Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft.

INNEHÅLL

Västernorrlands län

Detaljdistributörerna

Distributionsföretagens kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag . Råkraftleverantörer . . . . . . . Undersökningsmaterialets omfattning . . . Råkraftkostnader . .

Kedjehandel med råkraft .

Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning Distributionsföretagens storlek 15

Tariffer . . . . . . . . . 16

Specifik energiförbrukning . 17

Medelpris . . . . . . 19

Jämtlands län Detaljdistributörerna 22 Distributionsföretagens kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag . Råkraftleverantörer . . . . . Undersökningsmaterialets omfattning Råkraftkostnader . . . . . . . . .

Kedjehandel med råkraft . . . . . .

Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning 26 Distributionsföretagens storlek 27.

Tariffer . . . . . . . . . 28 Specifik energiförbrukning . '. . . . Medelpris . . . . . . 30

Västerbottens län

" Detaljdistributörerna . .4 . . . . . 32

Distributionsföretagens kraftanskaffning

Självförsörjande och råkraftinköpande företag .

Råkraftleverantörer

Undersökningsmaterialets omfattning

Råkraftkostnader. Kedjehandel med råkraft

Distributionsföretagens kraftavsåttning

Undersökningsmaterialets omfattning Distributionsföretagens storlek

Tariffer

Specifik energiförbrukning

Medelpris

Bilaga Uppgifter angående distributionsföretagen i Västernorrlands län . . 42 Bilaga Uppgifter angående distributionsföretagen i Jämtlands län . . . . 47 Bilaga Uppgifter angående distributionsföretagen i Västerbottens län . . . 52

FÖRKLARINGAR TILL VISSA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR

CB-enhet = Centralblocksenhet F = förbrukningsenhet

ha = hektar hk = hästkraft

kV = kilovolt (= 1000 volt)

= kilowattimme

kWh

NB-enhet = Nordblocksenhet

Nte = normaltariffenhet = medelpris vid inköp av råkraft

mo

ml = verkligt medelpris vid

detaljdistribution

Förkortningar företagens namn:

beträffande

Af = Andelsförening Bf = Belysningsförening

AB = Elektriska Aktiebolag

El.

El. Af = Elektriska Andelsförening

E1.Bf = Elektriska Belysningsförening El. Df = Elektriska Distributionsförening

El. F = Elektriska Förening

Elf = Elektricitetsförening

Elverk = Elektricitetsverk

KrAB = Kraftaktiebolag (Kraft Aktiebolag) Krf = Kraftförening Krst = Kraftstation

Krv = Kraftverk

Tilläggen »u.p. a.» och »m. b.p. a.» i föreningsnamn ha i förekommande fall

uteslutits.

Inledning

För att möjliggöra ett bedömande av priserna på elektrisk kraft i olika orter har elkraftutredningen undersökt vissa förhållanden inom detaljdistributionen av elektrisk kraft i landet. En stort upplagd och förhållandevis noggrann undersökning härav igångsattes år 1944 och genomfördes under de närmaste åren därefter för samtliga län. Undersökningsresultatet, som framlades i en mindre stencilupplaga för varje län, utnyttjades sedermera av elkraftutredningen för dess fortsatta arbete och var i olika avseenden av grundläggande betydelse för flertalet av de betänkanden och redogörelser,

som elkraftutredningen framlade, icke minst för betänkandet med förslag

till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947:4)

och för elkraftutredningens huvudbetänkande (SOU 1954:12). I mera kon-

centrerad form trycktes flertalet av ovannämnda länsredogörelser och ut— gavs i statens offentliga utredningar. Det —

samlade materialet delvis kompletterat år 1950 för att belysa utvecklingen —

har också såsom en översikt för hela riket redovisats i elkraftutredningens redogörelse nr 3 (SOU

1953:13).

För ett mindre antal län utgavs emellertid i ovannämnda sammanhang inga tryckta länsredogörelser, enär man av olika anledningar ville anstå med detta. Avsikten har emellertid varit att serien av tryckta redogörelser skulle bli fullständig. Det har också ansetts erforderligt att i detta sammanhang modernisera grundmaterialet. Föreliggande redogörelser angående Väster—

norrlands, Jämtlands och Västerbottens län grunda sig sålunda huvudsakligen på uppgifter, som avse förhållandena år 1952. Undersökningen tar lik-

som tidigare länsredogörelser endast sikte på distributionsföretagens inköps-

och försäljningspriser och omfattar således kostnaderna för kraftverkens produktion av elektrisk kraft.

Åtskilliga frågor av grundläggande betydelse för bedömande av de i länsredogörelserna intagna uppgifterna äro behandlade i den inledande översikt, som framlagts såsom elkraftutredningens redogörelse nr 1 (SOU 1947:3). Däri gives en kort översikt över kraftförsörjningen i Sverige med en del exempel på förhållanden inom produktionen och distributionen, som öva inflytande på priset för elektriskkraft. Redogörelse lämnas också för detaljdistributörernas organisationsformer, metoder för undersökning av kedjehandel, beräkning av distributionsföretagens medelpriser såväl vid inköp

av råkraft som vid försäljning 'detaljdistribution 'm. m. Vid-are klarläggg'a's där åtskilliga i länsredogörelserna förekommande speciella beteckningar ooch uttryck.

Sedan elkraftutredningen i januari 1947 framlagt sitt första tariffbetäinkande har för vanlig till hushåll, jordbruk, hantverk ooch

detaljdistribution småindustri den föreslagna normaltariffen kommit till allt allmännaire användning. Vilka skilda slag av tariffer, som i övrigt tillämpas vid försälljning ström, sammanhang närmare undersöktts,

av elektrisk ha icke i detta

heller till Vilka belopp engångsavgifter av olika slag utgå.

För att göra det möjligt att jämföra i vilken omfattning detaljkonsumeenterna hos olika företag förbruka elenergi erfordras en enhetlig bestämnilng av den specifika energiförbrukningen. Någon för hela riket entydigt bestämd tariffenhetsberäkning förelåg icke, när materialet från 1944 års undersöik— ningar bearbetades. För utredningens ändamål infördes därför begreppet förbrukningsenhet (F). Den enskilde förbrukaren ansågs representera dlet antal förbrukningsenheter, som motsvarade summan av antalet rum oach

antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Dien

specifika energiförbrukningen kunde då anges som antalet kilowattimmlar per förbrukningsenhet (kWh/F). I inledande översikten, kap. VII, har närmare redogjorts för hur antalet förbrukningsenheter statistiskt fastställdles för olika distributionsområden.

Meningen var att denna förbrukningsenhet skulle komma till använmdning i praktiken vid tariffenhetsberäkning för förbrukare. Sedan

enskilda

normaltariffen införts och i allt högre grad börjat tillämpas, och därmed även tariffenhetsberäkningen i stor utsträckning börjat baseras på normalltariffenheter, har därför den specifika energiförbrukningen inom Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län i föreliggande redogörelser angivits såsom antalet kilowattimmar per normaltariffenhet (kWh/Nte). Såsom ett för översiktliga användbart medelvärde gäller, att antalet

jämförelser förbrukningsenheter (F) förhåller sig till antalet normaltariffenheter (Nte)

som 4:3.

I inledande översikten (kap. VII) har utöver benämningen det verkliga medelpriset även använts benämningen jämförelsepriset m2 vilket av-

m1

såg ett företags medelpris omräknat till en bestämd förbrukningsnivå, näm— ligen 65 Jämförelsepriset utgjorde sålunda det medelpris, som

kWh/F. m2

ett företags tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiuttagning

av i genomsnitt 65 kWh/ F och uträknades med hjälp av det verkliga medel-

priset ml, den rådande specifika energiuttagningen och det rådande fortsättningspriset efter en särskild formel. Det har i den inledande översikten

konstaterats, att m2-priset i olika fall kunde ge värden, som icke voro fullt

rättvisande. J ämförelsepriset blev sålunda mindreexakt ju mera den verk-

liga elektrifieringsnivån avvek från den förutsatta (65 kWh/F). En viss osäkerhet i mi,-värdet kunde därför uppstå i fråga om områden med ut-

präglat hög specifik energiförbrukning. Där blev i verkligheten m2-priset av mindre värde, eftersom det avsåg ett redan passerat elektrifieringsstadium. I den mån det ändock användes för jämförelse med ett område med en avsevärt lägre verklig förbrukningsintensitet, gav det som regel ett för högt jämförelsepris åt det område, som hade den större förbrukningsintensiteten. Vid prisjämförelSer mellan olika områden med vitt skilda värden på den genomsnittliga specifika energiuttagningen fick användas

m?

med försiktighet men var dock användbart för att ge en allmän överblick av prisläget på landsbygden inom de olika länen.

I elkraftutredningens redogörelse nr 3 (SOU 1953:13) har såväl medelpriset som jämförelsepriset m2, baserade på i huvudsak 1944 års upp-

ml

gifter, redovisats för samtliga län. Då elektrifieringsnivån inom de flesta distributionsföretagen fram till år 1953 blivit 3 å 4 gånger högre än den var 1944, skulle en omräkning till den förutsatta elektrifieringsnivån (65 kWh/F motsvarande ca 85 kNVh/Nte) icke ge tillräckligt rättvisande värden. Jämförelsepriset medtagits i föreliggande redogörelser.

m2 har därför icke

När normaltariffen i full utsträckning kommer till användning ger denna tariff, med ett för hela landet enhetligt pris på abonnent- och energiavgif— ter, möjlighet till en viss bedömning av ett distributionsföretags prisnivå genom dels storleken av den i normaltariffen ingående, av distributionsföretaget fastställda, grundavgiften dels de av företaget tillämpade, på tariffenheterna baserade, engångsavgifterna.

Materialet till 1952 års undersökning av distributionsförhållandena inom Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län har insamlats under medverkan av de större kraftföretagen, vilka genom råkraftleveranser eller på annat sätt som regel ha god kontakt med och kännedom om de detaljdistribuerande företagen inom sina respektive kraftförsäljningsområden. De insamlade statistiska uppgifterna, sådana de redovisas i texten och i bilagorna 1—3 till denna redogörelse, ha därför delvis blivit beroende av med vilken noggrannhet och i vilken omfattning kraftföretagen kunnat engagera sig i denna uppgift. Det bör alltså framhållas, att en undersökning av detta slag i vissa avseenden måste bli ungefärlig och att de redovisade uppgift-

terna rörande företagen i individuella fall kunna vara missvisande. Detta

sammanhänger med en många gånger bristfällig redovisning av särskilt de mindre företagens förhållanden och en viss risk för missuppfattning av

frågor. innebörden i ställda

Västernorrlands län

Detalj distributörerna I Västernorrlands län redovisas för år 1952 sammanlagt 113 företag, som

idka detaljd'istribution av elektrisk kraft. Förteckning över distributörern namn och adress finnes i bilaga som även innehåller uppgifter om distributionvsföretagens inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Västernorrlands län, och uppgifterna avse företagens hela verksam-

het även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. För Graningeverkens AB, Hammarforsens KrAB, Lotsverket, Mo & AB, Statens

Dom-sjö Järnvägar, Stockholms Superfosfat Fabriks AB, Svenska Cellulosa AB och

Övre Norrlands Krv1 med distributionsverksamhet inom flera län redovisas

dock blott den del av verksamheten, som avser distributionen i Västernorr—

lands län.

Förteckningen upptar endast företag, som elektrisk kraft för

försälja direkt detaljförbrukning, innefattande belysning samt kraft för hushåll,

jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bland annat

dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till

en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detaljdistributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda.

Av de 113 detaljdistributionsföretagen i länet äro 1 statligt, 7 kommunala, 17 aktiebolag, 59 ekonomiska föreningar, 15 industrier, 10 enskilda personer och 4 speciella organisationer. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten (SOU-1947z3), kap. V.

Länets fem städer ha kommunala elverk. I Kramfors ombesörjes detalj-

distributionen därjämte av ett industriföretag. Antalet distributionsföretag utgöres sålunda av 6 stads—och 107 landsbygdsföretag.

1 Statens vattenfallsverks i Västernorrlands län har fr. o.m.

detaljdistribution 1 juli 1952 uppdelats på Mellersta resp. Övre Norrlands Krv. I föreliggande redogörelse, av— seende kalenderåret 1952, har hela denna detaljdistribution redovisats under Övre Norrlands Krv.

Distributionsföretagens kraftanskaffning

Självförsörjande och råkraftinköpande företag

Av de 113 detaljdistributörerna äro 26 helt självförsörjande, vilket inne-

bär att vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. Hit räknas bl. a. Hammarforsens KrAB, Graningeverkens AB, Svenska Cellu-

losa AB och Stockholms Superfosfat Fabriks AB, oavsett att de genom an-

knytning till stamlinjenätet kunna erhålla krafttillskott därifrån. En del

distributionsföretag producera icke någon kraft utan inköpa

själva all erforderlig kraft från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» företag äro 59 st. och hit ha räknats även företag med egen värmekraftkälla, därest denna är avsedd endast för reserv- och toppkraftalstring. Slutligen före-

komma sådana företag, som dels producera kraft vid egen kraftstation,

dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag.

Inom länet finnas 22 sådana företag.

Råkraftleuerantörer

I Västernorrlands län finnas 18 råkraftleverantörer. Dessa utgöras av 8

industrier, 4 elektriska aktiebolag, 2 statliga företag resp. Övre

(Mellersta

Norrlands Krv), 2 ekonomiska föreningar 1

samt kommunalt och 1 av en-

skild person drivet företag.

Av de 87 icke helt självförsörjande distributionsföretagen erhålla 26 rå-

kraft direkt från Svenska Cellulosa AB, 15 från staten, 12 från Graningeverkens AB, 7 från Hammarforsens KrAB, 6 från Mo & AB och 5

Domsjö

från Stockholms Superfosfat Fabriks AB. Flertalet av de återstående 16 er-

hålla råkraft från någon leverantör, som återförsäljer kraft från ettdera av dessa kraftföretag. I många fall har emellertid

återförsäljaren därjämte egen kraftstation.

I bilaga kolumn är för distributionsföretag angivet varifrån

varje

företaget hämtar sin råkraft. Av de 18 råkraftleverantörerna

äro 14 tillika

d'etaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn

Undersökningsmaterialets omfattning

I den mån ett distributionsföretag erhåller kraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets

råkraftkostnader skett. Den följande

redogörelsen angående kraftanskaffningen avser endast sådana företag,

som

helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom distributions-

de självförsörjande företagen äro vidare samtliga industrier undantagna från denna

undersökning. De industriidkande detaljdistributörern-a använda

i regel den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna gäller

rörelsen. Detsamma Statens Järnvägar, redovisat som speciellt företag. För ytterligare

13 före-

tag saknas råkraftuppgifter. I flertalet fall gäller detta företag,

som i större

eller mindre utsträckning erhålla frikraft, eller är det beroende på att kraften levereras enligt effektgränstariff utan energiuppmätning under gränsen. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 26 distributionsföretag samt i övrigt 8 industrier, 6 föreningar, självförsörjande 4 speciella företag och 3 enskilda personer. Antalet företag, vilkas råkraft— inköp undersökts, utgör således 66. I bilaga kolumn angives för ifrågavarande företag deras totala inköp råkraft, uttryckt i tusental kYVh (kilowattimmar). I den angivna energiav mängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om den-

samma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis till industrier

eller till någon återförsäljare.

Råkraftkostnader

Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 6 000 lämplig transformatorstation på leverantörens högspän-

——20000 volt vid

ningsnät. I en hel del fall förekommer dock att råkraftinköp sker vid lågspänning. tariffer, vid engrosförsäljningen, kunna i prin— De som tillämpas cip vara uppbyggda på samma sätt, som de i detaljdistributionen förekom-

emellertid regel

mande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer som att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljprissättning på elektrisk kraft, tariffer. För de allmänna principerna vid uppbyggnad och klassificering har närmare redogjorts i inle-

tariffernas

dande översikten, kap. III. En sammanställning av materialet från 1944 års undersökning av råkraftkostnaderna, delvis kompletterad år 1950, har också redogörelse nr 3 1953:13, s. 22—29 framlagts i elkraftutredningens (SOU och Undersökningsresultaten redovisas där översiktligt i diagram 96—98). och tabeller. Med ledning av inhämtade uppgifter angående inköpt råkraft och för vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1952 har medelpriset

denn-a enligt

vid inköp av råkraft, betecknat mo, uträknats för de olika distributionsföretagen. I detta pris ingå förekommande kristillägg på avgifterna. vartill undersökningen av råkraftpriserna i Västernorr- Av de 66 företag, lands län hänför sig, ha 26 egen kraftstation och täcka sålunda endast delvis

sitt behov av kraft genom inköp från annat håll. Storleksförhållandet mellan

den inköpta kraften och den kraft, som produceras i den egna kraftstatio-

nen, kan variera mellan vida gränser. Den egna kraftkällan kan vara så

otillräcklig, att inköpet avser mycket större kraftbelopp än den egna produktionen. Vare sig inköpet sker för att täcka ett bestående eller ett mer eller mindre tillfälligt behov av kompletteringskraft, kan det egna kraftverkets resurser ha en betydande inverkan på priset för inköpt kraft. Om nämligen det köpande företaget har möjlighet att vid det egna kraftverket magasinera vatten, kan dess inköp helt eller delvis förläggas till sådana

Tabell Medelpris av totalinköpande

(mo) vid inköp råkraft för

företag år 1952 .

_ _ _ _ Inköpt energi per företag Medelpris A t 1 mo

Detaljdisbributorernas 000 kWh) (öre/kWh)

foretagsform Antal

ta g

max. min. medel max. min. medel

mo öre/kWh 10 1 :c&. x 9" ,. å ;. 8 ' å m & & a 7. 5 e s a. 4 s:o 4: .: :O 0 r:- +: rn () ' & ' v) o 6 5 n) m o) - .: nu 54 H vr. o ="

5- 2 a a = 3

V) H H 0) 't!

r 5

' _ 3 :,_. 4 x-c :: '” = 3- £ %(n 2 ' /

%

1. . . . . . /

o . //// //

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 milj-kWh Diagram Medelpris råkraft, avseende totalinköpande företag

(mo) för

är 1952. (Stadsföretagens staplar äro streckade)

Den i bilaga kolumn redovisade råkraften utgör sammanlagt för länet omkring 152 milj. kWh med ett genomsnittspris av 2,8 öre/kWh. Av nämnda faller på stadsföretagen av 2,1 råkraft 110,8 milj. kWh med ett medelpris öre/kWh och på landsbygdsföretagen 41,5 milj. kWh med ett medelpris av 4,7 Att medelpriset är lägre för stads- än för landsbygdsföre—

öre/kWh.

tag beror vanligen på, att stadsföretagen inköpa större energimängder och ha längre utnyttjningstider än landsbygdsföretagen. (Se inledande översikten, s. 58—59.)

Kedjehandel med råkraft Det är ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre

grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda

blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall,. då försäljning av råkraft till ett distributionsföretag sker direkt från den ursprungliga råkraftleverantören. Såsom ursprunglig betraktas därvid varje företag, som antingen

råkraftleverantör

erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller tillhör något av de till stamlinjenätet anknutna storkraftföretagen. Kedjehandel i nämnda vidsträckta bemärkelse behöver verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distri-

butör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktköp

från den ursprunglige leverantören. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten s. 59—61.

sve—1

Tabell 2. Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen

kraft-

station, direktinköp och kedjehandel

: Antaldetalj" Råkraft erhålles från distributörer

26 egen. kraftstation 24 Svenska Cellulosa AB direkt 2 Svenska Cellullosa AB direkt och egen kraftstation 7 Graningeverkens AB direkt 5 Graningeverkens AB direkt och egen kraftstation 2 Graning-everkens AB över ett mellanled 3 Graningeverkens AB över ett mellanled och egen kraftstation 6 Övre Norrlands Krv direkt . 4 övre Norrlands Krv direkt och egen kraftstation 1 Övre Norrlands Krv över ett mellanled och egen kraftstation 2 Hammarforsens KrAB direkt , 5 Hammarforsens KrAB direkt och egen kraftstation 1 Hammarforsens KrAB över ett mellanled 2 Hammarforsens KrAB över ett mellanl'cd och egen kraftstation 5 Mo & Domsjö AB direkt 1 Mo & Domsjö AB direkt och egen kraftstation 2 Mo & Domsjö AB över ett mellanled 3 Stockholms Superfosfat Fabriks AB direkt 2 Stockholms Superfosfat Fabriks AB direkt och egen kraftstation 4 Mellersta Norrlands Krv direkt . ] Mellersta Norrlands Krv direkt och egen kraftstation 5 annan ursprunglig råkraftleverantör direkt

113

Tabell 2 utvisar huru de 113 distributionsföret'agen i Västernorrlands län anskaffa sin råkraft. Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt be-

märkelse förekommer i elva fall, samtliga över endast ett m—ellanled. I nio

av kedjehandelsfallen har antingen det 'inköpand'e företaget självt eller något föregående mellanled egen kraftproduktion, varför i dessa därjämte fall någon renodlad kan föreligga. kedjehandel anses

Kedjehandelsfallen ha studerats ur den synpunkten, att inköpspriset för sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget kan tänkas ha fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den ursprungliga

Sistnämnda pris har beräknats med ledning av gällande

råkraftleverantören.

medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsva—

energimängder från samma ursprungliga råkraftleverantör. Denna

lande

metodmöjliggör givetvis ett närmare bedömandeav i vilken utsträck-

ning som sådan verkat fördyrande, enär ofta variationer kedjehandeln

stora

finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. , En noggrann undersökning huruvida verkat pri'suppdri— kedjehandeln vande eller förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens

för-

sorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning

över förekommande fall av kedjehandel. I anslutning till nedanstående upp-

räkning göras vissa kommentarer, baserade på tillgängligt undersöknings— ' material.

bedömning lämnas följande två kedjehandelsfall, för vilka

Utanför varje

uppgifter om råkraftinköpen saknas. Graningeverkens AB—Östbygdens i Nora Kvarn- och AB—Björkå

El. Af

Graningeverkcns Krv AB—Lännäs Såg- och Elverk AB—Sidensjö

Återstående uppdelas på två grupper, nämligen skennio kedjehandelsfall bar och övrig kedjehandel. Såsom skenbar betecknas här kedjekedjehandel handeln, med egen kraftstation inköpta tillom den av en återförsäljare är så obetydlig i förhållande till hans egen kraftproduktion, skottskraften inköpspfiset uppenbarligen äterverkar på för-

att för tillskottskraften hänförts sådana fall,

säljningspriset. Vidare ha till skenbar kedjehandel är en samköpsförening eller ett dotterföretag till ve— där återförsäljaren

har gällt, om sista ledet strängt

derbörande råkraftleverantör. Detsamma konsument, gårdar och industrier, taget varit att anse som en slutlig ex.

elkraft endast till ett fåtal anställda. Såsom övrig kedje— som distribuerat

handel redovisas resterande fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse.

Skenbar kedjehandel 1—2. Graningeverkens AB—2 företag: Bjärtrå ELAB och AB—Björkå

övereds Elf

3. Graningeverkens AB———Sidensjö Krv AB—Mo ELKrf 4—5. Kr AB—Torsjö El. företag: Böle-Ovansjö

Hammarforsens itf—2

EI. och L. A. Lindberg

Af

samtliga fall har så stora egna kraftresur- I ovannämnda återförsäljaren

i förhållande till sista ledet att kedjehandeln kan betraktas som

ser i kedjan nr 3 är dessutom dotterbolag till skenbar. I kedjehandel-sfall återförsäljaren

den ursprungliga råkraftleverantören.

Övrig kedjehandel Övre Krv—Bredby EI. Vattugårdens

Norrlands AB—Norrflärke

Industriförening AB—Härnösands Stads Elverk——Häggdångers

2. Hammarforsens Kr

EI. Af , 3—4. Mo & AB—Kasa EI. F—2 företag: Stensäters EI. F och Ultrå

Domsjö

EI. Df

Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning

Det stora flertalet distributionsföretag täcker helt eller delvis sitt behov

inköp kraft, vilken efter nedtranvsformering av råkraft genom av högspänd

till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföre-taget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom sär—

skilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna

avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för s. k. detaljförbrukning (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 1 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen dels den under år 1952 för detaljförbrukning försålda energimängden i tusental kWh (kolumn 6) varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet eller den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriset m1 (kolumn 8). Uppgift om den försålda energimängden saknas för 32 företag. gäller

Det

här i huvudsak sådana, som tillämpa ackordstariffer, där energimängden

uppmätts, eller där frikraftleveranser eller delvis förekomma. Full-

helt

ständiga uppgifter beträffande energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpris lämnas därför i följande redogörelse endast för 81 företag, nämligen 6 stadsföretag och 75 landsbygdsföretag.

Distributionsföretagens storlek Distributionsföretagen i länet äro av mycket skiftande storlek beträffande

såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årli-

gen försåld energimängd. I bilaga kolumn anges för företag anvarje talet förbrukare, varmed här avses icke blott personhushäll utan även hantverkslok-aler, butiker, samlingslokaler o. d. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 97119, kan redan på grund

härav direkt

jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga

personhushåll i Västernorrlands sig län. Ibland sträcka dessutom distribu— tionsområdena på båda sidor om länsgränsen. Som tidigare nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel skett.

Tabell 3 innehållervissa uppgifter till belysande av distributionsföretagens storlek. Företagen äro däri sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet 'för alla företag inom gruppen. För Graningeverkens AB, Hammarforsens Kr AB, Lotsverket, Mo

& AB, Statens Järnvägar, Svenska Cellulosa AB och Övre Norrlands Domsjö Krv redovisas endast företagens distribution i Västernorrlands län. Upp-

gifterna angående försål-d energi avse som ovan nämnts endast 81 företag.

Av samtliga förbrukare i länet erhålla 35 % elkraft från industrier, 33

från kommunala företag, 15 från aktiebolag, 10 från ekonomiska föreningar,

5 från staten samt ca 1 % från vartdera enskilda personer och speciella före-

tag. Av den detaljdistribuerade energin belöper på kommunala företag

Tabell 3. konsumentantal och energiavsät'tning

Detaljdistributörernas för

detaljförbrukning år 1952

Distribuerar till nedan- Försåld energi

Antal

Föret—agsform stående antal förbrukare 000 kWh) före_

tag

max. min. medel max. min. medel

tariffen har, som redan nämnts, kommit till allt allmännare användning.

utgöres —— Normaltariffen av en grundavgiftstariff, sammansatt förutom

—— avgifter, nämligen en standarav en engångsavgift av tre återkommande diserad abonnentavgift per mätpunkt och år, en grundavgift per normaltariffenhet (Nte) och år och en standardiserad energiavgift 1 öre per kWh. I de frågor, som framställts till ett antal råkraft- och detaljdistribuerande företag vid vissa kompletterande undersökningar om förhållandena år 1950, ingick även frågan i vilken utsträckning normaltariffen kommit till användning vid det egna företaget och de kundföretagen.

återförsäljande Denna undersökning kompletterades ytterligare genom att Svenska Elverksföreningen i februari 1952 insamlade uppgifter beträffande s-t'andardtariffern-as utbredning och tillämpning, främst på landsbygden. En sammanställning av undersökningsresultatet har lämnats i elkraftutredningens redogörelse nr 3 bilaga 8. Sammanställningen ger vid handen,

(SOU 1953:13) att normaltariffen nu tillämpas i förhållandevis stor omfattning och att in-

skett tämligen likformigt över hela landet, dock med en viss reserförandet vation för områden, där man redan förut tillämpat likvärdiga tariffer. Speciellt inom de delar av landet, där utvecklingsfrämjande tariffer av liknande typ hittills använts i mindre utsträckning, skapas härigenom möj-

ligheter till sänkt medelpris för kraft och ökad specifik

detaljdistribuerad energiförbrukning, varigenom också förutsättningar skapas för en utjämning över hela landet beträffande dessa förhållanden. Ytterligare en reservation rörande normaltariffens införande får dock göras med hänsyn till

förhållandet, att denna på vissa håll tillämpas med en del tilläggs-

det tariff

art, där i realiteten infört andra tariffer, bestämmelser av sådan att man som, speciellt i avseende på nyanslutning, kunna vara av mindre gynnsam karaktär.

Enligt föreliggande uppgifter för Västernorrlands län torde normaltariffen fram till år 1953 helt eller delvis ha införts av 60 % av de detaljdistribuerande företagen.

Erfarenheterna av normaltariffen och de övriga av elkraftutredningen re— kommenderade standardtarifferna torde i huvudsak kunna anses vara mycket goda. Detta utesluter emellertid icke att önskemål framkommit om såväl justeringar som kompletteringar i form av utsträckt standardisering. Dylika justeringar och kompletteringar kunna anses erforderliga främst ifråga om tariffernas anpassning till ett variabelt penningvärde, ifråga om tariffenhetsberäkningen för vissa grupper av konsumenter samt ifråga om uttagandet av anslutningsavgifter och andra engångsavgifter.

Specifik energiförbrukning

Att en bygd säges ha blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång utnyttjas för all-

2

måfå

mv) mtn » v &

så 5

7OOV'

600' 005m , a. 0 m

%% g

Såå 5

%%

"åå >

. V +: ::: %L.

/% g

00M w

m

00%

;/ 5

300-////////

&/

// /

acw/; &/ 00Ä/ ? . . .

. %.

0/40 100.ä/f. 200 300 400 500

tusental Nte Diagram 2. Specifik energiförbrukning ( kWh/Nfc) hos

distributionsföre-

tagen år 1952. (Stadsföretagens staplar äro streckade)

männare ändamål får man kännedom om genom att fastställa den speci-

fika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen för detaljförbrukning under ett år hos Då

varje detaljkonsument. detaljkonsumenterna äro av skiftande typ och storlek, erfordras en för hela länet gemensam måttenhet (tariffenhet) för gradering av konsumenterna efter deras elektrifieringsbeho-v. Därvid har valts den i betänkandet med förslag till standardtariffer (SOU 1947:4) förordade normaltariffenheten (Nte), som numera tillämpas inom flertalet distributionsområden. Den specifika energiförbrukningen kan då anges som antalet kilowatttimmar per normalt—ariffenhet (kWh/Nte).

För de företag, som beräknar antalet tariffenheter på annat sätt, har med ledning av företagens uppgifter antalet tariffenheter omräknats till motsvarande antal Nte. Där uppgifter om tariffenhetsberäkning och antal tariffenheter saknats, har antalet Nte uppskattats med ledning av bl. a.

den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal.

Uppgifterna i bilaga kolumn utgöra ett uttryck för, i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom respektive distributionsområ-den. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, som håller

sig under 50 kWh/Nte, ger en antydan om, att området ifråga huvudsak-

ligen endast är belysningselektrifierat.

I diagram 2 är den genomsnittliga energiförbrukningen per norm'altariff-

Tabell 4. Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag är 1952

Specifik energiförbrukning (kXVh/Nt'e) Företagsform max. min. medel.

. ml ör e/kWh ;

204

18'

16'

14—

12—

&

10—

X

m

& 7

O . / . Å.;

0 20 40 60 O 100 120 140 160 180 mi]j.kWh Diagram 3. Verkligt medelpris detaljdistribuerad år 1952.

(ml) för kraft

(Stadsföretagens staplar äro streckade)

Medelpriset avser icke att visa vad en enstaka abonnent får betala,

m1

utan anger distributionsföretagets medelinkom—st per kWh av detaljdistribuerad energi (vid lågspänning). Medelvärdet är sålunda genomsnittspris, som gäller för distributionsområdet som helhet betraktat, och har för de olika företagen angivits i bilaga kolumn 8. En grafisk framställning av medelpriserna hos företagen finnes återgiven i diagram 3. Företagens storlek har markerats genom att energiavsättningen avsatts på den horison-

axeln. Tabell 5 visar medelpriserna hos företagen, uppdelade grupp—

tella

efter organisationsform samt i stads- och landsbygdsföretag. Medelpri-

vis

för hela länet är 9 öre/kWh. För st'ad—sföretagen är medelpriset 8

set

.öre/kWh och för landsbygdsföretagen 10 öre/kWh.

De högsta medelpriserna i länet förekomma hos landsbygdsföretagen. Av dessa redovisar ett företag ett medelpris av 28 och två företag

öre/kWh

ha medelpriset 20 öre/kWh. Sammanlagda energiomsättningen för dessa tre företag är mindre än 0,1 % av den totala energiomsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 4 i prisgruppen 15—19

med. Sammanlagt 0,2 % av energiomsättningen, 43 i prisgruppen

öre/kWh

10'——14 med ca 54 % och 25 i prisgruppen 5—9 öre/kWh med

öre/kWh"

46 % av den totala energiomsättningen på landsbygden. '. Vid medelprisberäkningen har som nämnts ingen hänsyn tagits till de engångsavgifter, som i samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag vid anslutning av en nytillkommen förbrukare vanligen

eller'eljest utkräves i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsföraning eller i form av en särskild anslutningsavgift. I föreliggande redogö-

Tabell 5. Verkligt medelpris inom olika grupper av företag år 1952

(ml)

Verkligt medelpris ml (öre/kWh)

Företagsform

max. min. medel.

Jämtlands län

Detaljdistributörerna

I Jämtlands län redovisas för år 1952 sammanlagt 97 detaljdistributörer, för vilka uppgifter om inköp och försäljning av energi m. m. framlagts i bilaga 2. Uppgifterna äro av samma omfattning och redovisade på samma sätt, som närmare angivits på s.

8 beträffande Västernorrlands län.

Av de 97 detaljdistributionsföretagen i länet äro 1 statligt, 28 aktiebolag (däribland stadselverket i Östersund), 52 ekonomiska föreningar, 8

indu-

strier, 6 enskilda personer och 2 speciella organisationer.

För de olika före-

tagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V.

Distributionsföretagens kraftanskaffning

Självförsörjande och råkraftinlcöpande företag

Av de 97 detaljdistributörerna äro 27 helt självförsörjande, vilket inne-

bär -att vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. (Hit räknas bl. a. Hissmofors AB och Östersunds El.AB, oavsett att de genom

anknytning kunna erhålla krafttillskott från annat håll.) En del distributionsföretag producera icke någon kraft utan inköpa all erforderlig

själva

kraft från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» företag äro 43 st. och hit ha räknats även företag med egen värmekraftkälla, därest denna

är avsedd endast för reserv- och toppkraftalstring. Slutligen förekomma sådana företag, som dels producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. I länet fin-

nas 27 sådana företag.

Räkraftleverantörer

I Jämtlands län redovisas 20 råkraftleverantörer. Dessa utgöras av 12

elektriska aktiebolag, 4 industrier, 3 ekonomiska föreningar och 1 statligt företag.

Av de 70 icke helt självförsörjande distributionsföretagen erhålla 19 råd

kraft direkt från Hissmofors AB, 16 från Östersunds El.AB samt 5 vartdera från Hammarforsens Kr AB, Västra Jämtlands Kr AB och Mellersta Norr-

lands Krv. Flertalet av de återstående 20 företagen erhålla råkraft från någon leverantör, kraft från ettdera av dessa kraftföretag.

som återförsäljer I många fall har emellertid egen kraftstation.

återförsäljaren därjämte

I bilaga kolumn är för distributionsföretag angivet varifrån

varje företaget hämtar sin råkraft. Av de 20 råkraftleverantörerna äro 14 tillika

inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn detaljdistributörer

Undersökningsmaterialets omfattning

I den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader skett. Den redogörelsen angående kraftanskaffnin'gen :avser endast så-

följande dana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsör-

distributionsföretagen äro vidare samtliga industrier undantagna från jande denna undersökning. De industriidkande detaljdistributörerna använda i regel den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Detsamma gäller ett speciellt företag, Statens Järnvägar. För ytterligare 13 företag saknas råkraftuppgifter, beroende på att leveransen huvudsakligen består av frikraft eller att den levereras enligt effektgränstariff utan energiuppmätning under gränsen. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha

lämnats länets 27 självförsörjande distributionsföretag samt i öv-

sålunda

rigt 8 föreningar, 7 industrier, 3 aktiebolag, 2 speciella företag och 1 enskild person. Antalet företag vilkas råkraftinköp undersökts, utgör sålunda 49.

I bilaga kolumn angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental kWh (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om den-

samma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare.

Råkraftkostnader

På 5. 10—11 har i korthet nämnts huru tariffer och råkraftkostnader enligt verkställda undersökningar redovisats. De olika betingelser, under vilka råkraftinköpen ske för delvinköpande resp. totalinköpande företag, ha även behandlats och därmed anledningen till att undersökningen i första hand endast kommit att omfatta de totalinköpande företag, för vilka råkra—ftuppgifter föreligga — i Jämtlands län 31 st.

I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna.

Tabell 1. Medelpris ( av totalinköpande företag

mo) vid inköp råkraft för år 1952

_ _ . _. Inköpt energi per företag Medelpris

mo

Detaljdistributorernas (1 000 kWh) (öre/kWh) företagsform Antal

t ag

max. min. medel max. min. medel

Kedjehandel med råkraft

Vad som här avses med kedjehandel samt metoderna för undersökning och redovisning av denna, har förklarats på s. 12—13. Tabell 2 utvisar huru de 97 distributionsföretagen anskaffa sin råkraft. Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer 1 15 fall, alla över ett mellanled. I 14 av kedjehandelsfallen har antingen det inköpande distributionsföretaget självt eller något föregående mellanled egen kraftproduktion, varför 1 dessa fall någon renodlad keddärjämte jehandel kan anses föreligga.

Tabell 2. Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen

kraft-

station, direktinköp och kedjehandel

Antal detalj"

Råkraft erhålles från

distributörer

27 egen kraftstation 10 Hissmofors AB direkt Hissmofors AB direkt och egen kraftstation Hissmonfors AB över ett mellanled Hissmofors AB över ett mellanled och egen kraftstation H Östersunds ELAB direkt Östersunds ELAB direkt och egen kraftstation Östersunds ELAB över ett mellan-led och egen kraftstation Hammarforsens Kr AB direkt Hammarforsens Kr AB direkt och egen kraftstation Mellersta Norrlands Krv direkt Mellersta Norrlands Krv direkt och egen kraftstation Stockholms Superfosfat Fabriks AB direkt och egen kraftstation Stockholms Superfosfat Fabriks AB över ett mellanled Krångede AB direkt Krångede AB direkt och egen, kraftstation Krångede AB över ett mellanled Graningeverkens AB direkt och egen kraftstation Graningeverkens AB över ett mellanled och egen kraftstation AB Svart'hålsforsen direkt AB Svarthållsforsen över ett mellanled annan ursprunglig råkraftleverantör direkt annan ursprunglig råkraftlevcrantör direkt och egen kraftstation

Utanför varje bedömning lämnas följande fem kedjehandelsfall, vilka gälla industriföretag, råkraftinköp — sagts — icke under-

vars som ovan

sökts, eller avse företag, som erhålla frikrat't eller av någon anledning icke lämnat uppgift om råkraftinköpen.

1—3. HissmoforsAB—Västra Jämtlands Kr AB—3 företag: Handöls Tälj-

stens AB, AB Tegefors Verk och Tångböle ELF 4—5. Östersunds ElAB—Hackås-Näs EI.AB—2 företag: Direktör Axel Edwall och Östnårs & Sågförening

Kraft-

Återstående tio kedjehandelsfall kunna föras till gruppen skenbar kedjehandel (se 5. 14). Såsom skenbar betecknas här kedjehandeln, om den av

en återförsäljare med egen kraftstation inköpta tillskottskraften är så obetydlig i förhållande till hans egen kraftproduktion, att inköpspriset för tillskottskraften uppenbarligen återverkar på försäljningspriset (kedjehan— delsfall nr 1 och 4—8). Vidare ha till skenbar kedjehandel förts sådana fall, där är ett dotterföretag till vederbörande

återförsäljaren råkraftleverantör (kedjehandelsfall nr 3 och 9).

Skenbar kedjehandel

AB—Långfors KrAB—Kaxås EI.F

Hissmofors

2—3. Kr AB—2 företag: Laxvikens EI.F och

Hissmofors AB—Nämforsens

Nylands Kr AB

4—5. Hissmofors AB—Västra Jämtlands KrAB—2 företag: Undersåkers

'

EI.Kr AB och Ånns EI.F

Stockholms Superfosfat Fabriks AB—Härjeåns Kr AB—Älfros

Bf

Stockholms Superfosfat Fabriks Alf—Ytterhogdals EI.Kr AB—Över-

hogdals

EI.Df

8. Krångede AB—Hotagens EI.F

AB—Wifstavarfs

9. Graningeuerkens AB—AB Per Holms Elverk—Hammerdals EI.Kr AB

10. AB Svarthålsforsen—Föreningen Kvarnforsverken—Kallbygdens

EI.F

AB Svarthålsforsen levererar frikraft till Föreningen Kvarnforsverken, som återförsäljer kraft till Kallbygdens EI.F samt även till Undersåkers EI.Kr AB. Sistnämnda företags råkraftinköp har emellertid redovisats ovan som kedjehandelsfall nr

Av ovanstående framgår att endast ett mindre antal fall av kedjehandel förekommer i Jämtlands län och att dessa närmast äro att anse som skenbara.

Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning

Det stora flertalet distributionsföretag täcker helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering

till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom sär-

skilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna

avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är

medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för s. k. detaljförbrukning (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri).

I bilaga 2 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen dels den under år 1952 för detaljförbrukning försålda energimängden i tusental kWh (kolumn varmed avses den energi, som uppmätts vid för-

brukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet eller den specifika

energiförhrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriset (kolumn

ml 8).

Uppgift om den försålda energimängden saknas av olika anledningar för 30 företag. Det gäller här i huvudsak företag, som tillämpa ackords- eller effektgränstariffer, där energimängden uppmätts, eller där frikraftleveranser förekomma. Fullständiga uppgifter beträffande energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpris lämnas därför i följande redogörelse endast för 67 företag, nämligen 1 stadsföretag och 66 landsbygds— företag.

Distributionsföretagens storlek

Distributionsföretagen i länet äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga kolumn anges för företag an—

varje talet förbrukare, varmed här avses icke blott personhushåll utan även hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. (1. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 43 982, kan redan på grund härav direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Jämtlands län. Ibland sträcka sig dessutom distributions— områdena på båda sidor om länsgränsen. Som tidigare nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel skett.

Tabell 3 innehåller vissa uppgifter till belysande av distributionsföretagens storlek. Företagen äro däri sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För grupp upptagas värdena för det

varje största och minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen. För Statens Järnvägar och Statens Vattenfallsverk (Mellersta Norrlands Krv) redovisas endast företagens distribution i Jämtlands län. Uppgifterna angående försåld energi avse som ovan nämnts endast 67 företag.

Av samtliga förbrukare i länet erhålla 81 % elkraft från aktiebolag, 12 från ekonomiska föreningar, 3 från staten, 2 från industrier samt ca 1 %

från vartdera enskilda personer och speciella företag. Av hela den detaljdistribuerade energin belöper på aktiebolag 87 %, ekonomiska föreningar staten industrier 1 samt på enskilda personer och speciella företag sammanlagt 1 %.

Det största distributionsföretaget i är, om hänsyn tages endast till

länet

konsumenternas antal, Östersunds ELAB med 13 690 förbrukare. Därefter följa Hackås—Näs ELAB med 2382 och Härjeåns Kr AB med 2300 för-

brukare. Östersunds ELAB redovisar en energiavsättning av 41,3 kWh,

milj. AB Per Holms Elverk 4,5 och Hackås—Näs ELAB 4,3 milj. kWh.

Tabell 3. Detaljdislributörernas konsumentantal och energiavsäitning

för

detaljförbrukning år 1952

Distribuerar till ned-an- Försåld energi Antal Företagsform före_ stående antal förbrukare (1 000 kWh)

tag

max. min. medel max. min. medel

I

kWh/ute & " & eoo

m

600

a

500 5 E

Q 5

& 5 '" 400 a 3

å %

g ä a

300 &

m 200

100

% .

0 220 / 60 eo 100 120 140 160 180 200

o 20 40 Etc tusental Diagram 2. Specifik energiförbrukning (kWh/Nie) hos distributionsföretagen år 1952. (Siadsföretagets stapel är streckad)

sig under 50 kWh/Nte, ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. I diagram 2 är den genomsnittliga energiförbrukningen per normaltariff—

enhet inom de olika distributions-områdena grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet normaltariffenheter avsatts efter den

horisontella axeln. Med ledning av uppgifterna i bilaga kolumn kan ett godtyckligt företags läge i diagrammet bestämmas, varigenom man får

v-alt

en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde

är i jämförelse med övriga områden i länet.

Tabell 4 utvisar den specifika inom olika företag-s-

energiförbrukningen

gruppers distributionsområden. För grupp angivas värdena för de varje företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per normaltariff— enhet ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Av sammanstäl'lningen framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos företag i Jämtlands län i genomsnitt är 400 kWh/Nte och varierar mellan 790 och 20 Det sistnämnda värdet gäller förbrukningen

kWh/Nte.

inom en mindre likströmsanlä-ggning. Förbrukningsnivån är i genomsnitt högst inom aktiebolagen (däribland stadsföretaget Östersunds ELAB med

790 kWh/Nte) och lägst inom de enskilda företagens distributionsområden.

H-os landsbygdsföretagen är den specifika energiförbrukningen i medeltal '

285 kWh/Nte.

Tabell 4. Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag är 1952

Specifik energiförbrukning

(kWh/Nic)

Företagsform

max. min.. medel

Tabell 5. Verkligt medelpris inom olika grupper av företag (ml) är 1952

Verkligt medelpris "11 (öre/MVh)

Företagsform

max. min. medel

Västerbottens län

Detaljdistributörerna

I Västerbottens län redovisas för år 1952 sammanlagt 168 detaljdistributörer, för vilka uppgifter om inköp och försäljning av energi m. m. fram— lagts i bilaga 3. Uppgifterna äro av samma omfattning och redovisade på samma sätt, som närmare angivits på s. 8 beträffande Västernorrlands län.

fyra företag med distributionsverksamhet inom flera län, nämligen

För

Lotsverket, AB, Järnvägar och övre Norrlands Krv,

Mo & Domsjö Statens

bilaga 3 den del av distributionsverksamheten, som avser redovisas i blott Västerbottens län.

detaljdistributionsföretagen i länet äro 1 statligt, 2 kommunala,

Av de 168 aktiebolag, 137 ekonomiska föreningar, 7 industrier, 2 enskilda personer 17

och 2 speciella organisationer. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V.

och Umeå kommunala elverk, medan

Av länets tre städer ha Skellefteå distributionen Lycksele av ett aktiebolag. Något kommunalt

ombesörjes distributiomsföretag förekommer IiCkCbland -de 165 landsbygd-sföreta-gen.

Distributionsföretagens kraftanskaffning

och räkraftinlcöpande företag

Självförsörjande

Av de 168 äro 21 helt självförsörjande, vilket inne-

detaljdistributörerna

bär vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. Hit

att

Skellefteå Stads Krv och Vännäs Kr AB, oavsett att de genom

räknas bl.a. anknytning kunna erhålla kraftillskott därifrån. Flertalet

till stamlinjenätet distributionsföretag producerar icke någon kraft utan inköpa all

själva erforderlig kraft från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» före-

med egen värmekraftkälla, tag äro 125 st. och hit ha räknats även företag därest denna är avsedd endast för reserv— och toppkraftalstring. Slutligen

företag, kraft vid egen kraftstation, förekomma sådana som dels producera

inköpa eller mindre omfattning, »delinköpande» företag.

dels kraft i större

I länet finnas 22 sådana företag.

Råkraftleverantörer

I Västerbottens län redovisas 20 råkraftleverantörer. Dessa utgöras av 9 ekonomiska föreningar, 5 elektriska aktiebolag, 3 industrier, 2 kommunala och 1 statligt företag.

Av de 147 icke helt självförsörjande distributionsföretagen erhålla 57 råkraft direkt från Vännäs Kr AB, 28 från Övre Norrlands Krv och 19 från Skellefteå Stads Krv. Flertalet av de återstående 43 företagen erhålla råkraft från någon leverantör, kraft från ettdera av dessa kraft—

som återförsäljer förtag. I många fall har emellertid egen kraft—

återförsäljaren därjämte station.

I bilaga kolumn är för varje distributionsföretag angivet varifrån

företaget hämtar sin råkraft. Av de 20 råkraftleverantörerna äro 18 tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn

Undersökningsmaterialets omfattning

I den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader skett. Den följande redogörelsen angående kraftanskaffningen avser endast sådana

företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande

distributionsföretagen äro vidare samtliga industrier undantagna från denna undersökning. De industriidkande detaljdistributörerna använda i regel den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. För ytterligare 78 företag (av vilka 53 erhålla råkraft från Vännäs Kr AB) saknas råkraftuppgifter, i många fall beroende på att leveransen huvudsakligen består av frikraft eller att den levereras enligt effektgränstariff utan energiuppmätning under gränsen. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 21 självförsörjande distributionsföretag samt i övrigt 75 föreningar, 6 industrier, 2 speciella och 1 kommunalt företag. Antalet företag vilkas råkraftinköp undersökts, utgör sålunda 63.

I bilaga kolumn angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental kWVh(kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om den— samma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare.

Rålcraftkostnader

På s. 10—11 har i korthet nämnts huru tariffer och råkraftkostnader enligt verkställda undersökningar redovisats. D-eolika betingelser, under vilka råkraftinköpen ske för delinköpande resp.. total'inköpande företag, ha även "behandlats, och därmed anledningen till att undersökningen i första hand endast kommit att omfatta de totalinköpande företag, för vilka råkraftupp— gifter föreligga —

i Västerbottens län 48 st.

Tabell Medelpris av totalinköpande företag

(mo) vid inköp råkraft för

år 1952

_ _ _ __ Antal Inköpt energi per företag Medelpris mo Detaljdistributorernas före— (1 000 kXVh) (öre/kWh) företagsform t ag

max. min. medel max. min. medel

En undersökning angående råkraftpriserna för de 15 delinköpande- före-

tagen utvisar att den i genomsnitt inköpta råkraftmängden uppgår till 1,3 kWh per företag (för totalinköpande 0,4 milj. kWh per företag) med milj. ett medelpris av 4,9 öre/kWh (för totalinköpande 4,5 öre/kWh).

Den i bilaga kolumn redovisade råkraiften utgör sammanlagt för länet omkring 36,5 milj. kWh med ett genomsnittpris av 4,7 öre/kWh.

Kedjehandel med råkraft Vad som här avses med kedjehandel samt metoderna för undersökning

och redovisning av denna, har förklarats på 5.12—13.

Tabell 2 utvisar huru de 168 distributionsföretagen anskaffa sin råkraft Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer i 33 fall, därav 31 över ett och 2 över två mellanled. I 25 av kedjehandels— fallen har antingen det inköpande distributionsföretaget eller något; självt föregående mellanled därjämte egen kraftproduktion, varför i dessa fall

någon renodlad kan anses föreligga. kedjehandel

Tabell 2. Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen

kraft-

station, direktinköp och kedjehandel

Allm.det?”" Råkrauft erhålles från dlstributorer

' 21 egen kraftstation 56 Vännäs Kr AB direkt 1 Vännäs Kr AB direkt och egen kraftstation 15 Övre Norrlands Krv direkt 14 Övre Norrlands Krv direkt och egen kraftstation 26 Övre Norrlands Krv över ett mellanled 14 Skellefteå Stads Krv direkt 5 Skellefteå Stads Krv direkt och egen kraftstation 3 Skellefteå Stads Krv över ett mellanled 1 Skellefteå Stads Krv ett mellanled och egen kraftstation

över

1 Skellefteå Stads Krv över två mellanled 1 Graningeverkens AB direkt 1 Graningeverkens AB direkt och egen kraftstation 1 Graningeverkens AB över ett mellanled 1 Graningeverkens AB över två mellanled ursprunglig ' 7 annan råkraftlevcrantör direkt 168

Utanför varje bedömning lämnas följande nio kedjehandelsfall, vilka avse

företag, som erhålla frikraft eller av någon icke lämnat uppgift.

anledning'

om råkraftinköpen. .

1—3. Övre Norrlands BF—3 företag: EI.F,

Kru—Brännlands Bergs Gubböle

EI.F och Kassjö EI.F _.

4. Övre KrpeGunnarns _ ; ; ;

Norrlands

AB—Gr11ndforsEI.F

5— Övre Norrlands Kra—Sävar företag: Gunnismarks BF,

Bf—å Täfte-

Böle ELF och Täfteå EI.F 8—12. Övre Norrlands Krv—Umeå Stads Elverk—5 förelag: Baggböle Bf,

Bussjöns ELF, Holmsunds AB, Klabböle och Kåddis Byamän

Bf

13—14. Skellefteå Stads Krv—Byske Trämassefabrik—Äby Älvdals ELF—

Källbomarks EI.F.

Återstående kedjehandelsfall uppdelas på två grupper, nämligen skenbar kedjehandel och övrig kedjehandel. Såsom skenbar betecknas här kedjehandeln, om den med egen kraftstation inköpta av en återförsäljare tillskottskraften är så obetydlig i förhållande till hans egen kraftproduktion, att inköpspriset för tillskottskraften uppenbarligen återverkar på försälj-

ningspriset. Vidare ha till skenbar hänförts sådana fall,

kedjehandel där

återförsäljaren är ett dotterföretag till vederbörande råkraftleverantör. Så-

som övrig kedjehandel redovisas resterande fall av kedjehandel i vidsträck-

taste bemärkelse.

Skenbar kedjehandel Övre Norrlands Krv—Sävar

Bf—YtterbodaBf

2— 8. Övre Norrlands Kro—Umeå Stads Elverk—7 företag: Anumarks ELBf, Degernäs ELF, Innertavle El.Df, Röbäcks El.Df, Strömbäcks

EI.Df, Stöcke och Ströms El.Df samt Stöcksjö

El.Df

9—11. Övre Norrlands Kro—Vilhelmina El.KrAB-—3 företag: Malgomaj EI.Df, Malgomajdalens El.Df och Nästansjö El.Df

12—13. Skellefteå Stads Krv—Bolidens Gruv AB—2 företag: Björksele-

'

ortens ELF och Vormsele EI.Af

14. SkellefteåStads Kro—Bureå & Belysnings AB—Yttervl'ks

El.Kraft-

ELF.

Övrig kedjehandel Övre Norrlands Krv—Granö Kraftverksförening—Rödåortens EI.F

2. övre Norrlands Krv——Gunnarns ELAB—Åskiljebygdens

El.Df

Övre Norrlands Krv—Hällnäs ELKrAB—Vindelns Såg- Vatten-

; kraft AB

4—5. Graningeverkens El.F——Degerträsk ELF—Åselets EIF.

AB—Fällfors

Distributionsföretagens kraftavsättning Undersökningsmaterialets omfattning

Det stora flertalet distributionsföretag täcker helt eller delvis sitt behov

av råkraftgenom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom sär-

skilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna

avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens

leve-

ranser av energi för s. k. detaljförbrukning (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri).

I bilaga 3 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen dels den under år 1952 för detaljförbrukning försålda energimängden i tusental kWh (kolumn varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet eller den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriset (kolumn 8).

m1

Uppgift om den försålda energimängden saknas av olika anledningar för 42 företag. Det gäller här till stor del företag, som tillämpa ackords- eller effektgränstariffer, där energimängden uppmätts, eller där frikraftleveranser förekomma. Fullständiga uppgifter beträffande energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpris lämnas därför i följande redogörelse endast för 126 företag, nämligen 3 stadsföretag och 123 landsbygdsföretag.

Distributionsföretagens storlek

Distributionsföretagen i länet äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årli— gen försåld energimängd. I bilaga kolumn anges företag an—

för varje talet förbrukare, varmed här avses icke blott personhushåll utan även hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. (1. Det i bilagan angivna samman— lagda antalet förbrukare, 68 813, kan redan på grund härav direkt

jäm— föras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Västerbottens län. Ibland sträcka sig dessutom distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen. Som tidigare nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel skett.

Tabell 3 innehåller vissa uppgifter till belysande av distributionsföretagens storlek. Företagen äro däri sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen. För Lotsverket, Mo & AB, Statens Järnvägar och Övre

Domsjö Norrlands Krv redovisas endast företagens distribution i Västerbottens län. Uppgifterna angående försåld energi avse som ovan nämnts endast 126 företag.

Av samtliga förbrukare i länet erhålla 44 % elkraft från kommunala företag, 24 från aktiebolag, 19 från ekonomiska föreningar, 8 från industrier, 4 från staten samt sammanlagt ca 1 % från vartdera enskilda personer och speciella företag. Av hela den energin belöper på

detaljdistribuerade kommunala företag 60 %, aktiebolag 23, ekonomiska föreningar indu—

Tabell 3. D'etaljdistributörernas konsumentantal och energiavsättning

för

detaljförbrukning år 1952

. Distribuerar till nedan- Försåld energi Antal Företagsform före- stående antal förbrukare 000 kWh)

tag max. min. medel. max. min. medel.

I

kWh/Nt9 900

800

- 700

600

500

/

400

- 500

200

100

0 . . . . . . . . 0 100 200 300 400 tusental Nta Diagram 2. Specifik energiförbrukning (kWh/Nie) hos distributionsföretagen år 1952. (Stadsföretagens staplar äro streckade)

mässig bestämning av den specifika energiförbrukningen. Denna har i föreliggande redogörelse angivits i kilowattimmar per normaltariffenhet (kWh/Nte), vilket närmare motiverats på s. 18. Uppgifterna i bilaga kolumn utgöra ett uttryck för, i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom respektive distributionsområden. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, håller

som

kWh/Nte, ger en antydan om, att området ifråga huvudsakli-

sig under 50

gen endast är belysningselektrifierat. I diagram 2 är den genomsnittliga energiförbrukningen per normaltariffenhet inom de olika distributionsområdena grafiskt återgiven. Företagens

storlek har utmärkts genom att antalet normaltariffenheter avsatts efter

den horisontella axeln. Med ledning av uppgifterna i bilaga 7,

kolumn

kan valt företags läge i diagrammet bestämmas, varigenom ett godtyckligt man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 4 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företags-

gruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de

företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagning per normaltariffenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen..

4-0

Tabell 4. Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag är 1952

Specifik energiförbrulming

(kXVh/Ntc)

Företagsform

max. min. medel

öre/311

16-

12-

%

10-

å

3.

6.

2-

0 20 40 20 140 160

milj. kWh

Diagram 3. Verkligt medelpris för detaljdistribuerad kraft år 1952. (ml)

(Stadsförctagens staplar äro streckade)

ligen utkräves i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributions— förening eller i form av en särskild anslutningsavgift. I föreliggande redogörelse har hänsyn tagits endast till de avgifter, som förhrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer. I och med att elektrifieringen blivit genomförd inom ett område och engångsavgifterna slutbetalats, bli också dessa avgifter enligt tarifferna i stort sett de enda aktuella. (Se även 5. 21.)

Tabell 5. Verkligt medelpris olika grupper av företag är 1952 (1711) inom

Verkligt medelpris ml (öre/kWh)

Företagsform

max. min. medel

Bilaga 1 Uppgifter angående distributionsföretagen i Västernorrlands län år 1952 Uppgifterna kunna i en del fall vara individuellt missvisande, beroende på osäkert grund-

material. Se även 5.

Streck i kol. 3 och 4 markera att detaljdistributören redovisats som självförsörjande med råkraft (egen kraftstation). Punkter ange att uppgifter om inköpt och försåld energi, medelpris m. m. saknas.

llåkraftanskawffn-ing Detaljd'istribution Medel— Medel- för- Distributörernas namn Inköpt pris Antal Försåld bruk- Erhåller råkraft från råkraft for för- energi ning Media" och adress råkraft bru- 000 per 1:15 (1000 kWh) kare kWh) enhet (örle/

1310 kWh )

(ore/ (kWh/ kWh) Nte)

1 2 3 4 5 6 7 8

Edefors Mek. Verkstad, Svenska Cellulosa AB 11 . .

Nederede + egen krst Edsåkers Transformator— Svenska Cellulosa AB 12 7,5 9

lag, Stavreviken Forss AB, Cellulosafabri- Övre Norrlands Krv 1603 700 7

kerna, Köpmanholmen + egna krst Fuske Transformatorlag, Svenska Cellulosa AB .. 20 6,1 23

Lagfors, Ljustorp

Näske, Bjästa

Råln'aftanskaffning Detaljdistribution

Medel-

1 0d 1e för-

0 Inköpt pris Antal Försåld bruk- Medel-

Distributörernas namn prls Erhåller råkraft från ”.,ok m»ft for, för- energi ning och adress m1

(1000 ”kraft bru- (1000 per

(öre,

kWh) kare kWh) enhet

TO kWh)

(orC/ (kWh/ kWh) Nte)

1 2 3 4 5 6 7 8

Räkraftans-kavffning Detaljd'i'stribution

Medel-

- - -- Mård"

Inköpt pris Antal Försåld bruk-

namn Medel-

Erhål'ler råkraft från råkraft föh energi ning

DIStr'Tåwjäfjsss råga

(1 000 bru- 000 per Dnr:-s

(..0” kWh) '.."0 kare kWh) enhet (ore/ kWh) kWh) (kVVh/ Nte) 1 2 8 4 5 6 7 8

Råkraftanskaffning Detaljdistribution

Medel- Mandel"

- - » ””$ Medel" namn Inkö Pt Antal Försåld hfl—Tkpris

Dlstnbutorernas for Erhåller råkraft från råkraft f"r-0 mer Ki nin 8 och adress råkraft ml 000 bru- 000 per m 0 (öre/ kWh) .. kare kWh) enhet (orc/ kYVh)

(kWVh/

kWh) Nte)

1 2 3 4 5 6 7 8

Sundsvalls Gas- och El- Hammarforsens KrAB 43 555 1,7 11729 18 282 300 9 verk, Sundsvall

ltåkraftanskavffning Detaljdistribution

Medel" Medel-

.. pris for-

_ _ __ .. Medel-

Distributörernas namn Inköpt Antal Forsåld bruk-

Erm] '"ller ”'”l(ratt från för ris

och adress råkraft för- energi ning råkraft

000 bru- (1 000 per

m

kWh) kare kWh) enhet

(öroe/ år?)

(kWh/ kWh) Nte)

1 2 3 4 5 6 7 8

Östavalls ELAB, Östavall Stockholms Superfosfat 265 6,0 100 210 13

1220 Fabriks AB Östbygdens i Nora Kvarn— Björkå AB + egen krst

490 354 8140 13

och El. Avf, Torrom 1

Österfrötuna Transforma- Svenska Cellulosa AB 19 (5,5 11 19 1280 9

torlag, Staureviken Österlo Lysefören'ing, Svenska Cellulosa AB 9 5,3 8 Österlo

ls230

Skog Överturingens El. F, Bröderna Erikssons Krst, 171 6,6

220 171 7210 16

Overturingen Övertuningen .

Umeå

Hela länet 152302 2,8 97 119 181 521 370 9

Landsbygdsföretag ------ 41 532 4,7 63 061 105 929 330 10

1 Antal Nte, för beräkning av specifik energi—förbrukning, har uppskattats med ledning av officiella statistikens uppgifter om antal hostadsrum och hektar odlad jord inom de kommuner, som beröras av distributionsområdet.

2¶Kraftstationen, numera nedlagd. Råkra't't erhålles från Stockholms Superfosfat Fabriks AB.

3 Numera råkraftleveransen av Graningeverkens AB. ombesörjes

4¶Därutöver erhålles frikraft.

5¶Därutöver levereras frikraft till 42 förbrukare.

6 Vid beräkningen av specifik energiförbrukning har distributionsföretagets uppgifter om antalet bostadsrum etc. inom området legat till grund för uppskattningen av an-

talet Nte.

7 Vid beräkningen av specifik energiförbrukning har distributionsföretagets uppgifter om antalet CB-enheter eller NB-enheter inom distributionsområdet legat till grund för uppskattningen av antalet Nte, varvid antalet Nte antagits motsvara 0,8 gånger antalet CB-enheter resp. 1,2 gånger antalet NB-en-heter.

8 Helt eller delvis frikraft.

9 Därutöver levereras frikraft till 18 förbrukare.

10 Därutöver levereras frikraft till 187

förbrukare.

11 Därutöver levereras frikraft till 81 förbrukare. 12 Statens vattenfallsverks detaljdistribution i Västernorrlands län har fr. o.m. 1 juli 1952 uppdelats på Mellersta resp. Övre Krv. l föreliggande redogörelse, av-

Norrlands

seende kalenderåret 1952, har hela denna detaljdistribution redovisats under Övre Norrlands Krv.

Bilaga 2 Uppgifter angående distributionsföretagen i Jämtlands län är 1952

Uppgifterna kunna i en del fall vara individuellt missvisande, beroende på osäkert grund-

aterial. Se även 5. 22.

Streck i kol. 3 och 4 markera att detaljdistributören redovisats som självförsörjande med

åkraft (egen kraftstation). Punkter ange att uppgifter om inköpt och försåld energi, medelm. m. saknas.

bris

Ilåkraftanskaffning Detaljd—istribution

;

Medel- '

.. pris .. Mfeåel-Medel-

Distributörernas namn för pris Erhåll" råkraft från 1. ua 01 energi bruk-ning

och adress Fållkfnäråkraft Asti?Forsåld m1

000 bru— 000 per

m __ kWh) _kare kWh) enhet (ore/ (öri/ (kWh/ kWh) kWh) Nte) 1 2 8 4 5 6 7 8

Bergs Tingslags El. AB, Hissmofors AB 1182 4,6 1 898 2 595 185 12

!'

Postjfack 22, Åsarna + egen krst

Råkraftanskarffning Detaljdistribution

' Medel” Medel för- .. pris .. _ Medel— _ _ _. ”amn för FMSM-dbr-"k' pris Erhåller råkraft från 1låkoptkraft for energi nmg Dlsmbuloremasoch adress råkraft Antal m

(1 000 bru— (1 000 per ” m 0 (om kWh) __ kare kWh) enhet (ore/ (kWh/ kWh) kWh) Nte)

1 2 8 4 5 6 7 8

Hede El. AB, Hede Tånnåns El. F, 230 5,3 320 297 165 14 + egen krst

llåkraftanskavffn-ing Detaljd'istribution

Medel- Mcfm'

pris hit:—l;Medel"

Dlstnbutorernas namn lnkö t Antal Försåld Erhåller råkraft från för pris

och adress ””a”] t f"r-0 ener gi nin g

råkraft ml

000 bru- (1 000 per _ mo kare enhet (Otel

kXVh) kWh) (öre/ kWh)

(kWh/

kWh) Nte)

1 8 4 5 6 7 8

Mattmars El. Inköpsf., Mellersta Norrlands Krv 1 39,9 5

Mattmar

Råkraftanskarffning Detaljd'istribution

Medel- Medel-

Pris Medel" D"'Stn 'b namn Inköpt Antal Försåld hfl—($- Erhåller råkraft från råkraft för- energi ning

oiärzfdrul'låsss rak?-[aft per Pris1

000 bru- (1 000 __ mo (ore/ kWh) kare kWh) enhet (örc/ (kWVh/ kWh) kWh) Nte)

1 2 8 4 5 6 7 8

1 Vid beräkningen av specifik energiförbrukning har distributionsföretagets uppgifter om antal CB- enheter eller NB- enheter inom distributionsområdet legat till grund för uppskattningen av antalet Nte, varvid antalet Nte antagits & gånger CB-

motsvara antalet

enheter resp. 1,2 gånger antalet NB—enheter.

2 Vid beräkningen av specifik energiförbrukning distributionsföretagets uppgifter

har

om antalet bostadsrum etc. inom området legat till grund för uppskattningen av an— ' talet Nte.

3 Antalet Nte, för beräkning av specifik energiförbrukning, har uppskattats med led— ning av officiella statistikens uppgifter om antalet bostadsrum och hektar odlad jord

' inom de kommuner, som beröras av distributionsområdet.

4 Helt eller delvis frikraft.

5 Undersåkers El. KrAB och Västra Jämtlands KrAB äga hälften vardera i Slagså Krst. Den angivna råkraftmängden avser den av Undersåkers El. KrAB uttagna kraften "utöver halften av den i Slagså Krst energien.

alstrade

& Av det angivna energibeloppet har ca hälften använts för rumsuppvärmning.

4.

' '

. . Bilaga 3

Uppgifter angåendedlstrlbutlonsforetagen i Västerbottens län

är 1952

Uppgifterna kunna i en del fall vara osäkertgrund

missvisande,

material. Se även 5. 32 individuellt beroende

Streck i kol. 3 och 4 Markeraatt redovisats som slalvforsorjande med

detaljdistributör'en

råkraft (egen kraftstation). att och medel-

' Punkterange 0111.

uppgifterinköpt, ,energi,,

pris m.m. saknas. . . .försåld.

' '

Råltraftanskaut'fning_ .; l

.-_. Qetaljdistribution

— . Medel- , — - , ..- 4 [pris . . . . ”fås".Medel-

Försåld pris Distributörernas namn Erhåller råkraft'frå-nf __för._; hink"

1 ra t or energi ning och adress 5???råkraft Antal m

(1 000 bru- 000 per

m 0 (öl-tel

kWh) .. kare kWh) enhet (orc/ kWh) (kWh/ kWh) Nte)

1 2 B 4 5 6 7 8

Råkraftanskaffning Detaljdistribution

Medel- Mefiel'

pris Medel"

- - » Inköpt Antal Försåld håll:—ll-

namn för energi ning I"”

Erhåller råkraft från råkraft för-

Dlsuuguäfäfjsssc råkraft

bru- (1000 per ("1 (1000

mo kare enhet (ore!

kWh) kWh) (öre/ (kYVh/ kWh) kWh) Nte)

2 3 4 5 6 7 8 ]

Bygdsiljums El. KrAB, Skellefteå Stads Krv 3615 3,7 1 726 4307 360 9

Stationsgatan + egen krst

Skellefteå

Råkraftans-kaffning Detaljdistribution

, Medel

_ » Mä?"

namn -_. Inköpt PEis Antal Försåld bruk- Erhåller från MCdFl' råkraft råkraft» för— energi ning,

DlStrlzzwl-åärnåsss = 1

(1000 rå'lfå'xaftbru- (1 000 per ers

__ kWh) 'PO kare kWh) enhet (ore/ (ore/ . kWh) kWh) (kWh] Nte) ' ' 1 2 4 5 6 a ; 7 8

5.5¶Råkraftans-ka»ffning Detaljd'istribution

Medel- ”fågel"

' ' ' ' " .. prls .. Medel— nam n Inkopt Antal bruk- ..

Forsåld '

DlStrllLZäl—sgåsssErhåller råkraft från råkra'ft för- energi. Bling"

råke'laft per 1:231

000 bru— 000

m0 (öre/

kWh) kare kWh) enhet

(.ore/ kWh)

(kWh] kWh) Nte)

1 2 8 4 5 6 - 7 8

Råkra-ftanskaffning Detaljd'istribution

' Medel- '

. . '

Mfåel'Medel-

- - -- , Inkö pris Antal Försåld bruk- .

namn for DNS

Erhåller råkraft från för— energi ning

oc a ress råkrall'tråkraft m1

Dlstrlbuän'eänas (1 000 bru» 000 per _,

m 0 (ore/

kWh) kare kWh) enhet

(. kWh)

käytä] (kWh]

) Nte)

1 2 8 4 5 6 7 8 »

Råkraftanskaffning Detaljdistribntion

Medel-

_ " MfcåäLM l

' ' " ln pris Antal Försåld

"am" bruk- 'fpnsc'e-

från for fö,._ mag,- .

D'Smbutoremas Erhåller råkraft

och adress' måfåråkraft m”per m:

000 bru- 000 . m (öre/ kXVh) kare kWh) enhet

(öroe/ kWh)

(kWh] kWh) Nte)

1 2 s 4 5 6 , 7

Råkraftans-kaxffning Detaljdistribution

_ ' . Medel- '

.. pris .. Mfåel'Medel-

.Distribu'törernas namn Inkopt .. Antal Forsåld bruk— . 4 Erhåller råkraft från råkraft energi ning (_ ; och Muss råga" fö” - . ' (1 000 bru- (1 000 per 1:35

m" kWh) kare kWh) enhet (örte/ (..ore/ kWh) kWh) (kWh / Nte)

1 2 8 4 5 6 7 8

' 2536 3623 210 11 Umeå

' 344

; . ' .

Vinlidlen Hela länet 86485 4,7 68818 161433 460 s

1¶Beräkningen

Vid av specifik energiförbrukning har distributionsföretagets uppgifter om antalet bostadsrum etc. inom området legat till grund för uppskattningen an-

_av

talet Nte.. ? _Antalet,Nte, för beräkning av specifik energi-förbrukning, har uppskattats med led— ning av officiella statistikens uppgifter om antal bostadst och hektar odlad inom jord ; de kommuner, som beröras av distributionsområdet. ' 3 eller delvis frikraft.

Helt

Därutöver erhålla 16 andelsägare frikraft.

?

.

Statens offentliga utredningar 1955

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer betecknn utredningarnss nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän hgstiftning. Rittsskipning. Fingvård. Fast egendom. Jordbruk med binlriugar. Vidlyftiga rättegångar. [10] Lag om jordbrukskasserörelsen

m.m. [l]

Sekretessen vid förundersökning i brottmål. [17] Prissättningen på jordhruksprodukter. Bilaga 1. [5] Det mindre jordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsamhet. [7]

Statsförfnttning. Allman statsförvnltniug. Vlttenvåsen. Skogsbruk. Bergsbrnk.

Administrativt rättsskydd. [19] Vsttenvdrden. [6]

Frågan om statsinlösen av stamaktierna ! LKAB. [9]

Kommunslförvaltning. industri.

Handel och sjöfsrt. Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten. [2] Statens och kommunernns linansvisen.

Kommunikationsvisen.

Elkraftutredningens redogörelse nr 2:20—21. Detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser Politi. vid distribution av elektrisk Kopparbergs

kraft. och

Gävleborgs län. [15]. 22—24. Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. [22]

Nntionalekonomi och socialpolitik Bank-, kredit- och penningvisen.

Bostadskollektiva kommittén. 3. Tvätt. [81

Penningvärdeundersökningen. 1. Utlundstransaktionerna och den svenska ekonomin. [18] Pris och prestation i handeln. [16] Försikringsvisen.

Kyrkovisen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrig ( Psykologisk utbildning och forskning. [11] Hilso- och sjukvård. Handelsutbildningskommitténs förslag.

betänkande och

Statens sjukhusutredning av år 1943. 8. Rationalisering 2. Yrkwskolornas handelsundervisning m.m. [14] av sjukbusdriften. [12] Det döva barnets språk- och talutveckling. [20] rörande små avloppsreningsanläggningar. Tekniska skolutbildningen. [21]

Urgeszisökningar

Försvar-oväsen.

näringsväsen. Utrikes ärenden. Internationell ritt. Allmänt Nordiska parlamentariska kommittén. 9 och 10. Nordiska

post— och teletaxor. [8 o. 4]

Emil Kihlström Tryckeri AB Stockholm 1955