— get ett uppenbart faktum, började mot— åtgärder vidtas, särskilt på amerikanskt håll. Till att börja med präglades de dock av en vag målsättning och ett im- proviserat utförande.

Som regel möter man på anglosach- siskt håll liksom på svenskt _ med misstro själva ordet »propaganda», lik— som också den verksamhet ordet be- tecknar. Ett utslag härav var det, när Förenta staternas kongress efter kriget till en början ställde sig avvisande mot ett förslag om amerikansk upplysnings- verksamhet i utlandet. 1948 antog emel- lertid kongressen den så kallade Smith- Mundt-lagen, som syftar till att »åstad— komma bättre förståelse för Förenta staterna i andra länder och att öka den ömsesidiga förståelsen mellan amerikan- ska folket och folken i andra länder». Det uppdrogs åt amerikanska utrikes- departementet, State Department, att genomföra den verksamhet som lagen syftade till. Visserligen rådde det på en del håll tvekan, om »diplomaternas de- partement» borde syssla med ren infor- mations- och propagandaverksamhet. Å andra sidan var man inte beredd att upprätta någon ny fristående myndig- het för ändamålet och ansåg att utrikes— departementets kontroll minskade ris- kerna för missgrepp.

I departementet inrättades nu under The Assistant Secretary of State ett centralt organ för verksamheten, Of- fice of Public Affairs, med tre huvud- grenar: Public Affairs, Overseas Pro- gram Staff, som svarar för den lång- siktiga planläggningen, Office of Edu— cational Exchange, som svarar för per- sonutbyte, studieresor och förmedling

av böcker och tidskrifter, samt Offi— cc of International Information, som svarar för radio-, press— och filmverk- samhet.

Sommaren 1951 inrättades slutligen ett samordnande ledningsorgan för att komma till rätta med de samarbetspro- blem, som under andra världskriget ha- de visat sig svårbemästrade. I detta organ, The Psychological Strategy Board, ingå bland andra understats- sekreterare i utrikesdepartementet och försvarsdepartementet samt chefen för underrättelseorganet Central Intelligen- ce Agency. Nämnden skall utforma de politiska och strategiska principer, som den psykologiska krigföringen skall föl- ja. Den har inga verkställande uppgifter utan dessa omhänderhas av det ovan nämnda organet i utrikesdepartementet samt av de militära organen för psyko- logisk krigföring. Genom representan- terna för olika statsdepartement har nämnden den förankring i den politiska ledningen som är nödvändig. Kan enig- het ej nås om de ledande principerna, hänskjutes saken till National Security Council, ett säkerhetsråd, där den högs- ta politiska ledningen sitter. Ytterst blir det här som eljest presidenten som får ta ställning till de stora principfrå- gorna.

Den amerikanska propagandaverk- samheten har vidgats starkt under de senaste åren. Till en början var den helt inriktad på att »sälja» U.S.A., d.v.s. att utbreda kännedom om och förstå- else för amerikanska förhållanden och tänkesätt. Allteftersom världsläget skärpts har ett propagandistiskt element med udd mot östsidan blivit alltmera framträdande. I de olika europeiska länderna och framför allt i Tyskland har det ledande temat blivit att inspire— ra nationerna att själva försvara sig och att därvid se sig själva som Förenta staternas förbundna.

Verksamhetens stora omfattning kan belysas med siffror. Man räknar med att cirka 100 miljoner människor på ett år se 250 amerikanska dokumentärfil- mer på 30 olika språk. 1951 voro 134 informationscentra eller bibliotek inrät- tade i 60 olika länder. Omkring 3 mil- joner broschyrer hade då distribuerats under loppet av ett par är. »The Voice of America» sänder informations- och propagandaprogram via omkring 40 kortvågssändare i Förenta staterna och ett betydande antal kortvågs- och mel- lanvågssändare i Europa, Nordafrika och Stilla Havs-området. 1952 har en flytande radiostation blivit färdig, den första i en serie radiostationer, som skola kryssa i olika farvatten och spri— da propaganda till Sovjetunionen och dess satellitstater.

Utrikesdepartementets anslag för in- formationsverksamheten för budgetåret 1952 var inte mindre än 86 miljoner dol- lar. En avsevärd del härav går till »The Voice of America». Antalet an- ställda för verksamheten uppges till omkring elvatusen.

Enbart i Västtyskland voro enligt uppgifter avseende 1952 flera tusen personer engagerade i denna verk- samhet. Den stora radiosändaren RIAS i Berlin, »Radio im amerikanischen Sektor», drives i amerikansk regi men med i huvudsak tysk personal. Sändaren är främst avsedd att täcka Östtyskland och Berlin. Amerikansk press- och pub- likationsverksamhet omhänderhas i Västtyskland av »Information Services Division» med en fast stab på över hun- dra tjänstemän. Detta organ betjänar tysk press med nyheter över ett eget teleprinternät och med specialartiklar. Från amerikansk sida utges en större dagstidning, »Die Neue Zeitung», en populär veckotidning, »Heute», och en mera intellektuellt lagd tidskrift, »Der Monat». Större och mindre broschyrer

framställas och spridas i stor omfatt- ning. För att kontinuerligt följa tysk opinionsbildning har Office of Public Affairs en egen opinionsmätningsorga- nisation, Reactions Analysis Staff, som består av ett centralt organ med cirka 35 anställda och dessutom ett stort antal heltidsanställda intervjuare.

Vid sidan av denna statliga ameri- kanska verksamhet i utrikesledningens regi, arbeta halvstatliga eller helt pri— vata organisationer. Bland dessa är »The National Committee for a Free Europe», som har till uppgift att under- stödja oppositionsrörelser i de kommu- nistiska satellitstaterna. Denna national- kommitté för ett fritt Europa är en enskild organisation med lokalavdel— ningar både i Förenta staterna och Eu— ropa. Kommitténs huvudsakliga verk- samhet består i radiosändningar till sa- tellitstaterna från »Radio Free Europe», som disponerar över flera sändare i Europa. Personalen består i stor ut- sträckning av flyktingar från de län- der till vilka utsändningarna riktas. Man koncentrerar sig på att informera folken bakom järnridån om vad som händer i deras egna länder och i värl- den i övrigt. Dessutom sändas specifi- cerade varningar för provokatörer och polisagenter samt andra uppgifter, som avses vara till gagn för mottagarna i kritiska lägen. Man undviker abstrakta appeller och försöker att med sakliga sändningar i förening med nationell musik och andra kulturella inslag nå sina propagandasyften. Vid sidan här- av sprider kommittén i väststatcrna upplysning om förhållandena bakom järnridån.

Samtidigt med detta arbete ute i fäl- tet utföres på amerikansk sida ett fort- satt forskningsarbete på den psykologi- ska krigföringens område. Med direkt inriktning på östsidan studera till exem— pel vid Harvard-, Columbia— och Prince-

tonuniversileten grupper av sociolo- ger, kulturantropologer och statsveten- skapsmän förhållandena i östeuro- peiska länder, varvid intresset kon- centreras på samhällsstruktur och folk- psykologiska reaktioner. Dessa grupper samarbeta bland annat med emigrant- ryska organ i Västtyskland. Den ansed— da amerikanska kulturantropologen Margaret Mead har lett utarbetandet av en studie av det ryska folkpsyket (82). Nathan Leites, vilken under kriget till- hörande den 'amerikanska Office of War Information och efter kriget knu- tits till RAND Corporation, som är ame- rikanska flygvapnets studieorgan för psykologisk krigföring, har i ett arbete skildrat »Politbyråns arbets- och opera- tionskod» (69). RAND Corporation har utfört omfattande undersökningar av atombombens psykologiska verkningar. 1951 utgav I. J. Janis ett arbete om re- aktionerna på luftkriget 1939—45 (51). Division of Public Studies i Washing- ton utför opinionsmätningar rörande den 'amerikanska allmänhetens reaktio- ner på det utrikespolitiska läget.

Det är emellertid inte bara Förenta staterna som på västsidan bedriver po- litisk propaganda.

Storbritannien bedriver en omfattan- de upplysningsverksamhet till ett stort antal länder. Liksom Förenta staterna har Storbritannien de senaste åren haft en särskilt livlig verksamhet i Tysk- land. De främsta organen för denna ut- åtriktade verksamhet äro Foreign Offi- ce, British Council och BBC. Ansvaret vilar ytterst på Foreign Office, som 1946 övertog det från Ministry of Infor- mation. British Council och BBC äro dock i praktiken ganska oberoende.

Foreign Office's informationsarbete har till syfte att inför andra länders publik klargöra den brittiska regering- ens politik och bedrives via informa- tionsavdelningarna vid beskickningar-

na i utlandet. I arbetet ingår också att journalister och andra för opinionsbild- ningen viktiga personer inbjudas till Storbritannien på studiebesök.

Inga speciella kulturattachéer finnas vid de brittiska beskickningarna. Den övervägande delen av den kulturella upplysningsvcrksamheten sköts i stället av British Council.

BBC:s roll i upplysningen och pro- pagandan till utlandet har angivits på följande sätt: »Huvudsyftet med Over- seas Services (nu kallad External Ser— vices) är att ge ett så stort antal lyss- nare som möjligt en noggrann, sam- manfattande och objektiv nyhetstjänst, att belysa den brittiska synpunkten på aktuella frågor, att beskriva och belysa »the British way of life» och att göra allt detta på ett språk som lyssnaren kan förstå (6, BBC Year Book 1951, s. 147).

BBC sänder till ett stort antal länder och på många språk, enbart till Europa på 25 språk. Vid sändningarna på ryska till Sovjetunionen äger samkörning rum med Voice of America för att för- svåra för de ryska störningssändningar- na att täcka alla frekvenser. Den brit- tiska radion är fortfarande genom sin saklighet och lågmäldhet ägnad att via- na många lyssnares Öra och förtroende.

Medan BBC's Home Services och Te- levision Services finansieras med li- censavgifter och publikationsinkomster, får BBC för the External Services ett statsanslag på åtskilliga miljoner kronor.

Atlantpaktstaternas organisation- NATO, har ett eget organ för informa- tions- och propagandaverksamhet, kal- lat Information Service. Detta är in- riktat på medlemsstaterna. Verksamhe- ten gäller två huvudområden. För det första förses press, radio och andra in- formationsmedia med upplysningsmate- rial av olika slag, stencilerade publika- tioner utsåndas regelbundet till perso- ner och institutioner i opinionsbildan-

de ställning, uppslag och material läm- nas till propagandakampanjer, filmin- spelningar och radiosändningar. För det andra analyseras och motarbetas den kommunistiska propagandan.

En särställning i det nu pågående propagandakriget intar det västtyska regeringsdepartementet »Bundesmini- sterium fiir gesamtdeutsche Fragen», vars verksamhet till avsevärd del gäller Östtyskland. Genom omfattande affisch- oeh broschyrspridning i Västtyskland söker man att där hålla tanken på den tyska enheten levande och att informe- ra om vad som försiggår på andra si- dan järnridån. En ganska stor del av arbetet går ut på att motverka den kom- munistiska propagandan, framför allt de kampanjer som syfta till att hindra eller fördröja Västtysklands upprust— ning. -

Propagandan i Koreakriget

Efter Koreakrigets utbrott skärptes den psykologiska krigföringen mellan öst- och västsidorna. Det öppna kriget där blev från olika utgångspunkter ett tema för propagandan över hela värl- den.

Särskild karaktär har helt naturligt den psykologiska krigföringen fått i Korea. Redan 1947 hade inom det ame- rikanska Fjärran-Östern-kommandot in- rättats en Psychological Warfare Branch, som vid fientligheternas ut- brott utvidgades hastigt. Inom 24 tim— mar efter det att president Truman ha- de meddelat, att amerikanska trupper skulle sättas in till det invaderade Syd— Koreas hjälp, distribuerade amerikan— ska flygplan flygblad med detta medde- lande över koreanska städer och trupp- samlingar. Efter ytterligare ett dygn påbörjades radiosändningar till Korea från Tokyo. Det visade sig ganska snart, att man på själva krigsskådeplatsen be- hövde ett organ som snabbt kunde an—

passa verksamheten efter det taktiska lägets växlande behov. Därför upprät- tades inom åttonde armén en Psycho- logical Warfare Section.

Om nordsidans psykologiska krigfö- ring äga vi ej fullständig kännedom. Den har enligt uppgift haft väsentligt mindre omfattning än motsidans, men dess teknik har under krigets gång starkt förbättrats. Den över världen spridda kommunistiska propagandan om Förenta staterna som fredsstörare i Korea, om amerikanskt bakteriekrig genom utspridande av smittoförande in» sekter, om grymheter mot civilbefolk- ningen och mot krigsfångarna torde ha haft en motsvarighet i den lokala pro- pagandan. I Kina ha också dessa teman blivit ivrigt utnyttjade.

FN-sidan har i sin propaganda an— vänt följande teman:

Till fiendesidans soldater. Ge Er och Ni kommer att bli väl behand— lade, få bra mat och läkarvård.

Be Er och Ni kommer att få återvända hem välbehållna så snart kriget är över.

Förenta Nationerna äro överlägsna i luf— ten, ifråga om eldkraft, utrustning och till- gång på folk, så att motstånd är menings— löst i längden.

En levande patriot kan hjälpa Korea mer än en död.

Till nordkoreansk civilbefolkning. Kommunisterna ha satt i gång krig för att förslava Korea och göra det till en ma— rioncttstat.

Kommunisterna vill exploatera Korea för egen räkning.

Kommunisterna tala om fred och enig- het men arbeta på krig och split.

Alla koreaner äro bröder men kommu- nisterna ha hetsat nordkoreaner mot syd— koreaner.

Alla fria nationer i världen stödja syd- koreanska republiken mot den kommunis- tiska aggressionen.

Under åren 1950—52 distribuerade FN-sidan omkring 21/.» miljard flygblad över nordkoreansk trupp och nordkore- anska befolkningscentra. Flygblad av ett stort antal olika typer hade använts;

de flesta hade varit »passersedlar». För distribution med flygplan packas flyg- bladen i specialbomber med upp till 40000 i varje. På lämplig höjd över marken krevera bomberna och sprida ut flygbladen. Man använder även spe- cialkonstruerade artillerigranater. Ny- hetsblad med en upplaga på ca 2 miljo- ner exemplar ha flygdistribuerats två gånger i veckan.

För radiokrigföringen ha utnyttjats sändare i Japan och i Syd-Korea samt sydkoreansk personal. Vid själva fron- ten användes högtalarpropaganda i stor utsträckning. Man har antingen högtala- re på terrängfordon eller också högtala- re på flygplan och speaker på marken. Denna verksamhet skötes av särskilda högtalargrupper.

Trots ytterligt stränga straff för in- nehav av flygblad eller avlyssning av FN-radio, ha enligt uppgift många ki- nesiska och nordkoreanska soldater kommit över till FN-trupperna medfö- rande »passersed1ar»; åtskilliga av des- sa ha även lyssnat på FN-sändningarna. På amerikanskt håll räknade man hös- ten 1951 med att ungefär en tredjedel av,de omkring 200000 krigsfångarna har kommit över till FN-styrkorna en- skilt eller i grupper till följd av denna propaganda.

Några synpunkter på den psykologiska krigföringens effekt

Det är av flera skäl vanskligt att be- döma resultaten av propaganda och an- dra former för psykologisk krigföring. Den ändring av människors inställning och beteende som man syftar till, har oftast flera samverkande orsaker. Un- der krig spelar vapenlyckan väl i regel den största rollen, försörjningsläget har en väsentlig betydelse och de personli- ga förlusterna och obehagen få för många en stor vikt. Propagandan kan sällan ensam nå sitt mål, men den kan

accentuera den verkan som de yttre omständigheterna ha på människorna.

I enstaka fall såsom vid verksamhet, riktad till en sluten krets personer kan man direkt säga att en propagandaåt- gärd fått resultat. Om exempelvis ett antal soldater från en isolerad trupp- styrka efter högtalarbearbetning ger sig tillfånga under iakttagande av de for- mer de blivit tillsagda att följa, så har tydligen propagandan haft verkan.

Många försök att bedöma värdet av den psykologiska krigföringen under andra världskriget och även senare i Korea ha gjorts. De kunna endast un- dantagsvis tillerkännas vetenskaplig tillförlitlighet men erbjuda åtskilligt av intresse. Här skola lämnas några citat som belysa olika sidor av den psykolo- giska krigföringen.

I en studie över de sammanhållande och upplösande faktorerna i den tyska krigsmakten ha professorerna Edward A. Shils och Morris Janowitz, som båda under kriget voro verksamma i de allie- rades europeiska högkvarters Psycho- logical Warfare Division, gjort följan- de sammanfattning (71, s. 411 ff.):

>>I början av!-andra världskriget tillmätte många publicister och propagandaspecialis- ter den psykologiska krigföringen en näs- tan överväldigande vikt. Den allierade pro- pagandans legendariska framgångar mot tyska armén i slutet av första världskriget och den väldiga utvecklingen under de två följande årtiondena av reklam och mass- media hade övertygat många personer om att människornas hållning i stor omfatt- ning kunde påverkas med hjälp av mass- media. De voro även benägna att göra gäl- lande, att den militära motståndskraften i hög grad var en funktion av tron på det »högre» syfte som kriget gällde; goda sol- dater vore därför de som klart fattade vad som stod på spel politiskt och ideellt. De förklarade den tyska arméns slående fram— gångar under krigets tidigare skeden med soldaternas »ideologiska inställning» och ansågo därför att en propaganda som rik- tades mot trosföreställningar kunde beseg- ra denna armé.

Undersökningar av den tyska arméns moral och krigsduglighet under krigets tre sista år ställa dessa hypoteser i mycket tvivelaktig dager. Genom dessa studier —— som lämnat mycket övrigt att önska ifråga om vetenskaplig exakthet _ befanns sam- manhållningen i den tyska armén endast mycket indirekt och mycket partiellt bero på politiska eller på mera allmänna etiska övertygelser. Där förhållandena voro så— dana, att primärgruppens liv kunde utveck— las utan att rubbas, och där primärgrnp- pen visade en stark sammanhållning, var moralen hög och motståndet effektivt eller åtminstone mycket beslutsamt och på det hela taget opåverkat av soldaternas poli- tiska inställningar.»

»Det befanns också, att försök att på- verka soldaternas hållning med symboler, som anknöto till händelser eller värden utanför deras uppmärksamhets- och intres— sekrets, rönte ringa gensvar från det stora flertalet.»

>>I lägen, då den primära gruppen börjat upplösas, kunde en fortsatt upplösning främjas genom ett annat slag av propa- ganda, som var mindre påträngande och analytisk men som vädjade till soldatens stegrade livsvilja och noggrant beskrev de åtgärder, varigenom han skulle kunna överleva. Dessutom kunde i en del fall un- der tillstånd av upplösning sådana drag i miljön, som soldaten tidigare stått känslo- mässigt likgiltig för, göras levande för ho- nom genom långvarig påverkan med pro- paganda. Några av dessa vidare synpunk- ter, till exempel någon strategisk uppfatt- ning, kunde sedan påverka hans inställ- ning, så att det blev sannolikare att han fullföljde sin defaitistiska stämning genom att ge sig än om han inte blivit utsatt för propaganda.»

»Den felaktiga uppfattningen om propa— gandans allmakt måste överges och ersättas med mera differentierade uppfattningar om verkningsmöjligheterna för olika slag av propaganda under växlande kombinatio- ner av villkor.»

Ett mera generellt men också mera subjektivt försök till värdering av den psykologiska krigföringens resultat har utförts av James P. Warburg, som till- hörde en i Europa verksam del av den amerikanska Office of War Informa-

tion. Han sammanfattar sitt omdöme i följande punkter (71, s. 458 f.):

1. Under tiden fram till den väpnade konfliktens utbrott, ja fram till Frankrikes fall, fanns det praktiskt taget icke någon allierad psykologisk krigföring. Detta var den period då det nazistiska nervkriget fi- rade sina största triumfer.

2. Under det skede, som började med Dunkerque och slutade med de allierades övertagande av den strategiska offensiven i oktober—november 1942, blev först den brittiska och sedan den brittisk-amerikans- ka psykologiska krigföringen utomordent- ligt effektiv. Den lyckades upprätthålla motståndsandan i den fria världen, medan den samtidigt i den fascistiska fiendens sinne framkallade det första tvivlet på hans egen oövervinnelighet. Gentemot ny- ordningen med dess slaveri under nazismen ställde den som ideal upp ett fritt sam- hälle grundat icke på makt utan på män- niskans rättigheter och människosläktets värdighet.

3. Under ett år från november 1942 bi- drog den allierade strategiska propagandan i hög grad till att driva Italien ur kriget; allierad frontpropaganda förmådde ett stort antal tyska och italienska styrkor att ge sig, hindrade franska flottan från att falla i händerna på tyskarna och överförde den italienska flottan till de allierade.

4. Från Italiens kapitulation i september 1943 fram till slutet på kriget i Europa i maj 1945 åstadkom den allierade strate- giska propagandan endast föga på grund av bristen på en klart demokratisk utrikes- politisk målsättning; under samma period fortsatte emellertid hemliga psykologiska krigsoperationer och frontpropagandan att vara effektiva.

Warburg har även försökt att göra en uppskattning av den psykologiska krig- föringens effekt på olika fronter. Här återges två avsnitt (71, s. 458 f.) :

Tyskland:

Den allierade psykologiska krigföringen lyckades aldrig bryta tyskarnas vilja att fortsätta kriget. De tyska styrkornas slut- liga underkastelse kom inte till följki av inre uppror, inte genom att motståndsvil— jan på hemmafronten bröt samman, utan som ett resultat av det totala nederlaget på slagfältet. Frontpropagandan minskade de

offer som krävdes för att vinna segern men påskyndade inte segern.

Frankrike:

Det kan icke råda tvivel om att den brit- tiska och senare anglo-amerikanska propa— gandan i hög grad hade förtjänsten av mot— ståndsrörelsens uthållighet. Direktiv omv obstruktionsåtgärder och sabotage följdes troget genom ockupationsåren, varigenom ett gott stöd gavs åt de allierades militära ansträngningar. Detsamma gällde även i stort om Holland, Belgien och Norge och i lägre grad om Danmark.

Propagandans inverkan på den ja- panska moralen har studerats av United States Strategic Bombing Survey. I dess rapport (130, Japanese Morale, s. 135) säges sammanfattningsvis bland annat följande:

»Den japanska propagandan i Japan miss— lyckades av två orsaker: den var i många hänseenden oskicklig och den var på ett ödesdigert sätt handikappad genom intryc- ket av händelser som inte kunde hemlig- hållas för dess publik. Detta år en svårig- het för all defensiv propaganda. Påståen— den om det egna landets osårbarhet och beskrivningen av ett antal angrepp som avgörande innan de vunnit framgång, voro oskicklig propaganda. I synnerhet var det sista ett missgrepp som avslöjade sanning— en även för den okunnige. (Detta visar även hur viktigt det är för motståndsan- dan att krigspropagandans strategi grundas på ett realistiskt bedömande av det mili- tära läget.)»

»Den amerikanska propagandan till Ja— pan hade framgång av samma orsak som ledde till att den japanska ansträngningen misslyckades. Den kunde dra fördel av en serie händelser, som voro kända för japan- ska folket och som den japanska regering— en inte kunde förneka med framgång. Man kan konstatera att den var oskicklig i vis— sa hänseenden, men detta gjorde icke nå- gon stor skillnad i det långa loppet. Där

Vår propaganda nådde sin publik, var den framgångsrik.»

Om erfarenheterna under Koreakriget föreligger ett uttalande som är klargö- rande. Vid en presskonferens ett år ef- ter Koreakrigets utbrott yttrade propa— gandachefen brigadgeneral Robert A. McClure följande:

»Ingen hyser den tron, att psykologisk krigföring ensam vinner några krig. Vi gör inte anspråk på något sådant. Om detta stridsmedel används på rätt sätt, kan det emellertid bidra till att man vinner en strid och till att den eventuella segern på— skyndas. Teman och yttranden som bygger upp vår propaganda är helt baserade på vårt lands politik. En effektiv psykologisk krigföring är konsekvent, kontinuerlig och upprepande. Den har en kumulativ effekt på fienden och uppmjukar honom psykiskt vid den tidpunkt, då insättandet av mili— tära maktmedel kan föranleda honom att ge upp. Vår uppgift är att åstadkomma denna kollaps snabbare och med mindre kostnader för oss själva än som eljest va- rit möjligt.»

Det kan vara vanskligt att ur de här redovisade uppskattningarna och be- dömningarna dra några specificerade slutsatser för vår egen del.

Man kan dock helt allmänt säga att en skickligt skött och väl förberedd psy- kologisk krigföring såväl för en angri- pare som för en försvarare kan bidra till att fienden ger upp snabbare än vad han eljest skulle ha gjort, ävensom till att den egna kampviljan bevaras och stärkes. Man kan därutöver säga att un- der krig ett land, vilket icke har förmå- ga att möta de psykologiska åtgärder som fienden riktar mot trupp och be— folkning, riskerar att komma i ett all- varligt underläge.

Frontpropugandan fick stor omfattning under andra världskriget. Bilden av Roosevelt som Iöftesbrgtaude lieman spreds bland amerikanska soldater i Italien. Andra tyska flygblad utnyttjade längtan efter hustrun och fruktan för förföraren, här utmålad med antisemitisk udd. Den större bilden nedtill visar prov på en till tysk trupp i Norge riktad propaganda, som utnyttjar oron för hustru och barn.

.l ASSURE vou Ako AND AGAIN AND AGAIN THAT NO AMERICAN BOYS WILL BE SACRIFKED ON FOREIGN BATTLEFIELDS." —- *

".,,

_| '. ' i?; = ' ,

FRÅN/(LIN D.R00$£VEU, ' . arr 31, 1940

auécdgyå

lat'iaeJ få” 4

Wer weiterkämpft — kämpft gegen '

BEFEHL

AN DIE VERSPRENGTEN DEUTSCHEN TRUPPENTEILE

Das schnelle Vordn'ngen der Alliicrten hat es mir sich gebracht, dass zahlreichc deutsche Einheiten versprengt und aufgelöst worden sind und daher von zuständiger deutscher Seite keine Befehle mehr erhallen können.

Um nunlose Opfer an Menschenleben zu venneiden, ergeht daher fotgender Béfehl:

l.) Deutsche Soldaten, die abgeschnitten oder versprengt wurden, sowie Einheiten, die vom dent. schen Kommando keine Befehle mehr erhalten, haben sich beim nächstllegenden alliierten Truppenteil zu melden.

2.) Bis dahin ist der Einheitsfilhrer bezw. rangälteste Unterollizier fiir die Disziplin seiner Mannschaft verantwortlich. Die. umstehenden Verhaltuugsmassregeln [iir versprengte Einheiten treten mit sofortiger Wirksamkeit in Kraft.

Aug—”W””

owuot-rr o. EISERHOWER Mmmm)" der Autumn Smink:—nu

». , .

ax.—.

i.

1.

,_ _ _ 395555 _ Ergund Halle genneii

*:

ll;

i

l' I |

till

'UR DEN DEt-”Stil!" SOLDAYEI

BIRKENKREUZE OHNE IAI-IL IM STEN...

...EIN EISERNES KREUZ ALS MUTTERS LETZ'I'E ERiNNERUNG

4. ' Ett svenskt psykologiskt försvar

Utländska erfarenheter av psykolo— gisk krigföring, som här ha skildrats ut- förligt, äro ett väsentligt underlag vid bedömandet av det svenska behovet av en organisation för det psykologiska försvaret i krig och av förberedelser i fred för psykologisk försvarsverksam- het. Ett viktigt underlag är också det bedömande, som i fred kan göras av de påfrestningar för vilka ett nutida krig i alla dess yttringar kan utsätta hela svenska folket. En väsentlig förutsätt- ning för ett svenskt psykologiskt för- svar, som på ett avgörande sätt måste påverka riktlinjerna för detsamma, är dessutom svenska folkets hela inrikt- ning och dess inställning till det egna samhället och till den omgivande yttre världen och dess folk.

Den i och för sig glädjande omstän- digheten att vi ha levat i fred under närmare ett och ett halvt århundrade gör det svårt att bedöma hur svensk befolkning skulle möta ett krig. Det kan icke förnekas att denna ovana vid krigsförhållanden innebär en stor risk för att ett krigsutbrott och den första tiden därefter skulle medföra särskilt svåra påfrestningar för motståndsan- dan. Detta förhållande gör det angeläget att i fred sprida realistisk upplysning om det moderna kriget och dess inne— börd för den enskilde.

Om vi som en följd av vår långa fredsperiod riskera att få det svårare än många andra folk att uthärda de första svåra påfrestningarna vid ett krigsutbrott, så ha vi väsentliga förde- lar i andra hänseenden.

Det lär icke vara nödvändigt att här närmare utveckla, vad det betyder för ett psykologiskt försvar, att ett folks bildningsnivå är förhållandevis hög, att ett folk är läskunnigt och läsvant och äger kunskaper inte bara om det egna landet och samhället utan också om främmande länder och folk. Sverige står i detta hänseende bättre rustat än de flesta andra länder, även om tyvärr alltjämt hos många brister råda ifråga om just sådana kunskapsområden, som äro av vikt ur det psykologiska försva- rets synpunkt.

En annan för ett svenskt psykologiskt försvar värdefull faktor utgör det för— hållandet, att svenska folkets övervä- gande flertal är positivt inställt till det egna riket och dess samhällsordning. Denna solidaritet har djupa och fasta rötter i vårt land. Även om den tillta- gande urbaniseringen har medfört att många individer lösrivits ur gamla fas- ta miljöer, så förenas dock svenskarna av väsentliga gemensamma begrepp, fö- reställningar och övertygelser. Efter de på ytan splittrande tendenserna i sam-

Eisenhowers »Order» till splittrade tyska förband var en form av propaganda som endast verkar när fiendens läge är förtvivlat. Vid sidan därav ett engelskt och ett amerikanskt uuhetsblad, vilka flygdistribuerades till tyskarna. Nedtill ruska propagandablad som vädja till de tyska soldaternas längtan efter vila, värme och mat och deras fruktan för att hamna under ett av de »lullösa björkkorsen i öster».

band med den sociala omskiktningen vid industrialismens genombrott har följt en allt fastare sammanslutning kring det gemensamma som en följd av ökad jämlikhet, till alla vidgad aktiv medborgarrätt samt allmän förbättring av de tidigare för flertalet alltför knap- pa levnadsvillkoren. Den samhällssoli- daritet, som manifesterades på ett så övertygande och betydelsefullt sätt un- der andra världskriget, har icke däref- ter rubbats. Denna solidaritet, som för- enar det övervägande flertalet svenskar, utgör en nationell tillgång, som har alla förutsättningar att bestå även inför hår- da påfrestningar. Att folkets flertal de- lar samma demokratiska inställning till landets styrelse och känner gemen- skap inbördes är en betydelsefull till- gång för det psykologiska försvaret lik- som för all vår försvarsverksamhet. De svenska medborgarnas fast för- ankrade uppfattning, att spridning av nyheter och åsikter skall vara fri och ohindrad och att statsledningen varken genom kontrollåtgärder eller genom en- sidig propaganda får försvåra eller för- hindra fri åsiktsbildning, är en av de största tillgångarna för ett svenskt psy- kologiskt försvar. Den grundlagsstadga- de tryckfriheten, yttrandefriheten, fri- heten att lyssna och läsa äro värdefulla tillgångar för samhället och individer-

na inte bara under den normala fredli— ga samlevnaden utan också när samhäl- let och medborgarna sättas på prov i ett mot Sverige riktat krig.

Den nationella bakgrund för ett svenskt psykologiskt försvar, som här antytts, ger enligt kommitténs bestämda övertygelse det svenska samhället ett i väsentliga hänseenden fördelaktigt ut- gångsläge, när det gäller att upprätthål- la och stärka vårt eget folks motstånds- vilja och andliga motståndskraft mot de påfrestningar, som en fientlig krig- föring vållar, och mot de undergrä- vande inflytelser, som en fientlig pro- paganda vill få till stånd. När de värde- fulla tillgångar, som ett svenskt psyko- logiskt försvar har i svensk samhälls- anda och samhällsordning, i svensk frihets- och fredsvilja, i yttrande- och tankefrihet, här ha framhållits med skärpa, så får detta dock icke förmins- ka intrycket av de svårigheter som lik- väl komma att möta om Sverige blir an— gripet. Dessa svårigheter, som närmare beröras i följande kapitel, bli mycket stora och komma att kräva anspänning och uthållighet av hela folket. För att vi skola bemästra dem, kräves, såsom även utvecklas i den följande framställning- en, förberedelse i fred på en rad om- råden.

5. Motståndsandans värnande

Om en stormakt går till angrepp mot Sverige, bli de psykiska påfrestningar- na på vårt folk stora och för många medborgare svåra att bära. Den omstän- digheten, att vårt land under lång tid har åtnjutit fred och att ett krig för många svenskar har kom- mit att te sig såsom något mycket osan- nolikt, skulle skärpa den starka chock- verkan, som den moderna krigfö- ringen i och för sig framkallar vid ett plötsligt angrepp. Denna blir större ju mera överlägsen angriparen är. Särskilt kännbar blir den psykiska påfrestningen för befolkningen i en mindre stat, som icke kan räkna på omedelbart bistånd av mäktigare stater.

Genom en god psykologisk försvars- beredskap liksom genom en god för- svarsberedskap på Övriga områden —— kan motståndskraften mot chocken ökas. Mot nötningen på den psykiska motståndskraften under krigets fort- gång krävas psykologiska försvarsåtgär- der, som måste avvägas efter det behov som framträder eller som kan förutses.

Det nutida kriget och dess psykiska påfrestningar på befolkningen

För att finna bärande utgångspunkter för rekommendationer, som syfta till en god psykologisk beredskap och över hu- vud taget till upprätthållande och stär- kande av motståndsandan är det skäl att något dröja vid hur ett modernt to- talt krig och främst dess inledande ske- de sannolikt kan te sig för en anfallen småstat och vilka psykiska påfrestning-

ar dct kan antagas medföra för befolk- ningen.

Även om kriget skulle föregås av en längre eller kortare tids intensiv utrikes- politisk spänning, måste man räkna med att själva krigsutbrottet kan kom- ma överraskande och att det kan ges form av ett blixtangrepp mot flera de- lar av landet med samtidigt användande av olika anfallsmetoder, allt i syfte att åstadkomma stark chockverkan och vinna snabba framgångar.

Stora delar av det anfallna landet bli föremål för stridshandlingar. Angripa- ren sätter in stötar på flera håll och be- gagnar olika former för anfall: invasion med marktrupper över landgränsen, landsättning av flygburna trupper, flyg- anfall och anfall med robotvapen, rik- tade mot såväl militära som civila mål, sabotage genom femte kolonn, samt psy- kologisk offensiv mot de stridande styr- korna, mot hela folket och mot statsled- ningen.

Luftlandsättningar kunna med nuva— rande tekniska utrustning ges betydan- de storlek och även omfatta motori- serade förband med stridsvagnar. Över- raskningsmomentet kan få stark verkan. Målen för dessa företag kunna vara att avbryta kraftförsörjningen, telefon-, te- legraf-, järnvägs- och landsvägstrafiken på olika håll, besätta och utnyttja flyg- fält och rundradiostationer. Luftland- sättningar i större skala kunna syfta till att skapa brohuvuden, som skola hållas, utvidgas och förenas med områden, tag- na genom andra anfallsföretag.

Den form av modern krigföring som mest omedelbart drabbar den civile, och som därför hos honom tilldrar sig största uppmärksamheten, är flyganfall och angrepp med robotvapen. Vare sig atombomber användas eller inte, måste man räkna med svåra förluster genom omfattande flyganfall och robotangrepp. Sådana anfall kunna riktas mot större städer de första timmarna av ett krig för att med ens lamslå samhällsverk- samheten och bryta motståndskraften. Terrorkrigföring mot civilbefolkning- en var under andra världskriget vanlig och intet talar för att en angripare nu skulle avstå från detta stridssätt. Flyg och robotvapen kunna användas härför. Bombning av bostadsområden samt ra- ket- och kulsprutebeskjutning av män- niskor på vägar och gator äro vanliga former för denna del av det totala kri- get. Spridning av giftgaser, radioaktiva ämnen och sjukdomsalstrande organis- mer kan också tänkas förekomma.

Luftanfallen begränsas inte till an- grepp på civilbefolkningcn. Vid sidan av anfallsföretag i direkt samordning med land- eller sjömilitära operatio- ner ligger strategisk bombning av ad- ministrativa centra, militära förråd, ol- jeupplag, kommunikationsleder, omfor- mar- och överdragsstationer samt krigs- viktiga industrier inom ramen för fi- entligt flygs uppgifter.

De i vanlig mening militära an- .greppsmetoderna rikta sig alltså nume- ra ej endast mot militära styrkor utan också mot den civila befolkningen, den civila verksamheten och mot folkför- sörjningen i dess helhet.

Härtill kommer den egentliga psyko- logiska krigföringen, vilken kan vän- tas få' en betydelsefull roll. Redan före krigsutbrottet kommer angriparen sä- kerligen att försöka uppmjuka försvars- viljan genom en kombination av skräm- selåtgärder och invaggningspropagan-

da. Diplomatisk aktivitet med ultimata och maktdemonstrationer i form av trupprörelser, flottdemonstrationer eller överflygningar kunna omväxla med för- säkringar om fredliga avsikter. I själva spelöppningen komma med all säkerhet åtgärder att vidtas i syfte att påverka motståndsandan hos det angripna fol- ket så kraftigt som möjligt.

Den psykologiska offensiv, som så- lunda sätter in samtidigt med krigsut- brottet, kan bli mycket intensiv. Genom radiosändningar på det angripna fol- kets språk uppmanas befolkningen att välja fredens väg, utsändningar på sam- ma våglängder som det anfallna landets radiostationer komma med falska or- der och osanna uppgifter om motstån- dets uppgivande, förräderi i ledningen, ödeläggelse av liv och egendom eller om avgörande militära motgångar, vil- ket allt syftar till att åstadkomma de- faitism, kaos i samhällslivet och hinder för militära operationer. Rykten med samma innehåll spridas ut genom per- soner i angriparens tjänst. Flygblad släppas ned över städerna med försäk- ringar om att angriparen endast vill skydda folket och att intet ont skall vederfaras det, om det blott ger upp motståndet och går med på de'rimliga önskemål som framställts. Motståndaren framställer sig som en vän till det an- gripna folket'. Hårda repressalier stäl- las i utsikt om det vägrar anta kraven.

Blir en del av landet besatt av fien- den, ka-n man i vissa lägen räkna med att en marionettregering sättes upp, som särskilt framhäver önskan om fred och det orimliga i att låta landet förödas genom krig.

Det psykologiska försvarets insatser söker fienden förhindra genom att oskadliggöra radiostationer och' tid- ningstryckerier, avskära telefonförbin- delser, kidnappa eller likvidera perso- ner i nyckelställning.

För åtskilliga av sina företag kan an- griparen ha stor hjälp av sympatisörer och medlöpare. En femtekolonn, väl tränad och förberedd på sina uppgifter, kan åstadkomma högst väsentliga ska- dor genom sabotagehandlingar, riktade mot exempelvis industrier, förråd, kraftförsörjning och kommunikationer. Den kan skapa farlig oro och framkalla defaitism genom att sprida rykten och falska nyheter. Femte kolonnen kan även sätta igång strejker och demon- strationer av upploppskaraktär.

Här har i korthet antytts hur ett an- fall mot en liten stat, vilken som helst, kan te sig. Man måste räkna med att ett angrepp mot Sverige, företaget av en stormakt, skulle kunna utföras efter i stort sett dessa linjer.

Vilka äro de åtgärder, som från svensk sida komma att utlösas genom ett krigsutbrott och som äro av särskild betydelse med tanke på befolkningens motståndsanda?

Främst är det mobilisering av krigs- makten och utrymning av större tätor- ter. Genom dessa och genom andra för- svarsåtgärder inom civilförsvaret och industrin splittras familjer, skolklasser, arbetslag och andra primårgrupper. An- dra åtgärder, som inverka på den en- skildes dagliga liv, äro mörkläggning, ransonering av livsmedel, bränsle och drivmedel, rekvisition av bilar och an- dra förnödenheter, inskränkningar i järnvägs-, buss- och spårvägstrafiken samt 1 post-, telefon- och telegraftjäns- ten.

De fientliga militära företagen få sau- nolikt till resultat att redan de första dagarna många civila dödas och såras, att bostadshus bombas sönder eller brin- na ner och att mängder av bohag och andra personliga tillhörigheter förstö- ras. En mer indirekt verkan på befolk- ningens livsföring får bekämpningen av kommunikationsleder och kraftför-

sörjning. Man kan vänta att åtskilliga trakter av landet drabbas av kortare eller längre avbrott i tillförseln av elek- trisk kraft och att i bombade städer gas- verk förstöras och gasledningar avbry- tas. Detta medför avsevärda besvär och olägenheter. Den ordinarie belysningen fungerar inte, man kan inte laga mat på el- eller gasspis och bostadsuppvärm- ningen försvåras. Det normala arbets- livet blir utsatt för svåra störningar.

Vid avbrott i strömtillförseln gå de nätanslutna .radioapparaterna inte att använda. För de radioapparater, som fortfarande äro brukbara, kan mottag- ningen av det svenska radioprögrammet bli starkt försvårad genom att stationer ha besatts, förstörts, satts ur spelet ge- nom strömavbrott eller ha fått sin ef- fekt försvagad, då de måst övergå till reservkraft. Samtidigt kunna fientliga störningssändare hindra och försvåra lyssnandet.

Även möjligheten att läsa den dagliga tidningen blir beskuren för många. Vid stopp i eltillförseln fungera ickc en svensk tidnings tryckpressar. De tid-. ningar, som ha tillgång till elkraft och kunna komma ut, få till följd av pap- persbrist inskränka sitt format avse- värt. Distributionen blir besvärlig.

Den enskilde får själv svårare att komma i kontakt med andra, både med hjälp av telefon, telegraf och post och genom personliga besök. Enskilda riks- samtal bli ofta en praktisk omöjlighet.

Hur kommer nu allt detta att inverka på den svenska medborgarens vilja och förmåga att fortsätta kampen?

Vad är motståndsandan och vad inverkar på den?

Motståndsandan är en kombination av vilja till motstånd och andlig kraft till motstånd.

För motståndsviljan är främst avgö- randeatt man helhjärtat uppfattar lan-

dets sak som sin egen. Men det fordras också att man själv vill medverka i det gemensamma motståndet och ta de ris- ker detta medför.

Andlig kraft till motstånd har den som kan behärska den fruktan och ångest, den dragning till apati och pa- nik, som kan komma en person att ak- tivt eller passivt bidraga till uppgivan- de av motstånd.

Positiva komponenter i motståndsan- dan under krig och viktiga faktorer som stödja den mot psykisk påfrestning äro för hela folket:

Tro på det rättvisa i landets sak. Tro på möjligheten till seger. Fruktan för följderna av nederlag och ockupation för den egna perso- nen, för anhöriga och för hela folket.

Tillit till statsledningen, vilket bety- der tro på att de, som leda landet, äro dugliga och göra sitt bästa.

Samhörighetskänsla med landet i dess helhet eller någon lojal grupp: känsla av ensamhet kan i samverkan med övri- ga påfrestningar lält bryta ner en per- sons moral.

Kännedom på förhand om krigets natur och om vad man själv kan vänta sig; kännedom om den psykologiska krigföringens syften och medel är bland annat av betydelse för förmågan att stå emot.

Vetskap om vad som händer; oviss- het skapar oro och osäkerhet och är gynnsam jordmån för rykten och pro- paganda.

God fysisk och psykisk kondition; umbäranden och bekymmer nedsätta ofta motståndskraften, hunger och trött- het äro viktiga negativa faktorer liksom brist på självförtroende och känslan av att vara undervärderad. '

Självfallet är att motståndsandan va- rierar hos personer med olika psykisk läggning liksom att den har olika styrka

och seghet hos olika folk alltefter de för dem karakteristiska beteendemönstren. Man kan peka på engelsmännens lugn och uthållighet under blitzen 1940—41 och på finnarnas seghet och kampvilja under vinterkriget.

Olika omständigheter i folkets liv under fred kunna forma den anda som råder vid ett krigsutbrott. För svensk motståndsanda torde följande attityder vara av särskild vikt:

Solidaritet med' samhället; härmed sammanhänger trivseln i samhället samt inställningen till vår samhälls- ordning och till möjligheten att med lag- liga medel förbättra den.

Åsikterna om det rättfärdiga i vår politik.

Tilltron eller bristen på tilltro till statsledningen och till dess förmåga att klara en krigssituation.

Uppskattningen av vårt försvar och av våra övriga resurser för att klara oss i händelse av ett krig.

Uppfattningen om möjligheterna av att få allierade och om dessas resurser och vilja att hjälpa oss.

Åsikterna om risken för ett krig. Fruktan för vad ett krig kan komma att föra med sig.

Dessa attityder påverkas av olika om- ständigheter; om man bortser från grundläggande sociala och ekonomiska förhållanden, väl främst av de politiska och militära världshändelserna eller rättare av dessa händelser så som de re- lateras i press och radio. Väsentliga äro vidare den svenska statsledningens po- litik och det sätt på vilket denna fram- lägges för allmänheten av statsledning- en 0ch oppositionsledarna samt av pressen och radion. Härtill komma de särskilda faktorer'vilka syfta till sådan inverkan på opinionen, som har bety- delse för motståndsandan. Politisk pro- paganda, främmande såväl som in-

hemsk, söker föra folkopinionen i skil- da riktningar. Den kan sikta till defai- tism eller långtgående pacifism, eller till ett sådant politiskt ställningstagan- de, att viljan till motstånd stärkes be- träffande en viss eller vissa angripare samt försvagas eller omintetgöres be- träffande andra. Särskilt betydelsefull är den intensifiering av den psykologis— ka krigföringen, som har blivit vanlig under tiden närmast före en stormakts angrepp mot en mindre stat.

Slutligen ha vi under fred den inre upplysningsverksamhet, enskild eller statlig, som kan bedrivas för att göra allmänheten bättre beredd att motstå ett krigs påfrestningar.

När sedan krig inträder, medför själ- va krigsutbrottet en stark påfrestning. Man kan utgå från att hos många viljan till motstånd kommer att stärkas ge- nom själva angreppshandlingen, medan hos andra, mera labilt betonade perso- ner, motståndskraften sjunker.

Den allmänna psykiska press, som följer med krigstillståndet har flera or- saker. Ängslan för vad som kan hända och osäkerhet om vad man skall göra förenas hos många med en stark ensam- hetskänsla. Splittringen av familjer och andra grupper, som är en ofrånkomlig följd av bland annat mobilisering och utrymning, är, såsom tidigare antytts, en betydelsefull faktor.

Av de omständigheter som sedan ver— ka under krigets gång, äro militära och politiska motgångar bland de främsta orsakerna till sänkt motståndsanda, me- dan omvänt militär och politisk fram- gång kan stärka en vacklande folkopi- nion.

Av de fientliga militära åtgärderna verka anfallen med flyg och med fjärr- projekfiler mest direkt på den civila moralen. En viss erfarenhet av bomb- ning kan stärka motståndsandan (77,

Mac Curdy: The Structure of Morale, s. 14. Jfr dock 51, Janis: Air War and Emotional Stress, s. 144 och 51, USSBS: Japanese Morale, s. 56). Ha anfallen varit omfattande och förlusterna svåra, blir följden i regel den motsatta. Det vi- sade sig dock i Tyskland under slutet av andra världskriget att det fanns en maximal bombningseffekt. Motstånds- andan minskade först till en viss nivå, och höll sig sedan där eller steg något, hur intensiv bombningen än blev (129, USSBS: German Morale, Vol. 1. s. 22).

Redan ängslan inför och upplevelsen av luftanfall har starkt psykisk verkan. Undersökningar av den tyska civilbe— folkningen peka dock på att sambandet mellan reaktioner av fruktan och viljan till motstånd är lågt (se 129, USSBS: Ger- man Morale, Vol. 1. s. 36 och 51, Janis s. 139). Härtill kommer sedan verkan av anfallens resultat. Anhöriga och vänner kunna ha blivit dödade eller svårt ska- dade, det egna hemmet kan ha blivit helt förstört. Sorgen över sådana för- luster kan deprimera, men den kan även åstadkomma en uppryckning. Nyssnämnda undersökningar visa dock att svåra personliga förluster sänkte moralen så kraftigt i redan lätt bomba- de städer, att verkan av ytterligare bombning blev förhållandevis obetydlig (129, USSBS: German Morale, Vol. 1, s. 27 ff. och 51, Janis, s. 145).

Den dagliga livsföringen blir på- verkad av otaliga omständigheter. Svå- righeter av många slag uppstå.! Bostads- bekymmer och svårigheter med värme, belysning, kokmöjligheter och livsme- del ha kanske på kort sikt ej så stor psykologisk effekt. Men om de vara länge och. gripa djuptin i den enskil- des liv, kunna de få ödesdiger inver- kan på motståndskraften. En kännbar psykisk påfrestning medför även mörk- läggning. Påtvungen "sysslolöshet främ- jar i hög grad nedbrytande tendenser.

Inre'politiska förhållanden kunna be-' tyda åtskilligt för andan hos ett folk i krig. Politisk splittring verkar lätt de- primerande och kan bidraga till att un- dergräva förtroendet för statsledning- en. Misslyckanden och misstag kunna knappast undvikas, men de måste klar- läggas för att hindra en förtroendekris. Människans benägenhet att söka synda— bockar är en realitet, som man måste ta hänsyn till _— inte genom att offra oskyldiga utan genom att ge besked om de' verkliga orsakerna.

En av de viktigaste förutsättningarna för en fast motståndsanda är vetskap om vad som händer. Okunnighet och osäkerhet göra den enskilde orolig och deprimerad och bereda mark för ryk- ten och fientlig propaganda. Nyhetsför- medlingens sätt att verka har därför den största betydelse. Detta gäller för såväl press som radio. Svårigheterna att få dessa organ att fungera på ett till- fredsställande sätt kunna bli utomor- dentligt stora.

Samtidigt med att det blir svårare att få snabba och säkra informationer i vanlig ordning komma vi att överösas med fientlig propaganda. Det är givetvis omöjligt att förutsäga, hur stora verk- ningar en fientlig psykologisk krigfö- ring kan få. Om den får tillfälle att ar— beta under en tid av militära framgång- ar för fienden och om vår egen infor- mationstjänst fungerar mindre väl, så kan inverkan på motståndsandan bli avsevärd.

Den fientliga propagandan och andra åtgärder för att nedslå motståndsviljan rikta sig — direkt eller indirekt främst mot sammanhållningen och det

inre förtr.oendet Syften och teman äro följande:

Att uppnå underkastelse genom att fram- hålla det hopplösa i läget och genom att skrämma t. ex. med uppgifter om nya, öde- läggande vapen; redan före krigsutbrottet inges så många som möjligt uppfattningen att motstånd är meningslöst.

Att skapa söndring genom att spela på gruppspänningar och motsättningar, civila spelas ut mot soldater, manskap mot offi- cerare, evakuerade mot "värdar, arbetare mot arbetsgivare, folk mot regering; för att splittra ledning och allmänhet pekar man ut syndabockar som ansvariga för umbä- randen och motgångar.

Att ange sig som vän till det angripna folket eller delar därav, eftersträva sam- arbete och utlova god behandling.

Att upplösa gruppbildningarna genom att appellera till den enskilda individens sä- kerhet och egoistiska intressen.

Att skapa panik, särskilt under de mili- tära operationernas inledande stadium.

I detta sammanhang är det skäl att framhålla faran av rykten. Människor under krig, som befinna sig i labilt känsloläge, kunna, om de dessutom äro dåligt underrättade om vad som sker, lätt sätta tilltro till och föra vidare de mest fantastiska rykten. Dessa rykten, både de självsådda och de av fienden och hans agenter utplanterade, röra ofta stora militära motgångar, inskränk- ningar i livsmedelsransoner, skandaler i ledningen, allt uppgifter som menligt påverka motståndsandan.

Det psykologiska försvaret bör förberedas i fredstid

Det ligger i sakens natur att ett an- grepp icke automatiskt skapar en fast motståndsanda hos befolkningen. Klart är även att det kan vara för sent att

Under sin tyska kampanj spridde de västallierade flygblad i stor mängd. Ett av de mest framgångsrika var »En minut som kan rädda Ditt liv». »De komma, De komma, De komma» var ett strategiskt flygblad med långsiktig verkan. De som en tysk kungörelse maskerade »Anvisningar om att rädda livet» syftade till att bromsa folkstormens mobilisering. Flygbladet »Ni äro nu avskurna» hade man alltid till hands för att sätta in i lämpliga lägen.

man: MINUTE _

dlc [ln dns Irhrn rrllrn knnn'

Ltes dte IoIgend-n 6 mm gmntllch und "hmmm! SI- Nnnen IiIr Dlrh den Unterschled zwischen Tull und Lehen hedeuten

|. Yupterkeh allein kann ln diesen Motericlschludmn den Mangel un Pantern, Flugzeugen und Anillerie nidlI wenmndoem

2. Mit dem Fehlsehlug im Weston und dern Zuscmmenbrudl lm Orten in die Enndleidung getelenu Deanna-land ha! den Krieg verloren.

3. Du ;Iehst Irelnen Barbaren oeqem'rber, än om TöIen etwa Verqm'rgen (inden, sondern Soldaten. dls Dein Leben xdronun wollen.

4. wir Rönnen aber nur dleienlqsn IM", die uns nlrh' durdu nmloxen Widernund swing-n. unsen Wellton gegen rie einzusenen.

5. En Ilegr en Dlr. wu durdl Hador-oben der Hände, Sduwen. ken clue; fuldnntudn usw. demlith Delne Absid" zu vemehen lu gean

6. Krleqrgelungm werden tulr und anständig behandeh. ohne sann. - vie u Soldat-n eeh-ihn, die tupfor mama haben.

lltl all-SMI” must Du relher trollen. Sellst Du uber ln elno vmmllltte leur unten, u cm's, nu nu utan hut

SIE KOMMEN

mn Ihren Suhlkolossen. nuo; und Flemmonworlern.

SIE KOMMEN

denn [om kann nlchts'und nlemend sle mehr hilton.

SIE KOMMEN

denn jam Ilsnen such Nord- und Mlnelueutschlenu alten var den Anglo-Amorlkenern und Rullen. Der olöst. Bolruq der Wellouchlchto lst bnld voro-l: WO BLIEBEN die deutschen Wundemenon'l WO BLIEBEN dte apor-uven Reserver:? wo BLIEBEN dls Pnnslgenonen und ..Hoheltslrlger'. ut. Immer zum lnnntlschen Widernlnd eutgsruten haben? Dle nllllonsn Armeen nehmen Deutschlend Im Sturm.

SIE KOMMEN

um den deutschen Mltltullmuu endaulth euuurotton;

SIE KOMMEN

um dls Krlonsvcmrechor Ihr-r Stulo zuzulLIhnn.

SIE KOMMEN

um den Rechtssuel luuurlchten. demlt aer Welt- Medcn nlchl vind-rum oeslön vtrd.

DEUTSCHER VOLKSSTURM

WEHRMACHT

ANWEISUNGEN ZUR lEBENSRETTUNG

Wer Gelahr läui, vom Volkssrurm rrlassr zu werden. der lese dir nadtlolgendcn Ånwrisungzn genaurstrns. lhrr genaur Belolgung kann den Unrersdiird zmsdirn Tod und Lebrn bedcurrn:

[_ Wenn irgend möglich, so enrzieho Dich der Ein- berulung durch Nlchlmlldon, Wohnungrwechsel ode! - Unreneuehen | unter Freunden und Gleich- gesinnIen 2 Kunna! Du Dich der Einhsrulung nicht snlziehen.

' m nalle Dich Ordnungsgemiu. : Leiue keinen Wldersllnd deg-gen, wenn men Dich ' in den Einutx Irnibl. Suche Deckung in einer mög- lichu geccht'nzlen Stella und wenn. . Wenn denn dln Alliisnen lngreilen, ergih Dich, ln-

. dem Du die Hinde hochhchlx. Die Alliienen run Dir nichu, Du hu! ihnen luch nlchll gelen.

Nur ver diese Anweisungrn gmauesmu belolgr, komm! in dm Materialsdilathrcn du Wester-is mit dem Leben du von. Kriegsgefangene des Volkssturms verden ned! den Kdrgsregeln und Besrlmrnungrn der Genfer Konvention bc- handelr und kchrcn nach Kriegsende Heder nad- Heus: zurödr.

Wi?!

Ihr seid 'etzt

abgeschnittenl

Urn nutzloses Blutvergiessen zuersparen. wird Euch dieses Flugblatt 'zugcstellt.

Ihr seld Jetzt abgeschnltten. AIIIIerta Einheiten stehen beretts welt hlnter Euch. Ihr habt tapter gekämplt. aber von jetzt an lst eln Welterkämpfen nutzlos. Ihr mtlsst Euch ergeben oder knapp vor Kriegsende sterben.

Ihr erkennl die Lage. Es gill jeur. dement- sprechend zu handeln.]eder muss fiir sich selbst entsdiciden. Es ist keine Zeii zu verheren.

Die Alliertcn wollen Eucr Leben sdioncn und sichern Euch anständig: Bchandlung zu. lhr miisst aber klar zu vcrslehen gebcn. dass lhr aus dem Kampf scheidcr.

HBNDELT SOPOR'ILI

först när kriget brutit ut vidtaga åtgär- der för att stärka folkmoralen. Förbere- delse under fred för att säkerställa en stark motståndsanda i nödens stund är ett lika elementärt försvarsbehov som kravet på att krigsmakten vid angrepp skall kunna fungera utan fortsatt förbe- redelse.

Härtill kommer ytterligare en väsent- lig omständighet. Vetskapen om att svenska folket har en okuvlig försvars- vilja kan få en potentiell angripare att betänka sig. Uppbyggande under fred av en härdig motståndsanda har freds- bevarande betydelse lika väl som upp- rättande av en stark krigsmakt. Det räc— ker här icke med en ytligt dokumente- rad försvarsvilja utan det fordras över- tygande bevis på att beslutsamheten att göra motstånd är parad med andlig kraft att möta krigets påfrestningar.

När det gäller att bedöma vilka åt- gärder, som behövas för att i fred stär- ka motståndsviljan och bygga upp mot- ståndskraften, bör man först klarlägga det rådande opinionsläget, med andra ord styrkan hos olika kategorier av de attityder, som äro avgörande. Kommit- tén har därför låtit utföra en opinions- undersökning, vars resultat redovisas i bilaga A. Det har visserligen inte varit möjligt att göra denna så omfattande och intensiv som ur olika synpunkter varit önskvärt. Resultatet är dock av värde. Det ger trots bristerna en upp- fattning av de attityder, som arbetet för svensk psykologisk försvarsberedskap måste utgå ifrån.

Opinionsmätningen, vars fältarbete ut- fördes under januari—mars 1952, hade formen av en stickprovsundersökning som genom tillämpning av moderna me— toder nådde ett representativt urval av befolkningen. Med hänsyn till den nog- grannhet, varmed undersökningen plan- lagts och utförts av särskilda experter, torde resultaten fylla rimliga krav på

kvalitet beträffande de enskilda frågor- na. Det bör emellertid poängteras, att felkällor, särskilt beträffande olika at- tityder hos de tillfrågade, icke kunna undvikas. Nackdelen härav kan väsent- ligt elimineras genom kontinuerliga un- dersökningar. Genom sådana får man fram tendenser till ändringar, vilket är av särskild vikt beträffande motstånds— vilja och liknande förhållanden.

Genom undersökningen har man sökt belysa motståndsviljan och vidare tron på civilförsvarets möjligheter att fylla sin uppgift. Åsikterna om riskerna för allmänt krig och för Sveriges indra- gande däri ha undersökts och kunska- pen om några elementära utrikespolitis- ka faktorer har klarlagts. Andra kun- skapsfrågor ha gällt, om den tillfrågade vetat, vad han skall göra vid krigsut- brott— och luftanfall. Vissa frågor belysa förtroendet för pressen och radion och tilltron till meddelanden från statsled- ningen. Slutligen ha en grupp frågor av- sett främmande propaganda.

Åtgärder i fred för att främja viljan till motstånd

Såsom tidigare framhållits fir kans— lan av solidaritet med samhället en grundläggande faktor för motståndsvil- jan. Denna solidaritetskänsla sam- manhänger i hög grad med vad man kortfattat brukar kalla triv- seln i samhället, vilken betingas av sociala,— politiska, religiösa, kulturel- la och ekonomiska förhållanden. Det ligger i regel utanför det psykolo- giska försvarets uppgift 'att anvisa erforderliga åtgärder på dessa om- råden, men det bör fastslås att det för vidmakthållande och stärkande av motståndsviljan är angeläget att med- borgarna äro medvetna om värdet av de för deras trivsel och trygghet grund- läggande faktorerna och 'om vad vi ha att försvara. Behovet härav ökas genom

den målmedvetna, även utifrån dirige- rade propaganda som har till syfte att undergräva solidariteten med vår sam- hällsordning och alstra misstro mot statsmakterna.

Kännedom om vad vi ha att försvara bör naturligen kompletteras med upp— lysning om vilka följder vi kunna vän- ta för den händelse vi skulle ge efter för en angripare. Denna upplys- ning kan knappast bli verkningsfull, om den icke pekar på konkreta och aktuella erfarenheter, belyser förhållan- den inom vissa bestämda länder samt skildrar de metoder, genom vilka stater i vår tid ha införlivat andra stater i sitt maktområde, vare sig detta skett med eller utan öppet krig. Det ligger i sa— kens natur att upplysning i dessa äm- nen till allmänheten under nuvarande förhållanden icke bör bedrivas i statlig regi.

Den för motståndsandan nödvändiga gemenskapskänslan och uppslutningen kring gemensamma ideal och intressen kan ej nå erforderlig fasthet och styrka genom improvisation i ett plötsligt in- trätt krisläge. Det är därför betydelse- fullt att den finns och kommer till ut- tryck redan under fred. En person som känner sig ensam och utesluten från den nationella gemenskapen eller från den gruppbildning inom samhället, till vilken han naturligen hör, blir ofta ag- gressivt inställd i förhållande till det egna samhället och blir föga hågad att bidraga till dess försvar. Hans läge medför också, att han lättare blir de- faitist än den som känner samhörighet och gemenskap med vårt samhälle eller med någon mot detta lojal grupp.

Också" på detta område kan saklig upplysning motverka en propaganda, som syftar till att spränga den medbor- gerliga gemenskapen. Man skulle emel- lertid _— frånsett de principiella be-

tänkligheterna _ mera skada än gagna, om man under nuvarande förhållanden, trots det utrikespolitiska lägets faror, ville försöka påverka svensk opinion genom en centralt dirigerad upplys- ningsverksamhet i nya former. Det bör liksom hittills ankomma på våra un- dervisningsanstalter, upplysningsorgan och bildningsorganisationer, till vilka inte minst pressen och de politiska par- tierna höra, att sörja för undervisning och upplysning, som kunna bidraga till ett gott medborgarsinne. För statsled- ningen, liksom för ett organ, som har att planlägga det psykologiska försva- ret, måste det vara angeläget att följa utvecklingen på dessa områden.

Att förtroende till statsledning och förvaltning har betydelse för utforman— det av den motståndsanda, som är nöd— vändig vid ett krigsutbrott, har tidigare antytts. Så långt det är möjligt inom ramen för den fria kritik av de styran— de, som är ett av de grundläggande dra- gen i vårt demokratiska samhälle, är det angeläget att detta förtroende grundläg- ges redan i fred. En sådan känsla gag- nas, om de ledande personerna och or- ganen äro uppriktiga och ta hänsyn till allmänhetens behov av information- Myndigheternas public relations ha en väsentlig betydelse. Detta gäller ej en- dast för högre myndighetspersoner. Lägre instansers och tjänstemäns sätt att bemöta allmänheten kan i hög grad påverka inställningen till staten och statsmakterna.

Under krig blir det nödvändigt att i stor omfattning sprida information och upplysning från statligt håll. Vare sig denna verksamhet har till direkt ända— mål att värna motståndsandan eller ej, blir den av väsentlig betydelse för den- na. Det mottagande som den statliga in- formations— och upplysningsverksamhe- ten får i en krissituation blir i hög grad beroende av det förtroende, som tidi-'

gare har kommit myndigheterna till del från preSsens och allmänhetens sida. Den opinionsundersökning, som kom- mittén har låtit utföra 1952, har belyst några förhållanden av intresse i detta sammanhang. På fråga, om de svenska myndigheternas meddelanden till all- mänheten rörande utrikespolitiska för- hållanden, vårt försvar och liknande äm- nen", svarade 2,6 procent av de tillfråga- de, att de ansåge att dessa meddelanden ofta vore vilseledande och 17,8 procent att de då Och" då vore vilseledande. 35,4 procent menade att meddelandena aldrig vore vilseledande, medan 27 'pro- cent funno dem sällan vilseledande och 16,9 procent lämnade frågan obesvarad.

För vilja till motstånd fordras i regel att man tycker att motståndet har me- ning. Detta innebär att man har tilltro till egna resurser samt, i den mån des- sa ej anses tillräckliga, tro på effektiv hjälp.

Tilltro till de egna resurserna bör lika litet som tro på utländsk hjälp vara grundad på rent känslomässiga för- hoppningar utan anknytning till verk- ligheten. Endast en på kännedom om det sanna tillståndet baserad uppfatt- ning är värdefull. En av bristande kun-' skap orsakad överdriven tro på egen förmåga kan lätt medföra att mot- ståndsandan knäckcs, när det visar sig att försvaret ej har den inbillade styr- kan. Det är därför angeläget, att med- borgarna fä en klar och riktig bild av det svenska försvaret och dess möjlig- heter att avvärja ett angrepp. Detta be- tyder att, i den mån det är möjligt, även en tänkbar angripares resurser för an- fallet skola belysas. Åtskillig upplysning bedrives för närvarande, främst om för- svarets uppbyggnad och sätt att verka. Bland dem, som syssla därmed, råder enighet om att ytterligare upplysning fordras.

För motståndsviljan är icke enbart tron på möjligheten att besegra en an- gripare, avgörande. Icke oväsentlig torde uppfattningen om riskerna för det egna livet och andra personliga intressen vara. Detta gäller både för dem som in- gå i de stridande förbanden, och för be- folkningen i hemorten. Även här bör en realistisk syn främjas. Lika litet som man bör fördölja riskerna, lika litet bö- ra de överdrivas. Upplysningen på detta område bör uppenbarlig.en,förutom syn— punkter på de särskilda riskerna för krigsmaktens och civilförsvarets perso- nal, omfatta en grundlig information om civilförsvaret och dess möjligheter att förebygga och reducera verkan av fiendens åtgärder mot civilbefolk- ningen.

Redan under fredstid kunna kraf- ter vara verksamma, som direkt el- ler indirekt syfta till att försvaga viljan till motstånd i händelse av ett angrepp. Det kan gälla propagan— da för en främmande makt, som räknar med att en situation kan inträffa, då dess anspråk på Sverige bli sådana, att en eftergift från svensk sida skulle be- tyda uppgivande av vår självständig- het. Den främmande makten vill därför lcda den svenska opinionen därhän att vi i ett sådant läge göra dessa eftergif— ter eller att åtminstone vår motstånds- vilja blir svag och splittrad. Det kan vara någon inhemsk politisk riktning, som så deciderat tar ställning i den världspolitiska maktkampen, att den blir förespråkare för svenska eftergif- ter för den favoriserade sidan också om det skulle gälla krav, vilka vi normalt skulle avböja även vid hot om militärt angrepp. Det kan vara mer eller mindre ideellt betonade rörelser eller enskilda personer, som propagera för en förbe- hållslös pacifism eller för försvarsväg- ran och som kunna få stor publicitet

och nå vida kretsar med sina uttalan- den.

Den främmande propaganda, Sverige kan utsättas för under fredstid, behöver självfallet icke enbart syfta till försvagande av motståndsviljan i hän— delse av ett angrepp från den propage- rande eller någon med denna förbun- den. Den kan ofta samtidigt söka öka vår misstro gentemot andra länder, som stå i motsatsställning till det land, var- ifrån propagandan härrör.

För ett land, där yttrande- och tryck- frihet äro grundstenar i samhällsord- ningen, är frågan om motåtgärder mot dylik främmande propaganda ett vansk- ligt problem. Det får nämligen anses självfallet, att statliga myndigheter un- der rena fredsförhållanden icke skola bedriva någon form av propaganda. I ett skärpt läge böra dock statsmakterna kunna stimulera och understödja åtgär- der, som syfta till att försvåra eller mot- verka organiserad verksamhet av här angiven art. '

SOD.)

Uppmärksamhet måste ägnas åt det ringa intresse som en stor del av den sx enska allmänheten ägnar åt utrikespo- litiska förhållanden. I ett skärpt läge kan bristande överblick på detta områ- de komma att utsätta denna allmänhet för ytterst obehagliga överraskningar, vilket kan få menlig inverkan på mot- sxändsviljan. ' '

Den av kommittén verkställda opi- nionsundersökningen visade till exem- pel attdrygt 17 procent av de tillfråga- de sade sig ic'ke ha läst eller hört talas om Atlantpakten. Inte "mindre än 40 procent sade sig ej känna 'till Komin- forms existens. Icke så få personer trod- de att Sverige v'ar'medlem av Atlantpak- ten. AV dem som sagt, att- de kände till Atlantpakten, var det emellertid en av- sevärd del — 30 "respektive 22 procent som icke lämnade svar på fråga om

avsikten med pakten eller på uppma- ning att namnge medlemmar. Motsva- rande siffror för Kominform voro 49 och 37 procent.

En viss mätare av graden av intres— set för utrikespolitik erbjödo opinions- undersökningens frågor om.hur mycket de tillfrågade läste av olika ämnesgrup— per i tidningarna. Omkring 23 procent av dem angåvo, att de icke läste något om utrikespolitik, 31 procent att de läs- te endast en mindre del och 30 procent sade att de läste allt eller det mesta — 11 respektive 19 procent. Denna sista uppgift bör dock tas med stor reserva- tion. Anledning finnes att förmoda, att många ha sagt sig läsa mera än vad de i själva verket göra. Så ha exempelvis personer, som ha uppgivit sig läsa allt eller det mesta av nyheterna om utri- kespolitik, i samma intervju sagt, att de inte ha läst eller hört talas om At- lantpakten. '

En jämförelse av läsvärdena för ny- heter om utrikespolitik och för nyhe- ter om brott och olyckor, den ämnes- grupp som främst intresserar en stor del av tidningsläsarna, är även belysan- de. 60 procent angåvo att de läste allt eller det mesta om brott och olyckor.

Det är naturligt att i Sverige. liksom i andra demokratiska stater, tidningar- na och andra nyhetsförmedlare avväga och framlägga sitt nyhetsmaterial mer eller mindre i enlighet med sina läsares och lyssnares intressen och önskemål. Detta bidrar i sin tur till att många människor ej ägna det världspolitiska skeendet tillräcklig uppmärksamhet. Dagens lokala sensationer få lätt en pub- licitet som för den ordinarie läsaren ställer de verkligt betydelsefulla frå- gorna i skymundan.

Det är anledning att uppmärksamma det ringa intresset i Sverige för utrikes- politiska förhållanden och att överväga motåtgärder, till exempel ökade anslag

åt forskning och objektiv informations- verksamhet. Publicitetsorganen skulle för sin de] kunna bidra till ett bättre sakernas tillstånd. Pressorganisationer- na skulle kunna medverka, till exempel genom fortbildningskurser i utrikespoli- tiska frågor för journalister.

Åtgärder i fred för att motverka krigets psykiska påfrestningar

Med hänsyn till att de psykiska på- frestningarna kunna väntas bli särskilt kraftiga just vid krigsutbrottet och un- der den första krigstiden, och till att en angripare, om det vill sig illa, kan nå. stora initialframgångar, är det av vikt att under fred göra vad som är möj- ligt för att förbereda människorna på krigets påfrestningar och göra dem mot- ständskraftiga.

De påfrestningar som under krig kun- na väntas i särskilt hög grad inverka på motståndsandan i negativ riktning äro, som tidigare nämnts, militära och politiska motgångar, förflyttning av ci- vilbefolkning, påtvungen ensamhet och sysslolöshet, personliga förluster, fruk- tan för eget och anhörigas liv, hälsa och egendom, besvär i den dagliga livsfö- ringen, ovisshet' om vad som händer och ängslan för vad som kan komma att hända samt vidare den fientliga psy- kologiska krigföringen.

I vad mån är det möjligt att i förväg, under fred, immunisera befolkningen mot alla dessa påfrestningar?

Till en början må det framhållas, att man i regel är betydligt mer motstånds— kraftig, om man känner till vad det är man kan råka ut för. Står det klart att vi _i ett krig kunna bli drabbade av svåra motgångar utan att vi därigenom förlora möjligheten till framgångsrikt försvar, så behöver motståndsviljan icke försva- gas av oro för utgången. Likaså har den, som vet vad han skall ta sig före i olika situationer, ett vida större andligt

skydd än den som är okunnig och osä— ker. Vad som tär på nervkraften och därmed ofta också på moralen är främst den okända faran, tvivlet, osäkerheten och en obestämd fruktan.

Det är för den andliga motståndskraf- ten otvivelaktigt av största betydelse att så stora delar av befolkningen som möj— ligt under fred få upplysning, som sva- rar på frågorna: hur kan ett krig kom- ma att te sig och vad är det som kan hända just mig, vad har jag för skyldig- heter och rättigheter och vad skall jag göra i de olika situationer som jag rå- kar in i? Denna upplysning bör alltså behandla det moderna krigets natur sedd ur en svensk medborgares synvin- kel och med hänsyn till svenska förhål- landen samt till envar på ett begrip— ligt sätt förmedla alla väsentliga före- skrifter, råd och anvisningar som kun- na framläggas i förväg.

Behovet av sådan upplysning är tyd- ligen allmänt känt. Vid opinionsunder- sökningen besvarade 57 procent av de tillfrågade med ja frågan, om de an- såge sig behöva ha mer av upplysning och kunskaper för att vara beredda att motstå ett krigs påfrestningar.

För att civilbefolkningen skall vara psykologiskt beredd att motstå luftan- fallen och särskilt atombombningen fordras en realistisk upplysning om dessa anfalls verkningssätt och förstö- relsekraft liksom om möjligheterna att reducera verkningarna. En sådan upp- lysning skulle knappast få åsyftad ef- fekt, om den sattes in på ett sent sta- dium, då krigshotet är överhängande el- ler krig redan har brutit ut. Det kan va- ra lämpligt att genomföra upplysnings- verksamheten så, att befolkningen även i ett läge, då ingen akut krigsfara fö- religger, har en klar och realistisk bild av innebörden av luftanfall och atom- bombningar.

Upplysningen bör även syfta till att motverka eventuella känslor av att för- svarsåtgärder äro meningslösa. Man bör klargöra att ändamålsenlig förbere- delse —— psykologisk likaväl som annan _ höjer individens möjligheter att överleva och därmed även ökar hela samhällets utsikter att bestå.

En upplysningsverksamhet om det moderna krigets natur och om vad den enskilde svenske medborgaren har att rätta sig efter i olika sammanhang kommer att i stor utsträckning behand- la förhållanden som falla inom ramen för civilförsvarets verksamhet.

Ett ytterst viktigt område _— som här endast skall antydas _- är mentalhygie- nen. Det har inte varit möjligt för kom- mittén att behandla de betydelsefulla frågor som avse den psykiska hälsovår- den och dess samband med befolkning- ens andliga motståndskraft under krig. Det är dock uppenbart att ju bättre in- dividernas psykiska hälsa är under fred desto större äro utsikterna till bibehål- len själslig balans under ett krigs på- frestningar. Ur det psykologiska försva- rets synpunkt är det därför av stor vikt att den psykiska hälsovården under fred främjas med all kraft. Det är också av vikt att resurser ställas till förfogan- de för planläggning i fred av de särskil- da åtgärder som kunna väntas bli er- forderliga på detta område i krig.

Ett särskilt problem erbjuder frågan om immunisering mot fientlig propa- ganda och mot annan form av psykolo- gisk krigföring. Man kan utan tvivel nå vissa resultat genom att lära män- niskor att känna igen propaganda, att vara kritiska mot rykten och att skilja mellan falska och äkta meddelanden.

Det konstaterades under andra världskriget, att den allra största de- len av befolkningen inte var medveten

om den mängd av främmande propa- ganda, som då översvämmade landet. Enligt en undersökning mitt under den värsta propagandafloden hade knappt var åttonde svensk lagt märke till sådan propaganda. Vid den under- sökning, som kommittén har låtit ut- föra 1952, erhölls motsvarande resultat. På frågan om vederbörande på senare tid hade lagt märke till någonting, som han ansåg vara främmande propagan- da avsedd för svenska folket, ha en- dast 13,4 procent svarat ja, medan 72,1 procent sagt nej och återstående 14,5 procent lämnat frågan obesvarad.

Det är naturligt att de, som inte äro medvetna om att de utsättas för pro- paganda, lättare än andra falla offer för den. Man kan dock inte räkna med att en person alltid är immun mot pro- paganda, därför att han kan avslöja den. Det har genom försök visats att personer, vilkas trosföreställningar och värderingar avvika från den »ideolo- gi» som bär upp propagandan, bli på- tagligt immuniserade genom upplys— ning om propagandans metoder och syf- ten, medan denna form av profylaktisk verksamhet knappast påverkar dem som äro anhängare av ideologien i frå- ga. Det kan även sägas, att lika länge som propagandan kan utnyttja otill- fredsställda behov eller önskemål hos allmänheten, lika länge kan propagan- dan få effekt.

En propagandaprofylax bör därför såvitt möjligt söka tillgodose eller på något annat sätt neutralisera de behov och önskemål, som eljest kunna väntas bli utnyttjade av en motståndare. Li- kaså bör, i den mån det kan ske under fred, en motpropaganda bedrivas, som i förväg immuniserar mot de argument den främmande propagandan för fram.

Bland de åtgärder, som äro ägnade att minska de psykiska påfrestningar-

na i krig, faller ett flertal inom andra verksamhetsområden än det psykolo- giska försvaret, nämligen främst inom det militära försvaret, civilförsvaret och socialtjänsten. Det är här icke an- ledning att gå in på sådana försvars- uppgifter som luftförsvar, brandbe- kämpning och skyddsrumsbyggen m. m. Det bör dock framhållas, att man vid planläggning av utrymningar och andra skyddsåtgärder samt av social- vården måste taga hänsyn till psy- kologiska faktorer av betydelse för motståndsandan. Det kan här bland an- nat gälla att se till, att människor ej bli andligen ensamma och att de få sys- selsättning, helst i form av arbete som bidrager till försvarsansträngningen.

Ett område hör direkt till det psyko- logiska försvaret, nämligen verksamhet för att minska riskerna för ovisshet, okunnighet och osäkerhet. Till det psy- kologiska försvarets fredstida uppgifter höra därför också tekniska förberedel— ser för tryggande i krig av en god ny- l'iets- och informationstjänst.

Av stor betydelse för det psykologis— ka försvarets effektivitet är slutligen förtroendet för de personer, institutio- ner och medel som komma att använ- das i dess tjänst. Förtroendet för pres- sen och rundradion är något grundvä- sentligt. Det förtroende som pressen och radion åtnjuta under fred är avgö- rande för läsarnas och lyssnarnas in- ställning i krig.

Allmänna åtgärder under krig för att vidmakthålla och stärka motståndsandan De åtgärder, som behöva vidtagas under krig för att bevara och stärka motståndsandan, bero i hög grad av

vad som gjorts under fred. Ju bättre profylax, desto mindre behov av läke— medel och desto större möjlighet att nå tillfredsställande resultat.

Även om vi kunna räkna med att beslutet om militärt motstånd får stöd av det överväldigande flertalet av sven- ska folket, kan det vara anledning att redan vid krigets början vidtaga kraf- tiga åtgärder för att vidmakthålla ant- ståndsviljan och för att stärka den. Först och främst bör folket få en klar och lättfattlig upplysning om vårt krigsmål, liksom om fiendens, så som vi ha skäl att uppfatta det. Det rättvisa i vårt försvar ställes i motsättning till det orättmätiga i fiendens angrepp. "Härmed bör kombineras en intensifie- ”ring av upplysningen om vad det är vi ha att försvara och om vad ett neder- lag skulle medföra. Samtidigt skall man ingjuta förtröstan genom att klarlägga egna resurser och den direkta eller in- direkta hjälp vi få eller ha anledning att räkna med. De svaga punkterna hos fienden böra också belysas utan att därför hans styrka underskattas. Upp- lysningen får icke förtiga de motgång— ar och svårigheter, som kunna bli vår lott.

Som tidigare framhållits är gemen- skapskänslan en fundamental faktor för motståndsandan. I den upplysande pro- pagandan bör man särskilt lägga sig vinn om att betona samhörighcten och vädja om uppslutning i den gemensam- ma ansträngningen att försvara landet. Särskilda åtgärder behövas för att hä- va ensamhetskänslan hos dem, som skilts från anhöriga, från arbetskamra- ter, från hemmiljön.

,Passersedeln som vapen mot fientligÅtrupp togs först i bruk av ryssarna. Upptill återges två ryska, den ena avsedd för tyska soldater, den andra för svenska frivilliga vid Hangö. Nedtill en. högofficiellt utstyrd passersedel, undertecknad av Eisenhower, och en passer— sedel för japaner. Den sista har en lärorik historia. Först misslyckades en version med rubriken »Jag ger mig». Att »nppge motståndet» var mera acceptabelt.

Solin.!!! Euer Milton lst 'dem To'da goweiht. 'M'orgen leben wird koinor von Each mahr nm Leben selnl Euro Kinder werden vsrwalst nin, Euro Frauen verwitwat.

Sold." Beslnn Dich doch: hast Du ein Recht, Deine Fa”- millo ihrsm Schicknl zu öberlassenl

Donk en den Tag de: Abschieds. Wleviel Liebe, wisviel Kummer spi-och sus den Geslchtern Deiner Lisbon. Deine Frau wallin nicht eufhören zu wsinen. Wie wah tat Qi: du Anblick Delner Kinder!

Du musst am Leben bleibenl Um ihretwillen! Das ist Deine Pflichtl Weg von der Front!

Versteck Dich, wo Du kar—mtl Such einen Zutluchtsort bu unsuu uBavölkerungl Wenn Du mit dom Kriog Schlut; machst. bist Du nicht mehr Ihr Feind; sie wird Dir beistehen.

Oder— GIB DlCtl GEFANGENI Awmml Hol-gen ist es zu spå—ll

lll!" "USM" GIH ALS IASSIEISCIGIIII in "| GEIAIOIIGAII STA HHHOBKA CJIYWHT HNHYCKDM MR "EPEXDM | "II!"

Cl»!

mus annu GUARANTEES Hum—nf, TREÄIHEN'l TO ANY JAPANESE DE sma—it; ro curse sssmmce :rAxe HIM IMMEDIATELY ro vous NEAREST cpumssuohto omcza.

. ”IV”/hål”" a/Mr (Enander in Oluf. -

Leg, tällä |_ || %.. ägg. ...”-5 iså- säa ;. ,. ett & : sälg/]) ul Ä

* ILL' !

....3'.*.% så... e- '.' a. grå; _rgs %:”: %":

INTUYG

För alla, som kom- ma Över till Röda Armén, försäkras li- vctoch hemkomsten efter krigets slut.

Detta intyg skall uppvisas för den första ryska medborgaren kommendören eller rödsoldaten, och han är förpliktad att följa dig till Röda Arméns närmaste stab.

KAMRATE R, KOM OVER TILL OSS!

Proktitcr i I".) tänder, lönn: eder?

HPOIIYCR

Been, sro ue ad peiiner na cropo— ny Kpacnoä Ap- Mnn, (Syner oGec- neqeaa musus n aoaapamenae na Poznmy no ononqaaau aottesx.

llpen'aan aror upo- nyclc nepsony pyccnouy

vrpaacaannny, nouaanupy ann npacnoapneåuy, it on oönaan nocruBn'rb man 11 Gnu-.kalimull mraö.

Gi med detta Intyg genom fronten.

. .|.. '_'. _ '. :, ”otitericbein _ .wwc. ml mm oou mun-i nun-mun. I)" mim sn.-|. m um. onmulmu "urk!. Nil-|| tl. sh Jim-l lui-n null;" lin-ls. M 1- rum». ||| ||| || ut'-nun. Ir ." ||| inn—Nl! orm-. er ||| Sulor-Q ut svullen-l. ull. nu höll.. dull"): ”till"!” Gl till I. bull U|! ni.". lli I" Milk"-yu "Html. A IE mm I "mun u)? m..."-Mm.. ... m...... .... .. s..».-

(fun-|:." nu.-hurhud. Su mm: m .cn—mum: u». |l|r .nu—am. l'wrnulrn.

SMI? CDNDUIT

|. nu.. m...-..: de se hml—Dlxwl I ximéllmnl lllnlenliun av men" k (nm- bal II doll fll: (lh-lm": :! talmannen! (nu!. II don Elrl nouni :! Intro" in soim man... men. alla II uu Hein-| du nu: pos-lN: uk |. mot

.men nu. nun-ewa em.-.... Dallm- o.. r..... ......nm-

SAFi GONDIIG'I'

nu (;unun whllu .nu .urm mh ute conduct u nun: n n ; nu! of hll nnulrc mm 10 nin him-gl! up ||: n lo hc mun-wu. m rx well luulnl .nu. nu man food .nul "unik-| "renrum ." mau-Rd and to IK unwvrd (mm mm damm umc n woun :» mhn

i..... url—un . m.. (up-luhn." lovt-

Förtroendet för den politiska och mi- litära ledningen under krig är _uppen- barligen av allra största betydelse för folkets moraliska motståndskraft. Vad som här spelar en väsentlig roll är regeringens, militärledningens och öv- riga högre myndigheters sätt att delge befolkningen viktigare fakta eller under- lätta att göra detta. Stor betydelse ha utformningen av högkvartersrapporter- na, liksom även den inre informations- tjänsten inom krigsmakten och civilför- svaret, vilken indirekt kan påverka opi- nionsbildningen hos hela folket.

Under krig kunna emellertid icke alla viktigare händelser bringas till allmän- hetens kännedom, i vart fall icke ome- delbart. Ofta nog är det av säkerhets— skäl nödvändigt att, om icke helt för- tiga en händelse, så dock fördröja med- delanden om densamma, utelämna även väsentliga sakuppgifter eller underlåta att klarlägga händelsens bakgrund, syf- te eller verkan. Enligt kommitténs me— ning är det av synnerlig betydelse att statsmakterna, så långt säkerhetsskäl och hänsyn till svenska medborgares liv medgiva, framlägga alla väsentliga fak- ta. Det som säges skall vara sant.

När kommittén med skärpa förordar att så mycket som möjligt skall medde- las allmänheten och understryker att uppgifter från regeringen, högkvarteret och övriga myndigheter alltid måste vara sanna, innebär detta givetvis icke, att allt är gott och väl i och med att detta krav är uppfyllt. Viktigt är icke endast vad som sägs och att det sägs, viktigt är även hur det sägs. Mycket beror på utformningen av officiella meddelanden och uttalanden från le- dande håll under ett krig.

Den upplysning, som redan i fred ger den enskilde svar på frågan om vad han kan råka ut för och vad han har att göra i olika situationer, måste fullföljas och utökas efter krigsutbrot- tet. Man kan icke räkna med att den i fred givna informationen blir tillgodo- gjord så väl att upprepning och förny- else icke behöves sedan freden brutits. Det är dessutom icke möjligt att under fred klargöra alla de alternativ och si- tuationer, som kunna inträffa sedan kriget börjat. I samband med krigets utbrott komma många bestämmelser, råd och anvisningar att framläggas av myndigheterna. Det blir" en viktig upp- gift för det psykologiska försvaret att samordna den mängd av besked som i skilda hänseenden skall delges allmän- heten och att medverka till deras ut- formning och spridning. Till dagarna kring ett krigsutbrott måste en omfat- tande information koncentreras. I den av starka känslor fyllda atmosfär som då råder, äro klara och lättfattliga di- rektiv från myndigheterna nödvändiga.

En klar uppfattning om vad som kan hända den enskilde bör förenas med en lika klar uppfattning om vad som hänt och skett. En huvuduppgift för det psy- kologiska försvaret är att främja ny- hetstjänsten och att därvid tillse, att den enskilde medborgaren så långt som möjligt får sina nyheter på samma vä- gar som han blivit van vid under fred. Särskilt viktigt är' att nyhetstjänsten fungerar tillfredsställande just dagarna kring ett krigsutbrott, då människorna ängsligt fråga "»Vad har hänt?» och »Vad skall jag göra?» Snabba 'och till— förlitliga nyheter tillsammans med kla- ra och koncisa anvisningar, om hur den

Radion har givit propagandan nya möjligheter. Etl illegalt radioreportage från en dansk sabotagesprängning och en tyskspråkig BBC—sändning 1942 inrama en tysk varningsbild från samma år. Nedtill flankeras den fria franska rösten de Gaulle av tyska radio— reportrar, den ena i Oslos hamn i april 1940, den andre vid sändning från flygmaskin över England under ett bombangrepp. '

enskilde skall förhålla sig, äro de bästa medlen för att motverka ödesdigra ryk- teslaviner och paniktendenser, som lätt uppstå i samband med ett krigsutbrott.

Även det psykologiska försvaret har viktiga uppgifter för att minska den psykiska verkan av umbäranden och påfrestningar, som för många blir en oundviklig följd av kriget och dess härj- ningar. Vi måste vid krig räkna med knapphet på en del livsmedel och an- dra konsumtionsartiklar. Hjälp mot de besvär, som följa därav, kan ges ge- nom en brett lagd rådgivning om kon- sumtionsanpassning. Likaså kan det va- ra skäl att ge råd om de bästa sätten att avhjälpa eller minska andra svårigheter, t. ex. med uppvärmning och belysning.

Det kan ej nog understrykas, att de personal- och socialvårdande uppgif- terna i vidaste mening få en väsentlig betydelse under krig. Ur det psykolo- giska försvarets speciella synpunkter gäller det att främja verksamhet som ger den enskilde en känsla av att an- dra tänka på honom och att han bäres upp av den gemensamma solidariteten. Varje medborgargrupps krigsinsatser böra betonas i offentliga sammanhang.

I detta sammanhang bör också erin- ras om värdet under krig av andlig sti- mulans och avkoppling. Religiös och likartad verksamhet måste kunna fort- gå i erforderlig utsträckning. Det är ävenså av intresse för det psykologiska försvaret att möjligheter till såväl kul- turella förströelser som nöjen av mer profan karaktär stå till buds. Vid sidan av pressen, radion och filmen bli bland annat bokförsörjningen, teatern och musiken av betydelse.

Motåtgiirder under krig mot fientlig propaganda

Efter ett krigsutbrott blir det en hu- vuduppgift för det psykologiska försva- rets organ att med olika åtgärder mot-

verka fientlig propaganda, till vilken även propaganda utförd av inhemska sympatisörer och medlöpare får räknas.

Den första fråga som härvid uppkom- mer, gäller möjligheterna att göra det svårt för fienden att nå avsedda mot- tagare med sin propaganda.

Det är tekniskt möjligt att med störningssändare försvåra avlyssning av fientliga randradiosändningar. Det- ta var en vanlig metod under and- ra världskriget. Det skulle väcka stark misstänksamhet och opposition, om man i Sverige under fredstid sökte hindra fri information och opinionsbildning genom avsiktliga stör- ningar av radiosändningar. Motsvaran- de reaktioner kunna följa under krig, även om åtgärden riktar sig mot fient- lig verksamhet. Både av principiella och praktiska skäl är det tveksamt om vi böra tillgripa denna metod. Det är emellertid inte uteslutet att behovet av att hindra radiosändningar blir så stort, att betänkligheterna måste vika. Vilka dessa fall kunna bli, är svårt att förut- se. Närmast kan det väl komma att gäl- la åtgärder mot svart propaganda och särskilt mot falska sändningar, som låta lyssnaren tro, att de radierade uppgif- terna komma från officiellt svenskt håll. Med hänsyn till det sagda finner kommittén det vara skäl att tekniska förberedelser vidtagas för störnings- sändningar.

På sina håll i utlandet har man främ- jat tillverkning och införsel av appara- ter otjänliga för utlandsmottagning. I Sovjetunionen exempelvis hade 1947 omkring 80 procent av radiolyssnarna apparater, som voro trådanslutna till en centralmottagare (48, Inkeles s. 239). I Tyskland såldes under Hitlertiden s. k. Volksempfänger, vilka blott dögo till 10- kalmottagning. För "Sveriges del är det uteslutet att vidtaga sådana likriktande åtgärder.

Slutligen har man i flera länder sökt hindra främmande propaganda genom att förbjuda invånarna att lyssna till utländska stationer. Så var det i Tysk- land under andra världskriget. Det vi- sade sig, att tyskarna trots förbudet och den hårda regimen lyssnade flitigt till BBC's tyska sändningar. På andra håll har man utan att införa direkt förbud sökt avskräcka medborgarna från att lyssna. För kommittén är det uppen- bart, att ej ens under krig förbud att lyssna till utländska radiosändningar bör införas hos oss. Psykologiskt välmo— tiverad var förvisso den brittiska meto- den att i pressen ange tiderna för radio- propagandan från Tyskland.

Under krig kommer fientligt tryckt propagandamaterial väsentligen att spridas med hjälp av flyg. Flygblad och annat propagandamaterial, som nått marken, böra genom polisens, kommu- nala myndigheters och allmänhetens försorg hopsamlas och förstöras så långt det är möjligt. Att förbjuda en- skilda medborgare att läsa flygblad är lika litet att rekommendera som att för- bjuda radiolyssnande. Snarare skulle det i vissa fall kunna göra god verkan om man i tidningarna införde avtryck av flygblad, eventuellt med korta kom- pletterande sakupplysningar.

Vid sidan av radioutsändningar och flygblad förtjänar filmen uppmärksam- het, även om den sannolikt är viktigast som fientligt propagandamedel under tiden före ett krigsutbrott. Införseln av sådan film bör vid behov relativt lätt kunna kontrolleras och stoppas. Fram- ställning i Sverige av film tjänande främmande propaganda är föga sanno- lik under en krigssituation. Man får emellertid räkna med att inom lan- det såväl före som under ett krig fin- nas åtskilliga för den fientliga propa- gandan lämpliga filmer, äldre såväl som nyare. I den mån visning av sådana fil-

mer anses böra förbjudas torde detta kunna ske utan större administrativ om- gång.

Även om man söker hindra åtskilligt av den fientliga propagandan från att nå avsedd publik, så kommer svensk allmänhet att i avsevärd utsträckning få del av den, särskilt genom radion. Det blir därför en viktig uppgift för det psykologiska försvarets organ att i sam- arbete med publicitetsorganen och and- ra opinionsbildande faktorer söka för- hindra eller reducera effekten av den propaganda, som man inte kan eller inte vill utestänga.

I första hand bör man »vaccinera» befolkningen, så att den så långt som möjligt blir immun mot fientlig propa- ganda. Även om detta har skett i fred, måste åtgärderna för fullföljas och intensifieras efter ett krigsutbrott. Det blir då lättare att klargöra vad det är för främmande pro- paganda, som vi böra vara på vår vakt emot. Man kan säga vilka radiostatio- ner det gäller, man kan ange vilka te- man fienden och hans sympatisörer spela på och förklara vad dessa inne- bära. Särskilt viktigt blir det att upp- daga och för allmänheten avslöja olika fall av svart propaganda. En god ny- hetstjänst och tydliga deklarationer från myndigheterna om läget gör det svårt för fientlig propaganda att vinna tilltro och effekt.

Härnäst gäller det att motverka den för oss nedbrytande effekt, som fient- lig och därmed besläktad propaganda likväl kan ha fått. Om formerna för en sådan verksamhet kan sägas att mot- propaganda väl är nödvändig men att den i regel ej bör ta sig uttryck i di- rekta bemötanden av innehållet i fien— dens propaganda. Om man förnekar en icke uppenbar lögn, som fienden ut- sänt, ger man den ofta ökad spridning. Fienden tar gärna upp förnekandet och

immunisering

använder det för att återuppliva lögnen. När ett förnekande anses oundgängligt och det kan stundom vara fallet framföres det i regel bäst indirekt och utan hänvisning till den ursprungliga falska uppgiften. Direkt bemötande bör ske endast för att påvisa uppenbara oriktigheter och lögner. En saklig in- formation" om de frågor, som den fi- entliga propagandan berör, men utan direkt anknytning till denna, torde i re- gel vara bästa försvaret.

Åtgärder mot farliga rykten

Ett land i krig är ryktenas förlovade land. Det är mycket som står på spel för den enskilde, det är många viktiga saker som hända, och det är svårt att känna till de verkliga förhållandena. Rykten som finna särskilt god jordmån under krig, äro ofta sådana som ver- ka nedbrytande på motståndsandan. Rykten kunna också åstadkomma hin— dersamma störningar för militära ope- rationer. Exempel från olika krig visa att ryktenas destruktiva verkan kan bli mycket allvarlig. Det är uppen- barligen av vikt att så långt som möjligt hindra uppkomst och spridning av falska rykten samt att motverka deras skadliga inflytande.

Det finns två grundförutsättningar för uppkomsten av rykten. Den ena är att det skall vara fråga om något som har betydelse för individen, något som fångar hans intresse. Den andra är att han skall ha ingen eller endast bristfäl- lig kännedom om hur det verkligen för- håller sig med-den sak det gäller. Under krig blir det av olika skäl mycket van- ligt, att de uppgifter en person får om en sak, äro otillförlitliga, osäkra eller tvetydiga. Missuppfattningar, minnes- förändringar och oförmåga att ge kor— rekt uttryck åt en tanke eller en sak— uppgift svara för ursprunget till kan-

ske de flesta av' de s. k. spontana ryk- tena. Dessa brister i den intellektuella utrustningen medverka också till ett ryktes förvrängning under dess vand- ring från mun till mun.

Uppkomsten och spridningen av ryk- ten främjas av människans önskan att förstå och förenkla invecklade händel- seförlopp, att göra sig en schematisk bild av en mångtydig situation. Ryktet hjälper till att göra saker enklare än vad de i själva verket äro.

Ett annat förhållande av betydelse för uppkomsten av ett rykte är männi- skans behov av att få en yttre förkla— ring till egna känslor och en bekräftel- se på emotionellt betingade attityder. De känslor, som under krig främst be— teda jordmånen för rykten äro fruktan, besvikelse, illvilja och hat. Vetgirighet, för att inte säga nyfikenhet, samt öns- kan att visa sig bättre informerad än andra ha också sin betydelse.

Känner man sig helt allmänt rädd och osäker, så underlättar detta upp- komsten och spridningen av rykten. Man vill finna något påtagligt skäl för sin ängslan, och godtar då gärna ett rykte som till exempel uppger att det egna landets trupper lidit ett svårt ne- derlag. En sådan uppgift berättigar den ängslan som man hyser och som har sin egentliga grund i en allmän oro för vad som kan hända. Det blir desto lät- tare att tro på uppgifter om svåra för- luster för det egna försvaret, eftersom detaljerade uppgifter om egna förluster och skador ofta inte kunna offentlig- göras, åtminstone inte omedelbart.

Många människor äro otillfredsställ- da med sig själva och de flesta av dem vilja väl ogärna erkänna egna brister och försummelser ens för sig själva. En del gå omkring med en mer eller min- dre omedveten skuldkänsla. På samma sätt som den rädde vill finna en yttre orsak och'förklaring till sin rädsla, vil-

ja sådana människor med skuld- eller mindervärdeskänslor rikta sina känslor av ovilja och hat mot något i omvärl- den. Ofta kommer denna motvilja att rikta sig mot vissa grupper. Det kan gälla folkgrupper, såsom judarna, eller samhällsklasser, såsom »borgare» eller »arbetare», »kapitalister» eller »socialis- ter». Motviljan kan också riktas mot myndigheterna i allmänhet eller särskilt mot den sittande regeringen. Det är na- turligt att sådana människor äro spe- ciellt mottagliga för rykten som ge dem vatten på kvarnen i form av ofördelak- tiga uppgifter om de personer eller grupper som deras motvilja gäller.

I krig blir denna animositet ofta rik- tad mot fienden och kan då på en gång bli en hjälp genom att stärka viljan till motstånd och en fara genom att under- lätta tilltron till överdrivna uppgifter om fientliga motgångar. Men hatet och motviljan kan också gälla allierade na- tioner eller grupper inom det egna lan- det. Det säger sig självt att i sådana fall kunna ryktena få ytterst allvarliga följ- der genom att leda till splittring och söndring just när enighet och samarbe- te äro som mest nödvändiga.

Ängslan och avoghet främja de två slag av rykten som äro farligast under krig: skrämselrykten och hatrykten. Ett par andra former med viss betydelse äro vetgirighetsrykten och önskerykten. Man längtar efter fred och vill därför gärna tro på uppgifter om tecken till fientligheternas upphörande. Eller man tycker det är roligt att känna till sär- egna händelser, som endast få bruka ha vetskap om. En stor roll för sprid- ning av rykten spelar den benägenhet som många människor ha att för vän- ner och bekanta framstå som särskilt välunderrättade, att lysa med vad de uppsnappat på olika håll. Dessa män- niskor sprida tanklöst vidare ryk- ten som de ofta inte ens tro på själva.

Väg banas även för rykten, liksom för propaganda, när situationen är förvir- rad och mängtydig, när människorna äro dåligt orienterade och när de ha brist på förtroende för de officiella ny- heterna.

Att vi i Sverige äro långt ifrån im- muna mot rykten ens i fredstid få vi emellanåt exempel på. Belysande voro två ryktesfloder hösten 1951. Den ena rann upp och ebbade ut inom loppet av något dygn och grundade sig på en felaktig uppgift om förestående kaffe- ransonering. Den andra var mer lång- varig och mångförgrenad och rymde ett antal rykten om olyckor under arméns höstmanöver i Västergötland. I båda fallen fingo felaktiga eller överdrivna uppgifter en snabb och bred spridning.

Som exempel på att rykten av mera allvarlig karaktär kunna uppkomma och snabbt spridas även under fredliga förhållanden, när stämningsläget ej ä-r upprört, kan också nämnas att en dag i januari 1953 cirkulerade i en stad i Norrland ett rykte om att »ryssarna in— vaderat Nordnorge». Ryktet synes ha börjat med att någon på förmiddagen påstått att i en extra nyhetssändning i svenska radion klockan 9 meddelats. att »ryssarna sammandragit trupper intill norska gränsen» och att en ytterligare extra radiosändning var att vänta kloc- kan 11. Ryktet ändrades efter några timmar till att man i en extra radiout- sändning klockan 13 meddelat att »rys- sarna invaderat Nordnorge». I denna form vandrade det sedan genom åtskil- liga led inom loppet av någon timme.

Under krigstid och även under tid före ett anfall få vi räkna med såväl spontant uppkomna som av motstånda- ren avsiktligt utplanterade— rykten. De metoder, som fienden främst kan vän- tas anlita äro utsändningar på svenska

i den egna rundradion, utnyttjande av press och radio i neutrala länder samt utplantering genom agenter i Sverige.Det gäller för den enskilde medborgaren att vara på sin vakt mot ryktesspridning- en. Men han har behov av samhällets bistånd i form av olika motåtgärder. Möjligheterna att hindra sådan fient- lig ryktesspridning äro i stort sett de- samma som i fråga om propaganda.

Vilka åtgärder kunna eljest vidtagas för att minska riskerna för farliga ryk- ten?

Ju bättre informerad en person är, desto mindre är risken för att han fal- ler offer för felaktiga och vilseledande rykten. En fullgod nyhetstjänst, som snabbt och korrekt meddelar allt av in— tresse som rimligen kan publiceras, är det främsta försvarsmedlet. Det räcker inte med att allt vad som sägs är sant, den mottagande parten —— allmänheten måste också vara övertygad om att så är fallet, d. v. s. måste ha förtroende för nyhetsorganen och för de myndig- heter, som lämna ut nyheterna. Detta måste säkerställas under fred.

En andra åtgärd är att göra männi- skorna mera kritiska både mot sig själ— va och mot andra. Genom en ihärdig upplysningsverksamhet bör man söka göra klart för den enskilde individen, hur det kommer sig att rykten uppstå och att man så lätt tror på dem eller ändå ger dem spridning. Man bör ge råd om lämpliga sätt att kontrollera riktigheten av en uppgift. Man får dock inte gå för långt i uppmaningen till all- mänheten att vara kritisk. Följden kan bli att människor bli misstänksamma också i fråga om korrekta nyheter. En- bart lämpligt torde det däremot vara att få envar att förstå att han själv kan vara benägen att sätta tro till oriktiga rykten.Vidare kan man befordra den in- ställningen att det är asocialt och illo- jalt att Sprida rykten. Denna strävan

kan sammanlänkas med kampanjer om spionfara och tystnadsplikt.

Ytterligare utvägar kan man finna genom att tänka på vilka människor som särskilt lätt anamma och särskilt ivrigt sprida rykten. En viktig grupp är de syssolösa, som kunna ägna myc- ken tid och stort intresse åt löst prat och som också mer än många andra känna oro och ängslan och därigenom bli speciellt benägna att sätta tilltro till rykten. Platser, där flyktingar eller per- soner från utrymda städer eller land- områden inkvarterats, kunna därför lätt bli farliga rykteshärdar. Det är även med hänsyn härtill angeläget att bereda dessa människor sysselsättning och ar- bete.

För att motverka rykten, som ändock komma i omlopp, är återigen vederhäf- tig information det bästa. Här gäller i huvudsak vad som sagts om motåtgär- der mot fientlig propaganda.

Åtgärder mot falska meddelanden

Särskilt i samband med större anfall kommer fienden sannolikt att utsända falska meddelanden med syfte att orsa- ka kaos i trafik och samhällsliv och att skapa förvirring om det verkliga läget. Falska meddelanden kunna av fienden spridas med radions hjälp, antingen ge- nom att sända på samma våglängd som våra egna stationer för att få lyssnarna att tro att de höra svensk radio eller genom att begagna en »svart» sän- dare, vilken är mindre förtroendeingi- vande men inte utan verkan. Fienden kan också släppa ut sina falska medde- landen i flygblad, som ange sig kom— ma från svensk myndighet.

Verkan av sådana falska meddelan- den kan bli avsevärd. Även om de ej nå så många personer direkt, kunna de spridas vidare som en allt snabbare och allt kraftigare rykteslaviu. Att skadan kan bli stor, visar effekten av de falska

uppgifter tyskarna spredo i samband med sin offensiv mot Holland, Belgien och Frankrike i maj 1940.

Starka skäl tala alltså för att man iskall bereda sig att möta denna form av taktisk krigföring. Även om syftet inte främst är att direkt påverka mot— ståndsandan, så bör denna verksamhet, liksom ryktesspridningen, under alla omständigheter bekämpas av det psy— kologiska försvaret, som med hänsyn till metodens art bör äga de bästa för- utsättningarna härför. Vid sidan av hindrande åtgärder och uppmaningar till folk att vara på sin vakt kan man i vissa fall använda förhandsbesked, som förutse falska order och uppgifter och neutralisera deras verkan.

För bekämpande av falska meddelan— den är också en god och snabb nyhets- tjänst ett värdefullt hjälpmedel lik- som även klara, snabba och säkra or— dervägar.

Allmänt förebyggande är den under andra världskriget i Sverige utfärdade

och alltjämt gällande ordern, att varje meddelande om att motståndet skall nedläggas är falskt. Den gjordes bekant för alla svenskar genom massbroschy- ren »Om kriget kommer» och upprepas nu i denna broschyrs nya version.

*

Den här lämnade redogörelsen i sto- ra drag för de olika slag av psykisk påfrestning, som vårt folk kan bli utsatt för vid ett krig mot Sverige, ger lik- som redovisningen av de motåtgärder, som äro möjliga och nödvändiga, en bild av den mest väsentliga delen av ett svenskt psykologiskt försvars arbets- uppgifter, den som går ut på att bevara och stärka motståndsandan. Även om uppgifterna till stor del skola lösas under medverkan av olika allmänna och en- skilda organ, som redan nu finnas, stäl- las i krig stora krav på ledningen av det psykologiska försvaret. Den läm- nade översikten belyser också nödvän— digheten av förberedelse i fred.

Den amerikanske Radiostation i Europa

Hagel hver Dag de nenule Nyheder u; Kommentarer lll Vel— deulbegivenlledeme unit andet interna-n' Slof.

UDSENDEISER PM DANSKI K]. 1130. 21.15 paa 307. 267. 49. 41 0; 25 Meter VIA LONDON: Kl. 15.30 nu 49. 41, 25 05 19 Heter DIREKT]? FRA AMERIKAI KL 17.45. 20.00 pu WGEO 19.6 ll.

o Halla Norden! Hör talar Tyskland! Dagliga nyheter och kommentarer på : v e n ; ka:

18,30 Königsberg 291 m Weichsel _ 1339 rn 20.00 DXM 41,27 rn DXJ 41.44 rn 72.00 DXM 41,27 m

på d (1 n s k a:

18.12!) Bremen 395 m Friesland 1875 rn Weichsei 1339 m

på n o r : lr a: (program för siömön) _

0.30 DXJ 41,44 m DXC, 25,55 m

på finska:

17.30 Königsberg 291, m Weichsel 1339 rn DXM 41.27 m

på tyska: över alla tyska söndaro 4.30 vardagar 1 m 4 I'

Amerikas röst

l reportage. kommentarer. häl-ningar rn. ni. får N! 1 de popu- lln merikaaalu radioutaindningarna ögonhlickuktuella [lim- tar från dagen- Amerlka. Amerika anropar Sverige över london

varje tisdag. tand-: och lördag

kl. 19.45

pl vågllngderna 201. 41. 81 adl lB :.

&?

nu!: _| — Nu Nl in: duu toner bru-dee du att Ni (ut |- deu ur- Inurl— iu-h nanm-um | amp. pe uv. n. u. ut nu. :: mem. mwwwm kl. lm uu kl. Ol....

OWA UTEÄNDN'INGAR TILL SKANDINAWEN.

Luth "ATX” mn KC Nam WOW 19] 15 ” rrc—mo m um WEBO ; | 15 130 wd'u £: u in

Dagen V

Dagen D är över. Nu väntar världen otåligt på den nya stora dagen dagen V, vicwn dm. segerdagen. Den nalkas — för varje dag kom» mer den närmare.

Tack vare direkta förbindelser med alla fronter kan 'Londonradion ge Er högaktuella nyheter och spännande ögonvittnesskildringar. Dessutom lie- handlas cfterkrigsproblemen samt kulturella' och ekonomiska frågor. Man besvarar även brev

av allmänt intresse från lyssnarkrctsen — om Ni har något på hjärtat. skriv till BBC. Post- fack, Stockholm 10.

BBC.-s svenska program

Jinder dagligen

6. Nyhetstjänsten och pressen under krig

Dubbelsidig informationsfrihet, rätt att giva och att taga, är en av grund- valarna för det svenska samhället. Grundtanken är inskriven i första pa- ragrafen av Tryckfrihetsförordningens första kapitel, där det säges att tryck- friheten skall tjäna till säkerställande av fritt meningsutbyte och allsidig upp- lysning.

Den fria debatten och den ohind- rade nyhetsförmedlingen ha fått allt större betydelse i den mån medborgar- nas flertal i många stater har beretts avgörande inflytande på styrelsen samt i den mån de enskilda staternas poli— tiska och ekonomiska liv blivit allt star- kare beroende av och närmare förbun- det med andra staters förhållanden och åtgärder. Till det växande behovet av orientering genom information och kommentar bidra också de alltmer för- bättrade tekniska möjligheterna att ge- nom massdistribution av nyhets- och propagandamaterial påverka de stora människomassorna.

I Sverige är det för närvarande sörjt ganska väl för att de enskilda medbor- garna kunna få del av inhemska och utländska nyheter samt kommentarer till dessa. Egentliga hinder erbjuda en- dast avskärmningsåtgärderna i vissa länder med statsdirigerad press.

Under krig, då behovet av informa- tion ökas, är det ur både samhällets

och individens synpunkt angeläget att upprätthålla de olika publicitetsorga- nens verksamhet så långt som detta överhuvudtaget låter sig göra.

I utredningens direktiv har det re- dan framhållits att de åtgärder som i vårt land främst ankomma på det psy- kologiska försvaret synas böra avse för det första den direkta nyhetstjänsten och för det andra upplysande propa- ganda inåt och utåt. »Det förnämsta medlet mot den fientliga propagandan måste», heter det i direktiven, >>in en omedelbar och vederhäftig upplysning, som kan motverka riskerna för panik och självuppgivelse. Tillhandahållandet av nyheter och informationer, på vil- kas objektivitet och sanningsenlighet allmänheten känner sig kunna lita, måste ingå som ett väsentligt led i den- na upplysningsverksamhet.»

Det är utan tvivel av vital betydelse för motståndsandans vidmakthållande i en demokratisk stat under krig, att med- borgarna —— helst genom sina vanliga nyhetskällor som de känna och hysa förtroende för få snabba, fylliga och sanningsenliga nyheter både om själva krigshändelserna och om de politiska och ekonomiska förändringar, som äga rum under kriget. Men även övriga de- lar av det samhälleliga och mänskliga livet måste belysas genom nyhetstjäns- ten. Och begreppet nyheter får inte fat-

Här återges radioannonser offentliggjorda i Sverige under andra världskriget. Den tyska är hämtad ur Tyska röster, den amerikanska och den engelska ur dagspressen. Yankee Doodle-annonsen återges efter en dansk soldattidning, publicerad i Sverige.

tas snävt. Nyheter äro inte bara uppgif- ter om nyss timade händelser och de- ras bakgrund utan också uppgifter om opinionslägen, om politiska och ekono- miska bedömanden samt om åsikter i skilda ämnen.

Det är även av vital betydelse för motståndsandans bevarande och stär- kande att den offentliga, efter menings- riktningar och individuella uppfatt- ningar skiftande debatten under krig får fullföljas i de i fred verksamma publicitetsorganen utan att åläggas andra hämningar än dem som betingas dels av oundgängliga sekretesskrav, dels av nödvändigheten att hindra en för- rädisk propaganda. Även under krig skall en tidning — inom de gränser som lagen utstakar ostraffat kunna framföra kritik mot rikets ledning samt mot samhällets tjänstemän och förtro- endemän. Detta är den svenska tryck- frihetens innebörd, och det är icke an- ledning att med hänsyn till krigets krav påyrka någon ändring.

Det är i första hand dagstidningarna som sörja för nyhetstjänst och opi- nionsbildning. Information och kom- mentar av betydelse för medborgarnas inställning ges ej blott i seriös form. Ofta kan ett kåserande inlägg i en tid— nings lättare spalter få större inflytan- de på en stor läsekrets än den mest grundliga redogörelse och mest väl övervägda kommentar. Det är sålunda betydelsefullt att även den lätta texten får tillräckligt utrymme under krig och att humor och ironi inte vingklippas; detta både därför att de tala till många och därför att många just under på- frestningarna ha stort behov av för- ströelse om de skola kunna hålla ut.

Även de illustrerade veckotidningar- na öva stort inflytande på opinionen. Genom sina bilder ge de ofta redan i fred betydelsefulla bidrag till nyhets—

tjänsten. Under krig komma bildrepor- tagen säkerligen att tilldra sig ännu större intresse. Artiklar, som kommen- tera nyligen inträffade händelser eller som ge översikter över aktuella pro- blemställningar, förekomma ofta i veckopressen. Även den lättare under- hållning, som ges genom veckopressen, kommer att ha sin stora betydelse i krig. Härom gäller till fullo vad som nyss sagts om den lättare texten i dags- tidningarna.

Bevarad rörelsefrihet behöva också de olika slagen av seriösa facktidskrif- ter, om de skola kunna fylla sin inte minst under ett krig viktiga uppgift som nyhetsförmedlare på specialområ- den och som opinionsbildare i en slu- ten krets. Fackpressen har under senare tid undergått en betydande utveckling, både tekniskt och redaktionellt, och vissa fackbetonade tidskrifter ha stora upplagor och utöva ett betydande in- flytande. Vid sidan av sitt fackstoff innehålla de ofta allmänna artiklar av stort värde. Särskilt medverka flera tidskrifter, utgivna av fackliga och ekonomiska organisationer, genom all- mänt orienterande artiklar till opini- onsbildningen även utanför sina olika specialområden.

Det är sålunda av den största bety- delse att inte endast dagspressen utan även veckotidningar och tidskrifter så långt det är möjligt kunna upprätthålla sin verksamhet och nå fram till sina olika läsekretsar under krig. Det är överhuvudtaget av vikt, att friheten att informera, kommentera och kritisera alltjämt är en realitet och att detta står klart för alla. Om denna uppfattning skulle undergrävas, skulle bland all— mänheten skapas ett underlag för miss- tro mot statens och försvarets ledning samt en groningsgrund för rykten av olika slag. Detta skulle en fiende kunna utnyttja för sina syften.

Vad nu sagts får emellertid icke skymma bort det faktum att det under krig också är nödvändigt att vid ny- hetsförmedlingcn iaktta en sådan åter- hållsamhet, att uppgifter, som kunna vara till gagn för fienden, icke utan särskilda skäl spridas genom pressen eller andra organ för nyhetsförmed- lingen. Åtgärder måste därför under krig eller vid omedelbar fara för krigs- utbrott vidtagas för att åstadkomma den nödvändiga återhållsamheten. Dessa åt- gärder böra emellertid så utformas att framför allt pressens betydelse för den fria och oberoende opinionsbildningen i landet icke äventyras. Hithörande frå- gor behandlas i kapitel 7.

På senare tid har rundradion kom- mit att vid sidan av pressen spela en allt större roll som nyhetsförmedlare och i viss mån som debattforum. An- talet regelbundna nyhetssändningar har ökats undan för undan och därut- över förekomma flera programpunkter av nyhetskaraktär. I dagens eko sändas dagsaktuella reportage från in- och utlandet samt överblickar över det dagspolitiska läget i olika delar av världen. I utrikeskrönikor och riksdags- reportage ges även besked om nyligen timade händelser. Politiska diskussio- ner och aktuella debatter inom skilda områden inta en framträdande plats på radioprogrammet.

Möjligheten att genom rundradion omedelbart nå kontakt med snart sagt varje invånare i landet ger radion en särskild betydelse som spridare av ny- heter och andra informationer i kritiska och allvarliga lägen, såsom vid ett krigs- utbrott. Det är oundgängligen nödvän- digt att radioverksamheten kan fortgå under krig och att åtgärder, i den mån så icke redan skett, vidtas för att un- (lanröja de hinder som kunna uppkom- ma härför.

Trots rundradions starka utveckling är pressen alltjämt den främsta bära- ren hådc av den fria nyhetstjänsten och av den fria, differentierade debatt, vilka gemensamt möjliggöra en fri, det vill säga icke dirigerad opinionsbild- ning. Den världsvida och ändock till nästan varje ort utsträckta organisatio- nen för nyhetsinsamling och nyhets— förmedling står fortfarande främst i pressens tjänst och finansieras främst av pressen. Som forum för den offent- liga debatten har pressen icke kunnat ersättas av något senare tillkommet massmedium. Under ett krig och i ett skärpt läge blir pressens alltid viktiga roll som förmedlare av offentlig infor- mation ännu mera betydelsefull.

Det blir därför en synnerligen viktig uppgift för samhället att vidtaga åtgär- der för att underlätta och möjliggöra nyhetstjänstens upprätthållande och tidningarnas utgivning under krig trots de svårigheter och hinder härför, som kunna uppkomma genom fiendens åt- göranden eller genom egna försvarsåt- gärder. Dessa av kriget vållade svårig- heter, vilka här nedan bli närmare be- rörda, kunna bli mycket hindersamma och kunna i många fall inte övervinnas av de drabbade organen och deras or- ganisationer med egen kraft. Nyhets— insamlingen och tidningarnas framställ- ning äro av självklara skäl koncentre- rade till de sårbara och som mål ut- satta tätorterna -— de största nyhets- förmedlarna och de största redaktio- nerna och officinerna till de största och mest sårbara städerna. De olika kom- munikationsmedlen, som äro oundgäng- liga för press- och radioverksamheten, äro även mål för fientliga angrepp och bli dessutom i stor utsträckning tagna i anspråk för militära eller andra för- svarsviktiga behov. Den för nyhetsin- samlingen och för pressens vägledande .insats nödvändiga kontakten med stats-

ledningen och annan ledande verksam- het försvåras än mer om viktiga stats- organ utflyttas från huvudstaden och andra utsatta orter till spridda och bätt- re skyddade platser.

Redan i fred måste en rad åtgärder företagas eller förberedas för att sä- kerställa nyhetsförbindelserna, för att trygga tidningarnas råvarutillgång, tek- niska produktion och distribution samt för att möjliggöra den redaktionella personalens arbete i fortsatt kontakt med de nyhets- och informationskällor, vartill de behöva ha tillgång för att själva kunna upplysa och kommentera. Av yttersta Vikt är att trygga de enskil- da tidningarnas egen verksamhet för att undvika en likriktande koncentration till några få organ.

Kommittén vill ännu en gång under- stryka den fundamentala betydelse för vidmakthållandet av befolkningens mot- ståndskraft och motståndsvilja, som pressen och radion komma att ha un- der krig. Deras verksamhet är därför av den största vikt inte endast för det psykologiska försvaret och dess organ utan för hela det samlade riksförsva- ret. Ett nära samarbete måste etableras mellan det psykologiska försvaret och de olika publicitetsorganen. Deras ge- mensamma strävan måste i främsta rummet vara positiv och avse att i så stor utsträckning som möjligt vidmakt- hålla de nyhetsförmedlande organens och pressens fria funktion. Samarbetet får överhuvudtaget icke erhålla sådan karaktär, att pressens och radions folk endast komma att känna sig som för- medlare av myndigheternas önskemål och intentioner i stället för som före- gångsmän för kunskapsspridning och fri opinionsbildning. Publicitetsorganen måste därför mötas med öppet förtro- ende från myndigheternas sida, ett för- troende, som måste utgå från den upp- fattningen att den som arbetar inom

nyhetsförmedling och opinionsbildning själv är med i krigsansträngningen och kämpar på det viktiga frontavsnitt som har att hos medborgarna skydda och bevara viljan till motstånd och före- satsen att hålla ut till det yttersta.

En oundgänglig förutsättning för ett förtroendefullt samarbete är att de en- skilda tidningarna känna sitt ansvar och ständigt ha för ögonen den särskil- da betydelse som deras nyhetstjänst och. opinionsbildande verksamhet ha under orostider.

Nyhetsanskatfning och nyhetsförmed- liugifred

En undersökning av vilka åtgärder som erfordras för att i krig understödja den fria nyhetsförmedlingen och pres— sen måste utgå- från fredsorganisatio- nen. Denna omfattande, invecklade och ömtåliga apparat belyses här endast i stora drag.

Den svenska dagspressen omfattade vid ingången av 1953 omkring 235 dagstidningar. Den sammanlagda upp— lagan var under första hälften av 1952 3,5 miljoner exemplar. Rikspressen sva— rade för omkring 1,7 miljoner, varav ungefär 1125 000 föllo på Stockholm, 370000 på Göteborg och 200000 på Malmö. Den opinionsundersökning som utförts för kommittén har visat att 43 procent av de tillfrågade läsa endast landsortstidningar, 18 procent både riks- och landsortstidningar samt om- kring 36 procent endast rikstidningar. Även om rikspressen vunnit allt stör- re spridning, vilken möjliggjorts ge- nom förbättrade distributionsmedel, så intar landsortspressen, som siff- rorna visa, fortfarande'en stark ställ- fning. Denna landsortspressens bety- delse torde komma att bli än större under krig på grund av svårigheterna att då snabbt distribuera över längre avstånd. Härtill komma andra omstän-

digheter, som till följd av rikspressens koncentration kunna drabba denna hår- dare än landsortspressen, nämligen skador på officiner, brist på papper och arbetskraft.

Dagstidningarna skaffa sig material från många olika källor och samla i ganska stor omfattning nyheter och ar- tikelstoff med hjälp av egna medarbe- tare. Flera större tidningar ha egna korrespondenter utomlands, som i regel tclefonera in sina nyheter. Åtskilliga tidningar ha tillgång till utländska tid- ningars nyhetsmaterial, som förmedlas genom telefon eller telex. Bortsett från lokala nyheter få många landsortstid- ningar en stor del av sitt material från någon eller några byråer i Stockholm. Detta gäller om både utlands-, riks- och huvudstadsnyheter och om specialartik- lar av olika slag. De politiska partier- nas pressbyråer tillhandahålla även cir- kulärledare och pressklipp, som utnytt- jas av många landsortstidningar.

Veckopressen anlitar icke i nämn- värd grad nyhetsbyråernas material, ehuru deras nyhetsförmedling är ett nödvändigt underlag även för en del veckotidningars verksamhet. I gengäld äro de alla och särskilt de aktuella bild- tidningarna stora kunder hos bildby- råer och reporterfotografer. Med hjälp av egna medarbetare och fotografer samla särskilt bildtidningarna stoff till sina stora specialartiklar.

Den svenska rundradion arbetar vid si- dan av TT-nyheterna även med aktuella nyhetsreportage, upptagna genom egna medarbetare inom och utom landet.Des— sa reportage överföras ofta till Radio- tjänst per tråd — från Amerika dock på kortvåg. Också skiv- eller bandupptag- ning på platsen för reportaget förekom- mer i stor utsträckning.

Även om dagstidningarna genom sina redaktioner, lokalredaktioner och kor-

respondenter inhämta och bearbeta ett omfattande nyhetsmaterial, spela ny- hetsbyråerna för flertalet tidningar en väsentlig roll såsom nyhetsanskaffare, vilken som regel är större ju mindre tidningarna äro. Av utlandsnyheter in— nehåller en stor del av pressen enbart vad som levererats av byråer.

Bland nyhetsbyråerna intar Tidning— arnas Telegrambyrå en särställning. Den är vår enda större inhemska ny- hetsbyrå av allmän karaktär. Byrån äges av dagspressen och har till sin främsta uppgift att betjäna denna. Om— kring 150 tidningsföretag, represente— rande cirka 215 dagstidningar, äro abonnenter på TT:s material. Andra svenska nyhetsbyråer äro Högerpres- sens nyhetsbyrå, Arbetarpressens Stock- holms—redaktion och Pressens Repor— tagebyrå. De två förstnämnda abonnera på TT:s nyhetsmaterial och erbjuda väsentligen artikeltjänst. Pressens Rc- portagebyrå, som ägs av ett tjugotal borgerliga landsortstidningar, betjänar omkring 90 landsortstidningar med verkreportage. Dessa tre 'byråer göra dessutom specialreportage huvudsakli- gen i egenskap av Stockholmsredaktio- ner för sina abonnenter. De ha telex— förbindelse med en del av sina kunder.

Vid sidan av TT verkar som förmed- lare av nyheter från utlandet Associated Press, AP, och United Press, UP. Des- sa amerikanska företags filialer i Stock- holm ha egna teleprinterförbindelser med utlandet. Sammanlagt abonnera ett 60-tal tidningar på dessa byråers ma- terial, vilket de huvudsakligen få per telex.

Den centrala nyhetsförmedlaren till svensk press liksom till Radiotjänst _— är Tidningarnas Telegrambyrå.

För förmedling av nyheter från ut- landet samarbetar TT med utländska byråer, främst med Reuters'i London. Nyhetsmaterialet kommer huvudsakli-

gen på en teleprinterlinje London— Haag —— Frankfurt —— Hamburg Kö- penhamn —— Stockholm 0510. Det om- fattar nyhetsmaterial från hela världen. En liknande nyhetsservice får TT på en teleprinterlinje från Paris, f. n. försöks- vis, från den franska nyhetsbyrån Agen- ce France Presse, AFP. TT samarbetar vidare med övriga nordiska byråer, vil- ka stå i ständig kontakt med varandra per teleprinter. TT byter även nyheter per teleprinter med de holländska (ANP), belgiska (Belga) och schweizis- ka (ATS) nyhetsbyråerna. Den tyska byrån Deutsche Presse Agentur, DPA, levererar tyskt nyhetsmaterial till TT.

Större, för den svenska allmänheten särskilt viktiga händelser, bevakar TT med egna utsända medarbetare. TT får slutligen vanligen per luftpost nyheter av speciellt svenskt intresse från ett 20- tal nyhetsmeddelare på skilda platser utomlands.

TT är även utrustad för mottagning av utlandsnyheter per 5. k. radio-Hell från Reuters, DPA, NTB samt Tass m.fl. östeuropeiska byråer. Denna Hell-appa- rat är en värdefull reserv.

TT mottager dagligen över 50 000 ord från utlandet på teleprinter. Här- av föras omkring 10 000 vidare till svenska pressen. Med telefon, telegram och post mottas endast en mycket liten del av utlandsmaterialet.

I Stockholm, Göteborg och Malmö samlar TT sitt svenska nyhetsmaterial genom eget reportage av heltidsanställ- da medarbetare. I landsorten i övrigt svara tidningarna kontraktsenligt för att TT får allt nyhetsmaterial av riks- intresse. Vanligen är en medarbetare på varje tidningsredaktion korrespon- dent till TT. Materialet telefoneras eller sänds per telex till Stockholms-kontoret direkt eller via någon av filialerna i Göteborg, Malmö och Sundsvall.

TT sändersina nyheter till omkring

125 tidningsföretag per teleprinter och till ett 25-tal per telefon. Stockholms- tidningar få dagligen c:a 28000 ord och landsortstidningar omkring 24 000 ord.

Särskilda bildbyråer förmedla bilder och stå därvid i förbindelse med stora bildkoncerner. Tidningarna anskaffa dessutom själva bilder genom egna fo- tografer eller genom firmor för repor— tagefotografering, vilka både ta emot beställningar och erbjuda egna hild- reportage. De tekniska möjligheterna att överföra bilder på avstånd äro goda. De kunna sändas med trådtelegraf, med radiotelegraf eller med trans- portabla apparater, som kopplas till telefonnätet; särskilt den sista metoden utnyttjas flitigt av tidningarna som ta emot bilden direkt i en apparat på re- daktionen.

Betydelsefull ur svensk synpunkt är även nyltelsförmedlingen lill utIandel från vårt land. Denna behandlas i ka- pitel 9.

Åtgärder för att:]!lotverka förbindelse- svårighetema under krig

Under ett krig utsättas alla teleför— bindelser för ökad belastning. Förbin- delsemedlens kapacitet kan även mins- kas genom av fienden företagna åtgär— der. För nyhetstjänsten är det av stor vikt att teleförbindelserna så vitt möj- ligt hållas vid makt och att tidningar och telegrambyråer ges sådan prioritet, att nyhetsmaterialet kan inskaffas och föras vidare till redaktionerna. Det är även nödvändigt att tillgodose behovet av teleförbindelser för nyhetsförmed- lingen till utlandet.

Vid krig mot Sverige måste vi räkna med att en övervägande del av våra teleprinterförbindelser med utlandet kan avskäras. Möjligheterna att få in

nyheterna med telefon och telegraf be- gränsas även. Det blir då nödvändigt för TT att för huvuddelen av utlands- materialet övergå till annat mottag- ningssätt, främst till radio-Hell. Det kan också bli nödvändigt att i stor omfatt- ning ta upp utländska rundradiosänd- ningar. En omställning till Hell-mottag- ning är en relativt enkel åtgärd för TT. För utvidgning av rundradiomottagning- en kunna däremot förberedelser erford- ras, som både ta tid och kräva kostnader. Frågan om TT:s radiomottagning bör ses i samband med frågan om radio- avlyssning för det psykologiska försva- ret och för andra statsmyndigheter.

För de tidningar, som under krig vilja ha egna utlandskorrespondenter eller från andra källor mottaga eget ut- landsmaterial, bli svårigheterna stora. Rapporter från egna korrespondenter kunna förmodligen endast i mindre ut- sträckning befordras snabbt via telefon eller telegraf. Det som inte nödvändigt- vis måste komma fort fram, får vanligen skickas med posten. Det blir emellertid en betydelsefull uppgift för det psyko- logiska försvarets ledning att, så långt det är möjligt, medverka till att även enskilda tidningar kunna upprätthålla egen nyhetsförmedling från främmande länder. Bli deras nyhetssändningar ide- ligen så försenade, att de vid framkoms- ten upphört att innehålla nyheter, så är detta en nackdel inte bara för den en- skilda tidningen utan också för upplys- ningstjänsten i dess helhet.

Även för upprätthållande av de inre teleförbindelserna för nyhetsförmed- ling krävas särskilda åtgärder. TT:s teleprinternät måste hållas i funktion med all kraft. Förberedelser i fred krä- vas härför liksom för den omläggning av förbindelserna, som kan bli nödvän- dig om riksstyrelsen byter uppehålls- ort.

Reservmöjligheter måste även ordnas

för den händelse trådförbindelserna skulle avbrytas. Ur beredskapssynpunkt böra därför genom telegrafverket vid- tas åtgärder för att TT under krig skall ha tillgång till en Hell-sändare med er- forderlig räckvidd. Likaså bör tillgång— en till ett antal Hell-mottagare för pla- cering på olika orter i landet säkerstäl- las. Sådana mottagare behövas i första hand på TT:s filialer. Det är även ett önskemål att på vissa större orter utan TT-filial tidningarna kunna gemensamt disponera en mottagare.

En andra möjlighet, som kan bli en värdefull yttersta reserv, är att använ- da rundradion för särskilda nyhets- sändningar till tidningarna. Detta är en tekniskt lätt genomförbar metod. Sänd- ningarna kunna utan nämnvärd kostnad tas upp på ljudupptagningsapparater. Metoden har ur pressens synpunkt den nackdelen att sändningar med talad text kunna avlyssnas av allmänheten, vilket får till följd minskat nyhetsvärde. Me- toden tar dessutom i anspråk sänd- ningstid, som väl behöves för andra. ändamål. När andra möjligheter slå slint måste dock denna utväg anlitas. God beredskap kräver därför att varje tidning har möjlighet att ta upp ny- hetssändningar i rundradio. Med hän- syn till risken att eltillförseln ej funge- rar tillfredsställande måste tidningarna som en sista möjlighet ha tillgång till batterimottagare.

För närvarande finnes ett formellt hinder för denna metod. Med stöd av 3 ?; Kungl. kungörelsen den 17 juni 1943 angående rätt att inneha radio- mottagningsapparat har telegrafstyrel- sen meddelat vissa villkor enligt vilka det är förbjudet att genom vidarebe- fordran eller reproduktion kommersiellt utnyttja nyhetsmaterial, som utsändes från svenska rundradiostationer. Erfor- derliga ändringar i dessa villkor böra lätt kunna genomföras.

De flesta ägna sällan en tanke åt att tidningsframställningen vid sidan av den journalistiska insatsen även är en industriell produktion med ofta stora maskinella anläggningar och stort be- hov av råvaror för en drift som icke får avbrytas. Denna stora, ömtåliga och svårersättliga apparat kan under ett krig utsättas för skador och störningar, som inte kunna repareras utan stor tidsutdräkt och som därför äventyra nyhetstjänsten och de opinionsbildande insatserna, om ej i förväg åtgärder ha vidtagits för att övervinna svårig- heterna.

I tidningarnas planering för krigs- förhållanden böra självfallet ingå åtgär- der för skydd mot skadegörelse. Fien- den har intresse av att slå sönder vår nyhetstjänst. Det gäller därför att skyd- da sig både mot luftanfall och sabotage. Tidningsföretagen och pressorganisa- tionerna få här främst samarbeta med civilförsvaret. Vid sidan av vanliga skyddsåtgärder i form av bevakning, brandskydd o. s. v. kan det vara skäl att skapa reservarkiv genom mikrofoto- grafering.

Erfarenheterna från Storbritannien visa att pressens verksamhet genom gott samarbete och smidig anpassning kan upprätthållas även under svåra yttre förhållanden. Trots att många tidning- ars tryckerier eller redaktionslokaler utsattes för avsevärda skador eller helt förstördes och oaktat tidningarna fingo arbeta med en till det yttersta nedsku- ren personaluppsättning samt brist på tidningspapper och andra förnödenhe— ter gjorde sig starkt gällande, kunde

tidningarna fortsätta att utkomma, om än med betydligt reducerat Sidantal. Den hjälpsamhet och det tillmötesgå- ende som från andra tidningars sida visades tidningsföretag som kommit i svårigheter voro utomordentligt stora. Konkurrenssynpunkterna sattes i såda- na fall åsido och tryckningen ägde rum på andra tidningars pressar. Vikten av att tidningarna kommo ut i vanlig ord- ning ansågs vara så stor, att det inträf- fade att tryckeripersonalen fortsatte att arbeta även när icke exploderade bom- ber lågo utanför tryckeriet. Detta före- bildliga samarbete har fått en intres- sant belysning i Leonard Fletchers »They never failed» (33), som redogör för den engelska provinspressens verk- samhet under andra världskriget.

Det viktigaste problem som för vårt vidkommande måste lösas i fråga om pressens tekniska försvarsberedskap är att så långt möjligt säkerställa utgivan— det av en tidning även sedan dess offi- cin skadats eller förstörts genom krigs- handling. Särskilt är behovet av reserv- tryckplatser vitalt för rikspressen. Men samma behov kan uppkomma för prak- tiskt taget varje tidning i landet. Att förbereda särskilda reservtryckerier, avsedda att tas i bruk först sedan det ordinarie tryckeriet skadats, erbjuder med hänsyn till kostnaderna icke nå— gon framkomlig väg. I- likhet med vad fallet var i England måste behovet av reservtryckplatser i första hand till- godoses genom samarbete mellan tid- ningsföretagen. I mån av möjlighet kunna även enskilda civiltryckerier komma till användning. Det nödvän- diga samarbetet mellan de olika tid-

Filmen utnyttjades för att stärka den inre fronten och för att framkalla sympati eller skräck i neutrala länder. »Mrs Miniver» är ett känt exempel på moralstärkande, sympati- väckande film. I mitten en bild ur den amerikanska Bataan-filmen, som vill skildra soldatens dygder. Nedtill bilder ur den skrämmande tyska Polenfilmen »Feuertaufe) och den sovjetryska »Marschen mot Berlin».

Mm ;taen nan amet".

KAR CHA T le

ningsföretagen måste i första hand om- fatta tidningar som ha samma utgiv- ningsort. I andra hand måste en över- flyttning av tidningsproduktionen till annan ort vara förberedd. Vid plan- läggningen bör här utgångspunkten vara att varje tidning i det längsta skall bevara sin egenart även om den måste tryckas eller redigeras i en annan tid- nings lokaler. Också om innehållet un- der sådana förhållanden delvis kanske måste bli detsamma för två eller flera tidningar böra de så länge det över- huvudtaget är möjligt bevara sina namn och vad som kan bibehållas av olikheter i utstyrsel och uppställning. Att upprätthålla en tidnings identitet är av vikt inte bara för företaget utan också för läsarnas förtroendefulla in- ställning och därmed för det psykolo- giska försvaret. Endast i ett synner- ligen beträngt läge bör man inrikta sig på att utge en gemensam tidning. I yttersta nödfall får man nöja sig med att tillgripa de enklaste medel såsom att lokalt sprida smärre nyhetsmedde- landen, mångfaldigade på det sätt som kan stå till buds t. ex. genom stencile- ring.

I tidningsledningarna torde man all- mänt hysa den meningen att alterna- tiva tryckningsmöjligheter äro erforder- liga under krigstid. Hittills har man likväl blott i obetydlig omfattning pla- nerat härför.

Kommittén finner dct angeläget att pressen genomför en krigsplanering på detta område med olika alternativ och att härvid en samordning sker med hänsynstagande till olika orters och tidningars behov. Det krävs ett rörligt system, som medger att tillgängliga re-

surser utnyttjas av de företag som bäst behöva dem. Vid de lokala överlägg- ningar som bli nödvändiga bör man även överväga den ömtåliga frågan om att utge en gemensam tidning i yttersta nödfall.

Även för vecko- och fackpressen bö- ra nödlösningar planeras. I många fall kan vid sådana provisorier de olika tidningarnas tekniska utstyrsel ej be- varas, enär antalet pressar av här ifrå- gakommande speciella typer är be- gränsat.

En beaktansvärd beredskapsåtgärd har vidtagits av den engelska tidningen Times, som nyligen anskaffat en flytt- bar tidningsofficin med sätteri och tryckeri samt med en kapacitet på 12 500 exemplar om 8 fyrspaltiga sidor i timmen. Radiotelefon förbinder de på olika bilar fördelade enheterna och t. o. m. sättning kan ske via radio. En dieselanläggning producerar erforderlig elkraft. Monteringstiden för anläggning- en är två timmar.

Pressen är i hög grad beroende av att ha tillgång till reservdelar, grafiska utensilier och grafisk förbrukningsma— teriel. Till mycket stor del införas dessa varor från utlandet. En ökad la- gerhållning är önskvärd, då nuvarande lagerhållning ej är tillräcklig för att tillgodose beredskapsbehoven. Vid för- beredande undersökningar har det vi- sat sig föreligga svårigheter av ekono- misk natur för att få till stånd erfor- derlig ökning av lagren. Det torde när- mast ankomma på riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att i sam- råd med branschorganisationer medver- ka till att nödiga åtgärder vidtas.

Pinnarna drevo frontpropaganda med både bild och ord. Här ses en pamflett om »Den kalla dödens famn» och ett bildblad med texten: »Du fryser snart ihjäl, så vill ju ditt befäl». Rysk propaganda illustreras av en bild, där framför en tidningssida med döds- annonser en finsk soldat ryckes från de sina av Hitler. Bildtexten lyder: »Finske man, vill du gå i döden för Hitlers slauvälde?»

Försörjningen med tidningspapper kan väntas erbjuda viktiga problem. Man får särskilt räkna med svårigheter för tillräcklig och kontinuerlig tillför— sel från pappersbruken och fram till tidningsofficinerna, som vanligen inte ligga inne med några större lager. Det kan förtjäna anmärkas att redan nu under fred har anhopningen av järn- vägstransporter medfört att det ibland har varit svårt att genomföra pappers- transporter enligt uppgjorda planer. Dagstidningarnas lager motsvara ofta blott fjorton dagars förbrukning, ett få- tal företag ha lager för omkring en månad.

Med hänsyn till dessa förhållanden är det angeläget att tidningarna i be- redskapssyfte öka sina lager. Lagren hos tidningarna böra motsvara minst tre till fyra veckors förbrukning. En utgångspunkt för bedömningen är att lagren måste räcka under de veckor transportapparaten vid en mobilisering kan beräknas vara särskilt ansträngd.

De tidningsföretag, vilkas lager ur beredskapssynpunkt äro för små, böra överväga att öka dem. Kommittén är dock medveten om de svårigheter av ekonomisk art som möta härför. Pap- perspriserna äro höga. Dessutom har man även att beakta investeringshäm- mande inverkningar av skattclagstift- ningen. Då tidningarnas Sidantal under senare år av olika skäl reducerats, kan man ej heller gärna tänka sig att lager- ökningen åstadkommes genom begräns- ning av pappersåtgången.

I samband med åtgärder för de en- skilda tidningsföretagens beredskaps- lagring kan det vara anledning att överväga uppläggande vid beredskap eller ett skärpt läge av flera lager inom tryckorten för att därigenom minska riskerna för totalförstöring.

Med hänsyn särskilt till tidningspap- persbrukens belägenhet är det vidare

angeläget att upprätta ett antal depå— lager på olika platser inom landet. Kommittén är icke beredd att ge ett definitivt förslag i denna del. Det är dock naturligt att staten medverkar här liksom i fråga om lagring av andra krigsviktiga förnödenheter. En möjlig- het vore att riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap träffade avtal med tidningsföretag om överlagring. Sådant avtal bör även omfatta åtagande om teknisk omsättning, då tidningspapper med hänsyn till risken för kvalitetsför- sämring icke bör lagras under längre tid än omkring ett år.

Även om dessa riktlinjer för att trygga tidningarnas tillgång till papper under krig fullföljas, blir det med all sannolikhet nödvändigt att vid krig av- sevärt minska tidningarnas Sidantal. Denna nackdel kompenseras i viss mån genom minskning av åtskillig fredstida materiel, såsom sportnyheter, annonser m. m. Det måste i regel vara viktigare att kunna vidmakthålla upplagesiffror- na än sidantalet.

Också för vecko- och facktidningarna med deras stora och mera differentie- rade pappersbehov bör planmässig bc- redskapslagring komma till stånd. Även här får man utgå från en väsentlig in- skränkning av sidantalet.

Dagstidningarnas samtliga tryckpres- sar och nästan alla deras sättmaskiner drivas med elektrisk kraft. Det är an- geläget att tidningarna vid ransonering av elström få prioritet vid sidan av andra krigsviktiga förbrukare. Åtgärder härför ha redan vidtagits. Med hänsyn till de stora riskerna för avbrott i strömtillförseln under krig är det vi- dare av vikt att undersöka vilka re- servkraftmöjligheter som finnas eller kunna åstadkommas. Endast i mindre omfattning finnas centrala reservkraft- verk i de olika tryckorterna. Med hän-

syn till kostnaderna för tillräckligt stora aggregat kan det inte gärna bli tal om någon allmän anskaffning av dieselanläggningar för tidningarna. Det vore dock önskvärt om tidningarna på en ort gemensamt eller, i en del fall, större företag för egen räkning vidtaga åtgärder för att säkerställa denna möj- lighet till reservkraft.

Tidningarna förbruka icke obetyd- liga kvantiteter olja och bensin. Med hänsyn till sannolik omläggning av tidningsdistributionen under krig får man räkna med att behovet av dessa importvaror då stiger. Kommittén vill understryka vikten av att pressen, trots den knapphet på dessa drivmedel som ett krig medför, erhåller en sådan till- delning att framställningen och distri- butionen av tidningar icke hindras. Åt- gärder för att ge tidningsföretagen viss prioritet beträffande dessa varor ha även vidtagits.

Även andra frågor rörande distribu— tionen av tidningar måste lösas. Trans- port och utdelning till dagstidningar- nas abonnenter sker dels genom post- verket, dels i företagens egen regi. Före- tagen svara även för en del av lösnum— merdistributionen, som i övrigt hand- has av AB Svenska Pressbyrån, ett av tidningarna ägt företag. Inskränkningar i den civila järnvägstrafiken bli ofrån- komliga under krig och även vägtra— fiken blir omlagd. Störningar och bin— der genom olika krigshandlingar kunna ytterligare försena distributionen. Även utbärningcn kan stöta på svårigheter såväl på tidningarnas utgivningsorter som annorstädes. I viss utsträckning får man räkna med att låta prenume- ranterna hämta sin tidning på bestämda platser.

Det är tydligt att åtskillig planlägg- ning under fred behövs för att så smi-

digt som möjligt lösa de olika distri- butionsproblemen. Åtskilliga svårighe- ter böra kunna övervinnas genom sam- arbete mellan pressen, pressbyrån, postverket och de olika trafikorganen. Tydligt är att distributionen under krig i hög grad måste bygga på samkörning mellan tidningsföretagen, liksom att hi- tar i stor utsträckning böra användas för regionala transporter. Betydande svårigheter kunna väntas för distribu- tion av abonnerade tidningar till per- soner, som lämnat hemorten i samband med utrymningsåtgärder. I planlägg- ningen i denna det bör även civilför- svarsstyrelsen medverka.

Tidningarnas arbetskraftproblem under krig

De nyhetsförmedlande organen äro ett betydelsefullt led i rikets försvar, vars behov av material och personal inte får eftersättas. Det är nödvändigt att tid- ningarna vid mobilisering få behålla för verksamheten oundgängligen erforder- lig arbetskraft eller, i andra hand, _få tillgång till användbara ersättare för personal, som måste mobiliseras. Pres- sen bör i fråga om arbetskraft liksom i fråga om andra betingelser för verk- samheten jämställas med krigsviktiga industrier.

Det är särskilt betydelsefullt att vik- tig personal icke inkallas vid ett krigs- utbrott och sedan liempcrmitteras. För dagspressen innebär själva krigsutbrot- tet en stark ökning av arbetet, bland annat för att till allmänheten sprida en mängd besked från myndigheterna. Det är också av den största vikt för det psykologiska försvaret att nyhets- tjänsten kan fungera tillfredsställande i detta påfrestande läge. Tidningarna måste ha en härför avpassad personal— uppsättning.

En undersökning har visat att en av- sevärd del av de vid tidningsföretagen

anställda äro män i värnpliktsåldern. Särskilt gäller detta den redaktionella och tekniska personalen. Möjligheterna att reducera personalens storlek för driften under krig måste givetvis ut, nyttjas i full utsträckning, men dessa möjligheter torde vara tämligen be- gränsade just för de nämnda två kate- gorierna och detta även om tidningens omfång minskas. Svårigheterna att in- samla och kontrollera artikelstoff samt kraven på koncentration och på åter- hållsamhet av säkerhetsskäl föra med sig att det redaktionella arbetet kommer att ta mycken tid även om texten får mindre omfång. I fråga om den teknis— ka personalen råder redan nu brist på arbetskraft, vilket medfört övertidsar- bete och rationaliseringsåtgärder.

Vid beräkning av erforderlig perso- nal för krigsförhållanden bör man un- dersöka möjligheterna till ökad ratio- nalisering genom teknisk samdrift mel- lan tidningar på samma ort. Man får vidare utgå från att ökad arbetsinsats möjliggörs bland annat genom dispens från en del föreskrifter i arbetstids- och arbetarskyddslagarna samt i kol- lektivavtalen.

Åtgärder ha vidtagits för att möj- liggöra erforderliga uppskov från mi- litärtjänstgöring för personal vid dags- tidningarna liksom för att uppnå att personalen inte tas i anspråk för så- dana civilförsvarsuppgifter, som skulle hindra deras yrkesutövning. Plane- ringsåtgärder behöva vidtagas ej blott vid tidningsföretagen utan även vid samverkande företag som nyhetsbyråer, viktigare bildbyråer och Svenska press- byrån.

Rundradions inhemska nyhetstjänst under krig

Rundradions betydelse för nyhets- tjänsten i ett krig blir, såsom tidigare framhållits, synnerligen stor. Särskilt

under dagarna kring ett krigsutbrott och i andra skickelsedigra skeden kom- ma med all sannolikhet medborgarna att i första hand söka sig till radion för att snabbt få veta vad som händer. En lång- sam och ofullständig nyhetstjänst i den svenska radion skulle kunna locka lyss- narna att finna ersättning i fiendens sändningar på svenskt språk.

Enligt en mellan Kungl. Maj:t och AB Radiotjänst träffad överenskommelse om rundradions programverksamhet skall för nyhetskommunikéerna i för- sta hand utnyttjas material som till- handahålles av Tidningarnas Telegram- byrå. TTzs nyhetssändningar, som på— gått oavbrutet sedan 1924, ha tillvunnit sig allmän tilltro för vederhäftighet och avlyssnas regelbundet av de flesta män- niskor. Det är angeläget att radions ny- hetsutsändningar under krig behålla sin nuvarande karaktär och att det allt— så även då heter »Nyheter från TT».

Antalet dagliga nyhetssändningar är för närvarande fem. Många komma sä- kerligen att kräva ökat antal sändning- ar under krig. Ett sådant önskemål måste i och för sig anses berättigat un- der skickelsedigra tider, då allmänhe- ten uppenbarligen med ett intensivt in- tresse kommer att följa den allmänna händelseutvecklingen. Att antalet fas- ta nyhetssändningar bör ökas vid ett krigsutbrott och dagarna när- mast däromkring är också självklart. Man måste därjämte under dessa da- gar räkna med ett flertal extra nyhets— meddelanden i radio för att snabbt ge information om lägets utveckling eller om viktigare beslut och tilldragelser.

Så snart den första spänningsfyllda tiden passerats kunna emellertid skäl tala för en viss återgång till ett mindre antal nyhetssändningar per dag. Hur betydelsefullt det än är att medborgarna erhålla snabb informa- tion, så får mot detta vägas angelägen-

heten av att allmänheten även under krigstid kan få nödvändig psykisk av- spänning och vila och icke ständigt och jämt oroas av täta nyhetssändningar i radio. Synpunkter av denna natur böra beaktas vid planeringen av rundradions verksamhet i krig.

Beträffande tidpunkterna för nyhets- sändningarna måste hänsyn tagas till de förändringar i livsföringen som komma att föranledas av krigsförhål- landena. Behovet av att gå tidigt till sängs kommer säkerligen att göra sig starkt gällande. Arbetstiden kommer för de flesta att vara längre och arbets- förhållandena komma att vara mera pressande än under fred. Befolkning- en, framför allt i större tätorter, kan of- ta få nattsömnen störd av fientlig luft- verksamhet. Dessa förhållanden kunna medföra ett önskemål om att den sista nyhetssändningen på dagen förlägges någon timma tidigare än vad för när- varande är fallet. För att så sker talar också den omständigheten, att högkvar- terets dagliga kommunikéer säkerligen icke kunna färdigställas å sådan tid, att de kunna inflyta i sjunyheterna. In- tresset hos allmänheten kommer därför att koncentreras till den senare ny- hetssändningen och denna bör då icke vara förlagd alltför sent på kvällen.

Härutöver synes i fråga om nyhets- sändningarna i radio endast böra fram- hållas önskemålen om att de göras åt- skilligt fylligare än under fredstid och att de återgiva även tidningarnas kom- mentarer och uttalanden i viktigare frå— gor, som ha särskild betydelse för opi- nionsbildningen i landet.

Uppehåll i eller förseningar av ordi- narie nyhetssändningar kunna under krig lätt väcka oro. Det är därför en viktig beredskapsuppgift att säkerställa snabba förbindelser mellan TT och Radiotjänst för olika förläggningsal- ternativ.

De av Radiotjänsts egen personal re- digerade programpunkterna av nyhets- karaktär få under krig ökad betydelse. Sannolikt är även att deras omfattning växer. Särskilt intresse tilldra sig de rena krigsreportagen, även innefattan- de civilförsvarets insatser, samt över- sikter av den militära, politiska och ekonomiska utvecklingen. Äterutsänd- ningar och referat av viktiga anföran- den i utländsk radio kunna också bli väsentliga programpunkter. Vissa svå- righeter att åstadkomma en del av dessa program kunna uppstå. Till stor del ligga svårigheterna på telekom- munikationsplanet. Det kan till exem- pel bli besvärligt att få fram dagsrap- porter och reportage från utlandet och att genomföra och snabbt överföra in- hemska reportage. Badions män befin- na sig här i ungefär samma läge som pressens och det är lika angeläget att bevara radions möjligheter att fram- ställa nyhetsmässiga program som att bevara tidningarnas möjligheter till ny- hetsanskaffning. Radion har dock ett försteg i samarbetet med utländska ra- dioföretag för översändande av rappor- ter och reportage och för utbyte av program.

I vissa lägen kan det bli önskvärt att ordna en lokal nyhetstjänst genom ra- dion. Det kan gälla platser eller områ- den, där till följd av skador och trans- porthinder tidningar ej kunna fram- ställas eller dit de ej kunna sändas till— räckligt snabbt. Det blir i sådana fall lämpligt att Radiotjänst i samarbete med TT och lokalpressen samlar lokalt ny- hetsstoff och sänder ut detta i kommu- nikéer vid sidan av riksprogrammet.

Nyhetsförbindelserna mellan myndigheter och publicitetsorgan under krig

Hur omsorgsfulla och omfattande tek- niska förberedelser som än vidtagas för att bemästra de svårigheter som krig-

föringen kommer att vålla pressens och telegrambyråernas verksamhet, så mås- te man ändock räkna med betydande hinder för nyhetsförmedlingen och det redaktionella arbetet överhuvud. Det blir nödvändigt att finna sig till rätta under långt mindre gynnsamma om— ständigheter än de i fred normala. Det- ta gäller för all verksamhet men det gäller i eminent grad för den fria ny- hetsförmedlingen, som har behov av stor rörlighet och fri och snabb tillgång till olika nyhetskällor.

För nyhetsförmedlingen och för den insiktsfulla kommentaren i pressen upp- stå väsentliga svårigheter, om riksled- ningen förflyttas från huvudstaden och sprides ut över ett område, där uppe- hållsorterna äro hemliga och där det icke är möjligt att på i fred normalt sätt snabbt ta kontakt med regeringsle- damöter, departement och centrala myndigheter av olika slag. Man kan in- te längre ringa upp ett statsråd för att göra en hastig fråga i telefon, man kan inte utan vidare göra honomiett besök på eller utanför mottagningstiden, kan inte få fatt i vare sig generaldirektör eller byråchef för ett samtal eller i ver- kets registrator för att få se på några offentliga handlingar, utredningar och beslut. Några verk kan man kanske allt- jämt nå på gamla eller icke hemlig— hållna platser, men ju mera betydelse- fullt ett verk är desto strängare blir sekretessen kring detsamma.

En sådan isolering bleve under alla förhållanden en katastrof för både sta- tens styrelse och för den tidningslä- sande och i radion lyssnande all- mänheten. Under ett krig skulle den bli dubbelt kännbar, ty då mångfaldi- gas behovet av kontakt mellan stats- ledning och ämbetsverk å ena sidan och medborgarna å den andra.

Det är därför nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att trots svårig-

heternaIVidmakthålla kontakten mellan statsmyndigheterna och publicitetsorga- nen. Man måste skapa kontaktorgan på öppen ort, där representanter för de viktigaste statsverksamheterna nås av publicitetsorganen och själva nå dem. Där kunna frågor ställas och be- svaras, där kunna nödvändiga kontak- ter etableras, friktioner utjämnas och missförstånd undanröjas.

Det är emellertid icke praktiskt att alla dolda myndigheter var för sig etablera öppna kontaktorgan. Detta skul- le bli svårt att överblicka och på ömse' håll personalslukande. För flertalet statliga myndigheter är det lämpligt att kontakten förmedlas genom ett centralt kontaktorgan. För vissa av dem så- som t. ex. högkvarteret kan det lik— väl vara motiverat att upprätthålla egna kontaktorgan, dock i anslutning till det centrala organet och i nära samverkan med detta. Gemensamt kunna till exem- pel det centrala organet och det mili- tära vidta åtgärder för publicisters be- sök i stridsområden.

Det ligger i sakens natur att detta centrala kontaktorgan ingår i det psy- kologiska försvarets ledning, för vars egen räkning det även upprätthåller omedelbar kontakt med representanter för publicitetsorganen. Man måste för— utsätta att i anslutning till kontaktor- ganet stationeras svenska och utländska representanter för de olika publicitets- verksamheterna. Anordningar måste finnas för att hysa och förpläga dem, liksom också för att snabbt vidarebe- fordra deras meddelanden. Särskilda anordningar äro nödvändiga för att i alla lägen vidmakthålla en nära och snabb kontakt mellan statsledningen och sådana ur svensk synpunkt centrala publicitetsorgan som TT och Radio— tjänst.

Det är emellertid av vikt att i Sverige verksamma utländska nyhetsbyråer icke

kunna

ställas i efterhand, när det gäller ny- hetsmaterial av intresse för dem och deras kunder. Om det också, såsom ovan antytts, är nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att upprätthålla TT:s såsom den viktigaste nyhets- byrån förbindelsemöjligheter är det dock betydelsefullt att TT inte får nå- gon monopolställning på den inhemska nyhetsmarknadcn. Varje uniform ny- hetsförmedling är olycklig även om den är aldrig så korrekt.

För det psykologiska försvaret blir det en viktig uppgift att motverka och övervinna överdrivet sekretessnit. Man måste räkna med att under krig den del av administrationen, som har ett mera direkt sammanhang med krigsan- strängningen, önskar undanhålla upp— gifter för att hindra dem från att kom- ma till fiendens kännedom och att den därför ofta blir föga benägen att lämna ut uppgifter för publicering eller gör detta blott med överdriven återhållsam- het. Detta är en förståelig inställning hos (lem som främst äro inriktade på sin egen speciella uppgift i försvars- ansträngningen. Man kan inte vänta sig att ens tjänstemän med en hög pla- cering i administrationen utan vidare skola ha full förståelse för vikten av en så fyllig och omfattande publicering som möjligt. Det psykologiska försva- rets ledning måste därför vara beredd att vid behov sätta in ett kraftigt och målmedvetet arbete på att förmå myn- digheter och enskilda tjänstemän att lämna ut alla de uppgifter som intres— sera publicitetsorganen och som rim- ligen kunna offentliggöras.

Å andra sidan komma myndigheter— na under ett krig att av egen fri vilja vara viktiga och rikt givande nyhets- källor. Främst gäller detta politiska ny- heter, nyheter om krigshändelserna och krigsansträngningen, om folkförsörj- ningen och om vården av utbombade

och evakuerade. De dagliga krigskom- munikéerna, som böra vara gemensäm- ma för militärt försvar och civilför- svar, intaga en särställning. De måste komma regelbundet utan varje oroande försening och distribueras samtidigt till alla nyhetsförmedlare. Regering och myndigheter komma att i olika sam- manhang sända ut kommunikéer. Le- dande personer komma att göra utta- landen, som böra spridas snabbt och till vida kretsar. Ämbetsverk kunna vän— da sig till allmänheten med praktiska upplysningar och med mer eller mindre reklammässiga maningar. För all den- na aktiva nyhetstjänst bör det psyko- logiska försvarets ledning kunna tjäna som en förmedlande, stundom pådri- vande central.

* Pressens och hela nyhetsförmed- lingens viktiga uppgifter under ett krig, (le svårigheter som krigsförhål— landena kunna bereda verksamheten och de åtgärder som kunna vidtas för att övervinna svårigheterna ha här skildrats i stora drag.

Det statliga upplysningsorganet, som enligt kommitténs förslag skall fin- nas under krig, skall gentemot pressen och övriga publicitetsorgan framför allt vara ett serviccorgan för nyhetsförmed- ling i ordets vidaste mening. Denna förmedling skall inte endast ta sig ut- tryck i att verket utfärdar kommunikéer och medverkar när statsledningen öns- kar göra offentliga uttalanden utan också genom att det hjälper pressen, radion och nyhetsbyråerna att själva skaffa sig nyhetsmaterial genom att un- derlätta kontakt med regeringen, med ämbetsverk och med enskilda ämbets- män samt genom att ordna besök på platser som icke äro fritt tillgängliga.

En del av de beredskapsåtgärder som äro påkallade kunna och höra utföras med egna krafter av de olika företagen

var för sig eller gemensamt. I samför- stånd med kommittén har Svenska Tid- ningsutgivareföreningen i samverkan med Tidningarnas arbetsgivareförening och Arbetarpressens samorganisation våren 1952 tillsatt Pressens beredskaps- kommitté med uppdrag att fungera dels som rådgivande och utredande organ åt tidningarna, dels som gemensamt kontaktorgan till vederbörligen myndig- heter. Tillkomsten av denna kommitté, som redan har utfört ett avsevärt ar- bete, är att hälsa med tillfredsställelse. Den omfattar även en del av vecko- oc'r fackpressen, men det är ett önske-

mål att ett gemensamt organ för all dags-, vecko- och fackpress kommer till stånd.

Många nödvändiga beredskapsåtgär- der i fred och många åtgärder för ny- hetsförmedlingens och hela pressverk- samhetens upprätthållande under krig kunna bäst genomföras och förberedas under ett fortlöpande och förtroende- fullt samarbete mellan staten och en- skilda verksamheter. Målet för deras samverkan bör vara att den grundval för vårt samhällsskick, som det fria or- det utgör, skall förbli bärfast även un- der de hårdaste påfrestningar.

Finska flygblad från andra världskriget. Det översta ger sig sken av att vara ryskt: »Da'lig mat, tunna kappor, pappers-skor, den som ej stupar fryser ihjäl. Stalin har saqt att vi ej önska en tumsbredd mark. Låt oss gå hem.» I mitten Iovas flygare 10 000 dollar och fri genomfart om de ge sig med sin flygmaskin. Den understa talar till omringade: »Döden är säker, enda chansen är att ge sig, fångar få mat, tobak, te och varma rum.»

Toaapmgn öoägu, oöeau y nac noc'mue,mn- nen y uac xyaue. oöyas y uac xap'rounan, & ecnn non omen ue ympemb 'ro uopoa uoryönr. Ha Koti qopr nam uponaaau K&K myxam :; wy- auux öoao'rax. Beal. cnoanxo paa cam C'raJum aan ronopm: ”nu omlott nnan qymoti aewm ae xomu". Hoåneu nomoi! llonoasuo nonoenuu!

KPACJl ET!

I'lpennoacenue:

Tan Kau nu annen. Tro nu ue no coömeunony menanmo nonan Gou- öuujb öeaaatuurnux meuuum " meren " pnapymaemb Gemma mnmnua paöo-mx. To Mu npomarnm 1660

10.000 nomlapos " upome mm ennöonuull npoean nu |, _, a mo6y|o crpany. no c ymonuen. Tl'l'l "bl namnen mulen. om om ||| Ill-W. I on"-”lll" II II onan-en |! eunonmll ! men.

CBPOCB BOMBBI B MOPB. casual! nocanky nu om nu nnumx mep. upummaurenbuo a mona-pe or öepam u nonan oö'naucb )( Rouy nuöo ua namn): mac'ren.

l'lPEll'FlBlfl I:)TOT .llMCT HOMV Jll/lBO ll3 OMHCHl/IX BJIACTEPI M Tbl flOJ'lyLll/llllh BCE. l'l'l'O TEBF. BHECb HPEHHOHCEHO

HpaCHoapmenubl !

Bu n'(/IJLMIUW en BCL'A (vw/mn Kaan/hm denn axpyJ/cmaluee nar: (mmm LlCuIGL'mDI nu'rm'n' 11 ml "uh.!" Hllllhlll dum. npuöurm/mu'm [!?/W .nu (Me/mm axpyn/cmuun.

C autumn [.uepmwv mmm .»amu " denn: oc'llluNy/m'll 6:33 mwmqu, nar .»n' rnnrwn "Hmmm Ill/UH

liv./ley (SUN Bam/:x numapwueu y.»!("u c'namurh mmm." mu- ruöox om (ME/)”)". y Har IIA' ffa/MINI" (lo—mma, (lamm muåuu. wall. 11 om: Muuym a Im'IIJIhM' nwwiucmmx. llome axa/mmm” eohnu om: .uozy/n sepuymm'u K (061: Hll porlar-ty.

/7EPEXO/7HTE )KE HA Hill/[y C'I'OPOHY/i fnul/wine, nu-aduamm- u. CJIABAHTECI) B IUI/SH Tal-'HAL cnomöo.u du [narr/nr uawy )!(TllJHb, _ .nu ur xomuu "po/mimmi, auuzy upon».

ConaaTu 4--ov"1 (Dmlcxois apMMn.

7. Återhållsamhet vid publicering i krig

Vikten av att värna det fria ordet har i vårt land föranlett särskild lag- stiftning, som tryggar tryckfriheten men också fastslår ansvaret för inne- hållet i tryckta skrifter. Tryckfriheten, som är en väsentlig del av yttrandefri- heten, är liksom denna ej utan in- skränkning. Undantag göras för att skydda enskilda och allmänna intres— sen. Bestraffning av ärekränkning och uppvigling äro exempel på sådana in- skränkningar. Ingripande sker också i fall då intet uppsåt att skada förelig- ger. Så sker vid obehörig befattning med hemlig uppgift, vars uppenbarande kan vålla men för rikets säkerhet.

I krig råder i princip samma tryck- frihet som i fred. Statsmakterna ha an— sett att tryckfriheten icke utan tving- ande skäl skall inskränkas och ha ut- gått från att behovet av skärpt sekre- tess under krig kan tillgodoses med bi- behållande av rätten att utan förhands— granskning eller tillstånd meddela sak— uppgifter och uttala åsikter.

För det psykologiska försvaret är det av grundläggande betydelse att den fria nyhetsförmedlingen och den fria opi— nionsbildningen bevaras oförkränkta under krigstid. Men ur samtliga för- svarsverksamheters synpunkt — även det psykologiska försvarets är det även av vikt att under krig skärpt åter- hållsamhet iakttas rörande uppgifter som kunna bli till hjälp för fienden. Samtidigt med att behovet av sekretess ökas, kommer under krig nyhetstjänsten att koncentreras just på sådana områ-

den som rymma förhållanden av intres- se för fienden. Lika angeläget som det är att finna en ordning, som gör det möjligt för pressen och övriga publici- tetsorgan att under krig iaktta erfor- derlig återhållsamhet, lika angeläget är det att denna ordning utformas så, att den ej lägger onödiga hinder i vägen för den fria nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen.

Obligatorisk förhandscensur har till- lämpats i många länder och har i åtskil- liga fall utnyttjats inte bara för att hind- ra sekretessbrott utan också för att di- rigera opinionsbildningen. När som hos oss avsikten är att bevara en fri och obunden information, är förhandscen- sur icke tänkbar. Dessbättre saknas ej exempel på att frivillig rådfrågning kan leda till erforderlig återhållsamhet ifrå- ga om förhållanden som böra hållas hemliga —— utan att fri nyhetsförmed- ling och yttrandefrihet äventyras.

Kommittén har haft att utreda frå- gor angående det psykologiska försva- ret och i sammanhang därmed infor- mationsväsendet under krig och andra utomordentliga förhållanden. Med hän- syn härtill har det främst varit åter- hållsamhet vid publicering genom press, film och radio som legat inom ramen för utredningen. Praktiska skäl tala för att låta de åtgärder som kunna befinnas behövliga för pressens del med eventuella modifikationer omfatta även andra slag av tryckta skrifter.

I fråga om filmen finnes en statlig censur som tar hänsyn till krav på sek-

retess av säkerhetsskäl. Filmcensuren i allmänhet har nyligen varit föremål för utredning av 1949 års filmkommitté (141, Filmcensurens Betänkande I; SOU 1951: 16), varför här endast vissa sam- ordningsfrågor skola upptas. I film- utredningen föreslås bland annat att den obligatoriska filmgranskningen skall kvarstå och att i frågor som röra rikets säkerhet liksom hittills försvars- staben bör avgöra om film får godkän- nas för visning.

Erfarenheter av frivillig rådfrågning i krigförande länder

I Sovjetunionen och Tyskland stod under andra världskriget pressen, lik- som radion, under ständig statlig led- ning in i minsta detalj. I båda rikena voro tidningsledarna och deras medar- betare i realiteten statens och partiets strängt disciplinerade tjänstemän. I Frankrike ställdes de fria tidningarna vid krigsutbrottet under statlig kon- troll.

I Storbritannien och Förenta staterna genomfördes däremot den erforderliga återhållsamheten i ett i stort sett myc- ket fritt samarbete mellan publicitets— organen och myndigheterna. Ehuru den form av frivilligt samarbete, som man där tillämpade, på engelska benämndes >>censorship>>, torde den på svenska lämpligen kunna benämnas med termen »frivillig rådfrågning», som redan har vunnit burskap.

I Storbritannien hade informationsde- partementet, Ministry of Information, bland annat att förhindra spridning av uppgifter som kunde vara av värde för fiendens krigföring och som inte kunde förmodas nå honom på andra vägar.

Medan censur av pressmeddelanden till utlandet var obligatorisk, kunde den inhemska pressen frivilligt underkasta sig kontroll. Tidningarna inbjödos att

för inhämtande av auktoritativa råd underställa presscensuravdelningen ar- tiklar, som kunde innehålla uppgifter av värde för fiendens krigföring. Tid- ningarna voro icke lagligen skyldiga att följa censurens råd. Enligt »De- fence Regulations», som utgjorde en allmän förordning rörande rikets för- svar, var det ett brott att publicera eller till fienden befordra upplysningar, som kunde vara av värde för krigföringen. Inrikesministern kunde i anledning av sådant brott efter varning anställa åtal. Han ägde vidare rätt att förbjuda tid- nings utgivande. Tidningarna hade följ- aktligen intresse av att få och följa presscensuravdelningens råd. Det har framhållits såsom mycket betydelse- fullt, att den enskilde tidningsutgivaren själv bestämde, om han skulle rådfråga censuren och om han skulle följa dess råd. Det hände att tidningar icke följde givna råd och likväl icke åtalades. När en tidning fått råd och följt detta, var myndigheten ansvarig, icke tidningen.

Från informationsministeriet utsän- des till pressen en handledning, »De- fence Notices», som angav vilka äm- nen. som inte borde bli föremål för pub— licitet utan föregående granskning, samt vilka allmänna principer, som borde iakttagas. Denna handledning utarbeta- des i samråd med en presskommitté.

»Defence Notices» reviderades perio- diskt, alltid i samråd med pressens krisråd, Newspaper Emergency Coun- cil, som bestod av representanter för Newspaper Proprietor Association, Newspaper Society, Periodical and Trade Press och Scottish Newspapers- Owners Society.

Kontrollen över radioprogrammen handhades av tjänstemän i det brittiska radioföretaget, British Broadcasting Corporation, BBC, vilka utsågos till ombud för informationsdepartementets eensuravdelning. De följde i sin verk-

samhet de anvisningar och föreskrifter rörande kontrollen, som utfärdades av censuravdelningen. I praktiken innebar detta att BBC genom sina egna tjänste- män kontrollerade radioprogrammen. Intet sändes utan att ha blivit grans- kat. Så kallade »switch censors», också från BBC, följde sändningarna och kun- de bryta vid avvikelse från det godkända manuskriptet. Tveksamma frågor hän- skötos till informationsdepartementets censuravdelning. Militära uppgifter och kommentarer bedömdes alltid ur mili- tär sekretessynpunkt av militära censo- rer, som tjänstgjorde på BBC men icke tillhörde dess personal.

Erfarenheten av dessa olika, på frivil- lighet grundade kontrollmetoder, upp- ges ha varit god.

I Förenta staterna, där man redan under första världskriget med framgång praktiserat ett fritt samarbete mellan press och censurmyndighet, begagnades samma metod under andra världskri— get. Till skillnad från Storbritannien var censurverksamheten under andra världskriget inte samordnad med infor- mationsverksamheten.

Efter angreppet på Pearl Harbour ut- färdades »First War Powers' Act», som bland annat gav presidenten befogen- het att införa censur över alla medde- landen mellan Förenta staterna och ut- landet. Omedelbart därefter inrättades Office of Censorship, som fick till uppgift att dels censurera postförsän- delser och telegram mellan Förenta staterna och utlandet, dels utverka pres- sens och radions frivilliga medverkan till att undanhålla fienden upplysning- ar av värde för honom. Post- och tele- gramcensuren, som var censur i ordets egentliga mening, krävde en väldig orga- nisation med 14 000 hastigt rekryterade censorer. Den andra uppgiften, som var rådgivning och inte censur i vanlig me-

ning, blev den ömtåligaste. Verksamhe- ten måste bygga på ömsesidig förståel- se. Censurchef blev en erfaren tidnings— man. President Roosevelt yttrade i detta sammanhang: »Alla amerikaner avsky censur lika väl som de avsky krig. Men erfarenheten för denna och alla andra nationer har visat att censur till viss grad är nödvändig i krigstid, och vi äro i krig. Det väsentliga är att de for- mer av censur som äro nödvändiga skötas effektivt och i samklang med vå- ra fria institutioners bästa intressen.» (13, s. 179). Något tidigare hade presi- denten framlagt två huvudregler för pressen: de nyheter som publicerades måste vara sanna och det som medde— lades fick inte vara fienden till någon hjälp.

Den frivilliga censurens princip var att press och radio i tveksamma fall skulle rådfråga Office of Censorship beträffande publicering av nyhetsmate- rial från icke officiell källa. Till ledning utfärdades två anvisningar, >>Code of Wartime Practices for the American Press» och »Code of Wartime Practices for American Broadcasters», av vilka den för radion var strängast.

Erfarna tidningsmän, samtidigt inte mer än ett dussin, arbetade i press- avdelningen med att besvara förfråg- ningar och ge råd rörande tolkningen av de anvisningar Office of Censorship utarbetat. De fingo icke göra invänd— ningar mot offentliggörande av åsikter och kritik utan måste helt inrikta sig på att undanhålla fienden farliga upp- lysningar om fakta. Anvisningarna vo- ro, säger censurchefen Price, fullstän- digt värdelösa utan ömsesidigt förtro- ende (93, Dateline Washington, s. 214). De fingo sitt värde genom att vara ac- cepterade av pressen.

Vid sidan av pressavdelningen fanns ett råd, Advisory Board. Det bestod av representanter för pressorganisatio-

nerna och sammanträdde två gånger om året. Rådets medverkan ökade tydligen pressens förståelse för den frivilliga censurens betydelse ur säkerhetssyn- punkL

Den frivilliga presscensuren upphör- de omedelbart efter Japans kapitulation. I intet enda bevisbart fall hade då, en— ligt dess chef, någon tidning eller tid- skrift med uppsåt handlat i strid mot någon hemställan av censuren (93, Da- teline Washington, s. 217).

Chefen för radioavdelningen utsågs första gången av en kommitté av radio- män ur olika grenar av rundradions verksamhet. Avdelningen hade ingen motsvarighet till pressavdelningens Advisory Board. Censurens råd följ- des i huvudsak av de omkring 900 ra- diostationerna, även när riktigheten av censurens bedömning ifrågasattes. Nå- gon laglig möjlighet att förhindra över- trädelser fanns icke. När olämpliga uppgifter meddelats i radion, påpeka- des detta i brev. Någon skyldighet att i förväg visa manuskript fanns ej och sändningarna följdes endast stickprovs- vis. Ett undantag utgjorde kortvågssänd— ningarna till utlandet, som i förväg granskades i manuskript. Utsändningar på främmande språk övervakades. Sär- skilda anvisningar gällde för dem.

Det frivilliga samarbetet har av båda parter betecknats som lyckligt. Oaktat åtskilliga pressmän visste besked, bröts icke sekretessen kring angreppet mot Nordafrika. kring tiden för landstig- ningen i Normandie eller kring atom- bomben. Förtjänsten av framgången till- skrives bland annat personbesättningen på de ledande posterna. Som gagnelig för samarbetet framhålles också den amerikanska strävan att begränsa verk- samheten till att avse sakuppgifter rö— rande kriget och krigföringen och att undvika alla hänvändelser i fråga om åsikter.

Rådgivningsverksamhet i neutrala länder under andra världskriget

Även Sverige fick under andra världs- kriget praktisk erfarenhet av frivillig rådfrågning. Det fick också Schweiz. I båda länderna fick verksamheten sin karaktär av att de voro neutrala och att de levde under ett tryck från Tysk- land, som kändes särskilt starkt sedan länderna blivit praktiskt taget inringa- de.

I Schweiz ökades det tyska trycket därigenom att befolkningens stora fler- tal talar tyska och flertalet tidningar ut- ges på tyska. Schweiz blev därför ett särskilt lockande mål för nazistisk pro- paganda. Tyskspråkiga tidningars ny- hetsurval och antinazistiska kommenta- rer uppfattades som särskilt utmanande och farliga ur nazistisk synpunkt. I Sve— rige skärptes den redan förut starka avogheten mot nazismen genom de tys— ka överfallen på Danmark och Norge och genom den behandling ockupations- makten lät de norska och danska folken undergå.

På båda hållen var strävan icke blott att skydda militära hemligheter utan också att undvika friktioner med den länge så mäktiga tyska grannen. Denna strävan, som i båda länderna framkal- lade irritation och opposition, hade sin orsak i det pressade läget. För en små— stat som står utanför ett storkrig blir förhållandet till publiciteten ett vansk- ligt problem; om landet angripes bli åter pressens och statsledningens syn- punkter på vad som kan och bör sägas mera sammanfallande.

I Schweiz önskade de militära myn- digheterna vid andra världskrigets ut- brott införa preventiv presscensur, men förbundsrådet inskränkte sig till att in- föra ett rådgivningsinstitut, som dock kompletterades med möjlighet att in- föra preventiv censur för tredskande.

Rådgivningen, som ingalunda inskränk- te sig till militära fakta och frågor, ut- övades av en avdelning i generalstaben under militär chef och med militär och civil personal. En territoriell rådgiv- ningsorganisation sköttes av officerare och underofficerare ur milisförsvaret. Sedan överbefälhavaren förklarat att han inte längre kunde ta ansvaret, om inte preventiv censur infördes, över- flyttades ledningen av presskontrollen i början av 1942 till förbundsrådet, d. v. s. regeringen, där chefen för justitie- och polisdepartemcntet övertog ansvaret. I övrigt bevarades verksamhetens militä- ra karaktär och det var inte avsikten att omläggningen skulle medföra ändra- de förhållanden för pressen. Kontrollen skulle fortsätta i samma anda och en- ligt samma principer som förut. Pressen, som givetvis oroades starkt av landets utsatta läge, följde genom- gående en av förbundsrådet angiven lin- je: edsförbundets absoluta neutralitet förpliktade icke pressen eller de enskil- da medborgarna till åsiktsneutralitct men gjorde det nödvändigt att i form och bedömande iaktta återhållsamhet och värdighet. Återhållsamheten kunde emel— lertid inte förhindra att tyskarna in i' det sista fortsatte med sina klago- och hotelseaktioner.

Efter kriget har kris- och krigsårens schweiziska presspolitik varit föremål för en stor debatt i nationalrådct. Där- vid framträdde enligt schweizaren pro- fessor Karl Weber (132, Weber: Die Schweiz im Nervenkrieg, s. 305) full enighet om nödvändigheten av bättre och grundligare förberedelse av press- politiken för ett nytt krig liksom också för en period av längre militär bered— skap utan krig samt av »absolut supre- mati för de civila myndigheterna ifråga om presskontrollen». Vidare var man enig om att »en preventiv censur inte får existera».

I Sverige fick informationsstyrelsen i uppdrag att förebygga offentliggörande ax sådana skildringar, som icke borde förekomma med hänsyn till det politis- ka eller militära läget. För pressens räk- ning upprätthöll styrelsen en dispens- och rådgivningsverksamhet. Rundradi- ons sekretessproblem löstes utan for- mella arrangemang.

Under kriget genomgiek tryckfrihets- lagstiftningen åtskilliga ändringar. Möj- ligheterna till inskridandc mot pressen i olika former varierade. Transportför- l)ud mot vissa tidningar utfärdades. Det utvidgade konfiskations- och kvarstads- institutet användes flitigt. Möjlighet att snabbt införa förhandscensur skapades men togs aldrig i bruk.

Den författning, som kom att få den största betydelsen för pressens sekre- tessfrågor, var den så kallade 197:an. Den var en med stöd av 3 kap. 10 å i dåvarande Tryckfrihetsförordningen den 12 april 1940 utfärdad kungörelse angående förbud mot offentliggörande i tryck av vissa underrättelser om krigs- makten m. m. (SFS 197/1940). I denna kungörelse stadgades förbud mot att ge- nom beskrivning, avbildning eller på an- nat sätt i tryck offentliggöra underrät— telser om vissa angivna militära och liknande förhållanden. Sådan underrät- telse fick dock publiceras om den av behörig myndighet offentliggjorts eller utlämnats för offentliggörande eller om tillstånd till publicering meddelats av informationsstyrelsen.

En stor del av informationsstyrelsens arbete i sekretessfrågor gällde just ären- den om dispens från 197zans förbud. Det låg i sakens natur att framställning- ar om sådan dispens måste behandlas skyndsamt —— ofta mottas och besvaras per telefon.Härvid ägde givetvis samråd rum med militär sakkunskap, som dels fanns inom styrelsen, dels kunde nås genom försvarsstabens presstjänst.

En vakthavande mottog förfrågning— arna, samrådde med militär eller an- nan sakkunskap —— exempelvis utrikes- departementet eller säkerhetspolisen —— och föredrog, när så erfordrades, ären- det för vederbörande avdelningschef el- ler högrc instans inom styrelsen. Det var icke ovanligt att styrelsens ledning, innan beslut fattades, förde ärendet vi- dare, exempelvis till vederbörande statsråd.

Informationsstyrelsen handlade även vissa ärenden om dispens från förbu- det mot försäljning, saluhållning och utdelning samt utförsel ur riket av vissa fotografier (SFS 802/19—10 och 38/1942). Dess befattning härmed inskränkte sig dock till frågor om utförsel, medan för- svarsstaben handlade dispensärenden ifråga om de övriga förbuden.

Vid sidan av dispensärendenas handläggning utövade informationssty- relsen rådgivningsverksamhct. Råden kunde ges som svar på frågor eller på styrelsens initiativ. Det förekom ofta att styrelsen med hänsyn till läget fann sig böra avråda från publicitet, även om den icke skulle strida mot gällande författningsbestämmelser. Dylika avrå- danden gjordes ibland per telefon. När man ville vädja till pressen i stort be- gagnades »grå lappar», som distribuera- des med posten eller av TT med tele- printer och telefon, dock icke till vissa ytterlighetsorgan. På grund av vunna erfarenheter gav styrelsen sina vädjan- den en alltmer fyllig motivering.

I anslutning till de >>grå lapparna» böra informationsstyrelsens och press- nämndens »Redaktionella anvisningar» nämnas. I dem angåvos vissa ämnen, om vilka publicistisk återhållsamhet borde iakttagas, samt lämnades upplys- ning om arbetsfördelningen mellan in- formationsstyrelsen, utrikesdepartemen- tets pressbyrå och den militära press- tjänsten.

De >>grå lapparna» gingo också till Radiotjänst. Dess chef, som länge var ledamot av informationsstyrelsen, kun- de vid sammanträde ibland ta upp frå- gan om lämpligheten av ett planerat radioprogram. I militära frågor hade Radiotjänst direkt kontakt med hög- kvarteret, beträffande försörjningsfrå- gor ägde nära samarbete rum med ve- derbörande kommissioner. Någon egent- lig rådfrågning från Radiotjänsts sida hos informationsstyrelsen förekom där- emot inte.

Hur bör erforderlig återhållsamhet tryggas under krig?

När det gäller att bedöma hur vi un- der ett krig mot Sverige böra sörja för nödvändig återhållsamhet vid publice- ring, kunna erfarenheterna från infor- mationsstyrelsen lika litet som erfaren- heter från andra länder utan vidare läg- gas till grund. Vi levde under andra världskriget i bevarad fred, även om vårt läge var farligt och svenska mili- tära styrkor ständigt voro stridsbered- da. Under krig kunna mera ingripande åtgärder bli påkallade för att få till stånd återhållsamhet beträffande förhål- landen, vilkas röjande skulle gagna fien- den. Å andra sidan ökas i ett sådant lä- ge samarbetsviljan och linjerna bli kla- rare. Både myndigheter och publici- tetsorgan känna att det gäller allvar och därigenom bli också möjligheterna större att nå resultat utan tvingande be— stämmelser.

Här liksom i andra sammanhang är naturligtvis frivillighet att föredra framför tvång. Väljer man frivillighe- tens väg riskerar man kanske att röja mer för fienden, men väljer man tvångs- censur äventyras lätt tilltron till nyhets- förmedlingens riktighet och allsidighet.

En obligatorisk förhandscensur fram- kallar alltid svårigheter för publicitets— organen, bland annat genom fördröj-

ning. Den sänker också lätt nyhetsför- medlingens standard genom inskränk— ningar i informationen som inte äro strängt betingade av läget. Även i övrigt utövar en obligatorisk förhandscensur en negativ verkan på nyheternas ut- formning och innehåll. Den framkallar dessutom friktioner med de opinions- bildande organen och misstro hos lä- sare och lyssnare. '

Erfarenheterna från andra världskri- get —— närmast de brittiska och ameri— kanska men även svenska och schwei- ziska beredskapserfarenheter — visa att det är möjligt att genom frivilligt samarbete mellan staten och publici- tetsorganen vinna en betryggande åter- hållsamhet och att alltså en tvångsmäs- sig, förebyggande censur icke är nöd- vändig.

I den proposition, som ledde till vår nu gällande tryckfrihetsförordning, an- förde departementschefen angående stadgandet i 1 kap. 2 5 med dess för- bud mot förhandsgranskning: »Såvitt

angår förhandsgranskning avses _— — att förbjuda en med tvång upprätt- hållen censur. Däremot hindras icke därigenom skriftens upphovsman att frivilligt låta granska dess innehåll av myndighet eller enskild. Stadgandet omöjliggör sålunda icke att t. ex. under

krigsförhållanden överenskommelse träffas med pressen att visst nyhetsma- terial skall underställas ett rådgivande organ i syfte att förhindra röjandet av hemliga förhållanden. Underlåtenhet att följa överenskommelsen kan dock icke medföra annan påföljd än beivran av tryckfrihetsbrott, då sådant ägt rum.» (Kungl. prop. nr 230/1948, s. 110 ).

Vid den följande riksdagsdebatten yttrade departementschefen om en krigssituation, då delar av Sverige ocku- perats av fienden: »Vi ha icke blivit övertygade om censurens lämplighet ens i ett så svårt läge. Censuren är ju ett tveeggat svärd. Den skulle visserli- gen kunna vara till nytta genom att landsförrädiska upplysningar eller syn- punkter förkvävdes. Den skulle emeller— tid även kunna medföra svåra skade- verkningar. Om alla människor veta, att vad som skrives i tidningarna är censurerat, så tror till slut ingen vad som står där. I stället komma rykten i omlopp med allt vad därav kan följa av oro, ängslan och viskningskampan- jer.» Han framhöll vidare: »Tryckfrihe- ten är inte ett spörsmål om skribenter- nas och redaktörernas frihet. Vad det gäller är allas vår tillgång till den fria diskussion och kritik i våra samhälls- frågor, som är en livsbetingelse för demokratien.»

Denna deklaration i anslutning till ett av riksdagen därefter antaget förslag om bestämmelser till tryg- gande under såväl krig som fred av vår tryckfrihet bygger på en utred— ning som tagit del av tillgängliga erfa- renheter från det andra världskriget. Den står helt i överensstämmelse med de överväganden som kommittén har gjort. Kommittén tvekar icke att rekom- mendera att även under krig ett på fritt samarbete baserat system för åter- hållsamhet vid publicering skall till- lämpas.

Den närmare utformningen av detta frivilliga samarbete bör planläggas i fred under ledning av ett fredsorgan för det psykologiska försvaret och i intimt

Norrmännen förde propagandakrig mot både tyskar och quislingar. En illegal fickupplaga av Nordahl Griegs krigsdikter flankeras av två karikatyrer; den ena ur Norsk Tidend i London visar en skolklass sedan »jässingminoriteten» utvisats, den andra av Ridley Borchgrevink gick ur hand i hand hemma i Norge. Quislingspropagandan representeras här av omslaget till Quislings tal och av en nyhetsbullefin.

"FRIHET OG LIV ER ETT-"

,._ O—_.

SANGER, DIK'I' OG TALER

uonnail'l. GRIEG 19k0-53

Quisling

l..: 'ullllLtlIIIIJlu. ?é M "* /lö

III”—'; . _ _ .

—- ' ' _ . ceceööeo , . _ _" .

DIG $?IIMMQ Wlmlm NORWQQ€N$ ' —Nr.1 » Å '

' Remu-pilar: Nordmans-Forbundot, Oslo Utgivet: Nordmans-Format. Oslo Balememphn smulan nu (Norm slam-. Postboks ”I. Olle, Honom, "bota.— Bun-oben)!" Itho- tll . uNorzu Stemme. bitbob 886. Dulo, Norn— "nu Abir-ok vu III

Gkululle " mtl-er in mum sou-.o- nu mtl-.

. Wiehtlge Stollerretorm in Norwegeu ] Viktig skattereform I Norge

EUROPE UNDER THE

Br . PAUL PALMéR

NAZIS

lpi-u 19.5 ). tai—gang

HJEM— %&'—

SKIBE TIL OVERFÅRT N— lm vad vi. n 'i" Skis kli-VI "de 1 DEC av VISS: st:-nr ram thrlinlx : ar sa,. om., nu har i... "rue dnr holder vart hr. .ru-r. vx m.... nlu va. nu " ... [ydp Vur uxAn'Jom-nv 535. Bim: a. 'ful-n. ryn- ""-" "”""

rl m. m ut "nån :tlbum. BeJun uu- videi— - m I din mu- na nm e: m- l.... nr m...- ..— ...» _. | u,.) n... "...,." ""M".

samråd med berörda parter. Därvid bör man söka eftersträva att nå fram till så enkla och smidiga former som möjligt. I sina huvuddrag måste ordningen inne- bära att från en central myndighet an- visningar utfärdas till ledning för vad som ej bör publiceras. Denna myndig- het bör vidare stå till tjänst med råd- givning åt de publicitetsorgan som i en viss fråga önska inhämta råd om vad som ur säkerhetssynpunkt lämpligen bör eller icke bör offentliggöras. Med hänsyn till förbindelsesvårigheterna un- der krig och den tidsnöd som alltid gör sig gällande för pressen i samband med nyhetstjänsten måste det finnas möjlig- het till rådfrågning i olika delar av ri— ket. Detta fordrar att en regional orga- nisation upprättas.

Mot en sådan anordning, som nu skisserats, kan möjligen göras den in- vändningen, att en erfaren och kunnig pressman under krigstid kommer att vara väl förtrogen med säkerhetssyn- punkternas betydelse och att han alltså själv bör äga förmåga att avgöra vad som ur dessa synpunkter bör kunna publiceras eller icke. Häremot vill emel- lertid kommittén framhålla att erfaren— heterna från krigförande länder utvisa att en sådan väg icke är framkomlig. Den moderna krigföringen är så mäng- skiftande och berör så många olika de- lar av samhällslivet, att det erfordras särskild sakkunskap för att avgöra, hu- ruvida och i vad mån kännedom om ett visst förhållande eller en viss inträf- fad händelse kan vara till gagn för en fiende. Huruvida en viss uppgift kan ge fienden ledning eller icke, kan ej bedö- mas utan ingående kunskap om det egna läget samt om egna planer och avsikter.

Här kan förtjäna sägas några ord om censurfrågans utveckling under kriget i Korea. Till en början fanns på FN- sidan ingen censur eller ens organise- rad rådgivning för krigskorresponden- terna. Svårigheten att bedöma den mi- litära betydelsen av en uppgift i för- ening med en stark konkurrens mellan nyhetsorganen medförde att på hösten 1950 uppgifter publicerades som sedan kunde utnyttjas av motståndaren till av- sevärt men för FN-trupperna. Följden härav blev att journalisterna själva be- gärde att någon form av censur skulle införas. Så skedde även. Det bör obser- veras att det här rör sig om nyhetsför- medlingen direkt från en krigsskåde- plats.

Det är angeläget att den rådgivande verksamheten handhas av personal, som icke endast äger tillräckliga fack- kunskaper och erforderlig överblick över läget utan även har en klar upp- fattning om vikten och betydelsen av att en fulltonig nyhetsförmedling

.upprätthålles också under krigstid. Ur

denna synpunkt är det av vikt, att per- sonalen hos rädgivningsorganet i erfor- derlig omfattning rekryteras från pres- scn.

Den rådgivande verksamheten skall alltså bedrivas både under hänsynsta- gande till säkerhetsintressena och med beaktande av allmänhetens intresse av information. Det gäller att iaktta åter- hållsamhet rörande det som kan gagna fienden men ändock ge det egna folket och vänner i andra länder en så levan- de och riktig bild av händelseförlop- pet, att förtroendet och viljan till mot- stånd eller viljan att bistå stärkas. Publicitctsorganen skola under krig,

I Danmark kunde. under ockupationen nationella skrifter länge utges öppet om de ej direkt ang/repo fienden. Upptill utlandsböeker av danska journalister: Palmér och Sciden— [adm. Nedtill sista numret av en soldatlidning i Sverige, en förtäckt V—teckenannons " Nationaltidende 1941 och en legal nationell skrift från samma år, vars ena motto in- skärpte att »det sande åndsliv [ et menneske kendes på dybe minder og stmrke hål)».

vari landet kan bli indraget, ha full fri- het i sin informationsverksamhet, för- utsatt att fienden icke kan draga sådan nytta av lämnade uppgifter att olägen- heterna av publiceringen bedömas bli större än nyttan av att befolkningen blir informerad.

Tidningarna och radioprogrammet måste även under krigstid vara attrakti- va och givande. Rådgivningen måste där— för ständigt beakta att en nyhet så långt som möjligt måste få behålla sin »10- kalfärg» även om det kan bli nödvän- digt att vissa detaljer liksom »suddas ut». I princip 'bör icke heller vid en frivillig rådgivning av den natur som här avses, en artikels överensstämmelse med verkliga förhållandet, d. v. s. dess sanningshalt, bli föremål för gransk— ning. Detta skulle leda till ett sysslande med detaljer, som lätt skulle kunna få ett drag av klåfingrighet och ta bort den »spets», som en tidning ofta genom en viss överdrift i ordval eller på annat sätt vill ge sitt nyhetsstoff. Ett undantag härifrån måste emellertid göras, nämli— gen om en sanningslös nyhet skulle kun— na menligt påverka folkstämningen eller försvåra den svenska krigsansträngning- en. I dessa fall bör den frågande tid- ningsmannen göras uppmärksam på fel- aktigheten i uppgiften samt på de men- liga inverkningarna av dess offentlig- görande.

Samarbetet mellan det centrala råd- givningsorganet och Tidningarnas Tele- grambyrå blir under krig av största be- tydelse. Även detta samarbete bör vila på frivillighetens och den ömsesidiga förståelsens grund.

För rundradion uppkommer i stort sett samma problemställningar som för pressen. Rundradion bör även i krigs- tid vid utformningen av programmen åtnjuta i princip samma frihet som un- der fred. Också för rundradion måste den inskränkningen gälla att program-

men icke få innehålla något som kan ge fienden upplysning eller eljest ska- da den svenska krigsansträngningen. Vikten av denna återhållsamhet blir större än i fråga om tidningspressen enär vad som sägs i en rundradiout- sändning med all sannolikhet omedel— bart uppsnappas av fienden. Den om- ständigheten att rundradioverksamhe- ten är koncentrerad till ett enda organ gör det å andra sidan möjligt att lätt åstadkomma det förtroliga samarbete med det psykologiska försvaret, som är en förutsättning för en smidig tillämp- ning av kravet på återhållsamhet. Kom- mittén vill förorda att för Radiotjänsts del åtgärderna ges en form som i stort sett överensstämmer med vad som gäll- de för BBC under sista kriget. En över- enskommelse bör träffas, genom vilken AB Radiotjänst förklarar sig berett att i sina rundradioprogram följa de anvis- ningar rådgivningsorganet utfärdar i hithörande avseenden. Erfarna radio- män böra uttas med uppgift att i förväg granska programmen och därvid tillse att den nödvändiga återhållsamheten noggrant iakttas. Möjlighet bör vida- re finnas att bryta ett radioprogram om det avviker från det godkända ma- nuskriptet. Dessa radiomän böra i sin granskningsverksamhet ha ställning av företrädare för det centrala rådgiv- ningsorganet samt vara skyldiga att föl- ja de föreskrifter eller anvisningar, som organet utfärdar i denna del. Det är så- lunda rådgivningsorganet, icke Radio— tjänst, som skall ha ansvaret för gransk- ningsverksamheten. I den mån de ut- tagna radiomännen inte ha tillräcklig sakkunskap för bedömande av en sekre- tessfråga bör det ankomma på dem att vända sig till rådgivningsorganet för att där få råd och nå kontakt med erfor- derlig expertis. Utfärdade bestämmelser för radiotrafiken under krig och bered- skapstillstånd böra överses för att i er-

forderlig utsträckning bringas i över- ensstämmelse med kommitténs rekom- mendationer.

För att få till stånd största möjliga en- hetlighet bör ifråga om film samarbete äga rum mellan det allmänna rådgiv- ningsorganet och statens biografbyrå samt högkvarterets pressavdelning. Sär- skilda anordningar behöva vidtagas för journalfilmer, som enligt nu gällande regler icke behöva granskas av biograf- byrån men väl av polismyndighet. Råd- givning bör kunna ske innan en film färdigställes och framlägges till gransk- ning.

Rådgivningsorganet bör även kunna biträde utländska publicitetsorgan och deras representanter, utländska eller svenska, med rådgivning samt med för- handsgranskning av meddelanden, bil- der, radioinspelningar och filmer, som med olika medel skola befordras till at- landet. Efter sådan förhandsgranskning böra de utan ytterligare sakgranskning kunna passera den kommunikationscen- sur, som kan vara i verksamhet under krigstid. Självfallet böra även utländ- ska publicitetsorgan i Sverige, som direkt betjäna svenska tidningar eller andra svenska kunder, anlita rådgiv- ningen.

Vad bör förtigas?

Det räcker icke med att bygga upp en organisation och skapa smidiga arbets- former. Det är också nödvändigt att i förväg dra upp riktlinjer, som klargöra vilka sakuppgifter som böra vara före- mål för återhållsamhet. Det'är visserli- gen att förutse att under ett krig kom- plettering måste ske gång efter annan. Detta minskar dock icke värdet av att från början äga översikt över sekretess- anspråken och att redan under fredliga förhållanden ha vunnit pressens anslut- ning till dem.

Den nutida krigföringens totala ka-

raktär har kommit att medföra att allt flera och större områden av sam- hällslivet fått betydelse för krigföringen och därmed blivit av intresse för en krigförandes underrättelsetjänst. Vid si- dan av rent militära förhållanden, så- som truppers och fartygs styrka, bc- väpning och uppehållsort, vapens antal och prestanda, befästningars läge och utrustning samt kommunikationsväsen- dets tillstånd och krigsindustriens pro- duktion, ha uppgifter av civil karaktär kommit att spela en avsevärd roll, så— som data om lagerhållning, kraftfö'r- sörjning, telekommunikationer och rundradiostationer. Även väderleksupp- gifter äro av stor betydelse i detta sam- manhang. Icke minst viktiga äro upp- gifter om storlek, placering, utrustning och förflyttning av civilförsvarets styr- kor samt uppgifter om skadegörelse till följd av luftanfall mot hemorten och om beläggningen på beredskapssjukhus och andra sjukvårdsanläggningar m. m. Li- kaså har en krigförande stort intresse av uppgifter som belysa motstånds- andans styrka. Dessa omständigheter le- da till önskemål om mörkläggning i ett flertal avseenden.

I Storbritannien gåvos ytterst detal- jerade föreskrifter om vad som icke borde publiceras.

De med straffpåföljd belagda förbuden i »Defence Regulations» voro visser- ligen rätt allmänt hållna. Författningen innehöll sålunda förbud mot att motta- ga, uppteckna, meddela till annan per- son, offentliggöra eller ha i sin ägo do- kument eller uppteckning, innehållande upplysning om bland annat styrkors storlek, beväpning och utrustning, de- ras företag eller tillämnade företag, rö- relser, befästningsanläggningar och and- ra försvarsåtgärder, krigsmateriel, krigsfångar eller överhuvudtaget någon upplysning, som direkt eller indirekt

kunde vara till fördel för fienden. Brott ansågs emellertid ej föreligga, om vederbörande handlade på officiellt uppdrag eller med myndighets tillstånd eller om gärningen icke var hinderlig för rikets försvar eller för krigets full— följande.

De särskilda anvisningarna till pres- sen voro desto mera detaljerade. I ett dussintal avsnitt lämnades noggranna besked om alla möjliga slags omständig- heter som icke borde publiceras utan att ha förelagts censorerna i informa- tionsministeriet. Man var till exempel mycket noga med att skador från luft- raider inte fingo lokaliseras förrän en viss tid förgått. Högre officerares när- varo på en viss plats fick ej näm- nas, enär fienden därav kunde draga slutsatser angående placeringen av oli- ka militära förband. Det betonades ef- tertryckligt att censuren icke hade att granska meningsyttringar, politiska el- ler andra. »Censorerna visste från kri- gets början att pressen hade frihet att framföra sina åsikter ty åsikter äro icke fakta och kunde därför icke ge in- formation som var av värde för fien- den» (125, Thomson: Blue Pencil Ad- miral, s. 39).

De amerikanska föreskrifterna voro även de relativt ingående, men inte på långt när så detaljerade som de brit- tiska.

I anvisningarna för pressen hemställ- des bland annat om att såvida ej ve- derbörlig myndighet redan offentlig- gjort saken eller lämnat tillstånd till publicering inga upplysningar skulle offentliggöras beträffande truppers styr- ka, identitet, placering, utrustning, (les- tination, fartygs position, förflyttningar. konvojer, minfält, fyrar, fartygsbyggen, varvens organisation och utrustning. flygplan och flygförband, befästningar, nya vapen och krigsproduktion. Endast

officiella väderleksrapporter för begrän- sade områden borde publiceras. Foto- grafier eller kartor, som berörde de för- hållanden, som angivits i förteckningen, skulle även undandras publicering. Lo- kala förlustsiffror kunde meddelas om förbandens placering och identitet inte röjdes. Upplysningar om av fienden vållad skadegörelse på militära föremål, järnvägar, hamnar m. ni. borde ej pub- liceras, ej heller upplysningar om trans- port av ammunition och krigsmaterial, om presidentens resor och om militära eller diplomatiska missioners förflytt- ningar, vare sig dessa tillhörde Förenta staterna eller dess allierade. Anvisningarna för radion tillkommo i samråd med representanter för rund- radioverksamheten. De överensstämde i stort sett med anvisningarna för pres- sen. Dock borde väderleksrapporter överhuvudtaget ej sändas, bortsett från speeialrapporter om ovanliga eller ris— kabla väderleksförhållanden. Vidare av— vecklades efter samråd med radioavdel- ningen i Office of Censorship vissa programtyper, som kunde utnyttjas av den fientliga underrättelsetjänsten, så- som sändning av musik på förslag från namngivna och lokaliserade lyssnare och intervjuer med mannen på gatan. Anvisningarna för pressen och radion ändrades tid efter annan. Vid vissa till- fällen utsändes särskilda vädjanden så— som före invasionen i Nordafrika och landstigningen i Normandie.

Vad pressen i Sverige skulle undvika att publicera under andra världskriget framgick främst av 197zan. Enligt den- na var det förbjudet att genom beskriv— ning, avbildning eller på annat sätt i tryck offentliggöra underrättelser om

>>de militära stridskrafternas styrka, beteckning, organisation, gruppering, förläggning och förflyttning, deras be- väpning och utrustning, haverier som

inträffa vid stridskrafterna, olyckshän- delser vid militära företag samt vad el- jest är av betydelse för bedömande av krigsmaktens stridsduglighet;

militära kommenderingar samt inkal- lelse, hemförlovning och permittering av militär personal;

befästningsanläggningar, mineringar, fältarbeten, militära förstöringsarbeten och andra militära arbeten;

flygplatser, för militärt ändamål in- rättade samfärdselanstalter samt åtgär- der som för försvarsändamål vidtagas beträffande samfärdseln i övrigt;

anläggningar som äro avsedda för el- ler tagas i anspråk för försvarsväsendet eller krigsi'ndustrien; ävensom

anskaffning, tillverkning, transport och lagring av förnödenheter för för- svarsväsendets eller krigsindustriens be- hov.»

Såsom nämnt kompletterades dessa direkta förbud genom »Redaktionella och informationsstyrel- sens grå lappar. Vid sidan om militära anvisningar» sekretessynpunkter på konkreta fall var det här i stor utsträckning fråga om vädjanden om återhållsamhet av poli- tiska skäl.

I Sverige ha efter andra världskriget inga motsvarande publiceringsförbud utfärdats. Sådana förbud kunna efter nu genomförda ändringar i tryckfrihetslag- stiftningen icke längre utfärdas av Maj:t. Numera kan offentlig- görande itryck av uppgifter, varom här är fråga, endast bestraffas om de innefatta offentliggörande män handling, som skolat hållas hem- lig, eller röra förhållanden, vilkas rö- jande enligt lag innefattar brott mot ri- kets säkerhet. (TFO 7 kap. 5 g).

Om brott mot rikets säkerhet stadgas i 8 kapitlet strafflagen. Enligt detta straffas bland annat den som utan upp- såt att gå främmande makt till handa lämnar uppgift som rör förhållande av

Kungl.

av all-

hemlig natur och som avser försvars- verk, vapen, förråd, import, export eller förhållanden i övrigt, vars uppenbaran- de för främmande makt kan medföra men för försvaret eller för folkförsörj- ningen vid krig eller av krig föranled- da utomordentliga förhållanden eller el- jest för rikets säkerhet (6 % jämförd med 4 .5).

I ett kungl. cirkulär den 15 juni 1945 (SFS 328), som utsändes i samband med upphävandet av 197:an, fästes i anslut- ning till dåvarande tryckfrihetsbestäm— melser uppmärksamheten på underrät- telser rörande krigsmakten som före- trädesvis kunna skada rikets försvar. I detta alltjämt gällande cirkulär heter det att underrättelser rörande krigs— makten kunna skada rikets försvar fö- reträdesvis när de blottar

>>styrka, organisation, inkallelsc, grup— pering eller förflyttning av krigsorgani- serade stridskrafter eller av andra mili— tära styrkor, som äro tagna i anspråk för rikets säkerhet;

fartygsrustningar, som ske till rikets säkerhet;

befästningar, mineringar eller anstal- ter för förstöring utförda för annat än- damål än övning;

krigsflygplatser eller sådana samfärd- selanstalter, som huvudsakligen äro in- rättade för att tagas i bruk vid krig el— ler krigsfara; eller

anskaffning, tillverkning, transport eller lagring av utrustning eller förnö- denheter för krigsorganiserade strids— krafters eller krigsindustriers behov.»

En utförligare förteckning över vad som bör hållas hemligt —— lämnad till krigsmaktens personal »— finnes i gene- ralorder den 16 november 1951 (go 4104) med bestämmelser till hindrande av obehörig information om försvarsvä- sendet.

Offentliggörande av allmän handling som skall hållas hemlig bestraffas enligt

1937 års sekretesslag (5 41). I denna lags 4 5 anges vilka slags allmänna handlingar avseende krigsmakten, »det civila luftskyddet» (numera benämnt civilförsvaret) och den allmänna eko- nomiska försvarsberedskapen, som ej må utlämnas. I särskilda sekretess— kungörelser för försvaret och för civil- försvaret (SFS 462/1950 och 616/1949) ges detaljerade anvisningar om vilka handlingar som skola hållas hemliga. Särskilda bestämmelser reglera utläm- nande av handlingar som angå rikets förhållande till främmande makt eller eljest angå svensk myndighets förbin— delser med främmande makts myndig— heter eller undersåtar eller eljest röra främmande makt eller dess förhållanden (3 % i sekretesslagen).

Utöver nu nämnda bestämmelser fin- nas föreskrifter som syfta till hinder i spridning av vissa slags kartor och fo- tografier m. m. (Kartor SFS 680, 682 och 683/1949, fotografier SFS 802/1940 med tillägg och ändringar 38/1942, 639/ 1945, 408 och 681/1949). Bestämmelser— na om fotografier avse även efterbild- ning av sådana; om den framställts ge- nom tryck dock endast om den är jäm- förlig med karta. Föreskrifterna om kartor gälla oavsett om de framställts genom tryck eller ej.

Vid sidan av bestämmelser om otill- låtna offentliggöranden finnas i tryck- frihetsförordningen stadganden om otillåtna yttranden. Bland sådana ytt- randen bör här nämnas yttrande som innefattar spridande av falskt rykte el- ler annat osant påstående som är ägnat att framkalla fara för rikets säkerhet, folkförsörjningen eller allmän ordning och säkerhet eller att undergräva akt— ningen för myndighet eller annat or- gan, vilket äger besluta i allmänna an- gelägenheter (TFO 7 kap. 4 5 9.). Un- der krig eller eljest då lagbestämmelser om krigsförräderi äga tillämpning före-

ligger missbruk av tryckfriheten bland annat även om någon, må vara av oakt- samhet, förleder krigsfolk till modlöshet eller myteri eller genom osann fram- ställning sprider sådan misströstan bland allmänheten att försvaret kan av- sevärt försvåras (TFO 7 kap. 4 5 3 och 4.).

Gällande föreskrifter som syfta till att förhindra offentliggörande av för- hållanden, som kunna gagna fienden, äro tämligen svåröverskådliga, ej till- räckligt enhetliga och mestadels för all- mänt hållna för att ge publicitetsorga— nen erforderlig ledning. Den fortskri- dande utvidgningen av krigföringen och krigsansträngningarna till nya samhälls- områden medför behov av komplette- rande bcstämmelser. En allmän översyn av hithörande bestämmelser är påkal— lad och synes utan dröjsmål böra kom- ma till stånd.

Vad kommittén nu har sagt gäller den författningsmässiga sidan av prob- lemet om återhållsamhet. Hur noggrant man än söker att i lagar och förord- ningar precisera sekretesskraven måste enligt sakens natur formuleringarna där i mycket bli så allmänt hållna att de ej ge tillräcklig ledning för exem— pelvis personalen på en tidningsredak- tion, som dessutom i regel måste arbeta under stark tidspress. Då det givetvis är angeläget att publicitetsorganen i de enskilda fallen endast i minsta möjliga utsträckning skola behöva vända sig till rådgivningsorganet blir det nödvändigt att till nyhetsbyråerna, tidningarna, ra- dion och filmen sända ut anvisningar, där man i punkt för punkt med konkre- ta exempel ger upplysning om vad som kan publiceras utan tvekan och vad man bör inhämta råd om. Återhållsam- hetens omfattning bör självfallet anpas- sas efter växlingarna i läget. De detal- jerade, upprepade gånger reviderade Defence notices i Storbritannien inne-

buro tydligen en väl fungerande anord- ning, som det är all anledning att när- mare studera vid svensk krigsförbere- delse på detta område.

Det bör understrykas att anvisning— arnas uppgift icke enbart är den ur publicitetsorganens omedelbara syn- punkt negativa att inskränka publicite- ten utan också den positiva att genom klara avgränsningar undanröja tvivels- mål och därigenom ge rum för största möjliga publicitet.

Det är kommitténs mening att dessa anvisningar skola förberedas under fred för att kunna träda i omedelbar tillämp- ning vid ett krigsutbrott. De måste så- väl under fred som i krig fortlöpande överses så att de konkreta exemplen äro aktuella i förhållande till det rå- dande läget. Dessa anvisningar liksom ändringar i dem skola bygga på den existerande lagstiftningen, och böra ut- arbetas i förtroendefullt samråd mellan företrädare för det psykologiska för- svaret och andra vederbörande myn- digheter samt representanter för nyhets— byråer, press, film och radio. En ut- gångspunkt måste vara att allt som of- fentliggöres förr eller senare och i regel ganska snabbt kommer till fiendens kännedom; detta leder bland annat till att vad som har offentliggjorts i utlan- det som regel bör kunna publiceras i Sverige även om detta eljest icke bort ske. En grundförutsättning bör vara att de i anvisningarna redovisade kraven på återhållsamhet endast skola avse fakta.

Önskvärt vore att såsom i Storbritan- nien utgivaren av en tidning icke skall

kunna fällas till ansvar, när han under krig följt råd och anvisningar från det statliga rådgivningsorganet. Vår lagstift- ning är emellertid sådan att svårigheter möta att införa en formlig bestämmelse i denna riktning. Det är likväl knap- past tänkbart att en utgivare skulle bli ådömd ansvar i fall då han följt den rådgivande myndighetens anvisningar. Straff för offentliggörande av hemlig uppgift kan nämligen endast ådömas den som antingen känt till. att uppgif- ten bort hållas hemlig eller handlat med grov ovarsamhet. Ingen av dessa förut- sättningar torde föreligga, om det stat- liga rådgivningsorganet förklarat publi- cering kunna äga rum.

*

I. detta kapitel har behandlats den återhållsamhet i fråga om faktiska för- hållanden som är nödvändig under krigstid. Helt vid sidan härav ligger den återhållsamhet beträffande åsikter och uppfattningar, som ur utrikespoli- tisk synpunkt eller med hänsyn till för- hållandena i vårt land kan te sig önsk- värd i ett svårt läge. Den politiska åsiktsbildningen måste även under krigstid vara fri och några lagliga me- del att påverka densamma finnas heller icke bortsett från vissa stadganden i tryckfrihetsförordningen och straffla— gen. Myndigheterna kunna, i den mån de finna anledning därtill, endast ut- tala önskemål om återhållsamhet och ange de skäl som kunna tala härför, men några tvingande direktiv i den ena eller andra riktningen få icke fram- ställas.

8. Inhemsk upplysningsverksamhet

Den upplysning till allmänheten som behövs för att främja viljan till mot- stånd och för att motverka ett krigs psy- kiska påfrestningar har tidigare berörts (s. 58 ff).

Under fred bör upplysning ges om vilka följder vårt folk kan vänta för den händelse det ger efter för en an- gripare. Upplysning bör då även ges om hur ett krig mot vårt land kan komma att te sig, om vad som kan hända den enskilde, om hans skyldigheter och rät- tigheter och om vad han skall göra i olika situationer. Likaså bör man genom upplysning söka immunisera medbor- garna mot farliga rykten och lands- skadlig propaganda. Intresset för utri- kespolitiska förhållanden bör också höjas.

Under krig stegras på en gång nöd- vändigheten för samhället att ge och behovet hos allmänheten att få upplys- ning. Många som förut gått likgiltiga och ovetande önska nu klargörande be- sked om det som sker och handledning för sitt eget beteende. Upplysning måste snabbt kunna sättas in och anpassas ef- ter de hastigt skiftande händelsernas krav. Anspråket på att upplysningen skall vara utformad så att den är lätt- tillgänglig för alla skärpes.

Den sakliga upplysning som måste ges under krig för att stödja och stärka motståndsandan blir väsentligen en fort- sättning, intensifiering och konkretise- ring av den upplysning som givits re- dan i fred. Samtidigt med att ett ökat behov av rent saklig information upp-

kommer, blir det nödvändigt att i en del sammanhang även tala mera till käns— lorna än förut. Manande ord kunna stärka gemenskapskänslan och öka vil- jan till aktiv insats på krigsviktiga om— råden. Saklig upplysning om fienden kan hos fåkunniga och halvhjärtade skärpa rättmätig vrede och därigenom stärka och aktiviscra motståndsandan. _ Detta behov att sprida kunskap och upplysning, att övertyga och att fram- kalla bestämda, känslomässiga attityder kan gälla även andra syften än mot- ståndsandans stärkande. Det kan gälla försvarslån, blodgivning, produktionens ökande eller konsumtionens minskande eller varningar för spioner och sabotö- rer. Även om det är fråga om något så speciellt och till synes trivialt som en skrotinsamling, kan effekten ökas om kampanjen klart sätter in syftet i det större sammanhanget. Rätt bedrivna kunna sådana speciella kampanjer även bidra till själva motståndsandans stär- kande. Ja, i vissa situationer gör man bäst propaganda för motståndsviljan ge- nom propagandakampanjer för olika konkreta insatser i försvarsansträng- ningen.

Det kan råda delade meningar om vem som skall bedriva upplysnings- verksamheten. Det psykologiska försva- ret är åtminstone såtillvida en statlig angelägenhet, att staten måste ha an- svaret för att erforderliga åtgärder vid- tas. Själva bedrivandet av den upplys- ning till allmänheten som är aktuell be-

höver däremot icke ske i statlig regi. Det kan tvärtom ur skilda synpunkter vara en fördel att så icke sker. I viss ut- sträckning blir det emellertid növän- digt att staten utöver sina samord- nande och initiativgivande åtgärder även riktar upplysning direkt till med- borgarna.

Särskilt när upplysning kommer från statligt håll ha vi stränga krav på sak- lighet och objektivitet. Att i detalj upp- rätthålla dessa krav blir allt svårare i den mån upplysningen ges vidare om- fattning och riktas direkt till den stora allmänheten. Det är både naturligt och nödvändigt att ge en brett lagd upplys- ning en lättare och kanske också mer personlig utformning än en upplysning som riktas till tjänstemän, vilka ha att tillämpa givna regler och anvisningar. Men om den till allmänheten riktade upplysningen skall göras tilltalande och verkningsfull, kan man riskera att över- skrida gränsen till en propaganda, där emotionell påverkan ersätter saklig ar- gumentation.

I krislägen och särskilt under krig kan det emellertid vara motiverat att genom emotionellt verkande upplys- ningsformer söka påverka attityder och stämningslägen ifråga om vissa förhål- landen som äga direkt samband med kriget och det föreliggande hotet mot det egna landet. Här kan erinras om Churchills anföranden till det brittiska folket under andra världskriget. En så- dan mera direkt propaganda måste dock strängt begränsas till tid och syfte, närmast till att framkalla nationell sam- ling under krig och krigsfara. Den får därutöver icke tas i bruk för allmän- politiska syften. Det är därför naturligt att den direkt opinionspåverkande upp- lysningsverksamheten i största utsträck- ning omhänderhas av pressen och av de politiska partierna och andra organisa- tioner.

Samhällsutvecklingen har på de flesta områden medfört krav på ökad medbor- gerlig upplysning. Detta gäller främst de grenar av (len samhälleliga verksamhe- ten, vilka i särskild grad pålägga den enskilde personliga eller ekonomiska skyldigheter _ till exempel krigsmak- ten, civilförsvaret och skatteväsendet eller erbjuda förmåner av olika slag, såsom skolväsendet och socialvården. Här skola något beröras de områden av informations- och upplysningsverksam- het som ha direkt betydelse för det psy- kologiska försvaret.

För att underlätta de ungas inpass- ning i samhället'ger man redan i skolan en orienterande undervisning om vårt samhälle och om de medborgerliga skyl- digheterna. Skolans sociala fostran syf- tar bland annat, såsom 1946 års skol- kommission uttrycker det, >>till att grundlägga ett socialt och politiskt in- tresse, som förbereder ett senare ställ- ningstagande i samhälleliga frågor och som skapar förståelse för den politiska verksamhetens uppgifter. — _— —— Yt- terst skall den vilja till och vana vid sam- arbete, som skolan uppodlar, åsyfta nå- got djupare: känsla för folk och land, kärlek till frihet och fred» (SOU 1948: 27, s. 35 f).

Den utvidgning av ämnet samhälls- kunskap som föreslagits kan synbarligen medföra vinster av direkt betydelse för vår psykologiska försvarsberedskap. I förslagets allmänna anvisningar för det- ta ämne heter det sålunda bland annat, att lärjungarna böra få ökad färdighet i att läsa och förstå vad som skrives om aktuella samhällsproblem i tidningar, tidskrifter och böcker. »De måste lära sig att läsa med kritik. De bör öva sig att bedöma en framställnings bakgrund och syfte och att vara vaksamma mot mera vanliga typer av osaklig polemik, t. ex. metoden att utvidga eller karikera

den ståndpunkt som angripes» (1948: 27 s. 166).

Det är anledning att här betona be- tydelsen av att i skolan undervisas i grunderna för vår svenska samhälls- uppfattning och att i anslutning härtill viktigare främmande ideologier belysas och i erforderlig omfattning kritiskt kommenteras. Det är även önskvärt att ge större utrymme åt undervisning om Sveriges läge i världen, om det svenska försvaret och dess uppgifter samt om de krav ett krig kan ställa på svenska medborgare. Genom sådan utformning av undervisningen kan en god grund- val läggas för vår psykologiska försvars- beredskap. De här antydda frågorna äro för närvarande föremål för särskild ut- redning inom skolöverstyrelsen.

Resultatet av samhällsundervisningen i skolorna reduceras därigenom att ele- verna i regel icke ha egna erfarenheter som kunna ge underlag för och komple- ment till undervisningen. Med hänsyn härtill föreligger ett behov av att ge medborgerlig undervisning även vid mognare år, vilket bland annat tillgodo— setts genom att samhällskunskap info- gats i den militära utbildningen under de värnpliktigas första tjänstgöring. Vik- tig är också samhällsundervisningen vid folkhögskolorna och vid den studie- och bildningsverksamhet som bedrives av de större folkrörelserna.

Den under ungdomsåren förvärvade grundläggande kunskapen måste hållas levande och aktuell. Den måste också kompletteras med en mer detaljerad upplysning på viktigare områden. Här- vid gör staten på olika sätt en direkt insats.

De statsorgan, vilkas

upplysnings- verksamhet äro mest betydelsefulla för den psykologiska försvarsberedskapen äro utrikesdepartementets pressbyrå, krigsmaktens och civilförsvarets organ

för press- och upplysningstjänst samt statens upplysningsbyrå.

Utrikesdepartementets pressbyrå sva- rar för departementets kontakt med pressen och andra publicitetsorgan. Den sammanställer dokument om svensk utrikespolitik. Dessa samman- ställningar sändas utom till pressen, till riksdagens ledamöter och till en del or- ganisationer och institutioner.

Krigsmaktens press- och upplysnings- ijänsl bedrives främst av försvarsstabens press- och filmavdelning och av motsva- rande organ inom de tre försvarsgre- narna. Dessutom finnas pressofficerare vid samtliga förband, staber och skolor. Uppgifterna bestå av besvarande av för- frågningar, utfärdande av nyhetskom- munikéer, text- och bildtjänst, ordnan- de av pressresor, medverkan vid före- visningar och utställningar, inspelning av upplysnings- och rekryteringsfilmer, samarbete med Radiotjänst, anordnande eller deltagande i kontaktkonferenser, debatter och kurser. På detta vis spri- des en betydande upplysning om vårt försvar och upprätthållas många vär- defulla kontakter med opinionsbildande kretsar.

Genom den militära utbildningen och undervisningen samt genom upplysning särskilt riktad till krigsmaktens perso— nal få värnpliktiga och anställda infor- mation både om försvaret och om all- männa samhällsfrågor.

Civilförsvarsstyrelsen bedriver i sam- band med sin utbildningstjänst en avse- värd upplysningsverksamhet. Även vid sidan härav upprätthålles en informa— tionstjänst genom bland annat broschy- rer och filmer samt medverkan vid ra- dioprogram. I samarbete med försvars- staben tillkom den hösten 1952 i 3 mil- joner exemplar distribuerade nya ver- sionen av broschyren »Om kriget kom- mer». Styrelsen ställer till pressens för- fogande bilder och informationsmaterial

samt ordnar visningar och presskonfe- renser. Något särskilt organ för styrel— sens informationstjänst finns inte men väl en halvtidsanställd pressombuds- man.

Statens upplysningsbyrå, som är en sista kvarleva av statens informations- styrelse, utger tidskriften »Från depar- tement och nämnder», som främst inne- håller redogörelser för statliga åtgärder på de ekonomiska och sociala område- na. Sammanfattningar av statens offent- liga utredningar ges även i tidskriften. Byrån upprätthåller en relativt omfat- tande artikeltjänst i skilda ämnen och har medverkat i olika statliga kampan- jer såsom finansdepartementets för bätt- re (lcklarationsmoral. Byrån står även myndigheterna till tjänst vid annonse- ring och annan informationsverksam- het.

Vid sidan av de statliga organen fin- nes en rad halvstatliga och enskilda or- ganisationer och institutioner som bo- och informations- driva upplysnings- verksamhet av betydelse för det psyko- logiska försvaret. Några få exempel skall här ges. (Utförligare redovisning i SOU 1945:21 ).

För upplysningen på det utrikespoli- tiska området intar Utrikespolitiska ins- Iitulel en central ställning. Institutet, som grundades 1938, har till uppgift att bedriva saklig upplysning i utrikespoli- tiska frågor genom pul)licerings-, före- läsnings-, studiecirkel- och kursverk- samhet. Institutet utger tidskriften »Ut- rikespolitik» och flera publikationsse- rier, bland andra »Världspolitikens dags- frågor». Presstjänsten sänder artiklar till landsortspressen. Institutet finansieras väsentligen genom bidrag från olika or- ganisationer samt från staten. En önsk- värd utvidgning av verksamheten hind- ras av ekonomiska skäl.

De frivilliga försvarsorganisationerna

ha visserligen till huvuduppgift att ge- nom rekrytering av medlemmar och dessas utbildning främja beredskap och effektivitet hos betydelsefulla grenar av krigsmakten, men i denna utbildning ingår också orientering om vårt lands läge, om krigsmaktens uppgifter och verksamhet m. m. Även till den med- lemsvärvande verksamheten hör mot- svarande information och upplysning.

Härigenom få dessa organisationer betydelse såsom opinionsbildare och så— som förmedlare av upplysning om utri- kespolitik och försvar. Ur det psykolo- giska försvarets synpunkt äro dessa or- ganisationer över huvud en faktor av stort värde. Bland de största må här en- dast nämnas Hemvärnet, Sjövärnskåren, Centralförbundet för hefälsutbildning, Röda korset, lottarörelsen och Sveriges kvinnliga bilkårer. Alla dessa utge egna tidskrifter. De medverka vid utställ- ningar, uppvisningar och demonstra- tioner samt bedriva eller medverka vid en omfattande föreläsningsverksamhet.

För civilförsvaret är Sveriges Civil- försvarsförbunds verksamhet av betydel- se. Förbundet, som bland annat har till uppgift att genom upplysning främja ci- vilförsvaret och det frivilliga arbetet för detta, utger tidskriften >>Tidskrift för Sveriges civilförsvar» och broschyrer, anordnar utställningar och håller kon- ferenser. Föredrag över civilförsvarsäm- nen hållas genom förbundets försorg, ofta i anslutning till länsförbundcns års- möten. Här kan också erinras om >>Civil- försvarets dag>>, som anordnats av många länsförbund och civilförsvars- föreningar. Riksförbundets presstjänst ledes av en deltidsanställd pressombuds- man. Varje 1änsförbund har ett press— ombud för kontakten med lokalpressen.

'När det gäller upplysning, som täcker totalförsvarets hela område, intar Cen- tralkommittén Folk och Försvar, CFF, en särställning, som motiverar ett när-

mare omnämnande av denna organisa- tion.

Centralkommittén, som bildades 1940 och som intimt samverkar med Riksför- bundet för Sveriges Försvar, har främst till uppgift att vara ett kontaktorgan mellan allmänheten och totalförsvaret. CFF försöker i detta syfte att samman- föra och skapa gemenskap mellan de opinionsbildande ledarskikten inom folkrörelserna och totalförsvarets måls— män samt att förmedla kunskap om och vidga intresset för centrala frågor av- seende totalförsvaret.

CFF är en centralorganisation, där som medlemmar ingå både ett stort an- tal ledande folkrörelser av ideell eller intressebetonad karaktär" och alla aktivt verkande frivilliga försvarsorganisatio- ner. Vidare äro de centrala myndighe- terna inom krigsmakten och'civilförsva— ret anslutna till CFF. Centralkommittén är dock en helt fristående, icke stats- dirigerad organisation. Under krigsåren 1940—45 omfatta- de CFF:s verksamhet bland annat ord— nande av försvarsutställningar och >>Fri- villiga försvarets dag>>, förmedling till pressorgan av artiklar om försvaret, främst det frivilliga, utgivande av bro- schyrer och av tidskriften >>Folk och försvar» samt hållande av kontaktkonfe- renser mellan representanter för folkrö- relserna och för försvaret. I en icke ringa utsträckning samarbetade CFF med den till informationsstyrelsen knutna Folkberedskapen.

Efter krigsslutet omlades verksamhe— ten. CFF har nu främst förvandlats till ett forum för studier och debatt kring centrala försvarsproblem. Alltjämt ver- kar dock CFF även för publicering av skrifter och artiklar liksom för sprid- ning av upplysning i andra former. De diskussioner och konferenser, som allt- mera dominera verksamheten, ha visat sig vara Väl ägnade att befrämja syftet

att ge kunskap om och väcka förståelse för totalförsvarets olika problem.

CFF, som ansett det vara sin upp- gift att verka impulsgivande,har på bred basis lagt upp en upplysningskampanj om »det inre försvaret» i syfte att skär- pa vaksamheten mot spionage och sabo- tage. Man söker förmedla en saklig upp- lysning i hithörande frågor och sprida kunskap om behovet av allmänhetens medverkan i skyddsverksamheten på detta område. Förutom konferenser har kommittén för denna verksamhet även anlitat filmen, medverkat i rundradion, förmedlat artiklar och utgivit skrifter.

Vid CFF:s konferenser och i andra sammanhang ha även det psykologiska försvarets problem ägnats uppmärksam- het i en under de senaste åren stegrad omfattning. CFF har förklarat sig be- redd att biträda det psykologiska för- svaret, sedan (le vägledande principer- na för dess uppgifter och verksamhet framlagts.

Det synes klart att CFF kan fylla en mycket viktig uppgift i upplysningsar- betet inom ramen för det psykologiska försvaret såväl genom egen verksam- set som genom de kontakter den kan förmedla till en lång rad organisa- tioner med fina förgreningar till olika befolkningsskikt och till olika delar av landet. Den goodwill CFF och dess verk- samhet har fått, bland annat i skilda po- litiska läger, är en tillgång som det är all anledning att tillvarataga. Under fred, när centraliserad statlig upplys- ningsverksamhet icke ifrågakommer, bör CFF kunna bli ett huvudstöd för det på vår psykologiska beredskap in- riktade arbetet.

Behovet av ytterligare upplysning i fred

Även om sålunda en omfattande verk- samhet bedrives, är det tydligt att _vt- terligare upplysning erfordras för att trygga god psykologisk beredskap. Nå-

gon samordning eller enhetlig plane- ring för att täcka alla de fält som äro aktuella förekommer inte. Vad som sak— nas och vad som kan behöva ges en an- nan utformning eller en intensivare ut- bredning kan svårligen anges utan när- mare utredning. Den av kommittén ut- förda opinionsundersökningen kan i detta hänseende endast lämna viss all- män ledning (se vidare bil. A, 5. 215). Det blir en angelägen uppgift för ett pla- nerande fredsorgan för det psykologis-

ka försvaret att verkställa en sådan un- dersökning.

Några antydningar om var behoven av vidgad upplysning äro störst kan dock vägas. Det är till en början tydligt att vi behöva utvidga och intensifiera upplysningen om vad den enskilde kan råka ut för under krig och vad han bör göra i olika situationer. Den nya ver- sionen av broschyren >>0m kriget kom- mer», samt de i anslutning till denna utsända radioprogrammen och annan information utgöra en god början, men heller icke mer. Många av råden och an- visningarna i >>0m kriget kommer» äro av sådan art'att de alltid böra finnas lätt tillgängliga för den enskilde med- borgaren. Då det är risk för att broschy- ren av många ej sparas under någon längre tid eller kan förkomma, är det angeläget att delge motsvarande infor- mation även på annat sätt. En lämplig metod synes vara att införa broschy- rens huvudinnehåll i förkortad form i telefonkatalogen, där redan nu larmsig- nalerna förklaras. På detta vis skulle upplysningar alltid finnas snabbt åtkomliga i de flesta hem och på de flesta arbetsplatser och de skulle varje år kunna överses och komplette- ras.

viktiga

En utvidgad upplysning är vidare hö- geligen önskvärd beträffande våra möj- ligheter att försvara oss. Den bör avse både det militära försvaret och civil-

försvaret, inte minst skyddet mot atom- bombning (se härom även bil. A, 5.212).

För en stor del av befolkningen be- hövs knappast någon ytterligare upp- lysning om det öde vi kunna räkna med om vi skulle ge efter för en angripare. För många torde dock bristen på in- tresse för förhållandena utomlands ha medfört att de ha mycket vaga före- ställningar i detta hänseendc. Hos and- ra kan en ensidig och snedvriden infor- mation ha skapat en föga verklighets- trogen uppfattning. Upplysningsverk- samheten bör taga sikte på dessa grup- per.

Slutligen är det uppenbart att vi i allt- för hög grad sakna upplysning som (li— rekt syftar till att immunisera mot landsskadlig propaganda, mot rykten och mot falska meddelanden.

Det är angeläget att få till stånd den- na utvidgade informations- och upplys- ningsverksamhet. Tveksamhet kan dock råda om hur detta önskemål skall för- verkligas. Det står klart för kommittén att man i det längsta bör undvika att under fred låta något statligt organ för psykologiskt försvar leda och bedriva verksamhet av denna natur. Här gäller som huvudregel att upplysningen bör bedrivas av de organ som normalt äro verksamma på området. Ett fredsor- gan för det psykologiska försvaret bör dock få till uppgift att följa verksam- heten oeh hålla nära kontakt med de viktigaste organen.Härvid ligger det nä- ra till hands att vid sidan av de stat- liga organen främst samarbeta med Centralkommittén 'Folk och Försvar.

Om vårt utrikespolitiska läge försäm- ras och krigsrisken växer ökas behovet av snabb och allsidig upplysning på hit- hörande områden. Betänkligheterna mot statlig inblandning bli mindre,krav på statliga åtgärder uppstå och behovet av samordning blir större. Likaså ökar betydelsen av lämplig utformning av det

som skall sägas. Det psykologiska för- svaret måste då vara berett att snabbt ta itu med de ökade arbetsuppgifter som bli en ofrånkomlig följd av sådant läge.

Verksamheten dagarna kring ett krigsutbrott

Hur väl information och upplysning än kunna ha verkat i fred, ställas mycket stora krav på upplysnings- verksamheten dagarna kring ett krigs- utbrott. Man måste snabbt kunna sätta in åtgärder för att möta den chockver— kan, som ett krigsutbrott säkerligen skulle framkalla hos flertalet svenskar. Upplysning och orientering om läget och om vår politik måste omedelbart lämnas befolkningen, ord som lugna och förklara måste komma från ledande håll och från experter.

Samtidigt vilja riksledningen och en mångfald myndigheter sprida kungörel- ser, förhållningsorder, anvisningar och Vägledningar av alla de slag genom ra- dion, pressen, affischer m. m. Många av dessa meddelanden äro mycket viktiga och måste upprepas flera gånger, andra äro av mer perifer betydelse. En del måste ut inom loppet av några timmar, andra kunna utan större nackdel vänta några dagar.

En mobilisering av det svenska sam- hället år i våra dagar en utomordent- ligt genomgripande omorganisation, som berör alla områden av vårt sam- hälle och den enskilda livsföringen. Omkring % miljon män och kvinnor komma att knytas till det militära för- svaret och de flesta" måste lämna sina hem, sina familjer och sina uppgifter inom produktionstivet. I civilförsvaret enrolleras nära 900.000 människor, var- av en icke obetydlig del för heltids- verksamhet. En planerad utflyttning av befolkningen i större städer och tätorter skulle grovt räknat komma att avse om- kring en miljon personer. Därtill kom-

mer den arbetskraftsomflyttning, som kan bli nödvändig genom industrins omläggning för krigsproduktion. Mörk- läggning och andra skyddsåtgärder samt ändringar i vår folkförsörjning ge- nom ransonering och kontroll komma att beröra praktiskt taget varje person. Trafikinskränkningar bli kännbara för många.

För att genomföra denna omläggning krävs en mångskiftande information. Det krävs en >>funktionärsupplysning>> till alla de aktivt medverkande och var- je enskild behöver uppgift om vad man väntar av honom eller henne. Slutligen tillkommer behovet av praktiska anvis- ningar till var och en om hur han skall skydda sig, samt om statens och kom- munernas nya befogenheter. Detta ma- terial kan endast delvis presenteras i fred. Vad som förut sagts måste upp- repas i den stund då upplysningen får praktisk betydelse.

Utvecklingen under beredskapsåren 1939—45 och tiden närmast därefter har lett därhän att en mängd författ- ningar skola sättas i kraft vid bered- skapstillstånd, ofta automatiskt. Anhop- ningen av åtgärder, som anknutits till inträde av beredskapstillstånd har blivit så stor att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt detta förhållande. Detta motiveras inte minst av upplysnings- skäl. Man måste säkerställa att de med- delanden och appeller, som vid mobili- sering utgå från olika myndigheter, sam- ordnas samt att de kunna på ett lämp- ligt sätt delges envar, som är i behov av upplysningen.

Kommittén har från olika myndighe- ter, som i främsta rummet synas ha an- ledning att vända sig till allmänheten vid mobilisering eller krigsutbrott, be- gärt att få uppgift om de meddelanden och appeller, som då böra spridas till allmänheten via radio, press eller på annat sätt. Det inkomna materialet kom-

mer att i bearbetat skick överlämnas i särskild ordning.

Även om det i flera fall har varit omöjligt för de olika myndigheterna att nu närmare ange vilka meddelanden som kunna bli aktuella vid ett krigs- utbrott, de inkomna svaren att det är en mycket rikhaltig samling be- sked som myndigheterna vilja ha utsän- da. Detta gäller särskilt om ett krigs- utbrott icke har föregåtts av beredskaps- tillstånd. Bland alla de meddelanden som kunna bli aktuella äro exempelvis följande: Inkallelseorder till värnplikti— ga och till civilförsvarspliktiga, besked om larmsignalers innebörd, om mörk- läggning, om ändringar i telefon-, tele- gram- och radiotrafiken och om omlägg- ningar av järnvägs- och landsvägstrafik, anvisningar för handelssjöfarten och fiskefartygen, meddelanden om skolun- dervisningen, bestämmelser om rekvisi- tion, beslag och ransoneringar, varning- ar för spioner och femtekolonnare, an- visningar om sättet att rapportera iakt-

visa

tagna fientliga flygplan och fallskärms- soldater.

Om allt detta material på vanligt fredsmässigt sätt skulle lämnas till Ra- diotjänst för uppläsning och till tid- ningarna för publicering, redaktionellt eller i annan form, skulle resultatet lätt bli kaotiskt. Radioprogrammet skulle un- der de första dagarna till stor del bestå av torra officiella meddelanden, vilka i en förvirrande följd mera skulle irrite- ra lyssnarna än tjäna dem till ledning. Det är nödvändigt att centralt samordna denna information, att sovra meddelan- dena och ordna dem efter angelägen- hctsgrad samt att tillse att de få en lämplig utformning. Lika nödvändigt som att reducera och sovra, lika nöd- vändigt är det att tillse att allt väsent- ligt material verkligen kommer med och tillkännagives i rätt tid.

För att undvika missuppfattningar

och säkerställa att var och en får del av de för honom nödvändiga anvisning- arna och meddelandena krävs likaså ett övervägande beträffande de publicitets- medel, som skola användas. Rundradion är det snabbaste medlet, och har även under beredskapsåren och senare varit till avsevärd hjälp för myndigheterna. Pressen kompletterar radion och dess medverkan är särskilt betydelsefull för mera i detalj gående anvisningar, inte minst för »funktionärsupplysningen>>. För att väcka uppmärksamheten och för att slå in enkla grundsatser behövs slut- ligen annonsen, affischen, flygbladet och upplysningsfilmen. Varje publici- tetsmedel kräver sina speciella hänsyn ifråga om disposition av underlaget, for- muleringar och illustrationer.

För det psykologiska försvaret räcker det ingalunda att blott bearbeta och ka- nalisera vad andra vilja ha fram. En synnerligen viktig del av upplysningen under de första kritiska dagarna måste tillkomma på initiativ just från det psy- kologiska försvaret i nära samarbete och samförstånd med riksledningen.

Medan det endast i begränsad omfatt- ning är möjligt att förbereda den all- männa upplysning, som skall belysa det aktuella läget eller som främst syftar att skänka lugn och förtröstan, så kan och bör övrig informativ verksamhet plane- ras i detalj i förväg. Planläggningen av de första dagarnas upplysning till den svenska allmänheten jämte cn fortlöpan- de översyn av denna planläggning måste bli en förstahandsuppgift för ett freds— organ för psykologisk försvarsbered- skap. På detta organ bör ankomma den svåra uppgiften att samordna, sovra och gradera myndigheternas meddelanden. När meddelandena i ett kritiskt läge gå vidare till pressen och radion böra de ha fått en för publicering lämplig ut- formning. Korta, slående, lättfattliga satser böra eftersträvas, där det är möj-

ligt utan att kravet på klarhet efterges. Motiveringen bör ges samtidigt med själva meddelandet.

Noggrann planläggning behöver ock- så radioprogrammet för de kritiska da- garna. Medan sovringen och gradering- en av myndigheternas meddelanden bör handhas av det psykologiska försvarets organ —- i vad det gäller den slutliga inredigeringen i programmet givetvis i samråd med Radiotjänst blir upplägg- ningen av det egentliga radioprogram- met cn uppgift för Radiotjänst. Att före- taget därvid intimt bör samverka med det psykologiska försvarets organ och andra myndigheter är en naturlig sak. Tonen och innehållet i radioprogram- met vid tiden för ett krigsutbrott kunna nämligen få en väsentlig betydelse för motståndsviljan och motståndskraften hos stora delar av befolkningen.

För pressens del kunna likaledes med— delanden, kungörelser, kommentarer m. m. i förväg utformas på ett för tid- ningarna lämpligt sätt. För att säkra snabb distribution till tidningarna i ett kritiskt moment kan en del material i fred förvaras på länsstyrelserna, annat hos det psykologiska försvarets freds- organ för vidarebefordran genom bland annat TT och annonsförmedlingsorgan.

Även filmens medverkan kan förbere- das på liknande sätt. Färdigställda fil- mer av instruktionskaraktär för exem- pelvis civilförsvarsändamål kunna upp— läggas och förvaras länsvis och vid in— träffad beredskap eller vid krigsutbrott genast spelas på lämpliga biografer el- ler andra lokaler.

Slutligen kan det vara lämpligt att i. viss omfattning i förväg ha tillgång till reklammaterial, affischer, foldrar m.m.; delvis i färdiga matriser. Detta kan

även gälla en del av det material som skall tillställas pressen, t. ex. material av annonskaraktär.

Upplysningsverksamheten under krig

Omfattningen av den informations- och upplysningsverksamhet som un- der krig riktas till det svenska folket inom ramen för det psykologiska för- svaret torde bli avsevärd. Områden som tidigare varit utan betydelse eller som behandlats styvmoderligt bli högaktuel— la. Kraven på variation, ändamålsenlig— het och samordning skärpas. Detta ska- par krav på förberedelse och nödvän— diggör att ett ansvarigt organ härför or- ganiseras redan under fred. Vikten av att en tillräcklig och effektiv upplys- ning bedrives samt det förhållandet att nya områden och former för informa— tionen måste beträdas och utnyttjas kunna tala för att låta ett centralt organ i avsevärd utsträckning ombesörja verk- samheten. Det kan här erinras om att Ministry of Information i Storbritan- nien under andra världskriget bedrev en mycket omfattande och variations- rik upplysningsverksamhet, tydligen med god framgång.

Å andra sidan hysa vi i Sverige prin- cipiell motvilja mot långtgående statlig upplysningsverksamhet, även om denna motvilja icke lika starkt torde göra sig gällande mot krigstida upplysning av den art som här är aktuell.

Som skäl mot centralisering av upplysningsverksamhcten till ett hu- vudorgan för det psykologiska för- svaret kan ytterligare anföras följan- de. Vid informations- och upplysnings- verksamhet söker man att direkt eller indirekt nå kontakt med individer. Det gäller att välja medel, som rent tekniskt

Upplysning och propaganda ficl: stor betydelse i Sverige under beredskapstiden. Det samlande medborgarfåget 1 maj 1940 hade stark propagalzdauerlcan. Nedtill några prov på de många småskrifter/ia: »Om kriget kommer», en samling radiospel, en av »radio- majorens» broschyrer och en s).-riff från försvarsstaben till bercdslcapsförbanden.

. : — -_ '] 71,1”, ,(1'lili'l "l i»? 'i'"- ”" "

Arvid Eriksson:

WW W Tink på TYS MDS PL] KT EN

En maning från ÖVERBEEÅLI-MWIREN över rikets förs'varskrafter

Såsom ett led i den av statsmakterna igångsätta aktionen mot lösmynthct och ryktessmideri vill jag till envar inom försvarsväscndet ånyo rikta en allvarlig maning att tänka på tystnadsplikten.

EN SVENSK TIDER "

Vårt senaste propagandadjur

Teemu lar NDA " : LINDAHL

WW

Allt/A_RSTI D KRAV E R famhållsanda

Vaksamhet Tystnad

duga, och former, som på en gång väc- ka intresse och förtroende. Det torde vara en ofrånkomlig erfarenhet att en upplysnings- eller p'ropagandakampanj, som går nya vägar, som kommer från ett ovant håll, visserligen kan väcka ny- fikcnhct men att den har svårt att snabbt skapa erforderligt förtroende. Detta gäller särskilt ifråga om informa- tion som avser politiska och militära fakta och motiveringar eller sociala re- kommendationer.

Även denna omständighet talar för att man i så stor utsträckning som möjligt bör sprida upplysningen genom samma kanaler som i fred. Härför tala också rent praktiska skäl. En omställning skulle medföra tekniska och personella svårig- heter. Vidare skulle man icke annat än sporadiskt kimna utnyttja de nät av kontakter, den erfarenhet av hur verk- samheten häst bör läggas upp, som bli- vit en så väsentlig tillgång hos de i fred verksamma organen för upplysning och kontakt med individerna. Detta resone- mang får givetvis alldeles speciell be- tydelse för verksamheten dagarna kring ett krigsutbrott men är av vikt också för tiden därefter. Ett informationsverk som kanske snabbmobiliseras när kriget bryter ut skulle omöjligen med utsikt till rimlig framgång självt kunna bedri- va den upplysningsverksamhet som då är oundgängligen nödvändig.

Av här anförda skäl är det kommit- téns övertygelse, att upplysning och propaganda av det slag, det här gäller,. även under krig i största möjliga ut- sträckning hör bedrivas av de organ som under fred äro verksamma på hit- hörande områden. Den upplysnings- verksamhet, som utövas av statliga eller statsunderstödda organ, hör under kri-

gets press samordnas i högre grad än under fred, varvid syftet bör vara att rationalisera och intensifiera verksam- heten och att förhindra att de olika åt- gärderna inbördes svära mot varandra. Det ligger i sakens natur att denna sam— ordning och ledning handhas av det un- der krig verksamma ledningsorganet för psykologiskt försvar. Samtidigt uppstår ett ömsesidigt behov av närmare kon- takt mellan de övriga upplysningsme- dierna och det psykologiska försvarets ledning. Det blir härvid fråga om sam- arbete samt om service från det statliga organet. Vidare bör kontakt tagas med organisationer och företag, vilka under fred icke alls eller endast i liten omfatt- ning äro verksamma i här ifrågavaran- de avseenden. Folkrörelserna med'sina förgreningar över hela landet till stora befolkningsgrupper och med sina erfa- renheter av upplysningsarhete bli här av största betydelse.

Även om sålunda huvudprincipen bör vara att det psykologiska försvarets led- ningsorgan samordnar, leder och sti- mulerar samt står till tjänst med infor-' mationer och råd är det givet att detta organ måste i viss omfattning självt kunna bedriva upplysningsverksamhet.

I den upplysningsverksamhet som under krig mera direkt inriktas på att stärka motståndsandan kan man räkna med att pressen utan att uppmanas därtill och utan att särskilt handledas -— kommer att göra en betydande insats. Den målmedvetet opinionsbildande dagspressen står av sig själv i det psy- kologiska försvarets främsta linje. Emellanåt kan pressen likväl finna det önskvärt att för denna sin arbets- uppgift ta kontakt med det psykologis-

Ifn viktig del av den svenska beredskapspl'opagandan gällde spioner och sabotage. Ibland inpräniade man vikten av vaksamhet och tystnad med enkla ord, ibland byggde man på slagord, av vilka »spionen lägger pussel» och »en svensk tiger» slogo bäst.

ka försvarets ledning för att diskutera en problemställning eller för att få upp- lysningar. I andra fall kan man inom det psykologiska försvarets ledning fin- na det angeläget eller önskvärt att upp- lysningen utöver annonsmeddelanden ökas på något område, att en viss in- formation delges allmänheten genom pressen eller att någon fråga eller syn- punkt tas upp till debatt. Det kan då endast bli fråga om att framställa öns- kemål om publicering, det får inte bli tal om att komma med krav. Det måste ligga i den enskilda tidningens skön att ta hänsyn till önskemålet eller ej.

Det kan i olika sammanhang bli an- ledning att ställa sakuppgifter till tid- ningarnas förfogande. I viss utsträck- ning torde tidningarna sätta värde på att få artikelunderlag eller rent av får- diga artiklar av kända skribenter. Detta gäller främst mindre landsortstidningar, vilkas redaktionsstaber uttunnats genom militärinkallelser eller av andra orsa- ker. Kommittén vill här åter understry- ka den stora betydelse som landsorts— pressen får under krig. Det är mycket viktigt att tillse att denna press icke blir urståndsatt att genom ledare, artik- lar och notiser driva upplysningsverk- samhet om alla de med kriget samman- hängande omständigheter som allmän- heten kommer att vara intresserad av. Som förmedlare av detta material torde man i stor utsträckning kunna anlita de politiska partiernas presstjänster.

Från det psykologiska försvarets or- gan bör också till pressen sändas bak- grundsmaterial med förtroliga upplys- ningar, som kunna ligga till grund för ett ställningstagande, men som inte kun- na offentliggöras.

Till sådant förtroligt bakgrundsmate- rial höra analyser av fientlig propagan- da och dennas verkningar. Man kan nämligen endast undantagsvis räkna med att de enskilda tidningarna kunna

ha tillgång till det rätt omfattande käll- material och de specialister som erford- ras för en någorlunda ingående propa- gandaanalys. Motåtgärder mot fientlig propaganda i form av ledare och artik- lar skrivna av tidningarnas egna med- arbetare göra å andra sidan bättre ver- kan än officiella kommentarer från ett upplysningsorgan. Det är därför mest praktiskt och effektivt att tillställa pres- sen analyser, verkställda av upplys- ningsorganets experter, vilka analyser sedan utnyttjas fritt.

I icke ringa omfattning bör under krig veckopressen kunna medverka till motståndsandans stärkande.Även om de i regel långa tryckningstiderna minska aktualitetsvärdet, har den ett par förde- lar framför dagspressen. En veckotid- ning har större livslängd, den sparas och läses under någon vecka eller av- sevärt mer än de timmar eller det dag- sländedygn, som vanligen tillmätes ny— hetstidningen. Genom veckotidningens bättre papper och tryck och dess tek- niskt mer högklassiga bildmaterial kan en artikel där fängsla mer än om den står i en dagstidning. Det är här ock- så skäl att påminna om veckopressens stora betydelse under krig genom den förströelse och avkoppling som den skänker alla dem, vilka med iver och intresse omfatta denna del av pressen.

En verksam insats kan pressen slutli- gen göra i de mer eller mindre reklam- hetonade kampanjer av olika slag, som behövs för att exempelvis framkalla vaksamhet mot spioner och sabotörer, sparsamhet med bränsle och drivmedel, och anslutning till försvarslån. Här blir det inte bara frågan om att i de be- gränsade formaten ge utrymme för an- nonser utan också om att medverka ge- nom artiklar, kåserier och ledare.

Rundradion kan snabbare än andra medier sprida saklig upplysning och

stimulerande tankar, föreställningar och känslor. Många äro dessutom mera mot— lagliga för det talade ordet än för det tryckta, både därför att det talade rätt framfört är mera lättfattat och därför att det mera omedelbart påverkar käns- loinställningen. Radion kan också på ett helt annat sätt förmedla ett person- ligt intryck.

Det är naturligt att radion medvetet inriktar sig på att delta i krigsansträng- ningen, att den tar särskild hänsyn så— väl till lyssnarnas behov av och önskemål om information, uppbyggelse och un- derhållning som till de krav radions plats i det psykologiska försvaret ställer. Radion bör sålunda vara beredd att an- passa sitt program efter vad landets be- hov kräver, det må gälla att motverka fientlig propaganda eller att medverka i kampanjer för att värva personal till humanitär verksamhet eller för att vin- na den stora allmänhetens stöd för nå— gon annan viktig uppgift.

Radion passar för praktiskt taget alla de former av information, upplysning och propaganda som äro aktuella under krig, vare sig dessa syfta till att bevara och stärka motståndsandan eller gå ut på att hjälpa medborgarna att anpassa sig till krigets förhållanden eller att för- må dem till nya och till ökade insatser i form av uppmärksamhet och arbete, hjälpsamhet och gåvor. Liksom ifråga om pressen kan det bli anledning för det psykologiska försvarets huvudorgan att till rundradion framställa önskemål om program i det ena eller andra av- seendet. Detta organ bör dock icke själv producera radioprogram för de svenska lyssnarna. I stället bör man kunna räk- na med att Radiotjänst med de fram- lagda önskemålen som riktlinje själv producerar programmen samt svarar för deras infogande i riksprogrammet. Er- forderliga sakuppgifter skola givetvis tillhandahållas Radiotjänst. En huvud-

synpunkt beträffande det intima sam- arbete som i olika avseenden blir nöd- vändigt mellan Radiotjänst och upplys- ningsorganet bör vara att Radiotjänst alltid svarar för det radiomässiga, me- dan upplysningsorganet kan ge besked om vad som är särskilt viktigt att få belyst liksom om de allmänna linjerna för det psykologiska försvarets upplys- ningsverksamhet.

Att programmen göras radiomässiga innebär att de anpassas för de speciel— la förhållandena vid radiolyssnande och göres så lättfattliga och njutbara som möjligt. För att lyssnarna skola bibehål- la — eller öka — intresset och förtroen- det för radioprogrammen torde dessa under krig böra redigeras efter samma riktlinjer som i fred.

Det är väsentligt att radion ger värde- fulla program som bidra till att stärka motståndsandan. Viktigt är också att undvika program som kunna verka i motsatt riktning. Här bör man ha upp- märksamheten särskilt riktad på repor- tagen. Detta krav får dock icke föra till att man ger avkall på en huvudprincip för radioprogrammen likaväl som för annan upplysningsverksamhet: att ge en verklighetstrogen bild av förhållandena i vårt land under kriget. Radion skall under krig liksom under fred spegla samhällslivet, såväl det yttre skeendet som den aktuella debatten och den skif- tande folkopinionen.

Myndigheternas meddelanden i radio kräva bearbetning och reglering främst för dagarna kring ett krigsutbrott. Men även under krigets fortgång blir det nödvändigt att det psykologiska försva- ret medverkar så att strömmen av offi- ciella besked hålles inom rimliga grän- ser och meddelandena ej bli onödigt långa eller otympligt formulerade.

Vid sidan av pressen och radion är filmen ett värdefullt instrument för

krigstidens upplysning. Journalfilmer och korta dokumentärfilmer kunna ge åskådliga bilder av nyss timade händel- ser. Journalfilmer, kortfilmer och spel- filmer kunna utnyttjas för att stärka motståndsandan. Instruktionsfilmer av olika slag erbjuda ett utmärkt medel att till allmänheten sprida kunskap om hur man skall uppträda vid luftanfall och i andra sammanhang, där sakkunskapens anvisningar och råd äro oundgängliga för den enskilde medborgarens hand- lingssätt.

Många komma under krig att ha starkt intresse av att genom filmen följa aktuella händelser av vikt. Det är också av betydelse att man på film får se krigsmakten och civilförsvaret i pågå- ende verksamhet. Detsamma gäller ex- empelvis om bilder av transport av för- nödenheter till Sverige, liksom bilder i övrigt från utlandet, som på ett positivt sätt anknyta till samhörigheten med vår egen situation.

Det är angeläget att förutsättningar skapas för framställning inom landet även under krig av journal- och kortfil- mer och för införande från utlandet av aktuella filmer. Filmning av militära förhållanden bör ske såväl genom foto- grafer knutna till krigsmakten som ge- nom privata filmföretag, för vars räk— ning reportageresor ordnas.

Instruktions- och upplysningsfilmer, som rikta sig till en större krets, torde främst lämpa sig för anvisningar och råd om vaksamhet mot spioner och sa- botörer, för olika civilförsvarsfrågor och för råd 'om den ändrade livsföring som brist på elkraft, bränsle, livsmedel och andra förnödenheter kan fram- tvinga. Sådana filmer böra så långt det går färdigställas under fred. Åtskilligt är redan gjort, men bristen på medel har medfört att mycket saknas.

Kommittén vill betona att liksom för pressen och radion är det angeläget att

under fred vidta erforderliga åtgärder för att möjliggöra för filmen att fylla den plats i det psykologiska försvaret som tillkommer den i följd av dess sär- skilda förutsättningar. De svårigheter som här möta skola närmare behandlas i kapitel 11.

Pressen, radion och filmen äro ut- märkta medel för att snabbt nå stora medborgarskaror med information och upplysning, vare sig det är fråga om enbart kunskapsmeddelande eller opi- nionspåverkan. Men de ha alla den nackdelen att de ej förmedla en ome— delbar personlig kontakt med läsaren, åhöraren och åskådaren. De erbjuda in- te heller alltid det'bästa sättet att få kon— takt med just dcm man vill nå. I samhäl- let finns det ett relativt begränsat antal personer som ha väsentlig betydelse för opinionsbildningen hos mycket stora medborgarskaror. Det är givetvis viktigt att med upplysningen kunna nå just des- sa personer och att samverka med dem i arbetet på att hålla den inre fron- ten fast. I dessa liksom i andra hänse- enden inta de stora folkrörelserna en särställning, som göra dem till en mye- ket väsentlig faktor för det psykologiska försvaret.

De svenska folkrörelserna tillgodose en mångfald olika intressen och ideal. Vi ha religiösa och andra ideella rörel- ser, politiska föreningar, fackliga orga— nisationer, kooperationen, bildningsor- ganisationer. De flesta av dem äro or- ganisatoriskt väl uppbyggda med sekre- tariat, fast anställd personal, samlings- lokaler, egna tidningar och tidskrifter. Inom sina verksamhetsområden spela de ideella rörelserna och folkbildnings- organisationerna sedan länge en viktig roll.

Med den ställning folkröreISerna inta och med de fina "kanaler ut till de en— skilda medborgarna över hela landet

som de ha, är det naturligt att de ha en stor uppgift att fylla inom det psyko- logiska försvaret, ja ett stort ansvar. Un- der beredskapsåren 1939—45 gjorde också de stora organisationerna i med- vetande om detta ansvar betydelsefulla insatser. Jämte pressen bidrogo folkrö— relserna verksamt till att hos stora folk- lager framkalla en ny, positiv inställ— ning till försvaret. De biträdde ock- så på skilda sätt i den personalvårdande verksamheten inom krigsmakten under denna period av militär utbyggnad och rustning. Folkrörelserna samarbetade även med den till informationsstyrelsen knutna folkberedskapen för att beford- ra motståndsvilja och vaksamhet mot främmande propaganda.

Folkrörelserna ha särskilda förutsätt- ningar för att distribuera upplysning, påverka opinionen och hålla ömsesidig aktiv kontakt mellan myndigheter och enskilda. Konferens- och studiecirkel- verksamheten samt övriga debattbetona- de arbetsformer inom folkbildnings- verksamheten kunna icke ersättas som medel för upplysning och kontakt. De kunna bli till stor hjälp inte bara när det gäller att ge människor kunskap och åsikter utan också — och det i kanske än högre grad genom att förmå män- niskorna att aktivt gripa sig an med upp- gifter av betydelse både för totalförsva- ret och för deras egen psykiska balans.

Ifråga om formen för samarbetet mel- lan folkrörelserna och det psykologiska försvarets ledning behöver endast sägas några få ord. De olika organisationerna skola självfallet verka fullt självständigt, inga direktiv från det centrala upplys- ningsorganet skola förekomma. Detta organ skall främst vara samordnande och förmedlande, ge impulser och stå till tjänst med sakmaterial. Det skall va- ra ett serviceorgan som hjälper organi- sationerna, icke ett propagandaverk som utnyttjar dem.

För en smidig samverkan med folk- rörelserna bör Centralkommittén Folk och Försvar, som är ett folkrörelsernas eget organ, bli en ovärderlig länk, vik- tigare ju mer Centralkommittén under fred ägnat sin'verksamhet åt det psyko- logiska försvaret. Det är angeläget att detta organs beredskap är sådan att det under krig utan tidsspillan kan sätta in sina resurser i form av personal, karto— tek och förbindelser i det psykologiska försvarets tjänst.

Det är naturligt att under krig beho- vet av anknytning till religionen stärks hos många och att den religiösa inställ- ningen får en kanske avgörande bety- delse för motståndsandan hos en avse- värd del av befolkningen. För det psy— kologiska försvaret är det viktigt att ha kontakt med och samarbeta med stats- kyrkan och andra religionssamfund i vårt land samt att medverka till att gudstjänster, andaktsstunder och andra religiöst betonade moment få erforder- ligt utrymme i radioprogram och i and— ra sammanhang. En ömsesidig förståel- se mellan kyrkans och andra religionens företrädare samt det psykologiska för- svarets män är nödvändig.

I den upplysningsverksamhet som särskilt siktar på den personliga kontak- ten äro föreläsare och talare värdefulla krafter. Det psykologiska försvaret bör anlita personer, som ur skilda synpunk- ter äro särskilt lämpade för sådan verk- samhet. Det kan vara kända kulturper- soner, framstående politiker, vana folk- bildare men också tidigare helt okän- da människor vilka genom sina krigs- upplevelser ha något personligt att säga som kan göra starkt intryck på åhörar- na. Föredragsturnéer, liksom organise- rad mölesverksamhet, kunna ordnas med hjälp av bland annat de stora bild- ningsorganisationerna.

Bland dem som kunna medverka ge- nom personliga framträdanden och and- ra insatser av olika slag får man icke glömma dem som av ålders- eller hälso- skäl icke kunna fullgöra den del av krigsansträngningen som eljest skulle ha tillkommit dem, men som med bibe— hållen andlig vitalitet ha vilja och för- måga att aktivt delta i arbetet på att vidmakthålla en god anda. Det kan röra sig om personer som blivit kända som politiker, kommunala förtroendemän, framstående ämbetsmän och ledande män inom näringslivet och fackför- eningsvärlden och som genom sina er- farenheter och sin ställning ha särskil- da förutsättningar att sprida förtröstan, dämpa missnöje och befordra samar— betsvilja. Dylika personer som medföl- ja vid de stora utrymningarna ha en särskild mission att fylla genom att hål- la modet och tillförsikten uppe bland de övriga.

En form för upplysning som kanske blir mest aktuell under ett beredskaps- tillstånd men som även kan få viss be- tydelse under krig är mindre, lätt flytt- bara ulslällningar, vilka kunna belysa vissa aktuella problem och förhållanden. Genom sådana utställningar kunna på ett åskådligt och lockande sätt demonst- reras krigsmaktens och civilförsvarets organisation, arbete och utrustning. De kunna också rikta uppmärksamheten på våra nationella värden. Likaså kun- na praktiska problem för en av ranso- neringar och andra orsaker ändrad livsföring belysas. I anslutning till ut- ställningar kunna föredrag hållas och filmer visas. Under krigstid blir det sannolikt lämpligast att arrangera små vandringsutställningar, som kunna ord- nas i bussar eller som nedmonterade kunna transporteras på en eller ett par lastbilar och utan större arbete ställas upp i någon lämplig lokal.

Den moderna reklamen, som söker ge en intresseväckande, lättförståelig och övertygande framställning i ord och bild, och som arbetar med upprepning, slagord och symboler, erbjuder rika möjligheter för det psykologiska försva- ret.

Reklamens möjligheter inverka på ur- valet av det material som på detta sätt bör delges allmänheten. Även om pres- sen, radion, filmen och folkrörelserna kunna behandla det allra mesta av det myndigheterna vilja ha framfört till all- mänheten finnes det vissa saker som inte ha ett direkt eller omedelbart ny- hetsvärde eller som eljest äro av sådant intresse att de rimligen kunna distribue- ras genom dessa media. För detta ma- terial kan däremot reklamen ofta med fördel användas. Genom reklamen kan man säkerställa att materialet når ve- derbörande i just den verbala utform- ning man önskar. Särskilt i de fall då en exakt formulering måste nå fram till mottagarna eller när det är fråga om en långsiktig innötningspropaganda bör reklamen komma i första rummet.

I tidningarna är annonsen det norma- la uttryeksmedlet för reklamen. Den kan genom dagspressen och veckopres- sen snabbt nå vida kretsar över hela landet. Den lämpar sig såväl för kun- görelser och anvisningar, där en exakt formulering är väsentlig som för propa- ganda vilken vill väcka till aktivitet och frivilliga insatser.

Affischen är ofta ett komplement till annonsen. Förutom för en del officiella tillkännagivanden lämpar den sig för att nöta in symboler, slagord och be— nämningar. Särskilt bildaffischen är ägnad att inprägla varningar och på- minnelser. Affischen har den fördelen att den når praktiskt taget alla, även dem som inte lyssna mycket på radio eller inte uppmärksamma tidningsan- nonser. I åtskilliga av de krigförande

länderna och särskilt i Storbritannien spelade under andra världskriget affi- scherna en stor roll i den upplysnings- verksamhet som riktades till den egna befolkningen.

Broschyren, foldern och flygbladet äro mer personligt riktade meddelan- den än affischen och även annonsen. De kunna också lätt bevaras och där- för läsas upprepade gånger. Särskilt broschyren ger möjlighet till en mer ut- förlig argumentation eller instruktion. Foldern och flygbladet äro lättare att framställa och sprida och kunna bland annat därför få stor betydelse under krig, då brådska, pappersbrist och dis- tributionssvårigheter ofta råda.

Reklamfilmen slutligen kompletterar övriga former av reklam. Den kan bätt- re än andra former ge åskådlighct och personlig karaktär åt upplysningen. Den lämpar sig framförallt för praktiska de- monstrationer och för appeller. Detta är emellertid en dyrbar metod, särskilt om man vill nå många platser samtidigt. En ytterligare nackdel är att filmen i regel endast när en begränsad del av allmänheten.

Den tecknade serien har alltmer ta- gits i bruk för reklam och propaganda. Kända seriefigurer utnyttjas av reklamen i såväl annonser som broschyrer och filmer. Serierna, som ha stor populari- tet inom breda lager äro väl ägnade för upplysning och propaganda under krig.

Yrkesrcklamen togs i bruk i stor om- fattning under bland annat andra världskriget, i de krigförande länderna såväl som i de neutrala staterna. I Sve- rige tog reklambranschen tidigt initia- tiv till åtgärder på krisupplysningens område och erbjöd sina tjänster. Un- der beredskapsåren utfördes en mängd kampanjer på beställning av en rad oli— ka myndigheter, såsom informationssty— relsen, industri-, livsmedels- och trafik- kommissionerna, riksgäldskontoret och

skilda militära organ. Det kan vara av intresse att här erinra om en del av den tidens kampanjer:

Allvarstid kräver samhällsanda, vaksam- het, tystnad.

Spionen lägger pussel. Behåll din bit! En svensk tiger. Svensk TRO. Sverige åt svenskarna! Första försvarslånet. Jag har tecknat! Har Du? Är Du med i ledet?

Andra försvarslånet. För försvar och ar- bete.

Tredje försvarslånet. Mot våld och för- tryck.

Rikskonto. Spar medan Du kan!

Bli kilowattjågare! Bli pedalmästare! (Spara bensin).

Låt löv fylla ut vad torkan tog! Sätt potatis! Plocka bär! Samla tuber! Ligg inte på skrotet! Giv det åt staten! Kvinnor! Landet kallar er! Odla köksväxter! Ni måste säga NEJ! (ej tuhba handeln). Köp lojalt —— hushålla klokt! Vi delar kakan lika! Spara papper —— här paketet själv! Det är kronan som betalar, säger Du. Det är Du som betalar, säger kronan.

För genomförande av dessa kampan- jer anlitades företag inom reklambran- schen. Auktoriserade Annonsbyråers Förening (AF) medverkade under bc- redskapsåren —— liksom under tiden därefter —— kollektivt i den statliga kris- informationen och övriga upplysningen. Ett särskilt organ, AF-centralen, bilda- des för ändamålet. Genom den fingo olika annonsbyråer i uppdrag att utföra kampanjer och ombesörja krisannonse- ringen i olika tidningar.

Reklammännens yrkesvana och yrkes- skicklighet torde bäst komma till ut— tryck om genomförandet av dessa kam— panjer anförtros åt företag inom bran- schen istället för att utföras direkt av myndigheterna själva. De olika myndig- heter som vilja ha kampanjer genomför- da kunna endast i mycket begrän- sad utsträckning själva utföra dem.

Om ett statligt krigsorganiserat upplys- ningsorgan självt skulle ombesörja arbe- tet skulle man riskera att få en tung och byråkratisk apparat, vars arbetsdug- lighet dessutom under närmaste tiden efter upprättandet sannolikt skulle va- ra tämligen ringa. Sedan planeringen av en kampanj verkställts inom den bestäl- lande myndigheten i samarbete med upplysningsorganet eller inom detta en- samt — givetvis med hjälp av erforder- lig expertis — bör själva utförandet i regel verkställas av ett branschföretag, en annonsbyrå eller en konsulterande reklambyrå. Kommittén har haft kon- takt Ined Auktoriserade Annonsbyråers Förening. De i föreningen representera- de inemot tjugo företagen ha därvid förklarat sig villiga att under krig arbe- ta för det psykologiska försvaret. Enig— het mellan kommittén och företagen har också förelegat om de praktiska riktlin- jerna för sådant samarbete. Dessa skulle i huvudsak gå ut på följande. Annonsbyråerna äro beredda att i krig lämna prioritet åt beställningar från det psykologiska försvarets organ och att följa detta organs anvisningar beträffande tid och plats för arbetet. Den enskilda annonsbyrån skall likväl så långt som möjligt hålla sin normala rörelse i gång. I den mån militärinkal- lelser eller andra omständigheter göra det svårt för den enskilda annonsbyrån att ensam utföra ett större uppdrag, skola genom samarbete mellan flera fö- retag skapas arbetsdugliga enheter. Annonsbyråerna ha vidare förklarat sig beredda att under fred låta lämplig arbetskraft förbereda sig för viss pro- pagandaverksamhet i krig, samt att un— der krig ställa någon eller några högt

kvalificerade reklammän till förfogande för det psykologiska försvarets organ. Inom Auktoriserade Annonsbyråers För- ening har också 1952 bildats en bered- skapskommitté.

*

Den informations- och upplysnings- verksamhet som inom ramen för det psykologiska försvaret behöver riktas till den svenska allmänheten är omfat- tande och mångskiftande samt i många hänseenden av väsentlig vikt både för vidmakthållande av vår motståndsanda och för genomförande i övrigt av vår krigsansträngning. Alla slags media, al- la slags upplysningsformcr och alla slags reklammedel behöva tas i bruk. Snabbhet och effektivitet äro av nöden i orostider. Kommittén har funnit att huvudprincip skall gälla att långt som möjligt

redan bestående

som verksamheten så skall bedrivas av organ och spridas genom vanliga kanaler. På så vis tillgodoses be- hovet av en decentralisering och ges utrymme för lokala initiativ och lokal anpassning. Under krig år det emeller- tid nödvändigt att ett centralt organ svarar för att nödiga åtgärder vidtas. Detta organ måste samordna verksam- heten och måste i viss utsträckning kun- na ge direktiv till andra myndighe- ter samt impulser och råd till andra organ. Det måste även kunna bedriva egen verksamhet.

För att verksamheten skall komma snabbt i gång och kunna bedrivas utan onödigt gnissel måste planering ske i fred. Särskilt de speciella förhållanden vid tiden kring ett krigsutbrott påkalla med tvingande nödvändighet en nog- grann förberedelse.

9. Upplysningsverksamhet till utlandet

Ett försvar, som skall ha utsikt till framgång, får ej inskränka sig till att allenast möta fiendens angreppsåtgär- der. Det militära försvaret måste föras aktivt genom motanfall och andra åt- gärder, som korsa fiendens förberedel- ser och planer, stegra hans förluster och överhuvudtaget öka påfrestningen på de fientliga styrkorna. På samma sätt bör det psykologiska försvaret vid sidan av åtgärder för att värna det egna folkets motståndsanda även in- riktas på att undergräva de fientliga styrkornas stridsvilja.

En viktig uppgift är även att sprida upplysning till andra folk i syfte att skapa förståelse och intresse för det eg- na landet samt tilltro till dess försvars- förmåga och motståndsvilja. Härigenom ökas möjligheterna att erhålla det ma- teriella eller militära bistånd som lan- det kan behöva.

En ingående framställning av mål- sättning och metoder för svensk psy- kologisk krigföring mot en angripare och för den upplysningsverksamhet till andra länder som erfordras under krig, vari riket är indraget, hör av lätt in- sedda skäl inte behandlas i ett offent- ligt betänkande. Här skola därför endast några allmänna synpunkter utvecklas.

Psykologisk krigföring mot en angripare Vi kunna utgå ifrån att en stat, som angriper Sverige med militära makt- medel, även kommer att rikta en in- tensiv psykologisk krigföring mot oss. Vi kunna också räkna med att even-

tuella allierade komma att utnyttja sam— ma vapen mot fienden. För bedöman— de av frågan huruvida och i vilken utsträckning vi böra förbereda oss för att själva direkt bekämpa en angripare med psykologisk krigföring är avgö- rande, om vi kunna vinna resultat som stå i rimlig proportion till insatserna och om vi kunna skaffa tillräckliga tek- niska och personella resurser.

Utan tvivel kan man även med ringa teknisk hjälp och med en fåtalig men kvalificerad personal åstadkomma en taktisk frontpropaganda, som i lämp- liga lägen kan få god effekt. För en mera omfattande propaganda sär— skilt om den skall riktas till en fientlig stats civilbefolkning fordras där- emot, såsom redan antytts i direktiven för kommittén, resurser, inte förfoga.

Propaganda får visserligen som regel föga effekt mot soldater, som anse sig tillhöra en överlägsen krigsmakt och som därför se fram mot ett segerrikt slut på kriget. Detta gäller i all syn- nerhet, när framgångar vinnas utan stora offer. Det är i regel först när umbäranden och motgångar infinna sig, som moralen öppet eller i det för- dolda börjar undergrävas samt miss- tröstan och misstro utbreda sig.

Vad som nu sagts kan tänkas bli an- fört som ett argument mot en svensk aktiv psykologisk krigföring riktad mot en överlägsen angripare. Detta skäl är dock ingalunda allmängiltigt. Oavsett krigets gång i stort kunna fientliga

varöver vi

styrkor bli kringrända eller eljest kom— ma i en beträngd situation och därmed bli lämpliga mål för kapitulationspro- paganda. Samtidigt med att en angri— pare kan vinna framgångar mot oss, kan han på andra krigsskådeplatser ha motgångar, vilka kunna utnyttjas av en svensk propaganda riktad till trupper, som äro insatta mot vårt land. Påfrest- ningar på olika håll kunna vidare leda till att en fiendes överlägsenhet mot oss efterhand reduceras.

Oavsett vem som har framgång, kun- na situationer inträffa, i vilka vi ha behov av att motverka fiendens pro- paganda till hans egna trupper och till befolkning inom områden som han be- härskar. Osanna påståenden om att Sverige börjat kriget eller att svenska soldater bryta mot krigets lagar och bruk få exempelvis ej förbli oemot- sagda. En svensk motpropaganda, som sakligt bemöter sådana beskyllningar, skulle kunna bidra till att mildra eller hindra övergrepp mot svenska soldater och svensk civilbefolkning.

En propaganda, som syftar till att försämra fiendens stridsmoral, att vär- va överlöpare och att framkalla kapi- tulation av fientliga enheter, kan un- derlätta de egna operationerna och ro— ducera egna förluster och egen mate- rielförbrukning. Vi ha anledning att räkna med att i en svensk försvars- kamp lägen uppstå, vari sådan propa- ganda från vår sida kan tillgripas med god effekt direkt mot fienden.

Erfarenheter från andra världskriget och därefter tala också för att svensk krigföring, om den skall nå full effekt, måste i varje fall innefatta taktisk psy— kologisk bekämpning av fientliga strids— krafter i direkt anslutning till militära operationer. Att nå och påverka fient- liga styrkor på längre avstånd från det egentliga stridsområdet möter större svårigheter. Man kan dock ej se bort

ifrån att, om den taktiska frontpropa- gandan skall få effekt, så böra motta- garna ha preparerats genom en upp— mjukande, ständigt fortgående bearbet- ning. De möjligheter, som erbjuda sig att med propaganda nå fientliga enheter bakom det egentliga stridsområdet, bö— ra därför utnyttjas i full utsträckning.

Ett led i den psykologiska krigfö— ringen är upplysningsverksamhet rik- tad till befolkning inom länder eller landområden, som ha besatts av fien- den. Under andra världskriget voro, såsom tidigare framhållits, de allierades information och propaganda till be- folkningen i tyskockuperade länder av stor betydelse för vidmakthållande av kontakten med befolkningsgrupper, vil- ka önskade tyskarnas nederlag, och för utveckling av motståndsandan inom dessa grupper. Vid planläggning av vårt psykologiska försvar kan man icke lämna ur räkningen möjligheten av så- dana krigslägen, vari en svensk upp— lysningsverksamhet av denna natur skulle kunna vara motiverad.

Även om psykologisk krigföring från svensk sida endast kan tänkas få en relativt begränsad omfattning, måste man räkna med att alla de vanliga pro- pagandamedlen komma ifråga. För tak- tisk frontpropaganda få vi anlita flyg- blad och högtalare, för att nå personer på längre håll måste rundradion främst användas.

Vissa former av aktiv psykologisk krigföring ha rent militär karaktär, andra rent civil, medan åter andra kunna vara i olika grad både militära och civila till syfte och form. En gräns bör dras mellan de här verksamma mi- litära och civila organens kompetens- områden. Dessa organ måste emeller- tid upprätthålla ett nära samarbete och riktlinjerna för deras verksamhet måste vara gemensamma.

Den psykologiska krigföring av här

angivet slag, som kan bli aktuell om Sverige angripes, måste noggrant plan- läggas och förberedas under fred för att kunna ge bästa möjliga resultat. Sät- tet för verksamhetcn måste övervägas, personal uttas och utbildas samt erfor— derlig utrustning anskaffas.

Goodwillskapande verksamhet under fred

Det ingår numera som ett naturligt led i det mellanfolkliga samarbetet att de olika länderna sprida upplysning om sig själva samt stå varandra till tjänst genom att lämna informationer, underlätta studiebesök m. m.

Organisationen av denna verksamhet har i de olika länderna fått olika ut- formning. I stor omfattning har man litat till statliga organ; i Norge exem- pelvis liar utrikesdepartementet genom sitt Kontor for kulturelt samkvem med utlandet hand om verksamheten. På andra håll, såsom i Danmark, är verksamheten fördelad mellan utrikes- departementet och olika halvstatliga or- gan; bland dem märkes i Danmark främst Det Danske Selskab.

Om upplysningsvcrksamhet under fredstid av det slag det här gäller skall nå sina allmänna syften, måste den be- lysa en mångfald sidor av samhällslivet. För att kunna förstå och bedöma ak- tuella händelser och aktuell politik måste mottagaren ha fått en bild av den historiska, politiska, sociala, kulturella och ekonomiska bakgrunden. Natur och folkliv ha också sin givna plats i upp- lysningen.

Många olika medel tas i bruk för verksamheten. För att sprida aktuell information användas i stor utsträck- ning regelbundna bulleiiner, som till- ställas tidningar och andra publicitets- organ samt myndigheter, organisatio- ner och privatpersoner. I bulletinerna behandlas ofta nyhetsmaterial mer in- gående än i de kommersiella nyhets-

byråernas meddelanden. Viktigare tal och föredrag återgivas utförligt. Ny- hetsbulletinerna kompletteras ofta med en arlilceltjänsl. Båda slagen av medde— landen ställas normalt gratis till för- fogande för publicitetsorganen.

Till det aktuella material som sprides höra också bilder. Överhuvudtaget spela fotografier och andra bilder en mycket stor roll, icke minst för turistpropagan- dan. Stora bildarkiv uppläggas, varifrån också en omfattande utlåning av foto- grafier äger rum.

Turistpropagandan liksom andra former av upplysningsverksamhet får i viss utsträckning karaktär av reklam och brukar typiska reklamme— del. Annonser, affischer och utställ- ningar i skyltfönster tillhöra de mest nyttjade medlen. Folders och broschy— rer distribueras i stor omfattning.

Genom böcker, broschyrer och sten— cilerade uppsatser sprids information om kultur, näringsliv och samhällsför- hållanden samt andra omständigheter, som ge den grundläggande kunskap man vill förmedla. Läsrum och bokn!- låning komplettera verksamheten.

Filmen utnyttjas för att väcka intres- se och för att förmedla kunskap om natur, näringsliv samt kulturella och sociala förhållanden. Även mera spe- cialbetonade filmer kunna begagnas, t. ex. för att belysa försvarets organi- sation och beskaffenhet.

Rundradion spelar en allt viktigare roll för upplysningen till andra länder. En viktig sida av denna verksamhet är framställning av radioprogram för ut- sändning genom utländska rundradio- företag.

Föredrag och föreläsningar utgöra en beprövad form för information till mer begränsade kretsar. Att utsända och förmedla föreläsare är alltjämt en viktig uppgift för upplysningsorganen. Som föreläsare anlitas bland annat från

det egna landet rekryterade språklek- torer vid utländska'universitet. Sådana lektorer kunna också på andra sätt medverka i upplysningsverksamheten.

Inom ramen för kulturutbytet har utdelning av stipendier samt omhänder- tagande av stipendiater och andra be- sökande i studicsyfte fått en stor om- fattning i många länder. Omhänderta- gande av besökande är överhuvudtaget ett väsentligt led i den goodwillskapan- de verksamheten.

Den upplysning genom olika institu- tioner och organisationer som under fred riktas till andra nationer från Sve- rige syftar till att på saklig grund ska- pa intresse och välvilja för vårt land, kunskap om våra resurser, uppskatt- ning av våra andliga och materiella in- satser samt insikt om vårt läge. Denna verksamhet är ganska omfattande och har förutom allmänt goodwillbetonat syfte delvis även mer speciell inrikt- ning såsom att öka intresset för resor till vårt land och att främja vår ut- rikeshandel. En kort översikt över vår nuvarande upplysningsverksamhet till utlandet lämnas i bilaga B.

Goodwillskapande verksamhet under krig

En goodwillskapande propaganda- och upplysningsverksamhet är till sin natur långsiktig. Den kan under krig ej snabbt nå resultat, om den inte kan bygga på en välvilja och ett förtroende, som förvärvats redan under fred. Den måste också bygga på en fast organi- sation och på en tillräckligt utbyggd fredstida verksamhet. Upplysningsverk- samheten i fred skapar därför, liksom hela den normala nyhetsförmedlingen, ett viktigt underlag för den upplysnings- verksamhet som det under ett krig eller i ett skärpt läge blir anledning att rikta till vänskapligt sinnade länder.

Vid en skärpning av vårt lands mili- tära läge blir det nödvändigt att snabbt

intensifiera vår upplysningsverksam- het till utlandet och att utan dröjsmål anpassa den efter de ändrade förhål- landen som inträda. Verksamheten måste kunna koncentreras på de länder som i det rådande läget äro av största betydelse ur svensk synpunkt. Det aktu- ella stoffet i informations- och upplys- ningsmaterialet måste ökas. Det blir an— geläget att få till stånd vidgad publicitet om svenska politiska och försvarsmäs— siga förhållanden. Våra försvarsresur— ser måste framhållas och vår vilja att göra bruk av dem, för den händelse vi bli anfallna, måste understrykas.

Komma vi i krig blir det för oss än- nu viktigare att sprida upplysning i ut- landet om Sveriges läge och svenska förhållanden. Upplysningsverksamhe— tens karaktär förändras ytterligare. Sveriges behov av direkt och indirekt bistånd från andra länder blir nu av största vikt. Upplysningen kommer na- turligen främst att avse Sveriges krigs- ansträngning, villkoren för att vår kalnp skall kunna fullföljas med kraft samt kampens betydelse i ett större sammanhang. Det militära händelseför- loppet i vårt land och i dess närhet blir i hög grad bestämmande för hur upp- lysningen skall utformas från dag till dag.

Under alla förhållanden kommer kravet på aktualitet att skärpas. Sam- tidigt härmed kommer emellertid ett behov av återhållsamhet i upplysnings- verksamheten att göra sig gällande med hänsyn till nödvändigheten av att upp- gifter av värde för fiendens krigföring icke offentliggöras.

Den upplysningsverksamhet, som i fred bedrives av vår utrikesrepresen- tation och av olika upplysningsorgan, måste utgöra grundvalen för de åtgär- der som vidtagas i krig. Det är själv- fallet att de erfarenheter, förbindelser

och resurser, som finnas hos de i fred verksamma upplysningsorganen, skola tillvaratagas i all den utsträckning som är möjlig. Det är också naturligt att dessa organ, i den mån krigssituatio- nen medger det, fortsätta att verka un- der krig.

En fullgod och tillräckligt omfattan- dc upplysningstjänst kan svårligen im- proviseras sedan ett kritiskt läge redan inträtt. Det är därför nödvändigt att fred ägna uppmärksamhet åt dessa frågor och att i samband med en allmän planläggning av upplysnings- verksamheten vidtaga åtgärder för att säkerställa tillgång till duglig personal, behövligt informationsmaterial och go- da kommunikationer.

Den planläggning för krig, som så- lunda erfordras, bör icke syfta till att åstadkomma någon centralisering av den verksamhet som nu bedrives av de olika upplysningsorganen. Dessa böra i princip fortsätta sin verksamhet efter i huvudsak samma linjer och metoder som i fred. un der

Nyhetsförmedlingen till utlandet

Under krig är det angeläget för Sve- rige att händclseutveckliugcn i vårt land får en snabb, saklig och förhål- landevis fyllig publicitet i utlandet. Nyhetsförmedlingen till utlandet hänger intimt samman med den goodwillska- pande informations- och upplysnings- verksamheten. För att nyheter om oss skola framstå i rätt dager och den san- na innebörden av skall förstås måste läsarna och lyssnarna ha fått en grundläggande information om Sverige och svenskarna. Under ett storkrig blir det en hård konkurrens om utrymme i de ledande ländernas tidningar och radiosändningar. För att nyhetsförmed- lingen om Sverige då skall kunna göra sig gällande fordras att intresse för vårt land väckts i förväg samt att ny-

dem

hetsförmedlingen från Sverige kan fungera snabbt och smidigt. Den nyhetstjänst, som förmedlas ge—

nom rundradion samt av Svensk-Ame- rikanska Nyhetsbyrån och Svensk- .Internationella Pressbyrån, framgår av

bilaga B (5. 239). Bland de övriga organ som från Sverige sända nyheter om vårt land, inta Tidningarnas Telegrambyrå och de stora utländska nyhetsbyråerna såsom Reuters, United Press, UP, Asso- ciated Press, AP, Agence France Presse, AFP, och Deutsche Presse Agentur, DPA, en särställning. Vidare finnas i Stockholm ett avsevärt antal korrespondenter för större tidningar runt om i världen. TT:s material sändes med teleprinter på samma linjer som användas för inkommande material. Dessa linjer användas även av Reuters och DPA. UP, AP och AFP ha tillgång till teleprinter och telex, medan tidning- arna anlita telex, telefon och telegram.

Samma svårigheter, som vid krig kunna väntas för insamling av nyheter från utlandet, torde drabba förmed- lingen från Sverige. Trådförbindelser- na äro föga att lita på. Det är angelä- get att TT får tillgång till en radio— station för l'lellsänduing, som kan nå viktiga länder. Det är ävenså angeläget att de kommersiella radiostationerna kunna anlitas för att utan omgång för— medla presstelegram, som ej följa andra, i fred vanliga vägar. Inte minst viktigt är att Radiotjänst dispo- nerar över sändare med tillräcklig ka- pacitet för sin nyhetsservicc.

Vid planering av åtgärder för att minska svårigheterna att befordra ny- hetsmaterial till utlandet måste tillses, att de utländska publicitetsorganens in- tressen bli tillgodosedda. Tidigare har framhållits att utländska publicitetsor- gan och deras representanter böra få biträde av det föreslagna rådgivnings—

kunna

organet för att snabbt få sitt material genom den kommunikationscensur, som kan komma att upprättas (s. 99).

Den publicitet i utlandet om Sverige, som kommer till stånd till följd av ut- ländska journalistcrs, författares, radio- mäns och filmmäns verksamhet, har för oss en särskild betydelse genom att den i regel väcker större intresse och tilltro än vad som normalt är möjligt, när man talar i egen sak. En artikel eller en bok om ett för läsaren främ- mande land får vanligen större ver— kan, när den är skriven av en lands- man till läsaren. För den goodwillska- pande verksamheten är med hänsyn härtill icke endast den tekniska ser- vicen utan omhändertagande och be- handling överhuvudtaget av utländska publicilelsrepresentanter av stor vikt. Detta förhållande är desto väsentligare som denna publicitet i regel kan nå mycket större kretsar än vad den egna informationstjänsten förmår.

Redan i fred är behandlingen av ut- ländska publicitetsrepresentanter i Sve- rige en viktig sak, under krig får den än större betydelse. Tyvärr blir det då svårare inte endast att överbringa ma- terial till uppdragsgivaren utan också att anskaffa och samla nyhetsmaterial av betydelse. Svårigheterna för svenska pressmän att under krig få nyheter och informationer ha skildrats tidigare (s. 85); de drabba också de utländska publicitetsrepresentanterna och de kunna skärpas genom den särskilda försiktighet ifråga om utlänningar som sekretesshänsyn kunna kräva. Härtill komma de hinder som obekantskap med svenska språket kan föranleda.

Det blir en viktig uppgift för det psykologiska försvaret att söka minska

och mildra de olika hinder och svårig- heter som möta och överhuvudtaget att medverka till att de utländska publi- citetsrepresentanterna känna sig väl till rätta. Ett medel härtill är upprättande av ett fast presskvarter, som för alla publicitetsrepresentanter blir ett ny- hets- och informationscentrum, en ar- betsplats med bästa tänkbara utrust- ning och förbindelser och en mötes— plats för utbyte av erfarenheter och synpunkter.

Det är självfallet även angeläget, att man från svensk sida är aktivt verk- sam för att få hit framstående publicis- ter från länder, vilkas goodwill är av särskild vikt för oss.

*

Såväl goodwillskapande upplysnings— verksamhet till allierade och neutrala stater som propaganda mot fienden äro numera nödvändiga led i försvarsan- strängningen. Den psykologiska krig- föringen har utomlands kommit att tillmätas en allt större betydelse och det är tydligt att propagandan som redan nu under fred är inten- sivt utnyttjad i händelse av ett nytt krig kommer att insättas på alla fronter och i de mest skilda samman- hang. För att kunna övertyga och över- tala behövas inte nödvändigtvis en stor— makts resurser. Även en mindre na- tion har på detta område åtskilliga möjligheter att tillvarataga. Men det är för sent att börja förberedelserna, när krig utbrutit eller står hotande nära. Försummelse av denna sida av bered- skapen kan medföra minskade möjlig- heter till hjälp utifrån och ökade för- luster av svenska liv och av svensk utrustning.

10. Rundradion under krig

Det psykologiska försvarets verksam- het kommer såsom framgår av det fö- regående under krig att i väsentlig omfattning direkt eller indirekt beröra rundradion. Den stora roll som TT- nyheterna spela, liksom betydelsen av övriga programpunkter med nyhetska- raktär behöver inte ytterligare belysas här. Informations- och upplysnings— verksamhet måste till aVSevärd del be- drivas genom radion till både svenskt och utländskt auditorium. Inte minst är radion ett oumbärligt hjälpmedel när det gäller att hastigt ge besked om ak- tuella föreskrifter och anvisningar. Ra- dions förmåga att skänka avkoppling och förströelse är slutligen av stort värde även under krig.

Det är angeläget att klargöra radions uppgifter i samband med det psykolo- giska försvaret och ge riktlinjer för det samarbete, som uppenbarligen blir nöd- vändigt mellan det eller de organ, som skola svara för det psykologiska för- svarets ledning, samt det organ som sköter rundradioverksamheten i Sve- rige, d. v. s. närmast AB Radiotjänst, som svarar för programverksamheten.

Likaså måste de tekniska möjlighe- terna att under krig sända och lyssna granskas och erforderliga beredskaps- åtgärder vidtas.

Rundradions ställning i fred och krig Rundradions programverksamhet reg- leras genom en överenskommelse av den 14 juni 1947 mellan Kungl. Maj:t och Radiotjänst. Enligt denna skall Ra-

diotjänst anordna och bekosta rund- radioprogrammen, såväl till de för Sve- rige avsedda som de till utlandet rik- tade. Programmen skola vara av väx- lande art, skänka god underhållning och vara ägnade att vidmakthålla all- mänhetens intresse för rundradio. De skola hållas på en kulturell och konst- närlig nivå och vara präglade av ve- derhäftighet, saklighet och opartiskhet. Verksamheten skall bedrivas så, att folkupplysningen och folkbildningsar- betet främjas. För sina nyhetskommu- nikéer skall Radiotjänst i första hand utnyttja material som tillhandahålles av TT, men kan komplettera detta med annat material. På anmodan av statlig myndighet skall Radiotjänst sända för allmänheten viktiga meddelanden. Ra- diotjänst skall tillse att dessa medde— landen icke genom sin omfattning in- verka menligt på programverksamheten samt att de få en för radiosändning lämpad utformning. Försäljning av programtid för kommersiell reklam får inte förekomma. Programsändning skall varje år äga rum under det antal tim- mar som Kungl. Maj:t bestämmer efter ansökan av Radiotjänst.

Kungl. Maj:t må genom radionämn- den, som utses av Kungl. Maj:t, granska Radiotjänsts sätt att sköta program- verksamheten. Statens inflytande på Radiotjänst framträder ytterligare ge- nom att Kungl. Maj:t tillsätter ordfö- randen i bolagets styrelse samt hälften av övriga styrelseledamöter.

Även om staten sålunda har formella

möjligheter till ett avgörande inflytan— de på radioprogrammen, så har i prak- tiken Radiotjänst kommit att inta en fri och självständig ställning. Hur fri denna ställning än är och bör vara, så är det dock klart att rundradion icke kan föra någon egen politik. Men den är ej heller den sittande regeringens språkrör. Den föreskrivna opartiskhe- ten leder till att i radioprogrammen ”olika meningsyttringar i allmänhet få framträda vid sidan av varandra och brytas mot varandra.

Den ställning rundradion åtnjuter har kommit till uttryck i ett interpella- tionssvar av kommunikationsministern i mars 1953, vari han bland annat ytt- rade följande: >>Med den organisato- riska utformning som rundradioverk— samhcten här i landet sålunda fått, tor- de åtgärder från Kungl. Maj:ts sida i anledning av anmärkningar mot radio- programmen i princip kunna komma i fråga endast sedan anledning givits till sådana erinringar mot program- verksamheten att förtroendet till bola- gets styrelse kan anses rubbat. Den självständighet, som radion inom ra- men för denna ordning åtnjuter, be- traktar jag som välavvägd och riktig, och jag vill icke medverka till att rub- ba eller kringskära den.»

Om rundradions programverksamhet vid krig eller krigsfara har en över- enskommelse träffats den 23 april 1948 mellan Kungl. Maj:t och Radiotjänst. Denna överenskommelse, som även in- nehåller föreskrifter om planläggning av Radiotjänsts civilförsvar, är hemlig— stämplad. I samband med en riksdags— interpellation våren 1951 offentliggjor- des vad överenskommelsen och en med denna sammanhängande beredskaps-

plan innehålla rörande den egentliga programverksamheten. '

I överenskommelsen hette det inled- ningsvis att »Aktiebolaget Radiotjänst skall vid krig eller krigsfara från dag som Kungl. Maj:t bestämmer, ställa hela sin organisation för produktion av rundradioprogram till Kungl. Maj:ts förfogande». Efter interpellationsdebat— ten ändrades denna ingress hösten 1951 till >>Aktiebolaget Radiotjänst skall vid krig eller krigsfara från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, såsom' en självständig organisation, lydande di- rekt under Kungl. Maj:t, ingå i rikets allmänna försvar».

Radiotjänst har i överenskommelsen åtagit sig att utarbeta en för olika lä- gen anpassad beredskapsplan. En så- dan plan har utarbetats och har den 30 september 1949 godkänts av Kungl. Maj:t. Enligt denna plan _ som också fått sin ingress ändrad _ skall under beredskapstillstånd och krig Radio- tjänsts programverksamhet dels, i (len mån förhållandena så medgiva, bedri- vas eftcr samma grunder som i fred, dels ock omfatta speciellt för krigsför- hållandena avsedda program" för den yttre och inre fronten. Radiotjänst skall därvid samverka med telegrafs-tyrelsen samt med försvarsstaben, civilförsvars- styrelsen och den myndighet, som av Kungl Maj:t kan komma att tillsättas för informationsverksamhetens bedri- vande. Radiotjänsts verksamhet under beredskapstillstånd och krig ledes en- ligt planen av dess chef, som vid sin sida har en rådgivande nämnd vars ledamöter utses av Kungl Maj:t och i vilken ingå representanter för de nyss nämnda myndigheterna.

I sitt interpellationssvar 1951 fram—

Vår beredskapspmpaganda fick även sin karaktär av knappheten på förnödenheter och av nödvändigheten att bygga upp försvaret. Upptill prov på annonspropaganda för olika slag av sparande. Nedtill ett par av de många försvarslåneaffischerna, som samtidigt med att de förmådde till obligationsköp, också verkade som ett stöd för motståndsviljan.

Vass på gul___f_eln

_.u-uumem

Hugg nu så mycket vass Ni kan, '

staten garanterar 10 ore for kg. Hll'm onlomhö. bwinduuMw-Iunlu— uduenheuvirddbweflrrkmmhukm- nrhllnduhö. lemoehlliljlvmlfdnmnrk nda en.. en Sv. swwemmw eller du- kmnmi-iunxmr. Sum ...-...nu" ett yn- " » s../i.. :a. ......4. s..."... .un m..... ..- a..

Ni tm. tid nu. tillvmun ut! nu. mr: eller frl- lm pl un uar. kan Ni ism-uu lwuknhum. e...... m ...i—...nu... ...... a.... uu m.— Mmtnh-vmkhlfömcdlu | a....

i...... . L.Wjupqu1u.umjml ml och hulnun.— Bok-n' Mima- och kall;- r...”: .. rid .... ...... .. unp- Rek—:inn- frln l.. 1. roi-[mg. mun-hmm.. u, Nl s...... ...... 1: r.. m...”” kan få hjälp

:” ucuil'dnl liv | b duu

VASS ÄR VÄRD! ””'"

-— torkad vuss är värdefullt foder

ITATINB LIVBIIDILBKO.IHISSXDI

landet behöver GUMMISKROT

LRlKSINSAMlING 15—30 "HIM

Dn ru...— ...man... ännu rågummi mum lnmlv'l. ...... dm- mäalr ulllrngas nudrlsl rrgvnrrerlng av gummi- .km. Då det "hull... ruguluzlf! rna... &... anvandas Husum.... med risummi. behöver ...man... gummi- skml N U !

m.. damn .. grundlig invznleriug . ...nu... ...—|. på arbet—platserna och antal: ihnp alll gummixluol _— ...mi. ...har... ...I. ...-i.. gummi.—kndun. ..,-m......k- ...... bu- och cykelringur, ieLnL—ka gummnlnnr ..... _ ...i. nu...... du nu .. . ......nling... deltagande skul- b-mrn eller i skolhuzu.

Behållningen går till behövande beredskapslamiljer samt till skolbibliolek.

Gör en i dubbel måtta god gärning!

STAYENS lNDUSTRIKDMIlSSIDN

f—X/

.../XXX

I

/ .

t . n ..nr l...-n... .. ......l ..l. hh |... hm..... T... ...i n...... .... ...i..- u...... ...... . "man; ...... ... ...a... i..-.....- u....|.......... All. ...... J..... r... lmh-nkniup: . l...-...kmnwi ...,... Odd .v. ...... nal... .nu in. (.ru-';..." v.....mau .ue. . .... .... am.—,. . ...-....I ...-...nu... n:. ...... nu..." .. am.... ...a... D.... .....iul. ...a... ...i... man...... F...... h. sant..."... (kl.; x. ...i... ...... ...a-.: nu w...-up:.»

.., s...—...i ...-i..

om..... gem-unfun ...i. ....Mn... ......u; __ ...—.... i...... .; Izmir"- ...nu... .. ..... .. ..,... ...i.

”"m"-R"”

Näää

...": ...... .... ... ": .)å'. "...n- nu.-u

Pim god n...-dbnrgaranda/ Gör Er insals!

©.

...-..... ...... ...—......

Varje :pamd kilmmuimme be'/”ler en spam! ki

Stärk försvaret

- åka skyddet

FÖR FÖ RSVAR OCH ARBETE

Englands Vita bott mr 2

Tysklands

Koncentrationsläger

Burr.—l.. Regningm.

hemlig. dnLum-nl

Översättningen auktoriserad av riern representerar urtypen 'ö'- Brittistra legationen i Stockholm l vi förstå med ordet människa."

(Ag.—|| u....u "Mu- lm,—)

TT D 5 R E VY N (VÄRLDSARBNANl

med Economist, den engcllka facktidnin-

gcn, skrev den 3. juni |”) med anled-

TYS KA ROSTE R ning av förhandlingarna om begräns—

ning av det framtida luftkriget genom Utkommer : nur ! månaden. hennmemllousprir: helår tt: kr., hulvlr tlz— kr. EFIHH'TOMH ff'mn'kommd.” )" Förlags AB Odat. Kaptensndlnn 6. Slorkholm - Tel. 62 0956 - Posluim 103541 nirkuhnuåöfäälä: Måmcngzxä Ann-ng Holme: Muu A. Sunna mkdtkr uge: ensamt vill: fasthålla vid ___—. rätten att använda bombkriget. nAv malmhamn..." *lnLlJ-n uu .mrnukn-m. Sr.. l-S.l.- Tun-...l url-

Krigets verkligl NYH TER Ä».

En känd engelsk publieirt, Vernon B skruv efter återkomsten, an intrycken u- Hon vill- törkloru detta med, att umen'k

v......m........... RITANNIEN trycken av en lund, mm erfarit den. nedslående. Det är ungefär molsalrcn : , ”"'

_ _. - mmh,... .v... : .....t.....|..

”UP-"'"” Storbritanulons &?”th nya exportkcnpul

m.. m. ..» ...”-i..... .se

VETENSKAP ocu FORSKNING

RIEN BRITTISKA INFORMATIONSSKRIFTER

höll kommunikationsministern att nå- got förstatligande av Radiotjänst eller någon annan motsvarande förändring av (less hittillsvarande ställning icke har ifrågasatts i 1948 års överenskom- melse liksom att denna ej heller inne- bär något intrång i Radiotjänsts frihet och självständighet.

Kommitté-n finner likaså att det av både principiella och praktiska skäl är önskvärt att radions i stort sett fria ställning bevaras även under skärpta förhållanden. Inte ens om Sverige in- dragcs i krig bör en förstatligad eller statsdirigcrad radio eftersträvas. Endast om radion kan fortsätta att arbeta un- der så fria förhållanden som möjligt kan man vänta sig att den under krig blir ett fullgott instrument för upplys— ning och undervisning, förtröstan och förströelse.

Ett annat skäl för att radion un- der beredskap och krig bibehåller en fri ställning är att statsmakterna icke gentemot utlandet böra stå som ansva- riga för det sätt på vilket de olika radio- programmen utformas.

Radion har emellertid en sådan central betydelse för det psykologiska försvaret och, särskilt under svåra krigsförhållanden, för riksledningens möjligheter att upprätthålla kontakt med befolkningen —- och med myndig- heter runt om i landet att det är nödvändigt att närmare överväga och klarlägga hur radion i olika lägen skall fullgöra sin del av den gemensamma krigsansträngningen.

I många hänseenden intar Radio- tjänst en ställning till både allmänheten och staten som kan jämföras med pres- sens. I andra avseenden åter föreligga

betydelsefulla skillnader. Radiotjänst har monopol på rundradioverksamhe- ten, dess program bestämmes ytterst av en vilja, den fungerande radioled- ningen, som har ansvaret för verksam- heten och urvalet av medverkande. Även om radion speglar olika åsikter och meningar så medför dess ensam- ställning att kritik mot programmen med korrigeringar och kompletteringar icke i första hand framläggcs i radio, medan felaktigheter, missförstånd och ensidiga tolkningar i en tidning till— rättaläggas i andra tidningar. Av bety- delse är även att det talade ordet i ra- dion, särskilt i seriösa programpunk- ter, sannolikt i regel anammas mer ome- delbart och oreflekterat än motsvaran- de ord i en tidning. Till dessa nu an- tydda skiljaktigheter mellan radio och press kommer att man med radions hjälp kan på ett ögonblick nå i det närmaste varje människa i landet, men också att vad som sägs i radion lika snabbt når fiendens öra.

Dessa olika förhållanden leda till att innehållet i radioprogrammen blir av alldeles särskild vikt. Samhällsintressct för rundradion gäller under krig väs- entligen området för det psykologiska försvaret. Det ligger därför i sakens natur att ett centralt organ för det psy— kologiska försvaret är närmast att före— träda (le samhälleliga intressena ifråga om radioprogrammen. Det vore dock olyckligt att upprätta ett subordina- tionsförhållande mellan Radiotjänst och det psykologiska försvarets led- ning. Det får å andra sidan icke bli så att ledningsorganet för det psykolo- giska försvaret och Radiotjänst kom- ma att företräda olika uppfattningar

Under andra världskriget blev Sverige föremål för livlig propaganda från de krigförande. Foldern »Arier», broschyren »Vetenskap och forskning» och vitboken »Tysklands Koncen- lrationsläger» visa olika slag av allierad propaganda. »Nyheter från Storbritannien» ut- gick gratis i stor upplaga. Tyskarna gåvo här ut »Tyska röster» och spredo från Tyskland bildtidningen »Signal». som även förekom med svensk text.

om riktlinjerna för upplysningsverk— samheten. Det ligger i sakens natur att rundradions ledning har anledning att regelmässigt beakta synpunkter och önskemål från det psykologiska försva- rets ledningsorgan. Ett intimt samar- bete under ömsesidig förståelse och utan någon vidlyftig kodifiering av di- rektivrätt bör vara huvudprincipen. För att smidigt kunna lösa alla de sam- arbetsfrågor som uppstå, liksom even- tuella meningsskiljaktigheter, erfordras emellertid en gemensam ledning på re- geringsplanet. I detta syfte böra under krig frågor rörande Radiotjänst över- flyttas till det statsråd som har att svara för det psykologiska försvaret.

Ett viktigt led i samarbetet är att det psykologiska försvarets organ fortlö- pande orienterar Radiotjänst om det allmänna läget, om folkstämningen och om andra förhållanden av betydelse för uppläggning av de olika radioprogram- men. Denna information kan i prak- tiken tillgå så, att företrädare för det psykologiska försvarets centrala organ regelbundet sammanträffa med en grupp ledande radiomän och muntligen delge dem uppgifter om och synpunkter på den aktuella situationen. I samband härmed kan man behandla de upplys- ningsbehov som äro särskilt trängande och de omständigheter i övrigt som det är särskild anledning att beakta vid programarbetet. Ett sådant förtroligt och formfritt samarbete bör i stor ut- sträckning kunna ersätta formella hän- vändelser till Radiotjänst med önske- mål om programmens innehåll och upp- läggning.

Det på en gång viktigaste och svå- raste område för samarbetet mellan Ra- diotjänst och det psykologiska försva- ret gäller den allmänna, av krigsförhål- landena influerade programverksam- heten. Inskränkningar i programmens innehåll och avfattning kunna främst

ifrågakomma av hänsyn till militära sekretesskrav. Samtidigt bör Radio- tjänst, såsom kommittén tidigare har framhållit (s. 115), vara beredd att an- passa sitt program efter vad landets be- hov kräver. Företaget bör vid sin pro- duktion av program ta hänsyn till de önskemål som det psykologiska försva- rets ledningsorgan kan vilja framföra inom ramen för sin uppgift att verka för motståndsandans stärkande och för samordning och effektivitet i den stat- liga upplysningsverksamheten.

För att få till stånd en av försvars- mässiga säkerhetsskäl betingad åter- hållsamhet i radioprogrammen, fordras ett intimt samarbete mellan Radiotjänst och det psykologiska försvarets organ. Det framlagda förslaget (s. 98) att granskare av radioprogram skola utses bland Radiotjänsts egen personal torde erbjuda det smidigaste sättet att lösa ett ömtåligt problem.

De uttagna granskarnas övervakning skall inskränkas till att avse sådan åter- hållsamhet som påkallas av nödvändig- heten att undanhålla fienden uppgifter av värde för hans krigföring. Den bör sålunda icke avse bedömning av frågan om ett program kan förmodas verka deprimerande på svenska lyssnare. An- svaret för programmens påverkan på lyssnarna skall ligga hos Radiotjänst, icke hos det psykologiska försvarets organ. Samarbetet på detta område bör i främsta rummet ta formen av över- läggningar och diskussioner om allmän- na synpunkter och aktuella frågor.

Särskilt svåra problem möta rund- radioverksamheten dagarna kring ett krigsutbrott, inte minst om detta kom- mer plötsligt. Radioprogrammet under denna tid kan få avsevärd betydelse för krigsansträngningen i det inledande skedet. Detta gäller ifråga om effek- tuerandet av mobiliseringsorder och en mängd andra föreskrifter och besked,

som snabbt måste ut för att totalför- svaret skall ställas på krigsfot och kun— na fungera. Det gäller vidare det er- forderliga stödet åt folkstämningen, vil— ken i hög grad torde influeras av den anda och den ton som radion då ger uttryck för. Ett noggrant planläggande av dessa dagars radioprogram är en viktig angelägenhet, icke bara ur det psykologiska försvarets synpunkt. Den- na planläggning bör utföras av Radio- tjänst i intim samverkan med de när- mast berörda myndigheterna, främst det organ som skall svara för förbere- delse av det psykologiska försvaret.

I den till utlandet riktade upplys- nings- och informationsverksamheten intar rundradion en betydelsefull plats. Vare sig det i krig gäller sändningar till neutrala eller allierade stater eller till lyssnare inom områden, behärskade av fienden, är det självfallet att pro- grammen icke böra avvika från de all- männa riktlinjer, som ett centralt stats— organ uppdrar med utgångspunkt från vår politik. Det är naturligt att sänd- ningar under krig till utländsk opinion få ett mer eller mindre starkt accentue- rat propagandasyfte och att de _ sär- skilt med hänsyn till att vi ha ett enda rundradioföretag och att detta redan under fred betraktas som halvofficiöst också hos lyssnarna uppfattas som ett uttryck för officiell svensk politik. Redan denna omständighet medför att samarbetet mellan Radiotjänst och det psykologiska försvarets organ måste bli mycket intimt ifråga om utlandspro- grammen. Särskilt gäller detta sänd- ningar till områden som behärskas av fienden. Av såväl praktiska som psyko- logiska skäl är det önskvärt att alla sändningar gå i Radiotjänsts regi, även de sistnämnda. Dessa program måste förhandsgranskas i långt större ut- sträckning än de svenska. Man måste vidare förutskieka att Radiotjänst, så

långt resurserna medge, tar hänsyn till övriga önskemål om utlandsprogram som framställas från det psykologiska försvarets centrala organ.

Under krigstid kan det av olika skäl bli anledning att öka omfattningen av programverksamhelen. Det torde vara lämpligt att åtminstone under den första tiden efter ett krigsutbrott, liksom eventuellt före detta, sända ett rikspro- gram dygnet runt. Härigenom blir det lättare att nå befolkningen med viktiga nyheter och brådskande meddelanden under vilken tid som helst på dygnet. Samtidigt försvårar man för fienden att komma med falska meddelanden eller överhuvud med svarta sändningar på svenska våglängder.

Vid beslut om sändningstidens längd höra det psykologiska försvarets syn- punkter tillmätas en avgörande be- tydelse.

Ömtåliga och svårlösta frågor kunna uppstå ifråga om disponerandet av till- gängliga radiostationer. Den knappa tillgången på kraftiga sändare på lång- och mellanvågsbandet medför att man _ om icke avsevärd utbyggnad av ra— dionätet sker —— för sändningar till när- belägna länder sannolikt måste använ- da stationer som även äro oumbärliga för riksprogrammet. Sändes rikspro- gram dygnet runt, skulle detta innebära att även om man endast nattetid skulle använda dessa stationer för sändning till utlandet, så skulle man antingen få låta sändningarna ingå i riksprogram- met eller låta de för dem ianspråktagna stationerna utgå ur detta. Det psykolo- giska försvarets ledning bör ha befo- genhet att i huvuddrag ange vilka pro- gram och lyssnarkretsar som i första hand skola tillgodoses vid utnyttjandet av tillgängliga sändningsresurser.

Radiotjänsts insats i det psykologiska försvaret kan omfatta även annat än

programsändningar. Nyhetsdiktamen från TT över radio till tidningarna kan, såsom tidigare framhållits, bli en nödfallsåtgärd om trådförbindel— serna icke hålla. Även om särskild rundradioavlyssning ordnas för riks- ledningen, kan Radiotjänst medverka genom att komplettera med egen av- lyssning och ställa därvid upptaget ma- terial till förfogande. Vidare kunna bo— lagets åtgärder för att hålla sig 51 jour med lyssnarnas reaktioner ge värdefulla bidrag till bedömning av folkstämning- en och av effekterna av informations— och upplysningstjänsten inom det psy- kologiska försvaret.

Även om man icke bör utforma några detaljerade föreskrifter och avtal om samarbetet mellan Radiotjänst och det psykologiska försvarets organ torde det vara nödvändigt att under fred träffa en överenskommelse med Radio- tjänst, vari riktlinjerna dras upp och de viktigaste samverkansproblemcn så långt det är möjligt ges en praktisk lös- ning. En sådan överenskommelse måste även omfatta samarbetet i regionala in- stanser.

Sändningsförhållanden under krig

Det svenska rundradionätet har nu- mera en tämligen stor kapacitet även om en fortsatt utbyggnad är önskvärd. Vi ha ett drygt trettiotal sändare, de allra flesta arbetande på mellanvågs- bandet. Förutom kortvågssändarna ha endast åtta av sändarna större räck— vidd. De övriga äro relästationer, som blott kunna höras på kort avstånd. Två stationer sända även på kortvåg, näm- ligen Hörby och Motala. Vidare finnas ett antal trådradiostationer och en kraftledningssändare. Stationerna be- tjänas med hjälp av programledningar, som utgå från rundradiocentralen i Stockholm. Riksprogrammet sändes

normalt med träd från en studio till rundradiocentralen och därifrån via programledningarna till de olika sän- darna ute i landet.

Redan under fred kan det vara svårt för en stor del av landets befolkning att ta in riksprogrammet störningsfritt. Under krig kunna svårigheterna bli all- varliga. Olika omständigheter inverka. Radiostationer kunna besättas av fien- den, förstöras genom bombning eller sabotage eller sättas ur bruk för längre eller kortare tid till följd av avbrott i strömtillförseln eller skador på pro- gramledningar. Sändningar kunna av- brytas vid luftfara för att försvåra ori- enteringen för fientliga flygplan och robotvapen.

Radiosändare äro på en gång sårbara anläggningar och åtrådda mål för fient— lig verksamhet. Åtgärder måste vidtagas för att så långt som möjligt hindra att viktiga radiostationer falla i fiendens händer eller bli obrukbara till följd av bombning eller sabotage. Effektiv be- vakning av såväl studios som sändare är nödvändig. Likaså är det ett önske- mål att studiolokaler och sändare med deras ömtåliga apparatur ges gott skydd mot bomber, helst genom placering i bergskyddsrum. Reservsändare, både fasta och mobila, utgöra ett komplement som inte kan undvaras. Den stora ris- ken för avbrott i eltillförseln gör det till en angelägen beredskapsuppgift att för- se åtminstone de större sändarna med reservkraft.

Man har också att räkna med brott på programledningar. Gäller det led- ningen från en studio till sändaren kan väl brottet i många fall lokaliseras och repareras relativt snart. Fördelaktigt är att ha en studio så nära sändaren, att man snabbt kan slå en provisorisk kabel. En annan reservmöjlighet, som bör förberedas på viktigare platser, är att ha en ultrakortvågssändare vid stu-

dion, som kan överföra programmet till rundradiosändaren.

Vid brott på en ledning som överför riksprogrammet, kan man normalt upp- fånga sändningen från en annan station med en radiomottagare och återutsända programmet. Kvaliteten blir dock då sämre. Om stationer äro satta ur funk- tion och om störningssändare verka, kan denna utväg bli starkt försvårad.

Ett svårlöst spörsmål är huruvida en radiostation skall bryta sändningen vid fara för luftan/all. Motivet till en sådan åtgärd är att bärvågen från en rund- radiosändare kan utnyttjas som pejl- hjälp för flygplan och robotvapen. Nackdelarna av att radiosändningen är avbruten under ett kanske långvarigt flyglarm äro uppenbara. Lyssnarna till den stängda stationen ha ofta, särskilt under dager, svårt att ta in någon an- nan svensk station och kunna härige- nom gå miste om viktiga nyheter och meddelanden. För personer nere i skyddsrum känns måhända isoleringen särskilt svår,om de inte kunna höra den svenska radion. Fienden kan dessutom passa på att sätta in en svart sändare på den stängda stationens våglängd. Vidare kan det bli önskvärt eller nöd— vändigt att sända lokala meddelanden under eller omedelbart efter ett bomb- anfall.

Här är ej anledning att redovisa de tekniska problem som uppställa sig om man vill tillfredsställa såväl önske- målet att låta radiosändningen fort- sätta som kravet på att inte ge fienden navigeringshjälp. En metod som synes kunna ge en god lösning samtidigt med att den erbjuder stora fördelar även ur andra synpunkter är att använda ett antal synkronkörda ultrakortvågssän- dare. Också trådradion erbjuder här fördelar.

Även om stationerna sända med full effekt är det risk för att mottagningen

försvåras eller *omöjliggöres för många lyssnare. Fienden kan insätta störnings- sändare med resultat, att det blir mye-- ket svårt att överhuvudtaget ta in riks- programmet annat än relativt nära de svenska sändarna.

De allra flesta mottagare i Sverige äro byggda enbart för nätanslutning. Dessa apparater äro oanvändbara så fort det blir avbrott i eltillförseln. Då risken för längre eller kortare avbrott blir mye- ket stor under krig, är det önskvärt att så många som möjligt ha tillgång till balterimollagarc. Särskilt gäller detta myndigheter och tidningsredaktioncr samt skyddsrum, restauranger och and- ra offentliga samlingsplatser.

En annan fråga, som blir aktuell un- der krig, gäller möjligheterna att sända regionala program. Åtskilliga av de meddelanden och besked som då skola delges allmänheten ha lokal avgräns- ning. Många föreskrifter utfärdas av länsstyrelserna, åtskilliga av dem böra kungöras i radio. Besked om snabbut- rymning, om extraordinära trafikom- läggningar eller om andra av krigshän- delserna påkallade åtgärder och anvis- ningar skola hastigt kunna sändas just till den eller de orter det gäller. Det kan vidare i olika lägen bli anledning till personliga framträdanden av lands- hövdingar och andra ledande personer, som vilja rikta sig till befolkningen i ett län eller i ett på annat sätt begränsat område. Det vore otympligt och ofta även ur psykologisk synpunkt olämpligt att låta dessa meddelanden och anfö- randen ingå i riksprogrammet.

Det är därför i hög grad önskvärt att ha goda möjligheter att sända lo- kalt. Även till följd av isolering genom brott på ledningar m. m. kan det bli nödvändigt att anordna regionala sänd- ningar. Det är med hänsyn härtill en angelägen beredskapsåtgärd att förbe-

reda en decentralisering av rundradio— verksamheten, tekniskt, personellt och programmässigt.

Det nuvarande rundradionätet räcker ej till för ett smidigt utförande av de lokala sändningar som kunna bli ak- tuella. Det vore önskvärt att vid en upp— delning av landet i olika programom- råden, lämpligen sammanfallande med indelningen i län eller civilområden, inom varje område ha sändare, som täcka detta. För närvarande är detta omöjligt. Inom många län måste man lita till stationer utanför lånet eller ci- vilområdet, främst till Motala. Skulle till exempel lokala myndigheter vid unge- färligen samma tid behöva rikta appel- ler till befolkningen inom sina respek- tive områden, så skulle detta leda till en betydande belastning av trafiken över Motala till hinder för rikspro- grammet.

En tekniskt försvårande omständighet är behovet av ett relativt komplicerat system programledningar, om man skall kunna utnyttja nuvarande stationer på effektivare sätt för lokala program.

Det är uppenbart, att vårt rundradio- system är underdimensionerat för krigs- förhållanden. Kommittén finner det an- geläget, att utredning omedelbart verk- ställes och åtgärder snarast vidtagas för att förbättra denna situation. Det lig- ger utanför kommitténs uppdrag att yttra sig över vilka åtgärder som här närmast komma ifråga.

Vid bedömning av frågan om erfor- derlig utökning av radiostationernas kapacitet under krig måste hänsyn tagas till det angelägna i att kunna sända även till utlandet. I Hörby finnas våra enda starka kortvågssändare. För en god beredskap krävas reservmöjlighe— ter. En stark kortvågssändare i Mellan- sverige är ur denna synpunkt behövlig. Men för utlandsprogrammen räcker det ej med enbart kortvågssändningar. Lång- eller mellanvågsstationer med hög effekt måste stå till förfogande för program till närbelägna länder.

Åtskilliga åtgärder ha redan genom— förts för radions beredskap. Kommittén har av naturliga skäl här ej kunnat re- dogöra för vad som gjorts och vad som återstår att göra utan har endast lämnat allmänna synpunkter på några av de viktigare problemen.

*

Rundradions betydelse för det psy- kologiska försvaret kan icke överskat- tas. För att den under krig skall kunna förverkliga sina möjligheter och fylla sina uppgifter på det sätt som är bäst lämpat för svenska förhållanden måste den i intim samverkan med det psyko- logiska försvarets ledning kunna arbeta så fritt och självständigt som möjligt. Under fred måste formerna för denna samverkan övervägas närmare, pro- gramverksamheten planläggas och den tekniska beredskapen säkerställas.

11. Filmens och teaterns krigsberedskap

Filmens förmåga att skänka illusion och inlevelse, att intressera och roa och dess möjligheter att skildra aktu- ella händelser, förmedla idéer och sprida kunskaper gör att den även un- der krig är en väsentlig faktor. Ur det psykologiska försvarets synpunkt är det angeläget att filmen under krig kan ut- nyttjas för upplysnings- och propagan- daändamål och att den samtidigt kan fortsätta sin normala huvudfunktion att skänka avkoppling och förströelse. Det är utan tvivel också av värde att under krig kunna fullfölja svensk teaterverk- samhet även om teatern har ett mer begränsat register som informations- medium och mindre möjligheter än fil- men att snabbt nå vida kretsar.

Vi behöva i krig filmer både för vis- ning i Sverige och för upplysnings- verksamheten i utlandet. För hemma- bruk behövas alla slags filmer; vanliga spelfilmer likaväl som journalfilmer och kortfilmer i upplysnings- och in- formationssyfte. För visning utomlands behövas i första hand journalfilmer och kortfilmer, som skildra Sverige och vårt sätt att möta kriget.

Krigsförhållandena medföra betydan- de svårigheter att tillgodose dessa be- hov i tillräcklig utsträckning. Filmpro- duktionen försvåras; särskilt gäller detta spelfilmer. Produktionssvårighe- terna måste emellertid övervinnas i frå- ga om journalfilmer och andra former för skildring av aktuella händelser. Oek- så införseln utifrån av filmer försvåras.

Import av färdiga filmer

De allra flesta spelfilmer som visas hos oss äro utländska, och under nor- mala tider införes årligen ett betydande antal filmer till Sverige. Under ett krig kan det självfallet bli svårt att till Sve- rige införa färdiga filmer från utlan- det i den omfattning och det urval, som vi skulle önska. Det bör dock vara möj- ligt att åtminstone flygledes hit föra in- tressanta journalfilmer och ett antal viktigare spelfilmer.

Användning av äldre här befintliga filmer

Behovet under krig av film kan till väsentlig grad täckas av filmer, som inspelats tidigare och som finnas till- gängliga inom landet. Detta gäller i första hand underhållningsfilmer. Nor- malt finnas här tillgängliga ett stort an- tal svenska och utländska underhåll- ningsfilmer.

Det är emellertid inte bara underhåll- ningsfilmer, som kunna komma till an- vändning. Åtskilliga äldre filmer kunna utnyttjas i mer direkt syfte att stärka motståndsandan liksom även för andra upplysnings- och propagandaändamål. För sådana ändamål kunna både spel- och dokumentärfilmer komma i fråga. Antalet för dessa syften lämpliga filmer är dock begränsat. Med tanke på det angelägna i att ha tillgång till sådana filmer och till svårigheten att anskaffa dem under krig, bör man under fred inventera tillgången och vidta åtgärder för att säkerställa att ett lager står till buds i händelse av krig. Det kan bli an-

ledning att anskaffa nya kopior från utlandet samt att förhindra att i Sve- rige bcfintliga kopior förstöras till följd-av kontraktsbestämmelser; detta sker normalt vid utgången av filmrät- ten, vilken i regel är begränsad till om- kring fem år.

Spelfilmerna böra i allmänhet kunna visas utan föregående omredigering, även när de skola visas i moralstärkan- de syfte. Däremot kan det bli anledning att klippa ihop nya kortfilmer av gam- la. Så kan ske utan att någon som helst nytagning behöver företas. I de olika filmarkiven finns ett stort material, som kan utnyttjas för detta ändamål. Denna metod kan bli aktuell särskilt för fil- mer som skola visas utomlands såsom ett led i goodwillpropaganda.

Här bör framhållas att det fordras ett långvarigt arbete inom ett filmarkiv för att kunna överblicka innehållet och snabbt kunna ange, om en önskad bild- svit finns, eeh lika snabbt taga fram det önskade. För att effektivt kunna ut- nyttja tillgängligt material är det där- för angeläget att de stora filmarkiven under krig så långt det är möjligt be- tjänas av ordinarie personal.

Åtskilliga av de instruktionsfilmer som användas i fred kunna brukas ock- så i krig. Detta gäller inte minst såda- na som behandla civilförsvarsfrågor. Det är vidare möjligt och önskvärt att under fred färdigställa instruktionsfil- mer särskilt avsedda för visning vid krig eller krigsfara. För krigshruk vik- tiga instruktionsfilmer böra finnas till- gängliga i ett avsevärt antal kopior, helst utspridda på olika platser i lan- det för att vid behov snabbt kunna tas i "bruk.

Filmproduktion inom landet under krig

Bland de filmer, som måste kunna framställas under krig, kommer jour- nalfilmen i första rummet. Angelägen-

heten av att såväl i Sverige som utom- lands kunna visa filmupptagningar av aktuella händelser är lätt att inse (jfr s. 115 och 124).

Svårigheterna att under krig fram- ställa journalfilmer äro ej större än att de böra kunna övervinnas. Fotografer, kamerautrustning och råfilm utgöra i stort vad som behövs för tagningen. Det blir nödvändigt att tillse att till- räckligt många filmfotografer kunna stå till förfogande för ändamålet. Enär de flesta av de rätt fåtaliga filmfotogra- ferna äro i värnpliktsäldern, bör i sam- arbete med försvarsstaben avvägas hur många värnpliktiga fotografer som skola tagas i anspråk för den militära filmtjänsten och hur många som be- hövas för den under krigstid erforder- liga eivila filmproduktionen. Filmka- meror för ändamålet finnas inom lan- det i tillräckligt antal. Så långt det är möjligt tas journalfilm med normal- filmskamera. Smalfilm, som sedan måste förstoras upp, ger sämre kva- litet. Endast för unika händelser, som av någon anledning icke kunnat filmas med normalfilmskamera, torde upptag- ningar med smalfilmskamera kunna godtas. Särskilt för filmer som skola visas utomlands är det viktigt att kva- liteten hålles hög. Åtgången av råfilm är förhållandevis blygsam. Den är emellertid en vara som måste impor- teras och som ej tål långvarig lagring.

För inspelning av kortfilmer fordras i regel ej heller någon omfattande ut- rustning. Tillgång till elektricitet, lam- por för inomhustagningar, kameror samt »ljudbussar» eller andra medel för ljudupptagning torde räcka. Särskilda ateljéer äro ej nödvändiga. I en väx- lande utsträckning kunna stycken av äldre filmer användas. Personalbehovet är här större än för journalfilmer.

Produktion av spelfilm kräver till- gång till ateljé, större teknisk utrust-

ning och talrikare personal. Den är också mera tidskrävande; minst fyra månader åtgår i allmänhet för att fram- ställa en film. Det är tydligt att i vårt land med dess begränsade resurser pro- duktion av spelfilmer under krig bör komma ifråga i sista hand. Det är tro- ligt att någon produktion överhuvud- taget ej blir möjlig.

I Sverige finnes endast ett fåtal egentliga filmproducenter. Under frcd bör ett planerande organ för det psy- kologiska försvaret uppta överlägg- ningar med filmbranschen om hur våra resurser bäst kunna utnyttjas och hur de. inspelningar böra fördelas, som be- räknas bli möjliga och önskvärda un- der krig.

Filmlaboratorierna

Framkallning och kopiering av fil- mer handhas av särskilda filmlabora- torier, som utföra sitt arbete med hjälp av Specialmaskiner. Antalet filmlabo- ratorier i Sverige är lågt och koncent- rationen till Stockholmstrakten full- ständig. En del av laboratorierna har endast utrustning för smalfilm, andra endast för normalfilm. Några få kunna framkalla och kopiera både normalfilm och smalfilm. Framkallnings- och ko- pieringsmaskiner äro avsedda an- tingen för normalfilm (35 mm) eller smalfilm (vanligen 16 mm) och kunna i regel icke omställas.

En framkallningsmaskin är en komp- licerad anläggning, som det tar om- kring ett halvt år att tillverka och montera. De flesta i vårt land ha till- verkats här; det sker på beställning. Ett medelstort laboratorium kan ha fyra framkallningsmaskiner. Deras ka- pacitet uppgår till omkring 1000 me- ter film i timmen, när det är fråga om normalfilm, men 750 meter är en van- lig arbetshastighct.

En kopieringsmaskin är också svår

att tillverka men är lättare att flytta. Den teoretiska kapaciteten brukar ligga mellan 500 och 800 meter film i tim- men. 10—12 kopieringsmaskiner ut- göra en normal utrustning för ett filmlaboratorium. En kopieringsmaskin för smalfilm har regelmässigt utrust- ning för nedkopiering av normalfilm till smalfilm.

Vissa svårigheter och olägenheter skulle möta, om nu använda special- maskiner icke kunde brukas i önskad omfattning under ett krig. Framkall- ning och kopiering kunna visserligen ske med enklare medel, men kapaciteten skulle minska, kvaliteten skulle för- sämras och besvär med arbetskraften uppstå, då laboratoricpersonalen icke på många år har arbetat med de äldre apparaterna.

Då filmlaboratorierna äro fåtaliga och utan undantag äro förlagda till Stockholmsområdet, bör en snabb ut- spridning till andra områden planeras och förberedas i fred. För att kunna upprätthålla driften under krig är det även nödvändigt att redan nu i sam- verkan med de militära myndigheter- na och med ett fredsorgan för psy- kologisk försvarsberedskap efter dess tillkomst söka säkerställa laboratori- ernas personalbehov under krig. Som ett första steg böra de anställdas värn- pliktsförhållanden klarläggas.

För filmlaboratorierna är dock den mest vitala frågan tillgången på rå- material, d. v. s. råfilm och kemikalier. I genomsnitt räknar man under fred med ett behov av 15—20 kopior av svenska och 4 kopior av utländska spelfilmer. Behovet av film till instruk- tionsfilmer är förhållandevis större. Samtidig förevisning på olika platser kräver många kopior. Den årliga för- brukningen av 35 mm råfilm uppgår till närmare en'miljon meter negativ

film och omkring åtta miljoner meter positiv film till kopior. Den normala lagerhållningen beräknas svara mot ungefär tre månaders förbrukning. Ingen svensk tillverkning av sådan film förekommer eller kan tänkas bli igångsatt i samband med krigsutbrott. Möjligheterna att importera råfilm un- der krigstid äro ytterst osäkra. Under andra världskriget kom all vår film från Tyskland. Främsta leverantörer nu äro Förenta staterna och Storbri— tannien samt Belgien. Efterfrågan på råfilm kan antas bli mycket stor un- der krig. Det synes därför angeläget att lagerhållningen i fred ökas. Lag- ringstiden är dock begränsad: negativ— materialet kan ej gärna lagras mer än ett år, medan positivfilmen oftast torde kunna lagras ett par år.

Kommittén är icke beredd att ange närmare riktlinjer för en buffertlag- ring. Någon svårighet att vinna film- branschens medverkan till skapande av en pool härför torde knappast före- ligga. Kostnaderna för denna bered— skapsinvestering, som beräknas till ett par miljoner kronor, torde icke kun- na bäras av filmbranschen annat än möjligen till en del. Det allmänna bör här inträda liksom när det gäller viss beredskapslagerhållning för krigsvik- tiga industrier.

Filmlaboratoriernas försörjning med kemikalier befinner sig i liknande läge. Den svenska tillverkningen av hithörande ämnen är relativt obetyd- lig. Importen sker väsentligen från Storbritannien, Frankrike och Väst- tyskland. Filmbranschens behov av dessa ämnen är dock ej särskilt stort i jämförelse med vad som under krig kan beräknas åtgå hos övriga förbru- kare, däribland sjukhusens röntgenav- delningar. Buffertlagring av vissa äm- nen är motiverad. Kemikalierna äro mera lagringsbeständiga, och kostna-

derna för filmbranschens behov beräk- nas ej bli på långt när så stora som för lagring av råfilm. Det synes lämpligt att samordna den lagring av fotogra- fiska kemikalier som erfordras för olika krigsviktiga förbrukare.

Distributionen av film under krig

Filmbranschen har ett rikt förgrenat system för uthyrning och distribution av filmer. Omkring trettio företag syssla med uthyrning av normalfilm till biografer, de flesta såsom agenter för utländska filmföretag. Dessutom ut— hyres eller förmedlas smalfilm av ett antal organisationer och företag, i re- gel i samband med annan verksamhet.

Genom förberedelse under fred bör det vara möjligt att få till stånd ett smidigt system för filmförmedling un- der krig ägnat att tillgodose de sär- skilda krav, som då göra sig gällande, och att fungera trots de svårigheter, som då uppkomma.

Lokaler för filmvisning

Sverige är rikligt försett med bio- grafer. Fördelade på 890 platser finnas omkring 2.500 biografer, där således visning av normalfilm regelbundet fö- rekommer. Man måste emellertid räkna med att åtskilliga av dessa lokaler un- der krig komma att rekvireras av myn- digheterna för andra ändamål. Vid be- dömande av möjligheterna att trots det- ta upprätthålla biografverksamheten eventuellt i andra lokaler bör det uppmärksammas, att för visning av nor- malfilm fordras särskilt utrustade och godkända utrymmen för skydd mot brandfaran. I detta liksom i flera andra hänseenden medge smalfilmer väsent- ligt enklare arrangemang. Apparatur för smalfilm kan köras praktiskt taget var som helst. Det är dock att märka att spelfilmer nedkopierade till smal- film finnas endast i litet antal.

Även om krigsförhållandena sålun- da kunna försvåra utnyttjandet av en del av de i fred använda biogra- ferna, synes man icke ha anledning att hysa några nämnvärda bekymmer för tillgången på lämpliga lokaler i tät- orterna. Däremot kunna särskilda åtgärder bli erforderliga för att möj- liggöra visning även av normalfilm in- om områden till vilka befolkning från utsatta tätorter överflyttas. För im- proviserade biografer inom sådana om- råden kan det vara motiverat att mildra säkerhetsföreskrifterna vid visning av icke eldfarlig film.

Det kan ifrågasättas, om filmvisning bör ordnas på kvällarna under mörk— läggning och om risken för bombning bör hindra utnyttjande av lokaler med måttligt goda skyddsmöjligheter. I krigförande länder, såsom Finland och Storbritannien, var man tämligen restriktiv i detta hänseende. I Helsing- fors voro biograferna nästan helt stängda under vinterkriget. I London gåvos under kriget inga föreställningar på kvällarna, men väl på eftermidda- garna. Kommittén kan ej ge någon be- stämd rekommendation i den ena eller

andra riktningen. Angelägenhcten av att ha biografer i gång på de tider och platser, som passa besökarna, få vägas mot eventuella risker och avgörande träffas lokalt efter de vid varje tidpunkt rådande förhållandena.

För att kunna hålla biograferna i gång under ett krig är det nödvändigt att förfoga över ett tillräckligt antal kunniga biografmaskinister. Under fred bör därför den tekniska biografperso- nalens värnpliktsförhållanden under- sökas så att man med utgångspunkt därifrån kan vidtaga åtgärder för att tillgodose behovet av reservpersonal.

Biografernas maskinutrustning är till drygt hälften av svensk tillverkning. Den importvara man är mest beroende

av är kolstavar till båglampor. Lager- hållningen av denna vara är ej stor och bör ökas.

Sammanfattningsvis kan sägas, att om filmen under krig skall kunna ver- ka i den utsträckning, som ur det psy— kologiska försvarets synpunkt är önsk- värd, så måste åtskilliga beredskaps- åtgärder vidtas i god tid under fred. Tillgång till råvaror och andra förnö- denheter _ främst råfilm måste tryggas genom lagerökning, personal- frågan måste lösas och decentralise- ring av laboratorierna förberedas.

Problemen äro i mycket likartade med pressens tekniska och personella beredskapsproblem. Det är önskvärt att filmbranschens olika grenar upp- rätta en motsvarighet till pressens be- redskapskommitté, med uppgift att ut- föra erforderliga utredningar, ge bran- schen information och råd i dessa frå— gor samt fungera som kontaktorgan mellan branschen och vederbörande myndigheter.

Teaterverksamheten under krig

En preliminär utredning om utvägar för att under krig hålla i gång svensk teaterverksamhet har verkställts inom försvarsstabens bildnings- och förströ- elsedetalj. Denna utredning, som utgör underlag för (len här lämnade fram- ställningen, redogör också för erfaren- heter från andra världskriget. Dessa visa att teatern på ett värdefullt sätt kan bidra till många människors trivsel och jämvikt under påfrestande förhål- landen.

Under andra världskriget höllos teat— rar i gång både i det omringade Lenin- grad oeh i det bombhärjade London. I Storbritannien stängdes visserligen teatrarna genast vid krigsutbrottet, men det visade sig snart att detta medförde en extra påfrestning. Den ena teatern

efter den andra öppnades på nytt och för ändamålet oundgänglig personal hemförlovades av de militära myndig- heterna. Teaterintresset växte och fick en allvarligare inriktning. I början av 1940 bildades Council for the Encoura- gement of Music and the Aris med uppgift att sörja för andliga behov i skyddsrum, civila krigsförläggningar, fabriker och gruvstäder. Rådet, som snart fick statsunderstöd och ställdes under undervisningsministeriet ordna- de teaterföreställningar, konserter och konstutställningar. Även om rådet fann det nödvändigt att organisera egen verksamhet, var dess strävan i lika hög grad att stödja och uppmuntra befint- liga organ.

Svcnsk teaterverksamhet har nu långt större omfattning än för bara ett par årtionden sedan. Föreställningarna dra årligen flera miljoner åskådare. Fasta ensembler finnas i Riksteatern samt i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsing- borg, Norrköping och Uppsala. Dessa bilda grundvalen för svensk teater över- huvudtaget. Från dem utgår också en omfattande turnéverksamhet, dels i fö- retagens egen regi, dels genom folkpar- kerna och Bygdeteatern. Ur de fasta en— semblerna hämtar Radiotjänst i allmän- het de skådespelare företaget behöver för sin verksamhet.

Under ett krig är det önskvärt att kunna ge teaterföreställningar såväl i städer, från vilka utrymning ägt rum, men där den arbetsföra befolkningen till stor del är kvar, som på platser, där de bortflyttade personerna ha inkvarte- rats eller där arbetskraft koncentrerats vid krigsviktiga industrier. På platser, där större föreställningar ej kunna ges, bör det vara möjligt att välja pjäser som kunna spelas i små lokaler av mindre ensembler.

Den utredning som verkställts inom försvarsstaben har visat att åtskillig

manlig personal vid teatrarna befinner sig i värnpliktsåldern och att en mobi- lisering skulle leda till att teaterverk— samheten inte kan upprätthållas i nuvarande form. Det bör ankomma på ett organ för psykologisk försvars- beredskap och övriga berörda myndig- heter att i samråd med representanter för teaterverksamheten uppta personal- problemet till översyn. Man bör där- vid eftersträva att, så långt det med hänsyn till krigsmaktens och civilför- svarets behov är möjligt, bevara eller nybilda ensembler till sådant antal att teaterverksamhet kan bedrivas åt- minstone i någon omfattning. Man måste samtidigt även beakta att Radio- tjänst för sina program behöver ha till- gång till skådespelare i olika delar av landet. Enär föreställningar böra ges så- väl för inkvartcrade eivilpersoner som inför militära auditorier bör planlägg- ningen av den teaterverksamhet som kan äga rum utföras i samråd med civil- försvarsstyrelsen och med försvarssta- bens personalvårdsavdelning.

Det är vidare ett önskemål att under krig kunna upprätthålla ett värdefullt musikliv och för vida kretsar ge kon- serter av såväl allvarlig som lättare ka- raktär. Det är självfallet att man inom det psykologiska försvaret måste beakta inte bara musikens förmåga att skänka avkoppling och förströelse utan också — och i kanske än högre grad —— (less möjligheter att i positiv riktning på- verka människors sinnesstämning. De förutsättningar som kunna finnas för att upprätthålla en konsertverksamhet böra därför tillvaratas.

Ett organ för psykologisk försvarsbe— redskap bör verka för att planlägg- ning i här angivet syfte kommer till stånd. Detta organ bör även intressera sig för andra frågor som avse offentliga nöjen och förströelser under krig.

12. Bokförsörjningen under krig

Erfarenheter under andra världskri- get och tidigare ha visat att boken vid sidan av press, rundradio och film ut- gör ett värdefullt psykologiskt försvars- medel. När krigsförhållandena avbryta eller försvåra det eljest normala flödet av kulturella impulser, blir det för sam- hället en angelägen uppgift att sörja för att tillgången på värdefull littera- tur kan upprätthållas och att finna ut- vägar för hokförmedlingen. Under krig då för mången behovet av förströelse ökas och samtidigt de i fred anlitade nöjestillfällena inskränkas och bli svår- åtkomliga, blir det även viktigt att sörja för tillgången på lätta förströelseböcker. Slutligen kan det bli betydelsefullt att sprida skönlitterära och andra fram- ställningar, som direkt syfta eller kun— na tillämpas på (len allvarliga situation, vari nationen och de enskilda medbor- garna befinna sig. Många exempel på värdefull litteratur av detta slag kun— na nämnas från andra världskriget; i det neutrala Sverige bidrogo sådana verk som romanen »Rid i natt!» och romanserien om Krilon, antologien >>Nordens stämma», den av många för- fattare skrivna boken >>I angeläget ärende» och den militärt betonade >>Hårt mot hårt» till att hos många be- fästa motståndsandan.

Militära åtgärder för bokförsörjning under andra världskriget

Från olika krigförande länder före- ligga uppgifter om de särskilda åtgär- der som vidtogos under andra världs-

kriget för att till motståndsviljans och den psykiska hälsans stärkande sprida litteratur i olika former.

Särskilt omfattande och lärorik var (len amerikanska verksamhet, som åsyftade att förse personalen i de stri- dande styrkorna bortom världshaven med littertur av alla upptänkliga slag. Den på tillgängliga boktillgångar och (len ordinarie bokproduktionen base- rade fältbiblioteksverksamheten kunde långt ifrån tillfredsställa hela den hunger efter böcker som gjorde sig gäl— lande bland soldaterna. Hjälpmedlet massproduktion för militärt bruk av enkla häftade böcker, 5. k. Armed Services Editions, ASE. Sam- manlagt framställdes 123.500.000 voly- mer fördelade på 1.180 titlar, av vilka till exempel 86 innehöllo biografier, 23 klassiska verk, 28 poesi, 246 nutidsro— maner, 113 historiska romaner, 92 no- vellsamlingar, 20 aktuella framställ- ningar, 20 historiska arbeten, 32 natur- vetenskapliga verk, 45 skildringar av resor och länder, 122 detektivromaner, 130 humoristiska skrifter samt 223 äventyrsskildringar och sportberättcl— ser.

Bakom denna väldiga produktion låg ett i detalj organiserat samarbete mel- lan militära och civila myndigheter, förläggare, boktryckare och pappersle- verantörer. Den sammanhållande orga- nisationen var ett av förläggarna bil- dat råd: The Council on Books in Wartime. Rådet bestod huvudsakligen av bokförläggare men även represen-

blev en

tanter för bibliotek och andra verksam- heter deltogo. Vid sidan av bokutgiv- ningen upprättade rådet rekommenda- tionslistor över redan utkomna böcker ägnade att orientera allmänheten om kriget och därmed sammanhängande förhållanden. Rådets motto var: »Books as Weapons in the War of Ideas».

För utgivningen av dessa billiga böc— ker, som voro konsumtionsartiklar av- sedda att nötas ut under gången ur hand i hand, gällde ett program, enligt vilket böckerna såldes till försvaret för tillverkningspriset, som uppskattades till (i cent per volym, plus ett tillägg av 10 procent för allmänna omkostna- der. En procent av tillverkningskost- naden skulle betalas i royalty och delas jämt mellan författare och förläggare. Böckerna fingo icke föras ut på den civila marknaden.

Dessa på enklaste sätt framställda och utstyrda böcker blevo en stor framgång och lästes under de mest skiftande förhållanden, varom berättel-

ser av enskilda soldater och matroser ge besked. Som ett, ehuru kanske extremt exempel må anföras en infan- terist, som enligt ett brev till hustrun började läsa Lytton Stracheys >>Queen Victoria» före ett slag, fortsatte att läsa under ett uppehåll i framryckningen medan han låg och tryckte för artille- rielden i ett dike, och läste slut boken på ett sjukhus i England. Många andra brev berätta om ASE-böcker, som blevo lästa tills de voro så smutsiga att man inte kunde se texten och som lästes på jeepar och vesslor, på landstignings- båtar och i gropar. ASE-böcker lästes av många som aldrig förut läst böcker. »De får en att glömma», säger en. »Jag läste och fann att det var bättre än att kallsvettas», förklarar en annan.

Ur »A History of the Council on Books in Wartime, 1942—46», må en talande redogörelse anföras (43, s. 88):

»Då överstelöjtnant Trautman, sedan han återvänt från en resa på den europeiska krigsskådeplatsen, talade vid årsmötet den 1 februari 1945, berättade han om pojkar i Frankrike, som hade 55 dollar i veckan och som erbjödo sig att betala 600 francs, d. v. s. 10 dollar, för att få komma i tur att läsa en Armed Services Edition. Han be- rättade också om pojkar, som revo ut delar ur böcker allteftersom de läst dem för att låta andra läsa dem så fort som möjligt. — — —— Han berättade också om en pluton ingenjörssoldater, som hade åtta eller tio dåliga exemplar av ASE, vilka samlats ihop av löjtnanten. Denne vägrade att låta någon få en bok förrän han gått med på att läsa högt för männen i sitt tält. Sedan samlades pojkarna, medan en av dem läste högt med hjälp av en fick- lampa och när batterierna gått ut med hjälp av ett dåligt tyskt talgljus. f — — Trautman berättade om pojkar som lättat på sin packning i England före D- dagen och kastat bort allt möjligt av värde i stora högar men inte en enda ASE hade kastats bort.»

Även andra krigförande länder vid- togo särskilda åtgärder för att solda- terna skulle få böcker. I tyska armén voro till exempel fältbiblioteken upp- tagna på förbandens fältutrustnings— listor. Särskilda biblioteksbilar sändes ut till de tyska trupperna och särskilda fronteditioner publicerades.

Också neutrala länder sökte tillföra sina mobiliserade styrkor böcker. ln- om svenska krigsmakten upprättades efter hand ett omfattande fältbiblioteks- väsen. Detta baserades på ett genom gåvor och framför allt genom köp åstadkommet centralt bokförråd från vilket de många små fältbiblioteken ut- sändes, som sedan cirkulerade inom och mellan förbanden. I någon ut- sträckning trycktes även särskilda bro- schyrer och böcker för försvarets per- sonal; en sångbok och en fältantologi kunna nämnas. Under den ofta hän- delselösa beredskapstjänsten spelade böckerna en betydande roll för trivseln hos många av de inkallade.

Erforderliga åtgärder för svensk bokför- sörjning under krig

Skulle Sverige råka i krig, komma med säkerhet anspråken på vår bokför- sörjning att bli mycket stora. Man kan räkna med ett starkt ökat behov av böcker inom de betydande delar av be- folkningen som på grund av kriget lös- ryckas ur sin vanliga hem- och arbets- miljö. Detta gäller för de många män- niskor, som på grund av bombfaran eller med hänsyn till produktionens omställning måste lämna sina hemorter. Det gäller också för de medborgare som tas i anspråk för krigsmakten eller för civilförsvarets fast organiserade delar.

De bokresurser, som stå till förfogan- de vid krigsfall, äro — förutom för- svarets boktillgångar i förbandsbiblio- teken —— huvudsakligen folkbibliotekens bokbestånd samt bokförlagens och bok- lådornas lager. Härtill kommer den produktion som kan bli möjlig under krig. Någon allmän planläggning av hur bibliotekens, förlagens och bokhan- delns böcker skola utnyttjas för att i krigstid på bästa sätt tillgodose de ci- vila och militära behoven har hittills icke verkställts. I samråd med kom- mittén har emellertid en preliminär undersökning av problemet utförts in- om försvarsstabens bildningsdetalj. Denna undersökning, på vilken kom— mittén i huvudsak grundar sin fram- ställning i detta kapitel, har på ett över— tygande sätt visat att det är motiverat att redan i fredstid utföra en viss plav nering och vidta vissa förberedande åtgärder på flera hithörande områden.

Vid ett krig, som drabbar vårt land, kommer säkerligen behovet av böcker att göra sig lika starkt gällande inom vår krigsmakt som under andra världs- kriget i de då kämpande ländernas styrkor. Behovet blir vida större än un- der den förstärkta försvarsberedskapen,

då för det mesta blott en begränsad del av krigsmakten var mobiliserad, och det kan icke tillgodoses i tillräcklig utsträckning med enbart de medel och metoder som utnyttjades under bered- skapstjänsten. Den Iältbiblioteksorga- nisation, som då byggdes upp, basera- des väsentligen på det för den allmän- na marknaden tillgängliga bokbeståndet i bokförlagens och boklådornas lager. Detta system fungerade väl, både där- för att tidsförhållandena medgåvo ett ostört utnyttjande av befintliga lager och därför att de för beredskapstjänst organiserade förbanden till största (le- len hade stationära förläggningar.

Under ett krig försvåras utnyttjandet av bokbeståndet, bland annat genom transporthinder. Under krig komma dessutom förbanden att vara rörliga i vida större grad och omfattning än i allmänhet under beredskapstjänsten. De tunga och skrymmande böcker, som utgöra en stor del av vår bokproduk- tion kunna inte utan allvarlig olägen- het medföras av den enskilde mannen under förflyttning. Även om de svenska billighetsserierna med deras mindre format gäller ofta, att de icke äro läm- pade att föras med i fickan på en sol- dat som lever under fåltmåssiga för- hållanden. Medan för lokalförsvarsför- band och andra förhand av mera stationär karaktär bokförsörjningen till väsentlig del bör kunna till- godoses med böcker av vanlig typ, måste man därför för de rörliga för- bandens del räkna med ett behov av en- kelt utstyrda lätta böcker, som få plats i en uniformsficka och ändå äro till- räckligt hållfasta för att tåla att gå ur hand i hand. Sådana fältupplagor måste tryckas i stort antal exemplar, vilket både är ett medel och ett skäl för att göra dem prisbilliga.

I Sverige kommer under krig ett mycket stort antal människor från stä-

der och andra tätorter att förläggas ute på landsbygden eller i mindre samhäl- len. De komma att leva under ovana och ofta obekväma förhållanden, åtskil- liga helt eller delvis i sysslolöshet, en del under ovisshet om de närmastes öden, de allra flesta i oro för fram— tiden. För många av dessa människor _blir boken en betydelsefull och efter- längtad möjlighet till avkoppling och förströelse. Stor efterfrågan på böcker kan man förutse också bland patien- terna på beredskapssjukhusen och andra inrättningar för sjuka och kon- valescenter. Det stora behov av bok- läsning, som sålunda kan väntas göra sig gällande, bör tillgodoses så långt det överhuvudtaget är möjligt _ både av humanitära och kulturella skäl och för att stärka motståndskraften hos människor, som bli särskilt utsatta för psykiska påfrestningar.

Det ligger i sakens natur att folkbib- lioteken under krig skola utnyttjas för att med böcker tillgodose både sitt nor- mala klientel och de nytillkomna som inkvarterats inom deras område. Ute på landsbygden och i småsamhällen, där inkvarteringen sker, är dock folk- biblioteken inte. ens tillnärmelsevis rus- tade för den ökning av efterfrågan på böcker som kan väntas. Det kommer därför att visa sig nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att förstärka re- surserna vid bibliotek i inkvarterings- områdena.

Det blir en uppgift för centralbiblio- teken att under krigstid sätta in alla sina resurser för att bistå (le ansträng- da lokalbiblioteken. De måste ur sitt eget bokförråd eller från annat håll tillföra småbiblioteken ett väsentligt

större antal böcker än under fred. I bästa fall kan det bli möjligt att för ändamålet få böcker från bibliotek i utrymningsorter; man måste dock räk- na med att sådana boksändningar kun— na bli eftersatta för mera tvingande transporter. Det kan även bli nödvän- digt att centralbiblioteken vidta sär- skilda åtgärder för att fylla det ökade behovet av bibliotekspersonal. Härvid böra även för uppgiften ägnade perso- ner bland de inkvarterade utnyttjas.

För att centralbiblioteken och lokal— biblioteken skola kunna fylla sina upp- gifter, är en viss planering av krigs- verksamheten nödvändig, vid vilken hänsyn måste tagas bland annat till gällande planer för evakuering av stora eller eljest utsatta tätorter. Ett grund- villkor är att biblioteken få behålla per- sonal i så stor utsträckning att deras hoktillgångar kunna utnyttjas. Det är därför av vikt att kvinnlig biblioteks- personal icke tas i anspråk för annan verksamhet under krig. I den mån så ske kan, höra därjämte förberedelser vidtagas för att med reservpersonal cr- sätta sådana värnpliktiga, som inkallas till krigsmakten. Bibliotekens planlägg- ning l)ör slutligen också omfatta even- tuellt erforderlig undanförsel av bok- förråd.

Boklådornas lager äro relativt jämnt fördelade över landet, dock med stark koncentration till storstäder och uni- versitetsstäder. Bokförlagens lager äro däremot till sin huvuddel samlade i Stockholm. I anslutning till den i för- svarsstaben utförda preliminära utred— ningen om bokförsörjningen vill kom— mittén framhålla betydelsen av att åt- gärder i tid vidtagas för att sprida

Propagandan utnyttjar många tekniska hjälpmedel. Upptill en flytande radiosändare för »Voice of America» (1952) och en 12 cm hög radiomottagare, som från flyg kastades ned i Norge. Bilderna nedtill visa packning av flygblad i ett sprängbart paket och lastning av en specialbomb för distribution med flygplan.

lf . | — ' 'a *. - ...—, mun l' . anammar mammut.]. mmlnuu

SlellNuleh. , Nummi 'l*- '- .. '. * '»

. p ( &. vatDMllM big mum & = ..x ., ._... _, .. ,. & .,. . ., ...a ...om». . i, IMHtNAU " ' A*" ..; , * li ”_l” nswnw

" umnwmmiw & . u. ' ' .nu ut: .; nu. , 'tu » , Annus IUKHNDLI

mmm cmmusr m ' '-_ _ . . . ”& *

på). _ " " .. , BERICHTEAUSMITTELDEUTSCHLAND

f"???- von der Kumptgruppe gegen Unmensthlithkeit

"To Give You An Idea How Effet— ' c ll ls—Wc're Beginning To Believe lt Ourselves!"

/ ””var”,

/'

llleuuur ltultnuse

förlagens lager, så att icke så gott som alla lager stå under bombhot vid ett krigsutbrott. En skyddsplacering i fred mäste emellertid bli beroende av de omläggningar av lagerhållningen, som bokförlagen själva finna sig böra be- kosta; en decentralisering lär dess bättre ej med nödvändighet behöva medföra ökning av de reella årskost- naderna.

Ur det psykologiska försvarets syn- punkt är det vidare ett önskemål att bokförlagens utgivning i viss utsträck— ning kan fullföljas även under ett krig. I detta syfte erfordras, i samarbete med boktryckerierna, teknisk och personell planering, varvid man dock som regel ej bör räkna med att få behålla värn- pliktig eller eljest krigsplacerad per- sonaL

Även om de ovan nämnda planerings- uppgifterna lösas, så blir uppenbar- ligen bokförsörjningen i krig icke tryggad i hela den utsträckning som är önskvärd. I anslutning till det i för— svarsstaben utarbetade preliminära för- slaget, vill kommittén därför under- stryka värdet av att vid krig få till stånd en svensk motsvarighet till de amerikanska Armed Services Editions. Dessa fältapplagor böra vara avsedda att spridas såväl till krigsmaktens per- sonal som till civilförsvarets ständigt inkallade styrkor, till beredskapssjuk- huscns patienter och till personer, vilka eljest på grund av krigsförhållandena blivit förflyttade och som ej på annat sätt ha tillgång till böcker i erforderlig omfattning.

Ett så omfattande företag kräver nog- granna förberedelser i fred, om det skall kunna genomföras nog snabbt och

i tillräcklig omfattning. Planeringen måste avse att säkerställa tillgång på råvaror och disposition av tryckerier på mindre orter dock utan att andra vitala tryckningsbehov åsidosättas att fastslå lämpligt format och fram- ställningssätt samt att förbereda urvalet av för en sådan serie lämpliga böcker.

Det gäller här att tillgodose ett be- hov som är lika mycket civilt som mi- litärt. Liksom flera andra uppgifter in- om det psykologiska försvarets område hör bokförsörjningen med fältupplagor lösas under samverkan på statlig sida mellan högkvarteret och det psykolo— giska försvarets ledningsorgan.

Vad som främst bör åtgöras i fred för att så vitt möjligt säkerställa bok- försörjningen i krig är sålunda föl- jande:

att planera och förbereda central— och folkbibliotekens beredskap,

att planera och vidtaga åtgärder för bokförlagens beredskap, samt

att planera och förbereda framställ- ning av fältupplagor.

Det synes böra ankomma på skol- överstyrelsen att, efter samråd med ett blivande organ för psykologisk för- svarsberedskap och försvarsstaben, ut- färda anvisningar för centralbibliote- kens och folkbibliotekens krigsplane- ring samt att leda och följa denna verk- samhet.

Den erforderliga planeringen av bok- förlagens krigsberedskap bör givetvis ankomma på de enskilda företagen samt på förlagens gemensamma organisation i nära samarbete med tryckeriföretagen och deras organisationer. Kommittén förordar såsom ändamålsenligt att bok-

Psykologisk krigföring utnyttjas intensivt i det kalla kriget, inte minst i kampen om Tyskland. Här avbildas ett flygblad med östtyska tvångsarbetsläger som tema samt två sakrika broschyrer om förhållandena i Östzonen. Nedtill en tidningsteckning för ame- rikanska läsare, som förlöjligar sovjetpropagandan. »Den är så effektiv att vi börjar tro på den själva», säger en propagandachef till Stalin.

förläggarna och boktryckarna, liksom tidigare tidningsutgivarna och annons- byråerna, var för sig upprätta särskilda beredskapskommittéer, vilka böra sam- råda dels inbördes, dels särskilt med det statliga organ för psykologisk för- svarsberedskap, som kan bli upprättat.

Den redan inledda undersökningen av möjligheterna att vid behov utge fältupplagor bör fullföljas under med- verkan av författarnas, bokförläggarnas och tryckeriföretagens organisationer

samt försvarsstaben och det nyss nämnda organet för psykologisk för- svarsberedskap. Med tillfredsställelse har kommittén erfarit att i samförstånd med försvarsstaben en arbetsgrupp, be- stående av förlags-, tryckeri- och bok- binderisakkunniga, har bildats i syfte att fortsätta bearbetningen av detta problem, vilket har stor betydelse ur de synpunkter, som det psykologiska försvaret företräder.

13. Insamling och bearbetning av material

För att kunna lösa sina uppgifter mås- te det psykologiska försvaret ha tillgång till informationer av olika slag. För ny- hetstjänsten —— liksom för rådgivning om återhållsamhet behövas inte bara snabba och tillförlitliga uppgifter om yttre händelser utan också interna in- formationer från regering, krigsmakt och högre myndigheter. Kunskap om riksledningens överväganden och inten- tioner är därjämte nödvändig, när man skall utforma en till in- och utlandet riktad allmän upplysnings- och propa- gandaverksamhet.

Den centrala uppgiften att bevara och stärka befolkningens motståndsan- da kräver ingående underlag för bedö- mande av folkstämningen samt känne- dom om vad det är som påverkar den- na i olika riktningar. Den fientliga psykologiska krigföringen måste själv- fallet noggrant studeras till innehåll, spridning och verkan.

För den till utländsk opinion riktade verksamheten fordras en mångfald uppgifter både om de aktuella förhål— landena i respektive länder och om mer konstanta företeelser beträffande befolkningens sociala struktur, vanor och attityder.

Behovet av information för propa- ganda och upplysning kan belysas med en liknelse från den militära tekniken: ju bättre kännedom man har om målet och om de egna medlen desto bättre träffverkan kan man uppnå.

Möjligheterna att tillgodose detta om- fattande behov av uppgifter och data

växla. Det är under krig i regel svårt att snabbt och i erforderlig omfattning få tillförlitliga uppgifter om förhållan- den på fiendesidau. Det kan också vara svårt att genomföra studier av den eg- na opinionen, särskilt att göra det så snabbt att man har nytta av resultaten. Vikten av att äga ett gott underlag för den psykologiska krigföringen och det psykologiska försvaret föranledde un- der andra världskriget mycket omfat— tande åtgärder för att anskaffa under- rättelsematerial. Åtskilliga metoder för mätning av moståndsandan på den egna sidan och hos fienden utvecklades och finslipades. Under denna tid förbättra- des också i väsentlig grad metoderna för propagandaanalys och ryktesanalys. Det kan därför sägas att det nu finnes relativt goda möjligheter för studium även av tidigare mycket svåråtkomliga attityder och attitydkomplex.

Av de många formerna för insam- ling och bearbetning av material skola i detta kapitel endast beröras några, som äro särskilt betydelsefulla och som dessutom fordra en speciell metodik eller en särskilt omfattande teknisk ut- rustning, nämligen rundradioavlyss- ning, 1'yktesanalys, opinionsmätning och propagandaanalys.

Rundradioavlyssning

Icke så få främmande länder anlita för närvarande rundradion för att sprida upplysning och propaganda bland svenskar. Man har att räkna med att under krig mot Sverige fientlig pro-

paganda i mycket stor utsträckning kommer att riktas mot oss med hjälp av detta medel. Även för andra former av psykologisk krigföring, såsom ut- spridande av falska nyheter och falska meddelanden, kommer säkerligen rund- radion att utnyttjas. Ett centralt krigs- organ för det psykologiska försvaret måste därför följa fiendens sändningar till befolkningen i Sverige för att snabbt kunna vidtaga motåtgärder. För sin allmänna information behöver detta organ även följa åtskilliga utländska nyhetssändningar.

Det är dessutom av betydelse för det psykologiska försvarets organ att fort- löpande ta del av utländska sändningar som rikta sig till andra länder än vårt, men som behandla Sverige och svenska förhållanden. Detta behövs bland annat för att man skall kunna bemöta pro- paganda ägnad att skada Sveriges goodwill i för oss viktiga länder. Det är också nödvändigt att genom rund- radioavlyssning få uppgifter som ge underlag för bedömning av förhållan- dena inom fiendens maktområde. Ge- nom att följa olika slag av fientliga radiosändningar kan man komma un— derfund med skiljaktigheter i den åt olika håll riktade propagandan; denna kunskap kan ofta med fördel användas bland annat för att motverka den fient- liga propagandan.

Under tider av krigsfara kan det vara skäl att följa utländska programsänd— ningar till andra länder än Sverige, bland annat för att få veta om ett lands propaganda till vårt land tillspetsas i jämförelse med dess propaganda till andra länder eller om den avviker på något annat betydelsefullt sätt.

För planläggning under fred av det psykologiska försvaret är det likaså nödvändigt att i viss utsträckning följa utländska rundradiosändningar för att få material angående främmande pro-

paganda till svenska folket samt upp- gifter som belysa politiska, sociala och ekonomiska förhållanden utomlands. Det är vidare angeläget att man i fred organiserar och övar rundradioavlyss- ningen för att verksamheten under krig och krigsfara skall kunna bedrivas utan de nackdelar en hastig improvi- sation medför.

Under andra världskriget spelade i de krigförande länderna dagliga rap- porter med ordagranna nedteckningar av rundradiosändningar och på grund- val av dem gjorda sammandrag en vik- tig roll. I mycket stor utsträckning an- vändes de för att följa och analysera propagandan. I Förenta staterna hade sålunda Foreign Broadcast Intelligence Service hand om avlyssningen. Detta organ upptecknade till exempel kring årsskiftet 1941—42 dagligen mellan 600 000 och 900 000 ord från utländska kortvågssändningar (34, FCC Monito- ring Set Up, Radio News, Jan. 1942). Också i Sverige ägde en viss icke obe- tydlig avlyssning rum.

Även efter kriget har man på många håll ansett sig behöva hålla en omfat- tande avlyssning i gång. Så avlyssna- des exempelvis BBC:s Monitoring Ser- vice år 1951 sändningar från 46 län- der på 30 olika språk. Sammandrag av BBC:s upptagningar sändas till olika myndigheter (6, BBC Year Book 1951, s. 123 och 151). Motsvarande verksam- het i Förenta staterna bedrives nu av Foreign Broadcast Information Service.

För en tillfredsställande avlyssning fordras specialutrustning. Vanliga ra- diomottagare kunna visserligen använ- das för att lyssna på sändningar av- sedda för lyssnare i Sverige, dock un- der förutsättning att de få lämplig pla- cering med hänsyn till störningsrisken. Besvärliga atmosfäriska eller andra störningar kunna likväl alltid hindra avlyssning med vanliga mottagare. För

en fullgod avlyssning särskilt av sändningar till andra än svenska lyss- fordras specialkonstruerade antenner och mottagare.

En särskild anläggning för den av- lyssning som behövs för det psykolo- giska försvaret skulle draga tämligen stora kostnader. Härtill kommer att man måste förfoga över avlyssnings- möjligheter för de olika förläggnings- alternativ som kunna komma ifråga för det psykologiska försvarets ledning. Även andra centrala myndigheter ha emellertid behov av rundradioavlyss- ning såväl under krig som fred. Denna omständighet talar för en centralisering av verksamheten. Kommittén finner det angeläget att åtgärder snarast vid- tagas för att förverkliga en för olika myndigheter gemensam avlyssning re- dan under fred. Organet härför bör uppbyggas så att avlyssningen vid be- hov kan vidgas efter hand. En viktig sak är att vad som avlyssnas måste i lättillgänglig form snabbt kunna nå de organ och de tjänstemän som ha in- tresse av uppgifterna.

nare

Opinionsmätningar

Såväl för offensiv psykologisk krig- föring som för bekämpning av fientlig propaganda och för andra åtgärder i syfte att stödja den egna befolkningens tillförsikt behöver man förfoga över bästa möjliga uppgifter om hur de män- niskor tycka och tänka till vilka man riktar sig. Vare sig det gäller att få en helhetsbild av en så komplicerad före- teelse som motståndsandan eller att klarlägga eventuellt missnöje med ran- soneringar så är det de enskilda män- niskornas åsikter och inställningar, de- ras reaktioner och deras kunskapsför- råd man söker uppskatta. Man kan här- vid gå till väga på många olika sätt, mer eller mindre metodiska, mer eller mindre vetenskapligt exakta.

Den moderna opinionsmätningstekni- ken med urvalsundersökningar har på många områden börjat uttränga andra mer osäkra och svårbedömliga meto- der. Det är dock klart att även denna teknik har sin begränsning och att dess värde många gånger har överskattats, inte minst med tanke på att den ofta har använts utan strikt iakttagande av de för tillförlitliga resultat nödvändiga förutsättningarna.

Den enskilda människans bedöm- ningar av den allmänna opinionen grunda sig vanligen på ett fåtal iaktta- gelser vilka sovrats och smälts om un- der påverkan av den iakttagandes egna åsikter och sympatier. Iakttagelserna ha i regel tillkommit på en slump, ofta gälla de några hastigt lästa artiklar i en eller kanske två tidningar eller ytt- randen som fällts av vänner och be- kanta eller av en tillfälligt påträffad obekant person, kanske en reskamrat, en taxichaufför eller en servitör. Det säger sig självt att den uppfattning om den allmänna opinionen som man här— igenom bildar sig blir ensidig och säl- lan korrekt, i varje fall om man med allmänna opinionen menar attitydför- delningen inom ett samhälles hela be- folkning. Det är nödvändigt att här hålla klart för sig vad man åsyftar med termen. Den allmänna opinion som man brukar säga att pressen företrä— der behöver ingalunda motsvara upp- fattningen hos befolkningens majoritet utan representerar ofta inställningen endast hos ett fåtal, i regel bättre in- formerade personer. Den är sålunda icke allmän i bokstavlig mening även om den genom företrädarnas aktivitet och upplysthet i och för sig är av stor betydelse och dessutom i hög grad på- verkar den allmänna opinionen i egent— lig mening.

Ett steg närmare en objektiv uppfatt- ning av den allmänna opinionen ——

som här tas i sin vidsträcktaste bety- delse —— når man, om man medvetet utfrågar ett antal individer om deras inställning till en viss fråga eller sam- manställer uppgifter från personer, vilka genom omfattande kontakter an- ses ha väl reda på åsikterna inom olika befolkningsgrupper. Men även härvid blir underlaget osäkert och tillförlitlig- heten oviss. Resultatet i stort blir kan— ske riktigt i allmänna frågor, men det får genomgående en diffus karaktär och kan inte preciseras närmare eller differentieras.

Vill man nå mer preciserade och till- förlitliga resultat får man anlita en sys- tematisk observation. Många olika for- mer härför ha prövats.

En metod, som tillämpades på flera håll under andra världskriget, var in- samling av uppgifter om folkstämning- en från ett stort antal ombud eller agenter. I England användes till en början en några år före kriget introdu- cerad metod kallad >>massobservation>>. Den byggde på rapporter från observa- törer, ett mindre antal heltidsanställda och koncentrerade till några få platser samt tvåtusen personer, spridda över landet och arbetande på fritid. Obser- vatörerna avlyssnade samtal på offent- liga platser, antecknade episodcr och gatuseener, meddelade hur människor- na reagerade på vissa angivna spörs- mål. De hcltidsanställda utförde även intervjuer. Omkring tvåhundra av de deltidsarbetande förde detaljerade dag— böcker som månatligen insändes till uppdragsgivaren.

Denna form av opinionsmätning vål- lade ovilja hos allmänheten och man övergick senare till andra metoder. Frånsett att sålunda själva tillväga- gångssättet framkallade irritation har denna liksom andra liknande metoder två väsentliga nackdelar. Det urval av iakttagelser som framkommer har icke

någon säkerställd grad av representati- vitet. Vidare blir rapportskrivningen lätt subjektivt färgad. Förespråkarna för »massobservation» hävda likväl att denna metod har den fördelen fram- för intervjuundersökningar, att man når fram till den privata, mer verk- liga opinionen och inte bara till den »officiellt» uttryckta.

En variant av ombuds- eller agent- metoden användes i Tyskland, där partifunktionärer insände >>Stimmungs- berichte». Motsvarande tillvägagångs- sätt torde användas inom andra dikta- turer. Risken för färgning av sådana rapporter är uppenbar, starkare ju an- gelägnare funktionären är att leverera tilltalande rapporter till sina överord- nade.

I Sverige insamlade den till infor- mationsstyrelsen knutna folkberedska- pen uppgifter om folkstämningen från sina tvåtusen ombud runt om i landet. En särskild nackdel med det av folk- beredskapen tillämpade förfarandet bör påpekas, då den har en mer allmän giltighet. Folkberedskapens ombud ha- de bland annat till uppgift att från det centrala informationsorganet motta för- troliga uppgifter och på lämpligt sätt sprida dessa. Samtidigt hade de till uppgift att till detta organ inrapportcra uppfattningar och stämningslägen i or- ten. Denna deras dubbla ställning var allmänt känd bland befolkningen. Vad kommunens invånare i samtal med en sådan förtroendeman för informations- myndigheten sade sig anse, kunde lätt få en starkare anstrykning av >>vad man bör tycka» än vad de i själva ver- ket ansågo. Ombudens uppgift att tjänstgöra som förmedlare av informa- tioner till allmänheten medförde dess- utom risk för att deras rapporter om folkstämningen kunde bli påverkade av det material, som de mottogo från det centrala organet.

De deltidsarbetande engelska obser- vatörerna utgjorde en form av vad man på fackspråket med ett engelskt ord kallar panel. Paneltekniken innebär att liian utväljer en mer eller mindre representativ samling personer som se- dan regelbundet antingen intervjuas muntligt eller själva få meddela svar på skriftliga frågor. Hos oss har denna metod anlitats bland annat av Radio- tjänst som ett led i dess strävan att hålla sig in jour med radiolyssnarnas värdesättning av programmen. För stu- dium av ändringar i opinionen kan denna teknik vara av värde. Den kan också vara ekonomiskt mer fördelaktig än den vanliga intervjumetoden. Kriti- ker framhäva dock risken för att per- sonerna i panelgruppen inför tanken på förnyade intervjuer och svar efter- hand bli alltmera medvetna om sina egna attityder och reaktioner. Härige- nom kan gruppens representativitet minskas.

En indirekt metod för att få viss kunskap om allmänhetens inställning i olika frågor erbjuder studiet av nyhets- stoff, insändare och annat material i tidningarna liksom av innehållet i andra tryckalster och i radioutsänd- ningar. Detta förfarande får sin sär- skilda betydelse under krig som me- del att erhålla upplysningar om till- ståndet hos den fientliga sidans be- folkning. Härför lämpa sig bäst radio- utsändningarna. Dessa äro på en gång relativt lätta att följa och mångsidigt sammansatta så att de ensamma kunna utgöra ett värdefullt underlag för be- dömandet. Vad som ger upplysningar av värde är inte enbart eller främst nyhetsnotiser som sådana, även om dessa sammanställda med en allmän kunskap om invånarna och förhållan— dena i landet kunna vara betydelse— fulla. Viktig är även analysen av den genom radion, eller på annat sätt,

distribuerade propagandan till fiendens egen befolkning. Visar exempelvis en sådan analys att den statliga propa- ganda-apparaten sätter igång en kam- panj för att bagatellisera vissa mot- gångar i kriget, så kan det ligga nära till hands att sluta sig till att dessa motgångar ha verkat deprimerande på folkmoralen.

Ett annat sätt att studera stämningen hos fienden är att systematiskt utfråga krigsfångar samt att metodiskt genomgå och analysera privatbrev och andra dokument som tas hos krigsfångar eller som uppsnappas på annat vis. Genom att utnyttja sådana källor kunde man på västallierat håll i viss utsträckning följa opinionens tillstånd och växlingar inom Tyskland och Japan. Om meto- derna för studium av fiendesidans mo- ral kan här vidare hänvisas till vad som anförts i kapitel 2 (s. 23).

Att godta och sprida vidare ett rykte tillfredsställer ofta ett visst känslobe- tingat behov. Ett rykte kan anses som ett på en viss yttre situation applice- rat uttryck för personliga attityder och känslor. Analys av rykten bör därför kunna ge information om vilka frågor som sysselsätta människor och om de- ras stämningsläge i förhållande till dessa frågor. (Om ryktesanalys se vi- dare s. 156).

Den alltmer dominerande metoden för systematisk observation såsom grund för opinionsmätning är (len på representativa stickprov baserade in- tervjuundersökningen. Denna metod har växt fram ur de kommersiella marknadsundersökningarna. När den började användas för egentliga opi- nionsstudier nöjde man sig med rela- tivt enkla frågeställningar, såsom den procentuella fördelningen av anhängare till två presidentkandidater. Mest all- mänt uppmärksammade torde Gallups och andra opinionsmätningsinstituts

valprognoser ha blivit och det lyckade eller misslyckade utfallet av sådana prognoser torde ha fått väsentlig be- tydelse för tilltron eller misstron till instrumentet som sådant. Med tiden ha dessa intervjuundersökningar blivit an- litade för ett mer nyanserat studium av allmänhetens inställning till åtskil- liga komplicerade sociala och politiska frågor.

I samband med andra världskriget gjordes uppmärksammade försök att på detta vis mäta motståndsviljan. I För- enta staterna utfördes undersökningar av detta slag såväl strax före angrep- pet på Pearl Harbour som några må- nader senare. I sin redogörelse för re- sultaten gör undersökningsledaren Had- ley Cantril gällande att den använda metoden är tillräckligt exakt för att i detalj kunna beskriva förändringar i inotståndsandans styrka och för att uppenbara något av dess komplicerade mönster (15, Cantril: Gauging Pub- 258). Han skriver även att de frågor, som framställ- des, ge ett objektivt mått på moralen i skilda grupper inom den vuxna civil- befolkningen, samt tillägger att dessa frågors värde har bekräftats genom de- ras relation till de verkliga prestatio- nerna i krigsansträngningen (15, s. 255). Synpunkter på möjligheterna och svårigheterna att mäta motståndsandan hos egen befolkning framläggas i redo- görelsen för kommitténs opinionsun- dersökning (bil. A, 5. 205).

Även för ett tillvägagångssätt vid in- tervjuundersökningar redogöres i bi- laga A (5. 206). Här skola endast i kort— het beröras några förhållanden som ha särskild betydelse för metodens an- vändbarhet under krig för det psyko- logiska försvaret.

Intervjumetoden bygger på det för- hållandet att fördelningen av kunska- per, åsikter och känslomässiga inställ-

152 lic Opinion, s.

ningar inom en relativt liten grupp personer överensstämmer med fördel- ningen iiiom hela samhället under för- utsättning att gruppens sammansättning ifråga om kön, ålder, utbildning, so- cialgruppstillhörighet och andra för de aktuella frågeställningarna väsentliga omständigheter är densamma som hela samhällets, att den med andra ord är representativ för samhället.

Under fred föreligga inga egentliga svårigheter att för intervjuer göra ett representativt urval av befolkningen och att beräkna det medelfel som kan vållas till följd av urvalets avvikelser från den undersökta populationen. Man kan välja formen för urval och antalet intervjuer allt efter hur exakta resultat man anser sig behöva. Härvid får man självfallet även beakta storleken av andra felkällor såsom inverkan av frå- gornas formulering och intervjuernas utförande.

Om Sverige indrages i krig få vi räk- na med betydande befolkningsomflytt- ningar som en följd av mobilisering, utrymning samt byten av arbetsplatser. Detta medför bland annat att man inte kan utgå från befolkningsregistren vid uttagning av intervjuobjekt. Även om man måste ha tillgång till ett register av något slag för att kunna göra san- nolikhetsurval, behöver det dock icke vara ett register i sedvanlig mening. Det kan räcka med att ha register över städer och landskommuner samt att för varje kommun, som uttas för intervjuer, göra upp ett personregister. Detta re— gister kan inskränkas till att för en stad omfatta en hushållsförteekning för de kvarter som uttas och en personförteck- ning för de hushåll inom dessa kvarter som bli uttagna. Dessa förteckningar kunna göras tipp av intervjuarna som ett första led i deras arbete.

Väsentligt större svårigheter följa av krigets krav på snabba undersökningar.

Kommunikationshinder kunna öka des- sa svårigheter. Det är tydligt att man inte kan ägna så lång tid åt varje un- dersökning, som normalt kräves när exempelvis intervjuerna skola utföras med vissa i förväg uttagna individer. Den nyss antydda metoden med hus- hålls- och personförteckningar upp- gjorda av intervjuarna bör dock göra det möjligt att förhållandevis snabbt få ett representativt urval individer in- tervjuade.

Det är emellertid klart att det kan bli svårt att utföra för hela befolkning- en representativa undersökningar om delar av landet äro avskilda eller till följd av stridshandlingar svåråtkomliga för intervjuarbete. '

Vi få räkna med att undersökningar- na ofta få inskränkas till ett fåtal orter och nöja oss med ett mindre antal in- tervjuer än normalt. Dessa och andra omständigheter främst snabbhets- kravet och dess inverkan på olika led i undersökningsarbetet _ medföra att opinionsstudierna i svåra lägen få be- gränsas till de mest nödvändiga och att vi i viss utsträckning få sänka de normala kraven på tillförlitlighet och precision. Även om man måste godta högre medelfel än normalt, bör man dock aldrig uppge kravet på att känna storleken av de möjliga felen i en un- dersökning.

Sänkningen av undersökningarnas vetenskapliga standard torde i åtskil- liga hänseenden kunna ske utan väs- entliga nackdelar, då det oftast är vik- tigast att få fram tendensen, att få klar- het om ändringar i opinionsläget. Detta bör kunna ske genom upprepade mät- ningar, även om undersökningarna var för sig icke skulle fylla högsta tänk- bara krav på exakthet. Värdet av att kunna följa förändringar i opinionen är särskilt stort ifråga om motstånds- andan och de främsta faktorerna av

betydelse för denna. Svårigheterna att under krig utföra omfattande under- sökningar av motståndsandan ha redan framhållits. Väsentligt lättare är att ut- föra andra, ävenså viktiga undersök- ningar avseende exempelvis allmänhe- tens reaktioner rörande försörjnings- läget, ransoneringar och inkvarterings— förhållanden.

Försiktigheten bjuder sålunda att vi räkna med att under en svår krigs- situation blott kunna använda relativt enkla intervjumetoder för mätning av opinionen. Värdet av de undersök- ningar som då utföras får emellertid inte underskattas. I den mån tillfällen erbjudas, böra vi självfallet vara be- redda att genomföra mer fullvärdiga undersökningar. En förutseende plan- läggning i fred bör kunna minska svå- righeterna för opinionsstudier under krigstid.

För att få opinionsmätningarna ut— förda behövs en väl uppbyggd organi- sation. Det vore olämpligt att för det psykologiska försvarets räkning sätta upp en särskild organisation vare sig för krig eller fred. Inom det psykolo- giska försvarets organ behövas några få experter och medhjälpare för pla- nering av undersökningarna och för bearbetning och analysering av resulta- ten. Själva utförandet bör lämpligen an- förtros åt den nyligen beslutade utred- ningsavdelningen vid Statistiska cen- tralbyrån. I (len mån så visar sig erfor- derligt, böra även de enskilda opini- ons- och marknadsundersökningsinsti- tutens resurser anlitas.

Sammanfattningsvis kan beträffande frågan om opinionsmätning för det psy- kologiska försvaret sägas, att de mång- skiftande behov av sådana mätningar, som föreligga under såväl krig som fred, bäst kunna fyllas genom anlitande av intervjuundersökningar baserade på

stickprov. Det är anledning att särskilt understryka denna metods värde för den viktiga uppgiften att klarlägga både förändringar i opinionen och skiljak- tigheter mellan olika grupper i samhäl- let. Man bör dock icke enbart lita till' denna tekniskt rätt invecklade metod utan kombinera den med andra. För uppgifter om folkstämningen bör man utnyttja kontakter med olika enskilda organ, inte minst pressen, samt med så- dana offentliga organisationer som ci— vilförsvaret och hemvärnet. Det blir en väsentlig uppgift för ett fredsorgan för det psykologiska försvaret att i samar- bete med andra organ verka för att en för ändamålet lämpad organisation för opinionsstudier finnes tillgänglig för det psykologiska försvaret under krig liksom också för det psykologiska för— svarets förberedande under fred.

Propagandaanalys

Ju större betydelse propagandan får, desto viktigare blir det att studera pro- pagandisternas avsikter, den teknik de använda och den grad av framgång de möta. Behovet av propagandaanalys ak- tualiserades starkt under andra världs- kriget. Under (lenlla tid utexperimente- rades också på flera håll tekniskt högt- stående metoder för sådan analys. Även på detta område är det den moderna socialvetenskapen som har ställt nya metoder till förfogande. Tillvägagångssättet för propaganda- analys har av den amerikanske veten- skapsmannen Bruce Lannes Smith for- lnulerats på följande vis: >>Om vem sä- ger vad genom vilka media till vem, vad blir resultaten och hur kunna vi mäta det som sagts och dess verkan?» (110, Smith, Lasswell, Casey, s. 121). En annan formel för propagandaanalys har använts av amerikanen dr Paul A. Li- nebarger. Efter initialen till varje hu- vudord kallar han den Stasm-formeln

(Source, Time, Audience, Subject and Mission eller på svenska källa, tidpunkt, publik, ämne och syfte, se 74, Linebar- ger, 5. 120 ff). Hans metod, som utgår från denna formel, är klar och över- skådlig och kan tjäna som ledning så- väl vid enklare analys som vid förarbe- tet till en mer ingående innehållsanalys.

En propaganda måste avpassas efter sitt syfte och efter förhållandena hos dem till vilka den riktas. Ett studiunl av en propagandas innehåll bör kunna ge upplysning om den propagerandes avsikter och om hans teknik. Därmed kan man även få grunder för att upp— skatta den sannolika graden av effek- tivitet.

I Förenta staterna upprättades redan några år före andra världskriget The Institute for Propaganda Analysis, som utsände månatliga analyser av aktuella propagandakampanjer. Institutets syfte var att hjälpa sina subskribenter att läg- ga märke till vad som var propaganda och att komma underfund med vad i propagandan, som kunde påverka dem. Dess metod för analys har dock utsatts för relativt stark kritik. Under andra världskriget arbetade i Förenta staterna flera statliga organ lned propaganda- analys. I Library of Congress ledde en av propagandaanalysens föregångsmän, H. D. Lasswell, The Experimental Di- vision for Study of War-time Commu- nications. Inom justitiedepartenlentet fanns en sektion av liknande karaktär, vilken använde innehållsanalys vid un- dersökningar av propaganda från orga- nisationer och pressorgan, som miss- tänktes för samröre med främmande makt. Med hjälp av innehållsanalys kun- de denna sektion i vissa fall inför dom- stol påvisa sådan samverkan. Regel- bundna analyser av främmande radio- propaganda utfördes av ett organ inom Foreign Broadcast Intelligence Service. Propagandaanalys förekom givetvis ock-

så inom det centrala upplysningsorga- net Office of War Information.

Det framträdande draget hos den mo— derna propagaudaanalysen är att den bygger på en kvantitativ analys av pro- pagandans innellåll. Sådan innehålls- analys har visat sig vara fruktbärande inte bara för studium av egentlig pro- paganda utan överhuvudtaget vid stu- diuul av vad som meddelas från en per- son till andra personer, och främst vad som meddelas genom massmedia. Den kvantitativa analysen har dock åtskil- liga begränsningar. En kritiker har ny- ligen gjort gällande, att kvantitativ ana- lys i verkligheten inte är så objektiv och pålitlig, som dess förespråkare tro den vara, och har i stället velat fram- häva fördelarna av den kvalitativa ana- lysen, soul lller medvetet bygger på sub- jektiva bedömanden (57, Kracauer: The Challenge of Qualitative Content Analy- sis, s. 631 ff).

För att nå så exakta resultat som möj- ligt bygger den kvantitativa innehålls-

analysen på representativa stickprov, varvid innehållet klassificeras i bestäm- " da kategorier och bearbetas statistiskt.

Den kvantitativa innehållsanalysen användes för åtskilliga ändamål. Till en början kan den användas för att upp- täcka förtäckt propaganda. Härom kan sägas att >>analys av material från sam- ma källa beträffande väsentliga ämnen under en sammanhängade period kom- lner oundvikligen att avslöja källans propagandaavsikt» (74, Linebarger, s. 112).

En huvuduppgift för analysen är gi- vetvis att klarlägga den propagerandes avsikter med sin verksamhet. En jämfö- relse mellan resultaten av sådan analys beträffande propaganda från olika håll kan ge vid handen att en överensstäm— melse i propaganda sannolikt inte är enbart slumpmässig utan att samarbete föreligger.

Många göra vidare gällande att man genom propagandaanalys kan förutsäga politiska eller militära åtgärder. Bruce Lockhart skriver exempelvis att den kanske värdefullaste av de nya tekniska metoderna i samband med propagan- daverksamhet var analysen av den fi- entliga propagandan i syfte att utröna fiendens avsikter (75, Lockhart, s. 196). Av de alnerikauska experterna äro Lass— well och Linebarger förhållandevis op- timistiska beträffande analysens möj- ligheter i detta hänseende (74, Line- barger s. 126 och Lasswell i 110, s. 80 och i 63, s. 48 f). Lasswell skriver: »På grundval av vad soul förekommer i pressen, radion och filmen kunna vi till exempel förutse fiendens åtgärder i hans krigföring» (110, s. 80). I Ernst Kris” och Hans Speiers bok »German Radio Propaganda» tas den tyska heln- landspropagandan före den 9 april 1940 såsom exempel på material soul kan av- slöja angreppsavsikter (60, Kris & Speier, s. 289 ff). Amerikanerna Ber- nard Berelson och Paul F. Lazarsfcld äro betydligt mera försiktiga beträffan- de analyseus möjligheter på detta om- råde (8, Berelson och Lazarsfeld: Ana- lysis of Communication Content, s. 28 ff).

Studium av fiendens propaganda till halls egen befolkning liksom av inne- hållet överhuvudtaget i fientliga och neutrala massuledia kan ge goda håll- punkter för bedömandc av olika förhål- landen och stämningar på fiendesidan. Denna möjlighet utnyttjades flitigt un- der andra världskriget.

Kommittén tar icke ställning till vil- ka metoder för propagandaanalys, som äro häst ägnade för det svenska psyko- logiska försvaret. Den vill endast un- derstryka nödvändigheten av sådan analys. I Sverige har föga uträttats på detta område. Det är av vikt att redan

i fred pröva sig fram till lämpliga me- toder och samtidigt få personer utbil- dade för dessa arbetsuppgifter. Uppen- bart är också att en fortlöpande analys under fred av främmande propaganda behövs både för planläggning i stort av motåtgärder vid ett eventuellt krig och som direkt underlag för verksamheten under krig. Det må här framhållas, att för propagandaanalys kräves endast ett fåtal experter och medhjälpare. Under fred torde inga experter behöva hel- tidsanställas för detta ändamål. Ett fredsorgan för det psykologiska för- svaret hör till sig såsom sakkunniga knyta experter, vilka äro avsedda att ingå i krigsorganisationen.

Utöver analys av propagandans in- nehåll måste verksamheten även om- fatta de övriga leden i propaganda- analysen som antytts i de inlednings— vis återgivna formuleringarna av Smith och Liuebarger. Resurser behövas så- lunda främst för insamling och bear- betning av uppgifter om använda ulc- dia, om propagandans omfattning och (less spridning bland befolkningen samt om dess verkan.

Ryktesanalys

Den stora risken för att under krig en rik flora av rykten växer upp och övar en deprimerande verkan på mot- ståndsandan har tidigare framhållits av kommittén. Behovet av att bekämpa sådana farliga rykten gör det nödvän- digt att systematiskt studera ryktes- floran. Ett sådant studium kan dess- utom ge väsentliga bidrag till bedöman- de av folkstämningen och av faktorer som inverka menligt på denna.

En analys av rykten vilka kunna sägas vara spontana reflexer av opinio- nen inom de kretsar, där de cirkulera bör kunna ge information om per- sonliga behov, attityder och känslor och om den situation i vilken ryktet

uppstår och sprides. Man kan få klar-. het om latent ängslan och missnöje och besked om syndabocksreaktioner och om spänningar mellan olika grupper. Väsentligt för ryktesanalysen är vidare att ryktena ge ett mått på graden av den allmänna nyhetstjänstens tillräck- lighet och den tilltro, soul den vunnit.

En viktig uppgift för ryktesanalysen är också att undersöka sambandet mel— lan i svang varande rykten och främ- mande propaganda. I Förenta staterna gjordes åtskilliga undersökningar i det— ta hänseende. Härvid kunde man vid flera tillfällen konstatera ett slående samband. Ett typiskt fall utgjorde sänd- ningarna från den >>svarta» tyska ra— diostationen Debunk, som uppenbarli- gen hade ryktesspridning till en hu— vuduppgift (103, Rumor, s. 85 ff).

Betydelsen av att klarlägga om ett rykte uppkommit genom avsiktlig åt- gärd från fiendens sida, ligger bland annat däri, att rykten kunna utspridas inte bara för att vålla defaitism, oro och panik utan också för att förleda motståndaren att i samband med en dementi eller annan motåtgärd lämna upplysningar om ett förhållande som man vill få reda på.

Analysen måste bland annat upp- märksamma de förändringar som ryk- tena undergå. Detta ställer relativt höga krav på arbetet med insamlande av uppgifter om rykten.

Det är givet att vid ryktesanalys nog- granna kunskaper behövas både om den personliga och samhälleliga bak- grunden och om övriga yttre omstän- digheter som möjliggöra eller under- lätta ett ryktes uppkomst och sprid— ning. Likaså behöver man uppgifter onl i vilka områden och bland vilka slags människor ett rykte cirkulerar, om gra- den av tilltro till ryktet och om dess möjlighet att influera på människor- nas beteende.

Under andra världskriget experimen- terades med flera metoder för ryktes- analys, i Förenta staterna bland annat vid 5. k. rykteskliniker, som upprättades av olika tidningar.

Studium av krigserfarenheter och av tillgänglig litteratur bör hos oss på ett tidigt stadium ingå som ett led i för- beredelserna för denna verksamhet. Det är nödvändigt att såväl rapporte- ring som analys av rykten sker snabbt och systematiskt. Detta nödvändiggör medverkan av särskild expertis. Med hänsyn till att rykten ofta är geogra- fiskt begränsade, böra sammanställ- ningar kunna ske regionalt. Behovet av vetenskapligt utbildad expertis, närmast socialpsykologer, för mera ingående analys medför dock, att man inte kan räkna med att ha något särskilt analys- organ annat än inom den centrala krigs- organisationen. Under fred bör ett pla— nerande organ för det psykologiska för- svaret förbereda denna verksamhet.

Vad som ovan sagts om det begrän- sade personalbehovet för propaganda- analys och om personaluttagning här- för gäller även för ryktesanalys.

*

Behovet av en rad olika former för insamling och bearbetning av material till underlag för den psykologiska för- svarsverksamheten kan, såsom här ovan visats, icke tillfredsställas utan vissa förberedelser. Här har dessutom visats att insamling och bearbetning av material i viss utsträckning bör ge- nomföras även under fred för att det psykologiska försvaret skall kunna fun- gera utan uppskov. Kommittén vill un- derstryka vikten av att förberedande åtgärder genomföras i tid så att man icke vid en plötslig skärpning av läget eller vid ett krigsutbrott tvingas till en improvisation, som måste leda till

bristfälliga resultat.

14. Krigsorganisation

För det psykologiska försvaret liksom för all annan försvarsverksamhet är krigsorganisationen av avgörande bety- delse. Ett fredsorgans uppgift är att för- bereda krigsorganisationen och att skapa underlag för dennas verksamhet. Krigs- organisationens utformning är därför en primär uppgift, till vilken ställning måste tas, innan fredsorganet ges form.

Det ligger emellertid i sakens natur, att krigsorganisationen icke bör fast- låsas i detalj. Liksom ifråga om annan försvarsverksamhet bör man här kunna smidigt anpassa krigsorganisationen ef- ter växlande behov och nya rön. Det är likväl med hänsyn till verksamhe- tens betydelse för rikets försvar ange- läget att det psykologiska försvarets statliga krigsorganisation i sina huvud- drag prövas av statsmakterna. En sådan prövning—är'även betydelsefull för att ge erforderlig stadga åt fredsorganisa- tionens förberedande verksamhet.

Den omständigheten, att de psykolo- giska försvarsuppgifterna i stor omfatt- ning komma att utföras av olika i fred verksamma, till större delen enskilda organ, gör det möjligt att talmässigt starkt begränsa den statliga krigsorga- nisationen. Denna har häri stor likhet med organisationen för ekonomisk för- svarsberedskap, som även i väsentlig grad måste bygga på enskilda företags och organisationers insatser. Det är emellertid, såsom kommitténs redogö- relse har visat, både synnerligen om- fattande och starkt differentierade ar- betsuppgifter, som under krig måste lö—

sas av den statliga organisationen för

psykologiskt försvar. Arbetsuppgifterna äro i stort sett följande: att verka för snabb, fullständig och sannfärdig nyhetstjänst och att un- derlätta förbindelserna mellan pub- licitetsorganen samt riksledningen och övriga statsmyndigheter; svara för den rådgivning och de öv- riga åtgärder som erfordras för att få till stånd en av säkerhetsskäl på- kallad återhållsamhet vid publice- ring; bedriva upplysningsverksamhet och vidtaga andra åtgärder för mot- ståndsandans bevarande och stär— kande, bland annat genom motåt- gärder mot fientlig propaganda; samordna och, i den mån detta ej ankommer på andra organ, bedriva annan— av krigsförhållandena påkal- lad upplysningsverksamhet inom landet; samordna och, i den mån den ej om- händerhas av andra organ, bedriva till utländsk opinion riktad upplys- ningsverksamhet, samt följa folkstämningen i eget land, ge- nom bland annat opinionsmätning och ryktesanalys, och att följa och analysera fientlig propaganda.

Dessa olika arbetsuppgifter måste återspeglas i krigsorganisationens ut- formning. De överensstämma med de uppgifter som ankomma på motsvaran- de organ i andra demokratiska stater, och det är därför naturligt att söka dra

lärdom av de organisatoriska erfaren- heterna i demokratiska stater, som ha varit indragna i senaste världskrig.

Organisatoriska erfarenheter i Storbritannien

I Storbritannien var under andra världskriget den psykologiska försvars- verksamhetens ledning fördelad på fle- ra organ. De viktigaste voro informa- tionsministeriet, som svarade för all verksamhet utom den som riktades till av fienden behärskade områden, och propagandaverket, som skötte propa- gandan till fientlig opinion och till befolkningen i länder ockuperade av fienden. Härtill kom det brittiska radio- företaget British Broadcasting Corpora- tion, BBC, med sin Home Service, Eu- ropean Services och Overseas Services. Som koordinerande och dirigerande or- gan inrättades en ministerkommitté. Denna hade i sin tur ett verkställande organ. Den vid fronterna bedrivna psy- kologiska krigföringen sköttes av mili- tära organ. Efter Förenta staternas in- träde i kriget skapades för de allierade gemensamma militära organ. Informationsministeriet, Ministry of Information, som trädde i funktion den 1 september 1939, skulle underlätta spridningen av brittiska nyheter, vara en central för utgivande av officiella nyheter, framställa informationsmate- rial i form av artiklar, broschyrer, bil- der och affischer, radioföredrag och fil- mer, sörja för att vilseledande fientliga uppgifter dementerades och överhuvud- taget främja för Storbritannien gynn- sam publicitet. Det skulle vidare sköta presscensuren, dirigera postcensuren och överhuvudtaget förhindra sprid- ning av uppgifter av värde för fiendens krigföring, vilka inte kunde väntas nå honom på annan väg, till exempel ge— nom neutral press. Informationsministerns närmaste män

voro en Director General och en Deputy Director General samt några Control- lers. Under var och en av dessa Con- trollers sorterade flera avdelningar. In- formationsministeriet hade egna repre- sentanter i allierade och neutrala län- der. Inom landet hade ministeriet elva regionala byråer, i regel förlagda på samma plats som en Civil Defence Commissions stab. Varje sådan byrå förestods av en Regional Information Officer, som vid sin sida hade ett re- gionalt råd med representanter för oli- ka hefolkningsgrupper, utvalda bland framstående personer som hade god kontakt med de lokala myndigheterna. Dessutom funnos omkring 400 lokala in- formationskommittéer, som biträdde Regional Officers och som utgjorde en förmedlande länk mellan allmänheten och informationsministeriet. När i kri- tiska lägen den normala nyhetsförmed- lingen inte kunde fungera, skulle den regionala organisationen svara för ny- hetsspridningen. För denna uppgift funnos ett tusental frivilliga Emergency Information Officers över hela landet, som i sin tur förfogade över frivilliga medhjälpare för budskickning, för be- manning av högtalarbilar och för ut- spridning på annat sätt av nyheter och instruktioner från myndigheterna. Den- na hjälporganisation trädde i funktion i London och i andra svårt bombade städer.

Antalet anställda var 2.400 i själva ministeriet, 600 i de regionala byråerna och i särskilda avdelade filmenheter samt nära 4.000 utomlands. Informa— tionsministeriets kostnader uppskatta- des budgetåret 1944/45 till inemot 10 miljoner pund.

Propagandaverket, Department of Propaganda, hade till huvuduppgift att undergräva fiendens moral och att ut- veckla motståndsandan i av fienden oc- kuperade länder. Verket sorterade under

ministern för ekonomisk krigföring,men Foreign Office hade sista ordet beträf- fande de politiska momenten i den till utlandet riktade propagandan och in- formationsministern var inför parla- mentet ansvarig för alla radiosändning- ar. För att undvika friktioner inordna- des verksamheten under den förut nämnda ministerkommittén, som be- stod av utrikesministern, vilken var ord- förande, och informationsministern samt till en början även ministern för ekonomisk krigföring. Vid ett samman— träde varje vecka gav kommittén anvis- ningar åt sitt verkställande organ, Poli- tical Warfare Executive, som bestod av Sir Robert Bruce Lockhart, ordförande, av propagandaverkets verkställande chef, av en general samt, från en senare tidpunkt, även av chefen för BBC:s eu- ropeiska avdelning. Personalen vid the Political Warfare Executive bestod av officerare, civila tjänstemän och advo- kater, psykologer, universitetslärare och andra lärare, författare, journalister och reklammän, affärsmän, börsmäklare och lantbrukare samt en — trädgårdsarki- tekt.

I sitt arbete »Nu kommer notan» har Bruce Lockhart framhållit, att även den modifierade organisationen i början hade allvarliga brister. Kontrollen över propagandan till fientliga och av fien- den ockuperade länder var fortfarande delad mellan flera ministrar. Utrikes- ministern hade visserligen avgörande ordet, men han saknade stödet av egen propagandapersonal. Det var enligt Lockhart ett missgrepp att BBC inte ge- nast fick en representant i Political Warfare Executive. Bland dess personal fann Lockhart journalisterna vara de

mest lämpliga som propagandamän. »Min personliga uppfattning är att i propagandaarbete ett uns personlig er- farenhet av ett land uppväger ett ton teoretiska kunskaper, och detta gällde inte bara psykologer utan alla propa- gandamän vi anställde.» (75, Lockhart s. 193 f, 198 f.)

Medan British Broadcasting Corpora- tion, BBC, i fred anser sig vara obero- ende och endast underkastad konces- sionsvillkoren, förklarade dess styrelse omedelbart efter krigsutbrottet, att fö- retaget komme att acceptera direktiv från regeringen i allt som gällde krigs- ansträngningen. Frånsett censuren ut- övades regeringens inflytande huvud- sakligen genom Political Warfare Exe- cutive, med vilken särskilt BBC:s båda utlandsavdelningar upprätthöllo nära samarbete; genom avtal hade Political Warfare Executive direkt kontroll över sändningarna till fientliga och av fien- den ockuperade länder. Radiokampan- jer till hemlandets lyssnare om re- krytering, insamlingar och ökad pro- duktion —— kommo till stånd på initia- tiv av andra organ, särskilt informa- tionsministeriet. Alla BBC:s sändningar annonserades under det egna firmanam- net. De svarta sändningarna omhänder- hades ej av BBC.

För det nära samarbetet mellan Po- litical Warfare Executive och BBC sy- nas inga särskilda officiella regler ha blivit utfärdade. Samarbetet sköttes i stor utsträckning under hand och per telefon och hade ofta formen av råd— frågning och rådgivning. Enligt Bruce Lockhart förekommo dock även direkta och absolut bindande instruktioner.

1 Västtyskland utges i miniatyrformat tidningar och skämtblad för Östzanen. överst den giftiga »Tarantel» som säger sig vara redigerad i öst och anger priset som Obetalbart. Därunder titlar på ett par miniatyrtidningar. Nedtill ett anslag att klistra upp som anklagar östtyska säkerhetstjänstens chef för brott mot mänskligheten och hotar med rättegång och straff.

Nr. 1013. Jahr].

Dll nu!-um- IKII "nu!!! ." "I I!" III IIFISSIIDKH SIME!!!"

[l. 'Mh. [SM Put! I Pteamq .

SATtRISCHE MONATSSCHRIFT DER DDR

!.... "nu

hllnlhlllcl, dioden!

jlhres sku mu .

.pannlen

waliuunbeuml- Klankenhnuivl

runk-...mrn ur, Parlelhnnhsmu |... mou e..". v.... 250 mm ..

a... den S.t luuohlieltltm

var de! 7..|. ... aln. du tu '!l Dlltt oder din (Bullllesreuuhll tilll-.se". tr! ). das ['olllhnro den smular."

ll! den! P.!l, Ackermann ull. Jul.: dur Paw .ner i..—.. u..., rL'r .

Dl.... å......n... W: 2 Inu.

ni.". .... .. . nu...—m ....n: . m ...... m.m... , mums des .

u..." ...-.. L lind... s..... hut! u......- und s., nu: .

i .

lulln (Ellenbertltll). ”li-_ Inb—| Il I M [| .IK rl! n Ulm-nd ohm [mann-n man nu du Fun-tunnt. nu! du tldl m- Ion. !... nutnluhlmvm lur SBI unl ln uumlu I-umhtlmI-uu olm "m.m—um.- Em W”

dcm neunmnnllllen Kunul un :wel Runn-munnen tur .Pm pun!!— dlslen und Massenaxltatartn' . mle- [lottar Vonn-Olmtlilue MAum der Landel- ,.Ilill—ans. dum. plnen Lehrkbmer va.. mu 40 muslim.—|. Dozenlen mulebiluel. den

DIE NEHE ZEITHN

Fludlt aus Ulbricllts

Du S:t!lcl'r öbor din SED- Furteihodndlulo in "&!!an plätt-|

CIM "Muu Malln- lus! NI lullll lill. ml SMI"

It.—nunnan!

"ut 1-

wu :.

mutual!"

!

_ :a v.».

m. rundan, nu |||! hut-

um! bl-

ndln, [I'll m..!- Ilmll HMI biltullik. 'I

no...|!..m|.- '.... .Aglnuuåumufu m A.I.-u.... mu- m u. m=..- uu zu hmmm! mmm.. Dum dl- Imi. dcm-||| . ”|!!th nu lm (bilen::

i!. lut-vlc omm" Muu-. "nu nu nnml "Hunt—lm aln-nl llllntu Bah-nm.

Dle rund 400 Skill-tl" werden in ver- ldltodenen Lehrglnlcln den! .Zwef- du nu den! _Emlxbrkurdiull' .

gulvit-ble den lemon Ngum-iommi;— . den S_dlulerr! befinder! std!

Bleu llum

HHC"

[I eller. Itell- Re the !! d'un

ntktle

”Ordensburg”

leden Pieds: und Ulhrtdlu uuden mer lur lll "mutter und tumult er!

Allt! ull.!!w Illldlu Aulube wird du Sdlrelhen du mama.... Geburuun- ”,,, ,,,. letur-mms a.. Sulln suttetlm ..... den du ledet tll-m oder (in! elnztge nådig Audun: nu den satelliten du Partei n!. Funk— llonllre hedeuun kum Pun muner ut- bu. de. Theorettker du Schule mum: resan..."... u.. z... seiner amma.... !! elSoIlelunton am :[ man Lem er. [enten Lehmann de! Kummuntil Hunt m. m.. als t—r ln emem fu.....l... ,man rum"" "tum ”" minus."...- um norddeuxsmz— r...!- . ne mm ..... Wilhelmshaven ..s— " ""'"""1" *”" &" ”"" ""' knlnurm. arv.—...se (i..lm van usr..." rombeuehrnd ...... sluBen. d.. es :|th ..... ......- pen...-.....- lur-delu-

der Partei ansla—

ln den Kumiehrgnnrrn werden v !-

. JAHIGANG NUMMHI |"!

WOCHINAUSGAIB

Geselz gegen SED-Umtriebe gefordert

spm ' : lungen—nu "V.—uh—

Mll lll-l du t..-nun [that!—[OM v...-w......ww nu nu m.m nu in» nu..... ». m..-:va..." n. ...a ...: vduuun nu. in.-mm usr but-hn nu nu... m'a—um. nu

& |. du"!

Ill-. dal l'l ua- Nutti h-

ur.-u. lab-. u—allew Mt.. nu dl.-u Innu m .. ...-uu... ut!-u- n.! :! nu nu ull. tull-ln M.! [.nu Aku-| nu ll. SID .nu nu- lnllomo- quunu und mun-mu Mum.- lnumluu uma nu.

HooliKP-""*'_ ”Ett—_,

Niu—l— u...-lm"!!- www.—I.M...— nu

dd m.

gåt-ll. "Soll-ll IIGI du 5 utan .".u. närt-. u.! n- mum ...! musli-u louMlIllul. håll-nu bu

lollo-| VII.—'.'." I'll upon-nl.

. vu. . 0-1th lv =— nu”. nu a.m.?»- "lund-m M... uhc Gunn "MIn-ullig”! I'M- VIII-url ”Om N..! !

MacArthur berichtet dem

.Neurdnu' mer" Str-leda no!-

M Dt- Qn- nu.- nu. nu.-— oven—. lulll- det A. M "I... w .— _ ull-ll '- 'In huk- u m mun.-.a. Aullu mm dm hum—uno m- e.! ( ru. nu Mn .- .mu- um Nu...—mum." unna ml .....qh- cd! mm u- nu.— !. »”.qu sloa-d- tunn 2. m.m-g a- aln-etn— xum von uu :. U IRM-Ill LIICIIMM HM ål” "...-|... ....

dt- Anau-...g, .- u! _! .nu-- nu. nu

vi:! .nu-. nu du vi.-n .. gu! ...a nia .: a. s.... wm... mltn vu nu dl. duV-nlnln N...... .a... Kro-u nu.

vel-don" !. um mum Autumn-..... ..::... ua. du us:. .- nu... om; v... . . nnnu wuuung ut du ...-nm.. ... ...a. en...-. I..-.m- ...a-no ulm! ... vntnlu - !! nu!.-: will-anim! llnpnnktln, .... Hun! me..... man mtl "_l. Åkulla. SCWM tu I' |... um... 'n.» a!. n.. |||-nd! mud-n.

ldl dn S" und Kurtlhunl mm...

I.].- u! ha. .nu nu lamm-um ha! volt- lllndl. |...

Wilhelm Zalsser

zulzm = " ut * cm du Slnlsxicherhcilsdiznslu

(..Ganonl GOMEZ")

* * aktören

Dublin....- nam :.. au ...-!..—

. . 1. w. daneworhdutuMeud

nu!- men. _. nu l-l-ull-nd- r..

Verbreche

Zalsser m venntwortlld! .a. die Polizettutt- uut-lten und [nternlemnmlcccr der DDR. Er [ut Anwehuna crtetlt, poltttldl Vudldattce nldtt mehr zwcch Brlum eines Hattbctchll dern Gel-[dn zu eine ' * * * :'durdl den SSD ugeordnet. Die [nh-Metta! haben weder dukedimhrehnnehdrteenzubenndnrtdlttcenmod! ditten lic einen Vertetdtger butellen. Zu einem uhebltchcn 'l'etl werden ute tiberhnupt ntdxt vor ein Reddit man. tnlbelondere denn, wenn tlmen str-flute Handlingen nldtt chwtueu werden Rönnen und nte ledtctldl politlsdu ectlllrltd! ”adminen. Die Zelal diner neil." ' und"— vonderl " *, _ttL fenan? * ww... na...!ie. ZA I 5 s E R lst daner drlnnnd verdttchtlu

Ö

..» .:vOOOW/é&

&.

.. ,0 S _ A. [M K

N N D N U R

93.-

Organisatoriska erfarenheter i Förenta staterna

I Förenta staterna, där president Wilson under första världskriget kon- centrerade nyhets— och upplysnings- verksamheten och dess ledning i ett or- gan, dröjde det under andra världskri- get länge innan ett samlande organ ska- pades för ledning och koordinering av denna verksamhet. En mångfald stat- liga informationsorgan, knutna till oli- ka ämbetsverk, hade funnits före världskrigets utbrott och fortsatte att fungera. Andra organ, som mera direkt inriktades på uppgifter under krigshot och krig, tillkommo under tiden när- mast före och i början av andra världs- kriget, innan Förenta staterna genom det japanska angreppet mot Pearl Ha- bour blivit öppet krigförande. Ett sam— lande civilt organ, Office of War Infor- mation, skapades den 13 juni 1942. Dess uppgift blev att koordinera andra or- gans verksamhet och att utöva egen verksamhet, delvis med biträde av in- korporerade, förut fristående organ. Formellt fullt fristående förblev ett spe— ciellt för kontakten med Latin-Amerika inrättat organ. Relationerna till de mi- litära.organen för psykologisk krigfö- ring försvårades liinge genom oklar gränsdragning.

Om tillståndet vid den splittrade or- ganisationen under världskrigets tidiga- re del yttrade chefen för Förenta sta- ternas Bureau of the Budget i ett i mars 1942 till presidenten avgivet re- formförslag bland annat följande:

»Dcnna mångfald av allmänna krigsupp— lysningsorgan har lett till motsättningar och dubbleringar i flödet av krigsupplys- ning till den amerikanska allmänheten och

till andra nationer.» »Vidare råder oklar— het beträffande kompetensområden samt om vilka organ som äro berättigade att lämna information. Mycket av den infor- mation som dagligen sänds ut har allt- jämt karaktären av 'ämbctsverksförhärli- gande” och är icke ägnat att bidra till en enhetlig krigsupplysningspolitik. Konkur- rens råder om anslag, personal och arbets- fält. I meddelandena till pressen ha mot— stridiga uppgifter varit talrika.» »Samord— ningen av inhemska och utländska upplys- ningsprogram har varit bristfällig.» »Ehu- ru det varken är önskvärt eller nödvän- digt att samla alla statliga upplysnings- organ i ett enda verk, är det dock tving- ande nödvändigt att ett organ skall svara för samordning av verksamhetens metoder samt genomföra en enhetlig kontroll över myndigheternas utnyttjande av sådana me- dia som radion, filmen och affischerna.» (128, United States at War, 5. 220 f.) Det centrala upplysningsorganet, Of- fice of War Information, OWI, som till- kom i anslutning till den ovan citerade framställningen, ställdes under ledning av den kände radiokommentatorn Elmer Davis. Det var direkt underställt presi— denten och ägde att utfärda direktiv till alla departement och myndigheter rö— rande deras informationstjänst. OWI hade till uppgift att hemma och utom- lands sprida information och propa- ganda, ägnade att skada fiendens sak och gagna den egna krigsansträngning- en. OWI hade för den skull att utforma och med hjälp av press, radio, film och andra media sprida information i syfte att öka förståelsen för krigsansträng- ningen, samt att samordna alla federala departements och myndigheters krigs- informationsverksamhet i syfte att få till stånd korrekt och kontinuerlig in- formation till inhemsk och utländsk all- mänhet. Det skulle vidare samla, stude-

Au kommunistisk propaganda på tyska ges här fyra exempel. Upptill officiella östtyska broschyrer med beskyllningar mot amerikanarna för utplantering av Coloradoskalbaggen och för bakteriekrig. Nedtill en affisch med varning mot de amerikanska Rias—sänd- ningarna, som sägas innehålla lögn, hets, mord- och sabotageinstruktioner och Boogi— lVoogi-kultur, vidare den tyska upplagan av den på sex språk utgivna bildtidskriften Sovjetunion.

161

ra och analysera informationer om krigsansträngningen och konsultativt bi- stå myndigheterna rörande bästa sättet att hålla allmänheten informerad, re- gistrera och granska alla från federala myndigheter utgående radio- och film- program och tjäna som kontaktpunkt mellan radio- och filmföretagen och myndigheterna rörande sådana program samt upprätthålla förbindelse med de allierades informationsmyndigheter.

OWI:s chef var ordförande i Com- mittee on War Information Policy, i vil- ken representanter för State Depart- ment, krigs- och marindepartementen, stabschefsnämnden och nämnderna för ekonomisk krigföring och krigsproduk- tion samt för censurverket och det sär- skilda organet för kontakt mcd Latin— Amerika drogo upp allmänna riktlin- jer för verksamheten.

OWI hade till att börja med tre av- delningar: de inhemska och transocea- na avdelningarna samt en särskild av- delning för analys och planering: Po- licy and Development Branch. Inhem- ska avdelningcn hade i början en vid- sträckt territoriell organisation, som även betjänade andra statliga nyhets- organ. En underavdelning skulle vid sidan av andra uppgifter granska alla officiella tal av ledande ämbetsmän för att förhindra att de kommo i strid med tillkännagivna krigsmål. Transoceana avdelningen blev vida större än den in- hemska och fick till exempel 1943 icke mindre än 19 miljoner dollar av ett sam- manlagt årsanslag på 25 miljoner.

OWI hade 1943 4.000 anställda: för- fattare, publicister, radiomän, artister, socialvetenskapsmän och språkmän.

Efterhand genomfördes en del föränd- ringar i OWI:s organisation. Inhemska avdelningen utsattes för skarp kritik i representanthuset, vilket till och med fattade ett snart överkorsat beslut om avdelningens indragning. Ett bestående

162

resultat av missnöjet blev att den terri- toriella organisationen inom Förenta staterna slopades och att avdelningens verksamhet inskränktes till rena sam- ordningsuppgifter.

OWI:s relationer till krigsmakten vo- ro komplicerade och ej fria från frik- tioner. Från början hade verkschefen klargjort, att han inte ämnade blanda sig i krigs— och marinministeriernas kommunikéer. Han fann det inte vara sin uppgift att avgöra vilka nyheter som kunde sätta den nationella säkerheten i fara. Han upprätthöll emellertid dag- lig kontakt med militära representanter och verkade för så fyllig nyhetsförmed- ling om militära företag som möjligt. Efter någon tids oklarhet fastslogs det, att det ankomme på de militära myn- digheterna att anföra besvär över ver- kets ställningstaganden i säkerhetsfrå- gor och inte tvärtom. Huvuddelen av de militära nyheterna kom emellertid från krigsskådeplatserna.

Ifråga om den psykologiska krigfö- ringen fördes, enligt »The United States at War» (128, s.224), förhandlingar mel- lan OWI samt Office of Strategic Ser- vices, OSS, som främst var ett organ för sammanställning av underrättelse- material, och stabschefsnämnden, Joint Chiefs of Staff, för att söka nå enighet om arbetsuppgifternas fördelning.

»En tillfredsställande lösning av hit- hörande problem kunde inte. nås förrän överbefälhavarna på krigsskådeplatser- na upprättat sektioner för psykologisk krigföring, som omfattade alla verksam- hetens grenar, vare sig de voro civila eller militära, brittiska eller amerikans- ka.» »Emedan OWI:s tjänstemän ansågo sig ha otvetydig fullmakt att kontrollera all till fienden riktad upplysningsverk- samhet, irriterades de starkt, när stabs- cheferna den 22 december 1942 utfär- dade direktiv om inrättande av en nämnd för den psykologiska krigföring-

ens strategi, vari Office of Strategic Services skulle vara en huvudfaktor. Mr Davis protesterade mot denna order därför att den stred mot den förordning som reglerade hans verksamhet. Frågan förelades presidenten, vilken klargjorde läget i en den 9 mars 1943 utfärdad för- ordning, som gav OWI fullt ansvar för utländsk propagandaverksamhct inne- fattande spridning av information.» (128,United States at War, s.224 0.230).

Olika meningar ha gjorts gällande om det lämpliga i att sammanföra inhemsk information och propaganda till utlan- det i ett och samma organ.

OWI:s chef Elmer Davis har fram- hållit, att en och samma myndighet bor- de ha hand om båda slagen av informa- tion, enär det ofta gällde att väga för- delarna av ett offentliggörande hemma mot nackdelarna utomlands. OWI till- mättc den egna befolkningens anspråk på omedelbar information avgörande betydelse. Avvägningen kunde lättare göras av en myndighet än av två myn- digheter som vid varje tvist måste väd- ja till presidenten. (93, Dateline Wash- ington, s. 224).

En motsatt uppfattning hävdar Char- les A. H. Thomson i »Overseas Informa- tion Service of the United States Go- vernment (124, s. 20). Han anser att föreningen av de båda verksamheterna i ett och samma organ verkade häm- mande på propagandan till utlandet. Sammanförandet kunde enligt honom visserligen motiveras ur samordnings- synpunkt, men det hade varit till hin- derför samarbetet med armén och ma- rinen.

Censurverket, Office of Censorship, hade till uppgift att sköta såväl den obligatoriska censuren för post och te- legram till utlandet som den frivilliga press» och radiocensuren. Det hade ingen annan befattning med den stat- liga informations- och propagandaverk-

samhetcn och med de centrala myndig- heternas nyhetsdistribution än att vid meningsskiljaktigheter mellan olika myndigheter avgöra om en uppgift bor- de publiceras eller ej. Å andra sidan hade chefen för OWI lika litet som hans verk någon befattning med censu- ren. Det var dock föreskrivet att båda verkens chefer skulle upprätthålla nära samarbete.

Den väldiga organisation som censur- verket måste upprätta för den utländs- ka kommunikationscensuren behöver icke beröras här.

När det tidigare (s. 92) nämnts, att den ömtåliga uppgiften att ge anvis- ningar och råd till press och radio ej krävde mer än något eller några dussin kvalificerade personer, så är det skäl att söka en förklaring. Siff- ran omfattar icke någon regional perso- nal för rådgivningen. I nyhetsförmed- lingen dominera de tre stora ameri- kanska telegrambyråerna helt, vilket starkt reducerade flertalet tidningars behov av rädfrågning. I samma riktning verkade det förhållandet, att Förenta staterna var långt avlägset från krigs- skådeplatserna och att därför å ena si- dan många händelser i hemlandet, som närmare krigsskådeplatserna bort hål-' las hemliga, kunde belysas offentligt utan skada och å andra sidan medde- landena rörande krigshändelser i all- mänhet nådde publicitetsorganen i re- da'n tidigare granskad utformning.

Boskillnadcn mellan censur och pro-- paganda har OWI:s chef Elmer Davis betecknat som ett av de mest förnuf- tiga besluten under kriget (93, Dateline Washington, s. 220).

Informationsstyrelsens organisation

Under första världskriget hade Sve- rige intet särskilt informationsverk, en- dast ett organ för nyhetsförmedling be- träffande" folkhushållningsfrågor, som

då ingick i folkhushållningskommissio- nen. Under större delen av andra världskriget ledde däremot statens in- formationsstyrelse en väsentlig del av den särskilda informations- och upplys- ningsvcrksamhct som bctingades av krigsförhållandena. Trots långvariga och omfattande förarbeten till ett upp- lysningsverk. blev informationsstyrel- sen, när den upprättades i januari 1940, något av en improvisation.

Redan hösten 1927 hade Kungl. Maj:t givit generalstabs- och marinstabsche— ferna jämte flygvapenchefen i uppdrag att gemensamt avge förslag till en upp- lysningscentral i krig. Förslaget, som förelåg 1930, gick ut på upprättande av en krigsorganisation, fördelad på av- delningar för censur, för nyhets- och bildtjänst, för propaganda till hemland, frändeland och utland samt för krigs- statistik. Till propagandaavdelningen skulle höra ett propagandaråd. Upplys- ningscentralcn skulle enligt förslaget lyda direkt under Kungl. Maj:t och sor— tera under försvarsdepartementet.

I februari 1931 överlämnades från militär sida ett överarbetat förslag, som utöver den tidigare föreslagna organi- sationen även upptog ett svenskt och ett utländskt granskningskontor. Hös- ten samma år utarbetades inom gene- ralstaben ett helt nytt förslag. Det upp- tog en materialsamlingsavdclning med granskningssektioner, en censuravdel— ning, en publicitetsavdelning med bland andra en rundradiosektion och ett krigspresskvarter, en intern special- dclning för inhemsk propaganda i allie- rade och neutrala länder, en avdelning för propaganda bland motståndarna och en krigsstatistisk avdelning.

1938 tillkommo ett par nya förslag som togo sikte på begränsning av perso— nalbehovet. Hösten detta år utarbetades i samråd mellan representanter för ut- rikesdepartementet och försvarsstaben

ett nytt förslag till instruktion för upp-» lysningscentralen. Detta avskilde från verket allt som strängt taget inte hörde samman med upplysnings- och kontroll- verksamheten. Huvuddelen av censur- avdelningen och krigsstatistiska avdel- ningen skulle brytas ut. Tidningarnas Telegrambyrå och Radiotjänst skulle däremot ingå i centralen, vilken borde ha en stomme av redan i fred verksam- ma institutioner. Av dess tre avdelning— ar skulle en bygga på utrikesdeparte- mentets pressbyrå, en på TT och en på Radiotjänst och utrikesdepartementets upplysningsdetalj. Centralens chef skul- le sortera direkt under en departements- chef. Ett pressens förtroenderåd skulle vara knutet till publicitetsavdelningen. Vid förstärkt försvarsberedskap skulle centralen upprättas i den utsträckning Kungl. Maj:t bestämde.

.Den 10- maj 1939 uppdrog utrikesmi- nistern åt generaldirektören Wilhelm Björck att överarbeta det senaste försla- get. Denne föreslog att centralen skulle inrangeras under utrikesdepartementet och gav uttryck åt avgörande betänk- ligheter mot inrättande av en särskild styrelse. Förslaget upptog en adminis- trativ byrå, en granskningsbyrå, en ny- hetsbyrå samt en inåt- och en utåtriktad propagandabyrå. Till centralen skulle knytas ett pressens förtroenderåd.

Några dagar efter andra världskrigets utbrott tillsattes genom beslut av Kungl. Maj:t den 6 september 1939 en tremanna- m'imnd, bestående av generaldirektör Björck samt cheferna för utrikesdepar- tementets pressbyrå och Tidningarnas Telegrambyrå. Nämnden fick i upp- drag att förbereda ett centralt informa- tionsorgan. Samtidigt bemyndigades ut- rikesministern att tillkalla ett pressråd. Nämnden hemställde omedelbart om upprättande av en upplysningscentral i huvudsaklig överensstämmelse med den Björckska planen och framhöll att den

mest angelägna uppgiften vore att or- ganisera en informalionsbyrå för cen- traliserad förmedling av krismeddelan- den från statsmyndighetern—a. Vidare borde en granskningsbyrå upprättas för genomgång av svenska och utländska tryckalster. Den 15 september fick nämnden Kungl. Maj:ts uppdrag att, till dess en chef utsetts, leda den statliga informationsverksamheten i den mån den icke ankomme på utrikesdeparte- mentets pressbyrå samt att upprätta informations- och granskningsbyråerna. Genom nämndens försorg tillsattes en krisstudiekommitté, som i samarbete med— folkbildningsorganisationer ' och andra sammanslutningar skulle genom föreläsningar och cirkelstudier främja upplysning om problem, som blivit ak- tuella. ,

Under hösten fortsatte under treman- nanämndens ledning förberedelserna för upplysningscentralens upprättan- de. .Ett förslag till instruktion för statens informationssiyrelse, som be- nämningen nu blev, överlämnades till utrikesministern i mitten av januari 1940 och den 26 i samma månad fatta- de Kungl. Maj:t beslut om informations- styrelsens upprättande. Chef blev pro- fessor Sven Tunbcrg, som i början av januari efterträtt Björck i tremanna- nämnden. .

Under de år styrelsen verkade ge- nomfördes mindre justeringar i dess instruktion. Dess arbetsuppgifter och arbetsmetoder förändrades dock icke på avgörande sätt liksom heller icke dess organisation.

Enligt den sista gällande instruktio- nen, av den 15 juli 1944, skulle styrel- sen handha >>1edningen av den särskilda informationsverksamhet som under krig --eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden erfordras för att bereda allmänheten upplysning

rörande statsmakternas .åtgöranden och ändamålet därmed samt andra förhål-

landen av allmänt intresse ävensom för att motverka i för landet ogynnsam

riktning här bedriven. utländsk opi-

nionsbildning». .

Till fullgörande av denna uppgift ålåg styrelsen bland annat följande: att noggrant genomgå inom landet ut- kommande eller hit införda tryck- alster; - . att med ledning av det material, som framkommit vid genomgången av tryckalster eller eljest är tillgäng- ligt, följa den allmänna opinionens hållning inför statsmakternas åtgö- randen samt i erforderlig utsträck- ning hålla myndigheterna under- rättade därom; om anledning därtill yppas, vidta- ga åtgärder i syfte att söka före- bygga att sådana framställningar i någon form lämnas allmänheten, ' som med hänsyn till landets poli- tiska och militära läge icke böra offentliggöras;

att jämväl eljest med upplysningar, råd och anvisningar bistå utgivare av tidningar och andra tryckalster samt bild- och filmproducenter;

att planlägga och bedriva annan erfor- derlig upplysnings- och propagan- daverksamhet inom landet.

Informationsstyrelsen löd under utri- kesdepartementet, vars pressbyrå fort- satte sin verksamhet. Styrelsen bestod under sista skedet av en ordförande och chef samt chefen för utrikesdeparte- mentets pressbyrå, en militär ledamot och chefen för Tidningarnas Telegram- byrå. Tidigare hade i styrelsen ytterli- gare suttit, bland andra, chefen för Ra- diotjänst och chefen för statens biograf- byrå.

Arbetet var fördelat på olika avdel- ningar. Efter en omorganisation 1942

funnos fyra avdelningar och en fristå— ende sektion. Administrativa avdelning- en svarade för ärenden som rörde or— ganisation och ekonomi. På upplys- ningsaudelningen ankom huvudsakligen upplysnings- och propagandaverksam- het rörande folkhushållningsfrågor, an- ordnande av informationsdagar för pressen, genomgång av tryckta skrif- ter, sammanställning av pressöversikter och utgivning av tidskriften >>Från de- partement och nämnder». Under avdel- ningen sorterade Aktiv Hushållning, som verkade för konsumtionsanpass- ning. Rddgivnings- och dispensavdel— ningen meddelade särskilt råd och an- visningar i publicitetsfrågor och skötte ärenden om dispens från publicerings- förbud och från förbud mot utförsel av flygfotografier. På allmänna avdelning- en ankom det att följa och motverka främmande propaganda samt att hand- lägga andra på styrelsen ankommande ärenden. Sommaren 1940 upprättades en fristående sektion för kulturell folkbe- redskap, vilken budgetärt löd under ecklesiastikdepartementet. Den skulle verka för stärkande av folkets intellek- tuella och moraliska motståndskraft. Vid dess sida funnos en nämnd och ett råd samt omkring 2.000 läns- och orts- ombud.

För att stödja styrelsens förbindel- ser med pressen fanns i början ett pressråd, vars ledamöter skulle utses av utrikesministern. Pressrådet efterträd- des i september 1941 av pressnämn- den, som då tillsattes av Kungl. Maj:t i syfte att förebygga att förhands- granskning enligt en samma år ge- nomförd beredskapslagstiftning skulle behöva sättas i verkställighet. Nämnden hade befogenhet att tilldela tidningsut- givare varning, offentlig eller enskild. I april 1944 meddelade nämnden att den icke längre ansågc sin verksamhet be- hövlig. Den upphörde i augusti, då fyra

pressakkunniga tillkallades med samma uppgift som det ursprungliga pressrådet.

I januari 1943 hemställde riksdags- männen Sven Andersson i Göteborg och Torsten Nilsson i Stockholm i motion om att riksdagen måtte föreslå Kungl. Maj :t vissa organisatoriska åtgärder till förbättring av informationsverksamhe- ten. Efter att ha anfört exempel på hur informationsstyrelsen misslyckats i sin strävan att hävda offentlighetsprinci- pen gentemot andra myndigheter, fram- höllo motionärerna som mindre lyck- ligt att styrelsen sorterade under utri- kesdepartementet och hävdade att det vore nödvändigt att ge informations- verksamheten en mera auktoritativ och central ställning med tillgång till alla informationer för styrelsens chef. Tan- ken på ett särskilt konsultativt stats- råd för upplysningsverksamheten hade skäl för sig, men möjligheterna att för- verkliga den vore starkt begränsade. Tänkbart vore att ge den ämbetsman, som skulle handha informationsverk- samheten statssekreterares tjänsteställ- ning. Han kunde då lämpligen ställas till statsministerns förfogande.

I sitt remissyttrande över motionen ville informationsstyrelsen ej dölja att de antydda organisatoriska svagheterna utgjorde en allvarlig belastning. Bris- ten på ständig kontakt med regeringen och departementen medförde, att styrel- sen ej alltid vore informerad och ofta stode utan sådan inblick i regeringens intentioner som erfordrades för ett rik- tigt bedömande av informationsspörs- målen. Saknaden av en verkligt auktori- tativ ställning tvingade ej sällan till tidsödande förhandlingar, som resulte- rade i mindre lyckliga kompromisspro- dukter. Organisatoriska splittringar led- de stundom till kompetenskonflikter med olika informationsorgan. Styrelsen fann att bristen på direkt anknytning till regeringen var det svåraste hindret

för snabbhet och säkerhet i informa— tionsarbetet. Det läge i sakens natur att man i utrikesdepartementet vore benä- gen att anlägga facksynpunkter, som ej tillräckligt beaktade offentlighetsintres- set. Den mest rationella lösningen vore att inrätta ett särskilt informationsde— partement, vari styrelsen och utrikes- departementets pressbyrå uppginge och som även hade högsta ledningen av den militära informationstjänsten. Men enär ett sådant projekt då knappast kunde förverkligas, syntes önskemålen tills vi— dare kunna tillgodoses genom att infor- mationsväsendet i sin helhet under- ställdes ett konsultativt statsråd. Sty- relsen tänkte sig att vid statsrådets sida skulle ställas en statssekreterare och att styrelsen skulle fungera som arbetsor- gan, antingen med bevarad ställning och organisation eller inordnad i Kungl. Maj:ts kansli.

Statsutskottet avstyrkte motionen och riksdagen biträdde utskottets förslag.

Den 1 juli 1944 avgick professor Tun— berg från ordförandeskapet i styrelsen och efterträddes av landshövding Con— rad Jonsson. Kanslichef och ordfö- randens ställföreträdare blev rektor Ragnar Lund. Jonsson och Lund sam- manfattade i en skrivelse 1946 till utri- kesministern sina erfarenheter från in- formationsstyrelsen under framhållande av att deSSa icke hänförde sig till krigs— förhållanden för Sveriges del. De un- derströko vikten av central ledning ge- nom ett enda statligt organ med upp- gift att hävda offentlighetsintresset och att medverka till en avvägning gent— emot andra myndigheters sekretess— intresse. Uppgiften att följa och förbe- reda motåtgärder mot främmande pro- paganda måste handhas av samma myn- dighet som handhar övriga publicitets- ärenden. Av alternativen informa- tionsdepartement eller sammanförande av informationsärendena under ett kon—

sultativt statsråd — syntes det sist- nämnda mest ändamålsenligt. Verkstäl- lande organ borde vara en informa- tionsstyrelse med ett centralt ämbets— verks ställning men med statsrådet som chef. Tidningarnas Telegrambyrå och Radiotjänst borde ej inordnas. Däremot borde de ordinarie statliga informa- tions— och pressorganen, såsom utrikes- departementets och försvarsstabens, or- ganisatoriskt ingå i styrelsen; den del av utrikesdepartementets pressbyrås upplysningsverksamhet, som riktade sig till utlandet, och den del av försvars— stabens upplysningsverksamhet, som riktade sig till krigsmakten, borde dock ej överflyttas. Även tryckfrihetsärende- na borde handläggas i styrelsen.

Kommitténs provisorieförslag

Det förslag till provisorisk organisa- tion av statlig psykologisk försvarsbe- redskap, som kommittén med beaktan— de av direktivens utformning och med hänsyn till det allmänpolitiska läget avgav den 27 april 1951, syftade till att man i ett hastigt påkommet kris- läge skulle snabbt kunna upprätta ett arbetsdugligt organ. Provisorieförslaget gick ut på upprättande såsom krigs- organisation av ett centralt verk, kallat statens upplysningscentral, vartill skul- le knytas ett nät av territoriella organ. Centralen skulle svara för ledningen av alla åtgärder som avse det psykologiska försvaret och därmed sammanhängande frågor.

Provisorieförslaget remitterades till överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gäv— leborgs och Norrbottens län samt till Svenska Tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben, AB Radiotjänst och Svenska reklamförbundet.

Remissyttrandena ha överlämnats till

kommittén, som därjämte tagit del av pressuttalandena i samband med pro- visorieförslaget. Kommittén har vidare haft tillfälle att fortsätta studierna av er- farenheterna av psykologisk krigföring samt mera ingående överväga de ar- betsuppgifter, som en svensk krigsorga— nisation för psykologiskt försvar måste kunna lösa.

Ett eller flera organ för det psykologiska försvarets ledning?

När det gäller att överväga vilket el- ler vilka organ som i krig lämpligen böra svara för de olika arbetsuppgif- terna, är det till en början klart att i vårt land intet redan i fred existerande organ är i stånd att handha dem alla. Mot denna bakgrund har man att ta ställning till om ett 'eller flera organ böra "svara för denna verksamhet. I samband härmed är det även skäl att överväga, om någon eller några av krigsuppgifterna böra sammanföras med andra närstående verksamheter..

Vid dessa frågors bedömande bör man lämpligen utgå från de olika verk- samheternas ändamål. Det psykologiska försvarets främsta uppgift är att värna motståndsandan. Åtgärderna härför be- stå väsentligen i informations— och upp- lysningsverksamhet. Kommittén har stannat för att ett organ bör leda all verksamhet i detta hänseende. Behovet av enhetlighet och konsekvens talar för sammanförande i ett organ av denna verksamhet med andra former av in- formation och upplysning, främst den statliga nyhetstjänsten. Detta gäller alldeles särskilt, då det blir fråga om att meddela uppgifter av po- litisk natur. Enär upplysning till ut-

landet bör vara samstämd med upp- lysningen inåt, är det även lämp— ligt uatt samma organ har hand om den inåt och den utåt riktade verksam- heten. För samordning tala även erfa- renheterna i Storbritannien under and- ra världskriget samt i Förenta staterna före tillkomsten av Office of War Infor- mation.

Det kan dock ifrågasättas om även så- dan inre upplysningsverksamhet som avser t. ex. kampanjer för blodgivning, rekrytering, försvarslån, konsumtions- a'npassning samt pappers- och skrot- insamlingar bör handhas av det centra- la informationsorganet. Många myndig— heter kunna "själva sörja för sådan upp- lysning och höra handha den även un- der krig. En viss central samordning och hjälp kan dock vara erforderlig. Med tanke bland annat på att det centrala informationsorganet har att genomföra egna upplysningskampanjer, synes det lämpligt att detta blir samordnare och rådgivare för all. verksamhet av detta slag. Därvid måste dock ständigt beak- tas att nyhetstjänsten och de direkta åt- gärderna för motståndsandans stärkan- de äro de främsta uppgifterna. De få ej överflyglas genom en överdimensione- ring av annan inåtriktad upplysning.

Det har rått olika meningar huruvida samma organ bör sköta både den stat- liga nyhetstjänsten och åtgärderna för vinnande av nödvändig återhållsamhet vid publicering. Chefen för den ameri- kanska Office of War Information an- såg som nämnts att det vore lämpligt att hålla i sär dessa verksamheter. I Storbritannien åter lyckades man väl med en förening av nyhetstjänst och frivillig censur. Även de svenska bered-

Liksom BBC sänder »Voice of America» dagligen på ett stort antal språk,_vilkef en sida ur dess världsprogram illustrerar. Ett exempel på propagandan i vårt land är den svenska editionen av Kominforms tidning »För varaktig fred, för folkdemokrati». »Se

Upp!»

utges av fria journalister från öst- och Mellaneuropa. Vidare ges prov på amerikansk >>vaccinering» mot propaganda och rykten.

owners» - junmypo _ J |».,. lad-flm!" '”" ' ***" " t” " mm "man: human.: .

._ mms. nm.... ;. ”ön—Mida- MFF"—”. '," '”" Muddy Juan,/ye. "' " ” " u,:s, " n :. ”3.1.th ”Gasgas ;. Jar—.nu”— NWJM u. :|. u :. u. », tl '. :m-zm Jay—A;». iu: thgtlna) u!, n. 41 |. .iso—cm 5.51?wach mx Ja.—(1.4... :|, u, :: |. 5.167Å7å- ms Mag/(MM; .n. N. l! :. gdlyvtylu lm ”vad... 15 1. ml./.,”. w— ”en o.....» ;.a .a»... yw”... u,". Mne»! nu»... x.,rupa ;. paren.... U.,-pe...... storyn.?!» ")(—pgo?» 4.4»...ogurn m;... nu......

Glul ' EAAHNIKON HPGFPAMMA

nm.-......

mmm

n». :...-......

.. ..... .. n...»..- .. ur ......-

.. ..... .. nu...... | ur...-.... ... .. ... ..

|__-__. . - ...-......- .....- -..u..... po...—.. . ...-. »:

. l:."ET'WLWW ...

.....- ......... ...... ..... .. ...-....."—

il——. ——_n .. a—m nu—

. n ...... ..."...- . ..... ...". soo—:ir nu...-. ...

v.... ..,. m.m mn lsuu p...—... | D..... I.... ..»

W

mun.. nu noe-m. u im ro.-o. i...... ...a... .......... ..... .. n...... ...i... sol-d|- nw .... af.-....." .. ""—l:" m..."—':

_—"'"-__m_._____—— "_l—_aum...» nu mun-o f.n.-...]... lurarna _- .W— . ur.... ...”-..- u.... .n— m...—n.. n:...

. . .... can... I; (ul-oro; :..-m...... __..'—m ..

_—v....—. :...... e...... l.... .s__—_-m u...... i..... ..."... .... ..

SE UPP!

"nu" run una-nu "som :luuinAu

MÅ] HS) ARGÅNG 2 NR 5

m...»... ...... .. s...—.i- u...... ; s...... .. u...-..... . m......" .. |... j......ia... m.. 0..- ..i m.m..-..,.

BerMua'a Mänskliga varelser till salu

5 & k . ,..,',',;"Z,,Jf""' .../......" sus/otur . ..... 195). _ problrm for .n. i..... som

Fnlkmhkamjarmun. ,,,, Du. 1 maj umlsdniEuksrcn ha. nu komin'olm od. m idq ..... ..1 ...i... i. .. ............... ra. Kominform lrmznumr löning. mi...... flat/sr under dm ryih uh- till ett möte, .nu. hade till " Kominform. ledning. kom-

fä'r varaktig fre a',

bana;—manad... rom—1

m..- fo" r fal/(dem akrati.

Innu) Butt-rest. organ för Kommunistiska och Arbetarpartlernu Infomuonshyd

vlc-onnuun

Stalins verk kommer att leva i århundraden! F...-eu .eu—mmm....

.nu-..- ...-:.....— ...i—.nu.

skapserfarenheterna ha visat fördelen av att samma organ handhar de båda uppgifterna.

Praktiska skäl tala för sammanföran- de. Uppgiften att ge råd och anvis— ningar om vad som kan och vad som inte bör publiceras hänger organiskt samman med uppgiften att lämna ny- hetsmeddelanden, särskilt när detta sker genom att svara på frågor. För en tidningsman skulle det bli onödigt be— svärligt och tidsödande att behöva vända sig till två olika myndigheter i praktiskt taget samma fråga. Det skulle dessutom verka förvirrande, om en journalist, som från något håll fått upp- gifter i en aktuell fråga, skulle vända sig till en rådgivningsmyndighet för att få besked om saken kan publiceras, medan en annan journalist, som ej fått detaljuppgifter, skulle vända sig till ett annat organ, ett informationsverk, för att få upplysningar om fakta för publi— cering. Det bleve dessutom rent prak- tiskt ytterst svårt att få till stånd en sådan samstämmighet mellan de två myndigheterna att de alltid skulle ge enhetliga besked i publiceringsfrågor. En rent psykologisk synpunkt förtjänar också beaktande. Ett verk, som enbart ger råd och anvisningar om återhåll— samhet, skulle icke bland pressens män kunna vinna förståelse och förtroende i samma grad som ett organ som även ger dem nyheter och på andra sätt un- derlättar deras verksamhet.

På anförda skäl finner kommittén det lämpligast att ett enda organ handhar ledningen av alla de verksamhetsgrenar som det här gäller.

En verksamhet som nära samman- hänger med rådgivningen om återhåll- samhet är den granskning av medde— landen och försändelser till utlandet, som vi måste räkna med under krigs- tid. Denna obligatoriska kommunika-

tionscensur måste i princip avse all post-, telegraf— och telefontrafik och så— ledes även meddelanden till utländska publicitetsorgan. För all censur och rådgivning måste gälla enhetliga prin- ciper, vilka äro förenliga med det psy- kologiska försvarets målsättning och metoder. Ur dessa synpunkter kunde det förefalla lämpligt att låta all censur och rådgivning ombesörjas av samma organ och att sålunda låta censurmyn- digheten ingå i det psykologiska för- svarets organisation.

Kommittén har likväl funnit att över- vägande skäl tala för en uppdelning. Det vore nämligen icke ändamålsenligt att låta ett informationsverk, vars cent- rala uppgift är motståndsandans vär- nande och vars främsta syssla måste vara spridning av information och upp- lysning, även åtaga sig den artfräm- mande, personellt och organisatoriskt betungande uppgiften att censurera alla slags meddelanden och försändelser till utlandet. Likväl bör, såsom tidigare (s. 99) nämnts, informationsverket med- verka vid granskning av nyhetsmedde- landen till utlandet. Överhuvudtaget tala starka skäl för nära samarbete mel- lan det psykologiska försvarets ledning och den myndighet för kommunika- tionscensur, som kan bli inrättad under krigstid.

Den omständigheten att det centrala verket förutsättes handha rådgivning till publicitetsorganen om vad som av så- kerhetsskäl icke bör publiceras, bör ej medföra någon rättsvårdande övervak- ningsuppgift för verket. Det bör sålun— da icke åläggas detta att granska tryck— ta skrifter i syfte att uppdaga och till undersökning och åtal anmäla even- tuella tryckfrihetsbrott. I den mån man lägger märke till missbruk av tryckfri- heten, som kunna skada landets intres- sen, bör emellertid verket vara skyldigt att fästa justitieministerns uppmärksam-

het på dem. En liknande ordning bör gälla för det psykologiska försvarets re- gionala organ, som få vända sig till tryckfrihetsombuden ute i landet.

Det är vidare motiverat att låta det centrala informationsorganet få till uppgift att informera riksledningen om folkstämningen och dess förändringar liksom om andra, av detsamma obser- verade förhållanden av intresse för krigsansträngningen, i den mån icke andra organ svara härför.

När kommittén förordar ett centralt organ för alla de uppgifter som falla inom ramen för det psykologiska för— svaret, innebär detta icke att däri skola uppgå de olika organ, som redan finnas för presstjänst och liknande uppgifter. Tvärtom är det kommitténs bestämda uppfattning att man i största utsträck- ning bör behålla och använda redan bc- stående organ och att det nya central- organet främst skall vara samordnande och ledande. Sålunda böra krigsmak— tens press— och upplysningsorgan samt civilförsvarets presstjänst och utrikes- departementets pressbyrå icke införli- vas med centralorganet.

Ett undantag bör göras ifråga om statens upplysningbyrå, vars verksam- het nära ansluter till ett centralt infor- mationsverks uppgifter. Det synes vara enklast att, när det centrala verket trä- der i funktion, upplysningsbyrån i sin helhet uppgår däri.

Det nya utredningsinstitutet inom statistiska centralbyrån bör kunna bi— träda det psykologiska försvaret utan att överflyttas till detsamma.

Det centrala organets ställning inom administrationen

Vid bedömandet av det centrala in- formationsorganets ställning inom ad- ministrationen har man att utgå från den psykologiska försvarsverksamhe- tens art och från dess funktion i det

' ställning gentemot

totala försvaret. Med visst fog brukar man säga att totalförsvaret har fyra hu- vudgrenar: det militära försvaret, civil- försvaret, det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Det psyko- logiska försvaret bör i princip inord- nas i administrationen på samma sätt som övriga försvarsverksamheter. Hä— rigenom underlättas bl. a. det viktiga samarbetet i sidled. Det är vidare up- penbart att det centrala informations- organet måste ha en auktoritativ ställ- ning och direkt personlig kontakt med regeringen, om det skall kunna genom- föra sina uppgifter. Det är självfallet nödvändigt att den som skall informera själv är väl informerad. Och det räcker inte att ha god kännedom blott om det som redan hänt. För informationsverk- samhetens planläggning och utförande är det också nödvändigt att i avsevärd utsträckning känna riksledningens be— dömanden, dess intentioner och planer.

Den väl främsta orsaken till att in- formationsstyrelsen under andra världs- kriget icke alltid på ett tillfredsstäl— lande sätt "kunde lösa sina centrala upp- gifter, däribland främst tillgodoseende av publicitetsintresset, var, såsom ofta framhållits, att styrelsen hade för svag administrationen och för dålig anknytning till regeringen.

I sitt provisorieförslag underströk kommittén vikten av att statens upplys- ningscentral, UC, som kommittén kallar det centrala organet, står i närmaste kon- takt med regeringen men angav med hänsyn till direktivens avfattning inte lämpligaste sättet för centralens anknyt- ning till regeringen. När kommittén för— ordade, att bestämmanderätteii även i de viktigaste ärenden borde tillkomma en chef och icke en kollegial enhet, framhöll den likväl att en sådan an— ordning gjorde det möjligt att chefen vore ledamot av statsrådet. Tanken på att kunna ha ett statsråd som chef kom

även till uttryck i in'struktionsförslaget, där det hette: »Till chef för upplysnings- centralen förordnar Kungl. Maj:t leda— mot av statsrådet eller annan person.»

Flertalet remissinstanser behandlade frågan om upplysningscentralens ställ- ning. Överbefälhavaren framhöll att det vore ett viktigt önskemål att den statliga upplysningsverksamheten under krig och i ett skärpt läge vore företrädd inom regeringen av—ett särskilt statsråd, som å ena sidan bure det politiska an- svaret för verksamheten och å andra sidan snabbt orienterade upplysnings- verket om kommande åtgärder eller el- jest förutsedda händelser, vilka i för- väg kunde kräva åtgöranden från ver- kets sida. Överbefälhavaren ,yttrade vi- dare att det för det psykologiska-för- svaret liksom för övriga försvarsverk- samheter torde vara ändamålsenligt med uppdelning av ledningen mellan ett politiskt ansvarigt statsråd utan and- ra uppgifter och en ämbetsmässigt an- svarig verkchef. Överståthållarämbetet fann det vara skäl att överväga om inte informationsorganet borde få formen av en departemental avdelning inom Kungl. Maj:ts kansli, förslagsvis inom inrikesdepartementet, varvid dock verk- samheten kunde ställas under ledning av ett konsultativt statsråd. Länsstyrel- serna i Stockholms och Norrbottens län samt tidningsutgivareföreningen an- slöto sig till tanken på ett statsråd som chef för ett centralt verk. Även läns- styrelsen i Kronobergs län ansåg vä- sentliga fördelar vara förenade med en sådan anordning.

Det kan enligt kommitténs mening icke råda någon tvekan om att det or- gan, som skall leda det psykologiska försvaret, måste sortera direkt under Kungl. Maj:t. Om man avstår från att skapa ett särskilt departement, som ? kommittén icke anser vara behövligt el- ler lämpligt, synes det ligga närmast

till hands att låta det centrala informa- tionsverket administrativt sortera un- der inrikesdepartementet. Med hänsyn till att detta departement redan har att fullgöra en rad av krigsviktiga uppgif- ter, hänförande sig till civilförsvaret, sjukvården, länsstyrelserna och poli- sen, är det dock tydligt att departe- mentschefen under krig icke kan belas- tas -med ärenden rörande det psykolo- giska försvaret. Ett konsultativt stats- råd bör lämpligen få hand' omdessa ärenden, vartill även ärendenlrörande Radiotjänst "få räknas. Med" hänsyn till den psykologiska försvarsverk- samhetens betydelse och omfattning .och dess krav på snabba ställnings-

taganden torde det vara nödvän— digt att det konsultativa statsrådet får 'till sin' enda eller åtminstone hu— vudsakliga uppgift—att företräda densam- ma i regeringen. På detta statsråd bör ankomma både att i. regeringen konti- nuerligt bevaka det psykologiska för- svarets intressen och att fortlöpande hålla upplysningscentralens ledning väl informerad. Att göra honom till UC:s chef möter avsevärda administrativa svårigheter. Det vore dessutom icke till gagn för de l'öpande ärendenas hand- läggning att göra dem-till regeringsären- den. Med hänsyn härtill bör UC förestås av en chef, som icke tillhör regerings- kretsen, men som står i ständig" förbin- delse med det konsultativa statsrådet. En förutsättning" för den anknytning mellan regeringen och upplysningscen-

tralen, som kommittén här föreslagit, är

att det konsultativa statsrådet är aktivt verksam för att tillgodose publicitets- intresset. '

Förhållandet till organ med likartad verksamhet

' Såsom redan framhållits måste infor- mations- och upplysningsverksamheten bedrivas efter enhetliga linjer. Alldeles

särskilt gäller detta när man lägger fram uppgifter som beröra vår politik. ' Det är även självfallet att all den verk- samhet, som direkt eller indirekt syf- tar till att upprätthålla och stärka mot- ståndsandan, måste följa samma linjer, så att inte ett organs åtgärder motver- kas av ett annat organs. Det blir därför nödvändigt, att de upplysnings- och in- formationsorgan som verka vid sidan av det centrala organet följa de allmän- na riktlinjer som detta drar upp i an- slutning till regeringens allmänna poli- tik.

För att klarlägga förhållandet mellan det centrala organet samt övriga myn- digheter och deras press- och informa— tionsorgan och för att undgå dubbel- arbete böra föreskrifter lämnas av Kungl. Maj:t. I dessa bör angivas att myndigheterna ha att följa de riktlin- jer för informations- och upplysnings- verksamhet, som utfärdas av det cen- trala informationsorganet. För att få till stånd ett enhetligt förfarande från myndigheternas sida ifråga om återhåll- samhet beträffande uppgifter av bety- delse för rikets försvar finner kommit- tén det nödvändigt att det centrala or- ganet beredes tillfälle att avgöra vilka allmänna framställningar som böra rik- tas till publicitetsorganen om återhåll- samhet vid publicering. Det centrala or- ganets uppgift blir härvid icke minst att förhindra sådana skärpningar av praxis, som ej äro oundgängligen nöd- vändiga, och att därigenom bidraga till att skydda den fria nyhetsförmedlingen. I föreskrifterna bör sålunda angivas att myndighet icke äger att direkt till pub— licitetsorganen rikta sådana allmänna framställningar om återhållsamhet. I stället skall begäran om sådan fram- ställning riktas till upplysningscentra- len, på vilken det ankommer att besluta om en dylik framställning skall göras eller icke. När i ett ämbetsverk osäker-

het råder rörande en publiceringsfråga bör i regel råd inhämtas hos upplys- ningscentralen.

Särskilda, mera detaljerade föreskrif- ter måste utfärdas rörande upplysnings— centralens förhållande till utrikesdepar- tementets pressbyrå och högkvarterets organ för press- och upplysningsverk- samheten. Med dessa organ måste över- huvudtaget en nära kontakt upprätthål- las bland annat genom ömsesidig för- bindelsepersonal. Det av kommittén ti- digare avgivna provisorieförslaget inne- fattade även utkast till särskilda anvis- ningar rörande samarbetct mellan upp- lysningscentralen och dessa myndighe- ter.

På grundval av dels de ovan angivna allmänna synpunkterna, dels utkasten i provisorieförslaget har kommittén ut- format ett förslag med bestämmelser för samarbetet i krig mellan upplysnings- centralen och övriga myndigheter (bil. D, s. 250). I förslaget fastslås att myn- digheternas informations- och upplys- ningsverksamhet skall bedrivas under iakttagande av all den öppenhet, som är möjlig med hänsyn till kravet på tystlåtenhet beträffande förhållanden, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för försvaret eller folkförsörjningen eller på annat sätt in- nebära fara för rikets säkerhet eller svenska liv. Det nära samarbete, som måste äga rum mellan det centrala orga- net samt utrikesdepartementets press- byrå och högkvarterets organ för press- och upplysningstjänst, regleras i försla— get genom mera detaljerade bestämmel- ser, som emellertid utgå ifrån att de olika organen i väsentliga hänseenden skola ha samma funktion som i fred. I förslaget fastslås även att pressbyrån och högkvarterets organ för press- och upplysningstjänst skola vara represen- terade i det fasta presskvarter, som skall upprättas av det centrala organet

för att underlätta kontakten mellan pub- licitetsorgan och centrala myndigheter. I mån av behov skola även andra myn7 digheter kunna vara företrädda i press- kvarteret.

Det är enligt kommitténs mening av betydelse att dessa bestämmelser utfär- das redan under fred för att kunna lig- ga till grund för krigsplanering och ut- bildning. Beträffande samarbetet med halvstatliga och privata organ böra sär- skilda överenskommelser träffas. Även

denna del av förberedelsearbetet bör göras under fred.

Inre organisation

Arbetsformerna inom det centrala ämbetsverk, som upplysningscentralen skulle utgöra, böra präglas av krigets allmänna och verksamhetens speciella krav på snabb och effektiv ledning. Så- som i provisorieförslaget förordats —— utan att föranleda erinran i remissytt- randena -— bör bestämmanderätten även i de viktigaste frågorna tillkomma en chef och icke någon kollegial enhet. Som ställföreträdare för chefen och som ledare av det dagliga arbetet bör finnas en souschef.

I provisorieförslaget" framhöll kom- mittén att det för upplysningscentralen vore av väsentligt intresse att för be- handlingen av bland annat åtskilliga principiella frågor ha tillgång till en krets särskilt initierade personer. Efter- som kommittén fann styrelseformen olämplig för UC, var det naturligt att föreslå inrättande av råd till vilka che- fen kunde vända sig. Med hänsyn till den särskilda betydelsen av samarbetet med pressen och till de många prak- tiska problem som möta i sammanhang härmed fann kommittén det önskvärt att till upplysningscentralen knötes dels ett informationsråd för alla slags frå- gor av principiell vikt, dels ett särskilt pressråd.

Enligt provisorieförslaget skulle in- formationsrådet bestå av cheferna för Tidningarnas Telegrambyrå och Radio- tjänst samt sex av Kungl. Maj:t förord— nade ledamöter, nämligen en represen- tant för utrikesdepartementet, en mili- tär ledamot, en representant för civil— försvarsstyrelsen, en kvinna med sär- skild kännedom om de stora kvinno- organisationerna, en efter förslag av tidningsutgivareföreningen förordnad representant för denna förening samt en person med särskild insikt i infor- mations- och propagandafrågor.

Pressrådet skulle enligt provisorie- förslaget bestå av sju av Kungl. Maj:t efter förslag av respektive organisatio- ner förordnade representanter för Pub- licistklubben, Svenska journalistförbun- det, de politiska pressföreningarna samt veckopressen.

Remissinstanserna ha icke rest några invändningar mot inrättande av de två råden med det enda undantaget, att länsstyrelsen i Gävleborgs län ansåg in- formationsrådet överflödigt, om upp- lysningscentralens chef bleve ledamot av statsrådet. Betydelsen av ett press- råd underströks särskilt av Publicist- klubben. Länsstyrelsen i Göteborgs och. Bohus län fann det anmärkningsvärt, att i informationsrådet icke medtagits någon representant för det ekonomiska försvaret, och länsstyrelsen i Malmöhus län framförde den liknande synpunkten, att en person med särskild insikt i folkförsörjningsfrågor borde finnas i rådet. Publicistklubben ifrågasatte om inte pressrepresentationen borde stär- kas i informationsrådet; det syntes klubben naturligt, att den bleve repre- senterad där. Tidningsutgivarförening- en ansåg det nödvändigt att den bleve representerad även i pressrådet. Slutli- gen ifrågasatte länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län om icke ersättare borde utses för rådens ledamöter.

Kommittén finner det alljämt på de i provisorieförslaget anförda skälen Önsk- värt att vid chefens sida finnas två råd av den karaktär som angavs i förslaget.

Informationsrådet bör främst bidraga med uppgifter och synpunkter, som kunna tjäna till ledning för den allmän- na utformningen av verksamheten, samt överhuvudtaget vara ett stöd för upp- lysningscentralens chef. Rådet bör främst rymma representanter för andra delar av statsförvaltningen och för pub- licitetsorganen. Önskvärt är även att där få företrädare för allmänt medbor- gerliga synpunkter. Det är dock icke möjligt att ge plats åt alla de intressen, som det i och för sig vore värdefullt att se representerade. Med hänsyn till krigs- förhållandena torde nämligen ett tiotal ledamöter vara det högsta möjliga, om rådet skall bli arbetsdugligt. Kommittén finner sig dock nu böra föreslå att även det ekonomiska försvaret, Publicistklub- ben, Svenska journalistförbundet och de religiösa intressena bli representerade. I rådet skulle sålunda ingå cheferna för TT och Radiotjänst, representanter för utrikesdepartementet, överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap samt för tidningsutgivareföreningen, Publi- cistklubben och journalistförbundet, ävensom en person sakkunnig i propa- ganda- och reklamfrågor samt två med- borgarrepresentanter, den ene företrä- dande religiösa intressen och den andre kvinnoorganisationerna.

I pressrådet böra ingå tidningsutgiva- reföreningens, Publicistklubbens och journalistförbundets representanter i in- formationsrådet samt fem av Kungl. Maj:t efter förslag av respektive organi- sationer förordnade representanter för de fyra politiska pressföreningarna samt veckopressen. Cheferna för TT och Radiotjänst böra vara medlemmar jäm- väl i detta råd.

De enskilda organisationerna böra äga att efter eget bedömande uppta ett eller flera namn i sina förslag till re- presentant i respektive råd.

Till sammanträde med pressrådet bö- ra vid särskild anledning även ledamö- ter av informationsrådet kunna kallas. Gemensamma sammanträden med båda råden böra även kunna komma ifråga.

För såväl informationsrådets som pressrådets ledamöter böra ersättare ut- ses. I viktigare frågor av principiell na— tur bör UC:s chef, i den mån krigsför- hållandena medge, inhämta informa- tionsrådets synpunkter. Pressrådet bör sammanträda i all den utsträckning som erfordras för att främja ett gott sam- arbete mellan pressen och UC. Det bör vara råden obetaget att självmant fram- föra förslag och synpunkter.

Chefen för UC bör kunna tillkalla rådgivande representanter även för and- ra områden, som beröras av den psy- kologiska försvarsverksamheten såsom för filmen, intresseorganisationerna och de ideella folkrörelserna. Det kan även bli anledning att tillsätta ett särskilt re- klamråd för rådgivning och förmedling i upplysningskampanjer av olika slag.

Den mångfald uppgifter av delvis rätt olika karaktär, som skall lösas av upp- lysningscentralen, nödvändiggör en uppdelning av verksamheten på olika avdelningar. För organisationen måste det vara en ledstjärna att undvika byrå— kratisk stelbenthet. Vidsträckt beslutan- derätt måste ges avdelnings- och sek- tionschefer. Höga krav måste i gengäld ställas på dessa chefers kvalitet. Även de lägre tjänstemännen måste i stor ut- sträckning kunna fatta beslut.

Provisorieförslaget innehöll en tämli- gen detaljerad plan till UC:s indelning i avdelningar och sektioner och till ar- betsuppgifternas fördelning.

Enligt förslaget skulle UC:s verksam- het fördelas på fyra avdelningar.

» Första avdelningen skulle handlägga organisatoriska, administrativa och ju- ridiska ärenden samt ombesörja på cen- tralen ankommande genomgång av svensk och utländsk press ävensom ra— diolyssning och annan verksamhet av liknande art.

Andra avdelningen skulle i samver— kan med pressen, radion och filmen samt andra publicitetsorgan genom ny- hetsmeddelanden och på annat sätt ver- ka för att allmänheten fortlöpande får vederhäftig och fyllig upplysning om försvaret och folkförsörjningen samt om andra omständigheter av särskild vikt under rådande förhållanden. Av- delningen skulle även i samarbete med pressen och andra organ verka för att vid publicering nödig hänsyn tas till kravet på skydd för svenska liv och om- tanke om rikets säkerhet. Den skulle även eljest bistå pressen och andra pub- licitetsorgan med upplysningar, råd och anvisningar.

Tredje avdelningen skulle planlägga och bedriva övrig verksamhet till står- kande av motståndsvilja samt följa all- männa opinionens utveckling.

Fjärde avdelningen skulle planlägga och bedriva upplysningsverksamhet rik- tad till utlandet.

I förslaget förutsattes dessutom att behov av fristående sektioner kunde uppstå, varvid det låge nära till hands att tänka sig en planläggningssektion, förslagsvis lydande under souschefen.

Såsom redan antytts i inledningen till detta kapitel finner sig kommittén icke nu ha anledning att överlämna ett i de— talj utarbetat förslag till krigsorganisa- tion för verket. Det bör ankomma på en fredsorganisation för psykologisk för-

svarsberedskap att närmare utarbeta en sådan plan. Kommittén har emellertid icke funnit anledning att frångå huvud- grunderna i provisorieförslaget. Detta bör med mindre korrigeringar kunna läggas till grund för den fortlöpande krigsplaneringen.

Här må endast i anslutning till pro- visorieförslaget framhållas, att de olika verksamhetsgrenarna ge en naturlig ut- gångspunkt för den organisatoriska upp- delningen. Såsom förordats i provisorie- förslaget bör en särskild avdelning fin- nas för den rena nyhetstjänsten,åt vilken även verksamheten för återhållsamhet vid publicering bör anförtros. Vid sidan av en avdelning för inre upplysning samt opinionsundersökning och propaganda- analys bör en särskild avdelning finnas för all verksamhet riktad till utländsk opinion. I stället för provisorieförsla- gets första avdelning synes ett sekreta- riat lämpligen kunna upprättas för or- ganisatoriska, administrativa och juri- diska frågor samt för materialsamling till de olika avdelningarnas tjänst.

Vid arbetet på organisationsplanen bör uppmärksamhet ägnas behovet av att i hotfulla lägen kunna låta upplys- ningscentralen träda i funktion med delar av organisationen.

Riktlinjer för den regionala organisationen

I sitt provisorieförslag förordade kommittén upprättande av en regional organisation, som skulle tillhandagå upplysningscentralen och vid hinder i förbindelserna verka självständigt. Or- ganisationen skulle bestå av till läns- styrelserna knutna länsavdelningar samt av Iokalombud i varje kommun.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrå-

Kommnnistisk propaganda har under senare är särskilt utnyttjat fredstemat, här sym- boliserad i Picassos fredsduva. Intill en amerikansk teckning som vill visa fredspropa- gandans verkliga innebörd. ] fredsaktionen utnyttjas kyrkliga röster och spelas på mödrarnas om, här frammanad på en fransk, en svensk och en japansk affisch. Den ryska fredsaffischen bredvid har en mer aktivistisk karaktär.

.rtm'lm'. ?. %.!sz eml'm

ONGRES;,.M0ND '_DES'PARTISANS-: yn LA PAIX ;

Friedensottenslve

",,,_______.-_',_y. STIMME DER CHRISTENHEIT IM WELTFRIEDENSRAT

*VÄRNA FREDEHå

Resemål

. . aim-if,

sm counlicr ilsa

m "game's-n:te: att *Mga. nam; " nnl nom.. nu. ": å * nu nu lo nu- nu." officer i o] 3 '" %. un m.: n- n . ___nhli . _|.» *

[» a! :l ill

gnu-ench... _q: , %:;m nu uu ziägnåä

Nel—Luma!

avgå, gr. za äg #

jämt img—tv

Wåt'WlWWåå t

Mäta

assa år Wen &? vara en Isa.» M'åätm mm». mm &%%'—* Fm $$$ man %

gasatte i sitt remissyttrande, om en länsorgamisation vore erforderlig, då för- birdelse finnes mellan upplysningscen- tralen och dess ombud. Länsstyrelsen i Kronoben'gs län fann däremot den re- gionala (organisationen nödvändig och länsstyrellsen i Jönköpings län framhöll att även om förbindelserna med den centrala :instansen icke brutits, kommu- ni1;ations;svårigheterna torde bli så sto- ra, att en betydande initiativverksamhet mäste amkomma på varje länsstyrelse. Länsstyrelsen i Gävleborgs län ansåg det nödvändigt att länsavdelningarna ges tillräcklig styrka och slagkraft. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansåg slutligen att länsavdelningen för psykologiskt försvar bör ges en lik- nande ställning som försvarsavdel- ningen.

Kommittén är fortfarande av den övertygelsen att vid sidan av den cen- trala krigsorganisationen måste finnas en regional organisation. Flera skäl tala härför. Upplysningscentralen behöver

lokala anknytningar för att kunna följa folkstämningens utveckling och snabbt erhålla uppgifter om rykten och fient- lig propaganda. Med hänsyn hland an- nat till de risker för avbrott och stör—

ningar i telekommunikationerna, som ett krig medför, är det nödvändigt att kunna ge tidningar och andra publici- tetsorgan möjlighet att i olika delar av landet få nyhetsmeddelanden från myn- digheterna och råd angående publice- ring. Men alldeles oavsett hur goda el- ler dåliga teleförbindelserna bli är det av vikt att hela den service, som upp- lysningscentralen vill ge pressen, även ställs” till förfogande lokalt ute i lan- det, så att den kan komma alla tid- ningar till godo. Det kan även lokalt

bli fråga om att övervinna myndighets- personers alltför långt drivna sekretess- nit. Även andra åtgärder för nyhets- tjänsten kunna behöva skötas lokalt. Och om en landsdel blir avskuren, måste ett upplysningsorgan finnas till hands, som kan fungera självständigt. Ett stöd för kommitténs uppfattning äro erfarenhe- terna av den under andra världskriget verksamma regionala organisationeni Storbritannien.

Det psykologiska försvarets regionala organisation bör liksom civilförsvarets och det ekonomiska försvarets anknyta till länsstyrelserna. Dessa ha för övrigt redan enligt nu gällande bestämmelser uppgifter på det psykologiska försva- rets område. Enligt Kungl. brev av den 5 mars 1943 skall länsstyrelse begagna alla lämpliga tillfällen att hos civilbe— folkningen och de inom länet verksam- ma statsmyndigheterna ävensom hos kommunala organ ingjuta starkast möj- liga motståndsvilja och en fast föresats att även i svåra situationer uppehålla motståndet till det yttersta. Om inom länet falska meddelanden och rykten spridas, som äro ägnade att hos befolk- ningen uppväcka oro eller försvaga motståndsviljan, skall länsstyrelse vid— taga lämpliga åtgärder för att förhindra skadliga verkningar.

Länsavdelningarnas uppgifter kunna anges på följande sätt:

Verksamhet för att bevara och stärka motståndsandan: Så länge det centrala organets verksamhet kan vara riksom- fattande i full utsträckning torde läns- avdelningarna icke behöva vara själv- ständigt verksamma i större omfattning. Ett undantag utgöra åtgärder mot farli- ga rykten, vilka ofta skötas bäst lokalt. För allmänna upplysningsändamål mås-

! Koreakriget ha båda sidor bedrivit frontpropaganda. Upptill två amerikanska tryck: en passersedel med kinesisk text och en uppmaning att sluta kriget från nordkoreanska desertörer. Nedtill ett julkort från kinesernas högkvarter med vers som i korthet säger: »Lägg vapnen ned, så få vi fred», samt en kinesisk passersedel avsedd för FN—soldater.

te länsavdelnig även upprätthålla sam- arbete med lokala organisationer. Om stridshandlingar pågå eller väntas bör- ja i ett län eller dess närhet, kunna ar- betsuppgifterna naturligen förmodas starkt öka. I sådana lägen blir det san- nolikt ofta behov av högtalarbilar och andra särskilda medel för snabb infor- mation av lokal karaktär.

Nyhetstjänst och verksamhet för åter- hållsamhet vid publicering. Länsavdel- ningarna böra hjälpa publicitetsorganen att få nyhetsmaterial från centralt håll, när telefonförbindelserna tryta, och från lokala myndigheter som av säker- hetsskäl äro alltför återhållsamma.

Vid länsavdelning bör i enlighet med UC:s direktiv rådgivning om vad som ej bör publiceras kunna lämnas länets tidningar och inom länet befintliga ra- diostationer. Särskilt beträffande lokala nyheter är lokal rådgivning viktigt.

Länsavdelningarna höra i erforderlig utsträckning verka för att minska tek- niska och andra svårigheter för utgiv- ning och spridning av tidningar inom länet. Motsvarande bör i mån av möj- lighet gälla för rundradion och andra former för nyhetstjänst.

När till följd av skadegörelse eller andra skäl nya former för nyhetsför- medling till allmänheten måste skapas, böra länsavdelningarna verka härför i samarbete med pressen och andra ny- hetsorgan.

Upplysnings- och reklamkampanjer. Länsavdelningarna kunna medverka vid det lokala genomförandet av riks- kampanjer, till exempel genom att ord- na möten och sprida affischer. Länsav- delningar kunna även genomföra lokala kampanjer i samarbete med reklam- och annonsbyråer.

Underrättelsetjänst. Länsavdelningar- na böra följa folkstämningens utveck- ling inom sitt område och rapportera läget till upplysningscentralen. Bland

annat böra avdelningarna ge akt på ryk- ten. Likaså böra de följa den med flyg- blad och liknande medel spridda fient- liga propagandan. I sin underrättelse- tjänst böra de samarbeta med civilför- svaret, polisen och pressen, som inte minst kan bli till hjälp vid studiet av ryktesspridningen.

Länsavdelningarna torde icke behöva uppdelas i underavdelningar. Deras omfattning bör anpassas efter lokala förhållanden. Ett par tre tjänstemän jämte skrivhjälp torde i allmänhet vara tillräckligt. Den behövliga organisatio- nens omfattning synes närmare böra studeras genom krigsspel och praktiska övningar.

Utfärdade föreskrifter om länsstyrel- sernas organisation under krig (Kungl. brev 15/6 1951) måste kompletteras med bestämmelse om att det skall finnas en till landskansliet anknuten avdelning (sektion) för psykologiskt försvar.

Tillkomsten av civilbefälhavarinslitu- lionen erbjuder även ur det psykologis- ka försvarets synpunkt stora fördelar.

I åtskilliga situationer särskilt om stridshandlingar pågå inom området —— är det nödvändigt med snabb oriente- ring och stark koordination av verk- samheten mellan civila och militära or- gan. Ur det psykologiska försvarets syn- punkt är det angeläget att för samband och samverkan ha regionala organ som anknyta till militärområdena. Sedan nu- mera särskilda civilbefälhavare blivit förordnade har man fått sådan möjlig— het. Även det regionala samarbetet med Radiotjänst underlättas genom civilbe- fälhavarinstitutionen.

Det är bland annat med hänsyn till det nu sagda betydelsefullt att civil- befälhavaren även i lägen, då förbin— delserna med riksstyrelsen äro obrutna, har tillgång till kvalificerad personal för handläggning av ärenden inom ra- men för det psykologiska försvaret och

att han härigenom kan utöva en sam- ordnande verksamhet såväl med mili- tärbefälhavaren som mellan länsstyrel- serna inom civilområdet.

Ett detaljerat fastställande av civil- befälhavarens uppgifter ifråga om det psykologiska försvaret samt om arbets- och kompetensfördelningen mellan 110- nom och länsstyrelserna i olika situa- tioner skall icke lämnas här. Frågorna härom måste göras till föremål för när- mare studier vid övningar och krigs- spel belysande såväl militär som civil verksamhet. Såsom klart framstår dock att civilbefälhavaren, för den händelse förbindelserna med riksstyrelsen och upplysningscentralen äro brutna, bör överta UC:s befogenheter i vad gäller det psykologiska försvaret inom civil- området. Det kan också framhållas att civilbefälhavaren redan enligt gällande instruktion (SFS 429/1951) i krig skall verka för att försvarsviljan och för— svarsförmågan hos befolkningen upp- rätthållas.

Vid närmare prövning har kommittén funnit sig böra frångå den i provisorie- förslaget framförda planen till en orga- nisation med särskilt tillsatta ombud i varje kommun. Kommittén finner alltså icke anledning att föreslå någon direkt motsvarighet till folkberedskapens terri— toriella organisation. Det skulle under krigstid säkerligen bli alltför tungrott med en apparat, där direkta trådar ginge mellan det centrala organet och ett par tusen över hela landet spridda om- bud. Ansvaret för och förbindelsen med de kontakter som otvivelaktigt behövas runt om i städer och landskommuner bör helt åvila länsavdelningarna. De i olika landsdelar mycket skiljaktiga för- hållandena tala också mot en likformig organisation. Det bör därför överlåtas åt länsstyrelserna att efter respektive orters förhållanden söka bästa möjliga

lösning. En god grund erbjuda de kom- munala förtroendeinänncn. I de flesta fall torde det vara bättre att begagna de vanliga förbindelselinjerna än att upp- rätta nya till andra förtroendemän än de kommunalt ledande. Med fördel torde länsstyrelsens avdelning för psykolo- giskt försvar i samförstånd med den 10- kala pressen kunna utnyttja dess fin- maskiga nät av lokalredaktörer och ortskorrespondenter. I många städer, särskilt de större, räcker det icke med dessa två kontaktvägar. Det kan då lik- som även emellanåt eljest bli anledning att utnyttja hemvärnets och civilförsva- rets rikt förgrenade organisation liksom också folkrörelserna, vilkas verksamhet därvid bör koordineras med hjälp av lokala samarbetsorgan.

Till provisorieförslaget var fogat ett detaljerat förslag till instruktion för Statens upplysningscentral. På grundval av detta och i anslutning till den ut— formning i stora drag av centralens krigsorganisation, som i detta kapitel framlagts, har kommittén utarbetat ett nytt förslag till instruktion (bil. C, s. 245). Som komplement till instruktio- nen behövs en arbetsordning. Det är angeläget att instruktionen för upplys- ningscentralen utfärdas redan under fred för att kunna ligga till grund för krigsplanering och utbildning. Under fred bör även arbetsordningen förbere- das. *

Den här lämnade framställningen av det psykologiska försvarets krigsorgani- sation har icke närmare berört de sär- skilda organen inom försvaret för ny- hetstjänst och upplysning. Den har inte heller närmare diskuterat utrikesförvalt- ningens organisation för presstjänst och upplysningsverksamhet. Dessa statliga organ äro omistliga länkar i organisa- tionen för psykologiskt försvar.

Krigsmaktens centrala ställning i en svensk försvarskamp och de särprägla- de förhållandena inom det militära för- svaret medföra att den militära, till krigsmaktens personal vända informa- tions— och upplysningsverksamheten får en väsentlig betydelse. Den är av vikt både för soldaternas vilja och förmåga att göra motstånd och indirekt för na- tionens motståndsanda överhuvud. Den till befolkningen i dess helhet riktade militära informations— och upplysnings- verksamheten är av stor vikt för det samlade psykologiska försvaret särskilt med tanke på den grundläggande bety— delse folkets förtroende för krigsmak- ten och dess ledning har för motstånds- andan.

Även informationstjänsten inom ci— vilförsvaret kräver beaktande vid krigs- planeringen. Civilförsvarets personal kommer delvis att vara inkallad i för- band under förhållanden som i väsentli- ga hänseenden motsvara de militära för- bandens. En inåtriktad, till civilförsva- rets personal vänd informations- och upplysningsverksamhet kommer särskilt med hänsyn härtill att vara en betydel- sefull faktor för att upprätthålla en god anda hos civilförsvarsstyrkorna. Utrikesförvaltningens organisation för presstjänst och upplysningsverksam- het får sin särskilda betydelse för en i

samarbete med privata och halvstatliga upplysningsorgan förd goodwillskapan- de verksamhet utom landet.

Kommittén vill understryka betydel- sen av att de här nämnda verksamheter- na äro så organiserade och dimensione- rade att de vid krig kunna snabbt ut- veckla full effektivitet i sina då starkt ökade arbetsuppgifter. Vid planläggning och fastställelse av dessa organs krigs- organisation måste behovet av samord- ning med upplysningscentralen och dess regionala organ uppmärksammas. Den militära planläggningen på detta områ- de, om vilken kommittén erhållit orien- tering, är också utformad efter samma principer som kommit till uttryck i det- ta betänkande. Kommittén vill, i anslut- ning till överbefälhavarens i februari 1953 avgivna yttrande rörande den mi- litära personalvårdens centrala organi- sation, och vad som där nämnts röran- de utvidgning av det inom försvarssta- ben befintliga organet för upplysnings- verksamhet. framhålla nödvändigheten av att en sådan utvidgning snarast kommer till stånd. Av stor vikt är att därvid även särskild personal tillföres försvarsstaben för planläggning och för- beredelse av de uppgifter inom ramen för det psykologiska försvaret, som bö- ra handhas av militära organ.

15. Beredskapsorganisation i fred

Ett krig kan komma plötsligt. Vi kun- na inte vara säkra på att få varsel i så god tid att vi då hinna genomföra nöd- vändiga försvarsförberedelser. Det psy- kologiska försvaret måste därför, lik- som övrig försvarsverksamhet, förbere- das i fred så att det snabbt kan sättas i funktion; även på detta område krävs kuppberedskap. Endast ett i fred förbe- rett försvar ger oss möjlighet att värja oss med all vår kraft och därmed också utsikt att avskräcka en tänkbar angri- pare. Redan under fred måste den and- liga fronten vara så beredd att omvärl- den övertygas om att vi vilja försvara oss och, trots vår bristande krigsvana, ha andlig kraft att göra det.

Eftersom det psykologiska försvaret till väsentlig del bör handhas av icke statliga organisationer och företag, som äro verksamma redan i fred, så måste det vara en uppgift för dessa att vid si- dan av fredsverksamheten tillgodose de beredskapsbehov, som falla inom deras områden. På olika statliga verk ankom- mer det likaledes att vidta förberedan— de åtgärder för det psykologiska för- svaret. Det ligger i sakens natur att des- sa enskilda och allmänna organ, som främst äro inriktade på att tillgodose fredsbehov, behöva stöd av ett statligt planeringsorgan, helt inriktat på krigets krav, om de med framgång skola kunna sörja för de psykologiska beredskaps- åtgärder som måste ankomma på dem. Upplysningscentralens egen uppgift att i krig leda och samordna all psyko- logisk försvarsansträngning och att med

egen verksamhet bidra till densamma -— måste också med omsorg förberedas under fred.

För att upplysningscentralen vid krig eller krigsfara snabbt skall kunna verka med full effekt, måste i fred organisa- tions— och mobiliseringsplaner uppgö- ras, personal uttas och utbildas samt lokal-, utrustnings- och förbindelsebe- hov tillgodoses. Vidare måste i fred en fortlöpande planläggning av krigsverk- samheten utföras samt material samlas och bearbetas till underlag både för planläggningen och för krigsverksamhe- ten. För att nyhetstjänsten, upplysning- en och propagandan skola kunna bedri- vas i krig, måste redan i fred pressens, radions och filmens tekniska och per— sonella beredskap säkerställas.

För att lösa dessa omfattande uppgif- ter är det enligt kommitténs mening nödvändigt att inrätta ett i fred verk- samt organ för psykologisk försvarsbe- redskap. Detta organ bör samtidigt kun- na utgöra den kärna kring vilken i ett skärpt läge och vid krig statens upplys— ningscentral byggs upp. Härigenom un— derlättas väsentligt igångsättandet av verksamheten i krig och motverkas de vådor, som större organisatoriska för— ändringar i samband med ett krigsut- brott otvivelaktigt skulle medföra. Det må i detta sammanhang åter understry- kas den utomordentliga vikten av att under den för folkets motståndsanda särskilt påfrestande tiden kring ett krigsutbrott ha ett arbetsdugligt organ för det psykologiska försvaret.

Organisatoriska förberedelser

Fre'dsorganet bör uppgöra detaljerade organisationsplaner för upplysnings- centralen och för de regionala organen samt fortlöpande överarbeta dessa. Li— kaså måste mobiliseringsplaner utarbe- tas och fortlöpande förnyas. Därvid är det nödvändigt att sörja för också så— dana nödlösningar att verksamheten kan komma i gång även om viktiga de- lar av organisationen skulle slås ut. He— la planläggningen måste vara elastisk så att den medger även partiell mobilise- ring av olika grader alltefter växlande behov.

En oundgänglig förutsättning för att upplysningscentralen snabbt skall kun— na sättas upp och få full effekt är att kvalificerad, för uppgiften utbildad per- sonal står till förfogande. Det är där- för nödvändigt att i fred utvälja och för de olika arbetsuppgifterna utbilda per- sonal både för upplysningscentralens huvuddel och för den regionala organi- sationen.

Personal-val och placering böra ske i samråd med respektive chefer inom krigsorganisationen. Det är därför nöd- vändigt att i första hand utse chef och souschef för UC och därefter i samråd med dessa först avdelningschefer och sedan sektionschefer. Personal, som pla- ceras i krigsorganisationen, måste fri- tas från annan tjänstgöringsskyldighet under krigstid. Värnpliktiga måste där- vid antingen tas i anspråk för det psy— kologiska försvaret med stöd av värn- pliktslagen eller befrias från värnplikts- tjänsten och civilanställas. Frigörande av personal från civilförsvarsplikt kan även bli påkallad.

Särskild utbildning för krigsuppgif— terna måste ges, främst åt personal med kvalificerat arbete. Skriftlig undervis- ning, eventuellt under medverkan av Försvarets Brevskola, kan lämnas om organisation, instruktioner och allmän-

na riktlinjer. Den skriftliga undervis— ningen kan kompletteras vid kurser och genom föredrag. Krigsspel äro ett nöd— vändigt inslag i såväl utbildningen som planläggningen. Härvid ifrågakomma både särskilda psykologiska krigsspel och moment rörande psykologisk krig- föring i allmänna krigsspel. Krigsplace— rade högre chefer böra dessutom bere— das möjlighet till studier vid Försvars- högskolan. För kvalificerad personal kan utbildningen delvis ske genom medverkan vid planläggning av verk- samheten samt vid insamling och bear- betning av material. För att underlätta utbildningen hör bland annat en hand- bok i psykologisk krigföring utarbetas och hållas aktuell.

Upprättandet och dcn fortlöpande överarbetningen av organisations- och mobiliseringsplaner samt uttagningen och utbildningen av personal kräva tillgång till kvalificerad personal redan under fredstid.

Tekniska förberedelser

För att upplysningscentralen vid krig eller krigsfara skall kunna fungera utan dröjsmål måste ändamålsenliga lo- kaler med erforderlig utrustning ome- delbart stå till buds. Planläggningen härav måste omfatta olika alternativ till UC:s förläggning i anslutning till stats- ledningens. Förutom vanlig kontorsut- rustning behöver centralen särskild ut- rustning, till exempel specialmottagare för radioavlyssning och ljudupptag- ningsapparater. En del av de appa- rater som erfordras äro sällsynta in- om landet och svåra att snabbt erhålla utifrån. Det är därför nödvändigt att i fred planlägga utrustningens anskaff- ning i detalj; i en del fall kan inköp i fred och lagring komma ifråga.

Det psykologiska försvaret ställer stora krav på olika slags teleförbindel- ser. Detta gäller såväl för upplysnings-

centralen och dess regionala organ som för både svensk och utländsk press och rundradio. Detta behov av telefon- och fjärrskriftförbindelser, samt av radio- förbindelser i reserv, måste fastställas så att det kan tillgodoses genom främst telegrafstyrelsens försorg. Man måste gå ut ifrån att vid krig telekommunikatio- nerna ej kunna tillfredsställa alla krav som ställas på dem. För att det psyko— logiska försvaret inte skall lamslås mås- te det ges viss prioritet vid sidan av andra försvarsverksamheter ifråga om telekommunikationernas utnyttjande. Fredsorganet måste bevaka att bestäm- melser härom utfärdas samt kontrollera att erforderliga installationer förbere- das oeh genomföras och att behövlig apparatur anskaffas; långvariga leve- ranstider kunna här påkalla ett skynd- samt handlande.

Icke heller dessa arbetsuppgifter kun- na lösas en gång för alla utan de måste fortlöpande bearbetas. Härtill kräves även kvalificerad personal i fred. Den omständigheten, att arbetsuppgifterna till stor del endast kunna lösas i sam- verkan med andra organ, bidrar till att göra dem tidskrävande.

Planläggning av den psykologiska försvarsverksamheten i krig

För att i krig den psykologiska för- svarsverksamheten skall kunna bedri- vas effektivt från första stund är det även nödvändigt att i fred dra upp riktlinjer för verksamheten och att där- vid klargöra fördelningen av arbetsupp- gifterna mellan upplysningscentralen och andra statliga och enskilda organ samt förbereda samarbetet mellan des- sa. Detta är också nödvändigt för att vinna klarhet om behovet av personal och utrustning.

Under fred måste anvisningar utarbe- tas och fastställas om vad som av så- kerhetsskäl ej bör publiceras under

krig. Förberedelserna härav ankomma på fredsorganet i samverkan dels med olika statliga myndigheter, främst öv- riga försvarsverksamheters lednings- organ, dels med publicitetsorganen och deras intresseorganisationer.

Under fred måste krigstidens upplys- ningstjänst till svensk allmänhet förbe- redas. Denna upplysning måste med full kraft kunna igångsättas omedelbart vid ett krigsutbrott i syfte att stärka och framkalla vilja till motstånd i alla lägen. Härför kräves att de metoder och me- del, som skola användas, äro klarlagda på förhand och att det sakliga innehåll, som upplysningen bör erhålla, blivit fö- remål för övervägande. Särskild vikt bör läggas på att verksamheten blir ny- anserad och mångskiftande och att den är anpassad efter rådande lägen och uppfattningar. För att nå detta erford- ras en fortlöpande bearbetning under fred av hela detta problemkomplex, i syfte att draga upp huvudlinjer för verksamheten.

På samma sätt skulle det möta avse- värda svårigheter att efter ett angrepp mot Sverige improvisera upplysnings- verksamheten till utländsk opinion. Även på detta område kräves förbere- delse i fred i olika hänseenden. Fram- för allt gäller det att finna de huvudlin— jer efter vilka verksamheten skall be- drivas till olika nationer och att utröna vilka media som kunna stå till buds och som kunna utnyttjas med bästa effekt.

Särskilt ingående förberedelse kräver informations- och upplysningsverksam- heten dagarna närmast före och efter ett krigsutbrott, då arbetsuppgifterna hopa sig för det psykologiska försvaret och då opinionen är uppjagad och över- känslig. Även dessa förberedelser måste vara föremål för en fortlöpande bear- betning i fred under kontakt med stats- ledningen, de övriga försvarsverksam- heterna samt pressen och Radiotjänst.

All denna förberedande verksamhet kräver ingående kunskap och skolat omdöme samt en oavlåtlig arbetsinsats.

Fortlöpande samling och bearbetning av material

Både för planläggningen i fred och för själva den psykologiska försvars- verksamheten vid krig eller krigsfara är det nödvändigt att ha tillgång till sär- skilt bearbetat materiel rörande olika förhållanden, som bland annat kan ge en bild av den svenska opinionen i vis- sa för försvaret viktiga hänseenden och möjliggöra en analys av främmande propaganda.

En kartläggning av den allmänna opi- nionen i Sverige och dess förändringar är erforderlig som underlag för utform— ningen av upplysande propaganda till vårt eget folk i ett skärpt läge och vid krig. Det är nödvändigt att känna svens- kars motståndsvilja, tilltro till respek- tive misstro mot statsledning och för- svar, åsikter om krigsriskerna och om utsikterna att få främmande bistånd, utrikespolitiska sympatier och antipa- tier samt graden av lyhördhet för främmande propaganda. Av stor vikt är att kunna följa förändringarna i opi- nionen. Med hänsyn härtill och till be- hovet av att få olika frågeställningar be- lysta böra oponionsundersökningar ut- föras förslagsvis två gånger årligen. Det kan i fred även bli anledning att utföra ryktesanalyser. Sådana kunna ge vär- defulla besked om folkstämningen och dess föränderlighet. —— Undersökningar och analyser i fred innebära även lämp— lig övning för verksamheten under krig.

En fortlöpande analys av främmande propaganda erfordras både för plan- läggning under fred av motåtgärder och som underlag för verksamheten i krig. Propagandaanalys kan också bidra till bedömning av det propagerande landets utrikespolitiska och militära planer.

Som underlag både för propaganda- analysen, för planläggningen av hela den psykologiska försvarsverksamheten och för dess genomförande i krig är det nödvändigt att i fred skaffa tillgång till informationsmaterial rörande såväl svenska som utländska förhållanden.

För en viktig sida av materialsam- lingen, nämligen rundradioavlyssning, har redogjorts i kapitel 13.

Även om insamlingen av informa- tionsmaterial av intresse för det psyko- logiska försvaret till stor del kommer att utföras av andra statsorgan måste den fortlöpande bearbetningen verkstäl- las i dct särskilda organet för psykolo- gisk försvarsberedskap. Bearbetningen av inhemskt och utländskt material i förening med studium av bakgrunden för opinionsutveckling och främmande propaganda kräver redan i fred tillgång till kvalificerad personal.

En självklar uppgift för ett fredsorgan är att följa utvecklingen inom den psy- kologiska krigföringen. Härigenom kan man få uppslag till förbättring av den egna verksamheten och vidare erhålla viss kunskap om de medel och metoder som en eventuell fiende kan väntas an- vända. Åtskillig verksamhet är av in- tresse i detta hänseende; för närvaran- de främst den intensiva propaganda- kampanjen mellan Öst och Väst, men också den omfattande forskningen inom hithörande områden.

Den materialsamling, varom redan ta- lats, ger viss hjälp för studiet av ut- vecklingen. Det gäller vidare bland an- nat att anskaffa facklitteratur och forsk- ningsrapporter samt företa studieresor och odla personliga kontakter.

Åtgärder för pressens, radions och filmens beredskap

En av de viktigaste uppgifterna ifråga om psykologisk försvarsberedskap är att sörja för att massmedia, och bland

dem främst pressen och rundradion, vid ett krigsutbrott och därefter kunna full- följa sina uppgifter för radions del till och med i ökad omfattning. Åtgär- derna för en sådan beredskap måste vid- tas dels av företagen själva och deras in- tresseorganisationer,. dels av statliga verk såsom telegrafstyrclscn och riks- nämnden för ekonomisk försvarsbered- skap. Ehuru det praktiska genomföran- det ankommer på en rad olika organ, är det psykologiska försvaret en huvud- intressent, vars möjligheter att göra en insats bero av vad de andra göra. Freds— organet för psykologisk försvarsbered— skap måste därför noga följa utveck- lingen på detta område, taga erforder- liga initiativ till utredningar och till åt- gärder för att tillgodose pressens, fil- mens och radions behov i krig av per- sonal, material och förbindelser. Det ligger i sakens natur att härvid stor omsorg måste ägnas de nyhetsförmed- lande organen samt tidningskorrespon- denterna, svenska och utländska.

Det är vidare angeläget ur det psyko- logiska försvarets synpunkt, att det re- dan i fred blir sörjt för att sådana or- gan som Centralkommittén Folk och Försvar samt Svenska institutet, Svensk— internationella pressbyrån och andra liknande i förhållande till utlandet verk- samma organ kunna fullfölja och vidga sin verksamhet i krig under egen ledning och i samarbete med upplys- ningscentralen. Fredsorganet hör till- sammans med dem söka få till stånd de härför erforderliga förberedande åtgär- derna.

Även de här förtecknade beredskaps- åtgärderna kräva fortlöpande omsorg och arbetsinsats i fred.

Upplysningsverksamhet i fred

Det moderna totala krigets påfrest- ningar och alldeles särskilt de som vän- ta ett krigsovant folk vid ett blixtanfall

kunna — om inte folket i förväg beretts på vad som kan inträffa —-— lätt få ödes- diger verkan genom att skapa apati och panik och sprida defaitism. Såsom fram— hållits i kapitel 5 är det för den psyko— logiska beredskapen i Sverige av ytters- ta vikt att var och en, medan ännu fred råder, gör klart för sig vad som kan hända just honom, om kriget kom- mer. Han måste kunna skapa sig en åskådlig bild av det sannolika skeendet vid ett krigsutbrott och tiden därefter. Han måste likaså tänka sig in i de tro- liga följderna för honom om vi förlora kriget.

För att nå därhän behövs upplysning. Upplysning, som bland mycket annat skall sträva att visa vilka försvarsresur- ser vi ha och som skall göra oss immu- na mot fientlig psykologisk krigföring antingen den visar sig i propaganda, ryktesspridning eller falska meddelan- den.

Den upplysning som för närvarande bedrives i hithörande frågor behöver vidgas, intensifieras och samordnas. Kommittén vill, såsom tidigare framhål— lits (s. 109), icke rekommendera att ett fredsorgan för det psykologiska för- svaret under normala fredsförhållanden bedriver egen upplysningsvcrksamhet och ej heller att den dirigerar verksam- het som utövas på andra håll. Freds- organet måste emellertid noggrant följa verksamheten samt medverka till en för den psykologiska försvarsberedskapcn nödvändig upplysning.

Under fred får ej heller försummas den upplysning som riktas till utlandet. I kapitel 9 har framhållits att den verksamhet som bedrives i fred måste utgöra grundvalen för de åtgärder som vidtas i krig (s. 124). Eftersom vi in- te med någon grad av säkerhet kunna räkna med tillräcklig förheredelsetid under sådant beredskapsläge, då upplys- ningscentralen kan antas ha trätt i funk-

tion, blir det också här frågan om och i vad mån ett fredsorgan bör vara verk- samt för att önskvärt upplysningsarbete skall bli utfört.

Nackdelarna av en statlig eller stats— dirigerad verksamhet te sig mindre här än i fråga om upplysning och propa— ganda till det svenska folket. Liksom i fråga om sådan verksamhet bör dock, om också delvis av andra skäl, freds- organet, när det gäller upplysning till utlandet, varken bedriva eller dirigera verksamheten, utan denna bör så långt som möjligt bedrivas av redan existe- rande organ och dessa böra också bibe- hålla full självständighet i arbetet. Det skulle vara olyckligt att i fred söka klav- binda de privata och halvstatliga orga- nen genom direktiv om hur deras verk- samhet skall utföras. Kommittén vill fördenskull förorda att fredsorganet i fråga om upplysningsverksamheten till utlandet får sin uppgift bestämd i prin- cip på motsvarande sätt som i fråga om upplysning till svensk opinion.

Fredsorganets utformning

Det fredsorgan, vilket kommittén har funnit vara erforderligt för att leda den statliga verksamheten för psykologisk försvarsberedskap och för att samarbe- ta med de olika organ som böra vara beredda till psykologisk försvarsinsats, skulle få i stort sett följande, ovan ut- förligare redovisade arbetsuppgifter: att planlägga svensk psykologisk för- svarsverksamhet i krig; att följa utvecklingen på den psykolo- giska krigföringens område och på angränsande fält; att följa svensk opinionsutveekling samt främmande propaganda; att följa svensk upplysningsverksamhet av betydelse för den psykologiska försvarsberedskapen och samverka med organen för denna upplysnings- verksamhet;

att uppgöra och fortlöpande överarbeta organisations- och mobiliseringspla- ner för det psykologiska försvarets civila statliga organ; att utvälja, utbilda och krigsplacera per- sonal; att sörja för att det psykologiska för- svarets lokal-, utrustnings- och för- bindelsebehov vid krig bli tillgodo- sedda; samt att i samarbete med publicitetsorganen och deras sammanslutningar verka för deras personella och tekniska beredskap.

Denna verksamhet är så omfattande och så speciellt inriktad på krigsförhål— landen, att den ej lämpligen kan anför- tros åt en myndighet med rent freds- mässig verksamhet som huvudsaklig uppgift. Icke heller synes det lämpligt att anknyta verksamheten till exempel- vis civilförsvarsstyrelsen, vilken liksom andra organ av likartad natur är inriktad på särskilda, arbetskrävande områden. Det är därför kommitténs mening att ett särskilt organ bör upprättas för att i fred handha den statliga verksamheten för psykologisk försvarsberedskap. Or— ganet, som bör ges begränsad omfatt- ning, bör lyda direkt under Kungl. Maj:t och sortera under inrikesdeparte- mentet. Kommitténs förslag till freds- organ har utformats så, att detta kan utgöra kärnan i den upplysningscentral som bör träda i verksamhet vid en all- varligare skärpning av läget.

Medan starka skäl tala för att upplys- ningscentralen såsom krigsorganisation icke styres kollegialt, har kommittén funnit avgörande skäl tala för att den planerande och förberedande verksam- heten i fred ställes under ledning av en nämnd, vars ledamöter dela ansvaret för verksamheten. Denna kan lämpligen be- nämnas »Beredskapsnämnden för psy- kologiskt försvar».

Beredskapsnämndens sammansättning synes böra ansluta till informationsrå- dets sammansättning i krigsorganisa- tionen, och de personer som ingå i nämnden böra i regel även ingå i rådet. Därigenom vinnes värdefull kontinuitet och uppnås att rådet får ingående kän- nedom om den i fred utförda planlägg- ningen. Det synes dock ej lämpligt att nämnden får ett lika stort antal leda- möter som här föreslagits för rådet. En- ligt kommitténs mening bör i nämnden ingå förutom ordföranden, som i denna egenskap tillika är verkets chef, chefer— na för Tidningarnas Telegrambyrå och Radiotjänst samt av Kungl. Maj:t efter förslag förordnade representanter för utrikesdepartementet, överbefälhavaren, och civilförsvarsstyrelsen samt för Centralkommittén Folk och Försvar, Svenska tidningsutgivareföreningen och Publicistklubben, ävensom en veten- skapsman, närmast sociolog eller social- psykolog. Icke självskrivna ledamöter, utom ordföranden, förordnas för två år. Samtliga ledamöter utom ordföranden böra tillerkännas ett årligt arvode om 1 000 kronor.

Ordförandeskapet i nämnden synes kunna bestridas vid sidan av ordinarie verksamhet. Till ordförande bör utses den person, som är avsedd att vara chef för upplysningscentralen. Ordfö- randen bör förordnas för högst sex år och erhålla ett årligt arvode om för- slagsvis 8000 kronor.

I spetsen för nämndens personal bör stå en kanslichef, som leder det dagliga arbetet och som vid förfall för ordfö- randen tar säte i nämnden och där för ordet. Kanslichefen bör själv handlägga ärenden rörande förberedelser av orga- nisatorisk och administrativ art samt ärenden som beröra nyhetstjänsten och i anslutning härtill även ärenden angå- ende pressens och rundradions bered- skap.

Ordföranden eller kanslichefen böra företräda det psykologiska försvaret i Försvarshögskolans råd samt i Radio- tjänsts rådgivande nämnd. Skäl tala för att ordföranden eller kanslichefen får säte i Centralkommittén Folk och Försvars representantförsamling. Det ligger vidare i sakens natur att ord- föranden vid anledning bör kunna kal- las till sammanträde med militärled- ningen.

Vidare höra i nämndens kansli ingå två tjänstemän i ledande befattning. Den ene bör främst förbereda den upplys- ningsverksamhet, som vid ett skärpt läge och vid krig skall riktas till svenska folket, samt svara för den samling och bearbetning av material, som är nödvän- dig grundval för den psykologiska för- svarsverksamheten. Den andre bör syss— la med planläggning av verksamhet rik- tad till främmande opinion och bör även leda utbildningsverksamheten.

En assistent med juridisk eller stats— vetenskaplig utbildning bör biträda kanslichefen, en assistent med psykolo- gisk utbildning bör biträda de båda öv- riga högre tjänstemännen.

För rutingöromål erfordras en kansli- skriuare, tillika arkivarie och redogöra- re, ett kansltbiträde och två kontorsbi- träden. Under första arbetsåret bör ex- tra arbetskraft, såväl kvalificerad som annan kunna anlitas.

Det arbete som skall utföras av freds— organet torde vara relativt omfattande. Vid sidan av de mångskiftande uppgif- ter, för vilka redogjorts i detta kapitel, måste nämndens personal ofta medver- ka vid krigsövningar inom totalförs'va- ret, deltaga i militära och civila krigs- spel av olika slag samt i skilda avseen- den lämna bidrag till den allmänna försvarsupplysningen. Från nämnden måste åtminstone under överskådlig framtid hämtas den lärare vid Försvars- högskolan som där skall svara för un-

dervisning om det psykologiska försva- ret, vilket arbete kan beräknas taga fle- ra månader i anspråk varje år.

Den här föreslagna organisationen är mycket knappt tillmätt för de omfattan- de och krävande arbetsuppgifterna. Med hänsyn till att det här gäller en för Sve- rige ny verksamhet av vilken vi sakna erfarenhet, har kommittén hellre velat föreslå en för liten ram, som vid behov kan vidgas, än en för stor, som kanske snart finge skäras ned. Befinnes det framdeles att den nu föreslagna organi- sationen inte förslår, så bör kommitténs återhållsamhet inför starten icke få vara ett skäl mot men väl ett skäl för den utbyggnad som erfarenheten visat vara nödvändig. I jämförelse med sin bety— delse för rikets försvar kommer den verksamhet det här gäller under alla förhållanden att dra små kostnader.

Lönesättningen för högre tjänstemän vid beredskapsnämndcn måste bli rela- tivt hög med hänsyn till att det gäller speciella och krävande arbetsuppgifter. Av dessa befattningshavare bör ingen särskild formell kompetens krävas, då det kan visa sig mera önskvärt att för- värva personer med publicistisk och po- litisk erfarenhet än akademiker med särskilda examina. Vill man i konkur- rens med enskilda företag förvärva väl kvalificerade krafter och för längre tid behålla dem, så är det nödvändigt att kunna bjuda goda löneförmåner och trygga anställningsförhållanden. Med hänsyn härtill föreslås att kanslichefen placeras i lönegrad 14, löncplan 2, och de båda övriga högre tjänstemännen i lönegrad 33. För de båda assistenterna, vilka självständigt böra kunna utföra kvalificerat arbete och av vilka exa— mensmeriter måste krävas, föreslås pla- cering i lönegrad 27. För hela persona- len böra extra ordinarie befattningar inrättas.

Skäl tala för att knyta en försvars-

assistent till nämnden. Intill dess erfa— renhet vunnits om arbetsuppgiftens om- fattning, synes en kvalificerad officer böra vid sidan av annan tjänst ställas till nämndens förfogande.

Nämnden kommer även att behöva anlita sakkunniga från andra områden, dels varaktigt, dels för tillfälliga upp— drag. När så lämpligen kan ske, böra vid upplysningscentralen krigsplacera- de personer anlitas för sådana uppdrag. I avvaktan på närmare erfarenheter kan medelsbehovet härför uppskattas till 20 000 kronor per år.

Som chefer för länsavdelningarna krigsplacerade personer böra medverka vid dessas organisatoriska förberedan- de och vid planläggning av verksamhe- ten inom sina län. Med hänsyn härtill bör sådan person erhålla ett mindre år- ligt arvode, förslagsvis 750 kronor.

Utöver medel till vanliga expenser, som kunna uppskattas till 8 000 kronor per år, behöver nämnden medel till kurser och krigsspel samt till opinions- undersökningar och annan insamling av material, vilket behov kan uppskattas till 110000 kronor per år. För nämn— dens första verksamhetsår, då endast en opinionsundersökning torde medhinnas, kan detta medelsbehov tillfälligt in- skränkas till 70 000 kronor. Å andra si- dan synes för anlitande av extra arbets- kraft un-der första året böra upptagas ett särskilt anslag om 25 000 kronor.

Till det övliga anslaget till reseersätt- ningar, som för nämndens del beräknas till 5000 kronor. bör läggas ett belopp för utrikesresor enligt Kungl. Maj:ts be- slut om förslagsvis 10000 kronor. För den svenska psykologiska försvarsbe- redskapen äro utländska erfarenheter av grundläggande betydelse. Då dessa erfarenheter i många hänseenden icke kunna erhållas på annat sätt, är det angeläget att nämndens tjänstemän beredas tillfälle till studier utomlands

på sina respektive områden. Utan den kontakt, som därvid vinnes, skulle den svenska organisationen kunna gå miste om för dess planläggnings- och utbild- ningsverksamhet väsentliga impulser.

För inköp av möbler, kontorsmaski- ner och andra inventarier samt för gran-dande av en boksamling erfordras ett engångsanslag beräknat till 30000 kronor.

Till de här redovisade kostnaderna för beredskapsnämndens verksamhet komma redan i fred även kostnader för olika anordningar för det psykologiska

försvarets tekniska beredskap liksom också kostnader för viss materielan- skaffning och lagerhållning. Storleken av dessa kostnader kan ej överblickas i förväg. Den kommer dessutom att skifta från år till år. Till stor del måste de bestridas med engångsanslag efter sär- skild framställning från beredskaps- nämnden eller från annan myndighet. Redan nu bör det emellertid fram- hållas, att en psykologisk försvarsorga- nisation icke blir handlingsduglig om icke också det tekniska underlaget för verksamheten i krig tryggas.

Kostnadsheräkning för beredskapsnämnden

Avlöningar:

Avlöningar till icke—ordinarie personal ..............

Arvoden och särskilda ersättningar:

Arvoden åt nämndens ledamöter .................. Arvoden åt sakkunniga ..............................

Omkostnader:

Reseersättningar ..............................................

Expenser Övriga utgifter: Kurser, krigsspel, materialsamling ...............

Härtill kommer på anslag till länsstyrelserna:

Arvoden åt länsavdelningarnas chefer .............

För nämndens första verksamhetsår tillkommer:

Avlöningar till extra personal ..................... Inköp av inventarier och litteratur ...............

avgår:

för psykologiskt försvar

......................... 148 392:

......... 18 000:— ......... 20 000: —— 38 000:

Summa kronor 186 392:

......... 15 000:—

......... 110 000: —— 133 000:

Summa kronor 319 392:

........ 18 750: -_ 18 750:

Tillhopa 338 142:

25 000:— 30 000: — 55 000:

Från anslaget till kurser, krigsspel och material-

samling

40 000: _ 40 000:

Summa tillkommer kronor 15 000:

16. Sammanfattning

Kommittén har haft till uppdrag att verkställa utredning angående de åtgär- der, som kunna erfordras för att trygga en god psykologisk beredskap. Erfaren- heter från tvenne världskrig ha visat den vikt och betydelse krigförande mak- ter numera tillmäta de metoder för and- lig påverkan, som bruka innefattas un- der benämningen psykologisk krigfö- ring. Under den utrikespolitiska spän- ning, som kännetecknat tiden efter det andra världskrigets slut, ha åtgärderna för psykologisk påverkan erhållit allt större omfattning (s. 40 ff).

Det kan förväntas att psykologiska stridsmedel komma att utnyttjas i stor omfattning i ett framtida krig, därest ett sådant skulle utbryta. Vi ha att räk- na med att också Sverige kan bli utsatt för intensiv psykologisk bekämpning, om det skulle bli föremål för väpnat angrepp. Den psykologiska krigföringen har sålunda blivit en viktig faktor jäm- te alla övriga psykiska påfrestningar, som under ett modernt totalt krig på— verka befolkningens vilja och förmåga att hålla ut.

Kommitténs arbete har väsentligen inskränkts till att avse förhållanden un— der krig, vari riket är indraget. Med vissa undantag har kommittén emeller- tid icke behandlat de särskilda frågor, som därvid uppstå för krigsmaktens del.

Den centrala uppgiften har varit att söka klarlägga vilka åtgärder, som kun- na bli nödvändiga för att bevara och stärka befolkningens motståndsanda un- der ett krig. I anslutning till denna upp-

gift har utredningen ägnat särskild upp- märksamhet åt nyhetstjänsten liksom åt den allmänna av krigsförhållanden be- tingade informations— och upplysnings— verksamheten till den svenska all- mänheten. I enlighet med direkti- ven har kommittén även behandlat frå- gan om åtgärder för tryggande av erfor- derlig återhållsamhet vid publicering under krig. Slutligen har utredningen omfattat frågan om upplysnings- och propagandaverksamhet under krig till utländsk opinion.

Kommittén söker 1 kap. 5 beskriva vad motståndsanda är och vad det är, som inverkar på den (s. 53 ff). De för- hållanden, som under fred torde ha sär- skild betydelse för formande av andan vid ett krigsutbrott, belysas liksom de omständigheter, vilka kunna väntas ha särskild inverkan under krig. Kommit- tén understryker att förberedelse un- der fred för att trygga motståndsandan är ett elementärt försvarsbehov. Härtill kommer att uppbyggande under fred av en härdig motståndsanda har fredsbeva- rande betydelse likaväl som upprättan- de av en stark krigsmakt. För att lät- tare kunna bedöma vilka åtgärder som behöva vidtagas i fred har kommittén låtit utföra en opinionsundersökning. Resultaten redovisas i bilaga A (5. 205) .

En grundläggande faktor för mot- ståndsviljan är solidariteten med sam- hället. Det är angeläget att medborgarna äro medvetna om värdet av de för de- ras trivsel och trygghet grundläggande faktorerna. Gemenskapskänsla och upp-

slutning kring gemensamma ideal och intressen måste finnas och komma till uttryck redan under fred. Saklig upp- lysning kan motverka propaganda som syftar till att spränga den medborger- liga gemenskapen.

För tilltron till statsledningen ha myndigheternas förhållanden till all- mänheten en väsentlig betydelse. Det mottagande, som den statliga informa- tions- och upplysningsverksamheten får i en krissituation, blir i hög grad bero- ende av det förtroende, som tidigare har kommit myndigheterna till del från pressens och allmänhetens sida.

För att befrämja tilltro till egna re- surser är det angeläget att medborgarna få en klar och riktig bild av det sven- ska försvaret och dess möjligheter att avvärja ett angrepp. Ett vanskligt pro- blem är frågan om motåtgärder mot främmande propaganda som redan i fred direkt eller indirekt syftar till att försvaga viljan till motstånd i händelse av ett angrepp. Det ringa intresset för utrikespolitiska förhållanden bör upp- märksammas och motåtgärder övervä- gas. Det är av vikt att under fred för- bereda människorna på krigets påfrest- ningar. Upplysning bör ges, som svarar på frågorna: hur kan ett krig komma att te sig och vad är det som kan hän- da just mig, vad har jag för skyldighe— ter och rättigheter och vad skall jag göra i de olika situationer som jag råkar in i? Det är vidare av vikt att den psy- kiska hälsovården i fred främjas med all kraft (s. 63).

Åtgärder för immunisering mot fient— lig propaganda och mot annan form av psykologisk krigföring behandlas (s. 63). Vid planläggning av utrymningar och andra skyddsåtgärder samt av se-

cialvården måste hänsyn tas till psyko- logiska faktorer av betydelse för mot- ståndsandan.

Vid ett krigs början kunna kraftiga åtgärder behövas för att stärka mot- ståndsviljan. En klar upplysning bör ges, bland annat om vårt krigsmål, om vad vi ha att försvara och om vad ett nederlag skulle medföra. Upplysningen får icke förtiga de motgångar och svå- righeter, som kunna bli vår lott. Man bör särskilt lägga sig vinn om att be- tona samhörigheten.

Förtroendet för den politiska och mi- litära ledningen under krig är av störs- ta vikt. Enligt kommitténs mening är det av avgörande betydelse att statsmakter— na, så långt säkerhetsskäl medgiva, för befolkningen framlägga alla väsentliga fakta. Det som säges, skall vara sant. Viktigt är icke endast vad som sägs och att det sägs, viktigt är även hur det sägs.

Upplysning, som ger den enskilde svar på frågan om vad han kan råka ut för och vad han har att göra i olika situationer, måste vid ett krigsutbrott fullföljas och utökas. Nyhetstjänsten måste tryggas. Särskilt viktigt är att den fungerar tillfredsställande dagarna kring ett krigsutbrott.

Även det psykologiska försvaret har viktiga uppgifter för att minska den psykiska verkan av umbäranden och påfrestningar. Rådgivning om konsum- tionsanpassning och om de bästa sätten att minska andra svårigheter, till exem- pel med uppvärmning och belysning är värdefull.

Det kan ej nog understrykas, att de personal- och socialvårdande uppgif- terna i vidaste mening få en väsentlig betydelse under krig. Ur det psykolo-

Åtskilliga svenska organ sprida utomlands upplysning om vårt land. Största utgivare av sådan informationslitteratur är Svenska institutet, som också är rikast företrätt i det här visade urvalet. Av upplysningstryck från andra organ visas här exempel från Export- föreningen, Kooperativa förbundet och Civiiförsvarsstyrelsen.

SCHWEDISCHE DlCl-ITER UNSERER ZEIT

zzxxxzlezxzz & Ibn-M-

W _ Gnu Bnau

about Tho SwedishICivilåTäofonco

SWEDEN

1952/53

ej tjäna pa andra

HISTORIA , ”Ställt. DE SUECIA

INSTITUTO svlco [STOCDLIO , " ' ”Hare,-: ; [ Coupératita 3_.;_

n IJ” s 1 N 1: sg W l Y H SWE ') E N' . 77): General Export Åminne” o/Su'edt i; .uyon rer-vice in mall"! romani 'un'. Juli! mdc wid: Sweden

'if/mv

Jverige-Nylt gg.

mwsmouswmm— AMWMYINSWIDBEANDWGUSK

Ane

FC 3.000 man på parad Fo'r kung Haakon ' vid hyUnlngsfärd genom Stockholm

GW m III—lll lou WMI-M "alla! II nm "_. i... pl li,—ua... ln :: _... ii.—mna. ':; nl Cim-

I

I—umul—n—n—ltm . ao HM Am NnYai N.N.Y.

h:- iu lill-lkp".— i i.!uhh .D.C.. m' _ tundn ' M då," _" "hackas-of it. än han Non . l:a-Cl- Nit! ”_l-. mln

251155! "1? _,

I!

J.. |. - nu! ut :I- Snulh-hricu Nm , Slo—. nu." i. u &! |: :i- d-u : fi.-Izu” I' . r :i... e & utuu. . t. . n

HARCB 2 1953

' ' . - . ormar” .. ... _ . ..... .. _. mt lOYHAlAI

4. t..—z. .. nu. »em mu. ' vin-m=»- "_ uJ-bliumlvmhwn ' ”"H"-W'f'l winning-pau”...

_|... _ mm.—'.. .. Inn

ISI! I Haiti-vik 61. 't _52 m.

_Sviar eiga eiiiltverja beztu '.'—Hornstuflugvét heims. _. __

mew—un—uh—uhm

turistande etui eltnuytama "””

Swedens Defeiwe tu 'Cost

tt determinant tidltidtl Ejétttlu men man...» »"... .....

... nät:—__... Ejercicios pata %20000m roservistas por Nios .

t 25 tabu schwedische Luthwaito

wmemmuV-N mm;.unmw W.. Morian. ==; tunna.—mm.,...» m .. ,.../.”; &:WMW—w "***—"Mm wa—t-mv_..""n2

>”. .. .. ..._.. .. m.. .. ..”"; "":: %ulx—Z' . ' ** Mm '" manne-533521 rf.-arm

&%%m—u ...-l . ...—_uM—uäru Nv- an'ark.h5 51

muglmmuwnu måfå-...att walCthg Of the mats_mnewm ' s...... ..... a...... ' milituiru en Suécia ;; temana mm mhtaunit mkt.-oi ut iwm1-uprzu Wonk.

Hmm . (un-f lh bmo-u- tn— ,. ""— m—MA vit—' unmämahm _m .

giska försvarets speciella synpunkter gäller det att ge den enskilde en känsla av att han ej står ensam.

En huvuduppgift för det psykologis- ka försvaret är att motverka fientlig psykologisk krigföring, liksom propa- ganda inhemska sympatisörer, medlöpare och defaitister. Det är tvek- samt om vi böra tillgripa metoden att med störningssändare försvåra avlyss- ning av fientliga rundradiosändningar. Då behovet av att hindra vissa radio- sändningar kan tänkas bli stort, är det skäl att vidta tekniska förberedelser för störningssändningar (se sid. 66). Det är vidare klart att ej ens under krig förbud att lyssna till utländska utsändningar bör införas.

En viktig åtgärd efter ett utbrott är att fortsätta att >>vacci- befolkningen, så att den så långt som möjligt blir immun mot fient- lig propaganda. En god nyhetstjänst och tydliga deklarationer från myndigheter- na om läget göra det svårt för fientlig propaganda att vinna tilltro och effekt.

Rykten under krig verka ofta ned- brytande på motståndsandan. Det är av vikt att så långt som möjligt hindra uppkomst och spridning av farliga ryk- ten samt att motverka deras skadliga inflytande. Man får räkna med såväl spontant uppkomna, som av motstån- daren avsiktligt utplanterade rykten. En fullgod nyhetstjänst, som snabbt och korrekt meddelar allt av intresse, som rimligen kan publiceras, är det främsta försvarsmedlet.

En fiende utsänder ofta falska medde- landen i syfte att orsaka kaos. Vid si- dan av hindrande åtgärder och uppma- ningar till folk att vara på sin vakt kan

från

krigs-

nera»

man i vissa fall lämna förhandsbesked, som förutse möjligheten av falska order och uppgifter och som neutralisera de- ras verkan. En god och snabb nyhets- tjänst är också ett värdefullt hjälpmedel —— liksom även klara, snabba och säkra ordervägar.

Det är av vital betydelse att medbor- garna under krig få snabba, fylliga och sanningsenliga nyheter både om själva krigshändelserna och om politiska och ekonomiska förändringar. Det är även av vital betydelse, att den offentliga de- batten under krig får fullföljas utan and- ra hinder än dem, som betingas av oundgängliga sekretesskrav.

Pressen och radion komma under ett krig att ha en fundamental betydelse för vidmakthållandet av befolkningens mot- ståndsanda. Det är överhuvudtaget av vikt, att friheten att informera, kom- mentera och kritisera alltjämt är en rea- litet och att detta står klart för alla. Redan i fred måste en rad åtgärder fö- retas eller förberedas för att säkerställa nyhetsförbindelserna, för att trygga tid— ningarnas råvarutillgång, tekniska pro— duktion och distribution samt för att möjliggöra den journalistiska persona- lens arbete i fortsatt kontakt med ny- hets- och informationskällor.

För nyhetstjänsten är det av vikt att teleförbindelserna hållas vid makt. Det blir nödvändigt för Tidningarnas Tele- grambyrå att för huvuddelen av utlands- materialet övergå till annat mottag- ningssätt än det normala. För upprätt- hållande av de inre teleförbindelserna för nyhetsförmedling krävas särskilda åtgärder. TT:s teleprinternät måste hål- las i funktion med all kraft. Förbere- delser i fred krävas härför liksom för

Svensk-Amerikanska Nyhetsbyrån och Svensk-Internationella Pressbyrån nå med sin te.-ct- och bildtjänst tidningar och tidskrifter över hela världen. Härinvid prov på en ny— hetsbulletin från den förra och på publicitet om vårt försvar, vartill den senare lämnat underlag. Upptill dessutom ett prov på den koncentrerade flygposttidningen »Sverige-

Nytt».

den omläggning av förbindelserna, som kan bli nödvändig om riksstyrelsen by- ter uppehållsort. Reservmöjligheter måste ordnas för den händelse trådför- hindelserna skulle avbrytas. Åtgärder höra vidtas för att TT under krig skall ha tillgång till Hell-sändare med erforderlig räckvidd. Likaså hör till- gången till ett antal Hell-mottagare för placering på olika orter i landet säker- ställas.

Angeläget är att säkerställa utgivan- det av en tidning även sedan dess offi- cin' skadats eller förstörts. överenskom- melser om reservtryckplatser böra i fred träffas mellan tidningsföretagen. Det krävs ett rörligt system, som medger att tillgängliga reserver utnyttjas av de företag som bäst behöva dem. Även för vecko- och fackpressen böra nödlös- ningar planeras.

Det är önskvärt att tidningarna i be— redskapssyfte öka sina lager av tid- ningspapper så att de motsvara åtmins- tone tre till fyra veckors förbrukning. Härutöver höra ett mindre antal depå- lager läggas upp i olika delar av lan- det. Lagerökning är önskvärd även be- träffande grafisk materiel och andra importvaror.

Omläggningar och förenklingar av tidningsdistributionen torde bli nöd- vändiga. En förberedande planläggning av berörda organisationer och myndig- heter bör kunna undanröja en del av svårigheterna.

Dagstidningarna måste vid mobilise- ring ha tillgång till en för verksamhe- ten erforderlig arbetskraft. Åtgärder ha vidtagits för att möjliggöra erforderliga uppskov för tidningsföretagens perso- nal.

Det är angeläget att radions nyhets- utsändningar under krig behålla sin nu- varande karaktär. Antalet nyhetssänd- ningar bör ökas för tiden kring ett krigsutbrott. Snabba förbindelser mel-

lan TT och Radiotjänst måste säker- ställas för olika förläggningsalternativ. De av Radiotjänsts egen personal redi- gerade programpunkterna av nyhetska- raktär få under krig ökad betydelse. Det är lika angeläget att bevara radions möjligheter att framställa nyhetsmässiga program som att bevara tidningarnas möjligheter till nyhetsanskaffning. I vissa lägen kan det bli önskvärt att ord- na en lokal nyhetstjänst genom rund- radion.

Hur omsorgsfulla tekniska förberedel— ser som än vidtas, så måste man än- dock räkna med betydande hinder för nyhetsförmedlingen och det redaktio- nella arbetet. Svårigheter uppstå bland annat om riksledningen förflyttas från huvudstaden och sprides ut över ett om- råde med hemliga uppehållsorter. Sär- skilda åtgärder för att vidmakthålla kontakten mellan slatsmyndighelerna och publicitetsorganen bli nödvändiga. Ett centralt kontaktorgan på öppen ort ingående i det psykologiska försvarets ledning bör skapas. Anordningar måste finnas för att hysa och förpläga svenska och utländska publicitetsreprescntanter, liksom för att snabbt vidarebefordra de- ras meddelanden. Särskilda anordning- ar behövas för att i alla lägen vidmakt- hålla en nära och snabb kontakt mellan statsledningen samt Tidningarnas Tele- grambyrå och Radiotjänst.

För det psykologiska försvaret blir det en viktig uppgift att vara positivt verksamt för att under krigstid förmå myndigheterna att utlämna allt det ny- hetsmateriel som med hänsyn till krigs- förhållandena kan utlämnas. För den aktiva nyhetstjänsten från myndigheter- na bör det psykologiska försvarets led- ning tjäna som en förmedlande central.

En del av de beredskapsåtgärder, som äro påkallade, kunna och höra utföras av publicitetsföretagen själva. Sedan vå- ren 1952 är Pressens beredskapskom-

mitté verksam som ett rådgivande och utredande organ åt tidningarna samt så- som kontaktorgan till vederbörliga myn- digheter.

Undcr krig måste skärpt återhållsam- het iakttas rörande uppgifter som kunna bli till hjälp för fienden. Det är ange— läget att utforma en ordning som gör det möjligt för publicitetsorganen att under krig iaktta erforderlig återhåll- samhet utan att fri nyhetsförmedling och opinionsbildning onödigt hindras. Kommittén redogör för erfarenheter av frivillig rådfrågning under andra världskriget i Storbritannien och För- enta staterna liksom för rådgivnings- verksamheten under samma tid i Schweiz och Sverige (5. 91 ff). Kommit- tén rekommenderar att under krig ett på fritt samarbete baserat system för åter- hållsamhet vid publicering skall tilläm- pas. Den närmare utformningen av det— ta samarbete bör äga rum i fred i intimt samråd mellan berörda parter. I sina huvuddrag måste ordningen innebära att från en central myndighet anvis- ningar utfärdas till ledning för vad som ej bör publiceras. Denna myndighet bör vidare stå till tjänst med rådgivning åt de publicitetsorgan, som önska inhämta råd i en viss fråga. Det måste finnas möjlighet till rådfrågning i olika delar av riket. Personal till den rådgivande verksamheten måste i erforderlig ut- sträckning rekryteras från pressen. Den rådgivande verksamheten skall bedrivas både under hänsynstagande till säker- hetsintressen och med beaktande av all- mänhetens intresse av information.

För rundradions del förordar kom- mittén en anordning som i huvudsak överensstämmer med vad som under andra världskriget gällde för BBC. Se härom s. 98.

I fråga om filmen bör samarbete äga rum mellan rådgivningsorganet, statens

biografbyrå samt högkvarterets press- avdelning.

Kommittén framhåller att den nutida krigföringens totala karaktär medför att allt flera områden av samhällslivet blivit av intresse för en krigförandes underrättelsetjänst. Kommittén redogör för föreskrifter och anvisningar angåen- de publiceringsförbud m. m. under and- ra världskriget i Storbritannien, Fören- ta staterna och Sverige (5. 99) . Därefter redogöres för nu gällande svenska be- stämmelser, vilka syfta till att förhindra offentliggörande av förhållanden, som kunna gagna fienden. Kommittén anser att en allmän översyn av hithörande be- stämmelser är påkallad och att den sy- nes böra komma till stånd utan dröjs— mål.

Utöver författningsbestämmelser blir det dock alltid nödvändigt med särskil- da anvisningar för publicitetsorganen. Anvisningarnas uppgift är icke enbart den negativa att inskränka publiciteten utan också den positiva att genom klara avgränsningar undanröja tvivelsmål och därigenom ge rum för största möjliga publicitet. Dessa anvisningar böra förbe- redas under fred för att kunna träda i omedelbar tillämpning vid ett krigsut- brott. De måste fortlöpande överses. An- visningarna böra utarbetas i samråd mellan företrädare för det psykologiska försvaret och andra vederbörande myn- digheter samt representanter för nyhets- byråer, press, film och radio. En grund- förutsättning bör vara att de i anvis- ningarna redovisade kraven på återhåll- samhet endast skola avse fakta.

Vid .sidan av nyhetstjänsten måste även uppmärksammas den upplysnings- verksamhet, som icke avser att förmed- la ett direkt nyhetsstoff.

En kort översikt över statliga och en- skilda upplysningsorgan av särskild be- tydelse för den psykologiska försvarsbe-

redskapen ges (s. 105). Kommittén an- ser att i nuvarande läge en vidgad upp— lysningsverksamhet är önskvärd (s. 108) .

Det står klart för kommittén att man i det längsta bör undvika att under fred låta något statligt organ för psykologiskt försvar leda och bedriva verksamhet av denna natur. Här gäller som huvudre- gel att upplysningen bör bedrivas av samma organ som eljest. Ett fredsorgan för det psykologiska försvaret bör dock få till uppgift att följa verksamheten och hålla nära kontakt med de viktigaste organen. Det ligger nära till hands att —— vid sidan av de statliga organen —— främst samarbeta med Centralkom- mittén Folk och Försvar.

Om vårt utrikespolitiska läge skulle försämras och krigsrisken växa, måste därav betingad saklig upplysning röran- de olika förhållanden snabbt kunna spridas bland befolkningen. Särskilt stora krav ställas på upplysningsverk- samheten dagarna kring ett krigsutbrott. Kommittén har från ett antal myndig- heter begärt uppgifter om meddelanden, som vid mobilisering eller krigsutbrott böra spridas till allmänheten. Det in- komna materialet visar att det är en mycket rikhaltig flora av besked som myndigheterna vilja ha utsända. Det är nödvändigt att centralt samordna denna

information, att sovra meddelandena och ordna dem efter angelägenhetsgrad, att tillse att de utformas lämpligt.

Planläggning av de första dagarnas upplysning till den svenska allmänheten jämte fortlöpande översyn av denna planläggning måste bli en förstahands- uppgift för ett fredsorgan för psykolo- gisk försvarsberedskap (s. 111).

Det är kommitténs övertygelse, att upplysning och propaganda av det slag, det här gäller, även under krig i största möjliga utsträckning böra bedrivas av de organ som under fred äro verksam- ma på hithörande områden (5. 113).

I den upplysningsverksamhet, som mera direkt inriktas på att stärka mot- ståndsandan, kan man räkna med att tidningarna utan att uppmanas därtill komma att göra en betydande insats. Det kan bli fråga om att framställa öns- kemål hos pressen om publicering, det får aldrig bli tal om att komma med krav. I olika sammanhang kan det bli anledning att ställa sakuppgifter till tidningarnas förfogande, i viss utsträck- ning —— särskilt till landsortstidningar, vilkas redaktionspersonal minskats ge- nom inkallelser artikelunderlag eller färdiga artiklar.

Rundradion bör vara beredd att an- passa sitt program efter vad landets be- hov kräver (s. 115). Liksom i fråga om pressen kan det bli anledning att fram- ställa önskemål om olika slags pro- gram.

Också filmen är ett värdefullt instru- ment för krigstidens upplysning. Det är angeläget att skapa förutsättningar för framställning inom landet även under krig av journal- och kortfilmer och för införande från utlandet av aktuella fil- mer. Instruktions- och upplysningsfil- mer böra färdigställas under fred.

De stora folkrörelserna ha särskilda förutsättningar för att distribuera upp- lysning, påverka opinionen och hålla ömsesidig kontakt mellan myndigheter och enskilda. De olika organisationerna skola verka fullt självständigt, inga di— rektiv från det centrala upplysnings- organet skola förekomma. Detta organ skall främst vara samordnande och för— medlande, ge impulser och stå till tjänst med sakmaterial. För en smidig sam- verkan med folkrörelserna bör Central- kommittén Folk och Försvar bli en ovärderlig länk.

Reklamen erbjuder goda möjligheter att nå människor som svårligen nås ge- nom andra former av upplysning. En kort översikt ges av de viktigaste re—

klammedlen och deras användbarhet för upplysningsverksamheten under krig (s. 118). Arbetsuppgifterna för ge- nomförande av reklamkampanjer höra anförtros åt företag inom branschen. De i Auktoriserade Annonsbyråers För- ening representerade företagen ha för- klarat sig villiga att under krig arbeta för det psykologiska försvaret och enig- het mellan kommittén och företagen fö- religger om de praktiska riktlinjerna för sådan samarbete (s. 120).

Under krig måste ett centralt or- gan samordna upplysningsverksamheten och i viss utsträckning kunna ge direk- tiv till andra myndigheter samt impul- ser och råd till andra organ. Det skall därutöver även kunna bedriva egen verksamhet.

För att verksamheten skall komma snabbt i gång och kunna bedrivas utan onödigt gnissel måste planering ske i fred. Särskilt de speciella förhållanden vid tiden kring ett krigsutbrott påkalla med tvingande nödvändighet noggrann förberedelse.

Det psykologiska försvaret bör under krigstid även inriktas på att undergräva de fientliga styrkornas stridsvilja. Ett viktigt led är också upplysning till and- ra folk i goodwillskapande syfte. Häri- genom ökas möjligheterna att erhålla det materiella eller militära bistånd, som landet kan behöva (s. 121).

En propaganda, som syftar till att för- sämra stridsmoralen hos fientliga trup- per, som äro insatta mot vårt land och att framkalla kapitulation av fientliga enhe- ter, kan underlätta de egna operationer- na. Verkställd utredning pekar på att svensk krigföring måste innefatta tak— tisk, psykologisk bekämpning av fientli- ga stridskrafter. Mottagare av taktisk frontpropaganda böra ha preparerats genom en uppmjukande bearbetning. Möjligheterna att med propaganda nå

fientliga enheter även bakom det egent- liga stridsområdet, böra därför utnytt- jas. För en mera omfattande psykolo- gisk krigföring fordras resurser, var- över vi inte förfoga.

Den psykologiska krigföring, som kan bli aktuell om Sverige angripes, måste noggrant planläggas och förberedas un- der fred för att kunna ge bästa möjliga resultat.

Vid en skärpning av vårt lands mili- tära läge måste vår upplysningsverk- samhet till utlandet snabbt ökas. Kom- ma vi i krig blir det ännu viktigare att sprida upplysning till utlandet om Sve- riges läge och svenska förhållanden.

En goodwillskapande upplysnings- verksamhet kan under krig ej snabbt nå resultat om den inte kan bygga på en välvilja och ett förtroende, som förvär- vats redan under fred. Den fredstida verksamheten måste utgöra grundvalen för de åtgärder som vidtas i krig. De i fred verksamma upplysningsorganen böra, i den mån krigssituationen med- ger, fortsätta att verka under krig. De böra då i princip arbeta efter i huvud- sak samma linjer och metoder som i fred.

Det är nödvändigt att under fred planlägga upplysningsverksamheten un- der krig, samt vidta åtgärder för att säkerställa tillgång till duglig personal, behövligt informationsmaterial och go- da kommunikationer.

Under krig är det angeläget att ny- hetsförmedlingen till utlandet fungerar väl. TT behöver få tillgång till en radio- station för Hell-sändning, som kan nå viktiga länder. Inte minst viktigt är att Radiotjänst disponerar sändare med till- räcklig kapacitet för sin nyhetsserviee.

Det psykologiska försvarets verksam- het kommer under krig att i väsentlig omfattning beröra rundradion. En redo- görelse lämnas för rundradions freds-

tida ställning samt för den överenskom- melse om radions programverksamhet vid krig eller krigsfara, som träffats mel- lan Kungl.Maj:t och Radiotjänst (s. 127). Kommittén finner det önskvärt, att ra- dions fria ställning bevaras även under skärpta förhållanden. Inte ens om Sve- rige indras i krig bör en förstatligad eller statsdirigerad radio eftersträvas. Endast om radion kan fortsätta att ar- beta under så fria förhållanden som möjligt, kan man vänta sig att den un- der krig blir ett fullgott instrument för upplysning och förströelse. Det vore olyckligt att upprätta ett subordina- tionsförhållande mellan Radiotjänst och det psykologiska försvarets organ. Ett intimt samarbete under ömsesidig för- ståelse och utan någon vidlyftig kodi- fiering av direktivrätt bör vara huvud- principen. Det är emellertid nödvändigt att under krig ha en gemensam ledning på regeringsplanet. Frågor rörande Ra— diotjänst böra då överflyttas till det statsråd som har att svara för det psy— kologiska försvaret.

Olika samarbetsfrågor behandlas på s. 130 f.

Det torde vara nödvändigt att under fred träffa överenskommelse mellan det psykologiska försvarets organ och Ra— diotjänst, varvid riktlinjer för samarbe- tet dras upp och de viktigaste samver- kanSproblemen ges en praktisk lösning.

Under krig kunna svårigheterna att sända och att avlyssna radions riks- program bli allvarliga. Effektiv be— vakning av sändare och studiolokaler, bombskydd, reservsändare och reserv- kraft äro angelägna skyddsåtgärder. Med hänsyn till risken för avbrott i eltillförseln hos lyssnarna är det önskvärt att så många som möjligt ha tillgång till batterimottagare. Kom- mittén understryker önskvärdheten av att det under krig finnes goda möjlig- heter att sända lokalt. Nuvarande

rundradionät medger ej ett smidigt ut- förande av de lokala sändningar som kunna bli aktuella. Kommittén finner det uppenbart att vårt rundradiosystem är underdimensionerat för krigsförhål- landen samt anser det angeläget att ut— redning verkställes och åtgärder vidtas för att bättra denna situation.

Det är viktigt att filmen under krig kan utnyttjas för upplysningsändamål och att den samtidigt kan fortsätta sin normala huvudfunktion att skänka av- koppling och förströelse. Behovet under krig kan i väsentlig grad täckas av fil- mer som finnas tillgängliga inom lan— det. Man bör under fred inventera till- gången av lämpliga filmer samt vidta åtgärder för att säkerställa att ett lager står till buds. För att effektivt kunna ut- nyttja tillgängligt filmmaterial för hop- klippning av nya filmer m. m. är det angeläget att de stora filmarkiven un- der krig i erforderlig utsträckning be— tjänas av ordinarie personal. Bland de filmer, som måste kunna framställas un— der krig, kommer journalfilmen i förs- ta rummet. För att säkerställa tillgång på filmfotografer bör i samarbete med försvarsstaben avvägas huru de värn- pliktiga fotograferna skola användas un- der krig. En snabb utspridning av film- laboratorier bör förberedas. Åtgärder behöva också vidtas i syfte att säker- ställa laboratoriernas personalbehov un- der krig. Den mest vitala frågan för laboratorierna är tillgången på råfilm och kemikalier. Den nuvarande lager- hållningen är otillräcklig, varför kom- mittén förordar beredskapslagring (s. 138).

Kommittén finner det önskvärt, att filmbranschens olika grenar upprätta en motsvarighet till pressens bered- skapskommitté.

Frågan om teaterverksamhet och mu- sikliv under krig beröres (s. 139) och

kommittén framhåller önskvärdheten av åtgärder för att underlätta sådan verk- samhet.

Bokförsörjningen under krig är en angelägenhet också för det psykologiska försvaret. Kommittén redogör för olika militära åtgärder för bokförsörjning un— der andra världskriget (s. 141). Stor ef- terfrågan på böcker kan väntas bland annat hos personer från utrymda tät- orter och bland patienter på bered- skapssjukhus. Särskilda åtgärder behö- vas för att förstärka resurserna vid bib- liotek i inkvarteringsområden. En viss planering av bibliotekens krigsverksam- het blir nödvändig. Det synes böra an- komma på Skolöverstyrelsen att utfärda anvisningar för centralbibliotekens och folkbibliotekens krigsplanering. Bokför- lagens lager äro till sin huvuddel sam- lade i Stockholm. Åtgärder böra vidtas för att sprida lagren som skydd mot bombhot.

Inom krigsmakten behöver man för de rörliga förbanden små, enkelt ut- styrda böcker. Kommittén understryker värdet av att få till stånd svenska fält- upplagor motsvarande dem som använ- des inom den amerikanska krigsmak- ten under andra världskriget. Dessa fältupplagor böra vara avsedda att spri- das såväl till krigsmaktens personal som till olika kategorier bland civilbefolk- ningen, särskilt till personer som för- flyttats från sina hemorter och som icke på annat sätt ha tillgång till litteratur. Noggranna förberedelser i fred krävas för ett sådant företag.

Kommittén förordar att bokförlägga- re och boktryckare var för sig upprätta särskilda beredskapskommittéer.

Det psykologiska försvaret har starkt behov av informationer av olika slag. Uppgiften att bevara och stärka mot- ståndsandan kräver ingående underlag

för bedömande av folkstämningen. Fi- entlig psykologisk krigföring måste nog- grant studeras. För den till utländsk opinion riktade verksamheten fordras en mångfald uppgifter både om aktuella förhållanden och om mer konstanta fö- reteelser.

Kommittén redogör för de olika be- hov att följa utländska rundradioutsänd- ningar som föreligga för det psykolo- giska försvaret under såväl krig som fred samt framhåller att det för en till- fredsställande avlyssning fordras spe- cialutrustning (s. 147). Kommittén erin- rar om att även andra centrala myndig- heter ha behov av rundradioavlyssning. Skäl tala för en centralisering av verk- samheten och kommittén finner det an- geläget att åtgärder snarast vidtas för att förverkliga en centraliserad avlyss- ning redan under fred.

Kommittén anger i korthet behovet av Opinionsmätningar samt ger en översikt över olika metoder för sådana studier (s. 149). Kommittén framhåller att be- hovet av opinionsstudier bäst kan fyllas genom anlitande av intervjuundersök- ningar baserade på stickprov. Man bör under krig dock icke enbart lita till denna metod. Utförandet av intervju- undersökningarna bör lämpligen anför- tros åt det beslutade utredningsorga- net vid statistiska centralbyrån.

Ju större betydelse propagandan får desto viktigare blir propagandaanaly- sen. Kommittén anger i korthet använd- ningsområdena (s. 155). Nödvändighe- ten av sådan analys understrykes. Det är av vikt att i fred pröva sig fram till lämpliga metoder och få personer utbildade. Uppenbart är också att en fortlöpande analys under fred av främ- mande propaganda behövs.

Behovet av att bekämpa farliga ryk- ten gör det nödvändigt, att under krig systematiskt studera ryktesfloran. Ett sådant studium kan ge väsentliga bidrag

till bedömande av folkstämningen. Ryk- ten ge också ett mått på graden av den allmänna nyhetstjänstcns tillräcklighct och den tilltro som den vunnit. Sam- manställningar av rykten böra kunna ske regionalt. Man kan dock inte räk- na med något särskilt analysorgan med utbildad expertis annat än inom den centrala krigsorganisationen. Under fred bör ett planerande organ förbereda verksamhet för ryktesanalys.

De arbetsuppgifter, som skola lösas av den statliga krigsorganisationen för psykologiskt försvar, äro i stort sett följande:

att verka för snabb, sannfärdig nyhetstjänst;

att svara för åtgärder som erfordras för att få till stånd en av säkerhetsskäl påkal- lad återhållsamhet vid publicering;

attbedriva upplysningsverksamhet och vidta andra åtgärder för motståndsandans bevarande och stärkande;

att samordna och, i den mån detta ej an- kommer på andra organ, bedriva annan av krigsförhållandena påkallad upplysnings— verksamhet inom landet;

att samordna och, i den mån den ej om- händerhas av andra organ, bedriva till ut— ländsk opinion riktad upplysningsverksam- het, samt

att följa folkstämningen i eget land, ge— nom bland annat opinionsmätning och ryk- tesanalys, och att följa och analysera fient— lig propaganda.

fullständig och

Kommittén redogör för organisatio- nen av den psykologiska försvarsverk- samheten inom Storbritannien och För- enta staterna under andra världskriget samt för informationsstyrelsens till- komst och organisation (s. 159).

Kommittén finner att ett enda organ bör handha ledningen av alla verksam- hetsgrenar. Det är kommitténs bestämda uppfattning att de olika organ, som re- dan finnas för presstjänst och liknande uppgifter, icke skola uppgå i det cen- trala organet. Undantag bör dock göras för statens upplysningsbyrå.

Det psykologiska försvaret bör i prin- cip inordnas i administrationen på sam- ma sätt som övriga försvarsverksamhe- ter. Huvudorganet _— vilket kommittén kallar statens upplysningscentral »— måste sortera direkt under Kungl. Maj:t. En auktoritativ ställning och di- rekt personlig kontakt med regeringen är nödvändig. Kommittén, som icke vill förorda ett särskilt departement för det psykologiska försvaret, anser att upp- lysningscentralen bör sortera under in- rikesdepartementet. Ett konsultativt statsråd bör få till sin enda eller åt- minstone huvudsakliga uppgift att före— träda det psykologiska försvaret. Cen— tralen bör förestås av en chef som icke tillhör regeringskretscn.

Föreskrifter böra lämnas i syfte att klarlägga förhållandet mellan upplys— ningscentralen samt övriga myndigheter och deras press— och informationsor- gan. Förslag till kungörelse med bestäm- melser i detta hänseende ges (bilaga D, s. 250). Beträffande samarbetet med halvstatliga och privata organ böra un- der fred särskilda överenskommelser träffas.

Bestämmanderätten inom upplys- ningscentralen bör tillkomma en chef, icke en kollegial enhet. Det är önskvärt att vid verksehefens sida finnes ett in- formationsråd och ett pressråd. Infor- mationsrådet bör främst bidra med upp- gifter och synpunkter som kunna tjäna till ledning för den allmänna utform- ningen av verksamheten. Pressrådet skall främja upplysningscentralens för- bindelser med pressen. Om rådens sam- mansättning se 5. 175.

Upplysningscentralen föreslås bli in— delad i en nyhets-, en upplysnings- och en utlandsavdelning samt ett sekreta- riat (s. 176). Upplysningscentralen bör så organiseras att den i hotfulla lägen kan träda i funktion med delar av or- ganisationen. Då de psykologiska för-

svarsuppgifterna i stor omfattning böra utföras av olika i fred verksamma or- gan, är det möjligt att talmässigt starkt begränsa den statliga krigsorganisatio- nen. Kommittén har utarbetat ett nytt förslag till instruktion för upplysnings- centralen (bilaga C, s. 245).

Vid sidan av den centrala krigsorga- nisationen måste finnas en regional or- ganisation. Denna bör anknyta till läns— styrelserna. Även civilbefälhavarna få viktiga uppgifter. Kommittén anger vil- ka uppgifter som kunna väntas bli ak— tuella för organen vid länsstyrelserna (s. 177).

Kommittén har funnit sig böra frångå den i provisorieförslaget framförda pla- nen med särskilt tillsatta ombud i varje kommun. Ansvaret för erforderliga lo- kala kontakter bör helt åvila länsavdel- ningarna som efter respektive orters förhållanden böra söka bästa möjliga lösning.

Kommittén framhåller vikten av att krigsmaktens, civilförsvarets och utri— kesförvaltningens organ för presstjänst och upplysningsverksamhet äro så or- ganiserade och dimensionerade att de vid krig kunna snabbt utveckla full ef- fektivitet.

För att det psykologiska försvarets organ vid krig eller krigsfara snabbt skall kunna verka med full effekt måste i fred organisations- och mobiliserings- planer uppgöras, personal uttas och ut- bildas samt lokal-, utrustnings- och för- bindelsebehov tillgodoses. Vidare måste krigsverksamheten fortlöpande planläg— gas samt material samlas och bearbetas till underlag både för planläggningen och för krigsverksamheten. För att lösa dessa och andra uppgifter är det nöd- vändigt att inrätta ett i fred verksamt organ för psykologisk försvarsbered- skap. Detta organ bör samtidigt utgöra den kärna kring vilken statens upplys-

ningscentral vid behov kan uppbyggas. Kommittén understryker den utomor- dentliga vikten av att under tiden kring ett krigsutbrott ha ett arbetsdugligt or- gan för det psykologiska försvaret.

Kommittén sammanfattar de uppgif- ter, som böra åvila ett fredsorgan så- lunda:

att planlägga svensk psykologisk för- svarsverksamhet i krig;

att följa utvecklingen på den psykolo- giska krigföringens område och på angrän- sande fält;

att följa svensk opinionsutveekling samt främmande propaganda;

att följa svensk upplysningsverksamhet av betydelse för den psykologiska försvars- beredskapen och samverka med organen för denna upplysningsverksamhet;

att uppgöra och fortlöpande överarbeta organisations- och mobiliseringsplaner för det psykologiska försvarets civila statliga organ;

att utvälja, utbilda och krigsplacera per- sonal;

att sörja för att det psykologiska försva- rets lokal—, utrustnings- och förbindelsebe- hov vid krig bli tillgodosedda; samt

att i samarbete med publicitetsorganen och deras sammanslutningar verka för de- ras personella och tekniska beredskap.

Kommittén anser att ett fristående fredsorgan bör inrättas, som skall lyda direkt under Kungl. Maj:t och sortera under inrikesdepartementet. Kommittén har funnit avgörande skäl tala för att organet ställcs under ledning av en nämnd. Denna föreslås få namnet Be- redskapsnämnden för psykologiskt för- svar. Till ordförande i nämnden bör utses den person som är avsedd att vara chef för upplysningscentralen. Angåen- de nämndens sammansättning i övrigt och dess personal se s. 187.

Kommittén uppskattar nämndens me- delsbehov till 133.000 kr. för omkostna- der samt 186.392 kr. för avlöningar, vartill kommer ett anslag till länsstyrel- serna på 18.750 kr. för arvoden åt läns- avdelningarnas chefer. För nämndens

första verksamhetsår, då bland annat extra arbetskraft behövs, tillkommer sammanlagt 15.000 kr.

*

Kommittén har i olika sammanhang funnit anledning att utveckla nödvän- digheten av att på en rad områden plan- läggning och förberedning komma till stånd i fred för att det psykologiska försvaret skall kunna göra en effektiv insats i krig och för att det skall kunna utveckla full effekt omedelbart vid ett krigsutbrott, då de psykiska påfrest- ningarna bli särskilt stora. Den ovan återgivna översikten av det föreslagna fredsorganets arbetsuppgifter illustrerar omfattningen och vikten av denna nöd-

vändiga förberedelse. Kommittén vill här ännu en gång understryka nödvän- digheten av att riket redan vid ett krigsutbrott förfogar över en arbets- duglig statlig organisation för det psy- kologiska försvaret, vilken för sin upp— gift kan samverka med för krigsförhål- landena väl rustade publicitetsorgan.

Hela den nu avslutade utredningen har bekräftat den redan i direktiven ut- tryckta uppfattningen att även ett psy- kologiskt försvar måste förberedas. Ock- så på detta område gäller satsen, att ett improviserat försvar ej kan föra till målet utan att förberedelse i fred är ett grundvillkor för hållfast motstånd i krig.

A. Redogörelse för kommitténs opinionsundersökning

Utarbetad av docent Gösta Carlsson

Undersökningens förutsättningar och utförande

Frågeställning

Diskussionen kring det psykologiska försvaret kretsar i stor utsträckning kring begreppen »motståndsvilja» och »anda». En opinionsundersökning kan tjäna planeringsarbetet på detta område endast under förutsättning att det är möjligt att precisera innebörden av des- sa uttryck och anvisa metoder att ob- servera och till och med mäta de fak- torer som gömma sig bakom dem. Med en rimlig avgränsning av uppgiften är detta ingen utopisk tanke.

Ett första villkor är att »anda» eller likvärdiga uttryck inte användas i en alltför vid eller obestämd mening. Det händer att de få beteckna ett slags rest- faktor, ett i det hela okänt X, som till- grips för att förklara utgången av ett krig där de rent militära och tekniska faktorerna inte förslå. Om den bättre rustade av två parter ändå blir den som till slut förlorar i kampen, är det fres- tande att ta till den vinnande partens förment överlägsna kampvilja eller mot- ståndsanda som en förklaring. En så- dan tolkning får lätt något mystiskt över sig; den är dessutom alltför be- kväm som efterhandsrationalisering, och ofruktbar i det försvarspolitiska planeringsarbetet. Det är bättre att för- söka namnge några psykologiska fak- torer som kunna bli av betydelse i ett krig, utan att man ställer anspråk på fullständighet eller försöker väga de- ras betydelse inbördes och i jämförelse

med »materiella» förhållanden. Urvalet måste bygga på det erfarenhetsmaterial som står till buds, särskilt från det andra världskriget.

För det psykologiska försvaret bruka följande betingelser anses särskilt vik- tiga:

]. Medborgarnas politiska och idémässi- ga anslutning till det egna samhälls- skicket och de egna krigsmålen. . Deras vilja till personlig krigsinsats.

. Förtroendet för ledningen, och tron på de egna resursernas tillräcklighet. . Vissa andra psykologiska faktorer,

exempelvis den individuella psykiska jämvikten.

Inga skarpa gränser kunna dras mel- lan de fyra grupperna, men uppräkning- ar av denna typ peka på att motstånds- vilja eller anda är något sammansatt. Vissa av de angivna faktorerna äro av större, och andra av mindre intresse i en undersökning på svensk botten. Det demokratiska styrelseskicket är allmänt accepterat av vårt folk. Ett svenskt krigsdeltagande skulle med säkerhet ha karaktären av en påtvungen försvars- kamp och uppfattas så av en bred ma- joritet. Statliga organ för det psykolo- giska försvaret komma icke att få en ideologisk bearbetning av opinionen på sitt program. Det är svårt att genom in- tervjuande i fredstid få en säker upp- fattning om viljan till personlig krigsin- sats. Detta gäller också de under punkt 4. antydda faktorerna.

Förtroendefrågan är mera aktuell och kan angripas med intervjuförfarande,

om också på begränsad front. Hur be- dömer vårt folk utsikterna för en svensk försvarskamp, och hur varierar förtrös- tan i olika samhällsgrupper?

En i dagens läge utförd opinionsun- dersökning, som skall ge underlag för planerandet av det psykologiska för- svaret, bör emellertid omfatta också andra frågor än de som nämnts i det föregående. Försvarsarbetet blir inte ef- fektivt om det ej möter gensvar från all- mänhetens sida, och ett sådant gensvar kommer inte till stånd om allmänhe- tens uppfattning av världsläget radikalt skiljer sig från de planerande myndig- heternas bedömande. Här ligger ett problem som bör uppmärksammas.

Både i fredstid, och i ännu högre grad under ett krig, komma stora krav att ställas på offentlig och privat infor- mationsverksamhet i vårt land. Denna kan inte bedrivas på rätt sätt om inte hänsyn tas till allmänhetens inställning och grad av orientering, och förutsätt- ningarna i det avseendet höra om möj- ligt studeras nu.

Dessa skäl ha lett till att den under- sökning, som redovisas i det följande, i stort sett är inriktad på nedanstående tre frågor:

1. Allmänhetens uppfattning av det in- ternationella läget och åsikterna om riskerna för Sveriges vidkommande. . Förtroendet för våra försvarsresurser. '. Allmänhetens läs- och lyssnarvanor: inställningen till nu existerande ny- hetsförmedling och propaganda.

Mot intervjuundersökningar gör sig ofta en viss misstro gällande som grun- dar sig på den fullt riktiga tanken att det i sista hand är gärningar och inte ord det gäller. Den som säger sig ha förtroende för de egna resurserna kan komma att bete sig som om han inte hade det. Å andra sidan äro orden trots allt ett av de bästa symptom vi ha på den tillfrågades inställning och hand-

lingsberedskap. Vidare kan den enes yttrande leda till att den andre tappar förtroendet, eller får ökat förtroende för våra försvarsmöjligheter.

På en punkt är emellertid särskild försiktighet nödvändig när man använ- der resultat från en intervjuundersök- ning. Dess synbara resultat är ett antal svarsfördelningar. På en viss fråga i formuläret ha ett visst antal intervju- ade anslutit sig till en bestämd svarsfor- mulering. Frekvenssiffrans storlek be- ror på frågans exakta formulering; skenbart små formuleringsändringar kunna medföra stora förändringar i svarsfördelningens utseende. Det är där- för vanskligt att bygga på frekvenssiff- rornas absoluta höjd. Att det är just 80 % som anslutit sig till den mest »försvarsvänliga» formuleringen på ett ställe i formuläret betyder inte att 80 % av de intervjuade äro »försvarsvänliga» i någon annan och vidare mening. Det mest fruktbärande sättet att använda resultaten är ofta att jämföra olika grup- pers sätt att svara på samma fråga, eller att ställa samma fråga i upprepade intervjuundersökningar. Den förra for- men av analys kan genomföras på före- liggande material, däremot naturligtvis icke den senare.

Undersökningens utförande

Frågeformuläret utarbetades inom kom- mittén i nära samarbete med de fyra in- stitut åt vilka själva fältarbetet anförtrod- des. Dessa voro: Institutet för Marknads- undersökningar, Marknadsanalys, Mark- nadsbyrån samt Svenska Gallupinstitutet. Formuläret reviderades upprepade gånger, delvis med ledning av synpunkter framför- da inom kommittén eller av andra statliga organ, delvis på grund av förbättringsför- slag från instituten. Vid flera tillfällen gjordes ett antal provintervjuer. Formulä— ret fick sin slutgiltiga form i december 1951 och intervjuerna genomfördes under tiden januari—mars 1952.

Kravet på enhetlighet i fältarbetet fram- tvingade en långt gående schematisering

av förfarandet. Frågorna skulle framställas ordagrant efter den tryckta formuleringen. I vissa fall presenterades den intervjuade fixa svarsalternativ, av vilka ett skulle väl- jas. I många fall voro svarsalternativen klart implicerade av frågan. Det fanns slutligen sådana frågor, där den intervjua- de alldeles fritt formulerade svaret som protokollfördes i blanketterna. För denna sista grupp är det nödvändigt att kategori- sera (kodifiera) svaren i efterhand, så att svar med samma innebörd (om också med skiftande formuleringar) komma i en grupp. I några fall utfördes kontrollkod- ning; när två personer oberoende av var— andra kodifierade ett antal blanketter, vi- sade det sig att resultaten i omkring 90 % av fallen blevo lika.

I övrigt framgår frågornas art och for- mulering av tahellbilagan.

'l'ill grund för undersökningen låg ett stickprov (en sample); i första hand av orter och i andra hand individer. Sam- manlagt 35 olika distrikt (orter) äro före- trädda, däribland rikets största städer. Bland de platser, som icke på grund av sin storlek ovillkorligen måste medtagas, träf- fades valet med lottens hjälp. De individer, som skulle intervjuas, valdes ur mantals- längderna, också slumpvis. Valbara för un- dersökningen voro inom riket kyrkobok- förda personer födda 1930 eller tidigare.

Sammanlagt togos ur mantalslängderna 1107 namn eller omkring 1/5000-de1 av den valbara befolkningen. På ett tidigt stadium måste 8 personer strykas därför att de flyt- tat till platser där intervjuer inte kunde genomföras. Återstoden befanns vid adress— kontroll i respektive länsstyrelsers folk- bokföringsavdelning bo kvar på orten eller hade flyttat till plats där intervju kunde utföras. Dessa 1099 personer sattes upp på adresslistor och bilda Iisfurvalef. Det finns ingen anledning antaga att det skall skilja sig systematiskt från befolkningen i sin helhet. Av tabellerna 1—-3 framgår att för— delningen pä kön, civilstånd och ålders- grupper i det hela överensstämmer med senast tillgängliga folkräkningsuppgifter.

I listurvalet blevo endast 850 personer intervjuade (intervjuade urvalet). Bortfal— let är följaktligen 22.7 %. Detta är en hög siffra som i kommande undersökningar måste bringas ned. Eftersom inget med viss- het är känt om åsikterna bland dem som icke intervjuats, måste resultaten av un- dersökningen tolkas med en viss försiktig-

List— urvalet

Intervjuade urvalet

1945 års folkräkning1

Antal % Antal %

160 15 121 14 250 23 212 25 249 23 195 23 190 17 ' 143 17 138 12 104 12 112 10 75 9

1099 100 850 100

Tabell 2. Urualens könsfördelning.

List- urvalet

Intervjuade urvalet

folkräkning1

Antal % Antal %

Män 571 52 455 53 Kvinnor 528 48 395 47

1099 100 850 100 100

&

man #20

Tabell 3. Urvalens civilståndsfördelning.

List- urvalet

Intervj uade urvalet

1945 års folkräkning1

Antal % Antal %

Ogifta 255 23 165 19 Gifta 704 64 587 69 Förut gifta 140 13 98 12

1099 100 850 100 100

1 Sveriges officiella statistik: Folkräk- ningen den 31 december 1945. Del VI. Stock- holm 1950.

&

Han»: 04305

het. Följande fakta tala dock för att bort- fallet endast i begränsad grad förryckt re-- sultaten.

1) Den kraftigaste verkan kan väntas uppstå om orsaken till utebliven intervju är direkt vägran från den tillfrågades sida. Det kan vara just hans åsikter om världs-- läget eller politiska förhållanden som kom-

ma honom att vägra. I mindre än hälften av de ej utförda intervjuerna angavs väg- ran vara orsaken.

2) De icke intervjuade kunna betraktas som en extremt »svåråtkomlig» grupp. De något mindre svåråtkomliga böra i stort sett ha blivit intervjuade först efter ett par besök av fältarbetaren, de minst svåråtkom— liga vid första besöket. Om svåråtkomlig— hetcn sammanhänger med åsiktsläget bör det märkas inom det intervjuade urvalet. Men så är icke fallet: De som intervjuades först efter ett par besök skilja sig icke nämnvärt från dem som intervjuades vid första besöket.

3) På vissa orter intervjuades praktiskt taget alla på listan uppsatta, på andra or- ter var bortfallet mycket stort. Om bort— fallet tenderar att förrycka resultaten böra orter med olika stort bortfall skilja sig markerat. Så är emellertid inte fallet i un- dersökningsmaterialet.

Det är de yngsta åldersgrupperna, mel- lan 22 och 30 år, samt de över 50 år som ge höga bortfallsfrekvenser (över 25 %). Bland de ogifta är det inte mindre än 35 % som inte nåtts av intervju, bland de gifta endast 17 %. Det är ingen beaktansvärd skillnad mellan social(yrkes)-grupper, ej heller mellan män och kvinnor i fråga om bortfallsfrekvens.

Vid sidan av det systematiska fel som bortfallet eventuellt givit upphov till, göra sig tillfälliga eller slumpmässiga fel gäl- lande. Hela befolkningen bar inte tillfrå- gats, och rena tillfälligheter vid urvalet komma att påverka resultaten. För ett pro- centtal baserat på hela gruppen om 850 in- tervjuade kan medelfelet (standardavvi- kelsen) uppskattas till omkring 2 %. I extrema fall kan alltså en avvikelse två eller tre gånger så stor uppkomma, eller omkring 5 %.

Opinionsundersökningen kan i viss mån kontrolleras genom att de intervjuades för- delning i avseende på politiska sympatier järnföres med de allmänna valens röstför— delningar. Det bör emellertid understrykas att fordran på god överensstämmelse inne— bär ett hårt krav på materialet. Utom det konstanta intervjubortfallet tillstöter här den felkällan att en stor grupp intervjuade inte uppgivit någon politisk hemvist. På frågan »Vilket eller vilka politiska partier i Sverige sympatiserar Ni mest med, eller har Ni minst emot?» är det omkring 1/3

som ger ett svar som inte tillåter klassifi- kation efter partipolitisk färg. Detta är en exceptionellt hög siffra; på de flesta andra frågor i undersökningen blir avfallet vida mindre. En direkt fråga om föregående

Tabell 4. Partifördelning enligt undersök- ningen och valstatisfiken.

Undersök- Allmänna valen ningen 1948 1950 1952 % % % %

Högern 10 12 12 1 4 Bondeförbundet 17 13 12 11 Folkpartiet 18 23 22 25 Soeialdemokraterna 54 46 49 46 Kommunisterna 1 6 5 4

100 100 100 100

röstning hade gett bättre formell jämför- barhet med valsiffrorna men sannolikt yt- terligare ökat antal oklassificerbara svar. Det är vidare oklart vilka valsiffror som skola läggas till grund för en jämförelse. Valet i september 1952 låg närmast i tiden, men hela valkampanjen kom emellan inter- vjutillfället och valdagen.

Tabell 4 ovan visar att opinionsunder- sökningens bild av åsiktsläget är mer i överensstämmelse med 1948 eller 1950 års val. Avvikelserna ligga i ett par fall vid eller strax ovanför 5-procentsgrånsen, men överskrida den inte påfallande. Det är tro- ligt att förskjutningen mellan kommunis- ter och socialdemokrater beror på mer än tillfälligheter. Detsamma kan gälla förskjut- ningar mellan folkpartiet och bondeförbun- det.

Ett påpekande är här på sin plats. Den frågan kan ställas om underlaget för opi— nionsundersökningen överhuvud är tillräck- ligt stort för att medge slutsatser om åsikts- läget i vårt land. Svaret är att ett material är tillräckligt stort om det ger resultat med tillräckligt snäv felmarginal för att vara intressanta. Om utrikes— och försvarspoli- tiska åsikter torde förut existerande kun- skap vara så ringa att resultat med en osä- kerhetsmarginal av 5 % eller t. o. m. 10 % äro intressanta. För en valprognos fordras vida större precision. Förskjutningarna från val till val äro så små i vårt land att en förutsägelse baserad på föregående val ger mindre felmarginal än 5 %. Förelig— gande undersökning har heller inte varit avsedd att möjliggöra en valprognos.

Uppfattningen av krigsrisk och försvarsmöjligheter Världsfredcn och Sveriges läge

Under det andra världskriget var det naturligt att det stora flertalet inom vårt folk slöt upp kring försvaret som det yttersta värnet för fred och oberoende. Denna samling kring försvaret tycks i det hela ha blivit bestående efter kri- gets slut, vilket knappast skulle ha varit fallet om den svenska allmänheten hade en avgjort optimistisk uppfattning av läget i världen, och om den ansåge ett nytt krig otänkbart eller mycket osan- nolikt. En planering av det psykologi- ska försvaret kräver emellertid en nå- got närmare fixering av opinionsläget än vad dessa allmänna överväganden le- da till. Ett par frågor i opinionsunder- sökningen ta sikte på detta problem. Fråga 6 löd: »Tror Ni att det inom de närmaste tvä-tre åren kommer att bli storkrig i Europa?» Sveriges läge och möjligheter ställdes i centrum i fråga 9: >>Hur stora möjigheter tror Ni Sverige har att hålla sig utanför ett storkrig i Europa?»

I tillspetsad form kan resultatet for- muleras så att den svenska allmänheten tror mer på freden än neutraliteten. En måttfullt optimistisk eller i varje fall inte uttalat pessimistisk inställning är förhärskande vis-å-vis det utrikespoli- tiska läget, men den förefaller baserad på en förtröstan att världsfreden skall bestå en tid framåt, inte på en stark tilltro till vår förmåga att hålla landet utanför en storkonflikt som väl brutit ut. I det följande komma att redovisas de resultat, som stöda detta resone- mang.

Det är inte mer än 16 % av alla till- frågade som säga att det »säkerligen» eller »troligen» blir ett nytt storkrig i Europa inom 2—3 år. En knapp tredje- del finner att chanserna väga lika mel- lan krig och fred. Av alla tillfrågade är

det 47 %; och av dem som tagit ställ- ning till frågan en majoritet som säga att det »troligen» eller »säkerligen» inte blir krig.

I detta sammanhang förtjänar påpe- kas att det är en relativt liten grupp som väljer det extremt negativa (pes- simistiska) svaret på frågan om För- enta Nationernas möjligheter att för- hindra ett krig mellan stormakterna (fråga 5).

Hur litet inställningen varierar mel- lan olika samhällsgrupper framgår av tabell 5, som visar sambandet mellan svarsfördelning och de intervjuades bakgrund].

Inga skillnader av betydelse fram- träda.

1 I fortsättningen blir det ofta nödvän- digt att pröva om det föreligger något beak- tansvärt samband mellan två egenskaper, exempelvis sättet att besvara två frågor i formuläret, eller mellan den intervjuades yrke och hans ställningstagande till en be- stämd fråga. För sådana ändamål kommer genomgående xz-testet att begagnas. Om olika yrkes-(social)-grupper ha samma in- ställning till ett speciellt spörsmål kan det ändå hända att de komma att skilja sig nå- got i det begränsade urval som ligger till grund för undersökningen. Endast om svarsfördelningarna avvika från varandra mer än som kan antas vara ett slumpens verk finns det anledning att närmare dis- kutera vad skillnaden innebär. Det bety— der att x2-värdct skall ligga över en viss gräns. Hänsyn måste emellertid tas till ut- seendet av den tabell som ligger bakom; en tabell som bara omfattar exempelvis ja- och nej-svar för varje grupp. säges ha ett mindre antal »frihetsgrader» än tabeller med ett större antal kategorier. Det avgö- rande är i sista hand hur stor sannolikhe— ten är för att ett Xz-värde lika stort eller större än det erhållna skall uppkomma av en slump. Om den sannolikheten är liten, an- ses skillnaden mellan de undersökta grup- perna, eller sambandet mellan de två rela- terade frågorna, vara statistiskt säkerställd. Det är vanligt att använda ett sannolik- hetsvärde av 0.05 som en praktisk gräns. Följaktligen kommer xz-värden för vilka sannolikheten ligger över 0.05, att förbigås utan någon nämnvärd diskussion; i sådana fall finns det inget säkert statistiskt sam- band mellan de båda egenskaperna.

Beträffande utsikterna att med fram- gång hävda svensk neutralitet i händel- se av ett nytt storkrig gör sig en mera pessimistisk inställning gällande. Av alla intervjuade år det 27 % som säga

Tabell 5. Sambandet fråga 6 —— vissa soci- ala faktorer.

Faktor X? Antal P frihetsgrader

> 0.05 > 0.05 > 0.05 > 0.05 > 0.05

Politiska symp. 6.4 5 Skolutbildning 1.2 Krigstjgförh. 3.5 Soeialgrupp 0.6 Kön 0.0

att vi ha »mycket» eller »ganska» stora möjligheter att hålla oss utanför, under det att 61 % säga att våra möjligheter äro »ganska» eller »mycket» små. Hur uppfattningen varierar med social bak- grund visas av tabell 6.

Tabell 6. Sambandet fråga 9 — vissa soci- ala faktorer.

Faktor X= Antal P frihetsgrader

Politiska symp. 11.4 5 0.02—0.05 Skolutbildning 1.8 > 0.05 Krigstjgförh. 3.6 > 0.05 Socialgrupp 0.1 > 0.05 Kön 2.1 > 0.05

Den enda skillnad som är beaktans- värd är den mellan olika partiläger. De som sympatisera med folkpartiet, tro i mindre utsträckning på möjligheten av svensk neutralitet än de som sympati- sera med socialdemokraterna.

Tabell 7. Tror på möjligheten av svensk neutralitet bland intervjuade med olika partisympalier.

Folk- Bonde- parti fö rb.

Soc.- dem.

Höger

»Mycket» eller >>ganska» stora möjligheter »Ganska» eller »myeket» små möjligheter 77 81 73 65

100 100 100 100

23% 19% 27% 35%

Undersökningen ger inget stöd för an- tagandet, att två världskrigs gynnsam- ma erfarenheter skulle ha ingett vårt folk en stark förtröstan på neutraliteten som fredsgarant i krigstider.

Motslåndsandan

Tidigare har framhållits, att en opi- nionsundersökning inte utan reserva- tioner kan läggas till grund för uttalan- den om anda och motståndsvilja. Det torde därför inte vara nödvändigt att här närmare diskutera intervjuförfaran- dets begränsningar. Motståndsvilja kan uppfattas som en attityd i betydelsen tendens till ett bestämt slags handlande i en kritisk situation. Intervjuer i freds— tid tillåta endast en bestämning av atti- tyder i betydelse åsikter. Jämförelser mellan olika grupper i avseende på de- ras åsikt om det berättigade i att göra motstånd, och deras tilltro till vårt lands resurser, äro dock av intresse och komma att redovisas i det följande.

Fråga 10 är den som tar sikte på den allmänna inställningen till svenskt för» svar mot ett väpnat angrepp. Den lyder: »Antag att Sverige anfalles. Anser Ni att vi böra göra väpnat motstånd även om utgången för oss ter sig oviss?» På detta svarade 79 % av alla tillfrågade »ja». Borträknas de som inte togo ställ- ning till frågan, blir procenten ja-svar 87. De resterande 13 % reservera sig genom att hänvisa till andra omständig— heter, varav avgörandet beror, eller de svara »nej».

Det här är ett sådant fall, då procent- talen måste tolkas med försiktighet. Det är inte möjligt att säga mer än att c:a 80 % reagerat på ett visst sätt inför en specifik fråga. Det kan inte på basis av dessa siffror påstås att 80 % besjälas av motståndsanda i någon annan och vi- dare mening. Det är tänkbart att den in- ställning som här gjort sig gällande, skulle förskjutas i ett verkligt (och inte

inbillat) krigsläge. Det kan vara fråga om ett oreflekterat svar på en fråga som många av de intervjuade inte bearbetat, intellektuellt eller känslomässigt. Det är troligt att många uppfattar formulering- arna av typen »det är klart att vi skola göra motstånd» som de enda socialt ac- ceptabla, det som man bör säga och tänka.

Även om motståndslinjen dominerar endast som en läpparnas bekännelse, så är detta inget trivialt resultat. Mot- ståndsparollen skulle dela med andra paroller, utfärdade av myndigheter och auktoriteter, den egenskapen att uppfat- tas som norm för handlande och tän- kande. Normer efterlevas långt ifrån alltid, men de torde sällan vara helt utan effekt. Det normenliga beteendet, i detta fall motstånd mot anfall, får ett visst försprång framför andra hand- lingsalternativ.

I tabell 8 framgår att opinionsläget är lika i olika samhällsgrupper.

Tabell 8. Sambandet fråga 10 —— vissa soci- ala faktorer.1

Faktor X2 Antal P frihetsgrader

Politiska symp. 2.8 5 lirigstjgförh. 2.5 4 Soeialgrnpp 5.9 4 Kön 3.0 1

> 0.05 > 0.05 > 0.05 > 0.05

1 Tabelluppställningen finns förklarad på sid. 209.

Fråga 11 i formuläret aktualiserade en möjlig konsekvens av ett beslut om motstånd mot en anfallande stormakt. »Antag att angriparen hotar med atom- bomber. Vad skullc Ni då ge för svar på frågan?» (d. v. s. fråga 10). En del bli nu tveksamma, men majoriteten står fast. 56 % av alla tillfrågade och nära 70 % av dem som ta ställning till frå- gan, ange som sin åsikt att vi böra göra motstånd också i ett sådant läge. Hur frågan besvaras i olika samhällsgrup- per framgår av tabell 9.

Tabell 9. Sambandet fråga 11 _ vissa soci- ala faktorer.

Faktor xg Antal P frihetsgrader

> 0.05 > 0.05 (un—0.02 > 0.05

Politiska symp. 5.4 5 Krigtjgförh. 2.0 4 Socialgrupp 12.3 4 Kön 1.0 1

Den enda faktor som förefaller att ha någon betydelse är socialgrupp, d. v. s. gruppering efter yrke. Skillnaderna mel- lan socialgrupperna äro för stora för att kunna vara ett slumpens verk. Det inne- bär inte att de absolut sett äro betydande. I den högre icke jordbrukande gruppen äro det 63 % som svara »ja»; i den låg- re icke jordbrukande gruppen är mot- svarande procenttal 69; bland jordbru- karna ges samma svar av 73 % i den högre och 83 % i den lägre gruppen. I själva verket peka siffrorna åt samma håll i fråga 10. Också där har den hög- re icke jord-brukande yrkesgruppen den lägsta anslutningen till ja—svaret, men skillnaderna äro där för små för att kunna betraktas som statistiskt sä- kerställda. Resultatet måste tolkas med tillbörlig försiktighet. Av tabellerna framgår endast att de högre socialgrup- perna (yrkesgrupperna) i något mindre utsträckning ansluta sig till en viss for- mulering, inte att deras anda eller mot- ståndsvilja i vidare mening skulle vara sämre. De icke-jordbrukande grupper- na äro något mera reserverade än de jordbrukande. Den förra kategorien in- tervjuade är i stor utsträckning bosatt i städer och tätorter. En känsla av att höra till en i krig särskilt utsatt grupp, som i första hand kommer att drabbas av atombombanfall, kan ha spelat in.

Fråga 12 ger någon uppfattning om hur vanligt det är att de intervjuade ta hänsyn till möjligheten av hjälp utifrån när de svara på frågorna om motstånd mot anfall. Knappt 40 % ange att de inte tagit någon sådan hänsyn, och näs-

tan exakt lika många säga att de gjort det. Det är i detta hänseende ingen skill- nad mellan motståndslinjens anhängare och motståndare (enligt fråga 10).

Inställningen till atomstridsmedlen

Diskussionen i det närmast föregåen- de avsnittet har redan berört atomho- tets psykologiska effekt. Schematiskt kan man här urskilja två grundinställ- ningar. Enligt den ena jämställs atom— bomben i viss mån med tidigare existe— rande förstörelsemedel. Dess största verkningsförmåga förnekas inte men föranleder ingen ändring på den för- svarspolitiskt avgörande punkten. Skyddsmedel och försvarsåtgärder skola anpassas efter de nya anfallsmetoderna, och motstånd skall bjudas också den angripare som använder atomstridsme- del.

Den andra åsiktsriktningen uppfattar atombomben som något principiellt nytt i den meningen att dess existens tving- ar oss till ett nytt stållningstagande i valet mellan motstånd och kapitulation inför angrepp. Om också motstånd hade varit befogat så länge endast de tradi- tionella stridsmedlcn existerade, inne— bär det nu nyttolös blodutgjutelse.

Situationen kan sammanfattas så, att det finns en grupp som vill motstånd under alla förhållanden, och en annan (och mindre) grupp som vill kapitula- tion under alla förhållanden, samt dess- utom en tredje grupp, de höggradigt »atommedvetna», som just atomhotet gör kapitulationsbenägna. Det är den sistnämnda gruppens storlek och sam- mansättning som komma att diskuteras i det följande.

En jämförelse mellan svarsfördel- ningar vid fråga 10 och 11 ger en upp- fattning om antalet som svänga över, när atomstridsmedlen nämnas. Det finns 207 personer som hålla på mot- ståndslinjen i fråga 10 men överge den

Tabell 10. Sambandet »atommedvetcnhel» enligt frågorna 10 och 11 —— vissa sociala faktorer.1

Faktor x” Antal P frihetsgrader

> 0.05 > 0.05 > 0.05 > 0.05 > 0.05 > 0.05

Politiska symp. 1.7 5 Skolutbildning 0.2 Krigstjgförh. 4.1 Socialgrupp 2.9 Ålder 6.9 Kön 0.1

1 Tabelluppställningen finns förklarad på sid. 209.

i fråga 11. Det är möjligt att antalet skulle ha blivit större om inte många av de intervjuade redan vid den första frå- gan tyst förutsatt att ett angrepp skulle innebära bl. a. insättande av radioak- tiva stridsmedel och av den anledning- en redan då svarade »nej» eller tve- kade.

Hur är denna grupp på 207 personer (eller 24 % av alla intervjuade) sam- mansatt? Tabell 10 ger upplysningar på den punkten.

Inget av sambanden är statistiskt sä- kerställt. Den grupp som ändrar mening inför atomhotet är i det hela lika starkt representerad i olika samhällsklasser, bland män och kvinnor etc.

En annan möjlighet att isolera en grupp intervjuade som förefaller att ta starkt intryck av atomstridsmedlen er- bjuda frågorna 14a och 14b i formulä- ret. De avse en bedömning av det sven- ska civilförsvarets möjligheter att skyd- da befolkningen. Här äro förutsättning- arna uttryckligen angivna: anfall utan respektive med atombomber. Också här blir det en förskjutning i svarsfördel- ningarna. På den första frågan (där atombomber förutsattes uteslutna) äro det endast 2 % som säga att civilförsva- ret ingenting kan göra. På den senare frågan (där atombomber förutsattes) ge 27 % samma svar. På liknande sätt som skedde med frågorna 10 och 11 ha frå-

Tabell 11. Sambandet »atommeduetenhet» enligt frågorna 14a och 14b —— vissa sociala faktorer.

Faktor xz Antal P frihetsgrader

Politiska symp. 2.8 5 Skolntbildning 4.1 Krigstjgförh. 8.8 Socialgrupp 7.1 Ålder 13.0 Kön 0.3

> 0.05 0.02—0.05 > 0.05 > 0.05 0.02—0.05 > 0.05

gorna 14a och 141) utnyttjats för att iso- lera en grupp som ändrat mening och som alltså med viss rätt kan betecknas som »atommedveten». Dess sociala re- krytering har studerats på sedvanligt sätt (Tab. 11).

Två samband äro statistiskt signifi- kanta; de med skolbildning och ålder. »Atommedvetenheten» är vanligare bland intervjuade med högre skolutbild- ning (47 %) än bland dem utan sådan utbildning (39 %).

Av tabell 12 framgår hur åldersgrup- perna skilja sig.

Tabell 12. >>A tommeduetenhet» i skilda

åldersgrupper.

!— l-a :— F— |- BCG DC! ON nm OCC

%%%%%

»Atom- medvetna» 50 46 39 34 35 35 Övriga 50 54 61 66 65 65

100 100 100 100 100 100

En möjlig förklaring till detta resul- tat är läsvanorna bland de yngre och de med högre skolutbildning. Tidningar och tidskrifter ha under de senaste åren innehållit åtskilligt material om atom— stridsmedel, och det är tänkbart att det särskilt appellerat till en yngre publik med tekniskt-naturvetenskapliga intres- sen (inte minst flygintresse) som också tagit intryck av det lästa.

Vissa civilförsvarsproblem ha berörts i det föregående. Den diskussion som närmast följer gäller allmänhetens för- troende för civilförsvaret, och uppfatt- ningen om dess möjligheter att skydda vårt lands befolkning.

Under förutsättning att atombomber inte användas tror en majoritet bland de tillfrågade, 59 %, att alarmering, brandbekämpning, sjukvård, skydds- rum och annat kan göra »mycket» för att skydda civilbefolkningen. I föregå- ende avsnitt framhölls att antalet sjun- ker bctydligt om atombomben kommer in i förutsättningarna. Det blir då en- dast 19 % som ge samma svar. En fjär- dedel av de intervjuade tror inte att det finns några skyddsrum som på 1.000 meters håll ge skydd mot en atombomb. Det är inte så många som anse att »gott» skydd kan ges mot stridsgaser, omkring 15 %; men det är ännu färre som mena att »inget skydd» kan ges, endast 6 %.

Ett förhållande framträder tydligt i tabellbilagans uppställningar; det är ibland markerade skillnader mellan yr-

Tabell 13. Sambandet mellan inställning till civilförsvaret och socialgrupp.1

Fråga x” Antal P frihetsgrader

14a. Skyddsmöj- ligheter om atombomb ej användes

. Skyddsmöj-

ligheter om atombomb användes 4.7 Skyddsrum tillräckliga mot atom- bomb 5.2 Möjlighet skydda mot giftgas

11.8 0.01—0.02

> 0.05

16.5 4 0.001—0.01

1 Tabelluppställningen finns förklarad på sid. 209.

kesgrupper (socialgrupper). Av tabell 13 framgår vilka samband som äro sta- tistiskt Säkerställda.

I de två fall där sambandet är signi- fikant är det egentligen inte en fråga om skillnader mellan socialgrupper i vanlig mening, utan om skillnader mel- lan gruppen jordbrukande å ena sidan och gruppen icke jordbrukande å andra sidan (se tabellbilagan). Jordbrukarna äro helt en landsortsgrupp, och den icke jordbrukande befolkningen är till övervägande del bosatt i städer, köping- ar, municipalsamhällen eller inom and- ra bebyggelseagglomerationer. Med en viss förenkling kan man säga att det här är fråga om skillnader mellan stad och landsbygd. De icke jordbrukande grupperna (»tätortsbefolkningen») äro något mer optimistiska än de jordbru- kande vis-å-vis det skydd civilförsvaret kan ge i händelse atombomber icke an- vändas. På samma sätt är den icke jord- brukande gruppen något mera optimis- tisk i sin uppfattning av skyddsmöjlig- heterna mot giftgas. Samma tendens gör sig gällande också i de andra två frå- gorna, men differenserna äro där myc- ket små.

En nära till hands liggande tolknings- möjlighet är den, att tätortsbefolkning- en sett mera av civilförsvarets verksam- het och är bättre orienterad i dessa frå- gor. Även de som inte äro uttagna till civilförsvarstjänst böra i betydande ut- sträckning ha kommit i kontakt med ci— vilförsvaret på ett eller annat sätt. I ett senare avsnitt kommer att redovisas resultat som tyda på att de välinforme- rade äro mera optimistiska beträffande våra försvarsresurser. Om det förhåller sig så att bättre orientering och inti— mare kontakt med civilförsvarsproblem leder till större förtroende, då borde den grupp som i intervju uppgav sig vara uttagen till civilförsvarstjänst vara relativt optimistisk. Man kan visserli-

Tabell Ili. Sambandet mellan civilförsvars- uttagning och ställning till civilförsvaret.

Fråga xz Antal P frihetsgrader

. Skyddsmöjl., ej atombomb 0.9 2 . Skyddsmöjl., atombomb 7.8 2 Skyddsrum mot atom- bomb 1.2 2 16. Skydd mot giftgas 4.3 2

> 0.05

0.02

> 0.05

> 0.05

gen inte förutsätta att alla dessa verk- ligen genomgått någon utbildning, men det förefaller rimligt att anta att de som grupp skola känna till civilförsvaret något bättre än resten av de inter- vjuade.

Av tabell 14 framgår emellertid att de civilförsvarsuttagna åsiktsmässigt inte skilja sig nämnvärt från andra inter- vjuade; det svaga samband som förelig- ger för fråga 14b pekar åt andra hållet; de civilförsvarsuttagna förefalla något mera pessimistiska vid tanken på atom- angrepp. Skillnaden är dock inte stor.

En möjlig hypotes är följande: stads- befolkningens något mera optimistiska uppfattning av skyddsmöjligheterna är ett slags anpassningssymptom. Krigsho- tet är en påträngande realitet, och kri- get har omedelbara och ödesdigra kon- sekvenser just för städernas innevånare. Exakt hur stora skadorna bli av ett bombanfall och exakt hur mycket civil- försvaret kan skydda befolkningen vet få eller ingen. Flera uppfattningar eller tolkningar av situationen äro rimliga och kunna försvaras. Att städernas in- nevånare i något större utsträckning välja en relativt optimistisk tolkning be- ror på att de i högre grad än lands- bygdsbefolkningen behöva det för att bibehålla sin anpassningsnivå; eller enklare uttryckt, för sitt själslugn. Det är inget speciellt fantastiskt eller osan- nolikt över en sådan hypotes, men den

kan inte mera bestämt beläggas eller vederläggas på basis av opinionsunder— sökningen.

Massmedia, propaganda och upplysning

Inledning

I detta avsnitt komma två problem att beröras: hur spridas nyheter, informa- tion och propaganda, och med vilken effekt? I båda avseendena kan opini- cnsundersökningen ge vissa bidrag men inte ett fullständigt svar på frågorna. Vilka tidningar som existera i dagens Sverige är väl känt intervjuundersök- ningar förutan. Det finns jämförelsevis exakta uppgifter om deras upplagor och spridningsområden. Det är också känt vilka svenska och utländska radiopro- gram som vända sig till en svensk pub- lik. Hur stor deras lyssnarskara är, och hur den är sammansatt, är inte lika väl bekant. På den senare punkten kan opi- nionsundersökningen komma med en del upplysningar av intresse. Reaktio- nen på en viss propaganda beror bl. a. på auditoriets inställning och förutfat— tade meningar, inte minst attityden till de media, genom vilka den sprids. Det är rimligt att föreställa sig att en »pro- pagandamedveten» publik skall vara mindre mottaglig och mera kritisk. Opi- nionsundersökningen kan ge någon uppfattning om hur det år ställt på den punkten med den svenska allmänheten.

Resultatet av nyhetsförmedling och information är faktisk kunskap om oli- ka sakförhållanden. Att bidra till att den svenska allmänheten blir bättre in- formerad måste vara ett huvudändamål för ett statligt upplysningsorgan. Dess utgångsläge är följaktligen beroende av hur väl eller illa denna allmänhet redan är orienterad om utrikespolitik och för- svar. En av målsättningarna för opi- nionsundersökningen har varit att be- stämma graden av faktisk orientering; åtskilliga av frågorna i formuläret äro

i realiteten kunskapsfrågor på det utri- kes- och försvarspolitiska planet.

I det följande komma först läs- och lyssnarvanor, och inställningen till oli— ka media att behandlas. Därefter följer en redovisning av undersökningsresulta- ten i vad avser den svenska allmänhe- tens grad av orientering.

Massmedia och publik

Det övervägande flertalet av de inter- vjuade, 93 %, uppgav att de läsa tid- ning dagligen (fråga 19). Det är mycket få som läsa tidning oregelbundet, sällan eller aldrig. I enskilda fall kunna de eg- na uppgifterna om tidningsläsning ha varit överdrivna, och det faktiska tid- ningsläsandet mera sporadiskt än vad intervjun ger vid handen. Det går inte att kontrollera opinionsundersökning- cns resultat genom att jämföra med tid- ningarnas upplagesiffror, bl. a. därför att samma tidningsexemplar kan läsas av flera. Frekvensen daglig tidningsläs- ning är som man kan vänta sig högst i den övre icke-jordbrukande yrkesgrup- pen.

En detaljredovisning av de lästa tid- ningarnas politiska färg kompliceras av att många ange sig läsa flera tidningar, företrädande olika partier. Bland de in- tervjuade är det fem gånger så vanligt att läsa enbart borgerliga tidningar som att läsa enbart socialdemokratiska. Det är en kraftigare disproportion till den borgerliga pressens favör än vad uppla- gesiffrorna visa; det torde tryckas drygt fyra gånger så många borgerliga tid- ningar soni socialdemokratiska. De som uppge sig läsa kommunistiska tidningar äro mycket få, endast 0,1 %.

Vad läsarna vänta sig av sin tidning, och vilket utbyte de anse sig få av den, har inte i detalj studerats i undersök- ningen. Det finns emellertid några all- männa uppgifter om läsvanorna. På frå- ga 3 i formuläret skulle den intervjuade

Tabell 15. Deklareraf läsintresse för olika slags innehåll.

% av alla inter- vjuade som läser minst hälften

Ledare 48 Nyheter om utrikespolitik 45 Sportnyheter 31 N_vheler om brott och olyckor 78 Nyheter om inrikespolitik, regering och riksdag 55 Bokrecensioner och kultur- artiklar 25 Kåserier, småhistorier etc. 60

Slag av innehåll

ange om han läste »allt», »det mesta», »ungefär hälften», »en mindre del» eller »inget alls» av vissa specificerade kate- gorier stoff: ledare, nyheter om utrikes- politik etc. Resultaten finnas redovisa- de i detalj i tabellbilagan, men vissa sammanställningar göra dem mera lätt- tillgängliga. Av tabell 15 ovan fram- går hur stor andel som angav sig läsa allt, det mesta eller hälften av olika slags innehåll.

Det vore förhastat att ta dessa siffror för gott som exakta mätare på faktiskt läsvärde. Att sportnyheterna få lägre läsvärde än mycket annat stoff är äg- nat att inge en del betänkligheter. Vissa ambitioner och ideal kunna mycket väl ha åstadkommit en avvikelse mellan faktiska läsvanor och de deklarerade. Att en »bildad och vaken» människa skall läsa om utrikes- och inrikespolitik i sin tidning torde vara en accepterad norm. Den resulterar i individuella an- strängningar att faktiskt »följa med» eller åtminstone i ansträngningar att ge andra och möjligen sig själv ett intryck av att följa med världshändelserna. Det är sannolikt att denna norm verkar med större styrka inom vissa grupper och omfattar huvudsakligen det politis- ka och kulturella stoffet. Det är inte på samma sätt ett värde att vara väl orien- terad om den senaste mord- eller för- skingringsaffären. Med detta år inte ut-

sagt att den faktiska orienteringen är bättre på det politiska och kulturella området än på kriminalaffärernas.

Fråga 3 ger en hel del illustrations- material till detta resonemang. I tabell 16 redovisas sambandet mellan social- grupp och deklarerat läsintresse för var och en av innehållskategorierna.

Alla sambanden äro statistiskt säker- ställda. Det är att märka att de ha olika »tecken» för olika slags stoff. Ledare, nyheter om utrikespolitik, nyheter om inrikespolitik samt bokrecensioner och kulturartiklar läsas enligt de intervjua- des egna uppgifter mest inom den hög- re, icke jordbrukande yrkesgruppen. Så uppge exempelvis 56 % av de intervjua- de. i denna grupp, att de läsa hälften eller mer av ledarna; i den lägre icke jordbrukande gruppen är motsvarande siffra 46 %, i de jordbrukande grupper- na 43 % respektive 45 %. För nyheter om brott och olyckor är relationen den motsatta; det deklarerade läsintressct är lägst i den övre icke-jordbrukande yrkesgruppen.

Det är sannolikt att olikheterna i de- klarerat läsintresse inte bara avspegla skillnader i ideal och pretentioner utan också motsvaras av reella skillnader i läsvanor. Den faktiska orienteringen är större inom den grupp som anger sig läsa mer politiskt och kulturellt stoff.

Vilket förtroende har den svenska all- mänheten för pressen som nyhetsför- medlare? På frågan om det finns sven- ska tidningar som avsiktligt ge en ofull- ständig eller vilseledande bild av världs- händelserna svarade 51 % »ja» (fråga 17). Denna grupp är inte allmänt skep- tisk eller negativt inställd till den sven- ska pressen; de flesta ha en särskild ka— tegori tidningar, eller t. o. m. en sär- skild tidning i tankarna. Över en fjärde- del av samtliga intervjuade pekade på de kommunistiska tidningarna. En me- ra diffus och generaliserad misstro kan

Tabell 16. Samband deklarerat läsintresse socialgrupp.1

Antal P frihets- grader

12.0 4

Slag av innehåll x”

Ledare 0.01—0.02 Nyheter om utrikes- politik Sportnyheter Nyheter om brott och olyckor Nyheter om inrikes- politik, regering och riksdag 9.5 4 Bokrecensioner och kulturartiklar Kåserier, småhisto— rier etc.

0.01—0.02 ( 0.001

15.0 4 42.0 4

31.2 4 ( 0.001

0.05

36.1 4 ( 0.001

15.8 4 0.001—0.01

1 'l'abelluppställningen finns förklarad på sid. 209.

spåras hos dem som säga att alla tid- ningar eller de flesta vilseleda sin läse- krets. Det är emellertid en ganska liten grupp som har den inställningen, unge- fär 8 % av alla intervjuade.

Det kan vara instruktivt att samman- ställa dessa uppgifter med vad som är känt om inställningen till andra media. Någon exakt jämförelse kan det inte bli fråga om, eftersom frågornas formule- ring har varierat.

På frågan om den svenska radion ger en »opartisk och rättvis bild av vad som händer i utlandet» svarade tre fjär- dedelar oreserverat jakande, ungefär 10 % tvekade eller svarade »nej» och 16 % besvarade ej frågan. Det var någ- ra procent som tyckte att Ryssland och Östblocket missgynnades.

Det är inte så få som hålla för troligt att svenska myndigheters meddelande om utrikespolitik, försvar o. s. v. stund- om äro »vilseledande». Omkring 20 % tro att det händer »då och då» eller rent av »ofta. Tyvärr gör varken frå— gan eller svarsalternativen det klart vad slags försummelser och brister de inter- vjuade tänkt på. Många av de kritiska kunna ha syftat på misstag, icke avsed-

da oklarheter i formuleringar, krångli- ga kungörelser etc.

Det är inte mer än drygt en tiondel av de intervjuade som äro medvetna om utländsk propaganda inom Sverige (frå- ga 22). övre socialgrupper äro medvet- na om det i högre grad än lägre. Ryss— land bedömes komma före USA i av— seende på propagandakvantitet, men USA före Ryssland i avseende på pro- pagandans effekt.

I det pågående propagandakriget spe- lar radion en framträdande roll. Något över en fjärdedel av de intervjuade ta in utländska sändare åtminstone någon eller några gånger i månaden. Skillna- derna mellan socialgrnpperna äro inte så markanta i detta avseende. I de fles- ta fall tycks det röra sig om musik eller annan underhållning. Propaganda sänds ofta i form av nyheter eller nyhetskom- mentarer, eventuellt på svenska språ- ket. Omkring en tiondel av de tillfrå- gade torde lyssna på sådana program, åtminstone då och då. De flesta ta in stationer från Västblocket.

Faktisk orientering

Att de uppgivna läsvanorna ha sina brister som mätare av faktisk oriente- ring på det politiska området har tidi- gare framhållits. Samma brist vidlåder naturligtvis deklarerade lyssnarvanor. Ett sätt att mäta intresse och aktivitet på ett bestämt område är att fastställa kunskaper på samma område. Förfa- randet vilar på det rimliga antagan- det att den som intresserar sig för en sak också vet något om den. Av tabell 17 framgår hur kunskapsfrågorna i for- muläret besvarades.

Frekvensen rätt svar är beroende på hur strängt eller milt kraven ställas. »Veta», »känna till» eller »ha hört talas om» äro ganska vaga uttryck, fast inte vagare än många andra man måste använda i ett frå- geformulär. Om den intervjuade med ett enkelt »ja» eller >>nej» tar ställning till en fråga där ett sådant uttryck användes, så

% av samtliga intervjuade

Fråga

Uppger sig ha hört talas om FN:s säkerhetsråd Kan nämna tre medlem- mar Uppger sig ha hört talas om Atlantpakten

Kan nämna fem medlem- mar

8. Uppger sig ha hört talas om Kominform

Kan nämna tre medlem- mar

Kan beskriva beredskaps- larm

68 27

79 711.

Sa.

27.

kan frekvensen ja- och nej—svar inte ge ett besked om kunskapsläget som är mera pre- cist än de använda termerna. Två personer, som faktiskt veta lika mycket om en sak, kunna besvara frågan olika; den ene tol— kade »känna till» (eller »hört talas om») så att han måste svara »nej», den andre så att han kunde svara »ja».

Ett exaktare förfarande är att ställa upp vissa krav och kontrollera att de uppfyllas. Det krävs exempelvis av den intervjuade, att han på anmodan skall kunna räkna upp fem medlemmar av Atlantpakten. Men det begärda antalet kunde lika väl ha satts till fyra eller sex, eller den intervjuade kunde ha fått sig förelagt en lista på länder, bland vilka han skulle välja ut de som underteck— nat Atlantpakten. Vilket förfarande som väljs är en omdömesfråga, men av valet beror procenten »rätta svar».

Även om man bortser från den godtyck— lighet som ligger i frågans konstruktion och utvärderingsnormerna, så kan en given proportion rätt svar inte betecknas som »tillfredsställande» eller »otillräcklig» om inte vissa förutbestämda normer läggas till grund. Även om det bara funnes ett sätt att fråga om beredskapslarm och bedöma sva- ret, så är ändock inte avgjort hur många

som skola svara rätt för att kunskapsläget skall vara »tillfredsställande». Av bered- skapsskäl bör man kanske kräva att alla ge rätt svar. Men problemet dyker upp igen när utrikespolitiska frågor äro aktuella, exempelvis FN:s säkerhetsråd eller Atlant- pakten.

Det kan synas naturligt att skilja mellan »Välinformeradc» eller »Välorientcrade» å ena sidan, och »illa informerade» eller >>i11a orienterade» å andra sidan. Distinktionen bygger emellertid på en förutsättning som inte är självklart giltig. Det kunde förhålla sig så att människors orientering och kun— skaper varierade högst avsevärt, inte bara från område till område, utan också från detalj till detalj inom ett visst område. Att den som är välorienterad i fråga om sport och idrott inte behöver vara politiskt väl- orienterad är rätt klart. Men det kunde ock- så vara så att de som äro påfallande väl- informerade om exempelvis Förenta Na- tionerna, inte äro påfallande välinformera- de om Atlantpakten. I enskilda fall kan så- dant utan tvivel inträffa. Men skulle det vara så genomgående i den intervjuade gruppen (d. v. s. skulle kunskapsfrågor in- om det utrikespolitiska området vara sta- tistiskt okorrelerade), då är det knappast berättigat att skilja mellan »politiskt väl- orienterade» och »politiskt illa orientera— de». I ett frågeformulär kunna endast någ— ra få frågor rymmas, ett litet stickprov ur den stora massa av frågor, som kunde ha framställts. Det är alltid möjligt att sum- mera prestationerna (antalet »rätt») på det lilla antal frågor som använts. Äro frå- gorna starkt eller åtminstone måttligt in- terkorrelcrade skulle nya frågor, gjorda på samma sätt, sannolikt ha givit poängskalor och rangordningar som korrelera högt med den först erhållna. Men äro frågorna svagt korreleradc med varandra, eller okorrele- rade, då skulle nya frågor ge en annan rangordning. 1 det senare fallet finns det helt enkelt ingen generell »informations»- eller »knnskapsfaktor» av någon större be- tydelse, och det är meningslöst att försöka

Tabell 18. Kor-relation mellan kunslmpsfrägor.

5 7 711 8 Sn

+ 0.80

+ 0.55 + 0.60

+ 0.61 + 0.65 — + 0.82

införa en distinktion mellan välinformerade och illa informerade.

Tabell 18 är en tablå (korrelationsma- iris») över interkorrelationerna mellan kunskapsfrågor i formuläret. Korrelatio- nerna äro tetrakoriska och bestämda enligt 'l'hurstones metod. Maximala värdet, som anger fullständig samvariation, är 1. Det minsta möjliga värdet är 0.

Det finns ett relativt utpräglat samband mellan de utrikespolitiska frågorna. Frä— gorna 7a och 8a ha bara framställts till en del av de intervjuade (de som svarade »ja» på frågorna 7 och 8 respektive) och därför ha inte alla korrelationer beräknats för dem. Fråga 27, om beredskapslarm, förefal- ler att falla utanför ramen och bör inte kombineras med de övriga. Dessa, jämte fråga Sa som är av samma typ, ha slagits ihop och bilda en skala. För varje inter- vjuad fastställs hur många rätt han har på dessa sex frågor. Poängtalet kan följakt- ligen variera mellan 0 och 6 och bildar en O-poäng (»Orienteringspoäng»). Förfaran— det är sakligt berättigat på grund av de hö- ga sambanden mellan de enskilda frågorna, och det medför förenklingar i analysen. I stället för 6 mått på faktisk orientering får man ett. Tabell 19 ger poängfördelningen för samtliga intervjuade.

Tabell 19. O—skalans poängfördelning.

Poäng Antal intervjuade

0 142 74 133 141 125 129 106

Totalt 850

Sambandet med de intervjuades bak- grund framgår av tabell 20.

Tabell 20. Sambandet 0-poäng — vissa so- ciala faktorer.1

Antal P frihets- grader

54.5 10 75.2 6

Faktor X:

Politiska symp. skolutbildning Socialgrupp 68.2 8 ( 0.001 Kön 123.6 6 ( 0.001

1 Tabelluppställningen finns förklarad på sid. 209.

( 0.001 ( 0.001

Tabell 21. Resultat av lcunslcapsfrågor bland män och kvinnor.

% bland män kvinnor

Fråga

Uppger sig ha hört talas om FN:s säkerhetsråd 79 56 Kan nämna tre medlemmar 36 18 Uppger sig ha hört talas om Atlantpakten 89 68 Kan nämna fem medlemmar 61 31

I samtliga fall äro skillnaderna mel- lan grupperna statistiskt Säkerställda. Sambandet med politiska sympatier är huvudsakligen orsakat av avvikelser i gruppen intervjuade med oklara eller icke angivna partipolitiska sympatier. De som sagt sig sympatisera med flera partier äro bättre orienterade än det stora flertalet; de som inte alls angivit sina sympatier äro sämre orienterade än genomsnittet. Intervjuade med högre skolutbildning än folkskola äro bättre orienterade än resten. I den förra grup- pen är det 47 % som nå 5 eller 6 po- äng, i den senare gruppen 22 % som nå samma nivå. Likaså ligger den högre icke-jordbrukande yrkesgruppen över genomsnittet. Männen äro betydligt bätt- re informerade än kvinnorna; 40 % av männen men endast 13 % av kvinnorna nå poängvärdena 5 eller 6.

Skillnaderna mellan män och kvin- nor äro så utpräglade att de förtjäna belysas med en särskild tabell (Tab. 21).

De grupper som på ett jämförelsevis objektivt sätt kunna avgränsas med hjälp av 0-skalan, skilja sig också med hänsyn till det deklarerade politiska intresset. Tabell 22 nedan visar att de välorienterade i större utsträckning an- ge sig diskutera politiska frågor åtmin- stone någon gång i månaden, läsa åt- minstone hälften av det stoff som finns i tidningarnas ledare etc. De subjekti- va utsagorna äro med all sannolikhet inte helt värdelösa som mätare av fak- tiskt intresse och aktivitet på ett visst

0—1 2—4 5—6 X= Antalfr.gr .P

Anger sig diskutera politiska frågor någon gång i månaden el. oftare Anger sig läsa hälften el. mer av ledare Anger sig läsa hälften el. mer av utri— kespol. nyheter Anger sig läsa hälften el. mer av inri— kespol. nyheter

område; det finns mer bakom dem än tomma ord och falska pretentioner.

25% 23%

17%

30%

41% 48%

47.7 114.2

( 0.001 ( 0.001

42 % 154.4 ( 0.001

53 % 124.4 ( 0.001

Övriga samband äro statistiskt säker- ställda, och av tabell 24 framgår:

Ett näraliggande problem är följande: skilja sig de välinformerade från de illa informerade i avseende på åsikter och attityder? För att besvara den frågan har hela intervjumaterialet delats upp på samma sätt som i tabell 22, d. v. 5. efter O-poiing. Sambandet med vissa åsiktsfrågor har prövats på vanligt sätt

och resultatet redovisas i tabell 23.

Tabell 23. Samband orientering—åsikter.

Antal P frihets- grader

Åsiktsfråga x”

Våra möjlig- heter hålla oss utanför storkrig 1.8 Motstånd mot anfall 3.1 Civilförsvarets skyddsmöjlig- heter; cj atombomb 18.7 . Civilförsvarets skyddsmöjlig- heter; atombomb Möjlighet skydda mot giftgas Förtroende för myndig-

36.8

21.3

1. De bättre informerade äro mera optimistiska i sin bedömning av ci- vilförsvarets möjligheter att skydda befolkningen, både i det fall atom- bomb förutsättes använd och i de fall då den ej användes.

2. De bättre informerade äro mera optimistiska i sin bedömning av skyddsmöjligheterna gentemot gift- gas.

3. De bättre informerade är den mest kritiska gruppen när det gäl- ler myndigheters meddelanden; de minst informerade är den minst kri- tiska gruppen.

Tabell 24. Åsiktsläge bland intervjuade

med olika 0-poäng.

O-——1 2—4 5—6

Anser att civilför—

svaret

kan göra

mycket; ej atom- bomb Anser att civilför- svaret kan göra mycket; atom— bomb Anser att »gott» eller »något» skydd kan ges mot giftgas 60%

heters med- Anser att myndig- heters meddelan- den aldrig äro vil- seledande delanden 12.6 2 0.001—0.01

Väl och illa informerade skilja sig 53% 44% 34% inte i avseende på sin bedömning av riskerna för Sverige att bli indraget i ett storkrig, ej heller i avseende på in- ställningen till motstånd vid anfall.

Åsikternas sammanhang

Opinionsundersökningen har hittills re— dovisats övervägande detaljmåssigt. Dis— kussionen har rätt mycket förts kring en

fråga i taget i formuläret. Svarsfördcl- ningen i olika grupper, socialt och demo— grafiskt definierade, ha angivits och kom- menterats. Det finns skäl att andra både för och emot ett sådant tillvägagångssätt. Redovisningen hålls inom det vetbaras ram, och den blir jämförelsevis konkret. Det är ett faktum att en bestämd fråga bc- svaras lika eller olika inom skilda social- grupper, bland män och kvinnor, bland personer med högre skolutbildning och bland dem utan sådan skolutbildning. Rc— sultatct kan bli ett underlag för det prak— tiska handlandet genom att grupper med låg tillförsikt eller ringa information kun- na utpekas. Kategorier sådana som »alla män» eller »alla över 40 år» eller t. o. m. »högre yrkesgrupper» äro lätthanterliga ur administrativ synpunkt; deras storlek och fördelning kunna beräknas så länge som det finns en användbar befolkningsstatistik.

Men den styckvis skeende analysen av sambandet mellan svarsfördelningar och social bakgrund har också sina brister. Det kan inträffa att de stora linjerna skyms bort av detaljer. Bakom den åsiktsbildning som kommer till synes i svaren på de en- skilda frågorna kunna vissa grundläggande faktorer göra sig gällande som inte komma till synes så länge bliekfältet endast om- fattar en fråga i taget.

Det finns en teoretisk och en praktisk synpunkt som kan anläggas på detta pro- blem. Om det föreligger ett utpräglat sam— manhang mellan enskilda frågor i ett frå- geformulär, så betyder det att en central tendens bestämmer hur de intervjuade ta ställning till en rad olika spörsmål. I en renodlat inrikespolitisk attitydundersök- ning kunde en allmänt konservativ eller allmänt radikal inställning spela en sådan roll. De som svara »konservativt» på en fråga tendcra att också svara konservativt på nästa, 0. s. v. Om de politiska partierna i Sverige haft markerade och sinsemellan olika utrikes— och försvarspolitiska pro- gram, hade man kunnat vänta sig ett lik— nande resultat i föreliggande undersökning. De tillfrågade hade i stor utsträckning rea- gerat som högermän, folkpartister, social- demokrater etc., oavsett om frågan gällde världsläget, möjligheten av svensk neutra— litet eller sympati för endera av de båda stormaktsgrupperna.

Emellertid föreligger ingen sådan uppdel- ning av den utrikespolitiska opinionen ef- ter partiidentifikation. Redan av den an-

ledningen är det troligt att det statistiska sambandet mellan frågorna i formuläret skall bli svagt. Andra organiserande fakto- rer med likartad verkan kunna emellertid uppträda. Det är inte omöjligt att en all— män tendens att bedöma läget pessimis— tiskt respektive optimistiskt kan göra sig gällande. »Pessimisterna» böra tendera att bedöma krigsriskerna stora, försvarsmöj- ligheterna små, etc. Också andra teoretiska tolkningar äro möjliga. En undersökning av åsikternas interkorrelation har följaktligen teoretiskt intresse.

Sett ur praktisk synvinkel betyder höga interkorrelationer mellan frågor att en väg till förenkling är öppen. Frågeformuläret ger i själva verket inte så mycket upplys- ningar som det finns frågor i det. Det är i stället så att den intervjuade gång på gång ger uttryck åt en och samma grundinställ- ning: optimism, en allmän tilltro till vårt lands försvarsmöjligheter etc. Hans svar äro helt enkelt inte så differentierade som formuläret. Mångfalden av frågor är för den skull inte helt bortkastad; grundin- ställningen blir noggrannare och tillförlit- ligare bestämd om mer än en observation ligger till grund. Samtidigt är det klart att den avtagande avkastningens lag gör sig gällande. Det är onödigt att trötta den in- tervjuade med en stor mängd detaljspörs- mål vars besvarande ändå inte ger något väsentligt nytt.

I tabell 25 redovisas interkorrelationerna mellan några av de viktigaste åsiktsfrågor- na i formuläret. Koefficienterna äro tetra- koriska, och de äro bestämda med hjälp av Thurstones diagram. För att plus- eller mi- nustecken skall kunna sättas ut framför kocfficienterna måste det i förväg bestäm- mas vad som är ett »plus—svar» på varje fråga. Hur det görs är en konventionssak. ! detta fall äro plus-svaren sådana som ge uttryck åt optimism. tilltro till våra för- svarsresurser, eller förtroende för svenska myndigheter.

Sambanden äro i allmänhet svagt utveck- lade; ingen koefficient når ett värde nära 1 (det maximala) och de flesta ligga inte så långt från 0. Något sammanhang finns det dock, det visas av att nästan alla koef- ficienter ha positivt tecken. Det går i den riktningen att de som äro optimistiska", el- ler ge uttryck åt förtroende i en fråga, göra detta litet oftare än genomsnittet också på de andra frågorna. En negativ korrelation pekar på ett omvänt samband. Det är inte

F r ä g a 4 6 9 10 11 13 14a 14b 16

Fråga 4 —— + 0.10 + 0.28 + 0.04 + 0.09 + 0.18 + 0.32 + 0.13 + 0.23 6 —— + 0.12 i 0.00 —0.10 + 0.04 + 0.02 —0.04 —0.11 9 — + 0.07 + 0.05 + 0.06 + 0.15 + 0.18 + 0.18 10 + 0.82 + 0.22 + 0.13 + 0.09 + 0.18 11 + 0.15 + 0.05 + 0.39 + 0.04 13 14a 141) 16 20 21

svårt att förstå att de båda frågorna 10 och 11 (motstånd mot anfall) hänga nära samman. Detsamma gäller några frågor an- gående civilförsvarets möjligheter (14a, 14b och 16). I det senare fallet äro dock korrelationerna av betydligt blygsammare storleksordning.

På det hela taget är det inte möjligt att i någon större utsträckning reducera frå- gornas antal utan att förlora upplysningar om de intervjuade. Inställningen till exem- pelvis civilförsvaret låter sig inte med nå- gon nämnvärd säkerhet förutsägas med hjälp av svaren på andra frågor.

Resultatet kan tjäna som en varnings— signal: begrepp som »anda» eller >>tillför- sikt» måste hanteras med stor varsamhet. Så som attityderna äro organiserade nu, i fredstid, är det inte möjligt attbryta ut ett enstaka symptom på >>god anda», exem- pelvis deklarerad motståndsvilja, och låta det representera hela komplexet av åsikter och inställningar som kunna komma ifråga. Det är möjligt att attitydstrukturcn skulle förändras om problemen plötsligt bleve verkligt aktuella för de intervjuade, alltså i en kris- eller krigssituation. Det är tänk- bart att då en generell >>tillförsikts»- eller »motståndsviljefaktor» skulle prägla alla ställningstaganden, och att ett par frågor kunde vara tillräckliga för att skilja defai- tister från folk med stark motståndsanda. Det är inte möjligt att nu säga något be- stämt på den punkten.

Slutsatser för det praktiska bandlandet

Ett sätt att summera opinionsunder- sökningen är att kort ange vilka de praktiska slutsatserna bli. Vilka åtgär—

—— + 0.18 + 0.19 + 0.12 + 0.57 + 0.34 —- +0.38

der äro nödvändiga eller önskvärda i belysning av resultaten? Att härleda handlingsdirektiv ur ett socialveten— skapligt undersökningsmaterial stöter emellertid alltid på svårigheter. Psyko- logisk krigföring är i sista hand ett slags politik, driven på visst sätt för vis- sa ändamål. Motåtgärderna, det psyko- logiska försvaret, måste också vara för- ankrade i politiska värden och beslut, exempelvis upprätthållandet av demo- kratin och den nationella integriteten. Många avgöranden falla helt utanför en opinionsundersöknings ram. Tanken att utnyttja intervjumetoden vid sidan av det demokratiskt representativa maski- neriet som en väg att bestämma den na— tionella politiken har inte helt saknat förespråkare bland opinionsmätarna, men har naturligtvis inte legat till grund för den undersökning som här redovisats.

Svensk försvarsplanering arbetar med det antagandet att landets befolkning bör vara så väl informerad som möjligt om den politiska situationen och våra försvarsproblem. Undersökningen har kunnat visa hur läget nu är i vissa av- seenden. Graden 'av faktisk orientering skiftar naturligtvis från person till per- son, men viktigare är att vissa sam- hällsgrupper äro bättre och vissa sämre orienterade. Kvinnorna veta av allt att

döma betydligt mindre om det utrikes- politiska läget. Ur den synpunkten sett utgöra de en >>problemgrupp>> som i sär— skilt hög grad är i behov av upplysning. De som tillhöra Övre socialgrupper, d. v. 5. ha mer kvalificerade yrken, äro något mer välinformerade än övriga. Detsamma gäller intervjuade med högre skolutbildning. Dessa grupper äro mera intresserade av det politiska och kultu- rella stoff tidningarna bjuda på, och de äro mera medvetna om att vårt land är utsatt för propaganda. De välorientera- de ha något större förtroende för civil- försvarets resurser att möta anfall. Allt detta kan betecknas som »gynnsamma» faktorer. Det är fråga om kategorier som äro relativt lätta att nå via massmedia, men det är möjligt att deras förhands- inställning till ett statligt upplysnings- organ skulle bli mer kritisk eller ne— gativ än andra gruppers. De väloriente- rade äro mindre gynnsamt inställda till svenska myndigheters informations- verksamhet än de sämre orienterade. Statlig informationsverksamhet blir ställd inför ett förtroendeproblem som måste lösas.

(Ur beredskapssynpunkt kan en falsk säkerhetskänsla betecknas som en fara. Intervjuundersökningen ger vid handen att den svenska allmänheten är måttfullt optimistisk i sin bedömning av utsikter- na för fortsatt fred, eller i varje fall inte påfallande pessimistisk. Sveriges läge i händelse krig bryter ut bedöms inte särskilt gynnsamt, och man torde kunna förutsätta att vårt folk i ett så- dant läge kommer att vara väl medvetet om farorna för landet. Uppfattningen är tämligen lika i skilda samhällslager och grupper.

Detsamma gäller inställningen till tau- ken på motstånd mot angrepp; inter— vjuade från olika samhällsgrupper be— svara i stort sett dessa frågor på sam- ma sätt. För många förefaller atomhotet vara en faktor av stor betydelse; det är inte så få som överge motståndslinjen när möjligheten av atombombanfall in- troduceras i frågan. Det finns en grupp som inte tror att motstånd är möjligt eller tillrådligt mot en motståndare som kan använda atombomber mot oss.Ökad upplysning om skyddsmöjligheter kan tänkas minska denna grupp.

Tabeller över svar på de vid opinionsundersökningen ställda frågorna

Fråga 1 .

»Vad tycker Ni om läget i världen just nu?» Svaren på denna fråga ha ej bearbetats.

Fråga 2.

»Brukar Ni inom familjen, med vänner och bekanta eller på annat sätt diskutera världsläget, vårt försvar och liknande frågor? Välj ett svar.»

Icke jordbr. Jordbr. Samtl. Högre Lägre Högre Lägre Flera gånger i veckan 7 % 6 % 6 % 9 % 6,2 % Någon gång i veckan 18 13 11 21 14,6 Någon eller några gånger i månaden 24 18 22 17 20,6 Sällan 29 28 36 21 29,6 Aldrig 22 34 25 29 28,2

Inget svar _— 1 3 0,8

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 % Antal int. 307 313 145 34 8501

Fråga 3.

»När Ni läser dagstidningar, hur mycket brukar Ni läsa av tidningens ledarartik- lar? Är det allt, det mesta, ungefär hälften, en mindre del eller ingenting alls?» Sa: Ledare

Allt 18 % 19 % 14 % 18 % 17,4 % Det mesta 21 14 21 6 17,1 Ungefär hälften 17 13 8 21 13,9 En mindre del 26 26 36 21 28,1 Inget alls 17 26 20 34 22,2

Inget svar 1 2 1 1,3 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

31): Nyheter om utrikespolitik

Allt 13 % 12 % 9 % 15 % 11,4 % Det mesta 22 18 19 9 18,8 Ungefär hälften 18 12 14 15 14,5 En mindre del 31 30 32 29 31,4 Inget alls 16 26 25 32 22,8

Inget svar 2 1 _— 1,1 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

1 En grupp med okänt yrke (51 personer) har inte redovisats särskilt. Därför överstiger totalantalet det sammanlagda antalet i de skilda yrkesgrupperna. Antalet intervjuade är detsamma för samtliga frågor där ej annat angivits.

Icke jordbr. Jordbr. Högre Lägre Högre Lägre Allt 9 % 16 % 5 % 18 % Det mesta 13 15 8 21 Ungefär hälften 8 8 8 15 En mindre del 34 21 24 9 Inget alls 35 37 54 37 Inget svar 1 3 1 100 % 100 % 100 % 100 %

311: Nyheter om brott och olyckor Allt 17 % 25 % 27 % 26 % Det mesta 32 41 47 50 Ungefär hälften 21 17 16 6 En mindre del 27 14 7 6 Inget alls 3 3 3 12

lnget svar — — _— 100 %

3e: Nyheter om inrikespolitik,

regering och riksdag. Allt 16 % 14,1 % Det mesta 27 22 29 24,7 Ungefär hälften 21 13 15 16,3 En mindre del 29 30 26 29,6 Inget alls 9 18 17 14,6

Inget svar 1 1 — 0,7 100 % 100 % 100 % 100,0 %

3f: Bokrecensioner och kulturartiklar Allt 11 % 5 % 1 % 6,5 % Det mesta 12 5 6 ' 8,0 Ungefär hälften 14 10 5 10,5 En mindre del 35 28 32 30,1 Inget alls 26 49 52 41,8 Inget svar 12 3 4 3,1 100 % 100 % 100 % 100,0 %

3g: Kåserier, småhistorier etc. Allt 17 % 20 % 14 % 17,6 % Det mesta 29 25 22 25,8 Ungefär hälften 18 18 13 16,7 En mindre del 29 24 30 27,2 Inget alls 7 12 20 11,9

Inget svar — 1 1 0,8 100 % 100 % 100 % 100,0 %

»Tror Ni att FN, d. v. s. Förenta Nationerna, i dagens läge kan göra mycket, nå- got eller ingenting för—att hindra ett krig mellan stormakterna?»

Icke jordbr. Jordbr. Samtl. Högre Lägre Högre Lägre

Mycket 21 % 19 % 12 % 6 % 18,4 % Något 48 51 41 58 47,9 Ingenting 18 14 25 18 17,4 Inget svar 13 16 22 18 16,3 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

Fråga 5. »Har Ni hört talas eller läst om FN:s säkerhetsråd?» Ja 76 % 65 % 67 % Nej : 21 31 27 Inget svar A 3 4 6 100 % 100 % 100 % (Till dem Som svarade »ja» på föreg.) 5a: Kan Ni nämna tre länder som är medlemmar?»

1 rätt . _ 4 % 2 rätt ' , * 10 16 13 12 3 rätt . . 38 24 23 6. 0 rätt j , 3 5 4 9

Inget svar eller frågan ej framställd 45 52 56 52 100 % 100 % 100 % 100 %

Fråga 6.

»Tror Ni att det inom de närmaste två—tre åren kommer att bli något storkrig i Europa? Vilket av svaren här kommer närmast Er åsikt?» Ja, säkerligen . 3 % 6 % 3 % 6 % 4,2 % Ja, . troligen 11 9 16 18 11,4 Chanserna väger ungefär lika mellan

krig och fred , 31 30 25 23 . 29,0 Nej, troligen inte 39 38 34 29 37,5 Nej,-säkerligen inte ' 10 11 8 15 9,8 Inget svar i ' 6 6 14 9 8,1

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

: ' 1 Fråga 7. »Hår, Ni hört talas eller läst om Atlantpakten?»

Ja - 87 % 72 % 84 % 85 % 79,1 % Nej- 12 22 15 15 17,5 Inget svar : 1 6 1 3,4 . ,:100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

(Till dem som svarade »ja» på föreg.) 70: »Kan Ni nämna fem länder som är med?»

Icke jordbr. Jordbr. Högre Lägre Högre Lägre

Samtl.

rätt % —— % —— % — % rätt 1 2 4 3 rätt 3 3 3 3 rätt 9 9 5 12

. rätt 59 39 49 35 rätt _— —— —— 3

Inget svar eller frågan ej framställd 28 47 39 44

0,5 % 2,4 2,7 7,9 46,8 0,4

39,3

100 % 100 % 100 %

(Till dem som svarade »ja» på 7) 7b: »Vad tror Ni avsikten med Atlantpakten egentligen är?»

100,0 %

Att bevara freden Gemensamt försvar eller hjälpa och stödja varandra Gemensamt försvar mot Sovjet, öst- blocket eller kommunismen Förbund med uttalat aggressiva eller maktpolitiska tendenser

Allmänt negativa formuleringar

Övriga svar Inget svar eller frågan ej framställd

Fråga 8.

»Har Ni hört talas eller läst om Kominform?»

Ja 63 % Nej - 33

Inget svar 4

100 %"

(Till dem som svarade »ja» på föreg.) Sa: »Kan Ni nämna tre medlemmar?»

1 rätt 2 rätt 5 15 3 rätt - 36 9 0 rätt 2 —

Inget. svar eller frågan ej framställd 55 ' 73

100 % 100 %

(Till dem som svarade »ja» på 8) 8b: »Vad tror Ni avsikten med Icke jordbr. Jordbr. Kominform egentligen är?» Högre Lägre Högre Lägre Världsherravälde, utvidgning av Ryss—

lands och östblockets maktsfär, ag- gression 11 % 6 % 3 % 6 % Fredsbevarande sammanslutning ] — — 0,2 Propagandainstrument, utbreda kom-

munismen 9 5 6,1 Motsvarighet till Atlantpakten, för-

svarsförbund, sammanslutning av kommuniststater 14 8 7 9 9,6 Övriga svar och kombinationer 3 5 6 3 4,0 Inget svar eller frågan ej framställd 62 76 80 82 72,8 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

Fråga 9. »Hur stora möjligheter tror Ni Sverige har att hålla sig utanför ett storkrig i Europa?» Mycket stora möjligheter 8 % 6 % 9 % 9 % 7,1 % Ganska stora möjligheter 20 22 16 18 19,9 Ganska små möjligheter 33 36 33 40 34,1 Mycket små möjligheter 30 26 23 21 27,0 Inget svar 9 10 19 12 11,9 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 % Fråga 10, »Antag att Sverige anfalles. Anser Ni att vi bör göra väpnat motstånd även om utgången för oss ter sig oviss?»

Ja 77% 80% 84 % 79 % 79,3 % Det beror på omständigheterna 10 5 2 _ 6,1 Nej 5 6 5 15 5,9 Inget svar 8 9 9 6 8,7 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 % (Till dem som.svarade »det beror på omständigheterna» på föreg.) 10a: »Förklara Er litet närmare!»

Beror på vem som anfaller, ospecifi-

cerat 4 % 3 % 1 % _ % Motstånd mot anfall från Östblocket.

Tveksamt eller ej motstånd mot Väst- block 0,5 Motstånd mot Västblock, ej mot Öst-

block eller tveksamt — — Beror på anfallets storlek (styrka) _— 1,1 Övriga svar 1 —— 1,8

Inget svar eller frågan ej framställd 98 94,1 100 % 100 % 100 % 100,0 %

»Antag att angriparen hotar med atombomber. Vad skulle Ni då ge för svar på frågan?»

Icke jordbr. Jordbr. Samtl. Högre Lägre Högre. Lägre Vi bör ändå göra väpnat motstånd 53 % 56 % 60 % 59 % 55,6 % Det beror på omständigheterna hur vi skall göra 14 10 6 3 10,1 Vi bör inte göra väpnat motstånd 17 14 15 9 15,1 Inget svar 16 20 19 29 19,2

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

(Till dem som svarade »det beror på omständigheterna» på föreg.) Ila: »Förklara Er litet närmare!»

Beror på vem som anfaller, ospeci- ficerat *— % 1 % 1 % % 0,7 % Motstånd mot anfall från östblocket.. . 4 Tveksamt eller ej motstånd mot Väst-

block 1 — —— .— 0,5 Motstånd mot Västblock, ej mot Öst-

block eller tveksamt —— _ _— —— Om vi kan få atombomber 3 2 — _— 1,6 Om vi får hjälp 3 3 1 3 2,5 Övriga svar 6 4 3 -— 3,9 Inget svar eller frågan ej framställd 87 90 95 97 90,8

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

Fråga 12. »När Ni svarade på frågan (frågorna) om vi bör. göra väpnat motstånd, var Ert svar på något sätt beroende av Er uppfattning om möjligheten eller omöjligheten för Sverige att få militär hjälp av betydelse från annat håll?» Ja 39 % 38 % 37 % 47 % 37,9 % Nej 40 35 36 35 37,0 Olika för 10 och 11 — — 1 — 0,4 Inget svar 21 27 26 18 24,7

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

(Till alla) 12a: »Förklara Er litet närmare!»

Vi kan ej vänta hjälp, hjälp kommer ej

i tid, etc., vi skall klara oss själva 23 % 24 % 26 % 26 % 23,2 % Räknar med hjälp utan specifikation

varifrån . 17 14 14 12 14,5 Räknar med hjälp västerifrån 15 14 11 18 14,2 Räknar med hjälp österifrån — — _— — 0,1 Övriga svar 4 7 7 6 5,4 Inget svar 41 41 42 38 42,6

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 % 229

Fråga 13. »Om det bleve krig i Europa mellan å ena sidan östmakterna, alltså bl. a. Ryss- land, och å andra sidan Västmakterna, alltså bl. a. England och U.S.A., vilken ut- gång av kriget tror Ni vore bäst för Sverige? Vore det bättre om Östmakterna segrade, eller bättre om Västmakterna segrade, eller skulle det göra detsamma vem som segrade?»

Icke jordbr. Jordbr. Samtl. Högre Lägre Högre Lägre Bättre om Östmakterna segrade 1 % 2 % 1 % 3 % 1,3 % Bättre om Västmakterna segrade 82 73 82 79 78,5 Det gör detsamma vem som segrar 6 11 5 — 7,5 Inget svar 11 14 12 18 12,7

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

Fråga 14. . .. »Civilförsvarets uppgift är att genom olika åtgärder (alarmering, brandbekämp— ning, sjukvård, skyddsrum och utrymning m. ni.) så långt som möjligt skydda civilbefolkningen mot luftanfall. Tror Ni att vårt civilförsvar kan göra mycket, något eller ingenting i detta avseende — —— _» 14a: som atombomber inte användas?» . , . Mycket . 63 % 60 % 52 % 50 % 58,9 % Något 31 33 43 38 34,7 Ingenting 2 3 _ 1 9 2,4 Inget svar , 4 4 4 3 4,0

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

14b: »om atombomber användas?»

Mycket 21 % 20 % 17 % 12 % 18,8 % Något 47 47 44 44 43,4 Ingenting . 23 29 26 32 26,9 Inget svar 9 11 13 12 10,9

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

Fråga 15. »Tror Ni att det finns några skyddsrum som på ungefär 1.000 meters håll ger skydd mot atombomber? Välj det svar, som kommer Er åsikt närmast.»

Inga skyddsrum ger skydd ' 23 % 26 % 23 % 35 % 25,0 % Skyddsrum i berg skyddar, men inga

andra ' 61 58 52 47 56,3 Skyddsrum i hus (normalskyddsrum)

ger skydd _ , 7 6 2 3 5,8 Inget svar - 9 10 23 15 12,9

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 % 230

Fråga 16. »Vad tror Ni om de tekniska möjligheterna att under krig skydda civilbefolk- ningen mot giftgaser? Välj ett svar.»

Icke jordbr. Jordbr. Högre Gott skydd kan ges 18 % Något skydd kan ges ' " 48 Mycket ringa skydd kan ges 17 Inget skydd kan ges 5 Inget svar 12

Lägre Högre Lägre 17 % 8 % 15 % 49 36 29 17 22 24

6 10 8

. 11 24 24

Samtl.

15,5 % 45,0 17,9 6,4 '

15,2

100 %

Fråga 17.

»Tror Ni att det finns svenska tidningar som avsiktligt ger en

100-% 100 % ”100 %

vilseledande bild av vad som händer ute i världen?»

100,0 %

ofullständig eller

Ja 57 % Nej ' 24

51 % 47 % 39 % 29 29 29

20 24 32

50,8 % 27,3

21,9"

Inget svar _ ,_ , 19 ' 100 %

(Till dem som svarade »ja» på föreg.) 17a: Vilka tidningar tänker Ni på?»

100 % 100 % 100 %

1001) %

Kommunistiska tidningar 35 % Socialdemokratiska tidningar 1 Borgerliga tidningar 2 Kommunistiska tidningar och vissa bor- gerliga Alla tidningar, de flesta, ingen särskild Övriga svar Inget svar eller frågan ej framställd _ 51 60

2.7.5 % 0,5 2,2

1,8 7,6 2,2

'100%

Fråga 18. »Vilken dagstidning läser Ni mest?» 18a: Politisk färg

100 % 100 %

Högern 13 % Folkpartiet 33 Bondeförbundet _ 2 Socialdemokratiska partiet ' 11 Kommunistpartiet —— Blandat borgerliga 18 Blandat (borgerliga och icke borgerliga) 20 Övriga svar . * 2

Inget svar . 1

25 20 15 18

. 2 . . 13 10 9 3 6

4 3

1 3

18,5 % 31,1 4,7 13.3 0,1 11,9 16,5 2,6

1 ,3,

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 % 231

Stockholmspress

Icke jordbr. Högre . Lägre

19%

Jordbr. .Högre . Lägre

3% —%

Samtl.

19,6 %

6 10,7 15 5,6 70 _ 43,5 , _— 12,1 2,9 1,6 0,9 0,2 1,6

1,3 .100,0 %

Göteborgspress Malmöpress

Lokal press _ Stockholm + lokal

Göteborg + lokal Malmö + lokal Stockholm + Göteborg + lokal Stockholm + Malmö + lokal Övriga svar

| .Nl HN HwHa-Whm

wwl

Inget svar

100 % 100 % 100 % 100 %

Fråga 19. »Hur ofta läser Ni den (dem) ?»

7— 5 dagar i veckan, dagligen 96 % 94 % 89 % 93,2 % 4—2 dagar i veckan, ett par gånger

i veckan 2 1 dag i veckan, sällan, någon gång —- Aldrig

Övriga svar —

3,3 0,9 0,9 0,2 1,5

100,0 %

Inget svar 2 1 100 % 100 % 100 % 100 %

Fråga 20.

»Tycker Ni att den svenska radion ger en opartisk och rättvis bild av vad som händer i utlandet?»

Ja 76 % 75 % 76 % 70 % Tveksamt 8 7 3 6 Nej 3 4 2 6 Inget svar 13 14 19 18 100 % 100 % 100 % 100 %

75,0 % 6,1 3,4

15,5 100,0 %

(Till dem som svarade »nej» eller »tveksamt» på föreg.) 20a: »Vilka programpunkter är det Ni tänker på?» Nyheter 3 % 3 % Övriga svar 6 4 2 Inget svar eller frågan ej framställd 91 93 97 100 % 100 % 100 % 100 % 232

(Till dem som svarade mej» eller »tveksamt» på 20).. 20b: »Vilket land eller vilka länder tycker Ni missgynnas?»

Icke jordbr. " Jordbr. Högre Lägre Högre Lägre

Kominform, Ryssland 3 % 3 % — % % övriga svar 3 2 1 ,. —'

Inget svar eller frågan ej framställd 94 95 99 100 96,0 ' 100 % 100% 100% 100 % _100,0_%

Fråga 21. »Vad anser Ni om de svenska myndigheternas meddelanden till allmänheten rö- rande utrikespolitiska förhållanden, vårt försvar öch liknande saker. Tror Ni det händer att sådana meddelanden är vilseledande? Välj ett svar.»

De' är' aldrig vilseledande ' 34 % 35 % 40 % 37 % 35,4'% De är sällan vilseledande 30 28 24 24 27,3 De är då och då vilseledande ' 19 19 13 18 17,8 De är ofta vilseledande 3 2 2 3 ' 2,6

Inget svar . 14 16 21 18 , 16,9 100% 100% 100% 100% 100,0%

Fråga 22.

.Har Ni på senare tid lagt märke till någonting som Ni anser vara främmande propaganda avsedd för svenska folket?» Ja 18 % 12 % 10 % 9 % 13,4 % Nej 70 73 77 73 72,1 Inget svar 12 15 13 18 14,5 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

(Till dem som svarade »ja» på föreg.) 22a: »På vilket sätt spreds den propagandan?» Tidningar, tidskrifter 4,2 % Radio 5 3 2,8 Film 1 — 0,6 Muntlig påverkan, arbetskamrater 2 0,7 Flera media . _— 1,3 övriga svar 1 3 2,4 Inget svar eller frågan ej framställd 89 91 88,0 100 % 100 % 100 % 100,0 %

(Till dem som svarade »ja» på 22) 22b: »För vilket land eller

för vilka länder arbetade

den propagandan?»

Icke jordbr. Jordbr. Samtl. Högre Lägre Högre Lägre

Västmakt, Amerika 3 % 2 % % —— % 2,0 % Ryssland, östmakterna 10 6 8 . - 3 7,9 Både öst och väst 3 2 2 6 2,4 övriga svar ' : ——

Inget svar eller frågan ej framställd 84 90 90 91 87,7 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

Fråga 23. Vilket land anser Ni gör den mesta propagandan i Sverige?»

USA - - 21 %» 17 % 10 % Ryssland » . ._ 25 17 21 USA och Ryssland '

England

Östmakterna .

Västmakterna, USA och England

Övriga svar Inget svar, 54 100 % 100 % 100% 100 %

Fråga424. »Vilket lands propaganda anser Ni mest verkningsfull i Sverige?» USA:s 30 % 26 % 19 % ' 24 % Rysslands ' 3 USA:s och Rysslands . — Englands _ Östmakternas Västmakternas, USA:s och Englands Övriga svar ' —

Inget svar 51 57 70 57,8 100 % 100 % *. 100 % 100 % 1=00_,0 %

Fråga 25. . .

»Brukar Ni lyssna till radioutsändningar från utlandet? Välj ett svar. » a) Flera gånger i veckan . ' 9 % 8 % 3 % (S% 7, 2 % b) Någon gång i veckan ' - 9 13 12 12 11,4 0) Någon eller några ganger i månaden 11 ' :. 8 ' 8 . '15» . ' 8, 9 d) Sällan 34 23 28 21 27,8 e) Aldrig ' . = 35 46 49 46 43,1 Inget svar - 2 . 2 +- " ——'- 1,6

100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

(Till dem som svarade a), b) eller 0) .på föreg.) »När Ni hör på utlandet, brukar Ni lyssna på»: 25a1: »Musik eller annan under-

hållning?»

Icke jordbr. Jordbr. Samtl. Högre Lägre Högre Lägre

Ja 29 % 29 % 21 % 32 % 26,6 % Nej 2 2 4 _ 1,9 Inget svar eller frågan ej framställd 69 69 75 68 71,5 100 % 100 % 100,0 %

(Till samma som föreg.) 25a” : »Nyheter eller nyhets- kommentarer på andra språk än svenska?»

Ja _ ' 9 % 4 % Nej 16 18

Inget svar eller frågan ej framställd - 75 78 100 % 100 %

(Till samma som föreg.) 25am): »Utsändningar på svenska (andra än från Finland) ?»

Ja 12 % 13 % '10 % Nej 13 14 13 Inget svar eller frågan ej framställd ' 75 73 , 7-7. 100 % 100 % 100 %

(Till dem som svarade »ja» på 25a1I eller 252111) 25b) »Från vilka länder?» Hör stationer tillhörande Västblocket 11% 6 % 3" 7,4 % Hör stationer tillhörande Östblocket 2 3 2,6 Hör stationer från bägge hållen 2 4 3 _ 3,5 Övriga svar —- 2 — 0,8

Inget svar eller frågan ej framställd 35 85 90 85,7 - 100 % 100 % 100 % 100,o %

Fråga 26.

»Antag att det plötsligt meddelades, att Sverige anfallits och kommit i krig. Vet Ni vad Ni då skulle göra?» Ja 65 % 60 % 48 % 61 % 58,2 '% Är osäker 15 14 17 15 15,4 ' Nej ' 17 24 32 21 23,8

Inget svar ' . 3 2 3 3 2,6 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

»Fråga 27. »Vill Ni beskriva hur beredskapslarm låter?»

Icke jordbr. Jordbr. Samtl. Högre Lägre Högre Lägre

Rätt svar 32 % 29 % 19 % 18 % 27,2 % Fel svar ' 35 30 15 21 28,3 Inget svar 33 41 66 61 44,5 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

' Fråga 28. »Vad innebär beredskapslarm?»

»Fara», »Anfall kan väntas», »Landet i fara», »Risk för krig». Allmän bered- skapsinställning, utfärdade bestäm- melser åtlydas , 20 % 19 % 29 % 21,4 % Fara för, förvarning för flyganfall 3 5 3,5 Inställelse på anvisade platser inom ci- _ vilförsvaret 5 3 4,4 Uppsöka skyddsrum. Tid att söka skydd. Flyglarm 24 7 Inställelse på anvisade platser rent all- mänt. »Inta sin plats». »Alla som fått sig uppgifter tilldelade rycker in till sina respektive poster.» Var och en gör sin. plikt. Civilförsvar och militär in- ställer sig. 4,4 Fara, anfall kan väntas och att alla som fått sig uppgifter tilldelade rycker in till sina respektive poster —— 0,4 Mobilisering. Inställelse vid fältförband 6,8 Provning. Att det fungerar — 2,8 Inta sin plats, rycka in till civilförsva- ret, inställa sig för militärtjänst, etc. eller söka skydd, gå till skyddsrum 2 1 3 1,3 Övriga svar och kombinationer 1 2 2,1

Inget svar . 29 31 45 41 34,5 100 % 100 % 100% 100 % 100,0 %

Fråga 29.

»Antag att Ni råkar ut för ett luftanfall och det inte finns något skyddsrum i när- heten. Vet Ni vad Ni då bör göra för att skydda Er på bästa sätt?» Ja 77 % 71 % 65 % 59 % 70,1 % Är osäker 8 8 13 9 9,5 Nej 9 11 17 29 12,7 Det beror på 3 6 1 3,8 Inget svar 3 4 4 3 3,9 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

»Anser Ni att det är något Ni behöver ha mera kännedom om än vad Ni nu har för att vara beredd att motstå ett krigs påfrestningar?»

Icke jordbr. Jordbr. Samtl. Högre Lägre Högre Lägre

Ja 60 % 56 % 54 % 50 % 57,0 % Nej 31 29 27 38 29,2 Inget svar 9 15 19 12 13,8 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

(Till dem som svarade »ja» på föreg.) 30a: »Vad är det Ni skulle vilja ha kännedom om?»

Mera information i allmänhet. »Hur jag skall bete mig». »Nöta in hur man skall handla, så allt går mekaniskt». »Mycket man behöver veta». »Kan inte säga precis vad» 17,6 % Mera om försvaret i allmänhet 0.4 Civilförsvarets uppgifter och arbete,

skyddsrum, luftskyddsanordningar,

brandskydd, sjukvård, atombombskydd ' 19,9 Evakuering, »Hur man skall ta hand om barnen». »Hur man skall ta hand om familjen» . 3,5 Civilförsvarets uppgifter + evakuering 0,4 Mera upplysning om moderna vapen 1,5 Övriga svar och kombinationer 4,6 Inget svar alls eller frågan ej framställd 47 55 52,1 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

Fråga 31 .

»Vilket eller vilka politiska partier i Sverige sympatiserar Ni mest med, eller har Ni minst emot?»

Högern 12 % 3 % 5 % % 6,6 % Folkpartiet 20 8 6 12,3 Bondeförbundet 3 50 18 11,3 Socialdemokraterna 30 11 38 36,0 Kommunisterna 1 — 0,7 Bondeförbundet och socialdemokraterna 3 3 1,1 Högern och folkpartiet — — 2,6 Övriga svar 12 7 —— 8,6 Inget svar 16 16 35 20,8 100 % 100 % 100 % 100 % 100,0 %

Fråga 32. »Vilka skolor har Ni gått igenom?»

Icke jordbr. Jordbr. Högre Lägre Högre Lägre Folkskola ' 57 % 88 % 89 % 97 % Realskola men ej tagit realexamen 11 8 9 3 Realskola och tagit realexamen 10 2 1 Flickskola men ej genomgått avgångs- klass Flickskola och genomgått avgångsklass Gymnasium men ej tagit studentexamen Gymnasium och tagit studentexamen Andra skolor och examina Övriga svar

Inget svar

Salut].

76,9 % 8,8 4,4

1,6 2,0 0,5 2,0 2,8 0,2

0,8

”100 % 100 %. 100 % 100,0 %

B. Vår nuvarande upplysningsverksamhet till utlandet

En avsevärd upplysningsverksamhet bedrives av och förmedlas genom ulri- kesdepartemcnlel, närmast dess press- byrå, och de svenska beskickningarna i udandeL

Utrikesdepartementets pressbyrå har enligt den för departementet gällande instruktionen (SFS 199/1928, ändrad bl. a. 427/39) att verka för spridandet i utlandet av upplysningar om Sverige och svenska förhållanden. Pressbyrån orienterar vidare beskickningarna om händelser i Sverige, besvarar frågor från pressen samt utsänder kommunikéer.

Pressbyrån förmedlar från. de olika upplysningsorgancn till beskickningar- na informationsmaterial i form av pe- riodiska skrifter, böcker, broschyrer, stencilerade tal och föredrag, bilder, filmer och utställningsföremål. Pressby- rån har vidare hand om de officiella förbindelserna med utländsk press i Sverige. ,

Våra beskickningars medverkan i upplysningsverksamheten är betydan- de, i en del viktigare länder äro vid dem placerade särskilda pressattachéer. Beskickningarna inte bara distribuera upplysningsmaterial som erhålles från Sverige, beskickningspersonalen besva- rar. också mängder av frågor om sven- ska förhållanden och-i en del länder hålla beskickningschefen och andra till beskickningen knutna svenskar liksom konsulerna föredrag om Sverige. Av be— tydelse för bland annat upplysnings- verksamheten äro de konsulskonferen- ser, som enligt vad kommittén erfarit

med stor framgång prövats av beskick- ningen i Förenta staterna. Vid bedö- mande av utrikesförvaltningens insats får man ej glömma den roll honorär- konsulerna spela.

Olika privata och halvstatliga organ svara för olika sidor av det svenska kul- turutbytct med andra nationer samt för den till utlandet riktade svenska upp- lysningsverksamheten. De viktigaste av dessa organ äro Svensk-amerikanska nyhetsbyrån, Svensk-internationella pressbyrån, Svenska institutet för kul- turellt utbyte med utlandet (vanligen benämnt Svenska institutet) samt Sven- ska turisttrafikförbundet.

Svensk-amerikanska nyhetsbyrån till- kom år 1921 och ombildades till stif- telse år 1937. Verksamheten ledes av en styrelse i Stockholm. Fyra av sty- relsens tio ledamöter, däribland ordfö- randen, utses av Kungl. Maj:t. Stiftel- sens kontor i New York är The Ame- rican-Swedish News Exchange, Inc., ett bolag, vars aktier innehas av fem av stiftelsen utsedda trustees.

Byrån har. till ändamål att i Ame— rika, företrädesvis Förenta staterna, ge- nom pressen eller annorledes i ord och

Byrån, som finansieras medallmänna och enskilda medel, har till ändamål att i Amerika, företrädesvis Förenta stater- na, genom pressen eller annorledes i ord och bild sprida tillförlitliga uppgif- ter— och' meddelanden om svensk kultur, svenskt näringsliv och svenska samhälls- förhållanden i övrigt samt att, i den mån förhållandena medge, förmedla dy-

Från Stockholmskontoret sändas dag- ligen till New York aktuella nyheter, bulletiner, bilder och annat material, som ge informationer om viktigare hän- delser och om den allmänna utveck- lingen i Sverige. Ett par gånger i vec- kan sändas böcker, tidskrifter och bild- kollektioner.

Kontoret i New York förser ameri— kanska telegrambyråer, tidningar, tid- skrifter, radio- och televisionsstationer, bibliotek, enskilda företag och privat- personer med nyhetsmaterial om Sve- rige. Den svenskspråkiga pressen i Nordamerika erhåller också regelbund- na nyhetssändningar från detta kon- tor. Nyhetsbyråns förbindelser med svensk-amerikanerna är ett naturligt och väsentligt led i verksamheten. I New York utges vidare en engelsk— språkig bulletin med aktuella informa- tioner om handels- och sjöfartsfrågor. Broschyrer och skrifter av olika slag publiceras och distribueras ävenledes. Från ett omfattande bildarkiv utläm- nas och distribueras årligen tusentals svenska fotografier. Biblioteket rymmer ett synnerligen rikt urval litteratur om Sverige på engelska och svenska. Vi— dare må nämnas, att byrån medverkar vid anordnande av svenska utställning- ar i olika delar av Förenta staterna. Byrån besvarar även i stor omfatt- ning förfrågningar om svenska förhål— landen. Flertalet amerikanska författa- re, journalister och radiomän, som un— der senare tid bidragit till att sprida upplysning om Sverige, ha i samband med Sverigeresor varit i förbindelse med nyhetsbyrån i New York och i Stockholm, och ha där fått dokumenta- tionsmaterial, råd och kontakthjälp. Svensk—internationella pressbyrån, SIP, grundades 1927. Sedan 1938 är Sveriges allmänna exportförening hu- vudman för byrån. Verksamheten står

resentanter för utrikesdepartementet, Exportföreningen, Tidningarnas Tele- grambyrå och Sveriges Redareförening. Byrån finansieras till ungefär lika delar av staten och det enskilda näringslivet.

SIP har till uppgift att till utlands- pressen distribuera artiklar och noti— ser av ekonomiskt, tekniskt, kulturellt, vetenskapligt, politiskt och allmänt in— nehåll i avsikt att bidra till en kor- rekt och goodwillskapande publicitet om Sverige. Den har direkt eller in- direkt kontakt med cirka 5000 dagstid— ningar, facktidskrifter, radiostationer etc. i ett 60-tal länder.

Från byråns Stockholmskontor utsän- das varje vecka en engelsk- och en spanskspråkig bulletin om sex eller sju sidor. Var fjortonde dag utges också bulletiner på franska och tyska. Dess- utom distribuera byråns representanter i ett flertal länder lokala bulletiner på andra språk. Nyheterna kompletteras i stor utsträckning med bakgrundsmate- rial. Även ett stort antal specialartik- lar rörande de mest skilda sidor av aktuella svenska förhållanden utsändas. Från bildarkivet expedieras för närva- rande cirka 3000 bilder per år. En be- tydande del av byråns informationsma- terial utgöres av originalartiklar, skriv- na av egna medarbetare.

Vid sidan av den direkta distributio— nen från Stockholmskontoret och för- medlingen genom byråns avlönade utlandsrepresentanter vidarebefordras materialet till pressen i en rad länder genom medverkan av svenska beskick- ningar och konsulat, handelskammare, affärsmän o. s. v.

Det sammanlagda publicitetsresulta- tet under de 25 år byrån verkat beräk— nas till drygt 500000 artiklar och no— tiser med ett totalt spaltutrymme mot- svarande cirka 26000 helsidor i en större svensk dagstidning. Numera tor-

de årligen publiceras 30 000—40 000 artiklar och notiser.

Sedan 1948 utger SIP:s chef i intimt samarbete med byrån den koncentre- rade nyhetstidningen Sverige-Nytt. Den utkommer en gång i veckan och är med tanke på flygdistribution tryckt på sär- skilt tunt papper. Tidningen är när- mast avsedd för svenskar i utlandet och för sverigeintresserade utlänningar. En sida har engelsk text.

Svenska institutet började sin verk- samhet första kvartalet 1945. Den hög- sta myndigheten utgöres av ett råd om 100 ledamöter, av vilka hälften utses av Kungl. Maj:t och de övriga av in- stitutets betalande medlemmar, väsent- ligen företag inom näringslivet. Av sty- relsens elva ledamöter förordnas tre av Kungl. Maj:t.

Verksamheten finansieras dels genom statsanslag under tredje huvudtiteln, dels genom bidrag från privat håll, i första hand större industriföretag. För särskilda ändamål får institutet anslag från ecklesiastik-, handels- och social— departementen samt bidrag från enskil- da företag.

Institutet skall >>genom upplysnings- arbete, kulturutbyte och på annat sätt verka för Sveriges kulturella, sociala och ekonomiska förbindelser med ut- landet». Det har främst inriktat sig på vissa, ur svensk synpunkt särskilt be- tydelsefulla stater.

Institutet redigerar och utger böcker och broschyrer på främmande språk om olika svenska förhållanden. I all- mänhet äro dessa skrifter främst av- sedda att utdelas till sverigeintressera- de utlänningar. Flera av dem ha dock i anmärkningsvärd omfattning kunnat spridas även på kommersiell väg.

Till den svenska representationen i utlandet och till utländska myndighe- ter, företag och sammanslutningar dis- tribuerar institutet dokumentärfilmer

med text och speakerkommentarer på främmande språk. Dessa filmer ha till- kommit på institutets eget initiativ el- ler genom samarbete med turisttrafik- förbundet och järnvägsstyrelsen, eller också ha de inspelats av andra företag och organisationer men av institutet omredigerats för visning i utlandet.

Institutet medverkar till att utom- lands anordna radioutsändningar med svenska program.

Med biträde av sin utställningsnämnd handlägger institutet ärenden, som be— röra Sveriges deltagande i internatio— nella utställningar, och arrangerar även separata svenska utställningar av olika art i utlandet.

En mottagningsavdelning tar hand om utländska studiegrupper och en- skilda studiebesökare. Feriekurser i Sverige ordnas liksom utbyten mellan utländska och svenska studiegrupper. Institutet var en av initiativtagarna till Graduate School for English-Speaking Students vid Stockholms Högskola. In- stitutet handlägger även frågor rörande det svenska stipendiatutbytet med främ- mande länder liksom angelägenheter berörande Sveriges medverkan i FN:s program för teknisk hjälp till mindre utvecklade länder.

I London och Paris har institutet egna avdelningskontor, vilka i nära och kontinuerligt samarbete med huvudkon- toret verka inom samtliga grenar av institutets arbetsområde.

Praktiskt taget samtliga svenska lek- torer vid utländska universitet utses på förslag av institutet, som också i regel bidrar till deras avlöning. Institutet för- ser lektorerna med undervisnings- och dokumentationsmaterial i form av böc- ker, broschyrer, stenciler, kartor, fil- mer, grammofonskivor och ljusbilder. Vanligen bedriva lektorerna en ganska omfattande allmän upplysningsverk- samhet om Sverige, och flera lektorat

ha fått karaktären av svenska informa- tionscentraler i utlandet. För närva- rande finnas över tjugo lektorat förde- lade på Danmark, Norge, Storbritanni- en, Irland, Holland, Frankrike, Tysk- land, Schweiz, Italien och Förenta sta- terna samt Island.

Svenska luristirafikförbundet tillkom år 1902. Dess angelägenheter handhas av en styrelse och ett råd. Av styrel- sens 17 ledamöter utses tre av Kungl. Maj:t, en av järnvägsstyrelsen och de återstående av förbundets råd. De om- kring 50 rådsledamöterna utgöras av representanter för bland annat lokala turisttrafikföreningar. Verksamheten fi- nansieras väsentligen genom=medlems- avgifter och statsanslag.

Förbundet har till uppgift att >>främ- ja resandetrafiken från utlandet till och inom Sverige och att i detta syfte "dri— va upplysningsverksamhet samt verka för'utveckling av landets turistväsen».

Förbundet utger böcker, broschyrer, foldersÖOCh' affischer på främmande 'språk, vil-ka' främst distribueras av för— bundets egna byråer, av: resebyråer samt av svenska beskickningar och kon- sulat. Dessutom ombesörjer förbundet distribution'av propagandamaterial för lokala turistorganisationer, enskilda or- ter 0ch hotell- och trafikföretag, som äro medlemmari förbundet.

Förbundet har"—ett bildarkiv om cir- ka 12000 fotografier; vilka'utlånas för att illustrera artiklar- .om'Sverige i ut- ländsk press och Sverigeb'öck'er' på främmande språk samt för fönsterskylt- 'ningar i utlandet m. m. För närvårande utlånas cirka 5000 å 6000 bilder pr år. I nära samarbete med Svenska in- st-itutet och järnvägsstyrelsen bedriver förbundet turistpropaganda genom 'dis- tribution av svenska kortfilmer.

Förbundet har egna byråer i Rom, Paris och New York samt är på olika sätt företrätt även i Köpenhamn, Lon-

Turistpropaganda och annan upplys- ning spridas fi'cn icke ringa utsträck- ning även av olika trafikföretag. Ett exempel är Statens järnvägar med dess presstjänst och dess resebyråer i Kö- penhamn, London och Hamburg. De stora linjerederierna upprätthålla även upplysningsverksamhet i en rad främ- mande länder, där de äro företrädda antingen genom egna kontor eller ge-

nom andra företag.

Särskilt inriktade på att upprätthålla kontakt med i utlandet bosatta sven- skar äro Riksföreningen för svenskhe- tens bevarande i utlandet och Utlands-

svenskarnas förening. '

Riksföreningen för svenskhetens be- varande i utlandet "stiftades år 1908. Dess överstyrelse _ vars ordförande utses av Kungl. Maj:t —— och dess hu- vudexpedition äro förlagda till Göte- borg. Överstyrelsen består av en av Kungl. 'Maj:t förordnad ordförande samt elva av'årsm'ötet' valda ledamöter. Lokalavdelningar "finnas såväl i Sverige som utomlands. *Verksamheten finan- sieras i huvudsak genom årsavgifter och gåvor. »

Föreningen har främst till ändamål att verka för kännedom i utlandet om svenskt språk och svensk odling. Den 'sän-der dagligen omkring 800 svenska tidningar och tidskrifter till förening— ar, bibliotek, sjömanshem, missionssta- tioner, skolor och enskilda i olika världsdelar samt" ställer gratis aktuella svenska' journalfilmer - till förfogande för utlandssvenska institutioner och or- ganisationer. Årligen distribueras mel- lan' 5 000 och "6 000' svenska böcker till skolor och privatpersoner i utlandet.

Föreningen utger en månadstidskrift, Allsvensk Samling, vilken skall sprida ökad kännedom om svenskheten och svenskars insatser i utlandet samt hålla utomlands bosatta medlemmar informe-

rade om aktuella händelser och förhål- landen i Sverige. Den distribueras till omkring 7 000 adresser i utlandet.

Ullandssvenskarnas förening » stifta- des år 1938. Styrelsens ordförande ut- ses av Kungl. Maj:t. I huvudsak finan- sieras föreningens verksamhet genom statsanslag och medlemsavgifter.

Föreningen har bland annat till än- damål att upprätthålla kontakt med i ut- landet bosatta svenskar, att söka skapa förståelse för utlandssvenskarna och de— ras verksamhet samt att främja och be- vaka utlandssvenskarnas intressen och rättigheter i Sverige och i utlandet. Föreningen utger tidskriften >>Utlands- svenskarna», som distribueras i mer än 4 000 exemplar till utlandet och som når ungefär samma antal personer in— om Sverige.

Föreningen har medlemmar i prak- tiskt taget alla ur svensk synpunkt be- tydelsefulla länder. Vanligen är någon medlem anmodad att vara föreningens ombud i vederbörande land. Medlem- marna i Sverige ha vanligtvis tidigare under många år'varit bösatta utomlands och ha därigenom ingående kännedom om förhållandena i ett eller flera främ- mande länder.

För den till utländsk opinion rikta- de upplysningsverksamhet, som avser handelspolitiska och kommersiella frå- gor, är den av Sveriges allmänna ex- portförening bedrivna informations- tjänsten av särskild betydelse.

Jämsides med sin tidskrift Svensk Utrikeshandel utger Exportföreningen äx'ren Swedish Foreign Commerce, som distribueras till cirka 10 000 adressater i olika delar av världen och Comerc'lo Exterior de Suecia, som når. omkring 8 700 mottagare i spansktalande länder. Från och med 1953 utges även en franskspråkig edition. Dessa tidskrifter innehålla ekonomiska översikter öcb redogörelser 'för Sveriges finansiella

läge, monografier över svenska indu- strier samt uppgifter om nya svenska exportprodukter, märkligare svenska uppfinningar och särskilt intresseväc- kande leveranser till utlandet.

Genom föreningens försorg publice- ras också årligen en cxportkalender be- nämnd Swedish ' Export D-irectory.

Exportföreningen medverkar vidare vid handläggning av ärenden som hc- röra Sveriges deltagande i internatio- nella mässor och kommersiella utställ- ningar i olika länder. Svenska informa- tionskontor vid sådana mässor och va- ruutställningar förestås också i allmän- het av föreningens tjänstemän.

Även genom de svenska handelskam— rarna samt svenska industriers och handelsföretags representanter i olika delar av världen sprides kommersiell upplysning om Sverige.

Den till utlandet och utländska lyss- nare riktade verksamhet, som bedrives av Radiotjänst, omfattar i första hand kortvågssändningar på olika språk men inbegriper även distribution av allmän- na program med syfte att" sprida ökad kännedom om Sverige och stärka vårt lands goodwill, sändningar genom in- ternationellt utbyte samt framställning av specialprogram, beställda av utländ- ska radioföretag. Denna verksamhet är uppdelad på Radiotjänsts kortvågssek- tion- och dess utlandskontorgvilka bå- da nära samarbeta med utrikesdeparte- mentets pressbyrå, Svensk-amerikanska nyhetsbyrån, Svenska institutet och an- dra " svenska upplysningsorgan.

Kortvågssändningarna till utlandet ha pågått relativt länge men ha fått större omfattning först efter" tillkomsten av två starka sändare i Hörby i början av 1952. Under sammanlagt cirka 20 tim- mar varje dygn sändas nu program in- om European service, som använder rundstrålande antenn, och inom Over- seas service, som har riktade sändning—

ar. De olika sändningsriktningarna äro Östra Nordamerika, Västra Nordameri— ka, Sydamerika, Fjärran Östern, Södra Asien och Australien, Främre Orienten och Afrika.

Dessa sändningar äga rum på sven- ska (43 procent av den totala sänd- ningstiden), engelska (23 procent), amerikanska (6 procent), franska (3 procent), spanska (3,4 procent), por— tugisiska (2,9 procent) och tyska (3 procent). Återstoden (15,7 procent) upptas av musikprogram.

Programmen ta i första hand sikte på tre olika kategorier av lyssnare, nämligen svenskar i utlandet såsom tjänstemän vid beskickningar och kon- sulat, affärsmän, ingenjörer, missionä- rer och sjömän —— svenskättlingar iFö- rentastaterna och andra länder samt utländska lyssnare i allmänhet. Den sistnämnda lyssnarkategorien är den numerärt sett mest betydande, men re- lativt sett inta utlandssvcnskarna den utan jämförelse främsta platsen bland lyssnarna. Också svenskättlingar i För— enta staterna och annorstädes synas i anmärkningsvärt stor utsträckning föl- ja programmen.

Sändningarna på svenska omfatta ny- heter, pressöversikter och andra aktu— ella informationer, reportagc och mu- sikprogram samt speciella program för skilda kategorier av utlandssvenskar. Nyheter och pressöversikter redigeras centralt inom Radiotjänst.

Frånsett specialprogram innehålla sändningarna på främmande språk i allt väsentligt detsamma som sändning— arna på svenska, men de differentie- ras givetvis efter lyssnarnas mentalitet och särskilda intressen. Som generell princip gäller att sändningarna skola skildra det aktuella skeendet i vårt land och samtidigt ge lyssnarna den orien- tering som erfordras för att innebör- den i viktigare händelser och de bä—

rande tendenserna i det svenska sam- hällets utveckling skola kunna uppfat- tas.

Lyssnarbrev, varje månad 500—1 000 brev, visa att de svenska nyheterna och pressöversikterna ha mötts av intresse och vunnit uppskattning bland annat därför att de icke innehålla propagan— da. Av lyssnarposten och andra rappor— ter framgår också att hörbarheten i re— gel är mycket god.

Radiotjänsts utlandskontor handläg- ger ärenden rörande svenska program, vilka utsändas av eller i samarbete med främmande radioföretag. Till stor del utgöras dessa sändningar av konserter med svensk musik.

På begäran av främmande radiofö- retag låter kontoret vidare färdigställa program, som beröra olika sidor av svenskt kulturellt, socialt och ekono- miskt liv. Kontoret bidrar härigenom verksamt till att befästa den svenska radions anseende i utlandet och att in— om vida kretsar i betydelsefulla stater sprida ökad kännedom om vårt land.

Utlandskontoret bistår också utländ- ska radiomän, som i Sverige samla ma— terial till reportage om aktuella sven— ska förhållanden. Icke minst genom dessa personliga kontakter har konto- ret knutit goda förbindelser mellan den svenska radion och ledande radio- kretsar i Europa och i Förenta stater- na. Utländska radioföretag med fasta korrespondenter i Stockholm, vilka re- gelbundet sända rapporter om aktuella händelser i Sverige, få även hjälp.

Arbetsfördelningen mellan de olika organ som bedriva upplysningsverksam— het till utlandet och utländsk opinion synes i det stora hela vara väl genom- förd. Särskilt gäller detta de fyra upp- Svensk-amerikanska nyhetsbyrån, Svensk-internationella pressbyrån, Svenska institutet och Svenska turisttrafikförbundet. lysningsorganen

C. Förslag till instruktion för statens upplysningscentral

Verksamhet. 1 5

Statens upplysningscentral skall un— der Kungl Maj:t leda rikets psykolo- giska försvar.

Verksamheten har till syfte att be- vara och stärka befolkningens försvars- vilja och motståndsanda samt att genom upplysnings- och propagandaverksam- het hos utländsk opinion främja svens- ka intressen.

Upplysningscentralen skall verka för en snabb, fullständig och sannfärdig nyhetstjänst ävensom för den återhåll- samhet vid publicering som hänsyn till rikets säkerhet och svenska liv kräver.

Upplysningscentralen skall vidare samordna och stödja sådan statlig in- formations- och upplysningsverksam- het, som i allmänhet påkallas av rådan- de förhållanden.

2 5

Till fullgörande av sina i 1 & angivna uppgifter skall det särskilt åligga upp- lysningscentralen

a) att genom stickprovsundersökning- ar, ryktesanalyser och på andra sätt följa folkstämningen inom landet,

b) att följa och analysera främman- de propaganda,

c) att motverka psykologisk krigfö— ring riktad mot det svenska folket,

(1) att leda, samordna och i erforder- lig utsträckning själv bedriva informa- tions- och upplysningsverksamhet av betydelse för befolkningens motstånds- anda,

e) att med råd och upplysningar till- handagå myndigheter vilkas verksamhet i särskild män kan ha betydelse för motståndsandan,

f) att i samverkan med pressen, ra— dion, filmen och andra publicitetsorgan genom nyhetsmeddelanden och på andra sätt verka för att allmänheten fortlöpande erhåller sann och fyllig upplysning om försvaret och folkför- sörjningen samt andra förhållanden av särskild vikt under rådande förhållan- den,

g) att vid åtgärder för erforderlig återhållsamhet vid publicering nära samverka med pressen, radion och andra publicitetsorgan,

11) att jämväl eljest med upplysning- ar, råd och anvisningar bistå pressen och andra publicitetsorgan,

i) att i samverkan med militära organ planlägga och under krigstillstånd vid- taga mot fienden riktade psykologiska åtgärder,

j) att i fråga om till utlandet riktad upplysningsverksamhet samverka med utrikesförvaltningen och övriga på om- rådet verksamma upplysningsorgan.

3 5

De föreskrifter angående arbetet in- om upplysningscentralen som erfordras utöver denna instruktion eller vad eljest stadgats meddelas av centralen i sär- skild arbetsordning. Därjämte äger ccntralen utfärda särskilda bestämmel- ser till efterrättelse för sina befattnings- havare.

Statsmedel, som bliv it ställda till upp- lysningscentralens förfogande, ävensom övriga till centralen inflytande medel, skall centralen handhava och redovisa enligt föreskrifter som meddelas av Kungl Maj:t.

5 5

Upplysningscentralen äger att av verk och _myndigheter erhålla de upp- lysningar, det—biträde och den hand- räckning, som erfordras för dess verk- samhet och som av vederbörande kan lämnas.

Centralenslmeddelande till länssty— relse eller civilbefälhavare skall av- fattas så att det tydligt framgår, huru— vida meddelandet har karaktär av före- skrift eller endast utgör anvisning.

Organisation. 6 ä Upplysningscentralen chef. Till ställföreträdare för chefen för— ordnar Kungl Maj:t en souschef. Förordnande skall gälla tills vidare.

ledes av en

7 5 '

Inom upplysningscentralen skola, därest KunglyMajn ej annorlunda be- stämmer, finnas en nyhetsavdelning, en upplysningsaudelning och en utlands? avdelning samt ett sekretariat.

Varje avdelning må efter bestämman- de av centralen uppdelas å sektioner för beredning och handläggning av sär- skilda ärenden av likartad beskaffen- het. Fristående sektioner må även, om centralen så filmer erforderligt, inrät- tas vid sidan av— avdelningarna.

8 &

Envar av avdelningarna ävensom sekretariatet förestås av en av Kungl Maj:t på förslag av centralens chef sär- skilt förordnad chef.

:Avdelningscheferna och chefen för sekretariatet skola, envar inom sitt om— råde, ordna och leda arbetet ävensom utöva den närmaste tillsynen över per- sonalen och därvid särskilt ansvara för att nödig sekretess iakttages.

9 %

Nyhetsavdelningen handlägger ären- den som röra nyhetstjänst och återhåll- samhet vid publicering.

Upplysningsavdelningen planlägger och bedriver den särskilda verksamhet som syftar till motståndsandans beva- rande och stärkande, samt handlägger övriga ärenden som aVSe upplysnings- verksamhet inom landet.

Avdelningen skall fullgöra centralens åliggande att följa folkstämningen samt att följa och analysera främmande pro- paganda.

Utlandsavdelningen handlägger ären- den som avse verksamhet riktad till utländsk opinion.

Sekretariatet handlägger organisa- toriska, administrativa och juridiska ärenden. .

Sekretariatet skall vidare, i den mån så ,befinnes lämpligt, handha sådan materialsamling som är av! betydelse för två eller flera avdelningar.

10 &

I tveksamma fall bestämmer upplys- ningscentralens chef eller souSchefen inom vilken avdelning ärende skall handläggas.

Om så prövas lämpligt må centralens— chef förordna att visst ärende eller viss grupp av ärenden skall beredas och handläggas i särskild ordning.

11_ å Till upplysningscentralen skall vara knutet ett informationsråd, vilket, _där ej hinder .möter, skall höras i frågor av principiell vikt. Rådet skall bestå av

en representant-för vardera utrikes- departementet, .överbefälhavaren, civil.- försvarsstyrelsen och riksnämnden för. ekonomisk ,- försvarsberedskap samt Svenska tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben och Svenska journa- listförbundet.

en person med särskild insikt i pro- paganda- och reklamfrågor, .

två medborgarrepresentanter, den ene företrädande religiösa intressen och den andra en kvinna med särskild kän- nedom om de stora kvinnoorganisatio- nerna, samt . .

cheferna för Radiotjänst och Tid- ningar-nas Telegrambyrå.

För-ledamot skall finnas ersättare. Icke självskrivna ledamöter samt er- sättare utses av Kungl Maj:t, i förekom- mande fall efter förslag av vederböran- de myndighet eller organisation.

Rådet -sammanträder' .på kallelse av centralens chef, vilken vid dess sam- manträdcn—fungerar såsom ordförande. Vid sammanträde skall föras protokoll.

12 5

För främjande av upplysningscentra- lens förbindelser .med pressen skall finnas ett presstöd, bestående av tid- ningsu—tgivareföreningens, Publicistklub- bens och journalistförbundets represen- tanter i informationsrådet, cheferna för Tidningarnas Telegrambyrå och Radio- tjänst samt fem av Kungl Maj:t efter förslag av vederbörande organisationer förordnade representanter för de poli— tiska pressföreningarna och veckopres- sen. ' -

För ledamot skall finnas ersättare. Rådet skall särskilt höras i ärenden angående anvisningar för pressen.

Rådet sammanträder på kallelse av centralens chef, vilken vid'dess sam- manträden fungerar såsom ordförande. Vid sammanträde skall föras protokoll.

13 5 Informationsrådet och pressrådet äga att till centralen inkomma med förslag, till åtgärder i varje fråga som faller inom centralens verksamhetsområde.

14 & Upplysningscentralen äger antaga för verksamheten erforderlig civil personal- ävensom att, i mån av behov, anlita särskilda sakkunniga. ' Militär personal ställes till centralens förfogande av _löverbefälhav aren.

15 %

Det åligger envar befattningsh'avår'e att, utöver vad denna instruktion inne- håller'eller 'elje'st stadgas, i avseende å tjänstgöringen ställa sig till efterrät- telse gällande arbetsordning och de sär-_ skilda bestämmelser, som kunna bliva meddelade, samt att utan avseende å stadgad arbetsfördelning lämna det bi- träde, som påkallas av vederbörande förman.

16 &

Kungl Maj: t bestämmer ersättning till upply sningsccntralens chef, souschefen, avdelningscheferna och chefen för sek- retariatet samt ledamöterna av infor- mations- och pressråden.

Ersättning till övrig civil personal och till anlitade sakkunniga bestämmes av centralen enligt föreskrifter, meddelas av Kungl Maj. t

som-

Ärendenas handläggning. 17 5 .

Beslut i de till up.plysningscentralens handläggning hörande arendena;.fattas alltefter deras beskaffenhet,

antingen avgchefen . på . sätt .i, 18 %- angives

eller av souschefen, chefen för sekre- tariatet, avdelnings- eller sektionschef eller annan befattningshavare enligt vad i 19 5 sägs.

Av centralens chef skola följande ärenden avgöras:

a) frågor angående centralens verk- samhet, organisation, arbetsordning och tjänsteföreskrifter;

b) framställning om anslag;

c) fastställande av utgiftsstat och andra viktigare ekonomiska frågor;

(1) ärenden angående anställande av högre befattningshavare;

e) ärenden angående befattningsha- varens fel och försummelse i tjänsten;

f) frågor angående besvär över cent- ralens beslut;

g) ärenden, i vilka informationsrådet hörts eller som eljest äro av större vikt; samt

h) övriga frågor, där ej sådant fall föreligger, som avses i 19 5.

19 5 1 arbetsordningen eller i förekomman- de fall genom beslut av centralens chef bestämmes, vilka ärenden eller grupper av ärenden må avgöras av souschefen, av chefen för sekretariatet, av vederbö- rande avdelnings- eller sektionschef eller av annan befattningshavare.

20 5

Protokoll skall föras i de fall, då be- slut skall expedieras genom protokolls- utdrag, då föredraganden anmält avvi- kande mening eller eljest då den i ärendet beslutande finner anledning därtill.

Har vid handläggning av ärende, som skall anmälas hos Kungl Maj:t av- vikande mening förekommit, skall den- na mening genom utdrag av protokollet eller på annat sätt bringas till uttryck i den utgående expeditionen.

21 5 Utgående expedition i ärende, vari beslut fattats av centralens chef eller

souschefen, skall förses med underskrif- ten »Statens upplysningscentral» och undertecknas av den, som fattat beslu- tet och vederbörande föredragande, där ej den beslutfattande särskilt angivit, att den må förses med underskriften »På statens upplysningscentrals väg- nar» jämte föredragandens namnteck— ning.

Bestämmelser angående underteck— nande av utgående expeditioner i öv— rigt meddelas i arbetsordningen.

22 &

Centralens chef äger besluta om så- dana ändringar i fråga om ärendenas handläggning, som erfordras med hän- syn till krigsförhållandena.

Åtal och ansvar för tjänstefel. 23 % Beträdes centralens chef, souschefen, avdelningschef eller chefen för sekre- tariatet med ämbetsbrott, som i 25 kap 1—4 åå strafflagen omförmäles, sker åtal därför inför Svea hovrätt.

Ådagalägger annan civil befattnings- havare försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller visar han sig eljest olämplig, äger centralen till- dela honom varning eller skilja honom från befattningen. Vid svårare förseelse sker åtal inför vederbörande underrätt.

Besvär över upplysningscentralens beslut. 24 5 Den, som icke åtnöjes med upplys- ningscentralens beslut, äger, där ej an- norlunda är genom särskild författning stadgat, hos Kungl Maj:t söka ändring genom besvär, vilka skola hava inkom- mit till inrikesdepartementet före kloc- kan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet; dock skola besvär över tjänstetillsätt- ning eller förslag därtill hava inkom-

mit till nämnda departement före kloc- kan tolv å tjugonde dagen efter den, då beslutet tillkännagivits genom anslag i centralens lokal.

Utan hinder av däröver förd klagan skall centralens beslut lända till efter- rättelse, ordnas.

intill dess annorlunda för-

D. Förslag till Kungörelse med vissa bestämmelser angående informationsverksamheten i krig»

Kungl Maj:t, som denna dag dels be- slutat att under krig, vari riket är in- draget, skall finnas en särskild myn- dighet, benämnd statens upplysnings- central, med uppgift att under Kungl Maj:t leda rikets psykologiska försvar, dels ock utfärdat instruktion för upp- lysningscentralen, har funnit gott för— ordna som följer.

1 %

Myndigheternas informations- och upplysningsverksamhet skall under krig bedrivas under iakttagande av all den öppenhet som är möjlig med hänsyn till kravet på tystlåtenhet beträffande för- hållande, vars uppenbarande kan med- föra men för försvaret eller folkförsörj- ningen eller eljest för rikets säkerhet eller fara för svenska liv.

Myndigheterna skola i sin informa- tions- och upplysningsverksamhet följa de riktlinjer som med hänsyn till krigs- förhållandena meddelas av upplysnings- centralen.

Allmänna bestämmelser för centrala myndigheter. 2 &

Myndighet som finner att framställ- ning bör riktas till publicitetsorganen om återhållsamhet vid publicering har att därom vända sig till upplysnings- centralen, som beslutar huruvida åtgärd skall vidtagas eller icke.

3 5 När inom myndighet tvekan råder rörande publiceringsfråga, bör i regel råd inhämtas hos upplysningscentralen.

Före offentliggörande av meddelande, som kan tänkas påverka rikets förhål- lande till främmande makt eller i på- taglig mån inverka menligt på mot- ståndsandan, skall myndighet samråda med upplysningscentralen.

4 5

Vid det av upplysningscentralen upp- rättade fasta presskvarter, som skall finnas för att underlätta kontakten mel- lan riksledningen och de centrala myn- digheterna, å ena, samt inhemska och främmande publicitetsorgan, å andra sidan, skola utrikesdepartementets pressbyrå och högkvarterets organ för press— och upplysningstjänst samt, i mån av behov, även andra centrala myndigheter vara företrädda.

Särskilda bestämmelser för utrikes- departementets pressbyrå. 5 5 Utrikesdepartementets pressbyrå skall alltjämt verka för spridande i utlandet av upplysningar om Sverige och svens- ka förhållanden. Denna verksamhet skall fullgöras i nära samarbete med upplysningscentralen.

6 &

Förbindelse med representanter i Sverige för utländsk press och andra utländska publicitetsorgan skall upp— rätthållas av upplysningscentralen ge- nom dess fasta presskvarter. Pressbyrån skall härvid lämna allt det biträde som med hänsyn till förhållandena befinnes lämpligt och möjligt.

7 € Kommunikéer och andra nyhetsmed- delanden från pressbyrån, som beröra

jämväl upplysningscentralens verksam- . hetsområde, skola utfärdas efter sam- råd med centralen;

8 %

Pressbyrån skall särskilt verka för att upplysningscentralen skyndsamt får det av allt det för utrikesdepartementet tillgängliga nyhets- och informations- material, som är av betydelse för centralens verksamhet. Pressbyrån skall i den mån—centralen anhåller därom" biträda med anskaffning och bearbet- ning av utländskt informationsmaterial.

Särskilda bestämmelser för högkvarterets organ för press- och " upplysningstjänst. 9 's. _ .. Högkvarterets avdelningar för press- och upply sningstjänst- skola i nära sam- arbete med upplysningscentralen verka för spridande utanför krigsmakten av upplysning om rikets försvar. Likaså skall (len till krigsmaktens personal riktade upplysningsverksamheten full- följas i nära samarbete med upplys- ningscentralen.

10 5 För högkvarterets avdelning för presstjänst skall särskilt'gälla följande: a) De dagliga, hela försVarsverksam- heten omfattande högkvarterskoimmpu- nikéerna utfärdas av överbefälhavaren

efter samråd med upplysningscentra- lcns chef eller dennes representant och i förekommande fall med representan- ter för civilförsvaret och det ekono- miska försvaret. " b) övriga kommunikéer och nyhets- meddelanden från'högkvarteret skola i- den mån de falla inom upplysnings— centralens verksamhetsområde, utfär- das av högkvarterets avdelning för presstjänst efter samråd med centralen. c) Högkvarterets organ för rundra- dio-, text-, bild- och filmtjänst äga att direkt till publicitetsorganen översända beskrivande skildringar i ord och bild. Beträffande huvudlinjerna ' för denna verksamhet skall ett fortlöpande sam- råd äga rum med upplysningscentralen: d) Förbindelserna mellan högkvar- terets avdelning för presstjänst samt inhemska och utländska publicitetsor- gan anordnas i övrigt genom upply s- ningscentralens fasta presskvarter samt genom rörliga presskvarter upprättade av högkvarteret i samråd med upplys- ningscentralen.

Bestämmelser för regionala och lokala myndigheter. 11 g | ' Vad ovan föreskrivits om samarl)ete mellan centrala myndigheter och upp— lysningscentralen skall. i tillämpliga de: la1 gälla för regionala och lokala stats- myndigheter i förhallande till civilbe- fälhavare och länsstyielse i deras egen- skap av regionala organ för det psyko- logiska försvaret. '

E. Litteraturförteckning

Vid litteraturhänvisningar i texten anges inom parentes arbetets nummer i denna förteckning

]. Alsop, Stewart, och Braden, Thomas: 0.5.5. Det amerikanska spionaget bakom fiendens linjer. Ljus förlag. Stockholm 1947.

2. Allport, G. W., och Postman, L.: The Psychology of Rumer. Henry Holt. New York 1948.

3. Ansbacher, H. L.: Attitudes of German Prisoners of War. Psychological Mono- graphs nr 62. 1948.

4. Baldwin, Hanson W.: The Price of Power. Harper and Brothers. New York och London 1947.

5. Bartlett, F. C.: Political Propaganda. Cambridge University Press. Cambridge 1940.

6. BBC Year Book 1951: British Broad- casting Corporation, London.

7. Benedict, Ruth: The Chrysantemum and the Sword. Houghton Mifflin Company. Boston 1946.

8. Berelson, Bernard, och Lazarsfeld, Paul F.: The Analysis of Communication Content. Preliminary Draft. Mars 1948. (Stencilerad). 81/4. Bericht an die Bundesversamlung iiber den Aktivdienst. Beilage I: Bericht des Chefs des Generalstabes der Armee an den Oberbefelshaber der Armee iiber den Aktiv- dienst 1939—45. (Schweiz).

9. Bianchini, Bianca: Krigaren och bo- ken. Kontakt med krigsmakten. Nr 4. Stockholm 1951. 10. Bjelfvenstam, E., Husén, T., och Henricsson, S. E.: Lärobok i militärpsyko- logi. Håkan Ohlssons Boktryckeri. Lund 1949. 11. Blau, Albrecht: Geistige Kriegfiih- rung. Propaganda als Waffe. Potsdam 1937.

12 . Boring, E. (red.) : Psychology for the Armed Services. Infantry Journal Press. Washington 1945.

13. Brucker, Herbert: Freedom of Infor- mation. The MacMillan Company. New York 1949. 14. Burnham,

James : Kommunismens

kommande nederlag. Natur och Kultur. Stockholm 1950.

15. Cantril. Hadley: Ganging Public Opi- nion. Princeton University Press. Princeton 1947. 16. Cantril, Hadley: The Invasion from Mars. Princeton University Press. Princeton 1940. 17. Cantril, Hadley, och Allport, G. W.: The Psychology of Radio. Peter Smith. New York 1941. 18. Caroll, Wallace: Persuade or Perish. Houghton Mifflin Company. Boston 1948. 19. Chafee Jr., Zechariah: Government and MaSS Communications. I—II. The Uni- versity of Chicago Press. Chicago 1947. 20. Chakotin, Serge: The Rape of Mas— ses. The Psychology of Totalitarian Politi- cal Propaganda. George Routledge & Sons, Ltd. London 1940. 21. Christiansen, Ernst, och Ndrgaard, Peder: Hvad skedte med Radioen under Krigen? Fremad. Köpenhamn 1945. 22. Creel, George: How we advertised America. Harpers. London och New York 1920.

23. Danius, Lars: Svenskt motstånd och dess förutsättningar. Folk och Försvar. Stockholm 1952. 24. Darrock, M., och Barn, Joseph P.: Davis and Goliath, the OW'I and its Gi- gantic Ensignmcnt. E. Harper's Magazine, Nr 1113 Februari 1943. 25. Defence in the Cold War: Royal Institute of International Affairs. London och New York 1950. 26. Dicks, Henry V.: German Personality Traits and National Socialist Ideology, Human Relations. Vol. III, Nr 2. London 1950. (Ingår i nr 71). 27. Dicks, Henry V.: Observations on Contemporary Russian Behavior. Human Relations. Vol. V. Nr 2. London 1952. 28. Doob, Leonard W.: Public Opinion and Propaganda. Henry Holt and Company. New York 1949. Svensk översättning: Den

allmänna opinionen och propagandan. Hugo Geber. Stockholm 1952.

29. Dowson, John M.R.A.S.: A Classical Dictionary of Hindu Mythology and Reli- gion, Geography, History and Literature. Routledge & Kegan, Paul Ltd. London 1950. 30. Driencourt, Jacques: La Propagande. nouvelle force politique. Libr. Armand Co- lin. Paris 1950. 31. Fahlbeck, Erik: Tryckfrihetsrått. Institutet för Offentlig och Internationell Rätt, Stockholm. Helsingfors 1951. 32. Farago, L.: German Psychological )Vart'arc. Committee for National Morale. New York 1941. 33. Fletcher, Leonard: They never failed. The story of the Provincial Pre55 in *Var- time. The Newspaper Society. London. U. in. 34. Fly, James Lawrence: FCC Monitor- ing Set-up. Radio NeWs, Januari 1942. 35. Frey, Torsten: Katastrof och panik. Hörde Ni? Mars. Stockholm 1951. 36. Freedom of Information. I—II. Uni- ted Nations Department for Social Affairs. New York 1950. 37. Friedman, Czech Democracy. London 1950. 38. Gorer, Geoffrey, och Rickman, John: The People of Great Russia. A psychological Study. The Cressct Press. London 1949. 39. Harrison, T. H., och Madge, C. (red.) : XVar begins at home. Chatto & Windus. London 1940. 40. von Hentig, Hans: Psychologischc Strategic des grossen Krieges. 1927. 41. Herz, Martin F.: Some Psychological Lessons from Leaflet Propaganda. Public Opinion Quarterly. Vol. XIII Nr 3. Prince- ton 1949. (Ingår i nr 71). 42. Hesse, Kurt: Der Feldherr Psycholo- gos. Berlin 1922. 43. A History of the Council on Books in NVartime 1942——1946. Country Life Press. New York 1946. 44. Husén, Torsten: Kriget och Den Mänskliga Faktorn. En psykologisk—pedago- gisk studie. Militärlitteraturföreningen. Norstedts Förlag. Stockholm 1945. 45. Husen, Torsten: Massepsykologiske Problemer. Nyt Nordisk Forlag. Arnold Busck. Köpenhamn 1947. 46. Husén, Torsten: Det »andliga» vap- net. Kontakt med Krigsmakten. Okt. Stockholm 1949. 47. Det illegale Frit Danmark: Gylden- dal. Köpenhamn 1946.

Otto : The Victor

Break-up of Gollancz Ltd.

48. Inkeles, Alex: Public Opinion in Soviet Russia. Harward University Press. Cambridge (USA) 1950. 49. Jahoda, Deutsch, och Cook (red.): Research Methods in Social Relations. New York 1951. 50. Jam'ieson, John: Books for the Army. The Army Library Service in the Second W'orld W'ar. Columbia University. New York 1950. 51. Janis, Irving L.: Air W'ar and Emo- tional Stress. Psychological Studies of Bombing and Civilian Defence. Me Graw- Hill Book Company Inc. New York 1951. 52. Jonson, Conrad, och Lund, Ragnar: Informationsstyrelscns erfarenheter och en framtida kris. Från departement och nämn— der. Årg. 8, Nr 5. Stockholm 1946. 53. Kessemeier, Heinrich: Der Feldzug mit der anderen W'affe. Hamburg 1940. 54. Kintner, William R.: The Front is Everywhere. Militant Communism in Ac— tion. University of Oklahoma. Norman 1950. 55. Kirby, Edward M., och Harris, Jack W.: Starspangled Radio. Ziff-Davis Publ. Co. Chicago 1948. 56. Krabbe, Henning (red.): Voices from Britain. Broadcast History 1939—4945. George Allen & Unwin Ltd. London 1947. 57. Kracauer, Siegfried: The Challenge of Qualitative Content Analysis. Public Opinion Quarterly. Vol. XVI. Nr 4. Prince- ton 1952—53. 58. Krech, David, och Crutchficld, Ric— hard S.: Theory and Problems of Social Psychology. Mc Graw-Hill Book Company Inc. New York—Toronto—London 1948. 59. Kretz, A.: Frontvardag. Göteborg 1942. 60. Kris, Ernst, och Speier, Hans: Ger- man Radio Propaganda. Oxford University Press. Londoanew York 1944. 61. Kähler, Alfred, och Speier, (red.): War in Our Time. Norton. York 1939. 62. Lasswell, Harold D.: Propaganda Technique in the WVorld War. Knopf. New York 1927. 63. Lasswell, H. D., Leites, N., m. fl.: Language of Politics. Studies in Quantitati- ve Semantics. George W. Stewart. New York 1949. 64. Lasswell, H. D., Lerner, D. och Sola Pool, I.: The Comparative Study of Sym- bols. Hoover Institute Radir Symbol Series. 1952. 65. Laubenthal, Heinz: Mit den Mikro—

Hans New

phon am Feind. E. F. Thienemann. Dres- den 1942.

66. Lean, Tangye E.: Voices in the Dark- ness. Secker & XVarburg. London 1943. 67. Lee, Alfred Mc Clung: How to under stand Propaganda. Rinehart & Company. New York, Toronto 1952. 68. Leighton, Alexander II.: Human Re- lations in 'a Changing World. Observations on the Use of the Social Sciences. Dntton & Co., Inc. New York 1949. 69. Lcites, Nathan: The Operational Co- de of the Politburo. Mc Graw-Hill Book New York—Toronto—Lon—

E. P.

Company Inc. don 1951.

70. Leiles, N. C., och Sola Pool, I. On Content Analysis. The Library of Congress, W'ashington D.C. Experimental Division for the Study of Kvar Time Communications. Document No. 26. Sept. 1.*1942. 71. Lerner, Daniel (red.): Propaganda in W'ar and Crisis. George XV. Stewart. New York 1951. ' ”72. Lerner,” Daniel: Syke W'ar. Psycho- logical NVarfare against Germany, D-Day to VE-Day. George W. Stewart. New York 1949. 73. Lerner, D., och Lasswell, H. (red.): The Policy Sciences. Recent Developments in Scope and Method. Stanford University Press. 1951.

' 74. Linebarger, Paul M. A'. Psychological Warfare. Infantry Journal Press. XVashing- ton 1948.

' 75. Lockhart, Robert Bruce: Comes the Reckoning. Putnam London 1947. Svensk övers.: Nu kommer notan. Tidens Förlag. Stockholm 1947.

76. Lundquist, Sune: Vi tänker inte ge oss. Hugo Gebers Förlag. Stockholm 1951. 77.. MacCurtly, J. T: The Structure of Morale. Cambridge University Press. Cam- bridge 1943. 78. Mackenzie, A. J.: Propaganda at Home and in the United States. 1935. 79. 'Man'sfield, F. J. ”Gentlemen, the Press”. Chronicles of a Crusade. (Official History of the National Union of Journa- lists). XV. Alle'n & Co Ltd. London 1943. 80. Markel, Lester, m. fl.: Public Opi- nion and' Foreign Policy. Harper & Bro- thers. New York 1949. ”81. Maurois, André: Frankrikes tragedi. Bonniers. Stockholm 1941. ' 82. Mead,'Margaret. Soviet Attitudes to- ward Authority. Mac Graw-Hill Book Com- pany. New York—'Toronto—London 1951.

83. Meerloo, A. M.: Total War and the Human Mind. A Psychologist”s Experience in Occupied Holland. George Allen & Un- win Ltd. London 1944. 84. Miller, Delbert C.: The Measurement of National Morale. American Sociological Review. Augusti 1941. 85. Mack, James R., och Larson, Cedric: W'ords That Won the W'ar. Princeton Uni— versity Press. Princeton 1939. 86. Morgen, Konrad: Kriegspropaganda und Kriegsverhiitung. Leipzig 1936. 87. Murray, Malcolm, och Löfgren, Stig: För Nordens Frihet. Norstedts. Stockholm 1949. 88. Neweomb, Theodore M.: Social Psy- chology. The Dryden Press. New York 1950. 89. Nicolai: Nachrichtendienst, Presse und Volksstimmung im Weltkriege. 1920. 90. Norwid, Tadeusz": Inbrott i Kreml. Fredborgs Förlag. Stockholm 1946. 91. Padover, Saul K., och Lasswell, H. D.: Psychological W'arfare. Headline Se- ries nr 86. Mars—april 1951. 92. Parten, M. B.: Surveys', Samples. New York 1950. 93. Phillips, 'Cabell (red.): Dateline Washington. Doubleday &. Co. New Y01k 1949. 94. Ponsonby, Arthur: Falsehood in W'ar— Time. George Allen & Unwin Ltd. Lon- don 1928. 95. Powell, N. J.: Anatomy of Public Opi— nion. Prentice Hall. New York 1951. 96. Propaganda in World Politics. Co- lumbia Journal of International Affairs. Vol. XV, Nr 1. Princeton 1951. 97. Psychological lVarfarc'in Corea. An interim Report. Public Opinion Quarterly. Vol. XV, Nr 1. Princeton 1951. ' 98. The Psychological XVarfare Division, Supreme Headquarters Allied Expeditio- nary Forces: An Account of its Operations in Western European Campaign 1944—45. Bad Homburg 1945. 99. Radiolyssnarens uppslagsbok. Nor- disk Rotogravyr. Stockholm 1950. '100. Raport du Conseil fédéral a PAS- semblée fédérale sur le régime de la presse en Suisse avant et pendant la période de guerre de 1939 it 1945. (du”27 décembrc 1946). 101. Rogerson, Sidney: Propaganda in the New War. Geoffrey Bles. London 1938. 102. Rolo, Charles Y.: Radio goes to War. Faber and Faber Ltd. London 1943. 103. Rumor: A Review of—the Literature.

Polls and

Office of Naval Research. Dunlap and Asso- ciates, Inc. New York 1952.

104. Rylander, Gösta, och Thord, Åke: Krigsneuroserna och de moderna stridsmed- lens psykiska verkningar. Kungl. Krigsve— tenskapsakademiens Handlingar och ' Tid— skrifter. Årg. 154. Stockholm 1950. 105. Rynell, Stig: Statens informations— styrelse. Statsvetenskaplig tidskrift. Häfte 2—3. Lund 1942. 106. Rynell, Stig: »197zan». Några re- tlexioner kring en tryckfrihetsrättslig kun- görelse. Statsvetenskaplig tidskrift. Häfte 1. Lund 1944. 107. Scherke, F., och Wilzthun, U.: Bib- liographie der geistigen Kriegfiihrung. Ber- lin 1938. 108. Schindler, D.: Presserecht in der ltriegszeit. Schweizerische Juristen-Zeitung. Årg. 39. Häfte 31. Zurich 1943. 109. Shils, Edward A. och Janowitz, Mor- ris: Cohesion and Disintegration in the Wehrmacht. Public Opinion Quarterly. Vol. XII. Nr 2. Princeton 1948. (Ingår i nr 71). 110. Smith, B. L., Lasswell, H. D., och Casey, R. D.: Propaganda, Communication and Public Opinion. A Comprehensive Re- ference Guide. Princeton University Press. Princeton 1946. 111. Smith, George Horsley: Civil Mo— rale: XVho's planning What? The Public Opinion Quarterly. Vol. XV. Nr 4. Prince- ton 1951—52. 112. Spectator: Svenskarna och propa- gandan. Hugo Gebers Förlag. Stockholm 1943. 113. Speier, Hans: The Future of Psy- chological Warfare. Public Opinion Quar- terly. Vol. XII. Nr 1. Princeton 1948. 114. Speier, Hans: War Aims in Political NVarfarc. Social Research. Vol. XIII. Maj 1945. (Ingår i nr 71). 115. Squires. James Duane: British Pro- paganda at Home and in the United States from 1914 to 1917. Harward University. Cambridge (USA) 1935. 116. Steen, Sverre: Norges krig 1940—45. Gyldendal, Norsk forlag. 3 band. Oslo 1947 —50. 117. Steinmetz, Eigil: Pressen og Censu- ren. Berlingske Forlag. Köpenhamn 1952. 118. Stouffer, S. A., m. fl.: Studies in Social Psychology of World NVar II. Prin- ceton University Press. Princeton 1949. Vol. 1: The American Soldier: Adjustment during Army Life. Vol. 2: The American Soldier: Combat and its Aftermath. Vol. 3:

Experiments on Mass Communication. Vol. 4: Measurement and Prediction.

119. Strang, Ruth: Methodology in the Study of Propaganda-and Attitudes Relat- ing to War. School and Society. Vol. 54, Nr '1399. Lancaster, Pennsylvania. 1941. 120. Svenska Tidningsutgivareföreningen 50 år. Minnesskrift. Stockholm 1948. 121. Taylor, Edmond: The Strategy of Terror. Houghton Mifflin Co. Boston 1940. 122. Terrou, Fernand och Solal, Lucien: Legislation for Press, Film and Radio. Unesco. Paris 1951. 123. Thiemmc, Hans: W'eltkricg ohne Waffen. Cotta. Stuttgart 1932. 124. Thomson, Charles A. H.: Overseas Information Service of the United States Government. The Brooking Institution. W'ashington 1948. 125. Thomson, George: Blue Pencil Ad- miral. The Inside Story of the Press Cen- sorship. Sampson Low, Marston & C:o Ltd. London 1947. 126. Thoursie, Ragnar: Moderna Drakar. En debatt om dagspressens problem. Ljus Förlag. Stockholm 1949. 127. Thulin. Olof: 1941 års Tryckfrihets- lagstiftning. Svenska Boktryckareförening- en. Stockholm 1941. 128. The United States at W'ar. War Re- cords Section, Bureau of Budget. NVashing— ton 1947. 129. United States Strategic Bombing Survey, Morale Division: The Effects of Strategic Bombing on German Morale. Vol. I—II. Washington 1947. 130. United States Strategic Bombing Survey, Morale Division: The Effects of Strategic Bombing on Japanese Morale. XVashington 1947. 131. Warburg, James P.: Unwritten Treaty. Harcourt Bracc. 1946. (Avsnitt in- går i nr 71). 132. Weber, Karl: Die Schweiz im Ner- venkrieg. Aufgabe und Haltung der Schwei— zer Presse in der Krisen- und Kriegszeit 1933—45. Herbert Lang. Bern 1948. 133. White, Ralph K.: Value—Analysis. Department of Psychology, Columbia Uni- versity. New York 1951. 134. Williams, Francis: Press, Parlia- ment and People. Heinemann. London 1946. 135. Vinde, Viktor: En stormakts fall. Bonniers. Stockholm 1941. 136. Statens Offentliga Utredningar 1945z21. Betänkande och förslag rörande

upplysningsverksamhet om och inom för- svaret. Stockholm 1945.

137. Statens Offentliga Utredningar 1946: 1. Betänkande angående rundradion i Sverige. Stockholm 1946. 138. Statens Offentliga Utredningar 1946: 86. Den tyska propagandan i Sverige under krigsåren 1939—1945. Stockholm 1947. 139. Statens Offentliga Utredningar 1947: 60. Förslag till tryckfrihetsförord- ning. Stockholm 1947.

Utredningar Stockholm

140. Statens 1949:31. Social 1949. 141. Statens Offentliga 1951: 16. Filmcensuren. Stockholm 1951. 142. Statens Offentliga 1951 : 49. Turisttrafikcn Stockholm 1951. 143. Statens Offentliga 1952: 40. Militärpsykologi tjänst. Stockholm 1952.

Offentliga upplysning.

Utredningar Betänkande 1.

Utredningar från utlandet.

Utredningar och personal-