Direktiven

Departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet vid utredning- ens tillkallande den 17 mars 1944 är av följande lydelse:

De gångna krigsåren ha ställt stora krav på sammanhållningen och sam- arbetet oiika medborgargrupper och samhällsinstitutioner emellan. Dessa krav ha ocksåi stort sett infriats. I glädjande omfattning ha visats prov på samhällssolidaritet och oegennyttiga insatser för gemensamma ändamål. Försvarets uppgifter ha underlättats och vår försvarsberedskap stärkts ge- nom frivilligt deltagande i hemvärnets, Iottarörelsens och andra organisa- tioners verksamhet liksom även i det civila luftskyddet ochi annan bered- skapsverksamhet. Den förstärkta försvarsberedskapen, som krävt stora offer av framför allt den militära personalen —— fast anställda likaväl som värnpliktiga —, har kunnat oavbrutet uppehållas under mer än fyra år trots alla de svårigheter, som äro förenade med ett dylikt ingripande i samhällslivet.

De yttre omständigheternas tryck har dock icke kunnat helt förhindra slitningar. Sådana ha bland annat i vissa fall framträtt i förhållandet mel- lan försvaret samt de civila institutionerna och samhällsintressena. Många av motsättningarna på detta gränsområde måste vara att betrakta som konsekvenser av de inskränkningar i de enskildas rörelsefrihet, som för- svarsförberedelserna medfört. Andra torde ha betingats av bristande kän— nedom på ömse sidor om föreliggande faktiska förhållanden, om de medel, med vilka försvarsberedskapen måste upprätthållas, samt om skiljaktig- heterna mellan civila och militära tänkesätt och organisationsformer. Dessa missförstånd ha tid efter annan framkallat icke önskvärda friktio- ner och ha onekligen utgjort en belastning vid ansträngningarna att vid- makthålla en god försvarsberedskap.

Att så blivit fallet är i och för sig icke oväntat. En utomstående, som haft föga eller ingen kontakt med militära frågor, kan ha svårt att göra klart för sig de speciella omständigheter, under vilka den militära personalen arbetar. En militär organisation måste vara i stånd att effektivt fungera framför allt under de onormala förhållanden, som krig framkallar, och dess verksamhet måste således inriktas på att förbereda för situationer, som icke alls överensstämma med de under fred föreliggande. Mångt och mycket av verksamheten och arbetsformerna på det militära området mås-

• Sida 6
•  Original

te därför te sig främmande eller rent av meningslöst för den som icke tar hänsyn till de betingelser, under vilka de militära maktmedlen ytterst mås- te brukas. Omvänt kan den otillräckliga förtrogenhet med moderna sam- hälleliga och politiska frågor, som ej sällan kännetecknar militärbefäl lik- som många andra yrkes- och samhällsgrupper i vårt land, medföra svårig- heter, när militärbefälet under kritiska förhållanden har att träda i när- mare kontakt med det civila samhällslivet. Särskilt måste denna spänning mellan civila och militära betraktelsesätt framträda i det mellanläge mel- lan fred och krig, som förstärkt försvarsberedskap utgör. Denna beredskap erbjuder därför god jordmån för missförstånd av angivet slag.

Åtgärder ha vidtagits för att hos allmänheten skapa ökad förståelse för försvarsmaktens verksamhet och arbetsförhållanden och för att bland mi- litärpersonalen sprida upplysning om sådana samhälleliga förhållanden, som ligga utanför dess vanliga verksamhetsram. I dessa syften ha brev- skolekurser, studiecirkel- och föreläsningsverksamhet, film och radio ta- gits i anspråk. Tidningspressen och folkbildningsorganisationer ha för samma ändamål ställt sig till förfogande. Genom försvarsstabens försorg har inom krigsmakten distribuerats en periodiskt utkommande publika- tion, Aktuell orientering, med syfte bl. a. att för krigsmaktens personal vidga blicken för allmänna problem genom direkt information och väg- ledande artiklar. Särskilt må även erinras om de åtgärder som Central- kommittén för det frivilliga försvarsarbetet i samma syfte vidtagit samt om den föreläsningsverksamhet som startats i samarbete mellan Riksför- bundet för Sveriges försvar och Folkbildningsförbunden. På sistone har från enskild sida förmärkts ett stegrat intresse för hithörande spörsmål. I anledning härav ha anordnats sammankomster mellan företrädare för civila intressen och försvarets män, vid vilka de föreliggande problemen diskuterats. Sådana organiserades före kriget av Sveriges socialdemokra- tiska ungdomsförbund, och även senare ha liknande överläggningar ägt rum på initiativ av Riksförbundet för Sveriges försvar. Vidare ha genom Folkberedskapens försorg ett flertal överläggningar anordnats och en pro- memoria i frågan överlämnats till mig från denna institution. I skrivelse den 10 december 1943 ha vissa för saken särskilt intresserade anhållit, att jag måtte taga av dem i ärendet anförda synpunkter och förslag under övervägande och föranstalta om närmare undersökning rörande de åtgär- der, som lämpligen kunna vidtagas för att åvägabringa en ytterligare för- bättrad förståelse mellan försvaret och samhället i övrigt.

De åtgärder, som sålunda mer eller mindre systematiskt på detta om— råde vidtagits, ha säkerligen varit av betydelse för att öka förståelsen och förbättra samarbetet mellan krigsmakten och samhället i övrigt. Bland dem äro de som på enskilt initiativ kommit till stånd icke minst värde- fulla och bära även vittnesbörd om behovet av ytterligare åtgärder på detta område. Jag finner det välbetänkt att statsmakterna verksamt stödja dessa strävanden, som ytterst åsyfta att skapa en än fastare förankring av för- svaret hos det svenska folket. Beredskapstiden har såsom av det föregå- ende framgår givit rika erfarenheter rörande de föreliggande bristerna, och det synes lämpligt att, medan dessa erfarenheter ännu äro levande, med ledning av dem upptaga frågan till*övervägande.

Härvid måste man göra klart för sig, att den upplysningsverksamhet,

• Sida 7
•  Original

varom här är fråga, måste riktas åt två håll och avse dels försvarets per- sonal, dels allmänheten.

Vad först försvarets personal beträffar är spörsmålet delvis en fråga om innehållet i den grundläggande officersutbildningen. Denna fråga bör helst bedömas i samband med planläggningen av utbildningsverksamheten för försvarsväsendets fast anställda personal. Vid anmälan den 21 novem- ber 1943 av frågan om tillkallande av sakkunniga för utredning rörande officersutbildningen inom armén har jag framhållit vikten av ökad ut- bildning i ekonomiska och sociala ämnen för de blivande officerarna. På grundval av det förslag i ämnet, som kan framkomma, får övervägas vilka åtgärder som böra vidtagas för att stärka denna utbildning, varefter mot- svarande spörsmål får upptagas för marinen och flygvapnet.

Anordningar äro emellertid önskvärda för att hålla de i tjänst varande officerarna i fortlöpande kontakt med samhällsfrågorna liksom även med utrikespolitiska spörsmål. Bland officerarna, icke minst de yngre, torde under intrycket av beredskapstidens erfarenheter finnas ett starkt intresse härför. Med hänsyn till den flerstädes hårt pressande tjänstgöring, som åvilar officerarna, är det nödvändigt att välja sådana former för verksam- heten, som i minsta möjliga grad inkräktar på det löpande arbetet. En tänkbar utväg, som angivits i förutnämnda skrivelse, synes vara att bereda framstående representanter för statliga och kommunala organ, sociala or- ganisationer, utbildningsanstalter och näringslivet möjligheter att med re- gelbundna mellanrum lämna orienteringar rörande spörsmål, som äro av vikt för officerarna i deras kontakt med civila intressen och i deras yrkes- utövning i övrigt. Av betydelse härvidlag är att ett lämpligt urval sker av såväl företrädare för de civila synpunkterna som de ämnen, som av dem behandlas. En central ledning av verksamheten torde därför böra över- vägas, varvid bör beaktas huru verksamheten skall _— till undvikande av dualism och dubbelarbete —— samordnas med den liknande verksamhet, som enligt gällande bestämmelser bedrives av försvarsstabens personal- vårdsavdelning. Frivilligt deltagande från personalens sida lärer vara en förutsättning. Studiebesök vid industrier och andra näringsföretag kunna vara av värde. Gemensamma överläggningar med företrädare för civila synpunkter, helst även deltagande i den mån så kan ske i lämpligt för- eningsarbete och dylikt, synes vara att förorda. I största utsträckning måste härvid byggas på det enskilda initiativet och det personliga intresset. Möj- ligheter torde dock icke saknas att underlätta för personalen att på dessa vägar komma i beröring med civil verksamhet. Mycket torde vara att vinna genom direkt vägledning från försvarsledningens sida i samråd i förekommande fall med civila institutioner. I detta sammanhang bör över- vägas att även i fredstid i en eller annan form bibehålla den förutnämnda publikationen Aktuell orientering och att distribuera denna till all perso- nal inom försvaret, för vilken den kan vara av värde. Uppläggningen av publikationen bör i så fall taga direkt sikte bl. a. på de önskemål, som enligt det föregående höra tillgodoses.

Vad nu anförts rörande officerspersonalen gäller i tillämpliga delar även beträffande den fast anställda personalen i övrigt.

Den del av upplysningsverksamheten, som vänder sig mot allmänheten, måste självfallet inriktas efter delvis andra linjer. I vad män och på vad

• Sida 8
•  Original

sätt den nuvarande verksamheten på de vägar som tidigare antytts bör även i fredstid fortgå bör övervägas. Härvid bör uppmärksammas, att ut- redning genom särskilt tillkallade sakkunniga redan pågår rörande film- verksamheten. Såsom i den förutnämnda skrivelsen påpekats kan inrättan- det av en fast organiserad militärföreläsningsinstitution i någon form vara en utväg att nå det avsedda syftemålet. AV vikt är att samarbete härvid kommer till stånd med de större ungdoms- och folkbildningsorganisatio- nerna samt med de ekonomiska och fackliga sammanslutningarna och att den studerande ungdomen kommer i särskild åtanke. Det synes önskvärt, att militära föreläsare och föreläsningsämnen i största möjliga utsträck- ning medtagas i den auktoriserade förteckningen över lämpliga föreläsare och föreläsningsämnen i den populärvetenskapliga föreläsningsverksam— heten. -

De frågor, som i det föregående berörts, synas böra hänskjutas till ut- redning genom särskilda iuom försvarsdepartementet tillkallade utred— ningsmän, vilka böra ha att så snart som möjligt framlägga förslag i äm- net. Det synes lämpligt, att utredningsmännens antal begränsas till fyra med möjlighet att med dessa för överläggningar och samråd adjungera ytterligare särskilda sakkunniga, representerande olika intressen. Utred- ningen bör bedrivas i kontakt med förutnämnda sakkunniga rörande offi- cersutbildningen och rörande filmverksamheten.

• Sida 9
•  Original

SAMHÄLLET OCH FÖRSVARET

Försvarets ställning i det svenska samhället har under de senaste de- cennierna företett stora växlingar. Under vissa tider ha försvarsvilja och försvarsintresse stått lågt i kurs för att under andra stiga och uppnå betydande fasthet. Det är faktorer av både utrikespolitisk och inrikes- politisk art, som påverkat denna utveckling, och man kan nog påstå, att de inrikespolitiska övervägandena understundom fått dominera på ett sätt, som icke varit gynnsamt för en saklig bedömning av försvars- frågan.

Efter det första världskrigets slut och under de första åren av Natio- nernas förbunds tillvaro kom försvaret att skjutas i bakgrunden. Sam- tidigt blev diskussionen i försvarsfrågan eller kanske snarare i avrust- ningsfrågan livligare än någonsin.

.1925 års nedrustningsbeslut betecknar en milstolpe i den utveckling, som började med världskrigets slut. Nästa milstolpe markeras av upp- rustningsbeslutet 1936. Det tillkommer icke oss att närmare analysera förutsättningarna för 1936 års försvarsbeslut. De voro av skiftande art och bottnade i bl. a. en ny och mera realistisk bedömning av den inter- nationella fredsorganisationens möjligheter att garantera fred och obe— roende åt vårt land. De bottnade vidare i nya militärpolitiska och mili- tärtekniska överväganden. De hade sin bakgrund i en annan och ny solidaritetskänsla bland de breda folklagren gentemot det egna landet.

Den utveckling, vars början markerades genom 1936 års försvarsbe- slut, fortsatte efter detta år. Försvarets och försvarsfrågans betydelse vann allmänt erkännande i den offentliga diskussionen. Efter det andra världskrigets utbrott har rikets försvar kommit att bli en av de bety— delsefullaste samhällsuppgifterna, icke endast med hänsyn till sin bety- delse för hävdandet av vårt oberoende, utan även med tanke på det in- tresse, varmed det inom alla folklager omfattats, och de kostnader, som nedlagts på dess stärkande. Detta nya försvarsintresse är emellertid, förutom en återspegling av på längre sikt verkande faktorer, en pro- dukt av det farofyllda läge, vari Sverige under kriget försatts. Det synes långt ifrån givet, att det bedömande på lång sikt, som antytts i det före- gående, skall verka även sedan det tillfälliga yttre trycket upphört. I när- varande stund, då försvaret är starkare än någonsin, kan man i själva

• Sida 10
•  Original

verket redan skönja vissa tecken till en minskning av allmänhetens försvarsintresse, något som sammanhänger med uppfattningen, att riskerna för att Sverige skall indragas i kriget nu har minskat, och för- hoppningen, att detta snart skall taga slut. Särskilt inom kretsar, där intresset för försvaret varit relativt nyvunnet, förefaller en bestämd minskning av intresset ha inträtt, allteftersom de mest uppenbara krigs- riskerna anses ha dragit förbi.

Denna omständighet för fram i centrum för uppmärksamheten frå- gan, hur försvarsintresset i vårt land kan tänkas gestalta sig under en kommande fredstid. På den enskildes bedömande härvidlag inverka icke endast överväganden av allmänpolitisk art utan även personliga erfarenheter och synpunkter. Det är givetvis ännu för tidigt att avgöra i vilken utsträckning den gångna beredskapstidens erfarenheter komma att påverka de inkallades intresse för och uppskattning av försvaret un- der en kommande fredstid. Under beredskapsåren ha många svenska medborgare dragits ifrån sin ordinarie sysselsättning och tvingats in i en verksamhet, med vilken de i regel ej varit förtrogna. Det är redan nu tydligt, att denna omständighet i och för sig utgör en negativ faktor vid bedömningen. Detta framhålles också i utredningens direktiv. Frå- gan för den enskilde medborgaren blir dubbel. Dels gäller den, huru- vida enligt hans mening det offer, som han anser sig ha gjort, varit nödvändigt. Dels frågar han sig, om han fått göra sin insats på det mest effektiva sättet och om han av sina militära chefer fått röna den behandling. som han anser sig ha varit berättigad till. Ett slutgiltigt svar härpå är icke möjligt att ge och kan i varje fall icke mogna fram, förrän ett visst perspektiv över beredskapsårens erfarenheter erhållits. Det kan emellertid vara motiverat att varna för att tillmäta de i det aktuella ögonblicket dominerande faktorerna alltför stor betydelse för åsiktsbildningen i försvarsfrågan på längre sikt.

Den synpunkt, som, efter vad man i varje fall vill hoppas, kommer att spela stor roll, då svenska folket i framtiden skall bilda sig sin upp- fattning i försvarsfrågan, är, hur man kommer att uppfatta vårt lands dåvarande utrikespolitiska situation. Här rör man sig på ett område, där för närvarande alla fasta hållpunkter saknas. Det enda man med säkerhet kan fastslå är, att försvar och utrikespolitik ömsesidigt betinga varandra — en insikt, som säkerligen icke i alla sina konsekvenser ännu är allmän egendom hos vårt folk — och att vi under alla förhållanden behöva ett försvar, starkt nog att kunna möta de påfrestningar, som kunna följa av snabba skiftningar i det utrikespolitiska läget. Erfaren- heten icke minst under de gångna krigsåren har lärt oss, att det icke är möjligt att bygga upp ett försvar lika snabbt som den utrikespoli- tiska situationen kan växla. Det torde emellertid vara visst, att icke

• Sida 11
•  Original

heller denna sanning ännu ingått i det svenska folkets medvetande och att på denna punkt olika bedömanden kunna orsaka slitningar under en kommande fredsperiod.

Beträffande försvarets ställning i samhället böra emellertid några särskilda synpunkter framhållas. Krigsåren ha även i vårt land, trots att det hittills hållits utanför världsbranden, åstadkommit betydande förändringar i den enskilde medborgarens ställning. Militära och för- svarspolitiska hänsyn ha trätt i förgrunden och tillsammans med de utrikespolitiska förhållandena orsakat inskränkningar i individuella fri- och rättigheter, vilka sedan gammalt varit högt skattade. Ehuru det svenska samhället långt ifrån utsatts för total mobilisering, har det lik- väl i viss utsträckning kunnat förefalla militariserat, och med olika me- del har svensken förmåtts acceptera ett tvång, som varit främmande om icke för hans livsform så dock för hans levnadsvanor.

Dessa förändringar varken böra eller kunna bli bestående, om, såsom alla hoppas, kriget avlöses av ett icke alltför kortvarigt och osäkert fredstillstånd. Samhället kommer säkerligen att anpassa sig efter fre- den både snabbare och lättare än det en gång anpassade sig efter krigs- beredskapens krav, och sannolikt inträder härvid en reaktion mot krigsårens frihetsinskränkningar. Vilka åtgärder, som kunna vidtagas för att denna i och för sig naturliga reaktion hos opinionen icke skall gå till överdrift, är en fråga som ligger utom ramen för denna utred— ning. Uppenbart är emellertid, att förhållandet mellan folk och försvar kan röna ett mindre lyckligt inflytande av detta drag i opinionsbild— ningen. Krigsmakten och dess personal måste alltid främst vara inrik- tade på förberedelser för krigets värv, medan folket i övrigt ställer in sig på fredliga uppgifter.

Det skulle emellertid vara oriktigt att betrakta problemet om sam- hället och försvaret endast ur de civila medborgarnas synvinkel. Den utveckling, vilken i det föregående skisserats, har genom sina snabba växlingar för den fast anställda personalen i befälsställning medfört en känsla av osäkerhet. Härmed har ofta följt en viss bitterhet och ej oväsentliga påfrestningar på solidariteten gentemot övriga samhälls— grupper. Försvarspersonalen hade dessutom i tidigare skeden ofta upp- fattats och någon gång uppfattat sig själv som ett särelement i sam- hället, vilket utan tvivel bidrog till att försvåra vinnandet av erforderlig kontakt och förståelse såväl hos allmänheten för försvarets krav som hos försvarets målsmän för det demokratiska samhällsskickets problem.

Här föreligger ett spänningsförhållande, vilket måste bli föremål för noggrann uppmärksamhet. Det kan annars lätt leda till att försvaret åter kommer att uppfattas som ett främmande element i samhällslivet, något som kan orsaka försvarspolitiskt önsketänkande i form av under-

• Sida 12
•  Original

skattning av krigsriskerna från allmänhetens sida samt hos de värn- pliktiga skapa en negativ inställning till den militära utbildningen. Om i samband härmed krigsmaktens fast anställda personal får en känsla av isolering från andra samhällsgrupper, kan detta även få ogynn- samma verkningar, särskilt under mer oroliga tider.

De här skisserade problemen kunna kompliceras genom folkets upp- fattning om försvarets yrkesmässiga företrädare. Utan tvivel förhåller det sig så, att inställningen till försvaret i viss utsträckning bestämmes av hur den stora allmänheten bedömer den fast anställda personalen, speciellt officerskåren. Det är ur dessa synpunkter betydelsefullt att klargöra vilka realiteter, som ligga bakom de i det föregående nämnda påståendena om befälskårernas isolering från samhällets övriga medbor- gare. Det militära yrket ger utan tvivel lätt upphov till en viss isolering från samhället i övrigt. Rättvisligen bör medges, att detta är förhållan— det också med många andra särpräglade yrkesgrupper i samhället, men det finns få områden, där en isolering kan medföra så allvarliga verk- ningar som just inom försvaret. Det är därför nödvändigt att utveckla naturliga anknytningar mellan befälskårerna, särskilt officerskåren, och samhället i övrigt, att få dem att på ett naturligt sätt smälta in i det svenska demokratiska samhället och att minska den spänning, som i princip måste råda mellan det autoritärt uppbyggda försvaret och det på demokratisk grundval fotade samhället. Upplysningsvägen ter sig här såsom den naturliga.

Upplysningsvägen är också naturlig, när det gäller att komma till rätta med sådana uttryck för motvilja mot försvaret och dess företrä- dare bland den stora allmänheten, som bottna i bristande kännedom om försvaret och dess betingelser. Under de senaste åren har det svenska folket fått en inblick i försvarets problem som väl aldrig tillförne. Sär- skilt gäller detta de flesta vuxna manliga medborgare, vilka fullgjort beredskapstj änst. Övriga medborgare ha genom den energiskt bedrivna försvarsupplysningen, under försvarslånepropagandan, genom film, radio, press och föredrag samt på annat sätt kommit i kontakt med för- svaret och fått en viss kunskap om dess funktion och uppgifter. Särskilt har därigenom en vidgad förståelse skapats för försvaret hos breda lager av vårt folk. Av stor vikt är emellertid att undersöka, huru denna förståelse i framtiden skall kunna bevaras och fördjupas till trots av de omständigheter, vilka under en kommande fredstid kunna verka i motsatt riktning.

Utifrån de ovan angivna frågeställningarna, som kunna sammanfattas under slagordet »folk och försvar», uppställa sig tvenne huvuduppgif- ter. Den första är, att det svenska folket måste upplysas om försvaret och de motiveringar för detsamma, som grunda sig på utrikespolitiska,

• Sida 13
•  Original

militärpolitiska och militärtekniska överväganden. Den andra är, att befälskårerna måste upplysas om det civila samhället och dess problem. Vi komma att behandla dessa huvudproblem, den utåtriktade och den inåtriktade upplysningen, i två olika avdelningar. Viss upplysningsverk- samhet, s. k. kontaktverksamhet, innebär dock på en gång både inåtrik— tad och utåtriktad upplysning. Koutaktverksamheten behandlas av prak- tiska skäl huvudsakligen i den del, som berör den inåtriktade upplys- ningen. I fråga om behandlingen av upplysningen till befälskårerna bör nämnas, att en viktig del av denna, nämligen den upplysning, som med— delas vid arméns officersskolor, icke hör till vårt utredningsuppdrag utan är föremål för särskild utredning inom arméns officersutbildnings- kommitté (AOUK).

Då vår uppgift på detta sätt fixerats till att omfatta upplysning dels av allmänheten, dels av befälskårerna, kommer emellertid en kategori av det svenska folket att falla utanför våra diskussioner och förslag, nämligen de inkallade värnpliktiga. Vi anse oss emellertid icke böra framlägga några planer för upplysningsverksamhet bland dessa, enär vi betrakta denna fråga såsom liggande utanför utredningens ram. Det bör emellertid framhållas, att de värnpliktiga utgöra en del av den civila allmänheten och såtillvida komma i kontakt med den upplys- ningsverksamhet, som riktas till denna. Ej heller under värnplikts- tjänstgöringen äro de värnpliktiga uteslutna från sådan upplysnings- verksamhet. Under tjänstgöringstiden kunna de vidare genom befälet och på annat sätt bli orienterade — förutom om försvaret —— om utrikes- och inrikespolitiska problem, i den mån tillgängligt material i dessa ämnen ställes till förfogande. Även genom truppföredrag och dylikt kunna de värnpliktiga upplysas om samhällsförhållandena, en oriente— ring, som också kan ges genom den frivilliga fritidsundervisningen.

Såsom vi tidigare nämnt, hör en av utgångspunkterna för all bedöm- ning av försvarsfrågorna vara, att försvar och utrikespolitik ömsesidigt betinga varandra. Försvarsupplysningen till allmänheten måste därför alltid vara intimt anknuten till den utrikespolitiska upplysningen. De utrikespolitiska frågorna utgöra vidare en viktig del av samhällsfrå- gorna. I samhällsupplysningen till befälspersonalen ingå därför också utrikespolitiska frågor. Den utrikespolitiska upplysningen beröres i det följande i åtskilliga fall. Med hänsyn till utredningsuppdraget ha vi dock icke-ansett oss ha anledning att ge mer än antydningar om där— med sammanhängande frågor.

Under vårt arbete ha ett flertal frågor av allmän principiell art aktualiserats. De komma att bli föremål för diskussion under veder- börliga rubriker i det följande. En sådan fråga är, i vad mån försvars- upplysning riktad till den stora allmänheten och särskilt sådan, som be-

• Sida 14
•  Original

drives av enskilda organisationer och institutioner med statligt under- stöd, bör vara underkastad statliga direktiv. Redan i detta samman- hang vilja vi uttala, att vi anse sådan verksamhet böra vara i största möjliga utsträckning fri och sträva efter att låta olika ståndpunkter i de behandlade frågorna komma till uttryck. Som allmän riktpunkt för denna frågas bedömande vilja vi hänvisa till de principer, som så små- ningom utbildats i det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och som beträffande föreläsningsverksamheten fått den utformningen, att poli- tiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna ej få förekomma, men att föreläsningar rörande politiska och religiösa frå- gor kunna anordnas, såvitt de ha rent saklig karaktär och ej äro agi- tatoriskt hållna.

Betänkandets två huvudavdelningar inledas med översikt över den hittillsvarande verksamheten, på vars erfarenheter vi bygga de förslag vi sedermera framställa. Därvid har den principen tillämpats, att redo— görelser i regel lämnats endast för sådana åtgärder, som vidtagits efter år 1936, och att huvudvikten lagts vid perioden efter krigsutbrottet.

• Sida 15
•  Original

UPPLYSNING OM FÖRSVARET

Den hittillsvarande upplysningsverksamheten

Upplysning om försvaret har skett i många olika former och förmed— lats till allmänheten antingen direkt från försvarsmakten, främst ge— nom speciella upplysningsorgan, eller också genom civila organ, stat- ;' liga eller enskilda. Statliga organ, som engagerats för denna verksam- ,; het, äro statens informationsstyrelse, särskilt dess sektion för kulturell ”, folkberedskap (Folkberedskapen), Radiotjänst samt skolorna. Bland enskilda organ, som bedrivit försvarsupplysning, må nämnas de sär- , skilda försvarsföreningarna och andra föreningar, såsom folkbildnings- , organisationer och politiska organisationer. En framträdande roll har ' pressen spelat. Även filmbolagen ha gjort betydelsefulla insatser. Utri- * kespolitisk upplysning har förutom av en del av nu nämnda organ bedrivits av Utrikespolitiska institutet. * Försvarsupplysningen har i allmänhet bedrivits under samarbete mel- . lan olika organ, vilket försvårar en systematisk framställning av den hittillsvarande verksamheten. Vi ha emellertid valt att till en början ge en redogörelse för de särskilda militära upplysningsorganen och de— ” ras utformning. Den upplysning, som bedrivits av dessa organ, ha nått ', allmänheten på i huvudsak tre vägar: genom press, radio och film. Var och en av dessa har erhållit en särskild behandling, varvid redogjorts ' icke blott för upplysning från militära utan även från civila organ. Så— * (lan militär upplysningsverksamhet, som icke bedrivits genom särskilda upplysningsorgan, har behandlats under rubriken »Övrig militär upp- lysningsverksamhet». Det är härvid bland annat fråga om de lokala , förbandens kontakt med det civila livet på garnisonsorterna. Därefter 3 har den försvarsupplysning behandlats, som skett genom statens infor— ' mationsstyrelse (Folkberedskapen) och genom skolorna. Slutligen har ", en redogörelse lämnats för övrig försvarsupplysning i enskild regi, ge- nom försvarsföreningar, folkbildningsorganisationer m. fl. och politiska

' organisationer.

Militära upplysningsorgan

Försvarsmaktens särskilda organ för den utåtriktade upplysnings- verksamheten i fred äro enligt gällande bestämmelser: försvarsstabens

• Sida 16
•  Original

press— och filmavdelning, marinens pressdetalj, flygstabens pressektion, , informationsofficerare1 i staberna inom arméledningen, vid militärom- råden, försvarsområden, regementen och motsvarande, vid kustflottan,

marindistrikt, lokalstyrkor, örlogsstationer, kustartilleriinspektionen, kustartilleriförsvar, kustartilleriregementen och motsvarande samt

vid eskadrar, flygbasområden, flottilj er och motsvarande. Informations- officerare finnas därjämte vid de militära förvaltningsorganen samt försvarets centrala verkstäder och fasta skolor.

En pressdetalj inrättades i marinstaben år 1928, i generalstaben år 1931 och i flygstaben år 1937. Generalstabens pressdetalj fick vid för- svarsstabens tillkomst år 1937 namnet försvarsstabens pressdetalj och ingick i underrättelseavdelningen. I början av år 1940 överfördes press- detaljen till den då upprättade upplysnings- och pressavdelningen. Samma år tillkom inom denna avdelning en filmdetalj. När den nya fredsorganisationen den 1 oktober 1942 trädde i kraft, upphörde upplys- nings- och pressavdelningen och ersattes ifråga om den utåtriktade upp- lysningsverksamheten av en press- och filmavdelning, i vilken press- detalj en och filmdetaljen ingingo. Den inåtriktade upplysningen hand— hades därefter av personalvårdsavdelningen. Press— och filmavdelningen skulle vara direkt underställd försvarsstabschefen. Personalförteck— ningen upptar enligt 1942 års försvarsbeslut såsom ordinarie tjänstemän inom sistnämnda avdelning 1 överstelöjtnant eller major, avdelnings- chef, 1 kapten ur generalstabskåren, deltaljchef (pressdetalj en), 1 kom— paniofficer ur vardera armén, marinen och flygvapnet samt 1 kompani— officer i arvodesbefattning. Såsom extra ordinarie tjänstemän upptas därjämte 2 stabsredaktörer och 2 stabsfotografer. Dessutom skall enligt förteckningen i marinstaben finnas 1 kompaniofficer som pressofficer och i flygstaben 1 kapten som sektionschef jämte 1 kompaniofficer i arvodesbefattning.

Den f. n. gällande organisationen har emellertid icke till alla delar utbyggts. Sålunda ha kompaniofficerarna ur armén, marinen och flyg- vapnet endast i begränsad utsträckning kunnat stållas till förfogande för tjänstgöring i pressdetaljen. Vidare har inkallad personal i icke ringa omfattning tjänstgjort inom press— och filmavdelningen. Icke minst gäller detta filmdetaljen, för vilken ingen särskild detaljchef finnes upptagen i organisationsplanen. Även marinens och flygvapnets pressdetalj er ha på motsvarande sätt utökats under beredskapstiden.

1Enligt vederbörliga instruktioner är informationsofficer en tjänst vid sidan av annan tjänst, medan pressofficer är en tjänst, som enbart omfattar informa— tionsverksamhet. Stabsredaktörer äro civila befattningshavare och finnas enligt fredsorganisationen endast i försvarsstaben. Pressofficerare finnas f. n. endast vid försvarsstahen samt marin- och flygstaberna.

• Sida 17
•  Original

Informationsofficerarna vid de olika staberna ha i intet fall haft informationsverksamheten som huvuduppgift, och informationsverk- ' samheten har därför med rådande arbetsbelastning ofta måst åsidosät- , tas med hänsyn till andra uppgifter. Informationsofficerarna ha endast , i ringa utsträckning erhållit särskild utbildning genom kortare kurser, som anordnats av press- och filmavdelningen. Nyligen har dock utbild- , ning igångsatts genom omgångsvis anordnade stabsövningar i Stock- holm samt genomi landsorten anordnade s. k. provinskonferenser.

Press

Den viktigaste uppgiften för de militära upplysningsorganen har va- rit att förse pressen med material om försvaret. Detta har sketti många olika former.

Pressdetalj erna i försvarsstaben. marinstaben och flygstaben ha anord- nat ett stort antal pressbesök. Till de större av dessa arrangemang ha inbjudits t. ex. representanter för ett antal tidningar från Stockholm ¹ och landsorten, en eller flera bildbyråer, T. T., Radiotjänst och någon tidskrift. Dessutom har ett antal mindre visningar förekommit med del- l tagande av endast en tidning eller bildbyrå. Besöken ha gällt fälttj änst- övningar, militära skolor och utbildningskurser, demonstrationer av nya , vapen och stridsmetoder, militära nybyggnader o. s. v. För denna verk- samhet ha särskilda anslag utgått, som varit högre under de tidigare krigsåren än under de senare. När besöken gällt marinen eller flyg- vapnet, ha de i allmänhet ordnats av vederbörande försvarsgrens press- detalj, i flera fall dock av försvarsstabens pressdetalj.

Presskonferenser ha anordnats, till vilka vanligen inbjudits chefer och politiska redaktörer för s. k. rikstidningar samt för vissa större landsortstidningar. I vissa mindre presskonferenser ha endast repre— sentanter för huvudstadstidningarna deltagit. Pressmännen ha vid dessa konferenser erhållit bland annat förtroliga informationer i sådana frå- ' gor, vilka icke kunnat rätt bedömas utan tillgång till dylika upplys- ningar. Vidare ha vid behov utsänts orienterande promemorior, avsedda att tjäna som underlag för redaktionella uttalanden eller andra artik- lar, som beröra försvaret. Som exempel på innehållet i sådana prome- morior kunna nämnas: >>orättvisor>> vid inkallelserna, krisrevisionen och fältdepåerna samt den militära skördehj älpens organisation. Vid sidan härav har man sökt personlig kontakt med ledande tidningsmän för att f medverka till en så sakkunnig behandling som möjligt av försvarsfrå- . gorna i pressen.

Den direkta nyhetsförmedlingen har försiggått på så sätt, att hän-

• Sida 18
•  Original

delser inom krigsmakten av allmänt intresse delgivits pressen i form av kommunikéer och andra meddelanden från pressdetalj erna. I de fall, då t. ex. fälttjänstövningar av sekretesskäl ej kunnat bli föremål för pressbesök, ha reportagen utförts av pressdetaljernas personal och di- stribuerats till tidningarna genom T. T. eller i vissa fall direkt. Nyheter utan direkt dagsaktualitet ha utsänts i form av artiklar, försedda med illustrationer i matris- eller stereotypförfarande. Parallellt härmed har en ren bildtj änst, likaledes i form av matris— eller stereotypförsändelser, ständigt fortgått, till en viss tid med medel, som ställts till förfogande av statens informationsstyrelse. Materialet till här berört text- och bild- service har anskaffats av vid pressdetaljen tjänstgörande stabsredak- törer och stabsfotografer. Hos såväl försvarsstabens som marinens och flygvapnets pressdetaljer finnas bildarkiv, från vilka en omfattande utlåning sker bl. a. till pressen.

Vid samtliga pressdetalj er har en fortlöpande genomgång av pressen skett. Vid behov ha felaktiga eller vilseledande pressuppgifter demente- rats eller tillrättalagts.

Av det föregående framgår, att försvarsstabens och försvarsgrenarnas pressdetaljer ha bedrivit sin verksamhet efter delvis parallella linjer. Härutöver kan nämnas, att marinstabens pressdetalj omkring tre gånger i månaden utgivit en publikation »Marinpress», vars ena upplaga är avsedd att ge upplysning till allmänheten om marinen, medan den andra skall ge militär upplysning till marinens personal. Publikationen ut- sändes bland annat till ett par hundra tidningar. Även en annan, må- natligen utkommande publikation, »Uppgifter från främmande mari- ner», utsändes till vissa tidningar.

Informationsofficerarna vid olika staber ha huvudsakligen haft till uppgift att lämna informationer om lokala förhållanden.

För den militära pressverksamheten ha ett par instruktioner utar- betats. >>Anvisningar för samarbetet mellan militära myndigheter och publicitetsorganen» (ASMP), fastställd genom högkvartersorder 1941, innehåller de grundläggande bestämmelserna för upplysningsverksam— hetens bedrivande och olika former. »Handledning för samarbetet med pressen» (HSP), fastställd genom högkvartersorder 1944, har främst till syfte att effektivisera de lokala militära myndigheternas upplys- ningsverksamhet. I sistnämnda syfte ha nyligen även s. k. provinskon- ferenser anordnats med deltagande av representanter för försvarssta— bens press- och filmavdelning och för pressen inom vederbörlig pro- vins samt av förbandens informationsofficerare och dessas ställföre- trädare. Vid dessa konferenser har samarbetet mellan informationsoffi- cerarna och pressen på de olika orterna ingående dryftats.

Även försvarsföreningarna ha i stor utsträckning levererat material

• Sida 19
•  Original

till pressen i form av artiklar, notiser, matrisserier o. s. v. Pressen har _ också, särskilt under kriget, berett stort utrymme åt sådant material. De större tidningarna ha i allt större utsträckning anställt särskilda militära medarbetare, som kommenterat krigsutvecklingen och andra frågor av militär art, t. ex. den svenska upprustningen. Tidningarna ha även på andra sätt, särskilt genom ledande artiklar, bidragit till för- svarsupplysningen, De ledande artiklarna ha självfallet varit av största betydelse för opinionens inställning till försvaret. Av vikt för försvars— upplysning och opinionsbildning ha även några militära tidskrifter varit, som utgivits på privat väg, såsom Ny Militär Tidskrift, Officers- förbundsbladet, Tidskrift för reservofficerare, Den svenske underoffi- ceren samt Svensk underbefälstidning. Vissa militära tidskrifter av 10- kal karaktär omnämnas senare (sid. 22).

Radio

De militära inslagen i radioprogrammen, som tillkommit genom ett livligt samarbete mellan Radiotjänst och de militära informationsorga- nen, ha varit av såväl upplysnings- som underhållningskaraktär. De ha * till största delen utgjorts av serieprogram. Då Kooperativa förbundets brevskola år 1939 utgav en korrespondenskurs i beredskapsfrågor, hölls i anslutning härtill en serie radioprogram, »Beredskapskursens brev- låda», varvid kommentarer till kursen gavs och frågor från kursdel- tagarna besvarades. På liknande sätt förfors med en hemvärnskurs år 1940. I anslutning till dessa kurser hölls en uppmärksammad serie före- drag av dåvarande majoren Arvid Eriksson. Vidare ha förekommit se— rien »Vårt totala försvar» (1940) och en rad program om hemortsför— svaret (1941—1942). Under förra halvåret av år 1943 förekommo ett antal program under rubriken »Vära vapen», som bland annat belyste de olika vapenslagens uppgifter och försvarsmöjligheter samt de mo- ; derna stridsmedlens användning och verkan. En serie med rubriken ; >>Från revelj till tapto» (1939) utgjordes av reportage från armén, flot— tan, kustartilleriet och flygvapnet. Serien >>Kontakt med krigsmakten» (1943—) har i regel varit så arrangerad, att vartannat program velat . ge en orientering i olika militära frågor och vartannat haft övervägande underhållningssyfte. En serie »Program för männen i vapenrock», som— , påbörjades samtidigt med beredskapsinkallelserna och fortgick under mer än ett och ett halvt år med en halvtimme varje vecka hade däremot" enbart till uppgift att ge praktisk upplysning och underhållning för de- inkallade samt förmedla kontakten mellan de inkallade och deras hem— mavarande.

• Sida 20
•  Original

Militära frågor ha även behandlats i ett antal specialföredrag. I »Da- gens eko» ha bl. a. ständigt återkommande militära översikter givits. I ett tjugotal ekoprogram ha lyssnarna erinrats om försvarslånen, och även andra aktuella försvarsfrågor ha beretts stor plats. Vidare ha en- staka reportagesändningar förekommit, t. ex. från artilleriets skj utskola på Skillingaryd, från marinens kadettutbildning, från flygkrigsskolan på Ljungbyhed, från fälttjänstövningar och från större militära idrotts- evenemang. I samarbete med civila och militära myndigheter har ett stort upplagt krigsspel anordnats.

Under de senaste fem åren ha 495 militära program utsänts. Av dessa ha 191 utgjorts av serieprogram, 62 av föredrag, 56 av reportage och 184 av programi Dagens eko.

Radion har dessutom i stor utsträckning tagits i anspråk för utrikes— politisk upplysning.

Film

Särskilt under kriget har en mycket viktig del av försvarsupplys- ningen förmedlats genom filmen. Filmer med försvarsinnehäll ha fram— ställts av försvarsstabens filmdetalj, av föreningen Armé-, Marin— och Flygfilm (AMF) — vilken dock mest sysslat med militär undervisnings— film, en fråga, som icke faller inom ramen för vårt uppdrag _ samt av andra privata filmbolag. I de alla flesta fall ha filmerna framställts med bidrag från staten. Distributionen av filmerna har dock skett utan särskild kostnad för statsverket genom de privata filmbyråernas försorg.

Försvarsstabens filmdetalj har producerat två typer av upplysnings— film: kortfilm och journalfilm. Den första typen har med vissa undan- tag dragit en kostnad av mellan 3000 och 6000 kronor, den senare en kostnad av mellan 200 och 500 kronor. Sammanlagt ha sedan år 1940 framställts omkring 80 kortfilmer och ett ungefär lika stort antal jour- nalfilmer till en sammanlagd kostnad av omkring 500000 kronor. De båda filmtyperna ha framställts i olika proportioner. Under de första krigsåren producerades ett relativt stort antal kortfilmer, vilket moti- verades med att allmänhetens obekantskap med militära förhållanden påkallade en omfattande och grundläggande upplysning. Under senare tid har man emellertid i viss utsträckning ersatt dessa med journalfil- mer, varigenom kostnaderna blivit mindre. Under åren 1940—1943 ut- gingo imedeltal över 100000 kronor till filmändamål. F. n. utgår ett årligt anslag av 40000 kronor. Filmerna ha i första hand distribuerats till de allmänna biograferna men även visats i olika föreningar samt slutligen i icke ringa omfattning exporterats. _

Produktionen av dessa filmer har, som tidigare angivits, huvudsakli-

• Sida 21
•  Original

gen skett med tillhjälp av inkallad arbetsskraft, filmregissörer och an- nan filmkunnig personal samt av de två stabsfotografer, som anställts vid filmdetaljen. Utan tvivel har det härvid varit till stor fördel för filmdetaljen att kunna tillgodogöra sig de erfarenheter, som tidigare samlats inom AMF.

Ett antal kortfilmer och journalfilmer med militärt innehåll har pro- ducerats av AMF eller privata filmbolag under medverkan av försvars- stabens filmdetalj eller av militär personal från någon av försvarsgre- narna. Filmerna ha åskådliggjort verksamheten vid olika försvars- grenar och vapenslag och behandlat hemvärn, värntj änst, skytte, militär idrott, luftskydd och annan med försvaret sammanhängande verksam- het. Det kan även nämnas, att enskilda producenter framställt ett antal beredskapsfilmer med väsentligen nationellt—kulturhistoriskt innehåll, vilka bekostats av särskilda statliga anslag, som ställts till informations— styrelsens förfogande.

Enskilda filmbolag ha vidare producerat några långfilmer med för- svarsmotiv, vilka delvis upptagits under medverkan av försvarsmaktens personal. Ett stort antal utländska lång-, kort- och journalfilmer av militärt innehåll ha även visats på svenska biografer.

Filmverksamheten inom försvarsväsendet har varit föremål för utred- ning av särskilda sakkunniga, vilka avgivit betänkanden den 14 februari och 4 november 1944. Dessa betänkanden ha remitterats till oss för ytt- rande (se sid. 61 f.).

Övrig militär upplysningsverksamhet

Här nedan redogöres för sådan militär upplysningsverksamhet, som icke bedrivits genom press, radio och film. Särskild uppmärksamhet har härvid ägnats verksamhet av lokal karaktär. Den följande redo- görelsen för denna verksamhet bygger väsentligen på uppgifter rörande uppslag från olika förband, vilka bl. a. erhållits genom en av försvars— staben på vår begäran verkställd rundfråga.

Vid de flesta förband anordnas »regementets dag», »kårens dag>>, »flott- dagar», »flygdagar» o. s. v. Programmet för en sådan dag upptar exem- pelvis marsch av musikkåren genom staden, offentligt korum, gymna- stik- och idrottstävlingar, förevisning av vapen- och stridsövningar, hundförevisningar, skämttävlingar, promenadkonserter, gemensam mid- dag för de värnpliktiga och deras anhöriga i förbandets matsal, teater- föreställningar, fyrverkeri, dans. Till dagen bruka inbjudas förgrunds- män inom garnisonsorten med omnejd, de värnpliktigas anhöriga, till förbandet tidigare knuten personal ävensom övriga av förbandet intres- serade personer.

• Sida 22
•  Original

Andra för allmänheten avsedda evenemang, som anordnats av de mi- litära förbanden, äro särskilda förevisningsövningar, t. ex. stridsvagns- övningar, bombfällningsövningar, visning av fartyg, utställningar av vapen, sparutställningar, utställningar av fritidsarbeten, besöksdagar för de värnpliktigas anhöriga, promenadkonserter av militärmusikkårerna, paradering på historiska festdagar, regementsgudstj änster och militära idrottstävlingar. Militärpersonal har vidare medverkat vid civila fest- .ligheter såsom Barnens dag och hembygdsfester. Även arrangerandet av eller medverkan vid civila idrottsevenemang kan nämnas i detta sammanhang.

Särskilda åtgärder ha även vidtagits för att söka kontakt med bygder och platser utanför garnisonsorten. Härvid kunna nämnas samövningar med hemvärnet, inbjudningar till representanter för orten att bese större övningar m. m. Av mera speciell karaktär äro åtgärder sådana som att flottan uppkallat fartyg efter olika orter eller landsdelar, med vilka sedan vederbörande fartyg fått anledning att hålla särskilt livlig kontakt, att militära förband deltagit i bekämpandet av skogsbrand samt att ingenjörsförband byggt vägar och broar och lämnat hjälp vid is- stockningar och dylikt.

Ett av de viktigaste kontaktmedlen utgör kamratföreningarna. Sådana föreningar äro särskilt vanliga vid infanteriet, under det att de icke förekomma i samma utsträckning vid arméns övriga truppslag, vilket sammanhänger med att rekryteringen sker från större områden. Det sistnämnda gäller även flygvapnet. Flottan har en stor gemensam kam- ratförening, »Flottans män», med lokalavdelningar i Stockholm, Karls- krona och Göteborg samt ett antal platser inuti landet.

Kamratföreningarnas medlemsantal uppgår ibland till ett par tusen. Föreningarnas årsmöten kombineras ofta med »Regementets dag» eller »Det frivilliga försvarets dag». Även om så inte sker, äro mötena van— ligen förlagda till truppförbanden med program liknande det som före- kommer på nyssnämnda »dagar». Kamratföreningarnas årsmöten ut- nyttjas ibland för att hålla kontakt med olika bygder. Sammanträdena förläggas då till olika platser inom truppförbandens rekryteringsom- råde, särskilt till tidigare övningsplatser. Även genom kamratförening— arnas lokalavdelningar erhålles god möjlighet till kontakt med bygder utanför garnisonsorten.

Som sammanhållande organ för medlemmarna utges vanligen kam- rattidningar, som i regel utkomma ett par gånger årligen. Tidningarna finansieras genom medlemsavgifter och annonser; intresserade krafter ställa sig mot ringa eller ingen ersättning till förfogande för redigerings- arbetet. I vissa fall utges tidningar av samma art direkt av förbanden.

• Sida 23
•  Original

Innehållet i tidningarna är mycket växlande men består vanligen av dels aktuellt material från förbandet eller försvarsmakten, dels mate- rial, som anknyter till vederbörande förbands traditioner och samband *, med olika landskap eller bygder. Ibland utges särskilt värdefulla ar— , tiklar i särtryck och kunna på så sätt få en större spridning.

En icke oviktig del av den lokala upplysningsverksamheten bedrives mera individuellt av befälskårerna. Officerare äro ofta anlitade som & talare eller föredragshållare vid enskilda föreningars sammanträden, ' vid hembygdsfester o. s. v., varvid ämnena vanligen beröra försvaret * och dess problem. En icke ringa förtjänst för närmandet mellan folket och försvaret får tillskrivas det organisatoriska arbete. som många re— presentanter för befälskårerna nedlagt inom civila föreningar, fram- förallt inom idrotts- och skytterörelsen.

_ En annan form av kontaktverksamhet består i att representanter för

det civila samhällslivet inbj udas till officersmässarna, varvid ofta orien- tering i försvarsfrågor äger rum. På vissa håll har en särskild represen- * tationsplan, löpande under ett par år, upplagts. Vid flottan har dylik kontaktverksamhet ägt rum, dels vid örlogsbaserna, dels vid flottbesök ' i olika hamnar. Inom flottan har för övrigt en särskilt livlig marin upp— lysningsverksamhet bedrivits i samarbete med föreningen Sveriges Flotta.

Koutaktverksamheten har i stor utsträckning hämmats av brist på medel. Befälskårerna ha vanligen sj älva fått bestrida kostnaderna. Flot- tan synes dock i detta fall ha haft en något förmånligare ställning.1

Såsom tidigare påpekats är kontaktverksamheten av betydelse både för den utåtriktade och den inåtriktade upplysningsverksamheten. Kon- taktverksamheten behandlas därför ytterligare i den del av betänkan- det, som avhandlar upplysning inom försvaret.

Slutligen må något nämnas om den militära föredrags- och kontakt- » verksamhet, som icke varit av lokal karaktär. Flertalet av de föredrags- ' hållare, som anlitats för den av försvarsföreningarna och folkbildnings- , organisationerna gemensamt bedrivna föreläsningsverksamheten ha varit officerare. Många av de i det följ ande nämnda broschyrerna och _ skrifterna ha författats av officerare. Officerare ha gjort betydande in- ” satser inom försvarsföreningarna. På olika sätt ha officerare på cen- trala poster inom försvaret sökt kontakt med ledande civila represen- tanter och kretsar, icke minst vid olika konferenser kring tanken »folk i och försvar». Denna kontakt mellan försvaret och samhället har på ett påfallande sätt intensifierats under det pågående kriget.

1.Ifr bl. a. SFS 1939 nr 479, varigenom vissa belopp per dag skola utgå för representation till fartygschefer vid rörlig förläggning på fartyg.

• Sida 24
•  Original

Statens informationsstyrelse (Folkberedskapen)

Statens informationsstyrelses verksamhet har i många fall berört för— svarsupplysning och närliggande frågor. Särskilt gäller detta styrelsens sektion för kulturell folkberedskap (Folkberedskapen).

Inom Folkberedskapen har upplysningsmaterial sammanställts, t. ex. en broschyr om »Luftvärnet och överflygningarna», som utgått i 50 000 exemplar. Stor uppmärksamhet har även ägnats inkallelsesyste- met, den militära socialvården och liknande spörsmål. Åtskilliga bro— schyrer och skrifter, som utarbetats inom försvarsföreningarna, ha ge— nom Folkberedskapens försorg tillställts, förutom Folkberedskapens ortsombud, representanter för ett stort antal organisationer m. fl. Vid de centrala och lokala informationskonferenser, som informationsstyrel- sen eller Folkberedskapen anordnat, ha bland annat översikter över det utrikespolitiska och militärpolitiska läget givits. Dessa översikter ha utsänts till cirka 700 adressater, civila och militära befattningshavare, personer i framskjuten ställning inom förvaltning, politik, näringsliv etc. Även serien »Varför _ Därför», som tillställts samma adressater, har bland annat innehållit redogörelser för aktuella militära spörsmål. För- frågningar från allmänheten rörande bland annat militära ämnen ha be— svarats genom brev eller i serien »Frågor och svar», som utsänts till c:a 3000 personer. Ett visst samband med försvarsupplysningen har även brevkursen »Den svenska livsformen», vilken utgivits av Folkbered— skapen i samarbete med Kooperativa förbundets brevskola. Kursen sam- lade över 30000 deltagare. Slutligen har Folkberedskapen i samarbete med andra organisationer ordnat konferenser kring tanken »folk och försvar». I mars 1942 anordnades tillsammans med Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet (G. F. F.) en stor konferens, »Aktu- ella försvarsfrågor», med cirka 300 deltagare främst representerande olika ungdomsrörelser. I augusti 1943 anordnades en förtrolig konferens av mindre omfattning med deltagande av ett antal representanter för för- svarsmakten och civila organisationer av olika slag. Konferensens syfte var att så allsidigt som möjligt belysa och diskussionsvis behandla vissa förhållanden inom försvaret, som ansågos ägnade att påverka för- svarsvilj ans bevarande efter kriget. J ämväl vid andra mindre konferen- ser med deltagande av företrädare för olika meningsriktningar ha dy- lika spörsmål debatterats.

Skolor

Den grundläggande upplysning om försvaret och försvarsfrågans olika aspekter, som svenska folket erhållit, meddelas genom skolunder-

• Sida 25
•  Original

visningen och främst genom de iskolorna använda läroböckerna ihistoria och samhällslära. Läroverksadjunkt Vilhelm Scharp har på vårt uppdrag gjort en undersökning om hur försvaret och försvarsfrågan ha framställts i de läroböcker, som f. n. användas i de svenska ung- domsskolorna. Undersökningen bifogas som bilaga till betänkandet.

Försvarsupplysning till skolungdom har dessutom bedrivits genom särskilda försvarsföreningar i skolorna, genom föredrag i samband med värntjänst, yrkesvägledning och rekryteringspropaganda för krigs- makten.

F örsvarsföreningar

Vårt land äger ett stort antal organisationer, som på olika sätt bedri- va verksamhet till försvarets fromma. En mycket viktig grupp bland dessa utgöres av organisationer sådana som hemvärnet, Sjövärnskåren, Centralförbundet för befälsutbildning, Riksförbundet Sveriges Lottakå- rer, Riksluftskyddsförbundet och skytterörelsen, vilkas medlemmar ut- bildas för att fullgöra olika försvarsuppgifter. Förekomsten av dylika or- ganisationer för det frivilliga försvarsarbetet utgör i och för sig en form av försvarsupplysning, och rekryteringen till dessa organisationer främjas bland annat genom upplysningsverksamhet om försvaret och dess nödvändighet.

En närmare behandling av det frivilliga försvarsarbetet och dess or- ganisationer faller emellertid icke inom vårt uppdrag. Den föl- jande framställningen berör därför endast sådana föreningar, som di- rekt ha till uppgift att bedriva upplysning om krigsmakten. Vissa av dessa föreningar verka för försvaret i dess helhet, medan några få en- dast bedriva upplysning om en viss försvarsgren. Till den förra grup— pen höra Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet (C. F. F.), Riksförbundet för Sveriges försvar (R. S. F.) och Allmänna försvars- föreningen, vilka samtliga ägnas en särskild behandling härefter, samt F örsvarsfrämj andet, som behandlas i annat sammanhang (sid. 67 f.). Till denna grupp hör även Svenska Kvinnoföreningen för Fosterlandets för- svar, som har omkring 2 500 medlemmar. Föreningens arbete har dock till övervägande del kommit att inriktas på att understödja den frivil- liga skytterörelsen, medan den rena upplysningsverksamheten varit av ringa omfattning. Föreningen Sveriges Flotta, som också kommer att behandlas särskilt, verkar endast för marinen. Detsamma gäller Kvinno- förbundet för Sveriges sjöförsvar. Förbundet, vars medlemsantal upp- går till cirka 1 700, har särskilt före kriget bedrivit en viss upplysnings- verksamhet, men är liksom Svenska Kvinnoföreningen för Fosterlan- dets försvar främst en understödjande förening. Några specialföreningar

• Sida 26
•  Original

för armén eller flygvapnet, som kunna betecknas som försvarsför- eningar, finnas icke.

Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet (C. F. F.)

Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet (C. F. F.), som bil- dades år 1940 och som utgör en samarbetskommitté för ett 30—tal or- ganisationerl, hade enligt sina tidigare stadgar till uppgift »att i sam- råd med de frivilliga försvarsorganisationerna medverka till stärkande av landets värnkraft genom att främja det frivilliga försvarsarbetet». Denna uppgift har dock — särskilt tidigare —— medfört att kommittén även kommit att syssla med upplysning om försvaret i allmänhet. Så- lunda har kommittén utgivit en rad broschyrer och böcker, bl. a. »Blixt- krig mot Sverige» samt »Man ur huse». I samband med Folkberedska- pen har anordnats en konferens om aktuella försvarsfrågor (1942). C.F.F. bedriver vidare förmedling av filmer och talare, bl. a. till F rivilli- ga försvarets dag, till vilken C. F. F. tog initiativet och som nu årligen hålles på 70—90 orter i landet. En statistisk undersökning av de fri- villiga försvarsorganisationernas lokalbehov har nyligen slutförts av konunittén. C. F. F. utger en tidning »Folk och Försvar», som innehåller artiklar om krigsmakten och det frivilliga försvarsarbetet jämte en del meddelanden till de värnpliktiga i sociala ärenden, beskrivning av mo- derna vapen och stridsmetoder m. m. Tidningens uppgift är, såsom nam- net anger, att verka för folkets och försvarets närmande till varandra. Vidare utger C. F. F. i samråd med hemvärnsstaben månadstidningen »Hemvärnet». »Folk och Försvars» upplaga är omkring 50 000 exemplar. Av dessa gå 32000 exemplar till civila prenumeranter, som huvudsak- ligen anskaffats genom ackvisitörer. Vidare prenumererar försvars- staben, så länge beredskapen upprätthålles, på ett visst antal exemplar,

1Centralkommittén består av en representant från envar av följande organisa- tioner, nämligen: Centralförbundet för befälsutbildning, Centralkommittén för fält- sport, De anställdas centralorganisation, Folkpartiets ungdomsförbund, Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Hemvärnsrådet, Jordbrukareungdomens förbund, Kooperativa förbundet, Kvinnoföreningarnas beredskapskommitté, Lands- organisationen i Sverige, Riksförbundet för Sveriges försvar, Riksförbundet lands- bygdens folk, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Riksidrottsförbundet, Riksluftskydds- förbundet, Sjövärnskårens aspirantavdelningar, Skytteförbundens överstyrelse, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska brandbefälsförbundet, Svenska brand- kårernas riksförbund, Svenska brandskyddsföreningen, Svenska landsbygdens ung- domsförbund, Sveriges Lantbruksförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdoms- förbund, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges hantverksorganisation, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges scoutförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Ungsvenskarna —- Högerns ungdomsrörelse och Yrkeskvinnors riksförbund.

• Sida 27
•  Original

f. n. minst 8000, till bcredskapsförband, visst värnpliktigt befäl samt * hemvärnsbefäl. * »Folk och Försvar» kan i viss mening sägas vara ett gemensamt organ för de i G. F. F. ingående försvarsföreningarna. Samarbetet mellan dessa föreningar har också tagit sig uttryck i utsändandet till dagspressen av ' en artikelserie från »Försvarsföreningarnas Presstjänst», omfattande artiklar rörande såväl krigsmakten som det frivilliga försvarsarbetet.

I april 1945 antogos nya stadgar, vilka innebära, att C. F. Fzs arbets- uppgifter utökats. Såsom kommitténs uppgift anges »att medverka till stärkandet av landets värnkraft genom att sprida saklig upplysning om vårt riksförsvar och det frivilliga försvarsarbetet, att befästa och stärka svensk försvarsvilja samt att utveckla intressegemenskapen mellan folk och försvar». I detta syfte skall kommittén bl. a. dels inom folkrörel- serna sprida upplysning om riksförsvaret och om de frivilliga försvars- organisationerna, dels inom riksförsvaret och de frivilliga försvarsor- ganisationerna sprida upplysning om folkrörelserna. " Kommittén åtnjuter icke statsanslag. Dess verksamhet finansieras ge— - nom enskilda bidrag, vilkas storlek växlar betydligt från år till år.

Riksförbundet för Sveriges försvar (R. S. F.)

När Riksförbundet för Sveriges försvar (R. S. F.) år 1925 bildades, skedde detta närmast som ett uttryck för kritik mot 1925 års försvars— , beslut. Förbundets huvudsakliga uppgift under åren närmast efter bil- dandet blev därför att bedriva allmän försvarspropaganda med utgångs— punkt från en annan försvarspolitisk uppfattning än den som företräd- ” des av riksdagsmajoriteten. Efter den förskjutning i opinionens inställ— ' ning till försvarsfrågan, som ägde rum under 1930-talet, kom förbun- dets verksamhet att omläggas. Under krigsåren har förbundet verkat för att sprida opartisk och saklig försvarsupplysning, att bringa för- ! svarets och det civila livets folk närmare varandra och att söka föra ! försvarsfrågorna ur de dagspolitiska och försvarspolitiska samman- hangen. I styrelse och fullmäktige ingå numera representanter för alla ; partier.

Förbundet har startat en skriftserie »Medborgarkunskap om riksför- ' svaret». I denna serie ha hittills utkommit 20 häften, vilka utgått i upp- ? lagor om 10 000—20000 exemplar och spritts bland annat inom för- svarsmakten, skolor, folkbildningsorganisationer och industrier. Även andra skrifter och broschyrer i aktuella försvarsfrågor ha utgivits. Med— ' lemmarna ha erhållit vissa skrifter gratis och övriga till nedsatt pris.

Även det ordinarie priset har varit lågt. Tidigare utgav förbundet en ' tidskrift »Sveriges försvar», vilken dock nedlades vid G. F. Fzs bildande år 1940.

• Sida 28
•  Original

Sedan år 1941 har förbundet i samverkan med Folkbildningsförbundet bedrivit en omfattande föreläsningsverksamhet. Förbundet har utgivit ' ett par föreläsningskataloger över föreläsningar om Sveriges försvar. Under åren 1941—1944 ha hållits mer än 600 föreläsningar med över 100 000 åhörare. Åhörarantalet visar dock en tendens till nedgång. Från och med detta år har även ett organiserat samarbete med Arbetarnas bildningsförbund (A. B. F.) inletts.

Förbundet har tagit initiativ till kontaktkonferenser i garnisonsstä- derna mellan företrädare för olika politiska, sociala och kulturella orga- nisationer och ortens militära representanter.

Inom G. F. F. har förbundet samarbetat med andra i kommittén repre- senterade försvarsföreningar. Även med Allmänna försvarsföreningen har samarbetet varit livligt.

Förbundet har f.n. omkring 18 000 årligen betalande medlemmar. Med— lemsantalet har tidigare varit högre, men under kriget har förbundet hittills icke velat bedriva någon särskilt omfattande medlemsrekry- tering. Enligt vad förbundets ledning meddelat, har detta främst för- anletts av att ledningen funnit det mindre önskvärt att igångsätta en sådan under en period, då den enskilda offerviljan ändock varit hårt anlitad för försvaret. F. 11. är förbundet emellertid sysselsatt med att organisera en rekryteringskampanj av större omfattning.

Förbundet ledes av en styrelse samt 100 fullmäktige. Den löpande verksamheten handhas av en verkställande ledamot och en sekreterare. Förbundets inkomster under år 1944 uppgingo till omkring 53 000 kro- nor. Av dessa användes omkring 20000 kronor till skriftserien, 8000 kronor till föreläsningsverksamheten, 13 000 kronor till övriga omkost- nader, medan en viss del kapitaliserades för att förstärka fonderna med tanke på de behov, som kunna väntas uppstå under efterkrigstiden. Fonderna uppgå f. 11. till omkring 130000 kronor, varjämte förbundet inom den närmaste tiden kommer att erhålla ytterligare fondmedel genom en donation.

Allmänna försvarsföreningen

Allmänna försvarsföreningen har enligt sina vid föreningens bildande år 1890 antagna och sedan dess oförändrade stadgar till ändamål »att utan avseende på någon viss försvarsorganisation genom anordnande av föredrag, utgivande av skrifter o. s. v. söka skapa en levande och kraftig övertygelse om behovet att stärka och utveckla vårt försvar». Föreningens arbete har under senaste tid huvudsakligen bestått i ut- givandet av tidskriften »Vårt försvar», som numera utkommer en gång i kvartalet med en upplaga om c:a 10000 exemplar. Vid enskilda till—

• Sida 29
•  Original

” fällen har upplagan dock uppgått till 20000 exemplar. Denna tidskrift har nått långt över föreningsmedlemmarnas krets. Medlemsantalet torde nämligen uppgå till endast omkring 1 000 eller något däröver. Av övrig verksamhet kan nämnas, att föreningen under 1942 i distribution ut- givit den inom försvarsstabens krigshistoriska avdelning utarbetade broschyren »Krigserfarenheterna och vår flotta», som utgått i ett mycket stort antal exemplar. Föreningen äger fonder, vilka uppgå till omkring 90 000 kronor och vilka i högre grad än de relativt låga medlemsavgif- terna finansiera föreningens verksamhet.

Föreningen har bedrivit samarbete med andra försvarsföreningar. Såsom tidigare nänmts, har ett särskilt livligt samarbete skett med R. S. F., vars medlemmar, om de så önskat, erhållit tidskriften till nedsatt pris. Föreningens sekreterare har samtidigt varit redaktör för R. S. Fzs skriftserie.

R. S. Fzs och Allmänna försvarsföreningens uppgifter synas i stort sett sammanfalla. Det är därför naturligt, att tanken på en samman— slagning har framförts och att vissa förhandlingar i samma syfte före- kommit.

Föreningen Sveriges flotta

Sveriges Flotta, förening för sjövärn och sjöfart, som bildades år 1906, har enligt stadgarna till ändamål att »oberoende av partihänsyn väcka, vårda och stärka svenska folkets insikt om nödvändigheten av ett effektivt svenskt sjöförsvar och om den stora nationella betydelsen av den svenska sjöfartens och sjöhandelns utveckling». Föreningens program har närmare preciserats genom ett programuttalande: »Rikt- linjer för Föreningen Sveriges Flottas upplysningsverksamhet», som fastställts av Föreningens överstyrelse i april 1942.

Föreningen har således två skilda verksamhetsgrenar, marinen och handelssjöfarten. Endast den förra verksamhetsgrenen kommer att här behandlas.

Föreningens verksamhet har varit mycket mångskiftande. Föreningen utger en tidskrift »Sveriges Flotta», som utkommer en gång i månaden. Medelupplagan har för år 1944 utgjort 13 000 exemplar, av vilka 9000 exemplar gått till medlemmarna, som erhållit tidskriften utan särskild kostnad utöver den till 9 kronor uppgående medlemsavgiften.

Föreningen bedriver egen förlagsverksamhet och har bl. a. utgivit en marin uppslagsbok »Marinkalendern», som i sin sista upplaga utgått i 4 000 exemplar, samt år 1944 kalendern »Sjövärn och sjöfart». Vidare har till tjänst för de modellbåtsintresserade utgivits ett stort antal rit— ningar av såväl äldre som moderna fartyg. Vykort med motiv från ör-

• Sida 30
•  Original

logs- och handelsflottan ha utgivits och spritts i ett mycket stort antal exemplar.

Föreningens presstjänst har till uppgift att förse dagspressen med text- och bildmaterial från örlogs- och handelsflottan. Under tiden när— mast före krigsutbrottet lades huvudvikten vid artiklar om det svenska sjöförsvaret, vilka företrädesvis distribuerades till landsortspressen, medan verksamheten under kriget huvudsakligen bestått i att s. k. ma- trisserier iordningsställts, vilka i stor utsträckning försålts till dagspres— sen. Genom matriserna ha tidningarna beretts möjlighet att avbilda alla vanligen förekommande örlogsfartyg hos de krigförande, så att sj ökrigs— händelserna kunnat illustreras. Föreningen har vidare ett mycket om— fattande bildarkiv över all världens örlogsfartyg.

Föreningen har avhållit sammanträden med föredrag i marina frågor såväl vid årsmöten med hela föreningen som vid sammanträden i om- kring 15 lokalföreningar. Sedan flera år tillbaka har föreningen utar— betat ett stort antal s. k. standardföredrag, behandlande örlogsflottan. Dessa föredrag äro försedda med skioptikonbilder och utlånas till sko- lor, föreningar och privatpersoner, vilka önska anordna föredrag i ma- rina frågor. Under åren 1942 och 1943 har föreningen i samband med Folkbildningsförbundets verksamhet i över 300 fall bidragit till bekos— tande av marina föredrag med film i landsorten.

Föreningen har lagt särskilt stor vikt vid ungdomsverksamheten och bildat marina ungdomsföreningar, sammanförda i ett marint ungdoms- förbund. För denna verksamhet har ett särskilt marint lånebibliotek skapats, varjämte den tidigare nämnda modellbåtsverksamheten i sär- skilt hög grad väckt ungdomens intresse. Föreningen har vidare anord— nat s. k. ungdomsdagar bl. a. på Skeppsholmen och i Göteborg med vis— ning av flottans olika fartygstyper och materiel, uppvisning av vapen— och sj ömansövningar, filmförevisningar, roddtävlingar m. m. Ungdoms- dagarna ha vunnit stor anslutning.

Tidigare anordnade föreningen »örlogsdagar», som avhöllos en gång under vardera åren 1935—1938, då ett stort antal inbjudna, represen- tanter för olika befolkningsgrupper, fingo följa flottans stridsmässiga övningar. År 1939 måste besöken begränsas till örlogsvarvet och fartyg i Karlskrona. Örlogsdagarna arrangeradesi intimt samarbete med flot— tan, men huvudarbetet med organisationen ålåg föreningen. Efter kriget komma örlogsdagarna att åter upptagas på föreningens program, så snart förhållandena det medgiva.

Vid olika tillfällen har föreningen deltagit i större försvarsutställ- ningar samt i ett fyrtiotal städer anordnat s. k. fönsterutställningar, vilka rönt stor uppmärksamhet.

Föreningens fonder uppgå till omkring 125 000 kronor. Avkastningen

• Sida 31
•  Original

av en del fondmedel skall enligt särskilda bestämmelser utgå i form av understöd ät sjöfolk och deras anhöriga, till priser 0. s. v. Även på andra sätt bedriver föreningen understödjande verksamhet för marina ändamål.

Föreningen ledes av en överstyrelse med säte i Stockholm samt av ett verkställande utskott med för tillfället två verkställande ledamöter, en militär och en civil. Medlemsantalet uppgick år 1944 till omkring 9000. Föreningens utgifter uppgingo under år 1943 till 136000 kronor, vartill bland annat kommo betydande utgifter för tidningen, som täckts genom annonser och prenumerationsavgifter.

F olkbildningsorganisationer m. fl.

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen har försvarsförening- arnas föreläsningsverksamhet i stor utsträckning skett i samarbete med Folkbildningsförbundet. Förutom genom understöd från försvarsför- eningar ha F olkbildningsförbundets föreläsningar i försvarsfrågor fi- nansierats genom ett speciellt statsanslag till »krisföreläsningar», vil— ket tagits i anspråk även för föreläsningar i försvarsfrågor och utrikes- politiska frågor. Anslaget, av vilket även andra föreläsningsorganisa- tioner fått del, gavs första gången år 1940 med 30000 kronor men in- drogs året därpå. År 1942 utgick det med 50000 kronor, år 1943 med 25 000 kronor. Även övriga folkbildningsorganisationer ha under kriget gjort betydande insatser i försvarsupplysningens tjänst. Föredrag i för- svarsfrågor ha anordnats speciellt av Arbetarnas bildningsförbund (A. B. F.) och nykterhetsrörelsens folkbildningsorganisationer. Vidare ha folkbildningsorganisationerna i stor omfattning använt de nedan nämnda korrespondenskurserna, särskilt »Medborgarkursen i luft— skydd».

Den av Kooperativa förbundet grundade Brevskolan har under kriget bedrivit upplysningsverksamhet i försvarsfrågor genom en rad korres- pondenskurser. Den första kursen startades på hösten 1939 och behand- lade luftskyddet. Denna kurs, »Medborgarkursen i luftskydd», samlade 35 000 deltagare. Mot slutet av är 1939 inleddes en kurs i allmän soldat— kunskap, »Beredskapskursen om folkförsvaret», vilken samlade ett del- tagarantal av 53 000. I samband med att hemvärnet i maj 1940 började sin verksamhet, utgavs en speciell kurs för hemvärnsmän, som följ des av 90000 deltagare. I samarbete med marinstaben publicerades under senare delen av år 1940 en broschyrserie »Medborgarkunskap om sjö- försvaret», vilken dock icke var uppbyggd såsom en korrespondenskurs. Broschyrseriens läsare hade emellertid möjlighet att från Brevskolan få svar på vissa i broschyren ingående frågor. Denna serie utkom i

• Sida 32
•  Original

12000 exemplar. Även vissa andra kurser ha haft samband med för- svaret, såsom kursen »Den svenska livsformen», vilken under åren 1941—1943 studerades av 35 000 deltagare, samt kursen »Samhällsorien- tering» (1944—1945). I anslutning till de två först nämnda kurserna an- ordnades i samarbete med Radiotjänst »Beredskapskursens brevlåda», på så sätt att Radiojänst varje vecka ställde 15 minuter på bestämd tid till kursens förfogande. Härunder behandlades problem av mera allmänt intresse, vilka förekommit i svaren på beredskapskursens frågor.

För den utrikespolitiska upplysningen finns ett särskilt organ i Ut- rikespolitiska institutet, vars verksamhet främst finansieras genom an- slag från Rockefeller Foundation (45000 kronor), från svenska dona— torer (31000 kronor), bland vilka märkas Arbetsgivareföreningen, Industriförbundet, Kooperativa förbundet och Landsorganisationen, från svenska staten (13 000 kronor) samt genom vinst på vissa grenar av verksamheten.

Institutet utger tre skriftserier i utrikespolitiska spörsmål, nämligen den vetenskapliga serien »Skrifter utgivna av Utrikespolitiska institu- tet», den populärvetenskapliga serien »Internationell politik» och bro- schyrserien »Världspolitikens dagsfrågor». Hittills ha 69 skrifter utgi- vits med en sammanlagd upplaga av 532300 exemplar. Vidare utges det stencilerade »Utrikespolitiska institutets kalendarium», som utgör en fortlöpande sammanställning av alla viktigare händelser i samband med kriget samt inom övrig utrikes- och inrikespolitik. Institutet upprätt- håller en omfattande artikeltjänst dels till landsortspressen, dels till fackförbundspressen. 93 tidningar och tidskrifter äro abonnenter på dessa artiklar. I Stockholm bedriver institutet i egen regi samt i sam- arbete med olika folkbildningsorganisationer föreläsnings- och studie- cirkelverksamhet. Institutet understöder ekonomiskt utrikespolitiska föreläsningar inom folkbildningsorganisationerna över hela landet samt står till tjänst med anskaffande av föreläsare. Slutligen har ett biblio— tek och ett stort klipparkiv upprättats, som står till intresserades för- fogande.

Institutet samarbetar med motsvarande institutioner i utlandet.

Politiska organisationer

Försvarsfrågorna ha givetvis varit livligt uppmärksammade inom olika politiska organisationer. Vi finna dock i allmänhet ej skäl att ingå på de partipolitiska aspekterna på försvarsfrågan eller därmed sammanhängande utrikespolitiska frågor. Av en speciell karaktär äro

• Sida 33
•  Original

dock de konferenser med rubriken »Folk och försvar», som anordnats av Socialdemokratiska ungdomsförbundet, och som avsett att skapa bättre kontakt och bättre förståelse mellan å ena sidan försvaret och å andra sidan samhället, särskilt ungdomen. Den första konferensen an- ordnades i maj 1939 i Stockholm med deltagande av — förutom det arrangerande förbundet — ett stort antal representanter för militära och andra statliga myndigheter, militära och civila organisationer i an- slutning till försvarsväsendet, fackföreningsrörelsen, A. B. F. och andra ideella organisationer m. fl. Konferenser av liknande art ha sedermera hållits i ett flertal andra städer. Vid konferensen i Stockholm höllos föredrag och diskussioner med ämnen sådana som psykologiska syn- punkter på krig och fred, försvarets uppbyggnad, organisation och ar- betssätt, Sveriges strategiska läge, arbetarungdomen och försvaret, mili- tärpersonalens syn på sin uppgift. Dessa föredrag och diskussioner ha publicerats in extenso i en bok med titeln »Folk och försvar».

Den fortsatta upplysningsverksamheten

Liksom före och under det nu pågående kriget kommer säkerligen den enskilda verksamheten att även framdeles spela en betydelsefull roll för upplysningen om försvaret. Frågan är dock, om denna verk- samhet utan ökat statligt stöd kommer att kunna leda till de resultat, som äro önskvärda.

Statens medverkan i försvarsupplysningen kan ske direkt, genom mi- litära och andra statliga organ, eller indirekt, genom understöd åt den enskilda upplysningsverksamheten. Hittills har huvudsakligen blott den första formen prövats. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har staten bedrivit försvarsupplysning genom militära organ, statens informationsstyrelse (Folkberedskapen) och Radiotjänst. Även försvars- frågornas behandling i skolundervisningen kan nämnas i detta samman- hang. Den av informationsstyrelsen bedrivna verksamheten torde kom- ma att upphöra efter kriget. I övrigt synes man kunna utgå från att den statliga upplysningsverksamheten på detta område kommer att fortsätta efter i stort sett samma principiella linjer som hittills.

Enligt vår mening tala emellertid starka skäl för att man även prö- var den andra formen för statlig medverkan, understöd åt den enskilda upplysningsverksamheten. Försvarsföreningarna komma efter kriget sannolikt att få känning av att försvarsintresset minskar, vilket torde

• Sida 34
•  Original

inskränka deras möjligheter att bedriva en av frivilliga bidrag helt be- roende upplysningsverksamhet. Inom folkbildningsverksamheten kom- mer, enligt vad som framhållits av dess företrädare, en rad nya problem att aktualiseras, och det blir måhända icke alldeles lätt för försvarsfrå— gorna att i konkurrens med dessa vinna tillräckligt intresse. Å andra sidan torde det, såsom vi tidigare framhållit, i det efter kriget föränd- rade läget uppkomma ett starkt behov av försvarsupplysning. Under dessa omständigheter synes det vara uppenbart, att den enskilda upp- lysningsverksamheten icke utan statligt stöd kan bedrivas i önskvärd omfattning.

Kan ett dylikt understöd föranleda några erinringar ur principiell synpunkt? Enligt en allmänt vedertagen uppfattning bör staten främja exempelvis nykterhetsupplysningen och upplysningsarbete för freden. Någon detaljkontroll över upplysningens innehåll eller något krav på att detta skall överensstämma med den rådande uppfattningen hos stats- makterna har därvid icke brukat komma ifråga. F örsvarsupplysningen är närmast jämförlig med nyss nämnda upplysningsverksamhet och har redan i likhet med denna iviss utsträckning ingått såsom ett led i den allmänna, statsunderstödda folkbildningsverksamheten. Det må också erinras om att chefen för ecklesiastikdepartementet med stöd av bemyndigande den 13 oktober 1944 tillkallat sakkunniga för utredning rörande grunderna för statens understödjande av det fria och frivilliga bildningsarbetet jämte därmed sammanhängande frågor, och att i di- rektiven för dessa sakkunniga (1944 års folkbildningsutredning) folk— bildningsarbetets betydelse för stärkande av den nationella samman- hållningen och försvarsviljan särskilt understrukits. Några principiella hinder mot statligt understöd till den enskilda försvarsupplysningen sy- nas sålunda inte föreligga.

Vi anse därför, att statens medverkan i efterkrigstidens försvarsupp- lysning bör ske såväl genom dess egna organ som genom understöd åt den enskilda upplysningsverksamheten.

Den fortsatta framställningen upptar först några riktlinjer för den statliga och statsunderstödda verksamheten. Därefter diskuteras former- na för det statliga understödet till den enskilt bedrivna försvarsupplys- ningen. Så följa några synpunkter på upplysningsverksamhetens bedri- vande med hänsyn till de olika organ, som skola förmedla upplysningen. Härvid användes samma plan som vid redogörelsen för den hittillsva— rande upplysningsverksamheten. Detaljutformningen av vissa organisa- tionsförslag och kostnadsberäkningar behandlas i slutet av betänkandet, då de i många fall äro beroende av de förslag rörande upplysningsverk- samheten inom försvaret, som vi framställa.

• Sida 35
•  Original

Riktlinjer för den statliga och statsunderstödda upplysningsverksamheten

Såsom av det föregående framgår, bör försvarsupplysningen framstå som det samlade resultatet av enskild, statlig samt statsunderstödd en— skild verksamhet. Med den helt enskilt bedrivna verksamheten har sta- ten givetvis ingenting direkt att skaffa. De riktlinjer, som vi framföra, ' avse därför blott den statliga och statsunderstödda verksamheten, i den mån icke de enskilda organisationerna själva anse de framförda syn- punkterna vara av värde för sin verksamhet. Men även när det gäller sådan enskild verksamhet, som understödes av staten, böra statliga di— rektiv i görligaste mån undvikas. Huvudsaken torde vara att se till, att det allmänna icke lämnar sin medverkan till sådan upplysning, som väsentligen har ett ensidigt propagandistiskt syfte. Denna inskränkning bör gälla, vare sig den propagerade uppfattningen överensstämmer med militärledningens, regeringens eller riksdagsmajoritetens mening eller ej. Varje ansats till likriktning bör sålunda omsorgsfullt undvikas.

Utöver den ovan angivna inskränkningen torde inga starkare band be— höva åläggas en i form av föreläsningar, tidskrifter eller dylikt bedriven statsunderstödd försvarsupplysning. För den bör, liksom för folkbild- ningsarbetet överhuvudtaget, icke ifrågakomma någon annan begräns— ning än den, som angives i kungörelsen angående understöd till anstal- ter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningar (SFS nr 239/1929): »Alla politiska och religiösa strider eller förhand- lingar vid föreläsningarna skola vara förbjudna. Dock må föreläsnings- anstalt jämväl kunna anordna föreläsningar rörande politiska eller religiösa frågor, försåvitt de ha rent saklig karaktär och ej äro agitato— riskt hållna.» Vi äro angelägna att framhålla betydelsen av att skilda åsikter få framföras och att försvarsproblemen belysas ur så många skilda synpunkter som möjligt. Hinder bör inte föreligga mot en kritisk framställning av statsmakternas eller militärledningens åtgöranden, oavsett om kritiken utgår från en mera eller från en mindre »försvars- vänlig» uppfattning än den officiella eller endast avser de tekniska och organisatoriska problemens lösning. På detta sätt kan upplysningsverk— samheten ur flera synpunkter bli av stort värde för den försvarsdebatt, som även i framtiden kan påräknas och som i och för sig utgör en nöd— vändig förutsättning för försvarsfrågans tillfredsställande behandling i de avgörande instanserna. Först och främst grundlägges hos allmänhe- ten en försvarspolitisk bildning, som möjliggör ett upplyst ståndpunkts- tagande till aktuella problem. Vidare tillföres diskussionen faktiskt kun- skapsmaterial. Slutligen kan upplysningsverksamheten även bidraga till att aktualisera frågor och frågeställningar, som dittills ej i tillräcklig

• Sida 36
•  Original

utsträckning uppmärksammats i debatten. Givet är att sj älva försvars- debatten, om den får saklig karaktär och hålles fri från demagogiska överdrifter i den ena eller andra riktningen, kommer atti många hän— seenden vara av största betydelse även från ren upplysningssynpunkt.

En första förutsättning för att försvarsupplysningen skall kunna fylla sitt ändamål är, att den tillföres material i så stor utsträckning som möj— ligt. Vi vilja i detta sammanhang erinra om den offentlighetsprincip, vilken är av fundamental betydelse för vårt lands rättsväsen och sam- hällsliv och som innebär, att all statlig och kommunal verksamhet skall äga rum inför allmänhetens ögon, där icke särskilda skäl tala i motsatt riktning. Den, som gör gällande, att något material måste undandragas allmänhetens vetskap kan sägas ha skyldighet att bevisa, att detta är nödvändigt. Vad nu sagts gäller i princip ej blott civila utan även mili- tära förhållanden, ehuru undantagen i sistnämnda fall måste bli rela— tivt många. Det är således sj älvklart att de militära sekretessbe- stämmelserna måst vara särskilt stränga under kriget, men det synes oss, att rädslan att lämna ut uppgifter om försvaret vid vissa tillfällen varit för stor. Erfarenheterna, särskilt från beredskapstiden, visa, att det varit till fördel, då försvarets målsmän redogjort för förhållandena inom försvarsmakten i öppenhjärtiga ordalag och under framläggande av ett rikligt faktiskt material. Dylika redogörelser ha i hög grad stärkt allmänhetens intresse och förtroende för försvaret och dess represen— tanter utan att några för landet skadliga verkningar ha kunnat påvisas. Sedan fredliga förhållanden åter inträtt, kommer, enligt vad man har skäl att förmoda, sekretessen rörande de militära förhållandena att lät- tas. Vi vilja dock med tanke på försvarsupplysningen understryka be- hovet av att dessa lättnader bli så vittgående som möjligt.

F örsvarsupplysningen är icke blott beroende av det militära materia- let utan även i hög grad av det utrikespolitiska. En av försvarsupplys- ningens viktigaste uppgifter är att klarlägga det intima sambandet mel- lan försvarspolitik och utrikespolitik. För den skull måste man fordra av dem, som bedriva försvarsupplysning, att de äro väl orienterade på det utrikespolitiska området. De måste på ett sakkunnigt och nyanserat sätt kunna teckna den utrikespolitiska bakgrunden till det försvarspoli— tiska läget. Därutöver fordras dock, att även allmänheten har goda utri— kespolitiska förkunskaper. Vi framföra därför som ett bestämt önske— mål, att den utrikespolitiska upplysningen ägnas särskild omtanke av stätsmakterna. Vad det därvid i första hand kommer an på, är en libe- ral utformning och tillämpning av de allmänna sekretessbestämmelser— na. Detta problem är som bekant under utredning av särskilda sakkun- niga. Men dessutom måste tillses, att de, som på grund av sin tjänst eller annorledes ha tillgång till utrikespolitiska informationer, positivt med-

• Sida 37
•  Original

verka till upplysningen. Icke minst gäller detta meddelandet av utrikes— politiska kunskaper och informationer till krigsmaktens personal, d. v. s. . till dem, från vilka försvarsupplysningen till största delen utgår. Detta är emellertid en fråga om upplysning inom försvaret, som därför be-

handlas i en senare del av betänkandet. ' En god utrikespolitisk upplysning till såväl krigsmaktens personal som till allmänheten torde emellertid inte kunna förhindra, att svårig— , heter av olika slag uppstå vid behandlingen av den utrikespolitiska bak- * grunden till försvarsfrågorna. I vissa hänseenden kan det väntas bli öm— tåligare att ta ståndpunkt till utrikespolitiska spörsmål än till andra sidor av de försvarspolitiska problemen. Under kriget har försvarsupp- lysningen underlättats genom att den utrikespolitiska bedömningen icke givit anledning till några större partipolitiska strider. Det kan givetvis icke nu förutsägas, om detta förhållande kommer att fortfara. Det är ' emellertid långt ifrån osannolikt, att den utrikespolitiska bedömningen kan ge upphov till partipolitiska motsättningar, som bli jämförliga med dem, som voro rådande vid tiden för 1925 års försvarsbeslut och under följande decennium. Liksom tidigare kunna meningsskiljaktigheterna komma att gälla, dels vissa utländska makters utrikespolitiska avsikter, ; dels bedömningen av en blivande internationell organisations möjlighe- * ter att skapa trygghet. Försvarsupplysningen bör om möjligt lämna ut— rymme "för skilda ståndpunktstaganden i dylika stridsfrågor och inne- hålla sakkunniga analyser av de försvarspolitiska förutsättningarna med utgångspunkt från olika möjliga bedömningar av det utrikespoli- . tiska läget.

Vissa andra försvarspolitiska problem, som tidigare voro stridsfrågor i den politiska diskussionen, torde i fortsättningen icke bli omstridda på samma sätt som förut och kunna därför behandlas utan särskilda in- skränkningar. En sådan fråga är, huruvida en liten stat som Sverige har möjlighet att uppta ett framgångsrikt försvar vid angrepp från en stor- ; makt. Man kan här bygga på många erfarenheter från det senaste kri- f get, vilka kräva en fackmannamässig utläggning. Ett rikt åskådnings- material står likaledes till buds för upplysning om ett tidigare ofta för- bisett faktum, nämligen att stora svårigheter måste uppstå i ett krigs— läge med hänsyn till såväl personalkadrer som material, om icke för- svarsorganisationen i tillräcklig omfattning har byggts upp efter planer på lång sikt. För alla återblickar på den svenska utrikes- och försvars— politiken under de närmast föregående decennierna gäller emellertid, att de måste vara strängt sakliga. Det kan finnas särskilda skäl att i detta avseende söka undvika diskussion efter partipolitiska linjer.

En viktig uppgift för försvarsupplysningen är att göra folket förtro- get med försvarets organisation, utrustning, taktik o s. v. En sådan för-

• Sida 38
•  Original

trogenhet är en av de nödvändigaste förutsättningarna för att med- borgarna på sakliga grunder skola kunna ta ställning till försvarsspörs- målen. Betydelsen av en upplysning om »vart försvarsmiljonerna ta vägen» bör särskilt framhållas. Allmänheten bör efter kriget i högre grad än nu kunna ges en fortlöpande orientering om försvarets utveck— ling. Detsamma gäller upplysningen om den speciella svenska försvars- taktik, som utbildats främst på grundval av erfarenheterna från det pågående kriget.

Samtidigt bör upplysningen givetvis behandla den militärpolitiska och militärtekniska utvecklingen i världen med därav följande åter- verkningar på det svenska försvarets organisation, utrustning, utbild- ning o. s. v. I dessa frågor förefinnas säkerligen bland yrkesmilitärerna skiljaktiga uppfattningar, vilka böra få berika diskussionen. Själv- fallet bör det dock undvikas, att denna diskussion tar formen av för— svarsgrensvis bedriven propagandaverksamhet.

Man kan vänta, att olika förhållanden under den nu tilländalupna beredskapstiden skola tas upp till kritisk granskning, när det utrikes- politiska läget icke längre anses påfordra återhållsamhet i den offent— liga kritiken. En förutsättningslös diskussion av detta slag är förmod- ligen nödvändig och kan göra betydande nytta, om blott den föres efter sakliga linjer. I motsatt fall kan den lända landet och försvaret till av— sevärd skada. Det är därför viktigt att förekomma sådan osaklighet genom att en utförlig översikt över försvarets verksamhet under kri- get publiceras, vari bland annat grundligt och öppenhj ärtigt redogöres såväl för de svårigheter, som förelegat, som för de misstag och brister, som framkommit. I försvarsupplysningen i övrigt ingår visserligen att kommentera en dylik redogörelse, men man måste samtidigt hålla i sikte, att den positiva, aktuella upplysningen, icke diskussionen rörande tidigare åtgärder, måste vara huvudsaken.

Kritiken mot försvaret bottnar många gånger ytterst i de särskilda förhållanden, som möta den civile medborgaren, när han under sin militärtjänst infogasi en annan ordning än den han varit van vid. Här- vid uppkomma ibland rätt utpräglade olustkänslor. Underde senaste åren har man på många sätt sökt undanröja orsakerna härtill, t. ex. genom förbättrad förplägnad och utrustning, utbyggd personalvård och allehanda andra sociala förbättringar i de inkallades ställning. Dessa åtgärder ha otvivelaktigt haft synnerligen stor betydelse. Dock kvar- står den sedan gammalt förefintliga spänningen mellan civilt och mili— tärt tänkesätt på en punkt, nämligen ifråga om inställningen till de sär- skilda militära formerna. Enligt en på civilt håll förhärskande upp- fattning äro nu gällande former endast i viss utsträckning berättigade, medan man från yrkesmilitärernas sida vanligen betraktar ett strikt

• Sida 39
•  Original

fasthållande vid dessa former som en militär nödvändighet. I samband med dessa åsiktsbrytningar uppstå ofta misstankar om å ena sidan en antidemokratisk uppfattning hos yrkesmilitärerna, å andra sidan bris- tande försvarsvilja hos de civila medborgarna. För att folket och för— svaret på denna punkt skola kunna komma närmare varandra, fordras en uppriktig offentlig diskussion av hithörande problem, i vilken såväl de militära som de civila synpunkterna ingående dryftas och belysas från olika utgångspunkter.

För att en sådan debatt — som i viss mån bör ingå i försvarsupplys- ningen —— skall kunna leda till positiva resultat fordras enligt vår me- ning en ingående bearbetning av erfarenheterna från de krigförande staterna och från vårt land under beredskapstiden. Denna bearbetning bör utföras under medverkan av både militära och civila utrednings- män. Inom den senare gruppen böra ingå såväl sådana som intagit en kritisk hållning som även de mera positivt inställda. Det vore synner- ligen lyckligt, om man härvid skulle kunna enas om riktlinjer för en yttre disciplin inom krigsmakten, anpassad såväl efter de militära be- hoven som efter svenska förhållanden och vårt folks kynne. Här- igenom skulle förmodligen den nyssnämnda spänningen mellan civilt och militärt avsevärt kunna minskas.

För att försvarsupplysningen skall kunna fylla sitt ändamål måste slutligen dess innehåll vara väl anpassat efter de former för upplysning man väljer och för de grupper i samhället, som man önskar påverka. I vissa fall bör upplysningen vara ganska populärt lagd, i andra fall kan den gå djupare. Genom press, radio och film når man främst den stora allmänheten, såväl försvarsintresserade som icke försvarsintresserade. Det är främst medelst dessa former, som man har möjlighet att väcka försvarsintresset. Vid övriga former för försvarsupplysning kan man ofta räkna på ett visst förhandsintresse från dem, som ta del av upplys- ningen. Upplysningen kan därför många gånger ges ett mera på djupet gående innehåll. Man måste även skilja mellan en större och mindre teknisk inriktning av upplysningen. Folkbildningsorganisationernas vanliga publik torde icke önska alltför tekniska föredrag, utan vilja främst få de allmänna försvarspolitiska och utrikespolitiska problemen belysta.

Det finns å andra sidan grupper, som äro speciellt tekniskt intresse- rade. Detta gäller bland annat ungdomen, framför allt dem, som förbe- reda sig för den militära banan. Ett liknande tekniskt intresse återfin— nes ofta hos de grupper, från vilka det frivilliga försvarets kadrer re- kryteras. Ett annat led i försvarsupplysningen, särskilt för ungdomen, bör vara att klarlägga de utbildningsmöjligheter av vikt även från civil synpunkt, som försvaret under nuvarande omständigheter erbju-

• Sida 40
•  Original

der, samt de moderna strävandena att vidga basen för officerskårens rekrytering. På detta senare område ha som bekant betydelsefulla resultat redan nåtts. Den militära banan lämnar numera möjlig- het för var och en, oavsett social och ekonomisk ställning, att helt på statens bekostnad få del av den högsta skolbildning, som bjudes i vårt samhälle. Den ger därför också var och en, vars duglighet är tillräck- lig härför, tillfälle att oavsett tidigare ställning och utbildning samt utan personliga ekonomiska uppoffringar nå fram till de högsta chefs— posterna. Detta är ett förhållande, som förtjänar påpekas även med av- seende på de svenska samhällsförhållandena över huvud.

Det är givet, att försvarsupplysningen ofta kommer att gå hand i hand med den rekryteringspropaganda, som försvaret icke kan vara utan. Detta senare problem faller emellertid utanför ramen för vårt utred— ningsuppdrag.

Även i övrigt kan en viss differentiering av försvarsupplysningen vara påkallad, ehuru möjligheterna härför i praktiken ofta torde vara be- gränsande. Kvinnorna, som icke genom värnplikten kommit i kontakt med försvaret, behöva i regel en annan art av försvarsupplysning än männen. Den upplysning, som genom skolböcker eller på annat sätt riktar sig till barn och ungdom, måste i viss utsträckning gå in på elementära frågor, såsom nödvändigheten att bevara den natio- nella självständigheten, den moraliska bakgrunden till försvarsviljan o. s. v. En upplysning, som riktar sig till vuxna medborgare, måste där- emot undvika en alltför elementär undervisning med stark moralisk betoning.

Formerna för statligt understöd åt den enskilda upplysningsverksamheten

Statligt understöd åt den enskilda upplysningsverksamheten kan läm- nas såväl genom direkta medelsanslag som genom att lämplig personal och materiel ställes till förfogande av militära myndigheter. Den senare formen erbjuder många fördelar och synes böra anlitas i den utsträck- ning, som kan befinnas erforderlig och som kan ske utan förfång för den ordinarie tjänsten. Ett understöd enbart på detta sätt är dock otill- räckligt och lämnar alltför liten frihet vid användningen. Även direkta medelsanslag böra därför utgå.

Till försvarsföreläsningar utnyttjas huvudsakligen militära föreläsare. Det har emellertid stundom varit svårt för de enskilda föreläsnings- organisationerna att få sådana föreläsare, enär dessa ofta icke kunna erhålla ledighet från tjänsten under den tid, som erfordras för en före- läsningsturné. I vissa fall synas emellertid vederbörande chefer med

• Sida 41
•  Original

hänsyn till upplysningsverksamhetens betydelse ha medgivit ledighet, , varvid föreläsaren fått såsom tjänstgöring räkna den tid, under vilken uppdraget fullgjorts.

Om tjänstetid i större utsträckning finge användas till försvarsupp— lysning, skulle sannolikt goda militära föreläsare i högre grad än nu kunna påräknas för sådan verksamhet. En betydande svårighet ligger emellertid däri, att de bästa militära föreläsarna ofta inneha viktiga pos- ter inom försvaret, vilka i sådan utsträckning kräva deras närvaro på tj änstgöringsorten, att föreläsningsturnéer sällan kunna komma ifråga. På denna punkt kan dock en förändring väntas inträda efter bered- skapstidens slut, då även den relativa betydelsen av försvarsupplys— ningen jämförd med andra militära uppgifter sannolikt kommer att icke obetydligt ökas.

Enligt vår mening bör tjänstetid i princip få användas för försvars- upplysning. Militära föreläsare böra få tillfälle att förbereda och bedri- va upplysniug om försvaret under sådan form, att de dagar, som åtgå härför, räknas som tj änstgöringsdagar. För denna tid skall alltså ordi- narie lön av kronan utgå. Däremot skola föreläsarna erhålla arvode samt rese— och traktamentsersättning av de enskilda organisationer, för vilkas räkning föreläsningarna hållas. Årligen bör inom försvarsstaben —— i samarbete med vederbörande försvarsgrenschef och enskilda orga- nisationer _— uppgöras en föreläsningskatalog, upptagande militär per— sonal, som under året kan ställas till förfogande som föreläsare. Helst bör även antalet dagar anges. Försvarsgrenscheferna ha sedan att inom den angivna ramen medgiva vederbörande personal ledighet för föreläs— ningsverksamhet och höra även ha möjlighet att delegera rätten att medgiva ledighet viss dag till underlydande chefer. Dylika bestämmel- ser synas kunna utfärdas i kommandoväg.

Slutligen bör påpekas, att dessa åtgärder på intet sätt få inkräkta på de enskilda organisationernas rätt att själva välja föreläsare. Orga- nisationerna välja ur katalogen de föreläsare och föreläsningar de önska samt erhålla dessa, i den mån vederbörande kan ställas till förfogande. I annat fall bör ersättare kunna erbjudas föreningarna.

Vid upptagning eller inspelning av film, som tjänar försvarsupplys- ningens syften, kan personal och materiel vid behov ställas till enskilda filmproducenters förfogande av de militära myndigheterna. Bestäm- melser härom ha utfärdats genom generalorder (armén nr 2132/38, marinen nr 1070/38, flygvapnet nr 304/38). Inspelning (upptagning) av film, som avser att framställa militär personal, fartyg, flygplan o. s. v. under förhållanden, som icke äro att hänföra till högtidlighet, parade— ring, förevisning m.m., får endast äga rum efter tillstånd av vederbö—

• Sida 42
•  Original

rande försvarsgrenschef. Sådant tillstånd får lämnas under förutsätt— ning att ifrågavarande inspelning (upptagning) icke medför olägenhe- ter för den militära tj änstgöringen, att effektiv militär kontroll av den- samma åstadkommes samt att den icke medför några kostnader för statsverket.

Med hänsyn till filmens betydelse för försvarsupplysningen är det enligt vår uppfattning av vikt, att nu nämnda form av statligt under— stöd utnyttjas på ett effektivt sätt.

Det direkta ekonomiska understödet till den enskilda verksamheten kan tänkas utgå i olika former. Från företrädare för folkbildningsorga- nisationerna har framförts förslaget, att det allmänna anslaget till folk- bildningsorganisationerna skulle höj as med ett belopp motsvarande vad som avsetts till försvarsupplysningen. En allmän höjning av folkbild— ningsanslaget är utan tvivel ur många synpunkter önskvärd och befo— gad, varvid i detta sammanhang särskilt må framhållas, att en förhöjd folkbildning är av stor betydelse som grundval för försvarsupplys— ningen.

Vissa vägande skäl tala dock mot det framförda förslaget. Sålunda låter det sig vid ett genomförande därav icke göra att åstadkomma en betryggande kontroll på att medlen verkligen användas till det avsedda ändamålet. Vidare är det nödvändigt, att statsanslag kunna komma även sådana organisationer till godo, som icke ha något fast organisatoriskt samband med folkbildningsrörelsen. Frågan om en allmän höjning av anslaget till folkbildningsarbetet ankommer det för övrigt främst på 1944 års folkbildningsutredning att bedöma.

Det skulle också kunna tänkas, att anslaget till försvarsupplysning i sin helhet tilldelades försvarsföreningarna. Detta skulle kunna moti— veras med att försvarsföreningarna hittills i stor utsträckning anskaffat föreläsare och bidragit med anslag till folkbildningsorganisationernas försvarsföreläsningar. Då denna anordning visat sig vara ändamåls- enlig, borde den även för framtiden kunna komma till användning. Det är också önskvärt, att ett samarbete efter sådana linjer upprätthålles även i fortsättningen. Det är emellertid nödvändigt, att även andra vägar att bedriva statsunderstödd försvarsupplysning stå öppna, bland annat för att skapa förutsättningar för en försvarsupplysning och för- svarsdebatt, som ger uttryck för skilda uppfattningar och synpunkter.

Med hänsyn till vad nu anförts, synes det oss lämpligast, att det ovan föreslagna statsanslaget till försvarsupplysning icke på förhand bindes till särskilda organisationer. Anslaget synes böra fördelas av K. M:t efter förslag av en särskild nämnd (sid. 59) till sådana, som an- sökt om bidrag. Fördelningen bör ske efter relativt fria grunder. Un-

• Sida 43
•  Original

derstöd skall kunna ges såväl till försvarsupplysning som till sådan utrikespolitisk upplysning, som står i nära samband med försvarsfrå- gorna. Anslag bör vidare kunna beviljas icke blott till direkt försvars- upplysning genom föreläsningar, tidskrifter, böcker, broschyrer, ut— ställningar, konferenser 0. dyl. utan även i vissa fall till förvaltnings- kostnader, exempelvis till samarbetsorganisationer (jfr sid. 66). Ett mera detaljerat förslag beträffande anslagets storlek m. m. framlägges på annat ställe i betänkandet (sid. 111 f.).

Upplysningsverksamhetens bedrivande

De militära upplysningsorganens utformning

Alltsedan före kriget ha funnits dels en pressdetalj inom försvarssta- ben, dels särskilda pressdetaljer inom marinstaben och flygstaben. I yttrande över 1941 års försvarsutrednings betänkande anförde emeller- tid överbefälhavaren, att särskilda pressdetalj er icke borde finnas inom de olika försvarsgrensstaberna utan att kontakt med pressen borde förmedlas uteslutande genom försvarsstabens press- och filmdetalj (Kungl. Maj:ts proposition till 1942 års riksdag nr 210, s. 423 och 614). Departementschefen uttalade dock beträffande presstjänsten för ma— rinens del följande (3. 424): »I avbidan på närmare erfarenheter anser jag mig i likhet med försvarsutredningen böra räkna med att jämväl i fortsättningen presstj änsten för marinens del i viss utsträckning hand- haves av officer i marinen.» Beträffande flygvapnet anförde departe- mentschefen (s. 617): >>I avbidan på närmare erfarenhet anser jag mig höra i likhet med försvarsutredningen räkna med att en pressdetalj äveni fortsättningen skall ingå i flygstaben. Emellertid anser jag det icke uteslutet, att det under fredsförhållanden kan liksom vid marinen befinnas tillräckligt med en officer för presstjänsten. Tills vidare utgår jag emellertid från försvarsutredningens förslag.» Riksdagen anslöt sig till departementschefens förslag, och till följd härav kommo de sär— skilda pressdetaljerna i marinstaben och flygstaben att bibehållas.

Då det syntes oss, att den erfarenhet, som enligt departementschefens ovan citerade yttranden borde avbidas, innan en omorganisation av försvarsväsendets presstjänst vidtoges, kunde ha erhållits under de år, som 1942 års försvarsordning numera varit gällande, tillskrevo vi över- befälhavaren, ministern för utrikes ärendena och statens informations- styrelse med begäran att få del av de erfarenheter, som vunnits ifråga om den militära presstj änsten.

• Sida 44
•  Original

I anledning av vår skrivelse anmodade överbefälhavaren samtliga försvarsgrenschefer att inkomma med särskilda yttranden.

Härvid anförde chefen för armén:

»I motsats till marinen och flygvapnet saknar arméledningen för när- varande sårskilt organ för pressverksamhet. Arméledningen äri detta hän- seende därför helt hänvisad till försvarsstabens pressdetalj. Erfarenheter- na från de senaste åren ha bestämt givit vid handen, att denna anordning varken medger ett tillgodoseende av arméns berättigade intressen eller gör det möjligt för chefen för armén att utöva den verksamhet, som enligt ASMP III:B 1 jämförd med SF 800/1942 5 5 j tillkommer försvarsgrens- chef. Det är orimligt, att armén _— den ojämförligt största försvarsgrenen —i fråga om samarbetet med publicitetsorganen skall intaga en annan ställning än de övriga försvarsgrenarna. Konsekvent och logiskt bör en pressdetalj förefinnas inom arméledningen.

En bidragande orsak till att mindre tillfredsställande erfarenheter hit- tills vunnits i berörda avseende är, att försvarsstabens pressdetalj tillmätts för trång organisatorisk ram. Därest detaljen utbyggdes till en pressavdel- ning, omfattande särskilda detaljer för armén, marinen och flygvapnet, skulle en bestämd förbättring uppnås. Vid en sådan organisation vore det dock nödvändigt, att försvarsgrenschef tillerkändes dispositionsrätt över vederbörande detaljchef, som i detta avseende skulle tjänstgöra såsom för- svarsgrenens pressofficer för handläggning av sådana pressärenden, vilka enligt ASMP III:B 1 uteslutande tillkomma försvarsgrenschefen.

En organisation enligt sistnämnda riktlinjer skulle emellertid medföra mindre klara befälsförhållanden och därmed vara underlägsen den av mig ovan föreslagna med en särskild pressdetalj inom arméledningen. I båda fallen synes personalbehovet kunna bliva detsamma.

På grund av vad ovan anförts får jag vördsamt föreslå, att en särskild pressdetalj för armén måtte inrättas inom arméledningen. Skulle en dylik icke komma till stånd vill jag dock icke motsätta mig en fortsatt centrali- sering av pressverksamheten till försvarsstaben under förutsättning av:

dels att försvarsstabens nuvarande pressdetalj utbygges till en press- avdelning med särskilda detaljer för de olika försvarsgrenarna,

dels att arméchefen för handläggning av sådana pressärenden, som ute- slutande beröra armén, tillerkännes erforderlig dispositionsrätt över che- fen för armépressdetaljen.»

Chef en för marinen yttrade: »Då marinens arbete och verksamhet ihögre grad än övriga vapenslags är i väsentlig utsträckning undandragen den stora allmänhetens ögon har behovet av en marinens pressdetalj redan i ett tidigt stadium framstått som ett starkt önskemål.

Redan år 1926 skapades också en sådan detalj i marinstaben och har allt sedan detta år varit i verksamhet med för varje år allt större arbets- uppgifter. Vid krigsutbrottet ökades dessa uppgifter vilket även föranledde Chefen för Marinen att, sedan vissa erfarenheter efter två beredskapsår vunnits, år 1942 hos Konungen göra framställning om anställandet av en pressman i marinstaben. Ifrågavarande framställning stöddes av dåvarande

• Sida 45
•  Original

Överbefälhavare, som väl förstod detta marinens behov, men skrivelsen föranledde icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedan marinledningen samlats i en gemensam byggnad på Gärdet har pressdetaljens arbetsuppgifter än mer framträtt samtidigt som arbetet vä— sentligt underlättats. Det direkta samarbete med pressen, som enligt ASMP skall omhesörjas av särskilt ”utsedd, uteslutande för presstjänst avsedd pressofficer, eller där sådan icke finnes _ av utsedd informationsofficer vid sidan av ordinarie tjänst', kan numera såväl för Chefens för Marinen som för Marinstabens och Marinförvaltningens räkning utföras av den för Marinledningen gemensamma Pressdetaljen. En avsevärd rationalisering av pressarbetet har härvid kunnat uppnås samtidigt med viss besparing av arbetskraft.

De erfarenheter, som nu vunnits visar, att denna organisation är för marinens del mycket ändamålsenlig. God personlig kontakt har kunnat uppnås med publicitetsorganen — av största värde för en snabb nyhets- förmedling och en förtroendefull upplysningstjänst.

Även från presshäll har vid upprepade tillfällen framhållits värdet av de upprättade förbindelserna.

Förutom den utåtriktade upplysningsverksamheten har marinens press— detalj dessutom en mycket stor uppgift genom att den ständigt håller ma— rinledningens olika organ underrättade om vad som berör marinen i dags- och annan press samt i den marina fackpressen.

Då jag icke är underkunnig om de 'starka skäl” som upplysningsutred— ningen funnit tala för en sammanslagning av försvarsväsendets presstjänst kan jag icke yttra mig om detta förslag. För marinens del föreligger intet behov av någon omorganisation och någon möjlighet att överföra delar av marinens pressdetalj till annan arbetsplats synes icke lämpligt med hän- syn till att arbetet är så intimt knutet till marinens olika organ, samlade i marinledningens gemensamma byggnad.»

Efter att ha omnämnt departementschefens ovan nämnda uttalanden om presstj änsten inom försvarsgrenarna anförde chefen för flygvapnet:

»De erfarenheter, som härvid åsyftas, bestyrka för flygvapnets vidkom- mande behovet av en pressdetalj i fortsättningen jämväl under fredsför- hållanden. Det är ett faktum, att behovet av en direkt kontakt mellan för- svarsgrenarna och civilbefolkningen under de gångna åren framträtt med ökad skärpa.

Enligt min uppfattning har den hittills tillämpade organisationen med- givit, att denna kontakt åvägabragts på bästa sätt och det är min bestämda mening, att en ändring av presstjänstens organisation i föreslagen riktning ej kommer att visa sig ändamålsenlig vare sig ur försvarets eller ur publi- citetsorganens synpunkt.»

Överbefälhavarens eget yttrande var av följande lydelse: »Upplysningstjänsten rörande försvaret skall vara saklig, fyllig och snabb.

Grundläggande för informationstjänsten bör vara, att den till publici- tetsorganen — pressen och Radiotjänst —— och genom dessa till den sven- ska allmänheten skall förmedla helt saklig upplysning om försvaret.

• Sida 46
•  Original

Av såväl principiella som praktiska skäl anser jag det uteslutet, att en statlig verksamhet med utnyttjande av statsanslag söker påverka allmän— heten med vare sig försvarspolitisk eller annan åsiktspropaganda. Varje strävan till sådan propagandamässig påverkan från statens eller ett stat- ligt organs sida strider enligt mitt förmenande mot det svenska statsskic- ket, vilket bygger på medborgarnas fria åsiktsbildning. Den svenska opi- nionens inställning till alla former av statlig propaganda gör också varje ansats till dylik verksamhet värdelös på längre sikt.

Saklig upplysning bör däremot i största möjliga omfattning lämnas all— mänheten om all offentlig verksamhet. Offentlighetsprincipen beträffande ämbetshandlingar och därmed beträffande ämbetsverkens verksamhet har tillkommit icke blott för att skapa kontroll mot missbruk utan även för att utgöra en grundval för medborgarnas ställningstagande till den statliga verksamheten. Inte minst är det viktigt, att den svenska krigsmakten så långt som möjligt göres tillgänglig för insyn från allmänhetens sida. All- deles särskilda skäl tala för att från krigsmaktens sida positiva åtgärder vidtagas för att sprida saklig upplysning till allmänheten om försvaret. Även om stor vikt härvid bör fästas vid en saklig föreläsningsverksamhet om försvaret, kommer upplysningen genom pressen alltid att få väsentlig betydelse.

De särskilda skälen för upplysningsverksamhet om försvaret ha redan av försvarsministern antytts i samband med upplysningsutredningens till- komst. I fred blir av skäl, som icke behöva utvecklas här, den stora all- mänhetens praktiska kontakt med krigsmaktens verksamhet i allmänhet föga omfattande, bortsett från den relativt korta period, under vilken de värnpliktiga utbildas, och bortsett från dem, som deltaga i frivillig för- svarsverksamhet. Medan nästan all övrig statlig verksamhet ständigt be- rör samtliga medborgare eller olika medborgargruppers liv och därigenom ständigt sprider kunskap om sig själv, saknar krigsmakten en sådan fast kontakt. Den genomgripande förändring i dessa förhållanden, som inträtt under krigsåren och som är betingad av den förstärkta försvarsberedska- pen, måste betraktas såsom någonting övergående. Därest icke särskilda åtgärder vidtagas, måste man räkna med att krigsmakten ånyo _ redan efter några få fredsår —— för mången åter blir något ganska främmande, som gärna uppfattas endast såsom en utbildningsanstalt för de unga män- nen. Den oundgängliga sekretess, varmed vår krigsorganisation i många hänseenden måste omgivas, bidrar oundvikligen till isoleringen. Den nöd- vändiga omsorgen om denna sekretess medför också lätt en militär benä- genhet till tystlåtenhet även kring sådana militära förhållanden, som var- ken behöva eller böra hållas hemliga. Denna tendens måste motverkas.

I krig — och under förstärkt försvarsberedskap — är behovet av kon- takt mellan krigsmakten och den stora allmänheten ännu större än i fred. När den militära krigsorganisationen helt eller delvis tillämpas, vinnes visserligen en intimare kontakt med allmänheten än under fred. Samti— digt skärpas emellertid sekretesskraven. För förtroendet till försvaret lik- som också för samarbetet mellan militära och civila är det då viktigare än någonsin att giva allmänheten den sakliga upplysning om krigsmakten, som kan givas.

Såväl under krig som i fred är det betydelsefullt, att upplysningen icke får karaktären av ensidig, reklammässig propaganda för den ena eller

• Sida 47
•  Original

andra militära verksamhetsgrenen. Sådan ensidighet gör i många fall stör- re skada än nytta, bl. a. med hänsyn till den allmänna mänskliga benägen- heten att snarare fästa sig vid och hålla i minnet negativa moment än positiva. Sakligheten motverkas i regel redan så snart upplysningsverksam- heten övergår till propaganda. Det ligger i dennas väsende att framhäva sådana detaljer, som anses kunna särskilt fånga intresset hos allmänheten. Propagandasynpunkten kan också förleda till att andra detaljer, som inga- lunda äro oväsentliga, avsiktligt eller oavsiktligt skymmas undan eller helt utelämnas. Följden blir lätt, att helhetsbilden av det upplysningen gäller snedvrides och blir felaktig. Det är i ännu högre grad en olämplig reklam, när i samband med en viktig händelse det egna förbandets (den egna för- svarsgrenens) insats framhålles såsom huvudsaken, när en mindre viktig händelse övervärderas för att ge relief åt det egna förbandets insats eller när dess brister överskylas i stället för att ärligt meddelas och — om möj- ligt —— förklaras. Kravet på saklig upplysning måste innebära, att saker och ting givas rätta proportioner.

Upplysningsverksamheten om försvaret bör sålunda enligt min mening hållas fri från den ensidiga konkurrensmentalitet, som alltjämt dröjer kvar inom krigsmakten, oaktat det stora krigets erfarenheter hos alla och envar borde ha inpräntat, att det icke är truppslag, vapenslag och försvars- grenar, som var för sig föra krigen utan den samlade krigsmakten, ja hela folk. Varje tendens att reklammässigt för allmänheten framställa bilden av särskilda element inom krigsmakten såsom viktigare eller dugligare än andra, är enligt min bestämda övertygelse till skada för försvaret och na- tionen samt även för den del av försvaret, som sådan reklam vill gagna. Under krig kan dylik lössläppt truppslags- eller försvarsgrenspartikularism få ödeläggande verkningar för sammanhållning och förtroende. Även un— der fred kan den mer än mycket annat undergräva förtroendet till krigs- makten och särskilt till dess ledning.

För att min inställning mot partikularistisk upplysningsverksamhet icke skall missförstås, vill jag tillägga, att det ingalunda är min önskan att söka sätta munlås på vare sig försvarsgrensledningar eller dem underställda mi— litära myndigheter och att därmed åstadkomma en likriktning utåt ifråga om den militära uppfattningen. Framgent som hittills är det av vikt, att de militära befattningshavarna fritt och under ansvar på ämbetets vägnar uttala sin mening om de olika arbetsuppgifter, som tillkomma dem. Det är även av grundläggande betydelse, att krigsmaktens befattningshavare — i likhet med övriga ämbetsmän — kunna såsom enskilda medborgare fritt uttala sin mening. Jag vill alltså icke i något hänseende hemlighets- makeri, åsiktsförtryck eller likriktning. Vad jag vänder mig emot är en av staten finansierad och av statliga institutioner bedriven propaganda för den ene eller andre chefens åsikt eller en ensidig reklam för den ena eller andra verksamhetsgrenen.

Med vad jag här yttrat om ensidig konkurrensmentalitet har jag heller icke velat göra någon invändning mot att varje informationsorgan inom krigsmakten efter bästa förmåga fyller sin uppgift att sprida saklig upp— lysning om sitt verksamhetsområde. Det bör redan av vad jag tidigare framhållit rörande upplysningsverksamhetens vikt och betydelse ha fram- gått, att jag alls icke önskar någon inskränkning i upplysningsverksam-

• Sida 48
•  Original

heten. Tvärtom finner jag en utvidgning av densamma önskvärd, ja nöd- i vändig.

För en saklig upplysning är det en nödvändig förutsättning, att för in— , formationstjänsten avsedda organ dels äga god militär skolning och tränat omdöme, dels kunna utan omgång vända sig till experter i aktuella frågor. Utmärkande för expertuttalanden är dock ofta, att de äro svårbegripliga ' för allmänheten. Det är därför önskvärt, att den militära informations- ' myndigheten sättes i tillfälle att göra svårtolkade uttalanden lättare till- gängliga genom en formell bearbetning.

Fyllighet i upplysningsverksamheten främjas av att den handhas av kvalificerad personal, som själv är välinformerad och som har förmåga att självständigt bedöma vad som kan och skall komma till allmän känne- dom. Nära samarbete med de sekretessvårdande organen är av största be- tydelse för att å ena sidan begränsa sekretessen till det strängt nödvändiga, å andra sidan hindra öppenhjärtighet om förhållanden, som enligt gäl- lande bestämmelser skola hållas hemliga. Vikten av enhetlighet och fasthet i informationsverksamheten i dessa hänseenden kan icke nog inskärpas.

Snabbhet i informationstjänsten främjas genom god beredskap hos och vidsträckta befogenheter för de organ, som å militär sida ha att förmedla samarbetet med pressen, samt genom förkortade tjänstevägar. Den mot- verkas genom byråkratiska arbetsformer. Den förutsätter vidare, att allt av intresse ur militär synpunkt, som inflyter i pressen, följes och vid be- hov kommenteras eller tillrättalägges.

Jag övergår härefter till att beröra den militära pressverksamhetens tidi- gare och nuvarande organisation. Före tillkomsten av 1936 års försvars- ordning hade det icke varit möjligt att skapa någon för krigsmaktens led- ning gemensam organisation för kontakten med pressen. Var för sig ha de olika pressdetaljerna inrättats i var sin »försvarsgrensstab». De kommo också att ihög grad bli språkrör för var sin stab, vilket medförde, att de kommo att ståi ett visst motsatsförhållande till varandra, i samma mån som åsiktsskiljaktigheter mellan respektive försvarsgrensstaber offentligt framträdde. När i den nya försvarsorganisationen en gemensam försvars- stab tillkom, bibehöllos tre särskilda pressdetaljer, varvid dock general- stabens pressdetalj överflyttades till försvarsstaben och icke till armésta- ben. Vid sidan av sin gamla uppgift som en pressdetalj för armén hand- lade den därefter även för krigsmakten gemensamma informationsfrågor och kom efterhand att alltmera framträda såsom en försvarets pressdetalj. Denna tendens skärptes av helt naturliga skäl vid och efter andra världs- krigets utbrott, då publicitetsfrågor av ny art uppkommo, vilka med nöd- vändighet måste få en central handläggning. Ytterligare ett steg i denna riktning togs i 1942 års försvarsplan, enligt vilken vid sidan av detalj- chefen en armé-, en marin- och en flygofficer skulle ingå i försvarsstabens pressdetalj. I ”avbidan på närmare erfarenheter” bibehöllos likväl en ”press- officer” i marinstaben och en 'pressektion' i flygstaben. I försvarsstabens pressdetalj tillkommo dessutom två stabsredaktörer. Värnpliktig personal har vidare under den förstärkta försvarsberedskapen utnyttjats i samtliga detaljer. I ett viktigt hänseende har 1942 års organisation emellertid ännu icke förverkligats, i det att de för försvarsstabens pressdetalj avsedda offi- cerarna ur försvarsgrenarna hittills icke kunnat ställas till förfogande annat än i reducerad omfattning.

• Sida 49
•  Original

Erfarenheterna av den militära upplysningsverksamheten, under de år den nuvarande organisationen ägt bestånd, ha varit av såväl positiv som negativ art.

Till de positiva erfarenheterna vill jag räkna den effektivitet, med vilken de särskilda försvarsgrensdetaljerna i vissa hänseenden kunnat bedriva sin verksamhet. Denna effektivitet har dock stundom varit förenad med en reklamteknik, som av skäl, vilka här tidigare anförts, icke synes mig lämp- lig. Mycket tyder på att marinens och flygets pressdetaljer betraktat sig såsom propagandaorgan för sina försvarsgrenar. Det är förklarligt, att ar- mén, i avsaknad av motsvarande organ, ansett sig tillbakasatt. Nämnvärda olägenheter ha dock hittills icke följt av denna olikhet mellan arméled— ningen och övriga försvarsgrensledningar. Inställningen till alla försvars- grenars behov har ju de senaste åren varit övervägande välvillig från både allmänhetens och statsmakternas sida. Man måste dock räkna med att efter kriget starkare meningsskiljaktigheter kunna framträda. En objektiv och saklig upplysning kan då bli av stor betydelse för allmänhetens värde- sättning av de faktorer, som äro avgörande för försvaret av vårt land. Så- dan upplysning synes bäst kunna spridas genom en instans, som står obe- roende av försvarsgrenarna.

Ett erkännande bör även ges åt den levande och livliga form, som ofta präglat försvarsgrensdetaljernas upplysningsverksamhet. Det här fram- ställda kravet på saklighet utesluter emellertid ingalunda, att försvarsupp- lysningen ges en intressant, för den stora allmänheten njutbar form.

Till de positiva erfarenheterna kan vidare räknas det sätt, på vilket för- svarsstabens pressdetalj verkställt den under kriget och den förstärkta försvarsberedskapen utökade och försvårade handläggningen av sådana publicitetsfrågor, som enligt gällande föreskrifter skola handläggas cen- tralt inom försvarsledningen. Härvid har, såvitt jag kunnat finna, tillbör- lig hänsyn tagits såväl till olika militära myndigheter som till pressen och allmänheten. Utan att ha tillgång till ett dylikt för hela krigsmakten ge- mensamt informationsorgan hade högkvarteret icke på ett tillfredsställan- de sätt kunnat fylla sina informationsuppgifter. För Statens informations- styrelse har försvarsstabens pressdetalj —- liksom press- och filmavdel- ningen överhuvudtaget — av allt att döma varit ett värdefullt samarbets- organ, utan vilket den ständiga kontakten med krigsmakten icke skulle ha kunnat upprätthållas på tillfredsställande sätt.

De ofta grannlaga frågor, till vilka ställning måste tagas i informations- tjänsten, ha inom försvarsstaben handlagts av en avdelningschef, som är stabsuthildad regementsofficer. Personal med motsvarande kapacitet i mi- litärt hänseende och publicitetshänseende finnes icke i försvarsgrensled- ningarnas informationsorgan och kan icke utan ökade kostnader för stats- verket där ställas till förfogande.

Försvarsstabens pressdetalj synes mig ocksåi stort sett ha fyllt sin sär- skilda uppgift som en armépressdetalj, därest man icke utgår ifrån att denna främst skall sprida propaganda. I jämförelse med fredsförhällanden har dess verksamhet i detta hänseende likväl varit starkt kringskuren där— igenom, att under den förstärkta försvarsberedskapen större militära öv- ningar i övervägande grad ägt rum vid de organiserade förbanden och där- för i flertalet fall måst undandragas offentlighet. I synnerhet synes sam- arbetet mellan försvarsstabens pressdetalj och arméledningen ha fungerat 4—52613

• Sida 50
•  Original

väl under senare tid, sedan särskilda anordningar träffats för att under- lätta samverkan. Än mera effektivt skulle dock försvarsstabens pressdetaljs insats för upplysningen om armén ha kunnat gestaltas, därest detaljen enligt plan varaktigt fått förfoga över en kompetent aktiv arméofficer vid sidan av detaljchefen. Den hjälp, som den i detaljen tjänstgörande gene- ralstabsaspiranten kan giva, är visserligen i och för sig värdefull men kan med hänsyn till aspirantens utbildningsstadium och den korta period under vilken han — för fortsatt utbildning _ står till förfogande icke ersätta en fast placerad aktiv officers insats.

Jag övergår härefter till de negativa erfarenheterna. Den nuvarande or- ganisationen medför i mycket en dubblering. I ett stort antal gränsfall sker dubbel, ja mångdubbel rapportering. Det kan t e förekomma, att med- delande om en och samma sak lämnas försvarsstaben 1) direkt från veder- börligt förband, 2) genom vakthavande officer i försvarsgrensledning, 3) genom vakthavande i försvarsgrenslednings pressdetalj och 4) genom vakthavande officer i försvarsstaben samt — i vissa speciella fall — dess- utom 5) genom chefen för stabslc. En stor nackdel av dubbleringen är, att den fördröjer. En ännu större nackdel är, att detta rika urval av informa- tionsvägar lätt kan leda till, att den, som egentligen borde få ett meddelan— de, blir överhoppad. Den splittrade ansvarsfördelningen gör det dessutom ofta nödvändigt att även i brådskande fall under hand inhämta vad annat motsvarande organ vet, företagit och ämnar företaga. Under alla förhål- landen vållas försening. I en del fall vållas oklarhet därigenom, att beske- den nå fram genom mellanhänder. I åter andra fall kunna fördröjande el— ler rent av hindrande kompetenstvister uppstå. Allt detta är till skada för informationstjänsten och sålunda även till skada för pressen. Den fördel, som pressen till äventyrs anser sig kunna vinna genom att framställa sam- ma fråga på flera olika häll, är i jämförelse därmed ringa.

Den nuvarande dubbelorganisationen medför också mycket annat dub- belarbete, icke minst ifråga om den upplysningsverksamhet rörande den allmänna debatten, varmed de militära myndigheterna betjänas. Samma artiklar läsas, klippas, klistras och refereras på olika håll, vilket medför ökade kostnader för statsverket. Dubbelorganisationen kan slutligen också medföra dubblering ifråga om den aktiva pressverksamheten, förberedel- ser till pressbesök, utsändning av artiklar etc.

Praktiska erfarenheter inom försvarsstaben ha givit vid handen, att samtliga här antydda försvårande moment framträtt iinformationstjän— sten. Det har t e förekommit, att en försvarsgrenspressdetal j anordnat press- besök för enskild tidning omedelbart innan en reporter från försvarssta— bens pressdetaljs text- och bildtjänst fått avlägga ett motsvarande besök, varom förhandlingar långt tidigare ägt rum. Det har inträffat, att försvars- grenspressdetalj icke i tid vidarebefordrat försvarsstabens tillstånd för tid- ning att avlägga ett brådskande reportagebesök, under förebärande att man iförsvarsgrensledningen hade viktigare angelägenheter att syssla med. För- svarsgrenspressdetalj har uraktlåtit att orientera, när orientering automa- tiskt skulle ha givits. Försvarsgrenspressdetalj har utsänt meddelanden, som den enligt föreskrifter icke varit bemyndigad att utsända. Det har före— kommit, att underrättelser, som enligt gällande föreskrifter bort hållas hemliga, kommit till offentligheten under förhållanden, som direkt kunna återföras på den omständigheten, att informationstjänsten är flerhövdad.

• Sida 51
•  Original

Å andra sidan har det inträffat, att sekretesshänsyn överdrivits av för- svarsgrenarnas pressdetal jer, dels för att på ett sätt som sekretessbestäm- melserna icke åsyfta begränsa offentlig insyn, dels emedan osäkerhet rätt om sekretessbestämmelsernas rätta innebörd. En försvarsgrenspressdetalj . har i ett visst ärende t o m vägrat utlämna uppgifter till försvarsstabens pressdetalj.

Denna korta förteckning har icke anförts för att åskådliggöra en bris- tande vilja till samverkan inom försvarsgrensledningarna. Tvärtom kan det konstateras, att det i allmänhet icke brustiti denna vilja. Däremot ger förteckningen en antydan om de hinder, som den nuvarande ordningen måste bereda en effektiv samverkan. Dessa svårigheter ha framträtt lika- väl under det senaste året som under tidigare krigsår, vilket visar, att de icke kunna bemästras genom ökad rutin. Under krig är den nuvarande or- ganisationen icke arbetsduglig. Fredsorganisationen bör såvitt möjligt följa samma normer som krigsorganisationen.»

Skrivelsen utmynnar i följande förslag:

»Med stöd av de här anförda principiella övervägandena och vunna erfa- renheterna finner jag mig böra förorda, att ledningen av pressverksam- heten inom högkvarteret sammanföres i en avdelning för pressverksamhet inom försvarsstaben, som dels handlägger sådana publicitetsärenden, som äro av gemensam natur, dels inom sina särskilda armé-, marin— och flyg- pressdetaljer handlägger publicitetsärenden, som särskilt beröra någon av försvarsgrenarna. Inom försvarsstaben torde personalvårdsavdelningen, pressavdelningen, samt en avdelning för inåtriktad och övrig utåtriktad upplysning böra även fredsmässigt sammanföras i en särskild sektion, vari eventuellt krigshistoriska avdelningen även bör ingå. Sektionschefen skulle tillika kunna vara chef för pressavdelningen. Ifråga om den närmare ut- formningen av de i de båda informationsavdelningarna ingående detaljer- na hänvisar jag till vad chefen för Fst Sektion III tidigare anfört inför upp- lysningsutredningen.

Jag vill betona, att det av mig förordade sammanförandet av informa- tionsverksamhetens ledning till försvarsstaben ingalunda avser att kring- skära den befattning, som försvarsgrenscheferna enligt ASMP skola hava med informationsverksamheten från sina respektive ämbetsområden. Jag förutsätter nämligen, att cheferna för de i försvarsstabens pressavdelning ingående armé-, marin- och flygpressdetaljerna skola tillsättas efter sam- råd med vederbörande försvarsgrenschef, att de dagligen skola förlägga en del av sin tjänstgöring till vederbörlig försvarsgrensledning, där de dispo- nera egna tjänsterum, att de skola åläggas att i största möjliga utsträck- ning tillmötesgå de önskemål, som från vederbörlig försvarsgrenslednings sida framställas, samt att de skola biträda vederbörande försvarsgrenschef beträffande sådana informationsärenden, som av denne direkt handläggas utan förmedling av försvarsstabens pressavdelning och därutinnan följa försvarsgrenschefens direktiv.

Såsom en sammanfattning vill jag slutligen framhålla, att för en sam- manförd organisation av den centrala upplysningstjänsten talar främst kravet på objektivitet i denna tjänst och nödvändigheten att i detta sam- manhang motarbeta ensidiga propagandatendenser. För en sammanförd organisation talar vidare önskvärdheten av att upprätthålla ett nära sam-

• Sida 52
•  Original

band mellan upplysnings- och sekretessvårdande organ. Kraven på full- ständighet utan åsidosättande av föreskrifterna om vad som författnings- enligt skall undandragas publiciteten, tillgodoses bäst av ett till försvars- staben knutet organ för presstjänsten. För en sammanförd organisation ta- lar slutligen kravet på en snabb nyhetsförmedling, som är betydelsefull lika mycket ur krigsmaktens som ur pressens synpunkt.

Genom en sammanförd organisation av pressverksamheten inom hög— kvarteret i enlighet med de riktlinjer och principer, som här angivits, anser jag, att man bäst tillgodoser såväl försvarets, försvarsledningens och de enskilda försvarsgrenarnas som pressens och den stora allmänhetens in- tressen av en saklig, fyllig och snabb upplysning.»

Utrikesdepartementets pressbyrå har kommit med följande ytt- rande:

»Samarbetet mellan Utrikesdepartementets pressbyrå och den på sin tid inom Försvarsstaben organiserade press- och filmdetaljen har efter vissa svårigheter i inledningsskedet ur pressbyråns synpunkt fortlupit tillfreds- ställande. Den föreslagna ytterligare koncentrationen av den militära press- tjänsten synes därför ur de synpunkter Utrikesdepartementet har att före— träda vara att förorda. Härvid torde dock såsom en förutsättning böra gälla, att inom den nya organisationen sakkunskap för de olika vapensla- gen blir företrädd, i syfte att säkerställa att uppkommande frågor, som underställas Utrikesdepartementet särskilt av härvarande utländska jour- nalister, snabbt kunna besvaras.»

Statens informationsstyrelses yttrande är av följ ande lydelse:

>Informationsstyrelsen åligger att under Kungl. Maj:t handhava led- ningen av den särskilda informationsverksamhet rörande statsmakternas åtgöranden m. m., som är erforderlig under krigsförhällanden och äger så— lunda bland annat att meddela dispens från det militära publiceringsför- budet enligt Kungl. kungörelsen den 12 april 1940 (nr 197). Styrelsen har följaktligen fortlöpande samarbetat med de militära publicitetsmyndighe— tema och hade redan under de första åren av sin verksamhet vid uppre- pade tillfällen anledning att överväga frågan om den militära presstjänstens organisation. Som ett resultat av dessa överväganden riktade styrelsen den 5 maj 1942 en skrivelse till Överbefälhavaren för rikets försvarskrafter och förordade däri en centralisering av den militära publicitetstjänsten. I denna skrivelse framhölls bland annat följande.

Den omständigheten, att styrelsens tjänstemän liksom även tidningarna hade så många organ att vända sig till i sitt samarbete med försvarsled- ningen, hade visat sig ägnad att skapa osäkerhet om vem, som vore att anse som vederbörande samt därigenom föranlett dröjsmål och onödiga friktioner. Det syntes ej heller ha kunnat bestridas, att informationsorga- nen vid de särskilda försvarsgrenarnas staber stundom ensidigt anlagt speciella facksynpunkter på publicitetsärendena. Kravet på likformighet vid handläggningen av militära publicitetsärenden hade ej kunnat i önsk- värd utsträckning tillgodoses och tidningarnas legitima intressen hade här- igenom blivit lidande. Ett genomförande av den centraliserade militära publicitetsverksamhet, som gällande krigsorganisation förutsatte, skulle av

• Sida 53
•  Original

allt att döma kunna undanrödja de nämnda olägenheterna och därutöver enligt styrelsens mening kunna medföra vissa väsentliga fördelar. Sålunda skulle den av styrelsens militära ledamöter, som vore chef för försvarssta- bens press— och filmsektion, till sitt förfogande erhålla pressofficerare från samtliga försvarsgrenar och därigenom sättas i tillfälle att utan omgång tillhandahålla styrelsen en militär enhetssyn på förekommande publicitets- frågor. Rörande löpande militära publicitetsärenden skulle styrelsen kunna hänvända sig till ett och samma militära organ och där kunna få del av såväl allmänna som fackligt speciella, militära synpunkter. En minskning av antalet myndigheter behöriga att offentliggöra och för offentliggörande utlämna sådana underrättelser, som omfattades av publiceringsförhudet, skulle underlätta en samordning av grunderna för å ena sidan dylikt offentliggörande och utlämnande av militära myndigheter och å andra si- dan informationsstyrelsens dispensgivning. Avslutningsvis uttalade styrel- sen i sin skrivelse till Överbefälhavaren, med hänvisning till de synpunkter, som sålunda framförts, att den skulle finna det synnerligen önskvärt, att den militära publicitetstjänsten centraliserades till försvarsstaben på sätt, som i gällande krigsorganisation förutsåges.

Den ståndpunkt till frågan om den militära presstjänstens organisation, som styrelsen sålunda redan år 1942 funnit påkallat att intaga, har styrel- sen sedan dess icke haft anledning att frångå. De erfarenheter på ifråga- varande område, som styrelsen under de följande åren vunnit, ha fastmer i stort sett varit av den art, att de endast kunnat ytterligare styrka styrel- sen i dess uppfattning om nödvändigheten av att genomföra en centrali- sering av den militära publicitetstjänsten.

Den för närvarande tillämpade ordningen har givetvis icke haft enbart ogynnsamma följder. Styrelsen anser sig exempelvis kunna av egen erfa- renhet vitsorda, att de skilda försvarsgrenarna genom sin tjänstvilliga och som regel snabba handläggning av publicitetsärenden förvärvat en för sam- arbetet med pressen värdefull good-will. Den påpassliga och regelbundna nyhetsförmedlingen från de olika pressdetaljerna har utgjort en säker- ligen effektiv propaganda för respektive försvarsgrenar och därigenom bi- dragit till att stärka försvarets ställning hos allmänheten.

Det är emellertid uppenbart att den rådande decentraliseringen samti— digt medfört betydande nackdelar av just den art, som angivits i styrelsens tidigare åberopade skrivelse till Överbefälhavaren och vilka måste anses väga betydligt tyngre än de fördelar, som vunnits. Sålunda har styrelsen ännu under senaste tidi flera fall, på vilka det skulle föra för långt att här närmare ingå, kunnat konstatera brist på sammanhang, enhetlighet och planläggning i den militära nyhetsförmedlingen. Särskilt otillfredsställan- de ur styrelsens synpunkt har varit, att styrelsen till följd av det glapp- rum, som under nuvarande system ofta nog uppkommer i den interna mili- tära informationstjänsten, vid upprepade tillfällen blivit otillräckligt eller alltför sent orienterad om publicitetsärenden, till vilka styrelsen vid sitt betjänande av pressen haft att taga ställning.

För styrelsens del framstår det följaktligen allt framgent som ett ange— läget önskemål, att en centralisering av den militära presstjänsten genom- föres. Enligt styrelsens mening är det emellertid framför allt tre, av all- mänhetens och pressens intressen förestavade fordringar på den militära publicitetstjänsten, som icke få eftersättas vid en ev. omorganisation, näm-

• Sida 54
•  Original

ligen fordringarna på snabbhet, fyllighet och pålitlighet i den militära ny- hetsförmedlingen. Dessa fordringar böra under den nya ordningen helst tillgodoses ännu bättre och ivarje fall icke sämre än under den gamla. Ofullständighet respektive onödig byråkratisk omgång får icke bli en följd av de förändringar, som vidtagas, utan måste till varje pris undvikas.

Effektiva garantier för vinnande av detta syfte synes man emellertid kunna skapa, om man, på sätt som i gällande krigsorganisation förutses, i den centrala presstjänsten placerar högt kvalificerade och med vidsträck- ta fullmakter försedda kontaktmän från de skilda försvarsgrenarna. Dessa kontaktmän skulle nämligen kunna dela sin verksamhet mellan press- centralen och respektive försvarsgrensstaber och följaktligen vara i stånd att kontinuerligt hålla presscentralen väl och allsidigt orienterad om ny- heterna från de olika försvarsgrenarnas områden.

Informationsstyrelsen anser sig följaktligen fortsättningsvis, och med hänvisning till sin .ovan åberopade skrivelse till Överbefälhavaren, kunna tillstyrka ett genomförande av den i krigsorganisationen förutsedda cen- traliseringen av den militära publicitetstjänsten. Genom en dylik centrali- sering skulle efter styrelsens mening försvarets publicitetsmyndigheter bäst kunna möta de båda, ofta motstridande krav, som enligt styrelsens erfarenhet genomgående yppa sig vid bedömning av publicitet i militära frågor: allmänhetens berättigade krav på offentlighet och statens lika be- rättigade krav på säkerhet.»

För egen del ha vi i det föregående angivit vissa riktlinjer för den statliga försvarsupplysningen. Dessa äga självfallet tillämpning också på den militära presstjänsten. Såsom även överbefälhavaren framhål- lit, är det inom svenskt statsskick en grundsats, vilken bland annat som en röd tråd genomgår vår med grundlags helgd omgivna tryckfrihetsför- ordning, att offentlighet skall vara regel och sekretess ett undantag. Där icke avgörande skäl lägga hinder i vägen böra såväl den civila som den militära förvaltningens åtgärder äga rum inför allmänhetens ögon samt kunna i tryck offentliggöras och diskuteras. På det militära om- rådet måste av lätt insedda skäl sekretess upprätthållas i förhållande- vis stor utsträckning. Detta får emellertid icke medföra, att den nämn- da offentlighetsgrundsatsen principiellt frångås. Krigsmaktens personal och dess organ måste vara medvetna om att sekretess får komma ifrå— ga endast, då så är oundgängligen nödvändigt. Så mycket material som möjligt bör bringas till allmänhetens kännedom.

Den militära presstjänstens förnämsta uppgift är att förmedla ny- hetsmaterial till allmänheten genom dagspressen och radion. Snabbhet i nyhetsförmedlingen är därvid ett grundläggande krav, liksom även en i övrigt smidig anpassning efter dagspressens och radions speciella behov. Fordran på sakkunskap, objektivitet och vederhäftighet får emellertid för den skull icke eftersättas.

Den organisation, varom nu är fråga, är avsedd att gälla under fredstid. Det är emellertid angeläget, att fredsorganisationen bringas i

• Sida 55
•  Original

nära överensstämmelse med krigsorganisationen. Å andra sidan måste tillses, att organisationen blir rationellt utformad och icke mera kost- nadskrävande än nödvändigt.

Det är främst med dessa synpunkter för ögonen, man har att bedö- ma, hur den militära presstjänsten bör organiseras. Rent principiellt kunna två organisatoriska huvudtyper komma ifråga. Den ena av dessa innebär, att presstjänsten liksom före år 1937 helt åvilar de särskilda försvarsgrenarnas staber, den andra att den konCentreras till ett av dessa oberoende organ i försvarsstaben. Det synes emellertid knappast kunna komma ifråga att fullt konsekvent genomföra någon av dessa båda grundsatser. Å ena sidan är i många ärenden en för hela krigs- makten enhetlig bedömning påkallad ur såväl pressens som försvarets ' synpunkt. Å andra sidan finnas vissa frågor, där kommunikationen med pressen enklast sker på grundval av det material vederbörande försvarsgrensstab kan ställa till förfogande.

Den nuvarande organisationen, med en pressdetalj i försvarsstaben och av denna oberoende pressdetalj er även vid två av försvarsgrenarna, marinen och flygvapnet, utgör ett försök att tillgodose båda de nämnda synpunkterna. Det är emellertid uppenbart, att denna lösning är ofull— ständig så tillvida som den största försvarsgrenen, armén, saknar eget pressorgan. Detta kan beroende på förhållandena leda till att press- tjänsten från denna försvarsgren blir eftersatt eller att försvarsstabens pressdetalj ur marinens och flygvapnets synpunkt kommer att framstå som alltför armébetonad. Skall den hittillsvarande organisationen över- huvudtaget äga bestånd, hör den därför kompletteras med en särskild pressdetalj även i arméledningen. Ett alternativ härtill utgör emellertid det förslag, som överbefälhavaren i sin skrivelse framfört. och enligt vilket samtliga försvarsgrenars pressdetaljer skulle sammanföras till en pressavdelning inom försvarsstaben, varvid dock vissa uppgifter allt- jämt skulle handläggas försvarsgrensvis. Härvid bör enligt vår mening förutsättas, att informationsofficerare (jfr sid. 16 not 1) finnas jämväl i försvarsgrensstaberna.

Vid en jämförelse mellan sistnämnda båda alternativ framstår det senare såsom överlägset. Härom må särskilt framhållas följ ande.

En frågas bedömning ur sekretessynpunkt kan otvivelaktigt ske säk- rare, snabbare och efter enhetligare principer inom försvarsstaben än i informationsorgan inom försvarsgrensstaberna. I ömtåliga utrikes- politiska frågor eller andra ärenden av större vikt, som kunna binda regeringens eller andra ansvariga myndigheters handlingsfrihet, kunna pressdetaljer inom försvarsgrenarna självfallet icke lämna upplys- ningar utan samråd med försvarsstabens informationsorgan och even- tuellt även med utrikesdepartementet eller andra ansvariga myndighe-

• Sida 56
•  Original

ter. Detta kan medföra, att nyhetsförmedlingen i avsevärd grad fördrö- jes. Om däremot de olika pressdetaljerna sammanföras inom försvars- staben, kan erforderligt samråd äga rum med betydligt mindre förse- ning. Det må i detta sammanhang också erinras om att det för ledningen av presstj änsten inom försvarsstaben är möjligt att avse en högre, även för viktigare avgöranden väl kvalificerad officer, vilket icke kan ske vid var och en av de olika försvarsgrenarna utan avsevärt ökade kost- nader.

Det är vidare uppenbart, att snabbheten i informationstj änsten ifråga om alla sådana ärenden, som beröra flera försvarsgrenar och som allt- så kräva samråd, måste befordras av en sammanförd organisation. Å andra sidan behöver en sådan icke medföra, att ärenden, som endast beröra en enskild försvarsgren, bli fördröjda eller eftersatta, särskilt som organisationen, såsom ovan angivits, förutsättes utformad på så- dant sätt, att försvarsgrenscheferna alltjämt skola disponera egen in— formationspersonal för den upplysning, som bör utgå direkt från för— svarsgrenarna.

Den sakkunskap, som måste prägla upplysningsverksamheten, be— fordras i den nuvarande organisationen av en intim personlig kontakt mellan vederbörande pressofficerare och de olika avdelningarna inom respektiva försvarsgrensstaber. Det ringa avståndet mellan försvars- staben och försvarsgrensstabernas lokaler torde dock helt visst göra det möjligt att även vid en sammanförd organisation alltjämt bibehålla så- dan kontakt. Upprätthållandet av den dagliga, rent rutinmässiga kon- takten bör dock även åvila informationsofficerarna i försvarsgrenssta- berna. Dessa böra härigenom kunna bli goda förbindelseorgan mellan försvarsgrenarna och pressavdelningeni försvarsstaben samtidigt som de bli väl skickade att handha den informationstj änst, som bör ankom- ma på försvarsgrenscheferna sj älva. Därutöver synes emellertid också den anordningen utan större svårighet kunna vidtagas, att försvarsgre- narnas pressofficerare i försvarsstaben under viss tid varje dag få sin tjänstgöring förlagd till vederbörlig försvarsgrensstab.

Det må i detta sammanhang framhållas, att organisationen icke får leda till byråkratisering eller osmidighet i formerna. Vidsträckta befo- genheter för pressorganens personal och förkortade tjänstevägar äro nödvändiga.

Det har allmänt vitsordats, att icke blott försvarsstabens pressdetalj utan även försvarsgrenarnas pressdetaljer haft kvalificerad personal med gott handlag vid umgänget med pressen och allmänheten. Någon skillnad härvidlag torde icke uppstå, om samma personal från försvars- grenarna komme att knytas till försvarsstaben. Arbetet skulle däremot vinna härpå, enär ett större och fylligare material kan samlas inom för—

• Sida 57
•  Original

svarsstaben och ställas till nyhetstj änstens omedelbara disposition. Av än större vikt är emellertid, att upplysningsmaterialet, när så erfordras, utan större omgång kan granskas av experter från samtliga försvarsgre— nar. Detta ger allmänheten större säkerhet för att inga viktigare syn- punkter förbises eller att fakta fördölj as enbart därför, att de måhända äro mindre angenäma för viss försvarsgren, något som synes ha före- kommit.

Den objektivitet i den militära presstjänsten, som på detta sätt be- främjas, är utan tvivel ur allmän synpunkt en betydande vinst. Erfaren- heterna från tiden före kriget ha gett vid handen, att pressdetalj erna i stor utsträckning betraktade sig som propagandaorgan för vederbörlig försvarsgren. Detta var en för försvaret i dess helhet olycklig inställ- ning, som icke blott bidrog till att skärpa kampen om försvarsanslagen, utan även medförde, att allmänhetens berättigade krav på objektiv för- svarsupplysning blev åsidosatt. En liknande inställning har för övrigt kunnat spåras även under senare tid och kan väntas framträda än tyd- ligare efter kriget, då försvarsanslagen åter kunna komma att bli knap- pare. Tendenser i sådan riktning kunna icke utvecklas i en organisa— tion med sammanförda pressdetalj er, vilken å andra sidan genom ovan antydda organisatoriska åtgärder gör det möjligt att i tillräcklig ut— sträckning tillgodose behovet av särskild upplysning om försvarsgre- narna.

De ovan anförda synpunkterna få i huvudsak än större tyngd i krig än i fred. Överbefälhavaren har också under hänvisning till vissa, del- vis anmärkningsvärda erfarenheter betecknat den nuvarande organisa- tionen som icke arbetsduglig under krig. Om pressdetalj erna samman- föras, vinnes därför också den tidigare angivna fördelen, att freds- organisationen uppbygges enligt samma principer som krigsorganisa- tionen.

Även ur ekonomisk synpunkt är en sammanförd organisation gynn- sammare. Den är i flera avseenden enklare och kräver mindre perso- nal, vilket medför en icke obetydlig kostnadsbesparing. Den är vidare mera rationell, bl. a. därigenom att den eliminerar den dubblering av verksamheten, som, enligt vad som framgår av överbefälhavarens skri- velse, för närvarande förekommeri stor utsträckning. Även detta med- för ekonomisk vinst.

Det må slutligen framhållas, att arbetet inom den avdelning för upp- lysningsverksamhet i allmänhet, som enligt ett av oss i annat samman- hang framlagt förslag bör inrättas i försvarsstabens sektion III, i hög grad underlättas av en organisation med till försvarsstaben samman- förda pressdetalj er. Verksamheten inom denna avdelning måste näm- ligen i hög grad anknytas till arbetet vid pressdetaljerna, och ett sam-

• Sida 58
•  Original

ordnande under gemensam ledning — sektionschefen i sektion lII —— framstår därvid såsom angeläget.

I anslutning till vad ovan anförts, ha vi kommit till den slutsatsen, att en organisation med sammanförda pressdetalj er utan tvekan är att föredraga framför en efter nu tillämpade principer uppbyggd organisa— tion. Till samma slutsats ha, såsom av det föregående framgår, även överbefälhavaren, utrikesdepartementets pressbyrå och statens informa- tionsstyrelse kommit. Vi ha också utgått från förstnämnda organisa— tionsform i det förslag till organisation av försvarsstabens sektion III, omfattande bl. a. avdelningarför press och upplysning, som framlägges på annat ställe i betänkandet (sid. 94 f.).1

En annan betydelsefull organisatorisk fråga antydes i direktiven, där det ifrågasättes, att en »fast organiserad militär föreläsningsinstitution i någon form» skall övervägas. En sådan institution kunde tänkas vara utformad så, att den hade till uppgift att förmedla föreläsningar direkt till de lokala föreläsningsföreningarna. En så beskaffad organisation har emellertid väckt motstånd bland såväl försvarsföreningar som folk— bildningsorganisationer. Ej heller ha några yrkanden på en dylik in- stitution gjorts från militärt häll. Även vi finna en sådan anordning mindre tilltalande. Ett annat alternativ är en institution, vars huvud- uppgift är att se till, att en kader av goda militära föreläsare finnes till— gänglig och vid behov kan utnyttjas av folkbildningsorganisationernas centrala förmedlingsbyråer. Vi anse, att en institution med nu nämnda uppgift bör tillskapas och föreslå därför, att en särskild detalj för utåt— riktad upplysningsverksamhet inrättas i försvarsstabens sektion III, bestående av en detaljchef, vilken skall vara högskoleutbildad kapten ur armén, marinen eller flygvapnet.

Hittills ha folkbildningsorganisationernas militära föreläsare i all- mänhet förmedlats genom försvarsföreningarna. Enligt vår mening till- kommer det de enskilda organisationerna att själva besluta, huruvida kontakten med de militära föreläsarna fortfarande skall förmedlas av försvarsföreningarna eller ske direkt. Den sistnämnda vägen bör stå öppen. Orsaken till den hittillsvarande anordningen är otvivelaktigt, att försvarsföreningarna bidragit med medel till försvarsföreläsningarna. För framtiden kan tänkas, antingen att såväl staten som försvarsföre- ningarna bidraga till folkbildningsorganisationernas föreläsningsverk- samhet eller att blott endera gör det. I den mån endast staten och icke försvarsförening lämnar bidrag, behöver kontakten mellan försvars-

1För vissa förslag rörande kostnaderna för pressavdelningens verksamhet se sid. 113—114.

• Sida 59
•  Original

stabens detalj för utåtriktad upplysning och de militära föreläsarna å den ena och folkbildningsorganisationerna å den andra sidan icke nöd— vändigtvis förmedlas av försvarsföreningarna. I och för sig måste det anses vara synnerligen värdefullt, att en direkt kontakt upprätthålles mellan försvarsstaben och folkrörelserna.

Det bör närmast åligga detaljen för utåtriktad upplysningsverksam- het att sammanställa den föreläsningskatalog, varom tidigare talats (sid. 41).

Bland övriga frågor, som ha avseende på de rent militära upplys- ningsorganens utformning, vilja vi i detta sammanhang endast nämna frågan om bibehållandet av en särskild filmdetalj i försvarsstaben. Den uppgift att framställa upplysningsfilm, som f. n. åligger filmdetaljen, kommer enligt förslag av de filmsakkunniga, vilket vi tillstyrkt (se sid. 63), att bortfalla, men återstående och nya uppgifter synas oss vara tillräckliga att motivera bibehållandet av en särskild filmdetaljchef. Bland nya uppgifter kan särskilt nämnas att samordna framställningen avsåväl upplysnings— som undervisningsfilm i vad den berör de olika försvarsgrenarna. Det synes vidare vara lämpligt, att filmdetaljen i överensstämmelse med ett av överbefälhavaren nyligen framlagt förslag för framtiden övertager de uppgifter, som f. n. handhas av föreningen Armé—, Marin— och Flygfilm.

Då det är synnerligen angeläget, att upplysningsverksamheten stän- digt bedrives på ett från såväl försvarets som samhällets synpunkt ända- målsenligt sätt, har det synts oss önskvärt, att denna verksamhet står under överinseende av en särskild nämnd, bestående av såväl civila som militära ledamöter. Förebilden härför är givetvis den redan existe— rande personalvårdsnämnden, vars verksamhet vitsordas ha lämnat goda erfarenheter. Den närmare utformningen av den nya nämnden kommer emellertid att diskuteras efter det att den inåtriktade upplysningsverksamheten behandlats, enär nämnden lämpligen bör ha befattning med såväl den utåtriktade som den inåtriktade upp— lysningsverksamheten. I detta sammanhang kan dock nämnas, att detta organ enligt vårt förslag skall sammanslås med personalvårdsnämnden till en »försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd», som vid behov skall kunna uppdelas på två sektioner, en för upplysning och en för per- sonalvård. Vidare kan nämnas, att denna nämnd från den utåtriktade upplysningens synpunkt föreslås innefatta bland annat representanter för försvarsföreningarna, folkbildningsorganisationernas föreläsnings- verksamhet, pressen, den enskilda filmverksamheten samt försvarssta-

• Sida 60
•  Original

ben. Slutligen föreslås, att nämnden uppgör förslag till fördelning av ' statsanslag till den enskilda försvarsupplysningen (jfr sid. 42).

Ifråga om övriga informationsorgan, informationsofficerare vid olika staber, ha vi inga mera omfattande förslag att framställa. Från press- håll har framförts ett önskemål om att rekryteringen göres med större omsorg och att dessa officerare givas speciell utbildning. En sådan ut- bildning har, såsom tidigare nämnts, redan igångsatts och bör för fram- tiden intensifieras. Större uppmärksamhet måste ägnas åt rekryteringen, så att endast för tjänsten särskilt lämpade personer utses till informa- tionsofficerare. Slutligen bör i marinstaben finnas jämväl en informa- tionsofficer ur kustartilleriet.

Press

Pressens medverkan i försvarsupplysningen under de gångna bered- skapsåren har varit av ovärderlig betydelse och har med säkerhet gynn- samt påverkat vårt folks allmänna inställning till försvaret. Dess be- tydelse blir säkert icke mindre efter kriget. Det är givetvis icke uteslutet, att försvarsupplysningen under efterkrigstiden kan få svårt att göra sig gällande i konkurrensen med annat högaktuellt material. Efter det sam— råd, som ägt rum med representanter för pressen, anse vi oss dock kunna med tillförsikt räkna på pressens fortsatta medverkan till åtgär- der, som avse att stärka vårt folks försvarsvilja, samt på dess bered- villighet att alltj ämt ställa utrymme till förfogande för försvarsupplys- ningen. En viktig förutsättning härför torde emellertid vara, att det nu- varande goda förhållandet mellan de militära organen och pressen bibe— hålles.

Detta goda förhållande beror inte minst på om de militära upplys- ningsorganen utformas på ett lämpligt sätt. Synpunkter härpå och på dessa organs arbetssätt ha redan tidigare givits. Men därutöver fordras, att den militära personalen har en verklig förståelse för betydelsen av ett gott förhållande till pressen. Det gäller därvid icke blott att accep— tera pressens uppgifter som förmedlare av nyheter utan även att för- stå och respektera en annan uppgift, som för pressmännen framstår som väsentlig, nämligen den fortlöpande kritiska granskningen av olika myndigheters verksamhet. Det ligger i den fria pressens natur, att den kritiska granskningen ibland kan bli ovederhäftig, men det torde vara farligare för samhället att stävja den offentliga kritiken än att låta sig utsättas för ovederhäftig kritik. Vad nu sagts gäller även försvaret. Den kritiska uppmärksamhet, som pressen dag för dag ägnar försvaret och dess åtgärder, måste därför, trots förekomsten av ovederhäftig kritik,

• Sida 61
•  Original

sägas vara en positiv tillgång för försvaret. Ökad förståelse från den militära personalens sida är dessutom ägnad att åstadkomma motsva- rande inställning även hos pressens företrädare.

Det är vidare att hoppas, att de större tidningarna alltjämt komma att behålla skickliga militära medarbetare, som garantera en sakkun— nig behandling av militära problem. Från militärt håll böra inga hinder få resas mot att kvalificerade officerare ställa sig till förfogande som medarbetare i olika tidningar.

Pressens betydelse för den utrikespolitiska upplysningen är så uppen- bar, att den icke närmare behöver kommenteras.

Radio

Radion har alltmer kommit i förgrunden som upplysningsorgan. Den har i stor utsträckning använts för försvarsupplysning och utrikespoli— tiska upplysningar under krigsåren och därvid gjort en betydelsefull insats. Det har allmänt vitsordats, att den i radio bedrivna försvarsupp- lysningen — liksom den utrikespolitiska upplysningen — varit skick- ligt upplagd och uppskattad av lyssnarkretsen. Samarbetet mellan för— svarsmaktens organ och Radiotjänst vid utarbetandet och framförandet av programmen synes också ha fungerat väl.

Även efter kriget har försvarsupplysningen liksom annan liknande upplysningsverksamhet sin givna plats i radioprogrammen. Det är vis— serligen icke osannolikt, att intresset för militära program efter kriget kommer att minskas, men vi ha erhållit försäkringar om att försvars- upplysningen kommer att i radioprogrammen bibehållas i den omfatt- ning, som befinnes erforderlig och möjlig. Formerna för samarbetet mellan de militära organen och Radiotjänst torde i stort sett vara lämp- liga. Emellertid saknas särskilda bestämmelser för de former, under vilka militär personal och materiel få tagas i anspråk för upptagning av radioreportagc eller annan utsändning i radio. För att undanröja den tveksamhet, som i detta avseende kan framkomma, särskilt från un- derordnade militära myndigheters sida, böra bestämmelser i komman- doväg utfärdas, utformade på motsvarande sätt, som de ovan nämnda för filminspelning m. m. gällande (se sid. 41—42).

Film

I yttrande av den 17 november 1944 till chefen för försvarsdeparte— mentet över betänkande avgivet av de sakkunniga för filmverksamheten inom försvarsväsendet uttalade vi:

• Sida 62
•  Original

»Utredningen har haft att bedöma det avgivna betänkandet huvud- , sakligen i vad gäller filmens användning i försvarsupplysningens tjänst. De sakkunnigas behandling av detta problem är emellertid föga ut- tömmande. Sålunda ha de sakkunniga överhuvudtaget icke ingått på ett bedömande av filmens betydelse som ett medel för försvarsupplysning. Detta är att beklaga med hänsyn till den vikt, som enligt utredningens mening bör tillmätas denna form av upplysningsverksamhet. I betän- kandet anföres, att återhållsamhet bör iakttagas i vad det gäller den framtida omfattningen av dylik filmverksamhet. De motivera denna sin uppfattning därmed att ett svalnande intresse hos allmänheten för försvarsfilmerna redan nu kan iakttagas och efter kriget torde komma att ytterligare framträda. Upplysningsutredningen, vars uppgift bland annat är att taga ställning till frågan om eventuella åtgärder för för- svarsintressets stärkande under efterkrigstiden, kan icke av betänkan- det utläsa, varpå de sakkunniga grundar sin mening om denna minsk- ning av intresset för försvarsfilmerna. I den mån detta skulle kunna återföras på en allmän minskning av försvarsintresset, synes emellertid böra övervägas, huruvida denna omständighet i och för sig verkligen motiverar någon minskning i produktionen av försvarsfilmer. Det vill nämligen synas, som om av de olika medel, vilka hittills kommit till an- vändning inom försvarsupplysningen, filmen torde haft bättre verkan än de flesta andra. Detta framgår bland annat därav att, enligt vad som kommit till utredningens kännedom, försvarsföredrag, vilka för- enats med visning av försvarsfilmer, genomgående samlat långt större åhörarekrets än övriga föredrag.

Utredningsmännen önska därjämte framhålla, att filmen kommit till betydande användning inom frivilliga försvarssammanslutningar, mili— tära kamratföreningar o. s. v. och att man från dessa organisationers sida kunnat konstatera betydande efterfrågan på film under hela krigs- tiden. För detta syfte torde den orienterande undervisningsfilm, vilken de sakkunniga behandla i förra delen av sitt betänkande, i viss ut- sträckning vara användbar. Den bör emellertid kompletteras genom särskild upplysningsfilm.

Med avseende på upplysningsfilmens art vill upplysningsutredningen till en början framhålla vikten av att särskilt ungdomens intresse för försvaret stimuleras. En mera indirekt försvarspropaganda kan här he— drivas genom filmer, som beröra med försvaret nära förknippad verk- samhet, såsom skytte och idrott —— t. ex. orientering, skidlöpning, fält- sport, simning, segling, segelflyg _ samt friluftsliv i allmänhet. Det är möjligt, att filmproduktionen oberoende av statliga åtgärder kommer att tillgodose behovet av dylika filmer. Vad gäller de särskilda försvars— filmerna bör även uppmärksammas vikten av att dessa visa, att sol—

• Sida 63
•  Original

datutbildning samtidigt är medborgarutbildning samt att de framhäva soldatutbildningens och befälsutbildningens betydelse i avseende på så- dana ämnen, vilka äro av praktisk nytta även för civilt arbete. Där- utöver böra även beröras välfärdsanordningar vid militära förläggning— ar samt tekniska övningar av olika slag _ t. ex. marscher och fältliv i fjällen, avancerad flygning. Uppmärksamhet bör vidare ägnas åt betydelsen av hemvärnet, skytterörelsen, hemskyddsorganisationen, lottarörelsen, landstormspojkarna och Sjövärnskårens övningar med mera. Av särskild betydelse torde vara, att krigserfarenheterna i vad de avse nytt materiel och nya metoder behandlas i upplysningsfilmerna. Även allmänheten torde böra få del av den tekniska utveckling, som under kriget ägt rumi främmande länder för att kunna bedöma de yrkanden om anslag för nyanskaffningar, som efter kriget kunna komma att framläggas från militärt håll.

Försvarets upplysningsutredning delar de sakkunnigas uppfattning, att produktionen av upplysningsfilm bör anförtros åt privata filmbolag, vilka böra erhålla statsbidrag för ändamålet. Beträffande storleken av det belopp, vilket bör anslås för detta ändamål, finner utredningen icke skäl till någon erinran mot det av chefen för försvarsstaben beräknade och av de sakkunniga tillstyrkta beloppet av 40000 kronor för budget— året 1945/46. Utredningsmännen hysa därjämte den uppfattningen, att någon sänkning av detta belopp framdeles icke synes böra ifråga- komma.»

Utöver detta vilja vi framhålla följande. En skickligt upplagd film— verksamhet kan bli ett betydelsefullt led i försvarsupplysningen efter kriget. Man kan inte vänta, att de privata filmproducenterna annat än i undantagsfall komma att på egen bekostnad spela in kortfilmer med försvarsinnehåll. Produktionen av försvarsfilmer blir därför väsentligen beroende av de statsbidrag, som kunna lämnas. Det torde emellertid icke vara omöjligt, att statsbeställda kortfilmer och journalfilmer genom producenternas försorg kunna beredas en god placering på biografpro- grammen och en fördelaktig distribution. Förutsättningen härför är dock, att endast ett begränsat antal filmer produceras samt att dessa äro förstklassiga. Förstklassiga kortfilmer kunna knappast framställas för lägre kostnad än 8000 kronor. I många fall torde kostnaderna bli betydligt högre. En anslagssumma på 40 000 kronor bör därför användas för högst fyra kortfilmer om året. Av dessa kan exempelvis en beröra vardera arméns, marinens och flygvapnets verksamhetsområden samt en försvaret i dess helhet. En mindre summa — ett eller ett par tusen kronor _— bör användas till journalfilm.

Av synnerlig vikt är, att de militära cheferna på alla sätt under— lätta upptagning och inspelning av dylika filmer.

• Sida 64
•  Original

Övrig militär upplysningsverksamhet

Den militära upplysningsverksamhet, som bedrives i andra former än genom press, radio och fihn, går till största del ut på att skapa en direkt kontakt mellan försvaret och dess förband samt civilbe— folkningen. Denna kontakt är av stor betydelse såväl för militärper— sonalens upplysning som för de civilas upplysning om försvarsmakten.

På detta område kunna initiativ från personalen inom försvars- och försvarsgrensstaber ha den största räckvidd och betydelse för framtiden. Viktig är också kontakten på garnisonsorten. Ett förbands uppträdande torde i icke ringa grad inverka på hur försvaret i sin helhet bedömes på orten. På de olika förbandscheferna faller det alltså att med tillhjälp av det egna förbandets befäl och trupp ge en så god bild av försvars- makten som möjligt. För lösandet av denna uppgift kräves icke blott ett korrekt och disciplinerat yttre uppträdande av truppen utan även en aktiv upplysningsverksamhet. Allmänheten skall genom förevisnings- övningar, utställningar, demonstrationer av nya vapen m. m. hållas ori- enterad om vad som händer inom försvaret. Förbandscheferna höra sörja för att möjligheter beredas till personliga kontakter, varigenom representanter för myndigheter, press och organisationer av olika slag få tillfälle att erhålla ett personligt intryck av den svenska försvarsmak— ten och dess befälspersonal. En lämplig form är härvid bland annat 5. k. kontaktkonferenser. Av vikt är vidare, att förbandet når kontakt även med andra bygder och orter inom rekryteringsområdet än garnisonsorten med omnejd.

Några bestämda regler för hur denna verksamhet skall utformas, kunna knappast ges. Vi hänvisa främst till de olika uppslag, som sam- lats i den tidigare redogörelsen (sid. 21 f.). Utöver vissa anvisningar, som böra utarbetas av försvars— och försvarsgrensstaber, ankommer det på varje förbandschef att sj älv ta initiativ och svara för verksamhetens närmare utformning.

För denna verksamhet böra särskilda medel anslås (se sid. 114).

Skolor

Det sätt, varpå försvarsfrågorna framställas i ungdomsskolornas läro- böcker och undervisning, är av synnerligen stor betydelse såsom grund för all fortsatt försvarsupplysning. Den hittillsvarande framställningen har icke i allo varit tillfredsställande, såsom framgår av den tidigare nämnda utredning om försvarsfrågan i ungdomsskolornas läroböcker, som företagits av läroverksadjunkt Vilhelm Scharp.

• Sida 65
•  Original

Det är härvid behandlingen av tre frågor, som särskilt måste be- aktas av läroboksförf atta re och för skolväsendet ansvariga myndigheter. Den första berör försvarsfrågan i stort: framställningen av krig och fred genom tiderna. Vi instämma med adjunkt Scharp däri, att de svenska läroböckerna i allmänhet icke ge en efter nutida förhållanden avpassad bild av krigets förutsättningar och former och att i samband härmed den svenska försvarsfrågans utrikespolitiska och socialpsykologiska bakgrund icke tillräckligt har klargjorts. Av stort värde skulle vara, om den objektiva, sociologiskt orienterade undersökning av försvars- frågans olika faktorer komme till stånd, som adjunkt Scharp isin ut- redning föreslår.

Den andra frågan gäller det svenska försvarets nuvarande organisa- tion, uppgifter och problem. Det synes oss av adjunkt Scharps utred- ning vara klarlagt, att dessa frågor ofta beredas ett alltför litet utrymme i läroböckernai samhällslära.

Vi vilja slutligen fästa uppmärksamheten på en tredje fråga, näm— ligen läroböckernas behandling av det senaste världskriget. För förstå- elsen av efterkrigstidens svenska försvarsproblem är det av särskild vikt, att framställningen betonar den förändrade karaktären hos kriget, d. v. s. dettas förvandling till det totala kriget med dess olika aspekter och konsekvenser icke minst för civilbefolkningen.

F örsvarsföreningar

Såsom tidigare påpekats, böra enligt vår mening inga statliga direktiv givas för den enskilda upplysningsverksamhetens fortsatta bedrivande. Av två skäl måste den dock här diskuteras. För att storleken av ett stats— anslag till den enskilda försvarsupplysningen skall kunna fastställas, måste den sannolika omfattningen av den enskilda verksamheten be— stämmas. Det torde vidare vara nödvändigt att ange vissa synpunkter på i vilken mån enskild verksamhet av olika slag är lämpad att under- stödjas av staten. Den verksamhet, som i detta sammanhang är av nå- gon större praktisk betydelse, är den av försvarsföreningar och folk- bildningsorganisationer bedrivna.

Bland försvarsföreningarna intar Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet ( G. F. F.) en särställning. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgör G. F. F. icke en förening med enskilda personer som medlemmar utan ett samarbets- och kontaktorgan mellan försvaret, de frivilliga försvarsorganisationerna och folkrörelserna. Hittills har dess verksamhet helt finansierats genom medel från anslutna organisationer, enskilda företag och personer. De medel av denna art, som kunna vän-

• Sida 66
•  Original

tas stå till förfogande ifortsättningen, förslå förmodligen icke för att täcka kostnaderna för den ganska omfattande verksamhet, som kom- mittén planerar, och det har uppgivits för oss, att verksamheten måste nedläggas den 1 juli 1946, om icke anslag från staten dessförinnan kunna erhållas. Med hänsyn till den koordinationsuppgift, som C. F. F. har, synes det vara av stor allmän betydelse, att G. F. F. får möjlighet att fullfölja sina planer. Ett statsbidrag till verksamheten är därför väl motiverat. I G. F. Fzs planer ingår bland annat tillsättandet av en hel- tidsanställd generalsekreterare. Med anledning härav beräknas löne— kontot komma att uppgå till 23 600 kronor. Utgifter för olika slag av upplysningsverksamhet beräknas till 30000 kronor. De sammanlagda utgifterna angivas till 60 400 kronor. Till täckande av dessa utgifter kunna högst 25000 kronor väntas inflyta från enskilda bidragsgivare. Det återstår alltså ett belopp av 35 400 kronor. Vi föreslå, att denna summa skall utgå av statsmedel, d. v. s. att detta behov beaktas vid bestämmande av storleken hos statsanslaget till försvarsupplysning.

Statsbidrag till övriga försvarsföreningar bör i huvudsak utgå i form av bidrag till viss specificerad upplysningsverksamhet, såsom föreläs- ningsverksamhet, utgivande av upplysningsskrifter och anordnande av studiecirklar, studiekonferenser och kontaktkonferenser. Detta torde för övrigt överensstämma med berörda försvarsföreningars önskningar. Det har nämligen betonats, att föreningarna starkt vilja hävda kravet på självständighet gentemot statsmakterna.

För sådana bidrag synes Riksförbundet för Sveriges Försvar (R. S. F.) i första hand komma ifråga. Förbundets verksamhet torde efter kriget kunna bli relativt betydande. Allmänna försvarsföreningen, vilken lik- som R. S. F. har till uppgift att verka för försvaret i dess helhet, har väl som förening knappast avsett att vara mer än en samlingspunkt för en begränsad krets. Föreningens tidskrift har emellertid fått en vid- sträckt spridning. Däremot saknar R. S. F. eget organ. I den mån stats- bidrag skall ges till de enskilda föreningarna är det särskilt ange— läget, att verksamheten bedrives under så rationella former som möj— ligt. Vi ha därför med intresse tagit del av de diskussioner om ett när- mare samgående mellan B. S. F. och Allmänna försvarsföreningen, som pågå, och uttrycka en förhoppning, att de måtte leda till positivt resul- tat. Vi kunna nämligen icke finna annat än att ett samgående skulle vara till fördel för försvarsupplysningen.

Föreningen Sveriges Flotta är en organisation med livlig och om— fattande verksamhet, vars uppslag i många fall böra vara ägnade att ge impulser åt andra försvarsföreningar. Föreningen har dock ganska en- sidigt inriktat sig på propaganda för ett starkare sjöförsvar och har dessutom även att främja den civila sjöfartens intressen. Dess med-

• Sida 67
•  Original

verkan i en statsunderstödd försvarsupplysning synes därför bli av be— gränsad omfattning. Detta hindrar dock icke, att statsanslag kan ges till föreningen för speciella ändamål. Detsamma gäller för de båda kvinnoföreningarna, Svenska Kvinnoföreningen för Fosterlandets för- svar och Kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar, för vilka försvars— upplysningen endast utgör en ringa del av verksamheten.

Försvarsfrämjandet

Bland försvarsföreningarna har en, Försvarsfrämjandet, kommit att tilldraga sig särskild uppmärksamhet under utredningsarbetet. »För- bundet för folkförsvarets främjande — Försvarsfrämjandet», bildades den 17 januari 1940 under namnet »1939 års försvarsförbund». Den nuvarande benämningen antogs Våren 1941. Förbundet »har till ändamål att verka för effektiva åtgärder till stärkande av Sveriges för— svar» och har således samma uppgift som R. S. F. och Allmänna för- svarsföreningen. Något samarbete med dessa eller andra försvarsför- eningar har emellertid icke förekommit. Förbundet har vid åtskilliga tillfällen varit utsatt för angrepp i pressen.

Genom skrivelse den 4 juni 1944 hemställde vi hos Försvarsfrämjan- det — liksom tidigare hos andra motsvarande organisationer _— att en representant för förbundet måtte infinna sig vid vårt sammanträde den 14 juni för att lämna upplysningar om verksamheten inom förbundet. Vid detta sammanträde infann sig förbundets verkställande direktör S. Mårtensson. Denne avböjde till en början att lämna någon samman- fattande redogörelse för förbundets verksamhet men gav i fortsättning— en, i huvudsak som svar på framställda direkta frågor, vissa upplys- ningar. Den 23 juni utfäste sig förbundets styrelse i en skrivelse att »ge- nom en fullständig och allsidig redogörelse klarlägga verksamheten vid såväl 1939 års försvarsförbund som Försvarsfrämj andet». I skrivelse till förbundet den 27 juni hemställde vi om svar på vissa specificerade frågor. Med anledning härav inkom den 20 augusti från förbundet en längre promemoria, vilken vi i enlighet med förbundets önskan över— lämna till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet vid avgivan- det av detta betänkande. Promemorian belyste vissa delar av förbun— dets verksamhet men lämnade i huvudsak de framställda frågorna obe- svarade. Efter ytterligare skriftväxling mellan oss och förbundet erhöllo vi den 22 september de begärda upplysningarna. I ovannämnda skri- velse av den 23 juni synes styrelsen ha begärt, att vi skulle avge ett omdöme om förbundets verksamhet. Styrelsen uttalade nämligen: »Ge— nom denna fullständiga redogörelse hoppas även Föreningens styrelse att med benäget bistånd av kommittén och ev. av den myndighet, som

• Sida 68
•  Original

skall fortsätta att handlägga frågan om försvarsupplysningen, kunna helt och hållet bryta udden av den i några fall skändliga förtalskam— panj, som vissa pressorgan bedrivit och bedriver mot föreningen, så 'att denna ostörd kan få fortsätta sin klart svenska, fosterländska verk- samhet. Styrelsen är för sin del övertygad om att kommittén, sedan den tagit del av redogörelsen, skall vara lika angelägen att nå detta resultat som föreningens styrelse.»

Det synes uppenbart, att arbetet för främjande av försvarsintresset i vissa hänseenden är en synnerligen ömtålig uppgift. Enighet råder inom vårt folk därom, att Sveriges försvar skall avse att värna vårt land mot angrepp och övergrepp, varifrån dessa än härröra. Däremot ha meningarna åtminstone i vissa skeden varit delade om arten av de faror, som kunna hota, och varifrån ett hot kan tänkas komma. Av detta skäl är det ytterst olyckligt, om en förening med försvarsfrämj ande syfte får en utrikespolitiskt ensidig prägel; den kan då i avseende på sådana medborgargrupper, vilka hysa en annan utrikespolitisk upp- fattning, verka i rakt motsatt riktning mot den avsedda och skada i stället för att tjäna försvarets sak.

Vi ha svårt att frigöra oss från den uppfattningen, att en sådan en— sidighet utmärker de personer, vilka stå i ledningen för F örsvarsfräm- jandet. 1 ett av de första numren av förbundets tidning Folkförsvaret (nr 2/1940) ingick en artikel av förbundets vice ordförande och redak- tören för dess tidskrift, Folkförsvaret, kommerserådet S. Matz, vari förordades, att de nordiska länderna, särskilt Danmark och Sverige, handelspolitiskt skulle inlemmas i det tyska rikets försörjningssystem.

Den 30 juni 1941, alltså kort efter det tyska angreppet på Ryssland, vilket såsom bekant proklamerades som ett korståg mot bolsjevismen, igångsatte förbundet en kampanj mot kommunismen. Kampanjen — vilken utåt framställdes såsom ett led i arbetet för försvarets stärkande —— inställdes sedermera. Det måste betecknas såsom anmärkningsvärt, att Försvarsfrämjandet inlät sig på en dylik politisk propaganda, sär- skilt med hänsyn till att den igångsattes samtidigt med att Tysklands nya politik gentemot Ryssland inleddes.

Den försvarsfrämjande verksamheten är emellertid ömtålig även ur andra synpunkter. Riksförsvaret är en statlig uppgift, till vilken med- borgarna bidraga genom sina skatter. I den mån man därutöver vänder sig till den enskilda offervilligheten ligger det särskilt stor vikt på att så bedriva arbetet, att insamlade medel i största möjliga utsträckning direkt komma försvaret eller försvarsupplysningen till godo. Även i detta hänseende kunna invändningar resas mot Försvarsfrämj andet.

Enligt förbundets uppgifter uppgick antalet betalande medlemmar är 1944 till omkring 40000. Medlemsavgiften utgör lägst 3 kronor per år.

• Sida 69
•  Original

Förbundets inkomster av medlemsavgifter för år 1943—uppgingo till om- kring 109 000 kronor. Med inräknande av vissa andra inkomstkällor utgjorde förbundets bruttoinkomster för år 1943 omkring 139000 kronor. Då förbundets vinst för år 1943 enligt balansräkningen beräknats till omkring 8000 kronor, skulle förbundets verksamhet under året ha dra- git en kostnad av drygt 130 000 kronor. Den verksamhet förbundet be- driver omfattar dels utgivande av tidskriften F olkförsvaret, vilken ut— kommer med sex nummer (åren 1940—1943 fyra nummer) per år och delvis finansieras med annonser, dels understöd genom överlämnande av priser vid tävlingar m. m. till andra organisationer. Dessutom har från särskilt förlag, Folkförsvarets förlags A-B, utgivits ett mindre an- tal (hittills under fyra är nio) broschyrer. Enligt vår mening är om- fattningen av denna verksamhet ringa i förhållande till de belopp, vilka uppbäras från allmänheten.

Detta synes till stor del bero på de former, under vilka ackvisi- tionen av medlemmar bedrives. Då de direkta kostnaderna för utgivan- de av tidskriften (c:a 27 000 kronor) samt för övrig försvarspropaganda (c:a 10000 kronor) uppgå till omkring 37000 kronor, utgöra återstå- ende utgifter omkring 93 000 kronor. I en av förbundet gjord uppställ— ning redovisas dessa utgifter under följande rubriker: lön till verk- ställande direktören; löner och arvoden till övrig personal; andra om- kostnader (ex. porto, telefoner, hyra, tryckSaker); löner och provision till medlemsackvisitörer (24 166 kronor); andra närmare specificerade ändamål: adressplåtar.

Medlemsvärvningen organiseras från förbundets kansli i Stockholm och synes vara detta kanslis huvudsakliga uppgift. Förbundet har an- ställt ett antal ombud med olika distrikt, som huvudsakligen ha till upp- gift att bedriva telefonackvisition. Antalet ombud har under åren 1940—43 växlat mellan mer än hundra och blott några få. Ombuden. som avlönas på olika sätt, uppges erhålla en genomsnittsprovision av 22 %. Vissa av ackvisitörernas kostnader, såsom telefonavgifter och för- modligen delvis även rese— och traktamentskostnader, torde betalas av förbundet.

Av förbundets egna upplysningar framgår alltså, att icke ens 1/3 av de belopp, som uppbäras från allmänheten, direkt användas för för- bundets försvarsfrämjande verksamhet. Av återstoden torde huvud- delen åtgå till anskaffande av nya medlemmar. Dessa förhållanden sy- nas oss vara anmärkningsvärda.

Slutligen kunna berättigade invändningar även i övrigt resas mot for- merna för förbundets arbete. Enligt förbundets år 1941 antagna stadgar, åå 4—5, skall verksamheten organiseras på distrikt. Vid distriktsmötena skola utses huvudmän, av vilka 1/3 avgår varje år. Huvudmännen skola

• Sida 70
•  Original

utgöra förbundets årsmöte samt utse styrelse och revisorer. Denna or- ganisation har emellertid aldrig trätt i kraft. Vid årsmötet den 27 maj 1942, då nio personer voro närvarande (av vilka sju valdes till leda- möter och en till suppleant i styrelsen) beslöts, att styrelsens ledamöter och suppleanter bland andra skulle fungera som huvudmän. Dessutom utsågos nio särskilda huvudmän, av vilka tre skulle avgå år 1943 och tre år 1944. Till de årsmöten, vilka ägde rum den 29 maj 1943 och den 20 maj 1944, hade endast huvudmännen erhållit kallelse, och något nytt val av huvudmän efter de sex, som detta år skulle ha avgått, har icke ägt rum annat än genom styrelsen, vilken i sin tur utses av huvudmän— nen. Huvudmännen, som alltså bestå av styrelsen eller — med några få undantag — äro av styrelsen utsedda, välja i sin tur revisorer att granska styrelsens förvaltning. Det synes vara uppenbart, dels att gäl- lande stadgar icke efterlevas, dels att inga åtgärder vidtagits för att bereda medlemmarna tillbörligt inflytande över förbundets angelägeni heter vare sig direkt eller indirekt.

Vad som ovan anförts synes giva fog för det sammanfattande om- dömet, att verksamheten inom F örsvarsfrämj andet —— till skillnad från vad som gäller övriga här nämnda försvarsföreningar —— icke är ägnad att stärka försvaret och försvarsupplysningen hos vårt folk som helhet utan snarare verkar i motsatt riktning, samt att de medel, vilka i form av medlemsavgifter eller eljest från allmänheten uppbäras av förbun- det, icke i tillräcklig utsträckning eller under tillfredsställande kontroll från medlemmarnas sida komma försvarsupplysningen eller annan för- svarsfrämj ande verksamhet tillgodo.

Folkbildningsorganisationer m. fl.

Det är synnerligen angeläget, att försvarsupplysningen får en stark förankring inom folkbildningsverksamheten och att så många folkbild- ningsorganisationer som möjligt delta i försvarsupplysning. Vi ha med tillfredsställelse tyckt oss märka, att folkbildningsorganisationerna äro villiga att även efter kriget bereda försvarsupplysningen plats inom den övriga folkbildningsverksamheten. Vi ha vidare under de samråd, som ägt rum med representanter för folkbildningsorganisationerna, fått det bestämda intrycket, att statsbidrag är önskvärt och behövligt för att försvarsupplysning skall kunna bedrivas i tillräcklig omfattning. Emel- lertid torde man i icke ringa utsträckning kunna räkna med att stats- anslagen kompletteras med bidrag från försvarsföreningarna. Såsom företrädare för folkbildningsorganisationerna påpekat, kan det då må- hända vara mest praktiskt, att statsbidragen ges åt försvarsföreningarna

• Sida 71
•  Original

och att folkbildningsorganisationerna sedan från försvarsföreningarna erhålla anslag, som innefatta såväl statens som försvarsföreningarnas bidrag.

Statsbidrag kan erfordras även till andra än försvarsföreningar och folkbildningsorganisationer. Detta blir dock beroende på de enskilda initiativ, som i framtiden kunna komma att tagas.

• Sida 72
•  Original

UPPLYSNING INOM FÖRSVARET

Den upplysning inom försvaret, varom i denna del av betänkandet är fråga, är upplysning i samhällsfrågor eller —— såsom den i fortsätt- ningen kommer att kallas —— »samhällsupplysning». I samhällsupplys— ningen ingå såväl frågor rörande Sveriges inre förhållanden som ut— rikespolitiska frågor.

Enligt direktiven synes utredningsuppdraget omfatta upplysning till försvarets fast anställda personal. De värnpliktiga, befäl och meniga, ha därför lämnats utanför och endast berörts i den mån detta varit nöd- vändigt med hänsyn till framställningen rörande den fast anställda personalen.

Vi ha skilt mellan samhällsupplysning i de militära skolorna och utan- för dessa skolor. Vår huvuduppgift får anses vara att behandla upp- lysningen utanför skolorna. Samhällsupplysningen inom de militära skolorna är nämligen delvis under utredning av annan kommitté, ar- méns officersutbildningskommitté (AOUK), som bl. a. har att utreda frågan om undervisningen i samhällslära inom skolor under utbildning— en till officer på aktiv stat eller som officer vid armén. Det lär vidare kunna förutsättas, att liknande utredningar om officersutbildningen inom de övriga försvarsgrenarna senare komma att igångsättas. Vi ha därför endast flyktigt berört samhällsläran vid officersskolorna.

Den hittillsvarande upplysningsverksamheten

Militära skolor

Undervisningen i stats— och samhällslära vid de olika försvarsgrenar- nas officersskolor företer stora skilj aktigheter. Vid arméns skolor med- delas undervisning med omkring 30 timmar vid krigsskolan och om- kring 20 timmar vid truppslagsskolorna. Vid krigshögskolan ingår sam- hällslära med 4 timmar i ämnet militärförvaltning, varjämte samhälls- frågor i stor utsträckning behandlas under de särskilda föreläsningar, som enligt planen skola uppta omkring 40 timmar.

• Sida 73
•  Original

Vid Sjökrigsskolan meddelades tidigare icke någon undervisning i samhällslära. Samhällsupplysning till marinens officerskår skedde då i stället genom särskilda kurser i militärpedagogikl, som icke stodo i samband med genomgång av officersskolorna. Nyligen har emellertid vid Sjökrigsskolan inlagts ett ämne, »allmän befälsutbildning», under vilket undervisning i samhällslära inrymmes. Sammanlagda timantalet för detta ämne uppgår till 21 timmar i lägre och 42 timmar i högre kursen. Ungefär hälften av tiden torde ägnas åt samhällslära.

Vid sj ökrigshögskolan förekommer i stabskursen ämnet stats— och för- valtningskunskap, som helt år ägnat åt civila förhållanden. Ämnet upp— tar sammanlagt omkring 30 timmar.

Undervisningen i samhällslära vid flygkadettskolan omfattar 20 tim- mar. Vid flygkrigshögskolan ingår samhällslära i ämnet förvaltnings— lära och omfattar därvid omkring 5 timmar. Dessutom hållas omkring 10 timmar föreläsningar i samhällsfrågor på vardera allmänna kursen och stabskursen.

Under reservofficersutbildningen förekommer ingen särskild under- visning i samhällslära.

Vid det för samtliga försvarsgrenar gemensamma försvarets läroverk meddelas på studentlinjen kunskaper i samhällslära, som i stort sett motsvara fordringarna i studentexamen vid de allmänna läroverken. Vid några avdelningar har en extra timme per vecka inlagts, som äg- nats åt en fördjupad framställning av särskilda frågor inom samhälls- läran. Denna undervisning är frivillig. Vid realskolelinj en och allmänna linjen motsvara kunskapsfordringarna i stort sett realexamens, medan undervisningen på den tekniska linjen är något mindre omfattande. Samhällsläran ingår i samtliga fall i ämnet historia med samhällslära.

Även vid arméns stamskolor och motsvarande skolor vid övriga för— svarsgrenar ingår samhällsläran i ämnet historia med samhällslära. Un- dervisningens omfattning uppvisar stora skiftningar. Undervisningen, som givetvis är elementär, har till mål att vid armén föra fram till klass 55 samt vid övriga försvarsgrenar till klass 45 i realskolan.

Olikheterna vid de olika försvarsgrenarnas stamskolor bero till en del på att undervisningen i allmänbildande ämnen överhuvudtaget har en olika omfattning vid armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet. Det sammanlagda timantalet vid dessa skolor är för normallinj en vid ar— mén 944, vid flottan 872, vid kustartilleriet 895, vid flygvapnet 600.

Historia med samhällslära läses vid arméns stamskolor sammanlagt 230 timmar, varav 144 timmar i volontärskolan, 50 i korpralskolan och

1En kurs av detta slag, som nyligen anordnades vid kustartilleriet, hade till syfte att ge en saklig och pedagogisk orientering i medborgarkuuskap för sådana offi- cerare, som avsågos skola tjänstgöra som lärare i detta ämne i värnpliktsskolorna.

• Sida 74
•  Original

36 i furirskolan. Samhällsläran upptar 36 timmar och är i sin helhet förlagd till volontärskolan.

Vid flottans skolor läses nu 72 timmar historia. Någon särskild un- dervisning i samhällslära synes icke ha föreskrivits. Från och med den 1 oktober 1945 skall emellertid läsas sammanlagt 117 timmar historia och samhällslära, varav 72 timmar vid Sjömansskolan och 45 timmar vid underbefälsskolan. Samhällslära, som skall omfatta cirka 25 timmar, skall huvudsakligen läsas vid underbefälsskolan.

Vid kustartilleriets skolor uppta kursplanerna för huvuddelen av ele- verna 190 timmar historia med samhällslära, varav 140 timmar i rekryt- skolan och 50 timmar i furirskolan. Samhällslära förekommer härvid endast i furirskolan. Timantalet är nu icke bestämt, men avses bli fast- ställt till omkring 30 timmar.

Vid flygvapnets skolor omfattar undervisningen i historia med sam— hällslära 70 timmar, varav 17 ägnas åt samhällsläran. För undervisning- en ha noggranna kursplaner utarbetats, upptagande vad som skall ge- nomgås varje särskild timme, varjämte centralt granskade prov äro föreskrivna.

Övrig upplysning

Den orientering i samhällsfrågor, som förekommit utanför skolorna, har till stor del haft karaktären av självstudier, vilkas omfattning givet— vis uppvisat mycket stora variationer. Främst ha härvid tidningar och tidskrifter kommit i fråga; i allmänhet har relativt god tillgång på så- dana funnits i mässarna. Sj älvstudierna ha också uppmuntrats på olika sätt. Från försvarsstaben har under de senare åren regelbundet distri— buerats ett antal tidskrifter till regementschefer och motsvarande, vilka ibland vidarebefordrat dessa till befäleti övrigt, främst officerskåren. F. 11. utsändas på detta sätt Svensk Tidskrift, Tiden, Fackföreningsrö- relsen, Folklig Kultur, Från departement och nämnder samti mindre omfattning Samtid och Framtid. I detta sammanhang bör även nämnas den upplysning av befälskårerna, som skett genom truppföredrag samt Aktuell Orientering, (se sid 88 f. och bilaga 2), vilkas användning för an— befallda orienteringar av truppen gjort det nödvändigt för befälet att sätta sig in i olika samhällsfrågor.

Även på andra sätt har samhällsorienteringen kombinerats med tj än- sten. Officersövningar ha utnyttjats för studier av industrianläggningar o. dyl. Vid manövrer ha ofta översikter givits över manöverområdets hi- storia, näringsförhållanden o. s. v. Vid ett regemente ha yngre officerare beordrats att i de olika bygderna inom regementets inskrivningsområde utföra bygdeskildringar, som utarbetats under tjänsteresor för utbild- ning av frivilligt befäl och hemvärn.

• Sida 75
•  Original

Större delen av befälskårens samhällsorientering och samhällskontakt torde dock ha försiggått på fritid. I åtskilliga fall ha civila föreläsare kallats att föreläsa om samhällsfrågor inför någon eller några av be- fälskårerna. Detta torde blott undantagsvis ha skett på tjänstetid. I några fall ha officerare beordrats att på fritid utarbeta föredrag i sam— hällsfrågor, som sedan föredragits och diskuterats. I enstaka fall har man planerat deltagande av officerare och underofficerare i den civila studiecirkelverksamheten på orten. Vid ett regemente har chefen upp- manat officerare och underofficerare att studera brevkursen »Den sven- ska livsformen». Vid samma regemente har i samverkan med länets folk- bildningsförbund ett antal föreläsningar i stats— och samhällskunskap anordnats för underofficerskåren.

På många garnisonsorter ha officerare och underofficerare deltagit i det kommunala livet. I några fall har detta skett efter särskild upp- maning från regementschefens sida. I allmänhet torde underofficers- kåren ha deltagit något livligare än officerskåren, förmodligen beroende på att underofficerskåren i högre grad är stationär på orten. Befäls- kårerna ha vidare trätt i kontakt med civila organisationer av olika slag. Särskilt livliga ha förbindelserna varit med idrotts- och skytteorganisa- tioner. Slutligen har på flertalet garnisonsorter förekommit kontakt i huvudsakligen sällskapliga former, vilken även den varit av stor bety- delse för samhällsorienteringen.

I detta sammanhang bör även nämnas, att officerare från försvarets centrala organ på många olika sätt sökt knyta kontakter med civila or— ganisationer och enskilda. En bestämd strävan att med alla medel motverka isoleringstendenser inom officerskåren har därvid ofta kom- mit till synes.

Under kriget har givetvis den utrikespolitiska orienteringen av befäls- kårerna varit föremål för särskild uppmärksamhet. Regements-, batal— jons- eller motsvarande chefer ha haft genomgång inför befälet av vissa frågor. Högre chefer och stabsofficerare ha fått mera förtrolig informa- tion genom speciella stabsorienteringar samt genom informationsstyrel- sens försorg (jfr sid. 24). Vid en del regementen ha officerare beord- rats följa krigshändelserna för att sedan med regelbundna mellanrum kunna lämna befälskårerna orientering om den militärpolitiska utveck— lingen. Dessa orienteringar torde ha skett såväl under tjänstetid som på fritid.

Särskilda utrikespolitiska föredrag av utomstående experter ha i några fall förekommit. Under senaste tid ha även vid ett par tillfällen tjänstemän från Utrikesdepartementet anlitats som föreläsare.

Beredskapsförhållandena ha i hög grad försvårat upplysningsverk- samheten genom de mycket skiftande tjänstgöringsförhållandena och

• Sida 76
•  Original

den starka arbetsbelastningen. Vidare har upplysningsverksamheten i hög grad hämmats av brist på medel. I vissa fall har befälsutbildnings— anslaget använts, i andra fall särskilda, i samband med beredskapen ut— gående anslag. De största svårigheterna ha förelegat ifråga om kontakt— verksamheten, för vilken endast i undantagsfall särskilda medel kunnat tagas i anspråk (anslag från lägerkassor o. dyl.).

Den fortsatta upplysningsverksamheten

Militära skolor

Den grundläggande samhällsupplysningen till befälskårerna bör med— delas i de militära skolorna, och upplysningsverksamheten utanför des- sa bör på ett naturligt sätt komplettera skolundervisningen.

Vi behandla först upplysningen vid skolorna och börja med officers- skolorna. I vad gäller armén ha vi samrått med AOUK, vilken ännu icke avslutat sitt arbete, och ha med sistnämnda kommitté enats om vissa principer. Våra förslag i det följande utgå från att dessa principer komma att genomföras i fråga om undervisningen i stats- och samhälls- lära inom arméns officersskolor. Såsom en bakgrund till våra förslag följ er en sammanfattning av vissa förslag, varom beslut preliminärt fat- tats inom AOUK. Dessa beslut kunna dock komma att ändras, efter det att vårt uppdrag slutförts.

Den grundläggande undervisningen i samhällslära förlägges enligt AOUK:s förslag till krigsskolan. Undervisningens mål är att ge en allsidig kunskap om det svenska samhället och dess funktioner, och undervisningen skall omfatta ämnets samtliga delar, nämligen stats- kunskap, förvaltningskunskap och sociala och ekonomiska frågor. Det nuvarande timantalet, torde komma att höjas avsevärt. Samhällsläran föreslås ingå bland huvudämnena och erhålla en relativt hög betygs- koefficient.

Efter två å tre års trupptj änstgöring sker enligt kommitténs förslag obligatorisk genomgång av de truppslagsofficersskolor, som inrättats en- ligt 1942 års försvarsbeslut. Undervisningen i samhällslära avser här när- mast att skänka officeren en fördjupad kunskap om sociala och ekono— miska förhållanden, folkrörelser och föreningsliv samt samhällsåskåd- ningar. Några större ändringar i det nuvarande timantalet torde icke komma att föreslås. Även här är betygskoefficienten relativt hög.

Vad beträffar utbildningen efter avslutad truppslagsofficersskola föreslås, att före högskoleutbildningen trupptj änstgöring skall fullgöras under minst 2 högst 4 år. Betygen vid truppslagsofficersskolan, som ej få kompletteras, bli avgörande för tillträdet till högskolan. Prövning

• Sida 77
•  Original

skall dock ske i vissa icke militära ämnen, bland vilka samhällslära dock icke ingår. Proven kunna förberedas genom korrespondensunder— visning på statens bekostnad.

Undervisningen i samhällslära på högskolestadiet föreslås anordnad efter ungefär samma linje som hittills. Den skulle således förekomma dels inom ramen för ämnet förvaltningskunskap, dels i form av sär— skilda föreläsningar om aktuell inrikes— och utrikespolitik. Timantalet torde dock komma att höjas i icke obetydlig grad. Det kan slutligen nämnas, att förslag föreligger om att undervisning, som berör samhälls— frågor, skall vara gemensam för samtliga försvarsgrenars högskolor, vilka avses bli inrymda i en gemensam byggnad.

Sedan lång tid tillbaka ha samhällsfrågorna i större utsträckning be— aktats vid arméns officersutbildning än vid motsvarande utbildning inom övriga försvarsgrenar. Nyligen har dock en betydande ökning av undervisningen skett vid marinen. I flygvapnets officersutbildning intar samhällsläran däremot fortfarande en undanskymd plats. Viktiga skäl synas tala för att ämnet får samma utrymme inom samtliga försvars— grenar. En utjämning av kunskapsfordringarna är icke blott motiverad av allmänna hänsyn utan även av att den samläsning vid undervisning— en i samhällsfrågor mellan f örsvarsgrenarnas högskolor, som, enligt vad ovan nämnts, ifrågasatts, torde förutsätta, att samtliga officerskategorier ha erhållit likartade förkunskaper. Enligt vår mening bör därför under- visningen vid marinens och flygvapnets officersskolor erhålla samma karaktär och omfattning som vid arméns.

Då det kan förväntas, att motsvarande utredningar om officersutbild- ningen vid marinen och flygvapnet komma att igångsättas, sedan AOUK slutfört sitt arbete, anse vi oss sakna anledning att närmare ingå på hithörande frågor. Det är emellertid önskvärt, att större överensstäm— melse uppnås mellan försvarsgrenarna ifråga om undervisningen i sam- hällslära, utan att nyssnämnda utredningar avvaktas. Åtminstone vissa jämkningar i kursplanerna böra redan nu kunna genomföras.

Några speciella åtgärder för att bättre tillgodose samhällsupplysning— en under reservofficersutbildningen ha icke ifrågasatts, då reservper— sonalen i fredstid sällan torde vara inkallad till militärtjänstgöring an— nat än under kortare perioder och eljest intar samma plats i samhället som övriga civila medborgare.

Vi övergå härefter till övriga militära skolor, underbefäls- och under- officersskolor.

Vid arméns stamskolor och motsvarande skolor vid marinen och flyg- vapnet äro eleverna mycket unga, sällan över 20 år. Erfarenheten visar, att intresset för samhällsfrågor är mindre, ju yngre eleverna äro. Härav följer dels att undervisningen i samhällslära icke kan få någon större

• Sida 78
•  Original

omfattning, dels att den helst bör förläggas till ett så sent stadium av skolutbildningen som möjligt.

Nu nämnda skolor ha nyligen omorganiserats. Några slutgiltiga linjer för verksamheten ha ännu icke utformats. Vid överläggningar mellan rektor vid försvarets läroverk och studierektorerna vid de olika för- svarsgrenarna om undervisningen före inträdet i försvarets läroverk ha vissa förslag framkommit, vilka i detta sammanhang äro av intresse. Sålunda har rektor vid försvarets läroverk till läroverkets styrelse in- givit en skrivelse, vari han begär, att styrelsen skall utverka hos för- svarsgrenscheferna eller eventuellt hos Kungl. Maj :t, att undervisningen vid stamskolor och motsvarande ordnas på visst i skrivelsen angivet sätt. Undervisningen i allmänbildande ämnen borde omfatta minst 750 tim- mar. Av dessa skulle omkring 125 timmar ägnas åt historia med sam- hällslära, varvid samhällslära skulle uppta 25 timmar. Med hänsyn till samhällslärans ställning synes detta förslag utgöra ett absolut minimum, vilket icke vid någon försvarsgren får underskridas. Vi påpeka samti- digt, att undervisningen i samhällslära bör förläggas till ett så sent sta- dium som möjligt, helst enbart till furirskolan. En dylik anordning före- kommer redan i vissa skolor. I övriga fall synes den, enligt vad vi in- hämtat, utan större svårigheter kunna genomföras.

Slutligen vilja vi framhålla vikten av att undervisningen i samhälls- lära handhas av kompetenta och av ämnet intresserade lärare. Som 'be- kant ha i den offentliga diskussionen vissa invändningar gjorts mot ut- bildnings- och kompetenskraven för lärare i samhällslära inom det ci- vila skolväsendet. Vi sakna anledning att närmare ingå på denna fråga men vilja dock fastslå, att dessa invändningar, i den mån de förtjäna avseende, givetvis äro tillämpliga även ifråga om lärarpersonalen vid stamskolorna, som icke intaga någon särställning i rekryteringshänse- ende. En undersökning, som för vår räkning utförts av arméns och flyg— vapnets studierektorer, har i övrigt icke ådagalagt några anmärknings— värda förhållanden. Betydelsen av fortbildningskurser för lärare måste likväl särskilt framhållas.

Eleverna vid försvarsläroverkets studentlinje avses fortsätta på offi- cersbanan och komma därför att under den fortsatta utbildningen få del av den undervisning i samhällslära, som förekommer vid olika offi- cersskolor. Undervisningen vid denna linje påkallar därför intet sär— skilt yttrande, allrahelst som den i vissa fall genom en frivillig överkurs utökas utöver studentexamens fordringar.

Eleverna vid läroverkets övriga linjer, realskolelinj en, tekniska lin- jen och allmänna linjen, äro, i den mån de kvarstanna i militärtjänst, avsedda att rekrytera underofficerskåren. Dessa få icke någon ytterli- gare skolundervisning i samhällslära utöver den, som meddelas vid för-

• Sida 79
•  Original

svarets läroverk. Undervisningen vid dessa linjer fordrar därför sär- skild uppmärksamhet.

De nuvarande kunskapsfordringarna, som i stort sett motsvara ford— ringarna i realexamen, förefalla oss vara väl låga. Krav på ökade kun- skaper kunna resas av två skäl. För de blivande underofficerarna är en god samhällsorientering av särskilt stor vikt. Vidare äro eleverna vid försvarets läroverk betydligt äldre ——- de äro vanligen i åldern 20—30 år — än eleverna vid en vanlig realskola. Den större mognaden bör kunna medföra större mottaglighet för undervisningen, icke minst där— för, att många fakta kunna förutsättas vara kända.

Av sistnämnda skäl torde en något större kurs kunna medhinnas utan höjning av timantalet. Detta sker förmodligen redan i viss utsträck- ning. Förutsättningen härför är emellertid, att eventuellt överbliven tid icke användes för historia, vilket lätt blir fallet, då de båda ämnena äro sammankopplade.

Efter samråd med rektor för försvarets läroverk ha vi funnit, att en frivillig extra undervisning i samhällslära lämpligen skulle kunna an- ordnas på realskolelinjen och allmänna linjen med en timme i var— dera av linjernas två klasser. Däremot synes det vara svårt att på samma sätt utvidga kurserna på den av andra ämnen hårt belastade tekniska linjen. Denna extraundervisning skulle anordnas efter samma principer som på studentlinj en, d. v. s. vissa samhällsfrågor skulle göras till föremål för ett grundligare studium. Undervisningen borde kombi- neras med besök i riksdagen, ämbetsverk, hos organisationer m. m. En sådan utökad undervisning, kombinerad med studiebesök, synes oss vara värdefull, och vi föreslå därför, att rektor vid försvarets läroverk bemyndigas att fr. o. m. läsåret 1946—1947 anordna frivillig extraun— dervisningi samhällslära i överensstämmelse med vad här ovan sagts. Kostnaderna behandlas på annan plats (sid. 114—115).

Övrig upplysning

Det program för en utökad samhällsundervisning i de militära sko— lorna, som skisserats, kommer först så småningom att kunna avsätta nämnvärda resultat. På kort sikt blir därför samhällsupplysningen utan- för skolorna av kanske avgörande betydelse för den önskade förbätt- ringen av befälskårernas samhällsorientering. Tills vidare får denna upplysning därför en dubbel inriktning: dels att fylla bristerna i skol- undervisningen, dels att därutöver ge sådana kunskaper, som även med en utökad skolundervisning alltid måste meddelas utanför skolorna.

Den första av dessa två uppgifter fordrar, att upplysningen ger kun-

• Sida 80
•  Original

skaper av grundläggande karaktär. Statsskick, samhällsinstitutioner, politiska partier, folkrörelser o. s. v. måste behandlas. Hur utförligt detta skall ske, beror på vilka förkunskaper, som i det särskilda fallet föret'innas.

I den andra uppgiften ingår, att dagens aktuella stoff behandlas, att de på teoretisk väg förvärvade kunskaperna åskådliggöras och tilläm- pas i praktiken samt att orientering sker om lokala samhällsförhål- landen.

Aktuella inrikespolitiska problem, som böra behandlas, äro exempel— vis arbetsmarknadsfrågor, riksdagsfrågor, politiska motsättningar och andra utvecklingstendenser i det svenska samhällslivet.

Den utrikespolitiska upplysningen ingår icke blott som ett viktigt led i samhällsorienteringen överhuvudtaget utan är även, "såsom vi tidigare framhållit, av speciell vikt för befälskårerna som en nödvändig förut— _ sättning för all försvarsupplysning från dessas sida. Den måste därför vara av sådan art och omfattning, att den kan utgöra grundvalen för ett självständigt och allsidigt bedömande av Sveriges utrikespolitiska läge sådant detta efterhand skiftar. Fördenskull måste den utrikes- politiska orienteringen ägna uppmärksamhet även åt aktuella inrikes- politiska förhållanden, såsom politiska partier och ideologier hos de utländska makter, som från svensk synpunkt äro av särskilt intresse. Genom en på detta sätt utsträckt politisk orientering möjliggöres en mera nyanserad utrikespolitisk bedömning, än om traditionellt histo— riska och strategiska synpunkter läggas på problemen utan tillräckligt hänsynstagande till andra viktiga faktorer. En ensidig och förenklad bedömning av utrikespolitiska problem har utan tvivel i viss utsträck— ning präglat uppfattningen inom befälskårerna, vilket lett till en viss motsättning mellan dessa kårer och andra folkgrupper.

Om en internationell organisation kommer till stånd efter kriget, är det av stor betydelse för militärpersonalen att erhålla kännedom om dennas uppgifter, arbetssätt och utveckling, eftersom Sveriges läge sä- kerligen kommer att i hög grad påverkas av vårt lands förhållande till denna organisation och av de avgöranden, som där komma att träffas.

Den lokala samhällsorienteringen är betydelsefull för befälet, dels för kontakten med det civila livet, dels i umgänget med truppen. Den sist nämnda synpunkten har främst sin tillämpning vid förband med en regionalt begränsad rekrytering såsom arméns infanteritruppför- band, medan betydelse är ringa exempelvis vid flottan och flygvapnet.

Den lokala orienteringen bör förslagsvis omfatta näringsliv, arbets- förhållanden, organisationsväsende, folkrörelser och bildningsverksam— het inom den omgivande provinsen. Även hembygdsfrågor, såsom olika bygders historia, kultur och minnesmärken böra uppmärksammas. Det

• Sida 81
•  Original

är slutligen önskvärt, att befälskårerna icke stå helt främmande för de frågor, som äro aktuella i det kommunala arbetet på förläggnings- orten.

Formerna för upplysningen kunna vara mycket skiftande icke minst med hänsyn till de mycket olika utgångsförutsättningarna. Då förkun— skaperna äro så olika, utgöra givetvis individuellt anpassade självstu- dier den smidigaste formen.

Till en början är att märka, att sådana självstudier i åtskilliga fall bedrivas i tillfredsställande grad utan särskilda uppmaningar eller an- stalter. De hämmas dock avsevärt, dels av att den militära tjänsten många gånger är så krävande, dels av att samhällsorienteringen av många icke fattas såsom någonting för det militära yrket särskilt be- tydelsefullt. Någon omedelbar sporre till självstudier finnes knappast. Sådana studier kunna icke med den anordning av den högre militära utbildningen, som AOUK kommer att föreslå, omsättas i betyg eller andra meriter av betydelse för inträde vid militär högskola. Däremot komma sj älvstudierna på det samhälleliga området att få mycket påtag- lig betydelse för själva tjänsten, om kompanichefer och motsvarande även i fortsättningen skola lämna sin trupp regelbunden orientering i samhällsfrågor av såväl utrikes- som inrikespolitisk art. I än högre grad gäller vad nu sagts, om kompanicheferna enligt en vid 1945 års riks- dag väckt motion skola medverka vid undervisning i medborgarkunskap av de värnpliktiga.

Det synes emellertid redan nu vara skäl att påpeka, vad som i fort- sättningen gäller för all inåtriktad upplysningsverksamhet, nämligen att ansvaret för att samhällsupplysningen utanför skolorna kommer att lämna resultat, till stor del faller på de chefer, som bära ansvaret för den fortsatta befälsutbildningen i övrigt, alltså huvudsakligen rege- mentschefer och motsvarande. Av en rundfråga, som försvarsstaben på vår begäran vidtagit, har framgått, att många chefer trots beredskaps- tidens svårigheter redan tagit värdefulla initiativ. Det är emellertid önskvärt, att förståelsen för denna verksamhets betydelse blir än mera allmän än vad som för närvarande är fallet, och att vederbörande che- fer på olika sätt planlägga, underlätta och uppmuntra såväl självstudier som direkt upplysningsverksamhet i form av föredrag, diskussioner o. dyl. Samtidigt måste dock tillses, att cheferna icke i otillbörlig grad trycka sin prägel på de underordnades insatser. Frivilligheten bör, så långt sig göra låter, i princip bevaras.

Den viktigaste formen för självstudier rörande den löpande samhälls— utvecklingen är tidnings- och tidskriftsläsning. Befälskårerna ha härvid goda möjligheter att erhålla en allsidig belysning av de aktuella frå- gorna genom att tidningar och tidskrifter av olika typer och av olika

• Sida 82
•  Original

politisk färg för ringa personlig kostnad kunna anskaffas till mäs- sarna. Det är av stor vikt, att befälspersonalen tar för vana att studera även sådana tidningar och tidskrifter, med vilkas politiska inriktning vederbörande icke sympatiserar. Även i fortsättningen bör försvarssta- ben, såsom hittills skett, få tillfälle att prenumerera på ett antal från samhällsupplysningens synpunkt viktiga tidskrifter och sända ut dem till regementschefer och motsvarande. Prenumeration bör ske i lika stor omfattning å samtliga de tidskrifter, som ovan nämnts (sid. 74). Här- för komma vi senare att föreslå särskilt anslag (sid. 115). Dessa tid- skrifter böra av regementscheferna göras tillgängliga för läsning även av befälspersonalen i övrigt. Tidskriften »Aktuell Orientering» blir ne- dan föremål för särskild behandling (sid. 88 f.).

En form för självstudier, som i detta sammanhang är av stort intres- se, är korrespondensundervisning. Korrespondensundervisningen har inom den civila studieverksamheten vunnit en ständigt ökad utbredning och har även använts inom krigsmakten för bl. a. den frivilliga fritids— undervisningen. I samband härmed har Arméns brevskola inrättats. Det kan nämnas, att förslag framförts inom AOUK om att korrespondens- undervisning skulle ingå som ett normalt led i förberedelserna till högskoleutbildningen. Vidare har det visat sig, att resultaten av de kurseri samhällsfrågor, som använts i det civila studiearbetet, varit mycket goda. Det syntes oss därför lämpligt att undersöka, i vilken mån korrespondensundervisning skulle kunna användas vid samhällsupp- lysning för befälskårerna. Fördenskull uppdrogo vi åt Arméns brev- skola att yttra sig om lämpligheten härav, att uppgöra förslag till ett antal kurser om inrikespolitiska och utrikespolitiska frågor samt att uppgöra kostnadsberäkningar för dessa.

Arméns brevskola konstaterade i sin utredning, att de civila kurser i samhällsfrågor, som f. n. finnas, icke kunde användas, då dei allmän- het vore avsedda för personer med endast folkskola som underbygg- nad. De skulle icke ge något annat än en ren repetition av de kunska- per, som redan nu inhämtas vid försvarets olika skolor. Det bleve där— för nödvändigt att utarbeta nytt, för ändamålet mera lämpat kursma- terial. Arméns brevskola förklarade sig härvid villig att utarbeta detta material samt att i övrigt leda kursverksamheten.

De kurser, som borde ifrågakomma, skulle vara av två slag, beroende på om de skulle ge en mera grundläggande orientering eller behandla aktuella frågor. Varje kurs skulle förslagsvis omfatta tre studiebrev om 32 sidor vardera. Man beräknade, att varje studiebrev skulle kunna genomgås av eleverna på ungefär fjorton dagar, varför en kurs nor- malt skulle ta en tid av en och en halv eller två månaderi anspråk. Varje deltagare borde helst genomgå en grundläggande och en aktuell kurs.

• Sida 83
•  Original

Såsom excmpel på lämpliga kurser av det första slaget angåvos: »Riksdagen och de politiska partierna», »Kommunal sj älvstyrelse», »De frivilliga organisationerna och samhället», »Avtals- och arbetsmark- nadsfrågor», »Sverige och världen», »Några stora råvaruproblem». Exempel på kurser av det andra slaget voro: »Aktuella socialpolitiska problem», »Befolkningsfrågan», »Svenskt näringsliv», »Aktuellt i Europa», »lnternationell efterkrigsplanering».

Vid kostnadsberäkningarna framlades två alternativ, det ena, att kur- serna enbart skulle användas inom försvarsmakten, det andra, att kur— serna därjämte skulle användas för civilt bruk. I sistnämnda fall skulle kurserna ges uti samarbete med ett civilt korrespondensinstitut, såsom Kooperativa förbundets Brevskola, vilken förklarat sig villig till ett så- dant samarbete. Vi finna, att det sistnämnda alternativet avgjort är att föredraga med hänsyn till att kostnaderna avsevärt nedbringas, samti— digt som ett större antal kurser kan iordningställas.

Den nu refererade utredningen ger enligt vår mening otvivelaktigt vid handen, att en korrespondensundervisning efter dessa linjer bör komma till användning såsom ett led i samhällsorienteringen, och vi föreslå därför, att Arméns brevskola erhåller i uppdrag att leda denna verk- samhet. Vi ha trott oss finna, att intresse för dylika kurser finns såväl inom armén som inom marinen och flygvapnet. Då denna verksamhet på intet sätt bör vara begränsad till armén, förefaller det oss ända- målsenligt, att Arméns brevskola ombildas till Försvarets brevskola i enlighet med det förslag i frågan, som nyligen framlagts av överbefäl- havaren. Även utan en dylik ombildning, varmed vi givetvis icke ha att taga närmare befattning, torde dock skolan åtminstone tills vidare kunna betjäna samtliga försvarsgrenar i vad gäller befälskårernas sam- hällsorientering. Kurserna böra kunna genomgås utan kostnader för deltagarna. Vi återkomma senare med förslag till anslag (sid. 115).

För att denna form av samhällsorientering skall vinna sitt syfte ford- ras, att den ägnas särskild uppmärksamhet vid truppförbanden. Några av befälspersonalen vid varje förband böra således av chefen utses att deltaga i kurserna. Vidare böra samhällsfrågor behandlas och diskute- ras vid regelbundet återkommande sammankomster med förbandens befälskårer. Härvid kunna några personer utses att utarbeta diskus- sionsinledningar, som föredragas och diskuteras. Dessa inledningar kunna med fördel anknyta till studiekurserna, men givetvis böra även diskussioner av andra frågor på samma sätt kunna anordnas. Det synes vara självklart, att dessa diskussioner böra äga rum i relativt otvungna former. Deltagarna böra uppmuntras att fritt framlägga sina åsikter samt att obundna av tjänsteställning och ålder kritisera varandras ytt-

• Sida 84
•  Original

randen. Ansvaret för att en gynnsam »diskussionsatmosfär» skapas, tor- de i första hand ligga på truppförbandscheferna, vilkas auktoritet bör vara tillräcklig för att de skola kunna få fram de resultat de önska i detta hänseende.

Vid sidan av korrespondensundervisning kan även deltagande i det civila studiecirkelarbetet förordas. Härvid inhämtas icke blott kunska- per, utan det gives också goda tillfällen till diskussion och kontakt med civila tänkesätt och ideella strävanden. För militärpersonalen lägga dock tj ånstgöringsförhållandena oi ta hinder i vägen för det regelbund- na studiecirkelarbetet, varför denna form förmodligen mera sällan kan komma till användning.

En viktig form för samhällsorientering är även föreläsningsverksam- heten. Beträffande inrikespolitiska frågor lämpar den sig särskilt väl för orientering om aktuella problem samt om lokala förhållanden. Ori— entering om riksdagsfrågor, politiska program o. dyl. kan lämpligen anordnas så, att företrädare för skilda politiska meningsriktningar in- bjudas att lämna redogörelser för sitt partis ståndpunkt till dessa frå- gor. För föredrag om lokala förhållanden böra självfallet i orten verk— samma civila krafter anlitas. För denna verksamhet ha särskilda medel beräknats (sid. 115).

Föreläsningar eller orienteringar om utrikespolitiska frågor kunna hållas antingen av högre militära chefer eller av utifrån tillkallade före- läsare. Det förra förutsätter emellertid, att utrikesdepartementet till- ställer högre militära chefer landet runt utrikespolitiskt material för att dessa sedan i lämplig form skola kunna ge underlydande befälspersonal en fyllig och fortlöpande orientering främst om problem berörande Sveriges utrikespolitiska läge. För föreläsningar om utrikespolitik ha utrikesdepartementets tjänstemän redan i viss mån anlitats. Enligt vad vi inhämtat torde inga hinder möta mot liknande arrangemang för framtiden. I någon större skala kan dock orientering på detta sätt icke ske. Det synes oss därför önskvärt, att föreläsningar anordnas även un- der medverkan av Utrikespolitiska institutet, som förklarat sig villigt härtill.

Efter våra anvisningar har institutet uppgjort ett förslag till verksam- hetens organisation, enligt vilket institutet skulle anskaffa föreläsare, bestämma ämnen för föreläsningar, tillhandahålla föreläsarna det er- forderliga materialet, fastställa föreläsarnas resplaner samt ombesörja utbetalning av ersättning åt föreläsarna. Fyra föreläsare skulle anskaf- fas, varav en skulle vara bosatt i Lund, en i Göteborg och två i Stock- holm eller Uppsala. Var och en av dessa föreläsare skulle få ett antal truppförband på sin lott, varvid man i huvudsak kunde följa indel— ningen i militärområden. Varje föreläsningsturné skulle omfatta ett

• Sida 85
•  Original

större antal förband, och sammanlagt skulle varje förband besökas två gånger årligen. Som ämnen borde väljas de för tillfället från den sven- ska utrikespolitikens synpunkt mest aktuella frågorna. Det torde icke möta större svårigheter för den militära ledningen att med utgångs— punkt från detta förslag organisera verksamheten. Vi återkomma senare till kostnadsberäkningar (sid. 115).

Förutom föreläsningar på orten böra även centralt anordnade kurser med föreläsningar och diskussioner om inrikes- och utrikespolitiska frågor konnna ifråga, såsom exempelvis har skett vid marinen. Även centralt organiserade kontaktkonferenser kunna i detta sammanhang anbefallas. Särskilda medel för nu nämnd verksamhet komma senare att föreslås (sid. 114).

Ett uppslag rörande den lokala samhällsorienteringen, som synes vara efterföljansvärt, är, att befälspersonalen beordras att i samband med annan tjänst utarbeta skildringar om förhållanden i olika bygder inom förbandets rekryteringsområden.

Till stor del inhämtas samhällsupplysningen bäst genom praktisk kontakt med samhället. »Kontaktverksamheten» är, såsom tidigare på- pekats, särskilt värdefull, enär den även innebär försvarsupplysning åt det civila livets företrädare. En sådan kontakt uppkommer genom före— ningsliv av olika slag, liksom genom samvaro i andra former med re— presentante1 för pressen, ortens kommunala liv, politiska partier eller folkrörelser. Denna verksamhet bör på alla sätt främjas. Detsamma gäl— ler särskilt anordnade kontaktkonferenser med deltagande även från andra delar av förbandets rekryteringsområde än garnisonsorten, för vilken verksamhet särskilda anslag synas böra utgå (se sid. 114).

Av vikt är vidare, att förbandscheferna underlätta personalens delta- gande i skötseln av allmänna angelägenheter. I första hand kommer härvid det kommunala livet ifråga, där goda inblickar ges i den kom— munala självstyrelsens organisation och funktioner och i de lokala för- liållandenas olika problem och där värdefulla kontakter nås med sam- hällets olika partier och befolkningsgrupper. Den ofta framförda upp- fattningen, att 1 varje fall officerskåren icke bör befatta sig med politik, bör tillämpas med urskiljning. Det kommunala livet lämnar i många fall utrymme även åt mindre partipolitiskt betonade insatser, icke minst inom kommunala nämnder och styrelser.

Enligt vad som meddelats oss, har AOUK övervägt frågan, huruvida någon tids studier vid folkhögskola eller universitet borde ingå i offi— cersutbildningen. Syftemålet härmed skulle vara, att officerarna sam- tidigt med studier av samhällsvetenskaper, psykologi och pedagogik samt språk skulle få en inblick i civil miljö och knyta kontakter med det civila samhället. AOUK har dock måst avvisa tanken med hänsyn

• Sida 86
•  Original

till den begränsade utbildningstiden och kostnaderna för dylika studier, vilka skulle bli mycket höga på grund av det stora antal officerare, som årligen skulle behöva utbildas. Liknande förslag ha tidigare diskuterats av 1939 års utredning angående rekryteringen av försvarsväsendets offi- cerskårer m. m.

Även om vistelse vid folkhögskola icke kan ingå som ett normalt led i officersutbildningen, är det enligt vår mening önskvärt, att ett mindre antal härför lämpade officerare uttagas till utbildning av detta slag. Dessa officerare skulle sedermera kunna användas som informa- tionsofficerare och personalvårdsofficerare samt anförtros särskilda uppgifter i samband med organiserandet av befälskårernas studieverk— samhet.

Förslagsvis skulle 10 a 12 officerare årligen besöka folkhögskola. Vis- telsen skulle vara omkring tre månader, (1. v. 5. från vinterkursens bör- jan efter jul till i början av april. Varje officer skulle besöka tre skolor, varför uppehållet vid varje skola skulle bli en månad. En kortare tids vistelse skulle ofta icke ge officerarna tillfälle att nå tillräcklig kontakt med folkhögskolornas lärare och elever. Å andra sidan finns möjligen en viss risk för att tiden icke alltid skulle kunna utnyttjas fullt effek- tivt, därest vistelsen vid varje folkhögskola gjordes längre. Dessutom synes det av olika skäl önskvärt, att officerarna få göra bekantskap med förhållandena vid flera olika skolor. Helst bör endast en officer samti- digt besöka varje folkhögskola. Officerarna skulle följa undervisningen i de ämnen, som äro lämpade härför, samt i övrigt bedriva självstudier, utarbeta uppsatser, diskussionsinledningar o. s. v. Huvudvikten skulle dock ligga på den personliga kontakten.

Vid valet av folkhögskola böra främst sådana komma ifråga, där större uppmärksamhet ägnas åt studiet av samhällsvetenskaperna. De till folkrörelserna anslutna folkhögskolorna torde även ur andra syn- punkter äga ett visst företräde.

Kostnaderna böra i vad gäller avgifter till skolan för mat, husrum, läroböcker o. dyl. helt bestridas av statsmedel. Officerarna böra under vistelsen behålla sina ordinarie löneförmåner. I dessa ingår emellertid vid tjänstgöring utom hemorten, varom i detta fall blir fråga, tjänst- göringstraktamente till belopp, som icke stå i någon rimlig proportion till de relativt låga levnadskostnaderna under folkhögskolevistelsen. Det synes oss icke riktigt att officerarna på detta sätt skulle erhålla en extra förtjänst på denna kommendering icke minst med hänsyn till de ekono— miska villkor, under vilka skolornas övriga elever i regel torde leva.

Däremot förefaller det skäligt, att samma bestämmelser skola till- lämpas som vid deltagande i övningsmarscher m. m. utom förläggnings- orten. Härvid åtnjuter vederbörande fri förläggning och fri förplägnad

• Sida 87
•  Original

samt dessutom ett mindre tjänstgöringstraktamente, som uppgår till 2 kronor och 50 öre per dag för löjtnant och 2 kronor per dag för fänrik. För att en sådan tillämpning skall kunna ske, fordras emellertid en ändring av militära avlöningsreglementets tilläggsbestämmelser av den 22 juni 1939 (SFS nr 479) 6 kap. 5 2, varigenom vistelse vid folkhög— skola jämställes med deltagande i övningsmarscher m.m. utom förlägg- ningsorten. Vi föreslå, att K. M:t utfärdar bestämmelser av detta inne- håll.

Vi återkomma senare till en närmare redogörelse för kostnaderna (sid. 115—116).

Ett särskilt problem, som även varit aktuellt i samband med officers- kårens medverkan i den utåtriktade försvarsupplysningen, är i vilken mån samhällsupplysningen bör bedrivas på tjänstetid. Denna upplys- ning utgör otvivelaktigt ett led i den fortsatta befälsutbildningen och skall därför i princip kunna försiggå på tjänstetid. Så bör också ske i så stor utsträckning som möjligt, ehuru upplysningsverksamheten icke får otillbörligt inkräkta på den rent militära tjänsten. Befälskårerna ha samma rätt som övriga medborgare att åtnjuta skälig fritid. Redan utan en utökad samhällsupplysning är befälskårernas fritid vanligen i hög grad beskuren. Befälsövningar och instruktörsverksamhet kunna emel- lertid kombineras med orientering och kontaktverksamhet inom rege- mentenas rekryteringsområden. Upplysningsverksamheten kan vidare till största del förläggas till sådana tider på året, då den fasta personalen är minst arbetstyngd. Åtminstone vid vissa försvarsgrenar och vapenslag är skillnaden i arbetsbelastning under olika tider av året icke obetydlig. Viss verksamhet är dock av sådan art, att den icke kan bedrivas på tjänstetid, t. ex. deltagande i studiecirklar, kontaktverksamhet med ci- vila yrkesutövare o. dyl.

Upplysningsverksamheten måste lämnas ett verksamt stöd från den högsta militära ledningen. För ledning av verksamheten erfordras en särskild detalj för inåtriktad upplysning i försvarsstaben med en detalj- chef, som lämpligen bör vara civil med stor erfarenhet rörande sam— hället och samhälISproblemen. Inom denna detalj skola anvisningar för verksamheten bedrivande utarbetas, studiematerial tillhandahållas och i viss utsträckning föreläsare förmedlas. En nära kontakt bör vidare upprätthållas mellan detaljen å ena samt Arméns brevskola och Utri- kespolitiska institutet å andra sidan. Detalj en bör ingå i den av oss före— slagna upplysningsavdelningen i sektion III (se sid. 98 f.).

Upplysnings- och personalvårdsnämnden bör fungera som rådgivan- de och övervakande organ ifråga om samhällsupplysningen på samma sätt som personalvårdsnämnden för närvarande är ett rådgivande och övervakande organ ifråga om personalvården.

• Sida 88
•  Original

Vi vilja slutligen framhålla, att de många förslag vi framställt blott utgöra en sammanställning av olika medel att nå en ökad samhälls- orientering av befälskårerna. Det är givetvis icke meningen, att exem- pelvis en enskild officer behöver aktivt intressera sig för alla former av upplysning. Var och en har att välja den eller de former, som passar honom bäst. Det är av stor vikt, att upplysningsverksamheten inte be- drives så, att den ger upphov till övermättnad och leda vid samhälls- upplysning.

Aktuell Orientering

Tidskriften Aktuell Orientering började utges av Försvarsstaben den 1 juli 1942. I en V. P. M. om Aktuell Orientering för krigsmaktens offi- cerare m. fl., undertecknad den 4 juni 1942 av dåvarande överbefäl- havaren, general Thörnell, redogöres närmare för tillkomsten av Aktuell Orientering, dess syftemål och planerade innehåll. I denna V. P. M. yttras bl. a.:

»Det kan visserligen med visst fog sägas, att de värnpliktiga, vilka ge- nom statens försorg i rikligt mått förses med dagstidningar, ur dessa bor- de kunna hämta svar på sina frågor. Att detta inte alltid kan ske, beror säkerligen dels därpå, att dagspressen icke alltid redigeras så att den ger en klarläggande belysning åt de inkallade värnpliktigas speciella problem, dels därpå, att många av de värnpliktiga icke utan vägledning kunna draga de riktiga slutsatserna ur pressens nyhetsstoff. . I England utges t e av en särskild avdelning inom krigsministeriet tvenne för arméns office- rare avsedda förtroliga periodiska skrifter. Avsikten med dessa är att förse officerarna med lämpligt material för sådana föredrag och samtal med underordnade, som på ett gynnsamt sätt kunna inverka på andan. . För att åstadkomma en tillräckligt snabb och genomgripande orientering av truppen är det önskvärt att direkt nå kompanicheferna (motsvarande) med en regelbunden upplysningstjänst av ungefär liknande karaktär som den engelska. Med hänsyn till kompanichefernas egen ställning och för- måga att vinna truppens förtroende och uppskattning är det även viktigt att sätta just dem i stånd att giva aktuella orienteringar och förklara an- ledningen till sådana åtgärder, som kanske av många inkallade eljest kun- na uppfattas som onödiga svårigheter eller rent av kitsligheter. För att skapa en sådan direkt kontakt med kompanicheferna synes det vara lämp- ligt att försvarsstaben genom sin avdelning Up, framdeles personalvårds- avdelningen, utger en publikation, som tillställes alla militära chefer ned till kompanichef (motsvarande) samt alla assistenter och ombud ned till bataljonsombud (motsvarande) och som uttryckligen är avsedd endast för tjänstebruk och sålunda icke kan av för offentligheten tillgängliga publika- tioner citeras... Innehållet i Aktuell Orientering torde böra varieras i enlighet med de skiftande krav, som tidsförhållandena kunna ställa. Dock torde det under alla förhållanden vara önskvärt, att i publikationen gives en fortlöpande, strängt objektiv utrikespolitisk orientering, som även bör

• Sida 89
•  Original

upptaga kortfattade redogörelser för krigshändelserna. Av vikt är även att efter tidskrifter, tidningar, riksdagstal och andra politiska tal med framhävande av det väsentliga sådant återgives, som är ägnat att belysa vårt lands läge och den svenska statsledningens politik vari den militära beredskapen ingår som en oundgänglig del. Särskilda framställningar rö- rande den militära beredskapen och fördelningen av de militära bördorna böra även inflyta. Stort utrymme bör ges åt sådana sociala och ekono- miska spörsmål, som direkt inverka på den inkallade värnpliktiges förhål- landen; sålunda bör bl. a. utvecklingen på arbetsmarknaden noga följas. I detta sammanhang bör även utrymme anslås åt framställningar om vår andliga, vår ekonomiska och vår industriella beredskap. Speciella perso- nalvårdsnyheter från Fst avd Up (personalvårdsavdelning) böra även in- flyta, varvid det frivilliga bildningsarbetet bör beaktas och den militära chefens ledande roll i personalvårdsarbetet belysas. . . . . Av flera skäl sy- nes det önskvärt, att i Aktuell Orientering även giva plats för rent mili- tära nyheter i en viss utsträckning. Försvarsgrensstabernas utbildningsav- delningar skulle här kunna finna ett medel för att i frågor av mera allmänt intresse nå i tjänst varande officerare. Dessutom kan det kanske visa sig lämpligt, att i Aktuell Orientering offentliggöra vissa utdrag ur utländska militära och andra publikationer om krigserfarenheter, som kunna tänkas direkt bidraga till att öka befälets kunskaper och skicklighet.»

Under de snart tre år, under vilka tidskriften utkommit, synas de vid starten uppdragna riktlinjerna i stort sett ha följ ts. Så har tidskriften i första hand haft till uppgift att ge kompanichefer och motsvarande chefer stoff för orientering av truppen i aktuella frågor. Häri har givet— vis legat, att även befälets behov av orientering i aktuella samhällsfrågor till icke oväsentlig del blivit fyllt, även om detta icke så starkt under- strukits. I andra hand har tidskriften använts för meddelande av mili- tära nyheter till befälet, varigenom man avsett att öka dessas kunskaper och skicklighet på det rent militära området. Tidskriften har, såsom enligt den ursprungliga planen förutsattes, i regel utkommit var fjor— tonde dag; vid några tillfällen ha dock dubbelnummer utgivits. Ifråga om distributionen har den förändringen vidtagits, att tidskriften nu- mera sändes icke blott till militära chefer ned till kompanichefer och motsvarande samt assistenter och ombud ned till bataljonsombud utan även till all hempermitterad personal med officers tjänsteställning samt till en del hempermitterad personal med underofficers tjänsteställning.

På olika sätt har anbefallts, att Aktuell Orientering skall användas för orientering av truppen. Så heter det exempelvis i Arméns utbildnings— bestämmelser och exempel, Infanteriet och kavalleriet, Del 1, under rubriken »Soldatundervisning, Allmänna anvisningar»: »Såsom under— lag för att höja soldatens militära och civila bildning, främst med tanke på de senaste krigserfarenheterna, bör kompanichef med ledning av serien ”Aktuell Orientering”, 'Truppföredrag', behandla i tidskriften upptagna problem».

• Sida 90
•  Original

För att utröna värdet av Aktuell Orientering hänvände vi oss till för- svarsstaben, som på vår begäran företog en enquéte om tidskriften. Resultatet av denna enquéte redovisas i en sammanställning, vilken vi låtit utarbeta och vilken ingår såsom bilaga till betänkandet (bilaga 2).

Av denna sammanställning framgår, hur värdet av Aktuell Oriente- ring har bedömts av ett stort antal förbandschefer. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att den vanligen ansetts vara nödvändig för gemen- förandet av en regelbunden orientering av manskapet samt att den i icke ringa utsträckning ansetts ha främj at befälets samhällsorientering och därvid icke minst varit av betydelse för åsiktsbildningen i politiska frågor.

Aktuell Orientering har emellertid främst betraktats som en bered- skapsföreteelse. Några anslag för dess utgivande äveni fredstid ha icke beräknats enligt 1942 års försvarsordning. Det kan emellertid ifråga- sättas, om icke tidskriften är av ett så stort värde, att den även bör utgivas i fredstid.

Till en början må framhållas, att värdet av Aktuell Orientering torde vara obestridligt, så länge det utrikespolitiska läget kräver beredskaps- styrkornas hållande. Det följande resonemanget gäller därför blott i fredstid, då försvarsmaktens verksamhet i huvudsak är begränsad till utbildning av trupp.

Under fredstid måste givetvis en stor del av det nuvarande innehål- let bortfalla eller ändra karaktär. Detta innehåll är nämligen i väsentlig grad på ett eller annat sätt anknutet till det pågående världskriget och därmed sammanhängande förhållanden: krigsöversikter, artiklar om den militära beredskapens problem och om vår andliga, ekonomiska och industriella beredskap.

Det har vidare visat sig, att den löpande orienteringen med tillhjälp av tidskriften främst uppskattats på beredskapsförbanden. Härför kunna flera orsaker anges. Truppen på dessa förband är sålunda i allmänhet äldre och mognare. Beredskapsinkallelsernas extraordinära karaktär medför ett speciellt behov av dylik upplysning, varjämte beredskaps- förbanden ofta äro förlagda på avlägsna orter, där nyhetsförmedlingen är dålig och där isoleringen från samhället i övrigt är särskilt framträ- dande. Intresset för orienteringen kan väntas sjunka i fredstid. Rekry- terna, vilkas utbildning i huvudsak torde bli förlagd till depåerna, ha nämligen ofta icke nått en ålder, då de problem, som beröras i Aktuell Orientering, väcka något större intresse. Nyhetsförmedlingen i övrigt och möjligheterna att nå kontakt med det civila samhället äro ofta goda på förlåggningsorterna.

Det är sålunda uppenbart, att en tidskrift av Aktuell Orienterings typ har sina största uppgifter under beredskapsförhållanden och krig. Lik-

• Sida 91
•  Original

väl synes det oss, att viktiga uppgifter finnas även i fred. Vissa upp- gifter ärc av den art, att de falla utanför ramen för vårt utrednings- uppdrag, såsom upplysning av trupp i samhällsfrågor och av befälet i militära frågor. Ett allsidigt bedömande av frågan, huruvida tidskrif— ten bör utkomma även i fredstid, fordrar dock, att vi även beakta vär- det av tidskriften med hänsyn till dessa uppgifter.

Efterkrigstiden kommer säkerligen att medföra problem av utrikes- politisk och måhända även av militärpolitisk art, som kräva en fort- löpande kommentar såväl för befäl som för trupp. Betydligt större ut— rymme än nu skulle dock kunna ägnas åt aktuella problem i det civila samhället, och tidskriften skulle därigenom på ett värdefullt sätt kom- plettera de åtgärder för ökad samhällsorientering, som vi tidigare före- slagit. De genom tidskriften erhållna kunskaperna komma med säker- het att underlätta umgänget med truppen och med det civila livet i allmänhet. De böra också, när så befinnes lämpligt, meddelas vidare till truppen. Av särskilt stor betydelse blir tidskriften, om det ovan- nämnda vid 1945 års riksdag motionsvis framföra förslaget om obliga- torisk undervisning i medborgarkunskap under soldatutbildningen skulle bli allmänt genomfört under medverkan av bl. a. därför lämpade officerare.

Aven i ett annat avseende anmäler sig särskilt starkt ett behov av en dylik tidskrift. Krigsmakten kommer nämligen att i fred behöva en för- bindelselänk med sin icke i tjänst varande befälspersonal för att hålla denna personal orienterad om nyheter på det militära området, nya vapen, nya stridsmedel, ändrade reglementen o. s. v. En tidskrift som förbindelseorgan skulle kunna bli ett medel att höja tj änstbarheten hos den befälspersonal, som icke är på aktiv stat.

På detta sätt får tidskriften två huvuduppgifter. Den första är att ge inrikes— och utrikespolitisk orientering, avsedd såväl att tillgodose be- fälets eget behov som att i lämpliga delar meddelas vidare till truppen. Den andra uppgiften är att orientera om nyheter på det militära om- rådet, en orientering, som huvudsakligen riktar sig till befälspersonal, som icke regelbundet är i tjänst. Dessa uppgifter motivera väl, att tid- skriften utges även i fredstid, och vi föreslå därför, att så sker och att särskilda anslag för detta ändamål beräknas (se sid. 116). Som redak- tör för tidskriften kan lämpligen fungera den ovan nämnda chefen för detalj en för inåtriktad upplysning i försvarsstaben.

Utöver vad ovan anförts, må några allmänna synpunkter på tidskrif- tens innehåll och utformning m. m. särskilt framhållas. Tidskriften bör i lika mån tillgodose olika försvarsgrenars och vapenslags intressen. Sålunda bör större utrymme ägnas åt marinen — såväl flottan som kustartilleriet — och flygvapnet, varjämte nu nämnda försvarsgrenar

• Sida 92
•  Original

böra ägna större intresse åt att ställa material och artiklar till förfogande för tidskriften. I viss mån torde detta underlättas genom en ökning av anslaget till författararvoden, vilket f. n. är särdeles lågt. Sålunda honoreras icke artiklar av militära författare. Även arvodena till de civila författarna äro låga. Redigeringen skulle betydligt underlättas och en ytterligare höjning av innehållets standard vara möjlig, om för- fattararvodena höjdes till belopp motsvarande sammanlagt ungefär 300 kronor per nummer.

I den ovan nämnda enquéten har från många håll föreslagits, att tid- skriften skulle skrivas så, att artiklarna kunde läsas upp inför truppen utan särskild omarbetning. En sådan anordning skulle emellertid en- ligt vår mening vara olycklig, enär säkerligen en del av omedelbarheten i kontakten mellan trupp och manskap därigenom skulle gå förlorad. På kompanicheferna måste ställas det kravet —— vilket måste betaktas under utbildningen— att de äro i stånd att giva en för truppen läm- pad muntlig orientering på grundval av en på normalprosa avfattad framställning. Tidskriften bör alltså som hittills vara skriven med tanke på att den skall läsas och icke uppläsas av befäl. Trots detta kan den dock med fördel göras något mindre tungläst. Tidskriften skulle vidare te sig mera tilltalande genom ett ökat antal illustrationer och genom en i övrigt mera lockande utstyrsel, t. ex. färgat omslagsblad.

Av enquéten framgår, att vissa förbandschefer föreslagit, att i tid- skriften skall angivas, vilka artiklar som äro avsedda att delgivas trup- pen och vilka som endast äro avsedda för befälet. Det är visserligen lämpligt, att högre chefer vid särskilda tillfällen anbefalla vissa artiklar för delgivning till manskapet. Det kan dock icke vara nödvändigt, att ar- tiklarna särskilt klassificeras i tidskriften efter huruvida de höra med- delas vidare till manskapet eller ej. Förbandscheferna böra vara i stånd att sj älva göra ett dylikt urval.

Beteckningen »Endast för tj änstebruk» bör utgå. De skäl, vilka ansetts motivera beteckningen, förtjänar enligt vår mening intet avseende.

Under fred bör tidskriften icke utkomma oftare än en gång i må- naden mot f. n. två gånger i månaden. Varje nummer bör med nuvarande format i regel icke överstiga 32 sidor. Av detta skäl och av hänsyn till att distributionen icke synes kunna ordnas så, att tidskriften vid ankomsten till adressorten kan göra skäl för benämningen aktuell, hör namnet »Aktuell Orientering» utbytas.

Distributionen har hittills i huvudsak tillgått så, att regementen och motsvarande förband haft hand om utsändningen till lägre förband. Härvid ha emellertid sällan särskilda åtgärder vidtagits för att tidskrif- ten snabbt skulle nå adressaterna. Så har exempelvis sällan utskrivan- det av adresser å kuvert påbörjats, förrän tidskriften anlänt. En under-

• Sida 93
•  Original

sökning, som vidtagits av försvarsstaben, visar att en direkt distribution av tidskriften från försvarsstaben skulle ställa sig alltför dyr. Vi sakna anledning att i detalj ingå på denna fråga och önska endast framhålla, att ett oeftergivligt villkor för att tidskriften skall kunna fylla sin upp- gift är, att distributionen sker med minsta möjliga tidsutdräkt och i varje fall långt snabbare än vad som nu är fallet.

Tidskriften bör helst nå en så stor del av befälskårerna som möjligt. Av ekonomiska skäl torde dock utsändandet tillsvidare få begränsas till samtlig personal med officers tjänsteställning samt underofficerare på stat. Nu nämnda befälspersoner, vare sig de äro i tjänst eller icke, böra erhålla tidskriften till sina bostadsadresser. Dessutom bör ett ex- emplar sändas till alla militära expeditioner.

• Sida 94
•  Original

Organisations- och kostnadsförslag

Försvarsstabens sektion III

Enligt 1942 års försvarsbeslut sortera personalvårdsavdelningen och press— och filmavdelningen direkt under försvarsstabschefen. Någon sär- skild avdelning för upplysning finnes icke. Det torde ha avsetts, att frå- gor rörande utåtriktad upplysning skulle handläggas inom press- och filmavdelningen och rörande inåtriktad upplysning inom personalvårds- avdelningen. Den föregående framställningen påkallar vissa, redan tidi— gare antydda förändringar i den hittillsvarande organisationen, vilka i det följande skola närmare motiveras.

Sektion III

I sitt till oss avgivna yttrande rörande erfarenheterna av presstjän- sten inom högkvarteret anförde överbefälhavaren beträffande den fram- tida organisationen bl. a.: »Inom försvarsstaben torde personalvårdsav- delningen, pressavdelningen samt en avdelning för inåtriktad och övrig utåtriktad upplysning böra även fredsmässigt sammanföras i en särskild sektion, vari eventuellt krigshistoriska avdelningen även bör ingå».

Syftet med den nu gällande sektionsindelningen i försvarsstaben är att befria försvarsstabschefen och än mera överbefälhavaren från de- taljarbete. Detta syfte uppnås på två sätt. Avgörandet av ärenden kan i större utsträckning delegeras till en sektionschef än till en avdelnings- chef. Vidare underlättas handläggningen av icke delegerade ärenden. En föregående föredragning inför sektionschefen minskar nämligen be- hovet av detalj granskning från försvarsstabscliefens eller överbefälha- varens sida vid det slutliga avgörandet.

De ärenden, som handläggas av försvarsstabschefen eller överbefäl— havaren, äro i första hand sådana, som direkt ta sikte på militära ope- rationer och krigsmaktens organisation för dessa. Vid sidan av dessa ärenden, för vilkas handläggning försvarsstaben i första rummet inrät- tats, förekommer dock ett stort antal ärenden av mycket växlande natur och stundom av mindre väsentlig art. En strävan har emeller- tid varit, att befria försvarsstabschefen och överbefälhavaren från be- fattning med ärenden, som icke ha omedelbart samband med förbere- delserna för rikets försvar och att delegera sådana ärenden till sek-

• Sida 95
•  Original

tionschef. Detta gäller dock givetvis icke större frågor och frågor av principiell art, vilka även under fredsförhållanden böra vara förbe- hållna försvarsstabschefens eller överbefälhavarens avgörande.

Inom såväl press- och filmtj änsten och övrig upplysningsverksamhet som personalvården finnes ett stort antal ärenden, vilkas avgörande lämpligen kan delegeras till en sektionschef men mindre väl till en av- delningschef. Detta talar för inrättandet av en sektion III i fredsorga- nisationen likaväl som i krigsorganisationen.

Härför talar även ett annat skäl. Samtliga nyss nämnda verksamhets- grenar äro på olika sätt inbördes förbundna, bl. a. därför att de sam- tidigt beröra militära och civila intressesfärer. Det är därför av vikt, att de på något sätt äro samordnade.

Särskilt gäller detta den utåtriktade upplysningsverksamheten, vil- keni alla sina former riktar sig till allmänheten och därför bör bedri- vas i inbördes samarbete och efter enhetliga linjer. En samordning av denna art skulle visserligen kunna ske inom en för presstjänst och övrig utåtriktad upplysning gemensam avdelning. En sådan avdelning skulle emellertid med den utvidgning av både press- och upplysnings- verksamheten, som vi föreslagit, få en alltför stor omfattning för att organisationen skulle bli rationell. Särskilt gäller detta, om även den inåtriktade upplysningsverksamheten skulle föras till denna avdelning. Såsom av den föregående framställningen framgått, äga den utåtriktade och den inåtriktade upplysningsverksamheten — vilken senare f. n. handlägges inom personalvårdsavdelningen, till vilken den i flera av- seenden äger anknytning — så många beröringspunkter, att de icke lämpligen böra föras till olika avdelningar.

Den naturliga lösningen är därför, att en särskild upplysningsavdel- ning tillskapas, vilken innefattar sådan upplysningsverksamhet, som icke utgör ren presstjänst eller personalvård _ med personalvård me— nas här endast sådan verksamhet, som riktar sig till manskap inom krigsmakten. Avdelningen, som på detta sätt blir av lämplig storlek, bör bestå av tre detaljer, en för inåtriktad upplysning, en för utåtriktad upplysning och en för filmtj änst.

I och med att en upplysningsavdelning tillskapats, uppstår emeller- tid ett än större behov av en organisation, som även i fred samman- håller verksamheten. Det vore orimligt, om försvarsstabschefen vid si- dan av andra viktiga uppgifter, som åvila honom, skulle nödgas att upprätthålla den detalj erade kontakt med arbetet inom tre avdelningar, press-, upplysnings— och personalvårdsavdelningarna, som oundgäng- ligen kräves, för att erforderlig överensstämmelse mellan dessa avdel- ningars verksamhet skall åstadkommas.

'Av vikt är även, att fredsorganisationen så vitt möjligt överensstäm-

• Sida 96
•  Original

mer med krigsorganisationen. Endast om så är fallet, kan man vid över- gång till krigsorganisation förfoga över en sektionschef, som äger för sin tj änsteutövning erforderlig erfarenhet rörande samtliga här avsedda tj änstegrenar. Införandet av en sektion III i fredsorganisationen är även av vikt för att vid övergång till krigsorganisation undvika onödiga rubb- ningar i ärendenas handläggning.

Vi föreslå därför, att en chef för sektion III ingår även i fredsorga— nisationen och att denne sektionschef i likhet med de nuvarande che- ferna för sektion I och II placeras i lönegrad Oa 6.

Sektionschefens särskilda ställning i förhållande till pressavdelning- en behandlas nedan.

I nu gällande fredsorganisation upptages en expeditionsofficer i arvodesbefattning med placering på press- och filmavdelningen. Vid in- förandet av sektion III torde denna tjänst böra avse samtliga sektio- nen åliggande uppgifter. Vissa skäl tala emellertid för att expeditions- officeren bör ersättas med en kvalificerad kvinnlig arbetskraft. Även om högkvarteret skulle försättas på fältfot, torde sektion III icke i lika stor utsträckning som övriga sektioner behöva organiseras för fältför- hållanden. En manlig expeditionsofficer är därför icke på samma sätt erforderlig inom denna sektion som inom övriga sektioner. En kvinn- lig kansliskrivare torde med hänsyn till de ifrågavarande uppgifterna i många fall vara en mer effektiv arbetskraft, icke minst i förhållande till de avlöningsförmåner, som i respektive fall skola utgå.

Vi föreslå därför, att expeditionsofficeren utgår ur organisationen och att sektionschefen istället till sitt förfogande erhåller en kvinnlig kans- liskrivare med lön enligt lönegrad Meo 11.

Pressavdelningen

Enligt det förslag, som vi tidigare i betänkandet framlagt, skola press- detaljer för samtliga försvarsgrenar sammanföras inom försvarsstaben i en pressavdelning. En dylik organisation ställer särskilt stora krav på den samlade pressverksamhetens ledning.

Från denna synpunkt är det önskvärt, att ledningen utövas direkt av den mest kvalificerade kraft, som i detta sammanhang kan ifråga- komma, nämligen sektionschefen, vars arbetsbelastning i övrigt icke utesluter en dylik lösning. Härigenom främjas även den snabbhet i handläggningen, som pressärendena fordra. Denna organisation av presstjänsten innebär vidare i realiteten, att den hittillsvarande avdel- ningschefen ersättes med sektionschefen, varför någon ny befattning icke behöver inrättas. Kostnadsökningen blir således måttlig. Den före-

• Sida 97
•  Original

slagna anordningen har för övrigt prövats under de senaste åren och befunnits fungera väl.

Vi föreslå alltså, att ingen särskild avdelningschef upptages, utan att sektionschefen tillika skall fungera som chef för pressavdelningen.

Vid sidan av pressärenden, som endast beröra en försvarsgren, före- kommer ett stort antal ärenden, som äro gemensamma för två eller samt- liga försvarsgrenar. Dylika frågors avgörande bör i princip tillkomma sektionschefen, varemot han dock icke bör belastas med den förbe- redande handläggningen samt med mera rutinmässiga avgöranden. Det är därför nödvändigt, att vid sektionschefens sida inom pressavdelning- en ställes en officer till förfogande. Upptagandet av officeren till för— fogande i organisationen medför ingen personalökningi jämförelse med nuvarande organisation, då befattningen kan anses motsvara den nuva- rande befattningen såsom chef för försvarsstabens pressdetalj.

Med hänsyn till betydelsen av presstj änsten och den därmed förenade kontakten med pressen, radion och allmänheten är det nödvändigt, att de inom pressavdelningarna tjänstgörande officerarna äro väl kvali- ficerade. Såväl pressdetaljcheferna som officeren till förfogande böra därför vara högskoleutbildade.

Pressdetaljchefernas förhållande till respektive försvarsgrensstaber har tidigare behandlats (sid. 56).

I pressavdelningens föreslagna organisation ingå — liksom i den nu— varande — två stabsredaktörer. Erfarenheten har givit vid handen, att det är av synnerligen stor betydelse, att man inom pressavdelningen kan varaktigt förfoga över den särskilda journalistiska kunskap och skicklighet, som genom inrättandet av de två stabsredaktörtj änsterna till- förts försvarsstaben. Den differentiering i stabsredaktörernas löneställ- ning, som vi föreslå, avser att underlätta rekryteringen. Till stabsre— daktör bör nämligen utses en journalist, som nått en viss mogenhet inom sitt yrke. Detta medför, att en återgång till tidningstjänst efter ett antal är icke alltid synes vara genomförbar på för stabsredaktören acceptabla villkor, varför denne åtminstone ibland måste räkna med att kvarstå i tj änst vid försvarsstaben till dess pensionsåldern inträder. Med hänsyn härtill har det synts önskvärt, att en av stabsredaktörerna -— den äldre — kan beredas en något högre löneställning än vad nuvarande organisation medger. Detta önskemål kan genomföras utan kostnadsök- ning därigenom, att den yngre stabsredaktörens löneställning i motsva- rande grad sänkes.

I organisationsplanen har upptagits ett manligt kanslibiträde med uppgift att främst biträda med den fortsatta vården av det för försva- ret gemensamma klipp- och bildarkiv, som är en nödvändig förut- sättning för pressverksamhetens bedrivande. En stor del av vården om

• Sida 98
•  Original

detta arkiv är av sådan natur, att den lämpligen kan handhas av en dylik arbetskraft, som genom tidigare militär utbildning vunnit för- trogenhet med den militära organisationen och verksamheten. Då detta delvis manuella arbete dessutom är rätt tidsödande, har det icke synts oss lämpligt, att en officer eller stabsredaktör skall upptagas därmed till men för andra arbetsuppgifter, som kräva större kvalifikationer.

Up plysningsavdelningen

Såsom tidigare nämnts, föreslås tre detalj er ingå i upplysningsavdel- ningen, nämligen en detalj för inåtriktad upplysning, en detalj för ut— åtriktad upplysning och en filmdetalj. Någon annan personal än detalj- chefer har icke upptagits inom avdelningen.

Detal jen för inåtriktad upplysning avses vara det sammanhållande organet för all inåtriktad upplysning inom krigsmakten, vare sig denna riktar sig till befälet eller till manskapet. De många olika arbetsupp— gifter, som härvid komma ifråga, framgå av den tidigare framställ- ningen (se särskilt sid. 87 och 91).

Detaljchefen bör — såsom tidigare framhållits — vara civil och ha stor erfarenhet rörande samhället och samhällsproblemen. Vid Sidan av dessa kvalifikationer bör han dock äga —— eller förskaffa sig — sådan kännedom om krigsmaktens organisation och verksamhet, som erford- ras för ett rätt utövande av hans tjänst.

För att man till denna befattning skall kunna erhålla en kvalificerad kraft fordras förhållandevis förmånliga avlöningsvillkor. Vi ha före- slagit, att detaljchefens lön skall utgå enligt Meo 28. En direkt jäm— förelse med de militära detaljchefernas löneställning synes i ett fall som detta vara oriktig, enär för den civile befattningshavaren utsikt icke finnes till befordran, medan detta däremot torde vara fallet för de mili- tära detaljcheferna. Dessa kunna därför också beräknas i regel vara yngre till åren.

Detal jen för utåtriktad upplysning skall, såsom tidigare nämnts, bl. a. tjänstgöra som kontaktorgan mellan försvarsstaben och folkrörelserna och härvid se till, att en kader goda militära föreläsare står till den enskilda föreläsningsverksamhetens disposition. Ifråga om övriga ären- den, som avse utåtriktad upplysningsverksamhet, synes i många fall — särskilti vad gäller frågor i samband med det av oss föreslagna anslaget om 18 000 kronor till kontaktkonferenser m. m. _ ett intimt samarbete med detaljen för inåtriktad upplysning vara nödvändigt.

Detalj chefen bör i regel vara högskoleutbildad av samma skäl, som vi angivit beträffande de inom pressavdelningen tjänstgörande office—

• Sida 99
•  Original

rarna. Dock bör, undantagsvis, när särskilda omständigheter föreligga, annan lämplig kapten kunna utses.

Filmdetal jen består f. 11. av en chef och två stabsfotografer. I enlighet med vad de filmsakkunniga och sedermera även försvarsstabschefen på- yrkat, föreslå vi emellertid, att stabsfotograferna utgå ur organisationen.

Filmdetaljchefen bör vara kapten och helst högskoleutbildad med hänsyn till att han måste äga goda militära kunskaper vid fullgörandet av vissa nedan nämnda uppgifter, såsom exempelvis samordnande av försvarsgrenarnas framställning av undervisningsfilm. Han bör dess- utom äga intresse för och helst även någon erfarenhet av filmverk— samhet.

Filmdetalj chefen har att ta befattning med såväl upplysningsfilm som undervisningsfilm. Enligt vad tidigare nämnts, bör filmdetaljen i fort- sättningen icke sj älv framställa upplysningsfilm. Produktionen av sådan film skall helt omhänderhas av de privata filmföretagen, även i de fall då statsbidrag utgår. F ilmdetalj ens främsta uppgift torde därför bli att träffa avtal med filmföretagen om framställningen av kortfilmer och journalfilmer och att därvid tillse, att kronans intressen bli behörigen tillvaratagna. Han bör vidare vid behov biträda vid produktionsled- ningen samt förmedla samarbetet med de militära myndigheterna. Ut— över detta bör han dock exempelvis söka finna nya uppslag till filmer och intressera lämpliga personer för att utarbeta manuskript. Verk- samhetens utformning blir för övrigt i stor utsträckning beroende på vilka initiativ han sj älv tager.

Detaljchefens uppgifter ifråga om undervisningsfilm gå närmast ut på att följa framställningen av undervisningsfilm vid försvarsgrenarna och att vid behov föreslå åtgärder för att denna verksamhet skall sam- ordnas. Nu nämnda uppgifter bli givetvis betydligt mer omfattande, om filmdetaljen i enlighet med överbefälhavarens ovan (sid. 59) nämnda förslag kommer att överta den verksamhet, som f. n. bedrives av för- eningen Armé-, Marin- och Flygfilm. Ett genomförande av detta för- slag kommer måhända att nödvändiggöra vissa organisatoriska föränd- ringar inom filmdetaljen, en fråga, som vi dock icke anse oss ha an— ledning att närmare behandla i detta betänkande. Upplysningsavdelningens omfattning kunde i och för sig motivera, att en särskild chefsbefattning inrättades, men huvudsakligen av kostnads- skäl vilja vi förorda, att en av detaljcheferna samtidigt skall fungera som avdelningschef. Med hänsyn till sina allmänna kvalifikationer och i viss mån sin löneställning bör den nyssnämnde civile detaljchefen även kunna komma ifråga som avdelningschef. För en sådan lösning talar dessutom, att han kan förväntas vara mera varaktigt knuten till avdelningen än övriga detaljchefer, som föreslås vara aktiva officerare

• Sida 100
•  Original

och som därför i allmänhet komma att utbytas efter ett mindre antal år. Dock lär, när chefen för detalj en förinåtriktad upplysning i början av sin anställning icke äger erforderlig militär överblick, den militäre che- fen för detaljen för utåtriktad upplysning eller eventuellt filmdetalj- chefen böra utöva avdelningschefskapet. Även med hänsyn till speci- ella förhållanden, som'kunna uppkomma, förefaller det lämpligt, att i detta avseende inga bestämda föreskrifter givas. Det bör alltså enligt vår mening endast föreskrivas, att en av detaljcheferna tillika skall vara avdelningschef.

Den närmare innebörden av vårt förslag framgår av efterföljande översikt.

I. 1942 års försvarsbeslut

Chefen för försvarsstaben

m " l F- ! [ Personelvårdsavd | Pess'thdel

Exp

Soclalvård

Blldning och törströelse

Själavård

Personalförteckning för press- och filmavdelningen (jämte personal för presstjänst i marin- och flygstaberna).

]. Försvarsstaben. Ordinarie befattningshavare.

Chefen för press- och filmavdelningen,

försvarsstabens stat, Oa 5 eller Oa 4 9909:— Chefen för pressdetaljen, kapten ur 1)

generalstabskåren, Oa 3 7 818:— 1 kompaniofficer ur armén, Oa 3 eller Oa 2 6925:50 1 » >> marinen, >> 6925:50 1 >> >> flygvapnet, >> 6925:50 Expeditionsofficer, arvodesbefattning, löneklass Oa 10 8745:—

1övergångsvis utgående s. k. generalstabsofficersarvode inräknat.

• Sida 101
•  Original

Ewtra ordinarie tjänstemän.

2 stabsredaktörer, Meo 23 (7 839+7 839) 15 678:— 2 stabsfotografer, Meo 15 (4 815+4 815) 9 630:—

2. Marinstaben. Pressofficer, Oa 3 eller Oa 2 6925:50

3. Flygstaben. Sektionschef, Oa 3 Expeditionsofficer, arvodesbefattning, löneklass Oa 10

Summa avlöningskostnader

Il. Utredningens förslag

Cheten lör försvarsstaben '

|.......||..||.1

Sektch

Pressavd I I Upplysningslvd Fl I Personalvårdsuvd J

Personalförteckning för sektion III utom personalvårdsavdelningen (jämte personal för presstjänst i armé, marin- och flygstaberna).

1. Försvarsstaben.

Sektionsschef : regementsofficer ur armén, marinen eller flygvapnet (generalstabsofficer, motsvarande), Oa 6 .. 12 408:— Kansliskrivare, kvinnlig, Meo 11 .......................... 3 933:—

• Sida 102
•  Original

Försvarsstabens pressavdelning.

Avdelningschef = sektionschefen Officer till förfogande: kapten, ur armén, marinen eller flygvapnet (generalstabskapten, motsvarande) Oa 3 2 stabsredaktörer Meo 24 och Meo 22 (8 292+7 398) ...... Kanslibiträde Meo 7 ....................................

Armédetalj (A) Detaljchef: kapten, Oa 3 ..............................

Marindetalj (M) Detaljchef: kapten, Oa 3 ..............................

Flygdetalj (F) Detaljchef : kapten, Oa 3 ..............................

Försvarsstabens upplysningsavdelning. Avdelningschef = en av detaljcheferna Detalj för inåtriktad upplysning (Iu) Detalj chef : civil, Meo 28 ..............................

Detalj för utåtriktad upplysning (Uu) Detalj chef : kapten ur armén, marinen eller flygvapnet Oa 3

F i l m d e t al j Detalj chef : kapten ur armén, marinen eller flygvapnet Oa 3

2. Personal vid försvarsgrensstaberna. Arméstaben.

Informationsofficer, kommenderad ......................

M arinstaben.

Två informationsofficerare, en ur vardera flottan och kust- artilleriet, kommenderade ..........................

* Kompaniofficersarvode på 720 kronor inräknat.

7 878z—1) 15 690:— 3 312:—

7 158:—

7 158:—

7 158:—

7 158:—

89 100:—

• Sida 103
•  Original

Informationsofficer, kommenderad ...................... — —— _-

Summa avlöningskostnader1 c:a 89 000:—

Kostnaderna för utredningens förslag understiga alltså med c:a 6000 kr. den nuvarande organisationens.

Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd

Såsom av den tidigare framställningen framgår, ha vi funnit det lämp- ligt, att den nuvarande personalvårdsnämnden utbygges till en upplys- nings- och personalvårdsnämnd. I anledning härav få vi framlägga föl- jande

Förslag till Kungl. Maj:ts instruktion för försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd

1 &.

Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd är direkt under- ställd Kungl. Maj:t.

2 5.

Nämndens uppgift är att huvudsakligen genom rådgivande och annan vägledande verksamhet främja upplysningen om och inom försvaret samt försvarets religiösa, kulturella och sociala personalvård.

Det åligger närrmden särskilt:

a) att uppmärksamt följa utvecklingen inom de områden, som be- röras av nämndens verksamhet, och till Kungl. Maj:t, chef för stats- departement, överbefälhavaren för rikets försvarskraf ter, försvarsgrens- chef eller chefen för försvarsstaben göra de framställningar, som nämn- den finner påkallade;

b) att avgiva yttrande i ärenden, som underställas nämnden;

e) att till chefen för försvarsstaben avgiva yttranden, då civil detalj- chefsbefattning samt stabsredaktörs- eller motsvarande befattning inom försvarsstabens press-, upplysnings- eller personalvårdsavdelningar skall tillsättas;

* Beräkningarna rörande personalkostnaderna ha beträffande såväl den nuvarande som den föreslagna organisationen verkställts i överensstämmelse med de i proposi- tionen 1942z210 s. 44 f. angivna grunderna. Med avseende å ortsgrupp ha i enlighet med propositionen 1945:170, s. 277 genomgående räknats med F-ort. Rörliga tilläggs- förmåner ha icke inräknats.

• Sida 104
•  Original

d) att efter samråd med vederbörande kyrkliga myndigheter till che- fen för försvarsstaben avgiva yttrande, då befattningshavare för den re- ligiösa vården i fred inom försvarsväsendet skall tillsättas;

e) att årligen biträda chefen för försvarsstaben vid avgivande av för- slag å värnpliktig personal, lämplig för utbildning till stabsredaktör el— ler innehavare av annan befattning för religiös, kulturell och social verksamhet vid mobiliserade förhand av krigsmakten;

f) att efter samråd med vederbörande myndigheter och organisatio- ner till chefen för försvarsstaben avgiva förslag å civila ledamöter, suppleanter för dem och militärpastors suppleant i bildningsråd vid militära förband;

g) att följa bildningsrådens verksamhet och till dem förmedla vunna rön och erfarenheter rörande verksamhetens bedrivande; samt

h) att samarbeta med myndigheter, frivilliga organisationer och en"— skilda, som bedriva upplysningsverksamhet om och inom försvaret eller utöva religiös, kulturell eller social verksamhet bland försvarets per— sonal, och därvid stödja särskilt soldathemsverksamheten och annan motsvarande verksamhet inom eller utanför de militära förläggningarna.

3 5.

Nämnden har att årligen inom därför bestämd tid till Kungl. Maj:t ingiva framställning rörande medelsbehovet för nämndens verksamhet och för understöd av soldathemsverksamheten. Nämnden skall på mot- svarande sätt ingiva framställning rörande medelsbehovet för understöd av upplysningsverksamheten om försvaret samt' avgiva förslag angående dylika medels fördelning.

Det åligger nämnden att varje år före den 15 augusti till chefen för försvarsdepartementet avgiva berättelse om nämndens verksamhet un— der nästföregående budgetår. Avskrift av berättelsen skall samtidigt tillställas chefen för försvarsstaben.

4 5. Nämnden äger att av vederbörande myndigheter erhålla de upplys- ningar och det biträde, som för nämndens verksamhet erfordras och av myndigheterna kunna lämnas.

5 5. Nämnden består av högst sexton ledamöter, bland vilka skola vara chefen för försvarsstabens sektion III, cheferna för försvarsstabens upp- lysnings— och personalvårdsavdelningar, två representanter för folkbild-

• Sida 105
•  Original

ningsverksamheten, av vilka en tillika bör vara representant för nyk- térhetsverksamheten och en förtrogen med föreläsningsverksamhet, två representanter för pressen, en representant för föreningar, som bedriva försvarsupplysning, en representant för den civila filmverksamheten, fältprosten, en präst i svenska kyrkan, en representant för frikyrkliga samarbetskommittén, en representant för försvarsväsendets underbe- fälsförbund samt en socialvårdskunnig ledamot.

Ersättare för cheferna för försvarsstabens upplysnings— och personal- vårdsavdelningar äro de, som deras tjänst förrätta. Såsom ersättare för fältprosten inträda de krigsplacerade chefspastorerna för armén, mari— nen och flygvapnet i nu nämnd ordning. För envar av övriga ledamöter skall finnas en suppleant.

Icke självskrivna ledamöter jämte suppleanter utses av Kungl. Maj :t för viss tid, i regel tre år i sänder.

Kungl. Maj :t förordnar en av nämndens ordinarie ledamöter att vara ordförande och en annan ordinarie ledamot att vara ersättare för denne.

Kungl. Maj:t förordnar en av de prästerliga ledamöterna att vara verkställande prästerlig ledamot med uppgift att ombesörja den förbe- redande handläggningen av på nämnden ankommande ärenden, som avse religionsvärden vid försvarsväsendet.

65.

Nämndens verksamhet fördelas i regel på två sektioner, en upplys— ningssektion och en personalvårdssektion.

I upplysningssektionen skolafingä ordföranden, chefen för försvars- stabens sektion III, chefen för försvarsstabens upplysningsavdelning samt de ledamöter, som representera folkbildningsverksamheten. pres— sen, föreningar, som bedriva försvarsupplysning, och filmverksamheten.

I personalvårdssektionen skola ingå ordföranden, chefen för försvars— stabens sektion III, chefen för försvarsstabens personalvårdsavdelning, fältprosten, den ledamot, som är präst i svenska kyrkan, de ledamöter, som representera frikyrkliga samarbetskommittén, folkbildningsverk- samheten och försvarsväsendets underbefälsförbund samt den social- vårdskunnige ledamoten.

I övrigt fördelas ledamöterna på sektioner enligt nämndens beslut. Hos nämnden skall finnes en av Kungl. Maj :t förordnad sekreterare, vilken är skyldig att jämväl tjänstgöra hos sektionerna.

7 å. Nämnden och dess sektioner sammanträda på kallelse av ordföranden. Vid förfall för ledamot att deltaga i utsatt sammanträde åligger det

• Sida 106
•  Original

ledamoten att ofördröjligen därom underrätta ordföranden, vilken —— såframt han ej med hänsyn till förekommande ärendens beskaffenhet finner det obehövligt — låter till sammanträdet inkalla ledamotens suppleant eller, om jämväl denne skulle anmäla förfall, suppleant för annan ledamot, som företräder samma eller liknande intressen som förstnämnde ledamot.

För att deltaga i överläggning må suppleant även eljest kunna av ordföranden tillkallas. Till överläggning med nämnden eller sektion må även vid behov kallas särskild sakkunnig.

Annan detalj chef i försvarsstabens press-, upplysnings- och personal- vårdsavdelningar än fältprosten äger, i den mån ordföranden så finner lämpligt, närvara vid sammanträde och deltaga i därvid förkommande överläggningar.

8 5.

Av nämnden i dess helhet skola avgöras ärenden, vilka ordföranden finner vara av den vikt, att de böra handläggas i sådan ordning. Annat ärende skall ävenledes avgöras av nämnden i dess helhet, om tre leda- möter av nämnden så påyrka. I övrigt äga sektionerna envar inom sitt område bereda och avgöra till nämnden hörande ärenden.

9 5.

Nämnden är beslutför, när minst sju, och sektion, när minst fem leda— möter äro närvarande, dock att för fattande av beslut i ärende, vari framställning eller utlåtande skall avgivas till Kungl. Maj:t, erfordras antingen att samtliga ledamöter äro närvarande eller ock vid samman— träde med nämnden i dess helhet att minst åtta ledamöter äro när- varande och minst sju av dem om beslutet ense samt vid sammanträde med sektion att sex ledamöter äro närvarande och minst fem av dem om beslutet ense.

I andra fall än det, varom i första stycken förmäles, fattas beslut med enkel majoritet. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.

10" 5.

Vid nämndens och dess sektioners sammanträden skola föras proto- koll, angivande de närvarande, förhandlingarnas ämne samt besluten. Ledamot, som har från beslut avvikande mening, äger att få sin me- ning antecknad i protokollet samt i förekommande fall återgiven i eller fogad vid utgående expedition i ärende.

• Sida 107
•  Original

11 &.

Utgående expeditioner undertecknas av ordföranden och kontrasigne- ras av sekreteraren. I skrivelse eller utlåtande, som avlåtes till Kungl. Maj:t, chef för statsdepartement, överbefälhavaren för rikets försvars- krafter, försvarsgrenschef eller chefen för försvarsstaben, skall angivas vilka ledamöter, som deltagit i ärendets behandling.

12 5.

Ordförande, ledamot och suppleant, som är kallad att deltaga i sam- manträde enligt 5 7, samt tillkallad sakkunnig äga, i den mån till nämn— dens förfogande stående medel därtill lämna tillgång, åtnjuta dagarvo- de samt rese- och traktamentsersättning enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser an- gående kommittéer.

13 5.

Beträffande redovisning av de för nämndens verksamhet anvisade medlen äger försvarets civilförvaltning utfärda erforderliga föreskrifter.

Denna instruktion länder till efterrättelse från och med den 1 juli 1946, från och med vilken dag instruktionen den 30 juni 1942 för för- svarsväsendets personalvårdsnämnd skall upphöra att gälla.

Motivering.

Nämndens uppgift skulle, såsom tidigare angivits, vara dels att ha överinseende över upplysningsverksamheten om försvaret, dels att funge- ra som rådgivande och övervakande organ för försvarsstaben ifråga om samhällsupplysningen till befälskårerna på samma sätt som personal- vårdsnämnden ifråga om personalvården (se sid. 59). Det visade sig emellertid, att en dylik »upplysningsnämnd» skulle beträffande vissa arbetsuppgifter, t. ex. samarbete med folkbildningsorganisationerna, komma in på samma områden som personalvårdsnämnden samt att per- sonsammansättningen i flera fall skulle bli mycket likartad. Om dessa två nämnder skulle förekomma vid sidan av varandra, kunde därför dels icke önskvärda friktioner och kompetenstvister mellan nämnderna uppkomma, dels risk för överorganisation uppstå. Dessa svårigheter kunna däremot undgås, om en för upplysningsverksamhet och personal- vård gemensam nämnd tillskapas. En dylik gemensam nämnd skulle emellertid, om alla berättigade intressen skulle representeras inämn—

• Sida 108
•  Original

den kunna bli alltför stor och tungrodd. För att undvika denna olägen- het, skulle man emellertid kunna låta nämndeni stor utsträckning ar- beta på två sektioner, en upplysnings- och en personalvårdssektion.

Vi ha därför stannat vid förslaget, att den nuvarande försvarsväsen- dets personalvårdsnämnd ombildas till en »försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd», vilken vid beh0v skulle kunna arbeta på en »upp- lysningssektion» och en »personalvårdssektion». Samtidigt föreslås, att den nuvarande sektionsindelningen inom personalvårdsnämnden med en religionsvårdssektion och en kulturvårds— och socialvårdssektion slo— pas, en indelning, som för övrigt hittills icke kommit till praktisk an- vändning. Förslag till instruktion för denna nämnd har utarbetats och återfinnes ovan.

Instruktionen bygger till största del på den hittillsvarande instruktio- nen för personalvårdsnämnden. Ändringarna äro huvudsakligen såda- na, som äro betingade av den föreslagna utökningen av nämndens verk- samhet. Ett fåtal andra ändringar i texten ha dock företagits.

Vi ge nu en närmare motivering till de föreslagna ändringarna av in— struktionen.

I % 2 ha de uppgifter tillagts, som röra upplysningsverksamheten om och inom försvaret. Häri ingå bl. a. vissa uppgifter vid tillsättande av stabsredaktörs- eller motsvarande befattning inom försvarsstaben samt vid uttagning av personal för utbildning till sådana befattningar vid mo— biliserade förband.

Enligt nuvarande instruktion äger personalvårdsnämnden att göra framställningar inom området för nämndens verksamhet till Kungl. Maj:t, chef för statsdepartement samt chefen för försvarsstaben. Vi ha föreslagit, att sådan framställning skall kunna göras även till överbefäl— havaren samt försvarsgrenschef. Härigenom underlättas för nämnden t. ex. att utan onödiga omvägar snabbt bringa något missförhållande till vederbörandes kännedom.

Tidigare har föreslagits (sid. 60), att nämnden årligen skall ingiva framställning till Kungl. Maj:t rörande medelsbehovet för understöd till upplysningsverksamheten om försvaret samt avgiva förslag angående dylika medels fördelning. En bestämmelse härom har inarbetats i 5 3.

I personalvårdsnämndens instruktion 5 4 andra stycket stadgas, att särskild sakkunnig må vid behov kallas till överläggning med nämnden. Denna bestämmelse har överflyttats till Q 7, med vars övriga innehåll den har större sammanhang.

I 5 5 redogöres såsom i personalvårdsnämndens instruktion för nämn- dens sammansättning. Personalvårdsnämnden består f. 11. av åtta, eller om ordföranden utses utanför de särskilt nämnda representanterna, nio ledamöter. Det föreslås nu, att den nya nämnden skall bestå av högst

• Sida 109
•  Original

sexton ledamöter. Med ett större antal ledamöter, som hade kunnat vara önskvärt för uppnående av en allsidig representation, torde nämnden bliva alltför stor. Därefter uppräknas representanter för olika myndig- heter, organisationer o. s. v. till ett antal av fjorton. Härigenom ges möj- lighet att som ledamöter i nämnden utse två personer, vilka kunna väl— jas efter friare grunder. Antalet fritt valda ledamöter kan utökas, om någon eller några av representanterna företräda flera av de nämnda myndigheterna, organisationerna o. s. v.

Den nuvarande personalvårdsnämnden föreslås i sin helhet ingå i den nya nämnden. Någon annan förändring i dess hittillsvarande samman— sättning har icke vidtagits än att det föreskrivits, att en av de två re- presentanterna för folkbildningsverksamheten tillika skall vara förtro- gen med föreläsningsverksamheten. De ledamöter, som tillkomma, äro chefen för försvarsstabens sektion III, vilken enligt vårt tidigare nämn- da förslag tillika skall vara chef för försvarsstabens pressavdelning; chefen för försvarsstabens upplysningsavdelning; två representanter för pressen, vilka böra företräda olika intressen, t. ex. tidningsutgivarna och de aktiva journalisterna; en representant för föreningar, som be- driva försvarsupplysning; en representant för den civila filmverksam— heten. De fritt valda representanterna böra främst utses med hänsyn till behovet att få företrädare för intressen i samband med upplysnings- verksamheten, som icke på annat sätt kunnat beredas plats inom nämnden.

För att icke ledamöternas antal skall kunna överskrida sexton, ha vi föreslagit, att ordföranden måste utses bland nämndens ordinarie leda- möter, vilket enligt nu gällande instruktion icke är nödvändigt.

Innehållet i övrigt i 5 5 är oförändrat. Fördelningen av ledamöterna på de båda sektionerna, vilken åter- finnes i 5 6, torde icke fordra någon särskild kommentar.

De i 5 7 företagna ändringarna äro endast sådana, som äro betingade av tidigare beslutade förändringar i instruktionen.

I 5 8 har en saklig ändring vidtagits. Enligt den nuvarande lydelsen skola av personalvårdsnämnden i dess helhet avgöras ärenden, som av- ses i g 3, ärenden, vari eljest framställning eller utlåtande skall avgivas till Kungl. Maj:t, chef för statsdepartement eller chefen för försvarssta- ben, samt ärenden, vilka ordföranden finner vara av den vikt, att de böra handläggas i sådan ordning. För att främja ett smidigare arbets— sätt ha vi i stället föreslagit den regeln, att nämnden i dess helhet skall avgöra ärenden, vilka ordföranden finner vara av den vikt, att de böra _handläggas i sådan ordning. Annat ärende skall ävenledes avgöras av nämnden i dess helhet, om tre ledamöter av nämnden så påyrka.

Enligt en i nuvarande instruktion & 9 upptagen bestämmelse är perso—

• Sida 110
•  Original

nalvårdsnämnden beslutför, när minst fyra ledamöter äro närvarande, samt sektion, när minst tre ledamöter äro närvarande. Med hänsyn till det höj da ledamotsantalet ha dessa siffror höjts till sju respektive fem. I gällande instruktion stadgas vidare, att för fattande av beslut i ären- de, vari framställning eller utlåtande skall avgivas till Kungl. Maj:t, chef för statsdepartement eller chefen för försvarsstaben, erfordras an- tingen att samtliga ledamöter äro närvarande eller ock att minst fem ledamöter äro närvarande och minst fyra av dem om beslutet ense. Det har icke synts oss nödvändigt att fordra särskilda bestämmelser för be- slutmässighet annat än i de fall, då framställning skall avgivas till Kungl. Maj:t. För beslutmässigheti sådana fall fordras, att åtta leda- möter äro närvarande och minst sju av dem om beslutet ense.

Då framställning till Kungl. Maj :t från sektion icke är utesluten, ha liknande bestämmelser om beslutmässighet inom sektion införts.

55 10 och 11 i gällande instruktion ha sammanslagits, varvid & 11 nå- got förenklats.

I 5 11 (g 12 i gällande instruktion) har en ändring vidtagits, som be— tingats av innehållet i 5 3.

5 13 i personalvårdsnämndens instruktion stadgar, att ordförande och ledamöter i personalvårdsnämnden äga i den mån till nämndens förfo- gande stående medel därtill lämna tillgång åtnjuta dagarvode samt rese- och traktamentsersättning enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 29 augusti 1921 (nr 517) med vissa bestämmelser angående kom- mittéer. Hittills ha samma förmåner tillerkänts — förutom supp- leant, som inkallats i ledamots ställe —— även suppleant, som enligt 5 7 tredje stycket tillkallats utan att förfall för ordinarie ledamot förele- gat, samt sakkunnig. En bestämmelse i enlighet med denna praxis har inarbetats i 5 12 (= 513).

5 1 och g 13 (= & 14) äro oförändrade. Vi ha utgått från att förslag om inrättande av upplysnings- och per- sonalvårdsnämnden skall föreläggas 1946 års riksdag och därför före- slagit, att den nya instruktionen skall träda i kraft den 1 juli 1946.

Slutligen skola kostnaderna för den nya nämnden beröras. Enligt Kungl. brev 2/6 1944 upptas för budgetåret 1944—1945 följande stat för personalvårdsnämnden :

Kronor 1. Ordförande, årsarvode .................................. 400:— 2. Sekreteraren, årsarvode ................................ 1 000:— 3. Till den verkställande prästerlige ledamoten, årsarvode . . . . 1 500:— 4. Dagarvoden, traktamentsersättningar samt reseersättningar 4100:— 5. Expenser och oförutsedda utgifter ........................ 2 000:—

Summa kronor 9 000:—

• Sida 111
•  Original

Kostnaderna för den nya nämnden torde böra beräknas så, att ovan angivna poster med undantag av arvodet till den verkställande präster— lige ledamoten ökas med hälften av nu utgående belopp. I enlighet här— med skulle staten för upplysnings- och personalvårdsnämnden uppta en summa av 12 750 kronor.

Kostnadsberäkningar för upplysningsverksamheten

Under denna rubrik ha vi samlat ett antal kostnadsberäkningar, som föranletts av den föregående framställningen. Givetvis'ha endast sådana kostnadsberäkningar utförts, som kunna och av oss lämpligen böra ut- föras. Ej heller ha kostnaderna behandlats i andra fall än då nya anslag eller förändring av tidigare anslag erfordrats. Vissa kostnader ha re- dan berörts, nämligen kostnaderna för den föreslagna organisationen av försvarsstabens sektion III samt för upplysnings- och personalvårds- nämnden (se sid. 100 f. och 110—111).

Kostnaderna för den utåtriktade och den inåtriktade verksamheten ha sammanförts under en rubrik. Såsom av det föregående framgått ha dessa två slag av upplysning många beröringspunkter. Framförallt gäl— ler detta den s. k. kontaktverksamheten, vilken i de flesta fall innebär upplysning i någon form av både de civila medborgarna och befäls- personalen. Det är omöjligt att här dra en bestämd gräns mellan vad som är upplysning av den ena eller andra typen. Av praktiska skäl har emellertid kontaktverksamheten, såsom i inledningen anmärkts, i huvud— sak förts in under den inåtriktade verksamheten. Detta gäller främst vid anslagsfördelningen. Härvid är att märka, att kontakten på den militära sidan kan och bör omfatta befälskårerna i sin helhet. På den civila sidan är något dylikt icke möjligt. Det är emellertid lättare för en bestämd och organiserad krets som befälspersonalen att inleda ett samarbete med en obestämd krets som den civila allmänheten än tvärt- om. Vidare måste tillses, att icke någon försvarsgren, något vapenslag eller truppslag eller någon garnisonsort kan komma att försummas. Skola exempelvis kontaktkonferenserna till övervägande del anordnas genom försvarsföreningarnas försorg, löper man risken, att kontakten blir sämre på de orter, där försvarsföreningarnas lokalorganisationer äro svaga. Det är därför naturligt, att befälskårerna ligga närmast till hands att ta de praktiska initiativen i frågan. De nu framförda synpunk- terna ha varit vägledande vid bedömningen av i vilken proportion an- slag för kontaktverksamhet och därmed sammanhängande verksamhet skola ges till civila organisationer och till militära myndigheter.

De kostnadsberäkningar för den rent utåtriktade upplysningen, som

• Sida 112
•  Original

här skola utföras, äro främst de, som beröra statsanslaget till den en— skilt bedrivna försvarsupplysningen.

Detta anslag skulle enligt vårt förslag kunna användas såväl till ren försvarsupplysning som till sådan utrikespolitisk upplysning, som står försvarsfrågorna nära. Det skulle vidare utgå i första hand till före- läsningar, tidskrifter, böcker, broschyrer, utställningar, konferenser o. dyl. samt även i vissa fall till förvaltningskostnader, särskilt till sam— arbetsorganisationer.

Ifråga om anslag till förvaltningskostnader ha vi redan föreslagit ett bidrag om 35 400 kronor till G. F. F. (se sid. 66) . Några ytterligare anslag av denna art ha vi för närvarande icke funnit påkallade.

Övriga anslagsbehov äro svårare att beräkna. Beträffande försvars— föreläsningar har man dock vissa hållpunkter genom den statistik, som R. S. F. fört över de av folkbildningsorganisationerna anordnade före— läsningar, till vilka R. S. F. givit ekonomiska bidrag. Under år 1944 ha sådana bidrag lämnats till omkring 170 föreläsningar med ett samman- lagt belopp av omkring 8 000 kronor. Bidrag ha även lämnats av Före— ningen Sveriges Flotta.

Antalet föreläsningar kan komma att stiga något, dels på grund av att försvarsföreläsningar numera även upptagitsi A. B. Fzs föreläsnings- katalog, dels på grund av att statsanslaget kan väntas öka intresset för anordnandet av försvarsföreläsningar såväl inom de organisationer, som redan tidigare anordnat sådana föreläsningar, som inom organisa— tioner, där detta hittills icke skett. Vi ha därför ansett oss böra räkna med ett årligt antal försvarsföreläsningar av omkring 250.

Vi ha vidare utgått från att försvarsföreningarnas årliga bidrag även i fortsättningen konnna att uppgå till ungefär samma belopp som för närvarande, d. v. s. lägst 8 000 kronor. Någon avsevärd höjning av dessa bidrag förefaller icke vara att vänta. Det synes då vara befogat, att statsbidrag utgår för att täcka åtminstone större delen av de kostnader, som återstå.

Enligt beräkningar på grundval av föreläsningsföreningarnas stati- stik ha vi kommit fram till en genomsnittskostnad per föreläsning av 60—70 kronor. Vi ha härvid räknat med att 5. k. serieföreläsningar, d. v. s. flera föreläsningar på samma plats, för vilka kostnaderna bli relativt låga, på grund av ämnets natur endast komma att kunna an— ordnas i mindre omfattning. Med hänsyn till tj ånstgöringsförhållandena hos huvudparten av föreläsarna torde ej heller längre turnéer kunna anordnas, vid vilka eljest genomsnittskostnaderna likaledes bli rela- tivt låga.

På grundval av nu anförda beräkningar ha vi stannat vid att stats- bidrag är erforderligt med i medeltal 40 kronor per föreläsning. Om-

• Sida 113
•  Original

kring 10000 kronor årligen borde därför beräknas som bidrag till före- läsningsverksamheten.

Än svårare är att uppskatta anslagsbehovet för övriga grenar av för- svarsupplysningen. Med tillämpning av de principer, som ovan angi— vits, synes det emellertid vara lämpligt, att huvuddelen av den verksam- het, som har karaktär av kontaktverksamhet, understödes genom anslag till de militära myndigheterna. Detta bör dock på intet sätt hindra vare sig att anslag vid sidan härav utgå till enskilda organisationer eller att dessa medverka i kontaktverksamheten. Liknande synpunkter göra sig gällande beträffande anordnandet av försvarsutställningar. Även i detta fall torde det vara praktiskt, att arrangemangen i huvudsak handhas av de militära förbanden. Härigenom kan man erhålla en garanti för att alla delar av landet få del av dylika utställningar. Enskild verksamhet kan dock även här vara ett betydelsefullt komplement.

I stor utsträckning har utgivande av böcker, broschyrer och tidskrifter med försvarsinnehåll skett på enskilt initiativ. Denna verksamhet för- tjänar i hög grad statligt understöd. Även andra former av enskilt be- driven försvarsupplysning kunna ifrågakomma till statsunderstöd.

För nu nämnd enskild verksamhet synes ett anslagsbelopp av 5000 kronor vara skäligt. Det föreslagna beloppet till enskilt bedriven för- svarsupplysning — förutom anslaget till G. F. F. — skulle därför uppgå till 15000 kronor. Fördelningen 10000 kronor till föreläsningar och 5000 kronor till övrig upplysningsverksamhet bör dock endast utgöra en beräkningsgrund och icke på något sätt fastlåsas. Vi föreslå alltså ett sammanlagt anslagsbelopp om 50 400 kronor.

Anslag av denna art plåga vara obetecknade. Med hänsyn till att ut— givandet av skrifter o. dyl. kan sträcka sig över en längre tidsperiod vore det dock en bestämd fördel, om anslaget finge formen av reser— vationsanslag.

De anslag till militära myndigheter, som ha samband med såväl den utåtriktade som den inåtriktade verksamheten, kunna lämpligen sam- manföras. Till dessa höra anslag till verksamheten vid försvarsstabens pressavdelning, till lokal militär verksamhet av olika slag, såsom kon— taktkonferenser, utställningar och demonstrationer (se närmare sid. 64), till centralt anordnade kontaktkonferenser samt till centralt anordnade kurseri samhällsfrågor, vilka senare ofta innefatta moment av kontakt med det civila livet i form av diskussioner och andra sammankomster.

För tidningsprenumeration, text— och bildtjänst, anordnande av pressbesök m. m., ha under krigsåren anslag av extra utgiftsmedel ut- gått till försvarsstabschefen och försvarsgrenscheferna ävensom vissa 8—52613

• Sida 114
•  Original

kostnader bestritts å krigstitel med belopp, som sammanlagt torde kunna beräknas till inemot 20000 kronor årligen. Vi föreslå, att anslag för dessa ändamål i fortsättningen skola utgå med 10 000 kronor årligen.

För anordnande av utställningar m. m. torde böra beräknas ett unge- färligt ärligt belopp av 7000 kronor. Härvid ha vi utgått från att en utställning borde anordnas vart tredje eller fjärde år i var garnisonsort. För kontaktkonferenser torde omkring 9000 kronor vara erforderliga. Som beräkningsgrund har använts, att kontaktkonferenser böra kunna anordnas vartannat år i varje garnisonsort med omkring 20 civila del- tagare, för vilka rese— och traktamentskostnader uppskattas till i genom- snitt 18 kronor. Det har härvid räknats med deltagande såväl från gar— nisonsorten som från orter på visst avstånd från denna. Summorna 7000 och 9000 kronor böra dock icke fixeras utan det sammanlagda beloppet, 16 000 kronor, bör kunna fördelas efter relativt fria grunder.

För centralt anordnade kurser och konferenser ha omkring 2 000 kro- nor beräknats.

Nu nämnda anslag, som sammanlagt skulle uppgå till 18 000 kronor, böra fördelas av försvarsstabschef en. Den förberedande handläggningen av dessa ärenden synes lämpligen kunna ske inom upplysningsavdel- ningen, där detaljer finnas för såväl utåtriktad som inåtriktad verk- samhet.

Anslag, som enbart avse inåtriktad upplysningsverksamhet, ha i den föregående framställningen föreslagits utgå till utökad undervisning i samhällslära vid försvarets läroverk, till prenumeration på vissa tid- skrifter genom försvarsstabens försorg, till korrespondenskurser i sam- hällsfrågor, till föreläsningar i inrikes- och utrikespolitiska frågor, till vistelse vid folkhögskolorna samt till fortsatt utgivande av tidskriften Aktuell Orientering.

Beträffande den utökade undervisningen i samhällslära vid försva- rets läroverk (sid. 79) har rektor angivit kostnadssökningen till högst 11500 kronor per år, varav 3 700 kronor skulle komma på lärarlöner, (& 800 kronor på studieresor och 1 000 kronor på anskaffande av kurs— littertur. Sistnämnda post ä 1 000 kronor skulle dock endast krävas första året, varefter dessa kostnader skulle sjunka till omkring 100 kro- nor årligen. Vid beräkning av lärarlönerna har rektor utgått från att samtliga avdelningar äro så stora, att all samläsning blir omöjlig eller i varje fall olämplig. Beloppet till studieresor förutsätter hundraprocentigt deltagande i den frivilliga undervisningen. I praktiken torde emellertid knappast beloppen komma att tas i anSpråk i full utsträckning. Anslaget bör därför enligt vår mening beräknas till 10000 kronor för första året och 9 100 kronor för följande år. Av kostnaderna synas 3000 kronor

• Sida 115
•  Original

böra beräknas å läroverkets anslag till avlöningar och 7000 kronor å anslaget till omkostnader.

Kostnaderna för prenumeration på tidskrifter samt anordnande av föreläsningar böra sammanföras till ett gemensamt anslag, som förde- las av försvarsstabschefen. Den förberedande handläggningen av dessa ärenden bör ske inom detalj en för inåtriktad upplysning. '

Prenumeration å tidskrifter i den utsträckning som ovan (sid. 82) an— givits, torde fordra ett anslag om ungefär 4 600 kronor. Härvid har räk— nats med att den nuvarande rabatten å 50 % icke kan erhållas för fram- tiden, men att en rabatt å 25 % skall kunna utverkas.

Ifråga om anslaget till föreläsningar ha vi vid kostnadsberäkningarna utgått från att i medeltal två inrikespolitiska och två utrikespolitiska föreläsningar med kvalificerade och i många fall utanför garnisönsorten boende föreläsare böra kunna anordnas per år och garnisonsort. För de utrikespolitiska föreläsningarna torde en något högre summa böra be— räknas än för de inrikespolitiska. Så är exempelvis ett belopp av 500 kronor erforderligt som ersättning till Utrikespolitiska institutet för dess befattning med verksamheten. Resekostnaderna torde genomsnittligt komma att bli något högre för de utrikespolitiska föreläsarna, lik— som förmodligen även arvodena. För föreläsningsverksamheten bör skä- ligen beräknas 12000 kronor, varav 5000 kronor till inrikespolitiska och 7 000 kronor till utrikespolitiska föreläsningar. Anslaget till prenu- meration å tidskrifter samt anordnande av föreläsningar bör således be- räknas till sammanlagt 16 600 kronor.

För anordnande av korrespondenskurser få vi efter hörande av Ar— méns brevskola föreslå ett årligt anslag om 5000 kronor, som bör in- räknas i de medel, som kunna komma att ställas till brevskolans förfo— gande. För detta belopp torde första året två grundläggande och tre aktuella kurser och från och med andra året tre grundläggande samt minst tre aktuella kurser kunna ställas till förfogande i en upplaga av omkring 200 exemplar per år och kurs. De grundläggande kurserna be— räknas kunna användas under tre, de aktuella under ett eller möjligen två är. I summan ingå även kostnaderna för granskning av svarsupp- gifter. Även detta anslag bör få karaktären av reservationsanslag.

För vistelse vid folkhögskola torde ett sammanlagt belopp av 7200 kronor vara erforderligt. Om 12 officerare per år deltaga, kunna stats- verkets kostnader för officerarnas uppehälle under vistelsen uppskattas till ungefär 2400 kronor, resekostnaderna till samma belopp, 2 400 kro- nor, samt traktamenstkostnaderna ävenledes till omkring 2 400 kronor. Sistnämnda belopp har beräknats så, att hälften av deltagarna antagits ha fänriks och hälften löjnants lön. Dessa kostnader äro förhållandevis

• Sida 116
•  Original

obetydliga och någon höjning av försvarsgrenarnas anslag till »under— visning och övningar» torde därför icke vara nödvändig.

De försvarsgrensvis utgående anslagen för befälsutbildning torde inom ramen för nu utgående belopp i viss utsträckning kunna användas även för samhällsupplysning till befälspersonalen.

För utgivande av tidskriften Aktuell Orientering enligt de grunder vi tidigare föreslagit (sid. 91 f.) torde erfordras 35 000 kronor, varav 3 600 kronor för författararvoden och återstoden för tryckningskostnader. Dessutom tillkomma distributionskostnader, vilka dock icke synas be- höva bli föremål för särskild uppskattning.

I enlighet med ovanstående få vi till upplysningsverksamhet om och inom försvaret föreslå följ ande anslag, vilka i viss utsträckning under beredskapstiden utgått på förskottsstaten:

Kronor

Till försvarsupplysning genom enskilda organisationer

m. fl., reservationsanslag ......... . .................... Till tidningsprenumeration, text- och bildtj änst, anordnande

av pressbesök m m ..................................... 10 000:— Till kontaktverksamhet m. m. (fördelas av försvarsstabsche-

fen) .................................................. 18 000:— Till utökad undervisning i samhällslära vid försvarets läro- verk .................................................. 10 000:— Till föreläsningar, tidskrifter m. m. (fördelas av försvars- stabschefen) .......................................... 16 600:— Till anordnande av korrespondenskurser, reservationsanslag 5000:— Till utgivande av tidskriften Aktuell Orientering .......... 35 000:—

Summa kronor 145 000:—

• Sida 117
•  Original

Sammanfattning av viktigare förslag

(För de grundläggande principiella frågorna hänvisas till inledningen »Samhället och försvaret»)

Upplysning om försvaret (Upplysning om försvaret till allmänheten)

1. Försvarsupplysningen bör ge utrymme åt olika meningsriktningar. Statliga direktiv höra i görligaste mån undvikas. Inga andra inskränk- ningar böra gälla för en statsunderstödd försvarsupplysning än sådana, som stadgas för folkbildningsrörelsernas statsunderstödda föreläsnings- verksamhet (sid. 35).

2. Offentlighetsprincipen bör i största möjliga utsträckning tillämpas beträffande försvarets angelägenheter (sid. 36).

3. Enär en av försvarsupplysningens viktigaste uppgifter är att klar— lägga det intima sambandet mellan försvarspolitik och utrikespolitik, måste den utrikespolitiska upplysningen ägnas särskild omtanke av statsmakterna. Vad det därvid kommer an på är, dels att de allmänna sekretessbestämmelserna få en liberal utformning och tillämpning, dels att de personer, som på grund av sin tjänst eller annorledes ha tillgång till utrikespolitiska informationer, positivt medverka till upplysningen (sid. 36—37).

4. Allmänheten bör efter kriget i högre grad än nu ges en fortlöpande orientering om försvarets utveckling, om »vart försvarsmiljonerna ta vägen», samt göras förtrogen med den speciella svenska försvarstak— tiken (sid. 37—38).

5. En förutsättningslös diskussion om försvaret under beredskapsti- den kan göra betydande nytta, men det är viktigt att förekomma osak— lighet i dessa frågor genom att en utförlig översikt över försvarets verk- samhet under kriget publiceras, vari bland annat grundligt och öppen—

• Sida 118
•  Original

hjärtigt redogöras såväl för de svårigheter. som förelegat, som för de misstag och brister, som framkommit (sid. 38).

6. En ingående bearbetning av erfarenheterna från det senaste världs— kriget rörande den militära disciplinens former bör företagas under medverkan av såväl militära som civila utredningsmän, varvid man bör söka enas om riktlinjer för en yttre disciplin inom krigsmakten, an- passad såväl efter de militära behoven som efter svenska förhållanden och vårt folks kynne (sid. 39).

7. Staten bör bedriva försvarsupplysning på i huvudsak samma sätt som hittills och därutöver även direkt stödja den enskilt bedrivna upp— lysningsverksamheten (sid. 33—34).

8. Statsunderstöd till den enskilda upplysningsverksamheten bör ges i två former, dels genom att lämplig personal och materiel ställas till förfogande av militär myndigheter, dels genom direkta medelsanslag (sid. 40).

9. Militära föreläsare börai princip få använda tjänstetid med bibe- hållen lön för medverkan i försvarsupplysningen. Eventuellt arvode samt rese— och traktamentsersättningar böra däremot utgå från de en— skilda organisationerna. Inom försvarsstaben uppgöres årligen efter samråd med vederbörande försvarsgrenschef och enskilda organisatio- ner en föreläsningskatalog, upptagande militär personal, som kan stäl— las till förfogande som föreläsare (sid. 41). 10. Statsanslag skall efter ansökan kunna tilldelas folkbildningsorga- nisationer, försvarsföreningar och envar annan, organisation eller en- skild, som bedriver försvarsupplysning genom föredrag, tidskrifter, böc- ker, broschyrer, utställningar, konferenser o. dyl., eller sådan utrikes- politisk upplysning, som står i nära samband med försvarsfrågorna. I vissa fall böra statsanslag kunna beviljas även för täckande av för- valtningskostnader, exempelvis till samarbetsorganisationer. Anslaget fördelas av Kungl. Maj:t efter förslag av upplysnings- och personal— vårdsnämnden (se p. 14). Anslaget föreslås utgå med 50400 kronor, varav 35400 kronor beräknats till Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet, omkring 10000 kronor till försvarsföreläsningar och återstoden till övrig upplysningsverksamhet (sid. 42—43, 66, 111 f.). 11. De militära pressdetalj erna föreslås sammanförda inom försvars— staben. Sådana organisatoriska åtgärder vidtagas, att snabbheten i ny- hetsförmedlingen garanteras och den erforderliga nära kontakten mellan pressverksamheten och försvarsgrensstaberna bibehålles. Viss press— verksamhet bedrives försvarsgrensvis genom särskilda informationsoffi- cerare. För verksamheten vid försvarsstabens pressavdelning (anord- nande av pressbesök, tidningsprenumeration, text- och bildtj änst m. m.) beräknas 10000 kronor (sid. 54 f., 113—114).

• Sida 119
•  Original

12. I försvarsstaben skapas en särskild detalj för utåtriktad upplys- ning, vilken bl. a. har att tillse, att en kader av goda militära föreläsare finnes tillgänglig för exempelvis folkbildningsorganisationernas föreläs- ningsverksamhet. Den bör också på andra sätt vara ett kontaktorgan mellan försvarsstaben och folkrörelserna (sid. 58—59). 13. Försvarsstabens filmdetalj bibehålles med delvis andra uppgifter än hittills (sid. 59). 14. Den nuvarande »försvarsväsendets personalvårdsnämnd» ombil- das till en »försvarets upplysnings— och personalvårdsnämnd» med upp- gift bl. a. att på olika sätt främja och övervaka försvarsupplysningen (sid. 59—60). 15. Den fortsatta utbildningen av informationsofficerare bör intensi— fieras. Större uppmärksamhet måste ägnas åt rekryteringen, så att en- dast för tjänsten särskilt lämpade personer utses till informationsoffi- cerare (sid. 60). 16. Särskilda bestämmelser böra utfärdas angående de former, under vilka militär personal och materiel få tas i anspråk för upptagning av radioreportage eller annan utsändning i radio. Bestämmelserna utfor— mas på motsvarande sätt, som de för filminspelning gällande (sid. 61). 17. I enlighet med vad de filmsakkunniga föreslagit, bör produktio- nen av upplysningsfilm anförtros åt privata filmbolag. Det nuvarande årliga anslaget om 40000 kronor bör utgå även i fortsättningen. Ett mindre antal kortfilmer av god kvalitet bör framställas vid sidan av journalfilmer (sid. 63). 18. Initiativ till kontakt med samhället böra tagas av befälspersonal från försvars— och försvarsgrensstaber. Sådana initiativ kunna få stor räckvidd och betydelse för framtiden (sid. 64). 19. F örbandscheferna böra genom förevisningsövningar, utställ— ningar, demonstrationer av nya vapen m. m. hålla allmänheten ori— enterad om vad som händer inom försvaret samt ge myndigheter, press och organisationer av olika slag tillfälle att erhålla ett personligt in— tryck av den svenska försvarsmakten och dess befälspersonal. Kontakt bör sökas även med andra bygder och orter inom rekryteringsområdet än garnisonsorten med omnejd. För denna verksamhet avses särskilda medel enligt punkt 35 (sid. 64). 20. Beträffande försvarsfrågans behandling iläroböckerna uttalas, att särskilt följ ande tre frågor måste beaktas av läroboksförfattare och för skolväsendet ansvariga myndigheter, nämligen 1) att framställningen av krig och fred genom tiderna får en sådan utformning, att läroböckerna ge en efter nutida förhållanden anpassad bild av krigets förutsättningar och former,

• Sida 120
•  Original

2) att det svenska försvarets nuvarande organisation, uppgifter och problem beredas större utrymme i läroböckerna,

3) att framställningen om det senaste världskriget betonar det totala krigets olika aspekter och konsekvenser icke minst för civilbefolk- ningen (sid. 65).

21. Om F örsvarsfrämjandet uttalas, att dess verksamhet — till skill- nad från vad som gäller övriga ibetänkandet nämnda försvarsföre- ningar — icke är ägnad att stärka försvaret och försvarsupplysningen hos vårt folk som helhet utan snarare verkar i motsatt riktning samt att de medel, vilka i form av medlemsavgifter eller eljest uppbäras av förbundet, icke i tillräcklig utsträckning eller under tillfredsställande kontroll från medlemmarnas sida komma försvarsupplysningen eller annan försvarsfrämjande verksamhet tillgodo (sid. 70).

Upplysning inom försvaret (Upplysning i samhällsfrågor till försvarets fast anställda personal)

22. Undervisningen i stats- och samhällslära bör erhålla samma ka- raktär och omfattning vid marinens och flygvapnets officersskolor som vid arméns (sid. 77). 23. Ett av rektor vid försvarets läroverk framställt förslag om att un- dervisningen i samhällslära vid samtliga försvarsgrenars stamskolor skall omfatta 25 timmar, anses utgöra ett absolut minimum. Undervis- ningen bör förläggas till ett så sent stadium som möjligt, helst enbart till furirskolan. Det bör tillses, att undervisningen i samhällslära behandlas av kompetenta och av ämnet intresserade lärare (sid. 78). 24. Vid försvarets läroverk bör frivillig extra undervisningi sam- hällslära anordnas med en timme i vardera av realskolelinj ens och all- männa linjens två klasser. Kostnaderna härför beräknas till 10 000 kro- nor för första året och 9100 kronor för följande år (sid. 79, 114—115). 25. Samhällsupplysningen utanför de militära skolorna, som blir av kanske avgörande betydelse för att man på kort sikt skall kunna åstad- komma en förbättring av befälskårernas samhällsorientering, bör få en dubbel inriktning: dels att fylla bristerna i skolundervisningen, dels att därutöver ge sådan upplysning, som även med en utökad skolundervis- ning alltid måste meddelas utanför skolorna, t. ex. att behandla dagens aktuella stoff, att åskådliggöra och ge praktisk tillämpning av de på teoretisk väg förvärvade kunskaperna samt att orientera om lokala sam- hällsförhållanden (sid. 79—80). 26. Ansvaret för upplysningen utanför skolorna bör främst åvila de chefer, som bära ansvaret för den fortsatta befälsutbildningen, alltså

• Sida 121
•  Original

huvudsakligen regementschefer och motsvarande. Förståelsen för denna verksamhets betydelse måste bli mer allmän än vad som för närva- är fallet. Vederbörande chefer höra på olika sätt planlägga, underlätta och uppmuntra såväl självstudier som direkt upplysningsverksamhet i form av föredrag, diskussioner och dylikt, utan att dock i otillbörlig grad trycka sin prägel på de underordnades insatser (sid. 81).

27. Ett belopp om 4600 kronor föreslås utgå till försvarsstaben för prenumeration å vissa från samhällsupplysningens synpunkt viktiga tidskrifter, avsedda att sändas ut till regementschefer och motsvarande. Dessa tidskrifter skola av regementscheferna göras tillgängliga för läs- ning även av befälspersonalen i övrigt (sid. 82, 115). 28. Det föreslås, att korrespondenskurser i samhällsfrågor anordnas av Arméns brevskola i samarbete med civilt korrespondensinstitut. Några av befälspersonalen vid varje förband höra av chefen utses att deltaga i kurserna, som genomgås utan särskild kostnad för deltagarna. De årliga kostnaderna för kurserna, som beräknas till 5000 kronor, föreslås täckta av statsmedel (sid. 83, 115). 29. I samband härmed tillstyrkes ett av överbefälhavaren framlagt förslag om omorganisation av Arméns brevskola till »Försvarets brev— skola» (sid. 83). 30. Befälspersonalens deltagande i det civila studiecirkelarbetet bör främjas (sid. 84). 31. Föreläsningar i inrikespolitiska frågor böra anordnas vid de olika förbanden under medverkan av exempelvis företrädare för skilda po- litiska meningsriktningar och i orten verksamma civila krafter. Ett be- lopp om 5000 kronor beräknas för denna verksamhet (sid. 84, 115). 32. Föreläsningar i utrikespolitiska frågor böra hållas antingen av högre militära chefer eller av utifrån tillkallade föreläsare, exempelvis tjänstemän i utrikesdepartementet. Härvid bör bl. a. Utrikespolitiska in— stitutet anlitas. De årliga kostnaderna beräknas uppgå till omkring 7 000 kronor (sid. 84——85, 115). 33. Även centralt anordnade kontaktkonferenser och kurser med före- läsningar och diskussioner om utrikes- och inrikespolitiska frågor böra komma i fråga liksom centralt organiserade kontaktkonferenser. Här- för bör beräknas ett belopp om 2 000 kronor (sid. 85, 114). 34. Samhällsupplysning i form av praktisk kontakt med samhället bör främjas. Förbandscheferna böra underlätta befälskårernas deltagande i skötseln av allmänna angelägenheter. I första hand kommer härvid det kommunala livet i fråga (sid. 85). 35. För lokala kontaktkonferenser med deltagande även från andra delar av förbandets rekryteringsområde än garnisonsorten böra särskilda

• Sida 122
•  Original

anslag utgå, som tillsammans med anslag till viss annan likartad verk- samhet enligt punkt 19 beräknats till 16 000 kronor (sid. 85, 114).

36. Det föreslås, att 10 få 12 officerare årligen skola få tillfälle att be- söka folkhögskola. Vistelsen skall vara omkring tre månader. Tre skolor skola besökas. I första hand bör samband sökas med rörelseskolorna. Kostnaderna, som beräknas uppgå till 7 200 kronor, anses kunna bestri— das av nuvarande anslag till försvarsgrenarna för »undervisning och öv- ningar». Härvid föreslås, att officerarna skola åtnjuta fri förläggning och fri förplägnad jämte ett mindre tj änstgöringstraktamente i enlighet med militära avlöningsreglementets tilläggsbestämmelser 6 kap. 5 2, vari en ändring föreslås för att möjliggöra detta (sid. 86—87, 115—116). 37. Upplysningen bör försiggå på tjänstetid i så stor utsträckning som möjligt utan att i otillbörlig grad inkräkta på den rent militära tjänsten (sid. 87). 38. Upplysningsverksamheten bör på olika sätt lämnas ett verksamt stöd från den högsta militära ledningen. Frågorna böra lämpligen hand- läggas av en detalj för inåtriktad upplysningsverksamhet i försvars- staben. Upplysnings- och personalvårdsnämnden bör fungera som råd— givande och övervakande organ i dessa frågor (sid. 87). 39. Tidskriften Aktuell Orientering bör i något förändrat skick ut- komma även under fredstid och ha till uppgift, dels att ge inrikes- och utrikespolitisk orientering, avsedd såväl att tillgodose befälets eget be- hov som att ilämpliga delar meddelas vidare till truppen, dels att orien- tera befälspersonal, som icke regelbundet är i tjänst, om nyheter på det militära området. Tidskriften bör utsändas till alla militära expe- ditioner, till samtlig personal med officers tjänsteställning —— även värn- pliktiga officerare — samt till underofficerare på stat, vare sig veder- börande är i tjänst eller icke. Distributionen måste ske med minsta möj— liga tidsutdräkt och i varje fall långt snabbare än vad som nu är fallet. Kostnaderna för att utge tidskriften beräknas uppgå till 35000 kronor om året (sid. 90 f., 116).

Organisations- och kostnadsförslag

40. Inom försvarsstaben bör även i fred inrättas en sektion III, bestå— ende av sektionschef och tre avdelningar, en press-, en upplysnings- och en personalvårdsavdelning (sid. 94 f.). 41. Pressavdelningen, som till chef skulle ha sektionschefen, skall be- stå — förutom av chefen — av bl. a. en officer till förfogande, två stabs- redaktörer samt en armé-, en marin- och en flygdetalj (sid. 96 f.).

• Sida 123
•  Original

42. Upplysningsavdelningen skall bestå av en detalj för inåtriktad upplysning, vars chef skall vara civil, en detalj för utåtriktad upplys- ning samt en filmdetalj. En av detalj cheferna skall vara avdelningschef. Även den civile detalj chefen bör därvid kunna ifrågakomma (sid. 98 f.). 43. Kostnaderna för den föreslagna organisationen beräknas till om- kring 89000 kronor eller omkring 6000 kronor mindre än vid nuva- rande organisation (sid. 100 f.). 44. I samband med att personalvårdsnämnden ombildas till försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd, utökas den med följande före- trädare för upplysningsverksamheten, nämligen chefen för försvars— stabens sektion III, chefen för försvarsstabens upplysningsavdelning, två representanter för pressen, en representant för föreningar, som bedriva försvarsupplysning, och en representant för den civila filmverksam- heten. Av de nuvarande två representanterna för folkbildningsverksam— heten bör en tillika vara förtrogen med föreläsningsverksamhet. Inämn— den, som skall bestå av högst 16 ledamöter, kunna även minst två fritt valda ledamöter ingå. Nämndens verksamhet fördelas i regel på två sektioner, en upplysningssektion och en personalvårdssektion. Kostna— derna för den nya nämndens verksamhet beräknas till 12700 kronor mot f. n. för personalvårdsnämnden 9 000 kronor (sid. 103 f .) . 45. De sammanlagda nya anslag till upplysning om och inom för- svaret, som föreslås, uppgå till 145 000 kronor. Dessa anslag ha dock i viss utsträckning under beredskapstiden utgått på förskottsstaten (sid. 116).

• Sida 124
•  Original